Bet. 1994/95:SoU9

Socialutskottets betänkande

1994/95:SOU09

Förslag till alkohollag

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1994/95

SoU9

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1994/95:89

Förslag till alkohollag och 39 motionsyrkanden som väckts med

anledning av förslaget.

Alkohollagen skall ersätta de nuvarande lagarna om

tillverkning av och handel med drycker. Därmed avskaffas Vin &

Sprit AB:s monopol på import, export, tillverkning och

partihandel med spritdrycker, vin och starköl. Även

Systembolagets monopol gentemot restauranger och övriga

innehavare av serveringstillstånd avvecklas. Ett nytt system för

tillstånd, kontroll och tillsyn inom alkoholområdet skall

ersätta de avvecklade monopolen. Enda undantaget är

Systembolagets detaljhandelsmonopol, dvs. försäljning över disk

till konsument, som skall behållas.

En ny myndighet, Alkoholinspektionen, för tillståndsgivning,

kontroll och tillsyn inrättas. Dess beslut skall kunna

överklagas till domstol.

Vidare föreslås att ansvaret för att utreda och besluta om

serveringstillstånd resp. återkalla sådana tillstånd skall föras

över från länsstyrelserna till kommunerna.

Kommunerna ges också huvudansvaret för den direkta tillsynen

av servering av alkoholdrycker och detaljhandel med öl klass II.

En utvärdering av kommunaliseringen bör göras inom 2 år.

Tillståndsplikten för detaljhandel och servering med öl klass

II slopas. Kravet på att försäljning eller servering av mat i

lokaler där öl säljs behålls liksom åldersgränsen för inköp och

övriga nu gällande restriktioner.

Vissa andra ändringar föreslås i nuvarande lagstiftning på

alkoholområdet i syfte att minska krångel och detaljreglering

samt skapa tydliga regler och skärpta krav där det har ansetts

behövas.

Den nya lagen skall träda i kraft den 1 januari 1995.

Utskottet tillstyrker i allt väsentligt förslagen i

propositionen.

När det gäller frågan om utskänkningstillstånd till kl. 05.00

anser utskottet att effekterna i fråga om ungdomens

alkoholkonsumtion och förekomsten av våld skyndsamt bör

utvärderas.

Innehar någon en destillationsapparat utan tillstånd kan den

förverkas enligt gällande bestämmelser. Enligt förslaget till

alkohollag krävs att destillationsapparat använts vid olovlig

tillverkning. Utskottet tillstyrker regeringens förslag men

anser med anledning av en c-motion att regeringen snarast bör

överväga att utvidga förverkandemöjligheterna och därefter

återkomma till riksdagen.

Till betänkandet har fogats reservationer från samtliga

oppositionspartier, totalt 17 stycken.

M-ledamöterna i utskottet yrkar i olika reservationer att

regeringen skall återkomma med förslag bl.a. om att sänka

åldersgränsen för inköp och införsel av alkoholdrycker till 18

år, att slopa mattvånget för pubar och likande inrättningar och

att pausservering i teatrar och konsertlokaler skall utvidgas.

Vidare yrkar m-ledamöterna avslag på förslagen när det gäller

bl.a. prissättningen av alkoholdrycker vid servering samt

serveringstider. Restaurangerna bör själva få bestämma sina

öppettider.

Beträffande s.k. minibarer anser utskottets m-ledamöter att

någon särskild bestämmelse om servering från minibar inte skall

införas i alkohollagen. För servering från minibar räcker det

enligt m-ledamöternas uppfattning att hotellet har

serveringstillstånd. C-, v-, mp- och kds-ledamöterna i utskottet

yrkar i en reservation att alkoholservering från minibar skall

förbjudas.

Utskottets c-, v-, mp- och kds-ledamöter reserverar sig också

mot förslagen om att slopa tillståndsplikten för

försäljning/detaljhandel med öl klass II. C- och kds-ledamöterna

reserverar sig mot att närboende inte ges rätt att överklaga

beslut om serveringstillstånd. Regeringen bör återkomma med

lagförslag i dessa delar.

C- och mp-ledamöterna i utskottet anser bl.a. att servering av

alkoholdrycker inte skall få ske efter kl. 03.00.

Utskottets fp- och v-ledamöter yrkar i reservationer att

regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med förslag om

att ansvaret för återkallelse av tillstånd till servering samt

huvudansvaret för tillsynen av serveringsställen och

detaljhandel med öl skall åvila länsstyrelsen. V-ledamoten anser

att också tillståndsgivningen skall ligga kvar hos

länsstyrelsen.

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen (Socialdepartementet) att

riksdagen antar förslagen till

1. alkohollag,

2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

3. lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om

marknadsföring av alkoholdrycker,

4. lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk

sprit m.m.,

5. lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av

alkoholhaltiga drycker m.m.,

6. lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m.

Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga 1.

Motionerna

1994/95:So12 av Berndt Ekholm (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att tillstånd skall krävas vid försäljning

av öl klass II,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förbättrad ålderskontroll vid försäljning

av öl klass II,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om marknadsföringen av extra starkt öl,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att 16 § i nu gällande lag om handel med

drycker införs i den nya lagstiftningen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Alkoholinspektionens lämplighet för att

övervaka marknadsföringen av alkoholhaltiga drycker,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att försäljning till innehavare av

tillfälliga tillstånd är att betrakta som detaljhandel,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att servering av starköl och drycker med

högre alkoholstyrka ej får ske senare än kl. 01.00, efter

särskild dispens dock senast till kl. 03.00,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kriterier för serveringstillstånd,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Vin & Sprits alkoholpolitiska ansvar.

1994/95:So13 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar sänka åldersgränsen för inköp av

alkohol och införsel av alkohol till myndighetsåldern,

2. att riksdagen avslår 6 kap. 4 § alkohollagen i enlighet med

vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen avslår 6 kap. 6 och 7 §§ alkohollagen i

enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om krav på sökande av tillstånd för servering

av alkoholdrycker,

5. att riksdagen avslår 7 kap. 8 § alkohollagen i enlighet med

vad som anförts i motionen.

1994/95:So14 av Sören Lekberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen avslår förslaget i proposition 1994/95:89 vad avser

överförande av de administrativa ingripandena från

länsstyrelserna till kommunerna.

1994/95:So15 av Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (kds) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av en kraftfull mobilisering på

alkoholområdet för att begränsa konsumtionen, tränga tillbaka

missbruket och motverka alkoholskadorna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att sätta ett tak i

tillståndssystemet för alkoholhanteringen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kommunernas möjligheter att sätta ett tak

för antalet serveringstillstånd,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att bibehålla tillståndsplikten för

försäljning, partihandel och servering av öl klass II,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att tillförsäkra närboende rätt att

överklaga tillstånd till närliggande restauranger.

1994/95:So16 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om att kommunerna

skall vara den myndighet som ger serveringstillstånd, utövar

tillsyn samt även svarar för det administrativa ingripandet

gentemot innehavarna av serveringstillstånden enligt vad i

motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om avskaffandet av kommunernas vetorätt,

3. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos

regeringen begär ett förslag om att införa en bestämmelse i 3

kap. alkohollagen där det framgår att tillverkare och

partihandlare måste följa vad som sägs i 3 kap. 4 §

alkohollagen,

4. att riksdagen beslutar att nuvarande regler skall gälla

hanteringen av öl klass II enligt vad i motionen anförts,

5. att riksdagen beslutar att regler om minibarer utgår ur

alkohollagen enligt vad i motionen anförts.

1994/95:So17 av Barbro Westerholm och Elver Jonsson (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om länsstyrelsernas ansvar för tillsyn och

återkallelse av serveringstillstånd.

1994/95:So18 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om förverkande av destilleringsapparater.

1994/95:So19 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Alkoholinspektionens alkoholpolitiska

roll,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om övervakning och kontroll av förbudet mot

alkoholreklam,

3. att riksdagen beslutar att den som erhåller tillverknings-

och partihandelstillstånd skall ställa bankgaranti som säkerhet

för skatter och övriga avgifter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fler objektiva kriterier för

serveringstillstånd såsom befolkningsunderlag,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att tillstånd till alkoholservering bör

undvikas i närheten av ungdoms-, idrotts- och trafikmiljöer,

6. att riksdagen beslutar att alkoholinköp grundade på

särskilda tillstånd eller tillstånd för slutna sällskap skall

ske genom Systembolaget för att säkerställa skattebetalning

m.m.,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att prövning av serveringstillstånd till

slutna sällskap skall ske noggrant,

8. att riksdagen beslutar avslå propositionens förslag om att

tillåta minibarer på hotellrum,

9. att riksdagen, med avslag på regeringens förslag, beslutar

att servering av alkoholdrycker får påbörjas tidigast kl. 11.00

och avslutas senast kl. 01.00, dock, efter särskild prövning,

senast kl. 03.00,

10. att riksdagen beslutar avslå propositionens förslag vad

avser regler för försäljning av öl klass II,

11. att riksdagen beslutar om ett tillägg till alkohollagen

enligt följande: Vid detaljhandel och servering av

alkoholdrycker skall lättdrycker finnas att tillgå i

tillfredsställande urval och omfattning. Det föreligger alltid

skyldighet att erbjuda minst två alkoholfria alternativ till en

kostnad som ej får överstiga lägsta priset för på dryckeslistan

upptagna alkoholdrycker.,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rätten att överklaga beslut om

serveringstillstånd.

Utskottet

Propositionen i huvuddrag

I propositionen föreslås att lagen (1977:292) om tillverkning

av drycker m.m. och lagen (1977:293) om handel med drycker skall

ersättas med en ny alkohollag. Därmed avskaffas de nuvarande

import-, export-, tillverknings- och partihandelsmonopolen när

det gäller spritdrycker, vin och starköl. Dessa ersätts av ett

alkoholpolitiskt motiverat tillståndssystem. En ny myndighet för

tillståndsgivning, kontroll och tillsyn inrättas.

Vidare föreslås att kommunerna skall överta länsstyrelsernas

hantering av serveringstillstånd till restauranger samt att

vissa andra ändringar görs i nuvarande lagstiftning på

alkoholområdet för att minska krångel och detaljreglering och

för att skapa tydligare regler och skärpta krav där det behövs.

Ett nytt system för tillstånd, kontroll och tillsyn inom

alkoholområdet

I propositionen föreslår regeringen att ett nytt system

för tillstånd, kontroll och tillsyn inom alkoholområdet införs.

Förslaget innebär att nuvarande monopol inom alkoholområdet, med

undantag av Systembolagets detaljhandelsmonopol, avskaffas och

ersätts med ett alkoholpolitiskt motiverat tillståndssystem.

Vidare föreslås att en ny myndighet för tillståndsgivning,

kontroll och tillsyn inrättas. Dess beslut skall kunna

överklagas till domstol. Det nya regelverket föreslås träda i

kraft den 1 januari 1995. Vid samma tidpunkt skall lagen

(1977:292) om tillverkning av drycker m.m. (LTD) och lagen

(1977:293) om handel med drycker (LHD) upphöra att gälla.

Som skäl för förslagen anförs bl.a. följande.

EES-avtalet som trätt i kraft den 1 januari 1994 innebär att

det inte får finnas statliga handelsmonopol som är

diskriminerande. I första hand berör detta monopol som hindrar

varors fria rörlighet mellan länder i det europeiska ekonomiska

samarbetsområdet. Inom ramen för medlemskapsförhandlingarna

mellan Sverige och EU har en skriftväxling ägt rum mellan

EG-kommissionen och den svenska regeringen. Kommissionen har i

skriftväxlingen förutsatt att Sverige avvecklar de exklusiva

import-, export-, partihandels- och tillverkningsrättigheterna

för sina respektive alkoholmonopol, inkl. partihandelsfunktionen

för serveringsställen. En sådan avveckling är enligt

kommissionen helt nödvändig för att göra den svenska

lagstiftningen förenlig med EG:s regelverk. I skriftväxlingen

erinras också om att Sverige redan genom EES-avtalets

bestämmelser har åtagit sig att tillämpa EG:s regelverk om

monopol. Avvecklingen av import,- export,- tillverknings- och

partihandelsmonopolen inom alkoholhanteringen är således en

följd av EES-avtalet och måste genomföras oberoende av ett

svenskt medlemskap i EU. Vidare anförs att

riksdagen den 20 april 1994 beslutat att godkänna regeringens

förslag i proposition 1993/94:136 om riktlinjer för ett nytt

tillståndssystem för import, export, tillverkning och

partihandel med alkoholdrycker och inrättandet av en ny central

myndighet (bet. 1993/94:SoU22). Enligt riksdagens beslut skall

monopolen ersättas med ett nytt alkoholpolitiskt motiverat

system för tillstånd, kontroll och tillsyn inom alkoholområdet.

Alkoholinspektionen, m.m.

Den nya myndigheten -- Alkoholinspektionen -- skall enligt

propositionen vara tillståndsmyndighet. Inspektionen skall

tillsammans med länsstyrelser och kommuner stå för en

intensifierad, samlad och effektiv tillsyn och kontroll

av alkoholhanteringen. Myndigheten bör också stå för en

löpande uppföljning och utvärdering inom sitt

verksamhetsområde. Detta innebär att Socialstyrelsens nuvarande

uppgifter på området övertas av den nya myndigheten. Frågan om

prövning av tillstånd för handel med teknisk sprit och

godkännande av alkoholhaltiga preparat skall handhas av

Alkoholinspektionen behandlas inte i propositionen men bör

enligt regeringen övervägas inom regeringskansliet.

Alkoholinspektionens primära uppgift blir att utöva en

aktiv tillsyn på nationell nivå för att garantera att all

försäljning av alkohol sker ansvarsfullt och att lagar och

bestämmelser på alkoholområdet efterlevs. Den framtida

kontrollen och tillsynen måste vara effektiv och anpassad till

de nya förutsättningarna inom alkoholområdet för att förhindra

att försäljning av alkohol sker utan tillstånd. För att den nya

myndigheten skall kunna uppfylla sina åtaganden krävs att

personalen besitter en såväl bred som hög kompetens samt att

branschsakkunnande finns företrätt, sägs det vidare i

propositionen.

I myndighetens roll som central tillsyns- och

uppföljningsmyndighet ligger att direkt under regeringen -- som

självständig myndighet -- utöva tillsyn över de aktörer som

ansvarar för försäljning av alkoholdrycker och följa upp det

alkoholpolitiska regelsystemet. Den löpande kontrollen av att

tillverkare och partihandlare följer gällande regler och

föreskrifter skall ske genom inspektionsbesök, inhämtande av

rapporter om försäljning och andra förhållanden samt genom

samarbete med andra myndigheter såsom länsstyrelser, kommuner,

skattemyndigheter, polis- och kronofogdemyndigheter. Ett löpande

erfarenhetsutbyte bör ske med t.ex. tullmyndigheten,

skattemyndigheterna, Livsmedelsverket och Läkemedelsverket när

det gäller att utveckla en effektiv och icke-byråkratisk tillsyn

och kontrollmekanism.

Alkoholinspektionen skall vidare utöva den centrala tillsynen

över alkoholserveringen och utvärdera lagens tillämpning och

funktion samt för statsmakterna anmäla behov av lagändringar

eller andra åtgärder.

I myndighetens uppgifter ingår också att verka för att

aktörerna på marknaden och berörda myndigheter har nödvändig

kunskap och information om frågor som rör alkoholpolitik

och det alkoholpolitiska regelverket. En central uppgift för

Alkoholinspektionen blir att ta fram informationsmaterial,

utforma föreskrifter och allmänna råd till alkohollagen för att

tillämpningen av lagen skall bli riktig och enhetlig.

Alkoholinspektionen skall också förstärka informations- och

utbildningsinsatserna om hur det alkoholpolitiska regelsystemet

skall tillämpas. Insatserna skall främst rikta sig till olika

yrkeskategorier verksamma inom alkoholområdet. Ett

handlingsprogram bör utarbetas efter samråd med

Folkhälsoinstitutet.

Alkoholstatistiken utgör en viktig del av den kunskapsmässiga

basen för alkoholpolitiken. Alkoholinspektionen har därför en

viktig uppgift när det gäller att utforma och insamla den

statistik som behövs för att kontrollera, följa upp och

utvärdera effekterna av den förda politiken. Statistiken skall

ge en bild av alkoholförsäljningens omfattning och utveckling.

Inspektionen skall enligt propositionen ha rätt att direkt eller

via annan myndighet begära in uppgifter från dem som har

tillstånd att sälja alkohol. Uppgifter om försäljning skall

kompletteras med uppgifter om tillverkning och handel med

alkoholdrycker. På så sätt kan en heltäckande kartläggning av

alkoholflödena i samhället erhållas. Vidare skall Inspektionen

ha rätt att från kommunerna begära sådana uppgifter som behövs

för tillsynsverksamheten. Inspektionen skall samarbeta med

polisen om detta befinns nödvändigt för att stävja illegal

alkoholhantering.

Folkhälsoinstitutet har fått regeringens uppdrag att leda

arbetet med att se över statistikbehovet inom alkohol- och

drogområdet. I uppdraget ingår att skapa ett samrådsforum med

uppgift att se över det samlade behovet av statistik inom

området. I detta forum bör även Alkoholinspektionen ingå.

Enligt propositionen skall Alkoholinspektionen också inom sitt

ansvarsområde "aktivt följa och ställa erfarenheter till

förfogande för den internationella alkoholpolitiken inom t.ex.

EU, WHO och andra överstatliga eller mellanstatliga organ".

I propositionen påpekas att förutsättningarna på den svenska

marknaden kommer att förändras genom att flera företag kommer

att uppträda som importörer och partihandlare för

alkoholdrycker. Det finns där, enligt regeringen, skäl att

överväga förändringar av reglerna om marknadsföring av

alkoholdrycker utifrån den nya myndighetens uppgifter. Då frågan

kräver ytterligare övervägande tas den inte upp i förevarande

proposition.

Motioner

I motion So15 av Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (kds)

begärs tillkännagivande om vad i motionen anförts om vikten av

en kraftfull mobilisering på alkoholområdet (yrkande 1).

Enligt motionärerna kräver förändringarna inom alkoholområdet en

kraftfull mobilisering för att tränga tillbaka missbruket och

motverka alkoholskadorna, särskilt med tanke på att

prisinstrumentet som alkoholpolitiskt medel kommer att ändras i

och med EU-medlemskapet. Det är därför av yttersta vikt att

intentionerna i propositionen, som innebär att tyngdpunkten

förskjuts till mer information, opinionsbildning och andra

alkoholförebyggande insatser, verkligen förverkligas.

I motion So12 av Berndt Ekholm (s) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vad som anförts om

Alkoholinspektionens lämplighet att övervaka marknadsföringen av

alkoholdrycker (yrkande 5). Motionären anser att

Konsumentverkets nuvarande uppgift att övervaka marknadsföringen

av alkoholhaltiga drycker bör flyttas över till

Alkoholinspektionen. Regeringen bör överväga en sådan ordning

och återkomma till riksdagen i frågan.

I motion So19 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, mp)

begärs tillkännagivanden till regeringen om vad som anförts om

Alkoholinspektionens alkoholpolitiska roll och om övervakning

och kontroll av förbudet mot alkoholreklam (yrkandena 1 och

2). Enligt motionärerna fordras kraftfulla insatser i form av

restriktiv alkoholpolitik i kombination med aktiva

informationsinsatser för att Sverige skall kunna närma sig

Världshälsorganisationens (WHO) mål om att sänka

alkoholkonsumtionen med minst 25 % till år 2000.

