Bet. 1994/95:UbU2

Utbildningsutskottets betänkande

1994/95:UBU02

Vissa skolfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

1994/95

UbU2

Sammanfattning

I betänkandet behandlas tio motionsyrkanden från allmänna

motionstiden 1994. De rör skolhälsovården, skolbiblioteken,

kompetenskrav för rektorer, lantbruks- och

trädgårdsutbildningen, nordisk språkexamen,

punktskriftsundervisning för vuxna samt garanterad rätt för

vuxna till grundutbildning motsvarande treårigt gymnasium.

Samtliga yrkanden avstyrks. C och fp reserverar sig när det

gäller nordisk språkexamen.

Motionerna

1993/94:Ub307 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en utökning av skolsköterskans

verksamhetsområde,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att skolhälsovården prioriteras som

förebyggande verksamhetsområde.

1993/94:Ub316 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en översyn av

punktskriftsundervisning för vuxna och den grundläggande

vuxenutbildningen för synskadade enligt vad i motionen anförts.

1993/94:Ub320 av Ingvar Eriksson och Jan-Olof Franzén (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den framtida svenska lantbruks-

och trädgårdsutbildningen.

1993/94:Ub324 av Bengt Rosén och Elver Jonsson (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om nordiskt samarbete för en gemensam

språkexamen.

1993/94:Ub326 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär en utredning av kompetenskrav för

rektorer.

1993/94:Ub350 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att Skolverket och Kulturrådet

får i uppdrag att kartlägga landets skolbiblioteksverksamhet.

1993/94:Kr293 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär att Skolverket och

Kulturrådet får i uppdrag att kartlägga landets

skolbiblioteksverksamhet.

1993/94:Kr307 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

28. att riksdagen hos regeringen begär att Skolverket och

Kulturrådet får i uppdrag att kartlägga landets

skolbiblioteksverksamhet.

1993/94:Kr411 av Elisabeth Persson m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vuxenstudiegaranti för

grundutbildning motsvarande treårigt gymnasium.

Utskottet

Utskottet behandlar i det följande tio motionsyrkanden om

grundskola, gymnasieskola och den grundläggande

vuxenutbildningen vilka alla har väckts under den allmänna

motionstiden vid föregående riksmöte.

Skolhälsovården

Skolhälsovården tas upp i motion 1993/94:Ub307 (kds).

Motionären begär både att skolsköterskans verksamhetsområde

utökas (yrkande 1) och att skolhälsovården prioriteras som

förebyggande verksamhetsområde (yrkande 2). Skolsköterskan har

en mycket viktig uppgift att skapa trygghet för barnen i

skolan, och framför allt för barnen från splittrade familjer.

Motionären menar att skolsköterskans roll bör förstärkas och

bli än mer framträdande. De flesta läkarinsatser inom

skolhälsovården skulle exempelvis kunna initieras av

skolsköterskan, och hon skulle kunna få en roll som koordinatör

med upparbetade kanaler och tillgång till olika specialister

såsom psykologer, psykiatriker och andra specialistläkare samt

socialtjänstemän. Motionären framhåller vidare att

skolhälsovårdens förebyggande verksamhet måste ha hög

prioritet. Med tanke på de stora påfrestningar som

lågkonjunktur och arbetslöshet för med sig är det särskilt

viktigt att inte dra ned på skolhälsovården. En neddragning

skulle innebära negativa konsekvenser för folkhälsan.

Utskottet vill med anledning av motionen anföra följande.

Skolhälsovårdens mål, omfattning och personal regleras i 14

kap. skollagen (1985:1100). Enligt 1 § skall skolhälsovård

anordnas för eleverna i grundskolan, gymnasieskolan, särskolan,

specialskolan och sameskolan. Av bestämmelserna i 2 § framgår

bl.a. att skolhälsovården främst skall vara förebyggande och

omfatta hälsokontroller och enkla sjukvårdsinsatser samt att

det skall finnas skolläkare och skolsköterska för verksamheten.

Huvudmannen för skolan är skyldig att anordna sådan hälsovård

kostnadsfritt enligt 6 och 7 §§. Vidare skall Statens skolverk

enligt 8 § ha tillsyn över verksamheten.

Rektor har som chef huvudansvaret för skolans verksamhet

enligt de nya läroplanerna för det obligatoriska skolväsendet

och de frivilliga skolformerna (Lpo 94 resp. Lpf 94) som

regeringen utfärdade under våren 1994. Läroplanerna baserar sig

på riksdagens beslut under föregående riksmöte om riktlinjer

för resp. läroplan (prop. 1992/93:220, bet. 1993/94:UbU1, rskr.

1993/94:82 resp. prop. 1992/93:250, bet. 1993/94:UbU2, rskr.

1993/94:93). Enligt läroplanerna bär rektor ansvaret för att

den elevvårdande verksamheten utformas så att eleverna får det

särskilda stöd och den särskilda hjälp de behöver.

