Bet. 1994/95:UU6

Utrikesutskottets betänkande

1994/95:UU06

Svenska åtgärder på nedrustningsområdet

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

Reservation

1994/95

UU6

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens

(Utrikesdepartementet) skrivelse 1994/95:38. I skrivelsen

redovisas regeringens åtgärder med anledning av riksdagens

skrivelse 1993/94:390 avseende dels fråga om

kärnvapenanvändningens laglighet, dels FN:s

översynskonferens av 1980 års konvention om särskilt inhumana

vapen. Denna konvention avser förbud mot eller inskränkningar i

användningen av vissa konventionella vapen som kan anses vara

ytterst skadebringande eller ha urskillningslösa verkningar.

Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse

till handlingarna.

Utskottet

Bakgrund

Världshälsoorganisationen (WHO) beslöt vid sitt möte i maj

1993 att av Internationella domstolen i Haag begära ett

uttalande huruvida användning av kärnvapen skulle vara i

överensstämmelse med internationell rätt. Inför behandlingen av

WHO:s begäran inbjöd domstolen de av WHO:s medlemsstater som är

berättigade att framträda inför domstolen att inkomma med

skriftliga yttranden i frågan. Under riksmötet 1993/94

behandlade utskottet (bet. 1993/94:UU19) ett flertal motioner

från den allmänna motionstiden 1993/94 vilka tog upp olika

aspekter av kärnvapenanvändning och internationell rätt.

Utskottet ansåg att den svenska regeringen i ett yttrande till

Internationella domstolen borde klargöra att användning av

kärnvapen inte skulle stå i överensstämmelse med internationell

rätt.

I ovannämnda betänkande behandlade utskottet också motioner

med förslag till åtgärder angående bl.a. användningen av

antipersonella minor (truppminor). Utskottet ansåg därvid att

Sverige i samband med FN:s översynskonferens om särskilt

inhumana vapen borde lägga förslag med syfte att få till stånd

ett totalförbud mot användningen av truppminor.

Riksdagen beslöt i enlighet med betänkandet att regeringen

skulle ges till känna dels att i yttrande till domstolen

klargöra att användning av kärnvapen inte skulle stå i

överensstämmelse med internationell rätt, dels att

regeringen skulle lägga fram förslag om ett totalförbud mot

antipersonella minor i samband med FN:s översynskonferens.

Sverige ratificerade den 7 juli 1982 konventionen angående

förbud mot eller inskränkningar i användningen av vissa

konventionella vapen som kan anses vara ytterst skadebringande

eller ha urskillningslösa verkningar samt de till konventionen

bifogade protokollen avseende icke detekterbara fragment

(Protokoll I), minor, försåtvapen och andra anordningar

(Protokoll II) samt brandvapen (Protokoll III), (prop.

1981/82:206, bet. 1981/82:UU27). Konventionen har för närvarande

(okt. 1994) ratificerats av 42 stater. Härutöver har 21 stater

undertecknat konventionen. Redan i samband med att FN:s

generalförsamling antog konventionen och dess protokoll

konstaterades att reglerna var att betrakta som ett första steg

och att de därför måste kompletteras. I konventionens artikel 8

återfinns regler om översyn.

FN:s generalförsamling föreslog hösten 1993 att en

översynskonferens om konventionen skulle inkallas. Ett första

förberedande möte (expertmöte) ägde rum den 28 februari--4 mars,

det andra mötet ägde rum den 16--27 maj och det tredje mötet den

8--19 augusti 1994. Ett fjärde och sista förberedande möte

kommer enligt skrivelsen att äga rum den 9--20 januari 1995.

Datum för själva översynskonferensen har fastställts till den 25

september--13 oktober 1995. Enligt vad utskottet inhämtat har

Sverige innehaft ordförandeskapet under de tre första

expertmötena och kommer också att vara ordförande under det

fjärde mötet. Det förefaller troligt att Sverige väljs till

ordförande för själva översynskonferensen.

Skrivelsen

Av regeringens skrivelse (bilaga 1) framgår att regeringen den

9 juni 1994 till domstolen översände den del av betänkandet som

berör olika aspekter av kärnvapenanvändning och internationell

rätt i engelsk översättning. I skrivelsen sägs att

Internationella domstolen mottagit yttranden från även Finland

och Norge i den nordiska kretsen. Enligt vad utskottet inhämtat

har även Tyskland, Nederländerna och Australien avgett yttranden

till domstolen.

