Bet. 1994/95:UU1

Utrikesutskottets betänkande

1994/95:UU01

Krigsmaterielexport

Innehåll

1. Sammanfattning

3. Motionerna

4. Utskottet

5. Hemställan

6. Reservationer

Innehållsförteckning

1994/95

UU1

1. Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens skrivelse 1993/94:237

Redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten år 1993, vilken föreslås bli

lagd till handlingarna. Utskottet behandlar vidare dels de motioner som väckts

med anledning av skrivelsen, dels ett antal motioner från den allmänna

motionstiden 1994. Motionerna rör huvudsakligen redovisningsfrågor,

lagstiftningen på krigsmaterielområdet, generella begränsningar av

krigsmaterielexporten, försvarsindustriellt samarbete samt krigsmaterielexport

till enskilda stater och områden. Med anledning av motionerna har utskottet

haft anledning att fästa särskilt stor vikt vid frågan om mänskliga rättigheter

i de stater som kommer i fråga för krigsmaterielexport.

Samtliga motionsyrkanden besvaras eller avstyrks.

2. Skrivelsen

Regeringen yrkar i skrivelse 1993/94:237 att Redogörelse för den svenska

krigsmaterielexporten år 1993 läggs till handlingarna.

3. Motionerna

3.1 Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse 1993/94:237

1993/94:U9 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringens redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten

bör innehålla en redovisning av vilken typ av materiel som sålts till

respektive land,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringens redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten

bör innehålla en redovisning av vilka tillstånd som lämnats för svenska

företags avtal om utlandssamarbete,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Indonesien,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Kina,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen till riksdagen bör lämna en förklaring till

avsaknaden i förra årets regeringsskrivelse av uppgifter om

krigsmaterielexporten under 1992 till Turkiet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Turkiet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Gulfstaterna,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Indien,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Pakistan,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Sydkorea,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Malaysia,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Singapore,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Thailand,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Ryssland,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Mexico.

1994/95:U1 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör verka

för lagförslag om totalt förbud för export av krigsmateriel och en plan för

avveckling av svensk krigsmaterielexport på fem år,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör verka

för att riktlinjer för svensk krigsmaterielexport, inklusive licensförsäljning

och samarbetsavtal, skall fastställas i lag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en utredning

bör tillsättas med direktiv att införa ovillkorliga hinder så att svensk

krigsmateriel inte skall kunna säljas till stat som befinner sig i -- eller

kan befaras komma i -- väpnad konflikt inom eller utom landet eller till stat

som undertrycker mänskliga rättigheter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den inte bör

godkänna nya krigsmaterielaffärer med stater som undertrycker mänskliga

rättigheter,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att också

riksdagspartier med negativ syn på vapenexport bör ges representation i

Rådgivande nämnden för krigsmateriel,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen tillkänna att Rådgivande

nämnden adjungerar företrädare för svensk fredsrörelse,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör arbeta

efter och internationellt verka för en begränsning av vapenexporten.

3.2 Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993/94

1993/94:U227 av Pierre Schori m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stoppande av ny svensk vapenexport till Indonesien m.m.,

1993/94:U407 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om svenskt FN-initiativ för att stoppa vapenexporten till Mellanöstern

med hänvisning till säkerhetsrådets resolution 678,

1993/94:U410 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en avveckling av vapenexporten,

1993/94:U413 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att antalet köparstater av svenska vapen skall minskas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den svenska vapenexportlagstiftningen bör skärpas så att det

generella förbudet mot krigsmaterielexport kompletteras med en lagfäst

begränsning av möjligheterna till dispens,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ovillkorliga hinder för svensk vapenhandel,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att all export av svensk krigsmateriel skall upphöra om köparlandet

kommer i krig,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att begreppet "övrig krigsmateriel" utgår och att samtliga

exportvillkor skall gälla för all export av "krigsmateriel",

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att redovisningen av exporten bör göras mer öppen så att det blir

offentligt vilka produkter som exporteras till vilka stater,

1993/94:U610 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige i enlighet med riksdagens riktlinjer och resolutionerna

966 och 470 i Europarådets parlamentariska församling stoppar all försäljning

av krigsmateriel till Indonesien,

1993/94:U636 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vapenexport till Indonesien.

1993/94:Fö335 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en modifiering av vapenexportlagen sker enligt i motionen

föreslagen modell,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den svenska försvarsindustrin ges möjlighet att uppdragsutveckla

vapensystem oavsett den svenska krigsmaktens behov av dessa,

1993/94:Sf608 av Sten Söderberg (-) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en successiv avveckling av svensk vapenexport,

1993/94:Sf622 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om successiv avveckling av den svenska vapenexporten,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utarbetande av program för omställning av vapenindustrin till civil

produktion.

4. Utskottet

4.1 Skrivelsens huvudsakliga innehåll

4.1.1 Lagen om krigsmateriel

Tillverkning och utförsel av krigsmateriel regleras genom lagen (1992:1300)

om krigsmateriel och förordningen (1992:1303) om krigsmateriel. Båda

författningarna trädde i kraft den 1 januari 1993.

Krigsmateriellagen föreskriver att krigsmateriel inte får tillverkas utan

regeringens tillstånd. Även all försvarsindustriell utlandssamverkan

förutsätter tillstånd av regeringen.

Vid prövningen av frågan om ett utlandssamarbete kan medges skall Sveriges

försvarspolitiska behov av detta samarbete beaktas.

Krigsmateriel indelas enligt lagen i två kategorier. Vapen och

stridsammunition har förts till kategorin krigsmateriel för strid medan

icke förstörelsebringande materiel förts till kategorin övrig

krigsmateriel.

Beslut i ärenden om tillstånd att föra ut krigsmateriel ur landet fattas av

regeringen. Regeringsärendena bereds av Krigsmaterielinspektionen (KMI) i nära

samråd med Utrikesdepartementets politiska avdelning, Försvarsdepartementet och

i vissa fall Näringsdepartementet.

KMI bereder förutom tillståndsärenden också de underrättelser som tillverkare

av krigsmateriel är skyldiga att lämna regeringen.

Tillverkarna skall till KMI kvartalsvis redovisa den marknadsföring de

bedrivit utomlands. De krigsmaterielexporterande företagen skall också

rapportera om de leveranser som görs.

4.1.2 Regeringens riktlinjer för krigsmaterielexport

I regeringens riktlinjer för krigsmaterielexport understryks den vikt som vid

den utrikespolitiska bedömningen av varje utförselärende skall fästas vid

respekten för mänskliga rättigheter i mottagarlandet. Hänsyn skall alltid tas

till mänskliga rättighetskriteriet (se nedan) även i de fall det är fråga om

utförsel av materiel som i sig inte kan användas för att kränka mänskliga

rättigheter.

För kategorin krigsmateriel för strid gäller i stort sett samma

riktlinjer som tidigare, dvs. att regeringen inte bör ge tillstånd till

export till en stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat, en stat

som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad

konflikt, en stat som har inre väpnade oroligheter eller en stat där det

förekommer omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter.

För utförsel av övrig krigsmateriel, som i stor utsträckning omfattar

nya, tidigare oreglerade produkter, gäller att utförseltillstånd bör

beviljas till länder som inte befinner sig i väpnad konflikt med någon annan

stat, som inte har inre väpnade oroligheter eller där det inte förekommer

omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter.

4.1.3 Rådgivande nämnden för krigsmaterielexportfrågor

Enligt 10 kap. 6 § regeringsformen skall regeringen i utrikesärenden av

större vikt om möjligt överlägga med Utrikesnämnden före avgörandet. Vissa

utförselärenden som rör krigsmateriel är av sådan art att överläggning med

nämnden är påkallad. Det har ansetts önskvärt att prövningen av även andra

enskilda utförselärenden av principiell vikt ges en bredare förankring.

Riksdagen beslutade därför år 1984, på grundval av proposition 1984/85:82 om

ökad insyn och samråd i frågor som rör krigsmaterielexport, att en rådgivande

nämnd i krigsmaterielexportfrågor skulle inrättas.

Nämnden består av sex ledamöter tillsatta på parlamentarisk grund och har

till uppgift att lämna råd i enskilda krigsmaterielexportfrågor. Nämnden höll

år 1993 tio sammanträden. Den sammanträder på kallelse av

krigsmaterielinspektören som också leder överläggningarna. Inspektören

redovisar därefter samrådet för det föredragande statsrådet.

Alla principiellt viktiga ärenden behandlas i Rådgivande nämnden vars

månatliga sammanträden ger ledamöterna en fortlöpande insyn i regeringens

handläggning av krigsmaterielexportärendena. Enhällighet i nämnden eftersträvas

vid bedömningen av utförselärendena. Regeringen fäster stor vikt vid nämndens

rekommendationer. Har nämnden avstyrkt en utförselansökan eller annan

förfrågan, blir detta som regel också regeringens beslut. Har nämnden

tillstyrkt, vägs detta in i den fortsatta beredningen.

4.1.4 KMI:s teknisk-vetenskapliga råd

För att bistå krigsmaterielinspektören med beredningen av ärenden som rör

klassificering av krigsmateriel inrättades år 1984 ett särskilt

teknisk-vetenskapligt råd med företrädare för institutioner med överblick över

teknologins tillämpning på civila respektive militära områden. Under år 1993

höll rådet sex sammanträden.

4.1.5 Information om vapenexportpolitiken

En ny upplaga av KMI:s handbok gavs ut i april 1993 till ledning för dem som

inom försvarsindustrin och vid statliga myndigheter har befattning med ärenden

som rör tillverkning och utförsel av krigsmateriel. Handboken redovisar

gällande lagstiftning, regelverk och handläggningsordning för

tillståndsärenden.

4.1.6 Krigsmaterielexporten år 1993

Värdet av svenska tillverkares krigsmaterielexport under år 1993 uppgick,

enlig skrivelsen, till 2 863 miljoner kronor, varav 1 216 miljoner kronor avsåg

krigsmateriel för strid och 1 647 miljoner kronor övrig krigsmateriel.

För att möjliggöra en jämförelse av 1993 års export med tidigare år har det

statistiska materialet för 1993 bearbetats. Om från 1993 års utförsel undantas

de produkter som tidigare inte utgjorde krigsmateriel, blir den återstående

utförseln ca 1 850 miljoner kronor vilket skall jämföras med 2 753 miljoner

kronor år 1992. Detta innebär dels att värdet av exporten av tidigare

oklassificerade produkter under år 1993 uppgick till ca 1 miljard kronor,

dels att exporten av krigsmateriel i jämförbara siffror och definitioner

minskade med ca 33 % från år 1992 till år 1993.

