Bet. 1994/95:UbU4

Utbildningsutskottets betänkande

1994/95:UBU04

Finska språkets ställning i Sverige

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga

1994/95

UbU4

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens skrivelse

1994/95:1 om finska språkets ställning i Sverige jämte

motioner.

I skrivelsen redovisas de olika anordningar som finns främst

inom utbildnings- och kulturområdet vars syfte är att stödja

det finska språket och den sverigefinska kulturens fortlevnad

och utveckling i Sverige. Finska språkets särställning i det

svenska samhället slås fast.

Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av en s-motion

gör ett tillkännagivande till regeringen om kommunernas ansvar

för de finskspråkiga elevernas språkliga och kunskapsmässiga

utveckling. Utskottet framhåller att kommunerna inte får

undandra sig ansvaret för dessa elever genom att hänvisa

föräldrar och elever till möjligheten att starta egna

finskspråkiga skolor.

Övriga motionsyrkanden avstyrks. Regeringens skrivelse bör

läggas till handlingarna. Till betänkandet har fogats två

reservationer: m, c, fp och kds framhåller möjligheten att

driva fristående finskspråkiga skolor, och kds begär förslag om

reguljär tvåspråkig undervisning i grundskolan för

finskspråkiga elever.

Skrivelsen

Regeringen har i skrivelse 1994/95:1 Finska språkets

ställning i Sverige berett riksdagen tillfälle att ta del av

vad som anförs i skrivelsen.

Motionerna

1994/95:Ub4 av Inger Davidson (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om det finska språkets särställning i

det svenska samhället,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att ambitionerna om tvåspråkig

undervisning för finskspråkiga elever i hela grundskolan

kompletteras med regler som anger under vilka omständigheter

kommunen har skyldighet att anordna sådan undervisning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att vid utformandet av ett nytt

förslag till avtal mellan staten och Sveriges Radio ålägga

radioföretaget att införa en finskspråkig fullservicekanal.

1994/95:Ub5 av Sinikka Bohlin och Paavo Vallius (s) vari

yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk

beredning med uppgift att bedöma på vilket sätt Sverige bör

ansluta sig till Europarådskonventionen om regional- och

minoritetsspråk,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om finskspråkig undervisning i

grundskolan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om finskspråkig fullservicekanal inom

Sveriges Radio AB,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om TV-sändningar på finska.

1994/95:Ub6 av Andreas Carlgren m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att stärka finska språkets ställning i

Sverige.

Yttrande

Utskottet har inhämtat yttrande från kulturutskottet

(1994/95:KrU2y), vilket återfinns som bilaga till detta

betänkande.

Utskottet

Inledning

Våren 1993 tillsatte den dåvarande regeringen en arbetsgrupp

för stärkande av det finska språkets ställning i Sverige.

Bakgrunden till uppdraget var enligt regeringen behovet av att

tydligare klargöra det finska språkets särställning i Sverige.

I juli 1994 överlämnade arbetsgruppen sin rapport Finska i

Sverige -- ett inhemskt språk (Ds 1994:97). Rapporten finns

bifogad till skrivelsen.

Genom den föreliggande skrivelsen framlägger regeringen en

samlad redogörelse för det finska språkets ställning i Sverige.

Vidare vill regeringen med skrivelsen redovisa sin syn på hur

det finska språkets särställning i det svenska samhället skall

slås fast och beaktas inom olika sektorer och på olika nivåer,

inte minst inom utbildningsområdet.

I betänkandet behandlas även de motioner som väckts med

anledning av skrivelsen.

Skrivelsens innehåll

Regeringen framhåller att det finska språket har en

särställning i det svenska samhället. Det finska språket har

sannolikt talats i Sverige under i stort sett hela rikets

existens. Frågan om att ge finskan status som minoritetsspråk

har aktualiserats under senare tid. Enligt regeringen är det

viktigt att ett slutligt ställningstagande till ett svenskt

undertecknande av Europarådets konvention om regional- och

minoritetsspråk föregås av en noggrann prövning, så att syftet,

att stärka regional- och minoritetsspråk, verkligen uppnås.

Regeringen har därför för avsikt att tillsätta en

parlamentarisk beredning med uppgift att bedöma om Sverige bör

ansluta sig till den aktuella konventionen, och i så fall på

vilket sätt.

Myndigheter på alla nivåer måste enligt regeringen vara

medvetna om och beakta finskans speciella ställning då beslut

fattas som berör finsktalande. Av skrivelsen framgår att

regeringen avser att besluta om vissa särskilda anordningar på

skolans område till stöd för det finska språket i Sverige.

Skolans område bedöms av regeringen som det viktigaste området

för det finska språkets och den sverigefinska kulturens

ställning. Regeringen avser att införa en möjlighet att anordna

tvåspråkig undervisning för finskspråkiga elever i hela

grundskolan. Regeringen har också för avsikt att ge Skolverket

i uppdrag att dels anordna språkprov i finska på grundskolenivå

resp. gymnasienivå, dels sprida information om undervisning i

och på finska bl.a. i syfte att stimulera skolhuvudmännen att

anordna sådan undervisning.

I skrivelsen anges att man inom Utbildningsdepartementet för

närvarande utreder formerna för ett stipendiesystem för

gymnasieelevers vistelse i Finland samt möjligheterna till

examination i tornedalsfinska.

