Bet. 1994/95:TU12

Trafikutskottets betänkande

1994/95:TU12

Sjöfart

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1994/95

TU12

Sammanfattning

I betänkandet behandlas avsnittet Sjöfart i årets

budgetproposition och bortemot ett nittiotal motionsyrkanden i

sjöfartsfrågor, som väckts under den allmänna motionstiden i år.

Utskottet tillstyrker, på ett undantag när, regeringens

samtliga förslag. Sålunda tillstyrks bl.a. förslagen om

inriktning av Sjöfartsverkets verksamhet, om ekonomiska mål för

verksamheten och om verkets investeringar under perioden

1995--1997. Utskottet tillstyrker också förslag till

medelsanvisningar för ett flertal sjöfartsändamål, t.ex.

Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. (68,6 miljoner kronor),

Transportstöd för Gotland (250 miljoner kronor) samt stöd till

trafiken på Vänern och i Trollhätte kanal (94 miljoner kronor).

Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag till

medelsanvisning för Bidrag till svenska rederier (510 miljoner

kronor). Förslaget behandlas i samband med ett flertal

motionsyrkanden om sjöfartens internationella och nationella

konkurrenskraft. Samtliga dessa yrkanden avstyrks med hänvisning

till pågående utredningsarbete.

Ett stort antal motionsyrkanden gäller sjöfartens säkerhets-

och miljöfrågor. Utskottet betonar den mycket stora betydelsen

av dessa frågor men avstyrker samtliga yrkanden med hänvisning

till pågående eller aviserat utredningsarbete och till

nödvändigheten av att säkerhets- och miljöfrågorna i stor

utsträckning behandlas inom ramen för det internationella

samarbetet.

Med anledning av ett flertal motionsyrkanden om

återinförande av det statliga fritidsbåtsregistret framhåller

utskottet bl.a. de fördelar som registrering av fritidsbåtar

innebär från sjösäkerhets- och ordningssynpunkt. Regeringen bör

därför enligt utskottet överväga om dessa fördelar motiverar att

registret återinförs. Därvid bör regeringen också beakta de

riksdagsbeslut som väntas senare i år med anledning av

motionsyrkanden om båtskatt och om obligatorisk

ansvarsförsäkring för bl.a. ägare av fritidsbåtar. Yrkandena

bereds av skatte- resp. lagutskottet.

Med anledning av regeringens förslag att Handelsflottans

kultur- och fritidsråd (HKF) skall inordnas i Sjöfartsverket

framhåller utskottet att fortsatt självständighet för HKF är att

föredra, om möjliga besparingar inte därigenom uteblir.

Till betänkandet är fogat elva reservationer.

M-ledamöterna reserverar sig till förmån för ett m-yrkande

om minskat anslag till Bidrag till svenska rederier. Vidare

reserverar sig m-, c- och fp-ledamöterna i fråga om utskottets

ställningstagande till motionsyrkandena om återinförande av

fritidsbåtsregistret.

V-ledamoten reserverar sig till förmån för ett v-yrkande om

investeringsstöd för installation av katalysatorer på fartyg.

Mp-ledamoten reserverar sig till förmån för ett antal

mp-yrkanden främst beträffande sjöfartens säkerhets- och

miljöfrågor.

Till betänkandet har också fogats fyra särskilda yttranden --

två från m-ledamöterna och två från mp-ledamoten.

SJÄTTE HUVUDTITELN

Propositionen

Förslag till riksdagsbeslut

Sjöfartsverket

Regeringen föreslår i proposition 1994/95:100 bilaga 7

(Kommunikationsdepartementet) i avsnitt B. Sjöfart under

rubriken Sjöfartsverket (s. 54--61)

1. att riksdagen godkänner verksamhetsmålen, den

huvudsakliga inriktningen av verksamheten och av investeringarna

som i propositionen förordats för Sjöfartsverket för perioden

1995--1997,

2. att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts

om det fortsatta arbetet med sjöfartens säkerhetsfrågor och

miljöfrågor,

3. att riksdagen godkänner vad som i propositionen förordats

om de ekonomiska målen för Sjöfartsverkets verksamhet,

4. att riksdagen bemyndigar regeringen att fastställa

Sjöfartsverkets utdelning till staten i enlighet med vad som

förordats i propositionen,

5. att riksdagen godkänner förslaget om att överlämna

fastigheten Svenska Högarna som gåva i enlighet med vad som

förordats i propositionen,

6. att riksdagen godkänner förslaget till fördelning av

kostnaderna för skredförebyggande åtgärder till följd av skredet

i Agnesberg i enlighet med vad som förordats i propositionen.

Anslagsfrågor

Regeringen föreslår under rubriken Anslag för budgetåret

1995/96 (s. 62--67)

1. att riksdagen till Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m.

för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på

68 624 000 kr (punkt B 1),

2. att riksdagen till Transportstöd för Gotland för

budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 250 000 000

kr (punkt B 2),

3. att riksdagen godkänner att Handelsflottans kultur- och

fritidsråd inordnas i Sjöfartsverket i enlighet med vad som

anförts i propositionen (punkt B 3),

4. att riksdagen till Handelsflottans kultur- och fritidsråd

för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kr (punkt

B 3),

5. att riksdagen godkänner regeringens förslag i

propositionen till disponering av anslaget B 4 (punkt B 4),

6. att riksdagen till Ersättning till viss kanaltrafik m.m.

för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på

94 008 000 kr (punkt B 4),

7. att riksdagen till Bidrag till svenska rederier för

budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 510 000 000

kr (punkt B 5),

8. att riksdagen till Åtgärder mot vattenförorening från

fartyg för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på

1 000 kr (punkt B 6).

Motionerna

1994/95:A472 av Karin Pilsäter och Conny Sandholm (båda

fp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utlokalisering av hamnverksamhet från

Stockholms hamn,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om miljöanpassad sjöfart.

1994/95:Jo605 av Dan Ericsson m.fl. (kds) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om krav på dubbelskrov för fartyg som

trafikerar våra stora insjöar.

1994/95:Jo623 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om minskade kväveoxidutsläpp från

färjetrafiken.

1994/95:Jo628 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om miljörelaterade hamn- och

farledsavgifter,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om regler för svavelhalt i

fartygsbränsle.

1994/95:T220 av Wiggo Komstedt m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar att under anslaget B 5. Bidrag

till svenska rederier inom Kommunikationsdepartementet anvisa

ett i förhållande till regeringen minskat anslag med

150 000 000 kr.

1994/95:T224 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

16. att riksdagen hos regeringen begär att den kommer med

förslag om hur sjöfartens luftföroreningar skall minska.

1994/95:T232 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att höja sjösäkerheten,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om skärpta internationella

överenskommelser om miljöriktig sjöfart,

12. att riksdagen hos regeringen begör en handlingsplan för

att minska de miljöskadliga utsläppen från sjöfarten.

1994/95:T238 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att inom EU driva frågan om lika

konkurrensmöjligheter samt ökad standardisering av säkerhet och

miljö inom sjöfarten.

1994/95:T239 av Mats Odell m.fl. (kds) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om bilaterala avtal med våra grannländer

om ökade sjösäkerhetskrav.

1994/95:T601 av Kenth Skårvik och Erling Bager (båda fp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om stöd till

sjösäkerhetsutbildningen i Göteborg.

1994/95:T602 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om säkerhetssystem inom färjetrafiken.

1994/95:T603 av Eva Björne och Göran R Hedberg (båda m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att fartyg ur isbrytarflottan

stationeras i Härnösand.

1994/95:T604 av Michael Stjernström (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en minnesboj vid M/S Estonias

förlisningsplats.

1994/95:T605 av Wiggo Komstedt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en långsiktig gemensam sjöfartspolitik

inom Europeiska unionens ram, utan subventioner och baserad på

sunda affärsmässiga förhållanden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om uppdraget till den sjöfartspolitiska

kommittén,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om konkurrensförutsättningarna för

sjöfarten,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om sjöfartsavgifter och

konkurrensneutralitet,

11. att riksdagen hos regeringen begär att en översyn görs

av reglerna för lotsning i enlighet med vad som anförts i

motionen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att verka för skärpta miljökrav för

sjöfarten inom Europeiska unionen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att de gemensamma nordiska regler som

tillkommer som en följd av Estoniahaveriet blir gällande inom

Europeiska unionen,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att ISM-koden bör innefattas i svensk

lagstiftning.

1994/95:T606 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att åter införa obligatorisk

registrering av fritidsbåtar enligt tidigare utarbetade regler,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om förslag till beskattning av större

fritidsbåtar.

1994/95:T607 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av reserverade platser på

Gotlandsfärjorna för bofasta gotlänningar.

1994/95:T608 av Mats Odell (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att minska

utsläppen från sjöfarten,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att en fond

baserad på avgifter från icke katalysatorutrustade fartyg

inrättas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om bilaterala förhandlingar för

överenskommelse om krav på katalytisk avgasrening,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ett pådrivande arbete inom EU och IMO,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av åtgärder även inom

fritidsbåtssektorn.

1994/95:T609 av Olle Lindström (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att flytta de i Stockholm stationerade

statsisbrytarna till Luleå.

1994/95:T610 av Göthe Knutson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att inte förverkliga Rödkobbsleden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att staten bör ingripa för att hindra all

förstörelse av naturen i Stockholms skärgård.

1994/95:T611 av Eva Goës och Elisa Abascal Reyes (båda mp)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om extra sjöräddningsavgift,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att bygga säkrare bil- och

personfärjor som trafikerar Sverige med grannländer,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att alla ombord skall kunna räddas vid

en olyckshändelse,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att större färjor ej skall trafikera

innerskärgården,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om miljö- och avgaskrav på sjöfarten,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att vid behov bygga ut kollektiva

miljövänliga transporter från centrum till båtterminalerna.

1994/95:T612 av Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en skärpning av säkerhetskraven

för tankfartyg.

1994/95:T613 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om nödvändigheten av att få bort de stora

båtarna från Stockholms innerskärgård,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om

framtiden för godstrafiken till och från Finland och andra

Östersjöstater innan Norra länken i någon form färdigprojekteras

och byggs.

1994/95:T614 av Sten Östlund (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att ett allmänt fritidsbåtsregister bör införas.

1994/95:T615 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kravet att alla oljetankfartyg på

Östersjön på sikt skall vara dubbelbottnade,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om internationella överenskommelser som

leder till att alla oljetankfartyg på svenskt territorialvatten

skall vara dubbelbottnade,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att samma bestämmelser beträffande

oljefartygs dubbla botten skall gälla i Östersjöns skärgårdar

som på Mälaren och Vänern,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Sjöfartsverket och

Naturvårdsverket får i uppdrag att bedöma vilka farvatten som är

speciellt känsliga för oljeutsläpp och att Sjöfartsverket för

dem utfärdar regler med krav på dubbelbottnade oljetankfartyg,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att övergångstiden för övergång till

dubbelbottnade oljetankfartyg ändras från 30 till högst 2 år.

1994/95:T616 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt

(s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att återinföra fritidsbåtsregistret.

1994/95:T617 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag som

förbjuder försäljning av fartygsbränslen med svavelhalter som

överstiger 0,5 %,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Sverige bör verka internationellt

för att alla fartyg skall drivas med lågsvavliga bränslen,

3. att riksdagen hos regeringen begär att den skall ta

initiativ till överläggningar med våra grannländer kring

Östersjön och i Norden för att arbeta fram bindande regionala

överenskommelser, som minskar svavelhalten i fartygsbränslen

till högst 0,5 %,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kravet att fartyg vid kaj av hamnarna

måste få fullgod strömförsörjning för att förhindra försurande,

miljö- och hälsofarliga utsläpp och om hur detta kan

finansieras.

1994/95:T618 av Agneta Ringman (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om koncessionsvillkor för framtida färjetrafik

mellan Öland och Gotland.

1994/95:T619 av Håkan Juholt och Agneta Ringman (båda s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om anmälnings- och lotsplikt för

oljetonnage.

1994/95:T620 av Håkan Juholt m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att tre års sjöpraktik skall kunna ersättas

med en väl dokumenterad och vitsordad lokal kännedom.

1994/95:T621 av Kristina Nordström m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om båtregister,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om registreringsavgift och obligatorisk

ansvarsförsäkring.

1994/95:T622 av Karl-Erik Persson och Jan Jennehag (båda

v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om sjöfartspolitiken.

1994/95:T623 av Karl-Göran Biörsmark och Elver Jonsson

(båda fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om säkrare transporter i nordiska

farvatten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om miljömärkning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att aktivera FN-organ för att få till

stånd globala transportsäkerhetskrav för oljetransporter.

1994/95:T624 av andre vice talman Görel Thurdin (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om isbrytarnas lokalisering till Härnösand.

1994/95:T625 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en ökad samordning och utveckling

av sjöräddningstjänst och informationsinhämtning i södra

Östersjön.

1994/95:T626 av Kjell Ericsson m.fl. (c, m, fp, v) vari

yrkas att riksdagen begär en utredning om

transportsystemutveckling och terminalanpassning koordinerat för

sjö- och landtransporter.

1994/95:T627 av Lennart Nilsson och Sverre Palm (båda s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att införa en registrering av

fritidsbåtar.

1994/95:T628 av Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att en ny utredning bör undersöka frågan om

en kanal Uddevalla--Vänern.

1994/95:T629 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vikten av att utveckla sjöfarten av

energiskäl,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av skärpt lotstvång för

miljöfarliga sjötranporter,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om skärpta regler, samt i vissa fall

förbud, för sjötransport av miljöfarliga ämnen,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om märkning av

olja för att möjliggöra identifikation vid oljeutsläpp,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att oljetankrar med en oljelast

överstigande 50 000 ton skall förbjudas på svenskt vatten och

att den verkar för ett sådant förbud för hela Östersjön,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att alla oljetankrar som går på

svenskt vatten skall ha särskilda skydd som dubbla bottnar och

att den verkar för att ett sådant beslut gällande hela Östersjön

kommer till stånd,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att alla oljetankrar som går på

Mälaren och Vänern skall ha dubbla skrov och vara försedda med

lots fr.o.m. år 1996,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att sjöfartsavgifterna skall ges en

miljöprofil så att fartyg med dubbla skrov och/eller

katalysatorrening får en rabatterad avgift relativt de utan

detsamma,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vikten av internationella initiativ

vad gäller miljökrav på sjöfarten,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om trafikmässig miljökonsekvensanalys vid

större industriprojekt, vägbyggen m.m. där alternativ med

sjöfart skall vägas in om så är tillämpligt.

1994/95:T631 av Christer Skoog m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om inrättande av ett båtregister med beaktande

av tidigare erfarenheter.

1994/95:T632 av Per Erik Granström m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagen

(1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän

farled och allmän hamn.

1994/95:T633 av Ola Rask m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att den svenska modellen för den

operativa sjöräddningsorganisationen innefattande två

sjöräddningscentraler (MRCC) och två sjöräddningsundercentraler

(MRSC) bör bibehållas,

2. att sjöräddningscentralen i Stockholm bör inrättas för

att fungera som regional sjöräddningscentral för Östersjöområdet

(Baltic RCC) medan de baltiska staterna bygger upp egna

sjöräddningsorganisationer.

1994/95:T636 av Monica Widnemark och Agneta Ringman (båda

s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om återinförande av en båtregistrering

enligt tidigare gällande bestämmelser.

Utskottet

1 Sjöfartens konkurrenskraft

1.1 Bakgrund

Riksdagen beslutade år 1988 att införa ett rederistöd i syfte

att stärka den svenska handelssjöfartens internationella

konkurrenskraft (prop. 1987/88:129, bet. TU27, rskr. 337 och

prop. 1988/89:56, bet. TU6, rskr. 85). Ett enigt trafikutskott

hade dessförinnan, i december 1987, uttalat att den svenska

handelsflottan hade undergått en minskning som var ägnad att

inge allvarlig oro med hänsyn till vår transportförsörjning

i krissituationer (bet. 1987/88:TU8, rskr. 107). Åtgärder

behövde därför vidtas -- betonades det i det sistnämnda

betänkandet -- i syfte att kunna bevara en internationellt

inriktad sjöfartsnäring av rimlig omfattning. I sammanhanget

underströks näringens betydelse inte bara från

beredskapssynpunkt utan också för Sveriges bytesbalans samt för

sysselsättningen även inom andra sjöfartsanknutna verksamheter

än fartygsdrift.

I riksdagens beslut år 1988 framhölls att de höga

bemanningskostnaderna hade en avgörande betydelse för den

svenska handelsflottans konkurrenskraft i fjärrfart. Stödet

avgränsades därför till att avse handelsfartyg i sådan fart och

utformades som dels en återbetalning av sjömansskatt,

dels ett bidrag till reduktion av sociala avgifter.

