Bet. 1995/96:AU1

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1995/96:AU01

Jämställdhet

Innehåll

Sammanfattning

Motioner

Utskottet

Hemställan

1995/96

AU1

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas 23 motioner om jämställdhet mellan kvinnor

och män från den allmänna motionstiden i januari 1995 och (i ett fall)

januari 1994. Motionerna gäller bl.a. inriktningen av jämställdhetspoliti-

ken, EU-frågor, kvinnorepresentation och kvinnliga chefer, jämställdhet

inom arbetslivet bl.a. löneskillnader mellan kvinnor och män, sexuella

trakasserier, kvinnors hälsa m.m. Åtskilliga motionsyrkanden liknar dem

som utskottet behandlade våren 1994 i samband med propositionen

1993/94:147 Jämställdhetspolitiken: Delad makt - delat ansvar.

Samtliga motioner avstyrks bl.a. med hänvisning till pågående utrednings-

arbete samt beredningsarbete inför en under år 1996 planerad proposition.

Till utskottets betänkande har fogats 14 reservationer och två särskilda

yttranden.

Motioner

1994/95:A258 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att löneskillnaderna mellan män och kvinnor måste minska, ett

första märkbart steg måste tas under mandatperioden.

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att hälften av alla chefer bör vara kvinnor och att andelen

kvinnliga chefer skall motsvara andelen kvinnor på arbetsplatsen.

1994/95:A802 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utgångspunkterna för jämställdhetspolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en fortsatt analys av varför det föreligger skillnader mellan

kvinnors och mäns yrkesval och löner,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om Sveriges politik för att utveckla jämställdhetsarbetet inom

EU.

1994/95:A803 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen av jämställdhetsarbetet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de av rege-

ringen utfärdade direktiven om att analys av jämställdhetspolitiska kon-

sekvenser av förslag från utredare och kommittéer skall beaktas innan

förslag lämnas bör utsträckas till att gälla även budgetpropositionen och

alla ekonomiska propositioner som kommer att komma.

1994/95:A804 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställd-

het på daghem.

1994/95:A805 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om negativa effek-

ter av den aktiva jämställdhetspolitiken och behovet av nya anvisningar för

uppgörande av jämställdhetsplaner.

1994/95:A806 av Ewa Larsson m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att negativ sär-

behandling av kvinnliga präster ses som diskriminering,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att positiv sär-

behandling införs vid tillsättningar inom kyrkan.

1994/95:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kvinnors perspektiv, deltagande och bemyndigande måste

öka och garanteras i olika delar av beslutsprocessen i samhället,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om att jämställdhetslagar inom EU måste kombineras med

trygghet i arbetsrättslig lagstiftning nationellt för att vara till nytta för

den

svagare parten,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om regeringens ansvar vad gäller de ojämlika lönerna inom det

statliga området,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om utbildning i arbetslivet.

1994/95:A808 av Anders Svärd m.fl. (c, fp, v) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kam-

panj för ökad jämställdhet.

1994/95:A809 av Birgitta Gidblom och Lena Sandlin (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om uppvärdering av kvinnors löner.

1994/95:A810 av Ewa Larsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sanktionsmöjligheter mot företag som uppvisar omotiverade

löneskillnader mellan könen,

2. att riksdagen begär att regeringen vidgar JämO:s befogenheter i enlig-

het med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om statens jämställdhetsmässiga ansvar som stor arbetsgivare.

1994/95:A811 av Ewa Larsson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen begär att

regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning som belyser hur stor del

av våra skattemedel som gynnar kvinnor resp. män.

1994/95:A812 av Ewa Larsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det i 22 § jämställdhetslagen görs ett tillägg så att även

sexuella trakasserier förbjuds.

1994/95:A813 av Rose-Marie Frebran (kds) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att JämO:s

uppgifter bör utvidgas till att avse bevakning av jämställdhetsfrågor inom

samhällslivet i dess helhet.

1994/95:A814 av Anneli Hulthén m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om genomlysning

av konsekvenserna för kvinnors arbetsmarknad i förhållande till offentliga

sektorns omvandling.

1994/95:A815 av Anders Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring i

jämställdhetslagen.

1994/95:A816 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kvotering,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att avskaffa den monopolställning som den offentliga sektorn

har inom kvinnodominerade sektorer i förvärvslivet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om en översyn av Jämställdhetsombudsmannens framtida

uppgifter.

1994/95:A817 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utökade befogenheter för JämO,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kollektiv lönediskriminering,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag mot könsrelaterade

löneskillnader i arbetslivet, i enlighet med vad i motionen anförts,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetstagares rätt till insyn i företags löner.

1994/95:A819 av Inger Segelström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett tillägg i

jämställdhetslagen.

1994/95:A820 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ett aktivt opinionsbildande arbete bör bedrivas som betonar

mannens och kvinnans gemensamma ansvar för hem och familj,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att arbete i hem och familj skall värderas lika som arbete utan-

för hemmet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kvinnor och män skall ha samma möjligheter till ekono-

miskt oberoende,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lika lön för likvärdigt arbete,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att arbetet med att öka kvinnors inflytande i beslutsfattande

församlingar måste stärkas och att målet om en jämn könsfördelning år

1998 i statliga styrelser och kommittéer skall ligga fast,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att myndigheternas ansvar både när det gäller fördelningen av

kvinnor och män på olika uppdrag och när det gäller kvinnor och män på

chefsnivå bör förtydligas,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om att mer kunskap måste spridas om skillnader i kvinnors och

mäns tillgång till ekonomiska resurser och hur den ekonomiska makten är

fördelad mellan kvinnor och män,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om kvinnoforskningen,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om att både kvinnors och mäns normalvärden skall gälla som

norm i vetenskapliga sammanhang,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om att kvinnors hälsa i samma utsträckning som mäns skall

vara föremål för forskning,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om att forskning som beaktar skillnaderna i biologi, aktiviteter

under arbete och fritid, livsstil och andra aspekter av den sociala miljön

bör stimuleras.

1994/95:K224 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om att Sverige inom EU skall verka för ökad jämställdhet.

1994/95:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hänsyn till jämställdheten mellan kvinnor och män i den eko-

nomiska politiken.

1994/95:So248 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att stimulera fler män att arbeta inom förskolan.

1994/95:Ub622 av Barbro Westerholm och Margitta Edgren (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ändring av 9 § jämställdhetslagen.

1993/94:Ub906 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att studieledighetslagen ej får försämras.

Utskottet

Inledning

Utskottet behandlade under våren 1995 vissa frågor rörande jämställdheten

mellan kvinnor och män i samband med medelsanvisning till statlig och

annan verksamhet på jämställdhetsområdet (bet. 1994/95:AU7, rskr. 181,

182).

I detta betänkande behandlas kvarvarande yrkanden i jämställdhetsfrågor

från den allmänna motionstiden år 1995 samt ett yrkande från den allmän-

na motionstiden år 1994. De avser bl.a. inriktningen av jämställdhetspoli-

tiken, inflytandefrågor, jämställdhet i arbetslivet, särskilt löneskillnader

mellan kvinnor och män, sexuella trakasserier, kvinnors hälsa m.m. Vissa

av de nu aktuella motionsyrkandena liknar dem som utskottet behandlat

under tidigare år.

Inriktning av jämställdhetspolitiken

Motioner

Folkpartiet framför i motion A802 (yrk. 1) att utgångspunkten för jäm-

ställdhetspolitiken bör vara att hävda varje människas unika värde. Förut-

om lagstiftning krävs opinionsbildning och goda exempel inom politiken.

Enligt Folkpartiets motion Fi211 (yrk. 7) bör man väga in jämställdheten i

den ekonomiska politiken, t.ex. vad gäller åtgärder inom föräldraförsäk-

ringen eller studiemedelssystemen SVUX/SVUXA.

Vänsterpartiet anser i motion A803 att inriktningen av jämställd-

hetsarbetet inte enbart bör fokuseras på kvinnorepresentationsfrågorna

utan mera gå in på kvinnornas inflytande över den ekonomiska politiken.

De stora kvinnogruppernas förvärvsarbete är en väsentlig fråga. Den önsk-

värda perspektivförskjutningen i jämställdhetsarbetet innebär att direktiven

om jämställdhetsanalys till statliga utredningar bör utsträckas till budget-

propositionen m.fl. propositioner.

Kristdemokraterna anför i motion A820 (yrk. 5, 10) att kvinnor och män

skall ha samma möjligheter till ekonomiskt oberoende samt att kvinnornas

möjligheter också har ökat. Dock bör man sprida mer kunskaper om skill-

nader i kvinnors och mäns tillgång till ekonomiska resurser samt om den

ekonomiska maktens fördelning mellan kvinnor och män.

I den moderata kommittémotionen A816 (yrk. 1) varnas för kvotering

som metod för att främja jämställdheten. Verklig, långsiktig jämställdhet

baseras på det självförtroende som kvinnor får genom egen kraft och dug-

lighet. Detta är skillnaden mellan formell och reell jämställdhet. Den atti-

tydpåverkan som nu behövs uppnås inte främst genom politiska beslut

utan genom att enskilda individer tar ansvar.

I motion A808 beklagar Anders Svärd m.fl. (c, fp, v) att utvecklingen på

jämställdhetsområdet är alldeles för långsam. Lagstiftning och JämO:s

tillsyn räcker uppenbarligen inte till för att vända utvecklingen. Okunnig-

het och kanske även ovilja kan motverkas genom upplysning och opini-

onsbildning. Därför är det nu dags för en brett upplagd informations- och

opinionsbildningskampanj. Regeringen bör ges ansvaret för att kampanjen

genomförs.

Ingbritt Irhammar m.fl. (c) anser i motion A807 (yrk. 3) att kvinnoper-

spektivet bör få mer genomslag i olika delar av beslutsprocessen i samhäl-

let. Kvinnor måste ses som en resurs i utformningen av en uthållig utveck-

ling.

