Bet. 1994/95:TU22

Trafikutskottets betänkande

1994/95:TU22

Storstadsöverenskommelserna

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1994/95

TU22

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag i

budgetpropositionen om de överenskommelser som träffats om

trafik och miljö för Stockholmsområdet (den s.k.

Dennisöverenskommelsen) och Göteborgsområdet (den s.k.

Göteborgsöverenskommelsen) samt anknytande motionsyrkanden från

den allmänna motionstiden.

Utskottet anser det nödvändigt att förbättra trafik- och

miljöförhållandena i storstadsområdena. För detta krävs

långsiktiga beslut med omfattande investeringar där berörda

parter gemensamt agerar för att nå regionalt förankrade

trafikpolitiska mål. Utskottet konstaterar samtidigt att

osäkerhet råder kring Dennisöverenskommelsens genomförande och

ekonomi. Kostnader som förutsatts finansieras genom

trafikavgifter riskerar därmed att påföras statsbudgeten.

Riksdagen föreslås därför begära av regeringen att den snarast

återkommer med förslag till åtgärder som gör att

överenskommelsens ekonomiska förutsättningar tryggas.

Dennisöverenskommelsen får således inte innebära ökade

statsfinansiella kostnader eller att investeringsmedel överförs

från redan planerade trafikprojekt i övriga landet till

Stockholmsområdet.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om utökade

statliga garantier med högst 822 miljoner kronor för att

förbereda och genomföra vissa delar av Dennisöverenskommelsen.

Garantiramen avser bl.a. en påbörjad utbyggnad av

vägtullstationer och en miljöanpassning av Norra länken som är

en del av den planerade ringleden runt Stockholms innerstad.

Utskottet tillstyrker vidare regeringens förslag att

ytterligare statliga garantier på 150 miljoner kronor ställs ut

för det fortsatta förberedelsearbetet med

Göteborgsöverenskommelsen.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden med hänvisning

bl.a. till de överväganden som regeringen förutses göra om

Dennisöverenskommelsens ekonomi och genomförande samt till den

beredning som för närvarande pågår om det s.k. tredje spåret

över Riddarholmen.

Till betänkandet är fogat sex reservationer.

C-, v- och mp-ledamöterna anser att Dennisöverenskommelsen

bör omprövas och att i avvaktan härpå inga ytterligare statliga

kreditgarantier ställs ut.

V- och mp-ledamöterna förordar en tunnellösning för det s.k.

tredje spåret och att inga ytterligare statliga garantier ställs

ut för Göteborgsöverenskommelsen.

Mp-ledamoten anser vidare att kommunerna bör ges rätt att ta

ut lokala trafikavgifter från vägtrafiken.

SJÄTTE HUVUDTITELN

Propositionen

Storstadsöverenskommelserna

Regeringen föreslår i proposition 1994/95:100 bilaga 7

(Kommunikationsdepartementet) i avsnittet A. Infrastruktur under

denna rubrik (s. 24--29)

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att låta

Riksgäldskontoret teckna statlig borgen i prisnivå januari 1992

omfattande 272 miljoner kronor för att påbörja utbyggnaden av

vägtullstationer (222 miljoner kronor), information (30 miljoner

kronor), ledningscentral (20 miljoner kronor) och 250 miljoner

kronor för att fortsätta förberedelsearbetet för övriga

vägprojekt i Stockholmsregionen samt 300 miljoner kronor för

miljöanpassning av Norra länkens anslutning vid Värtan,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att låta

Riksgäldskontoret justera de i propositionen angivna

borgensåtagandena med tillkommande räntekostnader för upptagna

lån samt beräknade behov av justeringar för prisökningar i

samhället,

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att låta

Riksgäldskontoret teckna statlig borgen i prisnivå januari 1992

omfattande 150 miljoner kronor för det fortsatta

förberedelsearbetet med Göteborgsöverenskommelsen.

Motionerna

1994/95:T217 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas

1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Öster- och Västerleden i

Dennisöverenskommelsen och Öresundsbron lyfts ur berörda

investeringsprogram på grund av ekologiska och ekonomiska skäl.

1994/95:T221 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att ompröva och avslå de anvisade

statliga medlen till Dennis- och Adelsohnpaketen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Dennis- och

Adelsohnöverenskommelsen återremitteras till kommunerna för att

framöver få ett miljövänligare förslag,

8. att riksdagen beslutar att bifalla miljövänligt

storstadsförslag (Stockholm och Göteborg) med klar dominans av

kollektivtrafikinvesteringar,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att medel bör anvisas till nödvändiga

kollektivtrafiksatsningar i Stockholm och Göteborg i väntan på

nya kommunikationsplaner,

10. att riksdagen beslutar om lagstadgat tillstånd för

kommunerna att under eget överinseende installera och driva de

s.k. miljöavgiftsstationerna,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att kommunerna bör beviljas statliga

lån för att bygga miljöavgiftsstationerna.

1994/95:T225 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att varje meter planerad ny väg

(motorväg o.d., ej kommunala vägar) skall motsvaras av minst en

meter spårbunden kollektivtrafik,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att man inom ramen från anslaget om

infrastrukturinvesteringar i storstäder ger högsta prioritet

till kollektivtrafiksatsningar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att nya vägprojekt (motorvägar o.d.,

ej kommunala vägar) i storstäderna skjuts upp fram till dess att

riksdagen kan ges garantier om att dessa utbyggnader inte kommer

att leda till ökad biltrafik på lång sikt.

1994/95:T228 av Birgitta Wistrand m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om genomförandet av överenskommelsen om

trafiksystemet i Stockholmsregionen.

1994/95:T230 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om statlig medfinansiering för byggande av en

tunnel för ett tredje och fjärde spår i Stockholm.

1994/95:T231 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag om att kommuner bör ges

rätt att införa lokala trafikavgifter fr.o.m. den 1 januari 1996

i enlighet med vad som anförts i motionen.

1994/95:T232 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om Öster- och Västerleden.

1994/95:T233 av Andreas Carlgren och Lennart Daléus (båda c)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om initiativ i syfte att omförhandla

Dennisuppgörelsen,

2. att riksdagen avslår ytterligare garantier för

Dennisledens utbyggnad innan resultatet av en omförhandling är

klar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om överföring av investeringsmedel till

Banverket för att möjliggöra förläggning av tredje spåret i

tunnel.

1994/95:T234 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vikten av den s.k.

Dennisöverenskommelsens genomförande,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om Vägverkets garantiåtaganden,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en statlig Dennissamordnare.

1994/95:T530 av Ewa Larsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att detaljplanearbetet för tredje

spåret avbryts intill dess att riksdagen tagit förnyad ställning

till behovet av ökad spårkapacitet i Stockholm,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att infrastrukturmedel i

Stockholmsregionen omfördelas för att möjliggöra finansiering av

ökad spårkapacitet förlagd i tunnel.

1994/95:A467 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om möjlighet för regionens företrädare

till avgörande inflytande över de kommande vägtullarnas och

avgifternas utformning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om kommande behov av ytterligare

regionala avgifter.

1994/95:Jo628 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om användandet av bilavgifter i städer.

1994/95:Jo641 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att inte bygga Öster- och Västerleden.

1994/95:Kr205 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen budgetåret 1995/96 bör omfördela medel från

det s.k. Dennispaketet till en tunnel under Riddarfjärden för

att skona vårt historiska kulturarv.

