Bet. 1994/95:UU19

Utrikesutskottets betänkande

1994/95:UU19

Nedrustning

Innehåll

1. Sammanfattning

2. Motionerna

3. Utskottet

Hemställan

Reservationer

1994/95

UU19

1. Sammanfattning

I betänkandet behandlas motionsyrkanden rörande

icke-spridningsfördraget (NPT), kärnteknologispridning,

kärnsprängningar, kärnvapen på svenskt territorium,

antipersonella minor samt genteknologi och biologiska vapen.

I sina ställningstaganden förespråkar utskottet bl.a. att NPT

förlängs på obestämd tid. Vidare anser utskottet att Sverige

fortsatt bör verka för ett fullständigt förbud mot

kärnsprängningar (inklusive s.k. fredliga sprängningar), för ett

totalförbud mot antipersonella minor samt för att konventionen

mot biologiska vapen förstärks med kontrollmöjligheter.

Samtliga yrkanden besvaras eller avstyrks.

Till betänkandet är fogat 5 reservationer samt 2 särskilda

yttranden.

2. Motionerna

1994/95:U402 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till ändringar i

icke-spridningsavtalets artiklar IV och X i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1994/95:U404 av Eva Zetterberg m.fl. (v, mp, kds) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om det fortsatta svenska arbetet för ett

internationellt totalförbud mot antipersonella minor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ökade resurser till minröjning,

rehabilitering av minoffer samt forskning i nya metoder för

minröjning.

1994/95:U406 av Ingrid Näslund (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att genteknologins framsteg inte bör

användas för att utveckla nya biologiska vapen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att införa ett effektivt kontrollsystem

för att övervaka utvecklingen inom genteknologins område vad

gäller framställning av vapen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att verka för en verklig

efterlevnadskontroll av konventionen om biologiska vapen.

1994/95:U408 av Eva Goës och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av revidering av

icke-spridningsavtalet och förlängning enbart under en angiven

tidsperiod,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om spridning av kärnvapen inom Europeiska

unionen.

1994/95:U409 av Martin Nilsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen fortsätter att med kraft

driva kravet på ett internationellt totalförbud mot

antipersonella minor.

1994/95:U622 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige bör öka sina ansträngningar

att få i gång förhandlingar om ett fullständigt

kärnvapenprovstopp.

1994/95:Fö201 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige skall verka för att

kärnteknologin inte sprids och att plutoniumproduktionen

stoppas,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att kärnvapen inte skall få finnas på

svenskt territorium.

1994/95:Jo25 av Eva Goës (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige skall driva en linje för

global kärnkraftsavveckling och kärnvapennedrustning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att IAEA:s roll skall omdefinieras.

3. Utskottet

3.1 Icke-spridningsfördraget (NPT) och kärnteknologispridning

I motion U402 (mp) föreslås att riksdagen hos regeringen begär

förslag till ändringar i icke-spridningsavtalets (NPT:s)

artiklar IV och X. Motionärerna framhåller att NPT:s artikel IV

innehåller en föreskrift om att alla signatärstater skall

samarbeta med varandra och med internationella organisationer

för att utveckla och tillämpa den fredliga kärnenergin i

icke-kärnvapenstaterna, särskilt med hänsynstagande till

utvecklingsländernas behov. De konstaterar att Sverige knappast

i någon större utsträckning har levt upp till avtalets krav att

sprida kärnenergin till u-länderna. Mot bakgrund av 1980 års

folkomröstning och följande riksdagsbeslut menar de att det är

orimligt att Sverige genom ett internationellt avtal skall vara

förpliktigat att aktivt arbeta för att sprida kärnteknik. I

motionen framhålls också faran med en spridning av

kärnenergitekniken, enär den tjänat som kamouflage för att få

tillgång till kärnvapen.

I motionen krävs mot denna bakgrund att Sverige i de pågående

omförhandlingarna av NPT bör föreslå en ändring av fördragets

artikel IV, så att moment 2 om utveckling av den fredliga

kärnenergin utgår och ersätts med en förpliktelse för

signatärstaterna att i stället avveckla denna energiform.

Motivet för detta är dels denna energis medverkan vid spridning

av kärnvapen, dels denna energiforms egen miljöfarlighet och

unika risker.

Motionärerna pekar också på att NPT innehåller en regel med

innebörden att varje stat som ratificerat avtalet kan frånträda

det efter tre månaders uppsägningstid. De menar att Sverige bör

föreslå att utträdestiden enligt artikel X förlängs väsentligt,

till åtminstone några år. Om en stat begär utträde, påpekar de,

måste det uppfattas som en avsiktsförklaring från ifrågavarande

stat att den avser ägna sig åt kärnvapenframställning. Det

behövs då tid för världssamfundet att vidta motåtgärder.

