Bet. 1994/95:TU18

Trafikutskottets betänkande

1994/95:TU18

Vägverket

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1994/95

TU18

Sammanfattning

I betänkandet behandlas förslag till medelsanvisningar m.m.

under avsnittet Vägverket i årets budgetproposition och ca 125

motionsyrkanden i vägfrågor, som väckts under den allmänna

motionstiden i år.

Utskottet tillstyrker samtliga regeringens förslag. De avser

främst medelsanvisningar för Byggande av vägar (7,6 miljarder

kronor), Drift och underhåll av statliga vägar (5,9 miljarder

kronor), Byggande av länstrafikanläggningar (2,4 miljarder

kronor), Vägverkets administrationskostnader (463,6 miljoner

kronor) och Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar

(329,4 miljoner kronor).

Mot bakgrund av att den sistnämnda medelsanvisningen innebär

en halvering i förhållande till den som gäller för innevarande

budgetår erinrar utskottet om att många kommuner på olika sätt

bidrar till den enskilda väghållningen. Utskottet betonar vikten

av att de samlade medlen används så effektivt som möjligt och

framhåller att en analys av medelsanvändningen bör ske genom

regeringens försorg. Därvid skall möjligheten att säkerställa att

de enskilda vägarna hålls öppna för alla i oförändrad

utsträckning särskilt beaktas. Vidare säger sig utskottet

förutsätta att de i propositionen aviserade förhandlingarna med

Svenska Kommunförbundet om en överföring av de statliga medlen

till kommunerna inte sker förrän analysen är genomförd.

En betydande del av betänkandet ägnas frågor som gäller det

stamvägnät som riksdagen beslutade om år 1993. Utskottet

tillstyrker ett förslag av regeringen om en sänkt ambitionsnivå i

fråga om målstandarden för vissa avsnitt av stamvägnätet. I

samband därmed avstyrks en mängd motionsyrkanden i den frågan,

liksom i frågor som gäller väginvesteringarnas allmänna inriktning

och stamvägnätets utbyggnadstakt.

Utskottet behandlar också en stor mängd motionsyrkanden med

krav på vissa väghållningsåtgärder i en kommun, ett län eller en

region. Utskottet avstyrker summariskt samtliga dessa yrkanden,

vilkas antal överstiger 50, med hänvisning till de bestämmelser

som gäller för vägplaneringsprocessen och till riksdagens roll i

denna process.

Till betänkandet är fogat 19 reservationer.

De gäller bolagisering av Vägverkets produktionsdivision (m),

Vägverkets dotterbolag (mp), vägväsendets finansiering (m och mp

var för sig), stamvägnätets utbyggnadstakt (c),

väginvesteringarnas allmänna inriktning m.m. (v och mp var för

sig), anslag till Vägverket: Administrationskostnader (m och mp

var för sig), anslag till Drift och underhåll av statliga vägar

m.m. (m och c var för sig), anslag till Byggande av vägar (m, c, v

och mp var för sig), anslag till Byggande av

länstrafikanläggningar (mp), anslag till Bidrag till drift och

byggande av enskilda vägar m.m. (m samt c och mp) och saltning av

vägar (mp).

Till betänkandet har också fogats ett särskilt yttrande från

fp-ledamoten.

SJÄTTE HUVUDTITELN

Propositionen

Förslag till riksdagsbeslut

Vägverket

Regeringen föreslår i proposition 1994/95:100 bilaga 7

(Kommunikationsdepartementet) i avsnitt A. Infrastruktur under

denna rubrik (s. 16--22) att riksdagen godkänner att målstandard

på vägarna E 6 mellan Uddevalla och norska gränsen, E 4 mellan

Gävle och Sundsvall, E 20 mellan Göteborg och Örebro och E 22

mellan Malmö och Karlskrona bör vara 13 m med rätt att avvika från

målstandard då det är uppenbart att en avvikelse skulle innebära

betydande samhällsekonomiska effektivitetsvinster.

Anslagsfrågor

Regeringen föreslår under rubriken Anslag för budgetåret

1995/96, punkterna A 1--A 6 och A 8 (s. 33--41),

1. att riksdagen till Vägverket:Administrationskostnader för

budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 463 631 000 kr

(punkt A 1),

2. att riksdagen till Drift och underhåll av statliga vägar

för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 5 867 250 000

kr (punkt A 2),

3. att riksdagen godkänner att en låneram om totalt 2 000

miljoner kronor får användas för inköp av såväl

omsättningstillgångar och anläggningstillgångar som för broar som

ersätter färjor (punkt A 2),

4. att riksdagen till Byggande av vägar för budgetåret 1995/96

anvisar ett ramanslag på 7 592 656 000 kr (punkt A 3),

5. att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om

användningen av anslaget A 3 för att täcka viss kapitalkostnad

för utbyggnaden av väg E 6 till motorväg på delen

Stenungsund--Ljungskile (punkt A 3),

7. att riksdagen till Byggande av länstrafikanläggningar för

budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 2 374 000 000 kr

(punkt A 4),

8. att riksdagen till Bidrag till drift och byggande av

enskilda vägar för budgetåret 1995/96 anvisar ett

reservationsanslag på 329 449 000 kr (punkt A 5),

9. att riksdagen till Vägverket: Försvarsuppgifter för

budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 43 826 000

kr (punkt A 6),

10. att riksdagen godkänner att Vägverket ges ett

beställningsbemyndigande på 10 000 000 kr för att anskaffa

reservbromateriel år 1996 som avser år 1997 (punkt A 6),

11. att riksdagen till Vägverket: Uppdragsverksamhet m.m. för

budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kr (punkt A 8).

Motionerna

1994/95:T201 av Lars Stjernkvist och Maj-Inger Klingvall

(båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av ökat stöd till

miljövänlig kollektivtrafik.

1994/95:T203 av Annika Nordgren m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att E 20 i huvudsak skall ha samma

sträckning som i dag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att de olycksdrabbade avsnitten på E 20

skall byggas om med bl.a. planfria korsningar och viltstaket.

1994/95:T205 av Birgitta Gidblom (s) vari yrkas (delvis) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rendöden på våra vägar och järnvägar.

1994/95:T206 av Wiggo Komstedt m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att utveckla metoder för att i budget

säkerställa medel för vägunderhåll.

1994/95:T208 av Karl-Gösta Svenson och Jeppe Johnsson (båda

m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om investeringsplanerna avseende väg E 22 och

riksväg 29,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att hänföra riksväg 27/30 till nationell

stamväg.

1994/95:T209 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

utveckling av spårvägstrafiken.

1994/95:T210 av Wiggo Komstedt m.fl. (m) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bolagiseringen av Vägverkets olika delar och

om ett direktare samband mellan statens inkomster och utgifter på

vägområdet.

1994/95:T211 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utvidgade anslag till länstrafikanläggningar

i de västsvenska länen.

1994/95:T213 av Kjell Ericsson m.fl. (c, m, fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att Värmland får utökade resurser

vid fördelningen av väganslagen.

1994/95:T214 av Patrik Norinder och Rolf Dahlberg (båda m)

vari yrkas (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om utvecklingen av

kommunikationer i Gävleborgs län.

1994/95:T217 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att liknande projekt i övriga delar av

landet bör omprövas.

1994/95:T218 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utbyggnad av riksväg 23 till

Europavägstandard,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om upprustning av väg 25.

1994/95:T220 av Wiggo Komstedt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att under anslaget A 3. Byggande av

vägar inom Kommunikationsdepartementet anvisa ett i förhållande

till regeringen minskat anslag med 750 000 000 kr,

3. att riksdagen beslutar att under anslaget A 1. Vägverket:

Administrationskostnader inom Kommunikationsdepartementet anvisa

ett i förhållande till regeringen minskat anslag med 150 000 000

kr.

1994/95:T221 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att vägprojekt i mycket restriktiv

omfattning bör läggs i dotterbolag till Vägverket,

5. att riksdagen hos regeringen begär att Vägverket ges

direktiv om att ytterligare anpassa sin verksamhet så att de

administrativa kostnaderna inte ökar vid förseningar av projekt,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att investeringstakten på stamvägnätet inte

skall genomföras enligt 1992 års trafikpolitiska beslut utan

sänkas till något under den normala investeringstakten,

35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att öka anslaget till länstrafikanläggningar

som regionalpolitisk satsning och för att få till stånd nödvändiga

investeringar i cykelbanor, m.m.

1994/95:T224 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

9. att riksdagen till Byggande av riksvägar (A 3) för

budgetåret 1995/96 anvisar 2 175 000 000 kr mindre än vad

regeringen föreslagit eller således 5 417 656 000 kr,

12. att riksdagen till kommunerna för byggande av gång- och

cykelbanor för budgetåret 1995/96 anvisar 30 000 000 kr utöver

vad regeringen föreslagit.

1994/95:T225 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i EU verkar för att stoppa de

infrastruktursatsningar som domineras av nya motorvägar.

1994/95:T232 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fullföljande av 10-årsprogrammet för

väginvesteringar,

5. (delvis) att riksdagen hos regeringen begär en plan för

drift och underhåll av vägar och järnvägar i ett långsiktigt

perspektiv,

6. att riksdagen till A 3. Byggande av vägar för budgetåret

1995/96 anvisar 1 000 000 000 kr mindre än vad regeringen

föreslagit eller således 6 592 656 000 kr,

7. att riksdagen till A 2. Drift och underhåll av statliga

vägar för budgetåret 1995/96 anvisar 1 000 000 000 kr utöver

regeringens förslag eller således 6 867 250 000 kr,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om överförande av ansvaret för drift och

byggande av enskilda vägar till kommunerna,

9. att riksdagen till A 5. Drift och underhåll av enskilda

vägar för budgetåret 1995/96 anvisar 500 000 000 kr utöver

regeringens förslag eller således 829 449 000 kr.

1994/95:T237 av Wiggo Komstedt m.fl. (m) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om anslaget för underhåll av enskilda vägar.

1994/95:T238 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om senareläggning av utbyggnaden av

stråkvägarna,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vägunderhållsanslaget,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om anslaget till enskilda vägar.

1994/95:T239 av Mats Odell m.fl. (kds) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att det tidigare riksdagsbeslutet om

målstandard för vägarna E 6, E 4, E 20 och E 22 skall ligga

fast,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att det under år 1994 fattade beslutet om

bolagisering av Vägverkets produktionsdivision skall ligga fast.

1994/95:T301 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en utbyggnad av väg E 6 till

motorvägsstandard genom hela Bohuslän,

2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att en förbifart

förbi Uddevalla skall prioriteras.

1994/95:T302 av Torsten Gavelin och Kenth Skårvik (båda fp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om uppgradering av riksväg 45 till

Europaväg.

1994/95:T303 av Eva Björne (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

fördelning av medel för vägunderhåll i Västernorrlands län.

1994/95:T304 av Viola Furubjelke (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för E 22:s dragning förbi Söderköping.

1994/95:T305 av Birgit Henriksson och Tomas Högström (båda

m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fortsatt utbyggnad av Europavägarna E 18

och E 3 till motorväg inom ramen för de medel som anvisats till

infrastruktur,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om upprustning och modernisering av övriga

vägnätet i Västmanland inom ramen för de medel som anvisats till

infrastruktur.

1994/95:T306 av Georg Andersson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en utvärdering av den genomförda

konkurrensutsättningen inom Vägverkets drift- och

underhållsverksamhet,

2. att riksdagen beslutar upphäva tidigare fattat beslut om

bolagisering av Vägverkets produktionsdivision fr.o.m. den 1

januari 1996.

1994/95:T307 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om regeringens ansvar för att de

trafikpolitiska målen också gäller den regionala trafiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om LTA-anslagen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att den särskilda kommissionen inom

Kommunikationsdepartementet bör uppdras att pröva behovet av ett

särskilt ROT-program för länsvägnätet m.m.,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tillskapande av vägstråk med godtagbar

bärighet året om.

1994/95:T308 av Sven-Erik Österberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en översyn av nuvarande gällande

regler beträffande trafikplaner på olika nivåer,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att den demokratiska processen på det

regionala planet bör förstärkas.

1994/95:T309 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen begär en omprövning av Vägverkets planer på att bygga

motorväg över Sunninge--Sund och i stället utreder alternativet

med anslutning till redan befintlig väg i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1994/95:T310 av Agne Hansson och Sivert Carlsson (båda c)

vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en omprioritering av anslagen för byggande

av motorvägar och anslaget till enskilda vägar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att tidigarelägga igångsättningar av

vägobjekt i läns- och riksvägplanerna för Kalmar län.

1994/95:T311 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att låta utreda eller ompröva Vägverkets planer på

motorväg på sträckan Göteborg--Vänersborg.

1994/95:T312 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om saltning av vintervägarna.

1994/95:T313 av Stig Sandström och Alice Åström (båda v)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att slopa planerna på motorväg mellan Borås

och Jönköping och i stället satsa på trefilig väg och

trafiksäkerhetshöjande åtgärder,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om användningen av de pengar som sparas in

genom ett billigare vägbygge på sträckan Borås--Jönköping.

1994/95:T314 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nationell prioritering av väganslagen till

Västernorrland,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en bred utvärdering av Vägverkets

organisationsförändringar och konkurrensutsättning av drift- och

underhållsverksamheten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att upphäva riksdagens beslut om

bolagisering av Vägverkets produktionsverksamhet fr.o.m. den 1

januari 1996.

1994/95:T315 av Susanne Eberstein m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om angelägenheten av att utbyggnaden av E 4 genom

Sundsvall snarast påbörjas med de ur miljösynpunkt viktigaste

etapperna.

1994/95:T316 av Kent Olsson m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om investeringar på kommunikationsområdet i Göteborgs och

Bohus län inom ramen för anslaget för investeringar i vägar.

1994/95:T317 av Michael Stjernström och Ulf Björklund (båda

kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om statliga medel till vägar i

Norrland.

1994/95:T318 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp, c, v, kds) vari

yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att Vägverket får i

uppdrag att utreda alternativa dragningar av riksväg 60 utanför

Ludvika tätort,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att beakta miljökonsekvenserna av

alternativa dragningar av riksväg 60.

1994/95:T319 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ompröva beslutet att bygga Saltsjöbron och i

stället låta bygga Hagabergsavfarten.

1994/95:T320 av Lennart Beijer och Alice Åström (båda v)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Europavägen Baltic Link,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tillsättande av särskild arbetsgrupp för

utveckling av Baltic Link-projektet.

1994/95:T321 av Anders Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om gamla banvallar som cykelleder.

1994/95:T322 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om upprustning av länsvägnätet i Östergötland,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förbifart vid Söderköping,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tvärförbindelse

Kinda--Åtvidaberg--Valdemarsvik,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om riksväg 50.

1994/95:T323 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att investeringar i Bergslagsdiagonalen inte

förskjuts jämfört med nuvarande planering,

2. att riksdagen hos regeringen begär att Vägverket får i

uppdrag att tidigarelägga projekteringen av nya sträckor av

Bergslagsdiagonalen för att komma i fråga för särskilda medel för

beredskapsarbeten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Bergslagsdiagonalen i sin helhet skall

ingå i stamvägnätet.

1994/95:T324 av Birgitta Carlsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fortsatt ekonomiskt ansvar för det enskilda

vägnätet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en översyn av principerna för

bidragsgivning bör göras så att de kan anses svara mot de krav som

i dag kan ställas.

1994/95:T325 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bidrag till enskilda vägar i Jämtlands län.

1994/95:T326 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vägunderhållet i Jämtlands län.

1994/95:T327 av andre vice talman Görel Thurdin (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skogsnäringens betydelse i Sverige,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om riktade åtgärder till vägarna i Region Mitt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om 200 miljoner kronor i extra medel till

länets vägar i Västernorrland budgetåret 1995/96,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ett påbyggnadspaket till

bärighetspaketet.

1994/95:T328 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

en omfördelning av vägmedel från övriga regioner till Region Mitt.

1994/95:T329 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen

till upprustning av länsvägnätet och då i synnerhet grusvägnätet

anslår 75 000 000 kr i extra anslag för budgetåret 1995/96.

1994/95:T330 av Eskil Erlandsson (c) vari yrkas att

riksdagen avslår regeringens framställan om neddragning av

anslaget till enskilda vägar.

1994/95:T331 av Börje Hörnlund (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

200 miljoner kronor i extra anslag under budgetåret 1995/96 till

upprustning av länsvägnätet och då i synnerhet grusvägnätet i

Västerbottens län.

1994/95:T332 av Marianne Andersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en heltäckande analys beträffande

väginvesteringar i trafikförsörjning i Västsverige,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att avbryta motorvägsplaneringen i Älvsborgs

län till förmån för planering för 13-metersstandard,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ökade resurser till det mindre vägnätet i

Älvsborgs län.

1994/95:T333 av Lennart Brunander (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en större del av väganslaget skall

tilldelas de mindre vägarna, i första hand då grusvägarna,

2. att riksdagen beslutar att statens anslag till Drift och

byggande av enskilda vägar skall vara kvar på nuvarande nivå, med

en medelsanvisning på 987 miljoner kronor för budgetåret 1995/96,

18-månadersperioden.

1994/95:T334 av Elisa Abascal Reyes och Thomas Julin (båda

mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om direktiv om minimikrav enligt trekravsregeln

för vägar där Vägverket har flera alternativ,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tillämpning av bestämmelser om minimikrav på

riksväg 40 mellan Jönköping och Borås, riksväg 50 genom

Östergötland och E 4 mellan Gävle och Sundsvall,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Vägverkets kartläggning av sträckningar där

minimikrav bör tillämpas.

1994/95:T335 av Ulf Björklund (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

minimering av bruket av vägsalt samt behovet av en heltäckande

bild av vägsaltets inverkan på den totala miljön.

1994/95:T336 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att Vägverkets medel inte skall tas i anspråk för att bygga de

planerade motorvägarna E 18 och E 20 i Örebro län.

1994/95:T337 av Märta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om samhällsekonomiska bedömningar vid beslut om

målstandard på vägar.