Utskottet

1 Ärendet och dess beredning

Regeringen tillkallade år 1990 tre förhandlare -- en för

Stockholmsregionen, en för Göteborgsregionen och en för

Malmöregionen -- med uppdrag att tillsammans med berörda parter

träffa överenskommelser om trafiksystemen i de tre

storstadsregionerna. Syftet var att i dessa regioner förbättra

miljösituationen, öka tillgängligheten samt skapa

bättre förutsättningar för utveckling. Preliminära

överenskommelser redovisades för riksdagen våren 1991 (prop.

1990/91:87).

Våren 1991 förordade utskottet i sitt av riksdagen godkända

betänkande att överenskommelserna skulle fullföljas (bet.

1990/91:TU24, rskr. 286). Utskottet bedömde att uppgörelserna

skulle leda till att en angelägen utveckling främjades så att

trafiken kunde utvecklas och miljöproblemen bemästras. Utskottet

ansåg också att överenskommelserna rimmade väl med de

trafikpolitiska beslut som riksdagen tidigare antagit. Enligt

riksdagsbeslutet förutskickades, i enlighet med

överenskommelserna, ett statligt bidrag på sammanlagt 5,5

miljarder kronor, varav 3,5 miljarder kronor till

Stockholmsregionen, 1,3 miljarder kronor till Göteborgsregionen

och 700 miljoner kronor till Malmöregionen. Ett villkor för att

statsbidragen skulle utgå var att syftet med uppgörelserna kunde

uppnås i sina huvuddrag.

Efter riksdagsbeslutet har överenskommelserna

vidareutvecklats. I september 1992 träffades en överenskommelse

för Stockholmsregionen och i juni 1993 en för Göteborgsregionen.

För Malmöregionen har en överenskommelse träffats med berörda

parter i juni 1992.

Den överenskommelse som träffades den 29 september om trafik

och miljö för Stockholmsregionen, fortsättningsvis

benämnd Dennisöverenskommelsen, innebär trafikinvesteringar för

nära 36 miljarder kronor fram till år 2005. Av investeringarna

utgör kollektivtrafikåtgärder ca 15,8 miljarder kronor,

utbyggnad av trafikleder ca 18,2 miljarder kronor samt övriga

väganknutna investeringar ca 1,9 miljarder kronor. Enligt

överenskommelsen skall finansieringen ske genom statliga

investeringsanslag, investeringsmedel från Stockholms läns

landsting samt genom avgifter på biltrafiken. För en närmare

redovisning av överenskommelsens innehåll och

finansieringsförutsättningar hänvisas till utskottets betänkande

1993/94:TU24 Finansieringen av vissa väginvesteringar i

Stockholms län m.m.

Sedan 1991 har riksdagen behandlat Dennisöverenskommelsens

genomförande och därvid bl.a. ställt ut statliga kreditgarantier

för vissa vägprojekt. Det senaste beslutet fattades våren 1994

och innebar att regeringen bl.a. bemyndigades låta

Riksgäldskontoret teckna statlig borgen för vägprojekt intill en

kostnad av högst 9 miljarder kronor (prop. 1993/94:86, bet.

TU24, rskr. 247).

Lånegarantin omfattar samtliga vägprojekt som redan hade

påbörjats eller som skall påbörjas fram t.o.m. första halvåret

1995. Utbyggnaden av Öster- och Västerleden innefattas därmed

inte i garantiramen. Vidare beslöts om en statlig garanti intill

en kostnad av högst 1 miljard kronor för erforderligt

förberedelsearbete och marklösen m.m. Beslutet innebar även att

staten får utställa en lånegaranti intill en kostnad av högst

1,5 miljarder kronor för utveckling av avgiftssystemet och

övriga väganknutna miljöinvesteringar. Garantierna omfattar,

utöver byggkostnaden, även vad som hittills lånats upp för

förberedelser av vissa vägprojekt i Stockholms län m.m.

Därutöver omfattar den statliga lånegarantin räntekostnader för

upptagna lån samt justeringar för prisökningar.

Göteborgsöverenskommelsen omfattar investeringar i

kollektivtrafikanläggningar, miljöåtgärder och trafikleder under

perioden 1994--2003 på sammanlagt 9 miljarder kronor. I

överenskommelsen förutsätts att staten svarar för

väginvesteringar om sammanlagt 860 miljoner kronor från

Vägverkets byggnadsanslag. Staten förutsätts även finansiera

stora delar av kollektivtrafiksatsningarna på 1 610 miljoner

kronor. De resterande väginvesteringarna i uppgörelsen, drygt 6

miljarder kronor, skall finansieras med vägtullar. För en

närmare beskrivning av överenskommelsens innehåll och

finansieringsvillkor hänvisas till utskottets betänkande

1993/94:TU34 Överenskommelse om investeringar i trafikens

infrastruktur i Göteborgsregionen.

För att förbereda vissa vägprojekt enligt

Göteborgsöverenskommelsen beslöt riksdagen våren 1994 att ställa

ut en statlig lånegaranti på 260 miljoner kronor (prop.

1993/94:169, bet. TU34, rskr. 435). Riksdagen beslöt samtidigt

att ett finansieringsbolag skall bildas med uppgift att bl.a. ta

upp lån för kostnaderna för förberedelsearbetena samt att 1 610

miljoner kronor av statliga medel skall betalas ut till vissa

kollektivtrafikinvesteringar i Göteborgsregionen.

2 Storstadsöverenskommelserna

2.1 Regeringens förslag

Regeringen lämnar i budgetpropositionen en översiktlig

lägesbeskrivning för de tre storstadsöverenskommelserna.

Beskrivningen av Dennisöverenskommelsen visar att de

kollektivtrafikinvesteringar som Storstockholms Lokaltrafik (SL)

ansvarar för i stort sett genomförs som planerat eller i en

snabbare takt än vad överenskommelsen förutsätter. Planeringen

av snabbspårvägen och förlängningen av tunnelbanan är dock

försenad. På järnvägsområdet pågår utbyggnaden av Nynäsbanan

medan tredje spåret över Riddarholmen och utbyggnaden mellan

Kallhäll och Kungsängen är försenade. På vägsidan pågår

utbyggnaden av Yttre tvärleden. En del av Haningeleden har dock

försenats. Utbyggnaden av Ringen är kraftigt försenad.

Utbyggnaden av Norra länken beräknas bli försenad ett år, vilket

innebär att den inte kan öppnas för trafik förrän år 1999 i

stället för som planerat år 1997. Vägverket räknar dock med att

alla projekt skall kunna vara färdigställda till år 2005. Även

införandet av vägtullar kommer att bli försenat. Enligt

överenskommelsen skall vägtullar börja tas ut i samband med att

någon del av Ringen öppnas för trafik. Detta innebär att

tullarna på vägtrafiken kan tas ut tidigast i februari 1999 i

stället för år 1996 som tidigare förutsatts.

Av regeringens redovisning framgår att ekonomin i

vägledsprojekten blir alltmer känslig ju senare vägtullarna

införs. Det finns dessutom en risk enligt regeringen att

genomförandet av vägdelen försenas ytterligare. Med hänsyn till

att staten har ställt ut garantier för ett flertal projekt som

för närvarande är under utbyggnad och således belastar projektet

med räntekostnader anges att regeringen måste överväga att

begränsa Vägverkets utbyggnader enligt Dennisöverenskommelsen.

Vägverket kan enligt propositionen inte tillåtas att genomföra

utbyggnader som omfattar större belopp än de som sammanlagt

finns avsatta för kollektivtrafikens utbyggnad enligt

Dennisöverenskommelsen och som ännu inte har utbetalats till

Stockholms läns landsting samt för väginvesteringar i Region

Stockholm. Garantierna bör därför inte få tas i anspråk i större

omfattning än att upptagna lån kan återbetalas utan att

infrastrukturinvesteringarna i andra delar av landet drabbas.