Motion U408 (mp) tar upp frågan om kärnvapen och

icke-spridningsavtalet (NPT). Motionärerna påpekar att

kärnvapenstaterna uttryckt sin önskan om att förlänga avtalet på

obestämd tid. Detta kan tolkas så att världen skulle acceptera

att vissa stater har rätt att inneha och hota med kärnvapen

medan andra inte har det. Kärnvapenstaterna har inte medverkat

till någon nedrustning av större betydelse. De har inte heller

gett uttryck för att de inom rimlig tid avser att överge

doktriner om kärnvapen som avskräckning. Den internationella

pressen på icke-spridning har varit betydligt starkare än på

nedrustning och eliminering av kärnvapen. Samma villkor och

kontroll skall givetvis omfatta de stora kärnvapennationerna för

att snabba på avvecklingen av kärnvapen. Diskriminering bör inte

ske. Under förutsättning att avtalet revideras så att alla

behandlas på samma sätt utan diskriminerande faktorer samt att

genuina förhandlingar om den totala avvecklingen av kärnvapen

påbörjas, bör avtalet förlängas på en avgränsad tid av

exempelvis tio år. Sverige bör verka för att

icke-spridningsavtalet revideras och förlängs på bestämd tid.

Riksdagen bör, enligt yrkande 1, som sin mening ge regeringen

till känna vad som i motionen anförts om behovet av revidering

av icke-spridningsavtalet och förlängning enbart under en

angiven tidsperiod.

Motionärerna påpekar att icke-spridningsavtalet utgör ett

hinder för kärnvapenstaterna att överlåta kontrollen av

kärnvapen till andra stater. Samtidigt pekar de på farhågor som

framförts med innebörden att EU:s översynskonferens 1996 kan

leda till att kärnvapen sprids på ett nytt sätt, nämligen om

Europeiska unionen beslutar om ett gemensamt försvar med

tillgång till engelska och franska kärnvapen. Sverige måste,

enligt yrkande 2, i regeringskonferensen klart ta avstånd från

att kontrollen av kärnvapen sprids inom ramen för ett gemensamt

försvar inom EU.

I Miljöpartiets försvarspolitiska motion (Fö201) anförs att

Sveriges engagemang för spridning av kärnteknologin, bl.a. genom

det aktiva svenska medlemskapet i IAEA, och den svenska

produktionen av vapenplutonium bidrar till att underlätta

kärnvapenspridningen i världen. Miljöpartiet anser att Sverige i

stället skall verka för att kärnteknologin inte sprids och att

plutoniumproduktionen stoppas (yrkande 8).

I yrkande 6 i motion Jo25 (mp) krävs att IAEA:s roll skall

omdefinieras och att organisationen skall verka för global

avveckling av kärnenergi, kärnvapen och spridning av

kärnteknologi. Organisationen bör få en inriktning av sin

verksamhet som är anpassad till kretsloppssamhället.

Utskottets överväganden

Sedan sin tillkomst har icke-spridningsavtalet (NPT) utgjort

navet i det internationella nedrustningsarbetet. Under tiden den

17 april--den 12 maj i år pågår den s.k. NPT-konferensen vid

vilken avtalets efterlevnad under de senaste fem åren granskas.

Vidare behandlas frågan om en förlängning av avtalet.

I motion U402 (mp) föreslås ändringar av vissa artiklar i

avtalet. Utskottet har tidigare (bet. 1990/91:UU4) behandlat ett

yrkande med delvis samma innebörd. Därvid anförde utskottet

bl.a. följande:

Utskottet konstaterar att varje ändringsförslag av

icke-spridningsavtalet (NPT) riskerar att öppna avtalstexten för

ytterligare ändringsförslag. En rad länder, inte minst många

utvecklingsländer, som är positiva till fördragets artikel IV,

mom. 2 om samarbete och bistånd, kan snarast komma att kräva att

detta utvidgas om avtalstexten öppnas för ändringsförslag.

Utfästelserna om samarbete och bistånd har för många länder

varit den främsta anledningen till att de har anslutit sig till

NPT. Finner de i ett sådant läge inte gehör för sina krav finns

det en uppenbar risk att de drar sig ur icke-spridningsregimen.

I realiteten har ändringsförslag små möjligheter att godkännas,

eftersom de anslutna staterna har alltför motstridiga intressen

på väsentliga områden.

Utskottet vidhåller denna uppfattning.

Därmed avstyrks motion U402 (mp) i berörd del.

Svårigheten att få till stånd en ändring i NPT-avtalet gäller

naturligtvis också det i samma motion (U402 [mp]) framlagda

förslaget om förlängd utträdestid (artikel X).

Den tid det tar att utveckla kärnvapen uppgår till åtskilliga

år. Det internationella samfundet skulle därför, för det fall en

icke-kärnvapenstat begärde att få frånträda NPT, ha en betydande

tid att vidta åtgärder. Utskottet anser mot denna bakgrund att

skäl inte föreligger för att Sverige skall verka för att

utträdestiden enligt avtalets artikel X förlängs.

Det bör i sammanhanget påpekas att i de fall då det funnits

anledning misstänka att någon stat vidtagit åtgärder för att

tillverka kärnvapen har det misstänkta utvecklingsarbetet

bedrivits i hemlighet.

Därmed avstyrks motion U402 (mp) i berörd del.

NPT är det viktigaste avtalet på nedrustningens område, inte

minst därför att det är det enda avtal genom vilket

kärnvapenstaterna förbinder sig att verka för nedrustning. För

att upprätthålla balansen och trovärdigheten i NPT-avtalet krävs

framsteg i kärnvapennedrustningen. Sverige har deklarerat att

syftet måste vara att fullständigt avskaffa dessa vapen, om

möjligt inom tio till femton år. Som ett steg i denna riktning

verkar Sverige för att snarast nå ett avtal för ett fullständigt

stopp för kärnvapenprov.