Ewa Larsson m.fl. (mp) uttalar i motion A811 att kvinnors ekonomiska

inflytande är grunden för jämställdhet. För att få ett bättre underlag för det

fortsatta jämställdhetsarbetet begär motionärerna att regeringen tillsätter en

parlamentarisk utredning som belyser hur kvinnor respektive män gynnas

av statliga medel.

Enligt Anneli Hulthén m.fl. (s) i motion A814 bör regeringen belysa

konsekvenserna för den stora grupp kvinnor som lämnat den offentliga

sektorn i samband med neddragningar, dvs. kvinnornas framtida arbets-

marknad. Enligt motionärerna bör kvinnornas rätt till jobb säkerställas

också i en framtid.

Utskottets bedömning

Beträffande inriktningen av jämställdhetsarbetet anför utskottet följande.

Liksom tidigare gör utskottet bedömningen att det råder en bred politisk

enighet om det övergripande målet i jämställdhetspolitiken, nämligen att

kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter

inom alla väsentliga områden i livet. På det stora hela finns det också en

samsyn i fråga om målets konkretisering på olika delområden. Utskottet

vill liksom tidigare betona vikten av att jämställdhetsarbetet bedrivs inom

alla politikområden och huvudsakligen inom ramen för berörda organs

ordinarie verksamhet.

Trots att de svenska kvinnorna i internationell jämförelse har en stark

ställning vad gäller politisk representation, arbetskraftsdeltagande, eko-

nomiskt oberoende samt möjligheter att kombinera förvärvsarbete och

föräldraskap finns det fortfarande betydande brister i jämställdheten. Skä-

let härtill är bl.a. de informella hindren i arbets- och familjelivet, t.ex.

kvinnornas större ansvar för hem och barn. Kvinnors strukturella under-

ordning i samhället innebär att kvinnor och män deltar i arbetslivet på

olika villkor. T.ex. har kvinnor lägre löner än män och det finns få kvinnor

i arbetsledande ställning. Jämställdhetsfrågans ökande utrymme i den

allmänna debatten men också alla de insatser som görs inom organisatio-

ner, nätverk och av enskilda bidrar till den ökade uppmärksamheten mot

de kvarvarande bristerna i jämställdheten.

Utskottet instämmer med motionärerna att utvecklingen mot en faktisk

jämställdhet är oroväckande långsam. Den irritation som finns att de prak-

tiska resultaten inte når upp till målen för jämställdhetsarbetet måste tas på

allvar. Med hänsyn till den otålighet som nu börjar uppstå bör alla vägar

prövas för att påskynda utvecklingen mot jämställdhet. Mot denna bak-

grund anser utskottet att de utredningar som pågår i syfte att förbättra

verktygen i jämställdhetsarbetet har en viktig funktion att fylla bl.a. inför

den proposition på jämställdhetsområdet som planeras under år 1996.

Enligt utskottets uppfattning är det väsentligt att inse att jämställdhet inte

kommer av sig själv utan att det krävs ett målinriktat, aktivt och uthålligt

arbete.

Enligt regeringsförklaringen den 3 oktober 1995 kommer regeringen ak-

tivt att driva frågan om kvinnors och mäns lika möjlighet att försörja sig

själva och att kombinera yrkesliv och föräldraskap. Det gäller enligt rege-

ringen att tidigt bryta de traditionella könsroller som grundläggs i barndo-

men och som kan avläsas i yrkesval och i arbetslivet.

Regeringen beslutade i november 1994 om direktiv till samtliga kommit-

téer och särskilda utredare att redovisa effekterna för jämställdheten mel-

lan kvinnor och män av sina utredningsförslag (dir. 1994:124). Det gäller

bl.a. förslag som rör den ekonomiska politiken, sysselsättningen, förhål-

landena inom arbetslivet, den sociala välfärden inkl. hälso- och sjukvårds-

området samt utbildningen. Förslag om ny eller ändrad lagstiftning skall

också analyseras och redovisas ur ett jämställdhetsperspektiv liksom för-

väntade effekter av olika budgetförslag för kvinnors och mäns levnadsför-

hållanden.

Utskottet vill vidare redovisa att en särskild utredare tillkallats i augusti

1995 för att kartlägga kvinnors situation på arbetsmarknaden och utifrån

kartläggningen bedöma utvecklingen av kvinnors framtida arbetsmarknad.

Enligt direktiven (dir. 1995:119) kan försämringen av de offentliga finan-

serna med återverkningar på hela den offentliga sektorn få stora konsek-

venser för kvinnors framtida sysselsättning och situation på arbetsmarkna-

den. Utgångspunkten för direktiven är kvinnors och mäns lika rätt till

arbete i framtiden. Uppdraget skall redovisas senast den 8 mars 1996.

Ett område som ytterligare sätts i fokus gäller jämställdheten på det eko-

nomiska området. Önskemål om en sådan inriktning tas upp i flera av de

här upptagna motionerna. Utskottet kan liksom tidigare konstatera att

resursfördelningen mellan kvinnor och män är av avgörande betydelse för

jämställdheten i samhället. Det är därför enligt utskottets uppfattning posi-

tivt att regeringen tillsatt flera utredningar inom detta område.

I september 1994 fattade den dåvarande regeringen beslut att tillkalla en

särskild utredare med uppdrag att kartlägga och analysera fördelningen av

ekonomisk makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män (dir.

1994:102). Utredaren skall bl.a. undersöka i vilken utsträckning kvinnor

och män har makt över de ekonomiska regelsystemen, i vilken grad eko-

nomisk-politiska åtgärder granskas ur jämställdhetsperspektiv, kvinnors

och mäns tillgång till ekonomiska resurser samt betydelsen av ekonomiska

resurser för maktfördelningen i familjen. I detta sammanhang vill utskottet

erinra om att de i motion Fi211 nämnda studiemedelssystemen

SVUX/SVUXA ingår i den pågående översynen av studiestödssystemet

(dir. 1994:148). Enligt direktiven skall jämställdhetsperspektivet belysas.

Även beträffande de offentliga resursernas fördelning - i detta fall inom

fritidssektorn - har regeringen nyligen beslutat om en utredning ur jäm-

ställdhetsperspektiv. Eftersom mycket tyder på att flickor inte har lika stor

tillgång som pojkar till de offentliga resurserna inom fritidssektorn tillkal-

las en särskild utredare för att kartlägga fritidsverksamheten för de båda

könen och analysera fördelningen av offentliga resurser till sådan verk-

samhet ur ett jämställdhetsperspektiv (dir. 1995:74). Även resursernas

fördelning inom kommunerna och föreningar skall undersökas samt i detta

sammanhang även andelen kvinnor och män i beslutande positioner. I

uppdraget ingår att överväga om och hur omprioriteringar kan ske.

Liksom flera motionärer anser utskottet att såväl lagstiftning som attityd-

förändrande arbete är en nödvändig grund för jämställdhetsarbetet. Förut-

om den opinionsbildning som följer av JämO:s ansvar för att informera

allmänheten och medverka i det attitydförändrande arbetet vill utskottet

peka på den av regeringen tillkallade delegationen för jämställdhet mellan

kvinnor och män. Delegationen skall ta fram idéer och förslag för en vida-

reutveckling av jämställdhetspolitiken samt bidra till opinionsbildning på

området. Syftet är att påskynda utvecklingen och pröva nya vägar i arbetet.

Även anslaget Särskilda jämställdhetsåtgärder används i attitydförändran-

de syfte, bl.a. för projekt i syfte att öka pappornas uttag av föräldraledig-

het.

I den moderata kommittémotionen A816 varnas för kvotering mellan

könen. Utskottet vill på denna punkt redovisa att inom utskottets bered-

ningsområde är det endast inom regionalpolitiken som regelmässig köns-

kvotering prövats som metod. Enligt förordningen (1990:642) om regio-

nalpolitiskt företagsstöd skall minst 40 % av det antal arbetsplatser som

tillkommer till följd av stödet förbehållas vardera könet. Om det finns

särskilda skäl får undantag medges. Som rapporterats i de senaste regio-

nalpolitiska propositionerna 1993/94:140 och 1994/95:161 har vid bevil-

jande av regionalpolitiskt företagsstöd villkoret om könskvotering av ny-

tillkommande arbetsplatser (minst 40 % till vardera könet) inte uppfyllts.

Utskottet anser för sin del att detta är att beklaga. Samtidigt noterar utskot-

tet att den dom från EU-domstolen angående likabehandling av kvinnor

och män, vilken meddelades den 17 oktober 1995 kommer att aktualisera

frågor om förutsättningarna för könskvotering och positiv särbehandling i

EU-länderna (mål C-450/93). I domen sägs att nationella regler som garan-

terar kvinnor absolut och ovillkorlig företrädesrätt vid tjänstetillsättning

eller befordran strider mot EU:s direktiv 76/207 från år 1976 om likabe-

handling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesut-

bildning och befordran samt arbetsvillkor.

Utskottet delar inte de uppfattningar som redovisas i motion A816 angå-

ende den allmänna inriktningen av jämställdhetsarbetet.

Beträffande övriga upptagna motioner kan utskottet - utan att gå in på

varje enskildhet - konstatera att synpunkterna på inriktningen av jäm-

ställdhetspolitiken i stora delar ligger i linje med den pågående utveckling-

en. Utskottet bedömer med hänvisning till det anförda att de aktuella mo-

tionsyrkandena inte bör påkalla någon riksdagens åtgärd.

Motionerna A802 (yrk. 1), A803, A807 (yrk. 3), A808, A811, A814,

A816 (yrk. 1), A820 (yrk. 5, 10) samt Fi211 (yrk. 7) avstyrks följaktligen.

EU-frågor

Motioner

Såväl Folkpartiet i motion A802 (yrk. 16) som Kristdemokraterna i motion

K224 (yrk. 23) anser att det är angeläget att vidareutveckla EU:s jäm-

ställdhetspolitik. Sverige bör därför verka för detta inom EU:s ram. Motio-

närerna kräver en avsevärt bättre kvinnofördelning inom EU:s institutio-

ner, såväl den politiska som den administrativa delen.

