Bet. 1994/95:TU16

Trafikutskottets betänkande

1994/95:TU16

Funktionshindrades resemöjligheter

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Innehållsförteckning

1994/95

TU16

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet dels ett förslag

från regeringen i budgetpropositionen om medelsanvisning till

anslaget Kostnader för avveckling av Styrelsen för

riksfärdtjänst m.m., dels motioner som väckts under den

allmänna motionstiden om riksfärdtjänsten och

handikappanpassningen av kollektivtrafiken.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisning.

Utskottet framhåller att ett av de viktigaste målen för

trafikpolitiken är att en grundläggande trafikförsörjning skall

finnas tillgänglig för alla i samhället, således även för de

funktionshindrade. För att nå detta mål är det viktigt att de

funktionshindrade får ökade möjligheter att använda sig av

allmänna färdmedel samt att riksfärdtjänsten är väl utvecklad i

hela landet. Med hänvisning till att regeringens

ställningstagande till olika utredningar bör avvaktas avstyrker

emellertid utskottet samtliga motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogats två särskilda yttranden, ett från

fp-ledamoten och ett från mp-ledamoten.

SJÄTTE HUVUDTITELN

Propositionen

Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m.

Regeringen föreslår i proposition 1994/95:100 bilaga 7

(Kommunikationsdepartementet) i avsnittet H. Övriga ändamål

under denna rubrik (anslaget H 2, s. 114--115) att riksdagen

till Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst

m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på

285 000 kr.

Motionerna

1994/95:T204 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om tillgängligheten av kollektivtrafik för

handikappade.

1994/95:T903 av Bo Nilsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en snabb utvärdering av den

kommunaliserade riksfärdtjänsten,

2. att riksdagen begär att regeringen återkommer till

riksdagen med förslag till lagändring om utvärderingen visar att

skärpning av lagtexten är nödvändig,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att arbetet bör påskyndas med att

handikappanpassa den ordinarie kollektivtrafiken, framför allt

bussar och tåg.

1994/95:T909 av Ingegerd Wärnersson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en skyldighetsbestämmelse för kommunerna

angående riksfärdtjänst.

1994/95:K216 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skärpning

av lagen om handikappanpassad kollektivtrafik enligt vad i

motionen anförts om snabbare och bättre handikappanpassning av

kollektivtrafiken.

1994/95:So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om trafikens handikappanpassning.

Utskottet

1 Riksfärdtjänst

1.1 Bakgrund

Riksfärdtjänsten inrättades år 1980. Syftet med

den är att ge svårt handikappade möjlighet att göra längre resor

i landet till normala kostnader. Berättigade till riksfärdtjänst

är personer som på grund av sitt handikapp och brist på

tillgängliga färdmedel måste resa på ett dyrare sätt än normalt.

Sådana resor kan göras med allmänna kommunikationer, taxi eller

ett för ändamålet särskilt anpassat fordon. Resorna skall avse

rekreation, fritidsverksamhet eller annan enskild angelägenhet.

Riksdagen beslutade i juni 1993 om en kommunalisering av

riksfärdjänsten fr.o.m. den 1 januari 1994 och antog i samband

därmed lagen (1993:963) om kommunal riksfärdjänst (prop.

1992/93:150 bil. 5, bet. TU39, rskr. 445). Vid detta tillfälle

överfördes till kommunerna inom ramen för det allmänna

skatteutjämningssystemet det belopp som motsvarade vad som

skulle behövts om verksamheten hade förblivit en statlig

uppgift. Före den 1 januari 1994 finansierades riksfärdtjänsten

av staten.

1.2 Regeringens förslag

En särskild avvecklingskommitté inrättades vid årsskiftet

1993/94 för att bl.a. svara för utbetalning av medel för de

resor med riksfärdtjänsten som beslutats före den 1 januari 1994

och som gjordes före utgången av januari 1994.

Avvecklingskommittén verkade t.o.m. den 30 juni 1994. Det

kan dock enligt regeringen tänkas att det även efter den

tidpunkten kan komma in räkningar för resor för vilka staten har

betalningsansvar. Regeringen föreslår därför att 285 000 kr

anvisas för nästa budgetår under anslaget Kostnader för

avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m.

1.3 Motionsförslag

I motion T903 (s) anförs att det framkommit exempel som visar

att kommuner inte behandlat frågorna om riksfärdtjänsten på ett

seriöst sätt. Det gäller t.ex. starka begränsningar i antalet

resor och besked till handikappade att kommunen inte har råd med

riksfärdtjänsten. Enligt motionärerna står ett sådant

förhållningssätt inte i överensstämmelse med riksdagens beslut.