Regeringen har under år 1993 beviljat utförseltillstånd för försäljning av

krigsmateriel till ett värde av 6 105 miljoner kronor, varav 1 942 miljoner

kronor avser krigsmateriel för strid och 4 162 miljoner kronor övrig

krigsmateriel. Förändringen av krigsmaterielklassificeringen den 1 januari 1993

medförde ett betydande antal ansökningar om utförsel för försäljning av övrig

krigsmateriel som tidigare inte var tillståndspliktig. Många av dessa tillstånd

avser leveranser under flera kalenderår.

4.1.7 Internationell öppenhet om vapenöverföringar

Förenta nationernas generalförsamling antog i december 1991 en resolution som

anmodar medlemsländerna att till ett register över konventionella vapen

redovisa såväl sin import som sin export av tyngre, konventionella vapen.

Enligt vissa definitioner skall handeln med följande sju vapenkategorier

rapporteras: stridsvagnar, pansrade stridsfordon, grovt artilleri,

stridsflygplan, attackhelikoptrar, stridsfartyg och robotar/robotlavetter.

Det framgår av statistiken att Sverige i endast obetydlig omfattning deltar i

världshandeln med aktuella, tyngre vapensystem.

Tabell 1. Förenta nationernas register över konventionella vapen för år 1992.

_______________________________________________________________

Antal registrerade Varav Sverige

vapenöverföringar _______________

kalenderåret 1992 Export Import

_______________________________________________________________

Stridsvagnar 1 733 0 5 1)

Pansrade stridsfordon 1 625 0 5 1)

Grovt artilleri 1 682 0 0

Stridsflygplan 270 0 0

Attackhelikoptrar 40 0 0

Stridsfartyg 33 4) 0 2) 0

Missiler/lavetter 68 878 5 3) 0

_______________________________________________________________

1 Införsel från Tyskland av 5 stridsvagnar T72 och 5

stridsfordon MT-BL som tidigare tillhört Östtyskland.

2 Sverige redovisade utförsel till Australien av en sektion motsvarande

skrovet till en tredjedels ubåt.

3 Robotsystem RBS 15 till Finland.

4 I skr. 1993/94:237 anges 40 st. Enligt den uppdaterade och rättade

versionen av FN:s register skall dock antalet vara 33.

Sverige verkar, enligt skrivelsen, på olika sätt för ökad rapportering till

FN-registret och för större öppenhet om vapentransfereringar. I den europeiska

säkerhetskonferensens (ESK) säkerhetsforum har de deltagande 53 länderna enats

om att iaktta vissa principer vid vapentransfereringar, bl.a. att årligen lämna

uppgifter till FN-registret. I FN:s nedrustningskonferens i Genève deltar

Sverige aktivt i ett arbete som syftar till att utveckla

rapporteringsinstrumentet.

Som ett led i Sveriges strävan efter ökad öppenhet på detta område har sedan

år 1990 regeringens redogörelse till riksdagen över krigsmaterielexporten

överlämnats till FN i engelsk översättning. Så kommer, enligt skrivelsen, att

ske även med årets redogörelse. Få andra länder torde redovisa sin vapenexport

med motsvarande öppenhet och detaljeringsgrad.

4.2 Krigsmaterielinspektionens redogörelse för svensk krigsmaterielexport år

1993 (bilaga till regeringens skrivelse 1993/94:237)

4.2.1 Beviljade utförseltillstånd

Beslut om utförseltillstånd fattas av regeringen. I ärenden som inte avser

utförsel i större omfattning eller i övrigt inte är av större vikt får det

statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om utförsel av krigsmateriel

pröva frågan om tillstånd. Som framgår av tabell 1 fattades år 1993

regeringsbeslut i utförselärenden som sammantaget motsvarar 97 % av det totala

värdet av givna tillstånd.

Tabell 2. Beviljade utförseltillstånd för försäljning under åren 1986--1993.

För år 1993 har en uppdelning skett i krigsmateriel för strid (KS) och övrig

krigsmateriel (ÖK).

________________________________________________________________

År Värde Härav regeringsbeslut

mkr i ______________________________

löpande priser mkr % av värdet Antal

________________________________________________________________

1986 4 262 4 151 97 226

1987 5 383 5 320 99 285

1988 6 405 6 333 99 380

1989 7 247 7 100 98 312

1990 2 980 2 912 98 328

1991 2 559 2 511 98 350

1992 3 360 3 287 98 241

Summa KS ÖK

1993 6 105 1 942 4 162 5 916 97 368

________________________________________________________________

Av tabell 3 nedan framgår det sammantagna värdet av beviljade

utförseltillstånd beräknat i fasta priser.

Tabell 3. Beviljade utförseltillstånd för försäljning under åren 1986--1993 i

löpande priser och i 1968 års prisnivå 1 jämte den procentuella

volymförändringen.

________________________________________________________________

År Värde i löpande Värde i fasta Volymförändring

priser priser i procent jämfört

mkr mkr med föregående år

________________________________________________________________

1986 4 262 980 + 31

1987 5 383 1 194 + 22

1988 6 405 1 366 + 14

1989 7 247 1 455 + 6

1990 2 980 578 - 60

1991 2 559 478 - 17

1992 3 360 628 + 31

Summa KS ÖK Summa KS ÖK Summa KS ÖK

1993 6 105 1 942 4 162 1 030 328 702 - - -

________________________________________________________________

1 Vid prisomräkningen har SCB:s exportindex för verkstadsprodukter

använts.

4.2.2 Faktiska leveranser

Tabell 4 visar värdet av svensk krigsmaterielexport under den senaste

tioårsperioden såväl i löpande priser som i 1968 års prisnivå. Av tabellen

framgår även krigsmaterielens andel av Sveriges totala varuexport.

Under år 1993 utfördes krigsmateriel för strid till ett värde av 1 216

miljoner kronor och övrig krigsmateriel för 1 647 miljoner kronor, dvs.

tillsammans 2 863 miljoner kronor. För att erhålla ett värde som kan jämföras

med utförseln under år 1992 redovisas i tillägg till detta 1993 års belopp

minskat med värdet för utförsel av sådan krigsmateriel som ej klassificerades

som krigsmateriel enligt den 1992 gällande krigsmaterielförteckningen.

Tabell 4. Värdet av svensk krigsmaterielexport under åren 1984--1993 i

löpande priser och 1968 års prisnivå 1 , m.m.

___________________________________________________________________

År Sveriges totala Krigsmaterielexport

varuexport ____________________________________________

(löp. priser) löpande andel av fasta volym-

mkr priser varuexp. priser ändring

mkr % mkr %

___________________________________________________________________

1984 242 500 2 618 0,90 554 + 24,8

1985 259 985 2 137 0,82 511 - 7,8

1986 265 100 3 243 1,22 746 + 46,0

1987 281 433 4 427 1,57 981 + 31,5

1988 304 782 6 155 2,02 1 313 + 34,0

1989 332 580 6 005 1,81 1 206 - 8,1

1990 339 850 3 327 0,98 645 - 46,5

1991 332 779 2 705 0,81 505 - 21,7

1992 326 031 2) 2 753 0,84 514 + 1,8

Summa KS ÖK

1993 388 245 3) 2 863 1216 1647 0,74 482 -

Jämförelsevärde 1993 1 850 0,47 313 - 33

___________________________________________________________________

1 Vid prisomräkningen har SCB:s exportindex för verkstadsprodukter

använts.

2 Uppgiften om Sveriges totala varuexport för år 1992 har i årets

sammanställning korrigerats jämfört med motsvarande uppgift i regeringens

skrivelse 1992/93:224 om krigsmaterielexporten år 1992. Korrigeringen innebär

ingen ändring av uppgiften om krigsmaterielexportens andel härav.

3 Preliminär uppgift för varuexporten under år 1993.

Om tidigare års definition av krigsmateriel tillämpas på 1993 års

exportsiffror, skulle den redovisade exporten i fasta priser ha minskat med ca

33 % i jämförelse med år 1992.

Krigsmaterielexporten utgjorde år 1992 ca 0,84 % av Sveriges totala

varuexport. Denna andel sjönk under år 1993 till ca 0,74 %, varav 0,31 %

utgjorde krigsmateriel för strid och 0,42 % övrig krigsmateriel.

Utförseln under år 1993 fördelad enligt nu gällande klassificering redovisas

i tabell 5.

Tabell 5. Värdet av svensk krigsmaterielexport i miljoner kronor fördelat på

krigsmaterielförteckningens huvudområden.

_____________________________________________________________

1993

_____________________________________________________________

Krigsmateriel för strid

KS1 Finkalibriga eldrörsvapen 0

KS2 Kanoner, pansarvärnsvapen 53

KS3 Ammunition 126

KS4 Robotar, raketer, torpeder, bomber 399

KS5 Eldledningsutrustning 535

KS6 ABC-stridsmedel 0

KS7 Krut och sprängämnen 74

KS8 Krigsfartyg 29

KS9 Stridsflygplan 0

KS10 Stridsfordon 0

KS11 Riktade energivapen 0

_______

SUMMA 1 216

Övrig krigsmateriel

ÖK21 Finkalibriga eldrörsvapen, delar m.m. 1

ÖK22 Kanoner, pansarvärnsvapen, delar m.m. 97

ÖK23 Övningsammunition m.m. 161

ÖK24 Övningsraketer, röjningsutrustning m.m. 81

ÖK25 Spanings- och mätutrustning m.m. 457

ÖK26 Skyddsmateriel m.m. 0

ÖK27 Krut- och sprängämneskomponenter 0

ÖK28 Fartyg för bevakning m.m. 88

ÖK29 Flygplan utformade för militärt bruk m.m. 137

ÖK30 Fordon utformade för militärt bruk m.m. 506

ÖK31 Riktade energivapen 0

ÖK32 Fortifikationer 0

ÖK33 Elektronisk utrustning för militärt bruk 14

ÖK34 Fotografisk och elektrooptisk utrustning 2

ÖK35 Övningsmateriel 92

ÖK36 Tillverkningsutrustning 10

ÖK37 Programvara 0

_________

SUMMA 1 647

4.2.3 Geografisk fördelning

Tabell 6. Krigsmaterielexportens fördelning på regioner i procent av värdet

under åren 1988--1993.

