Bet. 1994/95:UU22

Utrikesutskottets betänkande

1994/95:UU22

Fredsprocessen i Mellanöstern

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1994/95

UU22

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande två motioner som väckts

under den allmänna motionstiden 1995. Motionerna tar upp frågor

som rör fredsprocessen i Mellanöstern. Utskottet besvarar 12

yrkanden och avstyrker 1 yrkande.

Motionerna

1994/95:U612 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen, i enlighet med vad i motionen anförts, som

sin mening ger regeringen till känna att den aktivt bör delta i

fredsprocessen,

2. att riksdagen, i enlighet med vad i motionen anförts, som

sin mening ger regeringen till känna att den bör verka för att

demokratiska val på palestiniernas villkor äger rum så snart som

möjligt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

den bör verka för ett stopp av all utbyggnad av bosättningar på

ockuperat område inklusive Jerusalem,

4. att riksdagen, i enlighet med vad i motionen anförts, som

sin mening ger regeringen till känna att den bör verka för att

Jerusalem skall öppnas för alla palestinier på Gaza och

Västbanken,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att den bör verka för att alla PLO-kontor

och vissa palestinska organisationers kontor får verka i

Jerusalem,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att den bör verka för att alla politiska

fångar i Israel skall släppas,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att den bör verka för att "Palestina" får

ett fullvärdigt medlemskap i FN,

1994/95:U629 av Berit Löfstedt m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om deltagande i valförberedelser och

valövervakning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om deltagande i olika förhandlingsgrupper,

bl.a. för MR-frågor,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om insatser för att bidra till en lösning av

bosättningsfrågorna,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om insatser för att bidra till en lösning av

vattenfrågorna,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att palestinier i exil får

återvända till Palestina,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om efterföljd av FN:s

säkerhetsrådsresolutioner.

Utskottet

Inledning

Under en följd av år har riksdagen haft anledning att behandla

den israelisk-arabiska konflikten i Mellanöstern. Utskottets

senaste behandling i detta ämne återfinns i betänkandet

1993/94:UU2 som inleds med en historisk återblick och följs av

en redogörelse för läget i fredsprocessen fram till oktober

1993.

I detta betänkande lämnas en kortfattad redogörelse för

utvecklingen i fredsförhandlingarna sedan framstegen i den s.k.

Mellanösternkonferensen i Madrid, den 30 oktober 1991. Utskottet

behandlar i samband därmed två motioner, U612 (mp) och U629 (s),

från den allmänna motionstiden 1995 angående Sveriges deltagande

i fredsprocessen i Mellanöstern och fortsatta arbete till stöd

för denna process.

I båda motionerna framhålls ett antal områden där Sverige bör

göra ytterligare insatser. Sverige bör t.ex. erbjuda sig att stå

värd för arbetsgruppen om ekonomisk utveckling eller för den

grupp som behandlar respekten för och skyddet av de mänskliga

rättigheterna (U629 (s) yrkande 5). Sverige bör vidare verka för

att demokratiska val i de självstyrande områdena äger rum så

snart som möjligt (U612 (mp) yrkande 2). Sverige bör kunna göra

en betydelsefull insats i de allmänna valen på Västbanken och i

Gaza (U629 (s) yrkande 1). Regeringen bör verka för att alla

PLO-kontor och vissa palestinska organisationers kontor får

verka i Jerusalem (U612 (mp) yrkande 5). Alla palestinska fångar

i Israel bör släppas (U612 (mp) yrkande 6). Sverige bör också

verka för att "Palestina" får ett fullvärdigt medlemskap i FN

(U612 (mp) yrkande 9) samt för att Jerusalem öppnas för alla

palestinier i Gaza och på Västbanken (U612 (mp) yrkande 4). I

motion U629 (s) yrkande 8 anförs att palestinier i exil bör få

återvända till Palestina.

I motionerna framhålls vidare vikten av att bidra till en

lösning av problemet med de israeliska bosättningarna (U612 (mp)

yrkande 3 och U629 (s) yrkande 6). I motion U612 (mp) och U629

(s) yrkande 7 omtalas också vikten av att bidra till en lösning

av frågan om vattenförsörjningen i området, respektive vikten av

att FN:s säkerhetsrådsresolutioner om konflikten i Mellanöstern

efterlevs (U629 (s) yrkande 9).

Madridkonferensen om fred i Mellanöstern innebar att Israel

och dess närmaste arabiska grannstater Syrien, Libanon och

Jordanien för första gången samtalade med varandra om fred.