De anser därför att en snabb utvärdering bör göras av resultatet

av kommunaliseringen av riksfärdtjänsten. Vid behov bör

lagstiftningen skärpas.

I motion T909 (s) framhålls att det finns skillnader i

kommunernas tolkning av skyldigheten att erbjuda riksfärdtjänst.

Motionären anser att det bör tas in en bestämmelse i lagen som

innebär att kommunerna skall vara skyldiga att tillhandahålla

riksfärdtjänst till alla som har behov. Några möjligheter till

begränsningar, t.ex. när det gäller antal resor eller längden på

resorna, bör inte finnas. Kommunerna bör kunna ta ut skäliga

avgifter. Grundtanken bör dock vara att de som har behov av

riksfärdtjänst inte skall ha högre kostnader för sitt resande än

de som är friska.

1.4 Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisning och föreslår således att riksdagen för nästa

budgetår anvisar 285 000 kr under anslaget Kostnader för

avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m.

I motionerna anförs att standarden på riksfärdtjänsten i vissa

kommuner har försämrats efter kommunaliseringen.

Utskottet vill framhålla att det vid sin behandling av

förslaget om kommunalisering av riksfärdtjänsten förutsatte att

standarden kunde behållas samt att de handikappades krav på

likartade villkor för riksfärdtjänsten oavsett vilken kommun man

bor i kunde tillgodoses (bet. 1992/93:TU39, rskr. 445).

Utskottet anförde vidare i detta betänkande att den av

regeringen aviserade utvärderingen av kommunaliseringen borde

genomföras så snart som möjligt och att utvärderingen skulle ske

i sådana former att företrädare för handikapporganisationerna

gavs möjlighet att medverka i arbetet.

Regeringen beslutade den 8 december 1994 att uppdra åt

Delegationen för prognos- och utvecklingsverksamhet inom

transportsektorn (DPU) att utvärdera kommunaliseringen av

riksfärdtjänsten. I direktiven omnämns särskilt att det kan bli

vissa skillnader för resenärerna kommunerna emellan vad gäller

villkoren för att resa med riksfärdtjänsten och att det bör vara

en statlig uppgift att övervaka att dessa skillnader inte blir

alltför stora. DPU skall studera detta liksom effekterna av en

eventuell maximering av resorna per person och år. Någon sådan

begränsning av antalet resor finns inte i nuvarande

bestämmelser. Utvecklingen av resandet med riksfärdtjänsten med

fördelning på olika färdmedel samt reseavstånd skall redovisas

liksom kostnadsutvecklingen. DPU skall slutföra sitt arbete

senast den 10 oktober 1995.

Ett av de viktigaste målen för trafikpolitiken är att en

grundläggande transportförsörjning skall finnas tillgänglig för

alla i samhället. Riksfärdtjänsten är enligt utskottets mening

betydelsefull i strävandena att erbjuda trafikanter med

funktionshinder en tillfredsställande trafikförsörjning.

Utskottet vill upprepa vad det tidigare uttalat om att

kommunaliseringen av riksfärdtjänsten inte får medföra att

standarden på den försämras och att de handikappades krav på

likartade villkor för riksfärdtjänsten i alla kommuner bör

tillgodoses.

DPU kommer i sin utvärdering att särskilt studera dessa

frågor. I avvaktan på resultatet av utvärderingen och

regeringens ställningstagande bör motionerna enligt utskottets

mening inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. De

avstyrks därför av utskottet.

2 Handikappanpassning av kollektivtrafiken

2.1 Motionsförslag

I motion T903 (s) hänvisas till trafikutskottets betänkande

1993/94:TU22 vari bl.a. framhålls att arbetet med att utfärda

föreskrifter om anpassningen av kollektiva färdmedel med stöd av

lagen om handikappanpassad kollektivtrafik bör gå vidare, samt

att det finns en bred uppslutning bakom de ambitioner som ligger

till grund för Handikapputredningens förslag om åtgärder för att

öka tillgängligheten till olika färdmedel. Motionärerna vill att

arbetet påskyndas med att handikappanpassa den ordinarie

kollektivtrafiken, framför allt bussar och tåg.