______________________________________________________________

1988 1989 1990 1991 1992 1993

______________________________________________________________

Summa KS ÖK

_____________

Norden 14 17 27 46 45 35 34 36

Övriga

Västeuropa 19 24 25 35 23 31 44 21

Öst- och

Centraleuropa 0 0 0 0 0 0 0 0

Nordamerika 11 11 8 12 9 9 6 11

Latinamerika 6 3 1 0 1 1 3 0

Australien och

Nya Zeeland 0 0 1 0 17 9 12 7

Asien 50 44 37 6 5 14 0 24

Afrika 0 1 1 0 0 0 0 1

______________________________________________________________

Antal länder 38 36 33 36 40 44

______________________________________________________________

Nedan redovisas krigsmaterielexporten fördelad på mottagarländer. I

tabellerna har medtagits alla länder till vilka utförseln av krigsmateriel har

överstigit 1,0 miljoner kronor under något av åren 1991--1993.

Tabell 7 anger de länder till vilka exporterats krigsmateriel för strid under

år 1993. I tabellen redovisas även utförseln av övrig krigsmateriel till dessa

länder. Som jämförelse anges utförselvärdena under åren 1991 och 1992 enligt

den då gällande klassificeringen.

Tabell 8 upptar de länder till vilka har levererats endast övrig

krigsmateriel år 1993 samt, som jämförelse, exportvärden för de två föregående

åren enligt då gällande klassificering.

Tabell 7. Länder till vilka under år 1993 exporterats krigsmateriel för strid

och övrig krigsmateriel samt utförsel till dessa länder av krigsmateriel under

åren 1991 och 1992 enligt då gällande klassificering (miljoner kronor).

__________________________________________________________________

1993

___________________

KS ÖK Summa 1992 1991

__________________________________________________________________

Amerikas förenta stater 37,9 114,2 152,1 169,6 233,0

Australien 143,1 117,8 260,9 473,4 15,0

Belgien 160,2 5,4 165,6 94,4 221,0

Brasilien 23,3 4,4 27,6 9,6 2,9

Canada 37,9 63,7 101,6 67,0 96,0

Danmark 32,9 71,2 104,1 123,2 182,0

Finland 52,0 111,8 163,8 523,5 453,5

Frankrike 1,6 24,6 26,2 11,1 28,3

Italien 9,9 5,1 15,1 7,8 9,2

Japan 0,4 15,3 15,7 26,4 6,1

Nederländerna 0,1 32,7 32,8 132,9 218,7

Norge 334,9 409,3 744,3 589,5 617,0

Schweiz 67,4 70,1 137,5 9,0 13,9

Singapore 3,7 139,1 142,8 21,4 59,7

Storbritannien 6,8 116,9 123,7 51,3 48,5

Turkiet 0,1 - 0,1 1,9 -

Tyskland 51,9 48,5 100,4 37,3 163,2

Uruguay 8,6 - 8,6 11,0 -

Österrike 243,4 35,2 278,5 299,7 226,7

Övriga länder 1) 0,3 0,3 - - -

_____________________________________________

Summa 1 216,4 1 385,3 2) 2 601,7

__________________________________________________________________

1 Polen

2 Härav torde ca 60 % utgöra sådan utrustning som tidigare ej

klassificerades som krigsmateriel.

Tabell 8. Länder till vilka under år 1993 exporterats enbart övrig

krigsmateriel samt utförsel av krigsmateriel till dessa länder under åren 1991

och 1992 (miljoner kronor).

____________________________________________________________

1993 1992 1) 1991 1)

____________________________________________________________

Bahrain 3,1 - -

Indien 42,2 6,1 29,5

Indonesien 0,6 4,0 1,7

Irland 2,7 - -

Kina 4,2 - -

Republiken Korea 1,7 - -

Kuwait 31,9 - -

Malaysia 48,1 64,9 47,6

Mexico 1,5 0,1 -

Nya Zeeland 0,6 0,1 4,6

Oman 1,7 - -

Pakistan 28,8 2,8 -

Ryssland 3,5 - -

Spanien 3,9 2,4 6,0

Thailand 75,6 0,1 -

Tunisien 9,6 1,9 -

Övriga länder 2) 1,7

_______________________________________

SUMMA 261,4 3)

____________________________________________________________

1 Avser utförsel av krigsmateriel enligt då gällande

krigsmaterielförteckning.

2 Andorra, Botswana, Förenade Arabemiraten, Ghana, Island, Portugal,

Saudiarabien och Ungern.

3 Härav torde ca 70 % utgöra sådan utrustning som tidigare ej

klassificerades som krigsmateriel.

Under år 1993 omfattade krigsmaterielexporten leveranser till sammanlagt 44

länder. Till 24 länder levererades endast övrig krigsmateriel, varav för mindre

än 1 miljon kronor till 10 länder. Tillstånd har vidare meddelats för utförsel

av jakt- och sportskyttemateriel till 19 länder.

Inom ramen för det s.k. suveränitetsstödet har Sveriges regering överlämnat

viss, i huvudsak civil, materiel till regeringarna i Estland, Lettland och

Litauen för att stärka ländernas förmåga att övervaka sina gränser, land- och

havsterritorier. Materielen är ämnad i första hand för ländernas polis-, tull-

och gränsbevakningsmyndigheter för att bättre kunna bekämpa smuggling och

organiserad brottslighet. Under år 1992 överlämnades ett bevakningsfartyg till

Estland. Därefter har Estland mottagit ytterligare ett bevakningsfartyg,

Lettland två och Litauen ett bevakningsfartyg. Vidare har till vart och ett av

de baltiska länderna överlämnats tretton pansrade transportfordon, modell 1942.

Den som gåva överlämnade krigsmaterielen anses ej ha något exportvärde och har

därför inte redovisats i ovanstående tabeller.

4.2.4 Upplåtelse av tillverkningsrätt, samarbete, m.m.

Under år 1993 har fem tillstånd lämnats för upplåtelse av tillverkningsrätt

utom riket. De har avsett tillverkning i Amerikas förenta stater, Australien,

Indien (två tillstånd) respektive Tyskland. 17 samarbetsavtal har granskats och

godkänts avseende gemensam utveckling eller produktion med följande länder:

Amerikas förenta stater, Frankrike (två tillstånd), Norge (sex tillstånd),

Polen (två tillstånd), Singapore, Tyskland (fyra tillstånd) och Österrike.

Prövningen av ärenden rörande upplåtelse av tillverkningsrätt och samarbete

med utländsk part sker, oavsett materieltyp, med de strängare kriterier som

gäller för export av krigsmateriel för strid, eftersom sådant samarbete i regel

medför en långsiktigare bindning än regelrätt export.

För år 1993 gäller att 14 företag redovisat sammanlagt 151 gällande

licensupplåtelser och samarbetsavtal i 22 länder.

173 företag har tillstånd att tillverka krigsmateriel varav ca 40 exporterade

sådan materiel under år 1993.

4.3 Sammanfattning av motionerna

I partimotion 1993/94:U9 (v) föreslås en klarare redovisning till riksdagen

av krigsmaterielexportens sammansättning och av de tillstånd för

utlandssamarbete som givits till svenska företag. Vidare föreslås, "helt enligt

gällande svenska bestämmelser", ett omedelbart stopp för all vapenexport till

de nuvarande exportländer som ligger i krigsområden, som bedriver krigföring

mot nationella minoriteter, som bryter mot mänskliga rättigheter och som

ockuperar främmande territorium.

Vänsterpartiet upprepar sitt krav på att regeringens skrivelse bör innehålla

en redovisning av vilken typ av materiel som sålts till respektive land

(yrkande 1). En sådan redovisning lämnas varje år i SIPRI:s årsbok.

Vikten av en sådan redovisning framgår med all tydlighet i fallet

Jugoslavien. Landet var länge ett av de största exportländerna för svensk

krigsmaterielindustri. En redovisning av vilken typ av materiel som hade sålts

skulle ha gett riksdagen en tydlig bild av vilka konsekvenser svensk

vapenexportpolitik kan få. Självfallet har svensktillverkad materiel använts --

och används fortfarande -- i kriget. En skrivelse innehållande en sådan

redovisning skulle således vara ett långt bättre beslutsunderlag än den typ av

skrivelse regeringen i dag lämnar.

Regeringens skrivelse vore ett bättre beslutsunderlag om den innehöll en

redovisning av vilka tillstånd som lämnats för svenska företags avtal om

utlandssamarbete (yrkande 2). Det står alltmer klart att utlandssamarbete är

ett sätt för svensk vapenindustri att kringgå exportrestriktionerna.

Mot bakgrund av detta vore det värdefullt för en bedömning av den svenska

krigsmaterielpolitiken om riksdagen gavs inblick i detta utvidgade

utlandssamarbete.

I andra motioner har Vänsterpartiet krävt stopp för all krigsmaterielexport

till Indonesien (1993/94:U610) och att Sverige tar upp en dialog med Kina

rörande Kinas ökande vapenexport (1993/94:U639). Kravet på stopp för exporten

till Indonesien upprepas här (motion 1993/94:U9 yrkande 3).

De omfattande och grova kränkningarna av mänskliga rättigheter som förekommer

i Kina skall självklart diskvalificera landet som köpare av svensk

krigsmateriel (yrkande 4).

I skrivelsen om 1992 års export redovisade regeringen inte någon export av

krigsmateriel till Turkiet. I årets skrivelse visar det sig dock att Turkiet

under 1992 köpt krigsmateriel för strid för 1,9 miljoner kronor och under 1993

för 0,1 miljoner kronor. Avsaknaden av information om exporten till Turkiet i

föregående års skrivelse bör, enligt motionärerna, givetvis förklaras.

Riksdagen bör besluta att regeringen lämnar en sådan förklaring (yrkande 5).

I Turkiet pågår sedan ett flertal år en väpnad konflikt i landets sydöstra

del. Turkiet bryter dessutom allvarligt mot de mänskliga rättigheterna genom

att förvägra den kurdiska minoriteten att uttrycka sin etnicitet. Sverige bör

självfallet, helt enligt de av riksdagen fastställda riktlinjerna, avbryta all

krigsmaterielexport till Turkiet (yrkande 6).

De s.k. Gulfstaterna ligger alla i ett område som är i ständig krigsrisk. Att

som regeringen uppenbarligen har gjort bedöma Kuwait vara ett land som inte

befinner sig i väpnad konflikt med Irak är svårförståeligt. Enligt en rapport

från Amnesty International förekommer i Kuwait dessutom omfattande grova

kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Amnesty har rapporterat om grova

MR-kränkningar även i de övriga Gulfstaterna.