Ingbritt Irhammar m.fl. (c) anför i motion A807 (yrk. 17) att jämställd-

hetslagarna inom EU måste kombineras med trygghet i den nationella

arbetsrättsliga lagstiftningen. Annars kan den svagare parten ha anledning

att vara försiktig vid eventuellt klagomål till EU-domstolen.

Utskottets bedömning

Enligt regeringsförklaringen den 3 oktober 1995 kommer Sverige inom EU

att aktivt driva kraven på ökat samarbete mot arbetslösheten, för en bättre

miljö och för ökad jämställdhet.

När det gäller utveckling av EU:s jämställdhetspolitik vill utskottet peka

på EU-kommissionens fjärde handlingsprogram för jämställdhet mellan

kvinnor och män. Programmet som lades fram i juli 1995 gäller perioden

1996-2000. Det syftar till att integrera jämställdhetsaspekter vid utarbe-

tande, genomförande och uppföljning av åtgärder på alla nivåer. Såväl

gemenskapsnivån som den nationella, regionala och lokala nivån berörs. I

syfte att få en uppfattning om de uppnådda resultaten kommer det att ska-

pas en arbetsplan för uppföljning och utvärdering. Ett inslag i denna ar-

betsplan är en årlig jämställdhetsrapport.

Handlingsprogrammet har följande inriktning.

- Att mobilisera berörda aktörer inom de ekonomiska och sociala område-

na.

- Att främja jämställdhet i en ekonomi i förändring.

- Att ge kvinnor och män möjlighet att förena förvärvsarbete med familje-

liv och hushållsarbete.

- Att främja kvinnors och mäns lika deltagande i beslut.

- Att ge kvinnor bättre möjlighet att utöva sina rättigheter.

- Genomförande, övervakning och utvärdering av programmet.

I december 1995 väntas ministerrådet fatta beslut i fråga om programmet.

Vidare kan redovisas att Europeiska rådet på de senaste toppmötena i

Essen och Cannes på svenskt initiativ fastställt att jämställdhet är en av de

viktigaste uppgifterna för EU vid sidan av kampen mot arbetslösheten. Det

nuvarande ordförandelandet Spanien har angivit två huvudprioriteringar på

arbetsmarknadsområdet och det sociala området under ordförandeperio-

den, nämligen sysselsättning och jämställdhet.

Beträffande fördelningen av kvinnliga och manliga anställda inom EU-

kommissionen finns viss statistik rörande situationen den 1 januari 1995.

Av de 211 högsta tjänsterna innehas 6 tjänster (2,8 %) av kvinnor. Av de

1 235 övriga chefstjänsterna innehas 142 (11,5 %) av kvinnor. När det

gäller högre chefstjänster i samtliga EU-institutioner har från den 1 januari

1995 till början av oktober 1995 tio tjänster besatts med svenska medbor-

gare. Tre av tjänsterna innehas av kvinnor. På mellanchefs- och högre

handläggarnivå har tjänster utannonserats och urvalet pågår. På dessa

nivåer har regeringen inget inflytande över urvalet. UD kommer att följa

upp jämställdhetsaspekten vad gäller svenska kvinnor och män som an-

ställs inom dessa tjänstenivåer. Vad gäller handläggartjänster på lägre

nivåer i kommissionen (A8, A7/6) har statistik erhållits, vilken är daterad

den 7 september 1995. Statistiken visar att av de 287 nya accepterade

kandidaterna från Österrike, Finland och Sverige fanns 117 kvinnor och

170 män. I den svenska gruppen på 107 personer utgjorde kvinnorna 40 %.

Utskottet vill för sin del betona betydelsen av att kvinnornas kompetens

tas till vara i EU-sammanhang. Detta bör få genomslag inom samtliga

kommittéer. Vad gäller rekryteringen av män resp. kvinnor till EU-organen

utgår utskottet från att ett uppföljningssystem kommer till stånd.

Med hänvisning till vad som anförts anser utskottet att några särskilda

riksdagens åtgärder med anledning av motionerna A802 (yrk. 16) och

K224 (yrk. 23) inte bör vara aktuella. Motionerna avstyrks därmed i berör-

da delar.

Kravet i motion A807 (yrk. 17) om trygghet i den nationella arbetsrätts-

liga lagstiftningen anser utskottet i första hand berör många andra aspekter

än konsekvenserna för jämställdheten inom EU:s ram. Enligt utskottets

mening är underlaget i motionen alltför ofullständigt för att utskottet skall

kunna ta ställning till hela frågeställningen. Motionsyrkandet avstyrks

därmed.

Kvinnorepresentation och kvinnliga chefer

Motioner

Kristdemokraterna framhåller i motion A820 (yrk. 8) att målet om en jämn

könsfördelning år 1998 i statliga styrelser och kommittéer skall ligga fast.

Arbetet med att öka kvinnors inflytande i beslutsfattande församlingar

måste stärkas. En jämn könsfördelning på chefsnivå är dessutom en resurs-

och kvalitetsfråga. Myndigheternas ansvar bör förtydligas både när det

gäller fördelningen av kvinnor och män på olika uppdrag och när det gäller

fördelningen på chefsnivå (yrk. 9).

Ingegerd Sahlström m.fl. anför i motion A258 (yrk. 5) att hälften av alla

chefer bör vara kvinnor och att andelen kvinnliga chefer på en viss arbets-

plats skall motsvara andelen kvinnor på den arbetsplatsen. Ansträngning-

arna på den statliga sidan bör följas av det privata näringslivet.

Utskottets bedömning

Konkreta mål för kvinnorepresentationen i statliga styrelser och kommit-

téer togs upp i proposition 1987/88:105 Jämställdhetspolitiken inför 90-

talet (AU17, rskr. 364). Enligt propositionens bedömning borde målet vara

att kvinnorepresentationen i statliga organ skall ha ökat till minst 30 %

fram till år 1992 och till minst 40 % år 1995. Slutmålet borde emellertid

vara att statliga styrelser och kommittéer m.m. skall ha en jämn könsför-

delning. Detta mål borde enligt propositionen kunna uppnås inom en tio-

årsperiod.

I det nämnda utskottsbetänkandet AU 1987/88:17 uttryckte utskottet sin

tillfredsställelse över de konkreta och tidsbestämda målen för kvinnorepre-

sentationen inom statliga organ.

I utskottets senaste betänkande på jämställdhetsområdet, 1993/94:AU17,

anförde utskottet följande.

Slutmålet om en jämn könsfördelning (50/50) år 1998 i statliga styrelser

och kommittéer m.m. ligger fast enligt propositionen. Delmålet 30 %

kvinnor i dessa organ år 1992 har uppnåtts. Regeringen bedömer att nästa

delmål, 40 % kvinnor år 1995, kan bli svårare att uppnå.

De senaste uppgifterna om styrelserepresentationen redovisades i 1994/95

års budgetproposition (1994/95:100) vilken avspeglade förhållandena den

1 juli 1994. Enligt denna redovisning hade kvinnoandelen inom de centra-

la myndigheternas styrelser ökat från 37 % år 1993 till 39 % år 1994. I de

regionala myndigheternas styrelser hade kvinnoandelen ökat från 29 % år

1993 till 31 % år 1994. Enligt 1995 års kommittéberättelse (regeringens

skrivelse 1994/95:103), vilken avser uppgifter fram till den 15 november

1994, uppgick andelen kvinnor bland kommittéernas ledamöter (inkl.

ordförande) till 30,41 %. Den totala andelen kvinnor i kommittéerna har

därmed minskat med 0,11 procentenheter sedan föregående redovisning.

Utskottet kan konstatera att det närmast gäller att uppnå delmålet om

40 % kvinnor i statliga styrelser och kommittéer. De metoder som stats-

makterna satsat på under den senaste femårsperioden för att öka kvinnore-

presentationen har hittills varit framgångsrika. Med hänsyn till de väntade

ökade svårigheterna kan det fortsättningsvis behövas ytterligare ansträng-

ningar. I fråga om slutmålet har utskottet ingen annan uppfattning än mo-

tionärerna, dvs. att målet om en jämn könsfördelning år 1998 i statliga

styrelser och kommittéer bör ligga fast.

Motion A820 (yrk. 8) som får anses vara tillgodosedd med det anförda,

avstyrks därmed.

Frågan om kvinnliga chefer tas upp i motion A258. Utskottet anser för

sin del att det är av stor vikt att andelen kvinnor i chefsbefattningar ökar. I

första hand är det en fråga för det enskilda företaget att utforma program

för rekrytering och utveckling av kvinnliga chefer. För att stimulera ut-

vecklingen mot ett ökat antal kvinnliga chefer beslutade riksdagen våren

1994 om medel till en näringslivsakademi. Syftet med en sådan akademi är

att verka för kunskapsspridning och opinionsbildning samt att stödja för-

ändringsarbete i företagen för att öka antalet kvinnliga chefer. Under be-

nämningen Näringslivets ledarskapsakademi har akademin inrättats den 1

augusti 1995. Styrelsen består främst av verkställande direktörer i närings-

livet samt en ledamot utsedd av regeringen. Ett vetenskapligt råd kommer

att knytas till stiftelsen i syfte att garantera en hög vetenskaplig nivå vid d

kurser och seminarier som skall hållas. Vidare kommer ett akademiråd att

bildas med företagsledare som representerar olika branscher. Akademirå-

det skall ha en rådgivande funktion gentemot styrelsen.

Med hänvisning till vad som anförts anser utskottet att någon riksdagens

åtgärd inte bör vara påkallad med anledning av motion A258 (yrk. 5),

vilken således avstyrks i denna del.