Alkoholinspektionens alkoholpolitiska uppgifter måste därför

tydligare markeras för att inte alkoholproducenternas

näringspolitiska och kommersiella intresse av ökad försäljning

skall ta överhanden till förfång för folkhälsan. Motionärerna

anser det beklagligt att inspektionen inte får ansvaret för

kontroll av marknadsföringen. För att förhindra aggressiva

försäljningsmetoder och för att Alkoholinspektionen effektivt

skall klara de i propositionen angivna uppgifterna bör

Inspektionen överta kontrollen av reklamen från Konsumentverket.

Utskottets bedömning

Överkonsumtion av alkohol i Sverige för med sig omfattande

sociala och medicinska problem. Kostnaderna för samhället är

mycket höga. Lidandet för den enskilde och dennes anhöriga är

stort. Missbruket har också en stark koppling till våld och

andra former av brott och ligger bakom ett stort antal olyckor

samt orsakar en alltför tidig död. Detta är anledningen till att

Sverige sedan en lång tid tillbaka för en restriktiv

alkoholpolitik. Vid ett EU-medlemskap kan, för Sveriges del,

förväntas ett intensifierat socialt och kulturellt utbyte.

Alkoholen blir mer lättillgänglig. Förutsättningarna att använda

prisinstrumentet som alkoholpolitiskt medel kommer att ändras.

Det behövs därför i framtiden en kraftfull mobilisering på

alkoholområdet för att begränsa den totala alkoholkonsumtionen

och tränga tillbaka missbruket och motverka alkoholskadorna.

Utskottet vill erinra om att alkoholpolitiken också i

framtiden skall ha en social dimension. Systembolaget ingår som

en viktig del häri. Detta slogs också fast vid förhandlingarna

om svenskt medlemskap i EU. Informations-, utbildnings-,

opinionsbildande och andra alkoholförebyggande insatser måste få

ökad betydelse för att höja kunskapen om alkoholens

skadeverkningar och därigenom motverka skadliga dryckesvanor.

Utskottet delar därför i huvudsak inställningen i motion So15

(kds) yrkande 1. Regeringen anför i propositionen att en

tyngdpunktsförskjutning måste ske, där information,

opinionsbildning och andra alkoholförebyggande insatser får ökad

betydelse. Riksdagen beslöt den 10 juni 1994 att 75 miljoner

kronor ytterligare skulle anvisas för olika alkohol- och

drogpolitiska åtgärder under budgetåret 1994/95 (prop.

1993/94:150 bil. 5, bet. 1993/94:FiU20, rskr. 454). Regeringen

har därefter uppdragit åt Folkhälsoinsititutet att ansvara för

och leda det alkohol- och drogförebyggande arbete som riksdagen

beslutat om. Folkhälsoinstitutet har sammankallat en nationell

ledningsgrupp, vars uppgift är att utarbeta en nationell

handlingsplan för att förebygga alkohol- och drogskador.

Något initiativ från riksdagens sida med anledning av motion

So15 (kds) yrkande 1 behövs inte. Motionen avstyrks.

Utskottet tillstyrker att Alkoholinspektionen får de i

propositionen föreslagna uppgifterna och

verksamhetsinriktningen. Verksamheten vid myndigheten skall

finansieras genom ett avgiftssystem som utgår från principen om

full kostnadstäckning. Utskottet utgår från att myndigheten

härigenom får erforderliga resurser för att klara sina viktiga

uppgifter.

Det ankommer på regeringen att besluta i fråga om lokalisering

av nya myndigheter. Utskottet utgår från att den av regeringen

tillsatta organisationskommittén för inrättande av

Alkoholinspektionen, dir. 1994:91, och regeringen beaktar

arbetsmarknadsutskottets uttalande i betänkandet 1989/90:AU13,

s. 84 och i yttrandet 1990/91:AU3y om lokalisering av nya

myndigheter.

I propositionen anförs att det finns skäl att överväga

förändringar av reglerna om marknadsföring av alkoholdrycker

utifrån Alkoholinspektionens uppgifter. Frågan bör enligt

regeringen beredas ytterligare inom regeringskansliet.

Utskottet anser inte att riksdagen nu bör ta något initiativ med

anledning av motionerna So12 (s) yrkande 5 och So19 (s, c, fp,

mp) yrkandena 1 och 2 om att Alkoholinspektionen skall ansvara

för kontrollen av marknadsföringen av alkoholdrycker.

Motionsyrkandena avstyrks därför.

Utskottet tillstyrker förslagen till 7 kap. 3, 4 och 18 §§

samt 8 kap. 1 § första stycket alkohollagen.

Tillstånd för tillverkning av, partihandel med och inköp av

spritdrycker, vin och starköl

Krav på tillstånd

Enligt propositionen skall det för all yrkesmässig import,

export, partihandel och tillverkning av spritdrycker, vin och

starköl krävas tillstånd från Alkoholinspektionen. Ansökan om

tillstånd skall vara skriftlig och den sökande måste innan

ansökan behandlas betala en ansökningsavgift vars storlek

beslutas av regeringen. Den nya ordningen innebär att alla

aktörer på marknaden, inkl. Vin & Sprit AB måste ansöka om

tillstånd.

Enligt regeringen bör det finnas två huvudtyper av tillstånd,

nämligen tillverkningstillstånd och partihandelstillstånd.

Därutöver skall särskilt inköpstillstånd kunna ges i vissa

fall. Ett tillverkningstillstånd inkluderar förutom

tillverkningsrätten också en rätt att importera, exportera och

partihandla med sådana alkoholdrycker som omfattas av

tillverkningstillståndet. Ett partihandelstillstånd inkluderar

förutom partihandelsrätten också en rätt att importera och

exportera motsvarande alkoholdrycker. Inköpstillståndet avser

inköp direkt från partihandlare eller tillverkare av

spritdrycker, vin och starköl för industriella m.fl. ändamål.

I propositionen föreslås inga ändringar beträffande

Systembolagets detaljhandelsmonopol utan bolagets verksamhet

skall även framdeles koncentreras till den alkoholpolitiskt

betingade kärnverksamheten, dvs. försäljning över disk.

Systembolagets partihandelsmonopol gentemot serveringsställen

kommer däremot, till följd av förslaget om ett nytt

tillståndssystem för bl.a. partihandel, att avvecklas.

För att garantera detaljhandelsmonopolets opartiskhet får inga

länkar finnas mellan detaljhandelsmonopolet och egen

tillverkning, import och export. Systembolaget kan därför inte

få import-, export-, eller tillverkningstillstånd för

alkoholdrycker. Bolaget bör dock, enligt propositionen, inte

förhindras att söka tillstånd att bedriva partihandel genom att

sälja varor vidare till restauranger. I likhet med vad

utskottet anförde i betänkandet 1993/94:SoU22 (s. 15) sägs i

propositionen att en sammanblandning av en monopoliserad

detaljhandel och en konkurrensutsatt partihandel bör undvikas

och att det därför är ett krav att den konkurrensutsatta

partihandeln i Systembolaget får bära sina kostnader så att inte

bolaget otillbörligt utnyttjar den monopoliserade detaljhandeln

i priskonkurrens med annan partihandel. Det bör ankomma på

Konkurrensverket att uppmärksamma detta.

Marknadsföring

De huvudsakliga bestämmelserna om reklam och andra

marknadsföringsåtgärder finns i lagen (1978:763) om

marknadsföring av alkoholdrycker (alkoholreklamlagen).

Alkoholreklamlagen avser näringsidkares marknadsföring av

alkoholdrycker till konsumenter. Med hänsyn till alkoholens

hälsorisker skall särskild måttfullhet iakttas vid

marknadsföringen. Uppsökande eller påträngande

marknadsföringsåtgärder får inte vidtas. Inte heller sådana som

uppmanar till bruk av alkohol. Kommersiella annonser i radio

eller TV är förbjudna liksom i princip tidningsannonser för

spritdrycker, vin och starköl. För öl klass II gäller att

särskild måttfullhet skall iakttas vid marknadsföringen. Lättöl

får marknadsföras helt fritt under förutsättning att denna inte

felaktigt kan uppfattas som reklam för öl med högre alkoholhalt.

Konsumentverket har utfärdat riktlinjer för tillämpningen av

alkoholreklamlagen. Riktlinjerna tar upp frågor om bl.a.

reklammedel och marknadsföringens innehåll och utformning.

Brott mot bestämmelserna betraktas som otillbörlig

marknadsföring enligt marknadsföringslagen (1975:1418). Vid

övertramp kan Konsumentverket ingripa. Om frivillig rättelse

inte uppnås kan Konsumentombudsmannen utfärda ett

förbudsföreläggande eller föra talan mot företaget i

Marknadsdomstolen.

I propositionen anges att grundläggande för svensk

alkoholpolitik under hela 1900-talet har varit en strävan att

begränsa utrymmet för marknadskrafterna, dvs. konkurrens och

privat vinstintresse. Motivet har varit övertygelsen att

konkurrens och privat vinstintresse leder till aktiv

marknadsföring och aktiv försäljning och därmed ökad konsumtion.

Ju fler privata företag som får ett intresse av att

alkoholförsäljningen ökar, desto bättre kommer alkoholdryckerna

att hävda sig i konkurrensen om människornas pengar. När det

gäller en sektor som samhället inte vill skall växa, är

marknadsmekanismer som konkurrens och vinstintresse inte

särskilt lämpliga medel.

Principen att begränsa privata vinstintressen i

alkoholhanteringen har enligt regeringens uppfattning fortsatt

giltighet och är en betydelsefull grundsats när staten skall

utforma regler för marknadsföring av och riktlinjer för

detaljhandeln med alkoholdrycker. Inom de områden där

alkoholmonopolen skall avvecklas, dvs. tillverkning, import

och partihandel, får principen en ny innebörd. Tidigare var

grunden för det statliga agerandet att hålla privata

vinstintressen borta från alkoholhanteringen. Nu blir

grundsatsen att marknadskrafterna skall kontrolleras via ett

system med tillstånd, tillsyn och sanktioner, som skall hanteras

av en ny alkoholmyndighet.

I 16 § andra stycket LHD finns en bestämmelse om att

detaljhandelsbolaget är skyldigt att verka för att reklam och

andra marknadsföringsåtgärder för spritdrycker, vin och starköl

inte bedrivs på sätt som uppenbarligen står i strid med det i

7 § första stycket angivna syftet. I 7 § första stycket LHD

sägs att försäljning av drycker som omfattas av LHD skall skötas

på sådant sätt att skador i möjligaste mån förhindras.

I alkohollagen har intagits en bestämmelse med motsvarande

innebörd som i 7 § första stycket. Däremot har någon bestämmelse

som motsvarar 16 § andra stycket LHD inte införts. Regeringen

anser att en sådan bestämmelse är överflödig eftersom det i

alkoholreklamlagen finns bestämmelser om att särskild

måttfullhet skall iakttas vid marknadsföring av alkoholdrycker

och att reklam o.d. inte får vara påträngande eller uppmana till

bruk av alkohol. Detta gäller självfallet även

detaljhandelsbolaget, sägs det vidare i propositionen.

I motion So12 av Berndt Ekholm (s) begärs

tillkännagivanden om vad som i motionen anförts om

marknadsföring av extra starkt öl (yrkande 3), om att

bestämmelsen i paragraf 16 i LHD skall införas i alkohollagen

(yrkande 4) och om Vin & Sprit AB:s alkoholpolitiska ansvar

(yrkande 9). Motionären anför att det på marknaden nu kommer

att introduceras starköl med högre alkoholhalt än vi tidigare

haft här i landet. Det är angeläget att vidta åtgärder som

omöjliggör aggressiv marknadsföring av denna produkt och

förhindra att introduktionen sker i strid med de

alkoholpolitiska målen. Bestämmelsen i 16 § LHD om att de

statliga bolagen är skyldiga att verka för att reklam och andra

marknadsföringsåtgärder för sprit, vin och starköl inte bedrivs

på sätt som uppenbarligen står i strid med de grundläggande

alkoholpolitiska målen bör enligt motionären införas i

alkohollagen. Vidare anser motionären att Vin & Sprit AB även

efter det att monopolställningen avskaffats bör uppträda som ett

föredöme på såväl hemma- som exportmarknaden och leva upp till

de förväntningar svensk alkoholpolitik ställer.

I motion So16 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att

riksdagen hos regeringen begär ett förslag om att införa en

bestämmelse i alkohollagen där det framgår att tillverkare och

partihandlare måste följa vad som sägs i 3 kap. 4 §

alkohollagen (yrkande 3). Motionärerna vill införa en

skyldighet för tillverkare och partihandlare att bedriva reklam

och andra marknadsföringsåtgärder på sådant sätt att de inte

står i strid med syftet i bestämmelsen i 3 kap. 4 §

alkohollagen, där det sägs att försäljning av drycker som

omfattas av denna lag skall skötas på ett sådant sätt att skador

i möjligaste mån förhindras. Förs en sådan bestämmelse in blir

åtgärdsbestämmelserna tillämpliga och Alkoholinspektionen kan

agera mot tillståndet.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att det för all yrkesmässig import, export,

partihandel och tillverkning av spritdrycker, vin och starköl

skall krävas tillstånd samt att det bör finnas två typer av

tillstånd -- tillverkningstillstånd och partihandelstillstånd.

Utskottet tillstyrker förslagen till 1 kap. 1--8 §§, 2 kap. 1 §

första stycket och 2--5 §§, 3 kap. 1 § första stycket och 4 kap.

1 § alkohollagen.

Utskottet delar inställningen i propositionen om att någon

bestämmelse som motsvarar nuvarande 16 § andra stycket LHD inte

bör införas i alkohollagen. I alkoholreklamlagen finns redan

bestämmelser om att särskild måttfullhet skall iakttas vid

marknadsföringen av alkoholdrycker. Bestämmelsen gäller alla

näringsidkares marknadsföring av alkoholdrycker till

konsumenter, även t.ex. statliga bolag. Motionerna So12 (s)

yrkandena 4 och 9 och So16 (v) yrkande 3 avstyrks.

I propositionen anför regeringen att principen att begränsa

privata vinstintressen i alkoholhanteringen har fortsatt

giltighet. För att privata vinstintressen inte skall ges fritt

spelrum måste samhället även efter en avveckling av

tillverknings-, import- och partihandelsmonopolen ha en

omfattande kontroll för att effektivt begränsa alkoholens

skadeverkningar. Sociala hänsyn måste enligt propositionen

fortfarande vara vägledande vid marknadsföring och försäljning

av alkoholdrycker. Alkoholinspektionen skall med hjälp av ett

system med tillstånd, tillsyn och sanktioner kontrollera

alkoholhanteringen och aktörerna på marknaden. Utskottet vill

betona vikten av att introduktionen av nya alkoholdrycker inte

får ske i strid med bestämmelsen i alkohollagen -- om att

försäljning av alkoholdrycker skall skötas på ett sådant sätt

att skador i möjligaste mån förhindras. Det får ankomma på

regeringen och berörda myndigheter att noga följa detta och vid

behov vidta de åtgärder som behövs. Enligt utskottets mening är

det angeläget att noga följa tillämpningen även av

alkoholreklamlagen med tanke på att det inom kort lär komma att

introduceras öl med högre alkoholhalt än som tidigare varit

tillåtet här i landet och att fler aktörer i fortsättningen

kommer att finnas på marknaden. Det är angeläget att det nya

starkare ölet inte marknadsförs med alkoholstyrkan som främsta

försäljningsargument och att man undviker att det blir en

berusningsdryck för ungdom. Något initiativ från riksdagen med

anledning av motion So12 yrkande 3 behövs inte. Motionen

avstyrks. Utskottet tillstyrker förslagen till 3 kap. 4 och

5 §§ alkohollagen.

Kriterier för tillstånd

Beträffande kriterier för tillstånd för import, export,

tillverkning och partihandel sägs följande i propositionen. I

enlighet med vad som har kommit till uttryck i regeringens

skriftväxling med EG-kommissionen skall tillståndsprövningen

inom alkoholområdet baseras på objektiva, tydliga och i lag,

förordning eller myndighetsföreskrifter fastställda kriterier.

Uppfylls dessa krav står det Sverige fritt att utforma och

införa de kriterier som krävs för att uppnå de alkoholpolitiska

målen. Det nya tillståndssystemet skall enligt propositionen

både tillgodose våra alkoholpolitiska krav och vara förenligt

med EES-avtalets krav på icke-diskriminering och objektivitet.

Det är enligt förslaget Alkoholinspektionen som vid

tillståndsprövningen har att bedöma om sökanden är lämplig att

utöva en sådan verksamhet som avses med ansökningen.

Inspektionen skall utifrån en objektiv och icke-diskriminerande

bedömning pröva sökandens personliga och ekonomiska

förhållanden, lagringsmöjligheter och omständigheter i övrigt.

Stor vikt bör enligt propositionen tillmätas laglydnad och

benägenhet att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna.

Detta innebär bl.a. att den som ansöker om tillverknings- eller

partihandelstillstånd skall ha ordnad ekonomi och inte

tidigare ha varit straffad för brott som kan ha betydelse för

förmågan att yrkesmässigt kunna hantera handel med eller

tillverkning av alkohol. Sökanden skall också vara väl förtrogen

med de regler som gäller på alkoholområdet. Sökanden skall ha

lokaler, förvaringsmöjligheter och interna kontroll- och

redovisningssystem som gör sannolikt att de regler som gäller på

alkoholområdet kommer att följas. Systemen skall möjliggöra

insyn och i förekommande fall kunna ligga till grund för

egenkontroll baserad på t.ex. internationella standarder.

Alkoholinspektionens uppgift blir att utreda, bedöma och utfärda

tillstånd. Inspektionen förutsätts enligt propositionen utfärda

närmare anvisningar för ansökningsförfarandet.

I propositionen lämnas inte något förslag på begränsning av

antalet tillstånd. Detta har inte bedömts lämpligt eftersom

tillstånd i framtiden kommer att ges på basis av objektiva

kriterier och det därför är svårt att i nuläget bedöma antalet

ansökningar och den geografiska spridningen av framtida

tillverkare och partihandlare.

Vid ett EU-medlemskap kommer den som handlar med

alkoholdrycker att behöva ställa en garanti för den innehållna

punktskatten. Villkoren för punktskatter m.m. har behandlats av

utredningen om teknisk EG-anpassning av de indirekta skatterna.

Utredningens förslag har redovisats i delbetänkandet

Punktskatterna och EG (SOU 1994:74). Förslaget innebär att

punktskattesystemet, vid ett medlemskap i EU, kommer att

komplettera tillstånds- och tillsynsmyndigheternas kontroll av

aktörerna på marknaden enligt följande.

I dag är endast Vin & Sprit skattskyldigt i fråga om vin och

sprit. Inom EU gäller samma skattskyldighetsregler som för andra

EG-reglerade punktskatter. Skattskyldiga är därvid bl.a.

registrerade upplagshavare, registrerade varumottagare och

oregistrerade varumottagare. Skatt skall betalas i det land och

vid den tidpunkt när varan frigörs för konsumtion, oavsett om

det sker genom försäljning eller t.ex. stöld. Detta innebär att

skattskyldig blir den som är berättigad att bedriva partihandel,

dvs. den som har tillverknings- eller partihandelstillstånd.

Innan en verksamhet registreras för handel med

punktskattebelagda varor, dvs. innan någon blir registrerad som

upplagshavare, skall säkerhet ställas för skatten. Importör från

tredje land skall också kunna bli registrerad upplagshavare.