Samtidigt inleddes en dialog mellan israeler och palestinier.

Förhandlingar har därefter förts i en bilateral och en

multilateral del. Syftet med de bilaterala förhandlingarna är

att uppnå en varaktig fred mellan parterna. Dessa samtal berör

dels Israel och de arabiska grannstaterna Syrien och Libanon,

dels samlevnaden mellan israeler och palestinier.

De multilaterala samtalen syftar till att konsolidera en

varaktig fred genom ett ge den ett konkret innehåll.

Förhandlingarna förs i fem olika ämnesinriktade arbetsgrupper

som behandlar frågor av regional betydelse: 1) säkerhets- och

rustningskontroll, 2) ekonomiskt samarbete, 3) flyktingfrågor,

4) miljöfrågor och 5) vattenresurser. Sverige deltar i samtliga

arbetsgrupper. Inom arbetsgruppen för flyktingfrågor har Sverige

sedan oktober 1993 ansvar för samordningen av frågor som gäller

barnens välfärd i Mellanöstern.

Den israeliska regeringens beslut i december 1992 att till

Libanon deportera drygt 400 palestinier, anklagade för samröre

med organisationen Hamas, innebar en kris i fredssamtalen.

Samtalen kunde dock återupptas i april 1993.

Fredsprocessen genomgick en snabb och oväntad utveckling under

hösten 1993. Det ömsesidiga erkännandet mellan Israel och PLO

och principdeklarationen om interimistiskt självstyre den 13

september 1993 innebar ett historiskt genombrott i

fredsprocessen. Överenskommelsen mellan Israel och PLO innebar

framtida självstyre i första hand i Gaza och i Jeriko. Dagen

efter, den 14 september 1993, nåddes också en överenskommelse

mellan Israel och Jordanien om en dagordning för de fortsatta

fredsförhandlingarna mellan de båda staterna. Den följdes upp av

den s.k. Washingtondeklarationen den 25 juli 1994, undertecknad

av premiärminister Rabin och kung Hussein. Själva fredsavtalet

undertecknades den 26 oktober 1994 vid den israelisk-jordanska

gränsen, nära Eilat och Aqaba. I förhandlingarna mellan Israel

och Syrien om tillbakadragande från Golanhöjderna och en

normalisering mellan staterna har emellertid ännu inte något

genombrott ägt rum.

Ett avtal om palestinskt självstyre i staden Jeriko och i Gaza

undertecknades av Israel och PLO i Kairo den 4 maj 1994. Avtalet

är ytterligare ett steg mot fred och en varaktig lösning av den

israelisk-palestinska konflikten. Självstyret innebär bl.a. att

den palestinska myndigheten ("Palestinian Authority") har

övertagit ansvaret för inre säkerhet och ordning i Jeriko och i

Gaza med undantag för de judiska bosättningarna och israeliska

medborgare som Israel ansvarar för. Ansvaret för den externa

säkerheten åligger Israel. Det palestinska självstyret började

ta form i september 1994 och har successivt kommit att gälla

flera samhällssektorer. Israel accepterade i mitten av februari

1995 att palestinierna i de självstyrande områdena Gaza och

Jeriko skall få välja ordförande i det palestinska rådet i

direkta val. I ett möte mellan Israel och PLO den 9 mars 1995

har parterna beslutat att ett avtal om utökat palestinskt

självstyre skall ha uppnåtts senast den 1 juli. Detta får ses

som ett tecken på framsteg i de israelisk-palestinska

fredssamtalen som går långsamt.

Antalet israeliska dödsoffer i terrorattacker har ökat efter

det historiska genombrottet i Washington hösten 1993 jämfört med

samma period tiden före principdeklarationen. Palestinier

drabbades också hårt av terrordåd under 1994, bl.a. vid

Hebronmassakern den 28 februari 1994, då 29 bedjande palestinier

dödades. De terrordåd som drabbat civila urskillningslöst är ett

mycket allvarligt tecken på att extremistiska krafter söker

sabotera den pågående fredsprocessen.

