Bet. 1994/95:UU3

Utrikesutskottets betänkande

1994/95:UU03

Nordiskt samarbete

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1994/95

UU3

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas Nordiska rådets svenska

delegations berättelse (Redog. 1994/95:NR1) angående rådets

verksamhet sedan den 42:a sessionen i mars 1993. Berättelsen

redogör särskilt för rådets 43:e session i Mariehamn den 8--10

november 1993 samt för den 44:e sessionen i Stockholm den 7--10

mars 1994. Inga motioner har väckts med anledning av

berättelsen.

Betänkandet behandlar även ett antal motioner som väckts under

allmänna motionstiden 1993/94.

Motionerna

1993/94:U604 av Charlotte Branting (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om avskaffande av visumtvånget till de baltiska

staterna.

1993/94:U701 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en gemensam tid i de nordiska länderna.

1993/94:U702 av Hugo Bergdahl och Britta Bjelle (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om det angelägna i att Sverige driver på

förhandlingarna med Ryssland för att få till stånd en minskning

av utsläppen från den starkt förorenande industrin på

Kolahalvön.

1993/94:U703 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om vikten av att Sverige inom ramen för det nordiska samarbetet

aktivt verkar för att åtgärder vidtas beträffande

kärnkraftssäkerheten på Kolahalvön.

1993/94:U704 av Berit Oscarsson och Anita Johansson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inrättandet av en kulturfond för Sverige

och Island.

1993/94:U705 av Hans Nyhage och Lars Björkman (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ett fortsatt nordiskt lagstiftningssamarbete

i syfte att upprätthålla den nordiska rättslikheten.

1993/94:U706 av Bengt Hurtig och Lars Werner (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ömsesidighet i handeln med Ryssland i

Barentsregionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om plan för utveckling av kommunikationerna i

Barentsregionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stimulans av samiskt samarbete i

Barentsregionen.

1993/94:U707 av Birgitta Dahl (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att i nordiskt samarbete medverka till genomförande av åtgärder

för förbättrad kärnsäkerhet samt effektiv och miljöriktig

energiförsörjning i Nordens närområden.

1993/94:U708 av Magnus Persson (s) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär en översyn av det gränsregionala/lokala

samarbetet med målsättning att få till stånd en avreglering av

en rad centrala beslut som nu tas i Stockholm och Oslo.

1993/94:U709 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om medverkan till ett utvidgat Nordkalottsamarbete i ett

europeiskt perspektiv.

Berättelsen

Av berättelsen framgår bl.a. följande:

Genom de förändringar som beslutades vid Nordiska rådets

session i mars 1993 och vilka har genomförts under det år som

omfattas av berättelsen, har rådet fått ökade befogenheter på

budgetområdet. Detta innebär att ministerrådet skall följa de

ändrade prioriteringar som, inom en given finansiell ram,

föreslås av Nordiska rådet. Ministerrådet kan endast avvika från

rådets rekommendationer angående budgeten om särskilda skäl

föreligger och är då skyldigt att till rådet redovisa

anledningen till en sådan avvikelse. I berättelsen anförs att

den införda ordningen är ett viktigt steg mot den fulla

budgetkompentens som parlamentarikerna sedan länge krävt i

rådet.

Som även framgått av tidigare berättelser (bl.a. redog.

1993/94:NR1, utskottets bet. 1993/94:UU6) har statsministrarna

på senare år tagit på sig ett större ansvar för det nordiska

samarbetet på regeringssidan. Ordförandelandet anger inför det

kommande året önskvärda prioriteringar och agerar pådrivande för

att följa upp besluten i ministerrådet. En motsvarande ordning

har även införts i Nordiska rådet. Enligt berättelsen uppnås

därmed starkare resultatorientering, klarare prioriteringar och

bättre samordning med ministerrådets arbete. Nordiska rådet har

härvidlag en dubbel uppgift: dels att arbeta med konkreta frågor

som i vid bemärkelse gäller medborgarnas vardag i Norden, dels

att behandla övergripande frågor i det nordiska samarbetet med

regioner utanför Norden, särskilt i Europa.

I berättelsen konstateras att det finns en enhällig

uppfattning mellan regeringar och parlamentariker om Nordiska

rådets roll och om det nordiska samarbetets fortsatta betydelse

i ett alltmera integrerat Europa. Samtidigt uttrycker dock

Nordiska rådets svenska delegation oro för att regeringarna

kommer att utveckla ett informellt samarbete i Europafrågor som

riskerar att reducera parlamentarikernas möjligheter till insyn

och inflytande. En sådan utveckling, anförs det i berättelsen,

vore mycket betänklig såväl i Norden som i det integrerade

Europa, där det demokratiska underskottet är en beklaglig

realitet.

En av juridiska utskottets viktigaste uppgifter under

verksamhetsperioden har varit att följa det internationella

samarbetet, särskilt inom EU, och om möjligt samordna sina

initiativ med detta arbete. Utskottet har vidare deltagit i

förberedelserna inför den nordiska jämställdhetskonferensen

Nordiskt Forum, som ägde rum i Åbo den 1--6 augusti 1994, samt

har ägnat uppmärksamhet åt bl.a. frågan om visering för baltiska

medborgare i Norden.

