Bet. 1994/95:SoU7

Socialutskottets betänkande

1994/95:SOU07

Vissa frågor om personlig assistans och om kostnadsansvar för

insatser enligt lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservation

1994/95

SoU7

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1994/95:77

Vissa frågor om personlig assistans och om kostnadsansvar för

insatser enligt lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade, och fem motionsyrkanden med anledning av

propositionen.

Förslagen innebär att ekonomiskt stöd eller

assistansersättning avseende assistans som ges av en person som

den funktionshindrade lever i hushållsgemenskap med lämnas

endast om den funktionshindrade låter assistansen ordnas genom

kommunens, ett kooperativs eller annat fristående organs

försorg. När den enskilde själv är arbetsgivare föreslås vidare

att assistansersättning inte skall lämnas för arbetstid som

överstiger vad som är tillåtet enligt lagen om arbetstid m.m. i

husligt arbete. Vidare öppnas en möjlighet för ett landsting/en

kommun att för en viss person träffa avtal med det landsting/den

kommun inom vars område personen numera är bosatt om

kostnadsansvar för boende i bostad med särskild service för

barn, ungdomar och vuxna eller för boende på vårdhem eller

specialsjukhus.

Utskottet tillstyrker propositionen med den ändringen att

tidpunkten för ikraftträdandet av bestämmelserna som rör

personlig assistans föreslås bli den 1 februari 1995. Motionerna

avstyrks.

I en reservation (m, c, fp, mp, kds) föreslås ett

tillkännagivande till regeringen när det gäller frågan om

avveckling av vårdhemmen.

Propositionen

I propositionen 1994/95:77 Vissa frågor om personlig assistans

och om kostnadsansvar för insatser enligt lagen om stöd och

service till vissa funktionshindrade föreslår regeringen

(Socialdepartementet) -- efter hörande av Lagrådet -- att

riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till

vissa funktionshindrade,

2. lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning,

3. lag om ändring i lagen (1993:388) om införande av lagen

(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,

4. lag om ändring i lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i

husligt arbete.

Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga.

Motioner

Motioner väckta med anledning av propositionen

1994/95:So2 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den enskildes rätt att välja sin

personliga assistent,

2. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts

beslutar om komplettering om vårdhemmens fortsatta existens i 6

§ lagen om införande av lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade.

1994/95:So3 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att regeringen bör återkomma till

riksdagen om de föreslagna ändringarna avseende assistans leder

till försämringar av funktionshindrades rätt att välja den

assistent som han/hon finner vara bäst,

2. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts

beslutar om komplettering i 6 § lagen om införande av lagen om

stöd och service till vissa funktionshindrade.

1994/95:So4 av Susanne Eberstein (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att möjlighet öppnas för landsting eller

kommun att träffa avtal om kostnadsansvar även för barn

placerade i familjehem.

Utskottet

Propositionen i huvuddrag

I propositionen föreslås vissa ändringar i främst lagen

(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

(LSS) och lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS).

Förslagen innebär att ekonomiskt stöd enligt LSS eller

assistansersättning enligt LASS avseende assistans som ges av en

person som den funktionshindrade lever i hushållsgemenskap med

lämnas endast om den funktionshindrade låter assistansen ordnas

genom kommunens, ett kooperativs eller annat fristående organs

försorg. Vidare föreslås att när den enskilde själv är

arbetsgivare eller uppdragsgivare, ekonomiskt

stöd/assistansersättning inte skall lämnas för arbetstid som för

en viss assistent överstiger vad som är tillåtet enligt lagen

(1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete. I anslutning

härtill föreslås en komplettering i den senare lagen, vilken

därmed kommer att gälla också för personliga assistenter som

tillhör arbetsgivarens familj.

Slutligen föreslås i propositionen att möjlighet öppnas för

ett landsting att, för en enskild person som tidigare varit

bosatt inom landstingsområdet, i vissa fall kunna träffa

avtal med det landsting inom vars område personen i fråga numera

är bosatt om kostnadsansvar för boende i sådan bostad eller

sådant vårdhem eller specialsjukhus som avses i lagen om stöd

och service till vissa funktionshindrade och dess införandelag.

Förutsättningen är att boendet har inletts före den 1 januari

1996. Motsvarande möjlighet föreslås även beträffande en kommun

som av landstinget övertagit ansvaret för gruppbostäder eller

vårdhem. Förändringen föranleder ett tillägg i lagen (1993:388)

om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till

funktionshindrade.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.