I april 1992 beslutade riksdagen att rederistödet skulle

avvecklas (prop. 1991/92:100 bil. 7, bet. TU24, rskr. 186). I

den nämnda propositionen anmäldes att regeringen avsåg att under

våren 1992 förelägga riksdagen förslag till nya förutsättningar

för den svenska sjöfarten. Därmed avsågs främst ett svenskt

internationellt fartygsregister, som skulle göra det möjligt att

operera vissa svenskägda fartyg på internationella

kostnadsvillkor.

I december 1992 beslöt riksdagen att rederistödet skulle

återinföras i avvaktan på ett slutligt ställningstagande till

frågan om åtgärder till stöd för svensk sjöfart (prop.

1992/93:128, bet. TU12, rskr. 153). Beslutet tillkom som en

följd av att sjöarbetsmarknadens parter inte hade kunnat enas i

frågan om införande av ett svenskt internationellt

fartygsregister. Av betydelse för beslutet var också det s.k.

rationaliseringsavtal som hade träffats mellan parterna och

som redovisades i den nämnda propositionen. Avtalet skulle

enligt parternas beräkning medföra kostnadssänkningar på

genomsnittligt 15 %. Parterna hade vidare beräknat att deras

egna åtgärder i förening med statliga åtgärder -- bestående av

befrielse från sjömansskatt och en minskning av de sociala

avgifterna med 18 procentenheter -- skulle innebära en

sammanlagd kostnadsminskning på 40 %. Genom det nämnda beslutet

i december 1992 anvisades också medel för det återinförda

rederistödet. Så har därefter skett för vart och ett av

budgetåren 1993/94 och 1994/95. För innevarande budgetår har 400

miljoner kronor anvisats (prop. 1993/94:100 bilaga 7, bet. TU14,

rskr. 158).

I det sistnämnda betänkandet erinrade också utskottet om den

oenighet, i riksdagen och annorstädes, om de sjöfartspolitiska

medlen som hade rått alltsedan rederistödet infördes år 1988. I

debatten hade framhållits att Sverige borde följa vissa andra

sjöfartsnationers exempel och införa ett internationellt

fartygsregister. De därmed förenade internationella

kostnadsvillkoren skulle enligt förespråkarna medföra lägre

bemanningskostnader och följaktligen en stärkt internationell

konkurrenskraft samt minska eller eliminera behovet av statligt

stöd. Häremot hade invänts att ett svenskt internationellt

fartygsregister skulle kunna innebära att man på svenska fartyg

underlät att tillämpa svenska lagregler på väsentliga områden --

inte minst det arbetsrättsliga -- i en utsträckning som vore

oförenlig med svensk rättsuppfattning. I anslutning till denna

sammanfattning av den sjöfartspolitiska debatten framhöll

utskottet:

Nuvarande sjöfartspolitik, i den del den omfattar åtgärder i

syfte att stärka den svenska handelssjöfartens internationella

konkurrenskraft, baseras på ett nu drygt sex år gammalt

riksdagsbeslut. Det är därför enligt utskottets mening inte för

tidigt att ånyo pröva denna politiks mål och medel. Utskottet

anser att alla ansträngningar därvid bör göras i syfte att nå en

bred enighet över partigränserna i den för nationen centrala

frågan om hur vårt behov av sjöburen utrikeshandel bäst skall

tillgodoses i ett långsiktigt perspektiv. En parlamentariskt

sammansatt utredning bör därför tillsättas för ändamålet.

I det nämnda betänkandet, 1993/94:TU14, betonade utskottet

också att frågor som gäller Sjöfartsverkets taxor och

avkastningskraven på dess verksamhet är av väsentlig betydelse

för den framtida transportpolitiken och för handelssjöfartens

internationella konkurrenskraft. Utskottet sade sig därför

förutsätta att den förordade parlamentariska utredningen även

skulle överväga sådana frågor.

1.2 Aktuella utredningar

Regeringen har i november 1994 fastställt kommittédirektiven

En långsiktig sjöfartspolitik (dir. 1994:132). Med utgångspunkt

i den av utskottet angivna centrala frågan -- hur vårt behov av

sjöburen utrikeshandel bäst skall tillgodoses i ett långsiktigt

perspektiv -- skall kommittén klarlägga den svenska sjöfartens

marknadssituation och konkurrensförutsättningar samt analysera

hur svensk sjöfart skall kunna utvecklas. Kommittén skall

värdera behoven av och motiven för en fortsatt statlig

sjöfartspolitik med inriktning på stöd till svenskflaggade

fartyg. Den långsiktighet som eftersträvas skall också bedömas

med avseende på fortsatta möjligheter till kostnadsbesparingar

enligt det nämnda rationaliseringsavtalet. Regeringen säger

sig fästa stort avseende vid att rationaliseringsarbetet

fortsätter som ett led i strävandena att åstadkomma minskade

driftskostnader.

I direktiven framhålls vidare att även den infrastruktur som

betjänar sjöfarten är av strategisk betydelse för att åstadkomma

kostnadseffektiva transportlösningar. Sjöfartsverkets taxor och

statens avkastningskrav på dess verksamhet är av väsentlig

betydelse för den framtida transportpolitiken och för sjöfartens

konkurrenskraft. Analysen av sjöfartspolitikens mål och medel

skall därför även omfatta möjligheterna att se sjöfartspolitiken

som en naturlig del i den övriga närings- och

transportpolitiken. Sjöfartspolitikens betydelse från miljö-

och sjösäkerhetssynpunkt skall också värderas. Vidare skall

kommittén beakta den politik och de åtaganden som Sverige

omfattas av till följd av medlemskapet i EU. Uppdraget skall

redovisas senast i september 1995.

Regeringen har vidare i december 1994 fastställt direktiv

för en parlamentarisk kommitté med uppdrag att utarbeta en

nationell plan för kommunikationerna i Sverige (dir. 1994:140).

Till kommitténs uppgifter hör bl.a. att analysera dels vilka

åtgärder som krävs för att på ett bättre sätt än i dag integrera

och koordinera sjöfart, luftfart och informationsteknik med

landtransporter, dels hur avgifter inom transportsektorn kan

anpassas för att främja ett miljöanpassat och säkert

transportsystem och öka den samhällsekonomiska effektiviteten i

sektorn.

1.3 Regeringens förslag till medelsanvisning för rederistöd

Regeringen föreslår en medelsanvisning under förslagsanslaget

B 5. Bidrag till svenska rederier på 510 miljoner kronor för

budgetåret 1995/96. Därav avser 400 miljoner kronor perioden

juli

1995--juni 1996.

1.4 Motionsförslag

I motion T220 (m) föreslås en medelsanvisning som med 150

miljoner kronor understiger det belopp som regeringen föreslår,

dvs. 360 miljoner kronor. Motionärerna framhåller att

företagssubventioner av ifrågavarande slag inte befrämjar ett

effektivt resursutnyttjande i samhällsekonomin. Ett i och för

sig förståeligt motiv för regeringens förslag kan dock vara --

säger motionärerna -- att den vill ge den svenska rederinäringen

konkurrensvillkor liknande dem som erbjuds av andra stater, inte

minst inom EU, och som innebär subventioner. I stället för att

bibehålla rederistödet bör Sverige inom EU verka för en

avveckling av subventionerna och därmed även av anslaget.

I motion T605 (m) framhålls att en intensiv och framgångsrik

facklig kampanj har drivit bort en betydande del av svensk

rederinäring från svensk registrering. Möjligheterna att

anställa svenskt befäl och driva verksamheten under svensk

tillsyn har därmed i motsvarande mån upphört. Motionärerna

finner denna utveckling djupt olycklig och betonar i

sammanhanget rederinäringens betydelse för sysselsättningen även

inom andra sjöfartsanknutna verksamheter än fartygsdrift.

Svenska rederier borde ha samma möjligheter som övriga svenska

företag att driva verksamhet i utlandet och på samma villkor som

gäller för deras utländska konkurrenter. Ett svenskt

internationellt fartygsregister hade kunnat lösa dessa problem,

betonar motionärerna. På längre sikt finns det ingen anledning

att sjöfartsnäringen skall drivas i ett system med

skattebefrielse eller subventioner. Regeringen bör inom EU

kraftfullt verka för en gemensam sjöfartspolitik som utan stöd

bygger på sunda affärsmässiga förhållanden. Samtidigt som

rederistödet bör minska, är det viktigt att rederinäringen får

rimliga och internationellt konkurrenskraftiga villkor. Den

sjöfartspolitiska utredningen bör noga följa utvecklingen.

I motion T238 (fp) framhålls att Sverige inom EU bör söka

bidra bl.a. till att skapa likvärdiga konkurrensförutsättningar

för medlemsstaternas handelssjöfart.

I motion T622 (v) framhålls att en fortsatt utflaggning av den

svenska handelsflottan innebär stora ekonomiska förluster för

staten, dels i form av uteblivna skatter och

arbetsgivaravgifter, dels också i form av hög arbetslöshet

bland sjömän. Dessutom kan utflaggningen av svenska fartyg till

bekvämlighetsflagg och internationella register betraktas som en

osund utvecklingsform. Den personal som anställs på dessa

fiffelflaggade fartyg har ingen möjlighet att driva fackliga

krav. Redarna kan välja en besättning som är garanterat

samarbetsvillig och som inte ställer krav på löner,

arbetsförhållanden och säkerhet m.m. Fartyg under

bekvämlighetsflagg drabbas också i mycket hög grad av olyckor.

De missförhållanden som bekvämlighetsflaggningen innebär har

gjort tusentals svenska sjömän arbetslösa och resulterat i

förstörd miljö vid våra kuster. Säkra förhållanden och

anständiga arbetsvillkor är inget särintresse för de sjöfackliga

organisationerna utan berör oss alla, inte minst alla

passagerare inom färjetrafiken. Motionärerna betonar att staten

nu måste ta sitt ansvar för svensk sjöfart så att vi kan behålla

en handelsflotta under svensk flagg. Den sjöfartspolitiska

utredningen bör inte bara undersöka bemanningskostnader och

rationaliseringar utan lägga större vikt vid miljö, sjösäkerhet

och utbildning av svenska sjömän.

Efter denna redovisning av motionsyrkanden med huvudsaklig

inriktning på sjöfartens internationella konkurrenskraft övergår

utskottet nu till att återge motionsyrkanden vari sjöfartens

betydelse ses i ett övervägande nationellt perspektiv.

Sålunda framhålls i motion T605 (m) att möjligheterna att

utöka de inrikes sjöburna transporterna, utan stora och dyra

investeringar, är goda. Kraven på kustsjöfarten är i dag andra

än förr. Punktlighet och regularitet måste kunna garanteras, och

lasthanteringen måste kunna ske på ett sätt som integreras med

industrin i övrigt. De bestämmelser som reglerar sjöfarten måste

därför anpassas så att konkurrensförutsättningarna blir desamma

som gäller för landtransportföretag. Särregler för bemanning,

arbetstid och tillsyn bör ses över så att sjöfarten får samma

driftsförutsättningar som andra transportörer.

I motion T629 (mp) görs en jämförelse mellan energiåtgången,

räknad i kilowattimmar per tonkilometer, för olika

transportslag. I sammanhanget framhålls att ett normalstort

tankfartyg kan ersätta ungefär 600 lastbilar med släp. Att

flytta transporter från lastbil till fartyg minskar därmed

kraftigt trängseln på våra vägar, liksom behovet av nya

vägbyggen. Antalet trafikolyckor minskar också, liksom

bullerskadorna. En fullständigt genomförd samhällsekonomisk

analys av transporterna skulle tala till sjöfartens fördel,

bland annat genom de minskade investeringskostnaderna.

Motionärerna finner det sammanfattningsvis angeläget att

utveckla sjöfarten av energiskäl.

Vidare erinras i motion T629 (mp) om att sjöfartsavgifterna

finansierar Sjöfartsverkets verksamhet och framhålls att dessa

avgifter bör få en miljöprägel. Enkelbottnade fartyg bör få en

avgiftshöjning i förhållande till de dubbelbottnade, och fartyg

med katalysatorer bör få avgiftsrabatt.

Motionärena vill också, i syfte att stödja när- och

kustsjöfarten, att möjligheterna till sjötransporter beaktas när

miljökonsekvensanalyser görs av större industri- och vägprojekt

o.d. En sådan trafikmässig miljöprövning bör naturligtvis --

betonas det -- också omfatta järnvägen som alternativ. Den

lösning som ger det bästa samhällsekonomiska resultatet, med

fullt beaktande av miljökostnaden, bör normalt få företräde.

I motion Jo628 (fp) framhålls att regeringen bör verka för en

nordisk överenskommelse om miljörelaterade hamn- och

farledsavgifter.

1.5 Utskottets ställningstagande

I avvaktan på resultatet av den sjöfartspolitiska utredningens

arbete är utskottet inte berett att förorda en sådan minskning

av rederistödet som föreslås i motion T220 (m). Yrkandet härom

avstyrks följaktligen, medan regeringens förslag till

medelansvisning för Bidrag till svenska rederier, som

omfattar 510 miljoner kronor, tillstyrks.

Utskottet har i det föregående erinrat om direktiven till de

kommittéer som nyligen tillsatts med uppgifter inte bara inom

sjöfartspolitiken utan också på det mera allmänt trafikpolitiska

området. Direktiven synes utskottet omfatta samtliga de frågor

-- så när som på medelsanvisningen -- som motionärerna

aktualiserar. Det gäller naturligtvis främst den övergripande

frågan hur vårt behov av sjöburen utrikeshandel bäst skall

tillgodoses i ett långsiktigt perspektiv. Frågans samband med

EU, som behandlas i ett par av motionerna, uppmärksammas också i

direktiven för den sjöfartspolitiska utredningen. Till våra

åtaganden såsom EU-medlem hör att verka för en gemensam

transportpolitik och en ordning som säkerställer att

konkurrensen inom den inre marknaden inte snedvrids samt att

söka stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen.

Kraven i v-motionen på en sjöfartspolitik som betonar vikten

av miljö- och sjösäkerhet återfinns även i de nämnda direktiven.

Sådana krav är också vägledande för EU:s arbete.

I direktiven för den sjöfartspolitiska utredningen framhålls

vidare att frågan om sjöfartsavgifternas betydelse för

sjöfartens konkurrenskraft, som behandlas i motion T605 (m), bör

analyseras.

Utskottet förutsätter att den sjöfartspolitiska utredningen,

inom ramen för sitt uppdrag att klarlägga sjöfartens

marknadssituation och konkurrensförutsättningar, överväger det i

den nämnda m-motionen uttalade önskemålet om en översyn av

bemannings-, arbetstids- och tillsynsreglerna. I sammanhanget

vill utskottet framhålla att det delar regeringens uppfattning

om vikten av att sjöarbetsmarknadens parter fortsätter sitt

rationaliseringsarbete som ett led i strävandena att minska

sjöfartens driftskostnader. Sjösäkerheten måste dock självfallet

alltid sättas i första hand. Inom den angivna ramen förutsätter

utskottet också att utredningen beaktar utbildningsfrågornas

betydelse, som betonas i v-motionen. Arbetet med att integrera

fartygens teknik med besättningens kompetens och arbete ombord

är, som framhålls i propositionen, av mycket stor betydelse för

sjösäkerheten.

Den trafikpolitiska utredningen har som nämnts bl.a. att

analysera hur avgifter inom transportsektorn kan anpassas för

att främja ett miljöanpassat och säkert transportsystem och öka

den samhällsekonomiska effektiviteten i sektorn. Utredningen har

därmed att överväga de motionsledes framställda synpunkterna på

att utveckla sjöfarten av energiskäl och en utformning av

sjöfartsavgifterna som premierar användningen av ett

miljöanpassat och säkert tonnage.

Vidare skall den trafikpolitiska utredningen analysera vilka

åtgärder som krävs för att på ett bättre sätt än i dag integrera

och koordinera bl.a. sjöfart med landtransportsystemet. Inom den

ramen synes finnas utrymme att överväga möjligheterna att beakta

sjötransporter som ett alternativ vid miljökonsekvensanalyser av

större industri- och vägprojekt o.d. -- i enlighet med de

önskemål som uttalas i mp-motionen.

Med det anförda finner utskottet -- i avvaktan på resultatet

av de nämnda utredningarna -- syftet med samtliga de

motionsyrkanden som nu är i fråga tillgodosett. Yrkandena bör

därför inte nu föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks

följaktligen.

2 Säkerhets- och miljöfrågor

2.1 Inledning

I sitt beslut år 1981 om miljösäkrare sjötransporter slog

riksdagen fast att sjöfartens internationella karaktär gör det

nödvändigt att åtgärder på sjösäkerhetsområdet vanligtvis måste

vidtas i internationellt samarbete (prop. 1980/81:119, bet.

TU31, rskr. 422). I beslutet framhölls också att ca 80 % av

sjötransporterna till och från Sverige skedde med utländska

fartyg. (Nu aktuell siffra är ca 75 %.) Nationella särkrav på

t.ex. fartygens konstruktion, som villkor för att anlöpa svensk

hamn, måste utformas med hänsyn till bl.a. landets

försörjningstrygghet. Väsentligt skärpta krav för sjöfartens del

kan också -- betonades det i beslutet -- leda till snedvridning

av konkurrensförhållandena gentemot andra transportmedel.