Kulturutskottets arbete har dominerats av frågan om det

framtida nordiska kultursamarbetet. Som framgår av berättelsen

har i 1994 års budget resurser avsatts till en väsentlig

nysatsning på kultur, utbildning och forskning. Enligt

statsministrarnas uttalade målsättning skall dessa områden i

1996 års budget erhålla 50 % av den totala nordiska budgeten.

Utskottets arbetsprogram tar upp initiativ på bl.a. barn- och

ungdomsområdet samt mediaområdet.

Socialutskottet har under verksamhetsåret särskilt ägnat

uppmärksamhet åt medborgar- och trygghetsfrågorna och bl.a.

understrukit behovet av att de nordiska ländernas intressen på

den sociala trygghetens område tillvaratas också i det

europeiska integrationsarbetet. Utskottet har även förordat en

vidareutveckling av den nordiska medborgarpolitiken i vid

bemärkelse samt i detta sammanhang pekat på betydelsen av en

sådan politik i enlighet med de nordiska ländernas intressen i

förhållande till EES och EU.

Ekonomiska utskottets största arbetsuppgift har under året

varit sysselsättningsfrågorna och behandlingen av förslag om

åtgärder för ökad tillväxt och fler arbetstillfällen. Kontakter

med representanter för Baltiska församlingen har under året

följts upp genom bl.a. arbetsbesök i Riga.

Miljöutskottet har under perioden sökt verka för

tillkomsten av bindande internationella avtal om kontroll av all

civil och militär kärnteknisk verksamhet samt uttalat stöd för

en effektiv och miljöriktig energiförsörjning i Östersjö- och

Nordkalottområdena. Utskottet har vidare uppmärksammat

hanteringen av miljöfarligt avfall i ett internationellt

perspektiv och bl.a. påpekat behovet av att utarbeta realistiska

alternativ till befintliga miljöfarliga anläggningar. Utskottet

har därtill efterlyst förslag till konkretiseringar av den

nordiska miljöstrategins målsättningar, särskilt i fråga om

skyddsåtgärder för miljön på Arktis och avseende finansieringen

av miljöåtgärder kring Östersjön.

Budgetutskottets arbete har präglats av Nordiska rådets

utökade befogenheter att inom ramen för budgeten göra

omfördelningar. Som en följd av den nya ordningen har utskottet

bl.a. ägnat stor tid åt budgetprocedurfrågor och åt

koordineringen av partigruppernas och fackutskottens synpunkter.

Nordiska rådets svenska delegations berättelse innehåller,

förutom sammanfattningar av höst- och vårsessionernas

redogörelser och debatter, även en redovisning av de

rekommendationer, yttranden och interna beslut som antagits av

utskotten, jämte en förteckning över Nordiska rådets litteratur-

och musikpris.

Utskottet

Bakgrund

Utskottet har i tidigare betänkanden konstaterat (senast i

1993/94:UU6 om det nordiska samarbetet) att den ekonomiska och

politiska integrationen i Europa får betydelsefulla effekter för

Norden och det nordiska samarbetet. Tre nordiska stater --

Sverige, Finland och Norge -- söker medlemskap i EU. Danmark är

medlem i EU, tidigare EG, sedan 1973. EES-avtalet, som trädde i

kraft den 1 januari 1994, har bidragit till att förverkliga

ambitionen om en nordisk hemmamarknad. Den nya europeiska

öppenheten och strävan till integration innebär en utmaning för

det nordiska samarbetet. Ett intensivt arbete har igångsatts i

syfte att finna former för ett vitaliserat och stärkt nordiskt

samarbete inom en vidare europeisk ram.

Under 1992 presenterades det arbete som de fem nordiska

staternas statsministrar hade beställt av sina personliga

representanter. Som redovisas i den svenska delegationens

berättelse genomförs nu, på grundval av framlagda rapporter och

de överväganden som gjorts inom Nordiska rådet, ministerrådet

och utskottsorganisationen, ett angeläget förnyelsearbete. Under

den period då Sverige varit ordförande i Nordiska ministerrådet,

dvs. 1 mars 1993--6 mars 1994, har bl.a. samrådet i

EES/EU-processen, möjligheten till samordning av de nationella

insatserna i Baltikum, kärnkraftssäkerheten i närområdet,

utbildning och minoritetsfrågor prioriterats.

Miljöfrågor, inkl. kärnkraftssäkerhet

Sammanfattning av motionerna

I motion U707 (s) om kärnkraftssäkerhet m.m. i Nordens

närområden anförs att en aktiv verksamhet pågår inom ramen för

det nordiska samarbetet för att komma till rätta med de enorma

kärnsäkerhets- och energiförsörjningsproblemen i våra

närområden. Flera medlemsförslag, som refereras utförligt i

motionen, har föranlett Nordiska rådet att till Nordiska

ministerrådet och till de nordiska ländernas regeringar

rekommendera ett antal olika initiativ och åtgärder på området.

