Bet. 1994/95:UbU3

Utbildningsutskottets betänkande

1994/95:UBU03

Vissa högskolefrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1994/95

UbU3

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet nio motionsyrkanden från

den allmänna motionstiden 1994. De rör studentrepresentationen

i högskolans beslutande organ, universitets- och

högskolebiblioteken, tillsättning av akademiska tjänster, vissa

frågor om forskning samt den sociala snedrekryteringen till

högre studier.

Utskottet avstyrker samtliga yrkanden.

Motionerna

1993/94:Ub617 av Elisabeth Persson och Björn Samuelson (v)

vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om försöksverksamhet för att motverka

social snedrekrytering till högskolor och universitet.

1993/94:Ub715 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en parlamentariskt sammansatt

beredning med uppgift att lägga fram förslag i syfte att

motverka snedrekryteringen till högre studier,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ändrade regler för

studeranderepresentationen i högskolans beslutande organ,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om de studerandes tillgång till

bibliotekens samlingar på lika villkor.

1993/94:Ub722 av Stina Gustavsson och Christina Linderholm

(c) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om

universitetslärarnas möjligheter till forskning parallellt med

undervisning.

1993/94:Ub727 av Lena Klevenås m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av en översyn av reglerna för

hur vetenskapliga meriter skall värderas vid tillsättningar av

högre akademiska tjänster,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av en översyn av

överklagandeproceduren vid tillsättningen av akademiska

tjänster.

1993/94:Ub903 av Björn Samuelson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vikten av ett helhetsgrepp på den

sociala snedrekryteringen till högskolan.

1993/94:A815 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas

34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att följa upp och utvärdera

högskolornas sektorsövergripande forskning.

Utskottet

Utskottet behandlar i det följande nio motionsyrkanden om

högskola och forskning vilka alla väcktes under den allmänna

motionstiden vid riksmötet 1993/94.

Studentrepresentation

Reglerna om studentrepresentationen i högskolans beslutande

organ måste ändras, hävdas det i motion 1993/94:Ub715 (s)

yrkande 18. Studenternas möjligheter till inflytande har

försämrats genom 1993 års högskolereform. Enligt motionärerna

skall minst två företrädare för studenterna ha rätt att ingå i

högskolans styrelse. I de särskilda organen för

grundutbildningen skall lärarna och studenterna utgöra minst en

tredjedel var. Vidare bör minst en tredjedel av

fakultetsnämnderna utses av de studenter och forskarstudenter

som är berörda.

Enligt 2 kap. 4--6 §§ högskolelagen (1992:1434) har studenter

vid högskolan rätt att vara representerade i styrelsen och i

sådana organ som svarar för grundutbildningen. Vidare har

studenterna vid de högskolor där fakulteten skall verka rätt

att vara representerade i fakultetsnämnderna. Högskoleorganens

storlek liksom formerna för utseendet av ledamöterna eller

antalet lärar- och studeranderepresentanter som har rätt att

ingå i dessa anges inte i lagen. Det ankommer på regeringen att

besluta härom. Enligt 2 kap. 7 § högskoleförordningen

(1993:100) bestämmer regeringen särskilt för varje högskola hur

många ledamöter som skall representera lärarna och studenterna

i högskolans styrelse. Beträffande fakultetsnämnderna gäller

att flertalet ledamöter skall vara vetenskapligt kompetenta

lärare inom fakulteten. Även i de särskilda organen för

grundutbildning skall flertalet vara lärare vid högskolan. I

övrigt saknas särskilda regler för hur beslutsorganen skall

vara sammansatta.

Riksdagens beslut hösten 1992 om en högskolereform (prop.

1992/93:1, bet. UbU3, rskr. 103) innebar en väsentlig

avreglering på högskoleområdet som även omfattade

bestämmelserna om studentrepresentationen i olika

högskoleorgan. Vid riksdagsbehandlingen anslöt sig

utskottsmajoriteten till regeringens förslag att bara lagfästa

studenternas rätt att ingå i alla beslutsorgan som behandlar

utbildningsfrågor. Riksdagen antog den dåvarande regeringens

förslag beträffande institutionell organisation och

sammansättning och avslog samtidigt två motionsyrkanden som

överensstämmer med förevarande motion (bet. 1992/93:UbU3 s.

43--44, rskr. 103).