Utskottet konstaterar att Skolverket har till uppgift att

bl.a. bevaka att kommunerna anordnar skolhälsovård enligt

bestämmelserna i skollagen och att utöva tillsyn över

verksamheten. Utskottet vill betona att denna tillsynsuppgift

är av stor vikt. Utskottet tillstyrkte förslaget under

riksmötet 1990/91 (prop. 1990/91:115, bet. UbU17, rskr. 357)

att tillsynsuppgiften för skolhälsovården skulle föras över

från dåvarande Skolöverstyrelsen till det nyinrättade Statens

skolverk. Utskottet erinrade samtidigt om att skolhälsovården

inte bara ingår i skolans elevvårdande verksamhet utan också är

en del av samhällets allmänna medicinska insatser. Två år

senare föreslog regeringen en ändrad ansvarsfördelning

beträffande den medicinska delen av skolhälsovården som innebar

att denna del skulle stå under tillsyn av Socialstyrelsen

(prop. 1992/93:100 bil. 9). Utskottet hade emellertid då

erfarit att olika organisatoriska modeller för skolhälsovården

börjat tillämpas i kommunerna, bl.a. i besparingssyfte. Vidare

hade Skolverket påbörjat ett utvärderingsprojekt beträffande

skolhälsovården, Skolhälsovårdsläget sett ur ett

elevperspektiv. Utskottet ansåg att det fanns risk för att ett

förändrat tillsynsansvar i enlighet med regeringens förslag

kunde få negativa konsekvenser och avstyrkte med hänvisning

härtill och till den nyligen påbörjade utvärderingen av

skolhälsovården regeringens förslag till förändrat

tillsynsansvar av skolhälsovården. Riksdagen följde utskottets

förslag (bet. UbU11, rskr. 274).

Skolverket anförde redan i sin fördjupade

anslagsframställning för 1994/95--1996/97, Bilden av skolan,

att verkets pågående undersökningar av skolhälsovården tydde på

att antalet personer i skolhälsovården och elevvården minskade.

I maj 1994 lade Skolverket fram sin utvärdering av

skolhälsovårdens förutsättningar och funktion (rapporterna nr

53 och 54). I rapporterna framhålls att elevers rätt till

skolhälsovård och pågående besparingar och

organisationsförändringar i kommunerna motiverar att Skolverket

följer utvecklingen för skolhälsovården. Utvärderingen bygger

på en enkätstudie i 77 kommuner och fallstudier i fem kommuner.

Skolverket menar att utvärderingen visar att elevers rätt till

skolhälsovård enligt skollagen tillgodoses. I landet som helhet

har skolhälsovården inte varit utsatt för några större

nedskärningar under läsåren 1991/92 och 1992/93. Däremot drar

vissa kommuner ner på sin elevvårdspersonal. Minskningen avser

främst skolkuratorer och skolpsykologer vilket indirekt

påverkar skolhälsovårdens arbete. Bland

skolhälsovårdspersonalen minskar antalet skolläkare.

Skolsköterskorna är den personalkategori inom vilken det skett

minst neddragningar. Skolverket har funnit att skolhälsovården

har ett starkt symbolvärde i form av trygghet och stöd för både

elever och skolans personal. Eleverna anser att det viktigaste

för dem är att det finns personal med medmänsklighet och en

förstående attityd och någon som de kan lita på inom

skolhälsovården. Av rapporterna framgår sammantaget att

skolhälsovårdens psykosociala insatser bedöms som synnerligen

väsentliga.

Skolverkets rapport ger, enligt utskottets mening, stöd för

uppfattningen att den nuvarande skolhälsovården i stor

utsträckning bärs upp av skolsköterskorna inte minst genom att

de bidrar till att ge eleverna trygghet. Skolsköterskans

verksamhetsområde synes inte ha minskat, snarare tvärtom.

Utredningen ger inte heller belägg för att antalet verksamma

skolsköterskor minskat. Utskottet vill framhålla att enligt de

principer om mål- och resultatstyrning av skolan som riksdagen

beslutat om ankommer det på skolhuvudmännen att förverkliga

skollagens intentioner. Kommunerna har ett helhetsansvar för

skolverksamheten och är skyldiga att upprätta en skolplan med

utgångspunkt i hur man lokalt avser att arbeta för att nå de

nationella mål som har satts upp för skolan. Enligt utskottets

mening bör kommunerna ges rimliga möjligheter att såväl

organisera och utveckla sina uppgifter som ägna sig åt

egenkontroll av verksamheten. Det ankommer på Skolverket att

följa upp, utvärdera och utöva tillsyn över skolverksamheten.

Utskottet är ense med motionären i att skolhälsovårdens

förebyggande verksamhet skall prioriteras. Motionärens yrkande

får i detta hänseende anses tillgodosett, eftersom det, som

ovan angetts, redan framgår av skolans regelverk att

verksamheten främst skall vara förebyggande.

Utskottet vill i sammanhanget peka på att Riksdagens

revisorer under våren 1994 avslutat sitt granskningsärende om

tillsynen av skolan. Enligt riksdagens revisorers förslag

angående tillsyn av skolan (förs. 1993/94:RR11) bör Skolverkets

tillsyn breddas och inriktas bl.a. på skolhälsovård m.m.

Utskottet behandlar revisorernas skrivelse i ett annat

betänkande (bet. 1994/95:UbU1).

Utskottet anser med det anförda att riksdagen inte bör göra

något särskilt uttalande med anledning av motion 1993/94:Ub307,

varför den avstyrks.