1994/95:T338 av Bodil Francke Ohlsson (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att miljökonsekvensutredning även omfattande

strövområdesaspekten görs på nuvarande E 4 (förbifart

Örkelljunga) och den nya planerade E 4,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att förslagen jämförs ur social

konsekvenssynpunkt.

1994/95:T339 av Elver Jonsson och Kenth Skårvik (båda fp)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av upprustning av vägnäten i

Älvsborg och norra Bohuslän,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om otillräcklig underhållsnivå,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fördelningen av underhållsanslaget,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om anslaget till enskilda vägar.

1994/95:T340 av Bo Lundgren och Wiggo Komstedt (båda m) vari

yrkas att riksdagen beslutar att inom ramen för anvisade medel

bygga ut väg E 22 till motorvägstandard på inledningsvis sträckan

Malmö--Kristianstad i enlighet med vad som anförts i motionen.

1994/95:T341 av Börje Nilsson och Johnny Ahlqvist (båda s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om samhällsekonomiska bedömningar vid

beslut om målstandard på vägar.

1994/95:T342 av Ingrid Burman (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om målstandard och dragning av E 4 genom

Uppsala län,

2. att riksdagen hos regeringen begär att Vägverket får i

uppdrag att återkomma med förslag till vägförbättringar på E 4

genom Uppsala län.

1994/95:T343 av Jan Björkman m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av insatser för tvärleden Blekinge--Halland.

1994/95:T344 av Britt Bohlin m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att andelen medel för upprustning av

vägnätet i Norra Älvsborg anpassas till behovet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att upprustningen av riksväg 45

tidigareläggs.

1994/95:T345 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

en fast förbindelse mellan Orust och Stenungsund.

1994/95:T346 av Ingbritt Irhammar och Birgitta Hambraeus

(båda c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om statsbidrag till drift och

underhåll av enskilda vägar.

1994/95:T347 av Rune Backlund (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att statsbidrag till färjeleden

mellan Gränna och Visingsö skall utgå med 70 % av

driftskostnaderna under budgetåret 1995/96 och att finansiering

skall ske inom ramen för anvisade medel på anslaget A 5,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om överläggningar med Jönköpings kommun om en

långsiktig finansiering fr.o.m. budgetåret 1995/96.

1994/95:T348 av Bengt Silfverstrand och Johnny Ahlqvist

(båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av bättre

skyddsanordningar vid vägavsnitt i anslutning till sjöar och

vattendrag.

1994/95:T532 av Widar Andersson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om samhällsekonomiska bedömningar vid beslut om

målstandard på vägar.

1994/95:A442 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ökade insatser för upprustning av grusvägar.

1994/95:A447 av Ulf Björklund och Inger Davidson (båda kds)

vari yrkas

2. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Botniabanan, Inlandsbanan och

inlandsvägen.

1994/95:A468 av Birgitta Carlsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om satsningar på kommunikationer och att

E 20:s breddning och upprustning nu skall prioriteras.

1994/95:Fi212 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

20. att riksdagen till anslaget A 1. Vägverket anslår

303 631 000 kr för budgetåret 1995/96, vilket innebär en

minskning med 160 000 000 kr jämfört med regeringens förslag,

21. att riksdagen anslår 2 092 656 000 kr till anslaget

A 3. Byggande av vägar för budgetåret 1995/96, vilket innebär en

minskning med 5 500 000 000 kr jämfört med regeringens förslag,

22. att riksdagen anslår 3 374 000 000 kr till anslaget

A 4. Byggande av länstrafikanläggningar för budgetåret 1995/96,

vilket innebär en ökning med 1 000 000 000 kr jämfört med

regeringens förslag.

Utskottet

1 Vägnätets omfattning och indelning samt

vägtrafikarbetets fördelning

Det svenska vägnätet omfattar ca 420 000 km. Härav utgör

statsvägar, som indelas i riksvägar och länsvägar, ca

100 000 km. Kommunernas vägar och gator omfattar ca 40 000 km.

Återstoden, ca 280 000 km, är enskilda vägar, av vilka ca 75 000

km är statsbidragsberättigade.

Den sammanlagda längden av riksvägarna är ca 15 000 km och av

länsvägarna ca 85 000 km. Cirka 8 000 km av riksvägarna ingår i

det nät av stamvägar som riksdagen beslutade om år 1993. Cirka

1 100 km av riksvägarna och 30 km av länsvägarna är motorvägar.

Vissa riksvägar är utmärkta som Europavägar i enlighet med en

internationell överenskommelse som träffades år 1975 inom ramen

för det arbete som bedrivs av FN:s ekonomiska kommission för

Europa (ECE).

Av propositionen framgår att av det totala vägtrafikarbetet

utförs 73 % på statsvägarna, dvs. riksvägar och länsvägar, 24 %

på det kommunala vägnätet och 3 % på det enskilda vägnätet.

2 Vägpolitikens mål

Enligt 1988 års trafikpolitiska beslut är det övergripande målet

för samhällets trafikpolitik att erbjuda medborgarna och

näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker

och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga

samhällsekonomiska kostnad (prop. 1987/88:50, bet. TU13, rskr.

159). Detta övergripande mål vidareutvecklades i beslutet i

följande fem delmål:

Transportsystemet skall utformas så att medborgarnas och

näringslivets grundläggande transportbehov kan tillgodoses.

Transportsystemet skall utformas så att det bidrar till ett

effektivt resursutnyttjande i samhället som helhet.

Transportsystemet skall utformas så att det motsvarar högt

ställda krav på säkerhet i trafiken.

Transportsystemet skall utvecklas så att en god miljö och

hushållningen med naturresurser främjas.

Transportsystemet skall byggas upp så att det bidrar till

regional balans.

Utöver dessa fem allmänt trafikpolitiska mål gäller för

vägväsendet även följande två specifikt vägpolitiska mål

(prop.1987/88:50, bet. TU20, rskr. 297):

Väghållningsansvaret skall vara lämpligt avgränsat.

Vägkapitalet skall säkras.

3 Vägverkets uppgifter och organisation

3.1 Vägverkets huvuduppgifter och verksamhetsmål

Vägverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om

väghållning, dvs. byggande och drift av vägar, och säkerheten i

vägtrafiken. Den främsta uppgiften är att svara för statens

väghållning. Till huvuduppgifterna hör också bl.a. att fördela

statsbidrag till vägar samt att främja ett miljöanpassat

vägtrafiksystem och en miljöanpassad fordonstrafik. Verkets

övergripande mål är att verksamheten skall bidra till att uppfylla

de väg- och trafikpolitiska målen.

Vägverket bedriver också bolagsverksamhet och förvaltar

samtliga aktier i holdingbolaget Väginvest AB, som har dotter-

eller intressebolagen Stockholmsleder AB (80 %), Sweroad AB

(100 %), Rödöbron AB (15 %) och Road Survey Technology Sweden AB

(40 %). (Siffrorna inom parentes anger statens andel av

aktiekapitalet). Vägverket förvaltar också 50 % av aktierna i

Svensk-Danska Broförbindelsen AB (SVEDAB).

3.2 Bolagisering av Vägverkets produktionsdivision

Våren 1991 beslutade riksdagen om en uppdelning av Vägverket i

en beställardel -- väg- och trafikdivisionen -- och en

produktionsdel, produktionsdivisionen (prop. 1990/91:87, bet.

TU26, rskr. 326). I samband med denna organisationsförändring

ändrades även Vägverkets regionala förvaltning. Vidare ställde sig

riksdagen bakom uttalanden i den nämnda propositionen om vikten av

att Vägverket utnyttjar, och verkar för, konkurrens på

producentområdet. I sammanhanget framhölls att verket, sedan

erfarenheter vunnits av den nya organisationen, borde kunna

överväga att närmare utreda frågan om att helt eller delvis

bolagisera produktionsorganisationen.

Våren 1993 ställde sig riksdagen bakom regeringsuttalanden om

att produktionsverksamheten borde helt marknadsanpassas och

utsättas för full konkurrens (prop. 1992/93:100 bil. 7, bet. TU24,

rskr. 272). Samtliga nyinvesteringar skulle fr.o.m. år 1994

upphandlas i konkurrens. Om drift- och underhållsverksamheten

sades att den till 50 % skulle upphandlas i konkurrens under år

1994.

Våren 1994 godkände riksdagen att Vägverkets

produktionsdivision ombildas till ett av staten helägt aktiebolag

den 1 januari 1996 (prop. 1993/94:180, bet. TU32, rskr. 387). Från

den dagen skall all tillkommande produktion upphandlas i full

konkurrens.

3.3 Regeringens överväganden i fråga om bolagisering av

Vägverkets produktionsdivision

Regeringen framhåller att produktionsdivisionen för närvarande

upphandlar en tredjedel av vinterväghållningen och den

grundläggande driften av det statliga vägnätet i konkurrens.

Erfarenheten härav är att produktionen har effektiviserats och att

kapitalbindningen för produktionsdivisionen som helhet har minskat

med 1 000 miljoner kronor. Till följd av effektiviseringen har ca

1 500 personer lämnat sina anställningar i Vägverket under de

senaste tre åren. För närvarande är ca 50 personer övertaliga.

Under innevarande år och nästa bedöms ytterligare ca 800 anställda

kunna bli övertaliga. Utvecklingen hänger samman med den

omfattning som vägproduktionen kommer att få och den framtida

konkurrenskraften för produktionsdivisionen/bolaget.

Regeringen betonar att den står fast vid att

konkurrensutsättningen av produktionsverksamheten skall fortsätta

i syfte att nå ytterligare effektivisering och

kapitalrationalisering. Det är emellertid viktigt att

konkurrensutsättningen sker på ett sådant sätt att Vägverkets

beställarkompetens utvecklas, eftersom de grundläggande

trafikpolitiska målen annars skulle kunna äventyras. Regeringen

kommer därför att i en dialog med Vägverket följa upp hur

konkurrensutsättningen av produktionsverksamheten utvecklas. I

syfte att vinna erfarenheter av vintersäsongen 1994/95 kommer

regeringen och Vägverket att under våren 1995 utvärdera genomförd

drift- och underhållsverksamhet. Regeringen vill avvakta denna

utvärdering innan den tar slutlig ställning till frågan om

tidpunkt för bolagisering av produktionsdivisionen.

Vidare framhåller regeringen att den avser återkomma till

riksdagen under hösten 1995 med överväganden och förslag angående

huvudman för produktionsbolaget. I samband därmed kommer

regeringen även att redovisa erfarenheterna av den väghållning som

upphandlats i konkurrens samt de följder dessa erfarenheter får

för den fortsatta konkurrensutsättningen och för

bolagiseringstidpunkten.

3.4 Motionsförslag

3.4.1 Bolagisering av Vägverkets produktionsdivision

I motion T306 (s) utgår motionärerna från vad regeringen uppger

om det antal personer som lämnat sina anställningar i Vägverket

och det antal anställda som nu bedöms vara, eller komma att bli,

övertaliga. Motionärerna säger sig inte vara övertygade att den

utvecklingen innebär övervägande fördelar. Självfallet -- betonar

de -- skall drift och underhåll av våra vägar ske så effektivt som

möjligt. Effektiviteten kan dock inte mätas enbart i det antal

egna anställda som Vägverket sysselsätter i verksamheten. För ett

effektivt vägunderhåll krävs god kunskap samt samordnade och

förebyggande insatser. Inom Vägverket har man genom åren förvärvat

hög kompetens och betydande erfarenheter, som man nu riskerar att

förlora i jakten på billiga entreprenörer. Det som i dag kan

avläsas som en besparing kan därför komma att leda till

mångdubbelt högre kostnader i framtiden.

Motionärerna understryker att det behövs en utvärdering av

beslutet om att konkurrensutsätta produktionsdivisionens drift-

och underhållsverksamhet. Utvärderingen bör innefatta alla frågor

om kostnader, kvalitet och service. Både omedelbara och

långsiktiga effekter bör analyseras. Även regionala aspekter på

frågan måste beaktas. I avvaktan på utförliga

konsekvensbeskrivningar av organisationsförändringarna och

uppgifter om direkta kostnader för en bolagisering bör riksdagen

upphäva beslutet om att bolagisera prouktionsdivisionen fr.o.m.

den 1 januari 1996.

Även i motion T314 (s) framhålls att

organisationsförändringarna och konkurrensutsättningen behöver

utvärderas och att beslutet om bolagisering bör upphävas.

I motion T239 (kds) framhålls däremot att riksdagsbeslutet om

bolagisering bör ligga fast. Därigenom når man enligt motionärerna

den säkraste garantin för att Vägverkets beställarkompetens skall

utvecklas i önskvärd riktning.

I motion T210 (m) framhålls att konkurrensutsättningen av

Vägverkets produktionsdivision resulterat i miljardbesparingar som

kunnat satsas på förbättrat underhåll. Det är därför viktigt att

bolagiseringen av Vägverkets olika delar sker så att

konkurrensneutralitet skapas.

3.4.2 Vägverkets dotterbolag

I motion T221 (mp) ifrågasätts, i anslutning till kritiska

synpunkter på Dennisöverenskommelsen och Öresundsbroprojektet, det

berättigade i att staten låter bygga avgiftsfinansierade vägar

genom dotterbolag till Vägerket. Vid försening av ett projekt kan

detta fördyras ytterligare -- betonar motionärerna -- på grund av

de löpande kostnader som ett bolag har. Om Vägverket självt

administrerar vägprojekt av ifrågavarande slag, kan vid

förseningar resurser omfördelas för att minska

administrationskostnaderna.

3.5 Utskottets ställningstagande

I fjolårets beslut om bolagisering av Vägverket ställde sig

riksdagen bakom uttalanden av den dåvarande regeringen om vikten

av att produktionsdivisionen inför en bolagisering vann insteg på

nya marknader. För att kunna verka och långsiktigt överleva på

anläggningsmarknaden är det nödvändigt -- betonades det i beslutet

-- att produktionsdivisionen skaffar sig kunder utanför Vägverket.

Riksdagen bemyndigade därför regeringen att ge

produktionsdivisionen möjlighet att fr.o.m. den 1 januari 1995

agera inom ett utökat verksamhetsområde som avser arbeten inom

mark- och anläggningsområdet och gäller vägar, järnvägar,

flygplatser, hamnar, parker samt vatten- och avloppsledningar och

därmed jämförbara projekt. Den nuvarande regeringen har nyligen

beslutat att utnyttja bemyndigandet genom en ändring i

förordningen (1992:1467) med instruktion för Vägverket.

Den i propositionen nämnda utvärderingen av drift- och

underhållsverksamheten pågår för närvarande, enligt vad utskottet

erfarit. Utvärderingen sker för att regeringen vill förvissa sig

om att konkurrensutsättningen av produktionsdivisionens verksamhet

inte påverkar trafiksäkerheten och vägstandarden negativt. Fram

till dess utvärderingen är helt genomförd kommer Vägverket inte

att ingå några ytterligare avtal om upphandling av vägunderhåll.

Utskottet vill avvakta med slutligt ställningstagande i

bolagiseringsfrågan till dess utvärderingen är klar. Emellertid

bör nu framhållas att genom utvidgningen av produktionsdivisionens

verksamhetsområde ökar möjligheterna för divisionen att inte bara

behålla sina anställda utan också att öka deras antal.

I avvaktan på att regeringen återkommer till riksdagen, på

sätt som förutskickas i propositionen, anser utskottet att

samtliga motionsyrkanden i bolagiseringsfrågan bör lämnas utan

åtgärd från riksdagens sida. Dessa yrkanden avstyrks följaktligen.

Med anledning av de synpunkter på Vägverkets dotterbolags

verksamhet som framförs i motion T221 (mp) vill utskottet till en

början framhålla att Stockholmsleder AB (SLAB), vari staten äger

80 % av aktierna, inte är engagerat i projektering och byggande av

vägobjekt som omfattas av Dennisöverenskommelsen. SLAB, som för

närvarande inte har någon anställd, utgör blott en del av den

samlade organisationen för genomförandet av överenskommelsens

intentioner i fråga om väginvesteringar. Bolagets primära uppgift

är att svara för finansieringen av dessa genom att ta upp lån, som

vidareförmedlas till Vägverket. Projektering och byggande är en

uppgift för Vägverket, som därvid kan anlita en entreprenör.

Enligt det av riksdagen godkända avtalet mellan Sverige och

Danmark har de båda länderna åtagit sig att se till att det bildas

ett av resp. stat helägt aktiebolag (prop. 1990/91:158, bet. TU31,

rskr. 379). De två aktiebolagen skulle bilda ett konsortium som

äger och för gemensam räkning, och som en enhet, svarar för

projektering, finansiering, byggande och drift av

Öresundsförbindelsen. Det svenska bolaget i konsortiet är

Svensk-Danska Broförbindelsen AB (SVEDAB). Vägverket förvaltar

hälften av aktierna i bolaget och Banverket den andra hälften.

Bolaget har ett drygt tiotal personer anställda. I 1991 års

riksdagsbeslut framhölls att SVEDAB, förutom uppgiften enligt

avtalet, även borde svara för byggandet, driften, underhållet och

finansieringen av de svenska anslutningarna. Med den

sammansättning som bolaget skulle få bedömdes det ha goda

förutsättningar att få till stånd nödvändig samordning med

erforderlig utbyggnad av järnvägar och vägar i Malmö-området.

Utskottet finner alltjämt sådan samordning erforderlig och har

inte ändrat sin uppfattning om det ändamålsenliga i den

organisatoriska formen för samordningen. Med det sagda avstyrks

motion T221 (mp) yrkandena 4 och 5.

4 Vägväsendets finansiering

Byggande och drift av allmänna vägar, dvs. vägar för vilka stat

eller kommun är väghållare, finansieras i princip med allmänna

medel. I budgetpropositionen fördelas de för vägväsendet avsedda

medlen på sex anslag, som utskottet återkommer till i det

följande.

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen tidigare uttalat att

det inte är möjligt att över statsbudgeten tillgodose de stora

behov som finns inom väghållningen. Det framtida arbetet måste

därför inriktas på att finna kompletterande finansieringsformer.