I december 1992 beslöt riksdagen att tillämpningen av mänskliga

rättighets-kriteriet vid beviljande av krigsmaterielexport skall ske med

iakttagande av särskilt stor restriktivitet när det gäller nya exportländer.

Riksdagen bör i enlighet med detta beslut kräva ett stopp för

krigsmaterielexporten till Gulfstaterna (yrkande 7).

Regeringens skrivelse visar att Indien och Pakistan fortsätter att vara stora

köpare av svensk krigsmateriel. Sverige fortsätter att bidra till den

kapprustning som pågår mellan dessa stater vilka befinner sig i permanent

konflikt med varandra. Båda staterna befinner sig i väpnad konflikt och borde

av den anledningen diskvalificeras som exportländer. Båda staterna bryter också

grovt mot de mänskliga rättigheterna. Indien uppfyller heller inte det tredje

kriteriet för godkännande av svensk vapenexport, nämligen avsaknad av inre

väpnade oroligheter. Mot bakgrund av detta yrkar Vänsterpartiet att riksdagen

ger regeringen till känna att all krigsmaterielexport till Indien (yrkande 8)

och Pakistan (yrkande 9) snarast avbryts.

Sydkorea bör självfallet vara diskvalificerat som köpare av svensk

krigsmateriel (yrkande 10) främst på grund av konflikten med Nordkorea, som

under mars--april i år skärpts på ett oroväckande sätt, men också på grund av

de omfattande kränkningarna av de mänskliga rättigheterna som regeringen gör

sig skyldig till.

Malaysia är en stor köpare av svensk krigsmateriel. Importen av de svenska

varorna ingår med all säkerhet i den upprustning landet nu genomför för att

möta den ökade militära spänningen i Sydostasien. Landet har intressen i

konflikten om Spratlyöarna. Svensk vapenexport bör därför avbrytas (yrkande

11).

Singapore fortsätter att vara en av Sveriges absolut största

krigsmaterielkunder trots otaliga avslöjanden om att landet fungerar som en

vapenspridare i Sydostasien. Det finns starka misstankar om att svenska

granatgevär som förekommit såväl i kriget i Burma som i Kambodja har spridits

från just Singapore. Svensk vapenexport bör därför avbrytas (yrkande 12).

Svenska vapen kan nå Kambodja och Burma också via Thailand. Den thailändska

militärens fortsatta samarbete med de Röda khmererna är väl känt. I december

förra året beslagtogs i Thailand fem ton vapen som var avsedda för Röda

khmererna. Svensk vapenexport bör därför avbrytas (yrkande 13).

Sverige har under 1993 sålt övrig krigsmateriel till Ryssland för 3,5

miljoner kronor. Det är anmärkningsvärt då Ryssland på intet sätt kan sägas

uppfylla kriterierna för tillåten köpare av svensk materiel. Ryska trupper har

under året varit inblandade i strid i ett flertal stater i det forna

Sovjetunionen. Vidare har Ryssland inre väpnade oroligheter. Mot bakgrund av

detta bör Sverige, enligt Vänsterpartiet, snarast avbryta all

krigsmaterielexport till Ryssland (yrkande 14).

Sverige sålde under 1993 krigsmateriel för 1,5 miljoner kronor till Mexico.

Mot bakgrund av de inre väpnade oroligheterna i landet yrkar Vänsterpartiet att

riksdagen ger regeringen till känna att krigsmaterielexporten till Mexiko i

fortsättningen inte skall tillåtas (yrkande 15).

I motion U1 (mp) betonas att Miljöpartiets grundsyn är att all vapenexport på

sikt bör avvecklas. Riksdagen bör hos regeringen begära ett lagförslag om

totalt förbud för export av krigsmateriel och en plan för avveckling av svensk

krigsmaterielexport på fem år (yrkande 1). Riksdagen bör vidare besluta att

riktlinjer för svensk krigsmaterielexport, inklusive licensförsäljning och

samarbetsavtal, skall fastställas i lag (yrkande 2). Motionärerna anser att

regeringen bör tillsätta en utredning med direktiv att införa ovillkorliga

hinder så att svensk krigsmateriel inte skall kunna säljas till en stat som

befinner sig i -- eller kan befaras hamna i -- väpnad konflikt inom eller utom

landet eller till en stat som undertrycker de mänskliga rättigheterna (yrkande

3). Tillämpningen av det sistnämnda kriteriet skall ske med iakttagande av

särskilt stor restriktivitet. I enlighet med detta synsätt bör regeringen inte

godkänna nya krigsmaterielaffärer med stater som undertrycker mänskliga

rättigheter (yrkande 4).

I Rådgivande nämnden för krigsmateriel bör även partier med negativ syn på

vapenexport ges representation (yrkande 5). Vidare bör nämnden adjungera

företrädare för svensk fredsrörelse (yrkande 6).

Riksdagen bör, enligt yrkande 7, ge regeringen till känna att Sverige skall

verka internationellt för en begränsning av vapenexporten.

Regeringen bör, enligt motion 1993/94:U227 (s) yrkande 2, med hänvisning till

de grava och omfattande kränkningarna av mänskliga rättigheter i Indonesien och

Östra Timor, inte bevilja tillstånd till ny vapenexport till Indonesien.

Regeringen har att hörsamma rekommendationerna i resolutionerna 966 och 470

från Europarådets parlamentariska församling vad gäller vapenembargo mot

Indonesien. Regeringen bör i olika internationella fora och bilaterala

kontakter verka för genomförandet av Europarådets resolutioner 966 och 470.

I motion 1993/94:U407 (v) framhålls att Gulfkriget blev en larmsignal om

faran att sälja krigsmateriel till Mellanöstern. USA inledde förhandlingar med

de övriga ständiga medlemmarna av FN:s säkerhetsråd för att nå en

överenskommelse om att förhindra destabiliserande upprustning i regionen. Detta

ingick också i säkerhetsrådets resolution 678 (29 november 1990).

Förhandlingarna har dock inte lett till något stopp för vapenexporten till

Mellersta Östern.

Vänsterpartiet finner det ytterst angeläget att stoppa vapenexporten till

Mellanöstern. Sverige bör ta upp denna fråga i FN och hänvisa till utfästelsen

i resolution 678 (yrkande 6).

Utvecklingen inom krigsindustrin går, enligt motion 1993/94:U410 (fp), mot en

större internationalisering. Det innebär att det är köparens behov och

företagens vinstintressen som kommer att gälla i allt högre grad. De nationella

lagarna och riktlinjerna får mindre betydelse. Sverige bör inte anpassa sig

till denna utveckling.

Om Sverige vill verka för fred och nedrustning i världen går det inte att

samtidigt förse världen med allt fler och alltmer sofistikerade vapen. Därför

bör den svenska krigsmaterielexporten successivt avvecklas (yrkande 1). För att

detta skall vara möjligt krävs en planerad omställning från militär till civil

produktion.

I motion 1993/94:U413 (s) framhålls att världens vapenhandel ökade dramatiskt

under 1970- och 1980-talen. Sedan slutet av 1980-talet har dock utvecklingen

vänt.

Trots denna positiva utveckling utgör fortfarande vapenhandeln i världen ett

stort problem. Vapenhandeln förvärrar och militariserar konflikter, den späder

på regional kapprustning och förlänger krig och inbördeskrig runt om i världen.

Dessutom leder dessa krig till att många människor måste fly. Vapenhandeln har

dessutom medverkat till den svåra skuldsättning som många av tredje världens

länder hamnat i. Den internationella vapenhandeln har bl.a. därigenom mycket

stor betydelse för utvecklingsfrågorna i tredje världen.

Följande ovillkorliga hinder för svensk vapenhandel skall gälla (yrkande 4),

så att militär materiel med svenskt ursprung inte skall kunna säljas till:

stat som befinner sig i, eller kan befaras komma i, väpnad konflikt inom

eller utom landet (yrkande 5);

stat som undertrycker mänskliga rättigheter;

stat med egna militära styrkor, som är engagerade i stridshandlingar utanför

det egna territoriet, eller som hålls kvar där efter det att striderna har

upphört, såvida inte stationeringen är en följd av beslut i FN eller ESK.

På det internationella planet bör Sverige aktivt verka för en restriktiv

vapenexportpolitik.

I motion 1993/94:U610 (v) anförs att Sverige under åren 1976 till 1988

exporterade vapen till Indonesien för minst 600 miljoner kronor. Efter det har

endast s.k. följdleveranser skett. I oktober 1993 framkom dock att regeringen

nu gett klartecken för nya vapenaffärer med Indonesien.

Den planerade krigsmaterielförsäljningen till Indonesien är en skam för

Sverige och går också stick i stäv med de riktlinjer riksdagen dragit upp för

vapenexporten. Den bryter också mot de resolutioner Europarådets

parlamentariska församling antagit i frågan.

Sverige bör omedelbart, i enlighet med riksdagens riktlinjer och

resolutionerna 966 och 470 i Europarådets parlamentariska församling, stoppa

all försäljning av krigsmateriel till Indonesien (yrkande 10).

I motion 1993/94:U636 (fp) framhålls att Sverige under årens lopp exporterat

en mängd krigsmateriel till Indonesien. Under åren 1986--89 levererades t.ex.

för 223 miljoner kronor trots att det i princip rådde förbud att exportera

vapen på grund av inre oroligheter. Regeringen har gett tillstånd till denna

utförsel med motiveringen att det rör sig om följdleveranser.

Det kan aldrig vara Sveriges hållning att stödja förtryckarregimer. Därför

kan, enligt motionären, ingen export av vapen till Indonesien accepteras i

dagens läge.

När det gällde konflikten i forna Jugoslavien beslöt regeringen att stoppa

all export. Det borde regeringen även göra i fallet Indonesien med hänsyn till

det ökade våldet och till att Indonesien klart deklarerat att man inte kommer

att följa FN:s beslut angående folkomröstning på Östtimor (yrkande 7).

Ny demokrati anför i motion 1993/94:Fö335 att den svenska försvarsindustrin,

som är ett nödvändigt instrument i den svenska försvarspolitiken, bör ges alla

erforderliga chanser att överleva dels för att en stor del av försvarets

återtagningsförmåga baseras på tillgången till inhemsk försvarsmateriel, dels

på grund av det faktum att den genererar en icke föraktlig mängd

arbetstillfällen. I sammanhanget får ej glömmas det faktum att den

försvarsindustriella forskningen har stora spin off-effekter i samhället samt

att den sist men inte minst ger inkomster i form av exportintäkter.