Restriktioner mot fartygstrafik i vissa farleder, som medför

ökade transportkostnader, måste avvägas mot näringslivets behov

av rationella sjötransporter och mot de miljörisker som följer

vid en övergång till landtransporter.

Sjöfartens säkerhetsregler, i de delar de avser krav på

fartygs konstruktion och utrustning och på sjöpersonals

behörigheter m.m., är baserade på ett internationellt regelverk

-- konventioner -- som varje land åtar sig att följa. FN:s

sjöfartsorganisation, International Maritime Organization (IMO),

är den sammanhållande internationella organisationen för detta

arbete. Sjösäkerheten och skyddet av den marina miljön mot

påverkan från fartyg är de övergripande målen för IMO:s

verksamhet. EU har på senare tid varit mycket aktivt inom

sjöfartsområdet genom att anta ett flertal rättsakter, och

kommissionen har utarbetat ett flertal förslag om

sjösäkerhetsfrågor, framhålls det i propositionen. Ett

betydelsefullt regionalt samarbete mellan Östersjöstaterna

bedrivs också inom ramen för konventionen om skyddet av

Östersjöns marina miljö (HELCOM). Sverige deltar aktivt i det

internationella sjö- och miljösäkerhetsarbetet. Sjöfartsverket

är som huvudansvarig myndighet för sjösäkerhetsfrågorna i mycket

stor utsträckning engagerat i detta arbete.

2.2 Aktuell utredning

Regeringen fastställde i december 1994 direktiv för en

kommitté med uppdrag att utarbeta ett handlingsprogram för

ökad sjösäkerhet (dir. 1994:154). Handlingsprogrammet skall ha

särskild inriktning på passagerartransporter med färjor och

redovisa en samlad strategi för det svenska agerandet i EU, IMO

och i det övriga internationella arbetet.

2.3 Regeringens överväganden och förslag

Regeringen framhåller att det är av största vikt att

sjösäkerhetsfrågorna ges en ökad tyngd i Sjöfartsverkets

verksamhet. De svåra fartygsolyckorna med konsekvenser för

människoliv och miljö som på senare tid inträffat i vårt

närområde har satt sjösäkerheten i fokus. Det framstår också

alltmer tydligt att sjösäkerhetsarbetet måste bedrivas i

internationellt samarbete.

Vidare betonar regeringen att arbetet med att uppnå en

minskning av sjöfartens negativa miljöpåverkan även

fortsättningsvis måste ha hög prioritet i Sjöfartsverkets

verksamhet. Verket skall bl.a. delta i arbetet med

att utforma ett miljöanpassat transportsystem i enlighet med vad

regeringen angivit i en särskild skrivelse till riksdagen

(1994/95:120).

Regeringen hänvisar också till direktiven för

Sjösäkerhetsutredningen och lämnar en redogörelse för övrigt

pågående sjösäkerhets- och miljöarbete på det internationella

och nationella planet. Riksdagen bör enligt regeringen godkänna

vad som i propositionen anförts om det fortsatta arbetet med

sjöfartens säkerhets- och miljöfrågor.

I den nämnda skrivelsen till riksdagen, som bereds av

jordbruksutskottet, framhåller regeringen att på sikt bör i

princip likartade krav gälla för sjö- och lufttransporter som

för landbaserade källor vad beträffar buller samt utsläpp till

luft och vatten. Även i skrivelsen understryks dock att arbetet

med bl.a. sjöfartens miljöfrågor i stor utsträckning måste lösas

inom ramen för det internationella samarbetet.

2.4 Motionsförslag

2.4.1 Vissa allmänna sjösäkerhets- och miljöfrågor

I motion T232 (c) framhålls, mot bakgrund av

Estoniakatastrofen, att Sverige måste verka i olika

internationella fora för att höja säkerheten till sjöss.

I motion T238 (fp) framhålls att Sverige inom EU bl.a. bör

driva frågan om ökad standardisering av säkerhet och miljö till

sjöss.

I motion T605 (m) uppmärksammas arbetet inom IMO med den s.k.

ISM-koden (International Safety Management Code), som innehåller

regler om kontroll av rederiers säkerhetsorganisation och

certifiering. Reglerna bör enligt motionärerna omfattas av

svensk lagstiftning.

2.4.2 Säkerhetsfrågor i passagerarsjöfarten

I motion T239 (kds) framhålls att arbetet i olika

internationella organ hittills varit otillräckligt för att nå de

säkerhetsmål som måste sättas upp med tanke på omfattningen av

färjetrafiken över Östersjön, Kattegatt och Skagerrak.

Sjösäkerhetsutredningens arbete bör resultera i åtgärder för

denna trafik som är mer långtgående än vad som är möjligt att

uppnå inom ramen för det multilaterala samarbetet. Sådana

åtgärder kräver bilaterala avtal med berörda länder.

Förutsättningarna härför är enligt motionärerna goda.

I motion T601 (fp) framhålls att det sedan år 1983 på

Lindholmenområdet i Göteborg finns en plattform som används av

svenska färjerederier i deras säkerhetsutbildning samt inom

grundutbildningen av sjöbefäl. Verksamheten vid plattformen, som

finansierats med statliga medel, hotas nu på grund av att

uppdragsverksamheten minskar. Härtill kommer att plattformen

inte finns med i planerna för Lindholmenområdets framtida

användning. Motionärerna betonar sjösäkerhetsfrågornas

aktualitet och vikten av att riksdagen uttalar sitt stöd för

fortsatt verksamhet vid plattformen.

I motion T602 (fp) framhålls, mot bakgrund av

Estoniakatastrofen, att passagerarfärjor bör utrustas med

"räddningspontoner", av ett slag som beskrivs närmare i

motionen, och att passagerarna bör förses med

"överlevnadsoveraller".

I motion T605 (m) framhålls att erfarenheterna från

Estoniakatastrofen måste påverka det framtida

sjösäkerhetsarbetet. Motionärerna betonar vikten av ett pågående

nordiskt samarbete för höjd säkerhet i roroskepp och

framhåller att regeringen bör verka för att de regler som de

nordiska länderna kan komma att enas om också blir accepterade

inom EU.

I motion T611 (mp) framhålls att de stora passagerarfärjorna i

trafik med våra grannländer inte bör ha bogportar utan endast

akteröppningar. Motionärerna framhåller också att färjorna inte

får vara större än att alla passagerare kan räddas, om olyckan

skulle vara framme.

2.4.3 Vissa säkerhets- och miljöfrågor angående sjöburna

transporter av olja m.m.

I motion A472 (fp) framhålls att Sverige bör verka för att

samtliga Östersjöländer inför regler om att fartyg som fraktar

petroleumprodukter skall ha dubbelskrov.

I motion Jo605 (kds) framhålls att fartyg i trafik på Mälaren,

Vättern och Vänern bör ha dubbelskrov.

I motion T612 (s) framhålls att säkerhetskraven för tankfartyg

bör skärpas. Som exempel på angelägna åtgärder anför

motionärerna att Sverige i internationella organ verkar för en

strängare klassificering av fartygen, att ett större ansvar för

sjösäkerhetskontrollen läggs på försäkringsbolagen, att

hamnstatskontrollen skärps och utvidgas till att omfatta fler

länder, att fartyg med enkelbottnade skrov förbjuds på våra inre

vattenvägar, att hamn- och kanalavgifter för sådana fartyg höjs,

att ett större ansvar läggs på lastägarna/oljebolagen vad gäller

sjösäkerheten och att Sverige i internationella fora verkar för

skärpta krav på bekvämlighetsflaggade fartyg.

I motion T615 (mp) framhålls att alla oljetankfartyg på

Östersjön på sikt bör vara dubbelbottnade, att Sverige bör verka

för att detta krav också skall gälla på svenskt

territorialvatten och att kraven på dubbelbotten i Mälaren och

Vänern också skall gälla i Östersjöns skärgårdar. Vidare

framhåller motionären att Sjöfartsverket och Naturvårdsverket

bör få i uppdrag att bedöma vilka farvatten som är speciellt

känsliga för oljeutsläpp och att Sjöfartsverket för dessa

farvatten bör utfärda regler med krav på dubbelbotten. Slutligen

framhåller motionären att den inom IMO överenskomna tiden för

övergång från enkelbottnat till dubbelbottnat tonnage skall

förkortas från 30 år till 2 år för trafik i skärgårdsområdena.

I motion T623 (fp) framhålls att i de nordiska farvattnen bör

gälla optimal transportsäkerhet för olja och andra miljöfarliga

laster. Vidare erinrar motionärerna om en av Nordiska

ministerrådet rekommenderad miljömärkning i form av en

svansymbol. Miljösäkert tonnage borde enligt motionärerna få

rätt att bära denna symbol och därmed också ekonomiskt gynnas

i jämförelse med mindre miljösäkert tonnage. Slutligen betonar

motionärerna vikten av att Sverige inom berörda FN-organ arbetar

för globala identifikationssymboler för goda transportmedel.

I motion T629 (mp) framhålls att reglerna för transporter av

miljöfarliga ämnen bör skärpas. Transporter av särskilt farliga

ämnen bör förbjudas, om de inte är strängt nödvändiga. Vidare

bör oljelaster märkas så att, vid utsläpp, källan för utsläppet

kan identifieras. Motionärerna anser också att oljetankfartyg

med en oljelast överstigande 50 000 ton bör förbjudas på

svenskt vatten och att Sverige bör verka för ett sådant förbud

på hela Östersjön. Vidare bör enligt motionärerna alla

oljetankfartyg på svenskt vatten ha dubbla bottnar och

regeringen verka för en sådan ordning i hela Östersjön.

Slutligen framhåller motionärerna att alla oljetankfartyg i

Mälaren och på Vänern bör ha dubbla bottnar fr.o.m. år 1996.

2.4.4 Emissioner

I motion A472 (fp) framhålls att svavelhalten i bunkeroljor

för färjor i trafik på Östersjön inte bör få hålla en högre

nivå än den som tillåts på land.

I motion Jo623 (c) framhålls att den intensiva sjöfarten i

Skagerrak--Kattegatt medför stora kväveoxidutsläpp som ställer

krav på gemensamma nordiska insatser.

I motion Jo628 (fp) framhålls att regeringen bör verka för att

bilaterala avtal sluts som reglerar svavelhalten i det bränsle

som används i fartyg i reguljär trafik mellan länder i

Östersjöområdet.

I motion T224 (v) framhålls att Sjöfartsverket har visat att

katalysatorer, som effektivt neutraliserar kväveoxidutsläppen,

går att installera på större fartyg. Redare bör enligt

motionärerna kunna få bidrag till installation av katalysatorer

från det stöd till miljöinvesteringar som regeringen på

Vänsterpartiets förslag inrättat. Regeringen bör vidare

framlägga förslag för riksdagen om hur luftföroreningarna från

sjöfarten skall minska.

I motion T232 (c) framhålls att ensidigt svenska krav på

katalytisk avgasrening skulle innebära konkurrensnackdelar för

svenska fartyg. Regeringen bör därför verka för skärpta

internationella överenskommelser om miljöriktig sjöfart och

förelägga riksdagen en handlingsplan i frågan med sikte på

internationellt godkännande.

I motion T605 (m) framhålls att samma krav på svavelutsläpp

bör ställas på sjöfarten som på andra liknande verksamheter. Det

är emellertid viktigt att konkurrensförutsättningarna blir lika

och att svenska rederier inte drabbas av särskilda kostnader.

Sverige bör genom bilaterala överenskommelser och inom ramen för

Östersjösamarbetet verka för att regler om högsta svavelhalt i

bunkerolja blir likformigt gällande i alla svenska farvatten.

Vidare bör regeringen inom EU verka för striktare miljökrav för

sjöfarten.

I motion T608 (kds) framhålls att åtgärder krävs på andra plan

än IMO:s för att effektivt minska sjöfartens luftföroreningar.

Bilaterala överenskommelser om katalysatorrening bör gälla för

färjor och fartyg som går i linjetrafik på Östersjön och mellan

Sverige och Danmark. Vidare förordar motionärerna att en fond

inrättas till vilken redare, som inte installerar

katalysatorrening på sina fartyg, får betala för dessas utsläpp.

Eftersom sjöfartens utsläpp drabbar alla hamnstater, torde EU:s

övriga medlemsstater ha samma intresse som Sverige att minska

utsläppen. Sverige bör därför inom unionen, och i IMO, ta ett

kraftfullt initiativ och leda utvecklingen. Slutligen framhåller

motionärerna att åtgärder krävs även för att minska

fritidsbåtarnas negativa miljöpåverkan.

I motion T611 (mp) framhålls att all sjöfart bör rena sina

utsläpp och använda renare bränslen för att uppfylla samma krav

som övriga trafikslag.

I motion T617 (mp) framhålls att saluförandet av

fartygsbränslen med högre svavelhalt än 0,5 % bör förbjudas.

Vidare bör enligt motionärerna regeringen verka internationellt

för att alla fartyg skall drivas med lågsvavliga bränslen.

Regeringen bör också ta initiativ till överläggningar med våra

grannländer om regionala överenskommelser med krav på att

svavelhalten i fartygsbränslen inte får överstiga 0,5 %.

Slutligen framhåller motionärerna att fartyg vid kaj måste få

fullgod strömförsörjning från land för att förhindra miljö- och

hälsofarliga utsläpp och att regeringen bör överväga hur

utrustning för sådan strömförsörjning skall finansieras.

I motion T629 (mp) framhålls att regeringen bör ta initiativ

till en regional konvention med våra grannländer om begränsning

av svavelinnehållet i bränsle som används i färjetrafik mellan

länderna. Regeringen bör också verka internationellt för en

världsomspännande konvention om maximal svavelhalt i

bunkeroljor. Till en början bör målet i en sådan konvention

sättas till en svavelhalt på högst 1,5 %. På sikt bör gränsen

sänkas till maximalt 0,5 %.

2.4.5 Lotsning m.m.

I motion T605 (m) begärs en översyn av de regler som gäller

för lotsning. Dessa är enligt motionärerna schablonartade och

motsvarar inte de krav som näringen och sjösäkerheten ställer. I

många fall har det inträffat att den lots som anlitas har

väsentligt mindre erfarenhet av den aktuella leden än

befälhavaren ombord. I vissa fall finns inga behöriga lotsar

till den aktuella platsen, men regler om lotstvång och

lotsavgift gäller ändå.

I motion T619 (s) framhålls att nuvarande möjlighet att få

dispens från lotstvång för en viss kuststräcka bör avskaffas.

Vidare framhåller motionärerna att allt oljetonnage som framförs

på svenskt vatten bör åläggas anmälningsskyldighet.

I motion T629 (mp) framhålls att lotstvånget bör utökas så att

det omfattar alla fartyg som transporterar petroleum eller andra

miljöfarliga produkter. Vidare bör för enkelskroviga fartyg

gälla en högre grad av lotstvång än för dubbelskroviga. Från

och med år 1996 bör vidare gälla lotstvång vid transporter av

miljöfarliga produkter i Mälaren och på Vänern.

2.5 Utskottets ställningstagande

2.5.1 Vissa allmänna sjösäkerhets- och miljöfrågor

De svåra fartygsolyckor som på senare tid inträffat i vårt

närområde har ökat allas vår medvetenhet om

sjösäkerhetsfrågornas utomordentligt stora betydelse. Utskottet

fäster därför stor vikt vid det pågående internationella och

nationella sjösäkerhetsarbete som regeringen redogör för och som

utskottet återkommer till i det följande. Utskottet delar också

regeringens uppfattning om vikten av att Sjöfartsverket än mer

engagerar sig i sjösäkerhetsarbetet och att tyngdpunkten i detta

arbete, liksom nu, bör ligga på det internationella planet.

Vidare anser även utskottet att arbetet med att uppnå en

minskning av sjöfartens negativa miljöpåverkan är en annan

mycket angelägen uppgift för Sjöfartsverket. Utskottet ser

därför med tillfredsställelse på den roll som verket tilldelats

i detta arbete i enlighet med vad regeringen angivit i

propositionen och i sin skrivelse 1994/95:120 till riksdagen.

Även för miljöarbetet

gäller att det har en internationell tyngdpunkt.

Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget i

propositionen att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om

det fortsatta arbetet med sjöfartens säkerhets- och miljöfrågor.

Utskottets ställningstagande innebär att syftet med yrkande 10

i motion T232 (c) och yrkande 18 i nu aktuell del i motion T238

(fp) torde få anses tillgodosett. Enligt det förstnämnda

yrkandet bör Sverige vara aktivt i olika internationella fora

för att höja säkerheten till sjöss. Enligt det sistnämnda bör

regeringen inom EU bl.a. verka för ökad standardisering av

säkerhet och miljö inom sjöfarten.