Förhandlingar om totalförbud mot produktion av uran och

plutonium för vapenändamål kommer under våren att inledas i

Nedrustningskonferensen (CD) i Genève. Sverige avser att härvid

spela en aktiv roll. Enligt utskottets uppfattning är det

angeläget att dessa förhandlingar snabbt leder till ett

internationellt avtal.

Sverige verkar också i CD för att få till stånd förhandlingar

om ett internationellt avtal om s.k. negativa

säkerhetsgarantier. Dylika garantier, som i förekommande fall

givits något olika utformning, har den huvudsakliga innebörden

att kärnvapenmakten utfäster sig att den inte skall använda

eller hota med att använda kärnvapen mot en kärnvapenfri stat. I

NPT-sammanhang har särskilt framhållits att stater som avstått

från kärnvapen inte skall kunna utsättas för kärnvapenanvändning

eller hot därom.

Genom START-avtalen har betydande åtaganden gjorts av USA och

Ryssland på nedrustningsområdet. I och med Ukrainas anslutning

till icke-spridningsavtalet har START I-avtalet kunnat träda i

kraft.

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att NPT

förlängs på obestämd tid. I annat fall uppkommer fara för att

avtalet efter en begränsad tid löper ut med risk för en

okontrollerad spridning av kärnvapen som följd. I NPT stadgas

att översynskonferenser skall anordnas vart femte år. De kommer

i framtiden, liksom tidigare, att tjäna som kontrollstationer

vad avser alla avtalsparters fullföljande av sina åtaganden

enligt avtalet.

Därmed avstyrks motion U408 (mp) yrkande 1.

Enligt artikel I i NPT har kärnvapenstaterna förbundit sig att

inte till någon som helst mottagare överlåta kärnvapen eller

andra kärnladdningar eller kontrollen över sådana vapen eller

laddningar, vare sig direkt eller indirekt till

icke-kärnvapenstater. I artikel II har icke-kärnvapenstaterna

förbundit sig att inte motta kärnvapen eller kontroll över

sådana vapen.

EU:s båda kärnvapenmakter, Storbritannien och Frankrike, som

båda är parter till NPT, kan således inte överlåta kontrollen av

sina kärnvapen till andra stater. Vidare kan EU:s övriga stater,

som i kapacitet av icke-kärnvapenstater är parter till NPT, inte

acceptera att ta över en sådan kontroll. NPT ger således dubbla

garantier för att någon överlåtelse inte kan ske.

Därmed anser utskottet motion U408 (mp) yrkande 2 besvarad.

IAEA är ett viktigt instrument i freds- och

nedrustningspolitiken, inte minst genom sin uppgift att

kontrollera kärnämnen i de stater som tillträtt NPT. Det aktiva

svenska medlemskapet i IAEA skall ses i ljuset av detta och av

att IAEA har som huvuduppgift att främja kärnsäkerheten.

Sveriges agerande har däremot inte till syfte att främja

utbyggnaden av kärnkraften i andra stater.

IAEA skall också inom sitt område lämna bistånd till

u-länderna. Större delen av biståndsverksamheten -- och den del

som u-länderna efterfrågar mest -- består inte av projekt för

utbyggnad av kärnkraft, utan den avser i stället

isotopanvändning inom jordbruk, medicin, livsmedelsteknik och

ekologi samt strålskydd.

Enligt utskottets uppfattning finns det inte anledning att

verka för att IAEA:s uppgifter omdefinieras eller att

inriktningen av organisationens verksamhet förändras.

Genom sitt tillträde 1970 till NPT förband sig Sverige att

inte utveckla eller förvärva kärnvapen. Sverige producerar inte

vapenplutonium. Detta åtagande kontrolleras av IAEA. Regeringen

har i sin deklaration vid 1995 års utrikespolitiska debatt i

riksdagen, onsdagen den 22 februari, framhållit att det är

viktigt att snarast inleda förhandlingar om totalförbud av

produktion av uran och plutonium för vapenändamål.

Därmed avstyrks motion Fö201 (mp) yrkande 8 och motion Jo25

(mp) yrkande 6.

3.2 Fullständigt kärnvapenprovstopp

I motion U622 (mp) framhålls att kärnvapenprov ofta skett på

urbefolkningarnas land, utan att deras tillstånd någonsin

inhämtats och trots deras massiva protester. Inte minst med

tanke på urbefolkningarna är det mycket angeläget att ett totalt

provstopp för underjordiska prov kommer till stånd snarast.

Sverige bör därför, enligt yrkande 10, öka sina ansträngningar

att få i gång förhandlingar om ett fullständigt

kärnvapenprovstopp.

Miljöpartiet föreslår i motion Jo25 (mp) yrkande 1 att Sverige

skall driva en linje för global kärnkraftsavveckling och

kärnvapennedrustning samt verka för att sprida kunskap om

energieffektivisering och förnyelsebara energislag. Euratoms

stadga bör ändras i den riktningen.

Utskottets överväganden

Utskottet anser, i likhet med vad det framhållit i en rad

tidigare betänkanden, att ett fullständigt provstopp är en

väsentlig och central nedrustningsfråga. Ett internationellt

avtal som förbjuder alla kärnsprängningar är ett viktigt medel i

nedrustnings- och icke-spridningsansträngningarna.