Personlig assistans

Bakgrund

I propositionen anförs att assistansreformen är ett komplext

system med flera ansvariga myndigheter. Många områden berörs

utöver det socialpolitiska området. Det gäller t.ex. frågor som

rör arbetsmiljö, avtalen på arbetsmarknaden,

arbetstidsregleringen, skatter och socialavgifter.

Riksförsäkringsverket har i en första rapport (RFV anser

1994:4) i juni 1994 om assistansersättningen visat att

funktionshindrade personer som är berättigade till

assistansersättning och som själva vill ta på sig

arbetsgivarrollen, i inte oväsentlig utsträckning önskar anhörig

eller annan som de lever i hushållsgemenskap med som personlig

assistent. I rapporten pekas på ett antal i huvudsak

arbetsrättsliga och skatterättsliga problem som uppstått i dessa

situationer i den praktiska tillämpningen. Det har bl.a. gällt

tvekan om huruvida den ersättning som den personliga

assistenten, dvs. familjemedlemmen eller den samboende, uppbär

för sin arbetsinsats utgör skattepliktig inkomst enligt

kommunalskattelagen (1928:370). Osäkerhet i tillämpningen råder

också i fråga om huruvida det skall utgå sociala avgifter på

ersättningen.

Skattemyndigheterna i vissa län lär tillämpa reglerna för

beskattning av inkomst så att den ersättning som en anhörig

eller en samboende uppbär av den funktionshindrade, som han

lever i hushållsgemenskap med, för sitt arbete som personlig

assistent inte anses utgöra beskattningsbar inkomst. Det innebär

att den närstående i praktiken uppbär skattefri ersättning. Det

leder också till att den funktionshindrade inte skall betala

sociala avgifter för vad han betalar till sin assistent i dessa

situationer. Ersättningen grundar därmed inte heller rätt till

sjukpenning eller allmänna pensionsförmåner enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring. Som grund för denna tillämpning

anges att sådan ersättning för uppgifter som utförs som ett led

i en hushållsgemenskap eller i ett föräldraansvar enligt

skatterättsliga principer inte är beskattningsbar.

Skattemyndigheterna i några andra län har emellertid en annan

tillämpning av skattereglerna. De har genom förhandsbesked

meddelat att det är arbetstagarens (assistentens) skattsedel som

helt avgör om en arbetsgivare skall göra skatteavdrag och betala

in sociala avgifter. Om en person har A-skattsedel skall en

utbetalare av ersättning för arbete göra skatteavdrag och betala

sociala avgifter.

Propositionen

I propositionen anförs att det medför så stora olägenheter om

enskilda funktionshindrade själva är arbetsgivare för personliga

assistenter som de lever i hushållsgemenskap med, att en

inskränkning i bestämmelserna om ersättning för personlig

assistans i dessa situationer är motiverad.

I propositionen föreslås att ekonomiskt stöd till skäliga

kostnader för personlig assistans enligt LSS och

assistansersättning enligt LASS inte skall ges om den

funktionshindrade personen själv som arbetsgivare/uppdragsgivare

anlitar någon som han eller hon lever i hushållsgemenskap med

som personlig assistent. Om en funktionshindrad person som är

berättigad till ekonomiskt stöd/assistansersättning önskar ha

någon som han eller hon lever i hushållsgemenskap med

(familjemedlem eller annan samboende) som personlig assistent,

föreslås att han eller hon i stället får begära att assistansen

ordnas genom kommunens eller ett fristående organs försorg.

Ekonomiskt stöd/assistansersättning föreslås, när den

ersättningsberättigade själv är arbetsgivare/uppdragsgivare till

en personlig assistent, inte heller ges för arbetstid som för

assistenten överstiger vad som kan accepteras enligt lagen

(1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete. Därutöver

föreslås den senare lagen bli tillämplig på personliga

assistenter även i de fall de är familjemedlem till

arbetsgivaren.

Den funktionshindrade personens önskemål om att ha en

familjemedlem eller annan samboende som personlig assistent bör

emellertid så långt som möjligt tillgodoses av kommunen eller

det fristående organet, som därmed blir ansvarig/t för

anställnings- och uppdragsförhållandet. Detta följer enligt

propositionen redan av befintliga regler i LSS (se 6 § och s.