Det svenska försvaret är en kund som inte räcker till att hålla

försvarsindustrin med tillräckliga order. Följaktligen behövs en stor del

export. Försvarsmaterielexportlagstiftningen är en onödigt krånglig och

byråkratisk härva som kan förenklas. För det första (yrkande 3) skall det

generella förbudet mot vapenexport tas bort. Det måste anses som löjeväckande

att ha ett av statsmakten utfärdat förbud som samma statsmakt gör undantag

ifrån. Det behövs bara att producenterna beläggs med en anmälningsplikt samt

tre enkla punkter som reglerar denna hantering:

1. Export får ej ske till krigförande land eller till land som befinner sig i

inbördeskrig.

2. Export får ej ske till land som ej respekterar de mänskliga rättigheterna.

3. Export får ej ske till land som kan befaras hota den svenska säkerheten

eller svenska intressen.

För det andra (yrkande 4) bör den svenska försvarsindustrin få möjlighet att

uppdragsutveckla vapensystem oavsett det svenska försvarets behov.

Sten Söderberg (-) anför i motion 1993/94:Sf608 att krig och väpnade

konflikter är huvudorsak till flykt. Det mest slående sambandet vid betraktande

av världens flyktingsituation är det mellan vapenexport och flyktingar. Ett

stort ansvar vilar på det internationella samfundet och enskilda länder att

begränsa vapenhandeln. En successiv avveckling av den svenska vapenexporten bör

ske (yrkande 2).

I partimotion 1993/94:Sf622 (v) påpekas att väpnade konflikter, som utkämpas

i u-länder med vapen från i-länder, är den i särklass viktigaste orsaken till

att människor tvingas bryta upp från sina hem och fly. Ett stort ansvar vilar

på det internationella samfundet att begränsa vapenhandeln. När det gäller

svensk vapenexport är den enda linje som kan försvaras en successiv total

avveckling (yrkande 4). Ett program för omställning av vapenindustrin till

civil produktion bör utarbetas (yrkande 5).

4.4 Utskottets överväganden

4.4.1 Redovisningsfrågor

I motion 1993/94:U9 (v), yrkande 1, krävs att regeringens redogörelse för den

svenska krigsmaterielexporten bör innehålla en redovisning av vilken typ av

materiel som sålts till respektive land. Vidare yrkas att regeringens

redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten bör innehålla en redovisning

av vilka tillstånd som lämnats för svenska företags avtal om utlandssamarbete

(yrkande 2). I motion 1993/94:U413 (s), yrkande 7, anförs att redovisningen

av exporten bör göras mer öppen så att det blir offentligt vilka produkter som

exporteras till vilka stater.

Utskottet har tagit del av regeringens skrivelse om krigsmaterielexportens

utveckling under 1993. Skrivelsen finns sammanfattad tidigare i detta

betänkande.

I enlighet med utfästelse i proposition 1984/85:82 har regeringen fr.o.m.

riksmötet 1984/85 i årliga skrivelser redovisat den svenska

krigsmaterielexporten. Utskottet finner att den redogörelse som lämnas genom

årets skrivelse uppfyller de krav som kan ställas. Den svenska redovisningen är

mera öppen än vad som gäller för flertalet övriga stater som exporterar

krigsmateriel. Utskottet anser, som tidigare framgått bl.a. av betänkandet

1992/93:UU1, att regeringen bör fortsatt efterkomma önskemålet om att ta med

alla uppgifter som det inte finns skäl att hemlighålla. En gräns utgörs dock av

hänsyn till berättigade krav på sekretess som motparten i ett avtalsförhållande

kan ha och de krav som utrikessekretessen ställer.

Härmed avstyrks yrkandena 1 och 2 i motion 1993/94:U9 (v) samt yrkande 7 i

motion 1993/94:U413 (s).

Med vad som ovan anförts får utskottet föreslå att riksdagen lägger

regeringens skrivelse 1993/94:237 Redogörelse för den svenska

krigsmaterielexporten år 1993 till handlingarna.

4.4.2 Lagstiftning m.m.

En rad motioner innehåller krav på förändringar i den svenska

krigsmateriellagstiftningen. I 1993/94:Fö335 (nyd), yrkande 3, krävs en

modifiering av vapenexportlagen på ett sätt som väsentligen avviker från nu

gällande lagstiftning. Vidare yrkas i motion 1994/95:U1 (mp), yrkande 1

(delvis), på ett totalt förbud för export av krigsmateriel. I samma motion

krävs också att riksdagen beslutar att riktlinjer för svensk

krigsmaterielexport skall fastställas i lag (yrkande 2) samt att en utredning

tillsätts med direktiv om att föreslå vissa ovillkorliga hinder för svensk

krigsmaterielexport (yrkande 3). Motion 1993/94:U413 (s) innehåller krav på att

det generella förbudet mot krigsmaterielexport kompletteras med en lagfäst

begränsning av möjligheterna till dispens (yrkande 3). Motionärerna kräver

också (yrkande 4) att vissa ovillkorliga hinder för svensk vapenhandel

fastslås, att all export av svensk krigsmateriel skall upphöra om köparlandet

kommer i krig (yrkande 5) samt (yrkande 6) att begreppet "övrig krigsmateriel"

utgår ur lagstiftningen så att samtliga exportvillkor skall gälla för all

export av "krigsmateriel".

Den svenska politiken för utlandssamverkan på krigsmaterielområdet har

nyligen behandlats av utskottet (bet. 1992/93:UU1) och fastlagts av riksdagen

(rskr. 1992/93:61).

Av de därvid fastlagda riktlinjerna framgår att tillstånd till utförsel av

krigsmateriel för strid, eller till annan utlandssamverkan som avser

krigsmateriel för strid eller övrig krigsmateriel, inte bör beviljas om det

avser stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat, oavsett om

krigsförklaring har avgetts eller ej, stat som är invecklad i internationell

konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt eller stat som har inre

väpnade oroligheter. Den nya lagen gäller fr.o.m. 1993.

Enligt utskottets uppfattning bör de nu gällande principerna för

krigsmaterieltillverkning och krigsmaterielexport alltjämt gälla. Utskottet

förutsätter emellertid att regeringen vid lämpligt tillfälle gör en utvärdering

och översyn av såväl lagstiftningen och riktlinjerna som tillämpningen av

dessa.

Utskottet vill i detta sammanhang särskilt erinra om sitt ställningstagande

beträffande frågan om riktlinjer för svensk krigsmaterielexport, vilket gjordes

med brett partipolitiskt stöd i samband med behandlingen av den nya

krigsmateriellagstiftningen. I sitt betänkande 1992/93:UU1 anförde utskottet

följande.

Utskottet anser att krigsmaterielärenden är förvaltningsärenden som det

ankommer på regeringen att avgöra. Övervägandena i samband med dessa ärenden

omfattar löpande bedömningar som berör utrikes- och försvarspolitiken, i en

omvärld som ständigt är stadd i förändring. Utskottet ser det som en fördel att

regeringens politiska ansvar för besluten i detta sammanhang tydliggörs.

Utskottet är således inte berett att tillstyrka att riktlinjerna lagfästs

utan finner ordningen med riktlinjer som godkänns av riksdagen men tillämpas av

regeringen under politiskt ansvar ändamålsenlig.

Utskottet vidhåller dessa, tidigare gjorda ställningstaganden.

Med det anförda anser utskottet yrkande 5 i motion 1993/94:U413 (s) besvarat.

Motionerna 1993/94:Fö335 (nyd), yrkande 3, 1994/95:U1 (mp), yrkandena 1

(delvis), 2 och 3, samt 1993/94:U413 (s), yrkandena 3, 4 och 6 avstyrks.

I motion 1994/95:U1 (mp), yrkande 5, hemställs att också riksdagspartier med

negativ syn på vapenexport bör ges representation i Rådgivande nämnden för

krigsmateriel. Nämnden bör (yrkande 6) till sig adjungera företrädare för

svensk fredsrörelse.

Utskottet konstaterar att strävan är att handlägga ärenden om

utlandssamverkan på krigsmaterielområdet i politiskt samförstånd, ofta inom

ramen för det samråd som äger rum i Utrikesnämnden. Detta är viktigt för

kontinuiteten i den svenska säkerhetspolitiken. Alla principiellt viktiga

krigsmaterielärenden föreläggs den Rådgivande nämnden för

krigsmaterielexportfrågor. Nämnden inrättades 1985 för att åstadkomma ökad

insyn och samråd i frågor som rör krigsmaterielexport. I nämnden ingår för

närvarande företrädare för de fyra största partierna. Nämnden, som sammanträder

varje månad under ledning av krigsmaterielinspektören, har en rådgivande

funktion på beredningsstadiet. Det politiska ansvaret förblir hos regeringen.

Nämnden bör utnyttja möjligheten att konsultera oberoende MR-organisationer vid

bedömningen av situationen avseende de mänskliga rättigheterna i aktuella

köparländer.

Med det anförda anser utskottet yrkandena 5 och 6 i motion 1994/95:U1 (mp)

besvarade.

4.4.3 Generella begränsningar av krigsmaterielexporten m.m.

I motionerna 1994/95:U1 (mp), yrkande 1 (delvis), 1993/94:U410 (fp), yrkande

1, 1993/94:Sf608 (-), yrkande 2, och 1993/94:Sf622 (v), yrkande 4, krävs

åtgärder för avveckling av svensk krigsmaterielexport.

I motion 1994/95:U1 (mp), yrkande 4, krävs att inga nya krigsmaterielaffärer

med stater som undertrycker mänskliga rättigheter godkänns. Att antalet

köparstater av svenska vapen skall minskas krävs i motion 1993/94:U413 (s),

yrkande 2.

Som utskottet ovan anfört har den svenska politiken på krigsmaterielområdet

nyligen varit föremål för en samlad prövning varvid den behandlats av utskottet

och fastlagts av riksdagen. I samband därmed framhöll utskottet i sitt

betänkande 1992/93:UU1 betydelsen av att utlandssamverkan inte står i strid med

de utrikespolitiska målen. Bland dessa nämndes främjandet av demokrati, av

mänskliga rättigheter, av avspänning och nedrustning samt av en höjd

levnadsnivå i de fattiga länderna. Utskottet avstyrkte vid sin prövning också

förslag om en avveckling av krigsmaterielexporten.