För den trafiköverenskommelse som träffats för

Göteborgsregionen, den s.k. Göteborgsöverenskommelsen,

erinras om att en garantiram har ställts ut om högst 260

miljoner kronor för vissa förberedelsearbeten (prop.

1993/94:169, bet. TU34, rskr. 435). Regeringen anger vidare att

under perioden juli 1995 t.o.m. december 1996 beräknar Vägverket

att ytterligare 150 miljoner kronor erfordras för fortsatta

förberedelsearbeten av vägutbyggnaderna enligt överenskommelsen.

För trafiköverenskommelsen i Malmöområdet har enligt

budgetpropositionen statliga bidrag utbetalats genom Vägverket i

enlighet med överenskommelsens tidsplan. Kommunalförbundet för

Malmöhus läns kollektivtrafik (Malmöhus Trafik) har därvid

redovisat att regionens åtaganden inom ramen för den s.k.

Malmöhusöverenskommelsen säkerställts. Malmöhus Trafik har

konstaterat vissa förseningar i genomförandet av åtgärderna men

beräknar att dessa förseningar skall kunna återhämtas. Hela

programmet beräknas därmed kunna genomföras under den avtalade

tidsperioden, dvs. senast under år 1998. I sammanhanget kan

nämnas att till skillnad från överenskommelserna för Stockholms-

och Göteborgsområdena ingår ingen avgiftsfinansiering med

biltullar i storstadsöverenskommelsen för Malmöområdet.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen utökade

garantiramar för genomförandet av Dennisöverenskommelsen och

Göteborgsöverenskommelsen.

För den fortsatta verksamheten och genomförandet av

Dennisöverenskommelsen föreslås att riksdagen bemyndigar

regeringen att låta Riksgäldskontoret teckna ytterligare statlig

borgen. Förslaget omfattar sammanlagt 822 miljoner kronor i

utökad garantiram. Av garantiramen avser 272 miljoner kronor

utbyggnad av vägtullstationer, informationsinsatser och

ledningscentral samt 250 miljoner kronor fortsatt

förberedelsearbete för övriga vägprojekt. I garantiramen ingår

vidare 300 miljoner kronor för miljöanpassning av Norra länkens

anslutning vid Värtan. Det betyder att det statliga

borgensåtagandet för Norra länken därmed utökas från 2 880

miljoner kronor till 3 180 miljoner kronor i 1992 års prisnivå.

De statliga borgensåtagandena föreslås även omfatta ett

bemyndigande för Riksgäldskontoret att justera garantierna med

tillkommande räntekostnader för upptagna lån samt för beräknade

behov av justeringar för prisökningar i samhället.

För att förbereda vissa investeringar i trafikens

infrastruktur i Göteborgsregionen föreslås att Riksgäldskontoret

får teckna statlig borgen på ytterligare 150 miljoner kronor i

1992 års prisnivå.

2.2 Motionsförslag

Övergripande synpunkter på storstadsöverenskommelserna

redovisas i motionerna T221 och T225 (båda mp). Kritik riktas

mot de överenskommelser som träffats för Stockholms- och

Göteborgsområdena och en omförhandling efterlyses som möjliggör

en miljöanpassad trafikutveckling.

Enligt motion T221 (mp) är de överenskommelser som träffats om

trafiken i Stockholms- och Göteborgsområdena miljöpolitiskt

felaktiga. Motionärerna hänvisar till att otaliga exempel från

storstäder världen över, inte minst i Västeuropa, har visat att

nya vägar aldrig löser problemen. Tvärtom bereder de mark för

ökad biltrafik och efter några år kan nya "autoinfarkter"

väntas. De statliga medlen till Dennisöverenskommelsen bör

därför omprövas och kommunerna bör återkomma med ett nytt

miljövänligare paket med en klar dominans av

kollektivtrafiksatsningar. Inga medel bör anvisas till de båda

överenskommelserna innan ett nytt hållbart förslag tagits fram.

I avvaktan på nya kommunikationsplaner bör dock medel anvisas

för att påbörja de nödvändiga kollektivtrafiksatsningar som

redan är planerade och som inte förutsätter vägutbyggnader.

I motion T225 (mp) anges att kollektivtrafiksatsningarna i

såväl Dennisöverenskommelsen som Göteborgsöverenskommelsen är

undermåliga i jämförelse med de totala väginvesteringarna.

Kollektivtrafiken bör ha en klart dominerande roll när

framtidssatsningar görs. Motionärerna föreslår att i stället för

att avväga satsningarna mellan vägar och kollektivtrafikåtgärder

i pengar, så bör medlen fördelas efter antal meter som byggs.

Varje meter planerad ny motorväg eller dylikt skall således

motsvaras av minst en meter spårburen kollektivtrafik. För att

de ekonomiska kalkylerna skall kunna hållas föreslås att

kollektivtrafiksatsningarna ges högsta prioritet, medan däremot

väginvesteringarna skjuts på framtiden tills riksdagen kan få

garantier om att de planerade lederna inte kommer att leda till

ökad biltrafik.

Invändningar mot de grundläggande förutsättningarna för

Dennisöverenskommelsen framförs även i motion T233 (c).

Processen bakom överenskommelsens tillkomst bedöms i motionen

som stötande utifrån allmänna demokratiska principer. Den tänkta

trafiksatsningen löser inte heller Stockholmsområdets

trafikproblem utan förstör avgörande natur- och kulturvärden och

innebär en oacceptabel miljöbelastning. Satsningen på

kollektivtrafiken är vidare enligt motionen för liten i

förhållande till satsningen på motorleder. Ekonomin för

Österleden, Västerleden m.fl. är dessutom mycket bräcklig. Detta

medför att det finns en risk att räntorna inte kan betalas.

Staten kommer i så fall att bli tvungen att täcka kostnaderna.

Det stora problemet med Dennisöverenskommelsen är dock att den

inte har tillkommit för att långsiktigt lösa miljö- och

trafikproblemen. Syftet är i stället att skapa förutsättningar

för ökad exploatering och traditionell tillväxt. Enligt motionen

bör regeringen därför ta initiativ till en omförhandling av

Dennispaketet i syfte att tillsammans med regionens olika

aktörer få fram en trafikuppgörelse som skapar förutsättningar

för en god ekonomi och miljö.

Regeringens förslag om utökad garantiram behandlas i två

motioner.

I motion T233 (c) anges att riksdagen inte bör besluta om nya

borgensåtaganden innan resultatet av en omförhandling av

Dennisöverenskommelsen är klar.

I motion T221 (mp) framhålls att de anvisade statliga medlen

till Dennis- och Göteborgsöverenskommelserna bör omprövas. I

detta yrkande torde innefattas att motionärerna även avstyrker

regeringens förslag om utökad garantiram för att genomföra

trafiköverenskommelserna för Stockholms- och Göteborgsområdet.

Flera motioner har väckts om Dennisöverenskommelsens

genomförande. I motionerna föreslås bl.a. åtgärder för att

samordna och påskynda genomförandet, att vissa vägprojekt lyfts

ur överenskommelsen och att den objektsvisa garantigivningen

slopas.