Högskolelagen från 1977, som gällde före 1993 års

universitets- och högskolereform, var mer detaljrik. I den

föreskrevs bl.a. att två företrädare för de studerande hade

rätt att ingå i högskolestyrelsen. Samtidigt bemyndigades

regeringen föreskriva om ytterligare studentföreträdare. Av

1977 års högskolelag framgick också att studentföreträdare hade

rätt att ingå även i andra högskoleorgan. Bestämmelser om

antalet sådana ledamöter återfanns emellertid inte i lag utan i

den då gällande högskoleförordningen. Precis som i dag byggde

studenternas deltagande i olika högskoleorgan på frivillighet.

Det pågår för närvarande en uppföljning av 1993 års

universitets- och högskolereform (dir. 1993:143). Av direktiven

framgår bl.a. att utredaren särskilt skall belysa hur

studentinflytandet i olika organ utvecklats. Av en första

lägesrapport från utredningen, avlämnad i oktober 1994, framgår

att utredningen inledningsvis kommer att kartlägga bl.a.

organisations- och ledningsfrågor samt inflytande från lärare

och studenter. En första delrapport skall enligt

utredningsdirektiven presenteras under hösten 1994.

Slutredovisning är beräknad till den 1 mars 1996.

Frågan om studentinflytandet berördes av den särskilda

utredaren för avveckling av kårobligatoriet som tillsattes för

genomförande av riksdagens beslut våren 1993 att avskaffa

kårobligatoriet. Utredningen redovisade i betänkandet

Avveckling av den obligatoriska anslutningen till studentkårer

och nationer (SOU 1994:47) bl.a. förslag till formerna för

studentrepresentation i olika beslutsorgan inom universitet och

högskolor. Den tidigare i höst tillträdda regeringen har helt

nyligen till riksdagen avlämnat en proposition om bibehållet

kårobligatorium (prop. 1994/95:96).

Utskottet har erfarit att regeringen avser att ändra

högskoleförordningen i syfte att stärka studenternas inflytande

och representation i högskolornas beslutande organ. Med

hänvisning härtill och till den uppföljning av högskolereformen

som för närvarande pågår anser utskottet att riksdagen bör

avvakta de initiativ som regeringen kan komma att ta i den

fråga som motionärerna aktualiserat. Motion 1993/94:Ub715

yrkande 18 avstyrks därmed.

Universitets- och högskolebiblioteken

I motion 1993/94:Ub715 (s) yrkande 19 begärs ett

tillkännagivande om att alla studenter, oberoende av studieort,

skall ha tillgång till bibliotekens samlingar på lika villkor.

Universitets- och högskolebiblioteken, vars samlingar byggts

upp med statliga medel, bör stå till studenternas förfogande på

lika villkor, heter det i motionen. Principerna för samarbete

mellan universitets- och högskolebiblioteken måste utformas så

att de mindre och medelstora högskolorna och deras studenter

inte missgynnas, t.ex. med fjärrlåneavgifter.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet anföra

följande.

Enligt 3 kap. 8 § högskoleförordningen skall det finnas

tillgång till bibliotek vid alla högskolor. En högskola skall

inrätta ett bibliotek eller på annat sätt sörja för

biblioteksservicen. Det föreskrivs också att

högskolebiblioteket inom de områden som anknyter till

utbildning och forskning vid högskolan skall svara för

biblioteksservice inom högskolan och i samverkan med landets

biblioteksväsen i övrigt ge biblioteksservice.

Vad gäller den nu aktuella frågan om avgift för boklån vill

utskottet fästa uppmärksamheten på att Kungliga bibliotekets

sekretariat för nationell planering och samordning, BIBSAM,

bl.a. har till uppgift att utfärda rekommendationer för

avgiftsbeläggning av bibliotekstjänster inom sitt

verksamhetsområde, dvs. statligt finansierade

forskningsbibliotek och informationscentraler. Av BIBSAM:s nu

gällande riktlinjer framgår att fjärrlån av böcker är en s.k.

bastjänst som skall levereras till samtliga beställare

kostnadsfritt. Ett bibliotek skall alltså avgiftsfritt kunna

låna in litteratur från ett statligt forskningsbibliotek.

Däremot får leveranser av artikelkopior avgiftsbeläggas. Efter

1993 års universitets- och högskolereform fann BIBSAM anledning

att se över sina riktlinjer beträffande avgiftsbeläggning av

fjärrlån. Översikten redovisades i promemorian Avgifter för

fjärrlån: PM angående förändring av BIBSAM:s riktlinjer för

avgiftsbeläggning (1993-06-22). Förslaget innebär att de

statliga forskningsbiblioteken skall ges möjlighet att ta ut en

avgift av det beställande biblioteket för fjärrutlåning av

originaldokument. Debitering skall endast ske mellan

biblioteken. Den enskilde låntagaren skall, enligt promemorian,

inte betala för att få tillgång till originaldokument som inte

finns tillgängliga vid det lokala högskolebiblioteket. De nya

riktlinjerna planeras träda i kraft i januari 1995.