Kompetenskrav för rektorer

I motion 1993/94:326 (m) begärs en utredning av kompetenskrav

för rektorerna. Motionären hävdar att på senare tid har allt

fler skolledare utan pedagogisk kompetens för det aktuella

utbildningsstadiet tillsatts och menar därför att det är

angeläget att kompetenskraven för skolväsendets rektorer blir

fastlagda på samma sätt som för lärarna.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att

behörighetsvillkoren för rektorer och lärare är reglerade i 2

kap. skollagen (1985:1100). Enligt 2 § får bara den som genom

utbildning och erfarenhet har förvärvat pedagogisk insikt

anställas som rektor. För att anställas som lärare krävs enligt

4 § att den sökande dels behärskar svenska språket, om det inte

finns synnerliga skäl att medge annat, dels har nödvändiga

insikter i de föreskrifter som gäller beträffande det

offentliga skolväsendet, dels genomgått svensk lärarutbildning

eller i huvudsak motsvarande utbildning.

Hösten 1990 behandlade riksdagen regeringens proposition om

ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18, bet. UbU4, rskr. 76) som

tog upp frågan om behörighetsvillkor för skolledare. Bakgrunden

var att riksdagens tidigare beslut om en förändrad styrning av

skolan innebar dels en förändrad ansvarsfördelning mellan stat

och kommun, dels en förändrad ledningsfunktion i skolan.

Beträffande rektors kompetens framhölls i propositionen att med

den mycket viktiga roll som rektor kommer att få är det

angeläget att till rektor utse personer som har goda

förutsättningar att klara dessa uppgifter. Det ansvar som

sålunda läggs på rektor förutsätter att denne har allsidig

pedagogisk insikt. En sådan kan säkerligen förvärvas på olika

sätt, men torde, anfördes det vidare i propositionen, inrymma

såväl utbildning som praktisk erfarenhet. Föredragande

statsrådet var emellertid inte beredd att kategoriskt säga att

det nödvändigtvis måste röra sig om grundläggande

lärarutbildning eller praktik som lärare, även om detta

självfallet i de flesta fall kommer att vara det aktuella. Vid

riksdagsbehandlingen av propositionen avslog riksdagen en

motion vari yrkades att krav på lärarutbildning eller annan

likvärdig utbildning normalt skulle ställas vid tillsättning av

tjänst som rektor. Utskottet hänvisade därvid till att

motionärens förslag fick anses tillgodosett genom de av

regeringen uppställda behörighetskraven (s. 23).

Skolledarens och övrig personals kompetensutveckling är en

central fråga i skolutvecklingen. Utskottet vill därför kort

erinra om följande kompetenshöjande åtgärder som på senare tid

aktualiserats för denna personalkategori.

Under riksmötet 1991/92 beslöt riksdagen att en ny statlig

rektorsutbildning skulle inrättas (prop. 1991/92:75, bet.

UbU20, rskr. 282). Utskottet ansåg att det var principiellt

viktigt med en grundläggande rektorsutbildning mot bakgrund av

skolledarnas förändrade roll. Skolverket hade i januari 1992

redovisat förslag om en ny statlig rektorsutbildning. Den nya

statliga rektorsutbildningen startade höstterminen 1992. Av

Skolverkets fördjupade anslagsframställan för treårsperioden

1994/95--1996/97, Verksamhet och inriktning, framgår att

ansvaret för utbildningen lagts över på sex högskolor och att

en uppföljning av verksamheten visat att efterfrågan på

utbildningen beräknades vara stor under de närmaste åren.

I regeringens skrivelse 1993/94:183 Utvecklingsplan för

skolväsendet, som riksdagen behandlade under föregående

riksmöte (bet. 1993/94:UbU11, rskr. 417), framhölls

ledarskapets betydelse bl.a. med anledning av rektors vidgade

ansvarsområde. Rektors ansvar för att leda och stimulera det

pedagogiska utvecklingsarbetet var uppenbart. Mot bakgrund av

de stora krav som i dag ställs på ledningsfunktionen inom

skolväsendet menade den dåvarande regeringen att det vore

naturligt att anlägga ett helhetsperspektiv på

ledarskapsutvecklingen. En ny ledarskapsutbildning, baserad på

genomgången såväl statlig rektorsutbildning som kommunal

ledarutbildning, borde därför inrättas. Frågor om utformning av

sådan utbildning och ansvaret för genomförandet av denna bereds

för närvarande inom regeringskansliet.

Utskottet vill påminna om att ett enigt utskott under våren

1994 tillstyrkte att fortbildningsanslaget ökades med 15

miljoner kronor för att förstärka ledarskapsutveckling och

kompetensförsörjning (prop. 1993/94:100 bil. 9, bet. UbU7,

rskr. 208). Medlen skall bl.a. användas för rektorsutbildning.

Utskottet markerade därvid att man såg positivt på det pågående

arbetet med frågor kring lärares och ledares

kompetensutveckling i skolan. Utskottet anser alltjämt att det

krävs kraftfulla fortbildningsinsatser för att höja kompetensen

hos redan verksamma rektorer.