I motion T228 (m) framhålls att Ringens färdigställande är en

förutsättning för de miljöförbättrande åtgärder som planeras i

Stockholms innerstad samt för utbyggnaden av stomnätet för

innerstadens busstrafik. Vägtullarnas införande förutsätter

också att hela Ringen kommer till stånd. Därmed är

färdigställandet av Ringen en finansiell förutsättning för

flertalet kollektivtrafiksatsningar och för de miljöanknutna

miljöinvesteringarna. Utbyggnaden av Ringen är dock kraftigt

försenad. Därmed försenas uttaget av vägtullar vilket ökar

räntebelastningen på projektet samtidigt som angelägna

investeringar i miljö och kollektivtrafik försenas. Enligt

motionen är det ytterst angeläget att staten har kontroll över

vägtrafikinvesteringarnas kostnadsutveckling och därmed det

samlade garantiåtagandet för utbyggnaden av trafiklederna. För

att inte överenskommelsen skall riskeras föreslås att Vägverket

inom ramen för det samlade garantiåtagandet får överföra

lånegarantier för objekt vars kostnader understiger ramarna till

objekt med högre kostnader än beräknat.

I motion T234 (m) anförs att det är ytterst angeläget att

staten har kontroll över vägtrafikinvesteringarnas

kostnadsutveckling och därmed det samlade garantiåtagandet för

utbyggnaden av trafiklederna. Samtidigt bör inte staten riskera

överenskommelsen på grund av stelbenthet, utan se till helheten.

Regeringen har fastställt statens garantiåtaganden objektsvis.

De första projekten i Dennisöverenskommelsen har -- bl.a. till

följd av lågkonjunkturen -- kunnat upphandlas till lägre

kostnader än planerat. Vägverkets garantiåtaganden har därmed

inte behövt infrias fullt ut. De överskott som finns kvar

föreslås kunna överföras till andra projekt i den mån dessa

skulle överskrida fastställda ramar. I motionen framhålls vidare

att vissa investeringar är en förutsättning för andra

investeringar. Om exempelvis Ringen, vars vägavgifter skall

finansiera andra delar av överenskommelsen, fördröjs äventyras

hela överenskommelsen. Det anges därför som oroande att delar av

överenskommelsen utsatts för betydande förseningar bl.a. genom

att så många olika intressenter och huvudmän är inblandade i

genomförandet. Staten som initierat Dennisöverenskommelsen bör

enligt motionen ha ett intresse av att densamma fullföljs,

varför staten bör utse en särskild Dennissamordnare.

I motionerna Jo641 och T232 (båda c) framhålls att Öster- och

Västerleden i Stockholmsregionen innebär oacceptabla ingrepp i

oersättlig miljö och därför inte bör byggas. Resurser bör i

stället satsas på bättre kollektivtrafik, främst modern

spårteknik och regionaltåg, samt bättre infartsparkeringar och

en miljömässig styrning av trafiken, bl.a. med hjälp av

avgifter.

I motion T217 (v) anförs att minskad vägtrafik är en

förutsättning för ett framtida, ekologiskt uthålligt samhälle.

Investeringsmedel bör därför omföras från nya motorvägsbyggen

till investeringar i bl.a. järnvägstrafik, informationsteknologi

och biobränsledrivna bussar. Öster- och Västerleden tillhör de

projekt som medför störst skador på samhället.

Investeringskostnaderna är gigantiska. Kostnaderna för Öster-

och Västerleden har beräknats till mellan 10 och 20 miljarder

kronor. Till detta kommer drift- och underhållskostnader. Enligt

motionen är det troligt att inkomsterna från vägtrafiken inte

räcker för att finansiera projekten. Motionärerna anser det

fullständigt oacceptabelt att göra dessa investeringar såväl

från miljösynpunkt som från ekonomisk synpunkt. Om dessa projekt

inte byggs kan inkomsterna från biltullar, vägavgifter, etc.

finansiera en utbyggnad av miljöanpassad kollektivtrafik, m.m.

Det skulle innebära en besparing för statskassan.

Fem motioner har väckts som säger nej till järnvägsprojektet

tredje spåret, dvs. den planerade bansträckningen från

Centralstationen till Söder Mälarstrand över Riddarholmen.

Samtliga motioner förordar en tunnellösning men redovisar olika

finansieringsförslag för att täcka de merkostnader som en

tunnellösning innebär.

I motion T233 (c) framhålls att genomförandet av tredje spåret

förbi Riddarholmen är en angelägen satsning för att trygga

kollektivtrafikens framkomlighet. Däremot är den planerade

utformningen ett stort hot mot omistliga kulturvärden. Därför

bör det tredje spåret förläggas i tunnel. För att åstadkomma

detta bör investeringsmedel motsvarande 2 miljarder kronor

överföras från Vägverkets investeringsanslag till Banverkets

anslag för nyinvesteringar. Överföringen av investeringspengar

kan möjliggöras genom att medlen i den nationella

väghållningsplanen reduceras.

I motion T230 (fp) framhålls att Gamla stan och Riddarholmen

är en av Sveriges mest symbolladdade kulturmiljöer. Ett förord

för en tunnel är dock inte bara en fråga för stadsmiljön, utan

även tågtrafiken har mycket att vinna på en sådan lösning.

Spårkapaciteten genom huvudstaden skulle tryggas långsiktigt

genom att ett fjärde spår därmed också möjliggörs. Skilda

spårsystem för fjärr- och lokaltåg ger också en mer

tillförlitlig trafikföring och förbättrad

kollektivtrafikstandard. En tunnellösning anges ligga i både

statens och regionens intresse. Kostnaden för en tunnellösning

bör därför delas mellan staten och regionen. Statens merkostnad

om ca 1 miljard kronor föreslås täckas genom omfördelning inom

infrastrukturprogrammet.

I motion T228 (m) understryks angelägenheten av att

spårkapaciteten förstärks. Annars begränsas effekten av pågående

och förestående järnvägsinvesteringar för fjärrtågs- och

regionaltågstrafiken i Storstockholms- och Mälardalsområdet.

Spårinvesteringarna är även avgörande för att den lokala

järnvägstrafiken skall kunna upprätthålla och senare förstärka

sin konkurrenskraft. I annat fall kommer regioninvånarnas

arbetsresor med bil att öka med betydande miljö- och

framkomlighetsproblem som följd. Motionärerna anser därför att

en förstärkning av spårkapaciteten i tunnel bör komma till

stånd.

I motion T530 (mp) anges att en kraftig opinion i Stockholm

vill att tredje spåret skall läggas i tunnel. Politikerna i

Stockholms stad är också eniga om detta. Om så inte sker

riskeras att kulturhistoriskt värdefulla byggnader på

Riddarholmen förstörs. Motionärerna anser vidare att det är

nödvändigt och viktigt att politiskt planera för ytterligare

expanderad tågkommunikation också efter år 2020. En tunnel

rymmer även ett fjärde spår och öppnar möjligheter för enklare

och snabbare byten vid Odenplan och Liljeholmen och tar bort

behovet av ytterligare en bro vid Årsta. Restidsvinster kan

också uppnås med en tunnel, vilket medför god samhällsekonomi på

lång sikt. Genom att välja tunnelalternativet undviks dessutom

att Riddarholmen blir en gigantisk byggarbetsplats under

kulturhuvudstadsåret 1998. Riksdagen måste möjliggöra en

omfördelning av medel avsatta för infrastruktursatsningar i

regionen för att finansiera del av tunnelbygget.

I motion Kr205 (mp) om kulturpolitiken framhålls att en vacker

huvudstad är en angelägenhet för hela landet. Det historiska

arvet skall i alla sammanhang respekteras. Motionärerna föreslår

mot denna bakgrund att medel från Dennisöverenskommelsen

omfördelas för att bekosta en tunnel under Riddarfjärden så att

det historiska kulturarvet kan skonas.

