Bet. 1994/95:UU15

Utrikesutskottets betänkande

1994/95:UU15

Internationellt utvecklingssamarbete

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1994/95

UU15

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas den del av regeringens

budgetproposition som avser utvecklingssamarbetet med u-länder

(littera C i bil. 4 till prop. 1994/95:100) samt motioner på

biståndsområdet.

Utskottet framhåller i betänkandet att målet om att anslå en

procent av bruttonationalinkomsten (BNI) till det

internationella utvecklingssamarbetet ligger fast och skall

uppfyllas så snart som ekonomin så tillåter. Utskottet

tillstyrker regeringens förslag om att biståndet bibehålls på

nuvarande nominella nivå, vilket innebär 20 040 miljoner kronor

för det förlängda budgetåret 1995/96 (18 månader). Detta

beräknas motsvara 0,87 % av BNI.

I betänkandet betonar utskottet att den långsiktiga,

fattigdomsorienterade inriktningen av det svenska biståndet

förstärks. Bl.a. framhålls att samarbetet med Världsbanken

inriktas på att få ökat genomslag i verksamheten för bankens

fattigdomsorienterade strategi.

En koncentration sker till det landprogrammerade biståndet.

Samarbetet med Sydafrika, Västbanken/Gaza och Kambodja får

fastare former och kommer fr.o.m. nästa budgetår att finansieras

över egna anslagsposter. Utskottet tillstyrker regeringens

förslag om att inleda förberedelser för att komplettera

katastrofbiståndet till det f.d. Jugoslavien med ett mer

långsiktigt stöd efter kriget.

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag att de

nuvarande biståndsmyndigheterna SIDA, BITS, Sarec och SwedeCorp

slås samman i en ny, sammanhållen organisation.

Kvinnors rätt och delaktighet i utvecklingsarbetet betonas,

och utskottet noterar att regeringen tillsatt en utredning för

att studera om ett nytt biståndspolitiskt mål, avseende

jämställdhet, skall tillkomma.

En tyngdpunkt i betänkandet ligger på stärkandet av

demokratin. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om

försöksverksamhet med en ny form av bistånd till politiska

partier i mottagarländerna men betonar att det bör ske genom

svenska, partianknutna organisationer.

Utskottet framhåller att de enskilda biståndsorganisationernas

verksamhet bör kunna finansieras över fler anslagsposter än vad

som i dag är praxis.

Utskottet tillstyrker på samtliga punkter regeringens förslag

till budget för det internationella utvecklingssamarbetet.

Utskottet anser också att riksdagen bör godkänna de förslag som

framlagts i propositionen angående riktlinjer för

utvecklingssamarbetet, de utfästelser som redovisats samt

bemyndiganden att göra utfästelser, åtaganden och utbetalningar

med de preciseringar som angivits av utskottet.

De förslag avseende medelsfördelning som framförts i motioner

av (m), (c), (fp), (v), (mp) och (kds) finns sammanfattade i

bilaga 1 till detta betänkande. Nämnda partier reserverar sig i

allt väsentligt i enlighet med dessa förslag. Sammanlagt har 162

reservationer och 11 särskilda yttranden fogats till

betänkandet.

TREDJE HUVUDTITELN

Propositionen

1994/95:100 bilaga 4 C 1 vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för bidrag till

internationella biståndsprogram som förordas i propositionen,

2. att riksdagen godkänner de utfästelser som redogjorts för i

propositionen,

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de

utfästelser, åtaganden och utbetalningar som härutöver

förordats,

4. att riksdagen till Bidrag till internationella

biståndsprogram budgetåret 1995/96 anvisar ett

reservationsanslag om 4 762 500 000 kr.

1994/95:100 bilaga 4 C 2 vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för

utvecklingssamarbete genom den nya myndigheten som förordas i

propositionen,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser

och åtaganden som förordas,

3. att riksdagen till Utvecklingssamarbete genom den nya

myndigheten för budgetåret 1995/96 anvisar ett

reservationsanslag om 11 586 600 000 kr.

1994/95:100 bilaga 4 C 3 vari yrkas att riksdagen till Den nya

myndigheten och Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö

U-centrum) för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på

619 916 000 kr, varav 51 818 000 kr för verksamheten inom

Sandö U-centrum.

1994/95:100 bilaga 4 C 4 vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för bidrag till EG:s

gemensamma bistånd som förordas i propositionen,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser

och åtaganden som förordas,

3. att riksdagen till Bidrag till EG:s gemensamma bistånd för

budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag om

90 000 000 kr.

1994/95:100 bilaga 4 C 5 vari yrkas att riksdagen godkänner de

riktlinjer för bistånd genom Swedfund International AB som

förordas i det föregående och anvisar ett förslagsanslag om

1 000 kr för budgetåret 1995/96.

1994/95:100 bilaga 4 C 6 vari yrkas att riksdagen godkänner de

riktlinjer för bistånd genom Nordiska afrikainstitutet enligt

propositionen och föreslår att riksdagen till Nordiska

afrikainstitutet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på

9 083 000 kr.

1994/95:100 bilaga 4 C 7 vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för biståndsgivning

som förordas i propositionen,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser

och åtaganden som förordas,

3. att riksdagen till Övrigt för budgetåret 1995/96 anvisar

ett reservationsanslag om 73 331 000 kr.

Motionerna

1994/95:U201 av Bertil Persson och Lars-Erik Lövdén (m, s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om WHO-universitetet för

medicinsk-teknisk förvaltning i Malmö.

1994/95:U202 av Inger René och Birgitta Wistrand (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om biståndets inriktning på att stödja

kvinnors rättigheter och kvinnligt företagande.

1994/95:U203 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att biståndspolitikens huvudsakliga

inriktning skall vara att bidra till utrotning av den absoluta

fattigdomen,

2. att riksdagen beslutar att utformningen och ledningen av

det svenska u-landsbiståndet skall ligga hos riksdagen och

regeringen i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar att svenskt bistånd inte skall utgå

till statsmakterna i diktaturer eller i länder där regimen

konsekvent bryter mot de mänskliga rättigheterna i enlighet med

vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att svenskt bistånd skall bidra till

skuldlättnader i länder som genomgår systemskifte och som har

ärvt en orimlig skuldbörda,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sveriges medverkan i

skuldavskrivningar sker på sådant sätt att vanstyre,

ansvarslöshet och korruption ej uppmuntras,

6. att riksdagen beslutar att svenskt bistånd inte skall utgå

till länder med mycket hög andel bistånd i relation till

bruttonationalprodukten i enlighet med vad som anförts i

motionen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att primärhälsovård, inklusive

barnbegränsning, och grundläggande utbildning, särskilt för

kvinnor, skall ha hög angelägenhet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om katastrofbiståndet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att bidra till uppbyggande av rättsstaten

och dess institutioner,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att biståndet genom Världsbanken och

Internationella valutafonden på sikt bör ökas,

12. att riksdagen beslutar att biståndets effekter på

mottagarlandets utveckling bör utvärderas i enlighet med vad som

anförts i motionen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om organisationen av biståndsmyndigheterna,

14. att riksdagen beslutar att ett organ för en oberoende

utvärdering av biståndet bör skapas i enlighet med vad som

anförts i motionen,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att frivilligorganisationernas roll i

biståndet successivt bör stärkas,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att alla biståndsprojekt skall upphandlas

och att det skall ske på lika villkor mellan privata och

offentliga organ i Sverige och utomlands,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om biståndsanslagen.

1994/95:U204 av Iréne Vestlund och Per Olof Håkansson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om medel till stöd för återuppbyggnad av

kulturarvet i Bosnien.

1994/95:U205 av Ingrid Näslund m.fl. (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att enskilda organisationer ges fortsatta

möjligheter att göra biståndsinsatser i Rwanda,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nödvändigheten av att utrikespolitiskt

föra upp Rwanda- och Burundikonflikterna på en högre

prioriteringsnivå än vad som anförts i regeringens proposition

1994/95:100,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att företa en svensk eller svensk/norsk

freds- och försoningsinsats på högsta nivå och utveckling av de

demokratiska institutionerna i Rwanda.

1994/95:U206 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om 1-procentsmålet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om de enskilda organisationernas betydelse,

3. att riksdagen till enskilda organisationer anslår 150

miljoner kronor utöver regeringens förslag och således anslår

1 000 miljoner kronor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att huvudansvaret för världsbanksfrågorna

återgår till Utrikesdepartementet medan ansvaret för

internationella finansiella frågor fortsatt hanteras i

Finansdepartementet,

5. att riksdagen till stödet för ekonomiska reformer och

skuldlättnader anslår 150 miljoner kronor utöver regeringens

förslag och således anslår 950 miljoner kronor,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en ny biståndsorganisation som delas upp i

två enheter,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att landstrategier bibehålls med

tillhörande planeringsprocess för Sveriges största

biståndsmottagande länder,

8. att riksdagen avslår regeringens begäran att höja

avräkningen från biståndsbudgeten med ytterligare 300 miljoner

kronor för ökade asylkostnader,

9. att riksdagen i övrigt bifaller den fördelning av

biståndsanslaget som föreslås i motionen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om demokrati, mänskliga rättigheter och

bistånd,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kvinnornas roll i biståndspolitiken,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om världshandelns, marknadsekonomins och

rättssamhällets betydelse för ekonomisk utveckling,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om miljöåtgärder som en väsentlig del av

svenskt bistånd,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nödvändigheten av ett brett perspektiv på

befolkningsfrågan,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om uthållighet beträffande

katastrofbiståndet.

1994/95:U207 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utformningen av det svenska biståndet till

Sydafrika.

1994/95:U208 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att systematiskt undersöka läget

beträffande demokrati och mänskliga rättigheter i

programländerna för svenskt utvecklingsbistånd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en utförlig information om läget

beträffande demokrati och mänskliga rättigheter i

programländerna för svenskt u-landsbistånd,

1994/95:U209 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett kvalitetsprogram för det svenska

biståndet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tillsättande av en u-landspolitisk

utredning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en förnyad prövning av de

biståndspolitiska målen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om koncentration av biståndet, ämnesmässigt

och geografiskt,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om "biståndsbombardemanget",

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att bistånd skall ges i former som inte

snedvrider mottagarländernas ekonomier,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bundet bistånd,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om prioritering av kunskapsöverföring och

investeringar i "det mänskliga kapitalet",

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett genderperspektiv och kvinnornas roll i

biståndet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om biståndsberoendet,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om demokratimålet i det svenska biståndet,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av stöd till den typ av verksamhet

och arbetssätt som Worldview Sverige representerar,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om EU och u-länderna,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om miljö och bistånd,

15. att riksdagen avslår regeringens förslag att höja

avräkningen av asylkostnader med 300 miljoner kronor -- räknat

på 12 månader -- och således låter denna avräkning ligga kvar på

oförändrat nominellt belopp,

16. att riksdagen med avslag på regeringens förslag

fastställer biståndsramen för budgetåret 1995/96 till

20 340 000 kr (räknat på 18 månader),

17. att riksdagen, med avslag på regeringens förslag om

frysning av biståndsramen fram t.o.m. 1998, som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en höjning av

biståndet med 50 miljoner kronor budgetåret 1997 och med

ytterligare 50 miljoner kronor budgetåret 1998,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den nya biståndsmyndigheten,

19. att riksdagen beslutar fastställa det svenska stödet till

UNFPA till 225 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 dvs. 15

miljoner kronor mer än regeringen föreslagit för 18 månader,

20. att riksdagen beslutar fastställa det svenska stödet till

UNICEF till 525 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 dvs. 15

miljoner kronor mer än regeringen föreslagit för 18 månader,

21. att riksdagen beslutar att fastställa det svenska stödet

till UNHCR till 450 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 dvs.

45 miljoner kronor mer än regeringen föreslagit för 18 månader,

22. att riksdagen beslutar fastställa det svenska stödet till

IPPF till 130,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 dvs. 22,5

miljoner kronor mer än regeringen föreslagit för 18 månader,

23. att riksdagen beslutar fastställa ramen för Eritrea till

45 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 dvs. 15 miljoner

kronor mer än regeringen föreslagit för 18 månader,

24. att riksdagen beslutar fastställa ramen för Etiopien till

180 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 dvs. 15 miljoner

kronor mindre än regeringen föreslagit för 18 månader,

25. att riksdagen beslutar fastställa ramen för Namibia till

127,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 dvs. 15 miljoner

kronor mer än regeringen föreslagit för 18 månader,

26. att riksdagen beslutar fastställa ramen för Sydafrika till

375 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 dvs. 30 miljoner

kronor mer än regeringen föreslagit för 18 månader,

27. att riksdagen beslutar fastställa ramen för Zambia till

202,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 dvs. 15 miljoner

kronor mer än regeringen föreslagit för 18 månader,

28. att riksdagen beslutar fastställa ramen för Zimbabwe till

202,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 dvs. 22,5 miljoner

kronor mer än regeringen förslagit för 18 månader,

29. att riksdagen beslutar fastställa ramen för Vietnam till

225 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 dvs. 30 miljoner

kronor mindre än regeringen föreslagit för 18 månader,

30. att riksdagen beslutar att delposten Särskilda

miljöinsatser skall fastställas till 382,5 miljoner kronor för

budgetåret 1995/96 dvs. 75 miljoner kronor mer än regeringen

föreslagit för 18 månader,

31. att riksdagen beslutar att Särskilda miljöinsatser skall

utgöra en anslagspost och gör de erforderliga justeringar av

andra anslagsposter som detta medför,

32. att riksdagen beslutar att anslagsposten Bistånd genom

folkrörelser och andra enskilda organisationer skall fastställas

till 1 500 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 dvs. 225

miljoner kronor mer än regeringen föreslagit för 18 månader,

33. att riksdagen beslutar att anslagsposten Stöd till

ekonomiska reformer och skuldlättnad skall fastställas till 1

500 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 dvs. 300 miljoner

kronor mer än regeringen föreslagit för 18 månader,

34. att riksdagen beslutar att delposten för u-krediter skall

fastställas till 450 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 dvs.

60 miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit för 18

månader,

35. att riksdagen beslutar att delposten för biståndskrediter

skall fastställas till 135 miljoner kronor dvs. 60 miljoner

kronor mer än regeringen föreslagit för 18 månader,

36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om biståndskrediter,

37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Kina-biståndet,

38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Kuba.

1994/95:U210 av Gustaf von Essen m.fl. (m, c, fp, v, mp, kds)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av humanitärt och

politiskt stöd till Kurdistan Irak.

1994/95:U211 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts i de fyra punkterna om humanitärt bistånd,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts i de fyra punkterna om krediter,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts i de två punkterna om handelspolitiken,

9. att riksdagen begär att regeringen skriver in i

regleringsbreven för SIDA:s MR/demokrati-bistånd om humanitärt

bistånd till Östtimor,

10. att riksdagen beslutar att suspendera allt ekonomiskt

samarbete med den indonesiska regeringen så länge som den

framhärdar med sin olagliga ockupation och sitt förtryck.

1994/95:U212 av Peter Eriksson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär tillsättande av en

utredning med uppdrag att lägga fram förslag om bindande

riktlinjer för Sveriges agerande i IMF och Världsbanken där

syftet bör vara att öka den offentliga insynen, skapa en bättre

parlamentarisk kontroll och uppnå en mer pådrivande roll för

Sverige i strävan att förbättra det multilaterala biståndet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige och Sveriges representant i Världsbanken aktivt skall

verka för att banken agerar i enlighet med svenska åtaganden vad

gäller internationella konventioner om klimatförändringar,

biologisk mångfald, Montrealprotokollet m.m.,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Världsbanken bör inrätta ett

moratorium vad gäller stöd till stora dammprojekt,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att IDA-medel inte skall användas för

stora dammprojekt,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en större del av IDA:s resurser skall

användas för utveckling av mänskliga resurser och att en större

del av lånen inom energisektorn går till energieffektiviseringar

och s.k. icke-konventionell energiproduktion,

6. att riksdagen hos regeringen begär ett utförligt

beslutsunderlag inför påfyllnad av medel till IDA,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige skall verka aktivt för en mer

sammanhållen skuldsaneringsstrategi,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att öppenheten och den offentliga insynen

måste förbättras väsentligt inom Världsbanken och dess

institutioner,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige kontinuerligt skall offentliggöra de instruktioner som

ges till verkställande styrelsen i Världsbanken och IMF,

10. att riksdagen beslutar inrätta en parlamentariskt

sammansatt grupp för att kontinuerligt följa Världsbankens och

IMF:s arbete,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till Nordiska

rådet för att där inrätta en parlamentarisk grupp för

utarbetande av gemensam hållning och uppföljning av det nordiska

agerandet i Världsbanken och IMF.

1994/95:U213 av Birgit Henriksson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att en större del av biståndet

ges till satsningar på kvinnors och barns utbildning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om initiativ till samråd med olika aktörer i

syfte att avskaffa barnarbete.

1994/95:U214 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om enskilda institutioner och om

inrättandet av en AT-organisation och ett svenskt

Innovationscentrum.

1994/95:U215 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förläggning av ytterligare

utbildningsverksamhet inom biståndsområdet till Sandö U-centrum.

1994/95:U216 av Anders Ygeman (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

världens kris och vår.

1994/95:U217 av Lennart Hedquist m.fl. (m, s, c, fp, v, mp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förläggningen av kurscentrum för

biståndsutbildningen.

1994/95:U218 av Eva Zetterberg (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om biståndsmyndighetens handläggningstider

m.m. för ungdomsorganisationers biståndsprojekt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om hjälp från biståndsmyndighetens sida för

att underlätta ungdomars insatser i u-länder,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en ungdomssekreterare på

biståndsmyndigheten,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ökade stipendier för ungdomars

studier i u-länder.

1994/95:U219 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige och EU skall verka för att de

internationella valutaorganen skall ge Angola tillgång till

kredit,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i FN och i EU skall verka för

aktivt stöd av återuppbyggnaden i Angola,

1994/95:U220 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stärkt social ställning för kvinnor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rätten till abort,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av information om preventivmedel,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om biståndet och befolkningsfrågan,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kvinnor och bistånd.

1994/95:U221 av Birger Schlaug (mp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att EU:s bistånd via Loméavtalet skall bygga på respekt för

mottagarländernas uppfattning då det gäller projekt och program.

1994/95:U222 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om villkoren vid internationella

omförhandlingar av bilaterala lån för de fattigaste länderna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige bör verka för att möjligheten

till reella avskrivningar bör inkluderas vid omförhandling av

Världsbankens fordringar på de fattigaste länderna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stöd till Världsbankens särskilda program

för Afrika, SPA,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en biståndsstrategi för Afrika (avsnitten

2--6),

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bistånd via oberoende fonder som sätts upp

som allmänna stiftelser i något afrikanskt mottagarland,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om beredskap för strategiska insatser av

betydelse för demokrati, mänskliga rättigheter och

konfliktlösning i afrikanska stater utanför programlandskretsen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att mekanismer för

erfarenhetsuppbyggnad byggs in i demokratibiståndet till Afrika.

1994/95:U223 av Inger Koch och Ingbritt Irhammar (m, c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett utökat stöd till FN:s

minröjningsprogram i Afghanistan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stöd till programmen för alternativodling

i Afghanistan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av ett fortsatt stöd till enskilda

organisationers hjälpinsatser i Afghanistan.

1994/95:U224 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bistånd till insatser i Burundi,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av bistånd till Rwanda.

1994/95:U225 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om biståndet till Eritrea.

1994/95:U226 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s, c, fp, mp, kds)

vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att FN-kommitténs slutomdömen bör användas

som ett viktigt dokument i olika givarförhandlingar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i den egna biståndsbudgeten

särskilt bidrar till projekt som kommer barnen till del,

4. att riksdagen beslutar att Sverige i EU:s biståndsbudget

driver att medel avsätts till projekt som kommer barnen till

del.

1994/95:U227 av Eva Zetterberg och Bengt Lindqvist (v, s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ökat stöd till funktionshindrade i

utvecklingsländer.

1994/95:U228 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning för att

utforma en svensk biståndslag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att den utredning som begärts i yrkande 1

skall arbeta för att utforma en lag som ger möjlighet till

naturskydd och ursprungsbefolkningars rättigheter i samma

utsträckning som vad som gäller vid svenska förhållanden och i

lagar avsedda att tillämpas för svenskt naturskydd och etniska

minoriteters/ursprungsbefolkningars rätt.

1994/95:U229 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att regeringen bör återkomma till

riksdagen med en redogörelse för situationen i Kina,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att regeringen bör presentera en

handlingsplan för stöd till demokratisk utveckling i Kina.

1994/95:U230 av Eva Zetterberg och Johan Lönnroth (v) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av alternativa modeller för

strukturanpassning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om avskrivning av de minst utvecklade och

mest skuldtyngda ländernas skulder till Världsbanken och IMF,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om reformer av Världsbanken och IMF,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om överflyttningen av behandlingen av skuld-

och Världsbanksfrågorna till UD,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inrättandet av en parlamentarisk nämnd för

Världsbanks- och IMF-frågor,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om svenska krav, som Sverige bör ställa i

förhandlingarna om den elfte IDA-påfyllnaden,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den planerade Arundammen i Nepal.

1994/95:U231 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att 1-procentsmålet för biståndet skall

återställas 1998,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om svenskt agerande i FN, Världsbanken och EU

för att få fram nya källor för att finansiera utveckling,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om indikatorer på säkerhetshot, som Sverige

skall använda i biståndssamarbetet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att tillvarata enskilda organisationers

och solidaritetsrörelsers erfarenheter i biståndsutredningar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om subsidiarisering i EU:s biståndsarbete,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Loméavtalet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att stoppa EU:s dumpning av livsmedel till

u-länder,

8. att riksdagen till Internationellt utvecklingssamarbete för

budgetåret 1995/96 anvisar 860 000 000 kr utöver vad

regeringen föreslagit eller således 20 900 000 000 kr,

9. att riksdagen beslutar avslå regeringens begäran om

avräkning av ytterligare 300 000 000 kr från anslaget för

Internationellt utvecklingssamarbete för avräkning av

asylkostnader,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om svenskt agerande för fria fackföreningar,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stöd till Forum för mänskliga rättigheter

i Stillahavsasien,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förstärkt demokratidialog i samarbetet med

asiatiska länder,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kartläggning av de globala

jordbruksföretagens inverkan på u-landsjordbrukets ekonomiska

villkor,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om svenskt initiativ för att förbättra

migrerande arbetares, speciellt unga kvinnors, situation,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bättre underlag från regeringen för

riksdagens beslut om biståndsanslagen,

21. att riksdagen till Försöksverksamhet med nya former för

ungdomars frivilliga biståndsarbete för budgetåret 1995/96 under

C 2-anslaget Folkrörelser och enskilda organisationer anvisar

5 000 000 kr,

22. att riksdagen till UNDP för budgetåret 1995/96 anvisar

80 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit,

23. att riksdagen till Unicef för budgetåret 1995/96 anvisar

90 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit,

24. att riksdagen till UNHCR för budgetåret 1995/96 anvisar

60 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit,

25. att riksdagen till Utvecklingssamarbete med Angola för

budgetåret 1995/96 anvisar 90 000 000 kr utöver vad regeringen

föreslagit eller således 300 000 000 kr,

26. att riksdagen till Utvecklingssamarbete med Eritrea för

budetåret 1995/96 anvisar 15 000 000 kr utöver vad regeringen

föreslagit eller således 45 000 000 kr,

27. att riksdagen till Utvecklingssamarbete med Moçambique

budgetåret 1995/96 anvisar 32 500 000 kr utöver vad

regeringen föreslagit eller således 400 000 000 kr,

28. att riksdagen till Utvecklingssamarbete med Namibia för

budgetåret 1995/96 anvisar 17 500 000 kr utöver vad

regeringen föreslagit eller således 130 000 000 kr,

29. att riksdagen till Utvecklingssamarbete med Sydafrika för

budgetåret 1995/96 anvisar 155 000 000 kr utöver vad

regeringen föreslagit eller således 500 000 000 kr,

30. att riksdagen till Utvecklingssamarbete med Zimbabwe för

budgetåret 1995/96 anvisar 70 000 000 kr utöver vad

regeringen föreslagit eller således 250 000 000 kr,

31. att riksdagen till Regionala insatser i Afrika för

budgetåret 1995/96 anvisar 75 000 000 kr utöver vad

regeringen föreslagit eller således 180 000 000 kr,

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inriktningen av utvecklingssamarbetet med

Bangladesh,

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inriktningen av utvecklingssamarbetet med

Indien,

34. att riksdagen till Utvecklingssamarbete med Indien för

budgetåret 1995/96 anvisar 225 000 000 kr mindre än vad

regeringen föreslagit eller således 225 000 000 kr,

35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inriktningen av utvecklingssamarbetet med

Kambodja,

36. att riksdagen till Utvecklingssamarbete med Kambodja för

budgetåret 1995/96 anvisar 30 000 000 kr utöver vad

regeringen föreslagit eller således 150 000 000 kr,

37. att riksdagen till Utvecklingssamarbete med Laos för

budgetåret 1995/96 anvisar 33 000 000 kr utöver vad

regeringen föreslagit eller således 168 000 000 kr,

38. att riksdagen till Utvecklingssamarbete med Sri Lanka för

budgetåret 1995/96 anvisar 40 000 000 kr utöver vad

regeringen föreslagit eller således 100 000 000 kr,

39. att riksdagen till Utvecklingssamarbete med Vietnam för

budgetåret 1995/96 anvisar 75 000 000 kr utöver vad

regeringen föreslagit eller således 330 000 000 kr,

40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om regionalt utvecklingssamarbete i Asien,

41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inriktningen av utvecklingssamarbetet med

Kina,

42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att svenskt bistånd inte skall användas

för Arundammsprojektet i Nepal,

43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inriktningen av utvecklingssamarbetet med

El Salvador,

44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inriktningen av utvecklingssamarbetet med

Latinamerika på fattigdomsbekämpande insatser för

indianbefolkningen,

45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utvecklingssamarbetet med Paraguay,

46. att riksdagen till Utvecklingssamarbete med Nicaragua för

budgetåret 1995/96 anvisar 115 000 000 kr utöver vad

regeringen föreslagit eller således 295 000 000 kr,

47. att riksdagen till Bistånd för demokrati, mänskliga

rättigheter och konfliktlösning för budgetåret 1995/96 anvisar

97 500 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således

375 000 000 kr,

48. att riksdagen till Tekniskt samarbete och internationella

kurser för budgetåret 1995/96 anvisar 112 500 000 kr utöver

vad regeringen föreslagit eller således 675 000 000 kr,

49. att riksdagen till Näringslivssamarbete med u-länder för

budgetåret 1995/96 anvisar 107 500 000 kr utöver vad

regeringen föreslagit eller således 280 000 000 kr,

50. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inriktningen på kvinnor av

näringslivssamarbetet med u-länder,

51. att riksdagen till Särskilda miljöinsatser för budgetåret

1995/96 anvisar 82 500 000 kr utöver vad regeringen

föreslagit eller således 390 000 000 kr,

52. att riksdagen till Forskningssamarbete för budgetåret

1995/96 anvisar 38 000 000 kr utöver vad regeringen

föreslagit eller således 638 000 000 kr,

53. att riksdagen till Särskilda program i

utvecklingssamarbetet för budgetåret 1995/96 anvisar

105 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således

465 000 000 kr,

54. att riksdagen till Katastrof- och återuppbyggnadsbistånd

för budgetåret 1995/96 anvisar 500 000 000 kr utöver vad

regeringen föreslagit eller således 2 000 000 000 kr,

55. att riksdagen till Ekonomiska reformer och skuldlättnad

för budgetåret 1995/96 anvisar 600 000 000 kr mindre än vad

regeringen föreslagit eller således 600 000 000 kr,

56. att riksdagen avslår regeringens begäran om

510 000 000 kr till u-krediter för budgetåret 1995/96,

57. att riksdagen till U-landsinformation för budgetåret

1995/96 anvisar 13 400 000 kr utöver vad regeringen

föreslagit eller således 50 000 000 kr,

58. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inriktningen på u-landsinformationen,

1994/95:U232 av Helena Nilsson m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär en årlig rapport om

Världsbanksgruppen och IMF, i enlighet med vad som anförts i

motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att frigöra det svenska biståndet från

anknytningen till strukturanpassningsprogrammen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ökat stöd till landsbygdsutveckling,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stöd till anpassad teknik,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stöd till institutioner och organisationer

i u-länder för idéutveckling inom biståndet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ekologisk hänsyn som grund för biståndet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om demokratiutveckling,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kvinnors roll i biståndet,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om demokratistöd till svenska partier,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om samarbetet inom EU,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om anslagsstruktur och prioriteringsgrunder i

biståndet,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om enprocentsmålet,

15. att riksdagen beslutar att till C 1 Bidrag till

internationella biståndsprogram anslå 4 885 000 000 kr,

16. att riksdagen beslutar att till C 2 Utvecklingssamarbete

genom den nya myndigheten anslå 12 064 100 000 kr,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om de anslagna medlens närmare fördelning,

18. att riksdagen avslår regeringens begäran om att höja

avräkningen från biståndsanslagen med ytterligare

300 000 000 kr för ökade asylkostnader.

1994/95:U233 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att försöksprojekt om avtal med ett u-land

och ett i-land, om hållbar utveckling enligt den holländska

modellen, prövas i svenskt biståndsarbete,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att utvecklingsarbetet skall utformas så,

att det är ett stöd till landets demokratiska process,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att miljökonsekvensbeskrivning skall

föregå beslut om bistånd,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att miljökonsekvensbeskrivning skall

föregå beslut om kreditgivning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att sociala konsekvensanalyser av

biståndsprojekt skall föregå beslut om bistånd,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att stöd till decentraliserade ekologiska

jordbruk i u-länderna prioriteras,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att projekt för hållbar vattenförsörjning

prioriteras,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att projekt med småskalig resurssnål

teknik plus utbildning för detta ändamål prioriteras,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att stöd och bistånd till kvinnor i

utvecklingsländer prioriteras,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige hävdar sin självständighet

gentemot EU i biståndsarbetet,

12. att riksdagen beslutar att reservationsanslaget till

"bidrag till internationella biståndsprogram" (C 1) utökas med

200 miljoner kronor,

13. att riksdagen beslutar att anslag till internationellt

samarbete utökas med en fond för miljöinsatser m.m. i u-länderna

på 1 miljard kronor (C 8),

1994/95:U234 av Barbro Hietala Nordlund och Mariann Ytterberg

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om riksdagens möjligheter att ha

insyn i och påverka Världsbankens politik.

1994/95:U235 av Margitta Edgren och Conny Sandholm (fp) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär att SIDA får i uppdrag

att anpassa regelverket för bistånd så att en förening som ATS

kan erhålla bidrag.

1994/95:U236 av Georg Andersson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om arbetet för att åter uppnå 1-procentsmålet

beträffande u-landsbiståndet.

1994/95:U237 av Georg Andersson och Pär-Axel Sahlberg (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om statligt bistånd till partianknutna organ

för partiuppbyggnad i u-länder och i Central- och Östeuropa.

1994/95:U311 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bättre underlag för beslut vad gäller

internationellt utvecklingssamarbete,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om omdisposition av delanslagen under C 1.

Bidrag till internationella biståndsprogram,

3. att riksdagen beslutar att till utvecklingssamarbete under

C 2. Utvecklingssamarbete genom den nya myndigheten för

budgetåret 1995/96 anvisa ett reservationsanslag om

9 136 600 000 kr,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om delanslagen under anslaget C 2.

Utvecklingssamarbete genom den nya myndigheten,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en ny central biståndsmyndighet och att

regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen om

biståndsadministrationen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att den övergripande samordningen av

biståndsinsatser bör ligga på Utrikesdepartementet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att överväga en särskild enhet för

biståndspolitisk administration i södra Afrika,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett fortsatt övervägande av Nordiska

Afrikainstitutets organisation,

1994/95:U602 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av bistånd till det västsahariska

folket.

1994/95:U606 av Eva Zetterberg och Ragnhild Pohanka (v, mp)

vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om avbrytande av det tekniska samarbetet med

Marocko,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bistånd till det västsahariska folket.

1994/95:U611 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förberedelser för en Marshalliknande plan

för återuppbyggnad i f.d. Jugoslavien,

1994/95:U612 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att den bör utöka biståndet till Gaza och

Västbanken,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att den bör verka för att PLO och andra

biståndsmottagare i området får det bistånd som har blivit

utlovat så snabbt som möjligt,

10. att riksdagen anvisar medel för möten mellan palestinier

och israeler i Sverige,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att den bör verka för möten mellan

palestinier och israeler.

1994/95:U618 av Isa Halvarsson och Barbro Westerholm (fp) vari

yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bistånd till Marocko.

1994/95:U621 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om humanitär hjälp till inbördeskrigets

flyktingar från de kurdiska provinserna i Turkiet,

1994/95:U622 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige bör dra tillbaka sitt bistånd

till utbyggnaden av Bio Biofloden i Chile,

1994/95:U626 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om möjligt utvecklingssamarbete med Kuba.

1994/95:U627 av Björn Samuelson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stöd till oberoende medier och civila

organisationer i Bosnien,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en internationell återuppbyggnadsplan för

det forna Jugoslavien.

1994/95:U629 av Berit Löfstedt m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om svenska och internationella

biståndsinsatser,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stödet till palestinska

frivilligorganisationer,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utbildning för frigivna fångar,

1994/95:U631 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om humanitärt bistånd i enlighet med

Europarådets resolution den 28 juni 1991,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bistånd till demokrati, mänskliga

rättigheter och konfliktlösning om 10 000 000 kr till det

östtimoresiska folket,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om u-krediter till Indonesien.

1994/95:U635 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp, c, v, kds) vari

yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av svenskt bistånd till

flyktinglägren i norra Indien, Nepal och Ladakh.

1994/95:U636 av andre vice talman Görel Thurdin m.fl. (c, m,

fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att fastighetsbildning, fysisk

planering och lokala Agenda 21 tas med i biståndsprogrammen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Urban Management Program bör få

fortsatt stöd.

1994/95:U637 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om svenska u-landskrediter till Indonesien,

1994/95:K224 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att EU skall bli ledande i att värna

u-ländernas rätt till en ren miljö,

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att EU:s bistånd ges på grundval av

kriterier som mänskliga rättigheter, demokrati, marknadsekonomi

och effektivitet i biståndshanteringen,

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att EU beviljar utvecklingsländerna en

definitiv och snar skuldsanering utöver den som redan har skett,

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige tillsammans med andra

skandinaviska länder och Nederländerna bör förmå övriga

europeiska länder att öka sin biståndsandel av BNP från

nuvarande 0,42 % (1990) till den av FN rekommenderade nivån på

0,70 %,

34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att EU:s gemensamma jordbrukspolitik inte

får hämma u-ländernas export av livsmedel och jordbruksvaror,

1994/95:Sf611 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) vari yrkas

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att försök med flyktingutbildning inför

återresan till hemlandet ges redan i Sverige,

1994/95:Ub711 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett miljöuniversitet i Malmö,

1994/95:T225 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i internationella organ verkar

för att stoppa s.k. joint implementation och verkar för att

instifta internationella regler om att utländska företag inte

skall kunna flytta sina föroreningar till u-länder,

1994/95:Jo664 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att svenskt agerande skall främja

miljöutvecklingen i tredje världen,

1994/95:A802 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ge kvinnors inflytande över

utvecklingen i tredje världen högre prioritet i biståndet,

Utvecklingssamarbete i en föränderlig värld

Sammanfattning av propositionen (s. 38--42)

Regeringens politik för en sammanhållen utvecklingspolitik för

solidaritet, säkerhet och demokrati anges i propositionen på

följande sätt.

Senare års snabba omvärldsförändringar och växande ömsesidiga

beroenden tydliggör Sveriges regionala och globala gemenskap med

andra nationer. Mer än tidigare krävs en helhetssyn, en

sammanhållen svensk utvecklingspolitik för säkerhet, solidaritet

och demokrati. I dagens värld angår allt alla.

Stormaktsrivaliteten försvårade det internationella samarbetet

på område efter område. Det kalla krigets slut ger nya

möjligheter till global samverkan. Säkerhet kan inte längre

förstås som enbart staters säkerhet utan handlar om människors

livsvillkor i bred mening. Ju mindre det handlar om konflikter

mellan stater, desto mindre kan vi bygga säkerhet med militär

makt.

Kärnan i solidaritetens idé är de fattigas rätt till

människovärde, till frihet från armod och förtryck.

Utvecklingssamarbete handlar ytterst om alla människors lika

värde och om gemensam säkerhet. Säkerhet och solidaritet blir

därmed alltmer sammanflätade begrepp.

En av de stora politiska utmaningarna under kommande år är att

bygga en ny bred uppslutning kring behovet och inriktningen av

internationellt utvecklingssamarbete. Biståndet måste i högre

grad koncentreras till stöd för de fattigaste länderna och för

insatser som inte kan finansieras på annat sätt. Den

långsiktiga, fattigdomsorienterade inriktningen av det svenska

utvecklingssamarbetet skall förstärkas.

I tider av krympande resurser är det särskilt viktigt att

utvecklingssamarbetet bedrivs effektivt och målmedvetet. Den

komplicerade organisationsstrukturen i den nuvarande

biståndsadministrationen har försvårat ett samordnat agerande

för att möta nya utmaningar och prioriteringar. Regeringen har

därför initierat en konsolidering av de fyra

biståndsmyndigheterna i syfte att uppnå ökad effektivitet,

flexibilitet och tydlighet gentemot omvärlden. Därigenom kan ett

effektivare resursutnyttjande och bättre förutsättningar för

uppföljning och utvärdering uppnås.

Den nya biståndsmyndigheten skall ansvara för genomförandet av

det bilaterala samarbetet och delar av det multilaterala. Det

programmerade biståndet skall på sikt koncentreras till färre

länder. Långsiktigheten skall ökas bl.a. genom att

samarbetsavtal med länderna återinförs.

Afrika kommer att förbli den viktigaste kontinenten i det

svenska utvecklingssamarbetet. Regeringen avser att särskilt

uppmärksamma två frågeställningar: demokrati och politisk

utveckling samt säkerhet, utveckling och konfliktlösning, främst

i södra Afrika. Ett analys- och utredningsarbete kring dessa

båda frågor kommer att påbörjas snarast möjligt.

Utvecklingssamarbetet bör i ökad utsträckning inriktas på att

stärka demokratins ofta svaga strukturer och skyddet av de

mänskliga rättigheterna.

Samarbetet med Sydafrika, Kambodja och Västbanken/Gaza kommer

att intensifieras och i ökad utsträckning programmeras.

Biståndet till Kap Verde, Lesotho och senare även Botswana

kommer att övergå till andra mer ändamålsenliga former.

Konflikterna i det f.d. Jugoslavien måste få politiska

lösningar. Sverige vill bidra till framväxten av ett

demokratiskt samhällssystem, till rehabilitering och

återuppbyggnad samt genom stöd underlätta för bosniska

flyktingar som så önskar att återvända hem.

Att stärka kvinnors rättigheter är ett mål i sig och en nyckel

till både högre produktivitet och bättre social standard för

alla. Genom kvinnorna når man också barnen. Den breda syn på

befolkningsrelaterade frågor som framkom på den internationella

befolknings- och utvecklingskonferensen i Kairo i september 1994

är ett viktigt bidrag till möjligheterna att uppnå en hållbar

utveckling. Jämställdhet mellan kvinnor och män är av avgörande

betydelse för en hållbar befolkningsutveckling.

Medlemskapet i EU kommer att innebära nya uppgifter och

dimensioner för svenskt utvecklingssamarbete. Sverige kan i

EU-samarbetet ta till vara andras erfarenheter, men har också

mycket att ge. Det förutsätter att vi utnyttjar vårt medlemskap

aktivt och konstruktivt och i nära samarbete med likasinnade

unionsländer på biståndsområdet. Ett aktivt engagemang i EU

måste gå hand i hand med ett fördjupat globalt samarbete.

Reformarbetet inom det Nordiska FN-projektets ram skall

kraftfullt följas upp. Inom ramen för de förhandlingar som nu

startar om ytterligare påfyllnad av Världsbankens fond för

utlåning på mjuka villkor till de fattigaste länderna (IDA)

skall Sverige tillsammans med bl.a. övriga nordiska länder

aktivt verka för att bankens fattigdomsorienterade strategi får

ökat genomslag i verksamheten.

Beträffande utvecklingen i världen framhålls i propositionen

att levnadsnivåerna i u-länderna aldrig någonsin har stigit så

snabbt som under de senaste trettio åren. Livslängden har ökat

med drygt en tredjedel. Barnadödligheten har halverats och

läskunnigheten bland vuxna har ökat från drygt 40 % till drygt

60 %. Över 80 % av barnen börjar i skolan. Demokratin har

också gjort stora framsteg under det senaste årtiondet. För

första gången lever en övervägande del av världens befolkning i

länder där regeringarna är tillsatta efter fria val. Tillväxten

har i u-länderna som helhet under de senaste åtta åren bara

under ett år varit lägre än 4 %, medan i-länderna som grupp

bara ett år överskridit denna tillväxttakt. Variationen i

utvecklingen mellan olika länder är dock mycket stor.

I krisdrabbade länder har fattigdomen ofta ökat i hela

samhället. I länder med tillväxt är framstegen ojämnt fördelade.

Fattigdomen blir där alltmer koncentrerad till landsbygden,

särskilt dess avlägsna delar, till kvinnor och barn, till

handikappade och till minoriteter.

På längre sikt avtecknar sig väldiga utmaningar. Även om varje

par hädanefter inte får fler än två barn, kommer världens

befolkning år 2050 att uppgå till över tio miljarder människor.

Med all sannolikhet kommer dock antalet att vara långt högre.

Detta ställer frågan om hållbar utveckling i fokus. Även på

kortare sikt är miljöhoten mycket allvarliga i vissa länder.

Tillgången på brukbar mark och användbart vatten är i många

länder redan knapp.

Fattigdomen är mest utbredd i Afrika. Runt 60 % av

människorna i Afrika söder om Sahara lever i djup fattigdom.

Halva befolkningen är analfabeter. Ett av tio födda barn dör

före ett års ålder. Medellivslängden är 51 år. Den ekonomiska

tillväxten har under en längre tid varit alltför låg för att

kompensera befolkningstillväxten. Många länder brottas med tunga

skuldbördor. Samtidigt har länder som genomfört ekonomiska

reformer kunnat uppvisa en högre tillväxt.

I Asien har under trettio år BNP per capita i Ost- och

Sydostasien ökat med över 5 % per år. Denna utveckling har

också omsatts i förbättrade levnadsvillkor. En fjärdedel av

Asiens befolkning lever dock alltjämt i djup fattigdom, främst i

Sydasien. De utgör mer än hälften av jordens fattiga.

I Latinamerika fortsätter de ekonomiska reformer som

initierades i skuldkrisens spår, vilket har lett till kraftigt

ökande privata kapitalflöden och ekonomisk tillväxt.

Utvecklingen skiljer sig dock avsevärt mellan olika länder och

inom länder. 35 % av Latinamerikas befolkning lever i djup

fattigdom, till följd av en extremt ojämlik inkomstfördelning.

När det gäller det internationella biståndet redovisas i

propositionen att det totala nettoresursflödet till u-länderna

enligt DAC ökade från 153 miljarder år 1992 till 160 miljarder

US dollar år 1993, den högsta nivån någonsin. Ökningen förklaras

av en kraftig ökning av privata investeringar och ett

återupptagande av den kommersiella långivningen till främst

Asien, men också Latinamerika. Krisdrabbade, skuldsatta

låginkomstländer erhåller endast en försumbar andel av dessa

flöden. De är fortfarande mycket beroende av bistånd.

DAC-statistiken visar att de totala biståndsflödena minskade

med 10 % år 1993, från 61 miljarder till 55 miljarder

US dollar år 1992. Biståndets andel av de totala resursflödena

till u-länderna fortsätter således att minska. Samtidigt har den

andel som avsätts för långsiktigt utvecklingssamarbete minskat

till förmån för en ökad andel katastrofbistånd. USA, som varit

den störste biståndsgivaren, stod för omkring halva minskningen

i det totala biståndsflödet. Därmed blev Japan den största

givaren med utbetalningar på 11,3 miljarder US dollar. Sverige

innehade nionde plats med 1,75 miljarder dollar.

Biståndets andel av DAC-ländernas bruttonationalinkomst (BNI)

minskade från 0,33 % år 1992 till 0,29 % år 1993. En så låg

notering har inte gjorts mer än en gång (1973) sedan 1950-talet.

Endast Norge, Danmark, Sverige och Nederländerna uppfyllde FN:s

mål att minst 0,7 % av BNI skall avsättas till internationellt

utvecklingssamarbete i de industriellt utvecklade länderna.

Danmark uppnådde den högsta nivån med 1,03 % av BNI, medan

Sverige nådde 0,97 %.

Beträffande det svenska biståndet föreslår regeringen fr.o.m.

budgetåret 1995/96 att resurserna för internationellt

utvecklingssamarbete bibehålls nominellt oförändrade på 13 360

miljoner kronor per år t.o.m. budgetåret 1998. För budgetåret

1995/96 beräknas detta utgöra 0,87 % av BNI. Ambitionen är att

Sverige åter skall uppnå målet 1 % av BNI, när de

statsfinansiella förutsättningarna föreligger. Internationellt

kommer regeringen att med kraft fortsätta verka för uppfyllandet

av FN:s mål att i-länderna skall avsätta minst 0,7 % av BNI

till internationellt utvecklingssamarbete.

I syfte att förstärka fattigdomsinriktningen avser regeringen

att på sikt koncentrera det svenska utvecklingssamarbetet till

färre länder och att förstärka långsiktigheten i samarbetet.

Regeringen avser att även på det internationella planet verka

för ökad fattigdomsorientering.

Kreditvärdiga länder, som uppnått en relativt hög

utvecklingsnivå, bör inte erhålla omfattande gåvobistånd. Härmed

avses framför allt mer utvecklade länder i Ost- och Sydostasien

samt i Latinamerika. På sikt bör det långsiktiga gåvobiståndet

till dessa länder avslutas och samarbetet utvecklas i andra

former.

Fattiga, men kreditvärdiga, länder -- främst de stora

asiatiska länderna -- har under senare år erhållit ett starkt

ökat flöde av privata lån och investeringar. Biståndets relativa

betydelse för resursflödet har således minskat. Biståndet bör i

ökad utsträckning inriktas på överföring av kunskaper och

teknologi samt nyskapande insatser till förmån för socialt

eftersatta grupper. I många fall bör insatser för att stärka en

demokratisk utveckling vara prioriterade.

För fattiga, mindre kreditvärdiga länder ökar däremot behoven

av bistånd. I denna grupp finns flertalet svenska programländer.

Biståndsanslagen m.m.

Sammanfattning av propositionen (s. 73--76)

Det samlade biståndet för budgetåret 1995/96 föreslås uppgå

till 20 040 miljoner kronor, varav 13 360 miljoner kronor

avser juli 1995 t.o.m. juni 1996. Beloppet utgör en oförändrad

nominell nivå på årsbasis i relation till budgetåret 1994/95.

Detta uppskattas motsvara 0,87 % av BNI för budgetåret.

Regeringen avser att fortsatt verka för att Sverige, när

ekonomin så tillåter, åter avsätter en procent av BNI till

internationellt utvecklingssamarbete.

Vidare föreslås ökade avräkningar för kostnader för

flyktingmottagande i Sverige om 300 miljoner kronor per år. I

propositionen erinras om den av statsmakterna fastställda

principen att varje svenskt utgiftsområde som berörs av

EU-samarbetet skall bidra till finansieringen i proportion till

områdets andel av avgiften. Tillämpningen av denna princip på

biståndsramen ger en kostnad om 707 miljoner kronor per år

t.o.m. 1998 för det svenska bidraget till EU:s gemensamma

bistånd som finansieras över EG-kommissionens budget.