Universitets- och högskolebiblioteken finansieras inom ramen

för de medel som respektive universitet och högskola

disponerar. Möjlighet för högskolorna att dessutom ta ut

avgifter för varor och tjänster regleras i avgiftsförordningen

(1992:191). Enligt bestämmelserna skall full kostnadstäckning

eftersträvas.

Utskottet vill understryka att all högskoleutbildning skall

bedrivas på hög och likvärdig nivå oavsett studieort. Utskottet

har förståelse för motionärernas uppfattning att det borde vara

en självklarhet att alla studenter, oberoende av var de väljer

att studera, har lika god biblioteksservice. Som redan framgått

skall högskolebiblioteken enligt högskoleförordningen, förutom

att betjäna den egna högskolan, även stå till tjänst med

fjärrlån och annan service inom den egna regionen och landet i

övrigt. Den tekniska utvecklingen av datoriserade system för

lagring och överföring av information har medfört att man kan

lokalisera var litteratur är tillgänglig på ett sätt som inte

var möjligt tidigare. Utskottet har erfarit att verksamheten

med beställning via fjärrlån ökat konstant under senare år,

framför allt utlåningen från forskningsbiblioteken vid

universiteten och de stora högskolorna. Utskottet inser att

verksamheten med fjärrlån är betydelsefull, inte minst för de

mindre och medelstora högskolorna. Å andra sidan medför

verksamheten naturligtvis en ökad belastning på universitets-

och forskningsbiblioteken. Utskottet vill dock betona att det

ankommer på högskolemyndigheterna själva att utforma samarbetet

på biblioteksområdet så ändamålsenligt som möjligt.

Införande av fjärrlåneavgifter kan innebära att de mindre och

medelstora högskolorna i högre grad än universiteten och de

stora högskolorna åsamkas extra kostnader. En sådan fördyring

riskerar att på olika sätt drabba studenterna, t.ex. genom

inskränkningar i verksamheten. Utskottet utgår från att detta

beaktas vid överväganden om avgifter. Vidare förutsätter

utskottet att eventuella fjärrlåneavgifter inte skall direkt

drabba låntagarna, dvs. studenter och forskare, i form av

låneavgift.

Utskottet utgår slutligen från att regeringen uppmärksamt

följer utvecklingen vid mindre och medelstora högskolor i nu

berört hänseende. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet

bifall till motion 1993/94:Ub715 yrkande 19.

Tillsättning av tjänster

En översyn bör göras av reglerna för hur vetenskapliga

meriter skall värderas vid tillsättning av högre akademiska

tjänster, hävdas det i motion 1993/94:Ub727 (s) (yrkande 1).

Motionärerna efterlyser så objektiva sakkunniga som möjligt. I

samma motion (yrkande 2) begärs ett tillkännagivande till

regeringen om behovet av en översyn av överklagandeproceduren

vid tillsättning av denna typ av tjänster. Vid ett

överklagande, särskilt av professorstillsättning, bör nya

sakkunniga utses för att säkra en förnyad bedömning.

Utskottet erinrar inledningsvis om att proceduren vid

tillsättning av professorstjänster och flertalet övriga

lärartjänster är utförligt författningsreglerad. Vid

tillsättning av statligt reglerade anställningar skall avseende

endast fästas vid sakliga grunder såsom förtjänst och

skicklighet, varvid skickligheten skall sättas främst.

Jämställdhetsintresset betraktas då som en ytterligare saklig

grund. Förfarandet vid tillsättning av akademiska tjänster

avviker dock i flera avseenden från vad som gäller för andra

statliga tjänster genom fler detaljföreskrifter.