Beträffande frågan om myndigheternas ansvar vad gäller kvinnliga che-

fer vill utskottet först redovisa att de kvinnliga myndighetscheferna i slutet

av 1994 utgjorde ca 20 % av samtliga myndighetschefer. Regeringens mål

enligt budgetpropositionen (1994/95:100, bil. 6) är att minst hälften av de

nya myndighetschefer som regeringen utnämner under mandatperioden

skall vara kvinnor. Utskottet utgår från att myndighetscheferna i sin tur

sätter upp motsvarande jämställdhetsmål inom sina myndigheter. Det kan

vidare nämnas att Statens förnyelsefond beslutat att genomföra ett chefsut-

vecklingsprogram för 24 kvinnliga chefer i statlig tjänst under åren 1995

och 1996. Målet är att minst hälften av deltagarna ett år efter programmet

skall ha fått/vara på väg att få en högre befattning vid den egna myndighe-

ten eller i en annan organisation. Ytterligare kan redovisas att Arbetsgivar-

verket räknar med att under hösten 1995 starta ett mentorskapsprogram för

nya eller blivande kvinnliga chefer inom den statliga sektorn.

Med hänvisning till den pågående utvecklingen anser utskottet att någon

riksdagens åtgärd inte är påkallad med anledning av motion A820 (yrk. 9).

Den avstyrks således i denna del.

Jämställdhet i arbetslivet

Löneskillnader - allmänna frågor

Motioner

Folkpartiet framhåller i motion A802 (yrk. 2) vikten av en fortsatt analys

av skillnaderna mellan kvinnors och mäns yrkesval och löner. Lönedis-

kriminering är förbjuden. Det är dags att gå vidare när det gäller mål om

lönediskriminering enligt jämställdhetslagen och införa rätt till grupptalan.

Kristdemokraterna anser i motion A820 (yrk. 6) att kravet på lika lön för

likvärdigt arbete måste föras fram med all kraft. Att skapa gehör för köns-

neutral arbetsvärdering är ett steg på vägen.

De offentliga monopolen måste brytas upp så att kvinnor i lika stor ut-

sträckning som män kan finna alternativa arbetsgivare, uttalar Per Unckel

m.fl. i den moderata kommittémotionen A816 (yrk. 8). Uppgiften är enligt

motionärerna att finna nya former för organisation och finansiering av vård

och omsorg. Utrymmet för individuell lönesättning måste vidgas.

Ingbritt Irhammar m.fl. (c) anför i motion A807 (yrk. 21) att regeringen

har ett särskilt ansvar när det gäller att minska löneskillnaderna mellan

män och kvinnor inom det statliga området. Motionärerna pekar på behov

av könsneutrala arbetsvärderingssystem.

Även Ewa Larsson m.fl. (mp) framhåller i motion A810 (yrk. 3) att sta-

ten bör vara en föregångare vad gäller lika löner för kvinnor och män.

Utredningar och statistik finns redan, anser Birgitta Gidblom och Lena

Sandlin (s) i motion A809. För att uppvärdera kvinnornas löner bör en

lönestrategi samt ett rättvist arbetsvärderingssystem utarbetas.

Utskottets bedömning

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det gäller för-

bud mot lönediskriminering och behov av könsneutral arbetsvärdering.

Utskottet konstaterar att den nuvarande lagen innehåller en bestämmelse

om samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare för att utjämna och

förhindra skillnader i löner och andra anställningsvillkor mellan kvinnor

och män som utför arbete som är att betrakta som lika eller likvärdigt.

Vidare innebär lagen ett principiellt förbud mot lönediskriminering.

Förbudet är uppbyggt så att man antar att det föreligger lönediskriminering

när en arbetsgivare tillämpar lägre lön eller annars sämre anställningsvill-

kor för en arbetstagare än dem som tillämpas för arbetstagare av motsatt

kön, när de utför arbete som är att betrakta som lika eller likvärdigt. Om

arbetena betraktas som lika eller likvärdiga måste arbetsgivaren visa att

löneskillnaden beror på de jämförda arbetstagarnas olika sakliga förut-

sättningar för arbetet eller att löneskillnaden i vart fall inte har samband

med könstillhörigheten.

För att arbetsgivarna skall kunna leva upp till lagens krav om en icke-

diskriminerande lönesättning för arbeten som är att betrakta som lika eller

likvärdiga måste emellertid någon måttstock finnas för att man skall kunna

bedöma vad som är lika eller likvärdigt arbete.

Utskottet instämmer med motionärerna att könsneutral arbetsvärdering

är ett angreppssätt som kan användas i detta syfte. Arbetsvärdering, som i

och för sig har funnits tidigare, börjar nu i större utsträckning prövas i

Sverige som ett medel för att motverka lönediskriminering. Det finns ett

antal olika system eller metoder för arbetsvärdering, men det är svårt att få

en bild av de samlade erfarenheterna på området.

Med hänvisning till att många arbetsplatser vill komma i gång med ar-

betsvärdering men inte riktigt vet hur man gör har JämO försökt fylla

informationsbehovet genom att ge ut en handbok. I handboken beskrivs

systematisk arbetsvärdering och hur den kan användas för att upptäcka och

förhindra diskriminerande löneskillnader mellan kvinnor och män. Den

beskriver bl.a. hur arbetsvärderingssystem är uppbyggda och vilka krav

man bör ställa på ett system.

Vidare fick Arbetsmiljöfonden, numera Arbetslivsinstitutet, ett rege-

ringsuppdrag år 1994 att avsätta medel för forskning, utvecklingsarbete

och kunskapsspridning om lönebildning, arbetsvärdering och löneskillna-

der mellan kvinnor och män. Uppdraget avsåg i första hand tre år. Ett nu

pågående projekt gäller utarbetande av en ny modell för arbetsvärdering.

Målet är en flexibel, anpassningsbar grundmodell för arbetsvärdering som

skall kunna modifieras vid tillämpningen i den egna arbetsorganisationen

med hänsyn till lokala förutsättningar. En preliminär version beräknas vara

klar under hösten 1995. Vidare medverkar Arbetslivsinstitutet i arbetsvär-

deringsaktiviteter vid ett antal länsstyrelser. Ett antal andra arbetsvärde-

ringsprojekt är i gång, främst inom den offentliga sektorn.

Även Arbetsgivarverket genomför ett treårigt utvecklingsprojekt för att

ta fram verktyg för det lokala arbetet på arbetsvärderingsområdet m.fl.

områden. I arbetet ingår att bevaka och initiera forskningsprojekt och göra

jämförelser med andra länder. Arbetsgivarverkets plan utgår från år 1995.

Utvecklingen på arbetsvärderingsområdet är således på frammarsch.

Nästa steg är emellertid att resultaten från genomförd arbetsvärdering tas

till vara för att åtgärda eventuellt diskriminerande lönesättning. Erfarenhe-

ter på detta område finns ännu inte samlade.

Utskottet vill vidare erinra om att det pågår ett arbete i syfte att förbättra

lönestatistiken vad avser kvinnors och mäns löner. Statistiska centralbyrån

(SCB) har på regeringens uppdrag nyligen presenterat en alternativ upp-

läggning av lönestatistiken ("Lönestatistik och jämställdhet" i Bakgrunds-

fakta till Arbetsmarknads- och utbildningsstatistiken 1995:5).

Den i motion A802 (och även i Vänsterpartiets motion A817) diskutera-

de rätten till grupptalan rör en fråga som har utretts av den s.k. Grupptalan-

utredningen. Utredningen föreslår i betänkandet Grupprättegång (SOU

1994:151) att det införs en möjlighet att föra grupptalan vid allmän dom-

stol, när det gäller miljömål vid fastighetsdomstol samt i diskrimine-

ringstvister i Arbetsdomstolen. Utredningen är för närvarande föremål för

remissberedning.

Med hänvisning till vad som anförts bör någon riksdagens åtgärd inte

vara påkallad med anledning av de aktuella motionsyrkandena. Motionerna

A802 (yrk. 2), A807 (yrk. 21), A809, A810 (yrk. 3) samt A820 (yrk. 6)

avstyrks därmed.

Den i motion A816 (yrk. 8) efterfrågade förändringen mot färre offentli-

ga monopol och flera alternativa arbetsgivare, som enligt motionen skulle

gagna kvinnorna, är en fråga som utskottet behandlat vid flera tillfällen

tidigare. Utskottet vill liksom tidigare betona att det är väsentligt - för

såväl samhället som de enskilda - att kvinnornas kunskaper och erfarenhe-

ter bättre tas till vara både inom den offentliga och inom den privata sek-

torn. De frågor som tas upp i motionen angående den offentliga sektorns

uppgifter, storlek och finansiering hör enligt utskottets mening i allt vä-

sentligt hemma i ett annat sammanhang. Utskottet avstyrker därmed mo-

tion A816 i aktuell del.

Lagregler om rekrytering m.m.

Motioner

Enligt Barbro Westerholm och Margitta Edgren (fp) i motion Ub622 (yrk.

1) ger inte jämställdhetslagen tillräckligt tydliga resultat inom universitets-

och högskolevärlden. Även när en kvinna och en man är i princip likvärdi-

ga förordas mannen trots intentionerna i jämställdhetslagen. Därför bör 9 §

jämställdhetslagen ändras så att underrepresenterat kön verkligen har före-

träde vid lika kvalifikationer.

I motion A806 (yrk. 2, 3) begär Ewa Larsson m.fl. (mp) ett tillkännagi-

vande till regeringen att negativ särbehandling av kvinnliga präster ses som

diskriminering samt att positiv särbehandling bör införas vid tillsättningar

inom kyrkan.

Utskottets bedömning

I motion Ub622 (yrk. 1) tas frågor upp om företräde för underrepresenterat

kön vid rekrytering till forskartjänster. Utskottet vill i detta sammanhang

nämna att jämställdhetslagen ger möjligheter för arbetsgivaren att vid

anställning utse t.o.m. en mindre meriterad person, nämligen om det sker

som ett led i jämställdhetsarbetet (16 §). Som utskottet tidigare noterat

kommer frågor om förutsättningarna för könskvotering och positiv särbe-

handling i EU-länderna att aktualiseras mot bakgrund av den 17 oktober

1995 meddelade domen från EU-domstolen.

Utskottet har ovan i samband med diskussionen av inriktningen av jäm-

ställdhetsarbetet uttalat att utvecklingen mot faktisk jämställdhet är oro-

väckande långsam. Därför bör alla vägar att påskynda arbetet prövas. Detta

gäller självklart även universitets- och högskoleområdet.