Biståndsramens avräkningar för bl.a. administrativa kostnader

och andra utgifter föreslås öka med 20 miljoner kronor

budgetåret 1995/96 och ytterligare 20 miljoner kronor

budgetåret 1998. Således begränsas utrymmet för verksamheten med

1 027 miljoner kronor budgetåret 1995/96 och 1 047 miljoner

kronor budgetåret 1998.

I propositionen redovisas att anslaget på det multilaterala

området har minskat med ca 3 %. Under den kommande

treårsperioden förutses dock betydande förändringar.

Det totala bilaterala biståndet föreslås minska med knappat

11 %. En koncentration sker till det landprogrammerade

samarbetet.

I propositionen föreslås en omstrukturering av anslagen under

littera C.

Reservationsanslaget C 1. Bidrag till internationella

biståndsprogram är oförändrat från föregående år.

Anslagsposterna därunder har dock indelats i tre grupper.

Under anslagsposten C 1.1. FN:s ekonomiska och sociala

verksamhet anvisas medel för basbudgetstöd till FN:s program och

fonder. Under anslagsposten C 1.2. Internationella

finansieringsinstitutioner anvisas medel för förhandlade bidrag

till Världsbanken och andra internationella

finansieringsinstitutioner. Under C 1.3. Övrigt multilateralt

samarbete anvisas bl.a. stöd till verksamhetsområden som inte är

kopplade till särskilda multilaterala organ eller som på annat

sätt skiljer sig från de ovan nämnda.

Reservationsanslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom den nya

myndigheten består av de tidigare sakanslagen C 2.

Utvecklingssamarbete genom Styrelsen för internationell

utveckling (SIDA), C 4. Stöd till ekonomiska reformer och

skuldlättnad, C 5. Utvecklingssamarbete genom Beredningen för

internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), C 7.

U-landsforskning genom Styrelsen för u-landsforskning (SAREC),

C 9. Näringslivsbistånd genom Styrelsen för internationellt

näringslivsbistånd (SwedeCorp) och Swedfund International AB

(med undantag för Swedfund International AB som består som

separat anslag, se nedan). Anslagsposterna har strukturerats så

att de föregående 27 landrelaterade anslagsposterna grupperats

till tre regionala anslagsposter.

Ramanslaget C 3. Den nya myndigheten utgör den nya

myndighetens förvaltningsanslag. Detta består av de tidigare

myndigheternas ramanslag.

Under reservationsanslaget C 4. Bidrag till EG:s gemensamma

bistånd anvisas bidragen till EG:s bistånd genom

Lomékonventionerna. I texterna om anslaget redogörs även för det

mot biståndsramen avräknade biståndet genom EG-kommissionens

gemensamma budget.

Förslagsanslaget C 5. Bidrag till Swedfund International

AB utgörs av den del av det tidigare reservationsanslaget för

bidraget till SwedeCorp och Swedfund International AB som rör

Swedfund International AB.

Ramanslaget C 6. Nordiska afrikainstitutet är oförändrat

från tidigare.

Reservationsanslaget C 7. Övrigt utgörs av verksamhet från

det tidigare anslaget C 13. Projektbistånd till vissa länder,

m.m. förutom anslagsposten C 13.1. Projektbistånd till vissa

länder, som upphör och stödet till organisationer under C 13.4.

Övrigt som överförs till C 2.5. Bistånd genom folkrörelser och

andra enskilda organisationer.

Anslagsbenämningar och anslagsbelopp framgår av följande

tabell (tusen kr):

1995/96 1995/96

12 mån 18 mån

C 1. Bidrag till internationella

biståndsprogram 3 175 000 4 762 500

C 2. Utvecklingssamarbete genom

den nya myndigheten 7 724 400 11 586 600

C 3. Den nya myndigheten och

Sandö U-centrum 413 277 619 916

C 4. Bidrag till EG:s gemensamma

bistånd 60 000 90 000

C 5. Swedfund International AB 1 1

C 6. Nordiska afrikainstitutet 6 055 9 083

C 7. Övrigt 48 887 73 331

Littera C 11 427 620 17 141 431

Avräkningar 1 932 380 2 898 569

EG gemensamma bistånd 707 000 1 060 500

Asylkostnader 965 000 1 447 500

Övriga biståndskostnader

under andra anslag 260 380 390 569

Biståndsramen totalt 13 360 000 20 040 000

Den beräknade utgiftsutvecklingen för Littera C.

Internationellt utvecklingssamarbete t.o.m. 1998 till följd av

tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års

budgetproposition är följande (miljoner kronor):

Utgift Anvisat Förslag varav Beräknad Beräknad

1993/94 1994/95 1995/96 beräknat besparing besparing

jul 95 - 1997* 1998*

jun 96

12 881,8 12 457,2 17 141,4 11 427,6 of -20

* -- Prisnivå 1995/96

Samtliga anslagsförslag i texterna under anslagen nedan avser

18 månader.

Enprocentsmålet, totalanslaget och anslagsstrukturen

Motionerna

Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokratiska samlingspartiet

och Vänsterpartiet framför motionsvis kritik mot regeringens

ställningstagande beträffande enprocentsmålet. Även Miljöpartiet

kritiserar regeringens ställningstagande, dock utan att framföra

ett formellt yrkande.

Kds uttalar i motion U206 yrkande 1 att en biståndsnivå på en

procent av BNI är rimlig också under nuvarande ekonomiska

åtstramning. Detta är, säger motionärerna, rimligt med tanke på

de stora svårigheter som många av våra samarbetsländer befinner

sig i men även med tanke på att omkring 40 % av biståndet går

tillbaka till Sverige i form av beställningar av varor och

tjänster.

I Centerpartiets kommittémotion U232 framhålls att kortsiktiga

egenintressen lätt får företräde framför långsiktiga gemensamma

intressen. Det är därför särskilt viktigt att värna om

biståndsanslagets nivå. Motionärerna påpekar också att

biståndsmottagarna förutom effekterna av nedskärningen även får

ta konsekvenserna av kronans minskade internationella köpkraft.

Den av regeringen föreslagna minskningen av biståndet är enligt

motionen allvarlig både med hänsyn till konsekvenserna för de

svenska biståndsinsatserna och till vår trovärdighet när vi vill

försöka att få andra länder att ta ett större ansvar för de

globala utvecklingsproblemen (yrkande 14).

I partimotionen U209 från Folkpartiet liberalerna anför

motionärerna att de håller fast vid enprocentsmålet för det

totala svenska u-landsbiståndet. Detta är, sägs det, ett

moraliskt grundat åtagande mot de fattiga länderna som åter bör

uppfyllas snarast möjligt. Något formellt förslag härom har dock

inte väckts.

Vänsterpartiet anser enligt motion U231 yrkande 1 att

enprocentsmålet skall vara återställt till en procent av BNI år

1998.

I motion U236 (s) uttalas att saneringen av svensk ekonomi

kräver drastiska besparingar på olika områden. Det är då viktigt

att bördorna fördelas så rättvist som möjligt. U-ländernas

medborgare som tillhör världens fattigaste har enligt

motionärerna inte utrymme för besparingar. Motionärerna anser

därför att riksdagen årligen bör pröva och avgöra biståndets

storlek utifrån de förutsättningar som då föreligger.

I motion U216 (s) erinras om att en miljard människor kan

betraktas som absolut fattiga. Motionären anför att dagens

världsproblem har lett fram till helt orimliga ekonomiska

strukturer. Det internationella kapitalets makt, den

osolidariska världshandeln, skuldkrisen samt den rika världens

jakt efter mera makt och resurser förstärker hela tiden de

felaktiga strukturerna. Han anser beträffande nivån på det

svenska biståndet att målsättningen bör vara att enprocentsmålet

bör vara uppnått senast år 1998. Vidare menar motionären att det

såväl internationellt som nationellt krävs att en ny ekonomisk

modell utformas som för oss bort från materialism, ekonomism och

miljöproblem.

I motion U203 framhåller Moderata samlingspartiet att svenskt

bistånd måste vara effektivt -- det gagnar mottagarländerna

bäst. Vi måste därför lära oss att utvärdera effekterna i form

av uppnådda resultat, snarare än i förbrukade pengar. Det

svenska enprocentsmålet leder i sammanhanget tankarna fel.

Medelsförbrukningen är inte det primära i sammanhanget, utan den

avveckling av fattigdom som vi bidrar till, säger motionärerna

(yrkande 17).

Den i propositionen föreslagna ökningen av avräkningen av

asylkostnaderna avvisas i motionerna U206 (kds) yrkande 8, U209

(fp) yrkande 15 och U232 (c) yrkande 18. Även Vänsterpartiet

yrkar i motion U231 yrkande 9 avslag på regeringens förslag.

Folkpartiet går i motion U209 emot regeringens förslag om en

nominellt oförändrad nivå för biståndsramen. Motionärerna

föreslår att biståndsramen för budgetåret 1995/96 skall höjas

med totalt 600 miljoner kronor, vari ingår en minskad avräkning

av asylkostnader om 300 miljoner kronor. I motionen förordas

också att biståndsnivån bör höjas framöver under åren 1997 och

1998. I motionen förordas att biståndet skall höjas med 50

miljoner kronor för budgetåret 1997 och med ytterligare 50

miljoner kronor budgetåret 1998 (yrkandena 16 och 17).

I motion U231 föreslår Vänsterpartiet en ökning av

biståndsramen med 860 miljoner kronor för budgetåret 1995/96

(yrkande 8).

Förslag som rör anslagsstrukturen förs fram i motion U233 (mp)

och där föreslås att en särskild fond för miljöinsatser skall

inrättas. Fonden skall via ett särskilt anslag på budgetanslag

inom C-anslaget tillföras 1 miljard kronor. Fonden skall stödja

angelägna projekt bl.a. ekologiskt jordbruk, småskaliga projekt

med resurssnål teknik och stöd till kvinnor (yrkande 13 delvis).

I motion U232 (c) för motionärerna fram kritiska synpunkter på

den roll som landprogrammen haft i biståndsanslagens uppbyggnad.

En given biståndsnivå i ett visst land har, säger motionärerna,

lätt kommit att uppfattas som en rättighet för det landet och en

sänkning som en ovänlig handling från svensk sida. Motionärerna

förordar att anslagsstrukturen skall utgå från anslagens

ämnesvisa ändamål. Ur dessa anslag får sedan medel tas i anspråk

för att skapa landprogram för olika länder (yrkande 13).

Utskottet

Som en följd av de senaste årens betydelsefulla förändringar i

vår omvärld har det svenska utvecklingssamarbetet ställts inför

nya problem och utmaningar. Viss förskjutning av tyngdpunkt och

prioriteringar har skett. Ökad vikt läggs vid förändringar i

utvecklingsländernas samhällsstrukturer. Insatser för

kompetensutveckling -- inte minst på det rättsliga området --

och institutionsuppbyggande ges större utrymme i biståndet.

Jämställdhetsaspekten genomsyrar hela biståndsverksamheten.

Att bekämpa fattigdomen i de fattigaste länderna har varit och

är alltfort det övergripande målet för vårt

utvecklingssamarbete. Med skrämmande tydlighet har framgått att

denna fattigdom ger upphov till konflikter som utgör hot mot

fred och säkerhet. Utvecklingssamarbetet kan därför också ses

som ett viktigt inslag i vår säkerhetspolitik. Det gäller att i

första hand förhindra att väpnade konflikter bryter ut både

mellan och inom stater. Här kan utvecklingssamarbetet spela en

viktig roll. Det krävs dock nytänkande såväl vad gäller

förhållandet mellan katastrofbistånd och övrigt bistånd som

mellan humanitära insatser och insatser för att angripa

grundorsakerna till katastrofer.

Medlemskapet i Europeiska unionen kommer att innebära nya

uppgifter för svenskt utvecklingssamarbete. Medlemskapet ger

Sverige möjlighet att delta i och direkt påverka inriktningen av

ett bistånd som är dubbelt så stort som den svenska

biståndsbudgeten och som täcker ett stort antal områden och mer

än 100 länder. EU:s biståndsmål och prioriteringar stämmer i

betydande utsträckning överens med de svenska.

I propositionen föreslås att resurserna för internationellt

utvecklingssamarbete skall bibehållas nominellt oförändrade på

13 360 miljoner kronor per år t.o.m. budgetåret 1998.

Regeringens förslag är en följd av statsmakternas beslut om

vissa ekonomisk-politiska åtgärder hösten 1994 (prop.

1994/95:25, FiU1, rskr 145 och 146). Biståndet för budgetåret

1995/96 torde därmed motsvara 0,87 % av BNI enligt den

beräkning av BNI som förelåg vid budgetpropositionens

framläggande.

I kostnaderna för det samlade biståndet inräknas även

avräkningar för EG:s gemensamma bistånd, asylkostnader och

biståndskostnader under andra anslag. Den totala biståndsramen

beräknas i propositionen uppgå till 20 040 miljoner kronor för

den 18 månaders period som budgetåret 1995/96 omfattar. Enligt

förslaget i propositionen skall avräkningen för asylkostnader

uppgå till 1 447,5 miljoner kronor vilket på 12 månaders basis

innebär en ökning med 300 miljoner kronor. Avräkningarna för den

del av EU:s bistånd som finansieras över EG-kommissionens budget

uppgår till 1 060,5 miljoner för budgetåret 1995/96.

Enprocentsmålet för biståndet bör enligt motionerna U206

(kds), U209 (fp), U232 (c) och U236 (s) ligga fast. I motion

U231 (v) föreslås att enprocentsmålet skall vara återställt år

1998. Enligt motion U216 (s) bör målsättningen vara att

enprocentsmålet uppnås senast år 1998. Enligt motion U203 (m)

bör målsättningen för biståndet inte formuleras i procenttal.

Även den i propositionen föreslagna höjningen av avräkningen

av asylkostnader avvisas i motionerna U206 (kds), U209 (fp),

U231 (v) och U232 (c).

Motionsyrkanden som i allt väsentligt överensstämmer med de nu

föreliggande tog utskottet ställning till i december 1994 i

samband med behandlingen av regeringens förslag om åtgärder för

att förbättra ekonomin. I sitt yttrande UU3y till

finansutskottet konstaterade utskottet att hänsyn till läget i

den svenska ekonomin och inte minst då det statsfinansiella

läget nödvändiggör kraftfulla besparingsåtgärder på en rad

områden. Vidare anförde utskottet följande.

Regeringens mål är att, så snart Sveriges ekonomi så tillåter,

successivt återgå till ett u-landsbistånd som motsvarar 1 % av

BNI.

Utskottet menar att kunskapen om och stödet för

enprocentsmålet är väl befäst i riksdagen och den allmänna

opinionen. Samtidigt är en återgång till enprocentsnivån också

en internationellt betydelsefull symbolfråga, varför den även av

det skälet bör prioriteras. Det är dock inte möjligt att på

förhand säga när detta låter sig göra.

Utskottet konstaterar att riksdagen inför varje budgetår under

den aktuella perioden bl.a. har att ta ställning till de

anslagsmässiga konsekvenserna av den i den nu aktuella

propositionen föreslagna inriktningen och omfattningen av

utgiftsbegränsningarna, till hur de kommer att fördelas "inom

anslagen för säkerhet" samt till hur de i propositionen

förutskickade effektiviseringsåtgärderna genom samordning

föreslås komma att bli genomförda. Utskottet utgår från att den

i propositionen angivna biståndsramen justeras med hänsyn till

att ett av budgetåren under prioden kommer att uppgå till 18

månader.

Utskottet har under rådande omständigheter ingen invändning

mot att ytterligare avräkning sker med 300 miljoner kronor

avseende asylkostnader.

Utskottet finner inte skäl att med anledning av nu

föreliggande motionsyrkanden ändra uppfattning. Utskottet vill

också framhålla att regeringen i budgetpropositionen klart

uttalar sin avsikt att fortsatt verka för att Sverige, när

ekonomin så tillåter, åter skall avsätta en procent av BNI till

internationellt utvecklingssamarbete. Förslaget i propositionen

om en oförändrad budgetram för biståndet skall enligt utskottets

mening ses som ett led i regeringens strävan att stärka den

svenska ekonomin och därmed kronans värde. Deprecieringen av den

svenska kronan år 1992 innebar att värdet av det svenska

biståndet minskade med ca 20 %.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet

motionerna U203 (m) yrkande 17 (delvis), U206 (kds) yrkande 1,

U209 (fp) yrkande 17 (delvis), U231 (v) yrkande 1 och U232 (c)

yrkande 14. Utskottet finner motionerna U236 (s) och U216 (s)

besvarade med vad som anförts.

Utskottets ovan refererade ställningstagande vid behandlingen

av regeringens förslag till besparingar i proposition 1994/95:25

innebar att en höjning av avräkningen för asylkostnader med 300

miljoner kronor godtogs. Med hänvisning härtill tillstyrker

utskottet det här aktuella förslaget till avräkning och

avstyrker motionerna U206 (kds) yrkande 8, U209 (fp)

yrkande 15, U231 (v) yrkande 9 och U232 yrkande 18.

Regeringens förslag beträffande biståndsramen godtas i motion

U203 (m). Motionärerna diskuterar biståndsanslagen och vill att

riksdagen i ett uttalande till regeringen skall ställa sig bakom

deras synpunkter om att medelsförbrukningen inte är det primära

i biståndssammanhang. Det viktiga är i stället i vad mån

biståndet bidrar till avveckling av fattigdom.

Utskottet vill erinra om att det råder allmän enighet om att

det övergripande målet för det svenska utvecklingssamarbetet är

att höja de fattiga folkens levnadsnivå. I propositionen

framhålls att den långsiktiga fattigdomsorienterade inriktningen

av det svenska utvecklingssamarbetet skall förstärkas. Utskottet

kommer i det följande att ta upp förslag som rör effektivitet

och samordning i biståndet. Utskottet är inte berett att föreslå

någon riksdagens åtgärd med anledning av motion U203 (m)

yrkande 17 (delvis). Motionen i ifrågavarande del avstyrks

sålunda.

I motion U232 (c) kritiseras den roll som landprogrammen haft

i uppbyggnaden av biståndsanslagen. Motionärerna anser att

anslagsstrukturen skall utgå från anslagens ämnesvisa ändamål.

SIDA påpekar i sin anslagsframställning att det

landdestinerade biståndet har sjunkit under senare år, såväl i

absoluta tal som i andel av hela det bilaterala biståndet. SIDA

anser dock att det landdestinerade biståndet är viktigt eftersom

det underlättar för mottagarländerna att planera och ta ansvar

för sin utveckling på längre sikt.

Utskottet delar denna uppfattning och avstyrker motion U232

yrkande 13.

Enligt motion U233 (mp) bör en särskild fond för miljöinsatser

inrättas. Fonden skall via ett särskilt anslag på budgeten

tillföras en miljard kronor.

Projekt på miljöområdet av bl.a. det slag som nämns i motionen

kan få stöd från olika anslag. Utskottet är inte berett att

föreslå att en särskild miljöfond skall inrättas och avstyrker

alltså motion U233 yrkande 13 i berörd del.

Utskottet behandlar i det följande förslagen i propositionen

beträffande biståndsanslagen och därtill anknutna

motionsförslag. Avslutningsvis tar utskottet ställning till

regeringens förslag till den totala biståndsramen och

motionsyrkanden om höjning respektive sänkning av denna.

Utskottet tar i detta sammanhang upp redovisningen i

propositionen av avräkningarna för flyktingmottagande, bidrag

till EU:s gemensamma bistånd och avräkningar för bl.a.

administrativa kostnader och andra utgifter. I propositionen

föreslås att avräkningarna för flyktingmottagande ökar med 300

miljoner kronor.

Utskottet vill framhålla att denna avräkning är en uppskattad

kostnad för utgifter för flyktingmottagning under flyktingarnas

första år enligt DAC:s regler. Den grundar sig sannolikt på de

höga kostnader som den mycket stora asyltillströmningen från

ex-Jugoslavien under år 1993 förde med sig. Eftersom

tillströmningen av asylsökande av olika skäl har minskat

kraftigt innebär detta att anslaget inför nästa budgetår kan

antas rymma ett betydande utrymme som bör kunna räknas biståndet

till godo.

Vidare föreslås i propositionen att 707 miljoner kronor

avsätts för det svenska bidraget till EU:s gemensamma bistånd

som finansieras över EG- kommissionens budget samt att

avräkningar för bl.a. administrativa kostnader och andra

utgifter ökas med 20 miljoner kronor budgetåret 1995/96

(beräknat på 12 månader) och ytterligare 20 miljoner kronor

budgetåret 1998. Avräkningarna under budgetåret 1994/95 uppgår

till 902,8 miljoner kronor. De i propositionen redovisade

förslagen innebär att avräkningar under budgetåret 1995/96 skall

uppgå till 1929,8 miljoner kronor för tolvmånadersperioden 1

juli 1995--30 juni 1996 och till 2 894,7 miljoner kronor för

artonmånadersperioden 1 juli 1995--31 december 1996. I

propositionen har i tabeller på s. 14 respektive s. 76

avräkningar felaktigt redovisats till 1 932 380 000 kr och

2 898 569 000 kr för tolv- respektive artonmånadersperioden.

Till följd av felräkningen har utgiftsutrymmet under Littera C

Internationellt utvecklingssamarbete blivit 3 869 000 kr för

litet.

Enligt vad utskottet inhämtat avser regeringen att i

kompletteringspropositionen återkomma och justera detta belopp.

Mål och medel i det svenska utvecklingssamarbetet

Sammanfattning av propositionen (s. 42--48)

Det överordnade målet för det svenska utvecklingssamarbetet är

att höja de fattiga folkens levnadsnivå. I begreppet levnadsnivå

innefattas människors möjligheter att på ett förutsägbart och

säkert sätt livnära sig, att ha god hälsa och tillgång till

utbildning och annan social service.

De av riksdagen fastslagna målen -- svenskt

utvecklingssamarbete skall bidra till resurstillväxt, ekonomisk

och politisk självständighet, ekonomisk och social utjämning,

demokratisk samhällsutveckling samt en framsynt hushållning med

naturresurser och omsorg om miljön -- kompletterar och

förstärker varandra i det övergripande syftet att minska

fattigdomen och skapa rättvisare levnadsvillkor för fattiga

människor.

Misshushållningen med kvinnliga resurser och kvinnors svaga

ställning utgör allvarliga hinder för u-ländernas utveckling.

För att betona dessa frågor i det internationella

utvecklingssamarbetet avser regeringen att tillsammans med

riksdagspartierna se över de biståndspolitiska

målformuleringarna. Utvecklingssamarbetet skall främja ökad

jämställdhet mellan kvinnor och män.

En ökad samsyn på vilka faktorer som är av betydelse för

ekonomisk tillväxt har vuxit fram under det senaste årtiondet,

bl.a. tack vare erfarenheterna från ett antal u-länder, många i

östra Asien, som lyckats i sina utvecklingsansträngningar. För

att uppnå varaktig ekonomisk tillväxt krävs investeringar, en

legitim politisk ledning, effektiv statsförvaltning och ett

fungerande rättssystem.

Erfarenheten visar att nivån på det inhemska sparandet är av

avgörande betydelse för tillväxttakten. I så gott som alla

u-länder är dock det inhemska sparandet otillräckligt för

nödvändiga investeringar. Dessa måste därför delvis finansieras

med utländskt kapital, dvs. privata flöden eller bistånd i form

av gåvor eller förmånliga krediter.

Erfarenheten visar att i de u-länder som lyckats i sina

utvecklingsansträngningar synes höjningen i tillväxttakten i

många fall ha föregåtts av satsningar på breda, grundläggande

utbildnings- och hälsoprogram.

En effektiv användning av resurser kommer oftast till stånd

där marknader tillåts existera utan inblandning från staten. Men

då marknader saknas, eller inte uppfyller sin funktion på ett

effektivt sätt, finns det skäl för staten att intervenera, t.ex.

på miljöområdet.

Länder som uppnått ekonomisk tillväxt har i flertalet fall

stimulerat sin export och i högre omfattning än andra u-länder

fört en relativt sett öppen och liberal utrikeshandelspolitik.

Insatser som ökar u-länders deltagande i världshandeln är därför

viktiga beståndsdelar i en samlad u-landspolitik.

Jordbrukssektorn är den viktigaste sektorn i flertalet u-länder

och den sektor i vilken flest människor är sysselsatta. En

politik måste föras som samtidigt ger jordbruket förutsättningar

att öka sin produktion, som skapar sysselsättning och främjar

miljömässigt hållbara produktionssätt.

Erfarenheten visar att det inte behöver råda motsättning

mellan åtgärder som syftar till att skapa ekonomisk tillväxt och

åtgärder som syftar till att skydda miljön. Ökad integration av

miljöhänsyn i åtgärder som syftar till att åstadkomma ekonomisk

tillväxt är dock påkallad.

Många exempel finns som visar att hög befolkningstillväxt

försämrar möjligheterna att uppnå tillväxt i per capita-termer.

Detta beror inte bara på att tillgängliga resurser måste delas

på fler, utan i många fall även på att befolkningstillväxten i

sig kan ha negativa effekter på miljö och naturresurser.

Fattigdomens spridning och djup i ett land bestäms inte bara

av hur mycket resurser som finns att tillgå per individ i

ekonomin utan också av hur resurserna är fördelade.

Regeringen betonar att utvecklingspolitiken måste utgå från de

förutsättningar som råder i respektive land och anpassas

varefter dessa förändras samt att sammansättningen av åtgärder

på motsvarande sätt måste vara flexibel och förändras i takt med

förutsättningarna.

Regeringen framhåller att stöd till den demokratiska

utvecklingen och skyddet av mänskliga rättigheter är av central

betydelse.

När det gäller det långsiktiga utvecklingssamarbetet i de

fattigaste samarbetsländerna betonar regeringen behovet av att

på djupet belysa fattigdomens orsaker inte bara på landnivå utan

även på målgruppsnivå. Regeringen avser att återkomma till

riksdagen om arbetet med dessa frågor.

En förutsättning för utvecklingssamarbetet är mottagarlandets

ansvarstagande för den egna utvecklingen. Viktigt är också att

mottagarlandet uppfyller vissa förutsättningar avseende

mänskliga rättigheter, demokrati, ekonomisk politik m.m. och att

givare och mottagare är överens om dessa förutsättningar. Dialog

och förtroende mellan givare och mottagare är därför nödvändigt.

Avvikelser från överenskomna förutsättningar bör tas upp i

dialogen men också, om nödvändigt, påverka utbetalning av

bistånd.

I propositionen framhålls att givarna måste avstå från alltför

mångskiftande och detaljerade krav. Ökad koncentration och

samordning är förutsättningar för att mottagarna skall ha

möjlighet att samarbeta effektivt med givarna. Biståndsformer

som sektorstöd och programbistånd, vilka ofta är mer

lättadministrerade för både givare och mottagare, kräver dock

ökad samverkan och samsyn i analys och uppföljning.

I propositionen uttalas att vad som händer i u-länderna angår

oss direkt. Biståndet bygger på en bred förankring i det svenska

samhället. Solidariteten med fattiga människor är grunden för

bistånd. Biståndets resultat är också en central fråga för

biståndsopinionen. Regeringen och biståndsförvaltningen bör

genom saklig information stimulera intresse och bygga upp insikt

om frågornas natur och vikten av vårt bidrag.

Vidare framhålls att erfarenheter och resurser i hela det

svenska samhället har en mycket viktig uppgift i den snabba

moderniserings- och utvecklingsprocess som pågår i u-länderna,

oavsett om kunskapsöverföringar och samarbete finansieras av

bistånd, tar formen av handel och direktinvesteringar eller av

annat utbyte. Biståndets katalytiska roll ökar. Regeringen

kommer att verka för att den svenska resursbasen utnyttjas i det

internationella utvecklingssamarbetet.

Återflödet till svenskt näringsliv av det stora svenska stödet

till multilaterala organisationer har varit litet.

EU-kommissionens biståndsverksamhet är därtill en helt ny

marknad för svenskt näringsliv. Regeringen kommer att verka för

att förbättra svensk kunskap om och tillträde till dessa

marknader.

Motionerna

I motion U203, yrkande 1, framhåller Moderata samlingspartiet

att det svenska biståndet skall inriktas på att bidra till att

fattigdomen utrotas. Biståndet kan och bör koncentreras till de

strategiskt mest betydelsefulla insatserna. De utvecklade

marknadsekonomierna har ansvar för att stödja och hjälpa

utvecklingen i de fattigare länderna.

I samma motion, yrkande 6, förordar motionärerna att svenskt

bistånd inte bör utgå till länder med mycket hög andel bistånd i

relation till bruttonationalprodukten (BNP). Mycket tyder enligt

motionärerna på att ett land inte bör få mer bistånd än högst ca

10 % av BNP. Vi måste lära oss att utvärdera effekterna i form

av uppnådda resultat, snarare än i förbrukade pengar. Vidare

framhåller de den betydelsefulla roll som Världsbanken och

Internationella valutafonden haft för den ekonomiska

utvecklingen i vissa länder, bl.a. i Asien, genom att ställa

villkor för sin bidragsgivning. Sveriges insatser i form av

gåvobistånd till olika former av produktion bör enligt

motionärerna vara mycket begränsade och skall administreras av

Världsbanken och Internationella valutafonden (yrkande 11).

I motion U206 framhåller Kristdemokratiska samlingspartiet att

u-ländernas möjlighet att delta i världshandeln har avgörande

betydelse för deras förmåga att skapa egna resurser för sin

utveckling och för att komma ur den ekonomiska krisen. Inte

minst viktigt är det, säger motionärerna, att utveckla de

fattiga ländernas förvaltningar och samhällsinstitutioner för

att dessa länder skall kunna utveckla och föra en god ekonomisk

politik (yrkande 12).

Folkpartiet liberalerna anger i motion U209 ett antal

riktlinjer som bör ingå i ett kvalitetsprogram för det svenska

u-landsbiståndet. Biståndet måste bidra till att krympa

byråkratin och effektivisera statsapparaten i många afrikanska

mottagarländer. En viktig uppgift blir att hjälpa dessa stater

att skapa institutionella ramar såsom lagstiftning på det

ekonomiska området. Härigenom skapas förutsättningar för att

marknadsekonomin skall kunna utvecklas. Programstödet måste

kombineras med kunskapsöverföring för att stärka utvecklingen av

marknadsekonomiska institutioner som en ansvarsfull

statsförvaltning i mottagarländerna.

Vidare anser motionärerna att biståndet måste koncentreras

till färre antal stater och till färre antal projekt i

samarbetet med varje enskilt mottagarland (yrkandena 1 och 4).

Motionärerna för fram en rad synpunkter och förslag om

biståndspolitikens utformning (yrkandena 5--7 och 10). Biståndet

bör i större utsträckning än för närvarande ges till hela

program och i mindre utsträckning till enstaka projekt.

Biståndet kan ges i form av betalningsbalansstöd eller

programstöd till hela sektorer som hälsovård eller

primärutbildning. En sådan inriktning på stödet skulle motverka

s.k. biståndsbombardemang, dvs. att mottagarländer med i regel

svaga förvaltningar får ett stort antal biståndsprojekt

finansierade av många givare. Vidare borde enligt motionärerna

en ökad samordning mellan olika givare komma till stånd.

Biståndet bör så långt möjligt ges i former som inte leder till

snedvridning av mottagarländernas ekonomier. Krav bör alltid

ställas på motvärdesbetalningar till u-landets statsbudget från

mottagarna av valuta. Subventioner av produktion skall inte

förekomma. Bindning av bistånd till krav på inköp i Sverige

skall i princip inte förekomma. Motionärerna understryker att

biståndet skall vara hjälp till självhjälp. Det biståndsberoende

som flera afrikanska länder har fastnat i måste bekämpas bl.a.

genom insatser som bidrar till att inhemska resurser

mobiliseras. Principen om hjälp till självhjälp sätter

kunskapsutveckling och kunskapsöverföring i centrum, sägs det.

I motion U233 framhåller Miljöpartiet att det "avtal om

hållbar utveckling" som förekommer i det holländska biståndet

bör prövas i det svenska biståndet. Tanken att ett i-land och

ett u-land gemensamt utvecklar ett samarbete om utveckling och

miljö med kunskap och erfarenhetsutbyte ligger enligt

motionärerna väl i linje med Miljöpartiets utgångspunkter: att

ansvaret för tillståndet i världen är gemensamt liksom även

arbetet med att lösa problemen (yrkande 2).

Ett bättre underlag från regeringen för riksdagens beslut om

biståndsanslagen efterlyses i motionerna U231 (v) yrkande 20 och

U311 (m) yrkande 1. Enligt den sistnämnda motionen är det

oacceptabelt att budgetpropositionen lämnar en så knapphändig

bild av underlaget för äskandena i biståndsbudgeten.

Motionärerna hänvisar till tidigare praxis med en detaljerad

redovisning som lämnades i en bilaga till budgetpropositionen

"Svenskt bistånd". I motion U231 understryks att redogörelserna

i budgetpropositionen är mycket knapphändiga, och det sätts i

fråga om de räcker som beslutsunderlag för riksdagen.

I motion U231 yrkande 2 tar Vänsterpartiet upp frågan om nya

sätt för att finansiera bistånd, bl.a. genom internationella

skatter och avgifter i enlighet med förslag från UNDP.

Motionärerna erinrar också om andra finansieringsförslag som

sänkning av militärutgifter med tre procent eller en skatt på

internationella spekulativa kapitalrörelser. Motionärerna anser

att Sverige bör agera i FN, Världsbanken och Europeiska unionen

för att få fram sådana nya källor för utvecklingsbistånd.

Vidare anser Vänsterpartiet att biståndspolitiken måste ses som

ett viktigt instrument i säkerhetspolitiken. Det är, säger

motionärerna, betydligt billigare än de katastrofinsatser som

blir nödvändiga när de konfliktförebyggande komponenterna i

säkerhetspolitiken negligerats (yrkande 3).

Utskottet

Att höja de fattiga folkens levnadsnivå är det av riksdagen

fastlagda övergripande målet för den svenska biståndspolitiken.

Inom denna ram skall biståndet bidra till resurstillväxt,

ekonomisk och social utjämning, en demokratisk

samhällsutveckling samt en framsynt hushållning med

naturresurser och omsorg om miljön. Dessa mål utgör en enhet. De

förstärker och kompletterar varandra i syfte att åstadkomma en

höjd levnadsstandard och rättvisare levnadsvillkor för fattiga

människor.

Utskottet konstaterar att det råder allmän enighet om dessa

övergripande biståndspolitiska mål. Förslagen i de motioner som

utskottet behandlar i detta sammanhang tar upp vissa aspekter på

den svenska biståndspolitiken. I allt väsentligt föreligger ett

brett samförstånd om inriktningen och genomförandet av

biståndspolitiken.

Utskottet vill särskilt betona den av riksdagen fastlagda

fattigdomsinriktningen av det svenska biståndet. Biståndet måste

koncentreras till stöd till de fattigaste länderna och till

insatser som inte kan finansieras på annat sätt. Inget land har

på ett väsentligt sätt kunnat minska fattigdomen utan en längre

period av ekonomisk tillväxt. En grundläggande förutsättning

härför är att det råder fred. För att uppnå varaktig ekonomisk

tillväxt krävs investeringar samt en politisk ledning som har

legitimitet och som har en kompetent statsförvaltning och ett

trovärdigt regelverk till sitt förfogande. Ett utbyggt och väl

fungerande utbildningsväsende är också en viktig faktor.

Erfarenheter har visat att tillgång till utbildad arbetskraft är

av stor betydelse för tillväxttakten i ekonomin.

Utskotttet anser att en effektiv användning av resurser kan

åstadkommas i en marknadsekonomi med ett utbyggt rättssystem

vilket är en förutsättning för att marknadsekonomin skall kunna

fungera. Men då marknader saknas eller inte uppfyller sin

funktion på ett effektivt sätt finns det skäl för staten att

intervenera. Detta gäller t.ex. inom miljöområdet. Ökad

integration av miljöhänsyn i åtgärder som syftar till att

åstadkomma ekonomisk tillväxt är påkallad.

För att biståndet skall bli verkningsfullt måste det samverka

med mottagarländernas egna ansträngningar. Utskottet delar

regeringens uppfattning att biståndsgivningen skall ta hänsyn

till hur demokratin utvecklas, hur mänskliga rättigheter

respekteras, hur den ekonomiska politiken och marknadsekonomin

fungerar och hur effektivt biståndsresurserna används i

mottagarländerna. Det är härvidlag viktigt med en förtroendefull

dialog mellan givare och mottagare och att båda parter är

överens om dessa förutsättningar. Avvikelse från överenskomna

förutsättningar bör tas upp i dialogen men ockå om nödvändigt

påverka utbetalning av bistånd.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen på

sikt avser att koncentrera det svenska utvecklingsarbetet till

färre länder och att förstärka långsiktigheten i samarbetet.

Kreditvärdiga länder som uppnått en relativt hög utvecklingsnivå

skall inte erhålla omfattande gåvobistånd. För fattiga men

kreditvärdiga länder har biståndets relativa betydelse för

tillgång på kapital minskat. Biståndet till dessa länder bör i

ökad utsträckning inriktas på överföring av kunskaper och

teknologi. Gåvobistånd bör i första hand lämnas till fattiga,

mindre kreditvärdiga länder.

Utskottet vill för sin del understryka att det är viktigt att

biståndet i större utsträckning än vad som för närvarande är

fallet koncentreras till färre antal insatser. Koncentration

till färre antal biståndsprojekt och ökad givarsamordning är

åtgärder som torde underlätta för mottagarländerna att effektivt

kunna självständigt hantera resurser som tillkommer genom

biståndet.

Med anledning av vad som anförs i motion U209 (fp) om att

biståndet i princip skall vara obundet, dvs. att krav på inköp i

Sverige inte skall förekomma, vill utskottet påpeka att det

svenska biståndet baseras på principen om att frihandel och

effektiv konkurrens ger bäst utbyte för de resurser som avsätts.

Den andel av biståndet som formellt är bunden till upphandling i

Sverige är liten. I ett internationellt perspektiv är

bindningsgraden i det svenska biståndet låg. Det kan nämnas att

inom OECD pågår en diskussion som syftar till en överenskommelse

om global avbindning av biståndet.

Utskottet vill understryka att det är angeläget att Sverige

aktivt verkar för att en sådan överenskommelse kan komma till

stånd.

Med det ovan anförda får motionerna U206 (kds) yrkande 12 och

U209 (fp) yrkandena 1, 4--7 och 10 anses besvarade.

I motion U203 (m) för motionärerna fram förslag om åtgärder

som särskilt bör beaktas i biståndspolitiken. Motionärerna vill

att riksdagen skall göra en framställning till regeringen om att

biståndspolitikens huvudsakliga inriktning skall vara att bidra

till utrotning av den absoluta fattigdomen. Detta sker enligt

motionärerna bäst genom att rättsstaten och marknadsekonomin

befästs även i u-länderna (yrkande 1). Vidare föreslås att

riksdagen skall besluta att svenskt bistånd inte skall utgå till

länder med mycket hög andel bistånd i relation till

bruttonationalprodukten. Motionärerna hävdar att vissa länders

ekonomi är så beroende av bistånd att deras tillväxttakt har

skadats (yrkande 6). Ytterligare ett förslag går ut på att

biståndet genom Världsbanken och Internationella valutafonden på

sikt bör ökas (yrkande 11).

Det övergripande målet för svensk biståndspolitik är att höja

de fattiga folkens levnadsnivå och alltså i görligaste mån

minska fattigdomen i u-länderna. Härom råder som utskottet

konstaterat ovan allmän enighet. Utskottet har också

understrukit att insatser för att bygga upp och stärka

rättsstaten samt att utveckla en fungerande marknadsekonomi är

viktiga delar av biståndet.

Det svenska biståndets fattigdomsinriktning har medfört att

det huvudsakligen är inriktat på de fattigaste länderna i

världen. De länder som mottar den största andelen av svenskt

bistånd finns i Afrika söder om Sahara. De har samtliga en

mycket låg BNP, och i det sammanlagda internationella biståndet

(där Sverige endast står för en mindre del) uppgår andelen

bistånd av BNI i några länder till över 30 %. Enligt utskottets

mening skulle en sådan inriktning av svenskt bistånd som

motionärerna förordar stå i strid med det övergripande

fattigdomsinriktade biståndsmålet.

Vad avser förslaget om att biståndet genom Världsbanken och

Internationella valutafonden på sikt bör öka anser sig utskottet

inte ha skäl att föreslå riksdagen att göra ett uttalande till

förmån för en sådan omläggning.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motion

U203 yrkandena 1, 6 och 11.

Med anledning av förslaget i motionen U231 (v) om att Sverige

aktivt skall verka i FN, Världsbanken och EU för att skapa nya

källor för att finansiera utvecklingssamarbetet vill utskottet

erinra om att The Commission on Global Governance i sin nyligen

avlämnade rapport Our Global Neighbourhood tar upp denna fråga.

Kommittén föreslår bl.a. att en internationell skatt på

utländska valutatransaktioner och vapenhandel skall undersökas

såsom en möjlighet att få fram resurser för finansiering av

globala ändamål. Andra finansieringsmöjligheter som diskuteras

är en internationell företagsskatt på multinationella företag

samt avgifter på utnyttjande av globala resurser som luftrum,

sjövägar och fiskeområden i oceanerna. Dessa förslag kommer nu

att diskuteras och övervägas på såväl det nationella planet som

internationellt.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet motion U231

yrkande 2 besvarad.

UNDP har i sin rapport för år 1995 bl.a. diskuterat olika

sociala förhållanden som kan leda till konflikter inom regioner

eller enskilda länder. UNDP pekar särskilt på faktorer som

sysselsättning, osäker livsmedelsförsörjning, etniska och

religiösa konflikter, ojämn ekonomisk fördelning, brott mot

mänskliga rättigheter. Dessa faktorer kan utgöra

varningssignaler om kommande konflikter. UNDP menar att det

internationella samhället genom olika insatser bör söka

förhindra att konflikter bryter ut. UNDP menar dock att de

enskilda länderna i första hand ansvarar för att motverka

konflikter.

I motion U231 (v) föreslås att regeringen i biståndssamarbetet

skall använda sig av dessa "indikatorer på säkerhetshot".

Utskottet konstaterar att de svenska biståndsmålen syftar till

att undanröja de sociala och ekonomiska förhållanden som UNDP

har pekat på. Syftet med motion U231 (v) yrkande 3 är alltså i

allt väsentligt tillgodosett.

Motion U231 yrkande 3 får härmed anses besvarad.

I motionerna U231 (v) och U311 (m) kritiseras regeringen för

att inte ha lämnat riksdagen ett tillfredsställande underlag för

beslut när det gäller internationellt utvecklingssamarbete.

Motionärerna erinrar om tidigare praxis då en detaljerad

redovisning lämnades i samband med att budgetpropositionen

lades. Den av motionärerna efterlysta skriften "Svenskt bistånd"

har i början av februari 1995 överlämnats till riksdagen.

Företrädare för Utrikesdepartementet har utlovat att skriften

kommande år kommer att överlämnas samtidigt med

budgetpropositionens framläggande.

Mot här angiven bakgrund anser utskottet motionerna U231 (v)

yrkande 20 och U311 (m) yrkande 1 besvarade.

Förslaget i motion U233 (mp) syftar till att få till stånd ett

försöksprojekt i svenskt biståndsarbete med avtal mellan ett

u-land och ett i-land om hållbar utveckling enligt en modell som

prövats i Holland. De särskilda "avtal om hållbar utveckling"

som Holland hittills träffat med tre u-länder, nämligen Bhutan,

Benin och Costa Rica, syftar till att utveckla ett nära

samarbete på temat utveckling och miljö med de tre länderna.

Avtalen som är långsiktiga löper på minst tio år och förutsätter

konsultationer både på regeringsnivå och mellan företag,

institutioner och folkrörelser i de olika länderna. Avsikten är

ett ömsesidigt utbyte av synpunkter och erfarenheter samt ett

lärande i båda riktningarna. På den holländska sidan innefattas

såväl bistånds- som miljöministerierna i samarbetet. Den

holländske parten svarar för delar av finansieringen av det

projekt som utvecklas. Genom ömsesidigheten i

avtalsuppläggningen är det meningen att representanter från

Benin, Bhutan och Costa Rica löpande skall följa arbetet i

Holland med Agenda 21.

Det holländska experimentet är det hittills enda exemplet där

i- och u-länder samarbetar konkret och reciprokt för att

förverkliga rekommendationerna från Riokonferensen. Enligt vad

utskottet inhämtat uppmärksammas det holländska experimentet

inom biståndsmyndigheten, och man överväger möjligheterna att

inleda en försöksverksamhet grundad på ett avtal enligt den

holländska modellen.

Mot denna bakgrund finner utskottet motion U233 (mp) yrkande 2

besvarad.

De viktiga delfrågorna -- biståndets roll

Sammanfattning av propositionen (s. 48--60)

Under avsnittet Mänskliga rättigheter, demokrati och en

fungerande stat betonas att demokrati och respekt för

mänskliga rättigheter har ett självklart egenvärde. Fred,

demokrati och utveckling är också ömsesidigt beroende.

Utveckling kräver bl.a. säkerhet för människor och företag.

Demokratins samhälle kan bättre än andra ge ökad säkerhet. Fred

är det första villkoret för demokrati.

När det gäller utvecklingen i södra Afrika avser regeringen

att särskilt uppmärksamma två frågor; demokrati och politisk

utveckling samt säkerhet, utveckling och konfliktlösning,

särskilt i södra Afrika.

Utvecklingssamarbetet syftar till att stödja mottagarländernas

demokratiska utveckling. Avbrott i demokratisk utveckling eller

av regeringar utförda eller sanktionerade övergrepp mot

mänskliga rättigheter kan leda till att vissa typer av samarbete

måste upphöra. Främjande av mänskliga rättigheter berör även

reformeringen av statsförvaltningen och stärkandet av det civila

samhället. På båda dessa områden kan biståndet spela en stor

roll.

Grundläggande för demokrati är respekt för mänskliga

rättigheter. Kvinnor och män har lika rätt att vara med och

formulera förutsättningarna för sin egen framtid.

Barnens svåra situation vid kriser och katastrofer kommer att

särskilt beaktas vid den förestående prövningen av svenska och

multilaterala program för katastrofbistånd. Aktivt stöd kommer

att ges till den FN-utredning om barn och väpnade konflikter som

bl.a. syftar till att stärka det folkrättsliga skyddet för barn

i krig och att samordna internationella humanitära aktioner. En

del av stödet till de enskilda organisationerna kanaliseras till

grupper som arbetar för barnets rättigheter, bl.a. för att

förebygga och motverka barnarbete och barnprostitution.

De enskilda organisationernas nyckelroll i uppbyggnaden av ett

demokratiskt samhälle poängteras i propositionen. Stödet genom

de svenska enskilda organisationerna är kanske det enskilt

viktigaste bidraget från Sverige i detta arbete. Även direkt

stöd till inhemska enskilda organisationer i u-länder är

viktigt.

Utvecklingssamarbetet bör generellt främja demokratisering av

stat och samhälle. En fungerande rättsstat är ett villkor både

för skyddet av de mänskliga rättigheterna och för en väl

fungerande marknadsekonomi. Grundläggande utbildning för alla är

en förutsättning såväl för livaktig demokrati som för att

enskilda organisationer skall kunna bli demokratiskt styrda

folkrörelser. Ökat privat och kooperativt företagande ger

alternativ till en dominerande stat. För att öka det folkliga

deltagandet behövs en demokratiskt förankrad lokal förvaltning.

Under avsnittet Satsningar på mänskliga resurser: hälsa och

utbildning uttalas att en långsiktig, självbärande utveckling

förutsätter omfattande investeringar i mänskliga resurser.

Regeringen ser det därför som viktigt att bl.a. de hälsomässiga

effekterna beaktas inom ramen för nationella och lokala

utvecklingsstrategier och att satsningar på de sociala

sektorerna ses i samband med övriga offentligt finansierade

verksamheter. FN:s rapport Human Development Report 1994, liksom

Världsbankens strategier redovisar samma övergripande slutsats.