171 och 174 i proposition 1992/93:159). Vidare markeras

betydelsen av att den funktionshindrade personen ges frihet att

själv välja den personliga assistent som skall ge det stöd och

den hjälp som behövs i olika situationer. Genom förslaget rubbas

denna valfrihet inte i någon väsentlig mening. Valfriheten

hänger enligt propositionen inte i någon nämnvärd grad samman

med att den enskilde själv är arbetsgivare. Det framhålls dock

att i andra situationer än de nu nämnda är det den enskilde som

själv väljer om han eller hon skall vara

arbetsgivare/uppdragsgivare för assistenten och därmed också

självständigt ansvara för förhållandet.

Förslaget föranleder ändring i 9 § LSS, 10 § LASS och 1 §

lagen om arbetstid m.m. i husligt arbete.

Motioner

I motion So2 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförs om den enskildes rätt att välja sin personliga

assistent (yrkande 1). Motionärerna anser att förändringen

av möjligheten att anställa en nära anhörig som assistent

absolut inte får innebära att den enskildes suveräna rätt att

välja den eller de assistenter han eller hon vill undergrävs.

I motion So3 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds) förs ett

liknande resonemang och begärs ett tillkännagivande innebärande

att regeringen skall återkomma till riksdagen om det skulle visa

sig att de föreslagna ändringarna avseende assistans leder till

försämringar av funktionshindrades rätt att välja den assistent

som han/hon finner vara bäst (yrkande 1).

Utskottets bedömning

Utskottet delar inställningen i propositionen att det medför

stora olägenheter om enskilda funktionshindrade själva är

arbetsgivare för personliga assistenter som de lever i

hushållsgemenskap med och att en ändring av bestämmelserna är

motiverad.

Utskottet delar samtidigt bedömningen i propositionen och i

motionerna So2 (m) yrkande 1 och So3 (kds) yrkande 1 att det i

situationer av mycket privat karaktär är angeläget att behovet

av hjälp kan tillgodoses av en person som den funktionshindrade

har förtroende för. Syftet med assistansreformen är att den

enskilde skall kunna välja antingen att få insatser genom

kommunens försorg eller att få ekonomiskt bidrag för att själv

kunna anställa assistent eller anlita något annat organ som

arbetsgivare för assistenten. Enligt utskottets mening rubbas

inte denna valfrihet i någon väsentlig mening med förslagen till

ändring i 9 § LSS, 10 § LASS och 1 § lagen om arbetstid m.m. i

husligt arbete. Utskottet utgår ifrån att den funktionshindrades

önskemål om att ha en familjemedlem eller annan samboende som

personlig assistent så långt som möjligt tillgodoses av kommunen

eller det fristående organ som därmed blir ansvarig

arbetsgivare. Utskottet tillstyrker lagförslagen.

Motionsyrkandena avstyrks.

De nya bestämmelserna bör enligt utskottet träda i kraft den 1

februari 1995 och tillämpas på insatser som personliga

assistenter utför fr.o.m. denna tidpunkt. Utskottet anser det

angeläget att den praktiska tillämpningen noga följs även

fortsättningsvis. Syftet med motionerna i denna del är därmed

tillgodosett.

Kostnadsansvaret för boende i bostad med särskild service,

vårdhem eller specialsjukhus

Propositionen

Kommunaliseringen av omsorgsverksamheten och avvecklingen av

vårdhemmen får till följd att kostnadsansvaret för personer som

bor på ett vårdhem i ett annat landsting än ursprungslandstinget

överförs från ursprungslandstinget, som tidigare enligt en

rekommendation av Landstingsförbundet haft kostnadsansvaret

för allt vårdhemsboende, till den nya hemkommunen. På samma sätt

övergår också kostnadsansvaret för personer som tidigare bott på

vårdhem utanför sitt ursprungslandsting men som flyttat till

t.ex. en gruppbostad i det nya landstinget, till den nya

hemkommunen.

Vidare innebär bestämmelserna i kommunallagen (1991:900) att

ett ursprungslandsting/en ursprungskommun inte har någon laglig

möjlighet att ta på sig kostnadsansvaret för vård eller omsorg

som ges åt någon som är bosatt i ett annat landsting/en annan

kommun. Detta kan i en del fall komma att leda till avsevärda

kostnadsökningar för de kommuner dit omsorgsverksamheten av

historiska skäl koncentrerats. Effekterna av detta blir enligt

propositionen tydligast i en liten kommun i vilken ett större

vårdhem är lokaliserat. Då vårdhemmet avvecklas och kommunen

efter en kommunalisering får ansvaret för insatserna enligt LSS

för de personer som bott på vårdhemmet, kan detta resultera i

stora ekonomiska påfrestningar för kommunen.

