Bet. 1994/95:UU10

Utrikesutskottets betänkande

1994/95:UU10

Övergången från EES till EU -- vissa kompletterande

bestämmelser

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

Bilaga 1

1994/95

UU10

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens

(Utrikesdepartementets) proposition 1994/95:36 vari föreslås

dels att riksdagen godkänner ett avtal mellan EFTA-staterna

Finland, Island, Norge, Sverige och Österrike om

övergångsbestämmelser för en period efter vissa EFTA-staters

anslutning till den europeiska unionen, dels att avtalet

inkorporeras i svensk rätt genom en särskild lag rörande

övergångsbestämmelserna. Utskottet behandlar även propositionens

förslag till lag om ändring i förslag till lag med anledning av

Sveriges anslutning till Europeiska unionen. Detta senare

lagförslag har beretts av konstitutionsutskottet i betänkandet

1994/95:KU17 med anledning av regeringens proposition 1994/95:19

Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, yrkande 2.

Inga motioner har väckts med anledning av propositionen.

Propositionen

I proposition 1994/95:36 föreslår regeringen att riksdagen

1. godkänner avtalet mellan Finland, Island, Norge, Sverige

och Österrike om övergångsbestämmelser för en period efter vissa

EFTA-staters anslutning till Europeiska unionen,

2. antar regeringens förslag till lag om övergångsbestämmelser

för en period efter vissa EFTA-staters anslutning till

Europeiska unionen,

3. antar regeringens förslag till lag om ändring i förslaget

till lag med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska

unionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner ett avtal

mellan EFTA-länderna Finland, Island, Norge, Sverige och

Österrike om övergångsbestämmelser för en period efter vissa

EFTA-staters anslutning till Europeiska unionen. Avtalet utgör

en uppföljning av anslutningsfördraget mellan Sverige och

Europeiska unionens medlemsstater och innebär bl.a. att EFTA:s

övervakningsmyndighet och EFTA-domstolen under en

övergångsperiod ges viss fortsatt behörighet enligt avtalet

mellan EFTA-staterna om upprättande av en övervakningsmyndighet

och en domstol, även om en eller flera EFTA-stater skulle bli

medlemmar av unionen.

I propositionen föreslås vidare att avtalet inkorporeras genom

en särskild lag och att lagförslaget i proposition 1994/95:19 om

Sveriges anslutning till Europeiska unionen ändras såvitt avser

övergångsbestämmelserna.

Lagrådets yttrande har inhämtats över förslaget till

anslutningslag (prop. 1994/95:19, bilaga 8). Huvudprinciperna

när det gäller de rättsliga aspekterna med avseende på

övergången från EES till EU har således behandlats där. I

propositionen anges att de nu aktuella kompletterande

lagförslagen är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande

skulle sakna betydelse. Lagförslagen fogas till betänkandet som

bilaga 1.

Bakgrund

Sveriges förhandlingar om medlemskap i Europeiska unionen (EU)

resulterade den 24 juni i år i ett anslutningsfördrag mellan

Europeiska unionens medlemsstater och de ansökande staterna

Norge, Österrike, Finland och Sverige. I en folkomröstning som

genomfördes den 13 november 1994 röstade 52,3 % av svenska

folket ja till medlemskap i unionen. 46,8 % röstade nej. 0,9 %

röstade blankt.

I proposition 1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska

unionen (medlemskapspropositionen) föreslås bl.a. att riksdagen

godkänner anslutningsfördraget och antar förslag till lag med

anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen.

Propositionens lagförslag har behandlats av

konstitutionsutskottet (bet. 1994/95:KU17).

I samband med det svenska medlemskapet blir EG:s regler och

bestämmelserna i anslutningsfördraget gällande i Sverige. Det

framgår av den föreslagna anslutningslagen som träder i kraft

vid anslutningen. Anslutningslagen innehåller en

övergångsbestämmelse som rör övergången från Europeiska

ekonomiska samarbetsområdet (EES) till EU och som anger att

EES-lagen skall upphöra att gälla men fortsätta att tillämpas på

förhållanden som hänför sig till den tid under vilken lagen

varit i kraft med de undantag som följer av

anslutningsfördraget.

Som närmare framgår av medlemskapspropositionen behövs

därutöver vissa kompletterande bestämmelser för att säkerställa

bl.a. att EFTA-institutionerna, EFTA:s övervakningsmyndighet och

EFTA-domstolen, trots att övervakningsavtalet upphör att gälla i

förhållande till de EFTA-stater som blir medlemmar i EU, kan

färdigbehandla vissa ärenden som hänför sig till tiden för

EES-avtalet. Ett avtal om detta, i fortsättningen kallat

övergångsavtalet, undertecknades i Bryssel den 28 september

1994. Övergångsavtalet på svenska återfinns i betänkandets

bilaga 1.