Utskottet konstaterar att Sverige sedan många år har ägnat

stor uppmärksamhet åt försöken att få till stånd ett avtal om

fullständigt stopp för alla kärnvapenprov (CTBT).

Ansträngningarna har sedan 1960-talet koncentrerats till

förhandlingarna vid Nedrustningskonferensen i Genève (CD). I

juli 1991 presenterade Sverige i CD ett fullständigt

avtalsförslag. År 1993 aktualiserade Sverige detta förslag med

tillägget att alla kärnsprängningar, även s.k. fredliga

kärnsprängningar, borde förbjudas. I detta sammanhang framlade

Sverige även detaljerade förslag om hur efterlevnaden av ett

förbud skulle kunna kontrolleras. Bl.a. föreslås att IAEA skall

få ansvaret för verifieringen.

Utskottet utgår från att regeringen även fortsättningsvis

aktivt verkar för att få till stånd ett avtal om ett

fullständigt stopp för alla kärnsprängningar, inklusive s.k.

fredliga kärnsprängningar.

Som utskottet understrukit i en rad betänkanden (senast i bet.

1993/94:UU19) är det angeläget att kärnvapenprovens effekter på

hälsa och miljö undersöks noggrant.

Sverige deltar aktivt i det arbete som bedrivs inom FN:s ram

för att kartlägga effekterna av joniserande strålning från

radioaktivt material. Detta arbete bedrivs framför allt inom

ramen för FN:s vetenskapliga kommitté för att studera effekterna

av strålning (UNSCEAR). Vidare har Världshälsoorganisationens

studie om effekterna av ett kärnvapenkrig fortfarande

aktualitet.

Utskottet förutsätter att regeringen aktivt deltar i den

fortsatta internationella diskussionen i denna fråga och därvid

tar de egna initiativ som enligt regeringens bedömning kan vara

motiverade.

Därmed får motionerna U622 (mp) yrkande 10 och Jo25 (mp)

yrkande 1 i berörd del anses besvarade.

Genom u-biståndet och i samarbetet med Central- och Östeuropa

gör Sverige betydande satsningar på att sprida kunskap om

kärnsäkerhet och energieffektivisering, varigenom även kunskap

om förnyelsebara energislag förmedlas. Detta är insatser med

global räckvidd. Enligt utskottets uppfattning är dessa insatser

lämpliga när det gäller att verka för miljömålet i svensk

utrikespolitik.

Energipolitikens inriktning är i allt väsentligt en nationell

angelägenhet -- för Sverige såväl som för andra stater.

Utskottet finner det därför inte befogat att Sverige i dagsläget

internationellt skall verka för en global kärnkraftsavveckling.

Utskottet konstaterar att Euratomfördraget delvis är

föråldrat. Delar av fördraget tillämpas inte enligt bokstaven,

utan enligt en successivt utvecklad praxis. Andra delar av

fördraget behandlar dock frågor som fortfarande är aktuella.

Exempel härpå är skapandet av en gemensam basnivå för strålskydd

samt kontrollen av att kärnmaterial inte används för andra

ändamål än för dem för vilka de är avsedda (s.k. safeguards).

Vid medlemskapsförhandlingarna med EU kom Sverige och EU:s

dåvarande medlemsstater i denna del överens om en gemensam

förklaring beträffande tillämpningen av Euratomfördraget. Enligt

regeringens proposition om Sveriges medlemskap i EU (prop.

1994/95:19) påverkar en anslutning till Euratom inte den politik

Sverige vill föra beträffande kärnkraften och hanteringen av

kärnavfallet. Propositionen har sedermera godkänts av riksdagen.

Utskottet anser mot denna bakgrund att motion Jo25 (mp) yrkande

1 i berörd del inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Därmed avstyrks motion Jo25 (mp) yrkande 1 i berörd del.

3.3 Kärnvapen på svenskt territorium

I partimotion Fö201 (mp) framhålls att kärnvapen inte skall få

finnas på svenskt territorium. Sverige måste därför avvisa alla

flottbesök där man inte lämnar uttryckliga garantier för att

kärnvapen inte finns ombord. Sverige skall också arbeta för att

skapa en kärnvapenfri zon i Norden som ett led i strävan att nå

en kärnvapenfri värld. Enligt yrkande 9 bör riksdagen till

regeringen ge till känna vad som i motionen anförts om att

kärnvapen inte skall få finnas på svenskt territorium.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att de båda största kärnvapenmakterna i

samband med START I-avtalets tillkomst år 1991 förklarade att de

inte längre skulle bestycka sina ytgående fartyg med kärnvapen.

Den fråga som tas upp i motion Fö201 (mp) yrkande 9 har således

ingen större aktualitet. Utskottet finner emellertid anledning

att framhålla att när regeringen meddelar tillstånd för

örlogsbesök erinras den gästande staten om att kärnvapen inte

får medföras vid besök i svenska hamnar. Detta sker med följande

formulering: "Det råder generellt förbud att medföra kärnvapen

vid besök i Sverige. Sveriges regering utgår från att detta

förbud strikt iakttages."

Den svenska politiken i fråga om besök av örlogsfartyg bygger

således på att vi hyser förtroende för att besökare respekterar

våra regler. Den besökande staten avkrävs inga garantier. Om

emellertid sådana garantier skulle begäras och lämnas föreligger

likväl ingen rätt att inspektera örlogsfartyg för att klarlägga

det verkliga förhållandet. Enligt uppgift finns det för

närvarande inte heller några säkra metoder för verifikation om

inte inspektion på platsen görs. Detta innebär att ett

besökstillstånd skulle bygga på förtroende för besökaren även i

detta fall.