Frågan har stått i centrum vid världstoppmötet för social

utveckling i Köpenhamn år 1995.

Personer med funktionshinder har samma rättigheter och

skyldigheter som andra medborgare i samhället. På många håll i

världen finns emellertid hinder som gör det omöjligt för

människor med funktionshinder att utöva sina rättigheter.

Handikappfrågorna har länge varit lågprioriterade inom

FN-systemet. Dessa frågor bör ges ökad uppmärksamhet inom ramen

för FN:s ekonomiska och sociala verksamhet. På den svenska

regeringens initiativ inleddes år 1989 inom FN arbete för att få

till stånd internationella regler, Standard rules, om

funktionshindrades rätt till delaktighet och jämlikhet. Dessa

regler finns nu antagna av FN:s generalförsamling. Till reglerna

har knutits ett system för aktiv övervakning och uppföljning av

dem. Sverige har tillsammans med ett antal andra länder gett

ekonomiskt stöd för att finansiera uppföljningsarbetet.

En av de bästa investeringar ett land kan göra är att satsa på

flickors och unga kvinnors utbildning. Sverige och de nordiska

länderna har i samarbetet med Världsbanken aktivt verkat för

program som syftar till att stärka kvinnors ställning. Inom

FN-systemet kommer Unicef under år 1995, efter förslag från

bl.a. Sverige, att se över sin strategi på utbildningsområdet.

Även det bilaterala samarbetet omformas enligt detta synsätt.

Viktigt är att satsningar i ökande utsträckning inriktas på

verksamheter som samarbetslandet på sikt kan driva utan

omfattande utländskt stöd. Alltmer av stödet utgår därför som

sektorsstöd i stället för som projekt: ett fungerande

skolväsende sätts i centrum. En viktig uppgift är även att

främja tillgången på högre utbildad arbetskraft, bl.a. genom att

bistå mottagarländerna i att bygga upp en egen

forskningskapacitet.

Spridningen av hiv/aids är ett växande globalt problem.

Antalet hiv-smittade i världen beräknas öka från nuvarande 16

miljoner till 40 miljoner år 2000. Drygt 90 % av de smittade

finns i utvecklingsländerna. Spridningen av hiv/aids är inte

bara ett medicinskt problem utan också ett ekonomiskt och

socialt.

WHO:s aidsprogram har lett det internationella arbetet mot

aids. I juli 1994 beslöt FN:s ekonomiska och sociala råd

(ECOSOC) att skapa ett integrerat FN-program mot aids. Detta

skall börja verka fr.o.m. 1996. -- -- -- Sverige har varit ett

av de länder som aktivt verkat för att detta program skall komma

till stånd.

Under avsnittet Jämställdhet som mål och medel erinras om

att FN:s konferens för miljö och utveckling år 1992 betonade

kvinnans betydelse för en miljömässigt hållbar utveckling. FN:s

världskonferens om de mänskliga rättigheterna år 1993 lyfte fram

diskriminering av kvinnor som ett av de stora hindren för

varaktig utveckling i u-länderna. FN-konferensen om befolkning

och utveckling år 1994 slog fast att en stärkt ställning för

kvinnorna och ökad utbildning är viktiga faktorer för att minska

befolkningstillväxten.

Jämställdhet utgör en central faktor i analysen av demokrati

och mänskliga rättigheter. Kvinnor och män har lika rätt att

påverka sin egen framtid och få del av de sociala, ekonomiska

och politiska resurserna i samhället. Ett effektivare

utnyttjande av kvinnors potential skulle bidra till en

väsentligt ökad tillväxt i ekonomin som helhet.

För att stärka kvinnornas roll i samhället krävs betydande

attitydförändringar, och ofta en omprövning av urgamla sedvänjor

och ändringar av diskriminerande lagar och regler. Regeringen

anser att det internationella utvecklingssamarbetet skall

inriktas på att eliminera våld och andra övergrepp mot kvinnor,

som t.ex. könsstympning och att kvinnor skall ges lika tillgång

som män till politiska och ekonomiska resurser, utbildning,

arbetsutveckling och sociala tjänster som t.ex. hälsovård. Det

könsrelaterade perspektivet skall genomsyra hela biståndet från

hälso-, jordbruks- och landsbygdsutvecklingsstöd till

infrastruktur och makroekonomiskt stöd. Under år 1995 avser

regeringen att utarbeta en politik som utgår från både kvinnors

och mäns perspektiv i det internationella utvecklingssamarbetet

och en strategi för dess implementering.

Under avsnittet Stöd till ekonomiska reformer och

skuldlättnader framhålls i propositionen att en tung

skuldbörda och avsaknad av en sund makroekonomisk politik bidrar

till att undergräva den ekonomiska och sociala utvecklingen i

många u-länder. Genom det s.k. policybaserade biståndet, framför

allt betalningsbalansstöd, kopplas finansiellt stöd till krav på

såväl politiska som ekonomiska reformer. De ekonomiska

reformprogrammen syftar till att minska de makroekonomiska

obalanserna och genom strukturella och institutionella reformer

skapa ett gynnsamt klimat för investeringar och en grund för

ekonomisk tillväxt och minskad fattigdom. I många

samarbetsländer har genomgripande reformer visat sig vara en

förutsättning för att andra samarbetsprojekt skall kunna

genomföras på ett effektivt sätt.

Vidare betonas vikten av att reformprogrammen inte skall vara

ekonomiskt motiverade utan också vara politiskt, socialt och

miljömässigt hållbara.

Mottagarlandets administrativa kapacitet att genomföra

programmen är ofta svag. Reformprogrammen bör därför ofta

kompletteras med förvaltningsbistånd.

Flertalet av de svenska samarbetsländerna genomför

reformprogram, om än i olika takt. Regeringen anser att stöd

till ekonomiska reformprogram är av central betydelse i

samarbetet med de länder där mottagarlandets regering tar reellt

ansvar för att genomföra programmen. Trovärdigheten i

policybiståndet kan endast bevaras om givarländerna genom ett

samlat agerande inställer stöd i de fall mottagarlandets

ansträngningar att genomföra programmet visar allvarliga

brister. På motsvarande sätt måste beredskap finnas att ge

additionellt stöd med kort varsel om påtagliga ansträngningar

att genomföra programmen kan påvisas.

En viktig och nödvändig del av resursmobiliseringen till dessa

länder bör utgöras av skuldlättnadsåtgärder. Sverige har sedan

flera år internationellt drivit frågan om ytterligare

skuldlättnadsåtgärder för de fattigaste, mest skuldtyngda

länderna som genomför ekonomiska reformprogram. En del av

biståndet används också direkt för att lindra dessa länders

skuldbörda.

Under avsnittet Stöd till jordbruk, infrastruktur och

näringsliv konstateras att ökad produktivitet i jordbruket är

avgörande för fattigdomsbekämpningen i många länder. Den samlade

jordbruksmarken, en ändlig resurs, måste brukas på ett uthålligt

sätt.

Det gäller att göra det möjligt också för småbönderna att

förbättra produktitivet och därmed inkomster. I många fall krävs

ekonomiska reformer. Samtidigt krävs direkt stöd, t.ex. insatser

för att förbättra infrastruktur och rådgivning, utveckling av

system för äganderätter och tillgång till krediter.

Handelshinder i i-länderna gör dessutom att u-landsjordbruken

har svårt att hävda sig. Genom subventioner blir livsmedel på

världsmarknaden alltför billiga och tränger ut u-ländernas

inhemska produktion. Uppgörelsen inom GATT:s

handelsförhandlingar, den s.k. Uruguayrundan, i slutet av år

1993 samt bildandet av WTO innebar steg i rätt riktning i fråga

om begränsning av i-ländernas subventioner liksom

handelsliberaliseringar som ger u-länderna ökat

marknadstillträde.

En effektiv infrastruktur är av central betydelse för

jordbrukets och näringslivets utveckling samt för den enskilda

människans levnadsnivå. Den är en resurskrävande del av varje

lands utveckling, ungefär 20 % av u-ländernas investeringar,

motsvarande 200 miljarder US dollar, går årligen till dessa

ändamål. Framstegen har varit remarkabla, men mycket återstår

att göra.

Infrastruktur är ett område där statens roll håller på att

omprövas. Staten och den privata sektorn bör i allt större

utsträckning komplettera varandra.

Sverige bör såväl multilateralt som bilateralt verka för att

göra infrastruktursektorn mer effektiv, både genom privata och

statliga initiativ. Sverige bör särskilt inrikta sig på insatser

för att stärka underhåll av infrastruktur.

Sedan mitten av 1980-talet har ett nytt synsätt vuxit fram

baserat på vunna erfarenheter. Detta betonar marknadsekonomi och

privatsektorutveckling genom skapande av livskraftiga företag

och utvecklande av inhemska kapitalmarknader. Erfarenheterna

visar på vikten av väl fungerande balans mellan den offentliga

och privata sektorn.

Detta tankesätt ställer krav på såväl givare som mottagare.

Mottagarländernas vilja och förmåga att utveckla den privata

sektorn genom en sund och hållbar politik är avgörande. För

givare innebär utvecklingen också nya utmaningar som kommer att

kräva förändringar i existerande bistånd. Bl.a. måste effekterna

på den privata sektorn av insatser i andra sektorer analyseras.

Under avsnittet Sysselsättning och sociala skyddsnät

finner regeringen det angeläget att ökad uppmärksamhet ägnas åt

hur ökad sysselsättning i u-länder kan främjas och kommer att ge

den nya myndigheten i uppdrag att uppmärksamma denna fråga.

Vidare anser regeringen att lämpliga åtgärder som förstärker

sociala skyddsnät för utsatta grupper i våra samarbetsländer bör

identifieras. FN:s sociala toppmöte 1995 utgör ett viktigt

tillfälle att precisera policyarbetet kring fattigdom,

sysselsättning och social säkerhet.

Bistånd för gemensam säkerhet. Ett av de övergripande

målen med det svenska utvecklingssamarbetet måste vara att

förebygga och förhindra uppkomsten av väpnade konflikter. Slutet

på det kalla kriget har givit oss förutsättningarna för att på

sikt bygga en tryggare värld.

Det gäller att i första hand förhindra att väpnade konflikter

bryter ut både mellan och inom stater. Dessa frågor måste

betonas mer i hela utvecklingssamarbetet. Inte minst viktigt är

demokratisering och skydd av mänskliga rättigheter.

Om konflikten ändå är ett faktum gäller det att ha metoder för

konfliktlösning som svarar mot dagens komplexa katastrofer.

Enbart militära insatser är ingen framkomlig väg. Det finns ett

behov av nytänkande, såväl vad gäller förhållandet mellan

katastrofbistånd och övrigt bistånd som mellan humanitära

insatser och insatser för att angripa grundorsakerna till

katastrofer.

Under det kommande året avser regeringen driva särskilt

följande områden:

konflikthantering och FN:s förmåga att uppnå kortsiktiga och

långsiktiga lösningar på komplexa katastrofer;

reformeringen av FN:s katastrofbistånd i syfte att uppnå

tydliga styrformer, finansieringsformer som möjliggör långsiktig

planering samt en helhetssyn på FN:s katastrofarbete;

sambandet mellan akuta katastrofinsatser, återuppbyggnad och

utveckling;

åtgärder för minröjning. Sverige kommer att fortsätta driva

frågan om internationellt förbud mot s.k. antipersonella

landminor;

fortsatt hög kvalitet på de svenska katastrofinsatserna. Detta

kräver bl.a. utveckling av den svenska resursbasen samt stärkt

bevakning och uppföljning av de insatser som görs inom ramarna

för FN och de olika FN-organ som är verksamma inom

katastrofområdet.

Bland Sveriges viktigaste insatser till stöd för gemensam

säkerhet ingår stöd till fredsprocessen i Mellanöstern och

beredskap för stöd till försoning och återuppbyggnad i f.d.

Jugoslavien. Syftet med stödet är att genom t.ex.

sysselsättningsskapande åtgärder påskynda och sprida de positiva

effekterna av fredsprocessen i Mellanöstern. I f.d. Jugoslavien

är Sverige berett att dels genom stöd till oberoende

organisationer, media m.m. bidra till försoning, dels bidra till

återuppbyggnad av de krigshärjade områdena, särskilt i

Bosnien-Hercegovina, när omständigheterna medger detta.

Befolkningsfrågan efter Kairo. Balansen mellan resurser

och folkmängd är av avgörande betydelse för att uppnå en hållbar

utveckling. Fördelningen av resurser inom och mellan länder är

därför väsentlig. Vid FN:s internationella konferens om

befolkning och utveckling, som hölls i september 1994 i Kairo,

lades fast att befolkningsfrågorna skall ses som en helhet och

bör vara utgångspunkten för individens behov och miljö.

Att stärka kvinnors inflytande och status är en avgörande

faktor, liksom att ändra på traditionella mansroller. Stort

avseende fästs vid individens valfrihet och avsaknaden av tvång.

Tonåringarnas situation och deras behov av stöd uppmärksammas.

Reproduktiv hälsa etablerades som ett samlingsbegrepp för

individens välbefinnande i relation till sexualitet och

reproduktion och inte enbart som ett hälsoproblem. I detta

ligger att människor måste få möjlighet att själva besluta i

frågor som rör sexualitet och fertilitet.

Regeringen avser att verka för att konferensens beslut följs

upp och får genomslag i enlighet med dess breda synsätt.

En hållbar utveckling. Dagens utveckling är inte

långsiktigt hållbar. Det gäller i såväl u-länderna som

i-länderna. Här vilar ett ansvar både på i- och u-länder att

förändra miljöbelastande livsmönster och att finna former för en

hållbar utveckling.

Principen att hållbar utveckling måste bygga på att

utvecklingen är både socialt och miljömässigt hållbar slogs fast

vid FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED).

Regeringen avser att fortsatt verka för att omforma det

svenska och det internationella biståndet så att en hållbar

utveckling främjas. Hållbar utveckling är inte möjlig utan

kraftigt minskad fattigdom, samtidigt som denna fattigdom inte

kan bekämpas långsiktigt om inte förslitningen av

naturresurserna hejdas och miljöbelastningen begränsas.

Biståndet måste koncentreras till insatser som initierar och

påskyndar positiva processer, där inhemska resurser inte räcker

till. Särskilt viktiga aspekter för hållbar utveckling är

stärkande av kvinnans ställning, nya metoder för ett hållbart

jordbruk och långsiktigt säker vattentillgång, säker äganderätt

för småbönder, fungerande marknader, m.m. Detta gäller också

insatser för att bidra till att möta de nya utmaningar som

urbaniseringen och industrialiseringen ställer u-länder inför.

Den svenska resursbasen kommer att utvecklas och utnyttjas i

dessa syften.

Mänskliga rättigheter, demokrati och en fungerande stat

Motionerna

I motion U203 understryker Moderata samlingspartiet att en

grundläggande förutsättning för det svenska biståndssamarbetet

skall vara att mottagarlandets politiska system karakteriseras

av respekt för de mänskliga rättigheterna samt för de

fundamentala friheterna. Dessa omfattar respekt för

medborgerliga fri-och rättigheter. I centrum står det

demokratiska flerpartisystemets fria yttranderätt, fri

åsiktsbildning och fria val liksom ekonomiska rättigheter. För

att statsmakten i ett land skall få svenskt bistånd måste landet

antingen vara en demokrati eller ha en fast och tydlig strävan i

denna riktning. Rättsstaten är central, säger motionärerna. En

fungerande rättsordning är oundgänglig för att medborgare skall

kunna få sina rättigheter skyddade och för att få en

marknadsekonomi att fungera (yrkande 10).

I allt väsentligt sammma åsikter förs fram i den moderata

kommittémotionen U208. Det är angeläget, säger motionärerna, att

regeringen fortlöpande följer utvecklingen vad gäller mänskliga

rättigheter och demokrati i programländerna yrkande 1.

Regeringen bör också årligen i samband med budgetförslaget lämna

riksdagen en utförlig rapport om situationen vad gäller

mänskliga rättigheter och demokrati i mottagarländerna

(yrkande 2).

I motion U206 (kds) framhålls det att respekten för de

mänskliga rättigheterna är en principfråga för det

kristdemokratiska partiet. Det är viktigt att arbetet med att

bredda anslutningen till och efterlevnaden av de av FN antagna

konventionerna om mänskliga rättigheter. Detta kan bl.a. ske i

biståndsdialogen med våra samarbetsländer, säger motionärerna

(yrkande 10).

Folkpartiet understryker i motion U209 att biståndsdialogen

måste vara ett kraftfullt instrument för att främja demokrati

och mänskliga rättigheter. Budskapet skall vara entydigt även

till länder där vi har starka exportintressen, t.ex. Kina. Det

måste stå klart för mottagarländerna att biståndets omfattning

och inriktning kan påverkas av hur demokratifrågan hanteras

(yrkande 11).

I motion U231 understryker Vänsterpartiet att arbetet för de

mänskliga rättigheternas efterlevnad i Asien är särskilt viktigt

med tanke på att de asiatiska "mirakelländerna" så ofta

framhålls som förebild för u-länderna. Men dessa auktoritära

eller diktatoriska stater är absolut inte demokratimönster,

säger motionärerna, som bl.a. pekar på att inga fria

fackföreningar eller strejker tillåts i Singapore. Fria

fackföreningar är en förutsättning för att få slut på barnarbete

och få bort farliga arbetsmiljöer och usla anställningsvillkor.

Denna fråga måste Sverige driva i samarbetet med u-länderna,

anförs i motionen (yrkandena 14 och 16).

Enligt motion U232 (c) yrkande 9 är en fungerande demokrati en

avgörande förutsättning för en långsiktig positiv utveckling.

Utan en fri debatt är det svårt att förhindra ineffektivitet,

korruption och nepotism samt övergrepp mot de mänskliga

rättigheterna. Motionärerna anser att om demokratin skall bli

verklig krävs att den engagerar människorna på den lokala nivån

och att kvinnor ges lika villkor som männen att delta.

I motion U233 (mp)anförs att utvecklingsarbetet skall innebära

ett stöd för den demokratiska processen i mottagarlandet.

Respekt för mänskliga rättigheter, jämställdhet och en

samhällsutveckling under demokratiska former behövs för att

skapa ett stabilt och ekologiskt hållbart samhälle (yrkande 3).

Utskottet

Demokratimålets betydelse i det svenska utvecklingssamarbetet

understryks i både motionerna och i propositionen. Utskottet har

vid flera tillfällen tidigare (se senast bet. 1993/94:UU15)

uttalat att den fulla respekten för de mänskliga rättigheterna

förutsätter ett demokratiskt styrelseskick. Ett öppet och

demokratiskt styrelseskick och respekt för mänskliga rättigheter

gynnar också ekonomisk utveckling samtidigt som brist på social

och ekonomisk utveckling försvårar demokratisering. Fattigdom,

orättvisor och låg utbildningsnivå är en dålig grogrund för

demokratin.

Det råder vidare enighet om behovet av riktade

biståndsinsatser för att främja demokrati och mänskliga

rättigheter. Det kan gälla stöd för att stärka demokratiska

institutioner, uppbyggnad av fungerande rättssystem eller

utbildning. I propositionen påpekas att antalet insatser är

mycket stort och att därför en koncentration på färre och mer

långsiktiga insatser bör eftersträvas. Avbrott i demokratisk

utveckling eller av regeringar utförda eller sanktionerade

övergrepp mot mänskliga rättigheter kan leda till att vissa

typer av samarbete måste upphöra. En öppen och uppriktig

politisk dialog är en naturlig del av utvecklingssamarbetet.

I dialogen med mottagarländerna betonas alltmer demokrati och

mänskliga rättigheter samt att kvinnor och män har lika rätt att

vara med och formulera förutsättningarna för sin egen framtid.

Det kan också nämnas att inom ramen för den särskilda

anslagsposten för demokrati, mänskliga rättigheter och

konfliktlösning görs en större del av insatserna i syfte att

stärka rättsstaten. Under 1993/94 användes ca 30 % av det

tillgängliga biståndet för uppbyggnad av rättsstaten. Insatserna

har därvid till stor del bestått i folkbildning samt i att öka

lagskyddet för olika gruppers rättigheter.

En viktig förutsättning för utveckling och uppbyggnad av

demokratiska samhällen är fria medier. Betydelsen av att fria

medier utvecklas hör nära samman med politisk utveckling,

demokratiskt samhällsbyggande och mänskliga rättigheter. På

massmedieområdet har också visst stöd lämnats till

sammanslutningar av oberoende medier i Afrika, Latinamerika och

Asien.

Med det ovan anförda anser utskottet att motionerna U203 (m)

yrkandena 3 och 10, U206 (kds) yrkande 10, U209 (fp)

yrkande 11, U231 (v) yrkande 16, U232 (c) yrkande 9 och U233

(mp) yrkande 3 är besvarade.

I motion U208 (m) föreslås att läget beträffande demokrati och

mänskliga rättigheter i programländerna systematiskt skall

undersökas. Vidare vill motionärerna att regeringen skall lämna

en utförlig information om läget beträffande demokrati och

mänskliga rättigheter i programländerna.

Med anledning av dessa förslag vill utskottet erinra om sitt

uttalande i sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:UU26

vari utskottet bl. a. anförde att omsorgen om och försvaret av

de mänskliga rättigheterna är en central del i svensk

utrikespolitik. Vidare hänvisade utskottet till att

utlandsmyndigheternas löpande rapportering också omfattas av

rapportering om situationen för de mänskliga rättigheterna.

Därutöver sker, anförde utskottet, en årlig och övergripande

redogörelse för dessa frågor.

I propositionen påpekas att den nya biståndsmyndigheten skall

i samarbete med biståndsambassaderna under 1995/96 ta fram en

handlingsplan för hur demokratisk samhällsutveckling och respekt

för mänskliga rättigheter bör stödjas. Som underlag för denna

plan kommer särskilda rapporter att göras om läget i fråga om

demokrati och mänskliga rättigheter i mottagarländerna.

Utskottet utgår från att de nämnda rapporterna i lämplig form

kommer att presenteras för riksdagen.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet motion U208

(m) yrkandena 1 och 2 besvarad.

Frågor rörande kränkningar av de fackliga rättigheterna

behandlade utskottet i sitt ovan nämnda betänkande 1993/94:UU26.

Utskottet framhöll att efterlevnaden av de internationella

konventionerna på arbetsrättens område måste stärkas. Sverige

har, sade utskottet, aktivt medverkat till att FN:s kommission

för de mänskliga rättigheterna sedan ett antal år tillbaka

uppmärksammar den bristande respekten i ett flertal stater vad

avser de fackliga rättigheterna. Utskottet utgick från att

regeringen på det sätt den finner lämpligt kommer att fortsätta

verka för att brott mot de fackliga rättigheterna påtalas och

för att arbetsrättens regler över huvud taget respekteras.

Vad utskottet då anförde äger alltjämt sin giltighet. Utskottet

räknar med att regeringen i biståndsdialogen med programländerna

även tar upp frågan om fackliga rättigheter.

Motion U231 (v) yrkande 14 får därmed anses besvarad.

Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnader

Motionerna

I motion U203 erinrar Moderata samlingspartiet om att vissa

u-länder i låginkomstkategorien, främst de afrikanska, är hårt

skuldtyngda. Dessa skuldbördor hanteras främst genom

biståndssystemet. När det gäller medelinkomstländer är en

statlig skuldsanering enligt motionärerna berättigad för länder

som genomgår systemskifte. I övriga fall är det oftast olämpligt

med skuldlättnader. Risken är, säger motionärerna, att

oansvariga regeringar belönas för sin oansvarighet. Ett av

statsbankrutt framtvingat systemskifte kan ofta vara att föredra

om man därmed lyckas slå sönder en djupt korrupt och

utvecklingsfientlig statsmakt (yrkandena 4 och 5).

Utskottet

Utskottet kommer senare i betänkandet under avsnitten

Världsbanksgruppen och Ekonomiska reformer och skuldlättnader

att närmare behandla frågor rörande skuldsanering och

kreditgivning.

Utskottet vill med anledning av motionärernas synpunkter och

krav erinra om att en viktig och nödvändig del av

resursmobiliseringen till de fattigaste, mest skuldtyngda

länderna utgörs av olika skuldlättnadsinitiativ. Det stöd som

lämnas till skuldlättnad är kopplat till krav på såväl politiska

som ekonomiska reformer. Reformprogrammen syftar till att minska

de makroekonomiska obalanserna och genom strukturella och

institutionella reformer skapa ett gynnsamt klimat för

investeringar och en grund för ekonomisk tillväxt och minskad

fattigdom. I propositionen understryks att trovärdigheten i

biståndet endast kan bevaras om givarländerna genom ett samlat

agerande inställer stödet i de fall mottagarlandets

ansträngningar att genomföra programmet visar allvarliga

brister.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion

U203 (m) yrkandena 4 och 5.

Landsbygdsutveckling, infrastruktur och näringsliv

Motionerna

Enligt motion U231 (v) behövs i många utvecklingsländer

ekonomiska reformer och jordreformer. Direkta insatser måste

också till för att ge bönderna tillgång till kreditmarknaden, så

att de kan investera i bättre brukningsteknik. Motionärerna

hävdar att utvecklingen av gentekniken och nya utsäden medför

att bönderna i u-länderna blir alltmer beroende av de globala

jordbruksföretagen. De anser därför att Sverige bör ta initiativ

till en studie av dessa företags inverkan på u-landsjordbrukets

ekonomiska villkor (yrkande 18).

I motion U232 (c) yrkandena 5 och 6 framhålls att

landsbygdsproduktionen är helt avgörande för många av världens

fattigaste länder. Det är också i landsbygdsmiljön som större

delen av världens ekonomiska misär, miljöproblem och sociala

problem finns. Det är därför naturligt att landsbygdens

utveckling måste ställas i centrum för ansträngningarna att

bekämpa fattigdomen och åstadkomma en positiv utveckling, säger

motionärerna. Landsbygdsutveckling berör traditionella områden

som utbildning, sjuk-och hälsovård och infrastruktur. Även

teknikbistånd och näringslivsutveckling ingår. Det är enligt

motionärerna viktigt att främja utvecklingen av enkel

vardagsnära teknik, anpassad till u-ländernas förutsättningar

och behov.

I motion U233 (mp) hävdar motionärerna att en småskalig

resurssnål teknik anpassad till lokala förutsättningar kan

vara minst lika framgångsrik som storskaliga utvecklingsprojekt.

Motionärerna anser också att teknisk utbildning, decentraliserad

skolundervisning, utbildning av lärare och teknisk

yrkesutbildning bör prioriteras i biståndsarbetet (yrkande 9).

I motion U636 (c, m, fp) påpekas att frågor som rör bostäder

och den urbana miljön har en nära koppling till miljöfrågorna.

De har också stor social betydelse. Motionärerna anser att i det

svenska biståndet även bör ingå stöd till områden som

fastighetsbildning, fysisk planering för en god livsmiljö samt

projekt som lokala Agenda 21 (yrkande 3).

Utskottet

Jordbruket är av central betydelse för de fattiga ländernas

ekonomier och för utvecklingsprocessen generellt. Ökad

produktivitet i jordbruket är avgörande för

fattigdomsbekämpningen i många länder.

Det svenska biståndet har sedan länge en klar inriktning på

landsbygdsutveckling. Inom de bilaterala programmen utgör

projekt inom områden som jord- och skogsbruk, markvård,

landsbygdsskolor, primärhälsovård och landsbygdsvägar en stor

andel.

SIDA har sedan länge stött insatser på områden som

jordbruksrådgivning, jordbruksforskning, markvård,

kreditförsörjning och utbildning på alla nivåer. Det stöd som

SIDA lämnar är inriktat på att främja uthålligt utnyttjande av

naturresurserna. SIDA stöder även markvårdsprojekt i många

länder av vilka flera är inriktade på småbrukarnas behov.

SIDA har utarbetat en åtgärdsplan för uthålligt naturbruk som

behandlar miljöperspektivet. Särskilda utredningar görs om

markägande och kreditfrågor.

Beträffande frågan om utveckling av småskalig resurssnål

teknik vill utskottet peka på att SIDA prioriterar program och

andra nationella insatser som syftar till att höja de små

jordbrukens produktivitet. Härvid söker man utveckla metoder

anpassade efter lokala förhållanden och processer inriktade på

hållbar utveckling och minskade kostnader.

I detta sammanhang kan nämnas att SIDA håller på att slutföra

en samlad och åtgärdsinriktad analys av fattigdomsinriktningen i

biståndet. Denna fattigdomsutredning omfattar i stort sett

samtliga SIDA:s verksamhetsområden. Beträffande insatser på

landbrukets och livsmedelsområdet beaktas bl.a. frågor rörande

kommersialisering av jordbruksproduktionen, äganderättsfrågornas

betydelse och produktion/utbud visavi köpkraft/efterfrågan.

Mot här angiven bakgrund konstaterar utskottet att de

synpunkter och förslag som förs fram i här aktuella motioner

uppmärksammas i SIDA:s verksamhet. Utskottet vill -- i likhet

med vad som var fallet föregående år -- understryka vikten av

att vid utformningen och genomförandet av biståndsinsatser den

kunskap och erfarenhet som finns lokalt hos småbrukarna tas till

vara. Det betyder att utvecklingsarbetet måste bedrivas i

närmare samarbete med brukarna som i många fall är kvinnor.

Med det ovan anförda anser utskottet att motion U232 (c)

yrkandena 5 och 6 samt motion U233 (mp) yrkande 9 är besvarade.

Med anledning av förslaget i motion U231 (v) om en

kartläggning av de globala jordbruksföretagens inverkan på

u-landsjordbrukets ekonomiska villkor vill utskottet anföra

följande.

Sverige stöder via SIDA och SAREC bl.a. utsädesindustrier i

Moçambique och Zambia. Dessa företag har arbetsprogram som är

specifika för majoriteten av bönderna, det egna landet och för

regionen där de arbetar. I dessa länder har inte de stora

globala företagen kommit in bl.a. på grund av svårigheter att

konkurrera med den inhemska industrin. Vidare arbetar Sverige

inom området med växtgenetiska resurser och växtförädling

tillsammans med flera samarbetsländer. Stöd till

forskningsinsatser ges genom Consultative Group For

International Agricultural Research. Genom detta arbete som har

varit långsiktigt får u-länderna hjälp med deras egen nationella

forskning och produktion.

Enligt vad utskottet inhämtat har många NGO:er och

internationella organisationer i olika sammanhang påpekat risken

med koncentrationen till ett fåtal företag när det gäller

framtagning av nya utsäden och utveckling av gentekniken. Inom

SIDA har man relativt goda kunskaper om situationen

internationellt.

Med hänvisning till det anförda får motion U231 (v) yrkande 18

anses besvarad.

I motion U636 (c, m, fp) förordas att stöd skall lämnas till

boendefrågor i vid mening.

Otvivelaktigt är det en viktig fråga som motionärerna tagit

upp. I betänkandet Hållbart bistånd (Ds 1994:132) föreslås vissa

insatser rörande de urbana miljöproblemen. Det kan nämnas att

BITS har finansierat kartmaterial från satellitbild samt

utbildat inhemsk personal i bl.a. vissa afrikanska stater och

Filippinerna. Kartering är en förutsättning för att fysisk

planering skall komma till stånd. Utskottet vill även erinra om

att Sverige är en stor bidragsgivare till FN:s boende- och

bebyggelsecenter HABITAT. Enligt propositionen kommer bidraget

till HABITAT för budgetåret 1995/96 uppgå till 7,5 miljoner

kronor. Därutöver kommer HABITAT få ett bidrag på 3 miljoner

kronor avsett för nationella och internationella förberedelser

inför den HABITAT II-konferens som skall äga rum år 1996.

Med det anförda finner utskottet motion U636 (c, m, fp) yrkande

3 besvarad.

Befolkning, sysselsättning och sociala frågor

Motionerna

Insatser för mödra- och barnhälsovård, familjeplanering och

vaccinering kan även med blygsamma resurer ge goda resultat,

hävdas i motion U203 (m) yrkande 8. Motionärerna anför att

staten bör ge stöd men absolut inte monopolisera verksamheten i

egen regi.

Enligt motion U206 (kds) yrkande 14 måste befolkningsfrågan

ses utifrån ett brett perspektiv och utifrån individens behov.

Fattigdomsbekämpning, utbildning, hälsovård och prioritering av

kvinnors utbildning är viktiga delar i insatser som bör stödjas.

Det är viktigt att åtgärderna genomförs inom ramen för en aktiv

dialog med mottagarländerna kring befolkningsfrågans betydelse.

Specifika familjeplaneringsinsatser bör även i fortsättningen

göras och behovet av preventivmedel tillgodoses.

Enligt motion U209 (fp) tyder de samlade erfarenheterna av de

gånga årens internationella biståndsverksamhet på att

investeringar i undervisning och hälsovård har gett goda

resultat. Motionärerna anser att omfattande insatser för en

fungerande primärutbildning och alfabetisering är av central

betydelse. Härvid bör man särskilt uppmärksamma kvinnornas

utbildningsituation (yrkande 8).

I motion U 213 (m) framhålls att den största effekten av

biståndssatsningar uppnås när man prioriterar insatser för barn

och kvinnor (yrkande 1). Motionärerna påpekar vidare att

barnarbete alltid har funnits, men aldrig i sådan omfattning som

nu. Barnarbete är mest utbrett i delar av Asien, Sydamerika och

vissa delar av Afrika. De förordar att regeringen tar initiativ

till överläggningar med importörer i de branscher som är

berörda. Överläggningarna bör syfta till att få fram en

handlingsplan för att kunna förbättra barnens villkor

(yrkande 2).

I motion U220 (fp) uttalas att det är angeläget att satsningar

inom familjeplanering medvetet förs in i bilaterala

förhandlingar så att konkreta projekt kan igångsättas i våra

programländer (yrkande 4). Motionären anser också att det är

viktigt att familjeplanering och preventivmedel görs

tillgängliga för kvinnor världen över. Härigenom kan antalet

aborter komma att minska. Dessutom är det enligt motionären

viktigt att abortlagarna inte görs restriktiva så att illegala

aborter blir den enda möjligheten till familjeplanering.

Enligt motionären krävs det ökade informationsinsatser om

möjligheten att skydda sig mot oönskade graviditeter. I

biståndsverksamheten bör ingå informationsverksamhet bland

ungdomar och kvinnor om att det finns preventivmedel. Det är

angeläget med en kontinuerlig tillgång till sådana (yrkande 3).

Motion U226 (v, s, c, fp, mp, kds) tar upp barnens situation

och de förslag som FN:s kommission för barnens rättigheter lagt

fram. Motionärerna konstaterar att för att FN-kommitténs förslag

skall kunna genomföras i de fattigare länderna behövs dels

kunskapsöverföring, dels resursöverföring. De förordar att

FN-kommitténs slutomdömen skall användas som ett viktigt

dokument i olika givarförhandlingar (yrkande 2).

Vidare menar motionärerna att Sverige bör granska hur

biståndspengar används för att stärka barnens rätt till ett bra

liv. Regeringen borde också överväga att inrätta en särskild

referensgrupp på SIDA med barnexperter och barnorganisationer

(yrkande 3).

I motion U227 (v, s) redovisas att WHO räknar ned att omkring

300 miljoner människor eller 7 % av människorna i u-länderna

har någon form av funktionshinder. Trots detta går endast en

procent av det svenska biståndet till åtgärder som kommer

funktionshindrade till godo. Det svenska biståndet som lämnas

genom SIDA bör i ökad utsträckning uppmärksamma projekt som

kommer funktionshindrade till godo. Vidare bör, säger

motionärerna, Sverige i sitt stöd till de multinationella

organisationerna se till att stödet till funktionshindrade ökas

samt påverka andra länder att ha en motsvarande inriktning.

I motion U231 (v) hävdas att de migrerande arbetarnas

förhållanden ofta är usla och då speciellt unga kvinnors. De

förespeglas arbete i hushåll eller restauranger men hamnar ofta

i prostitution. Motionärerna anser att Sverige i FN bör ta upp

frågan om de migrerande arbetarnas dåliga rättsskydd

(yrkande 19).

I motion Sf611 (kds) föreslår motionärerna att ett antal

flyktingar skall få utbildning i Sverige inom ramen för

u-landsbiståndet redan innan de återvänder till sina hemländer i

stället för att de skickas tillbaka, och först därefter låter

dem komma i åtnjutande av svenskt bistånd. De skäl som anges för

detta förslag är att flyktingarna redan finns i Sverige, vilket

medför kostnader för det svenska samhället hos Statens

invandrarverk och kommunerna. Ytterligare ett skäl är enligt

motionärerna att man kan ifrågasätta om vistelsen i Sverige med

den psykosociala situation flyktingskapet innebär gör

individerna rustade att bidra till återuppbyggandet den dag de

återvänder.

Utskottet

Befolkningsutvecklingen är en av vår tids viktigaste

framtidsfrågor. Tillgängliga prognoser visar i dag på att

världens befolkning redan vid sekelskiftet kommer att uppgå till

drygt 6 miljarder. Fortsatt snabb ökning av världens befolkning

får allvarliga följder på många områden. Miljöförstöring,

okontrollerad urbanisering, tilltagande migration liksom det

starkt ökande trycket på hälso- och sjukvården samt utbildningen

kan nämnas som de mest akuta problemområdena. Om fattigdomen i

världen framgångsrikt skall kunna bekämpas och en hållbar

utveckling säkras är det nödvändigt att ökningen av världens

befolkning inte fortsätter i samma takt som hittills.

Befolkningsfrågan står i centrum för flera internationella

konferenser. Vid FN:s internationella konferens om befolkning

och utveckling som ägde rum i Kairo 1994 lades fast att

befolkningsfrågorna skall ses som en helhet och att

utgångspunkten är individens behov och miljö. "Insatserna görs i

deras egen rätt och inte primärt för att påverka folkmängden."

Vid FN:s sociala toppmöte som har ägt rum i Köpenhamn i mars

1995 behandlades frågor rörande fattigdom, sysselsättning och

social säkerhet liksom även frågan om barn och deras rätt till

utveckling.

FN:s världskvinnokonferens i Peking hösten 1995 har bl.a. till

syfte att skapa ett förnyat politiskt åtagande för att de

åtgärder som togs upp i slutdokumentet för FN:s kvinnokonferens

i Nairobi 1985 skall kunna genomföras före år 2000.

Pekingkonferensen kommer att ägnas följande två huvudfrågor. En

utvärdering av i vilken utsträckning de framåtsyftande

strategierna har genomförts på nationell, regional och

internationell nivå samt antagande av en handlingsplan.

Sverige ger ett omfattande bistånd till insatser på

befolkningsområdet såväl genom multilaterala organisationer som

genom det bilaterala stödet via SIDA. Bland de områden som

prioriteras i SIDA:s arbete och som fortsättningsvis kommer att

ägnas särskild uppmärksamhet märks befolkningsutvecklingen i

världen, kvinnornas situation i u-länder och deras roll i

utvecklingssamarbetet samt en miljömässigt hållbar utveckling,

bl.a. inom ramen för uppföljningen av den s.k. Agenda 21.

Satsning på flickors och unga kvinnors utbildning är,

framhålls i propositionen, en av de bästa investeringar som ett

land kan göra. Såväl inom det multilaterala biståndet via

Världsbanken som i det svenska bilaterala biståndet har det

skett en utveckling mot alltfler utbildningsinsatser riktade

främst till kvinnor och flickor.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen anser

att utbildningsinsatser i ökande utsträckning skall inriktas på

verksamheter som samarbetslandet på sikt kan driva utan

omfattande utländskt stöd. Enligt propositionen utgår alltmer av

stödet som sektorsstöd i stället för som projekt: ett fungerande

skolväsende sätts i centrum. I det svenska utvecklingssamarbetet

är insatser på utbildnings- och hälsoområdena en förutsättning

för att våra insatser på andra områden skall leda till en

långsiktig och stabil utveckling i samarbetsländerna, framhåller

regeringen.

Detta synsätt liksom de satsningar som görs inom utbildnings-

och hälsovård ligger väl i linje med de synpunkter och förslag

som förs fram i motionerna U203 (m) yrkande 8, U206 (kds)

yrkande 14, U209 (fp) yrkande 8, U213 (m) yrkande 1 och U220

(fp) yrkande 4. Utskottet finner sålunda att motionerna i

nämnda delar är besvarade.

Frågor som rör barnens rättigheter har utskottet behandlat vid

flera tillfällen tidigare både i biståndssammanhang och i

samband med motionsförslag om mänskliga rättigheter. Utskottet

har därvid bl.a. framhållit den pådrivande roll som Sverige har

spelat då det gäller FN:s barnkommittés verksamhet. De

initiativ som tagits inom FN efter barnkonventionens tillkomst

vad gäller förverkligandet av de rättigheter som återfinns i

konventionen har huvudsakligen emanerat från Sverige som också

aktivt verkar för att genomförandet av barnkonventionen

granskas. Med hänsyn bl.a. härtill utgår utskottet från att

regeringen i biståndsdialogen med programländerna även tar upp

de förslag som FN:s barnkommitté har lagt fram.

Med anledning av motionsförslag om att projekt som kommer

barnen till del skall prioriteras i biståndsbudgeten vill

utskottet erinra om att Sveriges bistånd i hög grad är inriktat

på primärhälsovård, familjeplanering, nutrition, vatten och

sanitet samt primärskolor och andra utbildningsinsatser. Detta

är insatser som i stor utsträckning har barnen som målgrupp.

Sverige är den största bidragsgivaren till FN:s barnfond Unicef

och finansierar drygt 18 % av fondens basbudget. Förutom

basbudgetstödet lämnas bidrag till Unicef från det bilaterala

stödet via SIDA. För budgetåret 1993/94 uppgick stödet till

Unicef till totalt 883 miljoner kronor.

Unicef har bl.a. stött ett åttiotal utvecklingsländer med att

ta fram nationella handlingsplaner i syfte att tillvarata

barnens rätt i samhället. Av årsredovisningen av "Svenskt

bistånd 1993/94" framgår att en viktig uppgift för

organisationen är att finna nya vägar för att tillgängliga

resurser skall komma nödlidande barn i hela världen till godo.

Ett arbetssätt är, sägs det, att föra fram enkla och billiga

metoder för att radikalt minska dödligheten i diarréer och

barnsjukdomar, såsom mässling. En annan metod är att komplettera

de långsiktiga insatserna med målrelaterade kampanjer. Insatser

för barn i särskilt svåra omständigheter -- barn i väpnade

konflikter, barn som utsätts för övergrepp och gatubarn -- är en

växande verksamhet.

Utskottet delar motionärernas åsikt att det är angeläget att

barnens situation och behov uppmärksammas i

utvecklingssamarbetet. Så sker också i stor utsträckning.

Utskottet noterar därför med tillfredsställelse att regeringen

avser att i det svenska utvecklingssamarbetet

prioritera insatser på utbildnings- och hälsoområdena. Sådana

kommer i stor utsträckning barn och ungdomar till godo.

Utskottet anser därmed motion U226 (v, s, c, fp, mp, kds)

yrkandena 2 och 3 besvarad.

Med anledning av förslaget i motion U213 (m) om att regeringen

skall ta initiativ till samråd med olika aktörer i syfte att

avskaffa barnarbete vill utskottet anföra följande.

Förslag med samma syfte som det här aktuella har utskottet

behandlat vid två tillfällen under våren 1994 (1993/94:UU15 och

UU26). Utskottet konstaterade därvid att barnarbete är ett

fattigdomsproblem som förekommer i stora delar av världen. Flera

stater har i sina nationella lagar en reglering av barnarbete

och mer eller mindre långtgående förbud mot utnyttjande av

minderåriga i vissa typer av arbetet. Efterlevnaden är

emellertid dålig. För att på sikt komma till rätta med

förekomsten av barnarbete måste en inkomstgenererande verksamhet

knytas ihop med utbildningsinsatser. Med hänsyn till vikten av

att barn och ungdomar -- såväl flickor som pojkar -- får

möjligheter till en ordnad skolgång noterar utskottet därför med

tillfredsställelse att Unicef stödjer projekt i en rad länder

där fattiga barn får både möjlighet att utföra ett arbete under

kontrollerade former och delta i organiserad skolgång.

Vidare framhöll utskottet att det finns anledning att försöka

skapa opinion mot barnarbete, men att Sveriges möjligheter kan

synas begränsade. Utskottet menade att det fanns anledning för

Sverige att aktualisera frågan om barnarbete vid de förestående

konferenserna i Köpenhamn och Peking. Det bör då också vara

möjligt att ta till vara de erfarenheter som den internationella

fackliga rörelsen har av åtgärder mot barnarbete. Utskottet

utgick från att regeringen utnyttjar de möjligheter som erbjuds

för att stävja missbruk av barnarbetskraft, bl.a. genom att

diskutera frågan med näringslivet.

Utskottet vidhåller denna sin uppfattning.

Motion U213 (m) yrkande 2 är därmed besvarad.

Med anledning av förslaget i motion U231 (v) om att Sverige

skall ta initiativ för att förbättra situationen för migrerande

arbetare, speciellt då unga kvinnor, utgår utskottet från att

regeringen på det sätt den finner lämpligt kommer att verka för

att brott mot de fackliga rättigheterna påtalas och för att

arbetsrättens regler över huvud taget respekteras.

Motion U231 (v) yrkande 19 anses därmed besvarad.

Förslaget i motion U227 (v, s) går ut på att funktionshindrade

i utvecklingsländerna skall ges ökat stöd.

I propositionen redovisas att handikappfrågorna länge varit

lågprioriterade inom FN-systemet. Regeringen anser att

handikappfrågorna bör ges ökad uppmärksamhet inom ramen för FN:s

ekonomiska och sociala verksamhet. Enligt vad utskottet inhämtat

har regeringen i december 1994 anslagit 250 000 dollar för att

UNDP:s interregionala handikapprogram skulle kunna fortsätta

sitt arbete. Utan detta tillskott hade programmet måst läggas

ned. Regeringen har vidare lämnat ekonomiskt stöd till det

arbete inom FN med att utarbeta internationella regler. Standard

rules, om funktionshindrades rätt till delaktighet och

jämlikhet. Dessa regler är antagna av FN, och Sverige ger

ekonomiskt stöd till övervakning och uppföljning av dessa

regler.

Av SIDA:s anslagsframställning framgår bl.a. att SIDA inom

ramen för anslagsposten Särskilda program avser att utveckla

metoder för att förebygga funktionsnedsättningar och erbjuda

rehabilitering till personer med funktionshinder. En viktig

uppgift är enligt SIDA att sprida information och kunskaper om

möjligheterna att rehabilitera handikappade samt att därvid

utöva påverkan för att förändra attityder hos ansvariga i

u-länder.

Utskottet utgår från att regeringen kommer att följa upp

handikappfrågorna vid det sociala toppmötet i Köpenhamn.

Med det anförda finner utskottet motion U227 (v, s) besvarad.

I detta sammanhang tar utskottet upp förslaget i motion Sf611

om att viss utbildning av flyktingar i Sverige skall bekostas

med medel från biståndsanslagen.

Med anledning av motionsförslaget vill utskottet erinra om att

utskottet våren 1994 behandlade frågan om utbildning av bosniska

flyktingar i Sverige. I sitt av riksdagen godkända betänkande

1993/94:UU21 redovisade utskottet de förslag som en för UD och

Utbildningsdepartementet gemensam arbetsgrupp lagt fram.

Arbetsgruppen hade undersökt möjligheterna för att bosniska

flyktingar i Sverige skulle kunna bidra vid ett återuppbyggande

av Bosnien/Hercegovina. Utskottet anförde bl.a. följande.