I motionen påpekas att det nordiska samarbetet grundar sig på

och utgör summan av de enskilda ländernas politiska vilja och

stöd. Sveriges regering bör därför aktivt bidra till

genomförandet av de i motionen beskrivna rådsrekommendationerna

syftande till förbättrad kärnsäkerhet samt effektiv och

miljöriktig energiförsörjning i Nordens närområden. I motionen

hemställs att riksdagen som sin mening skall ge regeringen detta

till känna.

Motion U703 (fp) fokuserar särskilt på kärnkraftssäkerheten

och energiförsörjningsproblemen på Kolahalvön. Motionären begär

att Sverige inom ramen för det nordiska samarbetet aktivt skall

verka för att åtgärder vidtas för att förbättra situationen

avseende dessa problem på Kolahalvön.

Motion U702 (fp) tar upp frågan om miljöföroreningarna

generellt på Kolahalvön. I motionen yrkas att Sverige skall vara

drivande i förhandlingarna med Ryssland för att få till stånd en

minskning av utsläppen från industrin i regionen.

Utskottets överväganden

Utskottet har i tidigare betänkanden om det nordiska

samarbetet och i betänkanden om internationella miljöfrågor

framhållit vikten av att arbetet med förbättringar av Nordens

och Östersjöns miljö drivs vidare och samordnas. En lång rad

åtgärder har hittills vidtagits på detta område, bl.a. inom

ramen för det svenska samarbetet med länderna i Central- och

Östeuropa, främst Baltikum. I regeringens skrivelse 1993/94:252

ges en redovisning av det statliga finansiella stöd och övrigt

bistånd på miljöområdet som lämnats till länderna i Central- och

Östeuropa budgetåren 1990/91--1993/94.

Inom det nordiska samarbetet intar miljöfrågorna en

framträdande plats, vilket också framgår av den svenska

delegationens berättelse. Till grund för det nordiska

miljösamarbetet under åren 1994--95 ligger den s.k. nordiska

miljöstrategin. Strategin innehåller förslag till åtgärder som

bör prioriteras i Norden och närområdena med en bärkraftig

utveckling som målsättning. Strategin innehåller vidare insatser

som skall ge Norden internationellt genomslag för sin

miljöpolitik, speciellt i förhållande till EU.

Ytterligare diskussion om strategin som grund för ett

fördjupat nordiskt miljösamarbete samt om finansieringen av de

fortsatta nordiska insatserna för att motverka miljöproblemen,

inklusive kärnsäkerhet och strålskydd i Östersjö- och

Barentsregionen, har ägt rum vid möten mellan de nordiska

miljöministrarna och finansministrarna.

Utskottet konstaterar att ett enormt finansieringsbehov finns

för miljöförbättringar i Nordens närområden. De nordiska

länderna ger, både tillsammans och var för sig, ekonomiskt

bistånd till miljöfrämjande åtgärder i Östeuropa. Vidare verkar

sedan några år det samnordiska miljöfinansieringsbolaget, NEFCO,

vars uppgift är att i Nordens närområden underlätta

genomförandet av miljöprospekt som bygger på samarbete på

företagsnivå och som ger positiva miljöeffekter inom Norden.

Samarbetet grundas oftast på samriskföretag, s.k. joint

ventures.

I och med att projekt med nordisk miljöeffekt prioriteras

ligger tyngdpunkten för NEFCO:s verksamhet på vatten och

luftvård, dvs. projekt som leder till minskade utsläpp i

tillrinningsområdet för Östersjön och Barents hav eller

minskning av gränsöverskridande luftföroreningar. Inom ramen för

de nordiska miljöministrarnas initiativ avseende miljöinsatser i

Barentsregionen har NEFCO fått i uppdrag att göra en

kartläggning av konkreta miljöprojekt som skulle lämpa sig för

nordiska insatser. Detta arbete har inletts och förväntas kunna

genomföras under 1994--95. Inom ramen för åtgärdsprogrammet för

Östersjön planerar NEFCO att tillsammans med nordiska kommunala

vattenbolag gå in som delägare i vattenbolag i bl.a. Kaunas,

Riga och Liepaja för investeringar i vattenrening. Sverige har

utfäst bidrag till NEFCO om sammanlagt 14,8 miljoner ecu över

sexårsperioden 1990/91--1995/96, eller ca 23 miljoner kronor per

år.

På kärnsäkerhets- och strålskyddsområdet inleddes ett

samarbete med de baltiska länderna och Ryssland budgetåret

1991/92. Kärnsäkerhetsinsatserna har koncentrerats till

samarbete med säkerhetsmyndigheter och till kortsiktiga

säkerhetshöjande åtgärder vid reaktorer i Sveriges närhet, med

tyngdpunkt lagd på myndigheterna i Litauen och kärnkraftverket i

Ignalina. Strålskyddssamarbetet har främst koncentrerats till

att stärka myndighetssamarbetet, att bygga upp radiologisk

mätkompentens, att bygga upp en beredskap för radiologiska

olyckor och till hantering och förvaring av radiologiskt avfall.