Utskottet kan konstatera att regeringen i december 1994

fastställde direktiv för en parlamentarisk kommitté med uppdrag

att utarbeta en nationell plan för kommunikationerna i Sverige

(dir. 1994:140). Utredningen skall, med utgångspunkt i 1988 års

trafikpolitiska beslut, vissa riksdagsbeslut därefter och av

regeringen fastställda planer för investeringar i vägar, järnvägar

och länstrafikanläggningar, bl.a. ge förslag till finansiering av

kommunikationerna inom de beslutade statsfinansiella ramarna.

Vidare har utredningen att analysera bl.a. hur avgifter inom

transportsektorn kan anpassas för att främja ett miljöanpassat och

säkert transportsystem och öka den samhällsekonomiska

effektiviteten i sektorn.

I motion T210 (m) framhålls att frågan om vägväsendets

finansiering bör ses över. Därvid bör en direkt koppling mellan

avgifter eller skatter och vägkostnader diskuteras. En sådan

ordning skulle kunna innebära att en ökad andel av statens

intäkter hämtas från den motoriserade vägtrafikens rörliga

kostnader, i form av bränsleskatt, och en minskad andel från denna

trafiks fasta kostnader, i form av fordonsskatt.

Som framgår av vad utskottet anfört om direktiven för den

nämnda trafikpolitiska utredningen har denna att överväga frågor

av det slag som motionärerna aktualiserar. Utskottet anser att

utredningens resultat bör avvaktas och är därför inte berett att

förorda någon riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandet.

Detta avstyrks följaktligen.

5 Väginvesteringarnas allmänna inriktning, stamvägsnätets

utbyggnadstakt och vissa stamvägsavsnitts målstandard

5.1 1993 års riksdagsbeslut om väginvesteringarnas inriktning

och om fastställelse av ett stamvägnät

Riksdagen beslutade i juni 1993, i enlighet med regeringens

förslag om investeringar i trafikens infrastruktur m.m., att

vägsystemet skulle inriktas mot en ökad trafiksäkerhet med hänsyn

tagen till miljö och regional balans (prop. 1992/93:176, bet.

TU35, rskr. 446).

I det nämnda beslutet fastställdes också ett stamvägnät till

omfattning, standard och utbyggnadstakt samt en planeringsram för

investeringar i detta vägnät om 32 miljarder kronor för

tioårsperioden 1994--2003.

Som utskottet framhållit inledningsvis omfattar stamvägnätet

drygt 8 000 km av riksvägnätet, vars totala längd uppgår till ca

15 000 km. I stamvägnätet ingår främst riksvägarna E 41 ,

E 62 , E 183 och E 204 men även ett flertal andra

riksvägar, med eller utan Europavägsnumrering, över hela landet.

I riksdagsbeslutet angavs målstandard för de i stamvägnätet

ingående vägarna eller för vissa avsnitt av dessa vägar, s.k.

stråk. Med målstandard avsågs i sammanhanget den bredd som ett

visst stråk skulle nå vid planperiodens slut eller därefter.

Graden av måluppfyllelse vid planperiodens slut angavs i procent

av stråkets totala längd. Därmed angavs också ett mått på

utbyggnadstakten för stråket i fråga. Enligt riksdagsbeslutet

varierar målstandarden för stamvägnätet från motorvägar till vägar

med en bredd mellan 7 och 13 meter. Motorvägarna återfinns framför

allt söder och väster om Stockholm, medan vägar med en bredd under

13 meter huvudsakligen står att finna i Norrland.

För stråken Stockholm--E 4--Jönköping--riksväg

40--Göteborg--E 6/E 20--Malmö--E 6/E 20--Helsingborg--E

4--Jönköping--E 4--Stockholm angavs målstandarden motorväg och

graden av måluppfyllelse vid planperiodens slut till 100 %. En

motorvägsförbindelse mellan våra tre största städer, med den

angivna sträckningen, skulle med andra ord enligt riksdagsbeslutet

vara helt färdig vid slutet av år 2003. Även för den s.k.

Vedabron, med 13 meters bredd på E 4 över Ångermanälven,

fastställdes graden av måluppfyllelse vid planperiodens slut till

100 %.

Riksdagen avvek från regeringens förslag i viss utsträckning

genom att för vissa stamvägsavsnitt -- eller stråk -- uttala

önskemål om en högre målstandard än vad regeringen hade

föreslagit.

1 E 4: Helsingborg--Jönköping--Stockholm--Sundsvall--Haparanda.

2 E 6: Trelleborg--Helsingborg--Göteborg--Svinesund.

3 E18: Svensk-norska

gränsen--Karlstad--Örebro--Västerås--Stockholm-- Kapellskär.

4 E 20: Malmö--Helsingborg--Göteborg--Örebro--Södertälje--Stockholm.

Dessa önskemål gällde till en början norra E 6, dvs. sträckan mellan

Uddevalla och norska gränsen. Härom framhölls i det nämnda betänkandet,

1992/93:TU35, att vägen i fråga är av stor betydelse för trafiken på Norge

och att den inte minst av trafiksäkerhetsskäl behöver motorvägsstandard.

Utskottet slog därför fast att en sådan standard borde uppnås på hela

sträckan. Samtidigt betonade utskottet att det ekonomiska utrymmet för en

sådan utbyggnad under planperioden, 1994--2003, var begränsat. Eftersom

andra stråk i stamvägnätet inte borde påverkas av utbyggnaden, kunde denna

följaktligen inte genomföras i sin helhet förrän efter planperiodens slut.

Vidare underströk utskottet att regeringen i fråga om vissa vägavsnitt

och inom investeringsramen borde kunna avvika från den standard som hade

angivits i infrastrukturpropositionen, i fall då det var uppenbart att en

sådan avvikelse skulle innebära betydande effektivitetsvinster. Sådana

vinster kunde enligt utskottets bedömning nås på t.ex. två stråk för vilka

regeringen hade förordat målstandarden 13 meter, nämligen E 20, sträckan

Göteborg--Örebro, och E 4, sträckan Gävle--Sundsvall. I fråga om E 20,

för vilken regeringen hade förordat motorvägsstandard på sträckan

Örebro--Södertälje, var det utskottets uppfattning att inga åtgärder borde

vidtas som hindrade att även sträckan Göteborg--Örebro på sikt kunde nå

motorvägsstandard. Riksdagen ställde sig som nämnts bakom dessa

uttalanden.

Riksdagen godkände också regeringens förslag i

infrastrukturpropositionen att väg- och järnvägsinvesteringar skulle

planeras inom en ram om totalt 88 miljarder kronor för tioårsperioden

1994--2003. Rambeloppet skulle fördelas på investeringar i stomjärnvägar

med 32 miljarder kronor, i riksvägar med 40 miljarder kronor, i

länstrafikanläggningar med 9 miljarder kronor och i bärighetsåtgärder på

vägar med 7 miljarder kronor. I beslutet angavs också, i enlighet med

regeringens förslag, att av det totala beloppet avsett för investeringar i

riksvägar skulle 32 miljarder kronor gälla stamvägnätet och 8 miljarder

kronor övriga riksvägar.

5.2 1994 års riksdagsbeslut om vissa stamvägsavsnitts målstandard

I en skrivelse 1993/94:170 till riksdagen om investeringsplaner för

infrastukturen anmälde regeringen att den hade beslutat godkänna

Vägverkets förslag till investeringsplan för det nationella stamvägnätet

med vissa ändringar. Ändringarna avsåg bl.a. målstandard på E 4 mellan

Gävle och Sundsvall, på E 20 mellan Göteborg och Örebro och på E 22

mellan Malmö och Karlskrona. Vägverket hade för dessa sträckor angivit

motorväg som målstandard. Som skäl för ändringarna angav regeringen att

Vägverket hade avvikit från riksdagens inriktningsbeslut. Målstandarden

skall således följa riksdagens beslut -- betonade regeringen -- vilket

innebär 13 meter med möjlighet att avvika från målstandard där betydande

effektivitetsvinster uppnås.

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:TU30 (rskr. 434) med

anledning av regeringens skrivelse konstaterade utskottet att regeringen

och Vägverket hade redovisat olika målstandard för de aktuella vägarna.

Detta beror sannolikt på -- förklarade utskottet -- att regeringen och

Vägverket ser investeringarna i olika tidsperspektiv. Regeringens beslut

avsåg en tioårsperiod, medan Vägverkets förslag utgick från ett betydligt

längre tidsperspektiv. Vägverkets förslag måste tolkas så -- framhöll

utskottet -- att verket anser att betydande effektivitetsvinster kan

uppnås om vägsträckorna på sikt byggs ut till motorvägsstandard.

Utskottet, och riksdagen, sade sig dela denna uppfattning och framhöll

sammanfattningsvis att riksdagsbeslutet våren 1993 skulle ligga fast.

5.3 Regeringens överväganden och förslag i årets budgetproposition

5.3.1 Överväganden om väginvesteringarnas allmänna inriktning och

stamvägnätets utbyggnadstakt

Regeringen erinrar om att den under fjolåret, mot bakgrund av 1993 års

riksdagsbeslut, fastställde en långsiktig investeringsplan för vägnätets

utbyggnad. Den planen, och den under fjolåret likaledes fastställda

långsiktiga planen för investeringar i järnvägsnätets utbyggnad, skall

utgöra utgångspunkten för den medelstilldelning till

infrastrukturinvesteringar som årligen sker i statsbudgeten. I vilken takt

planerna kan genomföras beror på hur statens finanser utvecklar sig.

Genomförandet skall dock ske i enlighet med den prioritering som riksdagen

beslutat och som också finns fastställd i bl.a. Vägverkets

väghållningsplan.

I propositionen betonas vidare att underskottet i statsbudgeten ökade

under den förra mandatperioden. Härigenom har statsskulden snabbt ökat.

Regeringen har därför tvingats till kraftfulla besparingar. Dessa bör även

omfatta infrastrukturanslagen. Besparingarna innebär att genomförandet av

planerna skjuts något på framtiden. Den koncentration i byggandet, som var

planerad under de närmast kommande åren, försvagas därför, och

investeringarna fördelas på en längre tid än vad som avsågs år 1993. Den

nationella väghållningsplanen beräknas dock kunna slutföras år 2004, dvs.

med ett års försening. Inför budgetåret 1997 kommer emellertid en ny

prövning av investeringsanslagen att ske. Takten i genomförandet kommer

att omprövas varje budgetår. Eventuella förändringar av

investeringsplanernas innehåll kommer att prövas av den trafikpolitiska

utredningen inom ramen för dess uppdrag att utarbeta en nationell plan för

kommunikationerna i Sverige. Regeringen avser att förelägga riksdagen

förslag om en ny inriktning för infrastrukturplaneringen under år 1996

bl.a. på grundval av den delredovisning som utredningen skall lämna den 15

januari 1996. Reviderade investeringsplaner kommer härigenom att kunna

föreligga våren 1998.

5.3.2 Överväganden och förslag om vissa stamvägsavsnitts målstandard

Regeringen framhåller att den mot bakgrund av riksdagens beslut år 1994

om vissa stamvägsavsnitts målstandard uppdrog åt Vägverket att redovisa

hur utbyggnaden av vägavsnitten i fråga bör ske från samhällsekonomisk

synpunkt. Vägverket har -- säger regeringen -- under hösten 1994 redovisat

ett sådant förslag. Det innebär att vägarna etappvis byggs ut till

motorvägsstandard. Vägverket har även på regeringens uppdrag redovisat hur

utbyggnaden av E 6 mellan Göteborg och norska gränsen bör ske.

Regeringen erinrar om att genomförandet av den nationella

väghållningsplanen kommer att försenas. Eftersom det finns behov av att

förbättra befintliga vägar och att i vissa fall bygga nya vägar förbi

tätorter m.m., ser regeringen en risk i att utbyggnaden av ett fåtal

projekt till en mycket hög standard allvarligt och under lång tid kan

komma att försvåra möjligheterna att genomföra andra angelägna åtgärder på

de aktuella vägsträckorna. Det är därför inte lämpligt att ha en hög

målstandard för vissa vägar där huvuddelen av utbyggnaden av vägarna

ligger efter planperiodens slut. Risken finns då att användningen av

statens resurser inte blir optimal. Dessutom kommer en prövning av

standarden på vägnätet att ske inom ramen för den trafikpolitiska

utredningens arbete. Utredningen har ju fått uppdraget att utarbeta en

nationell plan för kommunikationerna i Sverige. Det är därför mycket

osäkert om projekt som ligger efter år 2003 kan fullföljas.

Mot den angivna bakgrunden förordar regeringen att riksdagen omprövar

sitt beslut om målstandard på riksvägarna E 6 mellan Uddevalla och norska

gränsen, E 4 mellan Gävle och Sundsvall, E 20 mellan Göteborg och Örebro

och E 22 mellan Malmö och Karlskrona. Målstandarden på dessa vägar bör

vara 13 meter med rätt att avvika från målstandard då det är uppenbart att

en avvikelse skulle innebära betydande samhällsekonomiska

effektivitetsvinster. Inga åtgärder bör dock vidtas som hindrar eller

avsevärt fördyrar utbyggnad till högre standard vid en senare tidpunkt.

5.4 Motionsförslag

5.4.1 Väginvesteringarnas allmänna inriktning

I motion T217 (v) framhålls att Vänsterpartiets politik innebär att ett

flertal planerade motorvägsbyggen skrinläggs. Investeringsmedel avsedda

för motorvägsbyggen bör i stället användas för satsningar på

järnvägstrafik, informationsteknologi och biobränsledrivna bussar m.m.

I motion T225 (mp) framhålls att Sverige inom EU bör verka för att

stoppa de infrastrukturinvesteringar som domineras av nya motorvägar.

I motion A442 (mp) framhålls att alltför mycket resurser inriktas på

stora motorvägar och alltför lite på det finmaskiga vägnätet på

landsbygden.

I motion T334 (mp) framhålls att det är nödvändigt att man bygger så

pass mycket att trafiksäkerheten inte äventyras, men även så pass litet

att natur inte skadas, pengar inte slösas och bilismen inte tillåts

expandera. Motionärerna föreslår att Vägverket ges tydliga direktiv att, i

de fall då det finns flera byggalternativ, alltid välja det sparsammaste

och minsta så länge det sker på grund av miljöhänsyn. Bestämmelser om

minimikrav skulle alltså -- säger motionärerna -- basera sig på en

bedömning av miljöhänsyn, ekonomisk sparsamhet och utrymmeskrav, dvs. en

trekravsregel. I motionen anges därefter vissa vägprojekt på vilka den

nämnda regeln borde tillämpas. Slutligen framhålls att Vägverket bör

kartlägga alla övriga vägsträckningar där regeln skulle kunna vara

tillämplig.

I motion T307 (s) framhålls att nuvarande vägning av kriterier för att

beräkna och fördela vägmedel inte ger hela landet en möjlighet att uppnå

en godtagbar vägstandard. Det regionala kriteriet, regional balans, måste

tillmätas större vikt. Vidare betonar motionärerna betydelsen av

satsningar som, förutom underhåll av länsvägarna, också skapar nätverk av

riksvägar med året-runt-standard av hög klass.

5.4.2 Stamvägnätets utbyggnadstakt

I motion T232 (c) säger sig motionärerna kunna acceptera att regeringen

senarelägger några av väginvesteringarna. Programmet bör dock i huvudsak

fullföljas inom den år 1993 fastställda tioårsperioden.

I motion T238 (fp) framhålls att regeringens förslag om att senarelägga

utbyggnaden av stamvägnätet kan godtas i nuvarande statsfinansiella läge.

Planeringen måste emellertid fortsätta, och utbyggnaden i enlighet med

riksdagens beslut år 1993 säkerställas.

I motion T221 (mp) framhålls att de planerade väginvesteringarna enligt

1993 års beslut måste tillbakavisas. Beslutet är enligt motionärerna

starkt undermåligt från miljösynpunkt, vartill kommer att de ekonomiska

kalkylerna inte längre kan anses hållbara. Med den ansträngda situation

som statsfinanserna befinner sig i, är det givet att investeringarna inte

kan genomföras enligt beslutet. Investeringstakten bör därför sänkas till

något under den normala.

I motion A468 (c) utgår motionären från att regeringens förslag om en

målstandard på 13 meters bredd för E 20 på sträckan Göteborg--Örebro

vinner riksdagens bifall. Om så sker, är det enligt motionären angeläget

att den målstandarden uppnås inom ramen för tioårsprogrammet om

stamvägnätets utbyggnadstakt.

5.4.3 Vissa stamvägsavsnitts målstandard

I motion T239 (kds) framhålls att riksdagens beslut förra året om

målstandard för de av regeringen nu aktualiserade vägsträckorna bör stå

fast.

I motionerna T301 (fp), T316 (m) och T337 (s) framhålls att E 6 på

sträckan Uddevalla--norska gränsen snarast möjligt bör byggas ut till

motorväg.

I motion T214 (m) och T532 (s) framhålls att E 4 på stäckan

Norrala--Enånger (norr om Söderhamn) bör ha motorvägsstandard.

I motionerna T340 (m) och T341 (s) framhålls att E 22 på sträckan

Malmö--Kristianstad bör ha motorvägsstandard.

I motion T208 (m) framhålls vikten av att investeringsplanen för E 22,

i dess sträckning genom Blekinge län, fullföljs.

I motion T309 (mp) framhålls att riksdagen bör begära en omprövning av

Vägverkets planer på att bygga en motorväg på sträckan Sunninge--Sund på

E 6, nära Uddevalla.

I motion T334 (mp) framhålls att alternativet med en 13 meter bred väg

på E 4, på sträckan Norrala--Enånger, inte har blivit ordentligt utrett.

Undersökningar av Naturskyddsföreningen visar enligt motionären att en

motorväg på den sträckan inte kommer att behövas de närmaste 50 åren.

I motion T336 (mp) framhålls att Vägverkets medel inte bör tas i anspråk

för att bygga en motorväg på E 20 genom Örebro län.

I motion T203 (mp) framhålls att målstandarden på E 20, sträckan

Göteborg--Örebro, inte bör vara vare sig motorväg eller 13 meters bredd.