Även syftet med yrkande 15 i motion T605 (m), om att den

s.k. ISM-koden skall införlivas med svensk rätt, torde få anses

tillgodosett. Regeringen aviserar nämligen en proposition senare

i vår med förslag till ändringar i fartygssäkerhetslagen

(1988:49) med utgångspunkt i kodens regler.

De tre motionsyrkanden som nu är i fråga torde följaktligen

kunna lämnas utan någon riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker

därmed yrkandena.

2.5.2 Säkerhetsfrågor i passagerarsjöfarten

I direktiven för Sjösäkerhetsutredningen framhålls att

sjöfartens internationella karaktär gör det nödvändigt att även

fortsättningsvis driva sjösäkerhetsarbetet i internationella

organ. Mot bakgrund av den sjöfartspolitiska utvecklingen bör

utredningen analysera om det finns skäl och i så fall

möjligheter att finna nya former för internationell kontroll och

påverkan av passagerartransporter till sjöss som väsentligen

berör ett land eller en region.

I avvaktan på utredningens resultat i denna del synes

yrkande 11 i motion T239 (kds), om bilaterala avtal med våra

grannländer om ökade sjösäkerhetskrav, kunna lämnas utan åtgärd

från riksdagens sida. Yrkandet avstyrks följaktligen.

Av propositionen framgår att EU:s ministerråd antagit en

resolution om åtgärder som bör vidtas för att öka rorofärjors

sjösäkerhet. I resolutionen uppmanas medlemsstaterna att bl.a.

intensifiera arbetet inom IMO på flera områden. Sverige har i

egenskap av observatörsland i EU-arbetet deltagit aktivt i

utformandet av resolutionen. De nordiska

sjösäkerhetsdirektörerna överväger för närvarande

tilläggsregler avseende bogportar och stabilitet på färjor som

inte har sektionsindelade däck. Enligt vad utskottet erfarit

kommer resultatet av detta arbete att föras fram som förslag

inom EU. Som en följd av Estoniaolyckan har vidare inom IMO

tillsatts en särskild expertpanel med uppgift att se över hela

frågan om roropassagerarfartygs säkerhet. Arbetet väntas leda

fram till skärpta säkerhetskrav.

I motion T605 (m) framhålls som nämnts att regeringen bör

verka för att de regler som de nordiska länderna kommer fram

till, som en följd av Estoniaolyckan, också bör bli gällande

inom EU. Av vad utskottet nu anfört framgår att syftet med

motionsyrkandet torde få anses tillgodosett. Någon riksdagens

åtgärd synes följaktligen inte erforderlig, varför yrkandet

avstyrks.

Även frågor av det slag som behandlas i motion T602 (fp), som

gäller "räddningspontoner" och "överlevnadsoveraller", behandlas

av de nordiska sjösäkerhetsdirektörerna och i den inom IMO

tillsatta expertpanelen. Därmed torde syftet även med denna

motion få anses tillgodosett. Någon riksdagens åtgärd synes

sålunda inte vara påkallad med anledning av motionen, varför

utskottet avstyrker densamma.

Vad utskottet anfört om pågående säkerhetsarbete synes vidare

ägnat att tillgodose syftet med yrkande 2 i motion T611 (mp) med

krav på att man bygger säkrare bil- och personfärjor för

trafik med våra grannländer. I fråga om yrkande 3 i samma

motion, om att färjorna inte får vara större än att alla ombord

skall kunna räddas vid en olycka, delar utskottet självfallet

motionärernas uppfattning. I sammanhanget kan nämnas att 2 kap.

1 § fartygssäkerhetslagen, som baseras på ett internationellt

regelverk, har följande lydelse: Ett fartyg är sjövärdigt bara

om det är så konstruerat, byggt, utrustat och hållet i stånd att

det med hänsyn till sitt ändamål och den fart det används i

eller avses att användas i erbjuder betryggande säkerhet mot

sjöolyckor.

Även de båda yrkanden som nu är i fråga bör sålunda kunna

lämnas utan någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen.

Utskottet förutsätter att den i motion T601 (fp) behandlade

frågan -- om sjösäkerhetsutbildning för färjerederiers personal

-- övervägs i samband med Sjösäkerhetsutredningens arbete. Någon

riksdagens åtgärd med anledning av motionen är utskottet inte

berett att förorda, varför densamma avstyrks.

2.5.3 Vissa säkerhets- och miljöfrågor avseende sjöburna

transporter av olja m.m.

Utskottet delar den i motion T623 (fp) uttalade uppfattningen

att optimal transportsäkerhet för olja och andra miljöfarliga

laster bör gälla i nordiska farvatten.

Som utskottet framhöll i sitt fjolårsbetänkande om sjöfart,

1993/94:TU14, har IMO:s medlemsstater enats om att nya

oljetankfartyg fr.o.m. juli 1993 skall byggas med dubbel botten

och dubbla skrov. Kravet på dubbel botten gäller från en dödvikt

om 600 ton och på dubbla skrov från en dödvikt om 5 000 ton. För

existerande fartyg gäller en övergångstid på 25--30 år beroende

på vilka konstruktionskrav fartyget uppfyller. Sjöfartsverket

har utfärdat föreskrifter varigenom övergångstiden förkortas

till den 1 juni 1996 för fartyg som trafikerar Mälaren,

Trollhätte kanal och Vänern. Så har kunnat ske med hänvisning

till de båda sjöarnas betydelse som dricksvattentäkter. På

Vättern, som nämns i en av de nu aktuella motionerna, förekommer

ingen yrkesmässig sjöfart av betydelse.

I fråga om bulktransporter av andra miljöfarliga ämnen än

olja gäller redan i stor utsträckning krav på dubbel botten

eller dubbla skrov. Kraven innebär i allt väsentligt att ju

farligare ämnena är, desto säkrare skall de förvaras i fartygens

tankar.

I sammanhanget bör nämnas att även i fråga om förpackat

farligt gods finns detaljerade föreskrifter om hur godset skall

vara förpackat och, i vissa fall, hur det skall lastas ombord i

fartyget.

Som utskottet flera gånger betonat kan Sverige, med hänsyn

till betydelsen av utländskt tonnage för vår

försörjningstrygghet och till våra folkrättsliga förpliktelser,

inte ensidigt bestämma om t.ex. konstruktionskrav för

tankfartyg. Eftersom övriga nordiska länder har ett liknande

beroende av utomnordiska fartyg -- och samma förpliktelser --

gäller denna invändning oss alla. Vad som är optimal

transportsäkerhet i nordiska farvatten bestäms med andra ord i

väsentlig utsträckning inom ramen för ett vidare internationellt

samarbete än det nordiska, enkannerligen IMO:s globalt inriktade

sjösäkerhetsarbete. Vårt pådrivande arbete där sker naturligtvis

med utgångspunkt i de särskilda förhållanden som gäller i

Norden.

Transportsäkerhet för sjöburna laster av olja och andra

miljöfarliga ämnen är dock självfallet inte bara en fråga om

tankfartygens konstruktion. Sjöfartsverkets säkerhetsarbete

syftar till en helhetssyn som omfattar även fartygens utrustning

och bemanning samt farledsverksamhet såsom lotsning, utmärkning,

sjökartläggning och isbrytning.

Härutöver bör, såsom betydelsefull för transportsäkerheten,

framhållas den s.k. hamnstatskontroll av främmande tonnage som

sker inom ramen för ett samarbete mellan ett antal

västeuropeiska sjöfartsmyndigheter, däribland den svenska.

Vidare är -- som framhålls i propositionen -- arbetet inom IMO i

syfte att ge tekniskt bistånd till utvecklingsländer för att

uppnå ett genomförande av organisationens regelverk av betydelse

också för sjösäkerheten i vårt närområde. Sverige bidrar till

det arbetet.

Med det anförda avstyrker utskottet till en början motion

T623 (fp) yrkande 1 om att riksdagen bör uttala att endast

optimal transportsäkerhet för olja och andra miljöfarliga laster

bör tolereras i nordiska farvatten. Syftet med yrkandet torde

genom vad utskottet anfört få anses tillgodosett.

Vidare avstyrker utskottet motionsyrkandena om

konstruktionskrav för tankfartyg som transporterar olja och

andra miljöfarliga ämnen. Även beträffande flera av dessa

yrkanden gäller att syftet med dem torde få anses tillgodosett.

De yrkanden utskottet avser är följande:

A472 (fp) yrkande 7 i den del yrkandet avser krav på att

Sverige bör verka för att samtliga Östersjöländer inför regler

om att fartyg som fraktar petroleumprodukter skall ha

dubbelskrov,

Jo605 (kds) yrkande 3 om krav på dubbelskrov för fartyg som

trafikerar våra stora insjöar,

T612 (s) i den del yrkandet avser krav på att fartyg med

enkelbottnade skrov förbjuds på våra inre vattenvägar,

T615 (mp) yrkande 1 med krav på att alla oljetankfartyg på

Östersjön på sikt skall vara dubbelbottnade,

T615 (mp) yrkande 2 med krav på internationella

överenskommelser som leder till att alla oljetankfartyg på

svenskt territorialvatten skall vara dubbelbottnade,

T615 (mp) yrkande 3 med krav på att samma bestämmelser

beträffande oljefartygs dubbla botten skall gälla i Östersjöns

skärgårdar som på Mälaren och Vänern,

T615 (mp) yrkande 4 med krav dels på att Sjöfartsverket

och Naturvårdsverket får i uppdrag att bedöma vilka farvatten

som är speciellt känsliga för oljeutsläpp, dels på att

Sjöfartsverket för sådana farvatten föreskriver dubbelbottnade

oljetankfartyg,

T615 (mp) yrkande 5 med krav på ett riksdagsuttalande om att

tiden för övergång till dubbelbottnade fartyg ändras från 30 år

till högst 2 år i vissa farvatten,

T629 (mp) yrkande 8 med krav på ett riksdagsuttalande dels

om att alla oljetankfartyg på svenskt vatten skall ha dubbla

bottnar, dels om att regeringen bör verka för att ett sådant

beslut skall gälla i hela Östersjön,

T629 (mp) yrkande 9 i den del yrkandet avser krav på att alla

oljetankfartyg på Mälaren och Vänern skall ha dubbla skrov.

I motion T629 (mp) begärs, som nämnts, skärpta regler samt i

vissa fall förbud mot sjötransport av miljöfarliga ämnen,

"om de inte är strängt nödvändiga". Utskottet hänvisar till vad

det i inledningen av detta avsnitt anfört om regler för

transporter av miljöfarliga ämnen, i bulk och i förpackad form.

I det internationella arbetet, där Sverige spelar en pådrivande

roll, strävar man kontinuerligt efter att förbättra de redan

gällande reglerna. Med hänvisning härtill och till svårigheterna

för samhälleliga organ att bedöma olika ämnens nödvändighet

avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Vad gäller kravet i motion T629 (mp) på märkning av olja,

för att möjliggöra identifikation av utsläppskällan vid

oljeutsläpp, vill utskottet erinra om ett försök i detta

avseende inom ramen för Östersjösamarbetet. Försöket föll inte

väl ut på grund av tekniska och administrativa svårigheter.

Enligt vad utskottet erfarit avser man emellertid att från

svensk sida föreslå de andra Östersjöstaterna alternativa

metoder för att söka hindra oljeutsläpp. I avvaktan på

resultatet av detta initiativ avsyrker utskottet

motionsyrkandet.

Utskottet kan inte ställa sig bakom kravet i motion T629 (mp)

på att tankfartyg med en oljelast överstigande 50 000 ton bör

förbjudas på svenskt vatten och att regeringen bör verka för ett

sådant förbud i hela Östersjön. Enligt Sjöfartsverkets

uppfattning, som utskottet under hand inhämtat, finns inget

säkerhetsmässigt skäl för ett sådant förbud. Härtill kommer

enligt utskottets mening, förutom fördyrade oljetransporter, de

ökade miljörisker som ett ökat antal fartygsrörelser skulle

innebära. I vissa fall skulle ett förbud också strida mot

havsrättens regler om tillåtligheten av oskadlig genomfart. Med

det sagda avstyrker utskottet yrkande 7 i motion T629 (mp) om

förbud mot stora oljetankfartyg i Östersjön.

Motion T612 (s) innehåller, som nämnts, en rad synpunkter på

hur vissa skärpta säkerhetskrav för tankfartyg skall kunna

åstadkommas. Förutom förbud mot fartyg med enkelbottnade skrov

på våra inre vattenvägar, som utskottet redan behandlat, krävs i

motionen bl.a. att hamnstatskontrollen skärps och utvidgas till

att omfatta fler länder, att hamn- och kanalavgifter för fartyg

med enkel botten höjs och att Sverige i internationella fora

verkar för skärpta krav mot bekvämlighetsflaggade fartyg.

Enligt vad utskottet erfarit pågår arbete i flera länder med

att införa ett system motsvarande den västeuropeiska

hamnstatskontrollen. Vidare har vissa hamnar redan i dag

genomfört avgiftssystem som innebär en gynnande behandling av

fartyg med dubbel botten och dubbelt skrov. Önskemålet om

åtgärder mot bekvämlighetsflaggade fartyg synes i betydande

utsträckning kunna tillgodoses genom hamnstatskontrollen. Även

det nämnda arbetet inom IMO i syfte att ge tekniskt bistånd till

utvecklingsländer för genomförande av organisationens regelverk

synes utskottet betydelsefullt för att komma till rätta med de

problem som bekvämlighetsflaggat tonnage i vissa fall innebär.

Med det anförda finner utskottet syftet med motion T612 (s),

i här behandlad del, i allt väsentligt tillgodosett. Motionen

bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks

följaktligen.

Utskottet vill inte bestrida att identifikationssymboler för

miljösäkert tonnage, som t.ex. en svansymbol av det i motion

T623 (fp) aktualiserade slaget, kan ha ett visst värde i

strävandena att åstadkomma miljösäkrare transporter till sjöss.

Utskottet är emellertid inte berett att föreslå någon riksdagens

åtgärd med anledning av yrkandena härom. Yrkandena 2 och 3 i

motionen avstyrks följaktligen.

2.5.4 Emissioner

Utskottet har i det föregående ställt sig bakom regeringens

förslag att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

att arbetet med att uppnå en minskning av sjöfartens negativa

miljöpåverkan även fortsättningsvis måste ha hög prioritet i

Sjöfartsverkets verksamhet. Vidare delar utskottet regeringens

uppfattning att i princip likartade krav på sikt bör gälla för

sjö- och lufttransporter som för landbaserade källor vad

beträffar buller samt utsläpp till luft och vatten.

Av propositionen framgår vidare att regeringen anser att

Sverige, inom ramen för samarbetet enligt konventionen om skydd

av Östersjöns marina miljö (HELCOM) och inom EU, bör verka för

att påskynda arbetet inom IMO med en särskild bilaga, avseende

luftföroreningar, till den s.k. MARPOL-konventionen. Detta

svenska arbete bör också, framhåller regeringen, syfta till att

Östersjön i den nämnda bilagan klassificeras som ett

specialområde. Enligt regeringen är vidare åtgärder i syfte att

begränsa fritidsbåtssektorns negativa miljöpåverkan nödvändiga.

Utskottet välkomnar de sålunda aviserade initiativen.

Enligt vad utskottet erfarit har regeringen vidare tillsatt

en arbetsgrupp med uppgift att söka utarbeta förslag till

bilaterala överenskommelser om minskning av sjöfartens svavel-

och kväveoxidutsläpp. Kontakter har tagits med Tyskland,

Danmark, Finland och Norge.

Med hänvisning till utskottets ställningstagande samt i

avvaktan på resultatet av IMO:s arbete och arbetsgruppens

bemödanden torde syftet med ett flertal motionsyrkanden få anses

tillgodosett. Yrkandena i fråga bör därför inte föranleda någon

riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen. De yrkanden det

gäller är följande:

A472 (fp) yrkande 7 i den del yrkandet avser krav på att

svavelhalten i bunkeroljorna inte får vara högre än den nivå som

tillåts på land,

Jo623 (c) yrkande 8 med krav på samordning och

överenskommelser mellan länderna i Skagerrak--Kattegatt-området

för att minska utsläppen av kväveoxider från färjorna,

Jo628 (fp) yrkande 15 med krav på att regeringen verkar för

att bilaterala avtal sluts som reglerar svavelhalten i det

bränsle som används i fartyg i reguljär trafik mellan länder i

Östersjöområdet,

T232 (c) yrkande 11 med krav på att regeringen verkar för

skärpta internationella överenskommelser om miljöriktig sjöfart,

T232 (c) yrkande 12 med krav på att regeringen förelägger

riksdagen en handlingsplan över hur sjöfarten skall minska de

miljöfarliga utsläppen samt på att regeringen redovisar hur den

ämnar arbeta för att få planen internationellt accepterad,

T605 (m) yrkande 13 med krav på att regeringen inom EU verkar

för skärpta miljökrav på sjöfarten,

T608 (kds) yrkande 1 med krav på åtgärder utanför IMO:s ram

för att minska utsläppen från sjöfarten,

T608 (kds) yrkande 3 med krav på bilaterala förhandlingar för

överenskommelse om katalytisk avgasrening,

T608 (kds) yrkande 4 med krav på att regeringen driver på

arbetet inom EU och IMO för att begränsa sjöfartens

miljöpåverkan,

T608 (kds) yrkande 5 med krav på åtgärder inom

fritidsbåtssektorn för att begränsa sjöfartens miljöpåverkan,

T611 (mp) yrkande 5 med krav på att all sjöfart renar sina

utsläpp och använder renare bränslen för att uppfylla samma

villkor som gäller för övriga trafikslag,

T617 (mp) yrkande 2 med krav på att Sverige verkar

internationellt för att alla fartyg skall drivas med lågsvavliga

bränslen,

T617 (mp) yrkande 3 med krav på att regeringen tar initiativ

till överläggningar med våra grannländer för att arbeta fram

bindande regionala överenskommelser om att minska svavelhalten i

fartygsbränslen till högst 0,5 %,

T629 (mp) yrkande 11 med krav på att regeringen tar initiativ

till förhandlingar med våra grannländer för att få till stånd en

regional konvention om begränsning av svavelhalten i bränslen

som används i färjor mellan länderna till maximalt 0,5 %.