I korthet gäller följande (här bortses från tjänst för

konstnärlig verksamhet). För behörighet till tjänst som

professor krävs enligt 3 kap. 2 § högskolelagen bl.a.

vetenskaplig skicklighet. För tjänst som lektor och

forskarassistent uppställer regelverket likaså krav på

vetenskaplig kompetens. Tjänsteförslagsnämnder handlägger

ärenden om förslag till tjänst som professor och lektor. I en

tjänsteförslagsnämnd skall det enligt 6 kap. 2 och 3 §§

högskoleförordningen ingå tre sakkunniga vid

professorstillsättning och två sakkunniga vid tillsättning av

lektorat. Före 1993 års högskolereform utsågs bara en sakkunnig

vid lektorstillsättning. Vid professorstillsättning får endast

en av de sakkunniga tillhöra den fakultet som tjänstens

innehavare skall tillhöra. Denna skärpning av bestämmelserna

infördes den 1 juli 1990. De sakkunniga som utses för det

särskilda ärendet, skall avge utlåtanden om sökandes

skicklighet. Även då tjänst som forskarassistent tillsätts,

skall yttrande numera inhämtas från en person som är särskilt

förtrogen med tjänstens ämne.

Både frågan om värdering av meriter vid tjänstetillsättning

och frågan om objektiva sakkunniga togs upp i samband med

översynen av proceduren vid tillsättning av professorstjänster

i betänkandet Professorstillsättning (SOU 1989:30). I

betänkandet påpekades att omständigheterna vid handläggningen

av akademiska befordringsärenden är egenartade bl.a. däri att

de personer som kan komma i fråga för sakkunniguppdrag stundom

måste rekryteras ur en synnerligen begränsad krets.

Förhållandet måste, menade utredningen, anses förutsatt i

högskoleförfattningarna. En sträng bedömning av vad som

konstituerar jäv skulle kunna leda till avsevärda svårigheter

att rekrytera erforderligt antal sakkunniga. Utredningen

underströk det angelägna i att man, så långt det över huvud

taget är möjligt, undviker att utse personer mot vilka

jävsinvändning med något fog kan komma att riktas. Dessa

svårigheter borde enligt utredningens mening kunna bemästras

genom en rimlig tolkning av förvaltningslagens jävsregler.

Lärartjänsterna, inkl. tjänst som professor, tillsätts av

rektor. Tillsättningsbeslutet får, enligt 13 kap. 2 §

högskoleförordningen, överklagas till Överklagandenämnden för

högskolan. Vid ett överklagande anmodas det organ inom

högskolan som avgett förslag till innehavare av tjänsten att

yttra sig, eventuellt efter hörande av de sakkunniga som

anlitats i ärendet.

Enligt vad utskottet inhämtat pågår för närvarande en

förstudie om värdering av kvinnliga sökandes meriter vid

tillsättning av högre lärartjänster vid universitet och

högskolor. Utredningen initierades av den s.k. JÄST-gruppen och

medel anvisades av Utbildningsdepartementet till Linköpings

universitet som gav uppdraget till professor Ulla Riis.

Förstudien skall utföras under budgetåret 1994/95 och

rapporteras till rektor senast den 16 juni 1995. Den skall

belysa:

Har kvinnors meriter värderats på annat sätt än mäns i fall

då såväl kvinnor som män funnits bland de sökande?

I vilken utsträckning har jämställdhetslagen och kap. 7 i

medbestämmandeavtalet för det statliga arbetstagarområdet

tillämpats vid tillsättning av sådana tjänster för vilka

doktorsexamen är ett krav?

Utskottet delar motionärernas uppfattning att

tillsättningsförfarandet när det gäller akademiska tjänster

skall ske med omsorg och med iakttagande av opartiskhet och

saklighet. Värderingen av den vetenskapliga och pedagogiska

skickligheten är ytterst viktig för hela proceduren. Det är

sålunda en grannlaga uppgift att utse sakkunniga. En

åtstramning beträffande sakkunnigförfarandet har, som ovan

angetts, skett under senare år inte minst i syfte att begränsa

det lokala inflytandet. Rekryteringsförfarandet är sammantaget,

enligt utskottets mening, förhållandevis noggrant reglerat.

Utskottet förutsätter att högskolemyndigheterna genomför

anställningsproceduren på ett sådant sätt att rättssäkerheten

och kraven på prövning av de sökande i enlighet med uppställda

regler -- jämställdhetsaspekten inräknad -- beaktas. Det

befintliga överklagandeinstitutet fyller härvid en viktig

funktion i syfte att tillgodose att statsmakternas ansvar för

rättssäkerheten inte eftersätts vid tillsättning av akademiska

tjänster.

Mot bakgrund av de nu redovisade förhållandena och vad

utskottet anfört föreligger det för närvarande enligt

utskottets bedömning inte något behov av att tillmötesgå

motionärernas begäran om översyn av reglerna för hur

vetenskapliga meriter skall värderas vid tillsättning av högre

akademiska tjänster eller av överklagandeproceduren vid sådana

tillsättningar. Utskottet föreslår därför att riksdagen avslår

motion 1993/94:Ub727.