Övergångsreglerna har behandlats bl.a. i den referensgrupp

inom regeringskansliet som upprättats för integrationsrättsliga

frågor. Övergången från EES till EU från rättsliga synpunkter

har även behandlats i betänkandet Anslutning till EU -- förslag

till övergripande lagstiftning (SOU 1994:10), som också

remissbehandlats.

I föreliggande proposition behandlas frågan om godkännande av

övergångsavtalet och lagstiftningsfrågor med anledning av

avtalet.

Förhållandena under EES

Allmänt om EES-avtalet

Den 2 maj 1992 undertecknade EG, de tolv nuvarande

medlemsstaterna i EU och EFTA-staterna avtalet om ett Europeiskt

ekonomiskt samarbetsområde (EES). Avtalet går i korthet ut på

att EFTA-staterna får del av EG:s inre marknad. Avtalet omfattar

bl.a. en huvuddel och ett stort antal bilagor. I bilagorna görs

hänvisningar till ca 1 600 EG-rättsakter som med nödvändiga

anpassningar integrerats i avtalet.

Samtidigt undertecknade också EFTA-staterna två avtal

sinsemellan. Dessa är avtalet om upprättande av en

övervakningsmyndighet och en domstol (övervakningsavtalet) och

avtalet om en ständig kommitté för EFTA-staterna

(kommittéavtalet). Därutöver undertecknades ett avtal om

en kommitté med ledamöter från EFTA-staternas parlament. Avtalen

har godkänts av riksdagen (prop. 1991/92:170 (bil. 1), bet.

1992/93:EU1, rskr. 1992/93:18).

Sedan Schweiz efter en folkomröstning avstått från att

ratificera EES-avtalet och de tre EFTA-avtalen, utarbetades

kompletterande avtal, s.k. justeringsprotokoll, med nödvändiga

ändringar i avtalen. Dessa har också godkänts av riksdagen

(prop. 1992/93:225, bet. 1992/93:EU3, rskr. 1992/93:404).

EES-avtalets huvuddel och vissa bestämmelser i EES-avtalets

protokoll har införlivats med svensk rätt genom lagen

(1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES).

Genom samma lag har också övervakningsavtalets huvuddel jämte

protokollen 1--4 införlivats med svensk rätt.

EES-avtalet har sedermera utökats med ytterligare närmare 500

EG-rättsakter genom beslut av EES-kommittén den 21 mars 1994.

Riksdagen har godkänt även dessa ändringar (prop. 1993/94:203,

bet. 1993/94:UU23, rskr. 1993/94:367).

Syftet med EES-avtalet är att skapa ett dynamiskt och homogent

EES med lika konkurrensvillkor och med respekt för samma regler

för enskilda och företag (artikel 1 i EES-avtalet). För att

uppnå detta syfte räcker det emellertid inte att gemensamma

regler finns; reglerna måste också införlivas, tolkas och

tillämpas på ett enhetligt sätt. Inom EU är det kommissionen och

EG-domstolen som har till uppgift att säkerställa att så sker.

Under EES-förhandlingarna stod det tidigt klart att motsvarande

institutioner skulle behövas också på EFTA-sidan.

Mot denna bakgrund infördes i artikel 108.1 i EES-avtalet en

bestämmelse om att EFTA-staterna skulle upprätta en oberoende

övervakningsmyndighet (EFTA:s övervakningsmyndighet) samt skapa

förfaranden liknande dem som finns inom gemenskapen, däri

inbegripet förfaranden för att säkerställa att skyldigheterna

enligt EES-avtalet uppfylls och för att kontrollera

lagenligheten av åtgärder vidtagna av EFTA:s

övervakningsmyndighet gällande konkurrens.

I artikel 108.2 anges att EFTA-staterna skall upprätta en

domstol (EFTA-domstolen). Denna skall, i enlighet med ett

särskilt avtal mellan EFTA-staterna, vad gäller tillämpningen av

EES-avtalet, vara behörig vad gäller

a) mål eller ärenden som rör övervakningsförfarandet avseende

EFTA-staterna,

b) överklaganden av beslut på konkurrensområdet i ärenden som

fattats av EFTA:s övervakningsmyndighet,

c) lösning av tvister mellan två eller flera EFTA-stater.