Kärnsäkerhets- och strålskyddssamarbetet samordnas såväl på

nordisk bas som inom ramen för Internationella atomenergiorganet

(IAEA) som inom G-24, vilket består av de 24 OECD-länderna samt

EU:s Östeuropaprogram inom området. Sverige bidrar också till

den multilaterala kärnsäkerhetsfond som upprättats inom ramen

för Europeiska utvecklingsbankens (EBRD) verksamhet.

Som framgår av motion U702 (fp) förorsakar utsläppen av svavel

och tungmetaller från de stora industrianläggningarna på

Kolahalvön allvarliga luftföroreningar i de nordligaste delarna

av Fennoskandien. Nickelsmältverken i Murmanskområdet släpper ut

över 500 000 ton svaveldioxid per år. Norska, finska och ryska

experter har under flera år samlat in och analyserat miljödata

från området. Av dessa undersökningar framgår tydligt att

utsläppen förorsakar stora miljö- och hälsoskador samt att de

kontinuerligt överskrider de kritiska belastningsgränserna.

Samarbetsfrågor rörande Kolahalvön har diskuterats vid möten

mellan de nordiska miljöministrarna och den ryske miljöministern

samt vid besök på Kolahalvön. Ministrarna antog i Kirkenes den 3

september 1992 en gemensam deklaration som uttrycker viljan att

utöka miljösamarbetet i området och som samtidigt poängterar

ländernas ansvar för gränsöverskridande föroreningar från det

egna området.

Enligt vad utskottet erfarit har finska och norska myndigheter

aktivt utrett de tekniska och finansiella möjligheterna till en

modernisering av nickelverken på Kola. Från rysk sida har

internationella offerter uppmuntrats angående ett projekt

syftande till att skapa ett intressant samarbete mellan rysk och

utländsk -- i första hand nordisk -- industri för att lösa ett

av regionens allvarliga miljöproblem. Utskottet anser det

angeläget att vidareföra detta arbete för att möjliggöra en ur

miljösynpunkt betingad och berättigad modernisering av

produktionsanläggningarna vid nickelverken.

Med det ovan anförda betraktar utskottet motionerna U702 (fp),

U703 (fp) samt U707 (s) som besvarade.

Samarbete i Barentsregionen

Sammanfattning av motionerna

Motion U706 (v) behandlar samarbetet generellt inom

Barentsregionen. I motionen framhävs betydelsen av att det

handelsutbyte som nu utvecklas i denna region karaktäriseras av

ömsesidighet. Utvecklingen av ett allsidigt näringsliv på den

ryska sidan måste vara ett gemensamt ansvar, understryker

motionären. I motionens yrkande 1 begärs att riksdagen som sin

mening skall ge regeringen till känna denna uppfattning angående

ömsesidighet i handeln med Ryssland i Barentsregionen. För att

övrigt utbyte skall kunna utvecklas mellan de områden som ingår

i Barentsregionen måste, anges det i motion U706 (v), en hållbar

infrastruktur byggas upp. I motionens yrkande 3 föreslås att en

gemensam plan utarbetas för hur kommunikationerna i

Barentsregionen skall förbättras. I yrkande 5 begärs att Sverige

på olika sätt skall medverka till att stimulera samiskt

samarbete i Barentsregionen.

Även i motion U709 (fp) diskuteras samarbetet inom

Barentsregionen/Nordkalotten, vilket motionären anser bör

utvidgas i ljuset av den pågående europeiska

integrationsprocessen. Bland naturliga samarbetsområden nämns i

motionen förutom miljöproblemen och utvecklingen av

infrastrukturen även det övergripande behovet att främja

regionens ekonomiska utveckling, bl.a. via utvecklingen av de

marina resurserna.

Utskottets överväganden

Utskottet delar i huvudsak den uppfattning avseende

Barentssamarbetets inriktning som kommer till uttryck i

motionerna U706 (v) och U709 (fp). Det ligger i alla de berörda

ländernas intresse att ett handelsutbyte inom regionen

karaktäriseras av ömsesidighet. Det är likaså viktigt att

regionens rika naturtillgångar inte exploateras på ett kortsynt

sätt som kan skada den känsliga arktiska miljön.

Som också framgår av motion U706 (v) har Barentssamarbetet på

senare år fått en fastare struktur och klarare målsättningar.

Vid en konferens i Kirkenes i januari 1993 antogs en deklaration

som bl.a. framhåller vikten av att arbeta för en hållbar

utveckling i regionen. Konferensen utgjorde också startskottet

för ett mer permanent Barentssamarbete dels via Barentsrådet,

dvs. utrikesministrarna från regionens fyra stater (Sverige,

Finland, Norge och Ryssland), dels via Regionrådet, där

landshövdingarna eller motsvarande i fylken, län och oblaster

inom regionen deltar. Regionrådet har utarbetat

Barentsprogrammet, en handlingsplan med konkreta

samarbetsprojekt om sammanlagt 150 miljoner norska kronor,

vilket kommer att föreläggas Barentsrådet.

