Bet. 1994/95:UbU5

Utbildningsutskottets betänkande

1994/95:UBU05

Kårobligatoriet

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

1994/95

UbU5

Sammanfattning

Utskottet förordar i betänkandet att riksdagen med ändring av

sitt beslut våren 1993 skall godkänna regeringens förslag (prop.

1994/95:96) att skyldigheten för studenter att tillhöra

särskilda studentsammanslutningar, det s.k. kårobligatoriet,

skall bibehållas.

I en reservation föreslår de tidigare regeringspartierna (m,

c, fp, kds) att propositionen skall avslås. De vidhåller att

kårobligatoriet i enlighet med det tidigare riksdagsbeslutet

skall upphöra fr.o.m. den 1 juli 1995.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1994/95:96 föreslagit att

riksdagen godkänner att obligatoriet för studenter att tillhöra

särskilda studentsammanslutningar bibehålls (avsnitt 3).

Motionerna

1994/95:Ub13 av Lars Leijonborg m.fl. (fp, m, c, kds) vari

yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag.

1994/95:Ub14 av Thomas Östros (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

kårobligatoriets avskaffande.

Utskottet

Bakgrund

De studerande vid de statliga universiteten och högskolorna är

skyldiga att tillhöra studentkår. Vid universiteten i Uppsala

och Lund gäller denna skyldighet även nation och vid Stockholms

universitet studentförening för fakultet.

Bestämmelser om det s.k. kårobligatoriet finns i förordningen

(1983:18) om studerandekårer, nationer och studentföreningar för

fakultet. Förordningen är utfärdad av regeringen med stöd av

bemyndigande i den tidigare högskolelagen; ett motsvarande

bemyndigande har tagits in i nu gällande högskolelag (1992:1434,

4 kap. 4 §).

De obligatoriska sammanslutningarnas verksamhet kan grovt

indelas i två huvudområden. Till det studentfackliga området hör

representation i universitets eller högskolas organ,

utbildningsbevakning och annan intressebevakning. Inom det

studiesociala området handhar kårer och nationer i dag frågor om

bl.a. studentbostäder, motionsidrott, restauranger och

samlingslokaler.

Kårobligatoriet har sedan mitten av 1960-talet ifrågasatts,

utretts och blivit föremål för skiftande beslut (jfr SOU 1976:14

s. 53 f. och SOU 1990:105 s. 13 f.). De som ifrågasatt

kårobligatoriet har hävdat att det utifrån grundläggande

demokratiska principer är felaktigt med obligatoriskt medlemskap

i sammanslutningar av detta slag och att obligatoriet därför bör

avskaffas. De som accepterat eller förordat kårobligatoriet har

pekat på att studentsammanslutningarna sköter en betydelsefull

verksamhet, att det obligatoriska medlemskapet utgör en

förutsättning för att denna verksamhet skall kunna bibehållas på

oförändrad nivå och att det finns praktiska fördelar med att ha

kvar obligatoriet.

Principen om föreningsfrihet är inskriven i regeringsformen.

Den s.k. negativa föreningsfriheten innebär enligt

2 kap. 2 § regeringsformen att varje medborgare gentemot det

allmänna är skyddad mot tvång att tillhöra politisk

sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för

åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant

hänseende. Kårobligatoriet faller utanför grundlagsregelns

tillämpningsområde, "eftersom de ifrågavarande

studentföreningarna inte kan betraktas som

åskådningssammanslutningar i paragrafens mening" (prop.

1975/76:209 s. 145 f.). Obligatoriet anses inte heller strida

mot den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna enligt en

bedömning år 1977 av den europeiska kommissionen för de

mänskliga rättigheterna (jfr SOU 1990:105 s. 48).