I samband med att omsorgsverksamheten kommunaliseras genomförs

en skatteväxling mellan landstinget och de kommuner som ingår i

landstingsområdet. Vid växlingen omräknas de kostnader

landstinget haft för omsorgerna till kronor och ören per

skattekrona. Därefter minskar landstinget sin skattesats med

överenskommet belopp medan kommunerna kan höja sina

skattesatser. På detta vis överförs resurser motsvarande

landstingets kostnader till kommunerna.

Regeringen har enligt propositionen erfarit att vid kommande

skatteväxling resurser för de totala kostnader landstinget haft

för omsorgsverksamheten avses ingå, dvs. även kostnaderna för

gjorda utomlänsplaceringar. Däremot ingår inte kostnaderna för

personer som bor i landstinget men för vilka andra landsting

haft kostnadsansvaret i enlighet med Landstingsförbundets

rekommendation i skatteväxlingsunderlaget. Resurser för dessa

personer tillfaller i stället efter skatteväxling kommunerna i

det landsting som gjort placeringarna. Om dessa kommuner inte

fortsätter att ge nuvarande hemkommuner ersättning för

insatserna blir de i princip överkompenserade. Däremot kommer de

nuvarande hemkommunerna inte att få över tillräckliga resurser

för att täcka de kostnader som redan tidigare gjorda placeringar

medför.

Några kommuner med vårdhem inom sina områden har enligt

uppgift tillskrivit regeringen och anfört att man inte kan

träffa överenskommelser med sitt landsting om övertagande av

omsorgsverksamheten innan frågan om kostnadsansvaret för

personer som bor på vårdhem, eller har bott på vårdhem men nu

flyttat till gruppbostad, utanför den ursprungliga

hemkommunen/hemlandstinget fått en tillfredsställande lösning.

Regeringen föreslår att en möjlighet bör öppnas för ett

landsting att, för en enskild person som tidigare varit bosatt

inom landstingsområdet, träffa avtal med det landsting till vars

område personen i fråga flyttat om kostnadsansvar för boende i

bostad med särskild service för barn, ungdomar och vuxna eller

annan särskilt anpassad bostad enligt LSS, samt boende på

vårdhem eller specialsjukhus enligt införandelagen till LSS. Som

förutsättning föreslås gälla att flyttningen skett före den 1

januari 1996, dvs. innan kommunaliseringen av omsorgerna skall

vara helt genomförd. Möjligheten föreslås även avse en kommun

som av landstinget övertagit ansvaret för gruppbostäder eller

vårdhem. Ett sådant avtal bör även få omfatta kostnadsansvar för

andra insatser enligt 9 § LSS som ges till den enskilde.

Möjligheten att träffa avtal av detta slag är enligt

propositionen en viktig förutsättning för att kommuner som

övertagit ansvaret för omsorgsverksamheten -- och inom vars

områden det under flera år tillbaka byggts upp omfattande

omsorgsverksamhet -- skall kunna fortsätta att driva verksamhet

enligt LSS. Regeringen förutsätter mot den bakgrunden att

kommunerna/landstinget kommer att träffa avtal med den

inriktning som angetts.

Den föreslagna förändringen förutsätter tillägg i 4 och 10 §§

införandelagen.

I propositionen gör regeringen den bedömningen (s. 21) att

totalt knappt 1 000 personer för närvarande bor på vårdhem eller

i gruppbostäder utanför sina ursprungliga hemlandsting. I

samband med avvecklingen av vårdhemmen och utflyttningen från

dessa till bostäder med särskild service eller i andra särskilt

anpassade bostäder kommer i många fall omsorgstagarna att välja

att bo kvar i den kommun där vårdhemmet var beläget. Detta är

naturligt då den personliga anknytningen till den nya

hemkommunen i många fall är starkare än anknytningen till den

gamla hemkommunen, i vilken man kanske inte bott på många år.

Vad beträffar kostnadsansvaret för personer som bor på ett

vårdhem i ett annat landsting än ursprungslandstinget får

kommunaliseringen av omsorgsverksamheten och avvecklingen av

vårdhemmen till följd att kostnadsansvaret överförs från

ursprungslandstinget, som ju tidigare enligt

Landstingsförbundets rekommendation haft kostnadsansvaret för

allt vårdhemsboende, till den nya kommunen.