Enligt utskottets uppfattning äger tidigare gjorda ställningstaganden

alltjämt giltighet. Någon anledning att särskilt ta fasta på antalet

köparstater finns inte.

I anledning av motion 1994/95:U1 (mp) yrkande 4 vill utskottet hänvisa till

sin tidigare behandling av den nya krigsmateriellagstiftningen (bet.

1992/93:UU1) och den vikt som utskottet då fäste vid situationen beträffande de

mänskliga rättigheterna i de länder som kan bli aktuella för utlandssamverkan

på krigsmaterielområdet. Utskottet understryker ånyo att uppfyllandet av av

MR-kriteriet är ett centralt villkor för att tillstånd för svensk

krigsmaterielexport skall beviljas.

Med det anförda anser utskottet yrkande 4 i motion 1994/95:U1 (mp) besvarat.

Motionerna 1994/95:U1 (mp), yrkande 1 (delvis), 1993/94:U410 (fp), yrkande 1,

1993/94:Sf608 (-), yrkande 2, 1993/94:Sf622 (v), yrkande 4, och 1993/94:U413

(s), yrkande 2, avstyrks.

Ett program för omställning av vapenindustrin till civil produktion bör,

enligt motion 1993/94:Sf622 (v), yrkande 5, utarbetas.

Utskottet anser inte att de av motionärerna angivna skälen motiverar att

riksdagen uppdrar åt regeringen att utarbeta en plan för omställning av svensk

krigsmaterielindustri.

Därmed avstyrks motion 1993/94:Sf622 (v), yrkande 5.

Sverige bör enligt motion 1994/95:U1 (mp), yrkande 7, internationellt verka

för en begränsning av vapenexporten.

Utskottet noterar att frågan om kontroll av den internationella vapenhandeln

särskilt uppmärksammats vid FN:s generalförsamlings båda extra möten om

nedrustning 1978 och 1982 och i samband med den av Inga Thorsson ledda

FN-studien om nedrustning och utveckling (1984). Sverige har under en lång

följd av år varit pådrivande i FN vad avser åtgärder för att stärka system för

kontroll och övervakning av vapenproduktion och vapentransporter samt för att

uppnå större öppenhet avseende internationella vapenöverföringar.

I december 1991 antog FN:s generalförsamling, med Sverige som

medförslagsställare, en resolution om att upprätta ett internationellt register

för medlemsstaternas export och import av vissa kategorier av tyngre vapen

fr.o.m. kalenderåret 1992. För FN-registrets första år, 1992, lämnade 83 av

FN:s medlemsstater uppgifter om sin export och import avseende aktuella

vapenslag. Inkomna uppgifter beräknas motsvara ca 98 % av den export av tyngre

vapen som förekom under året. Sverige har sedan det inrättades lämnat uppgifter

till detta register. Sverige deltar även aktivt i motsvarande arbete inom ESK:s

säkerhetsforum i Wien och i FN:s nedrustningskonferens i Genève. Det bör i

sammanhanget också noteras att SIPRI bedriver ett uppmärksammat arbete på

området.

Efter Gulfkriget 1990--91 framträdde hos många länder en politisk vilja att

skapa en större internationell insyn i och kontroll över vapenhandeln. Detta

manifesterades i uttalanden av EG-länderna, de fem permanenta medlemmarna i

FN:s säkerhetsråd och inom den europeiska säkerhetskonferensen. Den främsta

uppmärksamheten riktades mot den konventionella vapenhandeln. Det ovan nämnda

FN-beslutet skall ses i detta perspektiv.

Sverige samverkar med en rad andra stater för att förhindra spridning av

produkter som kan användas för tillverkning av kärnvapen (Nuclear Suppliers

Group, NSG), missiler och missilteknologi (Missile Technology Control Regime,

MTCR) samt kemiska och biologiska vapen (Australiengruppen).

En exportkontrollregim för högteknologi som kan ha militär tillämpning är

under övervägande, och Sverige deltar aktivt i dessa internationella

förhandlingar. Eventuellt kan konventionell vapenexport också komma att

omfattas av denna regim.

Utskottet utgår från att regeringen även framgent kommer att verka för en

begränsning och kontroll av den internationella vapenhandeln.

Med det anförda anser utskottet motion 1994/95:U1 (mp), yrkande 7, besvarad.

4.4.4 Försvarsindustriellt samarbete

I motion 1993/94:Fö335 (nyd), yrkande 4, krävs att den svenska

försvarsindustrin ges möjlighet att uppdragsutveckla vapensystem oavsett den

svenska krigsmaktens behov av dessa.

Utskottet konstaterar att avtal med utländsk part om gemensam utveckling

eller tillverkning av krigsmateriel alltid skall utgå från de av riksdagen

fastlagda, grundläggande kriterierna. Motionärernas förslag strider mot dessa

och tillfredsställer inte de krav som kan ställas på en ansvarsfull politik.

Därmed avstyrks yrkande 4 i motion 1993/94:Fö335 (nyd).

4.4.5 Krigsmaterielexport/enskilda stater/områden

I partimotion 1993/94:U9 (v) krävs stopp för svensk krigsmaterielexport till

Indonesien (yrkande 3), stopp för svensk krigsmaterielexport till Kina (yrkande

4), stopp för svensk krigsmaterielexport till Turkiet (yrkande 6), stopp för

svensk krigsmaterielexport till Gulfstaterna (yrkande 7), stopp för svensk

krigsmaterielexport till Indien (yrkande 8), stopp för svensk

krigsmaterielexport till Pakistan (yrkande 9), stopp för svensk

krigsmaterielexport till Sydkorea (yrkande 10), stopp för svensk

krigsmaterielexport till Malaysia (yrkande 11), stopp för svensk

krigsmaterielexport till Singapore (yrkande 12), stopp för svensk

krigsmaterielexport till Thailand (yrkande 13), stopp för svensk

krigsmaterielexport till Ryssland (yrkande 14) och stopp för svensk

krigsmaterielexport till Mexico (yrkande 15).

Också i motionerna 1993/94:U227 (s), yrkande 2, 1993/94:U610 (v), yrkande 10,

och 1993/94:U636 (fp), yrkande 7, krävs, med skiftande motiveringar, stopp för

svensk krigsmaterielexport till Indonesien. I motionerna 1993/94:U227 (s) och

1993/94:U610 (v) framhålls som grund särskilt de resolutioner som antagits av

Europarådets parlamentariska församling och som gäller vapenembargo mot

Indonesien.

Som utskottet ovan anfört är strävan att handlägga ärenden om

utlandssamverkan på krigsmaterielområdet i politiskt samförstånd. Alla

principiellt viktiga krigsmaterielärenden föreläggs Rådgivande nämnden för

krigsmaterielfrågor. Denna inrättades år 1985 för att åstadkomma ökad insyn

och samråd i frågor som rör krigsmaterielexport.

När det gäller ställningstaganden beträffande tillstånd för export av

krigsmateriel är det regeringen som enligt gällande lag och riktlinjer har att

pröva sådana ärenden. Några fall av export under år 1993, bl.a. Indonesien,

Thailand och Gulfstaterna, har varit föremål för konstitutionsutskottets

granskning (bet. 1993/94:KU30). Sammanfattningsvis var KU:s slutsats att

regeringen tillämpat riktlinjerna för utförsel av krigsmateriel på ett korrekt

sätt och att den rådgivande nämndens rekommendationer följts.

Utrikesutskottet har vid årets behandling av regeringens skrivelse om

krigsmaterielexporten gjort en fördjupad granskning av förhållandena

beträffande de mänskliga rättigheterna i Indonesien, Turkiet och Gulfstaterna.

Härvid har föredragningar gjorts av krigsmaterielinspektören, Amnesty

Internationals generalsekreterare samt företrädare för Utrikesdepartementets

politiska avdelning. Utskottet har därvid funnit att MR-situationen i de

berörda länderna alltjämt ger anledning till betydande oro. I Turkiet anses

situationen ha förvärrats i samband med inre oroligheter. Utskottet utgår från

att regeringen delar denna bedömning beträffande samtliga dessa länder och

fäster stor vikt därvid i samband med eventuellt nya ansökningar om

krigsmaterielexport.

Vad gäller frågan om resolutionerna från Europarådets parlamentariska

församling vill utskottet särskilt framhålla att församlingen har status som

rådgivande organ till Europarådets ministerkommitté och att de resolutioner

församlingen antar är av icke-bindande karaktär. I de fall som åsyftas i

motionerna 1993/94:U227 (s) och 1993/94:U610 (v) har Europarådets

ministerkommitté valt att inte följa den parlamentariska församlingens

rekommendationer. Utskottet utgår emellertid ifrån att regeringen vid beslut om

utförsel av krigsmateriel väger in rekommendationer från Europarådet i sina

bedömningar.

Utskottet noterar att Riksdagsutredningen rekommenderar återhållsamhet

beträffande förslag i frågor som delegerats från riksdagen till regeringen och

myndigheter. Som framgått ovan ankommer det på regeringen att, enligt gällande

lag och riktlinjer, pröva ärenden rörande krigsmaterielexport. Mot denna

bakgrund anser utskottet att riksdagen ej bör göra något särskilt

tillkännagivande beträffande ett vapenembargo avseende de aktuella länderna.

Med det anförda anser utskottet motionerna 1993/94:U9 (v), yrkandena 3--4

samt 6--15, 1993/94:U227 (s), yrkande 2, och 1993/94:U610 (v), yrkande 10, och

1993/94:U636 (fp), yrkande 7, besvarade.

I partimotionen 1993/94:U9 (v), yrkande 5, krävs att regeringen till

riksdagen bör lämna en förklaring till avsaknaden i förra årets

regeringsskrivelse av uppgifter om krigsmaterielexporten under 1992 till

Turkiet.

Enligt vad dåvarande statsrådet Ulf Dinkelspiel redovisade i ett svar på en

riksdagsfråga (fråga 1992/93:728) den 25 maj 1993 beror avsaknaden i förra

årets regeringsskrivelse av uppgifter om krigsmaterielexporten under 1992 till

Turkiet på en felredovisning i statistiken, vilket sedermera upptäckts.

Korrekta uppgifter finns redovisade (även för år 1992) i årets skrivelse.

Med det anförda anser utskottet motion 1993/94:U9 (v), yrkande 5, besvarad.