2.3 Utskottets ställningstagande

2.3.1 Dennisöverenskommelsen

Utskottet behandlar inledningsvis Dennisöverenskommelsens

genomförande.

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1990/91:TU24 framhöll

utskottet att det är angeläget att trafik- och miljösituationen

i landets storstadsområden förbättras (prop. 1990/91:87 delvis,

rskr. 286). Åtgärder i storstädernas trafiksystem har, ansåg

utskottet, stor betydelse för miljösituationen och tillväxten i

hela landet. Utskottet bedömde att för detta krävdes långsiktiga

beslut om omfattande investeringar och ett stort antal

samverkande åtgärder där olika parter gemensamt agerar för att

nå regionalt förankrade trafikpolitiska mål.

Utskottets uppfattning att det är nödvändigt att förbättra

trafik- och miljöförhållandena i våra storstadsområden ligger

fast. I alla tre storstadsregionerna behövs förbättrade

trafiksystem för att lösa trafikproblemen, öka tillgängligheten

och skapa bättre förutsättningar för regionernas utveckling.

Utvecklade trafikstrukturer i storstadsområdena är också

angelägna av miljöskäl. Utskottet anser det samtidigt nödvändigt

att överenskommelserna ingående följs upp och att staten har god

kontroll över riskerna och kostnadsutvecklingen. Enligt 1991 års

riksdagsbeslut har också förutsatts att riksdagen ges möjlighet

att noggrant följa ekonomin för utbyggnaden av trafiksystemet i

bl.a. Stockholmsområdet. Enligt de riktlinjer som lagts fast för

den statliga garantigivningen gäller vidare att garantier bör

underkastas samma restriktiva prövning som gäller för vanliga

utgiftsåtaganden.

Utskottet har mot denna bakgrund inhämtat uppgifter om

ekonomin för utbyggnaden av trafiksystemet i Stockholmsområdet

och sökt bedöma den risk som statens garantiåtaganden innebär.

Utskottet kan härvid konstatera att osäkerhet råder om såväl

utgifts- som inkomstsidan liksom om tidsplanen för

överenskommelsens genomförande. Med hänsyn till att

vägutbyggnaderna finansieras med lån som ges med statlig borgen

medan den slutliga betalningen avses ske med trafikavgifter

finns en risk att statsbudgeten belastas med utgifter för

överenskommelsen utöver vad som ursprungligen har beslutats.

Enligt utskottets mening strider detta mot

grundförutsättningarna för Dennisöverenskommelsen. Det

statsfinansiella läget förhindrar också ökade kostnadsåtaganden

från statens sida för att genomföra trafikinvesteringar i

Stockholmsområdet. Enligt utskottets mening bör det inte heller

komma i fråga att överföra redan avsatta investeringsmedel från

övriga landet till Stockholmsområdet. Utskottet anser därför att

regeringen så snart som möjligt bör redovisa för riksdagen en

hållbar modell för hur planerade trafik- och miljöinvesteringar

i Stockholmsområdet kan genomföras i för statsfinanserna

kontrollerbara former. Regeringen bör därvid överväga att införa

en övre gräns för skuldsättningen i Dennisöverenskommelsen.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till

känna.

I avvaktan på att en hållbar modell presenteras har utskottet

inget att erinra mot vad regeringen anfört om att utbyggnader

inte bör tillåtas som omfattar större belopp än de som

sammanlagt finns avsatta dels för kollektivtrafikens utbyggnad

enligt Dennisöverenskommelsen och som ännu inte har utbetalats

till Stockholms läns landsting, dels för väginvesteringar i

regionen. Garantierna bör således inte få tas i anspråk i större

omfattning än att upptagna lån kan återbetalas utan att övriga

utbyggnader av trafikens infrastruktur i landet drabbas.

Utskottet är med hänsyn till den ekonomiska utvecklingen och

kravet på en skärpt kostnadskontroll inte berett förorda att

lånegarantier, som föreslås i motionerna T228 och T234 (båda m),

får överföras mellan olika objekt inom överenskommelsen. Det

betyder således att om ett projekt blir dyrare än beräknat måste

frågan redovisas för riksdagen.

När det gäller det motionsförslag som väckts om en statlig

samordnare för Dennisöverenskommelsen vill utskottet erinra om

att Vägtullsutredningen (K 1994:03) nyligen i sitt

delbetänkande Vägtullar i Stockholmsregionen föreslagit att en

särskild styrgrupp bildas för det fortsatta arbetet, i vilken

även regeringen bör vara representerad (SOU 1994:142). Gruppens

huvudsakliga uppgift föreslås vara att tillse att

upplåningsbehovet inte skenar i väg genom att överväga såväl

kostnads- som intäktssidan. Utskottet anser för sin del att det

är önskvärt att regeringen tillsätter en styrgrupp, samordnare

eller motsvarande för att underlätta en diskussion mellan staten

och regionen om olika frågor rörande Dennisöverenskommelsen.

Något initiativ från riksdagens sida är dock enligt utskottets

mening inte erforderligt med hänvisning till vad utskottet

anfört om att regeringen för riksdagen bör redovisa en

ekonomiskt hållbar modell för Dennisöverenskommelsen och till

beredningen av Vägtullutredningens förslag.

Utskottet vill vidare beträffande de motionsyrkanden som

förordar att Öster- och Västerleden lyfts ur

Dennisöverenskommelsen hänvisa till att de lånegarantier som

riksdagen ställt ut är knutna till särskilda projekt och att de

endast omfattar de delar av Dennisöverenskommelsens

väginvesteringar som har byggstart före juli 1995. Detta betyder

att utbyggnaden av Öster- och Västerleden inte innefattas i

medgivna garantiramar.

Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet

motionerna T217 (v), T221 (mp), T225 (mp), T228 (m), T232 (c),

T233 (c), T234 (m) och Jo641 (c) i nu behandlad del om

Dennisöverenskommelsens genomförande.

Utskottet övergår därefter till att behandla regeringens

förslag om utökad garantiram för Dennisöverenskommelsen.

Utskottet konstaterar att garantierna erfordras bl.a. för att

införa ett avgiftssystem med vägtullar. Till följd av riksdagens

beslut om inrättande av en nationalstadspark vid

Haga-Brunnsviken har ökade krav ställts på en miljöanpassning av

Norra länken, vilket beräknas leda till en kostnadsökning med ca

300 miljoner kronor. Utskottet har ingen erinran mot regeringens

förslag om utökad garantiram med sammanlagt 882 miljoner kronor.

Utskottet avstyrker följaktligen motionerna T221 (mp) och T233

(c) i nu aktuell del.

2.3.2 Spårkapaciteten i Stockholm

Utskottet kan konstatera, när det gäller de motionsyrkanden

som tar upp tredje spåret, dvs. den planerade

bansträckningen från Centralstationen till Söder Mälarstrand,

att kapacitetsproblemen redan är besvärande för tågtrafiken

genom Stockholm. Till detta kommer den utveckling av tågtrafiken

som för närvarande pågår genom utbyggnaden av Svealandsbanan

(klar år 1997), Nynäsbanan (klar år 1997), Arlandabanan (klar år

1998) och Mälarbanan (klar år 1999). För att kunna dra nytta av

den pågående utbyggnaden av regional- och fjärrtågstrafiken

krävs enligt utskottets mening att kapacitetsproblemen i

Stockholm snarast undanröjs.