I detta sammanhang vill utskottet fästa uppmärksamheten på en

sammanställning över rektorers utbildningsbakgrund som gjorts

av Skolverket. Av denna framgår att av samtliga skolledare

(rektor, studierektor och biträdande skolledare) var andelen

med "övrig lärarutbildning" år 1991/92 0,9 %, år 1992/93 3,1 %

och år 1993/94 7,4 %. Till sådan övrig utbildning räknas bl.a.

yrkesvalslärar-, förskollärar-, fritidspedagog- och

fritidsledarutbildning. Andelen skolledare med annan

utbildningsbakgrund än lärarutbildning var år 1991/92 2,6 %, år

1992/93 5,0 % och år 1993/94 8,8 %.

Utskottet konstaterar att kompetenskraven är högt ställda för

en tjänst som rektor. Eftersom verksamheten som skolledare

fordrar en stabil pedagogisk grund har, som utskottet uppfattar

det, sökande med lärarutbildning eller motsvarande utbildning

normalt ett försteg vid urvalet av sökande till en

rektorstjänst. Emellertid kan det självklart vara så att en

person med en annan bakgrund än den traditionella i det

enskilda fallet visar sig bäst lämpad som pedagogisk ledare och

chef för en viss skola. Möjligheten till kompletterande

rektorsutbildning kan vara av stort värde inte minst för

nyanställda rektorer som saknar lärarbakgrund. Utskottet utgår

från att uppställda behörighetskrav tillgodoses vid

tillsättningen i varje särskilt fall och att tillsättningen

sker med saklighet och oväld. Att närmare reglera

behörighetskraven är, enligt utskottets mening, inte

ändamålsenligt. Någon särskild utredning om kompetenskrav för

rektorer som motionären föreslår synes därmed inte motiverad.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet

motion 1993/94:Ub326.

Skolbiblioteken

Flera socialdemokratiska motioner tar upp skolbibliotekens

verksamhet.

I motionerna 1993/94:Ub350, 1993/94:Kr293 yrkande 2 och

1993/94:Kr307 yrkande 28 begärs att Skolverket och Kulturrådet

får i uppdrag att kartlägga landets skolbiblioteksverksamhet.

Skolbiblioteken spelar enligt motionärerna en mycket viktig

roll i de svenska skolorna och i ett demokratiskt samhälle. I

de två förstnämnda motionerna framför motionärerna en oro över

att den registrerade utlåningen vid landets skolbibliotek

sjunkit med 30 %. Kartläggningen bör leda till att åtgärder kan

vidtas för att garantera barn och ungdomar tillgång till

litteratur och information.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra

följande.

Enligt 1 kap. 4 § grundskoleförordningen (SFS 1994:1194)

skall grundskolan ha lämpligt fördelade bibliotek. I

propositionen om ny läroplan för grundskolan framhöll

regeringen att föreskrifterna i grundskoleförordningen bör

gälla också i framtiden och garantera att det i varje kommun

finns minst ett bibliotek knutet till skolan där (prop.

1992/93:220 s. 14).

Utskottet vill, precis som vid behandlingen av

läroplanspropositionen (bet. 1993/94:UbU1 s. 34), framhålla

skolbibliotekets centrala roll i modern undervisning. I

läroplanerna för det obligatoriska skolväsendet och de

frivilliga skolformerna, som riksdag och regering beslutade om

vid föregående riksmöte (Lpo 94 resp. Lpf 94), sägs att

eleverna skall kunna orientera sig i en komplex verklighet med

ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt.

Därför understryks att studiefärdigheter och metoder att

tillägna sig och använda ny kunskap är viktiga. Eleverna skall

få möjlighet att ta initiativ och ansvar, och de skall också

ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att arbeta

självständigt och lösa problem.

Utskottet finner anledning att poängtera skolbibliotekens

roll för att kunna tillgodose dessa syften. Kommunerna har det

fulla ansvaret för skolans verksamhet och bestämmer därmed mål

och ambitionsnivå för skolbiblioteksverksamheten. Det kan då

enligt utskottet vara ändamålsenligt att även denna ingår i

kommunens samlade biblioteksorganisation.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om rektors övergripande

ansvar för verksamheten. I läroplanerna har det slagits fast

att rektor har ansvaret för utformningen av skolans arbetsmiljö

så att eleverna får tillgång till handledning, läromedel av god

kvalitet och annat stöd för att själva kunna söka och utveckla

kunskaper. Sådant stöd kan t.ex. vara bibliotek, datorer och

andra hjälpmedel.

Utskottet har inhämtat statistiska uppgifter om

skolbiblioteken från Statistiska centralbyrån (SCB). I Folk-

och skolbiblioteken 1992 redovisar SCB sin senaste statistik

över skolbiblioteken. Redovisningen bygger på insamlade

uppgifter om bl.a. hemlån, bokbestånd samt bibliotekens

öppethållande. Enligt SCB:s statistik gjordes ca 15,5 miljoner

hemlån från skolbiblioteken under läsåret 1991/92. Motsvarande

tal för läsåret 1990/91 var 20,0 miljoner. Hemlån av böcker

från skolbibliotek minskade sålunda med minst 20 % mellan de

båda åren. På grund av felmarginaler i dessa skattningar

framhåller SCB dock att det inte helt säkert kan fastslås att

någon minskning av hemlån skett under den aktuella

tidsperioden.