Vissa frågor om forskning

Det är enligt motion 1993/94:Ub722 (c) yrkande 3 angeläget

att universitets- och högskolelärarna, under professorsnivån,

ges ökade möjligheter att forska parallellt med

undervisningen. Regeringen bör därför låta utreda

förutsättningarna härför. Fler behöver rekryteras till

forskarutbildningen och förutsättningarna för att fortsätta med

forskarutbildning måste vara lika goda vid högskolor som vid

universitet. Det är färre, anförs det i motionen, som går

vidare till forskarutbildning från de mindre och medelstora

högskolorna än från universiteten. Enligt motionärerna måste

incitamenten till forskarkarriär förbättras.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet anföra

följande.

Enligt den allmänna bestämmelsen om innehållet i

lärartjänster i 3 kap. 1 § högskolelagen får i lärares tjänst

ingå utbildning, forskning eller konstnärligt utvecklingsarbete

samt administrativa uppgifter. Enligt 4 kap. 6 §

högskoleförordningen beslutar högskolan i vilken omfattning

lektorer och adjunkter skall bedriva eller medverka i forskning

inom ramen för tjänsten. Beträffande forskarassistenter

föreskrivs att dessa i huvudsak skall bedriva forskning.

Utskottet konstaterar att det råder en stor lokal frihet vad

gäller lärares möjlighet att forska inom ramen för

lärartjänsten. Högskolan bestämmer hur stor del av tjänsten en

lärare skall ägna åt forskning. Möjlighet finns sålunda att

t.ex. besluta att en lärare under en viss period uteslutande

skall ägna sig åt forskning och därmed inte ha någon

undervisningsskyldighet. Endast den övre gränsen för

undervisningsskyldighet har reglerats genom avtal. Enligt

gällande avtal för tjänster inom högskolan m.m. (ATH) får t.ex.

lektorer åläggas att fullgöra lektionsundervisning högst 400

timmar per läsår och adjunkter högst 630 timmar. Någon undre

gräns för forskningsutrymmet har dock inte uttryckts i avtalet.

Universitet och högskolor har i dag själva det huvudsakliga

ansvaret för sin personal- och rekryteringspolitik. Efter

universitets- och högskolereformen 1993 bestämmer varje

universitet och högskola vilka lärartjänster, inkl.

professurer, som skall finnas vid lärosätet. I en rapport som

nyligen avlämnats behandlas lärarsituationen vid de statliga

universiteten och högskolorna, Lärarkåren vid universitet och

högskolor under 1900-talet (Ds 1994:79). Av rapporten framgår

bl.a. att det finns en inofficiell karriärstege med stegen

doktorand, forskarassistent, högskolelektor och professor.

Antalet professorer, högskolelektorer och forskarassistenter

har vuxit kontinuerligt och mycket talar för att

"doktorstätheten" i lärarkåren ökat de senaste 5--10 åren. I

rapporten konstateras att andelen adjunkter har minskat. Det

framhålls också att behovet av lärare med doktorsexamen

förväntas öka på grund av utbyggnaden av forskningen med hjälp

av ökade forskningsresurser. I rapporten konstateras dessutom

utifrån SCB:s statistik att antalet forskarassistenter

fördubblats under perioden 1984--1992, vilket bl.a. förklaras

av de extra satsningar på sådana tjänster som gjordes i samband

med 1987 års forskningspolitiska beslut.

Finansieringen är naturligvis av central betydelse för

möjligheten för lärare att bedriva forskning. Utskottet erinrar

om att forskarutbildade lärare har möjlighet att få del av den

s.k. rörliga resursen inom fakultetsanslagen. Den rörliga

resursen är till för att bereda lektorer och adjunkter, som har

avlagt doktorsexamen, tillfälle att bedriva forskning (prop.

1984/85:57, bet. UbU9, rskr. 115). Den används för att

finansiera såväl längre sammanhållna arbetsperioder för

forskning som kortare insatser av karaktären

kompetensuppehållande forskning. Vilka medel och hur stora

belopp som skall avsättas som rörlig resurs beslutas av

styrelsen för det universitet eller den högskola till vilken

fakulteten är knuten. I sak bereds frågan om vilka lärare som

skall få medel ur den rörliga resursen av resp. fakultetsnämnd.