Överväganden

Den israelisk-arabiska konflikten i Mellanöstern har stått på

FN:s dagordning sedan år 1947. Ett flertal fredsplaner har lagts

fram, och förhandlingar mellan de olika parterna har ägt rum i

omgångar. Bl.a. inleddes förhandlingar i december 1973 mellan

Egypten, Israel och Jordanien. År 1979 ingicks fredsavtalet

mellan Israel och Egypten baserat på den s.k. Camp David-

överenskommelsen av år 1978. Denna innehöll två

principdeklarationer: i den ena aviserades fredsavtalet mellan

Israel och Egypten; den andra deklarationen förutskickade

införande av "autonomi" och tillbakadragande av Israels militära

administration på Västbanken och i Gaza. En följd av

fredsavtalet blev att Israel drog sig tillbaka från Sinaihalvön,

som erövrats i sexdagarskriget år 1967, och att diplomatiska

förbindelser upprättades mellan Egypten och Israel år 1980. Den

andra delen av fredsavtalet genomfördes emellertid inte.

Fredsavtalet mellan Egypten och Israel var likväl ett första och

viktigt steg mot en varaktig fred.

Fredsförhandlingarna som intensifierades år 1993 innebar ett

avgörande steg i riktning mot fred i regionen. Det ömsesidiga

erkännandet mellan Israel och PLO, principdeklarationen om

palestinskt självstyre och fredsavtalet mellan Israel och

Jordanien illustrerar att det finns en stark vilja till fred.

Enligt svensk uppfattning måste målet vara att uppnå en rättvis,

varaktig och allomfattande fred mellan Israel och dess grannar,

inkl. det palestinska folket. Det förutsätter Israels rätt till

fortsatt existens inom säkra och erkända gränser och

självbestämmande för palestinierna.

Fredsprocessen utsätts hela tiden för påfrestningar.

Principdeklarationens kraftigt försenade tidtabell, terrordåd

och den israeliska bosättningspolitiken är oroväckande inslag

som kan minska förtroendet för processen bland såväl palestinier

som israeler. Antalet dödsoffer har varit störst på den

palestinska sidan men som framgått tidigare i betänkandet har

antalet israeliska dödsoffer i terrorattacker ökat sedan hösten

1993. Detta bidrar till minskat stöd för fredsprocessen hos det

israeliska folket och till ökade krav på säkerhet. Terrordåden

har också resulterat i avspärrningar av de palestinska områdena

och Jerusalem. Avspärrningarna av de palestinska områdena

innebär stora påfrestningar på den palestinska befolkningens

redan hårt utsatta ekonomi och levnadsvillkor. Det är av största

betydelse för processen att människor i gemen i sin egen vardag

kan se att freden leder till förbättrade levnadsvillkor för dem.

Den sociala misär som framför allt råder i Gaza i kombination

med svikna förhoppningar leder till otålighet som i sin tur kan

komma till uttryck i extremistiskt våld. Det är därför angeläget

med skyndsamma och konkreta insatser för att förbättra

palestinska levnadsförhållanden. Enligt utskottets uppfattning

kan den nu uppkomna situationen äventyra fredsprocessen och

kanske t.o.m. omintetgöra uppnådda resultat. Det är därför

angeläget att de israeliska och palestinska ledarna bl.a. söker

lösa frågan som rör de palestinska valen, vilka enligt

principöverenskommelsen skulle ha hållits senast i juli 1994,

samt frågan om israeliskt trupptillbakadragande från städer och

byar på Västbanken.

Med tillfredsställelse noterar utskottet i detta sammanhang

att en särskild Mellanösternarbetsgrupp inrättats i

Utrikesdepartementet för att öka effektiviteten vad avser

samordning av såväl bilaterala som multilaterala insatser i

Mellanöstern.

EU:s Medelhavspolitik öppnar en ny möjlighet för svenska

insatser i regionen. Medelhavspolitiken syftar till att säkra

stabilitet och utveckling i Europa och Medelhavsområdet. Målet

med det ekonomiska samarbetet är i första hand inrättandet av

ett frihandelsområde omfattande Europa och Medelhavsländerna.

Förutom frihandel rymmer det ekonomiska samarbetet frågor som

EU-bistånd för modernisering av Medelhavsländernas ekonomier,

bekämpandet av terrorism, organiserad brottslighet,

narkotikasmuggling m.m. Utskottet välkomnar därför regeringens

aktiva engagemang i arbetet på en gemensam politik för

Medelhavsregionen.