Jämställdhetsfrågor inom skolan, den högre utbildningen och forskning-

en har behandlats av riksdagen under våren 1995 (prop. 1994/95:164,

UbU18, rskr. 405).

I enlighet med utbildningsutskottets förslag beslutade riksdagen att anvi-

sa en resursförstärkning på 37,5 miljoner kronor för inrättande av nya

professurer och forskarassistenttjänster. Vid engångssatsningen på ca 30

nya professurer bör, enligt riksdagsbeslutet, s.k. positiv särbehandling

kunna tillämpas för underrepresenterat kön, dvs. för kvinnor. Det har

understrukits att detta inte innebär att personer utan tillräcklig kompetens

skall kunna tillsättas på grund av att de tillhör ett visst kön. Vidare har

riksdagen begärt en översyn av regeringen beträffande meritvärderingen

vid tillsättning av forskartjänster med särskilt beaktande av kvinnors vill-

kor. Utskottet instämmer i utbildningsutskottets uppfattning att införandet

av mål för rekrytering av professorer skapar incitament till aktiva jäm-

ställdhetsinsatser inom universitet och högskolor för att på sikt komma till

rätta med den ojämna könsfördelningen bland professorerna.

De olika satsningarna på åtgärder som syftar till jämställdhet inom uni-

versitet, högskolor och forskning bör enligt utskottets mening kunna

komplettera jämställdhetslagens bestämmelser. Motion Ub622 (yrk. 1)

avstyrks därmed.

När det gäller kyrkan och jämställdheten har utskottet ingen annan upp-

fattning än motionärerna till motion A806, nämligen att diskriminering av

kvinnor vid tillsättning av tjänster, även tjänster inom kyrkans område, är

förbjuden. Lagen säger vidare uttryckligen att arbetsgivaren särskilt skall

anstränga sig för att få sökande av det underrepresenterade könet och söka

se till att andelen arbetstagare av det könet efter hand ökar. Utskottet utgår

från att även kyrkan är hörsam inför lagen. Det kan i detta sammanhang

nämnas att samtliga biskopar deltog i den jämställdhetsutbildning, som

anordnats i samband med 1995 års kyrkomöte.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motion A806

(yrk. 2, 3).

Lagregler för att komma till rätta med kollektiva löneskillnader

Motioner

Vänsterpartiet anser i motion A817 (yrk. 2, 3) att nya regler bör utarbetas

som gör det möjligt att rättsligt angripa kollektiv lönediskriminering. Det

är för närvarande endast lönerna på samma arbetsplats som kan angripas.

Även jämförelser med likvärdiga arbeten hos andra arbetsgivare bör tillå-

tas, anser motionärerna. Arbetet att ta fram systematiska arbetsvärde-

ringsinstrument bör intensifieras. Vänsterpartiet föreslår att riksdagen ger

regeringen i uppdrag att utarbeta ett förslag till lagstiftning mot könsrelate-

rade löneskillnader efter modellen i Ontario, Kanada. Alla arbetsgivare

med fler än 100 anställda bör enligt motionärerna åläggas att först genom-

föra en arbetsvärdering för kvinno- resp. mansdominerade arbeten och

därefter göra upp en plan för årliga lönejusteringar för att uppnå lika lön

för arbeten av lika värde.

Ingegerd Sahlström m.fl. (s) framhåller i motion A258 (yrk. 3) att lö-

neskillnaderna mellan män och kvinnor måste minska. Jämställdhetslagen

bör ses över på nytt. Bl.a. bör det införas skyldighet att kartlägga och ana-

lysera löneskillnaderna på alla arbetsplatser.

Ewa Larsson m.fl. (mp) begär i motion A810 (yrk. 1) skärpta åtgärder

mot lönediskrimineringen, bl.a. sanktionsmöjligheter mot företag som

uppvisar omotiverade löneskillnader mellan könen.

Utskottets bedömning

Utskottet instämmer med Vänsterpartiet i motion A817 att arbetet med att

ta fram systematiska arbetsvärderingsinstrument bör intensifieras. Utskot-

tet har ovan under rubriken Löneskillnader - allmänna frågor redovisat

vilka ansträngningar som pågår på detta område. Utskottet har i detta

sammanhang gjort bedömningen att utvecklingen på arbetsvärderingsom-

rådet är på frammarsch. Beträffande Ontarios lagmodell för lika lön kan

nämnas att en kortfattad redogörelse för detta system finns i Löneskill-

nadsutredningens betänkande (SOU 1993:7). Ontarios lagstiftning innebär

ett krav på att könsneutral arbetsvärdering tillämpas och att felaktiga löner

systematiskt rättas till under de kommande åren. Avsikten med Ontariola-

gen är enligt utredningen inte att ge någon skulden för en historiskt beting-

ad lönediskriminering utan snarare att tillhandahålla en effektiv teknik för

att ta bort den.

Utskottet har av JämO inhämtat viss information om vunna erfarenheter

av Ontariosystemet. När systemet infördes var löneskillnaderna större i

Kanada än i Sverige. Enligt gjorda stickprovsundersökningar har Ontario-

modellen bidragit till att utvecklingen mot ökade löneskillnader har stop-

pats upp och börjat vända. Inom företagen har positiva effekter rapporte-

rats genom en ökad medvetenhet om rättvis behandling.

Den svenska lagen bygger på att det står arbetsgivaren fritt att i samråd

med arbetstagarorganisationerna komma fram till vilken metod som skall

användas för att principen om lika lön skall kunna upprätthållas på den

aktuella arbetsplatsen. Av det skälet finns det inte anledning för lagstifta-

ren att anvisa just Ontariomodellens teknik. Självklart kan arbetsmark-

nadsparterna i vissa fall ändå finna systemet värt att arbeta efter. Utskottet

förutsätter för sin del att den planerade propositionen på jämställdhetsom-

rådet tar upp frågor om könsdiskriminerande lönesättning.

Av anförda skäl avstyrker utskottet motion A817 (yrk. 2, 3).

Lagstiftning om kartläggning och analys av löneskillnaderna på alla ar-

betsplatser, vilket föreslås i motion A258, kan förutsättas tillhöra sådana

frågor som tas upp i samband med den under år 1996 planerade jämställd-

hetspropositionen. Med hänvisning till detta avstyrker utskottet motion

A258 (yrk. 3).

Sanktionsmöjligheter mot företag som uppvisar omotiverade löneskill-

nader mellan könen begärs i motion A810. Utskottet urskiljer två linjer i

frågan.

- En enskild arbetstagare som anser sig lönediskriminerad kan väcka talan

mot arbetsgivaren för otillåten könsdiskriminering enligt jämställdhets-

lagens 18 §. Vinner arbetstagaren framgång i detta blir följden sanktio-

ner i form av skadestånd som avser både den ekonomiska förlusten och

den kränkning som diskrimineringen inneburit. Därtill blir arbetsgivaren

skyldig att fortsättningsvis betala en icke-diskriminerande lön. Ett sådant

fall kan på sikt förväntas få konsekvenser även för övriga arbetstagare

som befinner sig i samma situation som den diskriminerade arbetstaga-

ren.

- Utskottet vill i detta sammanhang också ta upp jämställdhetslagens 2 §

som säger att arbetsgivare och arbetstagare särskilt skall verka för att ut-

jämna och förhindra skillnader i löner och andra anställningsvillkor

mellan kvinnor och män som utför arbete som är att betrakta som lika

eller likvärdigt. Bestämmelsen är inte förenad med någon sanktionsmöj-

lighet, varken genom skadestånd eller möjlighet till vitesföreläggande.

Utskottet som för sin del inte kan se att sanktionsregler skulle främja en

ökad samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare i dessa frågor av-

styrker därmed motion A810 (yrk. 1).

Jämställdhetsplan

Motioner

Ingbritt Irhammar m.fl. (c) anser i motion A807 (yrk. 29) att utbildning i

arbetslivet blir allt viktigare. Eftersom kvinnor och deltidsanställda kom-

mer i andra hand vid företagens utbildningssatsningar bör likvärdiga ut-

vecklingsmöjligheter ingå i arbetsplatsernas jämställdhetsplan.

I motion A815 av Anders Nilsson m.fl. (s) begärs att jämställdhetslagen

ändras så att jämställdhetsplaner skall upprättas också i företag med färre

än tio anställda.

Margit Gennser (m) framför i motion A805 att den aktiva jämställdhets-

politiken kan leda till en mer könsuppdelad arbetsmarknad genom att

kvinnor söker sig till offentlig tjänst och män till manligt dominerade

arbetsmarknader. Nya anvisningar behövs därför för arbetsplatsernas jäm-

ställdhetsplan.

Utskottets bedömning

Utskottet instämmer med motionärerna i motion A807 (yrk. 29) att ut-

veckling och utbildning är medel i jämställdhetsarbetet. Jämställdhetsla-

gen säger att arbetsgivaren genom utbildning, kompetensutveckling och

andra lämpliga åtgärder skall främja en jämn fördelning mellan kvinnor

och män i skilda typer av arbete och inom olika kategorier av arbetstagare.

Jämställdhetsplanen bör enligt lagen innehålla en översikt över den ut-

bildning och de kompetensutvecklingsåtgärder som anses behövliga på

arbetsplatsen och som planeras påbörjas under året. Därvid är det viktigt

att jämställdhetsplanernas mål är mätbara och att konkreta åtgärder före-

slås.

Utskottet anser mot denna bakgrund att motionärernas krav till stor del

är tillgodosedda och att några riksdagens åtgärder inte kan anses erforder-

liga. Motionsyrkandet avstyrks därmed.

Med anledning av kravet i motion A815 att alla arbetsgivare - således

inte bara de med tio och fler anställda - skall vara skyldiga att upprätta

jämställdhetsplaner vill utskottet först redovisa vad som sades i anslutning

till införandet av 1991 års jämställdhetslag. Enbart de riktigt små verk-

samheterna borde undantas från denna skyldighet enligt propositionen

(prop. 1990/91:113 s. 74 f.). Behovet av en skriftlig jämställdhetsplan för

de minsta arbetsplatserna måste bedömas som ringa. Arbetsgivaren torde

enligt propositionen i de flesta fall ändå ha en löpande god överblick av

hur resurser och kompetens kan utnyttjas.