Utskottet anser att resultatet av pågående och aviserat

internationellt arbete i syfte att minska sjöfartens

luftföroreningar bör avvaktas, innan nuvarande avgiftsstruktur

förändras. Därför kan utskottet inte ställa sig bakom den i

motion T608 (kds) lanserade tanken på en fond baserad på

avgifter från icke katalysatorutrustade fartyg.

Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.

Utskottet erinrar om den miljöpolitiska principen om

förorenarens ansvar i bl.a. ekonomiskt avseende och är därför

inte berett att förorda något sådant statligt investeringsstöd

för installation av katalysatorer på fartyg som föreslås i

motion T224 (v). Yrkandet härom avstyrks följaktligen.

Enligt vad utskottet erfarit får de färjor som ligger vid kaj

i Stadsgården i Stockholm sin elförsörjning från land. En av

de två Finlandsfärjorna i Värtahamnen har katalytisk

avgasrening. Den andra färjan väntas få sådan utrustning senare

i år. Utskottet vill betona att strömförsörjning från land,

medan fartygens hjälpmotorer för alstring av elström är

avstängda, inte nödvändigtvis behöver innebära fördelar från

miljösynpunkt. Tvärtom innebär det nackdelar att stänga av

motorerna under en kortare tid och därefter starta dem vid en

driftstemperatur som understiger den normala. Kallstarter av

fartygsmotorer har med andra ord, liksom kallstarter av

bilmotorer, särskilt negativa miljöeffekter. Det problem som

behandlas i motion T617 (mp) synes utskottet främst gälla fartyg

som ligger vid kaj under längre tid än någon eller ett par

timmar. För sådana fartyg synes katalytisk avgasrening utgöra

den på sikt ändamålsenligaste lösningen.

Med det sagda och i avvaktan på det nämnda arbetet i syfte

att minska sjöfartens luftföroreningar avstyrker utskottet

yrkande 4 i motion T617 (mp).

Utskottet delar inte den i motion T617 (mp) uttalade

uppfattningen att regeringen bör förelägga riksdagen förslag

till laga förbud mot försäljning av fartygsbränslen med en

svavelhalt som överstiger 0,5 %. Utskottet erinrar om det stora

antal utländska fartyg som besöker svenska hamnar och vill

framhålla att dessa inte kan förbjudas köpa sitt bränsle

utomlands. Havsrättsliga principer om tillåtligheten av oskadlig

genomfart gäller dessutom även vid genomfart av svenska vatten.

Med det sagda avstyrker utskottet motionsyrkandet.

2.5.5 Lotsning m.m.

Riksdagens beslut år 1981 om miljösäkrare sjötransporter

innebar bl.a. införandet av ett behovsanpassat lotstvång (prop.

1980/81:119, bet. TU32, rskr. 422). Sjöfartsverket hade enligt

beslutet att svara för utformningen av erforderliga bestämmelser

med iakttagande av vissa riktlinjer. Dessa innebär att frågan om

lotstvång prövas med utgångspunkt i farledsförhållandena,

fartygets storlek, konstruktion, utrustning och beskaffenhet,

bemanningen samt lastens miljöfarlighet. Undantag från

lotstvånget får medges med hänsyn till bl.a. befälets kännedom

om farleden och språkkunskaper i den nödvändiga kommunikationen

med lotsplats eller trafikinformationscentral.

De sålunda angivna riktlinjerna innebär en precisering av

det av riksdagen fastställda målet för Sjöfartsverkets

lotsningsverksamhet. Detta mål är främst att säker lotsning för

fartygens vägledning skall kunna påräknas till alla hamnar av

betydelse för handelssjöfarten. Utskottet förutsätter att

utformningen och tillämpningen av Sjöfartsverkets

lotsningsbestämmelser står i överensstämmelse med angivna

riktlinjer och mål och är inte berett att förorda någon sådan

riksdagens åtgärd i lotsningsfrågor som begärs i motionerna T605

(m), T619 (s) och T629 (mp). Yrkandena härom avstyrks

följaktligen.

Kravet i den nämnda s-motionen på anmälningsplikt för

oljetonnage på svenskt vatten synes utskottet tillgodosett. I

Sjöfartsverkets kungörelse (SJÖFS 1991:8) med föreskrifter och

allmänna råd om transport av farligt gods i hamn stadgas

nämligen att ett fartygs befälhavare eller hans ombud skall

anmäla, senast 24 timmar i förväg, att farligt gods beräknas

komma till hamnen. Motion T619 (s), i nu berörd del, bör därför

kunna lämnas utan någon riksdagens åtgärd och avstyrks med det

sagda.

3 Färjor och farleder i Stockholmsregionen

3.1 Inledning

Som en följd bl.a. av debatten om Rödkobbsleden beslutade

regeringen i maj 1991 att genomföra en utredning om hur de land-

och sjöbaserade person- och godstransporterna till och från

Stockholmsregionen skulle kunna samordnas. I direktiven till

utredningsmannen sades bl.a. att denne borde klarlägga

omfattningen och inriktningen av de nuvarande person- och

godstransporterna till och från hamnarna i östra Svealand och

Götaland från Hargshamn i norr till Norrköping i söder.

Alternativa utvecklingsförlopp borde också redovisas samt

eventuella förslag i avsikt att uppnå mer effektiva och

miljövänliga transporter i regionen.

Utredningens betänkande Färjor och farleder (SOU 1992:56)

överlämnades till regeringen i juni 1992. I betänkandet

föreslogs

att regeringen borde fullfölja de bilaterala överläggningarna

om reduktion av svavelinnehållet i fartygsbränsle och om högsta

tillåtna gränsvärde för koloxidutsläpp,

att Länsstyrelsen i Stockholms län skulle få i uppdrag att i

samråd med Sjöfartsverket pröva behovet av ändringar i

föreskrifterna om fartbegränsning för fartygstrafiken i

Stockholms skärgård,

att färjornas storlek borde begränsas,

att SJ skulle pröva att utveckla sin kombitrafik samt att

en ny sträckning av den yttre delen av Sandhamnsleden via

Rödkobbsfjärden borde öppnas.

3.2 Frågans behandling vid 1992/93 års riksmöte

I 1993 års budgetproposition framhöll föredragande

departementschefen att en övergripande fråga i utredningen hade

varit om det finns skäl att med statliga åtgärder styra bort

trafiken från Stockholm. Utredaren liksom flertalet

remissinstanser hade inte funnit sådana åtgärder motiverade. I

sammanhanget erinrades om statens ansvar för att befintliga

farleder tillgodoser högt ställda krav på sjösäkerhet och för

att sjötrafiken utvecklas i miljövänlig riktning. Att staten

skulle ingripa mot redarens val av farled och hamn skulle

däremot innebära en dramatiskt förändrad politik med avsevärda

negativa effekter för berörda rederiers och hamnars långsiktiga

ekonomiska åtaganden.

Departementschefen betonade vidare att en grundläggande

tanke med utredningen hade varit att få ett underlag för

diskussion mellan hamnar, kommuner och regioner om framtida

trafiklösningar. Debatten hade i stora stycken blivit en fråga

om Rödkobbsleden. Denna utgör emellertid -- betonades det i

propositionen -- bara en del i ett försök till helhetssyn på

farleds- och trafiksystemet i Stockholmsregionen.

Departementschefen framhöll slutligen att Länsstyrelsen i

Stockholms län avsågs få i uppdrag att tillsammans med

Sjöfartsverket ta initiativ till en dialog om effektiva och

miljövänliga transportlösningar för färjetrafiken i

Stockholmsregionen.

Riksdagen lämnade det anförda utan erinran (prop.

1992/93:100 bil. 7, bet. TU18, rskr. 244).

I juni 1993 uttalade riksdagen att regeringen borde lägga

fast en tidsplan för genomförandet av vissa farledsprojekt,

bl.a. Rödkobbsleden (prop. 1992/93:176, bet. TU35, rskr. 446).

3.3 Frågans behandling vid 1993/94 års riksmöte

I fjolårets budgetproposition framhölls att tidsplanen för

Rödkobbsleden hängde samman med slutsatserna från uppdraget

till Länsstyrelsen i Stockholms län och Sjöfartsverket.

I utskottets fjolårsbetänkande om sjöfarten, 1993/94:TU14,

vari propositionen behandlades, framhölls att Länsstyrelsen i

Stockholms län och Sjöfartsverket i februari 1994 hade redovisat

uppdraget genom var sin skrivelse till regeringen. Skrivelserna

refererades i betänkandet. Länsstyrelsen avstyrkte i sin

skrivelse "på befintligt underlag" att beslut fattades om

Rödkobbsleden. Länsstyrelsen framhöll vidare att "ett antal

vidtagna och planerade åtgärder för att minska färjetrafikens

miljöeffekter måste genomföras snarast oavsett beslut i

farledsfrågan". Åtgärderna angavs i en till skrivelsen fogad

promemoria. Länsstyrelsen ansåg också att avgifter på sjöfarten

för miljövårdsåtgärder och för insatser för en levande skärgård

borde införas, "exempelvis som en del av Sjöfartsverkets

farledsavgift". Länsstyrelsen föreslog att regeringen skulle

besluta om ett samlat åtgärdsprogram för en mer miljövänlig

sjötrafik genom Stockholms skärgård. Länsstyrelsen framhöll i

sammanhanget att effekterna av de nämnda åtgärderna borde

avvaktas före ett eventuellt beslut om ändrade

farledssträckningar.

Sjöfartsverket, som vill att Rödkobbsleden inrättas, ställde

sig i sin skrivelse till regeringen mycket kritiskt till

länsstyrelsens skrivelse. Kritiken avsåg bl.a. länsstyrelsens

tankar på avgifter på sjöfarten för miljövårdsåtgärder m.m.

Finansieringen av sjöfartens infrastruktur genom

sjöfartsavgifterna skulle enligt verket påverkas negativt om i

avgifterna skulle läggas in regionala eller lokala kostnader som

inte enbart eller inte alls förorsakas av sjöfarten. Vidare

betonade verket att sjöfarten på Sverige är internationell och

att åtgärder avseende fartyg som går på Sverige måste ha

internationell förankring. Avslutningsvis framhölls att

länsstyrelsens och verkets olika uppfattningar i sakfrågan inte

syntes ägnade att underlätta den fortsatta beredningen av

ärendet. Saken kunde emellertid inte anses brådska för

sjöfartens del, eftersom verket hade sysslat med den i fyra år.

"Säkerheten för fartygstrafiken i skärgården är

tillfredsställande. En satsning på Rödkobbsleden skulle

emellertid göra den ännu bättre."

Utskottet anslöt sig i det nämnda betänkandet till den

dåvarande regeringens uppfattning om vikten av en helhetssyn på

farleds- och trafiksystemet i Stockholmsregionen. I avvaktan på

resultatet av regeringens fortsatta beredning i frågan sade sig

utskottet inte vara berett att förorda någon riksdagens åtgärd

med anledning av ett antal i betänkandet behandlade

motionsförslag. Dessa förslag, som i huvudsak hade samma

innebörd som de nu aktuella, avstyrktes följaktligen.

3.4 Motionsförslag

I motion T610 (m) framhålls att Rödkobbsleden inte bör

förverkligas. Om färjornas storlek inte medger fortsatt trafik

genom vissa trånga farleder i skärgården, är det rederiernas

angelägenhet -- betonar motionären -- att anpassa fartygen. Både

rederier och Sjöfartsverket måste inse att det inte är

skärgården som skall anpassas till jättefärjorna. Staten bör

ingripa för att hindra fortsatt förstöring av naturen i

Stockholms skärgård.

I motion T611 (mp) framhålls att de nya färjorna som

trafikerar bl.a. Östersjön snarare är flytande hotell och

affärscentra än riktiga båtar. De utgör ett hot mot såväl

människor som djur och natur. På grund av färjornas karaktär av

nöjes-, utminuterings- och utskänkningslokaler är nykterheten

ombord inte alltid den bästa. Sjöräddningen skulle därför få en

svår uppgift vid en eventuell olycka. För att minska dessa

risker bör en extra sjöräddningsavgift tas ut på de skepp som

säljer skattefri sprit. Härigenom skulle dessa "superskepps"

inriktning kunna ändras. Vidare framhåller motionärerna att

färjorna inte bör trafikera innerskärgården utan lägga till vid

kusthamnar för att minska miljöstörningarna. Bättre kollektiva

och miljövänliga transporter

kan vid behov byggas ut i stället.

I motion T613 (mp) framhålls att de stora båtarna måste bort

från Stockholms skärgård. Vidare begärs en utredning om

framtiden för godstrafiken på Finland och andra Östersjöstater

innan Norra länken i någon form färdigprojekteras och byggs.

3.5 Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin uppfattning om vikten av en helhetssyn

på farleds- och trafiksystemet i Stockholmsregionen och

förutsätter att beredningen i frågan fullföljs. I avvaktan härpå

-- och då utskottet inte kan ställa sig bakom tanken i motion

T611 (mp) på en sjöräddningsavgift -- avstyrks samtliga de

motionsyrkanden som nu är i fråga.

4 Fritidsbåtsregister

4.1 Bakgrund

Riksdagen antog i juni 1987 en lag om fritidsbåtsregister, som

trädde i kraft den 1 januari 1988 (prop. 1986/87:121, bet.

KrU22, rskr. 347). Lagen innebar en registreringsplikt för båtar

med en längd över 5 meter eller med viss minsta motorstyrka.

Ändamålet med registret var enligt lagens 2 § att ge underlag

för kontroll av ordning och säkerhet till sjöss och planering av

trafiken med fritidsbåtar. Registret fick också användas som

underlag för planering avseende turism, friluftsliv och

naturvård samt för utredningar rörande skatter, tullar och

indrivning. Registeravgiften, som skulle täcka kostnaden för att

föra registret, var 30 kr per år.

I december 1992 upphävde riksdagen lagen om

fritidsbåtsregister (prop. 1992/93:102, bet. TU10, rskr. 108). I

det nämnda betänkandet framhöll utskottet att det inte såg något

oavvisligt behov att ordna en registrering av fritidsbåtar i

offentlig regi och tvångsvis. I sammanhanget erinrades om att

båtorganisationerna hade framhållit att en sådan registrering

kunde åstadkommas på frivillig väg. Det var också tänkbart --

framhölls det i betänkandet -- att något organ med anknytning

till försäkringsbranschen kunde svara för ett register.

4.2 Motionsförslag

I motionerna T606 (mp), T614 (s), T616 (s), T621 (s), T627

(s), T631 (s) och T636 (s) begärs ett återinförande av

fritidsbåtsregistret.

Till stöd för yrkandena anförs i s-motionerna ett registers

betydelse för sjöräddningsinsatser samt för brottsutredning och

brottsbekämpning. Förutom dessa skäl åberopas i mp-motionen att

fritidsbåtsägarna genom avgiftsbelagd registrering kan bidra

till de kostnader som fritidsbåtstrafikens miljöstörningar

skapar. I motionerna T616 (s), T621 (s) och T631 (s) framhålls

att avgiften förutom registreringskostnaden bör täcka kostnaden

för sjöräddningens verksamhet i fråga om fritidsbåtstrafiken och

för den service som fritidsbåtsägarna åtnjuter. I motion T621

(s) betonas också att ägaren av en registreringspliktig båt bör

vara skyldig att ha en ansvarsförsäkring.