Artikel 108.2 innebär således att EFTA-staterna åläggs att

upprätta en EFTA-domstol med behörighet som i stor utsträckning

motsvarar EG-domstolens.

Genom övervakningsavtalet, som trädde i kraft samtidigt med

EES-avtalet, upprättades såväl EFTA:s övervakningsmyndighet som

EFTA-domstolen. Avtalet innehåller närmare bestämmelser om dessa

två institutioners sammansättning och behörighet. Enligt artikel

50.2 i övervakningsavtalet skall varje EFTA-stat som ansluter

sig till Europeiska gemenskapen upphöra att vara part i avtalet

samma dag som anslutningen blir gällande.

EFTA:s övervakningsmyndighet

EFTA:s övervakningsmyndighet består av fem ledamöter. Dessa

ledamöter skall vara oberoende i förhållande till sina

respektive regeringar och får varken söka eller ta emot

instruktioner från parlament, regeringar, organisationer etc.

Beslut fattas med enkel majoritet. Det krävs tre ledamöter för

beslutförhet. Till sin hjälp har ledamöterna ett hundratal

anställda som bereder de frågor som övervakningsmyndigheten

fattar beslut om. Övervakningsmyndigheten har sitt säte i

Bryssel.

Myndighetens uppgifter kan delas in i två kategorier, nämligen

övervakning och administrativa uppgifter.

Övervakningsuppgifterna kan i sin tur delas in i fyra olika

delområden beroende på de olika förfaranderegler som tillämpas.

Dessa områden är allmän övervakning och övervakning på områdena

upphandling, statsstöd och konkurrens. Övervakningsuppgifterna

beskrivs utförligare i propositionen (s. 12--14).

EFTA-domstolen

EFTA-domstolen består av fem domare. Domarna tillsätts av

EFTA-staternas regeringar i samförstånd. Domstolen fattar beslut

i plenum och med enkel majoritet. Tre ledamöter krävs för

beslutförhet. Till sin hjälp har domarna var sin

rättssekreterare. Vidare finns två jurister vid domstolen som

skall bistå med utredningar om nationella förhållanden i

EFTA-staterna. En justitiesekreterare biträder domstolen i dess

arbete. Sammanlagt är ett trettiotal personer verksamma vid

EFTA-domstolen. Domstolen har sitt säte i Genève.

EFTA-domstolens behörighet liknar den behörighet som

EG-domstolen och förstainstansrätten har tillsammans. Viktiga

skillnader finns emellertid, av vilka två särskilt bör nämnas.

För det första finns inte någon förstainstansrätt på EFTA-sidan.

Eftersom förstainstansrätten upprättades inom gemenskapen

huvudsakligen av arbetsbelastningsskäl, finns inte någon

anledning vid EES-avtalets undertecknande att upprätta en

förstainstansrätt på EFTA-sidan. För det andra kan inte

EFTA-domstolen ogiltigförklara normativa rättsakter inom EES,

vilket EG-domstolen enligt artikel 173 i Romfördraget kan göra

inom gemenskapen. I propositionen beskrivs kortfattat

EFTA-domstolens viktigare uppgifter (s. 15--16).

Övergången från EES till EU

Anslutningsfördraget

Övergången från EES till EU påverkas i första hand av de

bestämmelser som införts i artikel 172 i anslutningsakten till

anslutningsfördraget. Artikeln fogas till betänkandet som

bilaga 2. Bestämmelserna avser främst förfarandena inom områdena

för konkurrens, statsstöd och upphandling och riktas i första

hand till de nya medlemsstaterna. Enskilda berörs dock också av

dessa övergångsbestämmelser genom att kommissionen övertar

ärenden från EFTA:s övervakningsmyndighet och genom att de

flesta beslut av övervakningsmyndigheten avses fortsätta att

gälla också vid ett medlemskap. Anslutningsfördragets

bestämmelser om övergången har tillkommit för att underlätta

övergången från EES till EU. En av tankarna har varit att

relevanta anmälningar m.m. från anslutande EFTA-stater och

enskilda, som redan gjorts enligt EES-avtalets tillämpliga

regler till EFTA:s övervakningsmyndighet, inte skall behöva

göras på nytt till kommissionen. Vidare skall, som nyss sagts,

beslut som fattats av EFTA:s övervakningsmyndighet enligt

motsvarande regler i princip alltjämt vara giltiga. Innehållet i

övergångsbestämmelserna beskrivs i korthet i propositionen (s.

17--18).