Statens kulturråd har regeringens uppdrag att genomföra ett

handlingsprogram för vidgat deltagande i kulturlivet. Även

Skolverket har medverkat i uppdraget. En viktig del av

uppdraget avser hur barn- och ungdomskultur kan främjas i olika

sammanhang. Av Kulturrådets förenklade anslagsframställning för

1995/96 framgår bl.a. följande. I Kulturrådets underlag till

Socialstyrelsens rapport om barn och ungdomars villkor har

rådet särskilt uppmärksammat skolbiblioteken. Av rådets analys

framgår bl.a. att antalet skolbibliotekscentraler minskade med

ca 10 % under 1992. På vissa håll får folkbiblioteken ta över

ansvaret för skolbiblioteken. I det program för kultur för barn

och ungdom som Kulturrådet presenterade våren 1994 beskrivs

skolbibliotekens förändrade villkor mot bakgrund av kommunernas

ekonomiska situation. Lärarbibliotekarie- och

skolbibliotekarietjänster har dragits in och medieanslag

minskat. Denna tendens fortsatte under år 1993. I rapporten

konstateras vidare att skolbibliotekets roll i undervisningen

varierar mellan olika skolformer och stadier. Programmet

behandlar utförligt hur samverkan mellan kulturliv och skola

skall förstärkas, t.ex. hur Kulturrådet skall samverka med

Skolverket för att ta fram undervisningsmaterial och ge stöd

till utvecklingsprojekt. Enligt Kulturrådets bedömning saknas

både en tydlig målsättning för skolbiblioteken och en samlad

kunskap om deras aktuella situation. Kulturrådet är berett att

genomföra en kartläggning av skolbiblioteksverksamheten samt

att medverka i ett arbete med att upprätta ett långsiktigt

handlingsprogram. För att förstärka rådets möjligheter att göra

systematiska utvecklingsinsatser framför allt inom

skolbiblioteksområdet föreslår rådet en ökning av anslaget till

utvecklingsverksamhet inom kulturområdet med 1 500 000 kr för

budgetåret 1995/96.

Utskottet har ovan betonat skolbibliotekens betydelse i

undervisningen. Det är av stor vikt att arbetsformerna i skolan

utformas så att biblioteken används flitigt. Enligt utskottets

mening bör informationssökning och bibliotekskunskap inte ses

isolerade utan integreras i den ordinarie undervisningen.

Därför måste både lärare och elever ges kunskaper och

färdigheter i att använda bibliotek och andra

informationskällor. Självklart försvåras detta om bokbestånden

skärs ned och skolbibliotekscentraler stängs. Utskottet ser

därför positivt på den uppmärksamhet som Statens kulturråd

riktar mot landets skolbibliotek. Utskottet utgår från att

Skolverket inom ramen för sin uppföljande verksamhet och som

tillsynsmyndighet bevakar och ger akt på skolbibliotekens

situation.

Utskottet erinrar om att kulturens roll i skolan betonades i

regeringsförklaringen i oktober 1994. I anslutning därtill

berördes även frågan om en bibliotekslag.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår

motionerna 1993/94:Ub350, 1993/94:Kr293 yrkande 2 och

1993/94:Kr307 yrkande 28.

Lantbruks- och trädgårdsutbildningen

Enligt motion 1993/94:Ub320 (m) är det högst osäkert om den

utbildning som svenska ungdomar får i dag på lantbruks- och

trädgårdsområdet motsvarar de ökade krav som verkligheten

ställer. Motionärerna redovisar i korthet utbildningsvägarna i

Tyskland, från treårig grundutbildning till lantbrukare fram

till universitetsexamen som agronom med mellanformerna statligt

godkänd driftledare, "Landwirtschaftsmeister", statligt

utexaminerad lantbrukare och diplomingenjör (fackhögskola). De

menar att nivån på den svenska utbildningen måste höjas, i

varje fall vad gäller de lägre och mest förekommande

utbildningarna. En läroplan behövs med klart uttalade krav i

fråga om utbildningens kvalitet och utformning. För att

åstadkomma detta behöver en jämförande studie göras mellan

svensk lantbruks- och trädgårdsutbildning och de utbildningar

på området som ges i EU-länderna.

Utskottet vill peka på att bland de nationella programmen

inom den reformerade gymnasieskolan finns naturbruksprogrammet

som är treårigt och yrkesförberedande. Detta ersätter med

början läsåret 1992/93 de tidigare tvååriga jordbruks-,

skogsbruks- och trädgårdslinjerna, inkl. försöksverksamheten

med treårig naturbrukslinje, samt vissa specialkurser.

Särskilda programmål för gymnasieskolans nationella program,

vari anges krav på utbildningen inom bl.a.

naturbruksprogrammet, har fastställts av regeringen att gälla

fr.o.m. den 1 juli 1994 (Skolverkets författningssamling,

SKOLFS, 1994:8). Regeringen har vidare fastställt kursplaner i

kärnämnen och Skolverket kursplaner i de olika karaktärsämnena

(SKOLFS 1994:9 och 10).

Skolverket arbetar för närvarande med revidering av

kursplaner för påbyggnadsutbildningar och utveckling av nya

sådana utifrån gymnasieskolans program. Enligt uppgift beräknas

dessa kursplaner kunna fastställas senast våren 1995. Från

Skolverket har utskottet inhämtat att yrkesnämnderna för

lantbruket och trädgårdsnäringen fört fram behov av insatser

för kompetensutveckling inom naturbrukssektorn. De åberopar att

produktionen och verksamheten blir alltmer kunskapsintensiv,

samtidigt som näringen får ökad internationell konkurrens.