Åtgärder som nämns i arbetsgruppens rapport, för att

möjliggöra för bosniska flyktingar att delta i

återuppbyggnadsarbetet är att inventera vilka vuxenutbildningar

i Sverige som är lämpade utifrån ett "återvändarperspektiv", att

ta fram speciella arbetsmarknadspolitiska program, att stimulera

olika sammanslutningar (branschorganisationer, fackföreningar

m.fl.) att överföra relevanta kunskaper samt att stödja

föreningar i Sverige som kan få en roll inom ramen för

återuppbyggnads- och återvandringsprogram.

Utskottet utgår från att verksamhet av detta slag kommer att

ske i betydande omfattning och att den skall kunna avse

flyktingar och invandrare från olika delar av det f.d.

Jugoslavien.

Vad avser det här aktuella motionsförslaget utgår utskottet

från att liksom fallet var med flyktingarna från det f.d.

Jugoslavien möjligheterna till utbildning i Sverige för att

underlätta och främja återvandring undersöks.

Som utskottet understrukit i det föregående är det överordnade

målet för det svenska utvecklingssamarbetet att höja de fattiga

folkens levnadsnivå. De resurser härför som det svenska

samhället ställer till förfogande för olika åtgärder bör i

huvudsak användas inom de länder och regioner med vilka Sverige

samarbetar. Med hänvisning till det anförda finner utskottet

motion Sf 611 (kds) yrkande 18 besvarad.

Kvinnor, utveckling och jämställdhet

Motionerna

Kvinnornas roll i biståndet behandlas i flera motioner.

I motion U206 (kds) erinras om de svåra förhållanden under vilka

flertalet kvinnor i utvecklingsländerna lever. Motionärerna

hävdar att Sverige i ökad utsträckning måste uppmärksamma dessa

förhållanden i kontakterna med samarbetsländerna. Stöd och

utbildning för kvinnor leder till förbättrade föhållanden på en

rad områden bl.a. livsmedelsproduktion, hygien, hälsa. Kvinnorna

har en nyckelroll när det gäller att höja de fattigaste

ländernas levnadsnivå, säger motionärerna (yrkande 11).

Enligt motion U209(fp) yrkande 9 måste arbetet med att

integrera kvinnofrågor i biståndet intensifieras. Detta kanske

genom direkt kvinnoinriktade insatser i programländerna samt

genom kvinnors ökande deltagande i planering, genomförande och

utvärdering av enskilda biståndsinsatser. Ett s.k.

genderperspektiv måste anläggas på det svenska biståndet i en

helt annan utsträckning än vad hittills varit fallet.

Synpunkter och förslag som överensstämmer med vad som anförs i

motion U209 framförs även i yrkande 15 i motion A802 från

Folkpartiet. Motionärerna framhåller där att biståndet inte får

medverka till att konservera könsdiskriminering.

I motion U220 (fp) framhålls att alla kvinnor måste få makt

och vinna respekt för sina självklara krav att bestämma över sin

framtid, sin hälsa och att bedöma sina förutsättningar att ta

ansvar för sina barn (yrkande 1). Motionären anser även att

arbetet med att integrera kvinnofrågor i biståndet måste

intensifieras. En ambition bör vara att varje biståndsinsats

föregås av en konsekvensanalys beträffande kvinnornas

levnads-och försörjningsvillkor(yrkande 5).

Även i motionerna U232 (c) yrkande 10 och U233 (mp) yrkande 10

uppmärksammas kvinnornas situation, och motionärerna vill att

insatser särskilt riktade till kvinnor skall prioriteras i det

svenska biståndet.

I motion U202 (m) erinras om att i många länder tillåts inte

kvinnor att äga jord, inneha bankkonton, underteckna kontrakt

eller över huvud delta i den formella beslutsprocessen.

Motionärerna vill att Sverige i beståndsarbetet skall arbeta för

att undanröja hindren för kvinnlig företagsamhet i u-länderna.

Utskottet

Kvinnans roll och betydelse för att få till stånd en varaktig

och miljömässigt hållbar utveckling i u-länderna har poängterats

vid FN-konferenserna för miljö och utveckling år 1992,

världskonferensen om de mänskliga rättigheterna år 1993 och 1994

års konferens om befolkning och utveckling.

Vid befolkningskonferensen slogs fast att en stärkt ställning

för kvinnorna och ökad utbildning är viktiga faktorer för att

minska befolkningstillväxten. Befolkningskonferensen

rekommenderade en rad insatser för att stärka kvinnors

inflytande och status. Stor vikt lades vid individens valfrihet

och avsaknaden av tvång. Av stor betydelse för det fortsatta

arbetet på att förbättra kvinnans situation är FN:s sociala

toppmöte i Köpenhamn i mars 1995 och FN:s världskvinnokonferens

som skall hållas i Peking år 1995. Vid FN:s sociala toppmöte har

den svenska regeringen bland olika prioriterade områden valt

att särskilt verka för jämställdhet mellan män och kvinnor som

en viktig punkt.

Vid kvinnokonferensen avser Sverige att verka för ett förnyat

och förstärkt politiskt åtagande om kvinnors rättigheter och

jämställdhet mellan könen.

Som framhålls i flera motioner finns det strukturella,

kulturella, ekonomiska och religiösa faktorer som hindrar

kvinnor i många u-länder från att ta del av och bidra till

ekonomisk tillväxt. För att stärka kvinnornas ställning i

samhället krävs ofta betydande attitydförändringar och en

omprövning av urgamla sedvänjor.

Sverige är ett av de länder som varit pådrivande för att i

olika sammanhang stärka kvinnans ställning. Detta har skett inte

bara i det svenska biståndsarbetet utan även internationellt. Så

t.ex. har Sverige varit aktivt för att Världsbanken och de

regionala bankerna skall uppmärksamma vikten av att ta till vara

och stärka kvinnans situation i u-världen. Inom Världsbanken och

de regionala utvecklingsbankerna har i dag en strategi

utarbetats som innebär att de sociala aspekterna och speciellt

då kvinnoaspekterna beaktas. Världsbanken har gett en av sina

vice-presidenter policyansvaret för kvinnofrågorna.

Den internationella jordbruksfonden (IFAD), vars verksamhet är

speciellt inriktad på småbrukare i de fattigaste

utvecklingsländerna, har under de senaste tio åren ägnat

uppmärksamhet åt kvinnans situation och utvecklingsmöjligheter.

Enligt vad utskottet inhämtat verkar Sverige aktivt inom

organisationen för att tillvarata de fattiga

landsbygdskvinnornas intressen.

Inom det svenska utvecklingssamarbetet ges stöd riktat till

kvinnliga företagare samt till utbildnings- och hälsoinsatser

för kvinnor.

Sverige är också ett av de länder som har kommit längst med

att integrera ett jämställdhetstänkande i utvecklingssamarbetet.

SIDA avser att i arbetet på att utveckla jämställdhetsaspekten i

biståndet lägga tonvikten alltmer på ämnes- och landspecifik

utbildning samt utveckling av regionala resursbaser.

Regeringen anser att det könsrelaterade perspektivet skall

genomsyra hela biståndet från hälso-, jordbruks- och

landsbygdsutvecklingsstöd till infrastruktur och makroekonomiskt

stöd. I dialogen med mottagarländerna bör kvinnans ställning

lyftas fram som en viktig och central förutsättning för hållbar

utveckling.

Till krav som syftar till att förbättra kvinnors ställning och

levnadsvillkor hör rätten till säker och legal abort. Utskottet

har vid flera tillfällen tidigare (bet. 1993/94:UU3, UU15)

understrukit att människor måste ha tillgång till en kvalitativt

fullgod service för reproduktiv hälsa, inkl. familjeplanering

och rätt till säker och legal abort. Det är också viktigt, sade

utskottet, att informera om skadeverkningar av osäkra och

illegala abortmetoder.

Regeringen aviserar att den under år 1995 skall utarbeta en

politik som utgår från både kvinnors och mäns perspektiv i det

internationella utvecklingssamarbetet och en strategi för hur

denna politik skall genomföras. Utskottet noterar också med

tillfredsställelse att regeringen har tillkallat en särskild

utredare för att utarbeta förslag om hur jämställdhet mellan

kvinnor och män bör uttryckas i de biståndspolitiska målen,

eventuellt genom att ett särskilt biståndsmål upprättas.

Med det ovan anförda anser utskottet motionerna U202 (m), U206

(kds) yrkande 11, U209 (fp) yrkande 9, U220 (fp) yrkandena 1, 2

och 5, U232 (c) yrkande 10, U233 (mp) yrkande 10 och A802

yrkande 15 besvarade med vad utskottet anfört.

Enligt motion U220 (fp) bör i biståndsverksamheten även ingå

information till ungdomar och kvinnor om preventivmedel.

Motionären anser också att det är angeläget att preventivmedel

finns att tillgå. Liknande synpunkter förs fram i motion U206

(kds), dock utan något formellt yrkande.

Vid behandlingen våren 1993 av motionsyrkanden med i huvudsak

samma syfte som det här aktuella hänvisade utskottet

(1993/94:UU15, s. 62) till pågående förberedelsearbete inför

FN-konferenserna om befolkning och sociala frågor samt

kvinnokonferensen och utgick från att Sverige såväl i

förberedelsearbetet som vid konferenserna aktivt kommer att

betona vikten av olika familjeplaneringsåtgärder, bl.a.

tillgängligheten av preventivmedel.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motion

U220 yrkande 3 är besvarad.

Hållbar utveckling

Motionerna

I motion U206 (kds) påpekas att förutsättningarna för att

hushålla med naturresurser är sämre i flertalet u-länder än i

industriländerna. Expertis, institutioner och lagstiftning

saknas ofta på miljöområdet. Motionärerna anför att Sverige

måste stödja u-ländernas arbete på att förbättra livsvillkoren

för den fattiga majoriteten. Om så inte sker riskeras en gradvis

nedbrytning av naturresursbasen (yrkande 13).

En rad synpunkter och förslag på hur miljömålet i biståndet

skall kunna uppnås läggs fram i motion U209 (fp) yrkande 14.

Motionärerna som utgår från rapporten Hållbart bistånd hävdar

att stöd till kapacitetsuppbyggnad är ett mycket viktigt område

i varje program för hållbar utveckling. Det innebär stöd till

utvecklandet av miljölagstiftning, till institutioner för

policyutveckling, övervakning och kontroll. Andra viktiga

områden omfattar forskning och utbildning samt stöd till

folkrörelsearbete.

Strävan att åstadkomma en ekologiskt hållbar utveckling måste

ligga till grund för all biståndsverksamhet, sägs i motion U232

(c). Motionärerna anser att insatser för att rädda jordens

förmåga att försörja människor måste ha högsta prioritet. Det

gäller bl.a. att stoppa ökenutbredningen, hejda skogsskövlingen

och att främja ekologiskt hållbara jordbruksmetoder

(yrkande 8).

I motion U233 (mp) föreslås att miljökonsekvensbeskrivningar

alltid skall föregå beslut om bistånd samt beslut om

kreditgivning (yrkandena 4 och 5). Motionärerna föreslår också

att sociala konsekvensanalyser skall föregå beslut om bistånd

(yrkande 6). De anser att speciellt stöd bör riktas till

decentraliserade jordbruk och skogsbruk i småskalig form

(yrkande 7). Vidare påpekar motionärerna att vattensituationen i

världen koninuerligt försämras och att vattenreservoarerna

minskar. De föreslår att projekt för hållbar vattenförsörjning

skall prioriteras (yrkande 8).

I motion Jo664 yrkande 4 framhåller Vänsterpartiet att Sverige

måste driva på det internationella miljöarbetet. Motionärerna

anför att problemen med koldioxidutsläppen liksom freonfrågan

måste lösas internationellt. Det är enligt motionen avgörande

att svenskt agerande främjar miljöhänsynen i tredje världens

länder.

Utskottet

I flera motioner framförs synpunkter och förslag om olika

biståndsinsatser för att tillgodose miljöaspekter i det svenska

biståndet. Det råder en allmän samstämmighet om att dagens

utveckling såväl i u-länderna som i i-länderna inte är

långsiktigt hållbar. Det är nödvändigt att förändra

miljöbelastande livsmönster och att finna former för en hållbar

utveckling.

Den deklaration om miljö och utveckling som antogs vid FN:s

konferens i Rio (UNCED) och det då antagna handlingsprogrammet

Agenda 21 är vägledande för Sveriges insatser på miljöområdet. I

propositionen uttalar regeringen sin avsikt att verka för att

omforma det svenska och det internationella biståndet så att

hållbar utveckling främjas. Biståndet måste koncentreras till

insatser som initierar och påskyndar positiva processer, där

inhemska resurser inte räcker till. Som särskilt viktiga områden

nämns bl.a. stärkande av kvinnans ställning, nya metoder för ett

hållbart jordbruk och långsiktigt säker vattentillgång samt

fungerande marknader.

Som ett led i uppföljningen av UNCED tillsatte den dåvarande

regeringen en arbetsgrupp med uppgift att lämna förslag till hur

UNCED-besluten skall kunna integreras i det svenska

utvecklingssamarbetet. Gruppen har i rapporten Hållbart bistånd

-- det svenska biståndet efter UNCED (Ds 1994:132) presenterat

en rad förslag och rekommendationer. Gruppen anser att en mer

sammanhållen svensk utrikespolitik på bistånds- och

miljöområdena behövs -- inom ramen för en vidgad

säkerhetspolitik.

Vidare rekommenderar gruppen att de principer för hållbar

utveckling som ingår i Riodeklarationen konsekvent skall beaktas

i det svenska biståndet, framför allt försiktighetsprincipen,

principen om att förorenaren betalar och principen om användning

av miljökonsekvensbedömningar.

Särskilda miljödiskussioner med mottagarländerna bilateralt

och regionalt bör initieras.

I rapporten anges följande sektorer som särskilt kritiska och

väsentliga för ett svenskt bistånd för en hållbar utveckling,

nämligen vattentillgång/användning, hållbart jordbruk,

marinmiljö/kustområdet, stadsförvaltning/urbanisering,

energi/transporter. Förslag till insatser på samtliga dessa

områden läggs fram. Gruppen anser också att satsningarna på

miljöekonomi inom biståndet bör öka liksom även stödet till

enskilda organisationer i mottagarländerna som arbetar med

miljöfrågor och hållbar utveckling.

Beträffande det multilaterala samarbetet framhåller gruppen

att Världsbankens under senare år utvecklade policy för hållbar

utveckling är väl avvägd. Sverige rekommenderas därför att

aktivt verka för genomslag för denna politik i bankens hela

verksamhet med särskild tonvikt på genomförandet på fältet. Det

påpekas att på projektnivå är sedan länge

miljökonsekvensbedömningar en etablerad praxis inom banken.

Rapporten som presenterades i november 1994 bereds för

närvarande inom regeringskansliet. Regeringen aviserar att den

kommer att återkomma till riksdagen beträffande det framtida

utvecklingssamarbetet inom miljöområdet.

Utskottet konstaterar att flertalet av de förslag och

synpunkter som förs fram i de här aktuella motionerna behandlas

i rapporten. Utskottet vill också erinra om att regeringen avser

att återkomma till riksdagen i dessa frågor.

Även sociala konsekvensanalyser av biståndsprojekt bör enligt

motion U233 (mp) yrkande 6 föregå beslut om bistånd. Med

anledning av detta förslag vill utskottet framhålla att i

slutdokumentet från det sociala toppmötet i Köpenhamn, till

vilket Sverige anslutit sig, ingår bland de tio huvudpunkterna

bl.a. följande åtaganden. Den ekonomiska, politiska, sociala och

kulturella miljön skall främja människors sociala utveckling.

Vidare åtar sig det internationella samhället att förbättra och

styra ramen kring internationellt, regionalt och lokalt arbete

beträffande frågor om social utveckling i FN:s anda.

I detta sammanhang kan, beträffande det multilaterala

utvecklingssamarbetet, nämnas att det inom Världsbanken finns en

speciell utvärderingsenhet som kontinuerligt genomför

utvärderingar av bankens projekt och program bl.a. ur social

synpunkt.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet motionerna

U206 (kds) yrkande 13, U209 (fp) yrkande 14, U232 (c) yrkande 8,

U233 (mp) yrkandena 4--8 och Jo664 (v) yrkande 4 besvarade med

vad utskottet anfört.

Effektivitet och organisation inom utvecklingssamarbetet

Sammanfattning av propositionen (s. 60--67)

Under avsnittet effektivitet framhålls i propositionen att

kunskapen och insikten om utvecklingssamarbetets förutsättningar

och problem onekligen har förbättrats under senare år. Mycket

återstår dock. För det första måste insikten om att

utvecklingssamarbete är ett långsiktigt samhällsbyggande i en

ofta mycket komplex miljö förstärkas. Som en direkt följd

fordras, för det andra, tillgång till analyser för att rätt

förstå och bedöma dessa skeenden. För det tredje, behövs

tillgång till metoder och personell kompetens för att genomföra

och löpande följa verksamheten.

Regeringen kommer att verka för en ökad effektivitet i

utvecklingssamarbetet, dels i beredning och genomförande av

svenska biståndsinsatser, dels i organisationen av den svenska

biståndsförvaltningen och dels i samarbetet med andra givare,

inom EU och i det multilaterala samarbetet.

Biståndsförvaltningens organisation m.m. En förändring av

organisationen av den svenska biståndsförvaltningen föreslås i

propositionen. Den nuvarande förvaltningsstrukturen innebär att

fyra myndigheter (BITS, SAREC, SIDA och SwedeCorp) och ett

aktiebolag (Swedfund International AB) ansvarar för

genomförandet av det svenska biståndet. För mottagarländerna och

de multilaterala institutionerna har den svenska

biståndsorganisationen kommit att framstå som splittrad och

otydlig. Bristen har kommit att bli än tydligare inför det

svenska EU-medlemskapet.

För att lösa detta problem tillsatte Utrikesdepartementet

hösten 1994 en arbetsgrupp med uppgift att föreslå hur en

konsoliderad biståndsmyndighet skulle kunna skapas.

På grundval av förslag från arbetsgruppen i vilken ingick

bl.a. generaldirektörerna från BITS, SAREC, SIDA och SwedeCorp

föreslår regeringen att BITS, SAREC, SIDA och SwedeCorp

konsolideras till en ny sammanhållen myndighet. I denna bör

också Sandö U-centrum integreras som en separat resultatenhet.

Regeringen delar arbetsgruppens bedömning att en myndighet som

i huvudsak är organiserad enligt arbetsgruppens förslag har goda

förutsättningar att uppfylla kraven på effektivitet,

flexibilitet och tydlighet.

Myndigheten bör, i enlighet med rådande praxis, själv utforma

sin organisation. Det är viktigt att myndigheten får en tydlig

identitet utåt, samtidigt som de olika samarbetsinstrument och

arbetsformer som i dag präglar de olika myndigheterna bevaras i

den nya myndigheten. Myndigheten bör med hänsyn till

verksamhetens stora finansiella omfattning ledas av en styrelse.

Inom myndigheten bör också finnas en särskild styrelse för

forskningsfrågor som inom vissa ramar får beslutsrätt vad gäller

forskningsbiståndet. Fältorganisationen bör vara flexibel och

säkerställa att myndigheten kan utföra de uppgifter som ålagts

den. Ett samlat svenskt agerande i samarbetsländerna säkerställs

genom de integrerade biståndsambassaderna.

Samtidigt som Sandö U-centrum härmed upphör som självständig

myndighet kan verksamheten drivas vidare med samma inriktning

som i dag, men med en närmare knytning till den övriga

biståndsförvaltningen.

I propositionen anges att regeringen avser att tillsätta en

organisationskommitté med uppdrag att förbereda -- och efter

bemyndigande av riksdagen -- genomföra omorganisationen. Denna

kommitté som tillkallades den 19 januari 1995 skall bl.a.

utarbeta en organisationsplan för myndigheten och lämna förslag

till namn på myndigheten. Kommittén skall också vidta de

administrativa och verksamhetsanknutna åtgärder som krävs för

att myndigheten skall kunna fungera fr.o.m. den 1 juli 1995.

EU:s internationella utvecklingssamarbete

Medlemskapet i EU ger tillgång till en ny och mycket viktig

samarbetsform i det svenska utvecklingssamarbetet. Det ger

Sverige möjlighet att delta i och direkt påverka inriktningen av

ett bistånd som till sin volym är mer än dubbelt så stort som

den svenska biståndsbudgeten, som når över hundra länder och som

täcker ett stort antal samarbetsområden.

Genom Maastrichtavtalet har en traktatsmässig grund lagts för

EU:s internationella utvecklingssamarbete. I avtalet slås fast

att fattigdomsbekämpning skall stå i centrum för samarbetet och

att detta skall bidra till:

varaktig ekonomisk och social utveckling i u-länderna,

särskilt i de fattigaste av dessa,

harmonisk och successiv integration av u-länderna i

världsekonomin,

utveckling och konsolidering av demokrati, rättsstat samt

respekt för mänskliga rättigheter,

Dessa mål stämmer väl överens med de svenska biståndspolitiska

målen.

De grundläggande principerna för EU:s utvecklingssamarbete är

att det gemensamma biståndet skall komplettera medlemsländernas

nationella biståndsinsatser. Komplementaritet, konsistens och

samordning skall genomsyra gemenskapens politik gentemot tredje

världen.

Genom Maastrichtavtalet läggs också en grund för en aktiv

samordning av medlemsländernas bistånd.

Maastrichtfördraget väntas inte leda till att en större andel

av medlemsländernas bistånd kommer att kanaliseras genom

kommissionen. Subsidiaritetsprincipen gäller också inom

biståndsområdet.

EU:s bistånd inkluderar såväl finansiellt som tekniskt

bistånd, katastrofbistånd, strukturanpassningsstöd och

forskningsbistånd samt stöd till enskilda organisationer. Det

utgår i allt högre grad som sektors- eller programstöd efter att

ha varit starkt projektinriktat. Livsmedelsbiståndet som

tidigare utgjorde en dominerande del av biståndet och

huvudsakligen bestod av livsmedelsöverskott har relativt sett

minskat i betydelse.

Mänskliga rättigheter och demokrati, krav på att

mottagarlandet för en ansvarsfull ekonomisk politik samt

miljöfrågor, kvinnofrågor och näringslivsfrågor betonas allt mer

i EU-biståndet. Effektivitetsfrågor har i EU-biståndet, liksom i

det svenska biståndet, fått ökad betydelse.

EU:s bistånd fördelar sig på mer än 100 mottagarländer.

Tyngdpunkten ligger på Afrika söder om Sahara. År 1992 gick ca

70 % av EU-biståndet till dessa länder. Listan över EU:s 25

största mottagarländer upptar elva länder som är

huvudmottagarländer också av svenskt bistånd.

Regeringen avser att särskilt prioritera följande frågor

kvalitets- och effektivitetsfrågor i biståndet,

fortsatt utveckling av en långsiktig fattigdomsstrategi,

förstärkt integrering av miljö, respektive

jämställdhetsaspekter,

utveckling av former för att bidra till demokratisering, en

fungerande rättsstat samt respekt för mänskliga rättigheter,

utveckling av former för stöd till en ekonomisk-politiskt

stabil utveckling inkl. stöd till strukturanpassningsprogram och

ekonomisk-politisk dialog,

effektivare samordning och hantering av katastrof- och

konfliktförebyggande insatser,

ökad inriktning på utveckling av mänskliga resurser, inkl.

hälso- och utbildningsstöd, insatser för handikappade samt

insatser på befolkningsområdet,

utveckling av ett starkare samband mellan katastrof- och

livsmedelsbistånd samt långsiktigt utvecklingssamarbete.

Globalt samarbete genom multilaterala institutioner

I propositionen erinras om att Sverige ofta i samarbete med

övriga nordiska länder aktivt verkat för en utformning av de

internationella organisationerna.

Viktiga bidrag har lämnats inom ramen för Nordiska

FN-projektet för att stärka och effektivisera FN:s verksamhet på

utvecklings- och katastrofområdena. Flera av de nordiska

reformförslagen har redan lett till genomgripande förändringar i

medlemsländernas styrning av arbetet i bl.a. FN:s

utvecklingsprogram, UNDP och i FN:s barnfond, Unicef. Även på

katastrofområdet har Sverige drivit fram organisatoriska

förändringar, så att FN snabbare och mer koordinerat skall kunna

gripa sig an det växande antalet katastrofer.

Norden är också representerad i en s.k. Task Force som gör en

översyn av de multilaterala utvecklingsbankernas roll på uppdrag

av Utvecklingskommittén, som är Världsbankens och

Internationella valutafondens gemensamma policyorgan.

Den nordiska samsynen i utvecklingsfrågor och ett målmedvetet

agerande har också spelat en viktig roll för att förändra

Världsbankens verksamhet. Den framtidsdagordning, som banken

presenterade vid sitt 50-årsjubileum under hösten 1994, lägger

fast fattigdomsbekämpning och ökad levnadsstandard genom hållbar

tillväxt och satsningar på mänskliga resurser som central

målsättning. När det gäller effektiviteten i de internationella

organisationernas verksamhet kan enligt propositionen några mer

generella riktlinjer formuleras. Det gäller bl.a. selektivitet

och fokus på organisationens komparativa fördelar, partnerskap

med andra multi- och bilaterala organisationer liksom med

frivilligorganisationer och näringslivet, resultatorientering

med klar koppling mellan analytiska, normativa och operativa

aspekter, flexibilitet och förändringsbenägenhet i förhållande

till omvärldsförändringar, kostnadseffektivitet i den

administrativa och operativa verksamheten, en öppnare

redovisning av förvaltning av resurser.

Ökade krav måste emellertid inte bara ställas på varje enskild

organisation. I växande utsträckning inriktas reformsträvanden

på bredare systemfrågor.

Vidare uttalas att en systemfråga av avgörande betydelse är

marginaliseringen av FN:s långsiktiga utvecklingarbete. I

accelererande takt har främst Världsbanken tagit över uppgifter

från många FN-organisationer.

Den svenska biståndsförvaltningens organisation

Motionerna

I Moderata samlingspartiets partimotion U203 anförs

inledningsvis att ledningen av svenskt u-landsbistånd skall

ligga hos riksdagen. Vidare anför motionärerna att mål och medel

för biståndet fastställs av riksdagen. Målet skall utformas så

att effekterna är mätbara och därmed resultatet möjligt att

utvärdera (yrkande 2). Motionärerna anser att upphandling av

biståndsprojekt skall ske på lika villkor mellan enskilda

organisationer, företag och offentliga organ i och utanför

Sverige. Statlig egenregiverksamhet ute på fältet skall ske

endast efter konkurrensupphandling (yrkande 16).

Regeringens förslag till ny organisation avvisas i motionerna

U203 (m) yrkande 13, U206 (kds) yrkande 6 och U311 (m) yrkande

5.

Enligt motion U203 (m) bör biståndsorganisationen ha en

effektivitetsstimulerande struktur samt vara flexibel.

Motionärerna anför att förslaget om sammanhållen

biståndsorganisation måste motverkas om inte svenskt bistånd

helt skall förstelna. På sikt bör Sverige successivt övergå till

en beställar/utförarmodell. Vidare föreslår motionärerna att

Utrikesdepartementet skall inrikta sig på upphandling och

kontroll av biståndet. Utvärdering är av väsentlig betydelse och

bör ske genom ett av UD och myndigheterna oberoende

utvärderingsorgan. Ambassaderna skall naturligt ansvara för

uppföljningen av insatserna på fältet (yrkandena 12 och 14).

Enligt motion U311 (m) bör regeringen återkomma till riksdagen

med förslag om biståndsadministrationen.

I motion U206 (kds) föreslås en biståndsorganisation bestående

av två myndigheter. En myndighet som skall bestå av nuvarande

BITS, Swedecorp och SIDA:s strukturbyrå skall ansvara för

näringslivs- och infrastrukturfrågor. Den andra myndigheten till

vilken förs övriga delar av SIDA samt SAREC skall ansvara för

det långsiktiga sociala samarbetet och forskningssamarbetet. Den

föreslagna strukturen skulle enligt motionärerna innebära en

förstärkning och koncentration av den svenska

biståndskompetensen. För våra samarbetsländer skulle det svenska

biståndet och dess organisation bli tydligare.

Enligt motion U209 (fp) finns det en hel del risker med en

sammanhållen myndighet. Om den nya myndigheten helt skulle komma

att domineras av SIDA skulle ett värdefullt inslag av mångfald i

biståndet försvinna, säger motionärerna (yrkande 18).

I motion U311 (m) förordar motionärerna att en sammanhållen

enhet för biståndsadministration bör upprättas i södra Afrika.

De anser att i ett läge där den allt större delen av biståndet

upphandlas kan det också vara en fördel med en administration

som ligger nära verksamheten (yrkande 7).

Ansvaret för hanteringen av Världsbanksfrågor tas upp i

motionerna U206 (kds) yrkande 4, U230 (v) yrkande 4 och U311

yrkande 6. I den förstnämnda motionen erinras om att ansvaret

för världsbanksfrågor år 1988 delades upp mellan

Finansdepartementet och Utrikesdepartementet med

Finansdepartementet som huvudansvarig. Erfarenheten av denna

uppdelning har visat att ett samordnat svenskt agerande i

utvecklingspolitiska frågor i Världsbanken har försvårats. Detta

talar för säger motionärerna att den övergripande samordningen

bör återgå till Utrikesdepartementet.

I motion U230 anförs att skuldfrågorna bör återföras till

Utrikesdepartementet och behandlas i samråd med

biståndsmyndigheten. Även Världsbanksfrågorna i övrigt bör

handläggas av UD. Vidare anser motionärerna att riksdagen inte

har någon insyn i hur institutionerna inom Världsbanksgruppen

handlar och beslutar. De föreslår därför att en parlamentarisk

nämnd skall tillsättas för dessa frågor. Nämnden bör behandla

alla viktiga ärenden innan beslut fattas och då speciellt beslut

om kapitalpåfyllnad (yrkande 5).

I motion U311 (m) förordar motionärerna att den övergripande

samordningen bör ligga inom Utrikesdepartementet (yrkande 6).

Utskottet

I propositionen föreslås en omorganisation av den svenska

biståndsförvaltningen. Den hittillsvarande organisationen med

fyra fristående myndigheter har enligt propositionen kommit att

framstå som splittrad och otydlig för mottagarländerna och de

multilaterala institutionerna. Förslaget innebär att de fyra

myndigheter -- BITS, SAREC, SIDA och SwedeCorp -- som för

närvarande ansvarar för genomförandet av det svenska biståndet

förs samman till en myndighet benämnd den nya myndigheten.

Till denna skall även knytas Sandö U-centrum som en separat

resultatenhet. Avsikten är att den nya myndigheten skall inleda

sin verksamhet den 1 juli 1995.

Förslaget avvisas i motionerna U206 (kds), U209 (fp) och U311

(m).

Enligt utskottets mening har vägande skäl anförts för den

föreslagna omorganisationen. Den nya biståndsmyndigheten bör ha

goda förutsättningar att uppfylla de krav statsmakterna ställer

på effektivitet, flexibilitet och tydlighet. Det är viktigt att

myndigheten får en tydlig identitet utåt, samtidigt som de olika

samarbetsinstrument och arbetsformer som i dag präglar de olika

myndigheterna bevaras i den nya myndigheten. Genom den

sammanhållna organisationen bör den nya myndigheten på ett mer

flexibelt sätt än vad hittills varit fallet kunna använda olika

samarbetsinstrument som exempelsvis gåvobistånd, u-krediter och

tekniskt samarbete för att förmedla ett bistånd anpassat efter

behoven i skilda länder och situationer.

Utskottet tillstyrker att en ny sammanhållen biståndsmyndighet

inrättas och de hittillsvarande myndigheterna BITS, SAREC, SIDA

och SwedeCorp läggs ned och inordnas i den nya myndigheten.

Utskottets ställningstagande innebär att motionerna U203 (m)

yrkande 13, U206 (kds) yrkande 6 och U311 (m) yrkande 5

avstyrks.

Enligt motion U209 (fp) finns det vissa nackdelar med en

sammanhållen organisation på biståndsområdet. Det finns enligt

motionärerna viss risk för att mångfalden och flexibiliteten i

biståndet försvinner.

Syftet med att skapa en sammanhållen biståndsmyndighet är

bl.a. att kompetenser och samarbetsinstrument härigenom skall

kunna kombineras på ett flexibelt och effektivt sätt. Utskottet

utgår från att de problem som motionärerna pekar på kommer att

beaktas i pågående arbete med att utforma en ny

myndighetsordning.

Med det anförda finner utskottet motion U209 (fp) yrkande 18

besvarad.

I motion U311 (m) förordas att en särskild enhet för

biståndspolitisk administration skall inrättas i södra Afrika.

En särskild organisationskommitté har tillkallats för att

förbereda och genomföra omorganisationen på biståndsområdet med

sikte på att den nya biståndsmyndigheten skall kunna börja sin

verksamhet den 1 juli 1995. Med hänsyn bl.a. härtill avstyrker

utskottet motion U311 (m) yrkande 7.

Enligt motion U203 skall riksdagen besluta att utformningen

och ledningen av det svenska u-landsbiståndet skall ligga hos

riksdagen och regeringen. Motionärerna anser att riksdagen skall

fastställa mål och medel för biståndet samt att

Utrikesdepartementet skall inrikta sig på upphandling och

kontroll (yrkande 2).

Vidare föreslår motionärerna att biståndets effekter på

mottagarlandets utveckling bör utvärderas genom ett av UD och

myndigheterna oberoende utvärderingsorgan (yrkande 12). I

motionen föreslås därför att ett sådant utvärderingsorgan

inrättas (yrkande 14).

Utskottet konstaterar att det är riksdagen och regeringen som

fastställer mål och medel för det svenska utvecklingssamarbetet.

Av propositionen framgår att en utveckling av systemen för

styrning och uppföljning av utvecklingssamarbete pågår både i

svenska och i internationella biståndsorgan. Samtliga system har

den gemensamma utgångspunkten att styrningen tydligare bör utgå

från de resultat verksamheterna uppnår. Regeringen aviserar att

den kommer att verka för en ökad effektivitet i

utvecklingssamarbetet, dels i beredning och genomförandet av

svenska biståndsinsatser, dels i organisationen av den svenska

biståndsförvaltningen och dels i samarbetet med andra givare,

inom EU och i det multilaterala samarbetet.

Vad avser motionärernas förslag om ett fristående

utvärderingsorgan vill utskottet erinra om att kommittén för

analys av utvecklingssamarbetet lagt fram förslag om inrättande

av en ny fristående analys- och utvärderingsfunktion. På

grundval av detta förslag avser regeringen att tillkalla en

särskild expertgrupp som skall arbeta i form av en kommitté. I

kommittén skall ingå kvalificerad analytisk kompetens från såväl

Sverige som utlandet, inkl. från utvecklingsländer.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion U203

yrkandena 2, 12, 14 och 16.

I motionerna U206 (kds), U230 (v) och U311 (m) ifrågasätts den

gällande ansvarsfördelningen för Världsbanksfrågor mellan

Utrikes- och Finansdepartementet. Motionärerna förordar att

huvudansvaret för Världsbanksfrågor skall återföras till

Utrikesdepartementet.

Enligt gällande departementsförordning (SFS 1994:1676)

ansvarar Finansdepartementet för ärenden som gäller

"Världsbanksgruppen, i den mån sådana ärenden inte hör till

något annat departement". Utrikesdepartementet ansvarar å sin

sida för bankgruppen "såvitt ärenden rör biståndspolitiska

aspekter av Världsbankens agerande i IDA-länder och i

programländer för svenskt bistånd". UD ansvarar alltså i dag för

biståndsfrågorna inom Världsbanksgruppen.

Med anledning av motionsförslagen vill utskottet hänvisa till

att det ankommer på regeringen att ta ställning till hur arbetet

inom regeringens kansli skall organiseras för att regeringen

skall kunna styra landet på ett så effektivt sätt som möjligt.

Varje regering bör -- inom de ekonomiska ramar som riksdagen

fastställer -- få fördela arbetet mellan sina medlemmar och

mellan olika delar av regeringskansliet med hänsyn till den

parlamentariska situationen, regeringens sammansättning, olika

ärendegruppers samband och betydelse osv. Dessa frågor tillhör

alltså exklusivt regeringens kompetensområde (Regeringsformen 7

kap. 1 §).

I detta sammanhang kan nämnas att frågan om

ansvarsfördelningen mellan Finansdepartementet och

Utrikesdepartementet berördes i en interpellationsdebatt den 17

februari om Bretton Woods-institutionerna (prot. 1994/95:62)

Finansministern anförde bl.a. att det kan tyckas som att man

nedvärderar eller underskattar biståndsdimensionen i dessa

frågor genom att ha dem liggande hos Finansdepartementet. Så är

inte fallet. Vidare framhöll finansministern att "vi i

regeringskansliet har en gemensam beredning. Det finns ett

gemensamt, kollektivt ansvar. Det sker icke någon beredning av

frågor som rör Världsbanken i de här dimensionerna utan att UD

är med. Det är självklart. Det är en ordning som har visat sig

fungera bra. Dessutom är Sverige inte ensamt om den. Det är den

vanliga ordningen i världen."

Utskottet vill i detta sammanhang understryka vikten av att i

ärenden rörande Världsbanken biståndsdimensionen beaktas.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna

U206 (kds) yrkande 4, U230 (v) yrkande 4 och U311 (m) yrkande 6.

EU:s internationella utvecklingssamarbete

Motionerna

Enligt motion U209 yrkande 13 bör Sverige verka för att

medlemsländerna fullföljer FN:s rekommendation om att minst 0,7

prcent av BNI skall avsättas till bistånd.

I motion U219 (v) föreslås att Sverige och EU skall verka för

att de internationella valutaorganen skall ge Angola tillgång

till kredit (yrkande 2). Vidare anser motionärerna att Sverige i

EU och FN skall verka för aktivt stöd till återuppbyggnaden i

Angola (yrkande 4).

Loméavtalet behandlas i motion U221 (mp). Motionärerna

förordar att Sverige skall markera att vi i de

meningsmotsättningar som föreligger mellan EU och ACP-länderna

kommer att stödja ACP-länderna.

Enligt motion U226(v) yrkande 4 bör Sverige verka för att i

EU:s biståndsbudget medel avsätts för projekt som kommer barnen

till del.

Enligt motion U231(v) bör EU:s kompetens i enlighet med

subsidiaritetsprincipen begränsas till sådant som bättre kan

genomföras internationellt än nationellt. Något särskilt

EU-bistånd behövs inte utan innebär endast en uppsplittring av

resurserna, säger motionärerna (yrkande 5).

I samma motion anförs att Sverige som inte har ett kolonialt

förflutet måste verka för en fullständig avkolonisering av EU:s

relationer med tredje världen. När det nuvarande Loméavtalet

löper ut år 1999 skall inget nytt tecknas. Alla u-länder skall

behandla lika (yrkande 6). Motionärerna tar även upp

EU:s jordbrukspolitik (yrkande 7).

I motion U232 (c) anförs att det är viktigt att

Sveriges agerande blir en integrerad del av vår biståndspolitik.

Vi bör aktivt verka för att åstadkomma en bättre samordning av

medlemsländernas bilaterala bistånd.

I motion U233 (mp) yrkande 11 anförs med hänvisning till vad

som redovisas i propositionen om svenskt agerande i EU att det

är Miljöpartiets förhoppning att Sverige lyckas med att

bibehålla sin självständighet och handlingsfrihet även när EU:s

politik är mer restriktiv.

I motion K224(kds) yrkande 31 påpekas att EU:s biståndspolitik

i flera avseenden följer samma principer som den svenska. Det

finns således, säger motionärerna, stora möjligheter att från

svensk sida påverka EU:s biståndspolitik så att biståndet ges

enligt samma kriterier som det svenska. Motionärerna framhåller

särskilt att biståndet bör främja mänskliga rättigheter,

demokrati, marknadsekonomi och effektivitet. Vidare anför de att

Sverige måste använda sig av sitt kunnande för att förbättra

EU:s biståndsverksamhet. Motionärerna förordar att Sverige skall

söka förmå EU:s medlemsländer att ge utvecklingsländerna en

definitiv och snar skuldsanering (yrkande 32).

I motionen behandlas även EU:s jordbrukspolitik. Motionärerna

menar att Sverige inom EU måste verka för att EU:s gemensamma

jordbrukspolitik utformas på så sätt att den inte hämmar

u-ländernas export av livsmedel och jordbruksvaror.

I motion U231 (v) hävdas att EU-subsidierna för med sig att

inhemska jordbruksprodukter blir utkonkurrerade. Sverige bör

inom EU verka för att u-länderna blir självförsörjande med

livsmedel och att EU:s dumpning av överskottlivsmedel till

u-länder stoppas. Motionärerna förordar att EU skall bli

ledande i att värna u-ländernas rätt till en ren miljö.

Utskottet

EU:s bistånd finansieras dels över den reguljära budgeten,

dels genom särskilda bidrag till den europeiska

utvecklingsfonden (EDF). Från den senare finansieras det bistånd

som utgår inom ramen för Lomékonventionen. Volymmässigt svarar

det gemensamma EU-biståndet för 12--14 % av EU-staternas

samlade bistånd. Ca 60 % av EG-biståndet utgår inom ramen för

Lomékonventionen till de 70 s.k. ACP-länderna (African,

Caribean, Pacific). Drygt 50 % av biståndet under konventionen

landprogrammeras. 20 % av EU:s biståndsbudget används för

livsmedelsbistånd. Även insatser i Asien, Latinamerika samt

icke-medlemsländer i Medelhavsområdet finansieras från EU:s

reguljära budget.

EU:s biståndssamarbete har traktatfästs genom

Maastrichtfördraget. Härigenom har förutsättningar skapats dels

för ett fördjupat samarbete på den nationella nivån

medlemsstaterna emellan, dels för en ökad roll för EU vad gäller

samordningen av biståndet. Däremot förväntas det inte resultera

i att en ökad andel av medlemsländernas bistånd kommer att

kanaliseras genom EG-kommissionen. Subsidiaritetsprincipen

gäller också inom biståndsområdet. Innebörden av detta är att

det gemensamma EU-biståndet skall utgöra ett komplement till

medlemsländernas egna bistånd. Detta senare bistånd beslutar

självfallet varje land själv om. För svensk del kommer ca 10 %

av biståndsbudgeten att gå till det gemensamma EU-biståndet.

Medlemsstaternas bistånd genom EG-kommissionen uppgick år 1992

till 3 493 miljoner ecu. Kommissionens bistånd har

budgettekniskt sett två former, dels det bistånd som förmedlas

inom ramen för Loméavtalet, dels det bistånd som förmedlas

direkt via kommissionen (s.k. budgeterat bistånd).

De budgetmässiga konsekvenserna av EU-medlemskapet innebär en

årlig kostnad fram till 1998 om 707 miljoner kronor (12 månader)

för EU:s bistånd till Latinamerika, Södra och Östra Medelhavet

och andra icke-ACP-länder. Detta belopp avräknas biståndsramen

och utgör en del av den svenska EU-avgiften till kommissionens

budget. Dessutom belastas biståndsramen med kostnaden för

Lomé-biståndet. Eftersom Sverige endast deltar i den i dagarna

förhandlade 8:e europeiska utvecklingsfonden kommer

utbetalningar först att bli aktuella fr.o.m. 1996 och då i

begränsad utsträckning (ca 90 miljoner kronor). Utbetalningarna

kommer därefter att öka i takt med att verksamheten under Lomé

IV-avtalet fortskrider.

Förslag och synpunkter på hur Sverige skall agera som

medlemsland inom ramen för EU:s utvecklingssamarbete förs fram i

flera motioner.

Enligt motion K224 (kds) bör EU:s bistånd bygga på kriterier

som mänskliga rättigheter, demokrati, marknadsekonomi och

effektivitet. Liknande synpunkter förs fram i motion U209 (fp).

I motion U232 (c) framhålls att Sverige bör verka för att EU:s

bistånd får en klar fattigdomsinriktning och att det bygger på

en ekologisk grundsyn. I motion U233 (mp) önskar motionärerna

att Sverige skall hävda sin självständighet och handlingsfrihet

även i de fall då EU:s biståndpolitik är mer restriktiv.

Som utskottet redovisat i det föregående överensstämmer de

allmänna principerna för EU:s utvecklingsbistånd väl med de

svenska biståndspolitiska målen. I propositionen anges en rad

områden som regeringen avser att prioritera i EU:s samarbete.

Utskottet konstaterar att det råder en stor samstämmighet mellan

regeringens och motionärernas syn på vilka biståndsfrågor som

Sverige bör verka för i EU-sammanhang. Utskottet räknar därför

med att Sverige aktivt kommer att verka för ett bättre och

effektivare EU-bistånd bl.a. genom att förstärka

fattigdomsinriktningen och verka för en förbättrad samordning

och konsistens i EU:s biståndspolitik.

Med det anförda finner utskottet motionerna U209 (fp) yrkande

13 (delvis), K224 (kds) yrkande 31, U232 (c) yrkande 12 och U233

(mp) yrkande 11 besvarade.

Enligt motion U231 (v) bör EU:s kompetens i enlighet med

subsidiaritetsprincipen begränsas till sådana insatser som

bättre kan genomföras internationellt än nationellt.

De grundläggande principerna för EU:s utvecklingssamarbete är

att det gemensamma biståndet skall komplettera medlemsländernas

nationella biståndsinsatser. Maastrichtavtalet innebär ett steg

i riktning mot ett fördjupat samarbete mellan EU:s

medlemsländer. Däremot torde det inte leda till att en större

andel av medlemsländernas bistånd kommer att kanaliseras genom

kommissionen.

Subsidiaritetsprincipen som motionärerna åberopar är alltså

inte relevant för bedömning av vilka biståndsinsatser som skall

göras på det internationella respektive på det nationella

planet.

Med det anförda avstyrker utskottet motion U231 (v) yrkande 5.

EU:s bistånd till livsmedel och jordbruksprodukter kritiseras

i motionerna U209 (fp), K224 (kds) och U231 (v). Med anledning

av motionerna vill utskottet anföra följande.

EU:s bistånd inriktas på såväl jordbruksutveckling som

livsmedelsbistånd i form av varor. Vidare ställs finansiella

resurser till förfogande för inköp av livsmedel i u-länder.

EU har lagt större tonvikt än Sverige på livsmedelsbistånd,

bl.a. beroende på att Gemenskapen har ett överskott av

jordbruksprodukter. GATT-avtalet kommer att innebära minskade

subventioner av export och överskottsproduktion och därmed en

sundare världsmarknad för jordbruksprodukter. Detta kan innebära

ökade möjligheter för u-ländernas export men kan även medföra

ökade kostnader för de länder som är beroende av

livsmedelsimport.

EU:s biståndsministrar antog i november 1994 en resolution som

innebär att EU:s livsmedelspolitik skall inriktas mot mer

långsiktighet, samordning av insatserna mellan gemenskapen och

medlemsländerna. EU-kommissionen har fått i uppdrag att utarbeta

en rapport för ministerrådet. Denna rapport skall analysera den

gemensamma jordbrukspolitikens och annan gemenskapspolitiks

inverkan på marknader och livsmedelssäkerhet i u-länderna.

Utskottet utgår från att Sverige aktivt kommer att verka för

en förändring av EU:s biståndspolitik när det gäller

livsmedelsbiståndet. Detta bistånd är så utformat att det i viss

mån innebär att EU-ländernas överskottsproduktion på

jordbruksprodukter subventioneras. Det är angeläget att resurser

frigörs för en förstärkning av fattigdomsinriktningen i EU:s

bistånd.

Mot denna bakgrund konstaterar utskottet att de synpunkter som

förts fram i motionerna U209 (fp) yrkande 13 (delvis) och motion

K224 (kds) yrkande 34 i allt väsentligt är tillgodosedda.

Motionerna i här aktuella delar är alltså besvarade.

Utskottet är inte berett att föreslå att riksdagen skall göra

en framställning till regeringen om att EU:s dumpning av

livsmedel i u-länderna skall stoppas. Motion U231 (v) yrkande 7

avstyrks således.