De nordiska regeringarna är, enligt vad utskottet erfarit,

eniga om behovet att också av konjunkturskäl för närvarande

prioritera infrastrukturinvesteringar. Flera utredningar pågår

för närvarande av möjligheten att påskynda sådana investeringar

som kan vara av gemensamt nordiskt intresse. Vid Barentsrådets

andra möte, som ägde rum i Tromsö den 14--15 september 1994,

framhölls från svensk sida bl.a. vikten av att i detta

sammanhang även prioritera genomförandet av en transportanalys

för regionen.

I övrigt får utskottet hänvisa till regeringens proposition om

en långsiktig inriktning av investeringar i trafikens

infrastruktur m.m. jämte riksdagens behandling av denna (prop.

1992/93:176, bet. 1992/93:TU35, rskr. 1992/93:446). Genom

initiativ taget i riksdagens trafikutskott anvisades 264

miljoner kronor för att möjliggöra tidigareläggning av

investeringar i trafikens infrastruktur under första halvåret

1993 inom Vägverkets och Banverkets ansvarsområden (bet.

1992/93:TU38). Några av dessa investeringar rör projekt i övre

Norrland.

Utskottet noterar att Sverige, så som redovisades av

utrikesminister af Ugglas vid Barentsrådets möte den 14--15

september 1994, arbetar för att en riskkapitalfond för

nordvästra Ryssland skall upprättas i samarbete med den

Europeiska utvecklingsbanken EBRD. Fonden skall ha ett kapital

på 50 miljoner US dollar och syfta till att stödja utvecklingen

inom det privata näringslivet. Utskottet noterar att det även

finns en beredskap inom östsamarbetets ram för att finansiera

Barentsprojekt för omkring 25 miljoner kronor.

Vad avser samiskt samarbete i Barentsregionen får utskottet

särskilt erinra om det arbete som bedrivs på detta område inom

ramen för bl.a. Nordiska Samiskinstitutets (NSI) verksamhet. NSI

finansieras över Ministerrådets budget (drygt 6 miljoner DKK

1993). Ett av NSI:s aktuella forsknings- och utvecklingsprojekt

rör samernas situation i Barentsregionen.

Därmed får motionerna U706 (v) yrkandena 1, 3 och 5 samt U709

(fp) anses besvarade.

Gränsregionalt samarbete och nordisk rättslikhet

Sammanfattning av motionerna

I en motion, U708 (s), som tar sin utgångspunkt i samarbetet

mellan Värmland och näraliggande fylken i Norge, bl.a. Hedmarks

fylke, anförs att de traditionella banden mellan de nordiska

länderna -- inte minst mellan Sverige och Norge -- nu bör

stärkas i samband med den ökade internationaliseringen.

Motionären anser att regeringen bör ta initiativ till att,

tillsammans med den norska regeringen, överbrygga de centrala

och regionala/lokala motsättningarna i syfte att få till stånd

ett än mera konstruktivt och fruktbart samarbete vid

gränstrakterna. Riksdagen föreslås mot denna bakgrund hos

regeringen begära en översyn av det gränsregionala/lokala

samarbetet med målsättningen att få till stånd en avreglering av

en rad centrala beslut som nu fattas i Stockholm och Oslo.

Arbetet med att harmonisera lagstiftningen i Norden är den

äldsta formen för nordiskt samarbete, anförs det i motion U705

(m). I ljuset av den fortsatta europeiska integrationsprocessen

bör de nordiska länderna genom löpande samråd eftersträva att nå

fram till enhetliga lösningar, såväl inom som utom ramen för

EES-avtalet. Fortsatt nordiskt lagstiftningssamarbete, syftande

till att upprätthålla den nordiska rättslikheten, bör främjas.

Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening skall ge

regeringen detta till känna.

Utskottets överväganden

Samarbete över riksgränserna förekommer sedan länge mellan

kommuner, landsting och statliga regionala myndigheter i de

nordiska länderna. Flera nordiska överenskommelser har kommit

till stånd för att främja samverkan, bl.a. 1977 års

överenskommelse mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige om

kommunalt samarbete över nordiska riksgränser. Av stor betydelse

för att utveckla det gränsregionala samarbetet är vidare de

insatser som görs inom ramen för Nordiska ministerrådets

verksamhet.

En europeisk ramkonvention finns också om lokala och regionala

organs riksgränssamarbete. Frågan har fått ökad aktualitet både

i ett EES/EU-perspektiv och när det gäller samarbetet med

länderna i Central- och Östeuropa.

För att följa upp de nämnda överenskommelserna och överväga

åtgärder som kan underlätta det gränsöverskridande samarbetet

inrättades i Civildepartementet år 1991 Arbetsgruppen om

samarbete över riksgränser. I arbetsgruppen ingår representanter

för Civildepartementet, Utrikesdepartementet, Svenska

kommunförbundet och Landstingsförbundet. Inom ramen för sitt

uppdrag har arbetsgruppen initierat tre särskilda studier. I en

studie behandlas gränsregionala samarbetsformer i Europa (Ds

1993:86). I en andra studie görs en jämförelse av den lokala och

regionala samhällsförvaltningen i de nordiska länderna (Ds

1994:43). I en tredje studie har arbetsgruppen gjort en

kartläggning av svenska kommuners, landstings och länsstyrelsers

pågående och planerade samarbete över riksgränserna (Ds

1994:67).