Handel mellan EU-länder sker oftast mellan upplagshavare eller

registrerade varumottagare. Dessa näringsidkare skall godkännas

av sitt lands beskattningsmyndigheter. De skall registreras i

ett särskilt register. Säkerhet för betalning av skatten skall

ställas. Om en oregistrerad varumottagare vill införa

punktskattepliktiga varor från ett annat EU-land, skall denna

anmäla detta till beskattningsmyndigheten i sitt hemland och

ställa säkerhet för skatten där. Detta skall ske innan varan

sänds från leverantören i ursprungslandet.

Regeringen har i proposition 1994/95:56 om nya lagar om

tobaksskatt och alkoholskatt, m.m. föreslagit att EG-anpassade

skatteregler för alkoholbeskattningen skall införas. Förslagen i

propositionen bygger på förslagen från ovan nämnda utredning.

Propositionen är föremål för behandling i skatteutskottet.

Motioner

I motion So15 av Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (kds)

begärs ett tillkännagivande om vikten av att sätta ett tak i

tillståndssystemet för alkoholhanteringen (yrkande 2).

Motionärerna anser att regeringens inställning om att någon

begränsning av antalet tillstånd för tillverkning av,

partihandel med och inköp av spritdrycker, vin och starköl är

olyckligt eftersom det i princip innebär att marknaden aldrig

kan anses vara mättad. För att förhindra att vi får en

överhettad alkoholmarknad föreslår motionärerna att ett tak

sätts för antalet tillstånd och att regeringen återkommer till

riksdagen med ett sådant förslag.

I motion So19 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, mp)

yrkas att riksdagen beslutar att den som erhåller tillverknings-

och partihandelstillstånd skall ställa bankgaranti som

säkerhet för skatter och övriga avgifter (yrkande 3).

Enligt motionärernas uppfattning är det väsentligt att det finns

ett regelsystem som sållar bort oseriösa producenter och

säljare. Mot den bakgrunden bör den som söker tillstånd avkrävas

en bankgaranti. En sådan garanti minskar risken för att staten

skall gå miste om skatteinkomster och övriga avgifter om

företaget går i konkurs eller missköter sina åtaganden.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens uppfattning att tillstånd för

tillverkning och partihandel skall ges på basis av objektiva

kriterier fastställda i lag, förordning eller

myndighetsföreskrifter. Det är därför inte lämpligt att införa

någon begränsning av antalet tillstånd. Motion So15 (kds)

yrkande 2 avstyrks.

Ett förslag om att vid ett EU-medlemskap den som handlar med

alkoholdrycker skall ställa säkerhet för den innehållna

punktskatten är för närvarande föremål för riksdagens prövning.

Vid ett medlemskap i EU, kommer punktskattesystemet att

komplettera tillstånds- och tillsynsmyndigheternas kontroll

enligt alkohollagen av aktörerna på marknaden. Utskottet finner

inte skäl att införa ytterligare kriterier för tillverknings-

och partihandelstillstånd utöver de som regeringen föreslagit i

propositionen. Utskottet tillstyrker förslaget till 7 kap. 1 och

2 §§ alkohollagen. Motion So19 (s, c, fp, mp) yrkande 3

avstyrks.

Högsta volymprocent

Enligt EES-avtalet skall bestämmelserna i rådets förordning

(EEG) nr 1567/89 om allmänna regler för definition, beskrivning

och presentation av spritdrycker (EGT nr L 190, 12.6.1989, s. 1)

inte utgöra hinder för EFTA-ländernas rätt att på en

icke-diskriminerande grundval förbjuda utsläppandet på deras

nationella marknader av spritdrycker för direkt konsumtion som

har en alkoholhalt överstigande 60 volymprocent. I förordningen

finns inte några begränsningar vad gäller högsta volymprocent

för spritdrycker avsedda för direkt konsumtion.

I anslutningsfördraget med EU:s medlemsländer har Sverige inte

fått något motsvarande undantag från rådets förordning (EEG) nr

1567/89. Med hänsyn härtill bör någon bestämmelse om högsta

volymprocent för tillverkning och försäljning av spritdrycker

inte införas i den föreslagna alkohollagen.

Utskottet föreslår att riksdagen beslutar att förslaget till

2 kap. 1 § andra stycket och 3 kap. 1 § andra stycket

alkohollagen skall utgå.

Åldersgränser

I propositionen föreslås att nuvarande åldersgränser 20 år

för inköp av spritdrycker, vin och starköl på Systembolaget och

18 år för servering på restaurang behålls. Bestämmelsen om bl.a.

privat införsel har anpassats till ett EU-medlemskap. Till följd

härav har i lagen angivits att endast den som har fyllt 20 år är

berättigad till privat införsel (jfr 3 kap. 4 § lagen (1994:000)

om frihet från skatt vid import, m.m.). Socialt motiverade

åldersgränser för inköp eller införsel av spritdrycker, vin

eller starköl är inte reglerade inom EG-rätten utan ses som

nationella frågor. Av alkoholpolitiska skäl skall i Sverige även

i fortsättningen gälla en 20-årsgräns för såväl inköp hos

detaljhandelsbolaget som vid införsel till landet av

spritdrycker, vin och starköl, sägs det i propositionen.

I motion So13 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att

riksdagen bör sänka åldersgränsen för inköp av alkohol och

införsel av alkohol till myndighetsåldern, dvs. till 18 år

(yrkande 1).

Utskottets bedömning

Utskottet anser att nuvarande åldersgränser vid detaljhandel

med och servering av alkoholdrycker skall behållas. Samma

åldersgräns som gäller för inköp hos detaljhandelsbolaget bör

också gälla vid införsel till landet av spritdrycker, vin och

starköl. Utskottet tillstyrker förslaget till 3 kap. 8 § och

4 kap. 2 § alkohollagen och avstyrker motion So13 (m) yrkande

1.

Serveringsbestämmelser

Kommunalisering av tillståndsprövningen, m.m.

Regeringen föreslår att ansvaret för att utreda och

besluta om serveringstillstånd förs över från länsstyrelserna

till kommunerna. Kommunerna ges också huvudansvaret för den

direkta tillsynen av restaurangerna och rätten att fatta beslut

om återkallelse av redan givna tillstånd samt övriga

administrativa ingripanden. Enligt förslaget skall dock

länsstyrelsen under år 1995 fullgöra kommunens uppgifter.

Därefter skall under en övergångstid på två år en särskild

ordning gälla som innebär att länsstyrelsen skall höras innan

kommunen fattar beslut i vissa tillstånds- eller

sanktionsärenden.

Som skäl för förslaget anförs följande. Länsstyrelserna har

till följd av alltför stor anhopning av löpande ärenden inte

haft utrymme att fullgöra sin roll som regional tillsyns- och

expertmyndighet på det sociala området. Inte heller har

länsstyrelserna haft tillräckliga resurser för att utöva en

effektiv direkttillsyn över olika tillståndshavare. Det har

därför bedömts önskvärt att avlasta länsstyrelserna vissa

grupper av ärenden, bl.a. tillståndsgivningen enligt LHD. Detta

skulle dessutom innebära att en del dubbelarbete kan undvikas,

eftersom kommunerna redan i dag har visst ansvar för ärenden

enligt LHD och att kommunernas bättre kunskap om de faktiska

lokala förhållandena och bättre förutsättningar att bedöma

sannolika konsekvenser av att en serveringsrörelse startas eller

utökas i ett visst område mera direkt kan utnyttjas. En

överflyttning av LHD-ärendena från länsstyrelse till kommun

ligger också i linje med de allmänna

decentraliseringssträvandena som innebär att en fråga i princip

inte bör handläggas på högre nivå än saken kräver.

Flyttas tillståndsgivningen enligt nuvarande LHD över till

kommunerna måste, enligt regeringens mening, även ansvaret för

tillsyns- och återkallelse övervägas. Skälet härför är att det

finns ett naturligt samband mellan de tre funktionerna.

Tillståndsmyndigheten vet vad som uppgivits i samband med ett

tillståndsbeslut och vad som särskilt behöver uppmärksammas vid

tillsynen. Vad som framkommer vid tillsynen är viktig

information både för bedömningen av nya ansökningar och för att

bedöma om förutsättningarna för ett tidigare lämnat tillstånd

brister eller har ändrats. Det är också angeläget att det sker

en konsekvent bedömning i samtliga dessa avseenden så att inte

tillståndshavare, som följer av tillståndsmyndigheten angivna

villkor, riskerar att råka ut för ingripanden från en annan

myndighet med annan uppfattning i samma fråga. Som exempel anges

att en uppdelning av funktionerna kan medföra att kommunen först

beviljar ett tillstånd som länsstyrelsen sedan omedelbart

återkallar på grund av en annan bedömning av vad lagen kräver.

En sådan uppgiftsfördelning blir inte tillfredsställande från

rättssäkerhetssynpunkt och leder dessutom till dubbelarbete hos

de berörda myndigheterna. Om en kommun, som lämnat tillstånd,

skulle vara tvungen att aktualisera ett nytt ärende hos

länsstyrelsen för att få samma tillstånd återkallat, krävs

sålunda nya utredningsinsatser hos länsstyrelsen.

Enligt regeringen är det dock viktigt att kommunerna får

skälig tid för att kunna förbereda sig inför uppgiften att ta

över tillståndsgivningen och sanktionsmöjligheterna.

Länsstyrelserna bör därför under år 1995 fullgöra kommunernas

uppgifter enligt den nya alkohollagen. Länsstyrelsen får dock

inte under år 1995 bifalla en ansökan om permanent

serveringstillstånd innan kommunen yttrat sig.

Under åren 1996 och 1997 skall kommunerna också som en

övergångsordning alltid inhämta länsstyrelsernas yttranden innan

beslut fattas när det gäller ansökningar om permanent

serveringstillstånd eller återkallelse av tillstånd. Detta är

enligt regeringen nödvändigt för att mindre kommuner skall få

tillräcklig tid att anpassa sig till den nya ordningen och

hinna bygga upp erforderlig kompetens för handläggning av mer

komplicerade ärenden. Det är också nödvändigt för att få till

stånd en likartad bedömning och hantering av ärenden enligt den

nya lagen.

I motion So14 av Sören Lekberg m.fl. (s) yrkas att

riksdagen avslår förslaget i propositionen om att överföra

beslut om administrativa ingripanden från länsstyrelserna till

kommunerna. Motionärerna ansluter sig till överväganden som

Alkoholpolitiska kommissionen gjort när den kommit fram till att

tillståndsgivningen kan överföras på kommunerna, men att beslut

om återkallelse av tillstånd och övriga administrativa ågärder

bör ligga kvar på länsstyrelserna. Enligt motionärernas mening

är det inte rimligt att flytta över hela beslutanderätten till

kommunerna, om man från statsmakternas sida effektivt vill

bekämpa den ekonomiska brottsligheten inom restaurangnäringen.

Det kan också starkt ifrågasättas om det är lämpligt att

kommunerna skall överta tillståndsgivningen och sanktioner

samtidigt som många kommuner har ett egenintresse i

restaurangbranschen. Kommunerna är t.ex. fastighetsägare till

servicehus och hotell där restaurangservering utförs av

entreprenörer.

I motion So16 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen avslår förslaget i propositionen om att kommunerna

skall vara den myndighet som beslutar om serveringstillstånd och

svarar för administrativa ingripanden gentemot innehavare av

serveringstillstånd (yrkande 1 delvis). Motionärerna

framhåller att landets kommuner i dag är hårt pressade och

dignar under en stor arbetsbörda. Ytterligare uppgifter bör

därför inte åläggas kommunerna. Motionärerna anser att

erforderlig kompetens på detta område endast finns att tillgå i

större kommuner. Motionärerna befarar att kommunernas hantering

av serveringstillstånden kommer att bli rutinmässig, och det

blir polisens sak om det blir för stora ordningsproblem.

I motion So17 av Barbro Westerholm och Elver Jonsson (fp)

begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen

anförts om länsstyrelsernas ansvar för återkallelse av

serveringstillstånd (yrkandet delvis). Motionärerna

välkomnar förslaget om decentralisering av tillståndsprövningen

för serveringstillstånd men vänder sig emot förslaget om att

lägga ansvaret för återkallelse av serveringstillstånden på

kommunerna. Kommunerna har visserligen god lokal kännedom men

när det gäller kunskap om ekonomisk brottslighet hos

näringsidkare har länsstyrelserna en bättre överblick och bättre

förutsättningar när det gäller ingripanden. Ansvaret för

återkallelse av serveringstillstånd bör därför åvila

länsstyrelserna.

Det kommunala vetot

Nuvarande bestämmelser rörande serveringstillstånd och

tillsyn finns i LHD. Enligt denna lag kräver i princip all

servering av alkoholdrycker tillstånd. I samband med

tillståndsgivningen skall särskilt beaktas behovet av

serveringen, sökandens lämplighet och serveringsställets

ändamålsenlighet. Frågan om tillstånd prövas av den länsstyrelse

där serveringsstället är beläget. Beträffande nya permanenta

serveringstillstånd eller utökade sådana rättigheter, skall

länsstyrelsen inhämta yttrande från kommunfullmäktige och

polismyndigheten på den ort där serveringsstället är beläget.

Kommunen gör behovsprövningen, vars syfte i första hand är att

förhindra överetablering. Kommunen kan helt eller delvis

avstyrka en ansökan. Ett sådant beslut blir bindande för

länsstyrelsen (kommunalt veto). Detta innebär att länsstyrelsen

inte får meddela serveringstillstånd om det avstyrkts av

kommunen och inte heller låta det omfatta starkare drycker än

kommunen tillstyrkt. Socialstyrelsen utövar den centrala

tillsynen över tillämpningen av LHD. Länsstyrelsen har

huvudansvaret för den regionala och lokala tillsynen

tillsammmans med polismyndigheten och socialnämnden.

Länsstyrelsen har också som tillståndsmyndighet huvudansvaret

och befogenheten att besluta om återkallelse av tillstånd och

andra administrativa ingripanden. Länsstyrelsens beslut kan

överklagas hos kammarrätten.

LHD/LVM-utredningen har i sitt betänkande (SOU 1993:31)

Kommunernas roll på alkoholområdet och inom missbrukarvården

föreslagit att tillståndsgivningen enligt LHD förs över från

länsstyrelserna till kommunerna och att det s.k. kommunala vetot

vid beviljande av serveringstillstånd avskaffas.

Alkoholpolitiska kommissionen föreslår i delbetänkandet

Serveringsbestämmelser (SOU 1993:50) att det kommunala vetot och

behovsprövningen ersätts med att tillståndsmyndigheten vid

prövningen av ansökningar om serveringstillstånd skall inrikta

prövningen i denna del på att undvika att en etablering medför

alkoholpolitiska olägenheter. Tillståndsprövningen bör flyttas

från länsstyrelserna till kommunerna. I LHD anges olika typer av

serveringstillstånd. Kommissionen föreslår att de

tillståndskategorier som används i dag i huvudsak skall gälla

även i fortsättningen.

I propositionen föreslås att det kommunala vetot och den

s.k. behovsprövningen skall ersättas med en alkoholpolitisk

bedömning, där prövningen skall syfta till att förhindra

uppkomsten av alkoholpolitiska olägenheter. Till stöd härför har

följande skäl åberopats. En kommunalisering av

tillståndsgivningen medför att det kommunala vetot försvinner.

Som beslutsmyndighet får kommunen inflytande över

tillståndsgivningen. Detta inflytande avser samtliga villkor för

tillstånd, till skillnad från nuvarande vetorätt som begränsas

till behovet av ett nytt serveringsställe. Enligt regeringen kan

vetot också ifrågasättas ur ett folkrättsligt perspektiv. Det är

knappast förenligt med Europakonventionen för de mänskliga

rättigheterna, som Sverige har anslutit sig till. Artikel 6 i

konventionen behandlar den enskildes rätt att få sina civila

rättigheter och skyldigheter prövade inför en inhemsk domstol.

Såväl tillståndsbeslut som ingripanden av olika slag måste kunna

sakprövas av domstol. Konventionen medför folkrättsliga

förpliktelser för Sveriges del och kommer dessutom att

inkorporeras och gälla som svensk lag fr.o.m. den 1 januari

1995. I EG-domstolens praxis har vidare tydligt uttalats att

Europakonventionen skall ses som en integrerad del av EG:s

rättsordning. Mot denna bakgrund anser regeringen att det

kommunala vetot inte kan behållas i svensk lag.

Vid en kommunalisering av tillståndsprövningen ställs ökade

krav på att göra tydligt vad som skall ingå i behovsprövningen.

Avslag på ansökningarna måste motiveras. Därigenom kan besluten

sakprövas vid ett överklagande till domstol. Behovsprövning är

ett svårtolkat begrepp och det finns i dag ett utrymme för visst

godtycke i bedömningen av behovet av restauranger. Enligt

regeringens mening bör därför en precisering göras så att

tillståndsprövningen, förutom bedömning av sökandens och

lokalens lämplighet, också innebär en bedömning av riskerna för

alkoholpolitiska olägenheter. Större tyngd bör enligt regeringen

ges åt polisens yttrande om ordningsläget i området för den

tilltänkta etableringen och kommunens bedömning av risken för

att närboende störs. Om antalet restauranger i ett område har

ökat eller riskerar att öka till en sådan omfattning att

alkoholpolitiska olägenheter bedöms föreligga bör kommunen som

tillståndsmyndighet kunna vägra nya serveringstillstånd i detta

område för att förhindra en överetablering. En individuell

prövning måste dock ske av varje ansökan om serveringstillstånd.

De alkoholpolitiska hänsynen bör ha företräda framför

näringspolitiska eller företagsekonomiska hänsyn.

I motion So16 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om avskaffandet av kommunernas vetorätt

(yrkande 2). Motionärerna anser att den kommunala vetorätten

bör behållas tills vi av EG-domstolen tvingas att avskaffa

denna. Den kan försvaras med hänsyn till folkhälsa och hävd.

Kommunerna bör i större utsträckning uppmuntras att använda sig

av sin vetorätt som ett vasst alkoholpolitiskt instrument. Vetot

bör också enligt motionärerna användas för att förhindra en

överetablering i vissa kommuner/orter med alkoholrelaterade

problem som följd.

I motion So15 av Rose-Marie Frebran och Fanny Ritzell

(kds) begärs ett tillkännagivande om möjligheter för kommuner

att sätta ett tak för antalet serveringstillstånd (yrkande

3).

En rimlig tolkning av regeringens uttalande, om att i de fall en

servering bedöms föra med sig alkoholpolitiska olägenheter måste

inskränkningar kunna göras, är att kommunerna bör få möjlighet

att sätta tak när det gäller antalet serveringstillstånd i

kommunen om det kan anses vara befogat av alkoholpolitiska skäl.

Detta går dock inte direkt att utläsa av lagförslaget.

Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med ett

förtydligande.

Utskottets bedömning

Utskottet instämmer i förslaget i propositionen att ansvaret

för att utreda och besluta i fråga om serveringstillstånd skall

föras över från länsstyrelserna till kommunerna. Under

remissbehandlingen har förslaget i huvudsak tagits emot

positivt. Bland de remissinstanser som tillstyrkt hör

Kommunförbundet. Utskottet tillstyrker 7 kap. 12 § i regeringens

förslag till alkohollag och avstyrker motion So16 (v) yrkande 1

delvis.

Som tillståndsmyndighet får kommunen ett inflytande över

tillståndsgivningen på detta område. Det kommunala vetot bör

därmed enligt utskottet avskaffas. Motion So16 (v) yrkande 2

avstyrks därmed.