Utskottet konstaterar att Sverige sedan lång tid aktivt

engagerat sig i de internationella strävandena att finna en

fredlig lösning på den israelisk-arabiska konflikten i

Mellanöstern. Ett av flera tecken på Sveriges engagemang i

fredsprocessen är att Sverige aktivt deltar i alla fem

multilaterala arbetsgrupperna i Madridprocessen. I

flyktingarbetsgruppen har Sverige, som nämnts ovan,

samordningsansvaret för palestinska barns och ungdomars välfärd

i Mellanöstern. Utskottet noterar i detta sammanhang att det

inom Utrikesdepartementet hösten 1994 utsågs en samordnare för

arbete med palestinska flyktingbarn. Syftet med en sådan

samordning är enligt vad utskottet erfarit att Sverige skall

söka bidra med såväl idéer och uppslag som konkreta

biståndsinsatser. Enligt vad utskottet inhämtat kommer en

internationell konferens kring frågor om flyktingbarnens välfärd

att hållas i Gaza i april 1995.

Utskottet ser positivt på att regeringen för närvarande

förbereder svenska initiativ i den multilaterala arbetsgruppen

för ekonomiskt samarbete och i den för rustningskontroll och

säkerhet. Utskottet vill i detta sammanhang även understryka

vikten av konkreta insatser som kan bidra till att förbättra

vattenförsörjningen i regionen. Utskottet förutsätter att

regeringen på lämpligt sätt verkar i denna riktning, bl.a. inom

ramen för arbetsgruppen för vattenresurser.

Med det anförda anser utskottet motion U629 (s) yrkande 7

besvarad.

Utskottet anser det angeläget att Sverige verkar för att

multilaterala biståndsinsatser påskyndas. Utskottet noterar i

detta sammanhang att Förenta nationerna föreslagit den förre

socialdemokratiske utrikesministern att leda ett projekt för att

skapa sysselsättning i Gaza. Utskottet har erfarit att

regeringen beslutat att avdela motsvarande 10 miljoner dollar

för FN-insatser avseende sysselsättningsinsatser i Gaza.

Sverige och många andra länder har understrukit betydelsen av

skyndsamma och konkreta insatser för att förbättra

palestiniernas levnadsvillkor. Alla parter har här ett ansvar

för att ge stadga och stöd till fredsansträngningarna. Utskottet

noterar i detta sammanhang att det svenska biståndet till det

palestinska folket under innevarande budgetår uppgår till

närmare 300 miljoner kronor. Utskottet har i betänkandet

1994/95:UU15 framhållit att bistånd till och genom palestinska

enskilda organisationer utgör en mycket viktig del av stödet

till fredsprocessen. Utskottet vidhåller denna uppfattning.

Utskottet noterade i nämnda betänkande att

mottagningskapaciteten för närvarande är begränsad. Det är bl.a.

av detta skäl betydelsefullt med ekonomiskt och annat stöd för

att bygga upp palestinska demokratiska institutioner och

samhällsstrukturer för självstyre. I detta sammanhang får

utskottet understryka vikten av att de palestinska kvinnorna

görs delaktiga i denna process. Utskottet konstaterar att ett

antal kvinnoinriktade projekt inom ramen för bilateralt

besöksutbyte erhållit svenskt stöd under de gångna åren.

Utskottet förutsätter att regeringen på lämpligt sätt fortsätter

att verka för att kvinnorna får möjlighet att delta och påverka

utvecklingen i de självstyrande områdena.

Allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna drabbar

såväl palestinier som israeler. Utskottet framhöll senast i

betänkandet 1993/94:UU2 att respekten för och skyddet av de

mänskliga rättigheterna är ett centralt element i en framtida

fredsordning. Utskottet vidhåller denna uppfattning. I motion

U629 (s) yrkande 5 anförs att Sverige bör erbjuda sig att stå

som värd för arbetsgruppen om mänskliga rättigheter. Någon sådan

arbetsgrupp finns dock inte. Utskottet noterar emellertid att

Sverige förklarat sig berett att vara värd för en mulilateral

arbetsgrupp för mänskliga rättigheter om parterna skulle besluta

att upprätta en sådan. En förutsättning för att arbetsgruppen

skall komma till stånd inom ramen för Madridprocessen är

givetvis att de inblandade parterna själva är överens om detta;

så har hittills inte varit fallet.

Med det anförda får motionerna U612 (mp) yrkande 1 och U629

(s) yrkande 5 anses besvarade.