Med hänsyn till att erfarenheter nu kan ha vunnits av hur gränsdragning-

en mellan riktigt små och andra verksamheter har fungerat ur jämställd-

hetssynpunkt anser utskottet att det är rimligt att en hopsummering av

erfarenheterna äger rum. Om utvärderingen så föranleder utgår utskottet

från att regelsystemet angående skyldigheten att upprätta jämställdhetsplan

tas upp i den proposition på jämställdhetsområdet som planeras till år

1996.

Med hänvisning till vad utskottet uttalat bör någon riksdagens åtgärd

inte anses påkallad med anledning av motion A815, som således avstyrks.

Nya anvisningar för jämställdhetsplanerna kan aktualiseras i samband

med den planerade jämställdhetspropositionen. Beträffande bakgrunden

till ett sådant behov har utskottet en annan syn än den som framförs i mo-

tion A805. Enligt utskottets uppfattning syftar de aktiva jämställdhetsåt-

gärderna till ett mer jämställt arbetsliv. Utskottet avstyrker därmed nämnda

motion.

Förbud mot lönediskriminering

Motion

Vänsterpartiet begär i motion A817 (yrk. 4) att arbetstagare även inom

privat sektor skall kunna få löneuppgifter och andra uppgifter om den

person som hon/han vill jämföra sig med vid misstänkt lönediskrimine-

ring.

Utskottets bedömning

Utskottet har vid sin behandling av jämställdhetsfrågorna i betänkandet

1993/94:AU17 (s. 39-40) behandlat likartade önskemål. Utskottet hänvi-

sar till detta betänkande i vilket det finns en redovisning av arbetstagarens

möjligheter att hos arbetsgivaren utverka information av det angivna sla-

get. Sammanfattningsvis finns det inte någon lagregel som ger arbetstaga-

ren stöd för att få den begärda informationen av arbetsgivaren. Arbetstaga-

ren har dock med nuvarande ordning möjligheter att med stöd av sin fack-

liga organisation eller genom JämO få begärda uppgifter om lön m.m.

Ytterligare möjligheter föreligger vid en domstolsprocess.

Utskottet har förståelse för synpunkten att den som anser sig könsdis-

kriminerad bör ha rätt att hos arbetsgivaren få en skriftlig information om

lön m.fl. uppgifter för den person av motsatt kön, med vilken arbetstagaren

jämför sig. Utskottet förutsätter att denna fråga ingår i beredningsarbetet

inför den jämställdhetsproposition som planeras under år 1996. Något

tillkännagivande med anledning av motion A817 (yrk. 4) anser utskottet

inte vara påkallat. Därmed avstyrks nämnda motionsyrkande.

Jämställdhetsombudsmannens uppgifter

Motioner

JämO:s uppgifter berörs i fyra motioner.

Vänsterpartiet anser i motion A817 (yrk. 1) att fack och arbetsgivare har

ett direkt ansvar för att framtidens arbetsvärdering blir saklig och korrekt.

För att möjliggöra aktiva åtgärder mot arbetsgivare m.fl. bör JämO få

större befogenheter att ingripa mot lönediskriminering än vad dagens

lagstiftning medger.

I den moderata kommittémotionen A816 (yrk. 10) anförs att JämO:s

uppgifter inom en inte alltför avlägsen framtid bör ses över. Bakgrunden är

bl.a. att jämställdhetsarbetet har en prioriterad ställning inom EU. Därut-

över anser motionärerna att attitydpåverkan inte uppnås genom politiska

beslut utan genom enskilda individers ansvar.

Ewa Larsson m.fl. (mp) kräver i motion A810 (yrk. 2) ökade befogenhe-

ter för JämO att gå till rättslig prövning mot omotiverade löneskillnader.

Rose-Marie Frebran (kds) anser i motion A813 att JämO:s uppgifter bör

utvidgas till att avse bevakning av jämställdhetsfrågor inom hela samhälls-

livet.

Utskottets bedömning

Utskottet har förståelse för de framförda önskemålen om en breddning av

JämO:s ansvar. Från och med den 1 juli 1994 ändrades jämställdhetslagen

så att JämO därefter även verkar på det kollektivavtalsreglerade området.

En annan breddning vid detta tillfälle gällde att JämO numera kan åberopa

även annan lagstiftning än jämställdhetslagen. I fråga om JämO:s ansvar

för löneskillnaderna konstaterar utskottet att JämO numera har rätt att

undersöka om det på en arbetsplats finns kartläggning av löneskillnader på

det sätt som är föreskrivet. Ombudsmannen kan också undersöka om en

redovisning av kartläggningen och de åtgärder som motiveras av kartlägg-

ningen finns i jämställdhetsplanen.

Möjligheten att genom vitesföreläggande få en arbetsgivare att fullgöra

lagens bestämmelser om aktiva åtgärder har utnyttjats ett par gånger under

senare tid. Vitesföreläggande har då meddelats av Jämställdhetsnämnden

på framställning av JämO. I båda fallen ledde vitesföreläggandet till för-

likning mellan JämO och den aktuella arbetsgivaren genom att arbetsgiva-

ren tog itu med de begärda åtgärderna.

Mot bakgrund av att riksdagen relativt nyligen tagit ställning i frågan om

JämO:s uppgifter samt att JämO inför nästa budgetår skall inkomma med

en fördjupad anslagsframställning, vilket ger ett bättre underlag för frågor

om behov och resurser, anser utskottet att nya överväganden bör anstå till

ett vidare sammanhang.

Motionerna A810 (yrk. 2), A813, A816 (yrk. 10) samt A817 (yrk. 1)

avstyrks med hänvisning till det anförda.

Sexuella trakasserier

Motioner

I två motioner, nämligen A812 (yrk. 1) av Ewa Larsson m.fl. (mp) och

A819 av Inger Segelström m.fl. (s), begärs att det görs ett tillägg till jäm-

ställdhetslagens 22 § med förbud mot sexuella trakasserier.

Motionärerna anser att den utväg som i dag står till buds vid sexuellt

trakasseri - att anmäla händelsen till polisen för att få ärendet prövat enligt

brottsbalkens bestämmelser - oftast är en lång och för den enskilda perso-

nen svår process.

Utskottets bedömning

Regler som kan användas mot sexuella trakasserier finns i såväl jäm-

ställdhetslagen som i brottsbalken och arbetsmiljölagen.

Medan brottsbalkens bestämmelser rör sexualbrott av olika slag utan

särskild inriktning på var brottet sker, tar arbetsmiljölagen sikte på att

arbetsmiljön skall vara sund och säker och att arbetsförhållandena skall

anpassas till människans förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende.

Genom jämställdhetslagen uttrycks den viktiga principen att sexuella

trakasserier inte skall behöva tålas på en arbetsplats. 6 § jämställdhetslagen

innebär, förutom en skyldighet för arbetsgivaren att rent allmänt förebygga

och förhindra både sexuella trakasserier och trakasserier på grund av an-

mälan om könsdiskriminering, också en skyldighet för arbetsgivaren att se

till att en arbetstagare inte trakasseras av en annan arbetstagare. Som tidi-

gare berörts har JämO numera möjlighet att utöva tillsyn över hela arbets-

marknaden så att reglerna i 4-11 §§ om aktiva åtgärder följs. Tillsynen

gäller således även 6 §.

Enligt 22 § första stycket jämställdhetslagen får en arbetsgivare inte ut-

sätta en arbetstagare för trakasserier på grund av att arbetstagaren har

avvisat arbetsgivarens sexuella närmanden eller anmält arbetsgivaren för

könsdiskriminering. Om så sker skall arbetsgivaren enligt 27 § betala

skadestånd till arbetstagaren för den kränkning som trakasserierna innebär.

JämO har i en skrivelse till regeringen i oktober 1994 uttryckt önskemål

om en förstärkt lagstiftning mot bl.a. sexuella trakasserier. JämO anför i

skrivelsen att det är svårt, om inte omöjligt, att komma åt problemet, så

länge arbetsgivaren inte kan ställas till ansvar för att arbetstagaren utsätts

för sexuella trakasserier på arbetsplatsen. JämO önskar därför att det i

jämställdhetslagen skall införas en regel som i vissa klart definierade si-

tuationer håller arbetsgivaren ansvarig om arbetstagare utsätts för sexuella

trakasserier på arbetsplatsen.

Utskottet vill i detta sammanhang redovisa att Kvinnovåldskommissio-

nen har kommit med sitt slutbetänkande Kvinnofrid (SOU 1995:60).

Kommissionen har kartlagt en rad olika frågor som har anknytning till våld

mot kvinnor. I kapitel 13 tas frågor om sexuella trakasserier upp. I detta

kapitel instämmer Kvinnovåldskommissionen i JämO:s mening att jäm-

ställdhetslagen bör kompletteras med en regel som i vissa situationer håller

arbetsgivaren ansvarig för om en kvinna utsätts för sexuella trakasserier av

sina arbetskamrater. Frågan bör dock bli föremål för utredning i särskild

ordning enligt kommissionen. Betänkandet har skickats ut på en bred

remiss. Remisstiden går ut den 1 december 1995.

Utskottet förutsätter att regeringen ytterligare följer frågan om sexuella

trakasserier och om förhållandena så föranleder bereder ärendet vidare till

den proposition om jämställdhetsfrågor som planeras år 1996.

Med hänvisning till vad som anförts bör motionerna A812 (yrk. 1) och

A819 inte påkalla någon riksdagens åtgärd. De avstyrks därmed.

Familjen

Motion

Kristdemokraterna framför i motion A820 (yrk. 1, 2) att det behövs en

aktiv opinionsbildning som betonar kvinnans och mannens gemensamma

ansvar för hem och familj. Historiskt sett har det nästan alltid varit kvin-

norna som utfört de flesta arbetsuppgifterna i hemmet som obetalt arbete.