Motionärerna betonar också att vägen bör ha samma sträckning som i dag.

5.5 Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin uppfattning att inte minst trafiksäkerhetsskäl

talar för att det kan vara lönsamt att på sikt bygga ut flera av de

stamvägsavsnitt som regeringen aktualiserar till motorvägsstandard. En

utbyggnad nu till 13 meter skulle i vissa fall avsevärt försvåra och

fördyra en framtida förändring av målstandarden. Där sådana fall

föreligger, förutsätter utskottet att regeringen noga prövar om en

utbyggnad till 13 meter bör anstå till dess en högre målstandard bedöms

samhällsekonomiskt och finansiellt möjlig. Vidare utgår utskottet från att

regeringen kommer att låta Vägverket pröva lämplig målstandard för vart

och ett av de aktuella stamvägsavsnitten med utgångspunkt i

samhällsekonomiska bedömningar. Genom en sådan ordning kommer Vägverket,

och i sista hand regeringen, att kunna fastställa den lämpliga

målstandarden för vägavsnitten i fråga.

Av det anförda framgår att riksdagen enligt utskottets mening bör

godkänna vad regeringen anfört om målstandard på ifrågavarande avsnitt av

E 6, E 4, E 20 och E 22. Syftet med samtliga de motionsyrkanden som

avser vissa stamvägsavsnitts målstandard torde genom utskottets

ställningstagande få anses till väsentlig del tillgodosett. Yrkandena bör

därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Den trafikpolitiska utredningen, med sitt uppdrag att utarbeta en

nationell plan för kommunikationerna i Sverige, har -- som nämnts -- att

ta ställning till frågor om förändringar av planerna för investeringar i

trafikens infrastruktur. Resultatet av utredningens arbete kommer att

redovisas genom att regeringen under nästa år förelägger riksdagen förslag

om en ny inriktning för infrastrukturplaneringen. I avvaktan på ett sådant

förslag

är utskottet inte berett att förorda någon sådan förändrad inriktning av

väginvesteringarna som föreslås i de motioner som utskottet redovisat

ovan under rubriken Väginvesteringarnas allmänna inriktning. Dessa

motionsyrkanden bär därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Som regeringen framhåller bör väginvesteringarna genomföras i enlighet

med den prioritering som riksdagen beslutat och som också finns fastställd

i Vägverkets investeringsplan för stamvägnätet. Takten i genomförandet bör

dock även enligt utskottets mening sänkas med hänsyn till det

statsfinansiella läget. Det innebär att investeringarna enligt planen kan

genomföras år 2004, dvs. med ett års försening. Utskottet delar sålunda

inte de motionsledes uttalade uppfattningarna att investeringarna skall

genomföras i en snabbare eller långsammare takt än den regeringen nu

förordar.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet regeringens förslag om

vissa stamvägsavsnitts målstandard samt avstyrker alla motionsyrkanden

i den frågan liksom i frågorna om väginvesteringarnas allmänna

inriktning och stamvägnätets utbyggnadstakt.

6 Anslagsfrågor

6.1 Anslaget A 1. Vägverket: Administrationskostnader

Med anslaget finansieras kostnaderna för Vägverkets ledning,

ekonomiadministration, personaladministration och verkets gemensamma

kostnader.

Regeringen föreslår en medelsanvisning på 463,6 miljoner kronor för

nästa budgetår.

I motion T220 (m) yrkas att riksdagen under anslaget anvisar ett 150

miljoner kronor lägre belopp än vad regeringen föreslagit.

I motion Fi212 (mp) yrkas att riksdagen under anslaget anvisar ett 160

miljoner kronor lägre belopp än vad regeringen föreslagit.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker

motionsyrkandena.

6.2 Anslaget A 2. Drift och underhåll av statliga vägar

Av propositionen framgår att Vägverket på regeringens uppdrag har

redovisat ett underlag gällande drift- och underhållsverksamhet för tiden

1994--2003. I redovisningen framhåller verket att det krävs ett drift- och

underhållsanslag på 9,5 miljarder kronor per år under tio år.

Regeringen betonar att de medel som erfordras för att nå upp till den

av Vägverket föreslagna anslagsnivån under den kommande tioårsperioden

inte kan rymmas inom statsbudgetens ramar. Det finns därför skäl för

regeringen att överväga om den standard på vägnätet som Vägverket har

föreslagit är rimlig. Regeringen erinrar om att konkurrensutsättningen av

produktionsdivisionen har medfört att resurser frigjorts för ett ökat

underhåll av vägnätet. Långsiktigt kan denna rationalisering ge ett

utrymme på ca 1 miljard kronor per år. Regeringen säger sig inte se någon

möjlighet att under den närmaste tiden höja anslaget. Vägverket bör i

stället ompröva sin strategi för drift och underhåll av vägnätet till att

omfatta ett effektiviserat underhåll inom oförändrade ramar.

Regeringen föreslår en medelsanvisning på 5 867,3 miljoner kronor för

nästa budgetår. Vidare föreslår regeringen en låneram om 2 miljarder

kronor för anläggningstillgångar m.m.

I motion T232 (c) föreslås en medelsanvisning som med 1 miljard kronor

överstiger det belopp som regeringen föreslår. Vidare framhålls i motionen

att principen vid beräkning av anslaget måste vara att förvaltningen av

vägkapitalet skall ske på sådant sätt att värdet av gjorda investeringar

inte urholkas. I underlaget för en sådan strategi bör även ingå

möjligheten att skapa ekonomiskt utrymme genom att rationalisera

Vägverkets verksamhet.

I motion T206 (m) framhålls att det är ett kapitalslöseri av stora mått

att investera i nya infrastrukturanläggningar samtidigt som gamla

investeringar får förfalla. Det är därför nödvändigt att utveckla metoder

för att i statsbudgeten säkerställa medel för vägunderhåll. En möjlig väg

är -- betonar motionärerna -- att riksdagen beslutar att

underhållsanslagen alltid skall vara relaterade till befintliga och nya

investeringar. Detta kräver ett beslutsunderlag som är annorlunda utformat

än i dag. Riksdagen bör uppdra åt regeringen att förelägga riksdagen ett

sådant underlag i nästa budgetproposition.

I motion T238 (fp) erinras om Vägverkets bedömning att det behövs en

medelsanvisning på 9,3 miljarder kronor. Om verkets beräkningar stämmer,

bör det -- understryker motionärerna -- ankomma på den trafikpolitiska

utredningen att föreslå lämpliga åtgärder.

I motion T307 (s) framhålls att den trafikpolitiska utredningen bör

pröva behovet av ett särskilt program för reparation, ombyggnad och

tillbyggnad, ett ROT-program, av länsvägnätet.

Utskottet erinrar om det vägpolitiska målet att vägkapitalet skall

säkras. Det målet ligger enligt utskottets mening fast. I nuvarande

finansiella läge ser utskottet i likhet med regeringen dock ingen

möjlighet att höja anslaget över den i propositionen föreslagna nivån.

Därför måste Vägverket söka effektivisera driften och underhållet av

vägnätet inom den ram som nu är möjlig. I sammanhanget vill utskottet

erinra om att riksdagen i december 1994 anvisade 900 miljoner kronor till

underhålls- och reinvesteringsåtgärder för vägar inom ramen för ett anslag

på 2 miljarder kronor för sysselsättningsskapande åtgärder inom

Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde (prop. 1994/95:25, bet.

FiU1, rskr. 145--146).

Med det sagda tillstyrker utskottet regeringens förslag till

medelsanvisning och avstyrker yrkandet i motion T232 (c) om att denna

skall omfatta ett 1 miljard kronor högre belopp.

Till den trafikpolitiska utredningens uppgifter hör att -- med

utgångspunkt i 1988 års trafikpolitiska beslut -- analysera hur

investerings-, underhålls- och driftåtgärder i transportinfrastrukturen

samt andra typer av åtgärder och styrmedel kan bidra till att uppfylla de

trafik-, miljö- och regionalpolitiska målen.

I avvaktan på resultatet av utredningens arbete avstyrker utskottet

alla de övriga motionsyrkanden som nu är i fråga.

Däremot tillstyrker utskottet det nämnda regeringsförslaget om en

låneram på 2 miljarder kronor för anläggningstillgångar m.m.

6.3 Anslaget A 3. Byggande av vägar

Från anslaget betalas kostnaderna för investeringar i stamvägnätet,

övriga riksvägar och särskilda bärighetshöjande åtgärder.

Regeringen föreslår en medelsanvisning på 7,6 miljarder kronor för

nästa budgetår.

Vidare erinrar regeringen om att kapitalkostnaderna för en kredit i

Riksgäldskontoret för finansiering av utbyggnaden av E 6 till motorväg

mellan Stenungsund och Ljungskile årligen belastar anslaget.

I motion T220 (m) föreslås en medelsanvisning som med 750 miljoner

kronor understiger det belopp som regeringen föreslår.

I motion T232 (c) föreslås en medelsanvisning som med 1 miljard kronor

understiger det belopp som regeringen föreslår.

I motion T224 (v) föreslås en medelsanvisning som med

2,2 miljarder kronor understiger det belopp som regeringen föreslår.

I motion Fi212 (mp) föreslås en medelsanvisning som med 5,5 miljarder

kronor understiger det belopp som regeringen föreslår.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning och

avstyrker motionsyrkandena.

Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag om användningen av

anslaget för att täcka den angivna kapitalkostnaden för utbyggnaden av

E 6.

6.4 Anslaget A 4. Byggande av länstrafikanläggningar

Från anslaget betalas Vägverkets kostnader för byggande av länsvägar och

Banverkets kostnader för investeringar i länsjärnvägar. Vidare lämnas från

anslaget bidrag till fullföljande av pågående byggande av

statskommunvägar, till väg- och gatuanläggningar, till kajanläggningar och

fartyg för regional kollektiv person- och godstrafik, till kommunala

flygplatser samt till spåranläggningar för kollektiv persontrafik. Från

anslaget betalas även medel till kollektivtrafikinvesteringar enligt

storstadsöverenskommelserna i de fall någon annan än staten är huvudman

för genomförandet.

Regeringen erinrar om att anslagen för byggande av vägar samt

nyinvesteringar i stomjärnvägar höjdes kraftigt i samband med riksdagens

beslut våren 1993 om investeringar i trafikens infrastruktur. Däremot

ökade inte planeringsramen för investeringar i länstrafikanläggningar

(LTA). Mot den bakgrunden föreslår regeringen nu inga besparingar under

LTA-anslaget.

Medelsanvisningen för nästa budgetår bör enligt regeringen omfatta 2,4

miljarder kronor.

I motion Fi212 (mp) föreslås en medelsanvisning som med 1 miljard kronor

överstiger det belopp som regeringen föreslår.

I motion T224 (v) yrkas "att riksdagen till kommunerna för byggande av

gång- och cykelbanor för budgetåret 1995/96 anvisar 30 000 000 kr utöver

vad regeringen föreslagit".

I motion T221 (mp) framhålls att LTA-anslaget bör öka för att det skall

bli möjligt att utvidga och underhålla cykelbanor,

kollektivtrafikanläggningar, länsjärnvägar och länsvägar.

I motion T307 (s) framhålls att "LTA-anslagen måste ges större

tilldelning".

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning och

avstyrker yrkandet i motion Fi212 (mp) om att riksdagen skall anvisa ett 1

miljard kronor högre belopp än vad regeringen föreslår.

Utskottet erinrar om att riksdagen våren 1994 anvisade

1 200 miljoner kronor för innevarande budgetår under anslaget

Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt till särskilda insatser

för upprustning och underhåll av länsvägar och länsjärnvägar (prop.

1993/94:100 bilaga 7, bet. TU13, rskr. 157). Vidare erinrar utskottet om

det nämnda riksdagsbeslutet i december 1994 att för innevarande budgetår

anvisa 2 miljarder kronor för sysselsättningsskapande åtgärder inom

Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde. Av det beloppet avsåg, som

nämnts, 900 miljoner kronor underhålls- och reinvesteringsåtgärder på det

statliga vägnätet, dvs. bl.a. länsvägarna. Även återstoden av beloppet,

1 100 miljoner kronor, skulle enligt beslutet i stor utsträckning

användas för ändamål till vilka medel anvisas från LTA-anslaget.

LTA-anslaget upptog tidigare en delpost avseende ett statsbidrag till

kommunerna för byggande av cykelleder. Riksdagen beslutade emellertid år

1992 att bidraget skulle upphöra per den 1 januari 1993 och inordnas i ett

nytt generellt bidragssystem (prop. 1991/92:150, bet. FiU29, rskr. 345).

Utskottet anser att det beslutet bör stå fast.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet även motionerna

T221 (mp) yrkande 35, T224 (v) yrkande 12 och T307 (s) yrkande 2.

I motionerna T201 (s) och T209 (c) framhålls vikten av ökat statligt

stöd till kommunerna för att de skall kunna utveckla miljövänlig

kollektivtrafik av t.ex. det slag som spårvägen i Norrköping utgör.

Som framgår av vad utskottet anfört lämnas från LTA-anslaget bidrag

till spåranläggningar för kollektiv persontrafik. Vidare kan nämnas att

Kommunikationsforskningsberedningen initierar och finansierar forskning av

betydelse för utvecklingen av miljövänlig kollektiv persontrafik på lokal

och regional nivå. Med det anförda finner utskottet syftet med motionerna

till väsentlig del tillgodosett. De bör därför lämnas utan någon

riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen.

I motion T321 (s) betonas att cykling är hälsosamt och miljövänligt. Det

finns därför enligt motionärerna flera skäl för att samhället skall

underlätta en ökad användning av cyklar. Vidare framhåller

motionärerna att nedlagda banvallar finns bevarade runt om i landet och

att dessa är väl lämpade att tjäna som cykelleder. Fördelen med sådana

cykelleder, i jämförelse med dem som följer befintliga vägar, är att

cyklisten färdas på en bilfri väg.

Utskottet erinrar om vad det anfört ovan om statsbidraget till

kommunerna för byggande av cykelleder. Vidare vill utskottet fästa

uppmärksamheten på det nationella trafiksäkerhetsprogram för perioden

1995--2000 som fastställts av Vägverket, Rikspolisstyrelsen och Svenska

Kommunförbundet. Programmet har utarbetats med utgångspunkt bl.a. i den av

riksdagen fastställda målsättningen att de oskyddade trafikanternas

situation skall göras säkrare. Med det anförda finner utskottet syftet med

motionen i huvudsak tillgodosett. Denna bör sålunda inte föranleda någon

riksdagens åtgärd och avstyrks därför.

6.5 Anslaget A 5. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar

6.5.1 Bakgrund

Från anslaget betalas bidrag till drift och byggande av enskilda vägar

som tillgodoser ett kommunikationsbehov för fast boende, näringslivet

eller det rörliga friluftslivet. Bidrag lämnas också för vägar som är av

väsentlig betydelse som genomfartsvägar eller som uppsamlingsvägar för

fritidsbebyggelse. Till enskilda vägar räknas även färjleder som drivs av

enskilda. Bidragen betalas ut av Vägverket.

Bidrag till enskild väghållning lämnas också av många kommuner. Enligt

vad utskottet erfarit omfattade de kommunala bidragen under år 1993 ett

sammanlagt belopp på ca 195 miljoner kronor. Vissa kommuner sköter också

själva väghållningen på enskilda vägar. Kostnaden härför uppgick under

samma år till ca 125 miljoner kronor. Det kommunala ekonomiska

engagemanget i den enskilda väghållningen omfattar sålunda totalt ca 320

miljoner kronor per år.

6.5.2 Regeringens överväganden och förslag till medelsanvisning

Regeringen föreslår en medelsanvisning på 329,4 miljoner kronor för

nästa budgetår. Det innebär en halvering av anslaget jämfört med vad som

gäller för innevarande budgetår. Regeringen framhåller också att den ämnar

ta upp förhandlingar med Svenska Kommunförbundet om en överföring av

medlen till kommunerna.

6.5.3 Motionsförslag m.m.

I motion T232 (c) yrkas att riksdagen under anslaget anvisar ett 500

miljoner kronor högre belopp än vad regeringen föreslår.

I motion T333 (c) yrkas att riksdagen beslutar att anslaget skall vara

kvar på nuvarande nivå. Det innebär -- framhåller motionären -- en

medelsanvisning på 987 miljoner kronor för det till 18 månader förlängda

budgetåret 1995/96.

I motion T310 (c) framhålls att regeringen bör göra en omprioritering av

väganslagen till motorvägar till förmån för ett bibehållet anslag till det

enskilda vägnätet.

I motion T330 (c) yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om en

minskning av anslaget till enskilda vägar.

I motionerna T232 (c), T237 (m), T238 (fp), T324 (c), T325 (c), T339

(fp) och T346 (c) uttalas farhågor för att en kommunalisering av

bidragsgivningen skall försämra de enskilda vägarnas tillgänglighet till

skada för skogs- och jordbrukets transporter samt det rörliga

friluftslivet. Det skulle vara mycket olyckligt -- betonas det i en av

dessa motioner -- om enskilda väghållare tvingas sätta upp bommar på grund

av uteblivna väganslag.

I motion T347 (c) yrkas att riksdagen beslutar att statsbidrag till

färjeleden mellan Gränna och Visingsö skall utgå med 70 % av

driftskostnaderna under nästa budgetår och att finansiering skall ske inom

ramen för anvisade medel under ifrågavarande anslag. Vidare framhåller

motionären att regeringen, inom ramen för de aviserade förhandlingarna med

Svenska Kommunförbundet, bör ta upp särskilda förhandlingar med Jönköpings

kommun om en långsiktig finansiering av färjeleden mellan Gränna och

Visingsö.

I motion T324 (c) framhålls att en översyn av principerna för

bidragsgivningen i fråga bör göras så att den svarar mot dagens krav.

Under beredningsarbetet har utskottet mottagit opinionsyttringar och

synpunkter i form av namnlistor och skrivelser från såväl enskilda

personer som olika organisationer.