Ett viktigt mål i det bilaterala svenska biståndet är att

främja respekten för de mänskliga rättigheterna och att verka

för en demokratisk samhällsutveckling. Inom detta område bedrivs

ett omfattande samarbete med palestinska enskilda

organisationer, bl.a. den palestinska oberoende kommissionen för

de medborgerliga rättigheterna (Palestinian Independent

Commission on Citizen's Rights, PICCR), som grundats och drivs

av dr. Hanan Ashrawi. Kommissionen strävar efter att spela en

central roll i det palestinska självstyret beträffande respekten

för de medborgerliga fri- och rättigheterna och har som uppgift

att utveckla det palestinska samhället i riktning mot en

rättsstat. Läget avseende de mänskliga rättigheterna i de

ockuperade områdena har genom åren uppmärksammats av Sverige i

bl.a. FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna. Sverige

har aktivt medverkat till de resolutioner som kommissionen

antagit och i vilka bl.a. krävts att Israel upphör med

bosättningarna på de ockuperade områdena och i övrigt

respekterar de internationella konventionerna på området för de

mänskliga rättigheterna. FN kommer i framtiden att få en ökad

roll i övervakningen av att de mänskliga rättigheterna

respekteras i de ockuperade områdena genom att en särskild

rapportör har tillsatts av FN:s kommission för de mänskliga

rättigheterna.

I samband med att Kairoavtalet undertecknades i maj 1994

inledde Israel en frigivning av palestinska politiska fångar.

Endast en begränsad del av de ca 8 000--9 000 återstående

palestinska fångarna har dock hittills släppts av de israeliska

myndigheterna. Utskottet utgår från att Sverige på lämpligt sätt

söker få parterna att påskynda denna process.

Utskottet konstaterar att palestinska myndigheter genom

Kairoavtalet fått viss jurisdiktion över den palestinska

befolkningen i de självstyrande områdena. Ett utökat självstyre

bör förhoppningsvis få till följd att läget för de mänskliga

rättigheterna förbättras. Samtidigt aktualiserar det palestinska

självstyret nya problem när det gäller respekten för de

mänskliga rättigheterna. Organisationen Human Rights

Watch/Middle East Watch har nyligen i en rapport kritiserat det

palestinska självstyrets bristande respekt för de mänskliga

rättigheterna i Gaza och Jeriko. Samtidigt understryks i

rapporten vikten av att Israel, som ockuperat områdena sedan

1967, har ett ansvar för att verka för att läget förbättras. I

rapporten sägs vidare att det internationella samfundet har ett

ansvar för att de mänskliga rättigheterna i dessa områden inte

försummas. En ökad respekt för de mänskliga rättigheterna utgör

en central grund för att skapa förutsättningar för en bestående

fred i regionen.

Omsorgen om och försvaret av de mänskliga rättigheterna är ett

centralt element i svensk utrikespolitik. Utskottet utgår därför

från att regeringen på lämpligt sätt fortsätter att verka för

att de mänskliga rättigheterna respekteras i såväl Israel som de

av Israel ockuperade områdena. Däri ingår också de självstyrande

områdena Gaza och Jeriko.

Så snart som möjligt bör fria och demokratiska val hållas på

Västbanken och i Gaza. Denna uppmaning har Sverige riktat till

både israeler och palestinier. Valövervakning och annat stöd i

valprocessen kan bli aktuellt i samband med genomförandet av

valen. Enligt vad utskottet erfarit kommer ett sådant stöd

sannolikt att lämnas inom ramen för EU-samarbetet.

Därmed anser utskottet motionerna U612 (mp) yrkandena 2 och 6

samt U629 (s) yrkande 1 besvarade.

Sverige vidhåller sitt stöd för FN:s säkerhetsråds

resolutioner 242 (1967) och 338 (1973). En fredsuppgörelse måste

innebära att Israel efter förhandlingar drar sig tillbaka från

år 1967 ockuperade områden, samtidigt som Israels grannar måste

erkänna den israeliska statens rätt att leva i fred inom säkra

och erkända gränser.

I FN:s generalförsamlingsresolution nr 194 (III) från år 1948

sägs att flyktingar som önskar återvända skall tillåtas göra det

och att kompensation skall ges till dem som väljer att inte

återvända. I en årligen återkommande resolution i

generalförsamlingen bekräftar dessutom församlingen att alla som

flytt från de områden som Israel ockuperat sedan år 1967 har

rätt att återvända dit. Denna fråga hänger nära samman med den

israeliska bosättningspolitiken på de palestinska områdena och

utgör en allvarlig stötesten i fredsprocessen. Utskottet

konstaterar att Sverige i olika sammanhang med eftertryck

framhållit att bosättningspolitiken strider mot folkrätten och

att den utgör ett hinder för fredsprocessen. Denna linje har för

övrigt brett internationellt stöd. Särskilt oroande är

utvecklingen i Jerusalem, där den israeliska politiken riskerar

att föregripa de förhandlingar om slutlig status som enligt

principöverenskommelsen mellan Israel och PLO skall inledas i

maj 1996.