4.3 Utskottets ställningstagande

Som utskottet framhöll i sitt fjolårsbetänkande om sjöfarten,

1993/94:TU14, har Svenska Stöldskyddsföreningen tagit initiativ

till att driva ett frivilligt fritidsbåtsregister. Verksamheten

inleddes i början av förra året, och registret omfattar nu --

enligt vad utskottet erfarit -- ca 160 000 båtar. I det

statliga registret fanns ca 287 000 båtar införda, när lagen om

fritidsbåtsregister upphävdes. Stöldskyddsföreningens register

finansieras av försäkringsbolagen, som i vissa fall har

registrering som försäkringsvillkor. Registreringen är

kostnadsfri för båtägare med försäkring, för andra kostar den 30

kr per år. Registret är inte offentligt, men Sjöräddningen och

sjöpolisen har dygnet runt tillträde till det, något som visat

sig ha betydelse för insatser vid sjöolyckor och efterspaning av

stulna båtar.

Utskottet har noterat att skatteutskottet har att bereda

motionsyrkanden om en skatt på fritidsbåtar och att lagutskottet

har att bereda en motion om obligatorisk ansvarsförsäkring för

bl.a. ägare av fritidsbåtar. Sistnämnda fråga behandlas ju för

övrigt också i den ovan nämnda motionen T621 (s).

Skatteutskottet avser att behandla skattefrågan i april

innevarande år, medan lagutskottet beräknas vänta med sitt

ställningstagande i försäkringsfrågan till hösten.

Trafikutskottet anser -- från de synpunkter det har att

företräda -- att ett fritidsbåtsregister innebär stora fördelar

främst från sjösäkerhets- och ordningssynpunkt. Dessa fördelar

kan tillvaratas inom ramen för ett frivilligt register -- under

förutsättning att ett sådant register når samma anslutning som

ett statligt, enligt lagregler därom. För närvarande synes

alltför många av de båtar som var införda i det statliga

registret stå utanför det privata. Utskottet kan vidare

konstatera att fritidsbåtstrafiken är förenad med kostnader,

främst för sjöräddning, till vars bestridande riksdagen årligen

anvisar medel.

Mot den angivna bakgrunden anser utskottet att regeringen

bör överväga om de fördelar som ett fritidsbåtsregister innebär

från sjösäkerhets- och ordningssynpunkt motiverar att det

statliga fritidsbåtsregistret återinförs. I det sammanhanget bör

regeringen även överväga hur samhällets kostnader för

fritidsbåtstrafiken skall betalas. Självfallet bör regeringen

vid sina överväganden beakta riksdagens beslut med anledning

av motionsyrkandena om en båtskatt och om en obligatorisk

ansvarsförsäkring för bl.a. ägare av fritidsbåtar. Resultatet av

regeringens överväganden bör redovisas för riksdagen. Vad

utskottet nu anfört -- och som innebär att syftet med samtliga

de motionsyrkanden som nu är i fråga torde få anses tillgodosett

-- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

5 Inriktningen av Sjöfartsverkets verksamhet m.m.

Sjöfartsverkets främsta uppgift är att svara för huvuddelen av

sjöfartens infrastruktur i form av sjövägar och säkerheten i

dessa samt att se till att sjöfart kan bedrivas under säkra och

effektiva former. Verksamheten skall inriktas på

handelssjöfarten, men även marinens, fritidsbåtstrafikens och

fiskets intressen skall beaktas. Sjöfartsverket är ett

affärsdrivande verk, vars verksamhet huvudsakligen finansieras

genom avgifter på handelssjöfarten. Vissa kostnader för bl.a.

fritidsbåtstrafiken finansieras dock över statsbudgeten.

Sjöfartsverket styrs genom att verksamhetsmål och ekonomiska

mål samt inriktning av verksamheten och investeringarna m.m.

fastställs av riksdagen på grundval av rullande treårsplaner.

Verksamhetsmålen avser farleder och utmärkning, lotsning,

sjöräddning, isbrytning, sjömätning, sjökortsproduktion,

nautiska publikationer, sjöfartsinspektion samt konsultexport

och teknisk service.

I propositionen föreslås att riksdagen

1. godkänner vad regeringen förordar om Sjöfartsverkets

verksamhetsmål samt om den huvudsakliga inriktningen av dess

verksamhet och investeringar för perioden 1995--1997,

2. godkänner vad regeringen förordar om de ekonomiska målen

för Sjöfartsverkets verksamhet,

3. bemyndigar regeringen att fastställa Sjöfartsverkets

utdelning till staten i enlighet med vad som förordas i

propositionen,

4. godkänner förslaget om att överlämna fastigheten Svenska

Högarna som gåva i enlighet med vad som förordas i

propositionen,

5. godkänner förslaget till fördelning av kostnaderna för

skredförebyggande åtgärder till följd av skredet i Agnesberg i

enlighet med vad som förordas i propositionen.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det inte finns

anledning att föreslå ändringar av Sjöfartsverkets

verksamhetsmål eller verksamhetens huvudsakliga inriktning.

Sjösäkerhetsfrågornas utomordentligt stora betydelse i

Sjöfartsverkets verksamhet har redan betonats av utskottet.

Detsamma gäller sjöfartens miljöfrågor.

I likhet med regeringen har utskottet inte heller någon

erinran mot Sjöfartsverkets redovisade investeringsplan för den

närmaste treårsperioden. Planen omfattar ca 158 miljoner kronor

och avser återanskaffningar av bl.a. lotsbåtar. Investeringarna

kan göras utan upplåning.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag om

verksamhetsmål samt verksamhets- och investeringsinriktning.

Vidare tillstyrker utskottet Sjöfartsverkets och regeringens

förslag i fråga om ekonomiska mål för verket åren

1995--1997. De innebär att soliditeten skall vara 55 %, att

resultatet skall vara 9 % avkastning på eget kapital efter

skattemotsvarighet, att utdelningen till staten skall vara

3 % av eget kapital efter skattemotsvarighet och att inga

prisjusteringar av sjöfartsavgifterna sker under år 1995. För

åren 1996 och 1997 skall eventuella prishöjningar understiga den

allmänna inflationen. Vid prissättningen skall regionala hänsyn

tas.

Utskottet tillstyrker också att riksdagen godkänner

regeringens förslag att Sjöfartsverket som gåva till Edward

Sjöbloms Stiftelse Svenska Högarnas Fyr får överlämna

fastigheten Svenska Högarna 1:2 i Blidö socken, Norrtälje

kommun.

Vad som anförs i propositionen om fördelning av kostnaderna

mellan berörda parter, däribland Sjöfartsverket, för

skredförebyggande åtgärder till följd av skredet i Agnesberg

år 1993 föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Regeringens förslag härom tillstyrks följaktligen.

6 Vissa anslagsfrågor

6.1 Anslaget B 1. Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m.

Från anslaget finansieras tjänster inom Sjöfartsverkets

verksamhetsområde som inte skall finansieras via

handelssjöfarten. Regeringen föreslår en medelsanvisning på

68,6 miljoner kronor för nästa budgetår, varav 45,7 miljoner

kronor avser perioden juli 1995--juni 1996. Regeringen

framhåller att dess förslag innebär en minskning, med hänsyn

till det finansiella läget, av anslaget med 15 miljoner kronor

jämfört med anslaget för innevarande budgetår, dvs. med 22,5

miljoner kronor för det förlängda budgetåret 1995/96. En del av

medlen under anslaget har enligt regeringen ingen direkt

koppling till fritidsbåtsverksamheten utan kan snarare härledas

till handelssjöfarten. Därför bör också dessa kostnader betalas

genom de allmänna sjöfartsavgifterna. Därigenom innebär

anslagsminskningen inte någon direkt förändring av den service

som utförs. Förändringen av kostnadsansvaret påkallar enligt

regeringens bedömning ingen justering av Sjöfartsverkets

ekonomiska mål.

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen.

6.2 Anslaget B 2. Transportstöd för Gotland

Från anslaget ges statsbidrag till linjesjöfarten till och

från Gotland. Transportstödet omfattar såväl person- som

godsbefordran och är inbyggt i den taxa som tillämpas.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisning. Det innebär att 250 miljoner kronor anvisas

för nästa budgetår, varav 175 miljoner kronor avser perioden

juli 1995--juni 1996.

Enligt lagen (1970:871) om linjesjöfart på Gotland fordras

särskilt tillstånd (koncession) för sådan sjöfart. Koncession

innehas för närvarande av Nordström & Thulin AB, som bedriver

trafik på en nordlig linje Nynäshamn--Visby och en sydlig linje

Oskarshamn--Visby. Koncessionsvillkoren regleras i ett avtal,

som gäller t.o.m. den 31 december 1997, mellan staten och

bolaget.

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1992/93:TU18 (rskr.

244) underströk utskottet vikten av att färjetrafiken på Gotland

får en långsiktig lösning och att en sådan förbereds i god tid

innan nuvarande koncession upphör. En sådan lösning borde inte

bara beakta självklara trafikpolitiska mål -- såsom

tillfredsställande trafikförsörjning till lägsta möjliga

samhällsekonomiska kostnad och regional balans -- utan också ta

hänsyn till önskvärdhetheten av att främja turism och övrigt

näringsliv på Gotland. Utskottet framhöll att en parlamentarisk

utredning borde tillsättas för att belysa dessa frågor och lämna

förslag till långsiktiga lösningar. En sådan utredning skulle

komma att behandla sådana frågor om taxor, trafikuppläggning och

konkurrens i trafiken som utskottet hade redovisat i det nämnda

betänkandet.

Regeringen tillsatte den begärda utredningen i juni 1993

(dir. 1993:69). I oktober 1994 gavs utredningen utökad tid att

redovisa sitt arbete till den 15 april 1995.

I motion T607 (mp), med rubriken Reserverade platser på

Gotlandsfärjorna, framhålls att det under högsäsong är

praktiskt taget omöjligt för bofasta gotlänningar att med kort

varsel kunna resa med Gotlandsfärjorna. Det finns därför mycket

goda skäl till att dagligen reservera ett antal passagerar- och

bilplatser på färjorna för bofasta gotlänningar.

I motion T618 (s) framhålls att färjetrafik

sommartid mellan Öland och Gotland bör göras möjlig när

nuvarande avtal mellan staten och Nordström & Thulin upphör

att gälla.

Med tanke på den betydelse som besök av turister från

fastlandet har för Gotlands näringsliv ställer sig utskottet

tveksamt till att förorda en ordning som av dessa skulle kunna

uppfattas som diskriminerande. Utskottet avstyrker därför motion

T607 (mp).

Vad gäller kravet på sommartrafik mellan Öland och Gotland

vill utskottet erinra om att nuvarande avtal om Gotlandstrafiken

inte i och för sig innebär något hinder för en sådan trafik. I

avvaktan på resultatet av utredningen anser utskottet att motion

T618 (s) bör lämnas utan någon riksdagens åtgärd. Den avstyrks

följaktligen.

6.3 Anslaget B 3. Handelsflottans kultur- och fritidsråd

Handelsflottans kultur- och fritidsråd (HKF) har till uppgift

att planlägga, samordna och genomföra kultur- och

fritidsaktiviteter för sjöfolk. Verksamheten finansieras genom

en avräkning på fyravgifterna samt av egna avgifter.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en

medelsanvisning på 1 000 kr för nästa budgetår.

Regeringen föreslår också att HKF:s verksamhet inordnas i

Sjöfartsverket senast fr.o.m. den 1 januari 1996. Till stöd för

förslaget åberopar regeringen administrativa fördelar. Dessutom

är det rimligt -- framhåller regeringen -- att Sjöfartsverket,

som finansierar verksamheten med sina avgifter, också har

möjlighet att delta i budgetdialogen.

Utskottet vill framhålla att HKF:s verksamhet skall ses mot

bakgrund av Sveriges åtaganden enligt en inom Internationella

arbetsorganisationen (ILO) antagen konvention. Rådet har sådana

uppgifter som lämnar utrymme för frivilliga, ideellt präglade

insatser. Utskottet finner det angeläget att den inriktningen

bevaras och anser att så bäst kan ske om rådets självständighet

bibehålls. Utskottet anser därför att regeringen bör pröva om

den besparing som ett inordnande i Sjöfartsverket skulle kunna

innebära även kan uppnås, om HKF:s självständighet fortsätter.

Skulle så visa sig vara fallet bör något inordnande inte ske.

Skulle det däremot visa sig att fortsatt självständighet medför

att en möjlig besparing uteblir, bör regeringens förslag

genomföras. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

6.4 Anslaget B 4. Ersättning till viss kanaltrafik m.m.

Från anslaget ges bidrag till Sjöfartsverket för drift av

Trollhätte och Säffle kanaler samt ersättning till Vänerns

seglationsstyrelse, som har till uppgift att svara för

utmärkning av farleder, lotsning m.m. på Vänern.

Regeringen föreslår en medelsanvisning på ca 94 miljoner

kronor för nästa budgetår, varav 62,7 miljoner kronor avser

perioden juli 1995--juni 1996. Av det totala beloppet fördelar

sig 82,8 miljoner kronor på Sjöfartsverkets kanaldrift och 11,3

miljoner kronor på seglationsstyrelsens verksamhet.

Regeringen framhåller också att enligt avtal mellan

Trollhätte kanalverk och Riksarkivet om övertagande av visst

arkivmaterial skall Riksarkivet erhålla 28 000 kr per budgetår

i ersättning för arkivkostnader. Beloppet bör utbetalas via en

anslagsöverföring från Kommunikationsdepartementets huvudtitel

till Riksarkivets anslag. Anslaget till kanaltrafiken bör

således minskas med 42 000 kr för det förlängda budgetåret

1995/96.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisning och till disponering av anslaget.

I motion T626 (c, m, fp v) framhålls Vänersjöfartens betydelse

för regionens transportförsörjning, miljö och trafiksäkerhet.

Regionen behöver dock enligt motionärerna stöd till forskning

och utveckling för att anpassa transportsystem, terminaler och

farleder för nya godsströmmar och enhetslaster. Saken brådskar

för att nuvarande konjunkturuppgång och ökad exportpotential

skall kunna utnyttjas. Därför är det viktigt att en utredning om

effektivisering av Vänersjöfarten kommer till stånd.

Riksdagen ställde sig för två år sedan bakom uttalanden i

1993 års budgetproposition om vikten av samordnade insatser från

stat, länsstyrelser, kommuner och näringsliv för att stärka

Vänersjöfarten (prop. 1992/93:100 bil. 7, bet. TU18, rskr. 244).

I propositionen betonades också att staten har ett fortsatt

övergripande ansvar för infrastrukturhållningen i Trollhätte

kanal, att denna utgör en viktig del av infrastrukturen i

regionen samt att transporterna på kanalen och i Vänern bör ges

möjligheter att utvecklas vidare. Detta sades vara angeläget

också från miljösynpunkt.

Utskottet har noterat den samverkan mellan hamnarna i

regionen som inleddes förra året genom ett för ändamålet skapat

aktiebolag. Som motionärerna själva framhåller vinner man genom

det nya bolaget ökade möjligheter att utveckla nya

transportupplägg, en slagkraftigare marknadsföring samt en

koncentrerad och förenklad administrativ hantering. Bolagets

tillkomst föregicks av ett flertal utredningar, bl.a. i statlig

regi. Utskottet är för sin del inte berett att nu förorda en

ytterligare statlig utredning om Vänersjöfarten och

avstyrker därför motionsyrkandet.

I motion T628 (mp) framhålls att frågan om att bygga en

kanal

mellan Uddevalla och Vänern inte har utretts sedan år 1967 och

att därför en ny undersökning är befogad. Miljöaspekten är i dag

mera aktuell, och gångtiden från Västerhavet skulle förkortas

med cirka fyra timmar, betonar motionären.

Den utredning som motionären syftar på är betänkandet SOU

1967:32 Vänerns och Vätterns förbindelse med Västerhavet, som

avgavs av 1961 års kanaltrafikutredning. Utredningen beräknade

kostnaden för att bygga en kanal mellan Västerhavet och Vänern

till 500 miljoner kronor i 1963 års kostnadsnivå. I sin

sammanfattning framhöll utredningen: "Projektet kan inte

betecknas som samhällsekonomiskt lönsamt. Helt uteslutet synes

vara att uppnå företagsekonomisk räntabilitet." Med tanke på det

finansiella läget avstyrker utskottet motionen.

6.5 Anslaget B 6. Åtgärder mot vattenförorening från fartyg

Från anslaget utbetalas, efter beslut av regeringen, de

nettoutgifter som kan uppkomma till följd av de förelägganden

eller förbud som Sjöfartsverket får föreskriva med stöd av lagen

(1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en

medelsanvisning på 1 000 kr för nästa budgetår.

7 Sjöräddningens organisation

I motion T625 (c) framhålls att sjöfarten i de södra delarna

av Östersjön på senare år fått en ökande betydelse. Mot bakgrund

av den utvecklingen finns det enligt motionären ett behov av att

påskynda översyn och utveckling av sjöräddningstjänst och

informationsinhämtning i området. Inte minst viktigt är att se

över samverkans- och samordningsfrågorna länderna emellan.

Vidare framhåller motionären att det finns en strävan i dag att

öka samordningen och samutnyttjandet av såväl civila som

militära resurser inom räddningstjänsten. Motionären betonar

också vikten av att man ser över lokaliseringen av de s.k.