I propositionen anförs vidare att Socialtjänstkommittén (S

1991:07) i sitt betänkande Rätten till bistånd inom

socialtjänsten (SOU 1993:30) har föreslagit en ändring i

socialtjänstlagen (1980:620) med innebörden att kommuner skall

kunna träffa avtal om vård eller boende för personer som inte

längre är folkbokförda i kommunen. Betänkandet har

remissbehandlats och bereds nu i regeringskansliet. Frågan om en

mer ingripande ändring av LSS än den som nu föreslås bör prövas

samtidigt med beredningen av Socialtjänstkommitténs betänkande,

heter det.

Motioner

I motion So4 av Susanne Eberstein (s) begärs att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna att möjlighet öppnas

för ett landsting eller en kommun att träffa avtal om

kostnadsansvar även för barn placerade i familjehem. Motionären

anför att kostnadsansvaret för ett barns särskilda insatser

enligt LSS, t.ex. korttidsvistelse eller personlig assistent,

åvilar den kommun där barnet är bosatt, dvs. folkbokfört. De

flesta placeringar i familjehem är enligt motionären längre

placeringar varför barnet skrivs i familjehemmet. Eftersom barn

ofta bor i familjehem i annan kommun än den placerande överförs

därmed kostnadsansvaret för särskilda insatser enligt LSS på den

kommunen. Motionären anför vidare att familjehem inte är

koncentrerade till vissa kommuner på samma sätt som andra

boendeformer enligt LSS, men enligt hennes mening placerar ofta

storstadskommunerna barn i kommuner i deras närhet. Det är dock

svårt att uppskatta hur många barn som är aktuella eftersom

tillgänglig statistik inte redovisar barns funktionshinder.

I motion So2 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs att

riksdagen beslutar om komplettering om vårdhemmens fortsatta

existens i 6 § lagen om införande av lagen om stöd och service

till vissa funktionshindrade (yrkande 2). Motionärerna anför

att regeringen i propositionen skriver att vårdhemmen skall

avvecklas. Regeringen har uppenbarligen inte uppmärksammat

riksdagens uttalande i samband med beslutet. Motionärerna anser

att 6 § införandelagen bör få ett tillägg dels för att undvika

tolkningstvister, dels för att garantera vårdhemmens fortsatta

existens som ett av många boendealternativ. Tillägget i

lagtexten skulle enligt motionärerna innebära att man utifrån

varje vårdhems förutsättningar tar ställning till om det skall

läggas ned eller om verksamheten skall fortsätta.

I motion So3 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds) framställs

ett liknande yrkande (yrkande 2).

Prop. 1994/95:94 Ändringar i folkbokföringslagen, m.m.

I rubricerade proposition anförs på s. 7 att införande av

den nya folkbokföringslagen (1991:481) har aktualiserat även

andra frågor än de som behandlas i propositionen, bl.a. om

folkbokföring av familjehemsplacerade barn. Regeringen avser att

återkomma till dessa frågor i ett senare sammanhang.

Prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa

funktionshindrade m.m.

I proposition 1992/93:159 Stöd och service till vissa

funktionshindrade föreslogs bl.a. att specialsjukhusen och

vårdhemmen för utvecklingsstörda skall avvecklas och ersättas

med andra boendeformer (6 § införandelagen).

I anledning av flera motionsyrkanden med krav på en

precisering av slutdatum för avveckling uttalade utskottet

följande (SoU19 s. 29).

Utskottet delar i huvudsak förslaget i propositionen

beträffande vårdhem och specialsjukhusen. Utskottet instämmer i

att något slutdatum för avvecklingen av vårdhemmen och

specialsjukhusen inte nu bör anges. Utskottet anser att större

institutioner bör avvecklas.

I vissa fall kan dock, enligt utskottets mening, ett litet

välfungerande vårdhem för dem som bor där utgöra en väl så god

vårdmiljö som ett gruppboende. Vårdbehov är individuella och det

är viktigt att alla vårdbedömningar utgår från den enskilde

individens behov. Huvudmännen bör därför utifrån varje vårdhems

förutsättningar under avvecklingstiden kunna ta ställning till

frågan om nedläggning eller fortsatt drift. Vad utskottet nu

anfört bör med avslag på motionerna So18 (s) yrkande 5, So19 (s)

yrkande 2, So20 (v) yrkande 10 och So29 (fp) ges regeringen till

känna.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 321).