Frågan om beslutsmyndighet när det gäller administrativa

ingripanden mot den som innehar serveringstillstånd är

komplicerad. I propositionen föreslår regeringen att kommunerna

övertar även denna funktion från länsstyrelsen. Alkoholpolitiska

kommissionen däremot har föreslagit att besluten även i

fortsättningen bör vara en uppgift för länsstyrelsen.

Remissinstanserna är delade i frågan. Utskottet har i frågan

uppvaktats av landshövdingen i Stockholms län samt

representanter för Sveriges Hotell- och Restaurangföretagare och

Hotell- och Restauranganställdas Förbund, vilka uttalat starkt

stöd för kommissionens förslag. Även om kommunerna anses böra få

möjlighet att ingripa mot innehavare av serveringstillstånd bör

denna möjlighet enligt dem finnas kvar för länsstyrelserna.

Utskottet anser att det är av stor betydelse att funktionerna

tillståndsgivning samt ansvar för administrativa åtgärder och

tillsyn hålls samman. Härigenom undviks också dubbelarbete. Att

kommunerna har bättre kunskaper om de lokala förhållandena på

området talar även för att ansvaret för administrativa

ingripanden bör ligga på dem.

Antalet beslutsinstanser ökar dock kraftigt om propositionens

förslag genomförs. Det blir åtminstone inledningsvis svårt

framför allt för små kommuner att skaffa erforderlig kompetens

inte minst när det gäller att motverka ekonomisk brottslighet i

branschen. Utskottet anser emellertid att dessa och andra

svårigheter som kan uppkomma bör kunna övervinnas. Utskottet

utgår från att kraven på rättssäkerhet och opartiskhet skall

tillgodoses. Ett fortsatt gott samarbete kommer att krävas

mellan kommunerna och länsstyrelserna och andra myndigheter --

statliga och kommunala -- som är berörda. I propositionen

föreslås också att länsstyrelsen under 1995 skall fullgöra

kommunernas uppgifter. Under 1996 och 1997 skall kommunerna

inhämta länsstyrelsens yttrande innan beslut fattas om permanent

serveringstillstånd eller återkallelse av tillstånd.

Sammanfattningsvis instämmer utskottet i regeringens förslag

även när det gäller anvaret för administrativa ingripanden.

Utskottet tillstyrker förslaget till 7 kap. 19 § i förslaget

till alkohollag och avstyrker motionerna So14 (s), So16 (v)

yrkande 1 delvis och So17 (fp) yrkandet delvis.

Som framgår av propositionen bör kommunerna som

tillståndmyndighet kunna vägra nya serveringstillstånd om

antalet restauranger i ett område har ökat eller riskerar att

öka till en sådan omfattning att alkoholpolitiska olägenheter

bedöms föreligga. Kommunens beslut måste bygga på objektiva

kriterier, fastställda i lag, förordning eller

myndighetsföreskrifter och som kan sakprövas vid ett

överklagande. Yrkande 3 i motion So15 (kds) om ett tak för

antalet serveringstillstånd avstyrks.

Regeringen och Alkoholinspektionen bör noga följa utvecklingen

på detta område. Utveckling i storstadsregionerna bör bli

föremål för särskild uppmärksamhet. En utvärdering av effekterna

av de nya bestämmelserna bör ske inom två år. Om det skulle visa

sig motiverat bör regeringen återkomma till riksdagen med

förslag till åtgärder.

Omfattningen av serveringstillstånd

Servering av alkoholdrycker får enligt LHD i princip

endast ske om tillstånd har meddelats. Serveringstillstånd kan

meddelas tills vidare (permanent tillstånd), årligen under viss

tidsperiod (säsongsrättighet), vid enstaka tillfälle eller under

enstaka tidsperiod (tillfälligt tillstånd). Tillstånd i samtliga

dessa fall kan gälla servering till allmänheten och/eller till

slutet sällskap. Enligt LHD förutsätts att tillstånd till

servering är knutet till ett visst serveringsställe.

I propositionen föreslås att de tillståndskategorier som

används i dag i huvudsak skall gälla även i fortsättningen med

två undantag. Det ena är tillstånd till trafikservering och det

andra gäller serveringstillstånd för öl klass II.

Trafikservering föreslås omfattas av samma regler som gäller för

övrig alkoholservering medan den särskilda tillståndsplikten för

försäljning av öl klass II som nu gäller slopas. Vidare föreslås

att även tillfälliga tillstånd uppdelas i tillstånd till

allmänheten och till slutna sällskap. Beträffande

serveringstillstånd till slutna sällskap gäller samma krav på

sökandens vandel som för den som söker tillstånd till servering

till allmänheten.

Motioner

I motion So19 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, mp)

yrkas att riksdagen beslutar att alkoholinköp som grundas på

särskilda serveringstillstånd eller tillstånd för slutna

sällskap skall ske genom Systembolaget för att säkerställa

skattebetalning m.m. (yrkande 6). Motionärerna pekar på att

flera kommuner är relativt frikostiga med att bevilja

tillfälligt tillstånd. Då tillfälliga tillstånd är svåra att

kontrollera bör inköp i anledning av dessa alltid ske genom

Systembolaget. På så sätt kan samhället också reglera

verksamheten i anslutning till slutna sällskap. Vidare begärs

ett tillkännagivande till regeringen om att prövningen av

serveringstillstånd till slutna sällskap skall ske noggrant

(yrkande 7).

I motion So12 av Berndt Ekholm (s) hemställs om ett

tillkännagivande om att försäljningen till innehavare av

tillfälliga tillstånd är att betrakta som detaljhandel

(yrkande 6). Med anledning av de kontrollsvårigheter som

är förenade med tillfälliga serveringstillstånd bör försäljning

av starköl, vin och sprit till innehavare av sådant tillstånd

betraktas som detaljhandel och inköpen följaktligen ske via

Systembolaget.

Utskottets bedömning

Innehavare av serveringstillstånd skall kunna köpa

alkoholdrycker från den som har partihandelstillstånd.

Något undantag bör enligt utskottet inte göras för slutna

sällskap eller innehavare av tillfälliga tillstånd.

Utskottet tillstyrker förslagen i 6 kap. 5 § och 7 kap. 5 §

alkohollagen och avstyrker motionerna So12 (s) yrkande 6 och

So19 (s, c, fp, mp) yrkande 6. Även yrkande 7 i motion So19

avstyrks.

Kriterier för serveringstillstånd

Inledning

I den föreslagna lagens 7 kap. 7 och 8 §§ regleras de

grundläggande förutsättningarna för att kunna få

serveringstillstånd för spritdrycker, vin och starköl.

Den lämplighetsprövningen som gäller i dag föreslås i

propositionen kvarstå i stort sett oförändrad. Den särskilda

regleringen för alkoholservering på nöjes- och idrottsplatser

slopas och skall i stället ingå i den allmänna alkoholpolitiska

bedömningen. Vid prövning av en lokals lämplighet tas nuvarande

krav om särskilt medgivande för drinkbarer bort. Ett villkor för

att få ett serveringstillstånd skall även i fortsättningen vara

att lagad mat kan serveras. Undantag från matkrav införs vid

alkoholservering i teatrar och konsertlokaler. Servering från

s.k. minibar skall under vissa förutsättningar tillåtas.

Lämplighetsprövning

I 40 § LHD stadgas att vid tillståndsprövningen skall

särskilt beaktas behovet av servering, sökandens lämplighet att

bedriva servering av alkoholdrycker och serveringsställets

tjänlighet för ändamålet. Vid prövningen skall särskild hänsyn

tas till sökandens lämplighet med avseende på laglydnad och

benägenhet att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna.

Lämplighetskraven för att få ett serveringstillstånd innebär

att sökanden skall vara lämplig för den socialt ansvarsfulla

uppgiften att servera spritdrycker, vin eller starköl. Enligt

förarbetena till lagen skall sökanden ha kännedom om

alkohollagstiftningen och ekonomiska förutsättningar att sköta

verksamheten på ett tillfredsställande sätt.

Lämplighetsprövningen enligt LHD omfattar således två delar;

sökandens kunskaper i alkohollagstiftningen och sökandens

personliga vandel. När det gäller kunskaper i

alkohollagstiftningen anser Socialstyrelsen i sina allmänna råd

att kunskaperna skall vara dokumenterade t.ex. genom att

sökanden genomgått restaurangskola och/eller har ett par års

erfarenhet i branschen. Prövningen av den personliga vandeln

avser ekonomisk skötsamhet och eventuell tidigare brottslig

belastning. När det gäller uppgifter om tidigare ekonomisk

skötsamhet är kravet att sökanden skall ha fullgjort sina

skyldigheter gentemot det allmänna. Kronofogdemyndigheten och

skattemyndigheten är skyldiga att lämna ut de uppgifter som

tillståndsmyndigheten behöver för sin prövning. Vidare krävs en

finansieringsplan om en nystartad verksamhet. Även yttranden

från polismyndigheten skall begäras in.

Enligt regeringens uppfattning finns det inga skäl att

prövningen av sökandens lämplighet skall bli mindre noggrann än

hittills för att tillståndsprövningen flyttas över från

länsstyrelserna till kommunerna. Tillståndsmyndighetens prövning

av sökandens personliga lämplighet bör dock förenklas genom att

sökanden åläggs att i möjligaste mån själv införskaffa

erforderligt underlag för bedömning av ansökningen. Sökanden kan

exempelvis åläggas att uppvisa utdrag från kronofogdemyndighet,

intyg från skattemyndigheten om momsregistrering m.m.,

konkursintyg från tingsrätten, intyg om utbildning och

anställningar, hyreskontrakt, köpeavtal och finansieringsplan.

Det bör framgå av ansökningsformuläret vilka handlingar som

skall följa med en ansökan om serveringstillstånd. Det återstår

sedan för tillståndsmyndigheten att begära yttrande från

polismyndigheten.

I propositionens lagförslag (7 kap. 7 §) stadgas att

serveringstillstånd får meddelas endast den som visar att han

med hänsyn till sina personliga och ekonomiska förhållanden och

omständigheterna i övrigt är lämplig att utöva verksamheten.

Sökanden skall också visa att lagad mat skall kunna

tillhandahållas vid serveringen av spritdrycker, vin och

starköl. Vid tillståndsprövningen skall särskild hänsyn tas till

om sökanden är laglydig och benägen att fullgöra sina

skyldigheter mot det allmänna.

Förslaget innebär att högre krav ställs på sökanden än vad som

gäller i dag i och med att sökanden skall visa att han är

lämplig att bedriva alkoholservering och att serveringsstället

uppfyller kraven om att lagad mat skall finnas att tillgå.

Bevisbördan läggs på sökanden. Detta medför enligt

specialmotiveringen till lagförslaget att tillstånd inte kan

beviljas t.ex. om ingenting är känt om sökandens tidigare

verksamhet. Att inga anmärkningar framkommit är således inte

tillräckligt. För tillstånd bör krävas en utredning som gör

sannolikt att sökanden kommer att bedriva serveringen i enlighet

med lagens bestämmelser.

Sökanden måste enligt propositionen uppfylla högt ställda krav

på lämplighet. I specialmotiveringen sägs att prövningen av

lämpligheten skall avse sökandens personliga och ekonomiska

förhållanden i vid mening. När en sökande har dömts för brott

måste det förflyta en tämligen lång tid innan tillstånd kan

beviljas. Motsvarande gäller tillstånd för en sökande som varit

inblandad i konkurs. Det är i detta sammanhang av mindre

betydelse om konkursen inträffat i serveringsrörelse eller i

annan näringsverksamhet. Misstanke om ekonomiska oegentligheter

eller brottslig verksamhet bör kunna leda till att tillstånd

vägras eller att ett tillstånd omprövas.

I motion So13 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om krav på sökande av serveringstillstånd

(yrkande 4). Motionärerna vänder sig mot förslaget i

propositionen om att en person som skall komma i fråga för

tillstånd för alkoholservering närmast skall vara kliniskt fri

från några brister. Det mest allvarliga är att bevisbördan vid

ansökan om tillstånd ligger hos den sökande och inte hos

tillståndsmyndigheten och den omständigheten att inga

anmärkningar framkommit inte är tillräckligt för att beviljas

serveringstillstånd. Motionärerna anser att detta är en orimlig

rättsordning som inte kan accepteras. Inte heller kan

motionärerna acceptera uttalandet i specialmotiveringen om att

en person som söker tillstånd inte får ha varit inblandad i en

konkurs på mycket länge. Regeringen tycks utgå från att en

konkurs alltid innefattar något skumt och olagligt och tar inte

hänsyn till att konkurser kan bero på en rad andra faktorer.

Enligt motionärernas uppfattning skall tillstånd i allmänhet

alltid ges om den sökande uppfyller kraven i alkohollagen.

Däremot delar motionärerna regeringens åsikt att kontrollen över

givna tillstånd skall vara strikt.

Nöjes- och idrottsplatser

Regeringen anser, i likhet med Alkoholpolitiska

kommissionen, att särskild restriktivitet beträffande tillstånd

till serveringsställen på nöjes- och idrottplatser har ett

mycket begränsat alkoholpolitiskt värde. Någon motsvarighet till

undantagsbestämmelsen i 39 § LHD om att tillstånd till servering

av alkoholhaltiga drycker på nöjes- eller idrottsplats endast

får meddelas om det föreligger särskilda skäl bör därför inte

införas i alkohollagen. Tillståndsmyndigheten får vid

tillståndsprövningen ta i beaktande de särskilda omständigheter

som föreligger i det enskilda fallet och vid behov förena

tillståndet med föreskrifter om hur serveringen skall bedrivas.

Vid tillståndsprövningen och i tillsynsverksamheten bör kommunen

särskilt uppmärksamma alkoholserveringen på idrottplatser, så

att denna inte inkräktar på en av samhällets grundläggande

värderingar, nämligen att alkohol och idrott inte hör ihop, sägs

det vidare i propositionen. Serveringen måste ske under

restaurangmässiga former. I propositionen anförs också att det

bör vara möjligt för en kommun att förhindra alkoholservering i

särskilt känsliga områden. Som exempel på sådana områden nämns

områden i närheten av ungdomsgårdar, trafikleder, idrottsplatser

eller i områden med känd missbruksproblematik. En individuell

prövning måste dock ske av varje ansökning och ett avslag måste

motiveras utifrån de kriterier för serveringstillstånd som

gäller enligt alkohollagen, dvs. antingen med hänvisning till

sökanden eller serveringsstället eller med hänsyn till

alkoholpolitiska olägenheter.

I motion So12 av Berndt Ekholm (s) begärs ett

tillkännagivande om kriterier för serveringstillstånd (yrkande

8). Motionären anför att regeringen anser att det skall finnas

möjligheter för närboende att överklaga ett alkoholtillstånd.

Oklarhet råder om hur effektiv lagstiftningen är i detta fall.

Möjlighet bör enligt motionären finnas för såväl närboende som

kommun att ange andra kriterier för serveringstillstånd såsom

hög koncentration av restauranger, buller och andra störningar.

I motion So19 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, mp)

hemställs om tillkännagivanden om vad som anförts om fler

objektiva kriterier för serveringstillstånd såsom

befolkningsunderlag och att tillstånd bör undvikas i närheten av

ungdoms-, idrotts- och trafikmiljöer (yrkandena 4 och 5).

Enligt motionärerna bör antalet kriterier för att få

serveringstillstånd utvidgas. Ytterligare kriterium bör vara

relationen mellan antalet tillstånd och befolkningsunderlaget i

kommunen, och att restriktivitet med serveringstillstånd skall

råda i och kring lokaler som frekventeras av barn och ungdom

samt familjära och idrottsliga miljöer.

Mattvång, m.m.

I 41 § LHD stadgas att tillstånd till servering får

meddelas endast om det kan antas att tillhandahållande av lagad

mat kommer att utgöra en betydande del av rörelsen. Tillstånd

till servering av öl får dock meddelas om lagad mat finns att

tillgå eller i annat fall om särskilda skäl föreligger.

I 48 § LHD anges att vid servering av spritdrycker, vin och

starköl skall lagad mat finnas att tillgå.

I 9 § LHD stadgas att vid detaljhandel med och servering av

alkoholdrycker skall alkoholfria drycker finnas att tillgå i

tillfredsställande urval och omfattning.

Alkoholpolitiska kommissionen har i delbetänkandet

Serveringsbestämmelser (SOU 1993:50) uttalat att "den svenska

modellen" med ett samband mellan mat och alkoholservering skall

finnas kvar men vara enklare utformad. För tillstånd bör det

enligt kommissionen räcka med ett godkänt restaurangkök och att

lagad mat tillhandahålls. Beträffande drinkbarer anser

kommissionen att dessa inte får bli alltför dominerande och

föreslår att regeln om att de skall utgöra en mindre del av

restaurangrörelsen behålls. Det är för närvarande inte tillåtet

att servera vin eller starköl i pausen på teatrar utan att

samtidigt servera lagad mat. Kommissionen föreslår att tillstånd

för pausservering av vin, starköl och öl utan krav på lagad mat

skall kunna ges till teatrar och konsertlokaler. Minibarer på

hotellrum föreslås på vissa villkor tillåtas på hotell med

serveringstillstånd.

Regeringen ansluter sig till kommissionens principiella

syn på att matservering även fortsättningsvis skall vara ett

krav för att serveringstillstånd skall kunna beviljas. Kravet

bör dock utformas på ett annat sätt än de nuvarande kraven i

LHD. I propositionen föreslås att ett villkor för att få ett

serveringstillstånd även fortsättningsvis skall vara att lagad

mat kan serveras. Matserveringen behöver dock inte uppgå till en

viss andel av den totala omsättningen, men lagad mat skall kunna

tillhandahållas och lokalen skall ha ett godkänt restaurangkök.

Regeringen anser också i likhet med kommissionen att förbudet

mot pausservering utan mattvång i foajéer till teatrar och

konsertlokaler inte kan anses tillräckligt alkoholpolitiskt

motiverat och föreslår därför att något motsvarande förbud inte

införs i alkohollagen. Sådan servering är dock

tillståndspliktig. Med undantag för kravet på matservering skall

tillståndsmyndigheten pröva en sådan ansökan utifrån de

tillståndskriterier som anges i lagen. Serveringstillståndet får

dock endast omfatta vin och starköl, och servering får endast

ske i paus under pågående föreställning.

I likhet med kommissionen föreslår regeringen att

alkoholservering från minibarer bör kunna tillåtas i

fortsättningen och att bestämmelser härom skall införas i den

nya lagen. Alkoholservering från minibar skall enligt

regeringens mening endast få bedrivas av hotell som har

serveringstillstånd. Det skall också krävas ett aktivt val av

hotellgästen vid incheckningen för att få tillgång till minibar

med alkoholdrycker på hotellrummet. Hotellet måste också

kontrollera att minibar inte ställs till förfogande till

personer som kan antas vara underåriga. Det bör ankomma på

Alkoholinspektionen att i tillämpningsföreskrifter närmare ange

villkoren för servering från minibar.

I motion So13 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att

riksdagen avslår förslaget till 7 kap. 8 § i alkohollagen

(yrkande 5). Motionärerna anser att mattvånget skall slopas

helt och hållet. Servering av alkoholdrycker i foajéer till

teatrar och konsertlokaler bör inte begränsas till att äga rum

endast vid en paus under pågående föreställning. Det är enligt

motionärerna rimligt att man skall ha möjlighet att kunna dricka

ett glas både före och efter en föreställning för att under

trevliga former diskutera sina kulturupplevelser.

Internationellt ses detta som en självklarhet. Motionärerna

anser också att även spritdrycker skall få serveras på teatrar

och konserthus. Beträffande minibarer i hotellrum menar

motionärerna att detta inte särskilt måste regleras i lag på det

sätt som föreslås i propositionen.