Inom de nordiska länderna har historiska förhållanden

tillsammans med en gemensam grundsyn i viktiga samhällsfrågor

medfört betydelsefulla likheter särskilt på det kommunala

området. Till de gemensamma dragen hör den kommunala

självstyrelsen, den egna beskattningsrätten och den

grundläggande befogenheten att sköta lokala

samhällsangelägenheter. En annan betydelsefull likhet ligger i

rätten att samarbeta över kommungränser. Dessa gemensamma drag

utgör självfallet positiva förutsättningar för ett samarbete

över riksgränserna. Detsamma gäller myndigheternas rätt att

kommunicera med sina motsvarigheter i ett annat land utan att gå

via utrikesförvaltningen.

Positiva utgångspunkter finns också i den långtgående

harmonisering som skett främst av lagarna på privaträttens

område men även av regleringarna inom vissa delar av den

offentliga sektorn, t.ex. i fråga om medborgarskap, väg- och

lufttrafik, socialpolitik och miljöpolitik. Ett viktigt syfte

har varit att göra Norden till ett område där medborgarna är

likställda. Det har bl.a. gett passfrihet, gemensam

arbetsmarknad, lika sociala rättigheter, gemensam studiemarknad,

gränsöverskridande examensgiltighet och kommunal rösträtt.

I det internationella samarbetet ägnas i dag det

gränsöverskridande samarbetet ökad uppmärksamhet. Nordiska

ministerrådet har prioriterat sitt stöd till de gränsregionala

samarbetsformerna. Ett särskilt stödprogram finns också för

gränsregioner. Även inom Europarådet ges utvecklingsarbetet om

gränsöverskridande samarbete hög prioritet, bl.a. för att

tillgodose behov och önskemål hos de nya demokratierna i

Central- och Östeuropa.

I en av rapporterna från Arbetsgruppen om samarbete över

riksgränser (Gränssamarbete i utveckling, Ds 1994:67)

konstateras att det emellertid också finns faktorer som verkar

hämmande på det gränsöverskridande samarbetet. Samarbete över

riksgränser är i regel både personal- och kapitalkrävande. Mötet

med ett annat språk, andra seder, andra lagar och förordningar

kan också skapa svårigheter i samarbetet. Till detta kommer de

olikheter som trots harmoniseringen finns för organisation och

lagstiftning inom olika verksamhetsområden.

I likhet med Arbetsgruppen om samarbete över riksgränser anser

utskottet att de ambitioner som finns lokalt och regionalt om

ett utvidgat samarbete över riksgränserna på olika sätt bör

stimuleras och underlättas. En strävan från statens sida bör

vara att skapa gynnsamma förutsättningar för lokal och regional

samverkan.

I en enkät som Arbetsgruppen om samarbete över riksgränser

låtit utföra har representanter för svenska kommuner, landsting

och länsstyrelser fört fram synpunkter på gränssamarbetet med

Danmark, Finland och Norge. Hälften av kommunerna, landstingen

och länsstyrelserna har enligt arbetsgruppens redovisning planer

på ytterligare samarbete. Framtidsplanerna går i huvudsak ut på

att vidareutveckla och fördjupa det samarbete som redan pågår.

Exempel på verksamheter där ett utvidgat gränssamarbete kan vara

aktuellt är miljövård och räddningstjänst. Ett ökat intresse

framkommer också för att bygga ut samarbetet med regioner i

Östeuropa, främst de baltiska staterna och Polen. Miljövård och

kommunalteknik är här exempel på områden som bedöms lämpliga för

samarbete.

Det material som nu föreligger bör enligt utskottets

uppfattning kunna läggas till grund för diskussioner och

överväganden på nordisk nivå. Framkomna resultat och synpunkter

på det fortsatta arbetet behöver analyseras och övervägas

gemensamt mellan de nordiska länderna. Ett viktigt syfte med de

överenskommelser som träffats på nordisk och europeisk nivå är

att få till stånd en utveckling där formella hinder för

samarbete bryts ned. Under senare år har olika åtgärder

vidtagits för att stimulera och underlätta samarbetet över

riksgränserna. Det är enligt utskottets uppfattning angeläget

att detta arbete fortsätter och fördjupas. Arbetsgruppen om

samarbete över riksgränser anser bl.a. att de formella hinder

som kommit fram i undersökningen bör utredas närmare och

undanröjas om det finns motiv för det. Det är också väsentligt

att analysera problem som hänger samman med tillämpningen av

nationell lagstiftning.

Utskottet delar dessa bedömningar. Det integrerade Europa

öppnar enligt utskottets uppfattning nya möjligheter till

nordisk samverkan, även på lagstiftningens område. I

sammanhanget kan erinras om att Nordiska ministerrådet, med

anledning av Nordiska rådets rekommendation nr 6/1993/j, har

antagit ett nytt femårigt arbetsprogram för det nordiska

lagstiftningssamarbetet.