RITS-styrkorna (räddningsinsatser till sjöss) och av att minst

en sådan styrka etableras i Blekinge. Nuvarande organisation av

kustradioverksamheten, där såväl Karlskrona kustradio som

Tingstäde kustradio utgör väsentliga och ovärderliga delar av

bevakningen och sambandet i Östersjön, bör bibehållas i

nuvarande omfattning. Framförda tankar på att centralisera all

svensk sjöräddningsledning till Göteborg måste bestämt

tillbakavisas, inte minst mot bakgrund av den starkt ökande

trafiken i södra Östersjön.

I motion T633 (s) föreslås (yrkande 1) att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

den svenska modellen för den operativa

sjöräddningsorganisationen innefattande två

sjöräddningscentraler (MRCC) och två sjöräddningsundercentraler

(MRSC) bör bibehållas. Vidare framhålls i motionen (yrkande 2)

att sjöräddningscentralen i Stockholm bör inrättas för att

fungera som regional sjöräddningscentral, medan de baltiska

staterna bygger upp egna sjöräddningsorganisationer.

Utskottet vill med anledning av dessa båda motioner till en

början framhålla att sjöräddningstjänst är en uppgift som enligt

räddningstjänstlagen (1986:1102) åvilar Sjöfartsverket. Vidare

erinrar utskottet om att statsmakternas styrning av

Sjöfartsverkets verksamhet, däri inbegripet

sjöräddningsverksamheten, avser mål och inriktning. Utskottet

vill understryka att det inte är, och inte bör vara, en uppgift

för riksdagen att ta ställning till t.ex. sådana

lokaliseringsfrågor som aktualiseras i motionerna. Inom den ram

som riksdagens målangivelser innebär har Sjöfartsverket att se

till att färdriktningen följs och målet uppnås. Självfallet

samarbetar verket därvid med övriga i sjöräddningstjänsten

engagerade myndigheter liksom med våra grannländers

sjöräddningsmyndigheter. Samarbetet med Finland regleras i ett

avtal mellan våra båda länder. I sammanhanget förtjänar nämnas

att sjöräddningsinsatserna vid Estonias förlisning leddes från

finsk sida på grund av föreskrifter i detta avtal. Katastrofen

inträffade på finskt ansvarsområde, varför endast finsk ledning

av räddningsinsatserna kunde komma i fråga. Förhandlingar om

sjöräddningsavtal pågår med Tyskland och har inletts med Polen.

Regeringen verkar för att få till stånd ytterligare sådana

avtal.

Utskottet vill också erinra om att den s.k.

Sjöverksamhetskommittén (Fö 1993:08) har att pröva möjligheten

att effektivisera den samlade statliga maritima verksamheten. En

strategi för denna verksamhet bör enligt direktiven i första

hand omfatta marinens, Kustbevakningens, Sjöfartsverkets och

sjöpolisens verksamhet. Därvid bör uppgiftsfördelning,

organisation och lagstiftning för området ses över.

Utredningsarbetet bör avslutas vid utgången av innevarande år.

Med hänvisning till det anförda och i avvaktan på resultatet

av Sjöverksamhetskommitténs arbete avstyrker utskottet de båda

motioner som nu är i fråga.

8 Statsisbrytarnas lokalisering

I motionerna T603 (m) och T624 (c) framhålls att vissa

statsisbrytare bör stationeras i Härnösand.

I motion T609 (m) framhålls att de i Stockholm stationerade

statsisbrytarna bör stationeras i Luleå.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen på senare år avstyrkt

motionsyrkanden om att isbrytarflottan bör lokaliseras till

Härnösand eller andra norrländska hamnar. Utskottet har inte

ändrat uppfattning och vill ånyo erinra om att statsmakternas

styrning av Sjöfartsverkets verksamhet avser mål och inriktning.

Det av riksdagen fastställda målet för isbrytningen är att

vintersjöfart skall kunna bedrivas på alla svenska hamnar av

betydelse. Utskottet förutsätter att stationeringen av

isbrytarflottan är den för verksamheten ändamålsenligaste.

Sjöverksamhetskommittén har som nämnts att pröva möjligheten att

effektivisera den samlade statliga maritima verksamheten. Med

hänvisning till vad utskottet anfört och i avvaktan på

resultatet av kommitténs arbete avstyrks de tre motionerna.

9 Övriga frågor

I motion T604 (kds) yrkas att riksdagen som sin mening skall

ge regeringen till känna vad i motionen anförts om en

minnesboj vid M/S Estonias förlisningsplats. Motionären vill

att företrädare för de av katastrofen närmast berörda länderna

under högtidliga former och i samband med en minnesgudstjänst

gemensamt lägger ut en lysboj på platsen.

Regeringen beslutade i december 1994 att M/S Estonia inte

skall bärgas och att några åtgärder för att ta upp de omkomna

inte skall vidtas. Platsen där fartyget förliste skall betraktas

som en gravplats och fartyget skall täckas över. Sjöfartsverket

har fått i uppdrag att skyndsamt lämna förslag till regeringen

om hur fartyget skall övertäckas och bevakas. Vidare avser

regeringen, enligt vad utskottet erfarit, att ge Statens

konstråd i uppdrag att utarbeta ett förslag till minnesvård över

offren för Estoniakatastrofen. Avsikten är att minnesvården

skall placeras på land och på sådant sätt att den alltid är lätt

tillgänglig för dem som vill hedra de döda. Utskottet stöder för

sin del denna tanke. Med beaktande av att förlisningsplatsen

skall betraktas som en gravplats bör frågan om dennas utmärkning

enligt utskottets mening bedömas av de anhöriga. Motionen

avstyrks med det sagda.

I motion T620 (s) framhålls att det krävs skepparexamen för

rätten att få transportera upp till tolv personer till sjöss.

För fler passagerare krävs skepparbrev, vilket i sin tur, utöver

skepparexamen, kräver tre års sjöpraktik på ett handelsfartyg.

Motionärerna framhåller att det angivna kravet på sjöpraktik bör

kunna efterges, när den sökande besitter en väl dokumenterad och

vitsordad lokalkännedom om de vatten han vill trafikera.

Enligt vad utskottet erfarit är de tillämpliga

bestämmelserna, som återfinns i förordningen (1982:892) om

behörighet för sjöpersonal, den s.k. sjöbefälskungörelsen,

under översyn. I avvaktan på resultatet av översynen avstyrker

utskottet motionen.

I motion T632 (s) begärs en översyn av farledslagen, som

är den inofficiella beteckningen för lagen (1983:293) om

inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän

hamn. Om någon, säger motionärerna, vill bygga över en för

sjötrafiken använd, men icke allmän, farled med en bro eller

vägtrumma med begränsad segelhöjd, kan detta ske med små

möjligheter för fritidsbåtstrafiken att hävda sina intressen.

Enligt farledslagens 1 § får en allmän farled inrättas även

för trafiken med fritidsbåtar, men endast om den är av väsentlig

betydelse för denna trafik och det behövs med hänsyn till

säkerheten i farleden. Motionärerna synes ha uppmärksammat att

vissa väghållare lagt fast öppningsbara broar till men för viss

fritidsbåtstrafik. Exempel härpå finns, enligt vad utskottet

erfarit, bl.a. vid Dalälven. Utskottet anser att sådana frågor

bör lösas på det lokala planet och är inte berett att förorda

den begärda översynen. Motionen avstyrks därför.

Hemställan

Utskottet hemställer

Sjöfartens konkurrenskraft

1. beträffande medelsanvisning för Bidrag till svenska

rederier

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motion 1994/95:T220 yrkande 5 till Bidrag till

svenska rederier för budgetåret 1995/96 anvisar ett

förslagsanslag på 510 000 000 kr,

res. 1 (m)

2. beträffande sjöfartens konkurrenskraft

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo628 yrkande 14,

1994/95:T238 yrkande 18 i denna del, 1994/95:T605 yrkandena 1

och 2, 5 och 10, 1994/95:T622 och 1994/95:T629 yrkandena 1, 10

och 12,

Säkerhets- och miljöfrågor

3. beträffande vissa allmänna sjösäkerhets- och

miljöfrågor

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:T232 yrkande

10, 1994/95:T238 yrkande 18 i denna del och 1994/95:T605 yrkande

15 godkänner vad som anförs i propositionen om det fortsatta

arbetet med sjöfartens säkerhetsfrågor och miljöfrågor,

4. beträffande vissa säkerhetsfrågor i

passagerarsjöfarten

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:T239 yrkande 11,

1994/95:T601, 1994/95:T602 och 1994/95:T605 yrkande 14,

5. beträffande säkrare bil- och personfärjor m.m.

att riksdagen avslår motion 1994/95:T611 yrkandena 2 och 3,

6. beträffande konstruktionskrav för tankfartyg m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A472 yrkande 7 i denna

del, 1994/95:Jo605 yrkande 3, 1994/95:T612 i denna del,

1994/95:T615, 1994/95:T623 yrkande 1, 1994/95:T629 yrkande 8 och

yrkande 9 i denna del,

res. 2 (mp)

7. beträffande förbud mot sjötransport av miljöfarliga

ämnen m.m.

att riksdagen avslår motion 1994/95:T629 yrkande 5,

res. 3 (mp)

8. beträffande märkning av olja

att riksdagen avslår motion 1994/95:T629 yrkande 6,

9. beträffande förbud mot stora oljetankfartyg på

Östersjön

att riksdagen avslår motion 1994/95:T629 yrkande 7,

res. 4 (mp)

10. beträffande vissa skärpta säkerhetskrav för

tankfartyg

att riksdagen avslår motion 1994/95:T612 i denna del,

11. beträffande identifikationssymboler för miljösäkert

tonnage

att riksdagen avslår motion 1994/95:T623 yrkandena 2 och 3,

12. beträffande emissioner

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A472 yrkande 7 i denna

del, 1994/95:Jo623 yrkande 8, 1994/95:Jo628 yrkande 15,

1994/95:T232 yrkandena 11 och 12, 1994/95:T605 yrkande 13,

1994/95:T608 yrkandena 1, 3, 4 och 5, 1994/95:T611 yrkande 5,

1994/95:T617 yrkandena 2 och 3 och 1994/95:T629 yrkande 11,

res. 5 (mp)

13. beträffande fond baserad på avgifter från icke

katalysatorutrustade fartyg

att riksdagen avslår motion 1994/95:T608 yrkande 2,

14. beträffande statligt investeringsstöd för installation

av katalysatorer på fartyg

att riksdagen avslår motion 1994/95:T224 yrkande 16,

res. 6 (v)

15. beträffande elförsörjning från land

att riksdagen avslår motion 1994/95:T617 yrkande 4,

16. beträffande förbud mot försäljning av vissa

fartygsbränslen

att riksdagen avslår motion 1994/95:T617 yrkande 1,

res. 7 (mp)

17. beträffande lotsning

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:T605 yrkande 11,

1994/95:T619 i denna del, 1994/95:T629 yrkande 4 och yrkande 9 i

denna del,

res. 8 (mp)

18. beträffande anmälningsplikt för oljetonnage

att riksdagen avslår motion 1994/95:T619 i denna del,

Färjor och farleder i Stockholmsregionen

19. beträffande färjor och farleder i Stockholmsregionen

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A472 yrkande 6,

1994/95:T610, 1994/95:T611 yrkandena 1, 4 och 6 och

1994/95:T613,

res. 9 (mp)

Fritidsbåtsregister

20. beträffande återinförande av det statliga

fritidsbåtsregistret

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:T606,

1994/95:T614, 1994/95:T616 yrkande 1, 1994/95:T621,

1994/95:T627, 1994/95:T631 och 1994/95:T636 yrkande 1 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 10 (m, c, fp)

Inriktningen av Sjöfartsverkets verksamhet m.m.

21. beträffande Sjöfartsverkets verksamhetsmål samt

verksamhets- och investeringsinriktning

att riksdagen godkänner verksamhetsmålen, den huvudsakliga

inriktningen av verksamheten och av investeringarna som förordas

i propositionen för Sjöfartsverket för perioden 1995--1997,

22. beträffande de ekonomiska målen för Sjöfartsverkets

verksamhet

att riksdagen godkänner vad som i propositionen förordas

därom,

23. beträffande utdelning till staten

att riksdagen bemyndigar regeringen att fastställa

Sjöfartsverkets utdelning till staten i enlighet med vad som

förordas i propositionen,

24. beträffande fastigheten Svenska Högarna

att riksdagen godkänner förslaget om att överlämna fastigheten

Svenska Högarna som gåva i enlighet med vad som förordas i

propositionen,

25. beträffande fördelning av kostnaderna för

skredförebyggande åtgärder till följd av skredet i Agnesberg

att riksdagen godkänner förslaget härom i enlighet med vad som

förordas i propositionen,

Vissa anslagsfrågor

26. beträffande medelsanvisning för Ersättning för

fritidsbåtsändamål m.m.

att riksdagen till Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m.

för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på

68 624 000 kr,

27. beträffande medelsanvisning för Transportstöd för

Gotland

att riksdagen till Transportstöd för Gotland för

budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 250 000 000

kr,

28. beträffande reserverade platser på Gotlandsfärjorna

att riksdagen avslår motion 1994/95:T607,

res. 11 (mp)

29. beträffande färjetrafik mellan Öland och Gotland

att riksdagen avslår motion 1994/95:T618,

30. beträffande medelsanvisning för Handelsflottans

kultur- och fritidsråd

att riksdagen till Handelsflottans kultur- och fritidsråd

för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kr,

31. beträffande Handelsflottans kultur- och fritidsråds

inordnande i Sjöfartsverket

att riksdagen med anledning av vad som anförs därom i

propositionen som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

32. beträffande medelsanvisning för Ersättning till viss

kanaltrafik m.m.

att riksdagen till Ersättning till viss kanaltrafik m.m.

för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på

94 008 000

kr,

33. beträffande disponering av anslaget Ersättning till

viss kanaltrafik m.m.

att riksdagen godkänner förslaget i propositionen härom,

34. beträffande utredning om Vänersjöfarten

att riksdagen avslår motion 1994/95:T626,

35. beträffande kanal mellan Uddevalla och Vänern

att riksdagen avslår motion 1994/95:T628,

36. beträffande medelsanvisning för Åtgärder mot

vattenförorening från fartyg

att riksdagen till Åtgärder mot vattenförorening från

fartyg för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på

1 000 kr,

Sjöräddningens organisation

37. beträffande sjöräddningsorganisationen

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:T625 och 1994/95:T633,

Statsisbrytarnas lokalisering

38. beträffande statsisbrytarnas lokalisering

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:T603, 1994/95:T609 och

1994/95:T624,

Övriga frågor

39. beträffande minnesboj vid m/s Estonias

förlisningsplats

att riksdagen avslår motion 1994/95:T604,

40. beträffande behörighet för sjöpersonal

att riksdagen avslår motion 1994/95:T620,

41. beträffande översyn av farledslagen

att riksdagen avslår motion 1994/95:T632.

Stockholm den 7 mars 1995

På trafikutskottets vägnar

Monica Öhman

I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Håkan Strömberg

(s), Bo Nilsson (s), Jarl Lander (s), Ulrica Messing (s), Sivert

Carlsson (c), Krister Örnfjäder (s), Tom Heyman (m), Kenth

Skårvik (fp), Hans Stenberg (s), Karl-Erik Persson (v), Monica

Green (s), Birgitta Wistrand (m), Elisa Abascal Reyes (mp),

Lena Sandlin (s), Ulla Löfgren (m) och Jeppe Johnsson (m).

Reservationer

1. Medelsanvisning för Bidrag till svenska rederier (mom. 1)

Tom Heyman, Birgitta Wistrand, Ulla Löfgren och Jeppe Johnsson

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "I avvaktan" och slutar med "kronor, tillstyrks" bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion T220 (m) uttalade uppfattningen

att rederistödet successivt bör minska. Som ett första steg mot

en fullständig avveckling, som bör vara genomförd till år 1998,

föreslår utskottet att riksdagen under anslaget Bidrag till

svenska rederier för nästa budgetår anvisar ett 150 miljoner

kronor lägre belopp än vad regeringen föreslår.