I motion So16 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen beslutar att regler om minibarer utgår ur alkohollagen

enligt vad i motionen anförts (yrkande 5). Motionärerna

anför att förslaget medför byråkratiskt krångel som kommer att

omgärdas av ett omfattande regelsystem och belasta

tillsynsmyndigheterna. Motionärerna föreslår att reglerna om

minibarer utgår och att riksdagen markerar en återgång till det

förhållande som rådde fram till Kammarrättens i Stockholm dom

den 21 november 1991 (kammarrätten medgav att ett hotells

serveringstillstånd utvidgades till att också gälla samtliga

hotellrum). Fram till detta datum avslog länsstyrelserna alla

ansökningar om tillstånd för hotell att sälja alkoholdrycker

från minibarer.

I motion So19 (s, c, fp, mp) yrkas att riksdagen avslår

förslaget i propositionen om att tillåta minibarer på hotellrum

(yrkande 8). Motionärerna anför följande skäl mot minibarer.

Försäljningen av alkoholdrycker kommer att ske utan kontroll

från tillståndsinnehavaren och bryter mot principen om

detaljistmonopolet och grundprinciperna för serveringstillstånd.

Kontrollen av åldersgränsen (18 år) kommer att avsevärt

försvåras. Minibarer innebär risker för personer med

alkoholproblem genom att fresta till återfall samt ökad risk för

störningar av övriga hotellgäster.

Utskottets bedömning

Att bedriva servering av alkoholdrycker medför ett stort

socialt ansvar. För att få tillstånd till sådan servering måste

sökanden enligt utskottets mening uppfylla högt ställda krav på

personlig vandel och ekonomisk skötsamhet. Dessa krav skall

kvarstå även efter det att tillstånd meddelats. I propositionen

föreslås också att kommunen skall kunna ingripa administrativt

bl.a. genom återkallelse av serveringstillstånd om

tillståndshavaren visar bristande personlig lämplighet eller

ekonomisk misskötsamhet. Utskottet har ingen erinran mot

förslaget om att det skall ankomma på sökanden att visa att han

är lämplig att bedriva alkoholservering. Det är i detta

sammanhang viktigt att det klart framgår av ansökningsformuläret

vilka handlingar som skall bifogas en ansökan. Utskottet

avstyrker därmed motion So13 (m) yrkande 4.

Utskottet anser att det är mycket viktigt att kommunerna i

samband med sin tillståndsprövning noga uppmärksammar riskerna

för eventuella alkoholpolitiska olägenheter. I propositionen

anges också att det skall vara möjligt för en kommun att

förhindra restaurangetablering med servering av alkoholdrycker i

särskilt känsliga områden, såsom i närheten av skolor

ungdomsgårdar, trafikleder, idrottsplatser eller i områden med

känd missbruksbruksproblematik. Det skall -- som tidigare nämnts

-- även vara möjligt för kommunen att vägra severingstillstånd

om antalet restauranger i ett område har ökat eller riskerar att

öka till en sådan omfattning att alkoholpolitiska olägenheter

bedöms föreligga, även om sökanden uppfyller kraven på

lämplighet. Några ytterligare kriterier för serveringstillstånd

utöver de som anges i propositionen anser utskottet inte

erforderliga. Motionerna So12 (s) yrkande 8 och So19 (s, c, fp,

mp) yrkandena 4 och 5 avstyrks.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet förslaget till 7

kap. 7 och 9 §§ alkohollagen.

Utskottet delar regeringens bedömning när det gäller

matservering som ett villkor för att få ett serveringstillstånd.

Tillstånd för pausservering av vin och starköl utan krav

på mat bör kunna ges till teatrar och konsertlokaler. Utskottet

är inte berett att nu utvidga tillståndet för teatrar och

konsertlokaler att avse andra tider för serveringens bedrivande

eller andra alkoholdrycker. Utskottet tillstyrker förslaget till

7 kap. 8 § första--fjärde styckena alkohollagen och avstyrker

motion So13 (m) yrkande 5 delvis.

Servering från s.k. minibar på hotellrum bör också under i

propositionen angivna förutsättningar kunna tillåtas på hotell

med serveringstillstånd. Utskottet tillstyrker förslaget till 7

kap. 8 § femte stycket alkohollagen och avstyrker motionerna

So13 (m) yrkande 5 delvis, So16 (v) yrkande 5 och So19 (s, c,

fp, mp) yrkande 8.

Serveringens bedrivande

Serveringstider

Enligt LHD får servering av spritdrycker, vin och starköl

påbörjas tidigast kl. 12.00 och avslutas senast kl. 01.00.

Tillståndsmyndigheten får dock förordna om andra tider för

serveringens bedrivande.

Alkoholpolitiska kommissionen föreslog att servering skall få

påbörjas tidigast kl. 11.00 och avslutas senast kl. 03.00.

I propositionen föreslås en tidigareläggning av

serveringstidens början till kl. 11.00 för att samordna denna

med normal lunchtid. Regeringen anser inte att det finns någon

anledning att ändra nuvarande reglering där servering skall vara

avslutad senast kl. 01.00. Tillståndsmyndigheten skall dock få

förordna om andra tider, såväl utvidgade som mera inskränkta

tider för serveringens bedrivande, om detta är påkallat.

I motion So13 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att

riksdagen avslår förslaget om serveringstider i alkohollagen 6

kap. 4 § (yrkande 2). Motionärerna anser att Sverige bör

anpassa sina bestämmelser vad gäller serveringstider till vad

som gäller i praktiskt taget hela västvärlden, inklusive vårt

grannland Norge. De nuvarande och föreslagna tidsbegränsningarna

fyller ingen alkoholpolitisk funktion, tvärtom har antalet

svartklubbar ökat i storstäderna. Bara i Stockholm finns ett

drygt tiotal. Dessa öppnar när de lagliga och skattebetalande

näringsställena och klubbarna stänger. Det måste ur ett

alkoholpolitiskt perspektiv vara bättre att tillåta godkända

näringsställen att ha öppet vid de tidpunkter det finns en

efterfrågan än att genom reglering av serveringstiderna skapa

förutsättningar för en okontrollerbar verksamhet. Den föreslagna

4 § i 6 kap. alkohollagen bör därför avslås.

Även i motion So19 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, mp)

yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om

serveringstider (yrkande 9). Motionärerna anser att

servering av alkoholdrycker skall påbörjas tidigast kl. 11.00

och avslutas senast kl. 01.00, dock, efter särskild prövning,

senast kl. 03.00 i enlighet med Alkoholkommissionens förslag.

I motion So12 av Berndt Ekholm (s) begärs ett

tillkännagivande om att servering av starköl och drycker med

högre alkoholstyrka ej får ske senare än kl. 01.00, efter

särskild dispens dock senast till kl. 03.00 (yrkande 7). Den

föreslagna bestämmelsen om att servering skall avslutas

senast kl. 01.00 är otydlig. Lagen bör ge en definitiv

sluttid. Motionären förordar därför att Alkoholkommissionens

förslag om att kommunen endast kan ge dispens till kl. 03.00

skall fastställas.

Prissättning

I propositionen föreslås att priser på alkoholdrycker vid

servering inte får sättas lägre än inköpspriset på varan jämte

skäligt tillägg. Priserna skall avvägas så att försäljning av

drycker med högre alkoholhalt inte främjas. Vidare föreslås att

på ett serveringsställe åtgärder inte får vidtas i syfte att

förmå någon gäst till inköp av alkoholdrycker. Bestämmelserna

återfinns i 6 kap. 6 och 7 §§ alkohollagen. Paragraferna

motsvarar i huvudsak vad som gäller enligt LHD.

I motion So13 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att

riksdagen avslår förslaget till 6 kap. 6 och 7 §§ alkohollagen

(yrkande 3). Paragraferna, som berör prissättningen

respektive på vilket sätt man från näringsställets sida får

marknadsföra alkohol, är två exempel på onödig byråkrati som bör

utmönstras. Det finns enligt motionärerna inte något skäl att ha

en bestämmelse som förutsätter att näringsidkaren inte bedriver

en för honom ekonomiskt sund och hållbar verksamhet. Vad gäller

främjandet av alkoholsvagare drycker är detta redan ordnat genom

beskattningsreglerna, varför förslaget även i denna del är

onödigt. Samma sak gäller 7 §, som saknar alkoholpolitisk

betydelse.

Alkoholfria drycker

I 9 § LHD stadgas följande. Vid detaljhandel med och

servering av alkoholdrycker skall lättdrycker finnas att

tillgå i tillfredsställande urval och omfattning.

I propositionen föreslår regeringen att en motsvarande

bestämmelse införs i alkohollagen (3 kap. 6 §).

Syftet med bestämmelsen är bl.a. att garantera att en kund eller

en gäst som önskar ett alkoholfritt alternativ, lättdryck i

alkohollagens mening, också skall kunna få detta i stället för

en alkoholdryck.

I motion So19 (s, c, fp, mp) yrkas att bestämmelsen i 3

kap. 6 § skall ha följande lydelse: "Vid detaljhandel och

servering av alkoholdrycker skall lättdrycker finnas att tillgå

i tillfredsställande urval och omfattning. Det föreligger alltid

skyldighet att erbjuda minst två alkoholfria alternativ till en

kostnad som ej får överstiga lägsta priset för på dryckeslistan

upptagna alkoholdrycker" (yrkande 11).

Utskottets bedömning

Utskottet anser att serveringstiderna även i fortsättningen

bör lagregleras. Reglerna utgör en inte oväsentlig del av den

svenska alkoholpolitiken, och sociala hänsyn skall därför ha

klart företräde framför affärsmässiga eller konkurrensmässiga

sådana. Motion So13 (m) yrkande 2 avstyrks.

Utskottet delar regeringens bedömning att en viss

tidigareläggning bör ske av serveringstiden. Eftersom

utvecklingen visat att det finns behov av lokal variation bör,

som föreslås i propositionen, tillståndsmyndigheten i enskilda

fall få besluta om vid vilken tidpunkt serveringen skall

påbörjas och avslutas. Någon definitiv sluttid som föreslås i

motionerna So19 (s, c, fp, mp) och So12 (s) bör inte anges i

lag. Om tillståndsmyndigheten inte beslutar om viss börje- eller

sluttid bör i enlighet med regeringens förslag servering

påbörjas tidigast kl. 11.00 och avslutas senast kl. 01.00.

Utskottet vill understryka att tillståndsmyndigheten i varje

enskilt fall, vid prövning av ansökningar om tillstånd till

servering efter kl. 01.00, noga måste bedöma riskerna för

olägenheter. Polismyndighetens och miljöförvaltningens yttranden

och inställning skall därvid tillmätas stor betydelse. Utskottet

tillstyrker förslaget till 6 kap. 4 § alkohollagen och

avstyrker motionerna So12 (s) yrkande 7 och So19 (s, c, fp, mp)

yrkande 9.

Det är angeläget att effekterna av de sena

utskänkningstillstånden fram till kl. 05.00 utvärderas.

Utvärderingen bör bl.a. omfatta effekterna på

alkoholkonsumtionen bland ungdom samt förekomsten av våld.

Utvärderingen bör ske skyndsamt.

För att motverka förekomsten av lockpriser på alkoholvaror i

samband med servering bör, som föreslås i propositionen, en

bestämmelse införas om att priser på alkoholdrycker vid

servering inte får sättas lägre än inköpspriset med skäligt

tillägg för varan. Priserna skall också avvägas så att

försäljning av drycker med högre alkoholhalt inte främjas.

Utskottet tillstyrker förslaget till 6 kap. 6 § alkohollagen och

avstyrker motion So13 (m) yrkande 3 delvis.

Den i propositionen föreslagna bestämmelsen i 6 kap. 7 § tar

sikte på otillbörliga försök att förmå restauranggäster att

konsumera alkohol och är i linje med förbudet mot alkoholreklam.

En ansvarsfull alkoholservering kan inte förenas med att

gästerna förmås till alkoholkonsumtion. Utskottet tillstyrker

förslaget till 6 kap. 7 § och avstyrker yrkande 3 delvis i

motion So13 (m).

Utskottet tillstyrker förslaget till 3 kap. 6 § alkohollagen

och avstyrker motion So19 (s, c, fp, mp) yrkande 11.

Öl klass II

Enligt LHD får detaljhandel med och servering av öl, dvs.

s.k. folköl, i princip endast bedrivas av den som har meddelats

särskilt tillstånd till detta och som samtidigt säljer eller

serverar mat. Servering eller försäljning av öl får inte ske

till personer som kan antas vara under 18 år eller är märkbart

påverkade av alkohol eller annat berusningsmedel. I

propositionen föreslås att sambandet mellan ölförsäljning

och försäljning av matvaror respektive servering av mat behålls,

men att den särskilda tillståndsplikten för såväl detaljhandel

och servering som partihandel med öl slopas. Åldersgränser och

övriga restriktioner för ölhanteringen behålls i den nya lagen.

I alkohollagen införs också en bestämmelse som ger möjlighet att

förbjuda fortsatt detaljhandel med eller servering av öl.

Som skäl för förslaget anförs bl.a. följande.

Sammantaget beräknas handläggningen av ansökningar om öl klass

II uppgå till 10 % av länsstyrelsernas arbete med LHD. Därtill

kommer den arbetstid som behövs till kommunernas handläggning av

ansökningar om servering av öl. Det är mycket ovanligt att

ansökningar om öltillstånd avslås om lokalen är godkänd för

försäljning eller servering av mat. De begränsade

tillsynsresurserna hos länsstyrelser, kommuner och

polismyndigheter används nästan uteslutande för kontroll av

serveringar som har tillstånd för starkare drycker. Ansökningar

om tillstånd för öl klass II prövas ofta summariskt och tillsyn

av hur tillståndet sköts förekommer nästan aldrig. Mot denna

bakgrund kan meningen med att behålla tillståndsplikten för

handel med och servering av öl enligt regeringens uppfattning

ifrågasättas.

Regeringen finner det förklarligt av alkoholpolitiska skäl att

kommunernas och länsstyrelsernas tillsynsverksamhet i dag

huvudsakligen inriktas mot servering av spritdrycker, vin och

starköl, eftersom risken för alkoholpolitiska olägenheter här är

betydligt större än när det gäller detaljhandel med och

servering av öl klass II. Regeringen kan lika litet som

kommissionen finna några belägg för att ett slopande av

nuvarande tillståndsplikt för öl i sig skulle medföra ordnings-

eller nykterhetsproblem. Det finns däremot stora fördelar att

vinna genom en minskad byråkrati hos tillståndsmyndigheten.

Det viktigaste kravet i dagens lagstiftning för att erhålla

ett öltillstånd är att sökanden kan uppvisa att han är

matvaruhandlare. Som sådan måste han ha en av miljöförvaltningen

godkänd livsmedelslokal. Införs en bestämmelse om att

detaljhandel med öl och ölservering endast får bedrivas av den

som har en lokal som är godkänd av miljöförvaltningen för

livsmedelshantering blir det i sak endast marginell skillnad mot

i dag. Ansökan om särskilt öltillstånd behöver då inte inlämnas

till länsstyrelsen/kommunen. Administrativt skulle det innebära

en inte obetydlig tidsbesparing hos tillståndsprövande

myndigheter. Det blir då i praktiken de kommunala

miljöförvaltningarna, som ger tillstånd till

detaljhandelsförsäljning eller servering av öl, dvs. samma

myndighet som ju ändå skall godkänna lokalerna från

livsmedelshygienisk synpunkt.

Regeringen föreslår därför att den som har en godkänd

livsmedelslokal enligt bestämmelser som meddelats med stöd av

22 § tredje stycket livsmedelslagen även får rätt att bedriva

detaljhandel med eller servering av öl klass II. I alkohollagen

införs dessutom en bestämmelse om att detaljhandel med eller

servering av öl endast får bedrivas om försäljning eller

servering av matvaror också sker i lokalen. Nuvarande

bestämmelser om att servering eller försäljning av öl inte får

ske till personer som kan antas inte ha fyllt 18 år eller är

märkbart påverkade av alkohol eller annat berusningsmedel

behålls. Om sålunda tillståndskravet vid försäljning eller

servering direkt till konsumenter upphör saknas det enligt

regeringens mening skäl att behålla ett krav på särskilt

tillstånd för partihandel med öl klass II.

De föreslagna ändringarna innebär troligen att öl kommer att

kunna säljas och serveras i en del andra sammanhang än vad som

är tillåtet för närvarande. Emellertid är ölförsäljningen redan

i dag utspridd, t.ex. finns öl på många bensinstationer och

kvällsöppna närlivsbutiker. Den som vill köpa öl har knappast

några större svårigheter att hitta inköpsställen. Även med en

marginell ökning av antalet försäljningsställen för öl torde en

utbyggd tillsynsverksamhet i och med kommunaliseringen och de

särskilda sanktionsbestämmelserna som införs ge förutsättningar

för en totalt sett bättre kontroll av ölhanteringen än vad som

är fallet i dag. Om t.ex. öl säljs till underåriga blir det

möjligt att genom en administrativ sanktion förbjuda

verksamheten under en viss tid. Dessutom kan den föreslagna

straffbestämmelsen i 10 kap. 7 § alkohollagen bli tillämplig.

I motion So15 av Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (kds)

hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att bibehålla tillståndsplikten för

försäljning, partihandel och servering av öl klass II (yrkande

4). Motionärerna anför att öl klass II är en ungdomsdryck och

inkörsport till missbruk. Det finns en risk för att öl klass II

kommer att öka konsumtionen i och med att drycken kommer att

kunna försäljas och serveras på betydligt flera ställen än för

närvarande. Nuvarande tillståndskrav bör därför kvarstå

oförändrat i den nya lagen. Bibehålls tillståndsplikten ges

samtidigt möjlighet att meddela föreskrifter som rör servering

och försäljning av folköl. Möjligheten för företag som söker

tillstånd att få adekvat information innan verksamheten påbörjas

underlättas.

I motion So12 av Berndt Ekholm (s) begärs

tillkännagivanden om att tillstånd skall krävas vid försäljning

av öl klass II (yrkande 1) och om förbättrad ålderskontroll

vid sådan försäljning (yrkande 2). Förslaget om att slopa

tillståndsplikten för öl klass II kommer att innebära att folköl

kommer att finnas på ett stort antal nya ställen som korvkiosker

och kaféer. Detta medför att antalet alkoholfria ungdomsmiljöer

kommer att reduceras. Det kan vidare enligt motionären

konstateras att butikerna inte sköter ålderskontrollen vid

försäljning av folköl. Regeringen bör därför ge

Alkoholinspektionen i uppdrag att vidta åtgärder för en

förbättrad ålderskontroll.

I motion So16 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen beslutar att nuvarande regler skall gälla för

hanteringen av öl klass II (yrkande 4). Motionärerna vill

att öl klass II även i fortsättningen skall klassificeras som en

alkoholdryck. Regeringen har i propositionen förringat folkölets

roll som inkörsport till ett alkoholbruk som bland ungdomar

ibland tar sig uttryck i missbruk.

Liknande synpunkter framförs i motion So19 av Göran

Magnusson m.fl. (s, c, fp, mp) där motionärerna yrkar att

riksdagen avslår propositionens förslag vad avser regler för

försäljning av öl klass II (yrkande 10).