Örlogsbesök i Sverige är en del i ett större militärt utbyte

som ökar förtroendet mellan stater. Enligt utskottets

uppfattning är det ett svenskt intresse att kunna delta i detta

utbyte. Förtroende är ett av de väsentliga elementen i vårt

arbete för fred och nedrustning. Östersjön är internationellt

vatten, och örlogsbesök från alla stater bör välkomnas så länge

svensk lag respekteras. Besöken har av bl.a. dessa anledningar

en funktion att fylla i svensk utrikes- och säkerhetspolitik.

Motionärerna framhåller också att Sverige bör arbeta för att

tillskapa en kärnvapenfri zon i Norden. Utskottet vill med

anledning härav erinra om att de nordiska utrikesministrarna år

1987 tillsatte en nordisk ämbetsmannagrupp med uppdrag att

studera förutsättningarna för en dylik zon. Gruppen avlämnade

sin rapport i mars 1991. I denna konstateras bl.a. att frågan om

en nordisk kärnvapenfri zon måste ses i ett bredare europeiskt

sammanhang och att Europa är på väg mot ett nytt

säkerhetspolitiskt mönster.

Utskottet utgår från att de nordiska länderna har en hög

beredskap för att snabbt kunna aktualisera frågan om en

kärnvapenfri zon om så anses lämpligt mot bakgrund av det

allmänna säkerhetspolitiska läget.

Med det anförda anser utskottet motion Fö201 (mp) yrkande 9

besvarad.

3.4 Antipersonella minor m.m.

Motion U404 (v, mp, kds) tar upp olika frågor rörande

antipersonella minor. Sverige bör, enligt yrkande 2, fortsatt

arbeta för ett internationellt totalförbud mot antipersonella

minor.

Vidare bör, enligt yrkande 3, finansiella resurser i ökad

omfattning satsas på att inom svensk försvarsindustri skapa och

utveckla metoder och redskap som påskyndar och underlättar

minröjning. Också forskning om nya metoder för minröjning och

för rehabilitering av minoffer bör stödjas.

Motion U409 (s) behandlar frågan om antipersonella minor bl.a.

mot bakgrund av att regeringen i regeringsförklaringen hösten

1994 deklarerade att Sverige aktivt skulle verka för ett

internationellt förbud mot denna mintyp. Det svenska förslaget,

som har ett solitt stöd i riksdagen, har ännu dock bara stötts

av ett fåtal länder, och mycket tyder på att den

översynskonferens av FN:s vapenkonvention som äger rum hösten

1995 endast kommer att besluta om små förändringar av

konventionen. Förslag har förts fram från andra stater om att

tillåta de antipersonella minor som har en

självutlösningsmekanism och förbjuda sådana som inte har det.

Vinner det förslaget gehör lindras de problem som orsakas av

minor, men endast till en del. Ett partiellt förbud blir svårare

att övervaka, och det blir också svårt att motivera fattiga

länder att bara använda denna typ av dyrare minor. Dessutom

kommer även minor med självutlösningsmekanism att drabba

civilbefolkningen urskiljningslöst om än under kortare tid. I

yrkande 1 hemställs att riksdagen begär att regeringen

fortsätter att med kraft driva kravet på ett internationellt

totalförbud mot antipersonella minor.

Utskottets överväganden

I sitt föregående nedrustningsbetänkande (1993/94:UU19) ansåg

utskottet att det skulle ges regeringen till känna att Sverige

borde framlägga ett förslag med syfte att få till stånd ett

internationellt totalförbud mot antipersonella minor. Riksdagen

beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Vid ett förberedande expertmöte i augusti 1994 inför

översynskonferensen om särskilt inhumana vapen lade Sverige fram

ett förslag om totalförbud mot antipersonella landminor,

omfattande användning, utveckling, produktion, handel och

lagerhållning. Konferensens huvuduppgift är att få till stånd

ett reviderat landmineprotokoll under konventionen.

Av de stater som deltar i förberedelserna för konferensen

stöder Irland, Mexico, Colombia och Kambodja det svenska

förslaget om ett totalförbud mot antipersonella landminor.

Totalförbud mot antipersonella landminor är ett av flera krav

som framförts vid förberedelserna inför översynskonferensen.

Sverige, liksom många andra stater, verkar också för att

konventionens regleringar skall utsträckas till interna

konflikter.

Vid FN:s generalförsamling hösten 1994 fastslogs i en

enhälligt antagen resolution om exportmoratorium för

antipersonella landminor att ett slutligt eliminerande av dessa

minor borde vara målet då lösningar söks på de problem som dessa

minor har orsakat. Frågan kommer senare i år att behandlas vid

en FN-konferens om minor.

Vid ett möte den 10 april 1995 med allmänna rådet i EU

fattades ett principbeslut om att tillstyrka ett förslag om en

gemensam aktion avseende antipersonella landminor. Aktionen

omfattar ett gemensamt exportmoratorium, en gemensam hållning

inför höstens översynskonferens om särskilt inhumana vapen,

uppvaktningar i tredje land samt bistånd till minröjning. Den

gemensamma hållningen, som bl.a. innebär att EU skall verka för

restriktioner (såsom exportförbud) och för att konventionens

regleringar skall utsträckas till interna konflikter, är dock

utformad på så sätt att den inte binder länder som vill gå

längre, och den utgör således inget hinder för Sveriges krav på

ett internationellt totalförbud mot antipersonella landminor.