Ett förslag i motion K224 (kds) går ut på att Sverige

tillsammans med andra skandinaviska länder och Nederländerna bör

förmå övriga europeiska länder att öka sin biståndsandel av BNI

från nuvarande 0,42 % (1990) till den av FN rekommenderade

nivån på 0,7 %. Även i motion U209 (fp) framförs förslag av

samma innebörd.

Utskottet har i det föregående konstaterat att internationellt

har bidragen till utvecklingssamarbete gått ned. Utskottet

finner denna utveckling mycket beklaglig och oroväckande. Det är

därför enligt utskottets mening angeläget att regeringen i

kontakter med övriga EU-länder verkar för att dessa ökar sitt

bidrag så att biståndsandelen når upp till den av FN

rekommenderade nivån. Motionerna U209 (fp) yrkande 13 (delvis)

och K224 (kds) yrkande 33 får därmed anses besvarade.

Enligt motion K224 (kds) bör Sverige söka förmå EU:s

medlemsländer att ge utvecklingsländerna en definitiv och snar

skuldsanering.

Utskottet vill erinra om att en stor andel av EU:s samlade

bistånd är avsatt för stöd till ekonomiska reformer och

skuldlättnad. Bland de sakfrågor som enligt regeringens

bedömning Sverige särskilt bör prioritera inom ramen för

EU-samarbetet märks utveckling av former för stöd till en

ekonomisk-politiskt stabil utveckling inkl. stöd till

strukturanpassningsprogram och ekonomisk-politisk dialog.

Utskottet anser sig därför kunna räkna med att Sverige kommer

att verka i den riktning som motionärerna förespråkar. Motion

K224 (kds) yrkande 32 är därmed besvarad.

Beträffande förslaget i motion K224 (kds) att EU skall bli

ledande i att värna u-ländernas rätt till en ren miljö vill

utskottet erinra om att Sverige i EU-samarbetet särskilt avser

att prioritera integrering av miljöaspekter.

Sverige avser också att prioritera en ökad inriktning på

utveckling av mänskliga resurser inklusive hälsovård och

utbildningsstöd. Utskottet utgår från att Sverige i detta

sammanhang särskilt kommer att verka för att medel avsätts för

projekt som kommer barnen till del.

Med det anförda finner utskottet motionerna K224 yrkande 13

och U226 (v, s, c, fp, mp, kds) yrkande 4 besvarade.

Synpunkter och förslag rörande Loméavtalet läggs fram i

motionerna U221 (mp) och U231 (v). Enligt den först nämnda

motionen skall Sverige i förhandlingarna mellan EU och

ACP-länderna stödja dessa länders förhandlingsposition.

Den nu löpande konventionen Lomé IV som avser perioden

1990--1999 är för närvarande föremål för en halvtidsöversyn.

Inom ramen för denna översyn skall också den finansiella ramen

för samarbetet under perioden 1995--1999 fastställas. Enligt vad

utskottet inhämtat har en viktig fråga i översynen varit

utformningen av artikel 5 i konventionen där samarbetets nära

koppling till mänskliga rättigheter understryks. I denna fråga

har enighet nåtts om en text som tillgodoser såväl EU:s som

ACP:s önskemål. I texten nämns bl.a. att demokrati och

upprättandet av en rättsstat skall behandlas som grundläggande

förutsättningar för samarbetet. Möjligheter finns att avbryta

samarbetet vid brott mot dessa förutsättningar. Vidare har det

varit viktigt för EU att i översynen få flexiblare regler för

programmeringen och effektivare genomförandeprocedurer. Vidare

har diskuterats ACP-ländernas önskemål om marknadstillträde för

jordbruksprodukter.

Utskottet utgår från att EU såväl i nu pågående förhandlingar

som när det gäller att genomföra beslutade åtgärder beaktar de

synpunkter och önskemål som framförs av ACP-länderna.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion U221

(mp).

Utskottet är inte berett att föreslå riksdagen att göra de

långtgående uttalanden som föreslås i motion U231 yrkande 6.

Motionen i här aktuell del avstyrks sålunda.

Med anledning av de förslag om olika insatser för att stödja

Angola som förs fram i motion U219 (v) vill utskottet framhålla

att krigssituationen i landet hittills har gjort det nödvändigt

att koncentrera samarbetet till insatser av katastrofkaraktär.

Efterlevnaden av fredsöverenskommelsen kommer att bli avgörande

för utvecklingen i landet.

Enligt vad utskottet inhämtat följer IMF utvecklingen i Angola

och har regelbundet kontakter med myndigheterna.

Förutsättningarna för ett låneavtal med IMF bedöms för

närvarande som dåliga. Den angolanska ekonomin befinner sig i

svår obalans bl.a beroende på omfattande militärutgifter.

Härtill kommer en svag institutionell struktur som bidrar till

svårigheterna att genomföra ett ekonomiskt program. Om

fredsprocessen utvecklas i positiv riktning kan denna situation

förändras relativt snabbt. Den nordiske representanten i IMF har

uttalat att förhandlingar mellan IMF och de angolanska

myndigheterna bör påbörjas så snart som möjligt. Enligt

nuvarande planering skulle sådana förhandlingar kunna inledas

under våren 1995.

Med det anförda anser utskottet motion U219 (v) yrkandena 2

och 4 besvarad.

Utredningar m.m.

Sammanfattning av propositionen (s. 67--73)

I propositionen redovisas en rad förslag från utredningar och

regeringens ställningstagande till förslagen.

I rapporten (Ds 1994:132) Hållbart bistånd -- det svenska

biståndet efter UNCED anges vissa sektorer som särskilt

väsentliga för svenskt utvecklingssamarbete. Det gäller främst

vatten- och matförsörjning respektive miljöproblem förknippade

med urbanisering och den moderna sektorn.

Arbetsgruppen anser att en mer systematisk satsning på

kapacitets- och institutionsutveckling behöver göras. Stödet

till miljöekonomi bör öka för att höja kompetensen i u-länderna.

Stödet till enskilda organisationer som arbetar inom området bör

höjas på sikt. Vidare menar arbetsgruppen att

Sveriges aktiva insatser i det globala miljö- och

utecklingssamarbetet kräver en sektorsövergripande organisation.

Regeringen delar arbetsgruppens uppfattning att strävan mot

hållbar utveckling på ett mer uttryckligt sätt bör genomsyra

utvecklingssamarbetet. Utredningsförslagen är föremål för

överväganden inom regeringskansliet. Regeringen avser återkomma

till riksdagen i dessa frågor.

I propositionen föreslås utvidgade insatser för demokratisk

uppbyggnad.

Regeringen ansluter sig i huvudsak till utredningsförslagen

och anser att ett stöd till utveckling av partier i såväl

u-länder som i Central- och Östeuropa bör införas. Förslag härom

behandlas i det följande i detta betänkande.

Kommittén för analys av utvecklingssamarbete (KAU) redovisade

sommaren 1994 sina överväganden i frågan om hur övergripande

utvärdering och analys inom biståndsområdet bör bedrivas på

längre sikt. Detta gjordes i betänkandet (SOU 1994:102) Analys

och utvärdering av bistånd. Betänkandet har remissbehandlats.

KAU har låtit genomföra en rad delstudier. Kommittén kommer att

redovisa slutsatser från dessa studier i ett avslutande

betänkande.

Regeringen delar kommitténs uppfattning att det är viktigt att

förbättra det analytiska underlaget för biståndspolitiken och

att öka erfarenhetsåterföringen. Här krävs åtgärder inom bl.a.

regeringskansliet, främst Utrikesdepartementet, och

inom den nya sammanhållna biståndsmyndigheten.

Vidare bör resultaten av olika analys-, utvärderings- och

utredningsinsatser på ett mer systematiskt sätt påverka

utformningen av den operativa verksamheten.

I likhet med kommittén anser regeringen att en ökad tillgång

till fördjupade och från förvaltningen fristående analyser och

överväganden beträffande olika delar av det internationella

utvecklingssamarbetet vore till fördel. Regeringen kommer i

detta syfte att tillkalla en särskild expertgrupp som skall

arbeta i form av en kommitté.

Frågan om att etablera en WHO-anknuten högskola för

medicinsk-teknisk förvaltning i Malmö har diskuterats under de

senaste åren. Som ett led i beredningsprocessen beslöt

regeringen att göra en särskild granskning av projektet.

Resultatet presenterades för regeringen i början av hösten 1994.

Övrigt utrednings- och analysarbete

I propositionen redovisas att följande fyra kommittéer lämnat

förslag rörande det svenska utredningssamarbetet.

Biståndsförvaltningsutredningen har i betänkandet (SOU

1994:19) Rena roller i biståndet behandlat bl.a. regeringens

styrning av förvaltningens verksamhet, kompetensförsörjning och

behovet av en klar uppgiftsfördelning mellan de statliga

biståndsorganen.

Konsekvenserna av ett svenskt medlemskap i EU har analyserats

ingående under året. I betänkandet (Ds 1994:106) redovisas en

översyn av SAREC:s svenska u-landsforskning.

En översyn av biståndsarbetares sociala villkor har påbörjats

under hösten 1994.

En annan utredning har analyserat krav på innehåll samt

utformning och produktion av statistik rörande det

internationella utvecklingssamarbetet. Förslag om en

informationsstrategi för Utrikesdepartementet och

biståndsmyndigheterna har också lagts fram.

Motionerna

Folkpartiet liberalerna framför i motion U209 (yrkande 2) att

en ny u-landspolitisk utredning bör tillsättas. Det är nu dags

att prioritera innehåll och kvalitet i biståndet. Motionärerna

föreslår att en parlamentarisk utredning skall få i uppdrag att

se över vår u-lands- och biståndspolitik inför 2000-talet.

I samma motion (yrkande 3) föreslås att det vid en förnyad

prövning bör övervägas att stryka det s.k. oberoendemålet.

Vidare bör jämställdheten mellan könen lyftas fram i

biståndsmålen, enligt motionärerna.

I motion U228 (mp) (yrkandena 1 och 2) framförs att det bör

tillsättas en utredning som utformar en biståndslag som skyddar

naturområden i samma utsträckning som i Sverige. Vänsterpartiet

framhåller i sin partimotion U231 (yrkande 4) att enskilda

organisationers och solidaritetsrörelsers erfarenheter bör

tillvaratas i biståndsutredningar.

Enligt motion U201 (m, s) finns det anledning att påskynda

inrätttande av ett WHO-universitet i Malmö. Medel bör finnas

tillgängliga för snabba svenska initiativ i frågan.

I Folkpartiet liberalernas motion Ub711 (yrkande 7) framhålls

att regeringen aktivt bör engagera sig i att ett

miljöuniversitet etableras i Malmö. Frågan bör enligt

motionärerna tas upp i regeringen inför nästa

forskningsproposition.

Utskottet

I motion U209 (fp) föreslås att en u-landspolitisk utredning

skall tillkallas med uppgift att göra en förnyad prövning av de

biståndspolitiska målen.

Olika delar av biståndet har under senare år granskats och

utvärderats inom ramen för ett flertal separata översyner och

utredningar. Ett tiotal utredningar har under den senaste

femårsperioden lagt fram förslag rörande biståndsverksamheten. I

propositionen redovisas bl.a. utredningsförslag om biståndets

anpassning till hållbar utveckling, utvidgade insatser för

demokratisk uppbyggnad, biståndsförvaltningsutredningens förslag

om SAREC:s svenska u-landsforskning samt regeringens

ställningstaganden till vissa av dessa förslag.

Vid tidigare behandling av motionsförslag om utredning av

biståndsverksamheten senast våren 1994 har utskottet uttalat sig

positivt till att olika aspekter av biståndet ingående

analyseras och granskas. Utskottet ansåg också att det är av

stort värde att efter en längre tidsperiod göra en bredare och

mer övergripande översyn av biståndet.

De skäl för en biståndspolitisk utredning som anförs i motion

U209 (fp) är beaktansvärda. Regeringen har den 9 mars 1995

tillkallat en särskild utredare för att utarbeta ett förslag om

hur jämställdhet mellan kvinnor och män bör uttryckas i de

biståndspolitiska målen, eventuellt genom att ett särskilt

biståndsmål upprättas. Utskottet anser att det är rimligt att

avvakta resultatet av denna översyn innan behovet av en

eventuell samlad biståndspolitisk utredning övervägs. Mot här

angiven bakgrund avstyrker utskottet motion U209 (fp) yrkandena

2 och 3.

Enligt motion U231 (v) bör enskilda organisationers och

solidaritetsrörelsers erfarenheter tas till vara i

biståndsutredningar.

Utskottet utgår från att de kunskaper och erfarenheter från

biståndsområdet som finns inom det svenska samhället tas till

vara inom utredningsarbetet. Något särskilt uttalande från

riksdagens sida härom är inte påkallat. Utskottet avstyrker

alltså motion U231 (v) yrkande 4.

I motion U228 (mp) begärs att en utredning skall tillkallas

med uppdrag att utforma en svensk biståndslag. Motionärerna

anför att denna biståndslag skall ge möjligheter till naturskydd

och säkra ursprungsbefolkningars rättigheter i samma

utsträckning som gäller i Sverige.

Utskottet vill framhålla att Sverige inte ensidigt kan stifta

lag som skall gälla internationellt. En sådan lag som

motionärerna begär är alltså juridiskt omöjlig.

Motion U228 yrkandena 1 och 2 avstyrks alltså.

Enligt motion U201 (m, s) bör etableringen av en WHO-anknuten

högskola för medicinsk-teknisk förvaltning i Malmö påskyndas.

Motionärerna anser att regeringen bör ta upp förhandlingar med i

första hand andra EU-länder om samfinansiering av utbildningen.

I propositionen redovisas att möjligheterna att etablera den

ovan nämnda högskolan har utretts. Mot bakgrund av svårigheterna

att finansiera ett sådant institut avser regeringen att

undersöka andra möjliga modeller bl.a. att institutet får

svenskt huvudmannaskap med internationell förankring genom att

det knyts till WHO som ett samarbetscentrum.

Med hänvisning till vad som ovan anförts räknar utskottet med

att en lösning på frågan om inrättande av en utbildning för

medicinsk-teknisk förvaltning anknuten till WHO kommer att

utarbetas. Med det anförda finner utskottet motion U201 (m, s)

besvarad.

Ett internationellt miljöuniversitet med anknytning till FN

bör enligt motion Ub711 (fp) inrättas i Malmö. Vid behandlingen

våren 1994 av ett motionsförslag med samma syfte som det här

aktuella konstaterade utskottet (1993/94:UU16) att kvalificerad

utbildning inom de aktuella områdena redan bedrivs vid flera av

landets universitet bl.a. Tekniska högskolan i Lund och Lunds

universitet. Möjlighet att delta i denna utbildning för de

aktuella grupperna finns redan, inkl. möjligheten att utforma

särskilda utbildningsprogram för speciella målgrupper. Utskottet

avstyrkte motionen som avslogs av riksdagen.

Utskottet finner inte anledning att med anledning av nu

föreliggande förslag ändra sin tidigare inställning. Utskottet

avstyrker därmed motion Ub711 (fp) yrkande 7.

Utskottet har i det föregående redovisat att regeringen avsåg

att inrätta ett internationellt institut för demokratiska val.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att detta institut

är bildat och inom kort kommer att börja sin verksamhet.

Vad gäller regeringens förslag om att införa ett stöd till

utveckling av partier i såväl u-länder som Central- och

Östeuropa tar utskottet ställning till detta förslag senare i

detta betänkande under anslagsposten Bistånd till demokrati,

mänskliga rättigheter och konfliktlösning.

C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram

1993/94 Utgift 3 063 326 000 Reservation 4 878 000 000

1994/95 Anslag 3 295 000 000

1995/96 Förslag 4 762 500 000

varav 3 175 000 000 avser juli 1995--juni 1996

Av reservationen var vid budgetåret 1993/94:s utgång

4 777 000 000 kr intecknade, varav 3 029 000 000 kr i

form av skuldsedlar i Riksbanken.

Merparten av de icke utbetalade budgetmedlen under anslaget

ligger under anslagsposten C 1.2 Internationella

finansieringsinstitutioner. På grund av det budgeteringssystem

som tidigare använts har budgeterade medel ackumulerats. Medel

har budgeterats i form av årsbidrag i enlighet med svenska

förhandlade åtaganden till dessa institutioner. Genom att

budgetering enligt faktiska utbetalningar gradvis

implementerats, kommer de ackumulerade medlen att successivt

reduceras för att var fullt utbetalda ungefär vid sekelskiftet.

De reservationer som finns på anslagsposterna för FN:s

frivilligfinansierade organ har uppstått i avvaktan på

genomförandet av vissa åtgärder.

Anslag och anslagsbelopp

Anslagsbenämningar och anslagsbelopp (i miljoner kronor)

1994/95 1995/96 1995/96

12 mån 18 mån

1. FN:s ekonomiska och

sociala verksamhet 1 856 1 808 2 712

UNDP 610 600 900

UNFPA 140 140 210

Unicef 350 340 510

WFP 270 252 378

UNRWA 146 150 225

UNHCR 275 270 405

ITC 15 12 18

Narkotikabekämpning

gm FN-systemet 50 44 66

2. Internationella

finansieringsinstitutioner 877 901 1 351,5

Världsbanksgruppen 639 636 954

Regionala utvecklingsbanker133 134 201

Övriga utvecklingsfonder 105 131 196,5

3. Övrigt multilateralt

samarbete 562 466 699

Miljöinsatser 150 145 217,5

IPPF 89 72 108

WMU 18 18 27

Multilateral rekrytering 62 48 72

FN:s aktioner för fred och

återuppbyggnad 150 100 150

Övriga insatser 93 83 124,5

C 1. Totalt 3 295 3 175 4 762,5

Multilateralt utvecklingssamarbete samt styrning och

finansiering av multilaterala organ

Sammanfattning av propositionen (s. 76--79)

I propositionen framhålls att Sveriges stöd till FN:s

utvecklingssamarbete liksom till de internationella

finansieringsinstitutionerna är omfattande. Av den totala

biståndsbudgeten avsätts cirka en fjärdedel till multilateralt

utvecklingssamarbete. Regeringens förslag för 1995/96 innebär

att denna fördelning skall bestå.

Kraven på de multilaterala organisationernas aktiva medverkan

ökar kontinuerligt. Samtidigt minskar resurserna. Denna

situation gäller samtliga multilaterala organ, men i synnerhet

FN-systemet.

I detta perspektiv framstår vikten av att medlemsländerna ger

FN-systemet det stöd som det behöver för att kunna fullfölja

sina uppgifter. Sverige är en stor bidragsgivare till FN och har

under lång tid argumenterat för att andra medlemsländer skall ge

ökat stöd i syfte att få en solid finansiell bas med en jämnare

bördefördelning.

Samtidigt som krav ställs på ökat stöd till FN krävs också

ökad effektivitet och mer påvisbara resultat. I det

multilaterala systemet förs dessa krav fram i första hand i

respektive organs styrelse. Kraven på effektivitet från

medlemsländerna måste därför i första hand riktas mot

organisationens styrformer som ett medel att effektivisera

verksamheten.

De styrformer som finns i de internationella

finansieringsinstitutionerna, dvs. främst Världsbanken och de

regionala utvecklingsbankerna, är i huvudsak ändamålsenliga och

funktionella. I finansieringsinstitutionernas styrelser står

verksamheten och dess resultat i centrum. Dessutom förekommer

återkommande kapitalpåfyllnader respektive förhandlingar om

bidrag till institutionernas mjuka fönster, där medlemsländerna

respektive givarna kommer överens om resursvolymen, sina

individuella bidrag och organisationens policyinriktning. I

dessa finansieringsinstitutioner finns det således en tydlig

koppling mellan finansiering och styrning av verksamheten.

Styrsystemen i FN:s operativa organ har inte präglats av samma

effektivitet som i de internationella

finansieringsinstitutionerna.

På grundval av de förslag som de nordiska länderna lagt fram i

Nordiska FN-projektet har generalförsamlingen beslutat om vissa

reformer, bl.a. en förstärkning av FN:s ekonomiska och sociala

råds (ECOSOC) roll. Ett årligt högnivåmöte äger nu rum i ECOSOC

för att ge riktlinjer för FN:s biståndsverksamhet.

En central del i beslutet är bildandet av exekutiva styrelser

för FN:s program och fonder. De nya styrelserna består av 36

medlemmar.

Församlingens beslut innehöll också en överenskommelse om att

förhandlingar skall inledas om ett nytt finansieringssystem för

FN:s biståndsverksamhet. Våren 1994 presenterade

generalsekreteraren en rapport som utgör underlag för dessa

förhandlingar, vilka kommer att pågå till sommaren 1995. De

nordiska länderna har i inledningen av förhandlingarna upprepat

förslagen från Nordiska FN-projektet. Målet är att skapa en

jämnare bördefördelning mellan givare liksom en högre grad av

förutsägbarhet i bidragsgivningen. Den nuvarande formen med

frivilliga bidrag föreslås kompletteras med två nya former. Den

första utgörs av uttaxerade bidrag från samtliga länder där

hänsyn skall tas till betalningsförmågan. Den andra föreslås

vara förhandlade bidrag.

Den pågående reformprocessen är i första hand inriktad på hur

FN:s biståndsverksamhet skall effektiviseras. Parallellt med

denna process har generalförsamlingen börjat en diskussion om en

"Dagordning för utveckling". Generalsekreteraren har utarbetat

ett underlag för denna diskussion som påbörjades under höstens

församlingsmöte. Från svensk sida har betonats att en Dagordning

för utveckling ger stora möjligheter att närmare precisera vad

FN skall prioritera inom det ekonomiska och sociala området. Med

minskade resurser för operativ verksamhet måste FN-systemet

finna klarare avgränsningar och fokus för sin samlade

verksamhet. En tydligare arbetsfördelning bör också göras mellan

FN och utvecklingsbankernas verksamhet. Generalförsamlingen har

tillsatt en arbetsgrupp för att fortsätta diskussionen om en

Dagordning för utveckling.

FN:s ekonomiska och sociala verksamhet

Sammanfattning av propositionen (s. 79--87)

De frivilliga årsbidragen till FN-organen betalas vanligen

under kalenderårets andra hälft. Således skulle i normala fall

under tidsrymden juli 1995 t.o.m. december 1996 två fulla

årsbidrag ha utbetalats till FN-systemet. Eftersom omräkningen

av budgetåret till 18 månader endast tillåter 50 % uppräkning

av medel saknas för kalenderåret 1996 motsvarande ett halvt

årsbidrag till FN-organen, vilket motsvarar ca 850 miljoner

kronor. Då ett sådant utrymme inte går att infoga inom

biståndsramen avser regeringen att mildra effekten av

minskningen för FN-organen genom att fördela bidragsgivningen i

princip jämnt under en treårsperiod. Detta medför bidrag

motsvarande i genomsnitt ca 80 % av dagens volym. FN-bidragen

skall enligt denna modell beräknas så att de faktiska bidragen

under 2,5-årsperioden juli 1995--december 1997 fördelas som

årsbidrag för de tre kalenderåren 1995--1997. Effekten för

FN-organisationerna av denna budgetering framgår av följande

tabell som redovisar en möjlig utveckling av de årliga bidragen

till FN:s program och fonder 1994/95--1997 (miljoner kronor).

1994/95 1995, 1996

budgetår 1997

UNDP 610 492

UNFPA 140 116

UNICEF 350 283

WFP 270 200

UNRWA 146 115

UNHCR 275 220

ITC 15 12

Narkotikabekämpning gm FN 50 35

Regeringen förutser således anslag till FN:s ekonomiska och

sociala verksamhet i fält till totalt 4 419 miljoner kronor för

kalenderåren t.o.m. år 1997, varav 2 712 miljoner kronor

föreslås utbetalas under budgetåret 1995/96.

FN:s utvecklingsprogram (UNDP)

Ordinarie bidrag till UNDP 850 miljoner kronor

FN:s kapitalutvecklingsfond 50 miljoner kronor

FN:s utvecklingsprogram (UNDP) skall vara FN-systemets

centrala organ för finansiering och samordning av tekniskt

bistånd. UNDP ger råd om och finansierar insatser inom flertalet

samhällssektorer. UNDP har program i 174 länder och territorier.

UNDP:s verksamhet är starkt fattigdomsinriktad genom att 87 %

av dess resurser fördelas till länder med en per capita-inkomst

på högst 750 dollar. Nästan hälften av UNDP:s medel används för

verksamhet i Afrika. Omkring 30 % av UNDP:s resurser går i dag

till miljörelaterad verksamhet. Verksamheten har också i allt

större utsträckning inriktats på kvinnans situation i

mottagarländerna. Vidare arbetar UNDP mycket aktivt för att

stärka samordningen av FN-biståndet på landnivå.

Den femte programperioden kommer att vara slutförd i och med

år 1995 års utgång. Från svensk sida betonas inför nästa

programperiod vikten av att organisationen renodlar sitt arbete

till verksamhet som har strategisk betydelse för en hållbar

mänsklig utveckling. UNDP skall således främst stödja

kompetensutveckling och institutionsbyggande i de fattigaste

länderna.

UNDP:s roll i FN:s katastrofarbete inriktas på

katastrofinsatsernas samordning med åtgärder som leder till

varaktig utveckling samt på återuppbyggnad.

Regeringen arbetar aktivt på frågan om att stärka UNDP:s

samordning av FN-biståndet på landnivå.

UNDP har en viktig uppgift att svara för en analytisk och

tvärfacklig kompetens inom FN:s ekonomiska och sociala

verksamhet. Ett exempel på UNDP:s arbete inom detta område är

årsrapporten om mänsklig utveckling (Human Development Report).

Regeringen verkar för att UNDP skall fortsätta att utveckla

sitt arbete med att stödja mottagarländernas

kapacitetsuppbyggande inom miljöområdet. UNDP är ett av de organ

som genomför projekt finansierade av den globala

miljöfaciliteten (GEF).

UNDP är också verksamt i Central- och Östeuropa. Sverige har i

detta sammanhang betonat att FN-systemets roll måste tydliggöras

i förhållande till bilaterala och andra multilaterala

biståndsgivare.

FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF) ger finansiellt och

tekniskt bistånd till små eller mindre investeringsprojekt som

gynnar den lokala företagsamheten i de minst utvecklade

länderna. Verksamheten är inriktad på att stödja

marknadsekonomisk utveckling och bedrivs på ett innovativt och

kreativt sätt. Fondens verksamhet är ett viktigt komplement till

UNDP:s tekniska bistånd och till de större projekt som

utvecklingsbankerna stödjer.

Sverige är en av de större bidragsgivarna till UNDP och UNCDF.

Regeringen föreslår att Sveriges bidrag till UNDP för budgetåret

1995/96 uppgår till 850 miljoner kronor och till UNCDF till

50 miljoner kronor.

Motionerna

I motion U231 yrkande 22 föreslår Vänsterpartiet att bidraget

höjs med 80 miljoner kronor utöver regeringens förslag.

Centerpartiet föreslår i motion U232 yrkande 17 (i denna del/1)

en höjning av bidraget med 20 miljoner kronor. En sänkning med

200 miljoner kronor föreslås i Moderata samlingspartiets motion

U311 yrkande 2 (i denna del/1).

Utskottet

UNDP har en viktig roll att spela i arbetet med att stärka och

vidareutveckla FN:s ekonomiska och sociala verksamhet. Utskottet

vill särskilt framhålla UNDP:s inriktning på miljörelaterad

verksamhet och på kvinnornas situation i mottagarländerna.

UNDP har bidragit till att utveckla ett nytt mätinstrument som

kan rangordna länder i ett s.k. mänskligt utvecklingsindex.

Detta index beaktar utöver inkomst per capita även förväntad

livslängd och utbildningsnivå.

Utskottet tillstyrker det i propositionen föreslagna bidraget

till UNDP. Även propositionens förslag beträffande bidraget till

FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF) tillstyrks.

Motionerna U231 yrkande 22, U232 yrkande 17 (i denna del/1)

samt U311 yrkande 2 (i denna del/1) avstyrks sålunda av

utskottet.

FN:s befolkningsfond (UNFPA)

FN:s befolkningsfonds (UNFPA) verksamhet syftar till att bygga

upp kunskap och kapacitet inom områden som rör befolkning

inklusive familjeplanering såväl nationellt som regionalt och

globalt. UNFPA skall också sprida kunskap i i- och u-länderna om

sociala, ekonomiska och miljömässiga konsekvenser av en

obalanserad befolkningsutveckling samt utarbeta strategier för

att bemästra dessa problem.

Sverige kommer att aktivt delta i det fortsatta arbetet som

rör FN-systemets vidare hantering av frågor om befolkning och

utveckling.

Fondens inriktning på familjeplanering bör, enligt svensk

uppfattning, vidgas. Det nya begreppet sexuell och reproduktiv

hälsa bör ersätta begreppet familjeplanering. Stärkande av

kvinnans ställning, omvandlingen av mannens roll samt en ökad

koncentration på ungdomars situation är andra viktiga frågor som

konferensen betonat.

UNFPA har under året fått en ny styrelseform. Den nya

styrelsen för UNFPA har hittills endast haft två möten. Det är

angeläget att den nya styrelseordningen får fullt genomslag även

inom UNFPA.

Regeringen föreslår att 210 miljoner kronor avsätts för bidrag

till UNFPA under budgetåret 1995/96.

Motionerna

I motion U206 (kds) yrkande 9 (i denna del/2) föreslås att

bidraget sänks med 30 miljoner jämfört med regeringens förslag.

Folkpartiet liberalerna pläderar för att befolkningsfrågan skall

få en mer framskjuten plats i svensk biståndspolitik och

föreslår mot den bakgrunden i motion U209 yrkande 19 att

bidraget till UNFPA höjs med 15 miljoner kronor jämfört med

regeringens förslag.

Utskottet

UNFPA leder och samordnar FN-systemets insatser på

befolkningsområdet. Fonden bidrog till förberedelserna för den

internationella konferensen om befolkning och utveckling, som

ägde rum i Kairo i september 1994.

Sverige har verkat för att UNFPA skall uppmärksamma

helhetsperspektivet som nu lagts fast i befolkningskonferensens

handlingsprogram. I propositionen anförs att Sverige kommer att

ägna särskild uppmärksamhet åt hur UNFPA på ett effektivt sätt

kan bidra till att följa upp konferensens resultat.

Utskottet tillstyrker regeringens medelsförslag och avstyrker

motionerna U206 yrkande 9 (i denna del/2) och U209 yrkande 19.

FN:s barnfond (Unicef)

Unicef:s verksamhet är inriktad på att förbätta barns, och i

viss mån kvinnors, ställning och livsvillkor. Organisationen är

det ledande multilaterala utvecklingsorganet inom de sociala

sektorerna. Förutom traditionella biståndsinsatser i u-länder

verkar fonden också globalt som opinionsbildare för barnets

rättigheter. Konventionen om barnets rättigheter och

uppföljningen av barntoppmötet år 1990 har resulterat i att över

130 länder i världen tagit fram nationella handlingsplaner för

att förbättra sina barns livsvillkor. Sverige har varit en

drivande kraft i denna process. Inför FN:s generalförsamling

1995 kommer Unicef att presentera en sammanställning av hur

barnens situation utvecklats i hela världen.

Sverige är sedan femtiotalet en av Unicef:s mest aktiva

samarbetspartner, både när det gäller att driva policyfrågor och

att stödja verksamheten med ett avsevärt finansiellt bidrag.

Unicef kan redovisa mycket goda resultat på kort sikt, men det

är viktigt att långsiktigheten i de operativa insatserna får en

mer framträdande roll i verksamheten. Regeringen lägger stor

vikt vid det pågående arbetet när det gäller implementering av

nya arbetsformer i linje med FN:s reformbeslut.

Regeringen verkar för att fonden skall utveckla en form för

arbetet med komplexa katastrofer som både uppfyller de akuta

behoven och har ett hållbart långsiktigt perspektiv. Regeringen

avser nära följa den nya strategi för utbildning som Unicef

skall utarbeta under 1995. Vidare spelar arbetet med att

implementera barnets rättigheter på alla nivåer en fortsatt

viktig roll.

Det svenska samarbetet med Unicef måste ses som en helhet.

Sveriges totala bidrag över främst anslagen C 1. Bidrag till

internationella biståndsprogram och C 2. Utvecklingssamarbete

genom Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) uppgick

budgetåret 1993/94 till 883 miljoner kronor, en ökning med 118

miljoner från föregående år. Ökningen utgörs av stöd till

extrabudgetära insatser via landprogrammen för svenska

programländer. 1993 stod Sverige för nästan 42 % av Unicef:s

budget för extra programstöd. Därtill betalade Sverige 10 % av

katastrofinsatserna.

Ett multilateralt organ bygger på samverkan och delat ansvar.

Sverige har sedan 1986, med undantag för två år, varit den

största enskilda givaren till Unicef. En betydelsefull och

viktig insats är därutöver det arbete Sverige gör på det

normativa planet. Regeringen kommer att intensifiera arbetet att

få en jämnare bördefördelning i bidragsgivningen till Unicef.

Det svenska basbudgetstödet föreslås uppgå till 510 miljoner

kronor.

Motionerna

I motion U209 yrkande 20 föreslår Folkpartiet liberalerna att

riksdagen fastställer det svenska stödet till Unicef till 15

miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit. I motion U231

yrkande 23 från Vänsterpartiet föreslås att stödet skall höjas

med 90 miljoner kronor. Centerpartiet föreslår i motion U232

yrkande 17 (i denna del/2) att bidraget höjs med 15 miljoner

kronor. I motion U311 (m) yrkande 2 (i denna del/2) föreslås en

minskning med 50 miljoner kronor.

Utskottet

Unicef har fått en allt intensivare roll i FN:s

katastrofarbete.

Utskottet vill framhålla att Sverige är en viktig

bidragsgivare till Unicef. Sverige driver flera viktiga frågor

inom Unicef, till exempel uppföljningen av barntoppmötet

inklusive barnens situation i Afrika, jämställdhetsfrågor och

katastrofbistånd.

Insatser för barn i särskilt svåra omständigheter -- barn i

väpnade konflikter, barn som utsätts för övergrepp och gatubarn

-- är en växande verksamhet.

Utskottet tillstyrker regeringens medelsförslag och avstyrker

motionerna U209 (fp) yrkande 20, U231 (v) yrkande 23, U232 (c)

yrkande 17 (i denna del/2) samt U311 (m) yrkande 2 (i denna

del/2).

Världslivsmedelsprogrammet (WFP)

WFP ansvarar för livsmedelsbistånd till FN:s

katastrofverksamhet, till flyktingar under FN:s

flyktingkommissaries mandat och till utvecklingsprojekt där

livsmedel utgör en delkomponent. I dag kanaliseras ca 25 % av

världens totala livsmedelsbistånd genom WFP. WFP:s verksamhet

har ökat kraftigt under senare år, beroende främst på det ökande

antalet katastrofer i världen, men också på att man sedan 1992

övertagit ansvaret för livsmedelsbiståndet till världens

flyktingar från UNHCR. Omsättningen uppgår till ca 1,5 miljarder

US dollar (1993).

Det är av stor vikt att givarna samordnar sina insatser, så

att lokal och regional produktion och handel inte slås ut.

Sverige verkar för att WFP:s andel av världens sammanlagda

livsmedelsbistånd skall bli större, samt för att WFP skall kunna

spela en mer aktiv roll för att lindra verkningarna av

katastrofer av olika slag. WFP:s roll bör stärkas som

policyorgan i frågor om livsmedelssäkerhet.

WFP har en stor och väl fungerande organisation för

transporter och logistik. Flera stora givare väljer att använda

sig av WFP också för sitt bilaterala livsmedelsbistånd, vilket

skapar obalans och ineffektivitet i organisationen. Härigenom

försvåras nämligen samordningen av, och prioriteringen mellan,

olika insatser.

Genom det svenska medlemskapet i EU kommer Sverige även att

bidra till WFP genom det bidrag som lämnas till organisationen

från EU. Detta ger även möjligheter att inom ramen för

EU-samarbetet indirekt påverka WFP:s organisation och arbete.

En ny konvention om livsmedelshjälp träder i kraft i början av

år 1995, i huvudsak baserad på 1986 års konvention. Genom

konventionen har medlemsländerna åtagit sig att ge bidrag som

sammanlagt motsvarar 7,5 miljoner ton spannmål per år i tre år.

Därefter skall den ses över i ljuset av konsekvenserna av

Uruguayrundans slutavtal om multilateral handel för

livsmedelsförsörjningen i världen. Det konventionsbundna svenska

årsbidraget, som motsvarar 40 000 ton vete inklusive kostnader

för administration och frakt, ingår i bidraget till WFP.

Regeringen beräknar att medel för bidrag till WFP om 378

miljoner kronor bör avsättas under budgetåret 1995/96.

Motionerna

En minskning av bidraget med 3 miljoner kronor föreslås av

Kristdemokratiska samhällspartiet i motion U206 yrkande 9 (i

denna del/3). Centerpartiet föreslår en höjning med 27 miljoner

kronor i motion U232 yrkande 17 (i denna del/3).

Utskottet

Som framförs i propositionen bör WFP:s multilaterala karaktär

stärkas och WFP bör tydligare definiera sin verksamhet utifrån

en analys av livsmedelsbiståndets roll för att nå en hållbar

utveckling.

Utskottet tillstyrker regeringens medelsförslag och avstyrker

motion U206 (kds) yrkande 9 (i denna del/3) och motion U232

yrkande 17 (i denna del/3).

FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar (UNRWA)

UNRWA har i uppgift att ge utbildning, hälsovård och social

service till palestinska flyktingar på Västbanken och i Gaza

samt i Libanon, Syrien och Jordanien.

Fredsprocessen i Mellanöstern möjliggör en successiv

avveckling av UNRWA. Genom sin unika ställning i regionen spelar

UNRWA en viktig roll i fredsprocessen, dels genom att agera som

"kommunal förvaltning" för främst utbildning och hälsovård, dels

som en av kanalerna för att snabbt förbättra palestiniernas

levnadsvillkor.

UNRWA kommer även i fortsättningen att ha en viktig uppgift

för de palestinska flyktingar som inte befinner sig på

Västbanken eller i Gaza. UNRWA:s roll som

utvecklingsorganisation och inte bara som humanitär organisation

bör lyftas fram i syfte att bryta det beroende av bistånd som

många flyktingar har efter många år av internationell hjälp.

Fredsprocessen mellan Israel och PLO förtjänar ett starkt

stöd. UNRWA är en viktig kanal för Sverige för detta stöd. I

takt med att fredsprocessen fortskrider och det svenska

bilaterala stödet till regionen utökas bör man successivt under

de närmaste åren kunna räkna med en nedtrappning. Regeringen

beräknar att medel för UNRWA bör avsättas med 225 miljoner

kronor för budgetåret 1995/96.

Motionen

Moderata samlingspartiet föreslår i motion U311 yrkande 2 (i

denna del/3) att bidraget minskas med 75 miljoner kronor jämfört

med regeringens förslag.

Utskottet

Sverige är en av de största bidragsgivarna till UNWRA och

anser att organisationen bedriver bra verksamhet, är

kostnadseffektiv och väl fungerande. UNWRA spelar en viktig roll

i området och kommer att göra så också i ett övergångsskede till

en palestinsk administration.

Utskottet tillstyrker regeringens medelsförslag och avstyrker

motion U311 yrkande 2 (i denna del/3).

FN:s flyktingkommissarie (UNHCR)

UNHCR:s ursprungliga uppgift är att ge skydd och bistånd till

personer som flytt undan förföljelse samt att medverka till

långsiktiga lösningar på flyktingproblem. UNHCR:s ursprungliga

mandat har utvidgats och inkluderar även skydds- och

hjälpbehövande grupper i flyktingarnas ursprungsländer. Genom

denna utveckling har UNHCR blivit ett av de viktigaste

FN-organen inom katastrofområdet.

UNHCR har en central roll inom FN-systemet för att medverka

till att förhindra uppkomsten av flyktingströmmar. Regeringen

avser under det kommande budgetåret framför allt verka för att:

stärka flyktingkommissariens roll vad gäller att bl.a.

medverka till att förebygga uppkomsten av flyktingströmmar,

utveckla UNHCR:s roll i flyktingarnas ursprungsländer,

UNHCR måste ta ett ökat ansvar för att FN uppträder på ett

samordnat och effektivt sätt.

Det ökande antalet katastrofer med mycket stora

flyktingströmmar har inneburit att UNHCR:s verksamhet ökat

mycket snabbt. Under den senaste fyraårsperioden har

omsättningen ökat från 544 miljoner US dollar år 1990 till

1 307 miljoner US dollar år 1993. Operationerna i framför allt

f.d. Jugoslavien och Rwanda har utsatt organisationen för stora

påfrestningar. Det är därför angeläget att finna nya

finansieringsformer, att stärka UNHCR:s administrativa kapacitet

och att finna former för att anpassa organisations-,

programmerings- och personalstrukturen till den existerande

verksamheten. Regeringen avser driva en sådan fortsatt

reformprocess i enlighet med Nordiska FN-projektets förslag.

Regeringen beräknar att kostnaden för det svenska stödet till

UNHCR för budgetåret 1995/96 kommer att uppgå till 405 miljoner

kronor.

Motionerna

I motion U206 (kds) yrkande 9 (i denna del/4) föreslår

motionärerna att bidraget höjs med 15 miljoner utöver

regeringens förslag. Folkpartiet liberalerna föreslår i motion

U209 yrkande 21 att bidraget höjs med 45 miljoner kronor. I

motion U231 (v) yrkande 24 föreslås att bidraget höjs med 60

miljoner kronor.

En höjning med 10 miljoner kronor föreslås i motion U232 (c)

yrkande 17 (i denna del/4). Enligt förslaget i motion U311 (m)

yrkande 2 (i denna del/4) skall bidraget höjas med 50 miljoner

kronor.

Utskottet

Sverige har en lång tradition av att räkna flyktingar som har

tvingats lämna sina hem som en särskilt utsatt grupp i tredje

världen. Inom ramen för det multilaterala utvecklingssamarbetet

har detta kommit till uttryck genom såväl omfattande bidrag till

verksamheten som ett aktivt engagemang för att stärka själva

organisationen.

Som framgår av propositionen är det regeringens avsikt att

fortsätta och stärka det svenska samarbetet med UNHCR. Inte

minst från svensk sida har framhållits betydelsen av att UNHCR

ökar sina ansträngningar att förebygga uppkomsten av

flyktingströmmar genom insatser i flyktingarnas ursprungsland.

Det övergripande besparingsbehovet gör det dock motiverat att

minska det svenska årsbidraget till UNHCR. Detta innebär dock

inte med nödvändighet att det samlade svenska bidraget till

UNHCR för budgetåret 1995/96 kommer att minska. Som framgår av

propositionen under anslagsposten C 2.6 Katastrof- och

flyktingbistånd samt stöd till återuppbyggnad m.m. avser

regeringen verka för ökade möjligheter till återvandring för

flyktingar bl.a. i samarbete med UNHCR. Vidare finns det

möjlighet att bidra till UNHCR:s verksamhet under posten FN:s

aktioner för fred och återuppbyggnad (under C 1.3).

Även med den aktuella neddragningen av det svenska årsbidraget

kommer Sverige att vara en av de allra största bidragsgivarna

till UNHCR. Dessutom är de svenska bidragen till övervägande del

icke-öronmärkta, vilket är av särskilt värde för organisationen.

Under förutsättning att övriga svenska bidrag inte minskar

kommer Sverige även fortsättningsvis att vara bland de sex

största bidragsgivarna. Således kvarstår Sveriges andel av

UNHCR:s sammanlagda budget på omkring 7 % vilket enligt

utskottets bedömning är en rimlig andel.

Mot bakgrund av det anförda godtar utskottet det i

propositionen beräknade bidraget till UNHCR. Utskottet

tillstyrker alltså regeringens medelsförslag och avstyrker

motionerna U206 (kds) yrkande 9 (i denna del/4), U209 (fp)

yrkande 21, U231 (v) yrkande 24, U232 (c) yrkande 17 (i denna

del/4) samt U311 (m) yrkande 2 (i denna del/4).

UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC)

ITC är FN-systemets operativa organ för handelsfrämjande

åtgärder till förmån för u-länderna. Organisationen erhåller

sina finansiella resurser för den administrativa budgeten från

UNCTAD och GATT och för projektverksamheten från UNDP och

enskilda länder. Sverige har traditionellt varit den största

bilaterala bidragsgivaren.

Verksamheten syftar till att stödja u-länders exportinsatser

och finna lösningar på handelsproblem. U-ländernas behov av

denna typ av bistånd tilltar, bl.a. på grund av de nya

möjligheter som öppnar sig som ett resultat av uppgörelsen inom

GATT:s multilaterala handelsförhandlingar samt de

marknadsekonomiska landvinningarna i det tidigare östblocket.

Sverige inledde under år 1991 en diskussion om ITC:s framtida

struktur och organisation i enlighet med reformtankarna inom det

nordiska FN-projektet. Svenska förslag om att inrätta en

rådgivande kommitté för bättre styrning av verksamheten samt att

skapa en global bidragsfond godtogs i princip.

Sverige avser verka för en förstärkt roll för ITC på det

handelsfrämjande området. Förutsättningen för detta är att

reformprocessen kan slutföras.

Regeringen beräknar medelsbehovet till 18 miljoner kronor för

budgetåret 1995/96. Utbetalningen av bidrag till ITC skall göras

avhängigt bl.a. av utvecklingen vad gäller de svenska

reformförslagen om förbättrade styrformer och global

bidragsfond.

Motionen

I motion U232 (c) yrkande 17 (i denna del/5) föreslås att

bidraget höjs med 7 miljoner kronor jämfört med regeringens

förslag.

Utskottet

Utskottet finner regeringens förslag till beräkning av det

svenska bidraget väl avvägt. Utskottet delar också regeringens

bedömning att utbetalningen av bidraget får bero på bl.a.

utvecklingen vad gäller de svenska reformförslagen om

förbättrade styrformer och global bidragsfond.

Utskottet tillstyrker alltså regeringens medelsförslag och

avstyrker motion U232 (c) yrkande 17 (i denna del/5).

Narkotikabekämpning genom FN-systemet

FN:s narkotikaprogram (UNDCP) skall samordna den

internationella narkotikabekämpningen, främst inom ramen för

FN:s verksamhet, och svara för uppföljningen av de tre

FN-konventioner som finns inom narkotikaområdet.

Regeringen avser verka för att stärka UNDCP:s roll för att

engagera hela FN-systemet, inklusive de internationella

finansieringsinstitutionerna, i narkotikabekämpningen. Särskilt

viktigt är arbetet att försöka få till stånd integrerade

FN-insatser på landnivå.

Vidare måste UNDCP inrikta sin verksamhet på strategiska

program, som sedan kan tas över av andra FN-organ. Regeringen

anser att en jämnare bördefördelning bör komma till stånd. En

större andel av bidragen bör ges i form av programstöd i stället

för som projektstöd.

Narkotikakommissionen, som är UNDCP:s styrande organ, har

beslutat att genomföra en studie av samordningen av

narkotikafrågorna inom FN-systemet.

WHO:s program mot beroendeframkallande substanser, WHO/PSA,

skall utgöra ett kunskapscentrum med betoning på att samla in,

utveckla och sprida information kring frågor om missbruk av

alkohol, narkotika och tobak. Det ligger väl i linje med den

svenska synen på dessa frågor.

Regeringen beräknar medelsbehovet för bidrag till den

multilaterala narkotikabekämpningen för budgetåret 1995/96 till

66 miljoner kronor för insatser i utvecklingsländer genom UNDCP

och WHO.

Motionerna

Kristdemokratiska samhällspartiet föreslår i motion U206

yrkande 9 (i denna del/6) en minskning av bidraget med 6

miljoner kronor. I motion U232 (c) yrkande 17 (i denna del/6)

föreslås en höjning med 9 miljoner kronor.

Utskottet

Utskottet vill särskilt framhålla att vikten av UNCDP:s roll

stärks i syfte att engagera hela FN-systemet, inklusive de

internationella finansieringsinstitutionerna, i

narkotikabekämpningen.