Beträffande hur den nödvändiga spårutbyggnaden bör

genomföras vill utskottet erinra om att det i sitt av riksdagen

godkända betänkande 1992/93:TU35 (rskr. 446) har förutsatt att

om en finansieringslösning kan åstadkommas för ett

tunnelalternativ, som inte inkräktar ekonomiskt eller

verksamhetsmässigt på det övriga järnvägsbyggandet, bör den nu

förordade ytsträckningen kunna frångås. Utskottet framhöll

vidare att det bör ankomma på berörda intressenter att ta sådana

initiativ. Utskottets uppfattning ligger fast.

Enligt vad utskottet erfarit bereder regeringen för

närvarande två förvaltningsärenden som berör det tredje spåret

över Riddarholmen. Det ena avser en överklagad detaljplan och

det andra en ansökan om tillstånd till ingrepp i statliga

byggnadsminnen.

Med hänvisning till pågående beredning avstyrker utskottet

motionerna T228 (m), T230 (fp), T233 (c), T530 (mp) och Kr205

(mp) i nu behandlad del.

2.3.3 Göteborgsöverenskommelsen

Utskottet konstaterar att syftet med Göteborgsöverenskommelsen

är att stärka regionens utveckling genom att förbättra

tillgängligheten till regioncentrum samt säkerheten och miljön i

hela regionen. Ett genomförande av överenskommelsen innebär

också enligt utskottets mening en angelägen utbyggnad av

regionens kollektivtrafik och vägar.

Vid riksdagens behandling av Göteborgsöverenskommelsen våren

1994 gav riksdagen regeringen till känna att pågående

utredningsarbete om utformning av vägtullar även bör omfatta en

undersökning dels av omfattningen av de projekt som

överenskommelsen avser, dels av möjligheten att använda annan

lokalt eller regionalt avgränsad finansiering än vägtullar

(prop. 1993/94:169, bet. TU34, rskr. 435).

Regeringen har i februari 1995 gett tilläggsdirektiv till

Vägtullsutredningen (K 1994:03) om utformning av alternativ

till vägtullar i Göteborg (dir. 1995:17). Enligt direktiven

skall utredningen undersöka omfattningen av och tidsplanen för

de vägprojekt som Göteborgsöverenskommelsen avser samt föreslå

en samlad lokal eller regional finansiering av de redovisade

vägprojekten. Om nya lösningar tas fram till följd av

utredningsarbetet, förutsätts parterna nå enighet härom.

Utredningens uppdrag skall redovisas senast den 15 augusti 1995.

Utskottet förutsätter att även nya lösningar kommer att

innebära att syftet med Göteborgsöverenskommelsen nås i sina

huvuddrag och ställer sig därför bakom regeringens förslag om

utökad garantiram med 150 miljoner kronor för det fortsatta

förberedelsearbetet. Motionerna T221 och T225 (båda mp) avstyrks

följaktligen i nu behandlad del.

3 Lokala trafikavgifter

3.1 Motionsförslag

Förslag om införande och utformning av trafikavgifter

redovisas i fyra motioner.

I motion T221 (mp) framhålls att i dagsläget tycks

trafikavgifter motiveras dels av finansieringsskäl, dels av

miljöskäl. Trafikavgifter kan dock inte tjäna båda dessa syften.

Stora vägprojekt som ringleden kan inte försvaras med

miljöargument. Motionärerna föreslår därför att trafikavgifter

klart och entydigt införs som miljöavgifter, för att minska

privatbilismen in till storstädernas centrum men även för att

delfinansiera vägunderhåll och drift. Detta kan dock bara ske om

kollektivtrafiken samtidigt byggs ut så att den kan anpassas

till behoven och blir ett fullgott alternativ. I motionen

hänvisas vidare till att det i dagsläget finns en fullt

utvecklad avancerad teknik för att införa smidiga

avgiftsstationer som inte förorsakar trafikstockningar.

Motionärerna föreslår att kommunerna ges tillstånd att under

eget överinseende införa och sköta avgiftsstationerna.

Kommunerna bör även beviljas statliga lån för att bygga ut

avgiftsstationer.

I motion T231 (mp) anges att tätortstrafiken belastar miljö

och hälsa i betydligt högre grad än landsortstrafiken. Den

ekonomiska effektiviteten ökar därför med lokala trafikavgifter.

För att få en bra styreffekt och ett rättvist system bör

avgifterna inte tas ut i form av en biltull utan zonindelas. En

zonindelning ger exempelvis föraren möjligheten att själv styra

sin kostnad, vilket ökar effektiviteten i systemet. I motionen

redovisas hur trafikavgifterna bör utformas och differentieras

över tiden och mellan olika fordonskategorier samt hur en smidig

debiteringsteknik kan utformas med hjälp av ny

informationsteknologi. Trafiken i innerstaden beräknas med det

beskrivna systemet kunna minska med ca 30 %, vilket gör att

luftföroreningarna, trängseln och bullernivån kan reduceras

kraftigt. Motionärerna bedömer att det beskrivna avgiftssystemet

är av intresse för många kommuner som har stora problem med

innerstadstrafiken. För att åstadkomma nödvändiga förändringar i

stadstrafiksystemet föreslås vidare att kommunerna ges rätt att

själva besluta om att införa lokala trafikavgifter.

I motion Jo628 (fp) föreslås också att regeringen bör

förelägga riksdagen ett förslag som ger möjlighet för kommuner

att införa bilavgifter i större tätorter. Som motiv anförs inte

bara behovet av medel till trafikinvesteringar utan också

miljöskäl. Enligt motionen finns det i dag ny teknik som gör det

möjligt att införa mycket smidiga avgiftssystem. Bilavgifter har

däremot ingen plats i glesbygd, där alternativa transportmedel

saknas.

I motion A467 (fp) framhålls att det är uppenbart att ansvaret

för trafikavgifternas utformning i Stockholmsområdet inte bör

fråntas regionen. Denna utgångspunkt måste ligga till grund för

regeringens kommande förslag om vägtullar i Stockholmsregionen.

Regionens företrädare bör därför ges ett avgörande inflytande

över avgifternas utformning. Enligt motionen kan vidare

långsiktiga krav på miljöanpassning av transportsystemet fordra

ytterligare och mer generella avgifter för att minska

biltrafikvolymen. Med hänsyn till olika landsändars skilda

förutsättningar kan större pålagor behöva bli regionala.

Utgångspunkten bör vara att avgifter beslutas regionalt, i dag

följaktligen av landstinget, och att de skall användas för att

tillgodose regionala behov.

3.2 Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att regeringen i mars 1994 har

tillsatt en särskild utredare med uppdrag att göra överväganden

och lämna förslag om vägtullar, Vägtullsutredningen (dir.

1994:37). Utredaren har i november 1994 lämnat ett delbetänkande

med ställningstagande i vissa övergripande frågor samt lämnat

förslag om utformning av vägtullar i Stockholmsområdet (SOU

1994:142 Vägtullar i Stockholmsregionen). Utredningens

delbetänkande har remissbehandlats. Regeringen, som för

närvarande bereder frågan, har för avsikt att under hösten 1995

framlägga en proposition till riksdagen med

lagstiftningsförslag. Som redovisats tidigare har

Vägtullsutredningen i februari 1995 getts tilläggsuppdrag att

undersöka möjligheten att använda annan lokalt eller regionalt

avgränsad finansiering än vägtullar i Göteborgsområdet (dir.

1995:17). Uppdraget skall redovisas i augusti 1995.