Utskottet utgår från att regeringen fortsatt verkar för ett

internationellt totalförbud mot antipersonella minor och för att

konventionen utsträcks till att täcka även interna konflikter.

Med det anförda anser utskottet motionerna U404 (v, mp, kds)

yrkande 2 och U409 (s) yrkande 1 besvarade.

Det stora antalet landminor som kvarligger efter krig och

interna konflikter i ett betydande antal stater skördar många

offer och hindrar återinflyttning till och odling av stora

landarealer. Trots förekommande röjningsinsatser fortsätter

dessa minor att öka med uppskattningsvis ett par miljoner per år

till följd av fortsatt minutläggning.

Enligt vad utskottet erfarit kommer Sverige att fortsätta med

att bidra till insatser i flera av de hårdast mindrabbade

staterna. Under innevarande budgetår har hittills anvisats 44,4

miljoner kronor för detta ändamål. Härav har 23 miljoner kronor

gått till Kambodja, 20 miljoner kronor till Afghanistan,

900 000 kr till Irak (Kurdistan) och 500 000 kr till Laos.

Enligt vad regeringen redovisat i utrikesdeklarationen kommer

biståndet för dessa ändamål att uppgå till 70 miljoner kronor.

EU:s gemensamma aktion rörande antipersonella landminor

omfattar stöd för FN:s arbete med minröjning liksom egna

insatser på minröjningsområdet.

Under föregående år anvisade regeringen 9,9 miljoner kronor

för utveckling av en mekanisk minröjare, baserad på en metod som

framtagits av en svensk entreprenör. För närvarande prövas även

andra uppslag som syftar till att ta fram avancerad utrustning

för att effektivisera manuell minröjning.

För att koordinera de svenska insatserna har en särskild

samordnare för minfrågor tillsatts inom Utrikesdepartementet.

Utskottet anser de av regeringen företagna åtgärderna lämpliga

och väl avvägda.

Därmed avstyrks motion U404 (v, mp, kds) yrkande 3.

3.5 Genteknologi och biologiska vapen

I motion U406 (kds) beskrivs utförligt hur genteknik kan

utnyttjas för att utveckla vapen. Mot denna bakgrund krävs ett

tillkännagivande om att genteknologiska framsteg ej bör användas

för utvecklande av nya biologiska vapen (yrkande 1).

Motionären kräver vidare (yrkande 2) att ett effektivt

kontrollsystem införs för att övervaka utvecklingen inom

genteknologins område vad avser framställning av vapen.

Regeringen bör också verka för en verklig efterlevnadskontroll

vad avser konventionen om biologiska vapen (yrkande 4), vilket,

enligt vad som anförs i motionen, är tekniskt möjligt i dag.

Utskottets överväganden

I motion U406 (kds) yrkande 1 beskrivs hur gentekniken kan

missbrukas för avsikter som strider mot syftena med 1972 års

konvention om förbud mot utveckling, produktion och lagring av

biologiska vapen. Denna konvention omfattar även sådana

stridsmedel som framställs med modern genteknik.

Som framhölls i föregående nedrustningsbetänkande

(1993/94:UU19) är det enligt utskottets uppfattning angeläget

att man från svensk sida fortsatt verkar för att genteknikens

framsteg inte utnyttjas för utvecklande av nya biologiska vapen.

Utskottet vidhåller denna uppfattning.

Med det anförda anser utskottet motion U406 (kds) yrkande 1

besvarad.

Som framgått ovan omfattas biologiska vapen som eventuellt

utvecklas med hjälp av genteknik av 1972 års konvention om

biologiska vapen. I ett tal hösten 1994 i FN:s generalförsamling

framhöll Sverige att en verifikationsregim avseende denna

konvention var särskilt nödvändig i ljuset av den senaste

biotekniska och gentekniska utvecklingen.

I anledning av ett kds-yrkande påpekade utskottet i föregående

nedrustningsbetänkande (1993/94:UU19) att FN:s tredje

granskningskonferens för konventionen mot biologiska vapen år

1991 gav en expertgrupp i uppdrag att utvärdera möjligheterna

att kontrollera eller verifiera konventionens efterlevnad.

Expertgruppen konstaterade att det fanns tekniska möjligheter

att kontrollera efterlevnaden av och därigenom stärka

förtroendet för konventionen.

Utskottet framhöll då också att Sverige varit mycket aktivt i

denna process. Sverige har innehaft ordförandeposter för olika

tekniska delar av arbetet i Genève och har vid två tillfällen

anordnat internationella arbetsmöten i syfte att mellan tekniska

experter diskutera möjligheter och problem med verifikation av

B-vapenkonventionen.

Sedan utskottet senast behandlade frågan har det tillkommit

att en FN-konferens hösten 1994 beslutat att tillsätta en

arbetsgrupp, öppen för alla FN:s medlemmar, med uppgift att

föreslå hur ett verifikationssystem bör utformas. Enligt vad

utskottet erfarit avser Sverige att aktivt verka i denna

arbetsgrupp.