6.5.4 Utskottets ställningstagande

Utskottet delar den oro som framförs i flera motioner för att en

förändring av stödet till det enskilda vägnätet skulle kunna leda till

försämring i framkomlighet och tillgänglighet. Med hänsyn till det

lågtrafikerade vägnätets betydelse för landsbygden är det utskottets

uppfattning att de samlade medel som anslås från olika håll till enskilda

vägar måste användas så effektivt som möjligt. Mot den bakgrunden bör en

analys göras av stödets användning bl.a. vad avser fördelningen mellan

underhåll och nybyggnad av det statliga stödet, samt av omfattningen och

fördelningen av det kommunala stödet till enskilda vägar. Därvid skall

möjligheten att säkerställa att de enskilda vägarna hålls öppna för alla i

oförändrad utsträckning särskilt beaktas. Det bör också ingå att ta

särskild hänsyn till den färjtrafik som omfattas av anslaget. Analysen bör

vara färdig under år 1995. Utskottet förutsätter att de i propositionen

aviserade förhandlingarna med Svenska Kommunförbundet inte sker förrän

analysen är genomförd.

Vad utskottet nu anfört -- och som synes ägnat att tillgodose syftet

med samtliga motionsyrkanden, utom dem som avser medelsanvisningen -- bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Med hänvisning till det statsfinansiella läget och till vad utskottet

just anfört tillstyrks dock regeringens förslag till medelsanvisning och

avstyrks motionsyrkandena om att denna bör omfatta ett högre belopp än vad

regeringen föreslår.

6.6 Anslaget A 6. Vägverket: Försvarsuppgifter

Från anslaget betalas Vägverkets kostnader för planering m.m. och

investeringar inom totalförsvarets civila delar.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning. Det

innebär att riksdagen under anslaget för nästa budgetår anvisar 43,8

miljoner kronor. Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag att

riksdagen godkänner att Vägverket ges ett beställningsbemyndigande på

10 miljoner kronor för att anskaffa reservbromateriel år 1996 som avser år

1997.

6.7 Anslaget A 8. Uppdragsverksamhet m.m.

Vägverket får utföra uppdrag åt utomstående samt utföra vissa uppgifter

som finansieras med avgifter, under förutsättning att full

kostnadstäckning uppnås. Denna verksamhet redovisas under detta anslag.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en medelsanvisning på

1 000 kr för nästa budgetår.

7 Vissa vägtrafikfrågor

I motion T205 (s) framhålls att åtgärder bör vidtas för att minska

antalet vägtrafikdödade renar. Motionären vill att fler stängsel sätts

upp längs vägarna, att vägsaltningen stoppas, att renägarna tar ett ökat

ansvar för att minska antalet olyckor och att informationen genom bl.a.

media förbättras.

Enligt uppgifter från Vägverkets Region Norr, som utskottet under hand

inhämtat, inträffar ca 4 000 vägtrafikolyckor per år med ren eller annat

större vilt i regionen. Dessa olyckor utgör därmed ca 80 % av det totala

antalet vägtrafikolyckor. Omfattande siktröjningar har genomförts på

delsträckor av E 4 och ytterligare sådana planeras. Vägsaltningen -- som

utskottet nedan återkommer till -- kommer att minska. Viltstängsel

förekommer i betydande omfattning, särskilt i Västerbotten, där antalet

olyckor med älg är större än i Norrbotten. Vägverkets åtgärder omfattar

bl.a. också helikopterspaning efter renanhopningar och varningar till

bilisterna genom meddelanden i lokalradion och tillfälliga vägmärken.

Samerna kan även själva -- utan myndighetsmedverkan -- sätta upp

varningstecken på tillfälligt särskilt riskfyllda vägavsnitt.

Utskottet ser självfallet i likhet med motionären mycket allvarligt på

det problem hon aktualiserar. Med beaktande av det övergripande

väghållnings- och trafiksäkerhetsansvar som riksdagen lagt på Vägverket

kan dock utskottet inte för sin del finna något riksdagens uttalande med

anledning av motionen erforderligt. Denna avstyrks följaktligen.

Saltning av vägar är en fråga som särskilt behandlas i motionerna

T312 (mp) och T335 (kds).

I den förstnämnda motionen framhålls att saltet bör bytas ut mot

uppvärmt grus eller kalkföreningar och att sådan ersättning endast bör få

användas vid underkylt regn. Motionärerna hänvisar till en bestämmelse i

lagen (1985:426) om kemiska produkter och framhåller att riksdagen i

lagens anda bör fatta ett för Vägverket bindande beslut om användningen av

vägsalt.

I den andra motionen, T335 (kds), framhålls att användningen av

vägsalt är förenad med en rad olägenheter och att den därför bör minskas

så långt det är möjligt. Vidare framhåller motionären att det skulle vara

värdefullt om en heltäckande bild av miljökonsekvenserna av fortsatt

vägsaltanvändning kunde utarbetas.

Enligt vad utskottet erfarit ökade saltningen av vägarna under de två

vintrar som föregick årets från 200 000 ton till 400 000 ton. Inför den

nu avslutade vintersäsongen beslutade emellertid Vägverket, som ett led i

en ny strategi för vinterunderhållet,

att minska saltningen med 115 000 ton. Så bedömdes kunna ske utan men för

trafiksäkerheten.

Utskottet har självfallet ingen erinran mot att saltningen minskar, så

länge som trafiksäkerheten inte äventyras. Utskottet förutsätter att

Vägverket fortsätter att söka minska saltningen, om erfarenheterna från

årets vintersäsong ger anledning härtill. Med det anförda finner utskottet

syftet med motionerna i väsentlig mån tillgodosett. Dessa bör därför inte

nu föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen.

I motion T348 (s) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till

bättre skyddsanordningar vid vägavsnitt i anslutning till sjöar och

vattendrag. Nuvarande utformning av vägräcken utgör enligt

motionärerna inte tillräckligt skydd mot trafikolyckor av ett slag som

inträffat i nordvästra Skåne och som närmare beskrivs i motionen.

Utskottet behandlade i sitt av riksdagen godkända fjolårsbetänkande om

Vägverket, 1993/94:TU26, en motion med samma upphovsmän och innehåll som

den nu återgivna. Därvid sade sig utskottet självfallet dela motionärernas

uppfattning om betydelsen av effektiva vägräcken. Utskottet fann

emellertid inte något riksdagens uttalande erforderligt och avstyrkte

motionen med hänvisning till att Vägverkets övergripande väghållnings- och

trafiksäkerhetsansvar även gäller frågor om vägräckens utformning.

Utskottet gör ingen annan bedömning i år och avstyrker därför även den nu

aktuella motionen.

8 Vägplaneringsprocessen m.m.

8.1 Vägplaneringsprocessen

Fördelningen av statens medel till olika vägändamål styrs ytterst av de

mål för trafik- och vägpolitiken som riksdagen fastställde år 1988 och som

utskottet erinrat om i det föregående. En övergripande avvägning av dessa

mål sker genom riksdagens medelsanvisningar för olika vägändamål.

Riksdagens beslut år 1993 om investeringar i trafikens infrastruktur m.m.

innebar att vägsystemet skulle inriktas mot en ökad trafiksäkerhet med

hänsyn tagen till miljö och regional balans. I samband med den sålunda

beslutade inriktningen fastställde riksdagen bl.a. ett stamvägnät och en

planeringsram för investeringar däri om 32 miljarder kronor för

tioårsperioden 1994--2003. En planeringsram för samma period fastställdes

också för andra riksvägar än de som ingår i stamvägnätet, för

länstrafikanläggningar och för bärighetshöjande åtgärder på vägar.

I motion T308 (s) behandlas vägplaneringsprocessen med utgångspunkt i

de bestämmelser som återfinns i förordningen (1991:1809) om rikstäckande

väghållningsplan, regionala väghållningsplaner och planer för

länstrafikanläggningar. Motionärerna vill ha en översyn av bestämmelserna

och betonar att den demokratiska processen på det regionala planet bör

förstärkas. Utskottet har mot den bakgrunden valt att med viss utförlighet

redogöra för förordningens innehåll.

Enligt förordningen skall till ledning vid fördelning av medel för

byggande och drift av statliga vägar upprättas en rikstäckande

väghållningsplan för hela landet och en regional väghållningsplan

för var och en av Vägverkets sju väg- och trafikregioner. För byggande av

allmänna vägar som är länsvägar, länsjärnvägar och andra

trafikanläggningar skall det för varje län upprättas en plan för

länstrafikanläggningar. Samtliga dessa planer skall avse tio år. De

skall emellertid revideras vart tredje år. Här bör inskjutas att utskottet

i sitt betänkande 1994/95:TU13 tillstyrkt ett regeringsförslag att

revideringen av bl.a. den nationella väghållningsplanen och

länstrafikanläggningsplanerna skall ske vart fjärde år (prop. 1994/95:100

bilaga 7).

Den rikstäckande planen upprättas av Vägverket och skall omfatta

angivandet av ett rikstäckande vägnät av riksvägar av särskild betydelse

(stamvägnätet) och av mål för standard på detta vägnät,

den inriktning av byggande och drift på stamvägnätet som är nödvändig

för att nå målen,

förutsättningar, ramar och mål för regionala planer,

övergripande avvägning mellan olika väghållningsåtgärder i den

rikstäckande planen och de regionala planerna,

förslag till fördelning av anslag till olika väghållningsåtgärder och

andra finansiella förutsättningar,

beskrivning av konsekvenser av planens genomförande, bl.a. genom

upprättande av en miljökonsekvensbeskrivning.

Innan den rikstäckande planen upprättas skall Vägverket hämta in

synpunkter på utbyggnad och drift av stamvägnätet från länsstyrelserna,

kommunerna och andra som kan ha ett väsentligt intresse av planen.

Sedan planen upprättats skall Vägverket hämta in yttranden från

länsstyrelserna och vissa i förordningen närmare angivna verk och

myndigheter. Kommunerna skall ges tillfälle att yttra sig.

Slutligen skall den rikstäckande planen godkännas av regeringen.

De regionala väghållningsplanerna upprättas av Vägverkets

väghållningsregioner. De skall bl.a. omfatta mål för standard på riksvägar

och länsvägar i regionen för vilka staten är väghållare och som inte ingår

i stamvägnätet. Planerna skall godkännas av Vägverket.

Varje länsstyrelse skall upprätta en plan för

länstrafikanläggningar som bl.a. omfattar allmänna vägar som är

länsvägar. I planen skall i ordning efter angelägenhetsgrad redovisas alla

företag som beräknas bli utförda under planens giltighetstid med hänsyn

till de medel för byggande av länstrafikanläggningar som anvisas i

statsbudgeten. Innan planen upprättas skall förslag inhämtas från bl.a.

Vägverkets väg- och trafikregion, trafikhuvudmannen och kommunerna i

länet. Länsstyrelsen fastställer planen sedan bl.a. Vägverket yttrat sig

över den. Om Vägverket och länsstyrelsen har olika uppfattningar om

innehållet i en regional väghållningsplan eller en plan för

länstrafikanläggningar skall planen överlämnas till regeringen för att

godkännas resp. fastställas.

I den nämnda motionen, T308 (s), framhålls att regeringens godkännande

av den nationella väghållningsplanen i praktiken endast innebär en

kontroll av att Vägverket investerar i rätt vägnät och håller sig till av

riksdagen angiven målstandard. Planen innehåller ingen utbyggnadsordning

-- säger motionärerna -- och anger endast vägsträckor, inte byggprojekt,

för olika tidsintervaller. Man saknar avgränsade byggprojekt, ekonomiska

beräkningar och en bättre precisering av tiden/turordningen för de

tre--fyra första åren, för vilka planen inte revideras.

Vidare erinrar motionärerna om att riksdagen har definierat ett

nationellt vägnät. Övriga vägar är därmed av mera regional karaktär.

Därför bör antalet planer minska från tre till två. För det nationella

vägnätet bör accepteras ett fortsatt starkt inflytande för riksdagen,

regeringen och Vägverket. Däremot bör inflytandet stärkas -- betonar

motionärerna -- för den regionala nivån genom att övriga vägar hanteras i

länstrafikanläggningsplanen. En sådan ordning skulle ge större

valmöjligheter för den regionala nivån, något som borde vara naturligt för

ett trafiksystem som framför allt skall stödja de regionala transporterna.

Avslutningsvis betonar motionärerna att den demokratiska processen bör

ges möjlighet till ökat inflytande över de frågor som skall behandlas inom

trafikplaneringsområdet. Detta sker bäst genom att länsstyrelsernas

styrelser får en betydligt mer framträdande roll än vad de har i dag.

Utskottet kan konstatera att motionärerna behandlar frågor av

principiell betydelse för vägplaneringsprocessen. Då denna år 1991

fastställdes i sin nuvarande form, framhöll utskottet det angelägna i att

man bibehåller det inslag i planeringsprocessen som innebär att man på

lokal och regional nivå gör avvägningar mellan olika investeringar i

transportsystemet (prop. 1990/91:87, bet. TU26, rskr. 326). Utskottet har

alltjämt den uppfattningen. Till den trafikpolitiska utredningens

uppgifter hör att analysera hur planerings- och finansieringssystemet för

investeringar i transportinfrastrukturen kan anpassas och förbättras för

att bl.a. öka den samhällsekonomiska effektiviteten i transportsektorn.

Utskottet förutsätter att utredningen inom den ramen närmare överväger

motionärernas förslag.

Med det sagda och i avvaktan på resultatet av utredningens arbete

avstyrker utskottet motion T308 (s).

8.2 Vägplaneringsprocessen och den geografiska fördelningen av

väghållningsmedel

Den utförliga redogörelsen ovan för vissa bestämmelser om

vägplaneringsprocessen har valts att tjäna som bakgrund inte bara till

motion T308 (s) utan också till den stora mängd motioner som utskottet nu,

liksom varje år, har att behandla och som innehåller krav på att riksdagen

skall uttala sig för eller mot vissa väghållningsåtgärder i en

kommun, ett län eller en region.

Motioner av det förstnämnda slaget, som brukar starkt överväga,

innebär i allmänhet att väghållningsåtgärderna inom området i fråga skall

komma till stånd tidigare än vad som förutses i planerna eller att detta

område skall tillföras ytterligare medel från de ordinarie väganslagen

eller på annat sätt. Vanligen uttalas också önskemål om att vägar skall

uppgraderas genom att införas i stamvägnätet eller genom att utmärkas som

Europavägar. Till stöd för yrkandena brukar åberopas marknadsmässiga samt

trafik-, miljö- regional- och arbetsmarknadspolitiska överväganden. Detta

mönster återfinns även i årets motioner.

Motioner med krav på att riksdagen skall uttala sig mot

väghållningsåtgärder i en kommun, ett län eller en region innebär vanligen

att planerna på ett visst vägobjekt bör överges eller förändras, så att

det ges en mindre kostnadskrävande utformning, eller att det bör ersättas

av en järnvägsinvestering. Till stöd för sådana yrkanden åberopas främst

miljöpolitiska överväganden.

Utskottet avstyrker regelmässigt och summariskt motionsyrkanden av de

angivna slagen. Så sker med hänvisning till planeringsprocessen och till

vad utskottet anser vara riksdagens roll i denna. Riksdagens grundläggande

uppgift i vägplaneringen är att fastställa dess övergripande mål och

därmed den allmänna inriktningen av de medel som den anvisar för

väghållning. Riksdagen avväger målen och beslutar om medelsanvisningar för

de olika väghållningsändamålen. År 1993 fastställde riksdagen också ett

stamvägnät och beslutade i samband därmed om en långsiktig planeringsram

för stamvägnätets utbyggnad. Riksdagen spelar sålunda en central roll i

vägplaneringsprocessen.

Utskottet vill emellertid betona att det inte är, och inte bör vara,

en uppgift för riksdagen att ta ställning till motionsledes väckta frågor

om väghållningsåtgärder på lokalt, regionalt eller nationellt plan i annan

mån än vad som följer av den angivna rollen i vägplaneringsprocessen. Den

närmare planeringen av de olika vägobjekten och fördelningen av medel för

dessa kräver ett omfattande berednings- och samrådsförfarande samt en

mängd beslut på lokal, regional och nationell nivå av därtill kompetenta

organ.

Utöver den nämnda övergripande planeringen är det enligt utskottets

mening en angelägen uppgift för riksdagen att se till att det skapas en

effektiv organisation för att förvalta de medel som avsätts till

väghållningsåtgärder, i form av investeringar samt drift och underhåll.

Som en följd av den uppgiften är det vidare angeläget att riksdagen följer

upp och utvärderar de åtgärder som vidtas av de kompetenta organen.

Utskottet har i det föregående tagit ställning till flertalet av de

för riksdagen centrala frågorna och avstyrker med hänvisning härtill,

liksom till det nu i övrigt anförda, samtliga de motionsyrkanden som

redovisas i följande sammanställning.

Sydsverige

00>T208 (m)

- yrk. 2 delvis

27>Investeringsplan för riksväg 29 bör fullföljas inom aktuella

tidsramar.

00>T208 (m)

- yrk. 3

27>Riksvägarna 27 och 30 bör ingå i stamvägnätet.

00>T218 (s)

- yrk. 1

27>Riksväg 23 bör byggas ut till Europavägsstandard.

00>T218 (s)

- yrk. 2

27>Riksväg 25 bör rustas upp.

00>T310 (c)

- yrk. 3

27>Vägobjekt i läns- och riksvägsplanerna för Kalmar län bör

tidigareläggas.

00>T338 (mp)

- yrk. 1

27>En miljökonsekvensutredning omfattande strövområdesaspekten bör

göras på E 4 vid förbifarten för Örkelljunga och vad gäller sträckningen

i övrigt av E 4 genom Skåne.

00>T338 (mp)

- yrk. 2

27>Alternativa sträckningar av E 4 genom Skåne bör jämföras från

social konsekvenssynpunkt.

00>T343 (s)

27>En tvärförbindelse mellan västra Blekinge och södra Halland bör

påskyndas.