Utskottet ser anledning att även erinra om det stora behov som

finns för att informera om nordiska frågor, olika

samverkansformer och förhållanden i de nordiska länderna. Enligt

en attitydundersökning som genomförts på uppdrag av Nordiska

rådet och Nordiska ministerrådet är kännedomen om hur det

nordiska samarbetet har fått konkreta uttryck liten bland

Nordens folk. Samtidigt önskar tre fjärdedelar av

undersökningsdeltagarna att det förekom mer samarbete än vad som

uppfattas att det gör i dag. Hälften av alla kan inte spontant

ange något område där alla fem nordiska länderna samarbetar. Det

är utskottets förhoppning att det material som, via

Arbetsgruppen om samarbete över riksgränser och andra fora,

tagits fram kan bidra till ökad kunskap om nordiska

samarbetsfrågor på lokal och regional nivå. Även en ökad kunskap

om förhållanden i gränsregioner är enligt utskottets uppfattning

av stor betydelse för utvecklingen av det kommunala och statliga

samarbetet över riksgränserna.

Med det ovan anförda betraktar utskottet motionerna U705 (m)

och U708 (s) som besvarade.

Svensk-isländsk kulturfond

Sammanfattning av motionen

I motion U704 (s) föreslås inrättandet av en kulturfond för

Sverige och Island. Motsvarande fonder finns för Sverige och

övriga nordiska länder. Enligt motionärerna skulle en fond för

svensk-isländskt samarbete bidra till att öka den ömsesidiga

kännedomen om och kontakten mellan de båda ländernas kultur,

näringsliv och folk.

Utskottets överväganden

Inom ramen för diskussionerna om en nyvärdering av det

nordiska samarbetet har bl.a. kulturfrågorna lyfts fram som ett

område där den nordiska samarbetsmodellen förblir unik och där

det därför finns anledning att satsa ökade resurser. Utskottet

har i tidigare betänkanden (bl.a. 1992/93:UU9) välkomnat

initiativ syftande till att frigöra medel till förmån för

kulturella satsningar genom rationalisering och

avbyråkratisering på andra områden. I enlighet med denna strävan

har exempelvis även den i motionen omnämnda Nordiska

kulturfonden tilldelats utökade resurser för att fonden skall

kunna inriktas på mer långsiktig och starkare profilerad

verksamhet.

Utskottet konstaterar att det finns en strävan generellt inom

det nordiska samarbetets ram att stärka Västnordens (Färöarna,

Grönland och Island) ställning. Som påpekas i motion U704 (s)

har det även inom ramen för en nyvärdering av det nordiska

samarbetet föreslagits åtgärder som syftar till att bättre

tillvarata Västnordens intressen i det nordiska sammanhanget.

Vad avser det bilaterala svensk-isländska samarbetet på

kulturområdet konstaterar utskottet att detta redan är relativt

omfattande, med ett stort antal aktiviteter både i Sverige och

på Island. Inte minst förtjänar den verksamhet nämnas som sker i

Nordens hus regi i Reykjavik. Vidare konstaterar utskottet med

tillfredsställelse att Sverige, med anledning av republiken

Islands 50-årsdag den 17 juni 1994, som jubileumsgåva till

Island inrättat en bilateral samarbetsfond med ett grundkapital

på 3 miljoner svenska kronor. Fondens avkastning skall gå till

ändamål som främjar svensk-isländskt samarbete, ömsesidigt

kulturutbyte samt information om svenska och isländska kultur-

och samhällsförhållanden. Motionärernas önskemål i motion U704

(s) får därmed anses tillgodosett.

Med det anförda betraktar utskottet motion U704 (s) som

besvarad.

Gemensam tid

Sammanfattning av motionen

I motion U701 (fp) yrkas att regeringen i Nordiska rådet skall

ta upp frågan om gemensam tid i de nordiska länderna. Bakgrunden

är att Sverige, Norge och Danmark tillämpar samma tid som övriga

Västeuropa, medan däremot Finland tillämpar samma tid som en del

öst- och sydeuropeiska stater, bl.a. Grekland, Turkiet och

Rumänien. En tidsmässig harmonisering i Norden skulle enligt

motionären främja kontakter och kommunikationer över Östersjön.

Ett enhetligare Norden skulle även bidra till den pågående

integrationsprocessen i Europa, anges det i motion U701 (fp).

Utskottets överväganden

Utskottet har tidigare behandlat en likalydande motion i sitt

betänkande 1993/94:UU6. Därvid konstaterade utskottet att frågan

om gemensam tid i Norden varit föremål för diskussion inom

Nordiska rådet. I ett betänkande har Nordiska rådets

miljöutskott noterat att några remissinstanser från Finland

uttryckt tvekan och angivit såväl för- som nackdelar för

Finlands befolkning om medlemsförslaget skulle förverkligas.