De ökade möjligheterna att missbruka den tekniska utvecklingen

för att ta fram genetiskt selektiva vapen följs noga av

Försvarets forskningsanstalt (FOA) i samverkan med

universitetsforskare.

Risken för tillämpning av genteknologin på det militära

området väcker oro. Enligt utskottets uppfattning är det därför

angeläget att man från svensk sida fortsatt aktivt verkar för

att konventionen mot biologiska vapen förstärks med

kontrollmöjligheter.

Med det anförda anser utskottet motion U406 (kds) yrkandena 2

och 4 besvarad.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande icke-spridningsavtalets artikel IV

att riksdagen avslår motion 1994/95:U402 i berörd del,

res. 1 (v, mp)

2. beträffande icke-spridningsavtalets artikel X

att riksdagen avslår motion 1994/95:U402 i berörd del,

res. 2 (mp)

3. beträffande icke-spridningsavtalets förlängning m.m.

att riksdagen avslår motion 1994/95:U408 yrkande 1,

res. 3 (v, mp)

4. beträffande spridning av kärnvapen inom EU

att riksdagen förklarar motion 1994/95:U408 yrkande 2 besvarad

med vad utskottet anfört,

5. beträffande kärnteknologispridning, IAEA m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fö201 yrkande 8 och

1994/95:Jo25 yrkande 6,

res. 4 (v, mp)

6. beträffande stopp för kärnsprängningar

att riksdagen förklarar motionerna 1994/95:U622 yrkande 10 och

1994/95:Jo25 yrkande 1 i berörd del besvarade med vad utskottet

anfört,

7. beträffande global kärnkraftsavveckling

att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo25 yrkande 1 i berörd

del,

res. 5 (v, mp)

8. beträffande kärnvapen på svenskt territorium

att riksdagen förklarar motion 1994/95:Fö201 yrkande 9

besvarad med vad utskottet anfört,

9. beträffande totalförbud mot antipersonella minor

att riksdagen förklarar motionerna 1994/95:U404 yrkande 2 och

1994/95:U409 yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört,

10. beträffande minröjning m.m.

att riksdagen avslår motion 1994/95:U404 yrkande 3,

11. beträffande genteknologi och biologiska vapen

att riksdagen förklarar motion 1994/95:U406 yrkande 1 besvarad

med vad utskottet anfört,

12. beträffande kontrollmöjligheter avseende biologiska

vapen

att riksdagen förklarar motion 1994/95:U406 yrkandena 2 och 4

besvarad med vad utskottet anfört.

Stockholm den 4 maj 1995

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Nils T

Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Inger Koch (m), Helena Nilsson

(c), Lena Klevenås (s), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark

(fp), Eva Zetterberg (v), Arne Mellqvist (s), Lars Hjertén (m),

Bodil Francke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund (kds), Elisebeht

Markström (s), Agneta Brendt (s) och Sten Tolgfors (m).

Reservationer

1. Icke-spridningsavtalets artikel IV (mom. 1)

Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 4

börjar med "Utskottet har tidigare" och slutar med "i berörd

del." bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att artikel IV i NPT-avtalet innehåller

stadganden om att avtalets signatärmakter skall samarbeta med

varandra och med internationella organisationer för att utveckla

och tillämpa den fredliga kärnenergin i icke-kärnvapenstaterna.

Enligt utskottets uppfattning står detta i strid med det

riksdagsbeslut som till följd av 1980 års folkomröstning stadgar

att kärnkraften skall avvecklas. Sverige bör därför i de

pågående omförhandlingarna av NPT föreslå en ändring av

fördragets artikel IV, så att moment 2 om utveckling av den

fredliga kärnenergin utgår och ersätts med en förpliktelse för

signatärstaterna att i stället avveckla denna energiform. Detta

bör ges regeringen till känna.

Därmed tillstyrks motion U402 (mp) i berörd del.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

1. beträffande icke-spridningsavtalets artikel IV

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:U402 i berörd del

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Icke-spridningsavtalets artikel X (mom. 2)

Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 4

börjar med "Svårigheten att få" och på s. 5 slutar med "i berörd

del." bort ha följande lydelse:

NPT-avtalet medger signatärstaterna att frånträda avtalet. I

likhet med vad som sägs i motion U402 (mp) i berörd del anser

utskottet att en eventuell sådan begäran måste uppfattas som en

avsiktsförklaring från ifrågavarande stat att ägna sig åt

kärnvapenframställning. Det behövs då tid för världssamfundet

att vidta motåtgärder. Enligt utskottets uppfattning bör Sverige

därför föreslå att utträdestiden enligt NPT-avtalets artikel X

förlängs väsentligt, åtminstone till några år. Detta bör ges

regeringen till känna.

Därmed tillstyrks motion U402 (mp) i berörd del.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

2. beträffande icke-spridningsavtalets artikel X

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:U402 i berörd del

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Icke-spridningsavtalets förlängning m.m. (mom. 3)

Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 5

börjar med "Enligt utskottets uppfattning" och slutar med "U408

(mp) yrkande 1." bort ha följande lydelse:

Kärnvapenstaterna har uttryckt sin önskan om att förlänga

avtalet på obestämd tid. Enligt utskottets uppfattning kan detta

tolkas så att världen skulle acceptera att vissa stater har rätt

att inneha och hota med kärnvapen medan andra inte har det.