I skrivelsen redovisas också de åtgärder som regeringen

vidtagit i samband med förberedelsearbetet inför 1995 års

konferens om översyn av 1980 års konvention angående förbud mot

eller inskränkningar i användningen av vissa konventionella

vapen. Under det tredje expertmötet den 8--19 augusti 1994 lade

Sverige fram ett förslag till text om ett totalförbud mot

truppminor. Enligt förslaget bör det vara förbjudet att använda,

utveckla, tillverka, lagra, eller överföra, direkt eller

indirekt, truppminor och försåtvapen. Förslaget innefattar även

ett krav på att staterna skall förstöra de vapen de äger eller

innehar. Av skrivelsen framgår vidare att Sverige bilateralt

uppvaktat femton stater om det svenska förslaget. Vidare hade

EU-staterna informerats vid ett politiskt samrådsmöte inom ramen

för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) i

Bryssel.

Förslaget återfinns i ett konferensdokument från det tredje

expertmötet (bilaga 2 i skrivelsen) jämte det inlägg, vari

förslaget presenterades (bilaga 3).

Av skrivelsen framgår att förslaget välkomnats bl.a. av

representanter för Internationella rödakorskommittén, FN:s

avdelning för humanitärt bistånd (DHA), Unesco och Unicef. En

stat, Mexico, hade uttryckt sitt stöd för förslaget. Förslaget

ingår numera i ordförandens konsoliderade förhandlingstext

vilken utgör förhandlingsunderlaget för det fjärde och sista

expertmötet.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att regeringen med beaktande av vad

riksdagen gett regeringen till känna genom skrivelse 1993/94:390

vad avser frågan om kärnvapenanvändningens laglighet har avgett

ett yttrande till Internationella domstolen i enlighet med

utskottets överväganden i betänkandet 1993/94:UU19. Utskottet

förutsätter att riksdagens intentioner om ett olagligförklarande

av användningen av kärnvapen fullföljs av regeringen i FN och

andra fora.

Riksdagens skrivelse 1993/94:390 omfattar också frågan om

antipersonella minor och FN:s översynskonferens. Utskottet

konstaterar att regeringen vid expertmötet i augusti 1994 lagt

fram ett förslag om totalförbud mot denna typ av minor.

Regeringen har som framgår av skrivelsen verkställt riksdagens

beslut. I detta sammanhang noterar utskottet att flera stater

från olika ländergrupper argumenterat mot det svenska förslaget.

Utskottet välkomnar att den nytillträdda regeringen i

regeringsförklaringen den 7 oktober 1994 meddelat att den skall

verka för ett internationellt förbud mot antipersonella minor.

Utskottet noterar att utrikesminister Lena Hjelm-Wallén den 11

oktober inför FN:s generalförsamling sade att Sverige

eftersträvar ett totalförbud mot antipersonella minor. Utskottet

utgår därför från att regeringen aktivt och konstruktivt

fortsätter att verka för det svenska förslaget för att få till

stånd ett totalförbud mot truppminor. Utskottet anser att det är

ytterst angeläget att på allt sätt minimera de omänskliga

verkningar som användningen av antipersonella minor ger upphov

till.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande regeringens skrivelse

att riksdagen lägger skrivelse 1994/95:38 till handlingarna.

res. (m)

Stockholm den 17 november 1994

På utrikesutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Margaretha af

Ugglas (m), Maj Britt Theorin (s), Axel Andersson (s), Nils T

Svensson (s), Viola Furubjelke (s), Helena Nilsson (c), Kristina

Svensson (s), Inger Koch (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Berndt

Ekholm (s), Eva Zetterberg (v), Anneli Hulthén (s), Per Gahrton

(mp), Ingrid Näslund (kds), Charlotte Cederschiöld (m) och Percy

Liedholm (m).

Reservation

Margaretha af Ugglas, Inger Koch, Charlotte Cederschiöld och

Percy Liedholm (alla m) anser att den del av utskottets

betänkande som på s. 3 börjar med "Utskottet förutsätter" och

slutar med "andra fora." bort ha följande lydelse.

Utskottet anser att det är ett angeläget mål att begränsa

tillgängligheten av kärnvapen i världen. Användning av kärnvapen

leder till konsekvenser som otvetydigt står i strid med olika

delar av folkrätten. Detta har tidigare behandlats i bet.

1993/94:UU19. Det är uppenbart att det kan finnas fall av

kärnvapenanvändning där rättsläget ingalunda är klart eftersom

kärnvapen som sådana inte är förbjudna i folkrätten. Samtidigt

ligger det i Sveriges, liksom alla små nationers, intresse att

folkrätten tolkas strikt och inte politiseras. Beträffande

kärnvapen måste sålunda eftersträvas en entydig reglering av

kärnvapenanvändningen i folkrätten snarare än en tolkning som

vilar på tveksamt underlag och som därför kan negligeras av

makter som har andra intressen.