I motion K216 (v) framhålls att resultatet av lagen om

handikappanpassad kollektivtrafik är generande för riksdagen, de

myndigheter som ansvarar för genomförandet samt för

trafikanordnarna. I huvudsak har de åtgärder som vidtagits

underlättat resandet för dem som redan tidigare kunde använda

sig av kollektivtrafiken. Med få undantag har inga

resemöjligheter för nya grupper tillkommit. Samtidigt som

huvuddelen av den kollektiva trafiken är otillgänglig för

funktionshindrade görs allvarliga inskränkningar i färdtjänst

och riksfärdtjänst. Motionärerna yrkar att riksdagen hos

regeringen begär förslag till skärpning av lagen om

handikappanpassad kollektivtrafik för att uppnå en snabbare och

bättre handikappanpassning av kollektivtrafiken.

I motion So224 (mp) framhålls att de handikappade bör få vara

med vid utvecklingsarbetet inom transportsektorn, särskilt vid

utveckling av kollektiva transportmedel. Om handikapprörelsen

får medverka på ett tidigt stadium behöver nybyggda

transportmedel inte handikappanpassas i efterhand.

I motion T204 (s) framhålls att de regionala länstrafikbolagen

har ett stort ansvar vid upphandlingen av kollektivtrafik. Krav

måste ställas på att trafikmaterialet är handikappanpassat.

Hållplatser och vägarna fram till dessa måste planeras för av-

och påstigning för rörelsehindrade.

2.2 Utskottets ställningstagande

Utskottet har framhållit att målet för arbetet med att främja

funktionshindrades kommunikationsmöjligheter bör vara att

funktionshindrade personer så långt möjligt skall kunna

tillförsäkras samma villkor som andra medborgare när det gäller

möjligheter att förflytta sig och resa eller att utnyttja andra

former av kommunikationer.

För att nå detta mål är det viktigt att de funktionshindrade

får ökade möjligheter att använda sig av allmänna färdmedel.

Enligt lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik

skall de färdmedel som används inom kollektivtrafiken så långt

det är möjligt vara lämpade för handikappade resenärer.

Vägverket har till uppgift att initiera, planera och följa upp

anpassningen samt att verka för att den samordnas. Banverket,

Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Vägverket skall vidare, var

och en inom sitt område, meddela de föreskrifter som behövs om

färdmedlens och terminalernas konstruktion, utrustning och

drift. Innan föreskrifter meddelas skall verken samråda med

berörda myndigheter samt med företrädare för handikappade och

trafikutövare.

Ett omfattande arbete har lagts ner bl.a. på att utarbeta

föreskrifter för utformningen av olika typer av fordon.

Föreskrifterna har haft stor betydelse för att påskynda

införandet av fordon som är bättre anpassade till

funktionshindrades behov och har därigenom underlättat deras

resemöjligheter. Undersökningar har dock visat att åtgärderna

haft en begränsad effekt på funktionshindrades faktiska

utnyttjande av kollektivtrafiken.

Handikapputredningen har i sitt betänkande Ett samhälle för

alla (SOU 1992:52) lagt fram ett stort antal förslag om åtgärder

för att öka de handikappades tillgänglighet till olika

färdmedel. Regeringen tillkallade den 1 juli 1993 en

särskild utredare med uppgift att lägga fram förslag om en

bättre samordning av olika slag av offentligt betalda resor. En

av utredarens viktigaste uppgifter är att han, bl.a. mot

bakgrund av Handikapputredningens förslag, skall överväga på vad

sätt och i vilken omfattning en ytterligare anpassning av de

kollektiva färdmedlen kan göra det möjligt för fler

funktionshindrade att resa kollektivt. Utredningsuppdraget skall

vara slutfört senast den 15 juni 1995.

Regeringen har gett Vägverket i uppdrag att överlägga med

Svenska Lokaltrafikföreningen i syfte att nå en överenskommelse

om vissa riktlinjer för den framtida upphandlingen av den

kollektiva trafiken. Dessa riktlinjer bör bl.a. innefatta en

rekommendation för trafikhuvudmännen att upphandla trafik med

låggolvs- eller lågentréfordon och att sätta in sådana fordon i

trafik där effekterna för funktionshindrade kan väntas bli

störst med hänsyn till lokala behov och förutsättningar.

Regeringen har vidare gett Banverket, Vägverket, Sjöfartsverket

och Luftfartsverket i uppdrag att redovisa förslag som syftar

till att öka tillgängligheten för funktionshindrade i

kollektivtrafiken.