Europarådskonventionen om regional- och minoritetsspråk

I flera motioner berörs frågan om Sverige bör underteckna

Europarådets konvention om regional- och minoritetsspråk.

I motion 1994/95:Ub5 (s) yrkande 1 yrkas att riksdagen hos

regeringen begär en parlamentarisk beredning med uppgift att

bedöma på vilket sätt Sverige bör ansluta sig till

konventionen, eftersom det är viktigt att denna fråga får en

slutlig behandling. I motion 1994/95:Ub4 (kds) yrkande 1

betonas att det är viktigt att finska språket erkänns som ett

inhemskt språk i Sverige. En sådan parlamentarisk beredning,

som regeringen avser att tillsätta, får inte hindra ett

fortsatt arbete med att på olika sätt stärka de finska och

samiska språkens ställning. I motion 1994/95:Ub6 (c) framhålls,

i denna del, att det finska språket bör ges status som ett

inhemskt språk och att Sverige bör underteckna Europarådets

konvention om regional- och minoritetsspråk. Den

parlamentariska beredningen bör därför snarast komma till stånd

och skyndsamt lägga fram förslag om formerna för Sveriges

anslutning till konventionen.

Av arbetsgruppens rapport framgår att Europarådets konvention

om regionala språk och minoritetsspråk har till syfte att

skydda och utveckla historiska minoritetsspråk. Med

minoritetsspråk avses i konventionen (artikel 1) ett språk som

traditionellt använts av den nationella befolkningen inom ett

visst geografiskt område och som används av en minoritet av

befolkningen i landet. Konventionen innehåller bestämmelser som

förbjuder diskriminering vad gäller användandet av sådana språk

och förutsätter aktivt stöd för att språken skall överleva och

utvecklas. Arbetsgruppen framhöll att frågan om undertecknande

av konventionen berör såväl samiska som finska språkfrågor.

Enligt gruppens bedömning hade frågan sådan karaktär att den

inte rymdes inom dess uppdrag.

Regeringen anför i skrivelsen, som redan framgått, att ett

slutligt ställningstagande till ett svenskt undertecknande av

den aktuella konventionen bör föregås av en noggrann prövning

av en parlamentarisk beredning så att syftet, att stärka

regional- och minoritetsspråk, verkligen uppnås.

I sammanhanget vill utskottet erinra om att det av

utrikesutskottets nyligen avgivna betänkande beträffande

verksamheten inom Europarådet (bet. 1994/95:UU2) framgår att

Europarådets ministerkommitté fått i uppdrag att arbeta fram en

ramkonvention till skydd för nationella minoriteter och att

påbörja arbetet med ett tilläggsprotokoll till den europeiska

konventionen om de mänskliga rättigheterna, vilket skall

reglera individuella kulturella rättigheter.

Utskottet har inhämtat att frågan om sverigefinnarnas

ställning kommer att bli föremål för utredning i Kommittén för

översyn av invandrarpolitiken (dir. 1994:130).

Utskottet anser att frågan om finskans eventuella status som

minoritetsspråk är angelägen. Utskottet delar regeringens

bedömning att ett slutligt ställningstagande till frågan om

Sverige bör ansluta sig till den aktuella konventionen måste

beredas grundligt. Utskottet utgår från att regeringen kommer

att tillse att arbetet med att stärka finska språkets ställning

i Sverige fortgår på sätt som regeringen redogjort för i

skrivelsen och att detta arbete inte avstannar i avvaktan på

resultatet från den parlamentariska beredningen.

Med hänvisning till vad som ovan anförts anser utskottet att

riksdagen bör avslå motionsyrkandena beträffande

Europarådskonventionen och lägga regeringens skrivelse i berörd

del till handlingarna.

Det finska språket i skolan

I motion 1994/95:Ub5 (s) yrkande 2 vänder sig motionärerna

mot den förra regeringens synsätt beträffande fristående

finskspråkiga skolor. Motionärerna framhåller, med anledning

av framväxten av fristående skolor för finskspråkiga elever,

att kommunerna måste ta sitt ansvar också för dessa elevers

språkliga och kunskapsmässiga utveckling. Skolan måste lyssna

på föräldrars och elevers önskemål och efter måttet av sin

förmåga söka uppfylla dem. Motionärerna vänder sig också mot

att den förra regeringens och riksdagens beslut om att kraftigt

minska resurserna för hemspråksundervisning påverkat

kommunernas möjligheter och intresse för att satsa på sådan

undervisning.

I motion 1994/95:Ub6 (c), i denna del, förordas flera

åtgärder på skolans område som kan bidra till att stärka det

finska språkets särställning i Sverige. I motionen framhålls

att modersmålet är en viktig del av människors identitet, och

därför är rätten till skolundervisning på det egna modersmålet

viktig. Motionärerna anser att det är viktigt att värna om de

fristående sverigefinska skolor som vuxit fram och att de

ekonomiska villkoren för dessa skolor tryggas. Möjligheterna

att välja finska som B-språk på gymnasienivå bör också

främjas, anser motionärerna. Om finska som B-språk inte erbjuds

på gymnasienivå minskar intresset att välja detta språk i

grundskolan.