Utskottets bedömning

I likhet med regeringen anser utskottet att det finns fördelar

att vinna om nuvarande regler om tillståndsplikt för såväl

partihandel och detaljhandel som servering av öl slopas. Detta

kommer att innebära en tidsbesparing hos de tillståndsprövande

myndigheterna. Dessa kan då ägna mer tid åt prövning av

ansökningar om tillstånd för servering av spritdrycker, vin och

starköl samt tillsyn över att sådan verksamhet bedrivs i

enlighet med alkohollagens intentioner och de alkoholpolitiska

målen. Riskerna för alkoholpolitiska olägenheter med öl skall

inte förringas, men riskerna är dock större vid detaljhandel med

och servering av drycker med högre alkoholhalt. Om problem med

nykterhet och ordning uppstår eller om försäljning/servering

sker till underåriga måste sanktioner kunna tillgripas.

Utskottet är därför positivt till regeringens förslag om att

kommunerna ges möjlighet att förbjuda fortsatt detaljhandel med

eller servering av öl om olägenheter uppstår.

I propositionen föreslås att vissa grundförutsättningar måste

vara uppfyllda för att detaljhandel med öl skall vara tillåten.

Försäljning skall ske i en livsmedelslokal som godkänts av

miljöförvaltningen. Vidare föreslås att detaljhandel med eller

servering av öl endast får bedrivas om försäljning eller

servering av matvaror också sker i lokalen. Enligt propositionen

skall öl inte få serveras eller säljas till personer som kan

antas inte ha fyllt 18 år eller är märkbart påverkade av alkohol

eller annat berusningsmedel. Utskottet ställer sig bakom dessa

förslag. Utskottet anser att det är viktigt att butiker och

serveringsställen noga förvissar sig om att kunden/gästen har

uppnått 18 år och att kommunerna kontrollerar att denna

ölhantering inte leder till olägenheter samt vid behov vidtar

åtgärder. Utskottet är också positivt till förslaget om att i

alkohollagen införa en straffbestämmelse som innebär att den som

säljer öl till en underårig dels kan förbjudas att fortsätta

verksamheten, dels kan dömas för olovlig dryckeshantering.

Utskottet delar således inställningen i propositionen att

kravet på tillstånd för detaljhandel, servering och partihandel

med öl klass II skall slopas och avstyrker därmed motionerna

So12 (s) yrkandena 1 och 2, So15 (kds) yrkande 4, So16 (v)

yrkande 4 och So19 (s, c, fp, mp) yrkande 10.

Tillsyn

Enligt nuvarande ordning delas tillsynen över

tillämpningen av LHD mellan Socialstyrelsen, som har den

centrala tillsynen, och länsstyrelser, socialnämnder och

polismyndigheter. Huvudansvaret åvilar länsstyrelsen. I

praktiken sker ofta en samordning mellan länsstyrelsen och

kommunen för att undvika onödigt dubbelarbete.

Alkoholpolitiska kommissionen föreslår beträffande

tillsynen att kommunerna skall ha den direkta tillsynen av

restaurangerna och att tillsynen naturligt kan knyta an till

socialtjänstens uppsökande verksamhet.

I propositionen föreslås att den omedelbara tillsynen över

efterlevnaden av bestämmelserna i lagen om servering av

alkoholdrycker och detaljhandel med öl klass II skall utövas av

kommunen och polismyndigheten. Länsstyrelsen skall sköta den

regionala tillsynen som innefattar tillsyn över kommunernas

verksamhet och ansvaret för den regionala uppföljningen.

Alkoholinspektionen skall som tidigare nämnts överta

Socialstyrelsens nuvarande roll och utöva den centrala tillsynen

över tillämpningen av alkohollagen. Som skäl för förslaget

anförs följande.

Huvudansvaret för den regionala och lokala tillsynen ligger

sedan lång tid tillbaka hos länsstyrelserna, som dessutom varit

de enda som disponerat över administrativa sanktioner. Deras

arbete har dock alltmer kommit att inriktas på

tillståndsprövning och att avslöja ekonomiska oegentligheter.

Fältverksamheten i syfte att motverka alkoholpolitiska

missförhållanden har fått en allt mindre framträdande roll.

Antalet serveringsställen har nämligen ökat så kraftigt att det

i praktiken blivit omöjligt för länsstyrelserna att upprätthålla

en regelbunden inspektionsverksamhet av betydelse.

Övervakning av nykterhet och ordning är normalt i första hand

en kommunal angelägenhet. Ges kommunerna huvudansvaret för den

direkta restaurangkontrollen kan denna uppgift naturligt knyta

an till socialtjänstens uppsökande verksamhet. Kommunens

motivation för tillsyn av restaurangerna bör öka vid en

kommunalisering av tillståndsgivningen.

Regeringen understryker att en kraftfull och väl fungerande

tillsyn av tillräcklig omfattning är en förutsättning för flera

av de förslag till ändringar och förenklingar av lagstiftningen

som läggs fram i propositionen. Kommunerna bör som

tillståndsmyndighet ha huvudansvaret för den omedelbara

tillsynen av restaurangverksamheten, medan länsstyrelsens

uppgift mer bör bli att övervaka och stödja kommunernas

verksamhet. Detta bör ske både i form av råd och annan

vägledning och i form av kontroll av hur kommunerna handlägger

enskilda ärenden, inbegripet möjligheten att om det finns

anledning inspektera serveringsställen som kommunen lämnat

tillstånd till.

Länsstyrelsens roll på serveringsområdet blir således att dels

övervaka och stödja kommunernas verksamhet, dels att på det

regionala planet följa upp alkoholhanteringen och den verksamhet

som bedrivs med stöd av alkohollagen. Det finns ett klart

samband mellan den regionala tillsynen och uppföljningen.

Tillsynen lokalt ger ofta information som ger anledning till en

mer systematisk uppföljning regionalt. Den systematiska

uppföljningen kan i sin tur ge anledning till inspektion i

enskilda ärenden.

Regeringen anser att det är viktigt att ta till vara den

erfarenhet och kompetens som under lång tid byggts upp hos

länsstyrelserna. Som tidigare anförts (s. 18 i betänkandet)

måste kommunerna ges skäligt rådrum att förbereda sig inför

uppgiften som ansvarig myndighet för ärenden gällande

serveringstillstånd. Under 1995 skall därför länsstyrelsen

fullgöra kommunens uppgifter enligt alkohollagen med undantag

för tillsynen. Länsstyrelserna bör dock under denna tid även

utöva en intensifierad tillsyn så att kommunerna ges

erforderligt stöd fram till dess de byggt upp tillräcklig

erfarenhet på området.

I motion So16 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen avslår förslaget i propositionen om att kommunerna

skall vara den myndighet som utövar tillsyn gentemot innehavare

av serveringstillstånd (yrkande 1 delvis). Motionärerna

framhåller att landets kommuner i dag är hårt pressade och

dignar under en stor arbetsbörda. Ytterligare uppgifter bör

därför inte åläggas kommunerna. Det är stor risk att t.ex.

tillsynen av krogarna blir eftersatt om kommunerna åläggs

huvudansvaret för tillsynen. Motionärerna anför också att

erforderlig kompetens på detta område endast finns att tillgå i

större kommuner. Vidare befarar motionärerna att kommunernas

hantering av tillsynen kommer att bli rutinmässig och att det

blir polisens sak om det blir för stora ordningsproblem.

I motion So17 av Barbro Westerholm och Elver Jonsson (fp)

begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen

anförts om länsstyrelsernas ansvar för tillsyn av

serveringstillstånd (yrkandet delvis). Motionärerna vänder

sig emot förslaget om att lägga ansvaret för tillsyn av

serveringstillstånden på kommunerna. Kommunerna har visserligen

god lokal kännedom, men när det gäller kunskap om ekonomisk

brottslighet hos näringsidkare har länsstyrelserna en bättre

överblick och bättre förutsättningar när det gäller ingripanden.

Ansvaret för tillsyn av serveringstillstånd bör därför åvila

länsstyrelserna.

Utskottets bedömning

Utskottet instämmer i förslaget att huvudansvaret för den

direkta tillsynen över servering av alkoholdrycker och

detaljhandel med öl skall föras över från länsstyrelsen till

kommunerna. Den rollfördelning mellan länsstyrelse och kommun

som regeringen föreslår överensstämmer också med vad som i

allmänhet gäller på andra rättsområden och med intentionerna i

länsstyrelsereformen. Som framgår av propositionen skall en

överflyttning av huvudansvaret för tillsynen inte hindra att

länsstyrelsen i rollen som regional samordnare av olika statliga

och kommunala tillsynsmyndigheter gentemot restaurangbranschen

också bedriver direkttillsyn av restaurangverksamheten.

Även om länsstyrelsen saknar maktmedel förutsätter utskottet

liksom regeringen att länsstyrelsen i kraft av sin fackkompetens

och bredare kunskap om lagstiftningens syfte och tillämpning har

goda möjligheter att påverka kommunernas praxis så att den

ligger i linje med lagstiftningens intentioner.

Regeringen har i propositionen anfört att länsstyrelserna även

i fortsättningen bör prioritera den typ av samordnad regional

tillsynsverksamhet som länsstyrelsen i Stockholms län tagit

initiativ till (Operation Krogsanering). Utskottet, som

konstaterar att denna tillsynsverksamhet varit mycket effektiv,

delar regeringens uppfattning.

För att alkoholservering inte skall leda till olägenheter i

fråga om ordning och nykterhet och för att motverka ekonomisk

misskötsamhet i branschen är det enligt utskottet viktigt att en

totalt sett väl fungerande tillsyn kommer till stånd och att

särskilda resurser avsätts för tillsynen.

Utskottet tillstyrker därmed förslaget till 8 kap. 1 § andra

och tredje styckena alkohollagen och avstyrker motionerna So16

(v) yrkande 1 delvis och So17 (fp) yrkandet delvis.

Avgifter

Enligt förslaget i propositionen till 7 kap. 13 § andra

och tredje styckena alkohollagen skall kommunen få ta ut avgift

för prövningen av ansökningar om serveringstillstånd samt för

tillsyn enligt 8 kap. alkohollagen av den som fått tillstånd av

kommunen. Utskottet anser att kommunerna bör ges denna

möjlighet.

Enligt 5. i ikraftträdandebestämmelserna till alkohollagen

skall länsstyrelsen under år 1995 fullgöra de uppgifter som

åligger kommunen enligt den nya lagen med undantag av tillsynen.

Detta innebär att kommunen redan fr.o.m. ikraftträdandet av den

nya lagen, dvs. den 1 januari 1995, skall utöva tillsyn över

tillståndshavare och deras verksamhet. Kommunernas

tillsynsinsatser skall enligt förslaget i 7 kap. 13 § tredje

stycket avgiftsfinansieras. Ordalydelsen i nämnda lagrum ger

emellertid inte utrymme för kommunerna att ta ut

tillsynsavgifter av andra tillståndshavare än sådana som "fått

tillstånd av kommunen". Under i vart fall år 1995 skulle

kommunerna således lagligen vara förhindrade att avgiftsbelägga

sin tillsyn. Med hänsyn härtill bör paragrafen ändras på så sätt

att det framgår att kommunerna får ta ut avgifter för tillsynen

av den som "har serveringstillstånd".

Utskottet föreslår att riksdagen antar det av utskottet i

bilaga 2 framlagda förslaget till 7 kap. 13 § alkohollagen.

Överklagande

I och med att tillståndsgivningen enligt propositionen

skall kommunaliseras skall första överklagningsinstans bli

länsrätten i stället för som nu kammarrätten. Prövningstillstånd

skall krävas vid överklagande till kammarrätten. Bestämmelsen om

prövningstillstånd skall dock träda i kraft först efter det att

den nya lagen tillämpats under tre års tid.

Regeringen anser inte att det är lämpligt att införa en

särreglering i alkohollagen om närboendes rätt att överklaga. Av

allmänna regler om överklagande av förvaltningsbeslut följer att

den som direkt berörs av ett beslut har rätt att överklaga

detta. Det är därför inte uteslutet att t.ex. grannar till en

restaurang skulle anses ha rätt att överklaga ett beslut om

tillstånd till alkoholservering redan enligt gällande rätt. Det

får enligt regeringen bli en fråga för rättspraxis att klargöra

när så kan vara fallet.

I motion So15 av Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (kds)

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att tillförsäkra närboende rätt att

överklaga tillstånd till närliggande restauranger (yrkande

5). På senare år har alltfler restauranger fått tillstånd att

servera alkohol sent på natten. Risken för att de närboende

störs har därmed ökat. En överklagningsrätt för närboende

tillgodoser enligt motionärerna den enskildes integritet och

behov av lugn och ro i hemmet.

I motion So19 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, mp)

begärs ett tillkännagivande om rätten att överklaga beslut om

serveringstillstånd (yrkande 12). Motionärerna anför bl.a.

att regeringen anser att man via domstol skall finna en

rättspraxis för närboendes möjligheter att överklaga. Enligt

nuvarande principer har de närboendes möjligheter att överklaga

ett serveringstillstånd i det närmaste utplånats. Motionärerna

anser att regeringen i ett senare sammanhang bör återkomma till

riksdagen med förslag om att vidga kretsen som har rätt att

överklaga beslut om serveringstillstånd.

Utskottets bedömning

I propositionen föreslås att kommunens beslut får överklagas

till allmän förvaltningsdomstol. Utskottet anser inte att det i

lagen bör införas någon bestämmelse om vem som har rätt att

överklaga kommunens beslut utan att förvaltningslagens

bestämmelser skall gälla i det avseendet. I 22 §

förvaltningslagen anges att ett beslut får överklagas av den som

beslutet angår, om beslutet gått honom emot. Bestämmelsen är ett

uttryck för den i Sverige gällande ordningen att det inte

föreligger någon allmän rätt att överklaga förvaltningsbeslut.

Utskottet anser att det får bli en fråga för domstolarna att

klargöra om t.ex. en närboende till en restaurang eller ett

annat serveringsställe skall anses ha rätt att överklaga beslut

om tillstånd till alkoholservering. Kommunerna skall vid

tillståndsgivningen kunna vägra tillstånd, om serveringen kan

befaras medföra olägenheter från alkoholpolitisk synpunkt.

Kommunerna skall också kunna återkalla serveringstillstånd, om

serveringen föranleder olägenheter i fråga om ordning och

nykterhet. Utskottet tillstyrker förslaget till 9 kap. 2 §

alkohollagen och avstyrker motionerna So15 (kds) yrkande 5 och

So19 (s, c, fp, mp) yrkande 12.

Ansvar och förverkande

Destillationsapparater

I 18 § LTD finns ett förbud mot att utan tillstånd inneha

destillationsapparat. I 30 § samma lag sägs bl.a. att den som

utan tillstånd tillverkar, överlåter eller innehar en

destillationsapparat eller apparatdel döms till böter eller

fängelse i ett år.

I LHD straffbeläggs olovlig försäljning och olovligt

anskaffande av alkoholdrycker samt försök därtill. Förberedelse

till sådana gärningar är straffri.

Enligt 35 § andra stycket LTD skall destillationsapparat

eller apparatdel som varit föremål för brott enligt denna lag

eller värdet av sådan apparat eller appparatdel förklaras

förverkade.

Regeringen föreslår att förbudet i LTD om att utan

tillstånd inneha destillationsapparat skall avskaffas och att i

stället det straffbara området skall utvidgas på så sätt att

förutom försök till olovlig tillverkning av spritdrycker,

olovlig försäljning och olovligt anskaffande av alkoholdrycker

även förberedelse till sådana brott skall vara straffbart.

Regeringen anser att den som innehar destillationsapparat men

saknar tillverkningstillstånd för sprit eller spritdrycker skall

kunna ställas till ansvar för förberedelse till olovlig

tillverkning av sprit eller spritdrycker. I specialmotiveringen

sägs att detta blir möjligt genom den föreslagna

straffbestämmelsen om förberedelse.

Destillationsapparater, apparatdelar och redskap som har

använts vid olovlig tillverkning av sprit eller alkoholdrycker

skall förklaras förverkade.

I motion So18 av Roland Larsson (c) yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om förverkande av destilleringsapparater. Motionären anför att

enligt propositionens förslag skall förberedelse till

hembränning bli straffbart. Innehavet av destillationsapparat är

att anse som förberedelse till hembränning. I förverkanderegeln

i 11 kap. 2 § skall förverkande ske först då det kan bevisas att

sprit tillverkats. Denna ordning innebär att det inte föreligger

rätt att förverka en destillationsapparat på grund av

förberedelse till olovlig sprittillverkning utan endast om

spriten tillverkats. Konsekvenserna blir att i de fall polis vid

husrannsakan upptäcker en apparat, och den misstänkte döms för

förberedelse till sprittillverkning, kommer apparaten att få

behållas av den misstänkte om det inte kan bevisas att denne har

tillverkat sprit. Enligt motionärens mening bör det vara bättre

att behålla nuvarande förbud om olovligt innehav av

destillationsapparat och nuvarande möjlighet att förverka

apparaten på grund av det olovliga innehavet.

Utskottets bedömning

Enligt specialmotiveringen till propositionens lagförslag

skall den som innehar en destillationsapparat men saknar

tillverkningstillstånd kunna ställas till ansvar för

förberedelse till olovlig tillverkning av sprit eller

spritdrycker.

För att en destillationsapparat skall kunna förverkas krävs

att apparaten använts vid olovlig tillverkning av sprit eller

spritdrycker. Apparaten kan alltså inte förverkas med mindre det

visats att den verkligen använts vid olovlig tillverkning.

Någon möjlighet att förverka en apparat hos en person som

enbart dömts för förberedelse (eller försök) till olovlig

tillverkning finns inte enligt alkohollagen.

Utskottet är positivt till den utvidgning av det straffbara

området som skett enligt förslaget i propositionen. Däremot

känner utskottet stark tveksamhet inför förslaget att det för

förverkande av en destillationsapparat skall krävas att den

använts vid olovlig tillverkning. Olovlig tillverkning av sprit

och spritdrycker är ett stort alkoholpolitiskt problem, och

möjligheterna att ingripa mot dessa problem får inte försämras.

Även om sålunda det straffbara området utvidgats anser utskottet

att regeringen snarast bör överväga att utvidga

förverkandemöjligheterna i linje med vad som tidigare gällde och

därefter återkomma till riksdagen.

Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna med

anledning av motion So18 (c).

Övergångsbestämmelserna i förslaget till alkohollag

I 4 kap. 2 och 3 §§ hänvisas till lagen (1994:000) om

tullfrihet m.m. och till tullagen (1994:000). Dessa lagar är

beroende av Sveriges anslutning till EU. Det är ännu inte helt

klart att anslutningen sker vid årsskiftet. Skatteutskottet har

i bet. 1994/95:SkU8 Tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap

förordat att den nya tullagstiftningen får träda i kraft den dag

regeringen bestämmer. Detta uppnås enligt skatteutskottet bäst

om ikraftträdandet knyts till ikraftträdandet av lagen

(1994:000) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska

unionen.

Som en följd härav bör hänvisningarna till den nya

tullagstiftningen i 4 kap. 2 och 3 §§ samt även i 11 kap. 4 § i

förslaget till alkohollag för tid fram till dess den nya

tullagstiftningen trätt i kraft i stället avse äldre

föreskrifter. Utskottet föreslår att första punkten i

övergångsbestämmelserna ändras på sätt som framgår av bilaga

3.

Förslaget till alkohollag i övrigt

Utskottet tillstyrker i övrigt förslaget till alkohollag.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:205) om

förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.

Till följd av att begreppet partihandelsbolaget utmönstras

ur alkohollagstiftningen måste en ändring göras i 2 § första

stycket 1 lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga

drycker m.m. Beslagtagna drycker skall få säljas till den som

har tillverkningstillstånd eller partihandelstillstånd för

varorna. Konstruktionen i alkohollagen medför dock att

beslagtaget öl endast kan säljas till tillverkare av sådan

dryck.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.