Medelsanvisningen bör således omfatta 360 miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande innebär att motion T220 (m) yrkande

5 tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande medelsanvisning för Bidrag till svenska

rederier

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med

bifall till motion 1994/95:T220 yrkande 5 till Bidrag till

svenska rederier för budgetåret 1995/96 anvisar ett

förslagsanslag på 360 000 000 kr,

2. Konstruktionskrav för tankfartyg m.m. (mom. 6)

Elisa Abascal Reyes (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23

börjar med "Som utskottet" och på s. 24 slutar med "dubbla

skrov" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion T615 (mp) uttalade

uppfattningen att Östersjön är ett unikt hav, vars skydd är

mycket angeläget. För att inte riskera oljekatastrofer bör, som

framhålls i motionen, alla oljetankfartyg på Östersjön på sikt

ha dubbel botten. Vidare bör även enligt utskottets mening

regeringen verka för internationella överenskommelser som leder

till att alla oljetankfartyg på svenskt territorialvatten har

dubbel botten. De krav på dubbel botten, som från den 1 juni

1996 skall gälla i Mälaren och på Vänern, bör vidare gälla även

i Östersjöns skärgårdar. Utskottet anser vidare att

Sjöfartsverket och Naturvårdsverket bör få i uppdrag att bedöma

vilka farvatten som är speciellt känsliga för oljeutsläpp och

att Sjöfartsverket bör fastställa krav på dubbel botten för

oljetankfartyg som trafikerar sådana farvatten. Den tid på 30 år

som man enats om inom IMO för övergång till dubbelbottnade

tankfartyg bör, för de vatten Sjöfartsverket bedömt som

speciellt känsliga, enligt utskottets mening förkortas till två

år.

Av det anförda framgår att utskottet tillstyrker motion T615

(mp). Vidare tillstyrker utskottet yrkande 8 i motion T629 (mp),

vari framhålls att alla oljetankfartyg som går på svenskt vatten

bör ha dubbla bottnar och att regeringen bör verka för att ett

beslut därom blir gällande för hela Östersjön. Utskottet

tillstyrker också yrkande 9 i motion T629 (mp), vari framhålls

-- såvitt nu är i fråga -- att alla oljetankfartyg på Mälaren

och Vänern bör ha dubbla skrov.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Syftet med samtliga övriga nu aktuella

motionsyrkanden torde genom utskottets ställningstagande få

anses tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under mom. 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande konstruktionskrav för tankfartyg m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:T615 och

1994/95:T629 yrkande 8 och yrkande 9 i denna del samt med

anledning av motionerna 1994/95:A472 yrkande 7 i denna del,

1994/95:Jo605 yrkande 3, 1994/95:T612 i denna del och

1994/95:T623 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

3. Förbud mot sjötransport av miljöfarliga ämnen m.m.

(mom. 7)

Elisa Abascal Reyes (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24

börjar med "I motion T629 (mp)" och slutar med "nödvändighet

avstyrker utskottet motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion T629 (mp) uttalade

uppfattningen att det behövs skärpta regler om sjötransport av

miljöfarliga ämnen. Om ämnena är särskilt miljöfarliga bör, även

enligt utskottets mening, sjötransporter av dem förbjudas,

såvida inte ämnena är strängt nödvändiga. Det ankommer på

regeringen att se till att utskottets önskemål tillgodoses.

Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motion T629

(mp) yrkande 5 tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande förbud mot sjötransport av miljöfarliga

ämnen m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:T629 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Förbud mot stora oljetankfartyg på Östersjön (mom. 9)

Elisa Abascal Reyes (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24

börjar med "Utskottet kan" och slutar med "i Östersjön" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med de motionärer som står bakom

motion T629 (mp), att oljetankfartyg med en oljelast

överstigande 50 000 ton bör förbjudas på svenskt vatten och att

regeringen bör verka för ett sådant förbud för hela Östersjön.

Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motion T629

(mp) yrkande 7 tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande förbud mot stora oljetankfartyg på

Östersjön

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:T629 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Emissioner (mom. 12)

Elisa Abascal Reyes (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26

börjar med "Med hänvisning" och slutar med "maximalt 0,5 %"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion T611 (mp) uttalade

uppfattningen om vikten av att all sjöfart renar sina utsläpp

och använder renare bränslen för att uppnå samma krav som gäller

för övriga trafikslag. Vidare anser utskottet -- i likhet med de

motionärer som står bakom motion T617 (mp) -- att Sverige bör

verka internationellt för att alla fartyg skall drivas med

lågsvavliga bränslen. Utskottet instämmer också i kraven enligt

yrkande 2 i motion T617 (mp) och yrkande 11 i motion T629 (mp).

Enligt det förstnämnda yrkandet bör regeringen ta initiativ till

överläggningar med våra grannländer kring Östersjön och i Norden

för att arbeta fram bindande regionala överenskommelser om att

svavelhalten i fartygsbränslen inte får överstiga 0,5 %. Enligt

det sistnämnda yrkandet bör regeringen ta initiativ till

förhandlingar med våra grannar kring Östersjön och i Norden för

att snarast få till stånd en regional konvention om att

svavelinnehållet i bränslen som används i färjor mellan länderna

inte får överstiga 0,5 %. På sikt bör svavelhalten i

fartygsbränslen sänkas till högst 0,1 %.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna T611 (mp)

yrkande 5, T617 (mp) yrkandena 2 och 3 samt motion T629 (mp)

yrkande 11. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande innebär att syftet med samtliga

övriga motionsyrkanden som nu är i fråga torde få anses

tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under mom. 12 bort ha

följande lydelse:

12. beträffande emissioner

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:T611 yrkande

5, 1994/95:T617 yrkandena 2 och 3 och 1994/95:T629 yrkande 11

samt med anledning av motionerna 1994/95:A472 yrkande 7 i denna

del, 1994/95:Jo623 yrkande 8, 1994/95:Jo628 yrkande 15,

1994/95:T232 yrkandena 11 och 12, 1994/95:T605 yrkande 13 och

1994/95:T608 yrkandena 1, 3, 4 och 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Statligt investeringsstöd för installation av katalysatorer

på fartyg (mom. 14)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27

börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "avstyrks

följaktligen" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion T224 (v) uttalade uppfattningen

att fartygsägare bör kunna få bidrag till installation av

katalysatorer på fartyg från anslaget för miljöinvesteringar

under Miljödepartementets huvudtitel.

Vidare instämmer utskottet i vad som sägs i motionen om att

riksdagen bör uppdra åt regeringen att för riksdagen framlägga

förslag om hur luftföroreningarna från sjöfarten skall minska.

Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motion T224

(v) yrkande 16 tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 14 bort ha

följande lydelse:

14. beträffande statligt investeringsstöd för installation

av katalysatorer på fartyg

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:T224 yrkande 16

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Förbud mot försäljning av vissa fartygsbränslen (mom. 16)

Elisa Abascal Reyes (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "utskottet

motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion T617 (mp) uttalade

uppfattningen att saluförandet av fartygsbränslen med högre

svavelhalter än 0,5 % bör förbjudas i Sverige och att

regeringen bör förelägga riksdagen förslag till en lag med

sådant förbud.

Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motion T617

(mp) yrkande 1 tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 16 bort ha

följande lydelse:

16. beträffande förbud mot försäljning av vissa

fartygsbränslen

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:T617 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Lotsning (mom. 17)

Elisa Abascal Reyes (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28

börjar med "De sålunda" och slutar med "avstyrks följaktligen"

bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion T629 (mp) bör lotstvånget skärpas så

att alla fartyg oavsett tonnage måste ha lots ombord vid

transport av petroleumprodukter eller andra miljöfarliga

produkter. Vidare delar utskottet motionärernas uppfattning att

lotstvånget även i övrigt bör ses över med inriktningen att en

högre grad av lotstvång skall gälla för enkelskroviga fartyg

än för dubbelskroviga. Utskottet ansluter sig också till den i

motion T629 (mp) uttalade uppfattningen att lots alltid bör

finnas ombord på oljetankfartyg i trafik på Mälaren och Vänern.

Utskottet tillstyrker sålunda de nämnda mp-yrkandena.

Syftet med motion T619 (s), i den del som nu är i fråga, torde

genom utskottets ställningstagande få anses tillgodosett. Motion

T605 (m) yrkande 11 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under mom. 17 bort ha

följande lydelse:

17. beträffande lotsning

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:T629

yrkande 4 och yrkande 9 i denna del, med anledning av motion

1994/95:T619 i denna del samt med avslag på motion 1994/95:T605

yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

9. Färjor och farleder i Stockholmsregionen (mom. 19)

Elisa Abascal Reyes (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31

börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "i fråga" bort

ha följande lydelse:

Som framhålls i motion T611 (mp) liknar de gigantiska färjor

som trafikerar bl.a. Östersjön mer flytande hotell och

shoppingcentra än riktiga fartyg. De utgör ett hot både mot

människor, djur och natur. Eftersom färjorna mer är att betrakta

som nöjes-, utskänknings- och utminuteringslokaler, än som

fartyg i vanlig mening, är nykterheten ombord inte den bästa.

Sjöräddningen skulle därför få en svår uppgift vid en eventuell

olycka. Det synes därför utskottet rimligt att man tar ut en

extra sjöräddningsavgift (t.ex. per person) på de skepp som

säljer skattefri sprit ombord. Därmed skulle man också kunna

ändra inriktningen på dessa superskepp.

Utskottet delar också den i motion T611 (mp) uttalade

uppfattningen att de stora färjorna inte bör trafikera

innerskärgården utan lägga till vid kusthamnar för att minska

miljöstörningarna. Bättre kollektiva miljövänliga transporter

från centrum till färjeterminalerna kan vid behov byggas ut i

stället. Med det anförda tillstyrker utskottet yrkandena 1, 4

och 6 i motion T611 (mp).

Vidare tillstyrker utskottet motion T613 (mp) med dess två

yrkanden. I det första betonas nödvändigheten av att få bort de

stora båtarna från Stockholms innerskärgård. I det andra

framhålls att regeringen bör låta utreda framtiden för

godstrafiken till och från Finland och andra Östersjöstater

innan Norra länken i någon form färdigprojekteras och byggs.

Utskottets ställningstagande innebär att syftet med de

övriga motionsyrkanden som nu är i fråga torde få anses

tillgodosett.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 19 bort ha

följande lydelse:

19. beträffande färjor och farleder i Stockholmsregionen

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:T611

yrkandena 1, 4 och 6 och 1994/95:T613 samt med anledning av

motionerna 1994/95:A472 yrkande 6 och 1994/95:T610 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Återinförande av det statliga fritidsbåtsregistret

(mom. 20)

Sivert Carlsson (c), Tom Heyman (m), Kenth Skårvik (fp),

Birgitta Wistrand (m), Ulla Löfgren (m) och Jeppe Johnsson (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32

börjar med "Trafikutskottet anser" och slutar med "till känna"

bort ha följande lydelse:

Som utskottet framhöll i samband med att lagen om

fritidsbåtsregister upphävdes föreligger inget oavvisligt behov

att ordna en registrering av fritidsbåtar i offentlig regi och

tvångsvis. Utskottet pekade därvid på möjligheterna att kunna

ordna sådan registrering på annat sätt och kan nu konstatera att

dessa möjligheter redan utnyttjats i mycket stor utsträckning,

trots den korta tid som de stått till buds. Därvid torde

registrering som försäkringsvillkor ha spelat en stor roll,

något som utskottet för sin del ser positivt på. Frågan om

registrering och försäkring bedöms därmed med utgångspunkt i

ekonomiskt sunda överväganden av dem de berör -- inte i fiskalt

nit som föder så mycket onödigt byråkratiskt krångel. Det finns

därför skäl för att nu låta den framgångsrika verksamheten med

ett frivilligt fritidsbåtsregister fortsätta innan andra

eventuella åtgärder eller förslag diskuteras. Med det sagda

avstyrker utskottet samtliga de motionsyrkanden som nu är i

fråga.

dels att utskottets hemställan under mom. 20 bort ha

följande lydelse:

20. beträffande återinförande av det statliga

fritidsbåtsregistret

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:T606, 1994/95:T614,

1994/95:T616 yrkande 1, 1994/95:T621, 1994/95:T627,

1994/95:T631, och 1994/95:T636 yrkande 1,

11. Reserverade platser på Gotlandsfärjorna (mom. 28)

Elisa Abascal Reyes (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35

börjar med "Med tanke" och slutar med "motion T607 (mp)" bort ha

följande lydelse:

Det stora antalet resande från fastlandet till Gotland under

sommarmånaderna och vissa helger har, som framhålls i motion

T607 (mp), skapat stora svårigheter för de bofasta

gotlänningarna att då få plats på färjorna utan varsel mycket

lång tid i förväg. Utskottet delar därför motionärernas

uppfattning att det finns mycket goda skäl att dagligen

reservera ett antal platser för bilar och passagerare för

bofasta gotlänningar. Detta bör kunna göras så att bofasta

gotlänningar anmäler sitt platsbehov ett lämpligt antal timmar

före avgång. Sker ingen bokning, skall det stå rederiet fritt

att sälja platserna. En möjlighet, som regeringen enligt

utskottets mening bör överväga, vore att koppla ett sådant krav

till transportstödet för den som har koncession på linjen.

Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motion T607

(mp) tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 28 bort ha

följande lydelse:

28. beträffande reserverade platser på Gotlandsfärjorna

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:T607 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Märkning av olja (mom. 8)

Elisa Abascal Reyes (mp) anför:

Miljöpartiet välkomnar alla initiativ som kan leda till att

det blir svårare för de ansvariga ombord på tankfartygen att med

vett och vilja släppa ut olja i havet eller att smita från ett

oavsiktligt utsläpp. Märkning av olja är en sådan metod, men

självfallet bör även andra möjligheter prövas.

2. Elförsörjning från land (mom. 15)

Elisa Abascal Reyes (mp) anför:

Elförsörjning från land bör självfallet inte komma i fråga då

det skulle kunna innebära negativa miljöeffekter. I avvaktan på

att katalysatorer på fartygen blir mera allmänt förekommande bör

dock enligt Miljöpartiets mening elförsörjning från land

tillämpas i alla de fall då de positiva miljöeffekterna

överväger.

3. Lotsning (mom. 17)

Tom Heyman, Birgitta Wistrand, Ulla Löfgren och Jeppe Johnsson

(alla m) anför:

Vi anser att Sjöfartsverkets föreskrifter om lotstvång i högre

grad än vad som för närvarande är fallet bör motsvara de krav

som näringen och sjösäkerheten ställer. Därigenom skulle

näringens effektivitet och konkurrenskraft kunna stärkas. Vi

utgår därför från att dessa föreskrifter och lotsningsavgifterna

kommer att bedömas av den sjöfartspolitiska utredningen inom

ramen för dess uppdrag att analysera den svenska sjöfartens

konkurrensförutsättningar och hur Sjöfartsverkets taxor påverkar

dessa förutsättningar.

4. Fördelning av kostnaderna för skredförebyggande åtgärder

till följd av skredet i Agnesberg (mom. 25)

Tom Heyman, Birgitta Wistrand, Ulla Löfgren och Jeppe Johnsson

(alla m) anför:

Vi anser att Sjöfartsverkets andel av kostnaderna är alltför

stor.

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Propositionen2

Förslag till riksdagsbeslut2

Sjöfartsverket2

Anslagsfrågor2

Motionerna3

Utskottet9

1 Sjöfartens konkurrenskraft9

1.1 Bakgrund9

1.2 Aktuella utredningar11

1.3 Regeringens förslag till medelsanvisning för

rederistöd12

1.4 Motionsförslag12

1.5 Utskottets ställningstagande14

2 Säkerhets- och miljöfrågor15

2.1 Inledning15

2.2 Aktuell utredning16

2.3 Regeringens överväganden och förslag16

2.4 Motionsförslag16

2.4.1 Vissa allmänna sjösäkerhets- och miljöfrågor16

2.4.2 Säkerhetsfrågor i passagerarsjöfarten17

2.4.3 Vissa säkerhets- och miljöfrågor angående

sjöburna transporter av olja m.m.17

2.4.4 Emissioner18

2.4.5 Lotsning m.m.20

2.5 Utskottets ställningstagande20

2.5.1 Vissa allmänna sjösäkerhets- och miljöfrågor20

2.5.2 Säkerhetsfrågor i passagerarsjöfarten21

2.5.3 Vissa säkerhets- och miljöfrågor avseende

sjöburna transporter av olja m.m.22

2.5.4 Emissioner25

2.5.5 Lotsning m.m.27

3 Färjor och farleder i Stockholmsregionen28

3.1 Inledning28

3.2 Frågans behandling vid 1992/93 års riksmöte29

3.3 Frågans behandling vid 1993/94 års riksmöte29

3.4 Motionsförslag30

3.5 Utskottets ställningstagande31

4 Fritidsbåtsregister31

4.1 Bakgrund31

4.2 Motionsförslag31

4.3 Utskottets ställningstagande 32

5 Inriktningen av Sjöfartsverkets verksamhet m.m.32

6 Vissa anslagsfrågor34

6.1 Anslaget B 1. Ersättning för fritidsbåtsändamål

m.m.34

6.2 Anslaget B 2. Transportstöd för Gotland34

6.3 Anslaget B 3. Handelsflottans kultur- och

fritidsråd35

6.4 Anslaget B 4. Ersättning till viss kanaltrafik

m.m.36

6.5 Anslaget B 6. Åtgärder mot vattenförorening från

fartyg37

7 Sjöräddningens organisation37

8 Statsisbrytarnas lokalisering38

9 Övriga frågor39

Hemställan40

Reservationer44

Särskilda yttranden50