Utskottet tar först upp frågan om undervisning i finska som

B-språk och som hemspråk och vill erinra om följande åtgärder

som på senare tid beslutats, bl.a. i syfte att stödja det

finska språkets ställning i Sverige.

Finskspråkiga elever har, i enlighet med bestämmelserna i

grundskoleförordningen (1994:1194) resp. gymnasieförordningen

(1992:394), rätt till undervisning i sitt modersmål, s.k.

hemspråksundervisning. I de fall det inte går att bilda grupper

med minst fem elever får kommunen avstå från att anordna

hemspråksundervisning. För tornedalsfinska, samiska eller

zigenska elever är kommunen emellertid alltid skyldig att

erbjuda sådana undervisning.

Rätten till hemspråksundervisning är, enligt nyligen införda

bestämmelser, begränsad till sju år. Elever har dock rätt till

undervisning under längre tid, om eleven har ett särskilt behov

av sådan undervisning. Från denna tidsbegränsning är bl.a.

elever med finska som hemspråk undantagna.

Utskottet har vid flera tillfällen understrukit vikten av att

invandrareleverna ges en kvalitativt god hemspråksundervisning

under hänvisning till att det är en tillgång för vårt land om

många av landets invånare har en naturlig tvåspråkighet.

Utskottet har alltjämt denna uppfattning. Vid föregående

riksmöte föreslog utskottet en samlad översyn av

hemspråksundervisningen. Riksdagen begärde i enlighet med

utskottets förslag att regeringen skulle återkomma till

riksdagen med en redovisning i frågan (bet. 1993/94:UbU7, rskr.

208). Enligt uppgift från Utbildningsdepartementet har

översynen ännu inte påbörjats.

Vad gäller valet av B-språk är en kommun, enligt 2 kap. 7 §

grundskoleförordningen, skyldig att anordna undervisning i

visst språk om minst fem elever vid den enskilda skolan väljer

språket och eleverna har möjlighet att i gymnasiet fortsätta

studierna av språket. Finska och samiska får erbjudas som

B-språk. Därvid gäller inte kraven på visst elevantal eller på

möjligheten att få fortsätta att läsa språket i gymnasiet. I

gymnasieskolan bygger undervisningen i B-språk på att eleverna

har studerat språket under minst två år i grundskolan.

Undervisning i gymnasieskolan i andra språk än franska och

tyska skall påbörjas om minst fem elever i kommunen vill läsa

språket (5 kap. 2 § gymnasieförordningen).

Utskottet vill påminna om att den av riksdagen nyligen

beslutade timplanen för grundskolan införs fr.o.m. läsåret

1995/96 (prop. 1992/93:220, bet. 1993/94:UbU1, rskr.

1993/94:82). Hemspråksundervisningen kommer då att ingå i

skolans språkprogram. Det innebär att hemspråksundervisning

kommer att kunna ges i stället för B-språk inom ramen för det

utrymme som B-språket har i timplanen. Hemspråksundervisningen

skall dessutom kunna ges på tid för elevens val eller utanför

timplanebunden tid. I gymnasieskolan kan hemspråksundervisning

enligt bestämmelserna i gymnasieförordningen läsas som

individuellt val, utökat program eller i stället för B-språk

eller C-språk.

Utskottet vill också peka på att Stockholms kommun, enligt

bestämmelserna i 2 kap. 3 § gymnasieförordningen, får anordna

finskspråkig utbildning på program. Denna utbildning skall vara

öppen för sökande från hela landet. Läsåret 1993/94 deltog dock

endast nio elever i utbildningen.

Utskottet delar regeringens och motionärernas uppfattning att

det finska språkets särställning bör beaktas på olika nivåer i

det svenska samhället och att språkets ställning på skolområdet

bör stärkas. Det är viktigt att finska elever i Sverige får

undervisning i skolan i sitt modersmål. Av skrivelsen och av

vad som redovisats ovan framgår att finskans ställning har

förbättrats inom skolväsendet. I samband med att en ny timplan

för grundskolan införs med början nästa läsår ges finska

språket en ytterligare stärkt ställning. Genom skrivelsen har

regeringen åter uppmärksammat finska språket och slagit fast

dess särställning i det svenska samhället. Åtgärder aviseras i

syfte att öka möjligheterna för skolhuvudmännen att anordna

finsk undervisning och stimulera dem därtill. Utskottet

förutsätter sålunda att såväl skolhuvudmännen som elever och

föräldrar skall få information om de möjligheter som finns till

undervisning i och på finska.

Mot bakgrund av de nu redovisade förhållandena anser

utskottet att något särskilt uttalande av riksdagen beträffande

undervisning i finska inte är påkallat, varför motion

1994/95:Ub6 i denna del avstyrks. Skrivelsen i denna del bör

läggas till handlingarna.

Vad gäller fristående finskspråkiga skolor vill utskottet

anföra följande.

Riksdagen har tidigare behandlat motioner med förslag att ge

det finska språket en starkare ställning. Utskottet behandlade

senast hösten 1992 (bet. 1992/93:UbU1 s. 18) förslag att på

olika sätt söka stärka finska språket i skolan och hänvisade då

bl.a. till de möjligheter som redan finns att anordna

finskspråkig undervisning i såväl det offentliga skolväsendet

som i fristående skolor.