Sverige bör därför verka för att icke-spridningsavtalet

revideras och förlängs på bestämd tid. Under förutsättning att

avtalet revideras så att alla behandlas på samma sätt utan

diskriminerande faktorer samt att genuina förhandlingar om total

avveckling av kärnvapen påbörjas kan denna tid sättas till

exemplevis 10 år. Detta bör ges regeringen till känna.

Därmed tillstyrks motion U408 (mp) yrkande 1.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

3. beträffande icke-spridningsavtalets förlängning m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:U408 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Kärnteknologispridning, IAEA m.m. (mom. 5)

Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 6

börjar med "IAEA är ett" och slutar med "Jo25 (mp) yrkande 6."

bort ha följande lydelse:

Sveriges hittillsvarande engagemang för spridning av

kärnteknologin, bl.a. genom det aktiva svenska medlemskapet i

IAEA och den svenska produktionen av vapenplutonium, bidrar till

att underlätta kärnvapenspridningen i världen. Enligt utskottets

uppfattning bör Sverige i stället verka för att kärnteknologin

inte sprids och att plutoniumproduktionen stoppas. Som ett led i

denna strävan bör IAEA:s roll omdefinieras så att organisationen

också skall verka för global avveckling av kärnenergin,

kärnvapen och spridning av kärnteknologi samt anpassa sin

verksamhet till kretsloppssamhället. IAEA:s nuvarande arbete med

att öka tillgängligheten av fredlig kärnteknologi inom medicin,

jordbruk, avsaltning av havsvatten m.m. bör fortsätta såsom

tidigare. Detta bör ges regeringen till känna.

Därmed tillstyrks motion Fö201 (mp) yrkande 8 och motion Jo25

(mp) yrkande 6.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

5. beträffande kärnteknologispridning, IAEA m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fö201 yrkande

8 och 1994/95:Jo25 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

5. Global kärnkraftsavveckling (mom. 7)

Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 7

börjar med "Enligt utskottet uppfattning" och slutar med "en

global kärnkraftsavveckling." bort utgå.

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 8

börjar med "Vid medlemskapsförhandlingarna med" och slutar med

"yrkande 1 i berörd del." bort ha följande lydelse:

Mot denna bakgrund anser utskottet att Euratoms stadgar bör

omarbetas. Sverige bör verka för detta och för att det inom en

omarbetad stadga ingår att verka för en global

kärnkraftsavveckling, energieffektivisering och förnyelsebara

energislag. Detta bör ges regeringen till känna.

Därmed tillstyrks motion Jo25 (mp) yrkande 1 i berörd del.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

7. beträffande global kärnkraftsavveckling

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Jo25 yrkande 1 i

berörd del som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Kärnvapen på svenskt territorium

Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:

När tillstånd till utländskt örlogsbesök i Sverige lämnas får

gästen information om Sveriges inställning till kärnvapen och

kärnvapenbestyckning av gästande fartyg. Regeringen använder

följande formulering: "Det råder generellt förbud att medföra

kärnvapen vid besök i Sverige. Sveriges regering utgår från att

detta förbud strikt iakttages."

Det besökande landet avkrävs inga skriftliga garantier, och

utskottet betonar, att förtroendet länder emellan innebär, att

man utgår från att svensk lag respekteras.

Örlogsbesök orsakar ofta starka lokala protester och

demonstrationer, som ju inte kan kännas välkomnande för gästen.

Det finns en osäkerhet om fartyget har kärnvapen ombord eller

inte. Ett intyg, mellan fartyg och lokal hamnförvaltning, kunde

fungera som en skriftlig försäkran för att fartyget inte är

kärnvapenbestyckat, om man inte önskar kräva försäkringar på

regeringsnivå.

Sverige har internationellt gått i spetsen när det gällt

nedrustningssträvanden. Flera stormakter har avtalsvägen kommit

överens om att skära ner sina kärnvapenarsenaler. För de flesta

länder skulle det inte kännas som ett problem eller brist på

förtroende från värdlandets sida, att lämna en försäkran om att

man inte medför kärnvapen vid ett örlogsbesök.

2. Minröjning m.m.

Helena Nilsson (c), Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson

(mp) och Ingrid Näslund (kds) anför:

Antipersonella minor hör till de värsta vapen som världen har

uppfunnit. De har kallats "de fattigas vapen", därför att de är

så billiga att tillverka. Att oskadliggöra en mina är däremot

oerhört kostsamt.

I världen beräknas det finnas mellan 65 och 110 miljoner

minor. I fem länder kan man tala om en minkatastrof, värst

drabbade är Kambodja och Angola. Enligt FN dödas varje månad ca

800 personer, varav de flesta är civila och ca 75 % är barn.

Sverige har internationellt bedrivit ett aktivt arbete för ett

internationellt förbud mot minor. I detta sammanhang måste

understrykas betydelsen av att Sverige går före och självt

avskaffar minor inom det militära försvaret. Detta skulle öka

trovärdigheten när vi agerar internationellt.

Sverige har över biståndsbudgeten bilateralt och inom FN

anslagit medel för minröjning i bl.a. Angola. I förhållande

till de enorma behov som finns, t.ex. bara i Angola, är

resurserna små. Att totalt sett få fram ökade insatser för

minröjning är synnerligen angeläget.