Syd- och Västsverige

00>T320 (v)

- yrk. 1

27>En satsning bör göras på en Europaväg mellan Göteborg och

Västervik/Oskarshamn som en Baltic Link.

00>T320 (v)

- yrk. 2

27>En arbetsgrupp bör tillsättas för utveckling av Baltic

Link-projektet.

Västsverige

00>T203 (mp)

- yrk. 2

27>Olycksdrabbade avsnitt av E 20 bör byggas om med planskilda

korsningar och förses med viltstaket.

00>T211 (mp)

- yrk. 1

27>De västsvenska länen bör få en ökad medelstilldelning för

länstrafikanläggningar.

00>T301 (fp)

- yrk. 2

27>En förbifart på E 6 vid Uddevalla bör prioriteras.

00>T311 (mp)

27>Planerna på en motorväg mellan Göteborg och Vänersborg bör

omprövas.

00>T313 (v)

- yrk. 1

27>Planerna på en motorväg mellan Borås och Jönköping bör överges till

förmån för en trefilig väg och trafiksäkerhetshöjande åtgärder.

00>T313 (v)

- yrk. 2

27>Besparingar, som uppstår genom att motorvägsplanerna på sträckan

Borås--Jönköping överges, bör satsas på Götalandsbanan.

00>T332 (c)

- yrk. 1

27>Väginvesteringar och trafikförsörjning i Västsverige bör omfattas

av en heltäckande analys.

00>T332 (c)

- yrk. 2

27>Planerna på en motorväg genom Älvsborgs län bör överges till förmån

för planering av en 13 meter bred väg.

00>T332 (c)

- yrk. 3

27>Det mindre vägnätet i Älvsborgs län bör tillföras ökade resurser.

00>T333 (c)

- yrk. 1

27>Mindre vägar, särskilt grusvägar, i Sjuhäradsbygden bör tillföras

ökade resurser.

00>T334 (mp)

- yrk. 2 (delvis)

27>Planerna på motorväg mellan Borås och Jönköping bör omprövas.

00>T339 (fp)

- yrk. 1

27>Vägnäten i norra Älvsborgs län och norra Bohuslän bör upprustas.

00>T339 (fp)

- yrk. 2--3

27>Vägarna i norra Älvsborgs län och norra Bohuslän bör tillföras

ökade resurser för underhåll.

00>T344 (s)

- yrk. 1

27>Vägnätet i norra Älvsborgs län bör tillföras ökade resurser.

00>T344 (s)

- yrk. 2

27>Upprustning av riksväg 45 genom Dalsland bör tidigareläggas.

00>T345 (fp)

27>En bro eller tunnel bör anläggas mellan Svanesund på Orust och

Kolhättan på fastlandet.

Väst- och Mellansverige, nedre och övre Norrland

00>T302 (fp)

27>Den s.k. inlandsvägen, som sträcker sig från Göteborg till

Karesuando, bör uppgraderas till Europaväg.

00>A447 (kds)

- yrk. 2 (delvis)

27>Medel bör utverkas från EU för upprustning av inlandsvägen.

Mellansverige

00>T213 (c,m,fp)

- yrk. 1

27>Värmland bör få utökade resurser vid fördelningen av väganslagen.

00>T304 (s)

27>En förbifart på E 22 vid Söderköping bör prioriteras.

00>T305 (m)

- yrk. 1

27>E 18 och E 20 i Västmanlands och Örebro län bör byggas ut till

motorväg.

00>T305 (m)

- yrk. 2

27>Övriga vägnät i Västmanlands län bör upprustas.

00>T318 (mp,c,v,kds)

- yrk. 1

27>Vägverket bör utreda alternativa sträckningar av riksväg 60 utanför

Ludvika tätort.

00>T318 (mp,c,v,kds)

- yrk. 2

27>Miljökonsekvenser av alternativa sträckningar av riksväg 60 bör

beaktas.

00>T319 (mp)

27>Saltsjöbron i Södertälje bör inte byggas utan i stället en avfart

vid Hagaberg.

00>T322 (fp)

- yrk. 1

27>Länsvägnätet i Östergötland bör rustas upp.

00>T322 (fp)

- yrk. 2

27>Söderköping bör få en förbifart på E 22.

00>T322 (fp)

- yrk. 3

27>En tvärförbindelse mellan Kinda, Åtvidaberg och Valdemarsvik bör

komma till stånd.

00>T322 (fp)

- yrk. 4

27>Riksväg 50 mellan Vadstena och Örebro bör rustas upp.

00>T323 (s)

- yrk. 1

27>Investeringar i Bergslagsdiagonalen får inte förskjutas i

förhållande till nuvarande planering.

00>T323 (s)

- yrk. 2

27>Projektering av nya sträckor av Bergslagsdiagonalen bör

tidigareläggas för att komma i fråga för tilldelning av medel för

beredskapsarbeten.

00>T323 (s)

- yrk. 3

27>Bergslagsdiagonalen bör i sin helhet ingå i stamvägnätet.

00>T329 (c)

27>Länsvägnätet, särskilt grusvägnätet, i Värmland bör få ett extra

anslag på 75 miljoner kronor.

00>T334 (mp)

- yrk. 2 (delvis)

27>Planerna på upprustning av riksväg 50 genom Östergötland bör

omprövas.

00>T336 (mp)

- delvis

27>Vägverkets medel bör inte tas i anspråk för byggande av motorväg på

E 18.

00>T342 (v)

- yrk. 1

27>Arbetet på en ny motorväg genom Uppsala län bör avbrytas.

00>T342 (v)

- yrk. 2

27>Vägverket bör få i uppdrag att föreslå förbättringar av E 4 genom

Uppsala.

Nedre Norrland

00>T217 (v)

- yrk. 2 (delvis)

27>Planerna på en bro över Sundsvallsfjärden bör omprövas.

00>T303 (m)

27>Västernorrlands län bör få en ökad andel av medlen för

vägunderhåll.

00>T314 (s)

- yrk. 1

27>Västernorrlands län bör få en ökad andel av anslagen för

väginvesteringar och för drift och underhåll.

00>T315 (s)

27>Utbyggnaden av E 4 genom Sundsvall bör påskyndas med de från

miljösynpunkt viktigaste etapperna.

00>T317 (kds)

27>Vägnäten i Jämtlands och Västernorrlands län bör tillföras ökade

resurser.

00>T326 (c)

27>Vägnätet i Jämtlands län bör tillföras ökade resurser för

underhåll.

00>T327 (c)

- yrk. 1

27>Länsvägarna i Västernorrland bör förbättras för skogsnäringens

skull.

00>T327 (c)

- yrk. 2

27>Riktade åtgärder bör vidtas för att rusta upp de viktigaste stråken

i Västernorrlands län till godtagbar standard.

00>T327 (c)

- yrk. 3

27>Vägarna i Västernorrlands län bör tillföras 200 miljoner kronor som

extra medel för upprustning.

00>T327 (c)

- yrk. 4

27>Regeringen bör initiera ett påbyggnadspaket, avsett för

Västernorrlands län, till det tidigare bärighetspaketet.

00>T328 (fp)

27>Vägmedel avsedda för andra regioner bör omfördelas till förmån för

Region Mitt.

Övre Norrland

00>T331 (c)

27>Länsvägnätet, särskilt grusvägnätet, i Västerbottens län bör få ett

extra anslag på 200 miljoner kronor.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande bolagisering av Vägverkets produktionsdivision

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:T210 yrkande 9 i denna del,

1994/95:T239 yrkande 8, 1994/95:T306 och 1994/95:T314 yrkandena 2 och 3,

res. 1 (m)

2. beträffande Vägverkets dotterbolag

att riksdagen avslår motion 1994/95:T221 yrkandena 4 och 5,

res. 2 (mp)

3. beträffande vägväsendets finansiering

att riksdagen avslår motion 1994/95:T210 yrkande 9 i denna del,

res. 3 (m)

res. 4 (mp) - motiv.

4. beträffande väginvesteringarnas allmänna inriktning,

stamvägnätets utbyggnadstakt och vissa stamvägsavsnitts målstandard

att riksdagen

dels godkänner regeringens förslag att målstandard på vägarna E 6

mellan Uddevalla och norska gränsen, E 4 mellan Gävle och Sundsvall, E 20

mellan Göteborg och Örebro och E 22 mellan Malmö och Karlskrona bör vara

13 m med rätt att avvika från målstandard då det är uppenbart att en

avvikelse skulle innebära betydande samhällsekonomiska

effektivitetsvinster,

dels avslår motionerna 1994/95:T203 yrkande 1, 1994/95:T208

yrkande 2 i denna del, 1994/95:T214 i denna del, 1994/95:T217 yrkande 2 i

denna del, 1994/95:T221 yrkande 16, 1994/95:T225 yrkande 14, 1994/95:T232

yrkande 3, 1994/95:T238 yrkande 6, 1994/95:T239 yrkande 7, 1994/95:T301

yrkande 1, 1994/95:T307 yrkandena 1 och 4, 1994/95:T309, 1994/95:T316,

1994/95:T334 yrkandena 1 och 3 och yrkande 2 i denna del, 1994/95:T336 i

denna del, 1994/95:T337, 1994/95:T340, 1994/95:T341, 1994/95:T532,

1994/95:A442 yrkande 10 och 1994/95:A468 yrkande 1,

res. 5 (c)

res. 6 (v)

res. 7 (mp)

5. beträffande anslag till Vägverket: Administrationskostnader

att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på

motionerna 1994/95:T220 yrkande 3 och 1994/95:Fi212 yrkande 20 till

Vägverket: Administrationskostnader för budgetåret 1995/96 anvisar ett

ramanslag på 463 631 000 kr,

res. 8 (m)

res. 9 (mp)

6. beträffande drift och underhåll av statliga vägar m.m.

att riksdagen

dels med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion

1994/95:T232 yrkande 7 till Drift och underhåll av statliga vägar för

budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 5 867 250 000 kr,

dels avslår motionerna 1994/95:T206 yrkande 2, 1994/95:T232

yrkande 5 i denna del, 1994/95:T238 yrkande 7 och 1994/95:T307 yrkande

3,

res. 10 (m)

res. 11 (c)

7. beträffande låneram

att riksdagen godkänner regeringens förslag att en låneram om totalt

2 000 miljoner kronor får användas för inköp av såväl

omsättningstillgångar och anläggningstillgångar som för broar som ersätter

färjor,

8. beträffande anslag till Byggande av vägar

att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på

motionerna 1994/95:T220 yrkande 1, 1994/95:T224 yrkande 9, 1994/95:T232

yrkande 6 och 1994/95:Fi212 yrkande 21 till Byggande av vägar för

budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 7 592 656 000 kr,

res. 12 (m)

res. 13 (c)

res. 14 (v)

res. 15 (mp)

9. beträffande utbyggnaden av E 6 till motorväg på delen

Stenungsund--Ljungskile

att riksdagen godkänner vad som anförs i propositionen om användningen

av anslaget Byggande av vägar för att täcka viss kapitalkostnad för

utbyggnaden av väg E 6 till motorväg på delen Stenungsund--Ljungskile,

10. beträffande anslag till Byggande av länstrafikanläggningar

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på

motionerna 1994/95:T221 yrkande 35, 1994/95:T224 yrkande 12, 1994/95:T307

yrkande 2 och 1994/95:Fi212 yrkande 22 till Byggande av

länstrafikanläggningar för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på

2 374 000 000 kr,

res. 16 (mp)

11. beträffande stöd till miljövänlig kollektivtrafik

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:T201 och 1994/95:T209,

12. beträffande ökad användning av cyklar

att riksdagen avslår motion 1994/95:T321,

13. beträffande bidrag till drift och byggande av enskilda vägar

m.m.

att riksdagen

dels med bifall till regeringens förslag samt med avslag på

motionerna 1994/95:T232 yrkande 9, 1994/95:T310 yrkande 2, 1994/95:T330

och 1994/95:T333 yrkande 2 till Bidrag till drift och byggande av

enskilda vägar för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på

329 449 000 kr,

dels med anledning av motionerna 1994/95:T232 yrkande 8,

1994/95:T237 yrkande 11, 1994/95:T238 yrkande 8, 1994/95:T324,

1994/95:T325, 1994/95:T339 yrkande 4, 1994/95:T346 och

1994/95:T347 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

res. 17 (m) - villk. res. 9

res. 18 (c, mp)

14. beträffande anslag till Vägverket: Försvarsuppgifter

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Vägverket:

Försvarsuppgifter för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag

på 43 826 000 kr,

15. beträffande beställningsbemyndigande

att riksdagen godkänner regeringens förslag att Vägverket ges ett

beställningsbemyndigande på 10 000 000 kr för att anskaffa

reservbromateriel år 1996 som avser år 1997,

16. beträffande anslag till Vägverket: Uppdragsverksamhet m.m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Vägverket:

Uppdragsverksamhet m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 1

000 kr,

17. beträffande vägtrafikdödade renar

att riksdagen avslår motion 1994/95:T205 i denna del,

18. beträffande saltning av vägar

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:T312 och 1994/95:T335,

res. 19 (mp)

19. beträffande vägräcken

att riksdagen avslår motion 1994/95:T348,

20. beträffande vägplaneringsprocessen

att riksdagen avslår motion 1994/95:T308,

21. beträffande vägplaneringsprocessen och den geografiska

fördelningen av väghållningsmedel

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:T203 yrkande 2, 1994/95:T208

yrkande 2 i denna del och yrkande 3, 1994/95:T211 yrkande 1, 1994/95:T213

yrkande 1, 1994/95:T217 yrkande 2 i denna del, 1994/95:T218 yrkandena 1

och 2, 1994/95:T301 yrkande 2, 1994/95:T302, 1994/95:T303, 1994/95:T304,

1994/95:T305, 1994/95:T310 yrkande 3, 1994/95:T311, 1994/95:T313,

1994/95:T314 yrkande 1, 1994/95:T315, 1994/95:T317, 1994/95:T318,

1994/95:T319, 1994/95:T320, 1994/95:T322, 1994/95:T323,

1994/95:T326, 1994/95:T327, 1994/95:T328, 1994/95:T329,

1994/95:T331, 1994/95:T332, 1994/95:T333 yrkande 1, 1994/95:T334

yrkande 2 i denna del, 1994/95:T336 i denna del, 1994/95:T338,

1994/95:T339 yrkandena 1--3, 1994/95:T342, 1994/95:T343,

1994/95:T344, 1994/95:T345 och 1994/95:A447 yrkande 2 i denna del.

Stockholm den 4 april 1995

På trafikutskottets vägnar

Monica Öhman

I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Wiggo Komstedt (m), Håkan

Strömberg (s), Bo Nilsson (s), Jan Sandberg (m), Ulrica Messing (s),

Krister Örnfjäder (s), Tom Heyman (m), Kenth Skårvik (fp), Hans Stenberg

(s), Karl-Erik Persson (v), Monica Green (s), Lena Sandlin (s),

Claes-Göran Brandin (s), Ulla Löfgren (m), Sven Bergström (c) och Roy

Ottosson (mp).

Reservationer

1. Bolagisering av Vägverkets produktionsdivision (mom. 1)

Wiggo Komstedt, Jan Sandberg, Tom Heyman och Ulla Löfgren (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med

"Utskottet vill" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande

lydelse:

Med anledning av de något otydliga uttalandena i propositionen om

tidpunkten för en bolagisering av produktionsdivisionen vill utskottet

framhålla att fjolårets riksdagsbeslut står fast. Det innebär att

bolagiseringen skall ske per den 1 januari 1996. Härigenom når man den

säkraste garantin för att Vägverkets beställarkompetens skall utvecklas i

den takt som är önskvärd. Utskottet förutsätter sålunda att regeringen,

när den återkommer till riksdagen med förslag till huvudman för

produktionsbolaget, inte förelägger riksdagen förslag som avviker från det

nämnda beslutet.

Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att syftet med motionerna

T210 (m) och T239 (kds) i nu aktuella delar torde få anses tillgodosett --

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Övriga motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande bolagisering av Vägverkets produktionsdivision

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:T210 yrkande 9 i denna

del och 1994/95:T239 yrkande 8 samt med avslag på motionerna 1994/95:T306

och 1994/95:T314 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

2. Vägverkets dotterbolag (mom. 2)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med

"Utskottet finner" och på s. 18 slutar med "yrkandena 4 och 5" bort ha

följande lydelse:

Som framhålls i motion T221 (mp) finns det anledning att ifrågasätta

systemet att bygga vägar som på sikt skall vara självfinansierande via

dotterbolag som ägs av staten (förvaltas av Vägverket). Vid förseningar

kan projekt fördyras ytterligare på grund av de löpande kostnader som ett

bolag har. Om projekten låg helt under Vägverkets administration kunde

resurser vid eventuella problem och fördröjningar omprioriteras. Därigenom

skulle administrationskostnaderna minska.

Med hänvisning till det anförda instämmer utskottet i yrkandena 4 och

5 i motion T221 (mp). Enligt det förstnämnda bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna att vägprojekt i mycket restriktiv omfattning bör

läggas i dotterbolag till Vägverket. Enligt det sistnämnda yrkandet bör

riksdagen hos regeringen begära att Vägverket ges direktiv om att

ytterligare anpassa sin verksamhet så att de administrativa kostnaderna

inte ökar vid förseningar av projekt.

Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motion T221 (mp)

yrkandena 4 och 5 tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande Vägverkets dotterbolag

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:T221 yrkandena 4 och 5 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Vägväsendets finansiering (mom. 3)

Wiggo Komstedt, Jan Sandberg, Tom Heyman och Ulla Löfgren (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "Som

framgår" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning och tillstyrker yrkande 9 i

motion T210 (m) i den del yrkandet avser ett direktare samband mellan

statens inkomster och utgifter på vägområdet.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande vägväsendets finansiering

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:T210 yrkande 9 i denna del

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Vägväsendets finansiering (mom. 3)

-- motiveringen

Roy Ottosson (mp) anser:

att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "Som framgår"

och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar inte motionärernas uppfattning att ett

direktare samband mellan statens inkomster och utgifter på

vägområdet bör eftersträvas. Det skulle innebära en öronmärkning av pengar

från statsbudgetens inkomstsida till vissa

utgiftsanslag. Därmed skulle dessa budgetmedel undandras en

normal prioritering mellan olika önskemål, både vad gäller

utformningen av statens skatter och vad gäller de behov som

statens utgifter avser täcka. Såvitt utskottet kunnat utröna

syftar motionärernas förslag till att försäkra vägväsendet en

bättre och mer oberoende finansiering. Med hänsyn till att en

tredjedel av innevarande budgetsårs statliga utgifter täcks med

nya lån och att statslånen sammantaget uppgår till över 90 % av BNP,

anser utskottet att motionärernas förslag är synnerligen

obetänkt. I praktiken skulle förslaget, om det genomfördes,

innebära omfattande besparingskrav på andra delar av den

offentliga sektorn.