Vad gäller förekomsten av fristående skolor för finskspråkiga

elever vill utskottet påminna om riksdagens beslut (prop.

1990/91:115, bet. UbU17, rskr. 357; prop. 1991/92:95, bet.

UbU22, rskr. 346) att kommunerna fr.o.m. verksamhetsåret

1992/93 skall fördela sina resurser för skolan till såväl

kommunala som fristående skolor på grundskolenivå på ett sådant

sätt att elever och föräldrar skall kunna välja skola i så stor

utsträckning som möjligt. Av rapporten från arbetsgruppen för

stärkande av det finska språkets ställning i Sverige framgår

att det under läsåret 1993/94 fanns fem fristående

sverigefinska skolor och att ytterligare sådana skolor

planeras.

Utskottet erinrar i sammanhanget om att riksdagen under

föregående riksmöte begärde av regeringen att frågan om elevers

och föräldrars inflytande i skolan skulle bli föremål för en

allsidig belysning genom en utredning (bet. 1993/94:UbU1 s. 35,

rskr. 82). Utskottet har erfarit att en särskild utredare inom

Utbildningsdepartementet har i uppdrag att göra en sådan

översyn. Arbetet beräknas vara avslutat vid utgången av år

1994.

Utskottet konstaterar att kommunerna har det yttersta

ansvaret för de finskspråkiga elevernas språkliga och

kunskapsmässiga utveckling. Kommunerna får sålunda inte

undandra sig ansvaret att anordna finskspråkig undervisning

eller undervisning i finska i form av hemspråk eller B-språk.

Utskottet instämmer i vad som anförts i motion 1994/95:Ub5

yrkande 2. En fristående skola är i vissa fall ett alternativ

till den undervisning som erbjuds i den kommunala skolan.

Kommunerna kan emellertid inte fritas från sitt ansvar genom

att hänvisa föräldrar och elever till möjligheten att starta

egna finskspråkiga skolor.

Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motion

1994/95:Ub5 yrkande 2 och med avslag på motion 1994/95:Ub6, i

denna del, som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet ovan anfört om kommunernas ansvar för de

finskspråkiga elevernas språkliga och kunskapsmässiga

utveckling. Samtidigt bör regeringens skrivelse i denna del

läggas till handlingarna.

Enligt motion 1994/95:Ub4 (kds) yrkande 2 behövs det inte

längre någon försöksverksamhet med tvåspråkig undervisning

för finskspråkiga elever i grundskolan. I stället bör det

införas regler som anger under vilka omständigheter kommunerna

är skyldiga att anordna tvåspråkig undervisning för

finskspråkiga elever i hela grundskolan. Skolverket bör enligt

motionären få i uppdrag att utforma förslag till timplan för

sådan undervisning.

Utskottet vill med anledning av motionen anföra följande.

I förordningen (SKOLFS 1991:25) om pedagogisk

utvecklingsverksamhet för finskspråkiga elever finns

bestämmelser om försöksverksamhet med tvåspråkig undervisning

på högstadiet. Skolverket beslutar om villkoren för och

omfattningen av verksamheten. Skolverket beslutar även om

särskilt statsbidrag för kostnader för genomförande av

verksamheten. Syftet med verksamheten är att genom ett

systematiskt utvecklings- och uppföljningsarbete med särskild

inriktning på kvalitetsfrågor i den tvåspråkiga undervisningen

utveckla metoder, modeller och material som främjar aktiv

tvåspråkighet och allsidig personlighetsutveckling.

Verksamheten bedrivs i totalt 18 kommuner.

På Skolverkets uppdrag utvärderas för närvarande denna

försöksverksamhet av Högskolan i Luleå. En första lägesrapport

har avlämnats, På väg mot aktiv tvåspråkighet, som är en

utvärdering av det pedagogiska klimatet i utvecklingsarbetet

för finskspråkiga elever i grundskolan i 18 kommuner.

Skolverket har givit ut en förkortad version av

forskningsrapporten (Skolverkets rapport nr 41). Av rapporterna

framgår bl.a. att verksamheten har varit framgångsrik. Konkreta

resultat som rapporteras från olika projekt talar t.ex. om

förändringar av elevers studieval i för eleverna positiv

riktning, ökad skrivlust hos elever och säkrare

språkbehandling, förstärkt tvåspråkighet samt bättre samverkan

med lärare. I rapporten pekas emellertid också på att det

finska språkets särställning inte finns klart uttalad i

kommunernas skolplaner. Utvärderingen fortsätter och Skolverket

planerar en slutrapport under år 1995.

Den i regeringsskrivelsen åberopade arbetsgruppen berör i sin

rapport denna försöksverksamhet och understryker vikten av att

försöksverksamhet får fortsätta att utvecklas och att man på

flera håll provar denna modell för att förbättra undervisningen

för finskspråkiga elever. Arbetsgruppen föreslår därför att

regeringen ger kommunerna rätt att inrätta tvåspråkiga klasser

för finskspråkiga elever i hela grundskolan och att regeringen

fastställer en ramtimplan härför.

Av skrivelsen framgår, som redan angetts, att regeringen har

för avsikt att införa en möjlighet att anordna en tvåspråkig

undervisning för finskspråkiga elever i hela grundskolan.