Sverige bör, enligt motion 1993/94:U407 (v), yrkande 6, i FN ta initiativ i

syfte att stoppa vapenexporten till Mellanöstern med hänvisning till

säkerhetsrådets resolution 678.

Enligt utskottets bedömning är säkerhetsrådets resolution 678 (S/RES/678

[1990] av den 29 november 1990) inte utformad på sådant sätt att den kan läggas

till grund för ett initiativ för att stoppa vapenexporten till Mellanöstern.

Utskottet har ovan (i avsnitt 4.4.3) redovisat en rad svenska initiativ i FN

och andra internationella organisationer avseende kontroll av den

internationella vapenhandeln. Enligt utskottets uppfattning har dessa varit

lämpliga och ändamålsenliga. Utskottet finner det angeläget att Sverige i

första hand verkar för en fortsatt utbyggnad av FN:s register till att omfatta

alla stater och alla vapenslag.

Utskottet noterar i detta sammanhang att statsrådet Mats Hellström i ett

frågesvar i riksdagen (fråga 1994/95:61) den 18 oktober 1994 deklarerade att

han "med hänsyn till rådande säkerhetspolitiska läge i Mellanösternområdet"

avser att föreslå regeringen att inte ge tillstånd för ny vapenexport till

området.

Därmed avstyrks motion 1993/94:U407 (v), yrkande 6.

5. Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande regeringens skrivelse

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1993/94:237 Redogörelse för den

svenska krigsmaterielexporten år 1993 till handlingarna,

2. beträffande redovisningen av krigsmaterielexporten

att riksdagen avslår motion 1993/94:U9 yrkandena 1 och 2 samt motion

1993/94:U413 yrkande 7,

res. 1 (v)

3. beträffande förändringar i krigsmateriellagstiftningen

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U413 yrkande 5 besvarad med vad

utskottet anfört samt avslår motion 1993/94:Fö335 yrkande 3, motion 1994/95:U1

yrkandena 1 (delvis), 2 och 3 samt motion 1993/94:U413 yrkandena 3, 4 och 6,

res. 2 (mp)

4. beträffande Rådgivande nämnden för krigsmaterielexport

att riksdagen förklarar motion 1994/95:U1 yrkandena 5 och 6 besvarade med vad

utskottet anfört,

5. beträffande åtgärder för avveckling av svensk krigsmaterielexport

m.m.

att riksdagen förklarar motion 1994/95:U1 yrkande 4 besvarad med vad

utskottet anfört samt avslår motion 1994/95:U1 yrkande 1 (delvis), motion

1993/94:U410 yrkande 1, motion 1993/94:Sf608 yrkande 2, motion 1993/94:Sf622

yrkande 4 samt motion 1993/94:U413 yrkande 2,

res. 3 (v, mp)

6. beträffande omställning av svensk krigsmaterielindustri

att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf622 yrkande 5,

res. 4 (v)

7. beträffande internationell begränsning av vapenexporten

att riksdagen förklarar motion 1994/95:U1 yrkande 7 besvarad med vad

utskottet anfört,

8. beträffande försvarsindustriellt samarbete

att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö335 yrkande 4,

9. beträffande krigsmaterielexport till enskilda stater och områden

att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U9 yrkandena 3--4 och 6--15,

1993/94:U227 yrkande 2, 1993/94:U610 yrkande 10 samt 1993/94:U636 yrkande 7

besvarade med vad utskottet anfört,

res. 5 (v, mp)

10. beträffande uppgifter om krigsmaterielexport till Turkiet

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U9 yrkande 5 besvarad med vad

utskottet anfört,

11. beträffande initiativ i FN om stopp för vapenexport till Mellanöstern

att riksdagen avslår motion 1993/94:U407 yrkande 6.

res. 6 (v)

Stockholm den 27 oktober 1994

På utrikesutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit:

Maj-Lis Lööw (s), Margaretha af Ugglas (m), Maj Britt Theorin (s), Axel

Andersson (s), Göran Lennmarker (m), Helena Nilsson (c), Karl-Göran Biörsmark

(fp), Berndt Ekholm (s), Eva Zetterberg (v), Anneli Hulthén (s), Per Gahrton

(mp), Lena Klevenås (s), Urban Ahlin (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m),

Tommy Waidelich (s), Charlotte Cederschiöld (m) och Tuve Skånberg (kds).

6. Reservationer

1. Redovisningen av krigsmaterielexporten (mom. 2)

Eva Zetterberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med

"Utskottet finner" och slutar med "motion 1993/94:U413" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att en mer öppen och detaljerad redovisning av den direkta

och indirekta svenska krigsmaterielexporten än den regeringen nu lämnar är

nödvändig för att riksdagen skall få en möjlighet att se vad som döljer sig

bakom de i de årliga skrivelserna redovisade siffrorna. Enligt utskottets

uppfattning bör det av kommande redovisningar därför också framgå vilken typ av

materiel som sålts till respektive land. Vidare bör redovisningarna innehålla

uppgifter om vilka tillstånd som lämnats för svenska företags avtal om

utlandssamarbete. Detta bör ges regeringen till känna.

Med det anförda tillstyrks yrkandena 1 och 2 i motion 1993/94:U9 (v) och

yrkande 7 i motion 1993/94:U413 (s).

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande redovisningen av krigsmaterielexporten

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:U9 yrkandena 1 och 2 samt motion

1993/94:U413 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

2. Förändringar i krigsmateriellagstiftningen (mom. 3)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "Den

svenska" och slutar med "6 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den grundsyn som framförs i motion 1994/95:U1 (mp), yrkande 1

(delvis), nämligen att svensk vapenexport ej går att förena med en aktiv

fredspolitik. En följd av detta synsätt blir att all vapenexport på sikt bör

avvecklas. Utskottet anser därför, med tillstyrkande av motion 1994/95:U1 (mp),

yrkande 1 (i berörd del), att regeringen bör verka för att ett lagförslag om

ett totalt förbud mot export av krigsmateriel läggs fram för riksdagen.

Till följd av detta ställningstagande är det utskottets uppfattning att

övriga, ovan redovisade motioner saknar aktualitet.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1994/95:U1 (mp), yrkande 1 (i

berörd del). Utskottet anser motionerna 1993/94:U413 (s) yrkandena 3--6 samt

1994/95:U1 (mp) yrkandena 2 och 3 besvarade med vad utskottet anfört. Motion

1993/94:Fö335 (nyd) yrkande 3 avstyrks.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3. beträffande förändringar i krigsmateriellagstiftningen

att riksdagen dels med avslag på motion 1993/94:Fö335 yrkande 3 och med

bifall till motion 1994/95:U1 yrkande 1 (i berörd del) som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

dels förklarar motionerna 1993/94:U413 yrkandena 3--6 samt 1994/95:U1

yrkandena 2 och 3 besvarade med vad utskottet anfört.

3. Åtgärder för avveckling av svensk krigsmaterielexport m.m. (mom. 5)

Eva Zetterberg (v) och Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Enligt

utskottets" och slutar med "finns inte" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning finns det emellertid nu anledning att ompröva

det senare ställningstagandet. Utskottet anser, bl.a. i linje med vad som

anförs i motion 1993/94:Sf622 yrkande 4, att ett stort ansvar vilar på det

internationella samfundet att begränsa vapenhandeln. När det gäller svensk

vapenexport är den enda linje som kan försvaras en successiv och total

avveckling. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Med det

anförda" och slutar med "yrkande 2, avstyrks." bort ha följande lydelse:

Med det anförda, och med anledning av motionerna 1994/95:U1 (mp), yrkande 1

(delvis), 1993/94:U410 (fp), yrkande 1, 1993/94:Sf608 (-), yrkande 2,

tillstyrker utskottet motion 1993/94:Sf622 (v) yrkande 4. Med det anförda anser

utskottet vidare yrkande 4 i motion 1994/95:U1 (mp) och yrkande 2 i motion

1993/94:U413 (s) besvarade.

dels att den del av av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med

"Utskottet anser" och slutar med "svensk krigsmaterielindustri" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning finns det nu skäl för riksdagen att uppdra åt

regeringen att utarbeta en plan för omställning av svensk

krigsmaterielindustri.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande åtgärder för avveckling av svensk krigsmaterielexport

m.m.

att riksdagen dels med bifall till motion 1993/94:Sf622 yrkande 4 och

med anledning av motionerna 1994/95:U1, yrkande 1 (delvis), 1993/94:U410,

yrkande 1, 1993/94:Sf608, yrkande 2, som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

dels förklarar motionerna 1994/95:U1 yrkande 4 och 1993/94:U413 yrkande

2 besvarade med vad utskottet anfört.

4. Omställning av svensk krigsmaterielindustri (mom. 6)

Eva Zetterberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med

"Utskottet anser" och slutar med "1993/94:Sf622 (v) yrkande 5." bort ha

följande lydelse:

I enlighet med vad som anförs i motion 1993/93:Sf622 (v) yrkande 5 anser

utskottet att de väpnade konflikter som utkämpas i u-länder med vapen från

i-länder är den i särklass viktigaste orsaken till att människor tvingas bryta

upp från sina hem och fly. Ett stort ansvar vilar på det internationella

samfundet att begränsa vapenhandeln. När det gäller svensk vapenexport är den

enda linje som kan försvaras en successiv total avveckling. Enligt utskottets

uppfattning bör riksdagen därför ge regeringen till känna att ett program för

omställning av vapenindustrin till civil produktion bör utarbetas.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

6. beträffande omställning av svensk krigsmaterielindustri

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf622 yrkande 5 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Krigsmaterielexport till enskilda stater och områden (mom. 9)

Eva Zetterberg (v) och Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "Som

utskottet" och på s. 23 slutar med "yrkande 7, besvarade" bort ha följande

lydelse:

Utrikesutskottet har vid årets behandling av regeringens skrivelse om

krigsmaterielexporten gjort en fördjupad granskning av förhållandena

beträffande mänskliga rättigheter i Indonesien, Turkiet och Gulfstaterna.

Härvid har föredragningar gjorts av krigsmaterielinspektören, Amnesty

Internationals generalsekreterare samt företrädare för Utrikesdepartementets

politiska avdelning. Utskottet har därvid funnit att MR-situationen i de

berörda länderna alltjämt ger anledning till betydande oro. I Turkiet anses

situationen ha förvärrats i samband med inre oro. Utskottet delar helt den

uppfattning som framförs i Vänsterpartiets motioner 1993/94:U9 och 1993/94:U610

angående stopp för krigsmaterielexport till Indonesien, Kina, Turkiet,

Gulfstaterna, Indien, Pakistan, Sydkorea, Malaysia, Singapore, Thailand,

Ryssland och Mexico. Enligt utskottets uppfattning bör, helt i enlighet med

gällande svenska bestämmelser, all vapenexport till dessa stater upphöra,

eftersom det rör sig om stater som ligger i krigsområden, som bedriver

krigföring mot nationella minoriteter, som bryter mot mänskliga rättigheter

eller som ockuperar främmande territorier. Detta bör ges regeringen till känna.