Utskottet tillstyrker regeringens medelsförslag och avstyrker

motion U206 (kds) yrkande 9 (i denna del/6) och motion U232 (c)

yrkande 17 (i denna del/6).

C 1.2 Internationella finansieringsinstitutioner

Sammanfattning av propositionen (s. 87--101)

Budgetering av internationella förhandlade bidrag

Bidragen till Världsbanken och de regionala

utvecklingsbankerna utgörs av åtaganden för perioder om flera

år. Medlemsländerna förhandlar normalt vart tredje år om

storleken av påfyllnad till de olika bankernas

utvecklingsfonder. Resurserna från en sådan påfyllnad används

sedan successivt över en längre period, i Världsbankens fall

ungefär åtta år. Medlemsländerna fastställer vid förhandlingarna

sina respektive bidrag för hela påfyllnadsperioden.

Budgetering av bidragen till Världsbanken har tidigare skett

så att det i varje års budget anslagits en summa motsvarande det

totala svenska årsbidraget. Detta har sedan erlagts i form av en

skuldsedel som deponerats i Riksbanken. Då organisationen begärt

att få tillgång till dessa resurser har medel dragits från

summan på skuldsedeln. Dessa dragningar har gjorts först när

organisationen behöver resurser för utbetalningar till godkända

projekt. Genomgående har dock de anslagna medlen överstigit

bankernas utbetalningar, varför budgetmedel har ackumulerats

under en följd av år. Dessa medel härrör från åtaganden i

tidigare påfyllnader som på detta sätt kommit att byggas upp

under anslaget C 1. Bidrag till internationella

biståndsprogram.

Budgeteringssystemet för det svenska bidraget till

Internationella utvecklingsfonden (IDA) ändrades budgetåret

1991/92. Numera anslås endast ett belopp motsvarande IDA:s

beräknade dragningar på skuldsedlarna under det aktuella

budgetåret. Samtidigt minskar de ackumulerade budgetmedlen i

takt med att dragningar från tidigare påfyllnader fortsätter.

Det nya systemet innebär att anslagen till varje IDA-påfyllnad

fördelas över ett större antal år genom att medel anslås så

länge som IDA:s dragningar från motsvarande skuldsedlar pågår.

Därigenom måste medel anslås för dragningar från flera

påfyllnader samtidigt. På sikt kommer dock de årliga anslagen

och de beräknade dragningarna att ligga på samma nivå.

Regeringen avser införa samma budgeteringssystem för de

regionala utvecklingsfonderna: Asiatiska utvecklingsbanken

(AsDB) och Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF) fr.o.m. nästa

påfyllnad i respektive fond.

Världsbanken (IBRD, IDA och IFC)

Världsbanken utgör i dag den största enskilda källan för

offentligt utvecklingsbistånd och lån till u- och östländer.

Världsbanken består av den internationella återuppbyggnads- och

utvecklingsbanken (IBRD) och den internationella

utvecklingsfonden (IDA). I Världsbanksgruppen ingår även det

internationella finansieringsbolaget (IFC), det multilaterala

investeringsgarantiorganet (MIGA) samt det internationella

centret för biläggande av investeringstvister (ICSID).

Världsbankens övergripande mål är att bistå

utvecklingsländerna att bekämpa fattigdomen och förbättra

levnadsstandarden genom hållbar tillväxt och investeringar i

mänskligt kapital. Sedan slutet på 1980-talet har Världsbanken

förstärkt sin inriktning på fattigdomsbekämpning och långsiktiga

utvecklingsfrågor. Banken ger lån till projekt i den offentliga

sektorn och strukturanpassningsprogram, tillhandahåller

ekonomisk rågivning och experthjälp samt verkar som katalysator

för andra investeringar och som samordnare av multilateralt och

bilateralt bistånd på landnivå.

IBRD ger långfristiga lån på marknadsrelaterade villkor till

låg- och medelinkomstländer. Budgetåret 1993/94 uppgick IBRD:s

nya låneåtaganden till 14,2 miljarder US dollar.

IDA ger lån till de fattigaste u-länderna på särskilt

förmånliga villkor. De nya åtagandena under budgetåret 1993/94

uppgick till 6,6 miljarder US dollar. I samband med den nionde

påfyllnaden fastslogs följande tre riktlinjer som kom att gälla

även för den tionde påfyllnaden: fattigdomsbekämpning, ekonomisk

anpassning och tillväxt samt en miljömässigt hållbar utveckling.

Dessa huvudprioriteringar bör ligga fast även för den elfte

påfyllnaden som kommer att börja förhandlas i början av år 1995.

En av huvudfrågorna under IDA 11 förutses bli hur banken

praktiskt skall gå till väga för att genomföra de riktlinjer för

utlåningen som fastställdes under IDA 9 och 10.

Sverige innehar sedan augusti 1994 exekutivdirektörsposten för

den nordisk/baltiska valgruppen i Världsbanken för en period av

tre år. Sverige har under denna period även det nordiska

samordningsansvaret.

År 1992 genomförde Världsbanken en utvärdering av sin totala

låneportfölj, den s.k. Wapenhansrapporten. Utvärderingen visade

på ett antal brister, t.ex. att många projekt var otillräckligt

förankrade i låntagarländerna och att uppföljningen av

genomförandet inte var tillfredsställande. Detta har lett till

en starkare betoning av behovet av att banken och mottagarlandet

gemensamt utformar projekt samt på att förbättra och stödja

genomförandet av projekt. Regeringen avser att bevaka att

utvärderingens rekommendationer följs upp i bankens arbete.

Världsbankens kritiserade finansiering av ett antal stora

vattenkraftsprojekt där befolkningsomflyttningar varit

nödvändiga har lett till att banken genomfört en översyn av

samtliga berörda projekt för perioden 1986--1993. Översynen

visar bl.a. att bankens riktlinjer för befolkningsomflyttningar

inte helt har kunnat följas.

Från svenskt och nordiskt håll har man i bankens styrelse

sedan länge förespråkat en större öppenhet. Bankens verksamhet

förväntas alltmer fokuseras på hållbar miljö, mänskliga resurser

och den privata sektorns utveckling. Den privata sektorns

centrala roll för ett lands utveckling förutses bli en av

bankens största utmaningar i framtiden då alltmer av

resursöverföringen kommer att bestå av privata kapitalflöden

direkt till den privata sektorn.

IDA finansieras genom bidrag från medlemsländerna. Den

senaste, och tionde, påfyllnaden avser den treårsperiod som

började den 1 juli 1993 och uppgår till ca 18 miljarder

US-dollar. Sverige har utfäst drygt 2,8 miljarder kronor under

tre år. I början av 1995 kommer förhandlingar att påbörjas om

den elfte påfyllnaden för perioden 1996--1999. Förhandlingarna

förutses avslutas före den 30 juni 1996. Givet att IDA:s

inriktning och utformning även framdeles ligger väl i linje med

de svenska biståndspolitiska målen, bör bidragsandelen till IDA

11 fortsatt ligga på en rimlig nivå.

Riksdagen har i några fall beslutat att delar av budgeterade

och outnyttjade skuldsedlar tillfälligt fått användas för andra

angelägna och oförutsedda önskemål (i Central- och Östeuropa och

det forna Jugoslavien och för katastrofinsatser). Under

budgetåren 1990/91, 1991/92 och 1992/93 har 620 miljoner kronor

av tidigare lagda skuldsedlar fram till och med den åttonde

påfyllnaden tillfälligt tagits i anspråk för sådana insatser.

Dessa medel måste successivt budgeteras som återlägg för IDA, så

att täckning finns när dragning på tidigare gjorda åtaganden

skall ske.

Återläggningen måste avslutas senast budgetåret 1999, dvs.

sista året för dragningar på IDA 8. Denna process påbörjades

under budgetåret 1994/95 med en första återläggning på 112

miljoner kronor. Det återstående beloppet kommer att fördelas

under de kommande budgetåren fram t.o.m. budgetåret 1999.

Under budgetåret 1995/96 kommer det tredje årsbidraget till

IDA 10 samt det första årsbidraget till IDA 11 att erläggas.

Dragningarna sker över en åttaårsperiod. För IDA 9 används i

huvudsak tidigare uppbyggda reserver.

IFC bildades år 1956 och har som målsättning att främja

ekonomisk utveckling i u-länder genom att medverka till

upprättande av privata företag och främjande av produktiva

privata investeringar i u-länder. Den allt viktigare roll som

privata investeringar spelar för ländernas utveckling har lett

till att IFC kommit att få en allt större betydelse. Varje

investering måste bidra till utvecklingen av ekonomin i

mottagarlandet samt ge avkastning.

IFC strävar efter att öka sin verksamhet i Afrika, bl.a. genom

de specialverksamheter inom IFC, s.k. faciliteter, som är

riktade mot Afrika.

Antalet specialverksamheter inom IFC ökar. Dessa spelar en

viktig roll för utvecklingen av små och medelstora företag i

u-länder.

IFC är en av de effektivaste kanalerna för multilateralt

bistånd till privatsektorsutveckling. Sverige bör därför

fortsätta att stödja IFC:s verksamhet.

IFC:s aktiekapital är nu uppe i 2,45 miljarder dollar.

Sveriges andel i den allmänna kapitalökningen är 1,17 procent

dvs. 11,7 miljoner dollar. Detta bidrag skall inbetalas under

fem år. Under budgetåret kommer det fjärde årsbidraget att

betalas. En viss reservation finns på anslagsposten.

Regeringen beräknar medelsbehovet för samarbetet enligt ovan

till 7,5 miljoner kronor budgetåret 1995/96.

Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) och Afrikanska

utvecklingsfonden (AfDF)

Afrikanska utvecklingsbankens målsättning är att främja

ekonomisk utveckling och sociala framsteg i medlemsländerna i

Afrika. Fattigdomsbekämpningen utgör en central del i denna

målsättning.

Under 1980-talet ökade bankens utlåning kraftigt och det finns

nu allvarliga kvalitetsbrister i bankens utlåning.

Sverige verkar för kvalitetsförbättring i bankens utlåning i

enlighet med en nyligen redovisad utvärdering liksom för en ökad

reservuppbyggnad och en minskning av låneportföljen i icke

kreditvärdiga länder.

Någon ny ökning av bankens kapital under det närmaste året är

inte aktuell, varför något medelsbehov ej föreligger under denna

delpost.

Den senaste överenskommelsen om en resurspåfyllnad slöts i

februari 1991 och omfattade ca 3,3 miljarder dollar. Samtidigt

fastställdes principerna för verksamhetens inriktning under

1991--1993. Fördelningen av fondens medel mellan olika

låntagarländer baseras på en löpande värdering av ländernas

förmåga att uppnå resultat avseende ekonomisk politik,

resursfördelning och fattigdomsbekämpning samt en miljömässigt

hållbar utveckling.

Kvalitetsproblem i AfDB:s utlåning gäller även för AfDF.

Förhandlingar om en sjunde påfyllnad av AfDF:s resurser inleddes

under våren 1993. Sverige verkar för en förbättrad kvalitet i

AfDF:s verksamhet och åtgärder för att stärka Bankgruppens

finansiella ställning. Den svenska bidragsandelen till AfDF VII

kommer att vara beroende av i vilken mån

påfyllnadsförhandlingarna leder till ett tillfredsställande

resultat i dessa frågor. Förhandlingarna är ännu inte avslutade

och för budgetåret 1995/96 förutses således inget medelsbehov

under denna delpost.

Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) och Asiatiska

utvecklingsfonden (AsDF)

Asiatiska utvecklingsbanken skall främja ekonomisk och social

utveckling i medlemsländerna i Asien och Stillahavsområdet.

Sedan slutet av 1980-talet har verksamheten alltmer kommit att

förändras från mer traditionell projektfinansiering till ett

bredare angreppssätt för att främja fattigdomsbekämpning,

kvinnors roll i utvecklingsprocessen, utveckling av de mänskliga

resurserna och en miljömässigt hållbar utveckling.

I överenskommelsen om en fjärde ökning av bankens kapital

fastslås att minst 40 % av bankens totala utlåningsvolym före

årtiondets slut skall styras till de sociala sektorerna eller

användas för miljöändamål. Bankens främsta interna mål är att

öka kvaliteten på långivningen för att därigenom uppnå största

möjliga utvecklingseffekt.

Sverige ingår i en valgrupp som består av de övriga nordiska

länderna, Nederländerna och Kanada. Valgruppen har under

kapitalökningsförhandlingarna spelat en klart pådrivande roll

för att åstadkomma denna breddning av bankens verksamhet.

Under det kommande budgetåret förväntas den sjunde

förhandlingen om påfyllnad av Asiatiska utvecklingsfondens

resurser ta sin början. Från givarländerna finns inför

förhandlingarna uttalat att banken skall stärka sin profil som

utvecklingsinstitution. Utgångspunkten för det svenska agerandet

bör vara hur banken hittills implementerat det övergripande

fattigdomsmålet och hur denna roll kan stärkas.

I maj 1994 slutfördes förhandlingarna om den fjärde ökningen

av bankens kapital, som därmed fördubblades till 47 miljarder

US-dollar. Av ökningen skall 2 % betalas in och resten utgörs

av garantikapital. Sverige bibehöll sin tidigare kapitalandel på

0,35 %, vilket innebär att ett belopp på 1,7 miljoner US-dollar

skall betalas in under en period på 5--6 år. Det är troligt att

det första bidraget till Asiatiska utvecklingsbanken kommer att

inbetalas under budgetåret. Detta bidrag förväntas rymmas inom

för ändamålet redan avsatta medel. För budgetåret 1995/96

föreligger således inget medelsbehov under denna delpost.

Regeringen beräknar att det fjärde och sista årsbidraget till

Asiatiska utvecklingsfondens sjätte påfyllnad under budgetåret

uppgår till 172,5 miljoner kronor.

Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB)

Den interamerikanska utvecklingsbankens verksamhet har under

nästan ett årtionde i stor utsträckning präglats av

målsättningen att främja den pågående strukturanpassningen i

låntagarländerna. Samtidigt skall en betydande del av utlåningen

riktas till de allra fattigaste befolkningsgrupperna, stöd att

stärka kvinnornas roll i utvecklingsprocessen, miljö och

främjande av småföretagande.

Den åttonde ökningen av bankens kapital och påfyllnaden av

fondens resurser (IDB 8) grundar sig fortfarande på samma mål,

men syftar därutöver till att ytterligare fördjupa bankens

fattigdomsorientering.

Bankens interna mål är att förändra sin beredningsprocess så

att den förstärker den strategiska planeringen på landnivå.

Under det kommande budgetåret bör Sverige prioritera

implementeringen av IDB 8, såväl organisatoriskt som på

policyområdet. Särskilt bör bankens val av målgrupper för

projekt uppmärksammas för att garantera att de fattigaste

befolkningsgrupperna nås.

I april 1994 avslutades förhandlingarna om IDB 8. Sverige

ökade därvid sin andel till 0,3 %. Denna förstärkning av

bankens multilaterala karaktär resulterade också i ytterligare

en icke-regional plats i styrelsen. Totalt ökades bankens

kapital med 40 miljarder US-dollar, av vilka 2,5 % skall

betalas in. Det sammanlagda aktiekapitalet uppgår därmed till ca

100 miljarder US-dollar. Åtaganden om totalt 1 miljard US-dollar

till bankens koncessionella fond (FSO) avsedd för de fattigaste

låntagarländerna fastställdes också. För Sveriges vidkommande

innebär förhandlingsresultatet totalt utfästelser om bidrag på

18 miljoner US dollar, vars dragningar fördelas över en

tioårsperiod.

Mot denna bakgrund, och med hänsyn tagen till svenska

åtaganden i tidigare kapitalökningar, uppskattar regeringen

medelsbehovet under budgetåret 1995/96 till 28,5 miljoner

kronor.

Övriga utvecklingsfonder

Nordiska utvecklingsfonden (NDF)

NDF är en nordisk biståndsinstitution för finansiering av

utvecklingsprojekt, som främjar ekonomisk och social utveckling

i u-länder och som är av nordiskt intresse. Särskild vikt läggs

vid projekt med positiva miljöeffekter. Utlåningen sker på

mycket förmånliga villkor, motsvarande dem som erbjuds av IDA.

Fonden ger krediter endast i samfinansiering med andra

finansiärer, främst andra multilaterala

finansieringsinstitutioner.

Fondens grundkapital uppgår till 250 miljoner SDR. Den svenska

andelen uppgår till 37,3 % av det totala kapitalet i enlighet

med etablerad nordisk bördefördelning.

NDF har undertecknat avtal om drygt fyrtio krediter till ett

sammanlagt värde av ca 160 miljoner SDR. Till fonden har

hittills inbetalats 90 miljoner SDR. Den svenska andelen av ännu

inte inbetalt kapital uppgår till 40 miljoner SDR, vilket med

dagens växelkurser motsvarar ca 650 miljoner kronor.

Nordiska Ministerrådet kommer att under 1995 utvärdera NDF:s

verksamhet. Resultatet av utvärderingen kommer att ligga till

grund för det svenska agerandet vid de förhandlingar om

kapitalpåfyllnad av NDF som väntas genomföras under budgetåret.

Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1995/96 till

171 miljoner kronor.

Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD)

IFAD:s huvudmålsättning är att hjälpa de fattigaste delarna av

befolkningen i de fattigaste länderna att höja sin

levnadsstandard genom bl.a. ökad jordbruksproduktion. IFAD

kännetecknas bl.a. av att fattigdomskriteriet är tydligt

inskrivet i organisationens stadgar samt av den relativt

betydande roll som mottagarländerna har i organisationens

styrning. Verksamheten präglas av småskalighet och innovation.

Det finansiella ansvaret för IFAD har delats mellan OPEC- och

OECD-länderna. OPEC-ländernas försämrade ekonomier har

emellertid medfört att denna form av biståndssamarbete utsatts

för allt större påfrestningar.

Under 1994 har en översyn av struktur-, inflytande- och

resursbehovsfrågorna inom IFAD gjorts och förslag om

genomgripande reformer lagts fram. Förhandlingarna om en fjärde

kapitalpåfyllnad för 1995--1997 har därmed kunnat återupptas och

förutses avslutas i början av år 1995.

IFAD:s inriktning av verksamheten sammanfaller väl med svenska

biståndspolitiska målsättningar. Det råder stor efterfrågan på

organisationens tjänster, och den är välskött och bedriver sin

verksamhet effektivt.

Sverige har engagerat sig starkt i IFAD och spelar en

framträdande roll i processen mot en uppgörelse om reformer och

kapitalpåfyllnad.

Beredskap bör finnas för ett svenskt deltagande i en fjärde

kapitalpåfyllnad. Den svenska andelen av OECD-ländernas samlade

bidrag till påfyllnad bör ligga nära den som gällde för den

tredje påfyllnaden (5,8 %). Med hänsyn till att OECD -- och i

viss mån mottagarländerna -- förutses ta över en del av

OPEC-ländernas finansiella börda i ett reformerat IFAD, kan

OECD-ländernas andel av den fjärde påfyllnaden komma att uppgå

till ungefär 75 %. 600 miljoner US-dollar kvarstår som ett

rimligt antagande angående påfyllnadens totala storlek.

Under dessa förutsättningar kan det första och andra svenska

årsbidraget till den fjärde kapitalpåfyllnaden beräknas till

sammanlagt 130 miljoner kronor. Med hänsyn tagen till en från

budgetåret 1992/93 ingående reservation beräknar regeringen ett

medelsbehov på 25,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.

Världsbanken och IMF

Motionerna

I motion U232 (c) yrkande 4 framhålls att det svenska

biståndet i ökad utsträckning bör frigöras från anknytningen

till Internationella valutafondens strukturanpassningsprogram.

Vänsterpartiet hävdar i sin motion U230 (yrkande 1) att det är

hög tid att finna andra metoder för strukturanpassning än

Världsbankens och IMF:s för att hantera u-ländernas skulder.

Vidare anförs i motion U230 (v) (yrkande 2) att åtminstone

hälften av de minst utvecklade och mest skuldtyngda ländernas

skulder skall avskrivas redan i år. Enligt motion U212 (mp)

(yrkande 7) bör Sverige aktivt verka för en sammanhållen

skuldsaneringsstrategi.

I motion U232 (c) yrkande 3 föreslås att regeringen varje år

skall överlämna en rapport till riksdagen om Världsbankens och

Internationella valutafondens verksamhet. En parlamentariskt

sammansatt grupp med uppgift att kontinuerligt följa

Världsbankens och IMF:s arbete bör enligt motion U212 (mp)

(yrkande 10) inrättas. Vidare föreslås i samma motion (yrkande

11) att det bör inrättas en parlamentarisk grupp på nordisk nivå

för utarbetande av en gemensam hållning i dessa frågor.

I motion U234 (s) anförs att riksdagen skall ha möjlighet att

ha insyn i och påverka Världsbankens politik. I motion U212 (mp)

(yrkande 9) föreslås att Sverige skall offentliggöra de

instruktioner som ges till verkställande styrelsen i

Världsbanken och IMF.

Enligt motion U230 (v) yrkande 3 måste Världsbanken och IMF

reformeras. Båda institutionerna bör demokratiseras och inordnas

i FN-systemet. Den offentliga insynen i Världsbanken måste

förbättras väsentligt enligt motion U212 (mp) yrkande 8.

I motion U230 (v) yrkande 6 anförs att Sverige i

förhandlingarna om den elfte kapitalpåfyllnaden i IDA bör ställa

krav på fattigdomsbekämpning, ekonomisk anpassning och tillväxt

samt en miljömässigt hållbar utveckling. Miljöpartiet kräver i

motion U212 yrkande 6 ett utförligt beslutsunderlag inför

påfyllnad av medel till IDA. Motionärerna (U212 (mp) yrkande 5)

vill också att en större del av IDA:s resurser skall användas

för utveckling av mänskliga resurser. IDA-medel skall enligt

motionärerna (U212 (mp) yrkande 4) inte användas för stora

dammprojekt. I yrkande 3 i samma motion anförs att Världsbanken

bör inrätta ett moratorium för stora dammprojekt.

Det föreslås i motion U212 (mp) yrkande 2 att Sverige aktivt

skall verka för att Världsbanken agerar i enlighet med svenska

åtaganden vad gäller internationella konventioner om

klimatförändringar m.m.

I motion U212 (yrkande 1) från Miljöpartiet begärs

tillsättande av en utredning om bindande riktlinjer för Sveriges

agerande i IMF och Världsbanken. Bland annat skall syftet vara

att öka den offentliga insynen.

I motion U311 (m) yrkande 2 (i denna del/5) föreslås att de

internationella finansieringsinstitutionerna tillförs

ytterligare 275 miljoner kronor.

Utskottet

Vid konferensen i Bretton Woods i juli 1944 enades de

deltagande 44 länderna om att upprätta Internationella

valutafonden (IMF) och Internationella banken för återuppbyggnad

och utveckling -- Världsbanken. Dessa två institutioner har nu

178 medlemmar.

Medlemsländernas röstandelar i Bretton Woods-institutionerna

är kopplade till de enskilda medlemmarnas insatser. Dessa står i

sin tur i direkt relation till medlemslandets relativa styrka i

världsekonomin. Den högsta beslutanderätten utövas av

guvernörsstyrelsen där varje medlem har en representant.

Sveriges guvernör i Världsbanken är finansministern, och i IMF

är det riksbankschefen. Flertalet beslut är dock delegerade till

en exekutivstyrelse bestående av 24 personer som representerar

olika landgrupperingar. Det är inte ovanligt att både givar- och

mottagarländer gemensamt företräds av en exekutivdirektör. De

nordiska och baltiska länderna representeras gemensamt av en

exekutivdirektör i vardera styrelsen. Tjänsten som

exekutivdirektör roterar mellan länderna i valgruppen.

Världsbankens organisation och arbetssätt kritiseras i flera

motioner. I motion U212 (mp) föreslås att öppenheten och den

offentliga insynen måste förbättras inom Världsbanken och dess

institutioner. I motion U230 (v) redovisas förslag om vissa

ändringar av Världsbankens organisation och finansiering som

lagts fram internationellt.

Sverige och övriga nordiska länder har länge förespråkat

större öppenhet och ökad insyn i banken. Banken har också från

den 1 januari 1994 infört ett nytt handlingsprogram med bl.a.

riktlinjer för information som innebär att betydligt mer

material är tillgängligt för en intresserad allmänhet. Genom

nyupprättade informationskontor och datanätverk är numera bl.a.

projektdokument, utvärderingar och policydokument tillgängliga.

Dessutom är de projektdokument som berör ett låntagarland

tillgängliga vid Världsbankens fältrepresentation i samma land.

Oftast är dokumenten även översatta till hemspråket. Enligt

överenskommelse mellan de nordiska länderna bekantgörs vid

förfrågan även innehållet i de synpunkter som översänds till den

nordisk/baltiska exekutivdirektören. En liknande process mot

ökad öppenhet och ökad publicering av dokument pågår inom IMF,

även om man där inte kommit lika långt som inom Världsbanken.

Inom Världsbanken finns en speciell utvärderingsenhet (OED)

som rapporterar direkt till styrelsen. OED genomför

kontinuerligt utvärderingar av bankens projekt och program,

bl.a. ur social och miljömässig synpunkt. För att ytterligare

försäkra sig om att Världsbankens projekt uppfyller de

långtgående riktlinjer som ställs på projekten upprättades under

år 1994 en oberoende granskningspanel med uppgift att vid behov

specialgranska enskilda projekt eller projektförslag, en åtgärd

banken är ensam om bland utvecklingsinstitutioner i världen.

Anmälningar till panelen kan göras av exekutivdirektörerna, men

också av de befolkningsgrupper som berörs av bankens projekt.

Nyligen mottog panelen sin första begäran om granskning från

berörda befolkningsgrupper beträffande ett projektförslag i

Nepal. De senaste åren har banken genomgått stora förändringar

som har haft betydelse för miljösynen i banken och för

bedömningar av miljöeffekterna av bankens verksamhet. Dessa

förändringar i synen på frågor rörande

miljö/naturresurser/hållbar utveckling har skett på främst

svensk och nordisk tillskyndan.

I en interpellationsdebatt den 17 februari 1995 (prot.

1994/95:62) underströk finansministern att Sverige som litet

land och anhängare av multilateralt samarbete har anledning att

värna om institutionernas styrka, effektivitet och förmåga till

förnyelse. Han sade vidare att "vi som delägare har ett starkt

intresse av att driva på de förändringar som från tid till annan

behöver göras. Vi verkar tillsammans med de nordiska länderna i

en grupp där även de baltiska staterna ingår sedan de blev

medlemmar i banken och fonden. I gruppen finns en bred samsyn i

dessa frågor, vilket ökar våra möjligheter att påverka."

Världsbanken har under många år utsatts för kritik av den

innebörd som de här aktuella motionerna ger uttryck för.

Utskottet konstaterar därför med tillfredsställelse att

Världsbanken under de senaste åren tagit intryck av denna kritik

och gjort väsentliga ändringar för att bl.a. skapa mer insyn i

verksamheten. Mot bakgrund bla av finansministerns uttalanden

förutsätter utskottet att Sverige även fortsättningsvis kommer

att verka för ökad öppenhet i bankens verksamhet.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna

U212 (mp) yrkande 8 och U230 (v) yrkande 3.

Förslag som syftar till att ge riksdagen större insyn och

ökade möjligheter att påverka Sveriges agerande i Världsbanken

och IMF förs fram i tre motioner.

Enligt motion U212 (mp) skall Sverige kontinuerligt

offentliggöra de instruktioner som ges till verkställande

styrelsen i Världsbanken och IMF. Vidare anser motionärerna att

en parlamentarisk grupp för världsbanksfrågor skall tillsättas i

den svenska riksdagen. De begär också att regeringen skall lägga

fram förslag i Nordiska rådet om inrättande av en parlamentarisk

grupp för världsbanksfrågor. Även i motion U230 (v) föreslås att

en parlamentarisk nämnd skall tillsättas för världsbanksfrågor.

Med anledning av dessa motionsförslag vill

utskottet anföra följande.

Det löpande svenska agerandet i Världsbanken och IMF sker till

största delen i respektive exekutivstyrelse genom den för de

nordiska och baltiska länderna gemensammma exekutivdirektören.

Systemet med gemensam exekutivdirektör innebär att de synpunkter

som förs fram i styrelsen är framförhandlade mellan länderna och

betraktas såsom samlade nordisk/baltiska synpunkter. Att ett

land utformar bindande riktlinjer för exekutivdirektören är

svårgenomförbart eftersom exekutivdirektören representerar flera

länder. Dessutom präglas styrelsens arbete av

samförståndslösningar. Inför utformandet av svenska synpunkter

inhämtar givetvis Finansdepartementet regelbundet synpunkter

från sakkunniga på området -- SIDA, Miljödepartementet och

NGO:er -- för att försäkra sig om att de svenska synpunkterna

överensstämmer med fastställda nationella positioner.

Utskottet instämmer i motionärernas önskemål om att riksdagens

möjligheter att följa Världsbankens verksamhet bör förbättras.

Det finns enligt vad utskottet erfarit ett stort intresse från

parlamentariker att få bättre insyn och påverkansmöjligheter i

Världsbanksfrågor. Enligt utskottets mening är det dock tveksamt

om inrättande av en särskild parlamentarisk nämnd skulle

innebära en effektiv lösning. Utskottet utgår från att

regeringen på lämpligt sätt ger riksdagen regelbunden

information. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet

motionerna U212 (mp) yrkandena 10 och 11 samt motion U230 (v)

yrkande 5.

I motion U212 (mp) begärs att en utredning skall tillsättas

med uppdrag att lägga fram förslag om bindande riktlinjer för

Sveriges agerande i IMF och Världsbanken. Syftet med utredningen

skall vara att öka den offentliga insynen, skapa en bättre

parlamentarisk kontroll och uppnå en mer pådrivande roll för

Sverige i strävan att förbättra det multilaterala biståndet.

Utskottet anser inte att det finns skäl att tillsätta en

utredning med de uppgifter som motionärerna skisserar. Motion

U212 (mp) yrkande 1 avstyrks alltså.

Med hänvisning till vad som ovan anförts om det löpande

svenska agerandet i Världsbanken och IMF avstyrker utskottet

motion U212 (mp) yrkande 9.

Beträffanden förslaget i motion U234 (s) om närmare samråd

mellan regeringen och riksdagen i Världsbanksfrågor liksom

förslaget i motion U232 (c) om att riksdagen skall få en årlig

rapport om Världsbanksgruppen och IMF utgår utskottet från att

dessa förslag kommer att bli föremål för överväganden inom

regeringskansliet. Motion U234 (s) och U232 (c) yrkande 3 får

härmed anses besvarade.

I motion U212 (mp) framförs vissa önskemål om att Sverige i

Världsbanken skall verka för att banken skall agera i enlighet

med svenska åtaganden i fråga om internationella

miljökonventioner.

Med hänvisning till vad utskottet i det föregående har

redovisat om de förändringar som vidtagits i Bankens verksamhet

och med hänsyn till Sveriges agerande allmänt i miljöfrågor

utgår utskottet från att de synpunkter som motionärerna framfört

blir beaktade.

Motion U212 (mp) yrkande 2 är därmed besvarad.

Utskottet är inte berett att föreslå någon riksdagens åtgärd

med anledning av förslaget i motion U212 (mp) om fördelning av

IDA:s resurser samt att en större del av lånen inom

energisektorn skall gå till energieffektiviseringar m.m.

Motionen i här aktuell del (yrkande 5) avstyrks alltså.

Med anledning av de synpunkter och förslag rörande

strukturanpassningsprogrammen som läggs fram i motionerna U230

(v) och U232 (c) vill utskottet erinra om att dessa

program ytterst syftar till att uppnå makroekonomisk balans och

att skapa förutsättningar för en långsiktig tillväxt. Programmen

utarbetas av det enskilda landet i nära samarbete med IMF och

Världsbanken.

Strukturanpassningsprogrammen är ett medel att nå hållbar

utveckling. Programmen har under senare år kommit att innefatta

flera olika former av sociala insatser. Dessa syftar till att

lindra de kortsiktiga påfrestningar som t.ex. en prisreform

medför.

Strukturanpassningsåtgärder som genomförs i syfte att

förbättra ekonomins funktionssätt och lägga grunden för en

varaktig tillväxt kan medföra kostnader på kort sikt i form av

fallande import och konsumtion. Genom betalningsbalansstöd kan

import och konsumtion jämnas ut över tiden. Härigenom får landet

ökade möjligheter att genomföra nödvändiga åtgärder under

ordnade former och på ett sätt som minskar påfrestningen på

utsatta grupper. Sveriges stöd till ekonomiska reformprogram

innebär att vi kan påverka programmens utformning i önskvärd

riktning.

Det är enligt utskottets mening viktigt att

strukturanpassningsprogrammen kombineras med en satsning på

sociala sektorer såsom hälsovård och utbildning (särskilt på

basnivå). Det är också nödvändigt att det sociala området

prioriteras i ländernas egna statsutgifter. Reformprogram av

strukturanpassningstyp kan givetvis inte genomföras utan att

vara förankrade i respektive mottagarland. Effekterna på olika

grupper av olika ekonomisk-politiska åtgärder bör noga följas då

det kan bli nödvändigt med riktade subventioner för särskilt

utsatta grupper.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna

U230 (v) yrkande 1 och U232 (c) yrkande 4.

Beträffande förslagen i motionerna U212 (mp) och U230 (v) om

skuldsanering vill utskottet understryka att Sverige sedan länge

förespråkat en mer sammanhängande och långsiktig skuldstrategi.

Sverige har också spelat en pådrivande roll för att få till

stånd mer långtgående skuldlättnad för de fattigaste,

skuldtyngda länderna. Ett exempel härpå är det internationella

seminariet om extern finansiering för de fattigaste länderna som

Sverige tillsammans med Schweiz arrangerade i maj 1994. Vid

seminariet där kreditor- och givarländer samt multilaterala

institutioner deltog behandlades olika typer av skulder och man

diskuterade åtgärder för att åstadkomma långsiktigt hållbara

lösningar.

I propositionen redovisas att Sverige kommer att fortsatt

aktivt driva frågan om ytterligare skuldlättnadsåtgärder i olika

fora, med utgångspunkt bl.a. från de slutsatser som drogs vid

skuldseminariet om behovet av en samordnad strategi för att

hantera olika länders skuldproblem. Utgångspunkten bör, sägs

det, vara att åstadkomma en hållbar skuldsituation med avseende

på bilaterala, multilaterala och kommersiella skulder och

medverka till nödvändiga ekonomisk-politiska reformer.

Det kan vidare nämnas att Parisklubben, där de bilaterala,

offentliga kreditorernas fordringar omförhandlas, nyligen har

enats om ökade avskrivning, upp till 2/3, och mer heltäckande

överenskommelser i form av reduktion av hela skuldstocken för de

fattigaste länderna.

Mot här angiven bakgrund avstyrker utskottet motionerna U212

(mp) yrkande 7 och U230 (v) yrkande 2.

I motion U230 (v) anges vissa krav som regeringen bör föra

fram vid förhandlingarna om den elfte påfyllnaden till IDA:s

budget. De av motionärerna angivna kraven motsvarar helt de

riktlinjer för IDA:s verksamhet som lades fast vid den tionde

påfyllnaden.

I propositionen framhålls att dess riktlinjer bör ligga fast

även för den elfte påfyllnaden. Någon särskild framställning

från riksdagens sida är alltså inte påkallad.

Motion 230 (v) i här aktuell del avstyrks.

Förslaget i motion U212 (mp) yrkande 6 om att riksdagen skall

föreläggas ett utförligt beslutsunderlag inför påfyllnad av

medel till IDA avstyrks likaledes.

Enligt motion U212 (mp) bör Världsbanken upphöra med att

stödja stora dammprojekt. Motionärerna anser också att sådana

projekt inte skall finansieras med IDA-medel.

Enligt vad utskottet inhämtat ingår i Världsbankens nyligen

antagna handlingsprogram att föreskriva sådana regler vid

projektens utformning att dessa kan ge största möjliga nytta och

ha så få negativa effekter som möjligt på miljö, lokal kultur

och samhälle. Sverige har i samarbete med övriga nordiska länder

varit mycket aktivt och drivande vad gäller utformningen av

bankens nya handlingsprogram. Detta överensstämmer i stort med

den svenska synen på utvecklingssamarbete. Utskottet vill även

erinra om att den nyligen inrättade oberoende inspektionspanelen

gör det möjligt att granska eventuella misstankar om brott mot

handlingsprogrammet har förekommit vid projektförberedelserna.

Det bör även nämnas att projekt som genomförs i

utvecklingsländer med privat finansiering och utan inblandning

av Världsbanken oftast inte är underställda samma långtgående

villkor som i dag är knutna till lån från Världsbanken vad

gäller hänsyn till miljö, ersättning vid tvångsförflyttning,

fattigdomsinriktning, påverkan på lokal kultur.

Utskottet behandlar i det följande motionsförslag som avser

vissa specifika vattenkraftsutbyggnader.

Med hänvisning till vad som anförts anser utskottet att motion

U212 (mp) i här aktuell del inte bör föranleda någon riksdagens

åtgärd.

I motion U311 (m) föreslås att de internationella

finansieringsinstitutionerna skall tillföras ytterligare 275

miljoner kronor. Med anledning av detta förslag vill utskottet

erinra om att bidragen till Världsbanken och de regionala

utvecklingsbankerna utgörs av åtaganden för perioder om flera

år. Medlemsländerna förhandlar normalt vart tredje år om

storleken av påfyllnad till de olika bankernas

utvecklingsfonder. Resurserna från en sådan påfyllnad används

sedan successivt över en längre period.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion

U311 (m) yrkande 2 (delvis/5).

C 1.3 Övrigt multilateralt samarbete

Sammanfattning av propositionen (s. 95--101)

Miljöinsatser

Uppföljningen av FN:s konferens om miljö och utveckling

(UNCED) är en väsentlig komponent i det internationella

utvecklingssamarbetet.

En av regeringen tillsatt arbetsgrupp har granskat hur

besluten vid UNCED och andra globala miljöfrågor kan integreras

i det svenska utvecklingssamarbetet. Arbetsgruppen har nyligen

lämnat sitt förslag. Regeringen avser att noga värdera dessa

planer. Syftet är att utveckla principer, riktlinjer och

arbetsmetoder för ett mer integrerat och fokuserat perspektiv på

hållbar utveckling. Regeringen avser återkomma till riksdagen om

arbetet med dessa frågor.

De mål som antagits av riksdagen om en framsynt hushållning

med naturresurser och omsorg om miljön är grundpelare i

regeringens arbete med dessa frågor. Miljöhänsyn måste

integreras i all utvecklingsverksamhet. Därutöver fordras vissa

riktade bidrag till särskilda miljöfonder och -program, vilka

finansieras under denna anslagspost.

Den globala miljöfaciliteten (GEF), som administreras

gemensamt av UNDP, UNEP och Världsbanken, vars verksamhet

nyligen omstrukturerats och permanentats, finansierar insatser

inom områdena globala klimatförändringar, biologisk mångfald,

skydd av internationellt vatten samt uttunning av ozonskiktet.

GEF är också interimistisk finansiell mekanism för de globala

konventionerna om klimatförändringar och biologisk mångfald, som

tillkom som ett resultat av UNCED-processen. Förhandlingar pågår

om GEF:s roll i uppföljningen av dessa konventioner. Den

påfyllnadsförhandling som resulterat i en fond på sammanlagt

2 miljarder US dollar för perioden 1994--97 innebär för Sverige

en andel om 2,88 %, vilket motsvarar 450 miljoner kronor. För

perioden 1995/96 kommer ca hälften av det svenska bidraget att

utbetalas.

I propositionen redovisas att en konvention mot ökenspridning

nyligen framförhandlats. Regeringen aviserar att förslag om

ratificering av konventionen kommer att läggas fram under våren

1995. Den beräknas kunna träda i kraft under 1997. Under

interimsperioden kommer förhandlingar att göras, som bl.a. skall

ta ställning till finansieringen av de åtaganden som är

förbundna med konventionen. Under det närmaste året kommer

således behovet av finansiering främst att gälla

interimsåtaganden. Ett särskilt initiativ gäller omedelbara

åtgärder i Afrika.

Montrealprotokollet är ett avtal som förbinder dess parter att

genomföra en avveckling av ozonnedbrytande ämnen. Protokollets

multilaterala fond finansierar u-ländernas deltagande i

avvecklingsprogrammet. Under året utökades fondens budget från

160 miljoner US dollar till 240 miljoner US dollar. Sveriges

andel till fonden bibehölls vilket innebär att det svenska

åtagandet för närvarande utgör 1,9 miljoner US-dollar per år.

En internationell utvärdering av Montrealprotokollets

verksamhet har inletts.

SIDA har under flera år haft i uppdrag att handha

genomförandet av vissa multilaterala miljöinsatser inom ramen

för denna delpost. Inriktningen har varit långsiktiga insatser

som kräver kontinuitet och som ligger i linje med

UNCED-besluten. Den föreslagna minskningen på delposten påverkar

även denna del.

Regeringen föreslår ett bidrag med 217,5 miljoner kronor för

budgetåret 1995/96.

Motionerna

Kristdemokraterna föreslår i motion U206 yrkande 9 (i denna

del/7) att bidraget höjs med 7,5 miljoner kronor jämfört med

regeringens förslag. I motion U232 (c) yrkande 17 (i denna

del/7) föreslås också att bidraget höjs med 7,5 miljoner kronor.

I motion T225 (mp) yrkande 16 anför motionärerna att Sverige

bör verka i internationella organ för att i-länder inte skall

kunna exportera sina utsläpp till u-länder.

Utskottet

I motion T225 (mp) yrkande 16 anförs att Sverige bör verka för

internationella regler om att utländska företag inte skall kunna

flytta sin föroreningar till u-länder. Utskottet vill erinra om

att denna fråga behandlades av utskottet våren 1994 (bet.

1993/94:UU22). Utskottet konstaterade därvid att det var

glädjande att parterna i Baselkonventionen lyckats enas om ett

totalförbud mot export av giftigt avfall från industriländerna

till utvecklingsländerna och länderna i Östeuropa. Utskottet

redovisade att frågan om den formella ändringen i själva

Baselkonventionen kommer konventionsstaterna att diskutera på

det tredje konventionsstatsmötet.

Detta möte kommer att äga rum i Spanien (antagligen i Madrid)

18--22 september. Utskottet har inhämtat att Sverige --

tillsammans med Danmark -- agerar inom EU för att hela EU inför

detta möte skall ställa sig bakom att totalförbudet blir

juridiskt bindande.

Utskottet vill understryka att det är av stor vikt att Sverige

fortsätter att verka för att ett totalförbud mot export av

giftigt avfall också efterlevs i praktiken. Den rika världen har

även i detta avseende ett moraliskt ansvar inför de fattigare

länderna.

I motion T225 (mp) nämns vidare s.k. joint implementation.

Utskottet vill här påpeka att i samband med FN:s konferens om

miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992 undertecknades en

ramkonvention om klimatförändringar. Konventionen innebär att de

industrialiserade länderna som ett första steg åtar sig att till

år 2000 försöka stabilisera utsläppen av koldioxid och andra

växthusgaser på 1990 års nivå.

Enligt klimatkonventionen skall åtagandena mot

klimatförändringar kunna vidtas gemensamt av konventionens

parter, s.k. joint implementation. Möjligheten till gemensamt

genomförande har tagits in i klimatkonventionen för att möta

kraven på kostnadseffektivitet.

Marginalkostnaderna för att minska koldioxidutsläppen i

Sverige är höga, medan de i flera av våra grannländer och i

utvecklingsländerna är låga. Detta innebär att det är

samhällsekonomiskt mer lönsamt för Sverige att göra insatser där

kostnaderna är lägst.

Med det anförda anser utskottet motion T225 (mp) yrkande 16

besvarad.

Utskottet tillstyrker regeringens medelsförslag och avstyrker

motion U206 (kds) yrkande 9 (i denna del/7) och motion U232 (c)

yrkande 17 (i denna del/7).

Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF)

Det övergripande målet för IPPF är att främja ett ansvarsfullt

föräldraskap. IPPF:s strategiska plan för nittiotalet ("Vision

2000"), som antogs för två år sedan, framhåller den mänskliga

rättigheten för alla kvinnor, män och ungdomar att fritt

bestämma över sin sexuella och reproduktiva hälsa. Man betonar

också federationens roll som ledare inom området genom sin

starka fältnärvaro.

Organisationen har dock haft svårt att föra ut planens budskap

till sina relativt självständiga medlemsorganisationer.

Sverige är fortfarande en av de största bidragsgivarna till

IPPF. En mer balanserad bördefördelning är angelägen att uppnå.

Regeringen föreslår ett bidrag till IPPF om 108 miljoner

kronor för budgetåret 1995/96.

Motionerna

I motion U206 (kds) yrkande 9 (i denna del/8) föreslås en

minskning av bidraget med 3 miljoner kronor. Folkpartiet

liberalerna föreslår i motion U209 yrkande 22 en höjning med

22,5 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.

Centerpartiet föreslår i motion U232 yrkande 17 (i denna del/8)

en höjning med 27 miljoner kronor.

Utskottet

Sverige är fortfarande en av de största bidragsgivarna till

IPPF. Organisationens mål är viktiga, och utskottet delar

regeringens uppfattning att en mer balanserad bördefördelning är

angelägen att uppnå.

Utskottet tillstyrker regeringens medelsförslag och avstyrker

motionerna U206 (kds) yrkande 9 (i denna del/8), U209 (fp)

yrkande 22 och U232 yrkande 17 (i denna del/8).

Internationella sjöfartsuniversitetet (WMU)

WMU, som är beläget i Malmö, drivs i den internationella

sjöfartsorganisationens (IMO) regi. Varje årskurs består av ca

100 studenter som till 90--95 % kommer från utvecklingsländer.

Universitetet kompletterar de regionala utbildningscentra som

finns i en rad länder. Sverige skall enligt avtal bidra med en

tredjedel av den budget som fastställs. För budgetåret 1995/96

förutser regeringen ett bidrag om 27 miljoner kronor.

Multilateral rekrytering

Medel under anslagsposten utnyttjas främst för rekrytering,

utbildning och finansiering av biträdande experter inom

internationella organisationer, särskilt FN-systemet. Under

budgetåret 1994/95 finansierar Sverige ett 90-tal multilaterala

biträdande experter.

Under budgetåret 1993/94 har SIDA i samråd med

Utrikesdepartementet utvärderat programmet. Utvärderingen visar

bl.a. att hälften av deltagarna i programmet haft åtminstone

ytterligare ett uppdrag inom det internationella biståndet och

mer än hälften är intresserade av att få sådana uppdrag i

framtiden. Cirka 10 % av de tidigare biträdande experterna har

enligt utredningen fått fast anställning inom FN-organisationer.

Det är dock oklart hur effektivt programmet varit för att bidra

till ett ökat antal svenskar i internationell tjänst. Det är

väsentligt att finna former för rekrytering och för att på ett

bättre sätt utnyttja nationella och internationella

erfarenheter.

Regeringens bedömning är att programmet i nuvarande skede är i

behov av konsolidering och en betydligt klarare målsättning än

tidigare. Regeringen avser att tillsammans med den nya

biståndsmyndigheten utveckla nya riktlinjer för programmet.

Från anslagsposten tas medel för förstärkning av SIDA:s

kapacitet att rekrytera svenskar till tjänstgöring på hög- och

mellannivå i internationella organisationer.

För budgetåret 1995/96 förutser regeringen ett anslag för ovan

redovisade ändamål på 72 miljoner kronor.

FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad

De senaste årens utveckling i länder som f.d. Jugoslavien,

Somalia och Rwanda har visat på behovet av att utveckla

effektivare metoder för att förebygga, förhindra och lösa

konflikter samt att i alla led främja varaktig fred och

långsiktig utveckling. Framgångsrik konflikthantering kräver

samordning av insatser av såväl politisk och militär som civil

och humanitär natur.