Utskottet ser positivt på den försöksverksamhet som i dag

bedrivs med tvåspråkig undervisning och noterar med

tillfredsställelse regeringens avsikt i vad gäller tvåspråkig

undervisning. Utskottet är däremot inte berett att redan nu

föreslå att en skyldighet införs för kommunerna att anordna

sådan undervisning, inte minst mot bakgrund av att det alltjämt

pågår en vetenskaplig utvärdering av verksamheten. Utskottet

utgår emellertid från att regeringen kommer att fastställa

timplan för den aktuella undervisningen.

Med det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet och

föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse i nu berörd

del till handlingarna.

Radio- och TV-sändningar för de finskspråkiga i Sverige

Två motioner tar upp frågan om finskspråkig radio- och

TV-verksamhet.

I motion 1994/95:Ub4 (kds) yrkande 3 framhålls att regeringen

vid utformandet av ett nytt förslag till avtal mellan staten

och Sveriges Radio AB (SR) bör ålägga radioföretaget att införa

en finskspråkig fullservicekanal. Även i motion 1994/95:Ub5

(s) yrkande 3 anförs att det är viktigt att regeringen ålägger

SR att införa en finskspråkig kanal när den nya digitala

sändningstekniken är klar.

Arbetsgruppen konstaterar i sin rapport att de finskspråkiga

sändningarna i radio och TV, genom sin omfattning och med

hänsyn till de historiska banden mellan Finland och Sverige,

intar en särställning gentemot sändningar på andra invandrar-

och minoritetsspråk. Införandet av en finskspråkig

fullservicekanal i SR skulle enligt arbetsgruppen stärka det

finska språkets ställning i Sverige. Dels skulle en heltäckande

radioservice bättre betjäna lyssnarna, dels skulle det visa för

den svenska allmänheten att de finskspråkiga lyssnarna är en så

betydande del av den svenska befolkningen att de bedöms ha

behov av egen och omfattande radioservice. Av rapporten framgår

vidare att man inom SR för närvarande utreder möjligheterna att

starta en finskspråkig kanal. Ett sådant projekt skulle kunna

genomföras i samband med införandet av ny digital

sändningsteknik.

Regeringen anför i skrivelsen att projektet med en

finskspråkig fullservicekanal är intressant. Regeringen menar

att frågor om radio och TV för de finskspråkiga i Sverige kan

aktualiseras i samband med att nya avtal skall slutas mellan

staten och SR den 1 januari 1997.

Kulturutskottet har inkommit med ett yttrande över skrivelsen

i denna del jämte motionerna i fråga (bilaga till detta

betänkande).

Kulturutskottet pekar på att verksamheten vid SR bl.a.

regleras genom avtal mellan staten och programföretaget. Nu

gällande fyraåriga avtal, som träffades efter riksdagens beslut

våren 1992, löper ut den 31 december 1996 (prop. 1991/92:140,

bet. KrU28, rskr. 329). Kulturutskottet konstaterar att

införandet av den digitala tekniken DAB (Digital Audio

Broadcasting) kommer att medföra stora förändringar för radio-

och TV-sändningarna. Tekniken förväntas innebära såväl

betydligt fler frekvenser som bättre ljudkvalitet. Enligt

kulturutskottets mening är det naturligt att frågan om

införande av en finskspråkig radiokanal inom SR närmare

övervägs, när de ekonomiska och tekniska förutsättningarna

klarlagts. Detta bör kunna ske senast i samband med beredningen

av ett nytt avtal. Kulturutskottet anser dock inte att

riksdagen nu bör göra något uttalande i denna fråga utan

föreslår att utbildningsutskottet avstyrker de här aktuella

motionsyrkandena.

Utbildningsutskottet anser, mot bakgrund av de förhållanden

som beskrivits i de föregående, att riksdagen bör kunna utgå

från att regeringen kommer att bevaka de finskspråkiga

intressena då nya avtal skall slutas på radio- och TV-området.

Utbildningsutskottet anser därför att riksdagen bör avslå

motionerna 1994/95:Ub4 yrkande 3 och 1994/95:Ub5 yrkande 3.

Skrivelsen i denna del bör läggas till handlingarna.

I motion 1994/95:Ub5 (s) yrkande 4 framhålls att det är

viktigt att förbättra finländska TV-sändningar i Sverige

genom att inom Nordiska rådet lösa föreliggande

upphovsrättsliga problem. Ett positivt resultat skulle, menar

motionärerna, få stor betydelse för det finska språkets

ställning i Sverige.

I skrivelsen omtalar regeringen att Nordiska ministerrådet,

som fått i uppdrag att utreda förutsättningarna för en ökad

spridning av nordisk grannlands-TV, också arbetar för att lösa

upphovsrättsliga problem. Enligt regeringen kan ett positivt

resultat av detta arbete få stor betydelse för det finska

språkets ställning i Sverige.

Kulturutskottet framhåller i sitt yttrande, att ett ökat

nordiskt samarbete på TV-området enligt kulturutskottets

uppfattning skulle få stor betydelse såväl för finska språket

som för övriga berörda språk. En förutsättning för ett sådant

ökat samarbete är att de upphovsrättsliga ersättningsfrågorna

kan lösas. Resultatet av det pågående utredningsarbetet inom

Nordiska ministerrådet förväntas, enligt vad kulturutskottet

har inhämtat, föreligga i slutet av år 1994. Enligt

kulturutskottet bör riksdagen i avvaktan härpå inte vidta någon

åtgärd i den i motion 1994/95:Ub5 yrkande 4 upptagna frågan.