Utskottet ansåg därför att en grundlig utredning rörande

konsekvenserna av den föreslagna harmoniseringen måste

tillkomma. Som en följd härav begärde Nordiska rådet i

rekommendation nr 22/1992/k (A 979/m) att Nordiska ministerrådet

skulle utreda för- och nackdelarna med införande av gemensam tid

i Norden.

Nordiska ministerrådet har meddelat att beslut i ärendet bör

fattas av Finlands regering. De nordiska samarbetsministrarna

har mot denna bakgrund anmodat Finlands regering att utreda

frågan om en anpassning av finsk tid till tiden i Danmark, Norge

och Sverige. Den finska regeringen har efter förnyade och

omfattande konsultationer med berörda finska myndigheter och

organ dragit slutsatsen att det för närvarande saknas grundval

för att gå vidare i frågan. Nordiska ministerrådet har mot denna

bakgrund avskrivit Nordiska rådets rekommendation.

Med det anförda avstyrker utskottet motion U701 (fp).

Visum för baltiska medborgare

Sammanfattning av motionen

Med hänvisning till de ökande kontakterna mellan Sverige och

de baltiska staterna samt till hur andra nordiska länder, bl.a.

Danmark och Norge, agerat, yrkas i motion U604 (fp) att även

Sverige skall avskaffa visumtvånget till de baltiska staterna.

Utskottets överväganden

Utskottet har i tidigare betänkande (1992/93:UU16) konstaterat

att Sveriges avsikt har varit att verka för viseringsfrihet för

samtliga baltiska stater sedan dessa åter blev självständiga

1991. I princip råder, enligt vad utskottet erfarit, även

nordisk enighet om denna strävan. Det har likväl ansetts att

beslut i detta avseende är avhängigt de baltiska staternas

anpassning till Genèvekonventionens asylrättsliga regler,

varigenom de även skulle få ställning som s.k. första

asylländer. Denna principiella nordiska samsyn hindrar inte att

de nordiska länderna sinsemellan kan göra olika bedömningar av

den lämpliga tidpunkten för införande av viseringsfrihet.

De senaste årens flyktingströmmar över Östersjön, där de

baltiska staterna utgjort transitländer, har hittills motiverat

en försiktig svensk hållning i viseringsfrågan. Tiden för

viseringsfrihet har uppfattats vara mogen då samtliga baltiska

stater, utöver de grundläggande kriterierna avseende

medborgarskapslagstiftning och nationella pass, även kan anses

ha en fungerande migrationspolitik stödd på en väl utbyggd och

fungerande gränskontroll.

Särskilda stödinsatser för att bidra till befästandet av

Estlands, Lettlands och Litauens suveränitet har successivt

utvecklats sedan hösten 1991. De svenska insatserna, som har sin

tyngdpunkt i kunskapsöverföring men även kan omfatta

materielstöd, har bl.a. inneburit stöd till ländernas polis- och

tullväsende, gräns- och kustbevakning, säkerhetspolitisk

kompetensuppbyggnad, räddningstjänst och civilt samt militärt

försvar. För budgetåret 1994/95 har 60 miljoner kronor avsatts

för detta ändamål.

De baltiska staterna har, enligt vad utskottet erfarit, på

senare tid gjort betydande framsteg, såväl vad gäller

upprättandet av en effektiv gränskontroll som när det gäller

utvecklingen av bl.a. nationell medborgarskapslagstiftning. Mot

denna bakgrund är det utskottets förhoppning att viseringsfrihet

skall kunna införas för samtliga baltiska stater inom en inte

alltför avlägsen framtid.

Med det ovan anförda betraktar utskottet motion U604 (fp) som

besvarad.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Nordiska rådets svenska delegations

berättelse

att riksdagen lägger Nordiska rådets svenska delegations

berättelse angående dess verksamhet sedan rådets 42:a session

till handlingarna,

2. beträffande miljöfrågor och kärnkraftssäkerhet

att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U702, 1993/94:U703

samt 1993/94:U707 besvarade med vad utskottet anfört,

3. beträffande samarbete i Barentsregionen

att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U706 yrkandena 1, 3

och 5 samt 1993/94:U709 besvarade med vad utskottet anfört,

4. beträffande gränsregionalt samarbete m.m.

att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U705 samt

1993/94:U708 besvarade med vad utskottet anfört,

5. beträffande svensk-isländsk kulturfond

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U704 besvarad med vad

utskottet anfört,

6. beträffande gemensam tid

att riksdagen avstyrker motion 1993/94:U701,

7. beträffande visum för baltiska medborgare

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U604 besvarad med vad

utskottet anfört.

Stockholm den 27 oktober 1994

På utrikesutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Margaretha af

Ugglas (m), Maj Britt Theorin (s), Axel Andersson (s), Göran

Lennmarker (m), Helena Nilsson (c), Karl-Göran Biörsmark (fp),

Berndt Ekholm (s), Eva Zetterberg (v), Anneli Hulthén (s), Per

Gahrton (mp), Lena Klevenås (s), Urban Ahlin (s), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m), Tommy Waidelich (s), Charlotte

Cederschiöld (m) och Tuve Skånberg (kds).