Riksdagen beslutade våren 1993 (prop. 1992/93:169, bet. UbU14,

rskr. 363) att skyldigheten för studenter att tillhöra särskilda

studentsammanslutningar, nämligen studentkår, nation och

studentförening för fakultet, skall upphöra fr.o.m. den 1 juli

1995. Inför avvecklingen av kårobligatoriet krävdes dock

fortsatt beredning av en rad praktiska frågor. Till de frågor

som det ansågs angeläget att lösa på ett sådant sätt att viktiga

studentintressen kan tillgodoses hörde formerna för studenternas

representation i olika organ. Andra betydande frågor som måste

lösas gällde ansvaret för studenternas sociala omvårdnad och

tillgången till studentbostäder och samlingslokaler. Utskottet

betonade för sin del det angelägna i att en kontinuerlig dialog

fördes med studenternas representanter och med företrädare för

universitet och högskolor i syfte att hos dessa förankra förslag

till lösningar. Utskottet förutsatte att regeringen, när klarhet

vunnits i frågan, skulle informera riksdagen om de ekonomiska

konsekvenserna för studentkårerna m.fl. Om särskilda statliga

medel behövdes för studentsammanslutningarnas fortsatta

verksamhet eller för andra kostnader till följd av obligatoriets

avveckling borde regeringen framlägga förslag

härom.

Genom regeringsbeslut i september 1993 tillkallades Kommittén

för avveckling av kårobligatoriet som i mars 1994 lade fram

betänkandet Avveckling av den obligatoriska anslutningen till

studentkårer och nationer (SOU 1994:47). Ett annat förslag till

hur avvecklingen skall ske har utarbetats inom

Utbildningsdepartementet (promemoria 1994-07-04). De i dessa

skrifter framlagda förslagen har -- efter diskussioner med

företrädare för universitet, högskolor och

studentsammanslutningar -- inte lett fram till någon regeringens

åtgärd.

Ärendet

Regeringen föreslår i propositionen att riksdagen godkänner

att obligatoriet för studenter att tillhöra särskilda

studentsammanslutningar bibehålls.

Enligt propositionen har invändningarna mot kårobligatoriet

grundats främst på principen om negativ föreningsfrihet. Däremot

har inga invändningar riktats mot innehållet i den verksamhet

som studentsammanslutningarna bedriver eller sättet verksamheten

bedrivs på. Tvärtom, påpekar regeringen, har såväl Sveriges

Förenade Studentkårer (SFS) som rektorer vid många universitet

och högskolor uttalat sitt stöd för det nuvarande systemet.

Kårobligatoriet kan enligt regeringen ses som ett uttryck för

tanken att studenterna har ett gemensamt ansvar för

betydelsefulla uppgifter vid universitet och högskolor. Genom

ett bibehållet obligatorium garanteras studentinflytandet.

Nuvarande system innebär också en garanti för att många

nödvändiga och praktiska funktioner sköts på ett beprövat och

tillfredsställande sätt till en för den enskilde studenten

skälig kostnad.

Som ett ytterligare skäl till att ha kvar kårobligatoriet

hänvisar regeringen till gjorda beräkningar (SOU 1994:47 s. 89

f.) att en avveckling av obligatoriet skulle innebära

merkostnader för staten i storleksordningen 38 miljoner kronor.

I motion 1994/95:Ub13 (fp, m, c, kds) yrkas avslag på

regeringens förslag att kårobligatoriet ej skall avskaffas.

Enligt motionärernas uppfattning stärks studenternas inflytande

bäst genom ett frivilligt engagemang i frågor av politisk eller

intressemässig eller annan karaktär som studenternas

sammanslutningar kan vilja bedriva. Den borgerliga regeringens

avsikt var därutöver, anför motionärerna, att studenternas

representation i vissa beslutsorgan samt de studiesociala

frågorna i normalfallet skulle kunna skötas av kårer eller

nationer på uppdrag av lärosätet. Motionärerna understryker att

de studerande inte bör tvingas att vara medlemmar i en

studentsammanslutning.

Denna åsikt, att det principiellt är felaktigt att tvinga

någon till medlemskap i en organisation, uttalas också i motion

1994/95:Ub14 (s). Motionären menar att ett avvecklande av

obligatoriet inte bara skulle vara principiellt riktigt utan

även ge det organiserade studentfackliga arbetet en nödvändig

vitamininjektion. Det obligatoriska medlemskapet har inte varit

till fördel för en aktiv studentfacklig verksamhet, hävdar

motionären. De praktiska hindren för ett avvecklande av

obligatoriet är dock enligt motionen betydande.