Utskottet avstyrker således motion T210 (m) yrkande 9.

5. Väginvesteringarnas allmänna inriktning, stamvägnätets

utbyggnadstakt och vissa stamvägsavsnitts målstandard (mom. 4)

Sven Bergström (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med "Som

regeringen" och slutar med "stamvägnätets utbyggnadstakt" bort ha

följande lydelse:

Som framhålls i motion T232 (c) innebar riksdagens beslut år 1993 för

första gången en 10-årig investeringsplanering. Utskottet kan med hänsyn

till det statsfinansiella läget godta att väginvesteringarna nu

senareläggs men vill dock betona att det år 1993 beslutade programmet för

väginvesteringar i huvudsak bör fullföljas inom 10-årsperioden.

Vad utskottet nu anfört om stamvägnätets utbyggnadstakt bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottets

ställningstagande innebär att motion T232 (c) yrkande 3 tillstyrks. Vidare

torde syftet med motion A468 (c) yrkande 1 få anses tillgodosett.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet regeringens förslag om

vissa stamvägsavsnitts målstandard och avstyrker alla motionsyrkanden

i den frågan liksom i frågan om väginvesteringarnas allmänna

inriktning. Vad gäller motionsyrkandena om stamvägnätets utbyggnadstakt

har utskottet just angivit sitt ställningstagande till två av dem. De

övriga två, som återfinns i motionerna T221 (mp) och T238 (fp), avstyrks.

dels att utskottets hemställan under mom. 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande väginvesteringarnas allmänna inriktning,

stamvägnätets utbyggnadstakt och vissa stamvägsavsnitts målstandard

att riksdagen

dels godkänner regeringens förslag att målstandard på vägarna E 6

mellan Uddevalla och norska gränsen, E 4 mellan Gävle och Sundsvall,

E 20 mellan Göteborg och Örebro och E 22 mellan Malmö och Karlskrona bör

vara 13 m med rätt att avvika från målstandard då det är uppenbart att en

avvikelse skulle innebära betydande samhällsekonomiska

effektivitetsvinster,

dels med bifall till motion 1994/95:T232 yrkande 3 och med

anledning av motion 1994/95:A468 yrkande 1 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

dels avslår motionerna 1994/95:T203 yrkande 1, 1994/95:T208

yrkande 2 i denna del, 1994/95:T214 i denna del, 1994/95:T217 yrkande 2 i

denna del, 1994/95:T221 yrkande 16, 1994/95:T225 yrkande 14, 1994/95:T238

yrkande 6, 1994/95:T239 yrkande 7, 1994/95:T301 yrkande 1, 1994/95:T307

yrkandena 1 och 4, 1994/95:T309, 1994/95:T316, 1994/95:T334 yrkandena 1

och 3 och yrkande 2 i denna del, 1994/95:T336 i denna del, 1994/95:T337,

1994/95:T340, 1994/95:T341, 1994/95:T532 och 1994/95:A442 yrkande 10,

6. Väginvesteringarnas allmänna inriktning, stamvägnätets

utbyggnadstakt och vissa stamvägsavsnitts målstandard (mom. 4)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med

"Utskottet vidhåller" och på s. 25 slutar med "stamvägnätets

utbyggnadstakt" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion T217 (v) uttalade uppfattningen

att minskad biltrafik är en förutsättning för vårt framtida, ekologiskt

uthålliga samhälle. Investeringsmedel bör därför överföras från nya

motorvägsbyggen till investeringar i järnvägstrafik,

informationsteknologi, biobränsledrivna bussar m.m.

Som en följd av detta ställningstagande anser utskottet att 1993 års

riksdagsbeslut om ett stamvägnät -- i hög grad präglat av motorvägar --

bör omprövas.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Utskottets ställningstagande innebär att syftet med

motion T217 (v) yrkande 2 -- i den del yrkandet avser väginvesteringarnas

allmänna inriktning -- torde få anses tillgodosett.

Vidare torde syftet med följande motionsyrkanden få anses

tillgodosett: T225 (mp) yrkande 14, T307 (s) yrkande 1,

T309 (mp), T334 (mp) yrkande 1, yrkande 2, i den del det avser visst

stamvägsavsnitts målstandard, och yrkande 3, T336 (mp) i den del motionen

avser visst stamvägsavsnitts målstandard och

A442 (mp) yrkande 10.

Övriga motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under mom. 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande väginvesteringarnas allmänna inriktning,

stamvägnätets utbyggnadstakt och vissa stamvägsavsnitts målstandard

att riksdagen

dels med anledning av regeringens förslag om vissa

stamvägsavsnitts målstandard samt motionerna 1994/95:T217 yrkande 2 i

denna del, 1994/95:T225 yrkande 14, 1994/95:T307 yrkande 1, 1994/95:T309,

1994/95:T334 yrkande 1, yrkande 2 i denna del och yrkande 3, 1994/95:T336

i denna del och 1994/95:A442 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

dels avslår motionerna 1994/95:T203 yrkande 1, 1994/95:T208 yrkande

2 i denna del, 1994/95:T214 i denna del, 1994/95:T221 yrkande 16,

1994/95:T232 yrkande 3, 1994/95:T238 yrkande 6, 1994/95:T239 yrkande 7,

1994/95:T301 yrkande 1, 1994/95:T307 yrkande 4, 1994/95:T316,

1994/95:T337, 1994/95:T340, 1994/95:T341, 1994/95:T532 och

1994/95:A468 yrkande 1,

7. Väginvesteringarnas allmänna inriktning, stamvägnätets

utbyggnadstakt och vissa stamvägsavsnitts målstandard (mom. 4)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med

"Utskottet vidhåller" och på s. 25 slutar med "stamvägnätets

utbyggnadstakt" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill till en början knyta an till den internationella aspekt

på infrastrukturinvesteringarnas allmänna inriktning som tas upp i motion

T225 (mp). Utskottet delar motionärernas uppfattning att regeringen bör

utnyttja medlemskapet i EU till att motverka de överdrivna satsningar på

motorvägar som sker inom unionen, däri inbegripet vårt eget land.

Utskottet anser att de trafikpolitiska målen om en god miljö och en

regional balans i alltför hög grad har åsidosatts i 1993 års

riksdagsbeslut om väginvesteringarnas inriktning. Med tanke dessutom på

den ansträngda situationen för statsfinanserna och de bristfälliga

ekonomiska kalkyler som beslutet vilar på kan det -- som framhålls i

motion T221 (mp) -- inte bli tal om att genomföra beslutet i den takt som

ursprungligen avsågs.

Hela frågan om väginvesteringarnas inriktning bör enligt utskottets

mening bli föremål för en radikal omprövning. En sådan bör -- som

framhålls i motion A442 (mp) -- resultera i att satsningar på motorvägar

minskar till förmån för upprustning av grusvägar, länsvägar och vägnätet i

övrigt.

En sådan omorientering av vägpolitiken kräver också -- som framhålls i

motion T334 (mp) -- en förändrad planeringsprocess. Den bör utformas så

att alla som berörs av ett vägbygge ges ökade möjligheter till inflytande.

Vägverket bör inom ramen för sin planering utgå från den trekravsregel som

motionärerna föreslår skall tillämpas. Den innebär att man, i de fall då

det finns flera byggalternativ, alltid väljer det sparsammaste och minsta

så länge det sker på grund av miljöhänsyn. Inriktningen bör alltid vara --

som understryks i motion T334 (mp) -- att man bygger så pass mycket att

trafiksäkerheten inte äventyras, men även att man bygger så pass litet att

natur inte skadas, pengar inte slösas och bilismen inte tillåts expandera.

Nu angivna riktlinjer bör Vägverket tillämpa på t.ex. E 4, sträckan

Norrala--Enånger, där alternativet med en 13-metersväg inte blivit

ordentligt utrett. Undersökningar gjorda av Naturskyddsföreningen visar

att motorväg på den sträckan inte kommer att behövas under de närmaste 50

åren. Vidare bör Vägverket -- i enlighet med vad som framhålls i motion

T334 (mp) -- kartlägga alla övriga vägsträckningar där trekravsregeln är

tillämplig.

Utskottet delar också den i motion T309 (mp) uttalade uppfattningen

att någon motorväg på E 6 över Sunninge--Sund inte bör komma i fråga.

Däremot bör alternativet med en anslutning till den redan befintliga vägen

utanför Uddevalla utredas.

Utskottet ställer sig också bakom kraven i motionerna T203 (mp) och

T336 (mp) på att någon utbyggnad till motorväg inte bör komma till stånd

på E 20, sträckan Göteborg--Örebro. Som framhålls i den förstnämnda

motionen behöver vägen inte heller byggas ut till 13 meters bredd och ges

ny sträckning.

Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att de nämnda motionerna

tillstyrks i här berörda delar -- bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande innebär att syftet med en rad

motionsyrkanden, som utskottet behandlar i en annan del av detta

betänkande, torde få anses tillgodosett. Det gäller till en början

följande yrkanden:

T203 (mp) yrkande 2 med krav på att olycksdrabbade avsnitt av E 20 på

sträckan Göteborg--Örebro bör byggas om med planskilda korsningar och

förses med viltstaket,

T211 (mp) yrkande 1 med krav på att de västsvenska länen bör få en ökad

medelstilldelning för länstrafikanläggningar,

T311 (mp) med krav på att planerna på en motorväg mellan Göteborg och

Vänersborg omprövas,

T319 (mp) med krav på att planerna på Saltsjöbron i Södertälje överges

till förmån för en avfart vid Hagaberg,

T334 (mp) yrkande 2 i den del yrkandet avser krav på omprövning av

planerna på en motorväg mellan Borås och Jönköping och på upprustning av

riksväg 50 genom Östergötland,

T336 (mp) i den del motionen avser krav på att Vägverkets medel inte

skall tas i anspråk för byggande av motorväg på E 18,

T338 (mp) yrkande 1 med krav på en miljökonsekvensutredning på E 4 vid

förbifarten för Örkelljunga och vad gäller sträckningen i övrigt av E 4

genom Skåne,

T338 (mp) yrkande 2 med krav på att alternativa sträckningar av E 4

genom Skåne jämförs från social konsekvenssynpunkt.

Av utskottets ställningstagande följer vidare att syftet med motionerna

T217 (v) yrkande 2, i den del det avser väginvesteringarnas allmänna

inriktning, torde få anses tillgodosett. Detsamma gäller motion T307 (s)

yrkande 1 med krav på att trafikpolitikens regionalpolitiska mål skall

tillmätas ökad betydelse vid beräkning och fördelning av vägmedel.

Övriga nu aktuella motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under mom. 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande väginvesteringarnas allmänna inriktning,

stamvägnätets utbyggnadstakt och vissa stamvägsavsnitts målstandard

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:T203 yrkande 1,

1994/95:T221 yrkande 16, 1994/95:T225 yrkande 14, 1994/95:T309,

1994/95:T334 yrkandena 1 och 3 och yrkande 2 i denna del, 1994/95:T336 i

denna del och 1994/95:A442 yrkande 10, med anledning av regeringens

förslag om vissa stamvägsavsnitts målstandard samt motionerna 1994/95:T217

yrkande 2 i denna del och 1994/95:T307 yrkande 1 samt med avslag på

motionerna 1994/95:T208 yrkande 2 i denna del, 1994/95:T214 i denna del,

1994/95:T232 yrkande 3, 1994/95:T238 yrkande 6, 1994/95:T239 yrkande 7,

1994/95:T301 yrkande 1, 1994/95:T307 yrkande 4, 1994/95:T316,

1994/95:T337, 1994/95:T340, 1994/95:T341, 1994/95:T532 och 1994/95:A468

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Anslag till Vägverket: Administrationskostnader (mom. 5)

Wiggo Komstedt, Jan Sandberg, Tom Heyman och Ulla Löfgren (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med

"Utskottet tillstyrker" och slutar med "avstyrker motionsyrkandena" bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion T220 (m) uttalade uppfattningen att

regeringens sänkta ambitionsnivå i fråga om väginvesteringarna, liksom

även rationaliseringar i Vägverkets administration, gör det möjligt att

minska medelsanvisningen i förhållande till regeringens förslag. Den i

motionen föreslagna medelsanvisningen, 150 miljoner kronor, synes

utskottet väl avvägd. Utskottet tillstyrker motionen i den delen. Genom

detta ställningstagande torde syftet med motion Fi212 (mp) få anses

tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under mom. 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande anslag till Vägverket: Administrationskostnader

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:T220 yrkande 3 samt med

anledning av regeringens förslag och motion 1994/95:Fi212 yrkande 20 till

Vägverket: Administrationskostnader för budgetåret 1995/96

anvisar ett ramanslag på 313 631 000 kr,

9. Anslag till Vägverket: Administrationskostnader (mom. 5)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med

"Utskottet tillstyrker" och slutar med "avstyrker motionsyrkandena" bort

ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker yrkandet i motion Fi212 (mp) att riksdagen under

anslaget bör anvisa ett 160 miljoner kronor lägre belopp än vad regeringen

föreslår. Medelsanvisningen bör således omfatta 303,6 miljoner kronor.

Genom detta ställningstagande torde syftet med motion T220 (m) yrkande 3

få anses tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under mom. 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande anslag till Vägverket: Administrationskostnader

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi212 yrkande 20 samt med

anledning av regeringens förslag och motion 1994/95:T220 yrkande 3 till

Vägverket: Administrationskostnader för budgetåret 1995/96 anvisar

ett ramanslag på 303 631 000 kr,

10. Drift och underhåll av statliga vägar m.m. (mom. 6)

Wiggo Komstedt, Jan Sandberg, Tom Heyman och Ulla Löfgren (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med

"Utskottet erinrar" och på s. 27 slutar med "i fråga" bort ha följande

lydelse:

Utskottet föreslår att riksdagen under anslaget anvisar ett 200

miljoner kronor lägre belopp än vad regeringen föreslår. Besparingen bör

enligt utskottets mening komma det enskilda vägnätet till godo.

Av det anförda följer att utskottet avstyrker motion T232 (c) yrkande

7.

Utskottet ansluter sig till den i motion T206 (m) uttalade

uppfattningen att det är nödvändigt att utveckla metoder för att

säkerställa medel för vägunderhåll. En möjlig väg vore att besluta om att

underhållsanslagen alltid skall vara relaterade till befintliga och nya

investeringar. Detta kräver dock, som betonas i motionen, ett

beslutsunderlag som har en annan utformning än i dag. Utskottet delar

motionärernas uppfattning att regeringen bör förelägga riksdagen ett

beslutsunderlag i nästa budgetproposition. Med det sagda tillstyrker

utskottet yrkande 2 i motion T206 (m). Syftet med övriga nu aktuella

motionsyrkanden torde genom utskottets ställningstagande få anses

tillgodosett.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande drift och underhåll av statliga vägar m.m.

att riksdagen

dels med anledning av regeringens förslag och med avslag på motion

1994/95:T232 yrkande 7 till Drift och underhåll av statliga vägar för

budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 5 667 250 000 kr,

dels med bifall till motion 1994/95:T206 yrkande 2 samt med

anledning av motionerna 1994/95:T232 yrkande 5 i denna del, 1994/95:T238

yrkande 7 och 1994/95:T307 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

11. Drift och underhåll av statliga vägar m.m. (mom. 6)

Sven Bergström (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med

"Utskottet erinrar" och på s. 27 slutar med "i fråga" bort ha följande

lydelse:

Regeringens förslag till medelsanvisning kan enligt utskottets mening

inte accepteras. Minskningen i förhållande till Vägverkets förslag är

alltför kraftig och skulle, om den godtogs av riksdagen, kunna leda till

ytterligare allvarliga försämringar av det lågtrafikerade vägnätets

standard -- i strid mot den vägpolitiska målsättning som avser regional

balans.

Mot den angivna bakgrunden tillstyrker utskottet förslaget i motion

T232 (c) om att riksdagen under anslaget anvisar ett 1 miljard kronor

högre belopp än vad regeringen föreslår.

Även utskottet bekänner sig till den i motion T232 (c) hävdade

principen att vägkapitalet skall förvaltas på sådant sätt att värdet av

gjorda investeringar inte urholkas. För att kunna upprätthålla en sådan

princip krävs en långsiktig strategi för drift- och underhållsåtgärder.

Strategin måste syfta till att dels komma i fatt den eftersläpning i

underhållet som finns på vägarna, dels att långsiktigt säkerställa en

fullgod nivå. I underlaget för strategin bör -- som betonas i motionen --

även ingå möjligheten att skapa ekonomiskt utrymme genom att rationalisera

Vägverkets verksamhet.

Av det anförda följer att även utskottet anser att regeringen bör

förelägga riksdagen en analys av, och ett förslag till, strategi för drift

och underhåll av vägar i ett långsiktigt perspektiv. Vad utskottet nu

anfört -- och som innebär att motion T232 (c) yrkande 5 i här berörd del

tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande innebär att syftet med övriga nu aktuella

motionsyrkanden torde få anses tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under mom. 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande drift och underhåll av statliga vägar m.m.

att riksdagen

dels med bifall till motion 1994/95:T232 yrkande 7 och med

anledning av regeringens förslag till Drift och underhåll av statliga

vägar för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 6 867 250 000

kr,

dels med bifall till motion 1994/95:T232 yrkande 5 i denna del

samt med anledning av motionerna 1994/95:T206 yrkande 2, 1994/95:T238

yrkande 7 och 1994/95:T307 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

12. Anslag till Byggande av vägar (mom. 8)

Wiggo Komstedt, Jan Sandberg, Tom Heyman och Ulla Löfgren (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med

"Utskottet tillstyrker" och slutar med "avstyrker motionsyrkandena" bort

ha följande lydelse:

Som framhålls i motion T220 (m) är reella budgetförstärkningar i

nuvarande finansiella läge av stor vikt. Det kan därför vara motiverat att

ta 1993 års program för investeringar i infrastrukturen under omprövning.