Nämnderna har också anmärkt att nuvarande ordning i fråga om

interkommunal ersättning innebär att för branschen viktiga

utbildningar inte kommer till stånd.

Genom regeringsbeslut i april 1994 tillkallades Utredningen

om kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning (jfr prop.

1993/94:177 s. 44 f., bet. UbU12 s. 50 f.). Enligt direktiven

(dir. 1994:36) bör den särskilde utredaren pröva vilka olika

insatser som kan behövas för att stimulera tillväxten av den

kvalificerade yrkesutbildningen. I uppdraget ingår att bedöma

vilka avgränsningar som kan vara ändamålsenliga mellan den

akademiska högre utbildningen, gymnasieskolan och komvux å ena

sidan och den kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningen å

den andra. Det står därvid utredaren fritt att föreslå

förändringar i tillhörigheten för befintliga utbildningar.

Tillträdesfrågorna till de nuvarande påbyggnadsutbildningarna

inom komvux är enligt direktiven ett särskilt problem, eftersom

antagning till en utbildning i en annan kommun än hemkommunen

ofta beror på om hemkommunen vill betala. Utredaren skall

behandla dessa tillträdesfrågor. Enligt uppgift skall utredaren

redovisa sina förslag senast vid årsskiftet 1994/95.

Utskottet har inte kunnat finna att någon jämförelse gjorts i

Sverige på senare år mellan olika europeiska

lantbruksutbildningar. Någon sådan jämförande studie är

utskottet inte heller berett att förorda. Pågående utrednings-

och utvecklingsarbete bör enligt utskottets mening avvaktas.

Utskottet antar att i utredningssammanhangen också görs vissa

internationella utblickar. Med det anförda anser utskottet att

riksdagen bör avslå motion 1993/94:Ub320.

Nordisk språkexamen

I motion 1993/94:Ub324 (fp) begärs att riksdagen uttalar sig

för att ett nordiskt samarbetsprojekt rörande en gemensam

språkexamen skall stödjas av Utbildningsdepartementet och

Skolverket. Frågan bör också tas upp i Nordiska rådet.

Motionärerna hävdar att det förekommer att bl.a. svenska

ungdomar som vill studera i England och USA m.fl. länder inte

får sina gymnasiebetyg i språk godtagna av värdlandet.

Ungdomarna måste då på egen bekostnad avlägga någon

internationellt accepterad språkexamen. Det nordiska projektet,

Nordic Foreign Language Examination in English (NFLE), syftar

till att ta fram för Norden gemensamma prov för examensbevis i

engelska språket, på längre sikt även i franska och tyska, och

att verka för att denna examen accepteras internationellt som

bevis på fullvärdiga språkkunskaper.

Utskottet har i ärendet inhämtat följande.

Det samordnande ansvaret för NFLE-projektet har avdelningen

för språkpedagogik vid Göteborgs universitet. Projektet är

utarbetat i samråd med företrädare för olika universitet i

Norden. Enligt planerna skall prövningar för examen kunna

genomföras på i princip alla gymnasieskolor i de nordiska

länderna. Examen skall ligga på en hög nivå och beräknas kunna

avläggas av ca 10 % av en elevpopulation. Kostnaderna bör i

huvudsak täckas av allmänna medel med endast en mindre avgift

för eleven. En lärare vid varje skola bör erbjudas att genomgå

en särskild fortbildningskurs med inriktning på främst prövning

av muntlig språkfärdighet. Erfarenheter av provverksamheten kan

på sikt användas inom lingvistisk forskning.

En ansökan om anslag till projektet avslogs av Nordiska

samarbetsnämnden för humanistisk forskning (NOS-H) vid dess

möte i juni 1993. Avslaget motiverades med att NFLE inte är

forskningsrelaterat och därför faller utanför nämndens

stödverksamhet. I maj 1994 beslutades vid ett sammanträde på

Skolverket -- med representanter från Finland och Island

närvarande -- att lägga planerna på ett nytt nordiskt

språkcertifikat åt sidan. Projektet får inte längre stöd av

övriga nordiska länder.

I fortsättningen inriktas arbetet på att utreda möjligheterna

att, i stället för NFLE, i ökad utsträckning erbjuda elever

något av de internationella språkcertifikaten, i första hand de

brittiska Cambridge-proven och det amerikanska TOEFL (Test of

English as a Foreign Language). Tillgängligheten till

Cambridge-proven är redan i dag relativt god. I Sverige har

Folkuniversitetet genom avtal rätt att anordna examination.

Proven genomförs på flera platser i landet och vid ett flertal

tillfällen. Nu eftersträvar de NFLE-projektansvariga att

förhandla fram ett omfattande utbud av provtillfällen till låga

avgifter. Vidare undersöks andra frågor som ansågs centrala i

diskussionerna om NFLE, nämligen vilka möjligheter till

fortbildning av lärare och till forskning som skulle kunna

erbjudas vid en ökad tillgång till Cambridge-proven.