Vad särskilt gäller de upphovsrättsliga frågorna noterar

utbildningsutskottet att regeringen uppmärksammat och avser att

driva dessa frågor. Mot bakgrund härav, och av vad

kulturutskottet inhämtat om det pågående utredningsarbetet inom

Nordiska ministerrådet, anser utbildningsutskottet att

riksdagen skall avslå förevarande motionsyrkande och lägga

regeringens skrivelse i denna del till handlingarna.

Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse

om det finska språkets ställning i Sverige till handlingarna

även i den del den inte behandlats i det föregående.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Europarådskonventionen om regional- och

minoritetsspråk

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Ub4 yrkande 1,

1994/95:Ub5 yrkande 1 och 1994/95:Ub6 i denna del lägger

regeringens skrivelse i motsvarande del till handlingarna,

2. beträffande undervisning i finska

att riksdagen med avslag på motion 1994/95:Ub6 i denna del

lägger regeringens skrivelse i motsvarande del till

handlingarna,

3. beträffande fristående finskspråkiga skolor

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Ub5 yrkande 2

och med avslag på motion 1994/95:Ub6 i denna del som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört och lägger

regeringens skrivelse i motsvarande del till handlingarna,

res. 1 (m, c, fp, kds)

4. beträffande tvåspråkig undervisning i grundskolan för

finskspråkiga elever

att riksdagen med avslag på motion 1994/95:Ub4 yrkande 2

lägger regeringens skrivelse i denna del till handlingarna,

res. 2 (kds)

5. beträffande finskspråkig fullservicekanal

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Ub4 yrkande 3

och 1994/95:Ub5 yrkande 3 lägger regeringens skrivelse i denna

del till handlingarna,

6. beträffande TV-sändningar på finska

att riksdagen med avslag på motion 1994/95:Ub5 yrkande 4

lägger regeringens skrivelse i denna del till handlingarna,

7. beträffande finska språkets ställning i Sverige i

övrigt

att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna

i den mån den inte behandlats under momenten ovan.

Stockholm den 1 december 1994

På utbildningsutskottets vägnar

Berit Löfstedt

I beslutet har deltagit:

Berit Löfstedt (s),

Beatrice Ask (m),

Bengt Silfverstrand (s),

Eva Johansson (s),

Jan Björkman (s),

Rune Rydén (m),

Ingegerd Wärnersson (s),

Andreas Carlgren (c),

Agneta Lundberg (s),

Ulf Melin (m),

Margitta Edgren (fp),

Torgny Danielsson (s),

Britt-Marie Danestig-Olofsson (v),

Tomas Eneroth (s),

Hans Hjortzberg-Nordlund (m),

Gunnar Goude (mp) och

Inger Davidson (kds).

Reservationer

1. Fristående finskspråkiga skolor (mom. 3)

Beatrice Ask (m), Rune Rydén (m), Andreas Carlgren (c), Ulf

Melin (m), Margitta Edgren (fp), Hans Hjortzberg-Nordlund (m)

och Inger Davidson (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7

börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "till

handlingarna." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion

1994/95:Ub6 i denna del, att det är angeläget att värna om de

fristående finskspråkiga skolor som nu vuxit fram i flera av

landets kommuner. Utskottet instämmer också i uppfattningen som

kommer till uttryck i regeringens skrivelse, nämligen att

möjligheten att starta och driva fristående finskspråkiga

skolor är en av de enskilt viktigaste insatserna för det finska

språkets utveckling. De ekonomiska villkoren för dessa skolor

måste därför enligt utskottets mening tryggas.

Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall till motion

1994/95:Ub6 i denna del och med avslag på motion 1994/95:Ub5

yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.

Skrivelsen i denna del bör läggas till handlingarna.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

3. beträffande fristående finskspråkiga skolor

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Ub6 i denna del

och med avslag på motion 1994/95:Ub5 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt lägger

regeringens skrivelse i denna del till handlingarna,

2. Tvåspråkig undervisning i grundskolan för finskspråkiga

elever (mom. 4)

Inger Davidson (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8

börjar med "Utskottet ser" och slutar med "till handlingarna."

bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att den försöksverksamhet med

tvåspråkig undervisning i grundskolan som hittills bedrivits

har utfallit väl.

Dessutom finns fungerande, väl dokumenterad tvåspråkig

undervisning i många länder. Ytterligare försök kan inte

tillföra kunskap som är väsentlig för att riksdagen skall kunna

fatta beslut. Därför bör det nu införas bestämmelser som anger

under vilka omständigheter kommunerna är skyldiga att anordna

tvåspråkig undervisning för finskspråkiga elever i hela

grundskolan. Skolverket bör få i uppdrag att utforma förslag

till timplan för sådan tvåspråkig undervisning i grundskolan.