Med det anförda, och med anledning av motionerna 1993/94:U227 (s) yrkande 2

och 1993/94:U636 (fp) yrkande 7, tillstyrks motionerna 1993/94:U9 (v) yrkandena

3--4 och 6--15 samt 1993/94:U610 (v) yrkande 10.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

9. beträffande krigsmaterielexport till enskilda stater och områden

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:U9 yrkandena 3--4 och 6--15

samt 1993/94:U610 yrkande 10 och med anledning av motionerna 1993/94:U227

yrkande 2 och 1993/94:U636 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

6. Initiativ i FN om stopp för vapenexport till Mellanöstern (mom. 11)

Eva Zetterberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Enligt

utskottets" och slutar med "alla vapenslag" bort ha följande lydelse:

Säkerhetsrådets resolution 678 (S/RES/678 1990 av den 29 november 1990)

innehöll målsättningen att återställa fred och säkerhet i regionen. Ökad

vapenexport till regionen motverkar detta syfte. Utskottet anser därför att

Sverige bör ta ett initiativ i FN för att stoppa vapenexporten till

Mellanöstern.

Utskottet har ovan (i avsnitt 4.4.3) redovisat en rad svenska initiativ i FN

och andra internationella organisationer avseende kontroll av den

internationella vapenhandeln. Enligt utskottets uppfattning har dessa varit

lämpliga och ändamålsenliga. Utskottet finner det angeläget att Sverige i

första hand verkar för en fortsatt utbyggnad av FN:s register så att det skall

omfatta alla stater och alla slags vapen, även lätta vapen för

upprorsbekämpning. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att meningen "Därmed avstyrks motion 1993/94:U407 (v), yrkande 6."

på s. 24 borde ha ersatts med följande:

Med det anförda tillstyrks motion 1993/94:U407 (v) yrkande 6.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

11. beträffande initiativ i FN om stopp för vapenexport till Mellanöstern

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:U407 yrkande 6 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Särskilda yttranden

1. Förändringar i krigsmateriellagstiftningen m.m. (momenten 3 och 4)

Eva Zetterberg (v) anför:

Frågan om svensk vapenexport visar på de betydande svårigheter Sverige har

att leva upp till kraven som ett land som inte bara i ord, utan även i handling

vill driva på nedrustningen i världen. För många svenskar är det obegripligt

att svensk krigsmaterielexport kunnat fortgå till länder, där omfattande och

grova brott mot mänskliga rättigheter sker. Vänsterpartiet kräver att exporten

till dessa länder omedelbart upphör. Vi vill att all svensk vapenproduktion på

sikt skall avvecklas och ersättas med civil produktion.

I propositionen för den nya lagstiftning för krigsmaterielexport, som började

gälla den 1 januari 1993, sägs klart att tillstånd till utförsel av

krigsmateriel inte bör lämnas, om det avser ett land där omfattande och grova

brott förekommer. I utrikesutskottets betänkande 1992/93:UU1 tolkades detta

som en skärpning av reglerna, och utskottet betonade att stor restriktivitet i

beviljande av utförseltillstånd skulle gälla när mänskliga rättighets-kriteriet

tillämpades.

I KU:s granskning våren 1994 av bestämmelserna och utfrågningen av

krigsmaterielinspektören (KMI) framkom emellertid att regeringen tagit fasta på

en annan formulering i propositionen där det sägs följande:

Det får enligt min mening betraktas som klart, att det inte står i samklang

med svensk utrikespolitik att samarbeta på krigsmaterielområdet med stater som

grovt och och på ett systematiskt sätt förtrycker de mänskliga rättigheterna.

Det bör observeras att i denna formulering sker en avsevärd inskränkning i

förhållande till den övergripande formuleringen "omfattande och grova

kränkningar av mänskliga rättigheter".

Inskränkningen består i dels att det måste vara stater som förtrycker de

mänskliga rättigheterna, dels att de måste vara systematiska. Det

statsrådet i det citerade avsnittet säger är alltså att det är klart att

när stater står för ett systematiskt förtryck av mänskliga rättigheter så skall

inget samarbete ske. Det tolkas då så att om omfattande och grova kränkningar

av mänskliga rättigheter förekommer av t.ex. paramilitära förband, som inte

klart kan sägas vara ett instrument för staten, kan export av krigsmateriel i

vissa fall ske. Likaså kan det ske om statsanställda poliser och militärer

utför övergreppen i strid med landets lagar men staten på grund av

bevissvårigheter inte kan stoppa verksamheten. Det är ju då inte staten som

står för kränkningarna.

Dessutom måste man kunna visa att kränkningarna är systematiska till sin

karaktär och inte utförs slumpmässigt och oplanerat. Det innebär att även om

det uppenbarligen från statsanställda poliser och militärer förekommer

omfattande och grova kränkningar (och dessa kränkningar inte står i strid med

landets lagar), som utförs slumpmässigt eller på ett oplanerat sätt, kan också

export av krigsmateriel ske och annat samarbete i vissa fall ske.

Vid KU:s utfrågning framkom att KMI (Sven Hirdman) ansåg att han inför

utrikesutskottets ledamöter och utrikesutskottets beslut muntligen redogjort

för vilken praxis som tillämpas.

På s. 128 i betänkande 1993/94:KU30 sägs:

Sven Hirdman menade att för utrikesutskottets ledamöter stod det vid

beslutstillfället klart och står fortfarande klart vilken praxis som tillämpas

och vilken tolkning som görs av mänskliga rättigheter i riktlinjesystemet.

Utrikesutskottet borde därför ånyo slå fast att export av krigsmateriel inte

skall ske till stater där omfattande och grova kränkningar mot mänskliga

rättigheter äger rum. Om det finns anledning till misstanke att staten indirekt

stöder eller inte ingriper mot organisationer eller individer som utför

kränkningarna skall krigsmateriel inte exporteras till denna stat. Det skall

heller inte ställas upp något villkor att de omfattande och grova kränkningarna

måste vara systematiska till sin karaktär för att krigsmaterielexport skall

förhindras.

Vid behandlingen av detta ärende har framkommit att lagen på ett flertal

punkter är otydlig och bör ändras. Det gäller dels uppdelningen av

krigsmateriel för strid och övrig krigsmateriel. Allt bör klassas som

krigsmateriel; dels förhållandet mellan Rådgivande nämnden och Utrikesnämnden.

Enligt Vänsterpartiets uppfattning bör Rådgivande nämnden avskaffas. Det är i

stället lämpligt att alla tveksamma fall vad gäller vapenexport behandlas av

Utrikesnämnden, där samtliga politiska partier ingår.

En tredje faktor gäller följdleveranser av krigsmateriel. Det har framkommit

att Sverige genom kontrakt eller muntliga överenskommelser kan anses skyldigt

att leverera reservdelar eller annan utrustning under mycket lång tid till

länder som ej anses respektera mänskliga rättigheter. Dessa länder, t.ex.

Turkiet, Indonesien och Gulfstaterna, anses ej kunna komma i fråga för export

av nya produkter och bör därför inte heller kunna komma i fråga för

följdleveranser. Vänsterpartiet avser att återkomma till dessa frågor med

konkreta yrkanden.

2. Internationell begränsning av vapenexporten (mom. 7)

Margaretha af Ugglas, Göran Lennmarker, Hans Hjortzberg-Nordlund och

Charlotte Cederschiöld (alla m) anför:

Begreppet internationell begränsning av vapenhandeln avser inte en

begränsning av all vapenhandel. Med undantag av vissa förbjudna kategorier av

vapen är handel med vapen avsedda för försvar av frihet, mänskliga rättigheter

och demokrati legitim. Den har stöd i FN-stadgans artikel 51, där "den

naturliga rätten till individuellt eller kollektivt självförsvar i händelse av

väpnat angrepp" slås fast.

Innehållsförteckning

1. Sammanfattning 1

2. Skrivelsen 1

3. Motionerna 1

3.1 Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse 1993/94:237 1

3.2 Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993/94 3

4. Utskottet 4

4.1 Skrivelsens huvudsakliga innehåll 4

4.1.1 Lagen om krigsmateriel 4

4.1.2 Regeringens riktlinjer för krigsmaterielexport 5

4.1.3 Rådgivande nämnden för krigsmaterielexportfrågor 5

4.1.4 KMI:s teknisk-vetenskapliga råd 6

4.1.5 Information om vapenexportpolitiken 6

4.1.6 Krigsmaterielexporten år 1993 6

4.1.7 Internationell öppenhet om vapenöverföringar 7

4.2 Krigsmaterielinspektionens redogörelse för svensk krigsmaterielexport år

1993 8

4.2.1 Beviljade utförseltillstånd 8

4.2.2 Faktiska leveranser 9

4.2.3 Geografisk fördelning 10

4.2.4 Upplåtelse av tillverkningsrätt, samarbete m.m. 12

4.3 Sammanfattning av motionerna 13

4.4 Utskottets överväganden 18

4.4.1 Redovisningsfrågor 18

4.4.2 Lagstiftning m.m. 19

4.4.3 Generella begränsningar av krigsmaterielexporten m.m 20

4.4.4 Försvarsindustriellt samarbete 22

4.4.5 Krigsmaterielexport/enskilda stater/områden 22

5. Hemställan 24

6. Reservationer 26

1. Redovisningen av krigsmaterielexporten (mom. 2) 26

2. Förändringar i krigsmateriellagstiftningen (mom. 3) 26

3. Åtgärder för avveckling av svensk krigsmaterielexport m.m. (mom. 5) 27

4. Omställning av svensk krigsmaterielindustri (mom. 6) 28

5. Krigsmaterielexport till enskilda stater och områden (mom. 9) 28

6. Initiativ i FN om stopp för vapenexport till Mellanöstern (mom. 11) 29

7. Särskilda yttranden 30

1. Förändringar i krigsmateriellagstifningen m.m. (momenten 3 och 4) 30

2. Internationell begränsning av vapenexporten (mom. 7) 31