Övergångsavtalet

Övergångsavtalet är en överenskommelse mellan EFTA-staterna i

EES utom Liechtenstein. Det reglerar de institutionella

förhållandena på EFTA-sidan som rör EES om en eller flera

EFTA-stater ansluter sig till EU, dvs. uppfyller vad som

föreskrivs i artikel 172 i anslutningsakten.

Avtalet kan också sägas övergångsvis ersätta

övervakningsavtalet som ju upphör att gälla för de EFTA-stater

som blir medlemmar i EU. Genom det nya övergångsavtalet

åstadkommer man i första hand två saker: dels utgör avtalet ett

instrument för EFTA-staterna i EES att uppfylla sina

förpliktelser enligt anslutningsfördraget, dels ges

institutionerna på EFTA-sidan -- EFTA:s övervakningsmyndighet

och EFTA-domstolen -- en möjlighet att slutföra ärenden enligt

EES-avtalet som inte kommer att behandlas inom EU. Från allmänna

rättssäkerhetssynpunkter är detta väsentligt, anförs det i

propositionen. Övergångsavtalet gäller såväl stater som ansluter

sig till EU som kvarvarande stater på EFTA-sidan. Resultatet av

folkomröstningen den 13 november 1994 innebär att Sverige

inträder som medlem i EU. Riksdagen bör oavsett detta godkänna

avtalet.

Som framgår närmare av propositionen innebär den behörighet

som EFTA:s övervakningsmyndighet och EFTA-domstolen har

långtgående befogenheter i förhållande till EFTA-staterna samt

enskilda och företag från dessa stater. Eftersom EES-avtalets

bestämmelser i stor utsträckning innehåller stadganden som i sak

är identiska med bestämmelser i EG-rätten, är de regler som

skall tillämpas vid det svenska medlemskapet i EU i mångt och

mycket desamma som tillämpas genom EES-avtalet. Det är dock

uppenbart att det behövs kompletterande regler för att

åstadkomma klarhet i hur övergången från EES till EU i praktiken

skall genomföras, inte bara när det gäller åtagandena från

staterna på EFTA-sidan i anslutningsfördraget, utan också när

det gäller företags och enskildas möjligheter att hävda sina

rättigheter enligt övervakningsavtalet. Detta avtal upphör att

gälla i förhållande till de EFTA-stater som ansluter sig till EU

om inte annan överenskommelse träffas. Det måste t.ex. klargöras

vad som händer med mål som redan är anhängiggjorda vid

EFTA-domstolen om övervakningsavtalet upphör att gälla i

förhållande till vissa EFTA-stater.

I övervakningsavtalet finns vidare bestämmelser om möjlighet

till resning i fråga om EFTA-domstolens domar inom tio år från

domens meddelande, möjlighet för enskilda att inom fem år från

det skadan uppstod väcka skadeståndstalan mot EFTA:s

övervakningsmyndighet etc. Vad som händer med dessa möjligheter

om några EFTA-stater lämnar övervakningsavtalet behöver

också klargöras. Slutligen konstateras i propositionen att

EFTA-institutionernas möjligheter att ingripa mot EFTA-staterna

i EES samt enskilda och företag från dessa stater även i fråga

om sådana händelser som inträffade före anslutningsfördragets

ikraftträdande kräver övergångsregler.

Övergångsavtalet innehåller nio artiklar och kan, som framgår

av propositionen, sägas innehålla tre huvudelement. Dessa är

a) en skyldighet för EFTA:s övervakningsmyndighet att

överlämna underrättelser, anmälningar och pågående ärenden till

EG-kommissionen,

b) en möjlighet för EFTA:s övervakningsmyndighet att inom tre

månader efter övergången till EU inför EFTA-domstolen

anhängiggöra ärenden som gäller EES-tiden, dvs. den 1 januari

1994 till den 1 januari 1995,

c) en tidsmässig begränsning av rätten att väcka talan vid

EFTA-domstolen såvitt avser händelser som inträffat under

EES-tiden.

I propositionen redovisas utförligare innehållet i

övergångsavtalets olika artiklar. Genom övergångsavtalet

kompletteras bestämmelserna i anslutningsfördraget så att det i

praktiken skall bli möjligt för organen på EFTA-sidan att

medverka i arrangemanget. Övergångsregeln i anslutningslagens

ikraftträdandebestämmelse behöver därför kompletteras så att

undantag också görs för övergångsavtalets bestämmelser i lagen

om övergångsbestämmelser för en period efter vissa EFTA-staters

anslutning till Europeiska unionen. I övergångsavtalet finns

ikraftträdandebestämmelser som innebär att avtalet teoretiskt

skulle kunna träda i kraft senare än den 1 januari 1995. I

propositionen föreslås därför att det bör ankomma på regeringen

att besluta om ikraftträdande av lagförslaget om

övergångsbestämmelser.