Arbete i hem och familj skall enligt motionärerna värderas lika som arbete

utanför hemmet.

Utskottets bedömning

Utskottet har ingen annan syn än motionärerna när det gäller kvinnans och

mannens gemensamma ansvar för hem och familj. Ett krav i samman-

hanget är att arbetet med barn och hushåll synliggörs.

Utskottet anser att det är en angelägen jämställdhetsfråga att öka pap-

pornas uttag av föräldraledighet. Statistiken visar att pappornas andel av

ersatta dagar ökade med drygt en procentenhet år 1994 jämfört med året

innan. Andelen var 11,4 % år 1994 jämfört med 10,1 % år 1993. Under de

första sex månaderna år 1995 har emellertid männens andel av ersatta

dagar minskat. (Statistiken kan vara svårtolkad på grund av förändringar i

föräldrapenningsystemet.) Utskottet vill i detta sammanhang redovisa att

regeringen under de senaste åren har avsatt 3 miljoner kronor per år till

informationsåtgärder i syfte att öka pappors uttag av föräldrapenning.

Utskottet anser att det är väsentligt att angripa de informella hinder som

finns mot jämställdhet. Attitydförändringar är av största vikt. Erfarenhe-

terna av s.k. pappagrupper är hittills mycket positiva och visar att de som

deltagit i pappagrupper tar ut en större del av föräldraledigheten än ge-

nomsnittet för män i riket. Enligt budgetpropositionen 1994/95:100 bil. 6

kommer regeringen att överväga ytterligare insatser för att stimulera män

att ta ett ökat praktiskt ansvar för barn och hem. För att nå de inledningsvis

nämnda jämställdhetsmålen är ytterligare insatser på detta område nöd-

vändiga enligt utskottets mening.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrks motion A820 (yrk. 1, 2).

Kvinnors hälsa m.m.

Motioner

Kristdemokraterna tar i motion A820 (yrk. 17-19) upp frågor om kvinnors

hälsa.

Motionärerna anför att mannen i dag utgör norm i vetenskapliga sam-

manhang. För att främja kunskapen om kvinnors hälsa bör emellertid även

kvinnors normalvärden gälla som norm. Både kvinnors och mäns normal-

värden måste därför utgöra norm i vetenskapliga sammanhang. Vidare bör

kvinnors hälsa bli föremål för forskning i samma utsträckning som mäns.

Sådan forskning som beaktar skillnaderna i biologi, aktiviteter under arbe-

te och fritid, livsstil och andra aspekter av den sociala miljön bör stimule-

ras. Även inom missbrukarvården skall både kvinnors och mäns behov

mötas.

Utskottets bedömning

Frågan om mäns och kvinnors hälsa i ett könsperspektiv uppmärksammas

och diskuteras i allt större utsträckning. Ett exempel är Kvinnovåldskom-

missionens nyligen avlämnade betänkande, Kvinnofrid (SOU 1995:60).

Kommissionen har tillkallats för att utifrån ett kvinnoperspektiv göra en

översyn av frågor som rör våld mot kvinnor. Bland annat belyses social-

tjänsten och hälso- och sjukvården ur detta perspektiv.

Ansvariga myndigheter för frågor om mäns och kvinnors hälsa är i första

hand Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen. Eftersom kunskaperna ändå

är otillräckliga på detta område har en särskild utredare tillkallats för att

kartlägga hur kvinnor och män bemöts och behandlas inom hälso- och

sjukvården (dir. 1994:95). Utgångspunkten bör vara en noggrann genom-

gång av det aktuella kunskapsläget vad gäller dels sådana skillnader i sättet

att bemöta patienter som beror på kön, dels faktorer som skiljer kvinnors

och mäns hälsa. Förslag skall läggas fram som är motiverade utifrån målen

om en god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen. Utred-

ningsarbetet skall vara avslutat före utgången av juni månad 1996.

Kvinnor söker sjukvård oftare än män och i allmänhet för andra symp-

tom. Att forskningsresultat som enbart baseras på män antas vara relevanta

även för kvinnor kan försvåra förståelsen av orsakssammanhangen. Utskot-

tet anser i likhet med regeringen att detta område borde belysas bättre i den

grundläggande läkarutbildningen. Därför ser utskottet positivt på att rege-

ringen inbjudit universitet och högskolor som anordnar läkarutbildning att

ansöka om projektmedel för projekt i detta syfte. Regeringen har i oktober

1995 beviljat drygt 1,5 miljoner kronor för utveckling av kurser i kvinnors

hälsa och jämställdhetskunskap för den grundläggande läkarutbildningen.

Syftet är att kurserna på sikt skall ingå som en del av utbildningen.

Med hänvisning till den utveckling som äger rum på detta område anser

utskottet att motion A820 (yrk. 17-19) inte bör föranleda någon riksdagens

åtgärd. Motionen avstyrks således i aktuella delar.

Övriga frågor

Forskning m.m.

Motioner

Kristdemokraterna anser i motion A820 (yrk. 16) att universitetens och

högskolornas kvinnoforskning bör tilldelas goda resurser. Målet är att

utöka antalet kvinnliga forskare. Därmed möjliggörs att kvinnoperspektivet

uppmärksammas i forskningen.

I motion 1993/94:Ub906 (yrk. 6) av Socialdemokraterna avvisas alla

propåer om att försämra studieledighetslagen. Aktuella undersökningar

visar att lagen inte upplevs som något problem bland arbetsgivarna. Perso-

nalutbildning bör arbetsgivaren svara för medan andra mer personligt

motiverade utbildningsbehov förutsätter möjligheter till studieledighet.

Utskottets bedömning

Beträffande kvinno- och jämställdhetsforskning vill utskottet redovisa att

en särskild utredare tillkallats för att föreslå åtgärder som främjar sådan

forskning (dir. 1995:8). Utredaren skall särskilt undersöka hur uppgifterna

att utreda, skapa opinion och dela ut bidrag för att främja kvinno- och

jämställdhetsforskning bäst kan utformas. Uppdraget skall redovisas senast

den 1 december 1995. Med hänvisning till den utveckling som pågår anser

utskottet att något tillkännagivande med anledning av motion A820 (yrk.

16) inte är aktuellt. Utskottet avstyrker därför nämnda yrkande.

Utskottet anser i likhet med motionärerna till motion 1993/94:Ub906

(yrk. 6) att alla vägar till kompetensutveckling bör tas till vara med hänsyn

till såväl personlig vidareutveckling som till arbetslivets behov. Det kan

erinras om att regeringen i juni 1995 beslutat om en parlamentarisk

kommitté, som skall se över hela vuxenutbildningen. Kommittén skall i ett

första steg föreslå mål för ett nationellt kunskapslyft för vuxna som en del

i en strategi för ett livslångt lärande (dir. 1995:67). Bedömningen skall

göras ur den enskildes, samhällets och arbetslivets perspektiv. I ett andra

steg skall kommittén ta ställning till hur det finansiella ansvaret skall för-

delas. Vidare skall kommittén föreslå en användning av samhällets resur-

ser så att så många som möjligt kan ta del av den utbildning de behöver

och önskar. Uppdraget skall vara slutfört senast den 1 mars 1997.

Enligt Arbetsrättskommissionens direktiv (dir. 1995:30) bör förslaget till

en ny studieledighetslag (framlagt i betänkandet Ledighetslagstiftningen -

en översyn, SOU 1994:1), liksom frågor om utbildning inom arbetslivet i

övrigt, diskuteras inom kommissionen. Enligt utskottets uppfattning

kompletterar studieledighetslagen andra system som leder till kompe-

tensutveckling bland arbetstagarna. Med hänvisning till vad utskottet an-

fört avstyrker utskottet motion 1993/94:Ub906 (yrk. 6).

Förskolan

Motioner

Vänsterpartiet framhåller i motion So248 (yrk. 7) att våldet i samhället

delvis kan förklaras av att män är dåligt representerade inom yrken som

arbetar med barn. Enligt motionärerna bör fler män stimuleras att arbeta

inom förskolan.

Bengt Harding Olson (fp) framför i motion A804 ett likartat önskemål.

Målet om jämställdhet på daghem kan uppnås på olika vägar, bl.a. genom

"morötter" till de daghem som når upp till jämställdhetskraven eller i form

av "piska" med kvotering i utbildning och anställning.

Utskottets bedömning

Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att det är mycket angelä-

get att det finns både kvinnor och män som förebilder i förskolan. Av de

sammanlagt ca 69 000 personer som direkt arbetade med barn inom dag-

hemmen var 3 % män och 97 % kvinnor år 1993. I fritidsverksamheten

fanns det 15 % män och 85 % kvinnor av totalt ca 15 000 personer. Som

en jämförelse kan nämnas att år 1980 var andelen män inom daghem och

fritidshem 4 % resp. 16 %.

Från olika håll försöker man främja en utveckling mot större jämställd-

het i förskolan. I juni 1995 genomförde Socialdepartementet en konferens

om jämställdhet i förskolan. Konferensen riktade sig särskilt till huvudmän

för förskollärar- och fritidspedagogutbildning. Syftet var bl.a. att öka in-

tresset och medvetenheten om jämställdhetsfrågor hos personal inom

barnomsorgen och skolbarnsomsorgen. Vidare redovisades erfarenheter av

tidigare jämställdhetsprojekt inom förskolan. Under konferensen meddela-

des att regeringen har för avsikt att avsätta 2 miljoner kronor för projekt

som syftar till att främja jämställdhet i barnomsorgen. Socialstyrelsen får i

uppdrag att administrera denna projektverksamhet och bevilja medel till de

"bästa" projekten. Projektverksamheten väntas pågå i två år.

Vidare har Lärarhögskolan på initiativ av Socialdepartementet utarbetat

en 5-poängskurs för män som funderar på att utbilda sig till förskollärare

eller fritidspedagog så att de skall kunna få en introduktion till yrkesområ-

det. Ett av kursmomenten rör barns behov av förebilder av båda könen.