Riksdagen bör med bifall till motion 1994/95:Ub4 yrkande 2

som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet här

anfört om skyldighet att anordna tvåspråkig undervisning för

finskspråkiga elever i hela grundskolan samt lägga skrivelsen i

berörd del till handlingarna.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

4. beträffande tvåspråkig undervisning i grundskolan för

finskspråkiga elever

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Ub4 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört

samt lägger skrivelsen i denna del till handlingarna,

Särskilt yttrande

Europarådskonventionen om regional- och minoritetsspråk

(mom. 1)

Andreas Carlgren (c) anför:

Jag ställer mig bakom vad utskottet har anfört om en

parlamentarisk beredning beträffande Europarådskonventionen om

regional- och minoritetsspråk. Men jag vill ändå markera min

mening att Sverige snarast möjligt skall ansluta sig till

konventionen.

Kulturutskottets yttrande

1994/95:KrU2y

Bilaga

Finska språkets ställning i Sverige

Till utbildningsutskottet

Utbildningsutskottet har den 25 oktober 1994 beslutat bereda

kulturutskottet tillfälle att yttra sig över regeringens

skrivelse 1994/95:1 Finska språkets ställning i Sverige jämte

motionerna 1994/95:Ub4, 1994/95:Ub5 och 1994/95:Ub6.

Kulturutskottet yttrar sig i det följande över motionerna

1994/95:Ub4 yrkande 3 och 1994/95:Ub5 yrkandena 3 och 4.

Utskottet

I skrivelse 1994/95:1 lämnar regeringen en redogörelse för

sin bedömning och sina ställningstaganden i fråga om det finska

språkets ställning i Sverige. Olika anordningar som finns

främst inom utbildnings- och kulturområdet och vars syfte är

att stödja det finska språket och den sverigefinska kulturens

fortlevnad redovisas. Regeringens ställningstagande innebär att

det finska språkets särställning i det svenska samhället slås

fast. Regeringen anser att denna särställning bör beaktas på

olika nivåer och områden i det svenska samhället.

I skrivelsen anförs att en idégrupp inom Sveriges Radio AB

föreslagit att en finskspråkig fullservicekanal skall införas,

något som skulle kunna förverkligas i samband med införandet av

ny digital sändningsteknik. Regeringen som finner denna tanke

intressant anför att frågor om radio och TV för de

finskspråkiga i Sverige också kan aktualiseras i samband med

att nya avtal skall slutas inför den 1 januari 1997.

Vidare redovisas i skrivelsen att den digitala tekniken ökar

möjligheterna till sändningar av television och kan förbättra

möjligheterna att sprida grannlands-TV, däribland finländska

kanaler. Nordiska ministerrådet arbetar för att lösa

upphovsrättsliga problem. Enligt regeringen kan ett positivt

resultat som frukt av detta arbete få stor betydelse för det

finska språkets ställning. Regeringen avser att driva denna

fråga.

Kulturutskottet har vid olika tillfällen framhållit att den

finskspråkiga gruppen intar en särställning bland de språkliga

minoriteterna i Sverige. Denna särställning har sin grund dels

i de historiska banden mellan Sverige och Finland, dels i

gruppens storlek (se bl.a. bet. 1991/92:KrU28 s. 28). Utskottet

har också vid ett flertal tillfällen behandlat frågor som rör

den tornedalsfinska befolkningen i Sverige och därvid uttalat

att det är angeläget att de ansträngningar som görs för att

bevara kulturen och språket i Tornedalen får ett aktivt stöd

från ansvariga myndigheter (se bl.a. bet. 1993/94:KrU6 s. 7).

Utskottet intar alltjämt samma ståndpunkt i dessa frågor och

delar således regeringens syn att det finska språkets

särställning bör beaktas på olika nivåer och områden i det

svenska samhället.

I två motionsyrkanden tas frågan om införande av en finsk

radiokanal upp. Motionärerna bakom motion Ub5 (s) anser att

Sveriges Radio AB (SR) bör åläggas att införa en finskspråkig

kanal när den nya sändningstekniken är klar och då ett nytt

avtal skall träda i kraft år 1997 (yrkande 3). Liknande krav

framställs i yrkande 3 i motion Ub4 (kds).

Verksamheten vid SR regleras bl.a. genom avtal mellan staten

och programföretaget. Nu gällande fyraåriga avtal, som

träffades efter riksdagens beslut våren 1992, avser perioden

den 1 januari 1993--31 december 1996 (prop. 1991/92:140, bet.

1991/92:KrU28, rskr. 1991/92:329). Enligt avtalet skall SR

sända ljudradioprogram i fyra rikstäckande kanaler, varav en

kanal även skall ha regional täckning, samt tilläggstjänster i

den utsträckning som behövs för programverksamheten. SR får

inte ta flera frekvenser i FM-bandet i anspråk för sina

sändningar än dem som Sveriges Riksradio AB och Sveriges

Lokalradio AB använde under huvuddelen av år 1992 (5 §

avtalet).

SR har nyligen i en skrivelse till Kulturdepartementet

uttryckt en önskan om att snarast få ta den nya tekniken i

reguljärt bruk. I skrivelsen nämns att de praktiska och

ekonomiska förutsättningarna för en finsk radiokanal för

närvarande utreds inom SR. SR:s styrelse kommer att besluta i

frågan inom några månader. Handlingsberedskap finns för att med

digital radioteknik starta en särskild finsk kanal med avsevärt

större utbud än vad som kan erbjudas inom ramen för dagens

frekvenstillgång. En sådan utökning bygger bl.a. på ett utbyte

av program med det finska radioföretaget Oy Yleisradio Ab

(YLE). Den finska kanalen kan för SR:s del med nu kända

förutsättningar starta 6--8 månader efter besked om

erforderliga sändare.