Fakultetsnämnderna har ansvar för att god forskarutbildning och

forskning bedrivs inom hela deras respektive verksamhetsområde.

I samband med utskottets behandling av regeringens förslag till

ny högskolelag m.m. (prop. 1992/93:1, bet. UbU3, rskr. 103)

förordade utskottet beträffande hanteringen av denna resurs att

det inom varje fakultetsanslag genom statsmaktsbeslut avsätts

en viss minsta andel för lärare från mindre och medelstora

högskolor. Av regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 avseende

anslag till universitet och högskolor m.m. framgår att inom den

rörliga resursen under varje fakultetsanslag skall avsättas en

andel för lärare från mindre och medelstora högskolor. Denna

andel skall minst vara proportionell mot antalet disputerade

lärare inom fakultetens ansvarsområde. Riksdagen beslutade

under våren 1993 om ytterligare medel till forskningsstödjande

åtgärder för de mindre och medelstora högskolorna för att skapa

bättre förutsättningar för dessa högskolor att initiera och

stödja forskningsprojekt (prop. 1992/93:170, bet. UbU15, rskr.

388).

Utskottet vill i sammanhanget peka på att en lektor som har

visat särskild skicklighet får av högskolan, inom ramen för sin

tjänst som lektor, ges ställning som biträdande professor.

Vidare kan regeringen ge en person professors namn.

Vid behandlingen av den forskningspolitiska propositionen

våren 1990 (bet. 1989/90:UbU25 s. 72) instämde utskottet i den

dåvarande regeringens uppfattning att det måste vara de lokala

högskoleorganen som svarar för fördelning av arbetsuppgifter

och arbetsledning. Några centrala föreskrifter borde därför

enligt utskottets mening inte utfärdas. Någon utredning i

enlighet med motionsyrkandet anser utskottet inte nu vara

påkallad, varför yrkandet avstyrks.

Enligt motion 1993/94:A815 (c) yrkande 34 bör en uppföljning

och utvärdering snarast genomföras av hur medel fördelas av

högskolan till sektorsövergripande forskning. Forskning

inom områden som kvinnors arbetsliv, hälsa och roll i samhället

är ofta svåra att hänföra till specifika sektorer. Därför,

hävdas det i motionen, är det viktigt att sektorsövergripande

forskning får tillräckliga resurser. Speciellt centra för

kvinno- och jämställdhetsforskningen måste ges fortsatt stöd.

Utskottet erinrar om att den områdesorienterade forskningen,

den s.k. sektorsforskningen, stöds av en stor mängd

forskningsfinansierande organ och myndigheter under de olika

departementen. Varje samhällssektor har därmed ansvar för att

bedöma, formulera, initiera och finansiera sina egna

forsknings- och utvecklingsbehov. I samband med behandlingen av

forskningspropositionen för perioden 1990/91--1992/93

instämde utskottet i regeringens uppfattning att de sektoriella

intressena i första hand bör tillgodoses genom samspel mellan

forskare och sektorsintressen utan regeringens närmare

inblandning. Regeringen eller organ som är knutna till

departementen borde därför, enligt utskottets mening, inte ha

till uppgift att fördela medel till forskare (bet.

1989/90:UbU25 s. 59).

Utskottet vill i sammanhanget hänvisa till att den dåvarande

regeringen våren 1994 tillsatte en särskild utredare med

uppgift att genomföra en översyn av forskningsråden (dir.

1994:79). Av direktiven framgår att utredaren bl.a. skall

belysa i vilken utsträckning forskningsråden främjar

utvecklingen av gränsöverskridande forskning och lämna förslag

till hur denna utveckling kan förstärkas. Utredningsarbetet

skall vara avslutat senast den 15 november 1995.

Utskottet erinrar vidare om att statsmakterna i olika

sammanhang har understrukit vikten av kvinno- och

jämställdhetsforskning och uttalat sitt stöd härför. I

forskningspropositionerna som lagts fram under 1980- och

90-talen har kvinno- och jämställdhetsforskningen varit ett av

de prioriterade områdena. I samband med behandlingen av den

senaste forskningspolitiska propositionen (prop. 1992/93:170,

bet. UbU15, rskr. 388) framhöll utskottet att det är

synnerligen angeläget att jämställdhetsarbetet på

forskningsområdet intensifieras genom olika insatser. Utskottet

underströk att de fora och centra för kvinnliga forskare som

finns vid universitet och högskolor är av stort värde för

kvinno- och jämställdhetsforskningen och att det är angeläget

att verksamheten utvecklas. Utskottet, som står fast vid sin

tidigare uppfattning i frågan, instämmer sålunda i syftet med

motionen, nämligen att kvinno- och jämställdhetsforskningen bör

främjas. Det finns skäl att i detta sammanhang peka på

verksamheten vid Forskningsrådsnämnden (FRN), som bl.a. har

till uppgift att främja kvinno- och jämställdhetsforskningen.