Frågan om Jerusalems ställning måste enligt svensk uppfattning

inkluderas i en allomfattande fredsuppgörelse. Jerusalem är

enligt internationell rätt s.k. corpus separatum

(Generalförsamlingsresolution 181 (III) från år 1947). Staden

står enligt detta synsätt i formell bemärkelse under speciell

internationell överhöghet, fram till dess att ett globalt

förankrat fredsfördrag sluts rörande Jerusalems status. Det är

enligt svensk uppfattning naturligt att Jerusalem förblir en

stad som står öppen för såväl muslimer som judar och kristna.

Avspärrningen av de palestinska områdena från Israel och

Jerusalem utgör ett hinder för fredsprocessen. Detta medför

stort mänskligt lidande och betydande inkomstbortfall i det

palestinska samhället. Sverige har liksom övriga EU-stater

protesterat mot att de muslimska och kristna heliga platserna i

Jerusalem tidvis stängs för den palestinska befolkningen i Gaza

och på Västbanken. Enligt svensk uppfattning riskerar åtgärder

som försvårar eller hindrar palestinska politiska eller

ekonomiska aktiviteter i östra Jerusalem att på ett negativt

sätt föregripa utgången av fredsförhandlingarna. Denna syn har

Sverige vid upprepade tillfällen officiellt framfört till

Israels regering, senast i samband med biståndsministerns besök

i Israel i januari 1995.

Med det anförda får motionerna U612 (mp) yrkandena 3--5 och

U629 (s) yrkandena 6, 8 och 9 anses besvarade.

Vad gäller frågan om representation i Förenta nationerna som

förs fram i motion U612 (mp) yrkande 9 konstaterar utskottet att

den palestinska paraplyorganisationen PLO (Palestine Liberation

Organization) i dag har status som observatör i

världsorganisationen. Frågan om medlemskap i FN och rätt till

deltagande i möten och konferenser behandlas av Sverige enligt

universalitetsprincipen, vilken innebär att alla suveräna stater

har rätt till medlemskap i FN och i dess underorgan. Först när

en palestinsk stat har bildats kan en ansökan om medlemskap

prövas av FN.

Utskottet noterar i detta sammanhang att PLO-kontoret i

Stockholm i januari 1995 omvandlades till Palestinska

generaldelegationen i Stockholm.

Utskottet avstyrker därmed motion U612 (mp) yrkande 9.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande vattenförsörjningen

att riksdagen förklarar motion 1994/95:U629 yrkande 7 besvarad

med vad utskottet anfört,

2. beträffande Sveriges engagemang i fredsprocessen

att riksdagen förklarar motionerna 1994/95:U612 yrkande 1,

samt 1994/95:U629 yrkande 5 besvarade med vad utskottet anfört,

3. beträffande demokratiska val

att riksdagen förklarar motionerna 1994/95:U612 yrkandena 2

och 6 samt 1994/95:U629 yrkande 1 besvarade med vad utskottet

anfört,

4. beträffande bosättningarna och Jerusalem

att riksdagen förklarar motionerna 1994/95:U612 yrkandena 3--5

och 1994/95:U629 yrkande 6 besvarade med vad utskottet anfört,

5. beträffande flyktingfrågan

att riksdagen förklarar motion 1994/95:U629 yrkande 8 besvarad

med vad utskottet anfört,

6. beträffande FN:s säkerhetsrådsresolutioner

att riksdagen förklarar motion 1994/95:U629 yrkande 9 besvarad

med vad utskottet anfört,

7. beträffande medlemskap i FN

att riksdagen avslår motion 1994/95:U612 yrkande 9.

Stockholm den 4 april 1995

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran

Lennmarker (m), Nils T Svensson (s), Kristina Svensson (s),

Berndt Ekholm (s), Inger Koch (m), Anneli Hulthén (s), Lena

Klevenås (s), Bertil Persson (m), Eva Zetterberg (v), Arne

Mellqvist (s), Lars Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson (mp),

Ingrid Näslund (kds), Elisebeht Markström (s), Håkan Holmberg

(fp) och Ingbritt Irhammar (c).