Justitieutskottet har till socialutskottet för samordning

av lagförslagen överlämnat förslaget till lag om ändring i

lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.

i proposition 1994/95:23 Ett effektivare brottmålsförfarande.

Förslaget fogas till betänkandet som bilaga 4. I den

propositionen föreslår regeringen att 2 § 2--3 upphävs,

vilket är en följd av andra i propositionen föreslagna

ändringar.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 april 1995.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker förslagen om ändring i 2 § lagen om

förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. Utskottet föreslår

att riksdagen antar det av utskottet utarbetade förslaget till

ändring i 2 § i bilaga 5.

Övriga lagförslag

Utskottet tillstyrker förslagen till lag om ändring i

sekretesslagen (1980:100), lag om ändring i lagen (1978:763) med

vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker, lag om

ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m.

och lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande insatser på alkoholområdet

att riksdagen avslår motion 1994/95:So15 yrkande 1,

2. beträffande Alkoholinspektionens uppgifter

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So12 yrkande 5

och 1994/95:So19 yrkandena 1 och 2 antar 7 kap. 3, 4 och 18 §§

och 8 kap. 1 § första stycket i regeringens förslag till

alkohollag,

res. 1 (c, mp)

3. beträffande krav på tillstånd för tillverkning,

partihandel och inköp av spritdrycker, vin och starköl

att riksdagen antar 1 kap. 1--8 §§, 2 kap. 1 § första stycket

och 2--5 §§, 3 kap. 1 § första stycket och 4 kap. 1 § i

regeringens förslag till alkohollag,

4. beträffande marknadsföring

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So12 yrkandena 3, 4

och 9 samt 1994/95:So16 yrkande 3,

5. beträffande 3 kap. 4 och 5 §§ förslaget till alkohollag

att riksdagen antar 3 kap. 4 och 5 §§ i regeringens förslag

till alkohollag,

6. beträffande kriterier för tillverknings-, partihandels-

och inköpstillstånd

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So15 yrkande 2

och 1994/95:So19 yrkande 3 antar 7 kap. 1 och 2 §§ i

regeringens förslag till alkohollag,

7. beträffande högsta volymprocent

att riksdagen avslår 2 kap. 1 § andra stycket och 3 kap. 1 §

andra stycket i regeringens förslag till alkohollag,

8. beträffande åldersgränser

att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So13 yrkande 1

antar 3 kap. 8 § och 4 kap. 2 § i regeringens förslag till

alkohollag,

res. 2 (m)

9. beträffande tillstånd till servering

att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So16 yrkandena 1

delvis och 2 antar 7 kap. 12 § i regeringens förslag till

alkohollag,

res. 3 (v) - delvis

10. beträffande administrativa ingripanden

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So14,

1994/95:So16 yrkande 1 delvis och 1994/95:So17 yrkandet delvis

antar 7 kap. 19 § i regeringens förslag till alkohollag,

res. 3 (v) - delvis

res. 4 (fp)

11. beträffande antalet serveringstillstånd

att riksdagen avslår motion 1994/95:So15 yrkande 3,

12. beträffande omfattningen av serveringstillstånd

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So12 yrkande 6

och 1994/95:So19 yrkandena 6 och 7 antar 6 kap. 5 § och 7 kap.

5 § i regeringens förslag till alkohollag,

13. beträffande lämplighetsprövning

att riksdagen avslår motion 1994/95:So13 yrkande 4,

res. 5 (m)

14. beträffande nöjes- och idrottsplatser, m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So12 yrkande 8 och

1994/95:So19 yrkandena 4 och 5,

res. 6 (c)

15. beträffande 7 kap. 7 och 9 §§

att riksdagen antar 7 kap. 7 och 9 §§ i regeringens förslag

till alkohollag,

16. beträffande mattvång och pausservering

att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So13 yrkande 5

delvis antar 7 kap. 8 § första--fjärde styckena i regeringens

förslag till alkohollag,

res. 7 (m)

17. beträffande minibarer

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So13 yrkande 5

delvis, 1994/95:So16 yrkande 5 och 1994/95:So19 yrkande 8 antar

7 kap. 8 § femte stycket i regeringens förslag till alkohollag,

res. 8 (m)

res. 9 (c, v, mp, kds)

18. beträffande serveringstider

att riksdagen avslår motion 1994/95:So13 yrkande 2,

res. 10 (m) - delvis

19. beträffande 6 kap. 4 § förslaget till alkohollag

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So12 yrkande 7

och 1994/95:So19 yrkande 9 antar 6 kap. 4 § i regeringens

förslag till alkohollag,

res. 10 (m) - delvis

res. 11 (c, mp)

20. beträffande prissättning, m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So13 yrkande 3

antar 6 kap. 6 och 7 §§ i regeringens förslag till alkohollag,

res. 12 (m)

21. beträffande alkoholfria drycker

att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So19 yrkande 11

antar 3 kap. 6 § i regeringens förslag till alkohollag,

res. 13 (c)

22. beträffande öl klass II

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So12 yrkandena 1 och

2, 1994/95:So15 yrkande 4, 1994/95:So16 yrkande 4 och

1994/95:So19 yrkande 10,

res. 14 (c, v, mp, kds)

23. beträffande tillsyn

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So16 yrkande 1

delvis och 1994/95:So17 yrkandet delvis antar 8 kap. 1 § andra

och tredje styckena i regeringens förslag till alkohollag,

res. 15 (fp)

res. 16 (v)

24. beträffande 7 kap. 13 § förslaget till alkohollag

att riksdagen antar 7 kap. 13 § i regeringens förslag till

alkohollag med den ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 2

som Utskottets förslag betecknade lydelse,

25. beträffande överklagande

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So15 yrkande 5

och 1994/95:So19 yrkande 12 antar 9 kap. 2 § i regeringens

förslag till alkohollag,

res. 17 (c, kds)

26. beträffande destillationsapparat

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So18 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

27. beträffande första punkten i övergångsbestämmelserna i

förslaget till alkohollag

att riksdagen antar första punkten i övergångsbestämmelserna i

regeringens förslag till alkohollag med den ändringen att

bestämmelsen erhåller i bilaga 3 som Utskottets förslag

betecknade lydelse,

28. beträffande förslaget till alkohollag i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till alkohollag i den

mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt under tidigare

moment,

29. beträffande 2 § förslaget till lag om ändring i lagen

(1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.

att riksdagen antar 2 § i regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga

drycker m.m. med den ändringen att paragrafen erhåller i

bilaga 5 som Utskottets förslag betecknade lydelse,

30. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar regeringens förslag till

a) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

b) lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om

marknadsföring av alkoholdrycker,

c) lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk

sprit m.m. och

c) lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m.

Utskottet hemställer att ärendet avgörs efter endast en

bordläggning.

Stockholm den 8 december 1994

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Bo Holmberg

(s), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson

(s), Roland Larsson (c), Christina Pettersson (s), Liselotte

Wågö (m), Barbro Westerholm (fp), Stig Sandström (v), Marianne

Jönsson (s), Leif Carlson (m), Thomas Julin (mp), Chatrine

Pålsson (kds), Conny Öhman (s), Mariann Ytterberg (s) och

Birgitta Wichne (m).

Reservationer

1. Alkoholinspektionens uppgifter (mom. 2)

Roland Larsson (c) och Thomas Julin (mp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 10 som börjar med

"I propositionen" och slutar med "avstyrks därför" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att Alkoholinspektionen skall överta

Konsumentverkets nuvarande ansvar över kontrollen av

marknadsföringen av alkoholhaltiga drycker. Detta är viktigt för

att förhindra aggressiva försäljningsmetoder och för att

Alkoholinspektionen effektivt skall klara de i propositionen

angivna uppgifterna att vara kontrollerande, inspekterande och

registrerande.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa:

2. beträffande Alkoholinspektionens uppgifter

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So12

yrkande 5 och 1994/95:So19 yrkandena 1 och 2

dels antar 7 kap. 3, 4 och 18 §§ samt 8 kap. 1 § första

stycket i regeringens förslag till alkohollag

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

2. Åldersgränser (mom. 8)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta

Wichne (alla m) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 17 som börjar med

"Utskottet anser" och slutar med "So13 (m) yrkande 1" bort ha

följande lydelse:

I Sverige har personer som uppnått 18 år rösträtt, skyldighet

att fullgöra militärtjänst och rätt att ta körkort.

Åldersgränsen för inköp och införsel av alkohol bör därför

jämställas med myndighetsåldern. Regeringen bör snarast

återkomma till riksdagen med förslag till lagreglering i

enlighet härmed. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till

känna.

dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa:

8. beträffande åldersgränser

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So13

yrkande 1

dels antar 3 kap. 8 § och 4 kap. 2 § i regeringens förslag

till alkohollag,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

3. Tillstånd till servering, m.m. (mom. 9 och 10)

Stig Sandström (v) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 21 som börjar med

"Utskottet instämmer" och på s. 22 slutar med "yrkandet delvis"

bort ha följande lydelse:

Landets kommuner är i dag hårt pressade och dignar under en

stor arbetsbörda. Särskilt utsatta är socialförvaltningarna.

Kommunerna har också sedan länge bantat sin personalorganisation

-- den sociala sidan är inget undantag. Samtidigt har antalet

utförsäkrade från arbetslöshetskassorna spätt på arbetet för

redan tyngda förvaltningar. Ytterligare uppgifter bör därför

enligt utskottets mening inte åläggas kommunerna.

Med tanke på den mängd av nya uppgifter som på senare år

ålagts kommunerna, äldrevård, miljövård, skolan, riksfärdtjänst

etc., är det inte troligt att alkoholpolitiken kommer att

prioriteras. Det blir också svårt framför allt för små kommuner

att skaffa erforderlig kompetens för att motverka ekonomisk

brottslighet i branschen.

Sammanfattningsvis anser utskottet att ansvaret för att utreda

och besluta i fråga om serveringstillstånd samt för

administrativa ingripanden mot innehavare av serveringstillstånd

skall åvila länsstyrelserna. Regeringen bör snarast återkomma

till riksdagen med lagförslag i enlighet härmed.

Utskottet anser vidare att den kommunala vetorätten bör

bibehållas tills vi av EG-domstolen tvingas att avskaffa den.

Den kan försvaras på samma sätt som vi vill försvara

Systembolaget, dvs. med hänvisning till folkhälsan och hävd.

Kommunerna bör i större utsträckning uppmuntras att använda sig

av sin vetorätt och göra den till ett vasst alkoholpolitiskt

instrument. Vetot bör även kunna användas för att förhindra en

överetablering i vissa kommuner/orter med alkoholrelaterade

problem som följd. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 9 och 10 bort hemställa:

9 och 10. beträffande tillstånd till servering,

m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So14,

1994/95:So16 yrkandena 1 delvis och 2 samt 1994/95:So17 yrkandet

delvis

dels antar 7 kap. 12 och 19 §§ i regeringens förslag till

alkohollag,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

4. Administrativa ingripanden (mom. 10)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 21 som börjar med

"Utskottet anser" och på s. 22 slutar med "yrkandet delvis" bort

ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör ansvaret för återkallelse av

serveringstillstånd inte läggas på kommunerna. Kommunerna har

visserligen god kännedom beträffande de lokala förhållandena men

när det gäller kunskap om ekonomisk brottslighet hos

näringsidkare har länsstyrelserna en bättre överblick och bättre

förutsättningar än kommunerna att ingripa. Det blir också svårt

framför allt för små kommuner att motverka ekonomisk

brottslighet i branschen. Regeringen bör snarast återkomma till

riksdagen med förslag om att ansvaret för återkallelse och

övriga administrativa åtgärder bör åvila länsstyrelserna. Vad

utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna

So14 (s), So16 (v) yrkande 1 delvis och So17 (fp) yrkandet

delvis som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa:

10. beträffande administrativa ingripanden

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So14,

1994/95:So16 yrkande 1 delvis och 1994/95:So17 yrkandet delvis

dels antar 7 kap. 19 § i förslaget till alkohollag,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

5. Lämplighetsprövning (mom. 13)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta

Wichne (alla m) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 28 som börjar med

"Utskottet har" och slutar med "So13 (m) yrkande 4." bort ha

följande lydelse:

Enligt regeringens förslag skall särskilt stränga regler gälla

för att få öppna restaurang och där servera spritdrycker, vin

eller starköl. Utskottet vänder sig mot förslaget i

propositionen om att en person som skall komma i fråga för

alkoholservering närmast skall vara kliniskt fri från brister.

Det mest allvarliga är att bevisbördan vid ansökan om tillstånd

ligger hos den sökande och inte hos tillståndsmyndigheten och

att enligt uttalandet i specialmotiveringen till 7 kap. 7 § den

omständigheten att inga anmärkningar framkommit inte är

tillräckligt för att beviljas serveringstillstånd. Detta är en

orimlig rättsordning som utskottet inte kan acceptera. Inte

heller kan utskottet acceptera uttalandet i propositionen om att

en person som söker tillstånd inte får ha varit inblandad i en

konkurs på mycket länge. Regeringen tycks utgå från att en

konkurs alltid beror på någon form av olaglig verksamhet och tar

inte hänsyn till att en konkurs kan bero på andra faktorer.

Enligt utskottets mening skall tillstånd alltid kunna ges om den

sökande uppfyller kraven i alkohollagen. Kontrollen över givna

tillstånd skall vara strikt. Vad utskottet nu anfört bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 13 bort hemställa:

13. beträffande lämplighetsprövning

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So13

yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

6. Nöjes- och idrottsplatser, m.m. (mom. 14)

Roland Larsson (c) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 28 som börjar med

"Utskottet anser" och slutar med "yrkandena 4 och 5 avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Det är mycket viktigt att kommunerna i samband med

tillståndsprövningen noga uppmärksammar riskerna för eventuella

alkoholpolitiska olägenheter. Enligt utskottets mening bör

därför antalet kriterier för att få serveringstillstånd

utvidgas. Ytterligare kriterier för tillstånd bör vara

relationen mellan antalet tillstånd och befolkningsunderlaget i

kommunen och att restriktivitet med serveringstillstånd skall

råda i och kring lokaler som frekventeras av barn och ungdom

samt i familjära och idrottsliga miljöer. Dessa kriterier bör

ingå i kommunernas alkoholpolitiska program.

dels att utskottet under mom. 14 bort hemställa:

14. beträffande nöjes- och idrottsplatser, m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So12

yrkande 8 och 1994/95:So19 yrkandena 4 och 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Mattvång och pausservering (mom. 16)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta

Wichne (alla m) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 29 börjar med

"Utskottet delar" och slutar med "yrkande 5 delvis" bort ha

följande lydelse:

Resultatet av de nuvarande bestämmelserna och de som föreslås

i propositionen är att vi har en minst sagt outvecklad

restaurangkultur i vårt land. Möjligheten att serveras ett glas

öl eller vin på en kvarterspub och träffa grannar och vänner

saknas i stor utsträckning i Sverige. I stället har svenskarna

vant sig vid att dricka i hemmen, innan de går ut. Därigenom

blir alkoholkonsumtionen alltför ofta större än om det varit

möjligt att besöka en enkel pub eller bar. Utskottet anser att

någon bestämmelse om att matservering skall vara ett krav för

att serveringstillstånd skall kunna beviljas för pubar och

liknande inrättningar inte skall införas i alkohollagen.

Utskottet är positivt till förslaget om att förbudet mot

pausservering utan mattvång i foajéer till teatrar och

konsertlokaler slopas. Enligt utskottets mening bör

serveringstillståndet inte -- på det sätt som föreslås i

propositionen -- begränsas till att omfatta endast vin och

starköl utan kunna omfatta även spritdrycker. Vidare bör

servering kunna ske såväl i paus under pågående föreställning

som före och efter en föreställning. Internationellt ses detta

som en självklarhet. Regeringen bör snarast återkomma till

riksdagen med förslag till lagreglering i enlighet härmed.

Detta bör med anledning av motion So13 yrkande 5 delvis ges

regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 16 bort hemställa:

16. beträffande mattvång och pausservering

att riksdagen med anledning av motion

1994/95:So13 yrkande 5 delvis

dels antar 7 kap. 8 § första--fjärde styckena i regeringens

förslag till alkohollag,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

8. Minibarer (mom. 17)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta

Wichne (alla m) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 29 som börjar

med "Servering från" och slutar med "yrkande 8" bort ha följande

lydelse:

I likhet med regeringen anser utskottet att alkoholservering

från minibar skall få ske på hotell som har serveringstillstånd.

Någon särskild bestämmelse härom bör dock inte införas i

alkohollagen. Utskottet föreslår att riksdagen beslutar att

förslaget till 7 kap. 8 § femte stycket utgår.

dels att utskottet under mom. 17 bort hemställa:

17. beträffande minibarer

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So13

yrkande 5 delvis och med avslag på motionerna 1994/95:So16

yrkande 5 och 1994/95:So19 yrkande 8 avslår 7 kap. 8 § femte

stycket i regeringens förslag till alkohollag,

9. Minibarer (mom. 17)

Roland Larsson (c), Stig Sandström (v), Thomas Julin (mp) och

Chatrine Pålsson (kds) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 29 som börjar

med "Servering från" och slutar med "yrkande 8" bort ha följande

lydelse:

En grundläggande princip för alkoholhanteringen i Sverige har

varit att begränsa det privata vinstintresset i

alkoholhanteringen. Denna princip fastslås också i nu

föreliggande proposition, där det sägs att alkoholpolitiska

hänsyn skall ha företräde framför näringsmässiga om dessa ställs

mot varandra vid prövning av serveringstillstånd. Trots detta

föreslår regeringen att servering från minibarer skall tillåtas

och att en bestämmelse härom skall införas i alkohollagen. Ett

flertal remissinstanser har anfört betänkligheter mot förslaget

eller är direkt avvisande, eftersom de anser att en ny kanal för

försäljning av alkoholdrycker införs. Utskottet anser att

servering från minibarer inte bör tillåtas av följande skäl.

Försäljningen av alkoholdrycker kommer att ske utan kontroll.

Ett villkor för serveringstillstånd är att personalen direkt kan

kontrollera utskänkningen. Detta omöjliggörs vid servering från

minibar. Kontrollen av åldersgränsen (18 år) kommer att avsevärt

försvåras. Serveringstiderna kan inte upprätthållas. Därtill

kommer risker för personer med alkoholproblem som utsätts för

frestelser när de tar in på hotell som har minibar. Mot denna

bakgrund anser utskottet att ett förbud mot servering från

minibar bör intas i alkohollagen. Regeringen bör snarast

återkomma till riksdagen med lagförslag om ett sådant förbud.

Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 17 bort hemställa:

17. beträffande minibarer

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So16

yrkande 5 och 1994/95:So19 yrkande 8 samt med avslag på motion

1994/95:So13 yrkande 5 delvis

dels avslår 7 kap. 8 § femte stycket till alkohollagen,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

10. Serveringstider m.m. (mom. 18 och 19)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta

Wichne (alla m) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 31 som börjar med

"Utskottet anser" och slutar med "yrkande 9" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att Sverige bör anpassa bestämmelserna rörande

serveringstider till vad som gäller i praktiskt taget hela den

övriga västvärlden. De nuvarande och föreslagna

serveringstiderna fyller inte någon alkoholpolitisk funktion

utan har gett upphov till att antalet "svartklubbar" ökat i

storstäderna. Dessa s.k. svartklubbar öppnar när de lagliga och

skattebetalande näringsställena stänger. Verksamheten sker utan

insyn och de "lagliga" serveringsställena har inte möjlighet att

konkurrera. Ur alkoholpolitiskt perspektiv bör därför de

näringsställen som fått tillstånd att servera alkoholdrycker få

ha öppet vid de tidpunkter då det finns en efterfrågan, dvs. de

bör själva få bestämmande sina öppettider.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår förslaget till 6 kap.