Årligen fördelas ca 11 miljoner kronor för ifrågavarande

forskning. I sin fördjupade anslagsframställning för

1993/94--1995/96 har FRN beskrivit kvinno- och

jämställdhetsforskningens utveckling under senare år.

Utskottet anser att det ankommer på berörda myndigheter och

organ att göra erforderliga forskningsprioriteringar och

ansvara för medelstilldelningen. Utskottet förutsätter dock att

regeringen inför kommande forskningsproposition noga följer

utvecklingen när det gäller kvinno- och

jämställdhetsforskningen. Något uttalande av riksdagen om

särskild uppföljning och utvärdering av högskolornas

sektorsövergripande forskning, finner utskottet inte påkallat

med anledning av förevarande yrkande, varför utskottet föreslår

att riksdagen avslår detsamma.

Social snedrekrytering

Utredningen om den sociala snedrekryteringen till högre

studier lade i november 1993 fram sitt huvudbetänkande (SOU

1993:85) Ursprung och utbildning -- social snedrekrytering till

högre studier. Utredningens slutsatser om hur snedrekryteringen

kan påverkas tas upp i två motioner. I motion 1993/94:Ub715 (s)

yrkande 13 åberopas uttalanden från en enig riksdag om vikten

av att bryta den sociala snedrekryteringen. En

parlamentariskt sammansatt beredning bör enligt motionärerna

ges i uppdrag att utifrån den grund utredningen utgör lägga

fram konkreta förslag i syfte att motverka snedrekryteringen.

Vänsterpartiet anser enligt motion 1993/94:Ub903 (v) yrkande 1

att det behöver tas ett utbildningspolitiskt helhetsgrepp på

snedrekryteringen. Man måste ta hänsyn till hur olika

utbildningssystem, skolformer och studiefinansieringssystem

samverkar till (eller motverkar) en bättre social rekrytering

till högskolan. I anslutning till utredningens betänkande

framförs i andra yrkanden i motionen ett antal förslag om

åtgärder i ungdomsskolan och när det gäller

behörighetsbestämmelser och antagning till universitet och

högskolor. Dessa yrkanden har behandlats i betänkandena

1993/94:UbU17 resp. 1993/94:UbU16.

Utskottet konstaterar att utredningens betänkande av

Utbildningsdepartementet har distribuerats till ett stort antal

myndigheter och organisationer. Det har däremot inte blivit

föremål för ett formellt remissförfarande. Utredningens

delbetänkande (SOU 1992:122) Social bakgrund -- studiestöd och

övergång till högre studier nämns i direktiven till en planerad

utredning om fortsatt reformering av studiestödet (dir.

1994:93), där betänkandet sägs vara av vikt för den fortsatta

behandlingen av studiefinansieringsfrågorna.

Som påpekas i båda motionerna har utredningen om social

snedrekrytering angivit ett antal karakteristika hos ett

utbildningssystem som skulle kunna minimera den sociala

snedrekryteringen till högre studier. Det rör hela

utbildningssystemet, från och med grundskolenivån och uppåt. I

regeringsdeklarationen tidigare denna höst har den nya

regeringen strukit under bl.a. vikten av att behålla den

sammanhållna skolan och att barn inte sorteras efter

föräldrarnas ekonomiska och sociala förhållanden. Vidare sägs

där att utbildningsministern kommer att leda arbetet med att

mobilisera utbildningssamhällets alla resurser, och att fler

platser kommer att inrättas inom högskola och vuxenutbildning.

Uppföljningsarbete pågår när det gäller systemen för

behörighet, urval och antagning till högre utbildning, varvid

bl.a. förändringar i den sociala rekryteringen skall

uppmärksammas (dir. 1993:143).

Mot bakgrund av det anförda utgår utskottet från att

regeringen kommer att pröva behovet av förändringar inom olika

delar av utbildningssystemet, bl.a. i syfte att minska den

sociala snedrekryteringen. Utskottet anser att riksdagen inte

bör föregripa regeringens beredning av dessa frågor och att

motionerna 1993/94:Ub715 yrkande 13 och 1993/94:Ub903 yrkande 1

därför bör avslås.