Socialstyrelsen har i inledningen till föreskrifter

beslutade den 8 juni 1994 Avvecklingsplaner för vårdhem (SOSFS

1994:16) anfört bl.a. följande.

Det har inte satts någon tidpunkt då avvecklingen skall vara

avslutad. Vid behandlingen av propositionen till lagen om stöd

och service till vissa funktionshindrade (LSS) beslutade

Riksdagen, enligt Socialutskottets betänkande (1992/93:SoU19),

att det vid avveckling av mindre och innehållsmässigt

välfungerande vårdhem kan vara befogat att ta särskilda hänsyn

till den enskildes behov av vård.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker propositionens förslag om kostnadsansvar

för boende i bostad med särskild service, vårdhem eller

specialsjukhus. Möjligheten att träffa liknande avtal för barn

placerade i familjehem torde komma att övervägas av regeringen

utan att riksdagen tar något initiativ. Utskottet tillstyrker

därmed förslaget till tillägg i 4 och 10 §§ införandelagen och

avstyrker motion So4 (s). De nya bestämmelserna bör som föreslås

i propositionen träda i kraft den 1 januari 1995.

Enligt 6 § nämnda lag skall landstingen och kommunerna

gemensamt planera för avveckling av befintliga specialsjukhus

och vårdhem. Avvecklingsplaner skall upprättas och lämnas in

till Socialstyrelsen senast den 31 december 1994. Utskottet

anser inte att bestämmelsen bör ändras och avstyrker därför

motionerna So2 (m) yrkande 2 och So3 (kds) yrkande 2.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förslagen till lag om ändring i lagen

(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, lag

om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning och lag om

ändring i lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So2 yrkande 1

och 1994/95:So3 yrkande 1 och med den ändringen att

ikraftträdandet bestäms till den 1 februari 1995 antar

regeringens förslag till

a) lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till

vissa funktionshindrade,

b) lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning,

c) lag om ändring i lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i

husligt arbete,

2. beträffande förslaget till 4 och 10 §§ lag om ändring i

lagen (1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och

service till vissa funktionshindrade

att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So4 antar

regeringens förslag till 4 och 10 §§ lag om ändring i lagen

(1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och service

till vissa funktionshindrade,

3. beträffande komplettering av 6 § lagen (1993:388) om

införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa

funktionshindrade

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So2 yrkande 2 och

1994/95:So3 yrkande 2.

res. (m, c, fp, mp, kds)

Stockholm den 1 december 1994

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Bo Holmberg

(s), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Jan Andersson

(s), Göte Jonsson (m), Hans Karlsson (s), Roland Larsson (c),

Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Barbro Westerholm

(fp), Stig Sandström (v), Marianne Jönsson (s), Leif Carlson

(m), Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson (kds) och Conny Öhman

(s).

Reservation

Komplettering av 6 § lagen (1993:388) om införande av lagen

(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

(mom. 3)

Sten Svensson (m), Göte Jonsson (m), Roland Larsson (c),

Liselotte Wågö (m), Barbro Westerholm (fp), Leif Carlson (m),

Thomas Julin (mp) och Chatrine Pålsson (kds) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 9 som börjar med

"Enligt 6 §" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande

lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att vårdhemmens

fortsatta existens bör garanteras som ett av många

boendealternativ. Vårdbehov är individuella och det är viktigt

att alla vårdbedömningar, inklusive boendet, utgår från den

enskilde individens behov. För att möjliggöra vårdhemmens

fortsatta existens och undvika tvister som i dag uppstår mot

bakgrund av de skilda formuleringarna i lagtexten respektive

utskottets betänkande (1992/93:SoU19) anser utskottet att ett

tillägg bör göras i 6 § införandelagen. Innebörden bör vara att

landstingen och kommunerna utifrån varje vårdhems

förutsättningar tar ställning till om vårdhemmet skall läggas

ned eller om verksamheten skall fortsätta. Vad utskottet nu

anfört bör med anledning av motionerna So2 (m) yrkande 2 och So3

(kds) yrkande 2 som riksdagens mening ges regeringen till känna.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med ett

lagförslag.

dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa:

3. beträffande komplettering av 6 § lagen (1993:388)

om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa

funktionshindrade

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So2

yrkande 2 och 1994/95:So3 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

Bilaga