Utskottet vill vidare hänvisa till att Trafik- och

klimatkommittén (1993:01), i sitt delbetänkande Miljözoner för

trafik i tätorter (SOU 1994:92), framhållit "att det vore en

fördel om kommuner som kompletterande möjlighet till förbud hade

möjlighet att införa system med avgifter för trafik i tätorter".

Kommittén framlägger dock inget konkret förslag i sitt

delbetänkande utan anger att man i sitt slutbetänkande avser

återkomma med förslag till lagstiftning som bemyndigar kommuner

att ta ut avgift för fordons tillträde till miljözon. Avgiften

skall kunna differentieras med hänsyn till fordons

miljöklasstillhörighet. Kommittén avser att avge sitt

slutbetänkande senast den 31 maj 1995.

Utskottet kan konstatera att de frågor som väckts i

motionerna om trafikavgifternas utformning liksom bl.a. om

kommunal befogenhet att införa avgifter är föremål för

beredning. I avvaktan på resultatet av detta arbete bör de

aktuella motionerna T221 (mp), T231 (mp), Jo628 (fp) och A467

(fp) inte bli föremål för någon åtgärd från riksdagens sida.

Motionsyrkandena avstyrks följaktligen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Dennisöverenskommelsens genomförande

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:T217 yrkande 1

i denna del, 1994/95:T221 yrkandena 6--9 i denna del,

1994/95:T225 yrkandena 4--6 i denna del, 1994/95:T228 i denna

del, 1994/95:T232 yrkande 20, 1994/95:T233 yrkande 1,

1994/95:T234 och 1994/95:Jo641 yrkande 17 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 1 (c, v)

res. 2 (mp)

2. beträffande utökad garantiram för

Dennisöverenskommelsen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motionerna 1994/95:T221 yrkande 6 i denna del och

1994/95:233 yrkande 2

dels bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret

teckna statlig borgen i prisnivå januari 1992 omfattande 272

miljoner kronor för att påbörja utbyggnaden av vägtullstationer

(222 miljoner kronor), information (30 miljoner kronor),

ledningscentral (20 miljoner kronor) och 250 miljoner kronor för

att fortsätta förberedelsearbetet för övriga vägprojekt i

Stockholmsregionen samt 300 miljoner kronor för miljöanpassning

av Norra länkens anslutning vid Värtan,

dels bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret

justera de i propositionen angivna borgensåtagandena med

tillkommande räntekostnader för upptagna lån samt beräknade

behov av justeringar för prisökningar i samhället,

res. 3 (c, v, mp)

3. beträffande tredje spåret

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:T228 i denna del,

1994/95:T230, 1994/95:T233 yrkande 3, 1994/95:T530 och

1994/95:Kr205 yrkande 2,

res. 4 (v, mp)

4. beträffande Göteborgsöverenskommelsen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motionerna 1994/95:T221 yrkandena 6--9 i denna del och

1994/95:T225 yrkandena 4--6 i denna del bemyndigar regeringen

att låta Riksgäldskontoret teckna statlig borgen i prisnivå

januari 1992 omfattande 150 miljoner kronor för det fortsatta

förberedelsearbetet med Göteborgsöverenskommelsen,

res. 5 (v, mp)

5. beträffande lokala trafikavgifter

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:T221 yrkandena 10 och

11, 1994/95:T231, 1994/95:Jo628 yrkande 10 och 1994/95:A467

yrkandena 3 och 4.

res. 6 (mp)

Stockholm den 4 maj 1995

På trafikutskottets vägnar

Monica Öhman

I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Wiggo Komstedt

(m), Bo Nilsson (s), Jarl Lander (s), Jan Sandberg (m), Ulrica

Messing (s), Sivert Carlsson (c), Tom Heyman (m), Kenth Skårvik

(fp), Hans Stenberg (s), Karl-Erik Persson (v), Birgitta

Wistrand (m), Elisa Abascal Reyes (mp), Lena Sandlin (s),

Claes-Göran Brandin (s), Christina Axelsson (s) och Ingemar

Josefsson (s).

Reservationer

1. Dennisöverenskommelsens genomförande (mom. 1)

Sivert Carlsson (c) och Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "I sitt" och på s. 13 slutar med

"Dennisöverenskommelsens genomförande" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att de trafiköverenskommelser som träffats

för Stockholms- och Göteborgsområdena vilar på miljöpolitiskt

felaktiga förutsättningar. Som utskottet kunnat konstatera

befinner sig också Dennisöverenskommelsen i en allvarlig

ekonomisk kris. Förutsedda intäkter från biltullarna förmår inte

täcka kostnaderna. Genom att vägutbyggnaderna lånefinansieras

uppstår därmed en växande skuldbörda som staten genom

borgensåtaganden bär ansvaret för.

Utskottet anser därför att grunderna för

Dennisöverenskommelsen snarast måste omprövas. Regeringen bör

således ta initiativ till en omförhandling av uppgörelsen i

syfte att tillsammans med regionens olika aktörer få fram en

trafikuppgörelse som skapar förutsättningar för god ekonomi och

god miljö. En sådan omförhandling måste bl.a. leda till ökade

satsningar på kollektivtrafik och till att Österleden och

Västerleden inte byggs.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T217

(v), T232 (c), T233 (c) och Jo641 (c) tillstyrks i denna del,

bör av riksdagen ges regeringen till känna. Utskottets

ställningstagande innebär vidare att syftet med motionerna T221

och T225 (båda mp) delvis tillgodoses, medan motionerna T228 (m)

och T234 (m) avstyrks i nu behandlad del.

dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande Dennisöverenskommelsens genomförande

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:T217 yrkande

1 i denna del, 1994/95:T232 yrkande 20, 1994/95:T233 yrkande 1

och 1994/95:Jo641 yrkande 17, med anledning av motionerna

1994/95:T221 yrkandena 6--9 i denna del och 1994/95:T225

yrkandena 4--6 i denna del samt med avslag på motionerna

1994/95:T228 i denna del och 1994/95:T234 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Dennisöverenskommelsens genomförande (mom. 1)

Elisa Abascal Reyes (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "I sitt" och på s. 13 slutar med

"Dennisöverenskommelsens genomförande" bort ha följande lydelse:

Utskottet bedömer att de trafiköverenskommelser som träffats

för Stockholms- och Göteborgsområdena vilar på miljöpolitiskt

felaktiga förutsättningar. Som utskottet kunnat konstatera

befinner sig också Dennisöverenskommelsen i en allvarlig

ekonomisk kris. Förutsedda intäkter från biltullarna förmår inte

täcka kostnaderna. Genom att vägutbyggnaderna lånefinansieras

uppstår därmed en växande skuldbörda som staten genom

borgensåtaganden bär ansvaret för.