Ytterligare något eller ett par års försening kan accepteras. Genom

prioritering av påbörjade projekt, och därefter en prioritering av de

vägsträckor som behöver förbättras av miljö- och trafiksäkerhetsskäl, kan

en nivåsänkning av investeringarna utöver regeringens förslag uppnås.

Projekt inom investeringsprogrammet som kan finansieras utan att belasta

statsbudgeten, t.ex. genom vägavgifter, bör genomföras i den takt det är

möjligt.

Utskottet ställer sig, med hänvisning till det anförda, bakom

motionärernas förslag att riksdagen under anslaget bör anvisa ett 750

miljoner kronor lägre belopp än vad regeringen föreslagit.

Medelsanvisningen bör sålunda omfatta 6,8 miljarder kronor. Detta

ställningstagande innebär att motion T220 (m) yrkande 1 tillstyrks och att

syftet med motion T232 (c) yrkande 6 torde få anses tillgodosett. Övriga

nu aktuella motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under mom. 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande anslag till Byggande av vägar

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:T220 yrkande 1, med

anledning av regeringens förslag och motion 1994/95:T232 yrkande 6 samt

med avslag på motionerna 1994/95:T224 yrkande 9 och 1994/95:Fi212 yrkande

21 till Byggande av vägar för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag

på 6 842 656 000 kr,

13. Anslag till Byggande av vägar (mom. 8)

Sven Bergström (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med

"Utskottet tillstyrker" och slutar med "avstyrker motionsyrkandena" bort

ha följande lydelse:

Nuvarande statsfinansiella läge nödvändiggör vissa omprioriteringar av

väghållningsmedlens användning på sätt som framhålls i motion T232 (c).

Utskottet kan därför ställa sig bakom motionärernas tanke att

motorvägsbyggandet nu får en lägre prioritet än tidigare till förmån för

angelägnare satsningar inom vägsektorn. Med det sagda tillstyrker

utskottet yrkandet i motion T232 (c) om att riksdagen under anslaget

anvisar ett 1 miljard kronor lägre belopp än vad regeringen föreslagit

eller således 6,6 miljarder kronor. Detta ställningstagande innebär att

syftet med motion T220 (m) yrkande 1 torde få anses tillgodosett. Övriga

nu aktuella motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under mom. 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande anslag till Byggande av vägar

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:T232 yrkande 6, med

anledning av regeringens förslag och motion 1994/95:T220 yrkande 1 samt

med avslag på motionerna 1994/95:T224 yrkande 9 och 1994/95:Fi212 yrkande

21 till Byggande av vägar för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag

på 6 592 656 000 kr,

14. Anslag till Byggande av vägar (mom. 8)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med

"Utskottet tillstyrker" och slutar med "avstyrker motionsyrkandena" bort

ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är Sverige på det hela taget färdigbyggt när

det gäller vägar. Vi lever nu i ett helt annat samhälle, sett från

kommunikationssynpunkt. Vägtrafik kommer i framtiden inte att stå för en

ökad andel av transporterna. Skall vi klara miljömålen och den

internationella solidariteten måste Sveriges biltrafik minska -- oavsett

katalysatorer och miljövänligare drivmedel.

Mot bakgrund av dessa överväganden tillstyrker utskottet yrkandet i

motion T224 (v) om att riksdagen under anslaget anvisar ett 2,2 miljarder

kronor lägre belopp än vad regeringen föreslår. Genom detta

ställningstagande torde syftet med yrkande 21 i motion Fi212 (mp) få anses

delvis tillgodosett. Övriga nu aktuella motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under mom. 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande anslag till Byggande av vägar

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:T224 yrkande 9,

med anledning av regeringens förslag och motion 1994/95:Fi212 yrkande 21

samt med avslag på motionerna 1994/95:T220 yrkande 1 och 1994/95:T232

yrkande 6 till Byggande av vägar för budgetåret 1995/96 anvisar ett

ramanslag på 5 417 656 000 kr,

15. Anslag till Byggande av vägar (mom. 8)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med

"Utskottet tillstyrker" och slutar med "avstyrker motionsyrkandena" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med de motionärer som står bakom motion

Fi212 (mp), att utbyggnaden av miljövänliga transportsystem bör

prioriteras och anser därför att anslaget för byggande av vägar -- vilka i

orimligt stor utsträckning är motorvägar -- bör minska kraftigt till

förmån för de nämnda transportsystemen.

Med det sagda tillstyrker utskottet yrkande 21 i motion Fi212 (mp) om

att riksdagen under anslaget anvisar ett 5,5 miljarder kronor lägre belopp

än vad regeringen föreslagit eller således 2,1 miljarder kronor. Övriga nu

aktuella motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under mom. 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande anslag till Byggande av vägar

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi212 yrkande 21, med

anledning av regeringens förslag samt med avslag på motionerna

1994/95:T220 yrkande 1, 1994/95:T224 yrkande 9 och 1994/95:T232 yrkande 6

till Byggande av vägar för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på

2 092 656 000 kr,

16. Anslag till Byggande av länstrafikanläggningar (mom. 10)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med

"Utskottet tillstyrker" och på s. 29 slutar med "T307 (s) yrkande 2" bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar den enligt yrkande 35 i motion T221 (mp) uttalade

uppfattningen att anslaget behöver ökas för att det skall bli möjligt att

utvidga och underhålla sådana funktioner som stöds eller borde stödjas med

medel från anslaget. Utskottet syftar i första hand på länsvägar,

länsjärnvägar, kollektivtrafikanläggningar och cykelbanor.

Som en följd av detta ställningstagande tillstyrker utskottet vidare

yrkande 22 i motion Fi212 (mp) om att riksdagen under anslaget anvisar ett

1 miljard kronor högre belopp än vad regeringen föreslår, eller således

3,4 miljarder kronor. Härigenom torde syftet med det nämnda yrkandet i

motion T221 (mp) få anses tillgodosett. Detsamma gäller motionerna T224

(v) yrkande 12 och T307 (s) yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under mom. 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande anslag till Byggande av länstrafikanläggningar

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi212 yrkande 22 och med

anledning av regeringens förslag samt motionerna 1994/95:T221 yrkande 35,

1994/95:T224 yrkande 12 och 1994/95:T307 yrkande 2 till Byggande av

länstrafikanläggningar för budgetåret 1995/96 anvisar ett

ramanslag på 3 374 000 kr,

17. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar m.m. (mom. 13)

Under förutsättning av bifall till reservation 10

Wiggo Komstedt, Jan Sandberg, Tom Heyman och Ulla Löfgren (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med

"Utskottet delar" och slutar med "regeringen föreslår" bort ha följande

lydelse:

Utskottet har i det föregående föreslagit riksdagen att minska den av

regeringen föreslagna medelsanvisningen för drift och underhåll av

statliga vägar med 200 miljoner kronor. Om riksdagen bifaller utskottets

hemställan på den punkten, bör beloppet i fråga enligt utskottets mening

tillföras anslaget för bidrag till drift och byggande av enskilda vägar.

Genom detta ställningstagande torde syftet med de motionsyrkanden som

avser en högre medelsanvisning än den regeringen föreslår få anses delvis

tillgodosett.

Som skäl för sitt ställningstagande vill utskottet framhålla det

angelägna i att tillgängligheten på det enskilda vägnätet bevaras i

oförändrad utsträckning. De enskilda vägarnas betydelse för att landets

totala trafiksystem skall fungera och för våra möjligheter att utnyttja

allemansrätten och komma ut i naturen bör inte underskattas. Det skulle --

som betonas i motion T237 (m) -- vara mycket olyckligt om enskilda

väghållare tvingades sätta upp bommar på grund av uteblivna väganslag. En

annan möjlighet är -- som också framhålls i motion T237 (m) -- att se över

möjligheterna att använda EU:s regionalpolitiska stöd till underhållet av

enskilda vägar. En analys av det enskilda vägnätet bör också omfatta det

lågtrafikerade allmänna vägnätet, som har en likartad status som stora

delar av det enskilda vägnätet.

Med det anförda tillstyrker utskottet yrkande 11 i motion

T237 (m). Utskottets ställningstagande innebär att syftet med motionerna

T232 (c) yrkande 8, T238 (fp) yrkande 8, T324 (c), T325 (c), T330 (c),

T339 (fp) yrkande 4, T346 (c) och T347(c) torde få anses tillgodosett.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 13 bort ha följande

lydelse:

13. beträffande bidrag till drift och byggande av enskilda vägar

m.m.

att riksdagen

dels med anledning av regeringens förslag och motionerna

1994/95:T232 yrkande 9, 1994/95:T310 yrkande 2, 1994/95:T330 och

1994/95:T333 yrkande 2 till Bidrag till drift och byggande av enskilda

vägar för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på

529 449 000 kr,

dels med bifall till motion 1994/95:T237 yrkande 11 samt med

anledning av motionerna 1994/95:T232 yrkande 8, 1994/95:T238 yrkande 8,

1994/95:T324, 1994/95:T325, 1994/95:T339 yrkande 4, 1994/95:T346 och

1994/95:T347 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

18. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar m.m. (mom. 13)

Sven Bergström (c) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med

"Utskottet delar" och slutar med "regeringen föreslår" bort ha följande

lydelse:

Som framgår av det första avsnittet i detta betänkande utgör de

enskilda vägarna landets i särklass mest omfattande vägnät. Huvuddelen av

detta vägnät finns på landsbygden. Utskottet avvisar med bestämdhet

regeringens tankar på att föra över såväl det politiska som ekonomiska

ansvaret för drift och byggande av enskilda vägar till kommunerna. Därmed

skulle man enligt utskottets mening riskera att staten småningom helt

upphör med sitt ekonomiska engagemang för dessa vägar. Följden härav kan

bli att bidragen minskas eller helt slopas. De glesa och ytvida kommunerna

har en stor andel av de enskilda vägarna. Det skulle slå hårt mot dessa

kommuner och de människor och det näringsliv som bor och verkar i dessa

områden, om regeringens planer på en kommunalisering av bidragsgivningen

genomfördes.

Utskottet vill erinra om att i stort sett alla ut-transporter av hela

skogs- och jordbrukets produktion och in-transporter av insatsvaror

påbörjas resp. avslutas på de enskilda vägarna. Dessa har även en mycket

stor betydelse för allmänheten på grund av turismen och den tillgång de

ger till rekreation samt fritids- och friluftsliv inom allemansrättens

ram.

Trots det mycket stora samhällsekonomiska värde som de enskilda

vägarna representerar utgår statsbidrag endast till cirka en fjärdedel av

det enskilda vägnätet. Många vägföreningar och vägsamfälligheter, som

söker bidrag och som i och för sig uppfyller de formella kraven för

statsbidrag, kan i dag inte tas in i bidragssystemet. Medelstilldelningen

räcker inte ens till nödvändiga underhållsåtgärder för de vägar som

beviljats statsbidrag. Detta har medfört ett eftersatt upprustningsbehov

som Vägverket beräknat till 1 300 miljoner kronor. Till följd av

otillfredsställande bärighet drabbas vår basnäring skogsbruket av ökade

transportkostnader på hundratals miljoner kronor årligen.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet yrkande 9 i

motion T232 (c) att riksdagen under anslaget anvisar ett 500 miljoner

kronor högre belopp än vad regeringen föreslår, eller således

829 449 000 kr.

Genom detta ställningstagande torde syftet med motionerna T310 (c)

yrkande 2, T330 (c) och T333 (c) yrkande 2 få anses i huvudsak

tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under mom. 13 bort ha följande

lydelse:

13. beträffande bidrag till drift och byggande av enskilda vägar

m.m.

att riksdagen

dels med bifall till motion 1994/95:T232 yrkande 9 och med

anledning av regeringens förslag samt motionerna 1994/95:T310 yrkande 2,

1994/95:T330 och 1994/95:T333 yrkande 2 till Bidrag till drift och

byggande av enskilda vägar för budgetåret 1995/96 anvisar ett

reservationsanslag på 829 449 000 kr,

dels med anledning av motionerna 1994/95:T232 yrkande 8,

1994/95:T237 yrkande 11, 1994/95:T238 yrkande 8, 1994/95:T324,

1994/95:T325, 1994/95:T339 yrkande 4, 1994/95:T346 och

1994/95:T347 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

19. Saltning av vägar (mom. 18)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med

"Enligt vad" och på s. 33 slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar den i motion T312 (mp) framförda åsikten att

vägsaltningen bör minskas radikalt. Det är inte rimligt att

sprida ut tonvis med salt och kemikalier på vägarna på ett tämligen

okontrollerat och slentrianmässigt sätt. Vägsaltet hotar bl.a.

vattentäkter och leder till ökad användning av miljöfarliga

kemikalier vid efterföljande rengöring. Nedsatt hastighet och

högre krav på däcken kan vara väl så effektivt ur

trafiksäkerhetssynpunkt vid normalt vinterlag. Vid allvarlig

halka kan t.ex. uppvärmt grus eller kalkföreningar komma i

fråga i stället för salt.

Utskottet enrinrar om att Sverige vid den internationella

miljökonferensen i Rio de Janeiro år 1992 ställde sig bakom den

arbetsordning, Agenda 21, som konferensen antog för att minimera

miljöförstöringen och bana väg för ett kretsloppstänkande.

Vidare vill utskottet erinra om följande bestämmelse i 5 § lagen

(1985:426) om kemiska produkter:

Den som hanterar eller importerar en kemisk produkt skall vidta de

åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att

hindra eller motverka skada på människor eller i miljön. Därvid skall

sådana kemiska produkter undvikas som kan ersättas med mindre farliga

produkter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

särskilda föreskrifter om försiktighetsmått.

Regeringen bör enligt utskottets mening använda det bemyndigande som

lagen ger den till att utfärda föreskrifter om att Vägverket skall

minimera användningen av salt på vägarna.

Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motion T312 (mp)

tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande innebär att syftet med motion

T335 (kds) torde få anses tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under mom. 18 bort ha följande

lydelse:

18. beträffande saltning av vägar

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:T312 och med anledning av

motion 1994/95:T335 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

Särskilt yttrande

Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar m.m. (mom. 13)

Kenth Skårvik (fp) anför:

Folkpartiet liberalerna delar utskottets oro över att en förändring av

stödet till det enskilda vägnätet skulle kunna leda till en försämring av

det enskilda vägnätets standard. Det är därför bra att en analys nu görs

under år 1995 som syftar till att se att stödet används på ett effektivt

sätt. Det är också tillfredsställande att pengarna tills vidare ligger

kvar hos Vägverket.

Vi vill dock från Folkpartiets sida betona att vi anser att det är

viktigt att analysen blir klar under 1995 och att frågan återkommer till

riksdagen för behandling innan några eventuella förändringar görs av

stödet till det enskilda vägnätet.

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Propositionen2

Förslag till riksdagsbeslut2

Vägverket2

Anslagsfrågor2

Motionerna3

Utskottet13

1 Vägnätets omfattning och indelning samt vägtrafikarbetets

fördelning.13

2 Vägpolitikens mål13

3 Vägverkets uppgifter och organisation14

3.1 Vägverkets huvuduppgifter och verksamhetsmål14

3.2 Bolagisering av Vägverkets produktionsdivision14

3.3 Regeringens överväganden i fråga om bolagisering

av Vägverkets produktionsdivision15

3.4 Motionsförslag15

3.4.1 Bolagisering av Vägverkets produktions-

division15

3.4.2 Vägverkets dotterbolag16

3.5 Utskottets ställningstagande16

4 Vägväsendets finansiering18

5 Väginvesteringarnas allmänna inriktning, stamvägsnätets

utbyggnadstakt och vissa stamvägsavsnitts målstandard19

5.1 1993 års riksdagsbeslut om väginvesteringarnas

inriktning och om fastställelse av ett stamvägnät19

5.2 1994 års riksdagsbeslut om vissa stamvägsavsnitts målstandard20

5.3 Regeringens överväganden och förslag i årets budgetproposition21

5.3.1 Överväganden om väginvesteringarnas all-

männa inriktning och stamvägnätets utbyggnadstakt21

5.3.2 Överväganden och förslag om vissa

stamvägsavsnitts målstandard22

5.4 Motionsförslag22

5.4.1 Väginvesteringarnas allmänna inriktning22

5.4.2 Stamvägnätets utbyggnadstakt23

5.4.3 Vissa stamvägsavsnitts målstandard24

5.5 Utskottets ställningstagande24

6 Anslagsfrågor25

6.1 Anslaget A 1. Vägverket: Administrationskostnader25

6.2 Anslaget A 2. Drift och underhåll av statliga vägar26

6.3 Anslaget A 3. Byggande av vägar27

6.4 Anslaget A 4. Byggande av länstrafikanläggningar28

6.5 Anslaget A 5. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar29

6.5.1 Bakgrund29

6.5.2 Regeringens överväganden och förslag till

medelsanvisning30

6.5.3 Motionsförslag m.m.30

6.5.4 Utskottets ställningstagande31

6.6 Anslaget A 6. Vägverket: Försvarsuppgifter31

6.7 Anslaget A 8. Uppdragsverksamhet m.m.31

7 Vissa vägtrafikfrågor32

8 Vägplaneringsprocessen m.m.33

8.1 Vägplaneringsprocessen33

8.2 Vägplaneringsprocessen och den geografiska

fördelningen av väghållningsmedel35

Hemställan41

Reservationer44

Särskilt yttrande59