Det svenska stödet till FN:s aktioner för fred och

återuppbyggnad skall även fortsättningsvis syfta till att

framhäva och stärka de civila och humanitära aspekterna av de

fredsbevarande operationerna i utvecklingsländerna. Under

budgetåret 1995/96 bör ökad uppmärksamhet ägnas åt att utveckla

FN:s organisation och arbetsmetoder i syfte att på såväl kort

som lång sikt främja effektivare samverkan mellan FN:s civila,

humanitära och fredsbevarande insatser. Särskilt avseende bör

fästas vid att utveckla och förbättra FN:s förmåga att

förebygga, förhindra och lösa konflikter samt organisationens

möjligheter att främja övergången till varaktig fred och

långsiktig utveckling. Vidare bör särskilt avseende fästas vid

FN:s organisation och arbetsmetoder i framför allt s.k. komplexa

katastrofer.

Användande av medel under denna anslagspost får ske i de

länder vilka enligt OECD:s biståndskommitté (DAC) definieras som

u-länder. Anslagsposten kan vidare utnyttjas för insatser av

utvecklingskaraktär (organisations- och metodutveckling etc.)

inom FN och andra organisationer, som bidrar till att utveckla

FN:s konflikthanteringsförmåga. Insatser för konfliktlösning,

demokratistöd, humanitär hjälp och återuppbyggnad bör i ökad

utsträckning finansieras under anslaget C 2.

För budgetåret 1995/96 beräknar regeringen ett belopp om 150

miljoner kronor för denna anslagspost.

Motionen

En höjning av bidraget med 67,5 miljoner kronor föreslås i

motion U206 (kds) yrkande 9 (i denna del/9).

Utskottet

Katastroferna i världen har under den senaste femårsperioden

blivit såväl fler som mer komplexa till sin karaktär.

Grundorsakerna går ofta att finna i bl.a. underutveckling,

social orättvisa och politisk instabilitet vilket lett fram till

väpnade konflikter. Krig i kombination med torka och svält har

skapat situationer som kräver lösningar som går bortom

traditionellt humanitära katastrofinsatser.

Inom det internationella samfundet har FN en naturlig roll som

samordnare av insatser som syftar till att såväl förhindra

katastrofer och lösa konflikter som att bidra till att skapa

långsiktigt hållbar fred. För detta krävs såväl omfattande

humanitära insatser som insatser av politisk och fredsbevarande

karaktär.

Sverige har en lång tradition av att delta i FN:s

fredsbevarande operationer. Dessa har visat sig vara ett av de

viktigaste instrumenten FN har till sitt förfogande för att

hantera konflikter. Inte desto mindre har de senaste årens

komplexa katastrofer visat på behovet av att ytterligare

utveckla FN:s fredsbevarande operationer och stärka FN:s

konflikthanteringsförmåga. Som framgår av propositionen är det

regeringens mening att detta bl.a. kan göras genom att utveckla

de civila och humanitära aspekterna av FN:s fredsbevarande

operationer. Vidare avser regeringen att verka för ett stärkande

av FN:s preventiva roll genom att förbättra FN:s förmåga att

förebygga och förhindra konflikter. Detta måste ske i nära

samarbete med relevanta FN-organ och FN:s avdelning för

humanitära frågor (DHA).

Sedan anslagets inrättande budgetåret 1992/93 har det visat

sig vara ett ändamålsenligt sätt att främja en utveckling mot

ökad integrering av FN:s civila och militära insatser. Bl.a. har

Sverige bidragit med ett stort antal civilpoliser till FN:s

operationer i Moçambique, Somalia, El Salvador m.fl. länder,

bidrag till fredsprocesser i bl.a. Moçambique samt även vid ett

tillfälle med ett fältsjukhus (Somalia).

Inom ramen för den av regeringen föreslagna storleken på

anslaget kommer även fortsättningsvis denna typ av insatser att

rymmas. Några stora insatser liknande det svenska fältsjukhuset

i Somalia under 1993 är inte sannolika med tanke på Sveriges

åtagande i f.d. Jugoslavien (NORDBAT). Även vad gäller

civilpoliser är tillgången begränsad, och ingen förändring som

skulle innebära möjlighet till väsentligt fler insatser från

svensk sida än tidigare kan förväntas. Insatser för att stärka

och utveckla FN:s konflikthanteringsförmåga är av sådan karaktär

att de väl torde rymmas inom den föreslagna ramen för anslaget.

Mot bakgrund av det anförda och det ansträngda budgetläget är

det utskottets uppfattning att en minskning av anslaget är väl

motiverad. Som framgått finns det ingen risk att de insatser som

är påkallade inte skall kunna genomföras av budgetskäl. Vidare

är det i flertalet fall då det gäller insatser för att främja

fred och återuppbyggnad möjligt att finansiera dessa över

anslagen Fredsbevarande verksamhet (B 9) samt Katastrof- och

flyktingbistånd samt stöd till återuppbyggnad m.m. (C 2.6).

Utskottet tillstyrker alltså regeringens medelsförslag och

avstyrker motion U206 (kds) yrkande 9 (i denna del/9).

Övriga insatser

Under delposten finansieras bidrag till ett stort antal

organisationer, program, seminarier och andra internationella

aktiviteter som främjar internationell samverkan och utveckling.

Extra insatser genom internationella organisationer kan av en

rad olika skäl visa sig vara angelägna under pågående budgetår.

Regeringen uppskattar att samarbetet för övriga multilaterala

insatser förutsätter en resursram om 124,5 miljoner kronor för

budgetåret 1995/96. Denna ram kommer bl.a. att nyttjas till

följande insatser:

Internationella rödakorskommittén (ICRC)

Sverige bidrar till ICRS:s operationella verksamhet med

katastrofbistånd. Regeringen förutser ett fortsatt årligt

bidrag till organisationens administrativa budget på 8 miljoner

kronor.

FN:s boende- och bebyggelsecenter (Habitat)

Genom Habitat ges stöd till teknisk biståndsverksamhet i

boende- och bebyggelsefrågor i u-länder. Detta inkluderar den

globala strategi man driver om tak över huvudet för alla till år

2000 (Global Strategy for Shelter) och uppföljning av

boendefrågor i UNCED:s Agenda 21. Sverige ger stöd till den

reguljära tekniska biståndsverksamheten inom Habitat med 5

miljoner kronor för budgetåret 1994/95.

Sverige driver ett aktivt förarbete inför Habitat

II-konferensen år 1996 genom den förberedelsegrupp som bildats.

Sverige bör ha beredskap att, tillsammans med andra givare,

ytterligare stödja förberedelsearbetet inför konferensen 1996

samt kunna stödja vissa mindre insatser för att följa upp

konferensens resultat.

FN:s fjärde kvinnokonferens

Regeringen har tidigare betonat betydelsen av FN:s fjärde

kvinnokonferens i Peking år 1995. Visst stöd över

biståndsbudgeten har tidigare utgått till förberedelsearbetet i

utvecklingsländer, men Sverige bör ha beredskap att dels ge

ytterligare bidrag till de svenska förberedelserna, dels för

uppföljande insatser.

FN:s utvecklingsfond för kvinnor (Unifem)

Unifem är en av de minsta fonderna i FN-systemet, men med ett

mycket starkt mandat. Fonden verkar organisatoriskt som en

självständig enhet i samarbete med UNDP.

Unifem arbetar med en rad experimentella insatser inom ett

brett verksamhetsfält såsom kvinnans rätt, tillgång till

krediter, teknik och vetenskap, rätten att välja när och hur

många barn kvinnan vill föda.

Sverige har sedan fondens tillkomst stött verksamheten med ett

årligt bidrag till basbudgeten.

Regeringen beräknar ett stöd om 8 miljoner kronor att fördelas

dels som basbudgetstöd, dels som riktat stöd att användas av

organisationen i syfte att utvärdera dess katalytiska påverkan

på de operativa utvecklingsorganen.

Internationella programmet för kommunikationsutveckling (IPDC)

Unesco:s biståndsprogram för kommunikationsutveckling har till

uppgift att genom mediautveckling i u-länderna främja

läskunnighet, vetenskapligt och kulturellt informationsutbyte

samt kunskapsöverföring. Under de senaste åren har verksamheten

aktiverats och koncentrerats på ett sätt som väl stämmer överens

med svenskt synsätt. Regeringen beräknar ett bidrag om 3

miljoner kronor.

Internationella juteorganisationen (IJO)

Avtalet om den gemensamma fonden för råvaror upprättades år

1980, men trädde i kraft först år 1989. Sverige har utfäst sig

att lämna ett bidrag om 24 miljoner kronor. Hittills har 16

miljoner kronor anvisats. Regeringen bedömer att resterande 8

miljoner kronor bör anvisas budgetåret 1997.

Tekniskt bistånd genom UNCTAD

Regeringen räknar med en ram om 3 miljoner kronor för fortsatt

svenskt stöd till UNCTAD:s program på detta område.

Fonden för kapacitetsuppbyggnad i Afrika (ACBF)

ACBF upprättades genom en överenskommelse mellan Världsbanken,

Afrikanska utvecklingsbanken, UNDP samt enskilda givarländer.

Fondens syfte är att förstärka de afrikanska staternas kapacitet

vad gäller ekonomisk analys och ekonomiskt-politiskt

beslutsfattande.

Sverige har utfäst bidrag till ACBF om totalt 33 miljoner

kronor, vilket anslagits i fyra lika poster under åren

1991/92--1994/95. Ytterligare bidrag till ACBF kommer att vara

beroende av hur tillfredsställande tidigare års bidrag till

fonden utnyttjats.

Motionen

I motion U636 (c, m, fp) yrkande 4 förordas att det stöd som

lämnats till Habitat för Urban Management Programme även

fortsättningsvis bör ges.

Utskottet

Urban Management Programme (UMP) drivs gemensamt av

Världsbanken, UNDP och Habitat och är inriktat på slumområdena i

världens städer. Regeringen har tidigare fattat beslut om att i

ett inledningsskede ge ett tidsbegränsat stöd till UMP. Syftet

med denna typ av stöd är alltid att verksamheten efter ett

inledande skede skall komma att finansieras över reguljär

budget. UMP är inget undantag. I proposition 1993/94:100, bilaga

4, angavs att regeringen förutsåg ett avslutande stöd till UMP

budgetåret 1994/95. Utskottet hade inga invändningar

(1993/94:UU15). Programmet har fått 3 miljoner kronor i stöd

under tre budgetår, sammanlagt 9 miljoner kronor. Att nu avsluta

stödet är ett fullföljande av tidigare fattade beslut.

Det är i sammanhanget värt att notera att man i årets

statsbudget tvingats göra betydande budgetnedskärningar. I det

läget finns inget utrymme att ompröva det tidigare beslutet om

UMP. Stödet till Habitat kvarstår emellertid oförändrat på 7,5

miljoner kronor (18 månader) och är ett uttryck bl.a. för en

prioritering av stödet till organisationen inför den nära

förestående Habitat II-konferensen.

Utskottet tillstyrker regeringens medelsförslag.

Med hänvisning till det ovan anförda avslås motion U636 (c, m,

fp) yrkande 4.

Medelsanvisningen under anslaget C 1.

Riktlinjer för bidrag till internationella biståndsprogram,

bemyndiganden för regeringen m.m.

Motionerna

Förslaget i motion U206 (kds) yrkande 9 (delvis/10) innebär

att anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram

skall beräknas till 4 810 500 000 kr.

I motion U232 (c) yrkande 15 föreslås att anslaget C 1.

Bidrag till internationella biståndsprogram skall uppgå till

4 885 000 000 kr.

I motion U233 (mp) yrkande 12 föreslås att anslaget till

Bidrag till internationella biståndsprogram skall utökas med 200

miljoner kronor.

Utskottet

Regeringen föreslår till Bidrag till internationella

biståndsprogram ett anslag för budgetåret 1995/96 (18 månader)

på 4 762 500 kr. Förslaget innebär att anslaget minskar med

120 miljoner kronor i förhållande till innevarande budgetår

(räknat på 12 månader).

Centerpartiet föreslår i motion U232 yrkande 15 en höjning av

anslaget i förhållande till regeringens förslag med 122,5

miljoner kronor till totalt 4 885 000 kr. Folkpartiets

förslag i motion U209 under olika anslagsposter vilka behandlas

i det föregående innebär en höjning av anslaget med 107,5

miljoner kronor till totalt 4 860 000 kr. Vänsterpartiets

förslag i motion U231 under olika i det föregående behandlade

anslagsposter innebär en höjning av anslaget med 230 miljoner

kronor till totalt 4 992 500 kr. Miljöpartiet föreslår i

motion U233 yrkande 12 att anslaget skall höjas med 200 miljoner

kronor. Förslagen i motion U206 yrkande 9 (delvis 10) från kds

innebär en höjning med 48 miljoner kronor till totalt

4 810 500 kr.

I konsekvens med vad som föreslagits i det föregående

beträffande de olika delanslagen inom C 1 tillstyrker utskottet

regeringens förslag till medelsanvisning.

Motionerna U206 (kds) yrkande 9 (delvis/10), U 209 (fp) i

berörda delar, U231 (v) i berörda delar, U232 (c) yrkande 15

samt U233 (mp) yrkande 12 avstyrks sålunda.

Med anledning av vad utskottet tidigare anfört tillstyrker

utskottet regeringens förslag till riktlinjer för bidrag till

internationella biståndsprogram.

Utskottet tillstyrker även de utfästelser som görs i

propositionen. Dessa utfästelser är kopplade till utfästelser

för följande internationella finansieringsinstitutioner: IDA,

IFC, AfDB, AsDF, IDB samt NDF.

Utskottet tillstyrker likaledas att regeringen bemyndigas att

göra de utfästelser, åtaganden och utbetalningar som därutöver

förordats. Förutom IDA 11 beräknas avtal ingås för nya

påfyllnader i Afrikanska utvecklingsbanken och i Asiatiska

utvecklingsbanken. Några utbetalningar beräknas dock inte göras

under nästa budgetperiod. Däremot beräknas en första mindre

utbetalning göras för IDA 11. Vidare beräknas ett medelsbehov om

25,5 miljoner kronor för en fjärde kapitalpåfyllnad i IFAD.

C 2. Utvecklingssamarbete genom den nya myndigheten

(prop. s. 102--105)

1993/94 Utgift 9 218 000 000 Reservation 3 409 462 851

1994/95 Anslag 8 665 000 000

1995/96 Förslag 11 586 600 000

varav 7 724 400 000 beräknat för juli 1995--juni 1996

Av reservationen hänförs 2 146 miljoner kronor till det

tidigare anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA. Hela

detta belopp utom 209 miljoner kronor är intecknat genom

utfästelser och avtal för olika projekt.

Det tidigare anslaget C 3. Andra biståndsprogram uppvisar en

reservation på 1 673 miljoner kronor. 891 miljoner kronor av

detta belopp hänförs till verksamheten inom SAREC, BITS och

SwedeCorp. I stort sett hela detta belopp är intecknat genom

gjorda utfästelser och åtaganden. Ca 800 miljoner kronor hänförs

till stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad. Stora delar

av detta anslag väntas förbrukas under budgetåret 1994/95.

Regeringen avser att stärka fattigdomsinriktningen av det

svenska utvecklingssamarbetet. För budgetåret 1995/96 innebär de

nödvändiga omprioriteringarna betydande nedskärningar av det

bilaterala biståndet. Inom det reducerade anslaget har i första

hand eftersträvats att bevara landprogrammens ställning.

Det ligger emellertid också i Sveriges intresse att bedriva

utvecklingssamarbete med ett stort antal länder.

Denna ökande mångfald ställer stora krav på överblick och

samordning, på tydlig ansvarsfördelning och på klara

prioriteringar.

Den viktigaste åtgärden är bildandet av en sammanslagen

biståndsmyndighet, nedan kallad den nya myndigheten, som under

en samlad ledningsfunktion och med god strategi- och

analyskapacitet kan ansvara för genomförandet av hela det

bilaterala biståndet och delar av det multilaterala.

Regeringen avser också att utveckla det planeringssystem för

det bilaterala utvecklingssamarbetet, som riksdagen beslutade om

under år 1993. Huvudinriktningen skall vara att stärka

landprogrammens ställning, dvs. det programmerade,

fattigdomsinriktade biståndet till ett mindre antal

mottagarländer, och således minska biståndet till dessa länder

via andra anslagsposter. Samarbetsavtalen återinförs. Därigenom

ökas långsiktigheten i biståndet och mottagarländerna ges större

möjligheter att planera och ta ansvar för sin utveckling.

Den mest krävande biståndsformen är det programmerade

bilaterala gåvobiståndet som f.n. lämnas till ett tjugotal

länder. Regeringen kommer att under de kommande åren minska

antalet mottagarländer för denna typ av bistånd. I år föreslås

att biståndet till Kap Verde och Lesotho övergår i andra former.

I ett något längre perspektiv förutses även biståndet till

Botswana och ytterligare några länder övergå i andra former.

I syfte att öka flexibiliteten föreslår regeringen följande

förändringar i anslagsstrukturen. Landprogrammen för länderna i

Afrika, Asien och Latinamerika förs samman till var sin

anslagspost, vari de enskilda landprogrammen utgör delposter.

Anslagsposten för utvecklingssamarbete med Latinamerika inrymmer

därtill insatser som under budgetåret 1994/95 finansieras över

anslagsposten demokrati och mänskliga rättigheter.

Utvecklingssamarbetet med Sydafrika, Västbanken/Gaza och

Kambodja bryts ur anslagsposterna för Demokrati och mänskliga

rättigheter respektive Katastrofer och återuppbyggnad och görs

till särskilda landprogram.

Den tidigare anslagsposten Bistånd till demokrati och

mänskliga rättigheter benämns i fortsättningen Bistånd till

demokrati, mänskliga rättigheter och konfliktlösning och

inrymmer vissa insatser i syfte att främja fred och försoning,

vilka tidigare finansierats över katastrofanslaget.

De två tidigare anslagsposterna Rekrytering och utbildning av

fältpersonal samt Vissa landprogramkostnader har slagits samman

till en, Kostnader för fältpersonal.

Enligt nu gällande bestämmelser (regeringsbeslut 940623) äger

SIDA rätt att, om ej annat angivits, utan regeringens

godkännande fatta beslut om biståndsinsats till en kostnad om

högst 15 miljoner kronor. SIDA har i sin anslagsframställning

föreslagit att verket i stället ges rätt att besluta om insatser

oavsett belopp om dessa insatser ligger inom ramen för

regeringens riktlinjer och det finansiella utrymmet. Regeringen

instämmer i att en sådan ordning ligger i linje med principerna

om mål- och resultatstyrning i biståndet, och kommer i

regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 att upphäva

15-miljonersregeln för de länder för vilka landstrategi

beslutats av regeringen samt för vissa andra anslagsposter.

Regeringen avser också att öka långsiktigheten i biståndet genom

att bemyndiga biståndsmyndigheten att utfästa fem gånger det

årliga landprogrammet i de fall där landstrategi föreligger. För

övriga landprogram och anslagsposter gäller normalt tre gånger

årsbeloppet.

Biståndsmyndigheten kommer också att ges rätt att överskrida

enskilda landprogram eller anslagsposter med högst 5 % under

förutsättning att anslaget inte överskrids. Regeringen föreslår

följande struktur inom anslaget och beräknar medelsbehovet till

följande belopp (miljoner kronor):

1994/95 1995/96 1995/96

Anvisat Förslag Förslag

12 mån 18 mån

1. Afrika 1 795 1 650 2 475

Angola 60 140 210

Botswana 55 40 60

Eritrea 30 20 30

Etiopien 130 130 195

Guinea-Bissau 0 35 52,5

Kenya 80 65 97,5

Moçambique 245 245 367,5

Namibia 85 75 112,5

Sydafrika 220 230 345

Tanzania 295 260 390

Uganda 95 95 142,5

Zambia 135 125 187,5

Zimbabwe 135 120 180

Övriga länder 65 0 0

Regionala insatser 165 70 105

2. Asien 989 935 1 402,5

Bangladesh 130 120 180

Indien 305 300 450

Kambodja 100 80 120

Laos 100 90 135

Sri Lanka 50 40 60

Vietnam 180 170 255

Västbanken/Gaza 104 120 180

Reg insatser 20 15 22,5

3. Latinamerika 540 500 750

Centralamerika &

Karibien 260 260 390

Nicaragua 155 120 180

Sydamerika 125 120 180

4. Demokrati, MR &

konfl.lösn. 206 185 277,5

5. Tekn. samarb.

& kapac.utv. 1 430 1 335 2 002,5

Tekn. samarb. & int.

kurser 335 375 562,5

Näringslivssamarbete 135 115 172,5

Särskilda miljöinsatser 230 205 307,5

Forskningssamarbete 425 400 600

Särskilda program 305 240 360

6. Katastrofer & återuppb. 1 140 1 000 1 500

7. Folkrörelser & ensk.org. 1 000 850 1 275

8. Eko, reformer & skuldl. 1 000 800 1 200

9. Krediter för utveckling 480 390*) 585

U-krediter 430 340 510

Biståndskrediter 50 50 75

10. Kostnader för fältpers. 60 55 82,5

11. Information 25 24,4 36,6

Summa C 2 8 665 7 724,4 11 586,6

*) I propositionen anges 395, vilket torde vara en felsummering.

Det bör uppmärksammas att i tabellen ovan för budgetåret

1994/95 har hänsyn tagits till de anslagspostförändringar som

föreslagits tidigare.

Motionerna

I ett antal motioner förekommer beloppsyrkanden vilka

presenteras i tabellarisk form. Utskottet väljer att i det

följande endast särbehehandla de delar av dylika yrkanden som

avviker från propositionens förslag.

Prioriteringar m.m.

I partimotionen U206 (kds) yrkande 7 sägs att åtgärder under

de senaste åren vidtagits för att förbättra styrnings- och

samarbetsformer i biståndet. Landstrategier skall upprättas för

alla större mottagarländer. I planeringsprocessen skall

synpunkter inhämtas från såväl svenska företag och enskilda

organisationer som från det mottagande landets regering.

Landstrategierna bygger på att mottagarländerna känner ansvar

för och själva prioriterar verksamheten. Både redovisningen av

och målen för olika insatser kan därmed göras tydligare. I

propositionen förekommer termen landstrategi, men inget sägs om

att regeringen tänker fullfölja den strategi som den borgerliga

regeringen angivit. Dock föreslås att samarbetsavtal återinförs,

vilket innebär risker bl.a. för att mottagarländerna i framtiden

återigen kommer att uppfatta att svenskt bistånd erhålls med

automatik.

Motionärerna förespråkar att landstrategier med tillhörande

planeringsprocess bibehålls, utgörande regeringens

styrinstrument gällande det bilaterala utvecklingssamarbetet med

Sveriges tjugo största biståndsmottagande länder, dock med

exkluderande av samarbetsavtal.

I motion U222 (fp) yrkande 4 krävs ett tillkännagivande om en

biståndsstrategi för Afrika. Denna redovisas i motionens avsnitt

2--6 och innehåller i huvudsak följande element.

Beträffande skuldkrisen framhålls att, oavsett vilket mått som

används, är skuldsituationen omöjlig att hantera för flera av de

fattigaste länderna. Sverige måste verka för att generösare

villkor för omförhandlingar av bilaterala lån införs för dessa

länder. Strävan bör vara att lån helt avskrivs för de fattigaste

länderna i Afrika. Sverige bör också verka för att reella

avskrivningar inkluderas vid omförhandlingen av Världsbankens

fordringar.

Sverige bör fortsatt stödja SPA (Special Program for

Assistance to Africa) och verka för att programmet intensifierar

sitt arbete med att finansiera skulder till Världsbanken samt

återköp av kommersiella krediter. Motionärerna anser att ett

omfattande stöd bör ges även till den tredje fasen av SPA.

Anslaget för stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnader

bör inte minska utan uppgå till 1 500 miljoner kronor, vilket

motsvarar anslaget för budgetåret 1994/95. (Beloppsyrkandet görs

i Folkpartiets partimotion.) Förutsättningar bör därmed skapas

för att bibehålla den indikativa utfästelse som gjorts angående

svenskt stöd till SPA-samarbetets tredje fas. Motionärerna

påpekar att det inte framgår av regeringens budget hur stort

anslag detta skulle kräva, men de utgår ifrån att denna fråga

närmare kan belysas under utskottsbehandlingen.

I ett avsnitt om strukturanpassning mot fattigdom framhåller

motionärerna att en koncentration av det svenska biståndet till

Afrika söder om Sahara är viktig för att bibehålla och förstärka

biståndets fattigdomsinriktning. För att skapa förutsättningar

att vända den negativa utvecklingen för de fattiga krävs att

förändringen av mottagarländernas ekonomiska politik fortsätter.

Bl.a. är det angeläget att komplettera stödet till

makroekonomiska reformer med insatser beträffande utbildning och

hälsovård. Också jordbrukssektorn bör sättas i fokus för

utvecklingsansträngningarna och ges ökat utrymme i det samlade

svenska biståndet till Afrika. Biståndet till jordbrukssektorn

bör bl.a. inriktas på att underlätta genomförandet av

jordreformer och tydliga ägande- och nyttjanderättsförhållanden.

Även överföring av kunskaper om sambandet mellan å ena sidan

jordbruket och å andra sidan miljö- och markvårdsinsatser bör

prioriteras. Vikten av ett genderperspektiv på detta område

betonas.

Beträffande demokrati och effektiva statsinstitutioner

framhålls i motionen att det måste vara en huvuduppgift för

svenskt bistånd att på alla sätt säkra de demokratiska

landvinningar som gjorts; den demokratiseringsvåg som sköljt

över Afrika är både glädjande och hoppingivande. Men mer både

kan och måste göras. Demokratimålet måste få en central roll i

det svenska Afrikabiståndet.

En viktig uppgift är att göra biståndsdialogen i alla dess

former till ett verkningsfullt instrument för att främja

demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Särskilt

angeläget är att lyfta fram demokratins betydelse för

konfliktlösning i fredliga former. Bistånd kan t.ex. handla om

stöd till uppbyggandet av demokratiska institutioner och de

regelsystem som demokratin förutsätter. Men väl så viktigt är

det bistånd som syftar till att skapa öppenhet och bekämpa

korruption.

Att forma en demokratisk kultur är en mycket långsiktig

process. Den viktigaste kanalen är enskilda organisationer.

Direktstöd till NGO:er som är verksamma i mottagarlandet kan

vara av särskilt stort värde.

Bistånd som främjar framväxten av fria massmedia kan få stort

värde i många u-länder. Motionärerna förordar en starkare

betoning av detta i det svenska demokratibiståndet till Afrika.

Den lokala befolkningen bör aktivt engageras i och ges

möjligheter att påverka och ta ansvar för biståndsprojekten. Ett

annat sätt att främja pluralism vore att ge bistånd via

speciella, oberoende fonder, som sätts upp som allmänna

stiftelser i mottagarländerna. Motionärerna föreslår att denna

idé prövas i något av de afrikanska mottagarländerna.

Motionärerna framhåller också att demokratibistånd skall kunna

ges till en bredare krets än till programländerna.

I motionen framhålls också vikten av en utvecklingsbefrämjande

ekonomisk miljö. Statens roll sätts härvid i fokus. I många

mottagarländer är legitimitetsbristen stor, liksom bristen på

effektivitet hos de offentliga institutionerna. Om en större del

av de ekonomiska besluten fattas i en konkurrensbaserad sektor

minskar emellertid vinsterna av korruption. I detta perspektiv

får utvecklingsbiståndet en ny uppgift: att hjälpa staten att

skapa institutionella ramar för att marknaden skall kunna bygga

upp landets ekonomi. Motionärerna menar därför att

förvaltningsbiståndet måste ha en central roll i det svenska

Afrikabiståndet.

Det påpekas i motionen, att de studier som bedrivits på

uppdrag av Kommittén för analys av utvecklingssamarbete har

varit av stort värde genom att de skapat förståelse för

sambandet mellan den ekonomiska politik som förs och resultatet

av de biståndsinsatser som genomförs. Vad några av SAU:s

(Sekretariatets för Analys och Utvecklingssamarbete) studier

förefaller visa är att några av våra viktigaste mottagarländer

under lång tid bedrivit en ekonomisk politik som skapat en

utvecklingshämmande miljö.

Motionärerna delar därför regeringens uppfattning att SAU:s

arbete bör drivas vidare, och de finner det angeläget att en ny

kommitté skyndsamt tillkallas för att på detta sätt skapa

underlag för en fördjupad biståndspolitisk debatt.

Den sista delen av motionen som täcks av yrkandet 4 rör

bistånd för strukturförändring. Motionärerna menar att det ovan

redovisade synsättet på staten redan i viss mån påverkat det

svenska biståndet. En viktig lärdom är att biståndsmedel i

största möjliga utsträckning skall överföras i enkla och

administrativt okomplicerade former. Mottagarländernas kapacitet

som kompetenta motparter till multilaterala institutioner och

bilaterala givare bör förstärkas. Detta är i sig ett lämpligt

område för kunskapsöverföring inom ramen för det svenska

biståndet. Motionärerna vill vidare att avvecklingsperspektivet

ständigt skall hållas levande, och de anser att den utveckling

bort från biståndsformer som snedvrider mottagarländernas

ekonomier, vilken nu pågår, måste drivas vidare.

Inom ramen för den biståndsstrategi som yrkande 4 handlar om

faller också yrkandena 1--2 och 5--7. Ett tillkännagivande om

vad avser villkoren vid internationella omförhandlingar av

bilaterala lån för de fattigaste länderna krävs i yrkande 1.

Sverige bör, enligt yrkande 2, verka för möjligheten till att

reella avskrivningar inkluderas vid omförhandling av

Världsbankens fordringar på de fattigaste länderna. Riksdagen

bör, enligt yrkande 3, ge regeringen till känna vad som anförts

om stöd till Världsbankens särskilda program för Afrika. I

yrkande 5 krävs ett tillkännagivande om bistånd via oberoende

fonder som sätts upp som allmänna stiftelser i något afrikanskt

mottagarland. Yrkande 6 rör ovan nämnda förslag om beredskap för

strategiska insatser av betydelse för demokrati, mänskliga

rättigheter och konfliktlösning i afrikanska stater utanför

programlandskretsen. Motionärerna kräver också, i yrkande 7, att

riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i motionen

om vikten av att mekanismer för erfarenhetsuppbyggnad byggs in i

demokratibiståndet till Afrika.

I kommittémotionen U311 (m) yrkande 4 (delvis 1) föreslås att

särskilda landprogram för Sydafrika, Västbanken/Gaza samt

Kambodja inte inrättas. Insatser i dessa länder/områden bör som

hittills finansieras genom funktionella anslag och inte genom

landramar.

I kommittémotionen U311 (m) yrkande 4 (delvis 2) föreslås

också att 50 miljoner kronor anslås som en särskild anslagspost

för "programavveckling".

Utskottet

I motion U206 (kds) yrkande 7 förespråkas att landstrategier

med tillhörande planeringsprocess bibehålls, dock utan att

samarbetsavtal sluts med mottagarländerna.

Som framgår av propositionen anser regeringen, i likhet med

motionärerna, att det planeringssystem för det bilaterala

utvecklingssystemet som riksdagen beslöt om under år 1993 skall

bibehållas och utvecklas. I motsats till motionärernas önskemål

avser regeringen emellertid återinföra samarbetsavtalen.

Utskottet delar regeringens uppfattning att långsiktigheten i

biståndet därigenom ökas och att mottagarländerna får ökade

möjligheter att planera och ta ansvar för sin utveckling.

Därmed avstyrks motion U206 (kds) yrkande 7.

Motion U222 (fp) behandlar i yrkandena 1--7 olika aspekter av

en biståndsstrategi för Afrika. Härvid berörs bl.a. skuldkrisen,

strukturanpassning mot fattigdom, demokrati och effektiva

statsinstitutioner, en utvecklingsbefrämjande ekonomisk miljö

och bistånd för strukturförändring.

Många av de satsningar som förordas i motionen är redan

föremål för svenska biståndsinsatser, antingen bilateralt eller

genom multilaterala organisationer. Utskottet vill i detta

sammanhang peka på att det svenska deltagandet i EU:s

biståndsverksamhet kan förväntas ge ytterligare en dimension

till regeringens konsekventa och aktiva satsning på de

afrikanska mottagarländerna, inte minst de i Södra Afrika.

Utskottet konstaterar att Sverige sedan länge spelat en

pådrivande roll för att få till stånd en mera långtgående

skuldlättnad för det fattigaste länderna. Vikten av

internationellt samordnade aktioner har därvid betonats, liksom

betydelsen av makroekonomisk anpassning och strukturreformer för

att bidra till en hållbar ekonomisk utveckling. Sverige har fått

gehör för sina synpunkter i Parisklubben, som nyligen enats om

ökade avskrivningar (upp till 2/3) och mera heltäckande

överenskommelser i form av reduktion av hela skuldstocken för de

fattigaste länderna. Sverige arrangerade också, tillsammans med

Schweiz, i maj 1994 ett internationellt seminarium om extern

finansiering för de fattigaste länderna med tonvikt på

skuldfrågorna i syfte att åstadkomma långsiktigt hållbara

lösningar.

För skuldtyngda låginkomstländer utgör skulderna till

multilaterala institutioner knappt en fjärdedel av deras

skuldstock, och därav är ca 70 % lån på mycket mjuka villkor

(främst från IDA och regionalbankernas mjuka fönster). De

multilaterala nettotransfereringarna till dessa länder har

förblivit positiva och för flertalet utgör de multilaterala

skulderna inget större problem. För vissa är dock skuldtjänsten

betungande.

Åtgärder för att lindra skuldtjänsten till multilaterala

institutioner måste finansieras utifrån för att inte leda till

försämrade lånemöjligheter och ökade lånekostnader för andra

låntagare, t.ex. fattiga länder som inte behövt omförhandla sina

skulder. Institutionernas utlåning på mjuka villkor finansieras

också genom särskilda bidrag från medlemsländer. Det finns dock

enligt utskottet anledning att se närmare på hur

institutionernas utlåning påverkar främst de fattiga ländernas

skuldtjänst på längre sikt. Detta kommer också att behandlas i

såväl Världsbanken som IMF under våren 1995.

Inom Världsbanken finns ett arrangemang för att underlätta

återbetalning av gamla lån på marknadsmässiga villkor, som

Sverige lämnar särskilda bidrag till. Sverige bidrar också till

reduktion av kommersiella skulder genom finansiering av s.k.

återköp. Dessa och andra åtgärder, bl.a. extra räntelättnader i

bilaterala avtal med vissa länder utöver den skuldminskning som

beviljats i Parisklubben, finansieras under anslagsposten Stöd

till ekonomiska reformer och skuldlättnad.

Vad gäller strategiska insatser av betydelse för demokrati,

mänskliga rättigheter och konfliktlösning och mekanismer för

erfarenhetsuppbyggnad inom demokratibiståndet ligger

motionärernas förslag, som antytts ovan, mycket nära de

synpunkter som framförs i budgetpropositionen. Biståndsgivning

över anslagsposten Bistånd till demokrati, mänskliga rättigheter

och konfliktlösning är inte begränsat till programlandskretsen.

Stöd har lämnats till framför allt länderna på Afrikas horn,

Rwanda och Burundi men även till en särskild enhet inom OAU.

Vidare har bidrag lämnats till utbildningsinsatser för främjande

av medvetandegörande av medborgare i det franskspråkiga Afrika.

Utskottet vill i sammanhanget peka på de insatser som gjorts av

nordiska parlamentariker i Burundi. Även i andra sammanhang

förkommer ett nordiskt sammarbete i dessa frågor.

Den fråga motionärerna reser gäller en potentiell konflikt

mellan ambitionen att koncentrera biståndet av kapacitetsskäl

och strävan att kunna göra strategiska demokratiinsatser i

länder där den aktuella händelseutvecklingen gör det starkt

motiverat. Enligt utskottets mening finns det i regeringens

budgetförslag utrymme för akutinsatser av den typ som

motionärerna åsyftar.

I motionen understryks att en medveten erfarenhetsuppbyggnad

måste bli en integrerad del av det svenska demokratibiståndet

till Afrika. Detta bistånd är en förhållandevis ny verksamhet

där det är naturligt att man nu måste pröva sig fram. Utskottet

vill mot denna bakgrund framhålla vikten av att mekanismer som

kan bidra till ett successivt lärande byggs in i det svenska

demokratibiståndet. Regeringens förslag om bistånd via

partianknutna organisationer, som behandlas senare i detta

betänkande, är att se som ett led i denna strävan.

Med det anförda anser utskottet motion U222 (fp) yrkandena

1--7 besvarad.

Utskottet delar regeringens uppfattning om anslagsstruktur

avseende Sydafrika, Västbanken/Gaza samt Kambodja.

Därmed avstyrks motion U311 (m) yrkande 4 (delvis 1).

Utskottet ser inget skäl till att anslå en särskild

anslagspost för "programavveckling".

Därmed avstyrks motion U311 (m) yrkande 4 (delvis 2).

I ett antal motioner behandlas bistånd genom folkrörelser och

enskilda organisationer. Denna typ av bistånd finansieras

primärt över anslagsposten C 2.7. I samband med föreliggande

diskussion av frågor om prioriteringar inom anslaget C 2 vill

emellertid utskottet som sin bestämda mening anföra att

folkrörelser och enskilda organisationer även kan beviljas medel

från anslagsposterna C 2.4 Bistånd till demokrati, mänskliga

rättigheter och konfliktlösning, C 2.5 Tekniskt samarbete och

kapacitetsutveckling (delposterna Särskilda miljöinsatser och

Särskilda program) samt C 2.6 Katastrof- och flyktingbistånd

samt stöd till återuppbyggnad m.m. då fråga är om projekt vars

inriktning kan motivera detta.

C 2.1 Afrika

Angola

Motionerna

I partimotionen U206 (kds) yrkande 9 (delvis 11) föreslås att

225 miljoner kronor anslås.

I Vänsterns partimotion U231 (v) yrkande 25 föreslås att

300 miljoner kronor anvisas.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag

avseende medel till Angola.

Därmed avstyrks motion U206 (kds) yrkande 9 (delvis 11) och

motion U231 (v) yrkande 25.

Botswana

Motionen

I kommittémotionen U311 (m) yrkande 4 (delvis 3) föreslås att

40 miljoner kronor anvisas.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag

avseende medel till Botswana.

Därmed avstyrks motion U311 (m) yrkande 4 (delvis 3).

Eritrea

Motionerna

I partimotionen U206 (kds) yrkande 9 (delvis 12) föreslås att

60 miljoner kronor anslås.

I Folkpartiets partimotion U209 (fp) yrkande 23 hemställs att

45 miljoner kronor anvisas.

I Vänsterns partimotion U231 (v) yrkande 26 föreslås att 45

miljoner kronor anvisas.

Motion U225 (v) behandlar frågan om bistånd till Eritrea.

Motionärerna anser att det finns förutsättningar för ett brett

biståndssamarbete bl.a. för att bekämpa fattigdomen, främja

demokratin, stärka kvinnans ställning, reparera miljöskadorna,

ge skolutbildning, återuppbygga städerna och förbättra

kommunikationerna. Vid den kommande utformningen av

Eritreabiståndet bör, enligt motionärerna, huvudinriktningen

vara långsiktighet och fattigdomsbekämpning. Det bör också vara

utformat så att det främjar stabilitet i regionen. Detta bör

regeringen beakta vid utarbetandet av det nya landprogrammet.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag

avseende medel till Eritrea.

Därmed avstyrks motionerna U206 (kds) yrkande 9 (delvis 12),

U209 (fp) yrkande 23 och U231 (v) yrkande 26.

Sverige har genom åren lämnat ett omfattande humanitärt stöd

till Eritrea och eritreaner på flykt i grannländer, bl.a. genom

repatrieringsprogrammet Proferi. Detta stöd bör bl.a. ses i

perspektiv av främjande av stabilitet i regionen. Enligt vad

utskottet inhämtat har regeringen, bl.a. genom enskilda

organisationer och FN-systemet, för avsikt att fortsätta stödja

återuppbyggnaden av Eritrea. Enligt utskottet finns det vid

samarbetet med Eritrea dock skäl att väga in den eritreanska

regeringens syn på återtagande av egna medborgare och den brist

på respekt för internationell rätt man därvid visat.

Med det anförda anser utskottet motion U225 (v) besvarad.

Etiopien

Motionerna

I partimotionen U206 (kds) yrkande 9 (delvis 13) föreslås att

210 miljoner kronor anslås.

I Folkpartiets partimotion U209 (fp) yrkande 24 hemställs att

180 miljoner kronor anvisas.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag

avseende medel till Etiopien.

Därmed avstyrks motion U206 (kds) yrkande 9 (delvis 13) och

U209 (fp) yrkande 24.

Guinea-Bissau

Motionerna

I partimotionen U206 (kds) yrkande 9 (delvis 14) föreslås att

15 miljoner kronor anslås.

I kommittémotionen U311 (m) yrkande 4 (delvis 4) föreslås att

inga medel skall anslås.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag

avseende medel till Guinea-Bissau.

Därmed avstyrks motionen U206 (kds) yrkande 9 (delvis 14) och

motion U311 (m) yrkande 4 (delvis 4).

Kenya

Motionen

I kommittémotionen U311 (m) yrkande 4 (delvis 5) föreslås att

65 miljoner kronor anvisas.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag

avseende medel till Kenya.

Därmed avstyrks motion U311 (m) yrkande 4 (delvis 5).

Moçambique

Motionerna

I Vänsterns partimotion U231 (v) yrkande 27 föreslås att 400

miljoner kronor anvisas.

I kommittémotionen U311 (m) yrkande 4 (delvis 6) föreslås att

245 miljoner kronor anvisas.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag

avseende medel till Moçambique.

Därmed avstyrks motion U231 (v) yrkande 27 och motion U311 (m)

yrkande 4 (delvis 6).

Namibia

Motionerna

I partimotionen U206 (kds) yrkande 9 (delvis 15) föreslås att

105 miljoner kronor anslås.

I Folkpartiets partimotion U209 (fp) yrkande 25 hemställs att

127,5 miljoner kronor anvisas.

I Vänsterns partimotion U231 (v) yrkande 28 föreslås att 130

miljoner kronor anvisas.

I kommittémotionen U311 (m) yrkande 4 (delvis 7) föreslås att

75 miljoner kronor anvisas.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag

avseende medel till Namibia.

Därmed avstyrks motionerna U206 (kds) yrkande 9 (delvis 15),

U209 (fp) yrkande 25, U231 (v) yrkande 28 och U311 yrkande 4

(delvis 7).

Sydafrika

Motionerna

I partimotionen U206 (kds) yrkande 9 (delvis 16) föreslås att

360 miljoner kronor anslås.

I Folkpartiets partimotion U209 (fp) yrkande 26 hemställs att

375 miljoner kronor anvisas.

I Vänsterns partimotion U231 (v) yrkande 29 föreslås att 500

miljoner kronor anvisas.

I kommittémotionen U311 (m) yrkande 4 (delvis 8) föreslås att

215 miljoner kronor anvisas.

I kommittémotionen U207 (v) sägs att Vänsterpartiet helt delar

regeringens uppfattning om inriktningen av biståndet till

Sydafrika. Vid genomförandet av biståndsinsatserna vill

motionärerna att de synpunkter som framförs i motionen tas till

vara.

Motionärerna framhåller bl.a. att demokratiseringen inte är

fullbordad. Svenskt bistånd skall även i fortsättningen till

stor del ges till de breda folkrörelserna. På grund av risken

för våld är stödet till oberoende människorättsorganisationer

(bl.a. den oberoende kommissionen för mänskliga rättigheter) och

fredsövervakning särskilt viktigt. Också stöd till en

reformering och demokratisering av statsapparaten, t.ex.

polisen, är av stor betydelse.

Ett annat område som lyfts fram i motionen är stöd till

verksamheter med inriktning på barns hälsa, utbildning och skydd

samt till att även i övrigt förbättra deras levnadsvillkor.

Detta bör ges regeringen till känna.

Utskottet

I propositionen anförs att utvecklingssamarbetet med Sydafrika

skall inriktas på att stödja en fortsatt demokratisk utveckling

och bidra till landets sociala reformarbete.

Utskottet finner det mycket glädjande att det i rådande

budgetläge finns utrymme för en ökning av anslaget till

Sydafrika.

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag

avseende medel till Sydafrika.

Därmed avstyrks motionerna U206 (kds) yrkande 9 (delvis 16),

U209 (fp) yrkande 26, U231 (v) yrkande 29 samt U311 (m) yrkande

4 (delvis 8).

De förslag som framförs i motion U207 (v) ligger i allt

väsentligt inom ramen för den syn på biståndet till Sydafrika

som framförs i propositionen. Enligt den avsiktsförklaring

mellan Sverige och Sydafrika som undertecknades i november 1994

i Stockholm skall följande områden prioriteras: främjande av

demokrati och mänskliga rättigheter, främjande av jämställdhet,

stöd till ett gott regeringsutövande, stöd till nyckelinsatser

för att underlätta ekonomisk utveckling samt bidrag till ett

rättvisare undervisningsväsen. Samarbetet skall huvudsakligen

ske inom ramen för Sydafrikas eget utvecklingsprogram. På

väsentliga områden kanaliseras stödet via svenska, enskilda

organisationer. Biståndet till demokratiutveckling går i många

fall till organisationer i Sydafrika som varit aktiva i kampen

mot apartheid. Fortsatt stöd till sydafrikanska, enskilda

organisationer och insatser för att medverka till en omdaning av

statsförvaltningen är viktiga beståndsdelar i det avtal om

biståndssamarbete som statsministern undertecknade vid sitt

besök i Sydafrika i februari 1995.

Enligt utskottets uppfattning är det av särskild betydelse,

inte bara för Sydafrika utan för stabiliteten i hela regionen,

att den demokratiska utvecklingen i landet fullbordas och att

rättssamhället befästs.

Med det anförda anser utskottet motion U207 (v) besvarad.

Tanzania

Motionen

I kommittémotionen U311 (m) yrkande 4 (delvis 9) föreslås att

inga medel anvisas.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag

avseende medel till Tanzania.

Därmed avstyrks motion U311 (m) yrkande 4 (delvis 9).

Zambia

Motionerna

I partimotionen U206 (kds) yrkande 9 (delvis 17) föreslås att

195 miljoner kronor anslås.

I Folkpartiets partimotion U209 (fp) yrkande 27 hemställs att

202,5 miljoner kronor anvisas.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag

avseende medel till Zambia.

Därmed avstyrks motion U206 (kds) yrkande 9 (delvis 17) och

motion U209 (fp) yrkande 27.

Zimbabwe

Motionerna

I Folkpartiets partimotion U209 (fp) yrkande 28 hemställs att

202,5 miljoner kronor anvisas.

I Vänsterns partimotion U231 (v) yrkande 30 föreslås att 250

miljoner kronor anvisas.

I kommittémotionen U311 (m) yrkande 4 (delvis 10) föreslås att

120 miljoner kronor anvisas.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag

avseende medel till Zimbabwe.

Därmed avstyrks motionerna U209 (fp) yrkande 28, U231 (v)

yrkande 30 samt U311 (m) yrkande 4 (delvis 10).

Regionala insatser i Afrika

Motionerna

I Vänsterpartiets partimotion U231 (v) yrkande 31 föreslås att

180 miljoner kronor anvisas.

I kommittémotionen U232 (c) yrkande 17 (delvis 9) föreslås en

uppräkning med 100 miljoner kronor i förhållande till

regeringens förslag.

I kommittémotionen U311 (m) yrkande 4 (delvis 11) föreslås att

50 miljoner kronor anvisas.