Enligt vad utskottet erfarit handlar det inför utlandsstudier

ofta om att utländska läroanstalter har svårt att definiera vad

de svenska betygen och kursplanerna i gymnasieskolan står för.

Skolverket utarbetar material på engelska över programmål,

kursplaner och betyg som svenska studenter kan bifoga till den

utländska läroanstalten. När det därutöver gäller särskilda

krav på språkkunskaper för antagning av utländska studerande

varierar dessa från land till land och mellan olika

läroanstalter. Vanligast förekommande är att universiteten vill

att den utländska studeranden skall ha ett internationellt

erkänt språkcertifikat.

Utskottet noterar att det nordiska projektet om en gemensam

språkexamen, som motionärerna förespråkar, nu inte är aktuellt.

Tillgång till prov för internationella språkcertifikat finns i

Sverige. Arbete pågår som nämnts med att öka tillgängligheten.

Något initiativ från riksdagens sida är således inte påkallat,

varför motion 1993/94:Ub324 avstyrks.

Punktskriftsundervisning för vuxna

I motion 1993/94:Ub316 (v) sägs att vuxna synskadade inte

längre kan lära sig punktskrift, som är det enda skriftspråk

som finns för blinda. Bakgrunden är att undervisning i

punktskrift inte självklart ses som en

rehabiliteringsmöjlighet. Skolverket bör enligt motionärerna få

i uppdrag att skapa förutsättningar för att

punktskriftsundervisning för vuxna bedrivs inom ramen för den

grundläggande vuxenutbildningen.

Utskottet noterar att problemet med ny-synskadades

möjligheter att få undervisning i punktskrift har

uppmärksammats i riksdagen även under riksmötet 1992/93. I sitt

svar på en fråga i kammaren i november 1992 underströk

dåvarande socialministern vikten av att svårt synskadade ges

möjligheter att lära sig använda punktskrift. Fram till 1980

hade sådan utbildning givits i de särskilda omställnings- och

träningskurser (OT-kurser) som anordnats i

Arbetsmarknadsstyrelsens och Skolöverstyrelsens regi.

Socialministern uttryckte som sin principiella uppfattning att

utbildning och träning i punktskrift borde kunna ges inom all

rehabilitering för synskadade. Den planerade handikappreformen

borde enligt hans bedömning ge goda möjligheter att utveckla

bl.a. rehabiliteringen för synskadade, och han var därför inte

beredd att vid detta tillfälle ta några ytterligare initiativ

beträffande punktskriftsundervisningen.

Beslut om handikappreformen fattades våren 1993 (prop.

1992/93:159, bet. SoU19, rskr. 321). Då infördes ett tillägg i

hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) varigenom landstinget

åläggs skyldighet att erbjuda invånarna bl.a. rehabilitering.

Samtidigt beslutade riksdagen om ett särskilt statligt

stimulansbidrag under fyra år för att påskynda utvecklingen

inom habiliterings- och rehabiliteringsområdet. Lagändringen

trädde i kraft den 1 januari 1994, och stimulansbidraget

betalades ut för första gången i april 1994.

Samma problem som i förevarande motion togs upp våren 1993 i

motion 1992/93:So423 (fp), där motionären anförde att någon

instans måste få det samlade ansvaret. Var detta ansvar skulle

läggas gav motionären dock inte något förslag om.

Socialutskottet avstyrkte motionen med hänvisning till det nyss

nämnda särskilda stimulansbidraget, och riksdagen följde

utskottets förslag (bet. SoU19, rskr. 321).

Den förevarande motionen anger den grundläggande

vuxenutbildningen som den organisation inom vilken

undervisningen i punktskrift för vuxna bör höra hemma. Enligt

11 kap. skollagen (1985:1100) syftar grundläggande

vuxenutbildning till att ge vuxna sådana kunskaper och

färdigheter som de behöver för att delta i samhälls- och

arbetsliv, samt också till att möjliggöra fortsatta studier

(2 § första stycket). Varje kommuninnevånare har rätt att

delta i grundläggande vuxenutbildning från och med andra

kalenderhalvåret det år han fyller 20 år, om han saknar sådana

färdigheter som normalt uppnås i grundskolan och är bosatt i

landet (10 § första stycket). Kommunen ansvarar för att den som

har rätt till grundläggande vuxenutbildning och önskar delta,

får det (8 §). Utskottet uppfattar motionärernas avsikt så att

punktskriftsundervisningen, genom att anordnas inom den

grundläggande vuxenutbildningen, skulle bli en rättighet för

den vuxne som genom att drabbas av synskada förlorat sina

grundläggande färdigheter i att läsa och skriva. Ansvaret för

att tillhandahålla undervisningen skulle falla på kommunen.

Utbildningsutskottet delar motionärernas och den förutvarande

socialministerns uppfattning om vikten av att vuxna som drabbas

av synskada får lära sig punktskrift. Antalet ny-synskadade

uppgår enligt vad utskottet erfarit till ca 50 personer per år.

Eftersom det rör personer som tidigare i livet lärt sig att

läsa och skriva vanlig skrift, anser utskottet att det är

naturligt att betrakta undervisningen i punktskrift som en

rehabiliteringsinsats. Landstingets numera lagfästa ansvar för

rehabilitering avser alla slag av funktionshinder. Några

erfarenheter har ännu inte kunnat insamlas om effekterna av det

ovan nämnda nya stimulansbidrag till vilket socialutskottet

hänvisade våren 1993. Utskottet anser mot bakgrund av det

anförda att det inte nu finns anledning för riksdagen att göra

något tillkännagivande om hur punktskriftsundervisningen för

vuxna bör anordnas. Riksdagen bör således avslå motion

1993/94:Ub316.