Utskottet anser därför att grunderna för

Dennisöverenskommelsen snarast måste omprövas. Regeringen och

berörda kommuner bör återkomma med ett nytt miljövänligare paket

med en klar dominans av kollektivtrafiksatsningar. Inga medel

bör därför anvisas eller upplånas till de båda

överenskommelserna innan ett nytt ekonomiskt och miljömässigt

hållbart förslag tagits fram. I avvaktan på nya

kommunikationsplaner bör dock medel anvisas för att påbörja de

kollektivtrafiksatsningar som redan är planerade och som inte

förutsätter vägutbyggnader. En ekonomisk avvägning bör göras av

satsningen mellan vägar och kollektivtrafik, så att medlen

fördelas efter antal meter som byggs. Varje meter planerad ny

motorväg eller dylikt skall således motsvaras av minst en meter

spårburen kollektivtrafik. För att de ekonomiska kalkylerna

skall kunna hållas bör kollektivtrafiksatsningarna ges högsta

prioritet, medan däremot väginvesteringarna bör skjutas på

framtiden tills riksdagen kan få garantier om att de planerade

lederna inte kommer att leda till ökad biltrafik.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T221

och T225 (båda mp) tillstyrks i behandlad del, bör av riksdagen

ges regeringen till känna. Utskottets ställningstagande innebär

vidare att syftet med motionerna T217 (v), T232 (c), T233 (c)

och Jo641 (c) torde tillgodoses i behandlad del, medan

motionerna T228 (m) och T234 (m) avstyrks i behandlad del.

dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande Dennisöverenskommelsens genomförande

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:T221

yrkandena 6--9 i denna del, 1994/95:T225 yrkandena 4--6 i denna

del, med anledning av motionerna 1994/95:T217 yrkande 1 i denna

del, 1994/95:T232 yrkande 20, 1994/95:T233 yrkande 1 och

1994/95:Jo641 yrkande 17 samt med avslag på motionerna

1994/95:T228 i denna del och 1994/95:T234 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Utökad garantiram för Dennisöverenskommelsen (mom. 2)

Sivert Carlsson (c), Karl-Erik Persson (v) och Elisa Abascal

Reyes (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13

börjar med "Utskottet konstaterar" och på s. 14 slutar med

"aktuell del" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att med den ekonomiska kris som

Dennisöverenskommelsen befinner sig i är det orimligt att

ytterligare utöka den statliga garantigivningen. Utskottet

avstyrker därför regeringens förslag.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T221

(mp) och T233 (c) tillstyrks i behandlad del, bör av riksdagen

ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande utökad garantiram för

Dennisöverenskommelsen

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:T221 yrkande

6 i denna del och 1994/95:233 yrkande 2 avslår regeringens

förslag om att

dels bemyndiga regeringen att låta Riksgäldskontoret

teckna statlig borgen i prisnivå januari 1992 omfattande 272

miljoner kronor för att påbörja utbyggnaden av vägtullstationer

(222 miljoner kronor), information (30 miljoner kronor),

ledningscentral (20 miljoner kronor) och 250 miljoner kronor för

att fortsätta förberedelsearbetet för övriga vägprojekt i

Stockholmsregionen samt 300 miljoner kronor för miljöanpassning

av Norra länkens anslutning vid Värtan,

dels bemyndiga regeringen att låta Riksgäldskontoret

justera de i propositionen angivna borgensåtagandena med

tillkommande räntekostnader för upptagna lån samt beräknade

behov av justeringar för prisökningar i samhället,

4. Tredje spåret (mom. 3)

Karl-Erik Persson (v) och Elisa Abascal Reyes (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "Beträffande hur" och slutar med "behandlad del" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser det angeläget att kapacitetsproblemen för

järnvägstrafiken kan lösas. Den planerade utformningen av ett

tredje spår över Riddarholmen står dock i konflikt med omistliga

kulturvärden. Utskottet anser därför att en tunnellösning i

stället bör genomföras för att klara den nödvändiga

spårutbyggnaden. Genom att ett fjärde järnvägsspår därmed också

möjliggörs kan en framtidsinriktad utbyggnad ske av

spårkapaciteten genom huvudstaden. Skilda spårsystem för fjärr-

och lokaltåg ger vidare en förbättrad trafikföring och en ökad

standard för kollektivtrafiken. Utskottet anser att eventuella

merkostnader för en tunnellösning bör finansieras genom en

omfördelning av de infrastrukturmedel som avsatts för

trafikinvesteringar i Stockholmsregionen.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med

motionerna T228 (m), T230 (fp), T233 (c), T530 (mp) och Kr205

(mp) tillgodoses i nu behandlad del, bör av riksdagen ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande tredje spåret

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:T228 i denna

del, 1994/95:T230, 1994/95:T233 yrkande 3, 1994/95:T530 och

1994/95:Kr205 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

5. Göteborgsöverenskommelsen (mom. 4)

Karl-Erik Persson (v) och Elisa Abascal Reyes (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "Utskottet konstaterar" och på s. 15 slutar med

"behandlad del" bort ha följande lydelse:

Utskottet bedömer att den trafiköverenskommelse som träffats

för Göteborgsområdet vilar på miljöpolitiskt felaktiga

förutsättningar. De ekonomiska möjligheterna att finansiera

Göteborgsöverenskommelsen får vidare bedömas som osäkra.

Utskottet anser därför att grunderna för

Göteborgsöverenskommelsen snarast måste omprövas. Regeringen bör

ta initiativ till att en omförhandling kommer till stånd. I

avvaktan härpå bör inga ytterligare statliga garantier ställas

ut för vägutbyggnader.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T221

och T225 (båda mp) tillstyrks i behandlad del, bör av riksdagen

ges regeringen till känna. Utskottets ställningstagande innebär

vidare att regeringens förslag om utökad garantiram avstyrks.

dels att utskottets hemställan under mom. 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande Göteborgsöverenskommelsen

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:T221

yrkandena 6--9 i denna del och 1994/95:T225 yrkandena 4--6 i

denna del

dels avslår regeringens förslag om statlig borgen för det

fortsatta förberedelsearbetet med Göteborgsöverenskommelsen,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

6. Lokala trafikavgifter (mom. 5)

Elisa Abascal Reyes (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "Utskottet kan" och på s. 17 slutar med "avstyrks

följaktligen" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att införandet av trafikavgifter i

dag motiveras på två sätt, nämligen dels av finansieringsskäl,

dels av miljöskäl. Trafikavgifter kan dock inte tjäna båda dessa

syften. Utskottet anser därför att trafikavgifter klart och

entydigt skall införas som miljöavgifter, för att minska

privatbilismen in till storstädernas centrum men även för att

delfinansiera vägunderhåll och drift.

Som redovisats i motionerna T221 och T231 (båda mp) finns

det i dagsläget en fullt utvecklad och avancerad teknik för att

införa smidiga avgiftsstationer som inte förorsakar

trafikstockningar. Utskottet anser därför att kommunerna bör ges

tillstånd att under eget överinseende införa och sköta

avgiftsstationerna. Kommunerna bör även beviljas statliga lån

för att bygga dessa avgiftsstationer. Regeringen bör snarast

återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning och

ekonomiska förutsättningar som gör det möjligt för kommunerna

att införa trafikavgifter.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T221

och T231 (båda mp) tillstyrks i nu behandlad del, bör av

riksdagen ges regeringen till känna. Utskottets

ställningstagande innebär vidare att syftet med motionerna Jo628

och A467 (båda fp) i behandlad del torde tillgodoses.

Motionsyrkandena avstyrks följaktligen.

dels att utskottets hemställan under mom. 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande lokala trafikavgifter

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:T221

yrkandena 10 och 11 samt 1994/95:T231 och med avslag på

motionerna 1994/95:Jo628 yrkande 10 och 1994/95:A467 yrkande 3

och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Propositionen2

Storstadsöverenskommelserna2

Motionerna2

Utskottet5

1 Ärendet och dess beredning5

2 Storstadsöverenskommelserna6

2.1 Regeringens förslag6

2.2 Motionsförslag8

2.3 Utskottets ställningstagande12

2.3.1 Dennisöverenskommelsen12

2.3.2 Spårkapaciteten i Stockholm14

2.3.3 Göteborgsöverenskommelsen14

3 Lokala trafikavgifter15

3.1 Motionsförslag15

3.2 Utskottets ställningstagande16

Hemställan17

Reservationer18