4 § och motionerna So12 (s) yrkande 7 och So19 (s, c, fp, mp)

yrkande 9.

dels att utskottet under mom. 18 och 19 bort hemställa:

18 och 19. beträffande serveringstider m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So13

yrkande 2 avslår regeringens förslag till 6 kap. 4 §

alkohollagen och motionerna 1994/95:So12 yrkande 7 och

1994/95:So19 yrkande 9,

11. 6 kap. 4 § förslaget till alkohollag (mom. 19)

Roland Larsson (c) och Thomas Julin (mp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 31 som börjar med

"Utskottet delar" och slutar med "yrkande 9" bort ha följande

lydelse:

Enligt regeringens förslag till alkohollag skall

alkoholservering få påbörjas kl. 11.00 och avslutas senast kl.

01.00 men kommunen skall kunna besluta att serveringen får

avslutas senare. Samma bestämmelser gäller i dag. Dessa

bestämmelser har medfört att flera kommuner har problem med krav

på förlängd servering till kl. 05.00. Alkoholkommissionen

föreslog att en absolut sluttid för servering skulle vara kl.

03.00. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med

lagförslag i enlighet härmed.

dels att utskottet under mom. 19 bort hemställa:

19. beträffande 6 kap. 4 § förslaget till

alkohollag

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So12

yrkande 7 och 1994/95:So19 yrkande 9

dels antar 6 kap. 4 § i förslaget till alkohollag

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

12. Prissättning, m.m. (mom. 20)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta

Wichne (alla m) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 31 som börjar med

"För att" och slutar med "i motion So13 (m)" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att bestämmelser om prissättning och på vilket

sätt ett näringsställe får marknadsföra alkohol inte bör intas i

alkohollagen. Enligt utskottets mening finns det inte något skäl

att införa bestämmelser som förutsätter att näringsidkaren inte

bedriver en för honom ekonomiskt sund och hållbar verksamhet.

Genom beskattningsreglerna främjas alkoholsvagare drycker. Inte

heller finns det något skäl att i alkohollagen införa en

bestämmelse om att man inte får förmå gäster att köpa alkohol.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår 6 kap. 6 och 7 §§ i

förslaget till alkohollag.

dels att utskottet under mom. 20 bort hemställa:

20. beträffande prissättning, m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So13

yrkande 3 avslår 6 kap. 6 och 7 §§ i regeringens förslag till

alkohollag,

13. Alkoholfria drycker (mom. 21)

Roland Larsson (c) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 31 som börjar med

"Utskottet tillstyrker" och slutar med "yrkande 11" bort ha

följande lydelse:

Enligt regeringens förslag skall vid detaljhandel och

servering av alkoholdrycker lättdrycker finnas att tillgå i

tillfredsställande urval och omfattning. Utskottet anser det

väsentligt att alkohollagen klarare markerar att en

tillståndshavare är skyldig att erbjuda gästerna fullgoda

alkoholfria alternativ till lägre pris än alkoholdryckerna för

att få och behålla tillstånd till servering. Regeringen bör

återkomma till riksdagen med lagförslag i enlighet härmed. Vad

utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 21 bort hemställa:

21. beträffande alkoholfria drycker

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So19

yrkande 11

dels antar 3 kap. 6 § i förslaget till alkohollag,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

14. Öl klass II (mom. 22)

Roland Larsson (c), Stig Sandström (v), Thomas Julin (mp) och

Chatrine Pålsson (kds) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 33 börjar med

"I likhet" och på s. 34 slutar med "yrkande 10" bort ha följande

lydelse:

Eftersom det är viktigt att finna vägar för att förverkliga de

alkoholpolitiska målen om att minska den totala

alkoholkonsumtionen och att begränsa alkoholens skadeverkningar

anser utskottet att detaljhandel och servering av öl klass II

skall ske enligt nuvarande regler. Följden av regeringens

förslag om att slopa tillståndsgivningen blir att öl klass II

kommer att kunna säljas och serveras på betydligt flera ställen

än för närvarande och att de alkoholpolitiska målen därmed inte

kommer att uppnås. Regeringen har i propositionen också

förringat ölets roll som ungdomsdryck och inkörsport till

missbruk.

Med ett bibehållande av den s.k. tillståndsplikten ges

samtidigt möjlighet att meddela de föreskrifter som rör

servering och försäljning av öl klass II. Att denna hantering i

dag uppgår till 10 % av den arbetstid som handläggarna avsätter

för tillståndsärenden är inte tillräckliga skäl för att

utmönstra detta förfaringssätt. Bibehålls tillståndsplikten ges

samtidigt möjlighet att meddela föreskrifter som rör servering

och försäljning av öl och att ge företag som söker tillstånd

adekvat information innan verksamheten påbörjas. Regeringens

förslag innebär en administrativ omväg för att klara den

kontroll som regeringen föreslår skall finnas. Detta kan lätt

leda till att man avstår från nödvändig kontroll av

serveringsbestämmelsernas efterlevnad. Regeringen bör snarast

återkomma till riksdagen med förslag till lagreglering i

enlighet med vad ovan anförts. Detta bör ges regeringen till

känna.

dels att utskottet under mom. 22 bort hemställa:

22. beträffande öl klass II

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So12

yrkandena 1 och 2, 1994/95:So15 yrkande 4, 1994/95:So16

yrkande 4 och 1994/95:So19 yrkande 10 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Tillsyn (mom. 23)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 36 som börjar med

"Utskottet instämmer" och slutar med "yrkandet delvis" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att huvudansvaret för den direkta tillsynen

över serveringen av alkoholdrycker och detaljhandel med öl även

i fortsättningen skall åvila länsstyrelsen. Regeringen bör

snarast återkomma till riksdagen med förslag till lagreglering i

enlighet härmed. Det är i detta sammanhang viktigt att

länsstyrelserna får erforderliga resurser så att det blir

möjligt att upprätthålla en regelbunden inspektionsverksamhet av

betydelse. Vidare anser utskottet att länsstyrelserna även i

fortsättningen bör prioritera den typ av samordnad regional

tillsynsverksamhet som Länsstyrelsen i Stockholms län tagit

initiativ till och som går under namnet Operation Krogsanering.

Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 23 bort hemställa:

23. beträffande tillsyn

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So17

yrkandet delvis och med anledning av motion 1994/94:So16

yrkande 1 delvis

dels antar 8 kap. 1 § andra och tredje styckena i förslaget

till alkohollag,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

16. Tillsyn (mom. 23)

Stig Sandström (v) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 36 som börjar med

"Utskottet instämmer" och slutar med "yrkandet delvis" bort ha

följande lydelse:

Ytterligare uppgifter bör inte läggas på kommunerna. Det är

stor risk att t.ex. tillsynen av krogarna blir eftersatt om

kommunerna åläggs huvudansvaret för tillsynen. Erforderlig

kompetens på detta område finns endast att tillgå i större

kommuner. Risken är stor att kommunernas hantering av tillsynen

kommer att bli rutinmässig och att det blir polisens sak om det

blir för stora ordningsproblem.

Det är en svår uppgift att på rätt sätt sköta tillsynen av

restauranger. Det är ibland en hård värld som

alkoholhandläggarna möter och som de skall tampas med.

Utbildning, erfarenhet och en social kompetens behövs för att

klara den uppgiften.

Utskottet anser att huvudansvaret för den direkta tillsynen

över serveringen av alkoholdrycker och detaljhandel med öl även

i fortsättningen skall åvila länsstyrelsen.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag i

enlighet härmed. Det är i detta sammanhang viktigt att

länsstyrelserna får erforderliga resurser så att det blir

möjligt att upprätthålla en regelbunden inspektionsverksamhet av

betydelse. Vidare anser utskottet att länsstyrelserna även i

fortsättningen bör prioritera den typ av samordnad regional

tillsynsverksamhet som Länsstyrelsen i Stockholms län tagit

initiativ till och som går under namnet Operation Krogsanering.

Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 23 bort hemställa:

23. beträffande tillsyn

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So16

yrkande 1 delvis och 1994/95:So17 yrkandet delvis

dels antar 8 kap. 1 § andra och tredje styckena i regeringens

förslag till alkohollag,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

17. Överklagande (mom. 25)

Roland Larsson (c) och Chatrine Pålsson (kds) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 38 som börjar med

"I propositionen" och slutar med "yrkande 12" bort ha följande

lydelse:

Enligt propositionen skall kommunens beslut kunna överklagas

till allmän förvaltningsdomstol. I domstol skall sedan utvecklas

en rättspraxis för närboendes möjligheter att överklaga beslut

om serveringstillstånd.

Enligt nuvarande praxis har de närboendes möjligheter att

överklaga ett serveringstillstånd i det närmaste utplånats.

Utskottet anser att detta är otillfredsställande särskilt som

allt fler sena sluttider för alkoholservering har beviljats på

senare tid med åtföljande risk för störningar för närboende.

Utskottet anser därför att boende som riskerar att utsättas för

betydande störningar från närliggande restauranger bör

tillförsäkras överklagningsrätt. Detta bör klarläggas genom en

särskild bestämmelse i alkohollagen. Utskottet anser att

regeringen i ett senare sammanhang bör återkomma till riksdagen

med förslag om att vidga kretsen som har rätt att överklaga

beslut om serveringstillstånd. Detta bör riksdagen, enligt

utskottet, ge regeringen till känna med anledning av motionerna

So15 (kds) yrkande 5 och So19 (c) yrkande 12. Utskottet

tillstyrker förslaget till 9 kap. 2 § alkohollagen.

dels att utskottet under mom. 25 bort hemställa:

25. beträffande överklagande

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So15 yrkande

5 och 1994/95:So19 yrkande 12

dels antar 9 kap. 2 § i regeringens förslag till alkohollag,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

I proposition 1994/95:89 framlagda lagförslag

Bilaga 1

Av utskottet föreslagen ändring i 7 kap. 13 § i regeringens

förslag till alkohollag

Bilaga 2

Regeringens förslag Utskottets förslag

7 kap. 13 §

Ansökan om serveringstillstånd görs skriftligen hos kommunen.

Kommunen får ta ut avgift för prövningen enligt grunder som

beslutas av kommunfullmäktige.

Kommunen får även ta ut Kommunen får även ta ut

avgift för tillsyn enligt 8 avgift för tillsyn enligt 8

kap. av den som fått kap. av den som har

tillstånd av kommunen. serveringstillstånd.

Av utskottet föreslagen ändring i 1. Övergångsbestämmelserna

till regeringens förslag till alkohollag

Bilaga 3

Regeringens förslag Utskottets förslag

1. Denna lag träder i kraft 1. Denna lag träder i kraft

i fråga om 9 kap. 2 § i fråga om 9 kap. 2 §

tredje stycket den 1 januari tredje stycket den 1 januari

1998 och i övrigt den 1 1998 och i övrigt den 1

januari 1995, då lagen januari 1995, då lagen

(1977:292) om tillverkning av (1977:292) om tillverkning av

drycker, m.m. och lagen drycker, m.m. och lagen

(1977:293) om handel med (1977:293) om handel med

drycker skall upphöra att drycker skall upphöra att

gälla. gälla. Fram till dess att

lagen (1994:000) om tullfrihet

m.m. och tullagen (1994:000)

trätt i kraft skall

hänvisningarna i 4 kap. 2

och 3 §§ i stället

avse 6 § lagen (1987:1069)

om tullfrihet m.m. respektive

8 § första stycket

tullagen (1987:1065). Fram

till dess att

tullförordningen (1994:000)

trätt i kraft skall med

sådant tillfälligt lager

som avses i 11 kap. 4 §

förstås tullupplag

enligt tullagen (1987:1065).

I fråga om beslut som allmän förvaltningsdomstol har meddelat

före den 1 januari 1998 skall 9 kap. 2 § tredje stycket inte

tillämpas vid överklagande av beslutet.

I proposition 1994/95:23 framlagt lagförslag

Bilaga 4

Utskottets förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av

alkoholhaltiga drycker m.m.

Bilaga 5

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1958:205) om förverkande

av alkoholhaltiga drycker m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

2 §1

Angående beslag av egendom Angående beslag av egendom

som avses i 1 § skall vad i som avses i 1 § skall vad i

allmänhet är stadgat om allmänhet är stadgat om

beslag i brottmål äga beslag i brottmål äga

motsvarande tillämpning med motsvarande tillämpning med

följande avvikelser: följande avvikelser:

1. Beslagtagen egendom må 1. Beslagtagen egendom må

bevisligen förstöras om bevisligen förstöras om

dess värde är ringa dess värde är ringa

eller egendomens eller egendomens

förstörande eljest förstörande eljest

måste anses försvarligt. måste anses försvarligt.

I annat fall må egendomen I annat fall må egendomen

försäljas, spritdrycker, försäljas, spritdrycker,

vin eller starköl till det vin, starköl och öl till

i lagen (1977:293) om handel den som är berättigad

med drycker omnämnda att tillverka eller att

partihandelsbolaget, öl bedriva partihandel med

till tillverkare av sådan sådana varor enligt

vara och annan egendom på alkohollagen (1994:000) och

sätt som med hänsyn till annan egendom på sätt

egendomens beskaffenhet finnes som med hänsyn till

lämpligt. Belopp, som egendomens beskaffenhet finnes

erhållits vid lämpligt. Belopp, som

försäljning av erhållits vid

beslagtagen egendom, försäljning av

tillfaller kronan. beslagtagen egendom,

tillfaller kronan.

Beslut om förstörande eller försäljning meddelas av

undersökningsledaren eller åklagaren. I fall som avses i 23 kap.

22 § första stycket första punkten rättegångsbalken får sådant

beslut meddelas även av polismyndigheten.

Går beslag åter och är egendomen jämlikt denna paragraf

förstörd eller såld, skall ersättning av allmänna medel utgå med

belopp, som motsvarar egendomens pris vid försäljning till

allmänheten eller eljest finnes skäligt. Beslut om ersättning

meddelas av åklagaren. Är den som drabbats av beslaget missnöjd

med beslut om ersättning, äge han inom en månad från det han

erhöll del av beslutet påkalla rättens prövning därav. Ansökan

härom göres vid den domstol, som ägt upptaga fråga om beslagets

bestånd. Ersättning utbetalas av länsstyrelsen efter

framställning av åklagaren.

2. Vad i 27 kap. 7 § Utskottets förslag

rättegångsbalken är

stadgat om att åtal skall

väckas inom viss tid skall

ej gälla i annat fall än

då rätten utsatt

sådan tid.

Nuvarande lydelse

3. Har förverkande av 2. Om polisman verkställer

beslagtagen egendom ej beslag och förelägger

förelagts och godkänts i förverkande av den

samband med beslagtagna egendomen i

strafföreläggande eller föreläggande av

föreläggande av ordningsbot, skall anmälan

ordningsbot och väckes ej om beslaget göras hos

åtal, prövar polismyndigheten.

åklagaren, huruvida

egendomen skall vara

förverkad enligt 1 §.

Förordnande därom

meddelas skriftligen. Den,

från vilken beslaget skett,

äger hos åklagaren

anmäla missnöje med

förordnandet inom en

månad från det han

erhöll del därav.

Anmäles missnöje, har

åklagaren att, om ej

beslaget finnes böra

hävas, väcka talan om

egendomens förverkande.

Sker det ej inom en månad

från det anmälan gjorts,

skall beslaget gå åter.

4. Om polisman verkställer

beslag och förelägger

förverkande av den

beslagtagna egendomen i

föreläggande av

ordningsbot, skall anmälan

om beslaget göras hos

polismyndigheten.

5. I fråga om sådana 3. I fråga om sådana

drycker som avses i 1 § drycker som avses i 1 §

tredje stycket och som tredje stycket och som

förtärs eller förtärs eller

förvaras i strid med förvaras i strid med

villkor enligt 2 kap. 16 § villkor enligt 2 kap. 16 §

andra stycket första andra stycket första

meningen eller med 2 kap. 18 meningen eller med 2 kap. 18

§ eller med 4 kap. 4 § § eller med 4 kap. 4 §

ordningslagen (1993:1617) ordningslagen (1993:1617)

eller med 25 a § eller med 25 a §

järnvägssäkerhetslagen järnvägssäkerhetslagen

(1990:1157) har den som (1990:1157) har den som

tjänstgör som tjänstgör som

ordningsvakt vid en allmän ordningsvakt vid en allmän

sammankomst eller offentlig sammankomst eller offentlig

tillställning eller inom tillställning eller inom

ett trafikföretags ett trafikföretags

område eller dess område eller dess

färdmedel eller som färdmedel eller som

befattningshavare i befattningshavare i

säkerhets- eller säkerhets- eller

ordningstjänst vid ordningstjänst vid

järnväg samma rätt järnväg samma rätt

att ta egendomen i beslag som att ta egendomen i beslag som

enligt rättegångsbalken enligt rättegångsbalken

tillkommer en polisman. tillkommer en polisman.

Ordningsvakt eller befattningshavare i säkerhets- eller

ordningstjänst vid järnväg som har verkställt beslag skall

skyndsamt anmäla detta till polismyndigheten och överlämna den

beslagtagna egendomen.

Denna lag träder i kraft i fråga om 2 § första punkten den 1

januari 1995 och i övrigt den 1 april 1995.

1 Senaste lydelse 1993:1622

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motionerna 3

Utskottet 5

Propositionen i huvuddrag 5

Ett nytt system för tillstånd, kontroll och tillsyn inom

alkoholområdet 6

Alkoholinspektionen, m.m. 6

Utskottets bedömning 9

Tillstånd för tillverkning av, partihandel med och inköp

av spritdrycker, vin och starköl 10

Krav på tillstånd 10

Marknadsföring 11

Utskottets bedömning 13

Kriterier för tillstånd 14

Utskottets bedömning 15

Högsta volymprocent 16

Åldersgränser 16

Utskottets bedömning 17

Serveringsbestämmelser 17

Kommunalisering av tillståndsprövningen, m.m. 17

Det kommunala vetot 19

Utskottets bedömning 21

Omfattningen av serveringstillstånd 22

Utskottets bedömning 23

Kriterier för serveringstillstånd 23

Lämplighetsprövning 24

Nöjes- och idrottsplatser 25

Mattvång, m.m. 26

Utskottets bedömning 28

Serveringens bedrivande 29

Serveringstider 29

Prissättning 30

Alkoholfria drycker 30

Utskottets bedömning 31

Öl klass II 31

Utskottets bedömning 33

Tillsyn 34

Utskottets bedömning 36

Avgifter 37

Överklagande 37

Utskottets bedömning 38

Ansvar och förverkande 38

Destillationsapparater 38

Utskottets bedömning 39

Förslaget till alkohollagen i övrigt 40

Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:205) om

förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. 40

Utskottets bedömning 41

Övriga lagförslag 41

Hemställan 41

Reservationer 44

Bilaga 1: I proposition 1994/95:89 framlagda lagförslag

55

Bilaga 2: Av utskottet föreslagen ändring i 7 kap. 13 § i

regeringens förslag till alkohollag 77

Bilaga 3: Av utskottet föreslagen ändring i 1.

Övergångsbestämmelserna till regeringens förslag

till alkohollag 78

Bilaga 4: I proposition 1994/94:23 framlagt

lagförslag 79

Bilaga 5: Utskottets förslag till Lag om ändring i

lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker

m.m. 81