Vuxenstudiegaranti

Både från rättvisesynpunkt och med tanke på behovet av väl

utbildade människor bör vuxna enligt motion 1993/94:Kr411 (v)

yrkande 2 på sikt garanteras rätt till grundutbildning

motsvarande treårigt gymnasium. Denna skall kunna erhållas inom

komvux eller vid folkhögskola. Motionärerna begär ett

tillkännagivande till regeringen om detta.

Utbildningsutskottet vill med anledning av yrkandet anföra

följande.

I samband propositionen Växa med kunskaper -- om

gymnasieskolan och vuxenutbildningen (prop. 1990/91:85, bet.

UbU16, rskr. 356) behandlade riksdagen ett motionsyrkande om

att den grundläggande vuxenutbildningen -- som kommunen är

skyldig att tillhandahålla -- skulle omfatta inte bara

grundskolenivån utan också gymnasieskolans kärnämnen. Yrkandet

avslogs. Under de år som gått sedan våren 1991 har

medvetenheten växt sig allt starkare om behovet av en allmän

kompetenshöjning i den vuxna befolkningen, bl.a. för att stärka

Sveriges konkurrenskraft i förhållande till jämförbara länder.

I Utbildningsdepartementets diskussionsunderlag Agenda 2000 --

Kunskap och kompetens för nästa århundrade (Ds 1994:35)

uppställs som mål bl.a. att vuxna skall tillförsäkras rätt till

kunskapskomplettering som i princip motsvarar gymnasieskolans

kärnämnen för att därigenom kunna ta på sig ansvaret för nya

och mer kvalificerade arbetsuppgifter. Därvid sägs att de

viktigaste ämnena i detta sammanhang är svenska, engelska och

matematik. Med hänvisning till detta gav den förra regeringen i

september innevarande år ett uppdrag till Statskontoret att

föreslå vilken omfattning av utbildning, exempelvis uttryckt i

gymnasiepoäng, som en individ bör ges rätt till. Statskontoret

skall också föreslå en modell för bidrag till denna utbildning,

som dels blir ett incitament för skilda utbildningsanordnare,

både privata och offentliga, att erbjuda utbildningen, dels gör

det möjligt för individerna att välja utbildningsanordnare.

Riksdagen gav vidare vid föregående riksmöte regeringen till

känna att en vuxenutbildningsutredning bör tillsättas under

innevarande kalenderår (bet. 1993/94:UbU12, rskr. 399).

Utskottet utgår från att så kommer att ske.

Utskottet, som delar uppfattningen om vikten av en allmän

kompetenshöjning i den vuxna befolkningen, anser mot bakgrund

av det anförda att något tillkännagivande i enlighet med motion

1993/94:Kr411 yrkande 2 inte behövs. Riksdagen bör således

avslå yrkandet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande skolhälsovården

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub307,

2. beträffande kompetenskrav för rektorer

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub326,

3. beträffande skolbiblioteken

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ub350, 1993/94:Kr293

yrkande 2 och 1993/94:Kr307 yrkande 28,

4. beträffande lantbruks- och trädgårdsutbildningen

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub320,

5. beträffande nordisk språkexamen

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub324,

res. (c, fp)

6. beträffande punktskriftsundervisning för vuxna

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub316,

7. beträffande vuxenstudiegaranti

att riksdagen avslår motion 1993/94:Kr411 yrkande 2.

Stockholm den 17 november 1994

På utbildningsutskottets vägnar

Berit Löfstedt

I beslutet har deltagit:

Berit Löfstedt (s),

Beatrice Ask (m),

Bengt Silfverstrand (s),

Eva Johansson (s),

Rune Rydén (m),

Ingegerd Wärnersson (s),

Andreas Carlgren (c),

Agneta Lundberg (s),

Ulf Melin (m),

Torgny Danielsson (s),

Britt-Marie Danestig-Olofsson (v),

Tomas Eneroth (s),

Hans Hjortzberg-Nordlund (m),

Gunnar Goude (mp),

Inger Davidson (kds),

Majléne Westerlund Panke (s) och

Conny Sandholm (fp).

Reservation

Nordisk språkexamen (mom. 5)

Andreas Carlgren (c) och Conny Sandholm (fp) anser:

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11

börjar med "Utskottet noterar" och slutar med "avstyrks" bort

ha följande lydelse:

Utskottet noterar att det nordiska projektet om en gemensam

språkexamen hitintills inte rönt någon direkt framgång.

Tillgång till prov för internationella språkcertifikat finns i

Sverige. Arbete pågår med att öka tillgängligheten. Sveriges

kommande medlemskap i Europeiska unionen och en på denna grund

intensifierad nordisk samverkan påkallar dock att nya initiativ

tas för att få fram en nordisk språkexamen. Detta bör riksdagen

med anledning av motion 1993/94:Ub324 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

5. beträffande nordisk språkexamen

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ub324 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,