I motion U606 (v, mp) yrkande 6 påpekas att Rädda Barnen, som

hittills kanaliserat huvuddelen av det svenska biståndet till

flyktinglägren för västsaharierna, nu avvecklar denna

verksamhet. Motionärerna anser det angeläget att biståndet ändå

fortsätter utan uppehåll.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag

avseende medel till Regionala insatser i Afrika.

Därmed avstyrks motionerna U231 (v) yrkande 31, U232 (c)

yrkande 17 (delvis 9) samt U311 (m) yrkande 4 (delvis 11).

I motion U606 (v, mp) yrkande 6 krävs att biståndet till

flyktinglägren för västsaharierna fortsätter utan uppehåll.

Som nämns i motionen beslöt Rädda Barnen, som sedan mitten av

1980-talet i samarbete med Röda Halvmånen distribuerat svensk

hjälp i flyktinglägret utanför Tindouf, under 1992 att utarbeta

en plan för utfasning av sin verksamhet. Motivet var att detta

stöd inte ligger inom organisationens vanliga arbetsområde. Från

svensk sida har man ingen avsikt att dra ned eller avbryta

biståndet. Man har därför aktivt sökt finna en annan kanal för

det svenska biståndet. Enligt vad utskottet erfarit har nu en

annan svensk organisation (Caritas) förklarat sig intresserad av

att ta över efter Rädda Barnen. Ett avtal har träffats mellan de

båda organisationerna och överlämning av verksamheten pågår.

Med det anförda anser utskottet motion U606 (v, mp) yrkande 6

besvarad.

C 2.2 Asien

Bangladesh

Motionen

Vänstern anför i sin partimotion, U231 (v) yrkande 32, att

biståndet till Bangladesh i ökad utsträckning bör koncentreras

på MR-insatser och insatser för att stödja de fattiga.

Utskottet

Som anförs i propositionen har det svenska biståndet till

Bangladesh fokuserats på fattigdomsbekämpning. Detta gäller

särskilt på landsbygden. Kvinnor är målgrupp i flertalet

insatser. Stödet till inhemska och svenska enskilda

organisationer -- dels inom ramen för dessa insatser, dels

direkt -- är dessutom ett viktigt bidrag till uppbyggnaden av

ett mer demokratiskt samhälle.

Utskottet noterar i sammanhanget att situationen för de

mänskliga rättigheterna har förbättrats sedan den demokratiska

regeringens tillträde 1991, även om den omdiskuterade

säkerhetslagstiftningen ännu inte har upphävts. Pressen är i

stort sett fri, medan regeringen däremot har stort inflytande

över televisionen. Svårigheter för oliktänkande består

emellertid, vilket bl.a. illustreras av det internationellt

mycket uppmärksammade fallet med författaren Taslima Nasrin. En

första grupp av chakma-flyktingar återvände från Indien i början

av 1994. Demokratiseringen och ekonomiska reformer har skapat

förbättrade förutsättningar för effektivt bistånd till

Bangladesh. Mycket återstår emellertid att göra, inte minst på

landsbygden. Exempelvis förekommer, enligt Amnesty

International, att byråden dömer till stening och piskning,

vilket speciellt drabbar fattiga kvinnor. Några

regeringsingripanden förekommer ej i fall som dessa.

Med det anförda anser utskottet motion U231 (v), yrkande 32,

besvarad.

Indien

Motionerna

I partimotionen U206 (kds) yrkande 9 (delvis 18), föreslås att

435 miljoner kronor anslås.

I Vänsterns partimotion U231 (v) yrkande 34 föreslås att 225

miljoner kronor anvisas.

I samma motion (U231 (v) yrkande 33) anförs att regeringen vid

utarbetandet av sin landstrategi för Indien måste beakta landets

militära satsningar, det svåra MR-läget och den stora

förseningen av Uri-projektet i Kashmir.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag

avseende medel till Indien.

Därmed avstyrks motionerna U206 (kds) yrkande 9 (delvis 18)

och U231 (v) yrkande 34.

Som framgår av propositionen skall en landstrategi för Indien

utarbetas under budgetåret 1995/96. Regeringen har funnit det

motiverat att inleda landstrategisamarbetet med en särskild

utredning. Utskottet ser ingen anledning att föregripa vad som

därvid kan framkomma.

Med anledning av vad som anförs i motion U231 (v) yrkande 33

finns det emellertid anledning att påpeka att anslagen till det

indiska försvaret sedan flera år minskat. Det i motionen nämnda

vattenkraftverket i Uri, Kashmir, beräknas bli färdigställt

under år 1997.

Med det anförda anser utskottet motion U231 (v) yrkande 33

besvarad.

Kambodja

Motionerna

I Vänsterns partimotion U231 (v) yrkande 36 föreslås att 150

miljoner kronor anvisas. Biståndet bör, enligt yrkande 35, mer

än nu inriktas på landsbygdsutveckling, demobilisering av

soldater och minröjning, samt på MR- och kvinnoorganisationer.

I kommittémotionen U311 (m) yrkande 4 (delvis 12) föreslås att

80 miljoner kronor anvisas.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag

avseende medel till Kambodja.

Därmed avstyrks motionerna U231 (v) yrkande 36 och U311 (m)

yrkande 4 (delvis 12).

Som framgår av propositionen har det svenska stödet till

Kambodja i ökad utsträckning kunnat bli mer långsiktigt, och

regeringen anser att landet därmed bör upptas som programland.

Fortsatt svenskt bistånd bör, enligt propositionen, gå till

undervisningssektorn samt insatser som stärker landets

förvaltning och till energiområdet. Det är också viktigt att

fortsätta insatser för att förbättra läget vad gäller mänskliga

rättigheter och till att stabilisera demokratin. Regeringen

anser också att stöd till det kambodjanska minröjningsprogrammet

är angeläget. Enligt utskottets uppfattning föreligger en

betydande överensstämmelse mellan regeringens avsikter och de

syften motionärerna eftersträvar.

Med det anförda anser utskottet motion U231 (v) yrkande 35

besvarad.

Laos

Motionerna

I partimotionen U206 (kds) yrkande 9 (delvis 19) föreslås att

120 miljoner kronor anslås.

I Vänsterpartiets partimotion U231 (v) yrkande 37 föreslås att

168 miljoner kronor anvisas.

I kommittémotionen U311 (m) yrkande 4 (delvis 13) föreslås att

50 miljoner kronor anvisas.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag

avseende medel till Laos.

Därmed avstyrks motionerna U206 (kds) yrkande 9 (delvis 19),

U231 (v) yrkande 37 och U311 (m) yrkande 4 (delvis 13).

Sri Lanka

Motionerna

I partimotionen U206 (kds) yrkande 9 (delvis 20) föreslås att

90 miljoner kronor anslås.

I Vänsterns partimotion U231 (v) yrkande 38 föreslås att

100 miljoner kronor anvisas.

I kommittémotionen U311 (m) yrkande 4 (delvis 14) föreslås att

40 miljoner kronor anvisas.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag

avseende medel till Sri Lanka.

Därmed avstyrks motionerna U206 (kds) yrkande 9 (delvis 20),

U231 (v) yrkande 38 och U311 (m) yrkande 4 (delvis 14).

Vietnam

Motionerna

I Folkpartiets partimotion U209 (fp) yrkande 29 hemställs att

225 miljoner kronor anvisas.

I Vänsterns partimotion U231 (v) yrkande 39 föreslås att 330

miljoner kronor anvisas.

I kommittémotionen U311 (m) yrkande 4 (delvis 15) föreslås att

inga medel anvisas. Vietnam bör avvecklas som programland.

Utskottet

Det svenska biståndet till Vietnam bidrar till reformeringen

av förvaltningen i syfte att bland annat införa rättsstatliga

principer. Som sägs i propositionen bör vid bedömningen av det

svenska biståndets fortsatta inriktning stor vikt läggas vid den

ekonomiska reformprocessen, utbyggnad av sociala sektorer samt

tydliga förbättringar vad gäller demokrati och mänskliga

rättigheter.

Utskottet delar inte uppfattningen att Vietnam bör avvecklas

som programland.

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag

avseende medel till Vietnam.

Därmed avstyrks motionerna U209 (fp) yrkande 29, U231 (v)

yrkande 39 och U311 (m) yrkande 4 (delvis 15).

Västbanken och Gaza

Motionerna

I kommittémotionen U311 (m) yrkande 4 (delvis 16) föreslås att

120 miljoner kronor anvisas.

Situationen på Västbanken och i Gaza behandlas i motion U612

(mp). I yrkande 7 krävs att det svenska biståndet till området

utökas. Regeringen bör också verka för att PLO och andra

biståndsmottagare i området så snabbt som möjligt får det

bistånd som har utlovats (yrkande 8). Riksdagen bör anvisa medel

för möten mellan palestinier och israeler i Sverige (yrkande

10), och regeringen bör verka för möten mellan palestinier och

israeler både i Sverige och på andra håll i världen (yrkande

11).

Också i motion U629 (s) framhålls vikten av att biståndet till

området kommer fram snabbt. Sverige har en central roll, både

som biståndsgivare och som samordnare, vilken måste utnyttjas

för att medverka till att uppbyggnaden av främst Gaza omedelbart

tar fart (yrkande 2). Inte minst bör palestinska NGO:er

utnyttjas vad avser uppbyggandet av ett demokratiskt och civilt

samhälle. Stödet till sådana organisationer, via svenska

enskilda organisationer, bör öka i omfattning (yrkande 3).

Sverige bör vidare medverka till utbildning av de personer som

frigivits ur israelisk fångenskap (yrkande 4).

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag

avseende medel till Västbanken och Gaza.

Därmed avstyrks motion U311 (m) yrkande 4 (delvis 16).

Det svenska biståndet uppgår under innevarande år till närmare

300 miljoner kronor. Detta är i det närmaste en ökning med 50 %

jämfört med föregående år. Utskottet noterar att det är

regeringens uttalade avsikt att bl.a. genom omfattande

biståndsverksamhet bidra till att stödja fredsprocessen.

Det svenska biståndet har en förhållandevis hög

utbetalningstakt. Utskottet utgår från att detta förhållande

blir bestående och att Sverige verkar för att förmå övriga

givare att öka utbetalningstakten i sitt bistånd. Utskottet

noterar dock i sammanhanget att mottagningskapaciteten f.n. är

begränsad och att strukturer måste byggas upp för att

biståndsmedlen med säkerhet skall komma tilltänkta projekt till

del.

Enligt vad utskottet erfarit stöds kontaktskapande åtgärder

(möten mellan palestinier och israeler) redan i dagsläget med

svenska biståndsmedel, detsamma gäller samhällsbyggande på

Västbanken och i Gaza. Bistånd till och genom palestinska

enskilda organisationer är en mycket viktig del av stödet till

fredsprocessen. Svenskt bistånd kanaliseras till relativt stor

del på detta sätt. Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen

fortsätta och, om möjligt, öka detta stöd. Utskottet ser också

behovet av stöd till utbildning av frigivna palestinska fångar

som angeläget.

Med det anförda anser utskottet motion U612 (mp) yrkandena

7--8 och 10--11 samt motion U629 (s) yrkandena 2--4 besvarade.

Regionala insatser i Asien

Motionerna

Situationen i Afghanistan behandlas i motion U223 (m, c). Ett

av de svåraste problemen efter kriget är de kvarliggande

minorna. Det är viktigt att Sverige stöder FN:s

minröjningsinsatser och agerar för att världssamfundet skall

göra en starkare satsning (yrkande 1). Opiumproduktionen är ett

annat problem. Därför behövs stöd till de

frivilligorganisationer som driver program för att få bönderna

att övergå till odling av andra grödor (yrkande 2). De

utländska frivilligorganisationerna spelar en central roll för

återuppbyggnaden efter kriget. Det är därför av stor vikt att de

ges ett fortsatt stöd (yrkande 3).

I motion U231 (v) yrkande 40 krävs att, om nuvarande

förhållanden består, anslaget till Mekong-kommittén bör omprövas

av miljöskäl. Andra intressanta regionala samarbetsprojekt,

vilka kan bidra till stabilitet och demokratisering i regionen,

finns framför allt i Myanmar (Burma).

I nämnda motion krävs i yrkande 42 att svenskt bistånd ej

skall användas för Arun-dammen i Nepal. Samma krav framförs i

motion U230 (v) yrkande 7.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag

avseende medel till Regionala insatser i Asien.

Det svenska biståndet till Afghanistan kanaliseras till en

tredjedel via enskilda organisationer och till två tredjedelar

via olika FN-organ. Den största enskilda kanalen är Svenska

Afghanistankommittén. I praktiken är de enskilda

organisationernas andel av det svenska biståndet långt större

eftersom FN-organen ofta anlitar de enskilda organisationerna

för programmens genomförande.

Utskottet konstaterar att repatrieringsprogrammen, minröjning

av prioriterade områden samt rehabilitering av jordbruket i

Afghanistan är strategiska områden för det svenska biståndet.

Sverige bidrar med en stor andel av budgeten för UNOCHA:s

minröjningsprogram. Utskottet noterar att UNOCHA under 1994

kunnat öka takten i programmet till följd av förbättrad

finansiering och nya metoder.

Sverige stöder också CDAP (Comprehensive Disabled Afghans

Project), ett program för rehabilitering av handikappade under

UNDP:s ledning. Rädda Barnen och Svenska Afghanistankommittén

har en framträdande roll i projektet.

Afghanistankommittén har med goda resultat också gjort

insatser inom bl.a. jordbruk och landsbygdsteknisk utveckling.

Utskottet utgår från att frågan om övergång från opiumodling

till odling av andra grödor beaktas vid uppläggning och

genomförande av program på jordbrukets område. Detta är av

särskild betydelse med tanke på att opiumodlingens tyngdpunkt

numera förskjutits från den s.k. Gyllene triangeln till

Afghanistan.

Med det anförda anser utskottet motion U223 (m, c) yrkandena

1--3 besvarade.

De fyra länder som berörs av Mekongsamarbetet -- Kambodja,

Laos, Thailand och Vietnam -- har nyligen kommit fram till en

överenskommelse om hur samarbetet skall utformas i framtiden.

Överenskommelsen beräknas bli undertecknad i april i år.

Tyngdpunkten för det svenska stödet till Mekongkommittén ligger

just på miljöområdet.

Enligt vad utskottet erfarit genomför SIDA f.n. en inventering

av regionala institutioner i Asien som kan vara lämpliga

mottagare för ett eventuellt framtida svenskt stöd.

Med det anförda anser utskottet motion U231 (v) yrkande 40

besvarad.

Nepal är ett av världens allra fattigaste länder, och

vattenkraft är dess enda stora naturtillgång. Efterfrågan på

elkraft ökar starkt både i Nepal och dess grannländer. Samtidigt

hotar den omfattande skogsavverkningen för brännved åt den

ökande befolkningen att leda till en miljökatastrof. Det är mot

denna bakgrund som Nepals regering har valt att i samarbete med

bl.a. Världsbanken initiera Arun III-projektet. Trots en

fördubbling av Nepals elproduktion medför inte själva

kraftverket och dammen några tvångsförflyttningar, och dess

påverkan på miljön, belyst i tre separata

miljökonsekvensbedömningar, anses enligt Världsbanken och

svenska experter, vara relativt liten. Enligt vad utskottet

erfarit har den av BITS anlitade miljöexperteren funnit att

projektets eventuella negativa effekter är små i relation till

dess positiva utvecklingseffekt.

På begäran av nepalesiska NGO:er har en Världsbankens

inspektionspanel nu engagerats för att granska projektet.

Inspektionspanelen, som inrättades i juni 1994, har till uppgift

att utreda eventuella misstankar om att bankstaben i sin

verksamhet brutit mot bankens regler och riktlinjer. Beslut i

Världsbankens styrelse om hela projektet torde komma att anstå

till dess inspektionsprocessen är avslutad. Dammprojektet kommer

att följas upp med ett miljöåtgärdsprogram, som kommer att

fortsätta långt efter det att kraftverksbygget slutförts.

Med det anförda anser utskottet motionerna U231 (v) yrkande

42 och U230 (v) yrkande 7 besvarade.

C 2.3 Latinamerika

Motionerna

I kommittémotionen U311 (m) yrkande 4 (delvis 17) föreslås att

250 miljoner kronor anvisas vad gäller hela Latinamerika.

I Latinamerika bör Sverige, enligt motion U231 (v) yrkande 44

koncentrera biståndet till fattigdomsbekämpande åtgärder direkt

riktade till indianbefolkningen i exempelvis Guatemala, Bolivia

och Peru.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag

avseende medel till Latinamerika.

Därmed avstyrks motion U311 (m) yrkande 4 (delvis 17).

Profilen på det svenska biståndet till Latinamerika är att

stödja de inledda reformprocesserna, vilka syftar till att

säkerställa demokratins landvinningar och inrikta utvecklingen

på ekonomisk och social rättvisa. Inom denna ram har Sverige

sedan många år prioriterat just den typ av fattigdomsinriktat

bistånd till indianbefolkningen som omnämns i motion U231 (v),

yrkande 44. Så ges exempelvis i Bolivia stöd till tvåspråkig

undervisning, kvinnor och hälsa samt integrerad

fattigdomsbekämpning. Det övergripande målet är att minska

fattigdomen, och stödet är riktat till de mest utsatta delarna

av den indianska befolkningsmajoriteten med särskild tonvikt på

mödrar och barn.

Med det anförda anser utskottet motion U231 (v) yrkande 44

besvarad.

Centralamerika och Karibien

Motionerna

I motion U209 (fp) yrkande 38 framhålls att bistånd till de

demokratiskt sinnade krafterna på Cuba -- i opposition mot det

nuvarande förtrycket -- bör förmedlas. Det förutsätts att

regeringen använder de möjligheter och kanaler som kan stå till

buds för detta ändamål.

I motion U626 (v) yrkande 3 krävs ett tillkännagivande om

möjligt utvecklingssamarbete med Cuba. Motionärerna anser att

den demokratiska reformprocessen kan stödjas genom kubaners

deltagande i kurser. Det teknisk-vetenskapliga samarbetet med

Cuba bör återupptas. Forskningssamarbete med inriktning på

jordbruk och industri kan bidra till landets utveckling.

Kulturutbyte är viktigt som ett bidrag till demokratisk

utveckling. Enskilda organisationer kan komma att spela en

större roll som förmedlare av bistånd till Cuba.

Vänsterpartiet kräver i motion U231 (v) yrkande 43 att Sverige

ställer krav på den salvadoranska regeringen att fullfölja

jordreformen och om möjligt koncentrera en stor del av biståndet

till denna reform.

Utskottet

Utskottet delar uppfattningen att en hållbar utveckling i Cuba

förutsätter demokrati och respekt för de mänskliga

rättigheterna. Utskottet anförde föregående år (bet.

1993/94:UU15), att några hinder mot humanitära insatser som

främjar systemöppning, demokrati och mänskliga rättigheter ej

föreligger. Utskottet vidhåller denna uppfattning. Genom

multilaterala kanaler -- EU och FN -- är Sverige redan delaktigt

i viktiga insatser på området.

I november 1991 beslöts att utvecklingssamarbetet med Cuba

skulle upphöra i takt med att då gällande avtal utlöpte. Främst

rörde det sig om kurs- och stipendieverksamhet, som från svensk

sida drevs i BITS regi. Samtidigt avvecklades ett

svensk-kubanskt samarbete inom bl.a. cancer- och

diabetesforskning, vilket finansierades av Sarec.

Genom beslut av regeringen i februari 1995 har emellertid

möjlighet öppnats för att återuppta stipendieutbyte och

forskningssamarbete med Cuba. Kubanska medborgare får därigenom

på nytt möjlighet att delta i kurser för utländska forskare, och

kulturarbetare skall kunna söka stipendier i Sverige. Samtidigt

fullföljs det tidigare avbrutna forskningssamarbetet med Cuba.

Med det anförda anser utskottet motionerna U209 (fp) yrkande

38 och U626 (v) yrkande 3 besvarade.

Jord- och äganderättsfrågor är ett av de övergripande problem

som hindrar social och ekonomisk utveckling i Latinamerika.

Sverige betonar detta i förhandlingar med flera länder som

mottar svenskt bistånd, däribland El Salvador. I flertalet fall

är det emellertid inte i första hand en fråga om brist på

biståndsmedel utan frånvaron av lagstiftning och politisk vilja

som utgör hinder för genomförande av jordreformer.

Med det anförda anser utskottet motion U231 (v) yrkande 43

besvarad.

Nicaragua

Motionerna

I partimotionen U206 (kds) yrkande 9 (delvis 21) föreslås att

225 miljoner kronor anslås.

I Vänsterns partimotion U231 (v) yrkande 46 föreslås att 295

miljoner kronor anvisas.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag

avseende medel till Nicaragua.

Därmed avstyrks motionerna U206 (kds) yrkande 9 (delvis 21)

och U231 (v) yrkande 46.

Sydamerika

Motionerna

I motion U231 (v) yrkande 45 anförs att en konsekvent

fattigdomsinriktning borde innebära prioritet för Paraguay, ett

ekonomiskt svagt land som är inne i en period av mycket känslig

politisk utveckling.

Sverige bör, enligt motion U622 (mp) yrkande 7 dra tillbaka

sitt bistånd till utbyggnaden av Bio Bio-floden i Chile.

Projektet har inte föregåtts av en utredning av

miljökonsekvenserna eller följderna för den indianska

lokalbefolkningen. Projektet medför, enligt motionärerna,

betydande skador på miljön och medför försämrade

levnadsbetingelser för över en miljon människor.

Utskottet

Paraguay erhåller bistånd genom såväl SIDA, Sarec som BITS. I

Paraguay är det främst de enskilda organisationerna som svarar

för den svenska biståndsnärvaron.

I propositionen anförs att den tidigare aviserade

ambitionshöjningen avseende biståndet till Paraguay av

resursskäl ej bör genomföras. Utskottet delar denna

prioritering.

Därmed avstyrks motion U231 (v), yrkande 45.

BITS har beviljat en u-kredit på 225 miljoner kronor för

finansiering av svenska turbiner till kraftverket Pangue i Bio

Bio-floden. International Finance Corporation (IFC), som ingår i

världsbanksgruppen, är huvudfinansiär av projektet. I motsats

till vad som hävdas i motionen har flera

miljökonsekvensutredningar genomförts av IFC. Utifrån dessa

studier har slutsatsen dragits att miljökonsekvenserna kan

accepteras. På BITS uppdrag har projektet också granskats av en

svensk konsult. Såväl IFC som BITS har som villkor för sin

medverkan i finansieringen krävt att en åtgärdsplan utarbetas

för att minimera de negativa miljökonsekvenserna.

Därmed avstyrks motion U622 (mp), yrkande 7.

C 2.4 Bistånd till demokrati, mänskliga rättigheter och

konfliktlösning

(prop. s. 126 f.)

Biståndet under denna anslagspost har som mål att främja

utvecklingen av ett demokratiskt samhällsskick och ökad respekt

för de medborgerliga fri- och rättigheterna. Under budgetåret

1993/94 har bistånd utgått till ca 570 insatser.

Biståndet till stöd för demokratisk samhällsutveckling svarar

för över 40 % av insatserna.

Under budgetåret 1995/96 föreslås, som tidigare nämnts i

propositionssammanfattningen, biståndet till Centralamerika och

Sydamerika, Sydafrika och Västbanken/Gaza överföras till land-

och regionprogram.

De ändrade förutsättningarna i många länder leder till att en

ökande andel av insatserna i framtiden bör göras inom den

offentliga sektorn i syfte att t.ex. stärka rättsväsendet. En

större koncentration av biståndet till vissa huvudområden bör

eftersträvas. Den nya biståndsmyndigheten skall i samarbete med

biståndsambassaderna i Afrika, Asien och Latinamerika under

budgetåret 1995/96 ta fram en handlingsplan för hur demokratisk

samhällsutveckling och respekt för mänskliga rättigheter bör

stödjas. Ökad vikt skall ges till insatser för barn och kvinnor.

Stöd till partier i u-länder och Central- och Östeuropa genom

partianknutna organisationer i Sverige kommer att införas.

Utrymme bör också reserveras inom anslagsposten för stöd till

det internationella institutet för demokrati och val.

Inom ramen för anslagsposten bör särskild prioritet ges till

insatser som förebygger konflikter samt främjar fred och

försoning. Vissa insatser för konfliktlösning och försoning har

överförts från anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad m.m.

Fortsatt stöd förutses till det forna Jugoslavien för insatser

som avser demokratisk utveckling, försoning och respekt för

mänskliga rättigheter. Möjligheten till humanitära insatser

avseende Östtimor bör särskilt beaktas.

Motionerna

I partimotionen U206 (kds) yrkande 9 (delvis 22) föreslås att

300 miljoner kronor anslås.

I Vänsterns partimotion U231 (v) yrkande 47 föreslås att 375

miljoner kronor anvisas.

I kommittémotionen U232 (c) yrkande 17 (delvis 10) föreslås en

uppräkning med 47,5 miljoner kronor i förhållande till

regeringens förslag.

I kommittémotionen U311 (m) yrkande 4 (delvis 18) föreslås att

302,5 miljoner kronor anvisas.

Folkpartiet anser (motion U209 (fp) yrkande 37) att regeringen

bör återkomma till riksdagen med en tydligare redovisning av sin

syn på biståndssamarbetet med Kina. En utgångspunkt bör då vara

att mer omfattande biståndsinsatser inte bör förekomma förrän

situationen vad gäller mänskliga rättigheter tydligt

förbättrats.

Mänskliga rättigheter i Kina tas också upp i motionen U229

(fp). I yrkande 1 krävs att regeringen återkommer med en

redogörelse för situationen i Kina. Regeringen bör också, enligt

yrkande 2, presentera en handlingsplan för stöd till en

demokratisk utveckling i Kina.

Mot bakgrund av en skildring av kurdernas situation i Irak

yrkas i motion U210 (m, c, fp) att det humanitära stödet och

hjälpen till "Kurdistan Irak" skall fortsätta. Sveriges regering

skall här och i EU verka aktivt för ett politiskt stöd för att

rädda och utveckla demokratin i den kurdiska skyddszonen i Irak.

I motion U231 (v) yrkande 15 krävs stöd för det Forum för de

mänskliga rättigheterna i Stillahavsasien som nyligen bildats i

Soeul.

Enligt motion U211 (mp) yrkande 5 bör Sverige, i enlighet med

en rekommendation från Europarådet, ge humanitärt bistånd till

det östtimoresiska folket med 10 miljoner kronor. Det bör

kanaliseras via oberoende organisationer till projekt i kyrkans

regi. Sverige bör vidare under anslaget demokrati och mänskliga

rättigheter ge stöd till det MR-arbete som den östtimoresiska

frihetsrörelsen CNRM utför. Sverige bör även under detta anslag

ge stöd till utbildning och sociala projekt som genomförs av den

lokala kyrkan på Östtimor. Slutligen, sägs det i yrkandet, bör

Sverige under anslaget särskilda program ge stöd till

kulturarbete som bedrivs på Östtimor.

I samma motion (U211 (mp) yrkande 7) anförs dels att

regeringen bör följa Europarådets rekommendation (res. 966 av

den 28 juni 1991) att "uppmana länder som har ekonomiska band

med Indonesien att utöva påtryckningar på Indonesien att stoppa

alla kränkningar av mänskliga rättigheter och all tillägnelse av

Östtimors naturresurser och tillgångar", dels att regeringen

snarast begär omförhandling av avtalet om skydd och främjande av

investeringar mellan Sverige och Indonesien i syfte att undanta

Östtimor.

Yrkande 9 i samma motion (U211 [mp]) innehåller krav på "att

riksdagen begär att regeringen skriver in i regleringsbreven för

SIDA:s MR/demokrati-bistånd om humanitärt bistånd till

Östtimor". Motionärerna kräver också, i enlighet med

Europaparlamentets resolution av den 17 november 1994 om

Östtimor, att riksdagen beslutar att suspendera allt ekonomiskt

samarbete med den indonesiska regeringen så länge som den

framhärdar med sin olagliga ockupation och sitt förtryck

(yrkande 10).

Under rubriken Humanitärt- och MR-bistånd till oberoende

krafter i Östtimor krävs i motion U631 (c) yrkande 7 att

Sverige, i enlighet med en rekommendation i Europarådets

resolution den 28 juni 1991, skall ge humanitärt bistånd till

det timoresiska folket. Detta humanitära bistånd bör kanaliseras

via oberoende kanaler till projekt i kyrkans regi.

I samma motion [(U631 (c) yrkande 8)] hemställs att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna att 10 miljoner kronor

bör anslås från anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter

och konfliktlösning till det östtimoresiska folket.

Utskottet

Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag

avseende medel till Bistånd till demokrati, mänskliga

rättigheter och konfliktlösning.

Därmed avstyrks motionerna U206 (kds) yrkande 9 (delvis 22),

U231 (v) yrkande 47, U232 (c) yrkande 17 (delvis 10) och U311

(m) yrkande 4 (delvis 18).

I motionerna U209 (fp) yrkande 37 och U229 (fp) yrkandena

1--2 behandlas ur olika aspekter frågan om demokrati i Kina samt

biståndssamarbetet med detta land.

Från svensk sida följer man mycket noga utvecklingen vad avser

situationen beträffande mänskliga rättigheter i Kina. Ett

uttryck för detta är att regeringen våren 1994 sände en

delegation till Kina för att studera läget rörande de mänskliga

rättigheterna. Härvid besöktes bl.a. Tibet. Regeringens

uppfattning om MR-situationen i Kina har i olika sammanhang

redovisats för riksdagen.

Biståndet till Kina är av begränsad omfattning. För det senast

utgångna budgetåret uppgick det totalt till 51,5 miljoner

kronor. Biståndsinsatserna möjliggör för Sverige att både genom

kontakter och biståndsprojektens inriktning verka för en

förbättring av MR-läget i Kina. Som framgår av

budgetpropositionen anser regeringen att frågor rörande

mänskliga rättigheter och demokrati särskilt bör beaktas vid

biståndssamarbetet mellan Sverige och Kina. Även i multilaterala

sammanhang intar Sverige denna hållning. Således förbereds

exempelvis ett människorätts- och demokratibistånd till Kina i

samarbete med UNDP.

Med det anförda anser utskottet motionerna U209 (fp) yrkande

37 och U229 (fp) yrkandena 1--2 besvarade.

Sverige ger idag humanitärt bistånd till kurderna i norra

Irak, såväl genom FN som genom enskilda organisationer. Enligt

vad utskottet inhämtat är det regeringens uppfattning att

fortsätta med denna hjälp så länge skäl därtill föreligger.

Enligt utskottets uppfattning bör även möjligheterna att agera i

denna fråga inom EU:s ram beaktas.

Utvecklingen mot demokrati i norra Irak är sedan i maj 1994

avbruten till följd av blodiga sammanstötningar kurderna

emellan, vilket lett till en de facto-fragmentarisering av

området. Fastän ledarna för de två kurdiska partierna i området,

KDP och PUK, har insikt om behovet av att sluta fred förefaller

de inte kunna genomdriva sina ambitioner på de nivåer (klan- och

stamnivå) där oroligheterna förekommer. Trots detta finns det

anledning för det internationella samfundet att även

fortsättningsvis försöka påverka och bidra till stabilisering

och demokratiutveckling.

Med det anförda anser utskottet motion U210 (m, c, fp)

besvarad.

Frågan om stöd för Forum för de mänskliga rättigheterna i

Stillahavsasien bör, enligt utskottets mening, prövas i

vederbörlig ordning av berört biståndsorgan då ansökan

föreligger.

Med det anförda anser utskottet motion U231 (v) yrkande 15

besvarad.

Ett flertal motioner rör bistånd till Indonesien, och särskilt

då till Östtimor.

Vad avser den i motionerna nämnda rekommendationen från

Europarådet har utskottet tidigare i flera olika betänkanden

konstaterat att rekommendationer från Europarådets (rådgivande)

parlamentariska församling inte är folkrättsligt bindande.

Utskottet utgår emellertid från att de synpunkter som framförs i

församlingens resolutioner tas in i beslutsunderlaget inför

svenska ställningstaganden.

Vad gäller stöd till olika, i motionerna nämnda organisationer

ankommer det, oavsett från vilken anslagspost det rör sig om, på

berörd biståndsmyndighet att i vederbörlig ordning pröva inkomna

ansökningar.

Med det anförda anser utskottet motionerna U211 (mp) yrkandena

5, 7 (delvis) och 9 samt U631 (c) yrkandena 7 och 8 besvarade.

I motion U211 (mp) yrkande 10 krävs att riksdagen beslutar

suspendera allt ekonomiskt samarbete med den indonesiska

regeringen så länge som den framhärdar med sin olagliga

ockupation och sitt förtryck.

Utskottet har tidigare i liknande sammanhang anfört att

avbrytande av förbindelser inte är ett effektivt medel att

förbättra MR-situationen.

Därmed avstyrks motion U211 (mp) yrkande 10.

Utskottet ser inte omförhandlingar av investeringsskyddsavtal

som ett lämpligt påtryckningsmedel för främjande av mänskliga

rättigheter.

Därmed avstyrks motion U211 (mp) yrkande 7 i berörd del.

Beträffande förslaget att införa ett stöd till utveckling av

partier i såväl u-länder som Central- och Östeuropa vill

utskottet anföra följande.

Ett viktigt mål för det svenska utvecklingssamarbetet är bidra

till en demokratisk samhällsutveckling.

Utskottet delar regeringens uppfattning att existensen av väl

fungerande politiska partier är av avgörande betydelse för ett

demokratiskt politiskt system. Partier är viktiga förmedlare av

medborgarnas önskemål. Samtidigt kan fungerande partier skapa

ökad legitimitet för hela systemet och därmed öka demokratins

möjligheter att utvecklas.

Samarbete mellan syster- och broderpartier över gränserna kan

vara ett viktigt bidrag till utvecklingen av demokratins kultur.

Det är viktigt att stödet utformas så att det inte uppfattas som

ett otillbörligt ingrepp i ländernas interna demokratiska

processer. Stödet bör inriktas på mer långsiktiga insatser som

till exempel utbildning. Därigenom minimeras risken att stödet

kan komma att ses som ett direkt materiellt bidrag till

politiska aktiviteter av typen valkampanjer.

Utskottet noterar att det i detta skede handlar om att

regeringen i samråd med riksdagspartierna skall fastställa

formerna för en tidsbegränsad försöksverksamhet. Utskottet har

inget att invända mot att möjligheten även öppnas för partinära

organ att erhålla bidrag för bredare demokratifrämjande

verksamhet från anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och

enskilda organisationer. De allmänna villkoren om bl. a.

egeninsats skall därvid gälla.

Av proposition 1994/95:160 Sveriges samarbete med Central- och

Östeuropa framgår att regeringen anser att för

demokratifrämjande insatser genom partianknutna organ bör

avsättas 15 miljoner kronor under 1995/96. I proposition

1994/95:160 framgår vidare att av dessa bör 4,5 miljoner kronor

belasta littera G och 10,5 miljoner kronor littera C. Utskottet

har inget att invända mot att anslagsposten Bistånd till

demokrati, mänskliga rättigheter och konfliktlösning belastas

för detta ändamål i enlighet med regeringens förslag.

C 2.5 Tekniskt samarbete och kapacitetsutveckling

(prop. s. 127)

Under denna anslagspost redovisas verksamheter som hittills

finansierats från skilda sakanslag för BITS, SAREC, SIDA och

SwedeCorp.

Den framtida utformningen av verksamheterna inom den nya

myndigheten bör ta tillvara synergieffekter, vilket kan leda

till en annorlunda uppdelning. Strävan bör därtill vara att så

långt lämpligt integrera verksamheterna i landprogrammen, i

linje med regeringens allmänna strävan att förstärka dessas

ställning.

Motionen

I kommittémotionen U311 (m) yrkande 4 (delvis 19) föreslås att

1 602,5 miljoner kronor anvisas. Någon närmare fördelning anges

ej.

Utskottet

Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag

avseende medel till Tekniskt samarbete och kapacitetsutveckling.

Därmed avstyrks motion U311 (m) yrkande 4 (delvis 19).

Tekniskt samarbete och internationella kurser

(prop. s. 127 f.)

Regeringen föreslår att 562,5 miljoner kronor anvisas för

tekniskt samarbete och internationella kurser för budgetåret

1995/96. Vidare föreslår regeringen att den nya myndigheten

bemyndigas att utfästa tre gånger budgetårets anslag för

tekniskt samarbete och internationella kurser.

Motionen

I Vänsterns partimotion U231 (v) yrkande 48 föreslås att 675

miljoner kronor anvisas.

Utskottet

Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag

avseende medel till Tekniskt samarbete och internationella

kurser.

Därmed avstyrks motion U231 (v) yrkande 48.

Näringslivssamarbete

(prop. s. 128--130)

Verksamheten inom näringslivsbiståndet befinner sig

fortfarande i ett uppbyggnadsskede, varför det är svårt att göra

någon helhetsbedömning av dess utvecklingseffekter. SwedeCorp

arbetar på att utveckla en modell.

SwedeCorp förordar att regeringen fastställer den föreslagna

verksamhetsindelningen och inriktningen på det svenska

näringslivsbiståndet. De föreslagna verksamhetsmålen är:

förbättra kompetensen i näringslivet;

främja bra affärer och uthålliga affärsallianser;

underlätta företagens kapitalförsörjning.

Regeringen tillstyrker SwedeCorps förslag till

verksamhetsindelning och inriktning på näringslivsbiståndet.

Den nya myndigheten bör bemyndigas att göra utfästelser som

motsvarar tre gånger de vid varje tillfälle tillgängliga medlen.

Motionerna

I partimotionen U206 (kds) yrkande 9 (delvis 23) föreslås att

187,5 miljoner kronor anslås.

I Vänsterpartiets partimotion U231 (v) yrkande 49 föreslås att

280 miljoner kronor anvisas. Näringslivssamarbetet bör, enligt

yrkande 50, i ökad utsträckning omfatta kvinnor.

Utskottet

Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag

avseende medel till Näringslivssamarbete.

Därmed avstyrks motionerna U206 (kds) yrkande 9 (delvis 23)

och U231 (v) yrkande 49.

Enligt utskottets uppfattning bör de av utskottet tidigare i

detta betänkande redovisade synpunkterna rörande

kvinnoperspektivet i biståndet vara tillämpliga vad avser

bistånd över anslagsposten Näringslivssamarbete.

Med det anförda anser utskottet motion U231 (v) yrkande 50

besvarad.

Särskilda miljöinsatser

(prop. s. 130 f.)

Insatserna koncentreras till tre områden: kapacitetsutveckling

i mottagarländerna, uthålligt utnyttjande av naturresurser samt

integration av miljöaspekter i biståndsinsatser med annan

huvudsaklig inriktning.

Motionerna

I partimotionen U206 (kds) yrkande 9 (delvis 24) föreslås att

345 miljoner kronor anslås.

I Folkpartiets partimotion U209 (fp) yrkande 30 hemställs att

382,5 miljoner kronor anvisas.

I Vänsterns partimotion U231 (v) yrkande 51 föreslås att 390

miljoner kronor anvisas.

I kommittémotionen U232 (c) yrkande 17 (delvis 11) föreslås en

uppräkning med 80 miljoner kronor i förhållande till regeringens

förslag.

Miljöpartiet (motion U233 (mp) yrkande 13) anser inte att det

är rimligt att den del av världen som inte kan spara skall

drabbas av svenskt sparande. Därför yrkar Miljöpartiet att

biståndsanslaget ökas med en (1) miljard kronor, som avsätts

till en fond för miljöinsatser i u-länderna.

Vidare hemställs i motion U209 (fp) yrkande 31 att "Särskilda

miljöinsatser" skall utgöra en anslagspost och att de

erforderliga justeringar av andra anslagsposter som detta medför

skall göras.

Utskottet

Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag

avseende medel till Särskilda miljöinsatser.

Därmed avstyrks motionerna U206 (kds) yrkande 9 (delvis 24),

U209 (fp) yrkande 30, U231 (v) yrkande 51, U232 (c) yrkande 17

(delvis 11) och U233 (mp) yrkande 13 i berörd del.

Utskottet delar ej Folkpartiets uppfattning att Särskilda

miljöinsatser skall utgöra en egen anslagspost. Ett av de

biståndspolitiska målen är att främja en framsynt hushållning

med naturresurser och omsorg om miljön. Detta innebär att

miljöhänsyn har en hög prioritet och att det genomsyrar allt

svenskt biståndssamarbete.

Därmed avstyrks motion U209 (fp) yrkande 31.

Forskningssamarbete

(prop. s. 131 f.)

De övergripande målen för forskningssamarbetet är att stärka

u-ländernas forskningskapacitet och främja utvecklingsinriktad

forskning.

Regeringen föreslår att den nya myndigheten ges till uppgift

att stärka u-ländernas kapacitet för forskning och att främja

sådan forskning som kan bidra till en utveckling i enlighet med

målen för den svenska biståndspolitiken.

Regeringen ställer sig bakom den allmänna inriktningen av

forskningssamarbetet som SAREC anger och föreslår att den nya

myndigheten ges i uppgift att stärka u-ländernas kapacitet för

forskning och att främja sådan forskning som kan bidra till en

utveckling i enlighet med målen för det svenska

utvecklingssamarbetet. Inom myndigheten bör ett särskilt

beslutsorgan inom vissa ramar ges beslutsrätt vad gäller

forskningsbiståndet.

Motionerna

I Vänsterns partimotion U231 (v) yrkande 52 föreslås att 638

miljoner kronor anvisas.

I kommittémotionen U232 (c) yrkande 17 (delvis 12) föreslås en

uppräkning med 25 miljoner kronor i förhållande till regeringens

förslag.

Motionärerna [motion U232 (c), yrkande 7] föreslår också att

stöd lämnas till institutioner och organisationer i u-länder för

idéutveckling inom biståndet.

Utskottet

Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag

avseende medel till Forskningssamarbete.

Därmed avstyrks motionerna U231 (v) yrkande 52 och U232 (c)

yrkande 17 (delvis 12).

Det övergripande målet för forskningssamarbetet är att stärka

u-ländernas forskningskapacitet och främja utvecklingsinriktad

forskning. Från anslagsposten finansieras stöd till

forskningssamarbete bl.a. med u-länder och mellan u-länder. Inom

ramen för det bilaterala forskningssamarbetet bidrar Sverige

huvudsakligen till uppbyggnaden av forskningskapacitet i

samarbetslandet. Flera av de internationella program som stöds

av Sverige har som mål att producera forskningsresultat inom för

u-länderna centrala områden.

I propositionen föreslås att den nya myndigheten ges till

uppgift att stärka u-ländernas kapacitet för forskning och att

främja sådan forskning som kan bidra till en utveckling i

enlighet med målen för den svenska biståndspolitiken.

De synpunkter som framförs i motion U232 (c) yrkande 7 torde

sålunda i allt väsentligt redan vara tillgodosedda.

Med det anförda anser utskottet motion U232 (c) yrkande 7

besvarad.

Särskilda program

(prop. s. 132 f.)

Insatserna inom Särskilda program skall bidra till att öka

effektiviteten i det svenska utvecklingssamarbetet.

Verksamheten bör även fortsättningsvis bedrivas inom tre

huvudområden.

Huvuddelen bör utgöras av s.k. Ämnesinriktad verksamhet.

Den andra delen bör avse Försöksverksamhet och

metodutveckling.

Det tredje verksamhetsområdet bör utgöras av

Insatsförberedelser och resultatvärdering.

Motionerna

I partimotionen U206 (kds) yrkande 9 (delvis 25) föreslås att

390 miljoner kronor anslås.

I Vänsterns partimotion U231 (v) yrkande 53 föreslås att 465

miljoner kronor anvisas.

I kommittémotionen U232 (c) yrkande 17 (delvis 13) föreslås en

uppräkning med 100 miljoner kronor i förhållande till

regeringens förslag.

Utskottet

Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag

avseende medel till Särskilda program.

Därmed avstyrks motionerna U206 (kds) yrkande 9 (delvis 25),

U231 (v), yrkande 53 och U232 (c) yrkande 17 (delvis 13).

C 2.6 Katastrof- och flyktingbistånd samt stöd till

återuppbyggnad m.m.

(prop. s. 133 f.)

Katastrofbiståndet utgår främst för insatser i ett femtontal

s.k. komplexa katastrofer, varav flertalet är följden av

inbördeskrig. I de komplexa katastroferna samverkar ofta rena

katastrofinsatser med t.ex. insatser för att främja

efterlevnaden av mänskliga rättigheter, försoningsinsatser,

politisk och diplomatisk medling och i flera fall militära

insatser.

Sverige kommer i internationella fora att verka för att FN

förbättrar sina möjligheter att tidigt identifiera uppkommande

konflikter och -- ännu viktigare -- även inleda förebyggande

åtgärder.

Regeringen kommer att fortsätta att stödja det reformarbete

som pågår inom FN för att förbättra samordningen mellan

katastrofhjälpen och de politiska och de militära insatserna i

dessa komplexa katastrofer. Regeringen avser också att fortsatt

stödja Department of Humanitarian Affairs (DHA), som har till

uppgift att inom FN koordinera de olika FN-organens

katastrofhjälp.

Ett nätverk för svenska katastrofhjälpsorganisationer har

nyligen bildats, bl.a. med syftet att kunna erbjuda FN-organ

svensk personal, antingen enstaka personer eller grupper.

Regeringen kommer att stödja nätverket.

Katastrofhjälpen bör även fortsättningsvis prioritera röjning

av landminor.

Motionerna

I partimotionen U206 (kds) yrkande 9 (delvis 26) föreslås att

1 710 miljoner kronor anslås.

I Vänsterns partimotion U231 (v) yrkande 54 föreslås att

2 000 miljoner kronor anvisas.

I partimotionen U203 (m) yrkande 9 framhålls att

katastrofbistånd inte får bli långvarigt, eftersom det skulle

riskera att de egna produktiva resurserna slås ut. Det

livsmedelsbistånd som ofta är nödvändigt i samband med en

katastrof bör inte pågå längre än en skördeperiod. I princip bör

det omfatta den bortfallna skörden och nästa säsongs utsäde.

Kds betonar i sin partimotion [U206 (kds) yrkande 15] vikten

av uthållighet i katastrofbiståndet. Genom att ge denna typ av

bistånd en långsiktig inriktning kan det också kopplas ihop med

ett förebyggande arbete. Detta kan exempelvis ske genom

etablerande av varningssystem och cyklonskydd.

Mot bakgrund av en beskrivning av det internationella

regelverket och olika organisationers verksamhet för att skydda

kulturarvet yrkas i motion U204 (s) att särskilda medel avsätts

till stöd för återuppbyggnad av kulturarvet inom ramen för det

svenska biståndet till försoning och återuppbyggnad i Bosnien.

I motion U611 (mp) yrkande 6 framförs att det behövs

internationella åtgärder för att förbereda återuppbyggandet av

det forna Jugoslavien. Upprättandet av en Marshall-liknande plan

bör förberedas.

Mot bakgrund av en analys av kriget i det forna Jugoslavien

krävs i motion U627 (v) stöd till oberoende medier, stöd till

folkligt förankrade fredsorganisationer och ett omfattande

humanitärt stöd till Bosnien (yrkande 1). På längre sikt måste

en internationell återuppbyggnadsplan, en Marshallplan, för det

forna Jugoslavien utformas (yrkande 2).

I motion U205 (kds) förespråkas en svensk-norsk hjälpinsats i

Rwanda. Motionärerna pekar på att enskilda organisationer med

väl underbyggda projektplaner nekats ytterligare medel från

SIDA. Det är oroande att bidragen till de enskilda

organisationerna skärs ner ytterligare i årets budget.

Motionärerna anser att enskilda organisationer bör ges fortsatta

möjligheter att göra biståndsinsatser i Rwanda (yrkande 1). Det

är viktigt att det internationella samhället inte förlorar

intresset för Rwanda. Svenska insatser förekommer på olika

områden. Motionärerna menar dock att tillräckligt inte görs och

att Rwanda- och Burundikonflikterna bör föras upp på en högre