Den sociala snedrekryteringen till högre studier förstärks,

när de som kommer från folkhögskolorna utestängs, hävdas det i

motion 1993/94:Ub617 (v). För att motverka detta bör enligt

motionärerna en försöksverksamhet prövas med särskild

antagning av vuxenstuderande kvinnor från folkhögskolor, på

samma sätt som försöksverksamhet ibland förekommer för att

rekrytera kvinnliga studenter till tekniska linjer vid

universitet och högskolor.

Utskottet erinrar om att varje statligt universitet och

högskola numera själv beslutar om sina urvalsregler inom ramen

för allmänt hållna föreskrifter i högskoleförordningen

(1993:100). En försöksverksamhet av det slag som motionärerna

förespråkar är med nuvarande bestämmelser en fråga för

lärosätena och inte för statsmakterna. I sitt svar på två

frågor i kammaren den 18 oktober 1994 har den nye

utbildningsministern meddelat sin avsikt att genomföra

förändringar i det nuvarande systemet, bl.a. för att

säkerställa att reglerna för antagning till universitet och

högskolor är rättvisa, överblickbara och garanterar

studenternas rättssäkerhet. Genomförande av förändrade regler

aviserades till vårterminen 1996.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att riksdagen

inte bör göra något tillkännagivande i enlighet med motionen,

som således avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande studentrepresentation i högskolans

beslutande organ

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub715 yrkande 18,

2. beträffande högskolebiblioteken

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub715 yrkande 19,

3. beträffande tillsättning av akademiska tjänster

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub727,

4. beträffande lärarnas möjligheter att forska

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub722 yrkande 3,

5. beträffande sektorsövergripande forskning

att riksdagen avslår motion 1993/94:A815 yrkande 34,

6. beträffande den sociala snedrekryteringen till högre

studier

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ub715 yrkande 13 och

1993/94:Ub903 yrkande 1,

7. beträffande försöksverksamhet med särskild antagning av

vuxenstuderande kvinnor från folkhögskolor

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub617 yrkande 2.

Stockholm den 17 november 1994

På utbildningsutskottets vägnar

Berit Löfstedt

I beslutet har deltagit:

Berit Löfstedt (s),

Beatrice Ask (m),

Bengt Silfverstrand (s),

Eva Johansson (s),

Rune Rydén (m),

Ingegerd Wärnersson (s),

Andreas Carlgren (c),

Agneta Lundberg (s),

Ulf Melin (m),

Margitta Edgren (fp),

Torgny Danielsson (s),

Britt-Marie Danestig-Olofsson (v),

Tomas Eneroth (s),

Hans Hjortzberg-Nordlund (m),

Gunnar Goude (mp),

Inger Davidson (kds) och

Majléne Westerlund Panke (s).

Särskilda yttranden

1. Studentrepresentation i högskolornas beslutande organ

(mom. 1)

Beatrice Ask, Rune Rydén, Ulf Melin och Hans

Hjortzberg-Nordlund (alla m) anför:

Vi moderater anser att nuvarande bestämmelser om

studentrepresentation i högskolans beslutande organ är väl

avvägda. Utskottet avstyrker visserligen det aktuella

motionsyrkandet, men vi vill ändå markera att det enligt vår

bedömning inte föreligger något behov av att ändra reglerna om

studentrepresentationen.

2. Tillsättning av akademiska tjänster (mom. 3)

Margitta Edgren (fp) anför:

Jag vill i sammanhanget markera att det på sikt finns

anledning att göra förändringar i högskoleförordningen av

jämställdhetsskäl.

Det gäller sakkunniggruppers och tjänsteförslagsnämnders

sammansättning, där jag anser att det är viktigt att lägga fast

att de skall bestå av både män och kvinnor.

Det gäller också behovet av definition av kriterierna för vad

som anses konstituera vetenskaplig, pedagogisk och

administrativ skicklighet. Begreppen är ofta svårdefinierade

och svårtolkade. Tolkningen har en tendens att ske på mäns

villkor och variera från tillfälle till tillfälle.

Dessutom anser jag att i högskoleförordningen bör anges att

sakkunniga regelmässigt skall uppföra fler sökande än en på

förslag. I dag är det frivilligt för sakkunniga att föra upp

flera än en på sitt förslag vilket innebär att medsökande inte

blir rangordnade och inte får sina meriter allsidigt belysta.