Utbildningsbevakningen får inte försämras. Studentkårernas

oberoende gentemot högskolan måste garanteras. Finansieringen av

avvecklingen får inte ge högskolorna möjlighet att via avgifter

styra urvalet av studenter. Dessa hinder får dock, anförs det,

inte skymma det faktum att det nu är dags att avskaffa ett

otidsenligt kårobligatorium. Motionären anser att regeringen

ånyo bör se över frågan hur obligatoriet kan

avskaffas.

Utskottet anser, som framhålls i propositionen, att det är

väsentligt att studenterna på de enskilda lärosätena har

möjlighet att utöva inflytande över beslut som gäller

universitets och högskolors utbildningar och övriga verksamhet.

Det är likaledes viktigt att studenterna själva får utforma sin

studiesociala verksamhet.

Utskottet måste konstatera att det trots ett omfattande

utredningsarbete inte visat sig möjligt att nå en ur olika

synvinklar acceptabel lösning på de problem som är förknippade

med ett avskaffande av kårobligatoriet. Vid en avvägning mellan

de principiella skälen för att avveckla obligatoriet och de

praktiska fördelarna med att bibehålla det, finner utskottet att

de sistnämnda väger tyngst. Utskottet anser således att

riksdagen med ändring av sitt principbeslut från våren 1993 nu

bör godkänna regeringens förslag att det obligatoriska

medlemskapet i studentsammanslutningar skall bibehållas. Med

detta ställningstagande avstyrker utskottet bifall till

motionerna 1994/95:Ub13 och 1994/95:Ub14.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande kårobligatoriet

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motionerna 1994/95:Ub13 och 1994/95:Ub14 godkänner att

obligatoriet för studenter att tillhöra särskilda

studentsammanslutningar bibehålls.

res. (m, c, fp, kds)

Stockholm den 8 december 1994

På utbildningsutskottets vägnar

Berit Löfstedt

I beslutet har deltagit:

Berit Löfstedt (s),

Beatrice Ask (m),

Bengt Silfverstrand (s),

Eva Johansson (s),

Jan Björkman (s),

Ingegerd Wärnersson (s),

Andreas Carlgren (c),

Agneta Lundberg (s),

Ulf Melin (m),

Margitta Edgren (fp),

Torgny Danielsson (s),

Britt-Marie Danestig-Olofsson (v),

Hans Hjortzberg-Nordlund (m),

Gunnar Goude (mp),

Inger Davidson (kds),

Majléne Westerlund Panke (s) och Tomas Högström (m).

Reservation

Kårobligatoriet

Beatrice Ask (m), Andreas Carlgren (c), Ulf Melin (m),

Margitta Edgren (fp), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Inger

Davidson (kds) och Tomas Högström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4

börjar med "Utskottet anser, som" och slutar med "och

1994/95:Ub14" bort ha följande lydelse:

Utskottet hänvisar till att riksdagen så sent som våren 1993

godkände regeringens förslag att avveckla kårobligatoriet

fr.o.m. den 1 juli 1995. Enligt utskottets mening har det inte

framkommit några nya skäl som motiverar att riksdagen nu skall

ändra sitt tidigare principbeslut.

Utskottet anser att regeringen snarast bör återkomma till

riksdagen med förslag till hur avvecklingen av obligatoriet per

den 1 juli 1995 skall kunna genomföras. Vad utskottet nu anfört

bör riksdagen med bifall till motion 1994/95:Ub13, med anledning

av motion 1994/95:Ub14 samt med avslag på regeringens förslag

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

beträffande kårobligatoriet

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Ub13, med

anledning av motion 1994/95:Ub14 samt med avslag på regeringens

förslag som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört om kårobligatoriets avskaffande.

Särskilt yttrande

Kårobligatoriet

Britt-Marie Danestig-Olofsson (v) anför:

Vänsterpartiet har inte ändrat sin uppfattning att det

principiellt är felaktigt med en tvångsmässig anslutning till

studentsammanslutningar. Vi väljer emellertid att stödja

regeringens förslag att bibehålla kårobligatoriet, då det nu

finns starka praktiska invändningar mot en avveckling.