Utskottet delar uppfattningen som framförs i motion So224

(mp) att de handikappade bör få vara med vid utvecklingen av

kollektiva färdmedel. Vägverket har samordningsansvar för frågor

om handikappanpassning av kollektiva färdmedel och terminaler.

Till Vägverket har knutits en rådgivande delegation med

representanter för handikapprörelsen som har till uppgift att

hjälpa Vägverket i sådana frågor om handikappanpassning av

färdmedel och terminaler som är av större vikt. Vidare har

trafikverken tillsatt eller planerar att tillsätta egna

samrådsgrupper med företrädare för handikapporganisationerna.

Utskottet förutsätter att organisationerna på detta sätt ges ett

tillfredsställande inflytande bl.a. vid utvecklingen av

kollektiva färdmedel.

I likhet med vad som framförs i motionerna anser utskottet

att det är väsentligt att en grundläggande transportförsörjning

finns tillgänglig för alla i samhället. Det innebär att en

tillfredsställande transportförsörjning skall kunna erbjudas

även de resenärer som har funktionshinder. Som redovisats ovan

pågår ett omfattande arbete som syftar till att göra det möjligt

för fler funktionshindrade att resa kollektivt. Utskottet anser

att regeringens ställningstagande till de olika

utredningsförslagen bör avvaktas. Något initiativ från

riksdagens sida är därför nu inte erforderligt. Utskottet

avstyrker därför samtliga motionsyrkanden som behandlats i detta

avsnitt.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande anslag till Kostnader för avveckling av

Styrelsen för riksfärdtjänst m.m.

att riksdagen till Kostnader för avveckling av Styrelsen för

riksfärdtjänst m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett

förslagsanslag på 285 000 kr,

2. beträffande riksfärdtjänsten

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:T903 yrkandena 1

och 2 och 1994/95:T909,

3. beträffande handikappanpassning av kollektivtrafiken

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:T204, 1994/95:T903

yrkande 3, 1994/95:K216 yrkande 5 och 1994/95:So224 yrkande 3.

Stockholm den 28 mars 1995

På trafikutskottets vägnar

Monica Öhman

I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Wiggo Komstedt

(m), Håkan Strömberg (s), Bo Nilsson (s), Jarl Lander (s), Jan

Sandberg (m), Sivert Carlsson (c), Krister Örnfjäder (s), Tom

Heyman (m), Kenth Skårvik (fp), Hans Stenberg (s), Karl-Erik

Persson (v), Monica Green (s), Birgitta Wistrand (m), Elisa

Abascal Reyes (mp), Claes-Göran Brandin (s) och Ingemar

Josefsson (s).

Särskilda yttranden

1. Handikappanpassning av kollektivtrafiken (mom. 3)

Kenth Skårvik (fp) anför:

Lagen om handikappanpassning av kollektivtrafiken tillkom på

initiativ av den dåvarande folkpartiregeringen år 1979. Tyvärr

har utvecklingen på detta område inte gått i den takt som vi i

Folkpartiet önskat. Alltför litet har gjorts under de 16 år som

gått sedan år 1979 för att anpassa den svenska kollektivtrafiken

till de handikappade och deras behov.

Folkpartiet liberalerna hoppas dock att de uppdrag som

regeringen givit till en rad olika myndigheter, om att utreda

hur kollektivtrafiken skall kunna handikappanpassas på ett

bättre sätt, ger resultat. Jag har därför valt att inte gå emot

utskottsmajoriteten i denna del av betänkandet utan återkommer

med Folkpartiet liberalernas synpunkter när regeringen redovisar

sina förslag till åtgärder på området.

2. Handikappanpassning av kollektivtrafiken (mom. 3)

Elisa Abascal Reyes (mp) anför:

Miljöpartiet anser att det är angeläget att påskynda

handikappanpassningen i samhället när det gäller bostäder,

offentliga lokaler och kollektiva färdmedel. Därför anser

Miljöpartiet att regeringen måste se till att Vägverket

intensifierar och påskyndar sitt arbete när det gäller

handikappanpassning av kollektiva färdmedel.

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Propositionen1

Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst

m.m.1

Motionerna2

Utskottet2

1 Riksfärdtjänst2

1.1 Bakgrund2

1.2 Regeringens förslag3

1.3 Motionsförslag3

1.4 Utskottets ställningstagande3

2 Handikappanpassning av kollektivtrafiken4

2.1 Motionsförslag4

2.2 Utskottets ställningstagande5

Hemställan7

Särskilda yttranden7