Kulturutskottet konstaterar att införandet av den digitala

radiotekniken DAB (Digital Audio Broadcasting) kommer att

medföra stora förändringar för radio- och TV-sändningarna.

Tekniken förväntas innebära bl.a. en bättre frekvensekonomi med

tillgång till betydligt fler frekvenser än i dag. Vidare kommer

brus och störningar som kan förekomma i dagens sändningar att

elimineras.

När de tekniska och ekonomiska förutsättningarna klarlagts är

det enligt kulturutskottets mening naturligt att frågan om

införande av en finskspråkig radiokanal inom SR närmare

övervägs. Detta bör kunna ske senast i samband med beredningen

av ett nytt avtal mellan staten och SR. Utskottet anser sig

kunna förutsätta att så sker. Riksdagen bör dock inte nu göra

något uttalande i denna fråga. Utbildningsutskottet bör med

hänvisning till det anförda avstyrka de här aktuella

motionsyrkandena.

Motionärerna bakom motion Ub5 (s) anser att det är viktigt

att förbättra finska TV-sändningar i Sverige genom att inom

Nordiska rådet lösa upphovsrättsliga problem. Ett positivt

resultat skulle -- menar motionärerna -- få stor betydelse för

det finska språkets ställning i Sverige (yrkande 4).

Utskottet vill inledningsvis erinra om det utbyte av

TV-sändningar mellan Sverige och Finland som äger rum sedan år

1986 och som innebär att finländska TV-program kan

tillhandahållas dels via marksändningar över

Storstockholmsområdet, dels via fiberoptiskt nät i 24 orter i

landet där kabelmottagning är möjlig. Medel för de tekniska och

upphovsrättsliga kostnaderna anvisas över elfte huvudtiteln,

anslaget Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland.

Inom Nordiska rådet har frågan om upphovsrättslig ersättning

vid distribution av TV-program behandlats. Ett förslag,

innebärande att rundradiobolagen skulle erlägga upphovsrättslig

ersättning även för de sändningar som förmedlas till övriga

nordiska länder, avvisades av Nordiska rådets kulturutskott år

1992 bl.a. med hänvisning till det orättvisa i att hela den

potentiella TV-publiken skulle tvingas betala upphovsrättsliga

kostnader för program som endast ses av en begränsad del av

TV-tittarna. Ersättningar till de konstnärligt verksammma samt

till öviga rättighetshavare borde, menade utskottet, vara

direkt relaterade till det faktiska utnyttjandet av deras

insatser (Nordiska rådets rådsförhandlingar från 40:e sessionen

1992).

Frågan om nordiskt TV-samarbete behandlades även våren 1994

av Nordiska rådets kulturutskott. Utskottet uttalade då att det

hade stora förväntningar på ökad grannlandsspridning och

produktionssamarbete på TV-området inom det nordiska

kultursamarbetets ram. Utskottet menade att de höga

upphovsrättsliga kostnaderna inom Norden utgör ett direkt

hinder för nordiskt TV-samarbete. Problemet borde lösas

snarast. Vidare framhölls att det nordiska språksamarbetet är

enastående i världen men att den nordiska språkpolitiken borde

få en ännu klarare inriktning och större genomslagskraft.

Målsättningen med det nordiska språksamarbetet måste bl.a. vara

att öka förståelsen mellan de skandinaviska språken. Detta

måste ses i samband med andra samarbetsområden, bl.a. ett

kraftigt ökat nordiskt TV-samarbete (Nordiska rådets

rådsförhandlingar från 44:e sessionen 1994).

Nordiska ministerrådet har fått i uppdrag att utreda

förutsättningarna för en ökad spridning av nordisk

grannlands-TV och ett ökat samarbete mellan TV-bolagen. Även

rättighetsfrågorna berörs i detta sammanhang.

Enligt kulturutskottets uppfattning skulle ett ökat nordiskt

samarbete på TV-området få stor betydelse såväl för finska

språket som för övriga berörda språk. En förutsättning för ett

sådant ökat samarbete är att de upphovsrättsliga frågorna kan

lösas. Resultatet av det pågående utredningsarbetet inom

Nordiska ministerrådet förväntas -- enligt vad kulturutskottet

har inhämtat -- föreligga i slutet av år 1994. Enligt

kulturutskottet bör riksdagen i avvaktan härpå inte vidta någon

åtgärd i den i motionsyrkandet upptagna frågan. Motionsyrkandet

bör därför inte föranleda någon åtgärd av riksdagen (Ub5

yrkande 4).

Stockholm den 15 november 1994

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Elisabeth

Fleetwood (m), Anders Nilsson (s), Leo Persson (s), Stig

Bertilsson (m), Ingegerd Sahlström (s), Björn Kaaling (s),

Lennart Fridén (m), Carl-Johan Wilson (fp), Monica Widnemark

(s), Charlotta L Bjälkebring (v), Agneta Ringman (s), Jan

Backman (m), Ewa Larsson (mp), Fanny Rizell (kds), Nils-Erik

Söderqvist (s) och Andreas Carlgren (c).