Utskottet

Utskottets överväganden

Utskottet tillstyrker bifall till propositionen. Vad beträffar

propositionens yrkande 3 konstaterar utskottet att

konstitutionsutskottet i sitt betänkande 1994/95:KU17 har berett

regeringens (prop. 1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska

unionen, yrk. 2) förslag till lag med anledning av Sveriges

anslutning till Europeiska unionen. Under förutsättning att

riksdagen antar senare nämnda lagförslag föreslår utskottet att

de ändringar som lagts fram i föreliggande proposition avseende

anslutningslagen genomförs på det sätt som framgår av bilaga 3

till detta betänkande.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avtal om övergångsbestämmelser

att riksdagen godkänner avtalet mellan Finland, Island, Norge

Sverige och Österrike om övergångsbestämmelser för en period

efter vissa EFTA-staters anslutning till Europeiska unionen,

2. beträffande lag om övergångsbestämmelser

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget

till lag om övergångsbestämmelser för en period efter vissa

EFTA-staters anslutning till Europeiska unionen,

3. beträffande ändring i anslutningslagen

att riksdagen, med ändring av det i betänkande 1994/95:KU17

framlagda förslaget till lag med anledning av Sveriges

anslutning till Europeiska unionen såvitt avser ikraftträdande-

och övergångsbestämmelserna, beslutar att nämnda bestämmelser

erhåller i bilaga 3 som utrikesutskottets förslag betecknade

lydelse.

Stockholm den 1 december 1994

På utrikesutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit:

Maj-Lis Lööw (s), Margaretha af Ugglas (m), Axel Andersson (s),

Nils T Svensson (s), Göran Lennmarker (m), Viola Furubjelke (s),

Helena Nilsson (c), Kristina Svensson (s), Inger Koch (m),

Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Anneli Hulthén

(s), Per Gahrton (mp), Ingrid Näslund (kds), Lena Klevenås (s),

Urban Ahlin (s) och Percy Liedholm (m).

Propositionens lagförslag

Bilaga 1

1. Förslag till

Lag om övergångsbestämmelser för en period efter vissa

EFTA-staters anslutning till Europeiska unionen

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen med anledning av Sveriges anslutning

till Europeiska unionen

Artikel 172 i anslutningsakten

Bilaga 2

Av utrikesutskottet föreslagen ändring av det i

betänkande 1994/95:KU17 framlagda förslaget till lag med

anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen

såvitt avser ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

Bilaga 3

Lydelse enligt bet. Denna lag träder i kraft

1994/95:KU17 Utskottets den dag regeringen

förslag till lydelse bestämmer.

Denna lag träder i kraft

den dag regeringen

bestämmer.

1. Vid ikraftträdandet 1. Vid ikraftträdandet

skall lagen (1992:1317) om ett skall lagen (1992:1317) om ett

europeiskt ekonomiskt europeiskt ekonomiskt

samarbetsområde (EES) och samarbetsområde (EES) och

lagen (1972:762) om lagen (1972:762) om

prisbestämmelser för prisbestämmelser för

järn- och stålmarknaden järn- och stålmarknaden

(CECA-lagen) upphöra att (CECA-lagen) upphöra att

gälla. gälla.

2. Den upphävda lagen 2. Den upphävda lagen

(1992:1317) om ett europeiskt (1992:1317) om ett europeiskt

ekonomiskt samarbetsområde ekonomiskt samarbetsområde

(EES) skall dock fortsätta (EES) skall dock fortsätta

att tillämpas på att tillämpas på

förhållanden som förhållanden som

hänför sig till den tid hänför sig till den tid

under vilken lagen varit i under vilken lagen varit i

kraft med de undantag som kraft med de undantag som

följer av fördraget den följer av

24 juni 1994 om Konungariket

Norges, Republiken a) fördraget den 24 juni

Österrikes, Republiken 1994 om Konungariket Norges,

Finlands och Konungariket Republiken Österrikes,

Sveriges anslutning till Republiken Finlands och

Europeiska unionen. Konungariket Sveriges

anslutning till Europeiska

unionen,

b) lagen (1994:000) om

övergångsbestämmelser

för en period efter vissa

EFTA-staters anslutning till

Europeiska unionen.

De fördrag och andra instrument som anges i 4 § skall kungöras

i Svensk författningssamling (SFS).