Ett annat exempel är MIKY-projektet (Män I Kvinnodominerade Yrken)

i Sundsvalls och Timrå kommuner i samarbete med Länsarbetsnämnden i

Västernorrland. Detta projekt som pågår från augusti 1994 till augusti

1996 arbetar bl.a. med åtgärder för att behålla de män som i dag är anställ-

da inom kvinnodominerade yrken och för att aktivt påverka unga killar att

satsa på utbildningar till sådana yrken.

Enligt utskottets uppfattning är det värdefullt att pröva olika satsningar

och projekt för att uppnå en ökad andel män inom barnomsorgen. Med

hänvisning till att det pågår projektverksamhet i linje med motionärernas

önskemål är något tillkännagivande inte behövligt enligt utskottets upp-

fattning. Motionerna So248 (yrk. 7) och A804 avstyrks därmed.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inriktningen av jämställdhetsarbetet

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A802 yrkande 1,

1994/95:A803, 1994/95:A807 yrkande 3, 1994/95:A808, 1994/95:

A811, 1994/95:A814, 1994/95:A816 yrkande 1, 1994/95:A820 yrkan-

dena 5 och 10 samt 1994/95:Fi211 yrkande 7,

res. 1 (m)

res. 2 (fp, kds)

res. 3 (v)

2. beträffande utveckling av EU:s jämställdhetspolitik

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A802 yrkande 16 och

1994/95:K224 yrkande 23,

3. beträffande arbetsrättsliga lagstiftningen

att riksdagen avslår motion 1994/95:A807 yrkande 17,

4. beträffande kvinnorepresentationen i statliga styrelser

att riksdagen avslår motion 1994/95:A820 yrkande 8,

5. beträffande kvinnliga chefer

att riksdagen avslår motion 1994/95:A258 yrkande 5,

6. beträffande myndigheternas ansvar

att riksdagen avslår motion 1994/95:A820 yrkande 9,

7. beträffande förbud mot lönediskriminering och behov av köns-

neutral arbetsvärdering

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A802 yrkande 2,

1994/95:A807 yrkande 21, 1994/95:A809, 1994/95:A810 yrkande 3

samt 1994/95:A820 yrkande 6,

res. 4 (kds)

8. beträffande alternativa arbetsgivare

att riksdagen avslår motion 1994/95:A816 yrkande 8,

res. 5 (m)

9. beträffande lagregler om rekrytering m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A806 yrkandena 2 och 3

samt 1994/95:Ub622 yrkande 1,

10. beträffande Ontarios lagmodell för lika lön

att riksdagen avslår motion 1994/95:A817 yrkandena 2 och 3

res. 6 (v)

11. beträffande analys av löneskillnaderna på alla

arbetsplatser

att riksdagen avslår motion 1994/95:A258 yrkande 3,

12. beträffande sanktionsmöjligheter mot företag

att riksdagen avslår motion 1994/95:A810 yrkande 1,

res. 7 (mp)

13. beträffande utbildning som medel i jämställdhetsarbetet

att riksdagen avslår motion 1994/95:A807 yrkande 29,

14. beträffande skyldighet att upprätta jämställdhetsplan

att riksdagen avslår motion 1994/95:A815

res. 8 (v)

15. beträffande nya anvisningar för jämställdhetsplanerna

att riksdagen avslår motion 1994/95:A805,

16. beträffande skriftlig information om lön

att riksdagen avslår motion 1994/95:A817 yrkande 4,

res. 9 (v)

17. beträffande JämO:s uppgifter

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A810 yrkande 2, 1994/95:

A813, 1994/95:A816 yrkande 10 samt 1994/95:A817 yrkande 1,

res. 10 (m)

res. 11 (v)

18. beträffande sexuella trakasserier

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A812 yrkande 1 och

1994/95:A819,

res. 12 (v, mp)

19. beträffande kvinnans och mannens gemensamma ansvar

att riksdagen avslår motion 1994/95:A820 yrkandena 1 och 2,

res. 13 (kds)

20. beträffande kvinnors hälsa

att riksdagen avslår motion 1994/95:A820 yrkandena 17-19,

res. 14 (kds)

21. beträffande kvinno- och jämställdhetsforskning

att riksdagen avslår motion 1994/95:A820 yrkande 16,

22. beträffande studieledighetslagen

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub906 yrkande 6,

23. beträffande män i förskolan

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A804 och 1994/95:So248 yr-

kande 7.

Stockholm den 26 oktober 1995

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist

I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Öst-

lund (s), Berit Andnor (s), Ulrica Messing (s), Kent Olsson (m), Martin

Nilsson (s), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s),

Hans Andersson (v), Christina Zedell (s), Christel Anderberg (m), Barbro

Johansson (mp), Dan Ericsson (kds), Anna Åkerhielm (m) och Margareta

Andersson (c).

Reservationer

1. Inriktningen av jämställdhetsarbetet (mom. 1)

Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m) och Anna

Åkerhielm (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Beträffande

inriktningen" och på s. 9 slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följan-

de lydelse:

Det råder i dag bred enighet om de övergripande målen för jämställd-

hetsarbetet, nämligen att kvinnor och män skall ha samma rättigheter,

skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områdena i livet. Bety-

delsefulla förändringar i riktning mot jämställdhet mellan könen har ägt

rum under senare år. Detta arbete har varit framgångsrikt i många avseen-

den, i vart fall om man ser till kvinnors och mäns formella rättigheter.

Fortfarande finns emellertid betydande olikheter i kvinnors och mäns

reella villkor. Lång väg återstår att gå innan man i praktiken uppnått en

jämnare fördelning av makt, inflytande och möjligheter till ekonomisk

självständighet. Sedan de rent diskriminerande lagarna och reglerna nu har

avskaffats återstår den svåraste delen av jämställdhetsarbetet, nämligen att

finna vägar att påverka människors attityder.

Jämställdhetsarbetet kräver insatser inom många delar av samhället. Den

attitydpåverkan som nu förestår uppnås dock inte främst genom politiska

beslut utan genom att enskilda individer tar ett personligt, praktiskt och

moraliskt ansvar.

Jämställdhetsarbetet måste bedrivas långsiktigt. Man måste acceptera att

det tar tid att i grunden förändra människors attityder. Mycket av det jäm-

ställdhetsarbete som på sistone blivit följden av politiska beslut har skett i

form av olika projekt. Utvärderingen av dessa projekt har emellertid ofta

givit vid handen att verksamheterna har klingat av när projekttiden och

projektpengarna har tagit slut. I realiteten blir effekterna därför ofta kort-

variga och ytliga.

Många anser att kvotering av kvinnor på manligt dominerande områden

gynnar jämställdheten, vilket framgår av ett antal av de motionsyrkanden

som utskottet nu behandlar. Utskottet delar emellertid den uppfattning som

kommer till uttryck i den Moderata kommittémotionen A816, där motionä-

rerna avvisar alla former av kvotering. Enligt utskottets uppfattning bygger

kvoteringstänkandet på en bristande tilltro till kvinnors förmåga samt en

övertro på regleringar och politisk styrning. Utskottet anser att en verklig,

långsiktig jämställdhet förutsätter det självförtroende som det ger kvinnor-

na att skapa sig en ställning grundad på egen kraft och duglighet. Detta är,

som framhålls i motionen, skillnaden mellan formell och reell jämställd-

het.

Utskottet noterar dessutom att den dom från EU-domstolen angående

likabehandling av kvinnor och män, vilken meddelades den 17 oktober

1995 kommer att aktualisera frågor om förutsättningarna för könskvotering

och positiv särbehandling i EU-länderna (mål C-450/93). I domen sägs att

nationella regler som garanterar kvinnor absolut och ovillkorlig företrädes-

rätt vid tjänstetillsättning eller befordran strider mot EU:s direktiv 76/207

från år 1976 om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till

anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor.

Även till följd av denna dom menar utskottet att det är helt nödvändigt

för Sverige att tänka om när det gäller kvotering. Utskottet har inhämtat att

denna fråga för närvarande är under övervägande i konstitutionsutskottet

med anledning av en där väckt moderat motion.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion A816 (yrk.

1). Övriga behandlade yrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande inriktningen av jämställdhetsarbetet

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A816 yrkande 1 samt

med avslag på motionerna 1994/95:A802 yrkande 1, 1994/95:A803,

1994/95:A807 yrkande 3, 1994/95:A808, 1994/95:A811, 1994/95:

A814, 1994/95:A820 yrkandena 5 och 10 samt 1994/95:Fi211 yrkande

7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Inriktningen av jämställdhetsarbetet (mom. 1)

Elver Jonsson (fp) och Dan Ericsson (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "I september"

och på s. 9 slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motion A802 (fp) att såväl lagstiftning som

opinionsbildning och goda exempel behövs inom jämställdhetspolitiken.

Vidare instämmer utskottet i den uppfattning som redovisas i motion

Fi211 (fp) att det är särskilt viktigt att bygga in jämställdheten i den eko-

nomiska politiken. Aktuella exempel gäller åtgärder inom föräldraförsäk-

ringen samt studiemedelssystemen SVUX/SVUXA. I den pågående över-

synen av studiestödssystemet bör jämställdhetsförutsättningarna utgöra en

grund vid övervägandena.

Utskottet instämmer vidare med motion A820 (kds) att kvinnor och män

bör ha samma möjligheter till ekonomiskt oberoende samt att det är viktigt

att få och att sprida kunskaper om den ekonomiska maktens fördelning

mellan kvinnor och män.

Med hänvisning till vad som anförts ställer sig utskottet bakom försla-

gen i motionerna A802, Fi211 och A820 beträffande jämställdhetsarbetets

inriktning. Övriga motionsyrkanden avstyrks i den mån kraven inte tillgo-

doses genom utskottets ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande inriktningen av jämställdhetsarbetet

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A802 yrkande 1,

1994/95:Fi211 yrkande 7 och 1994/95:A820 yrkandena 5 och 10 samt

med avslag på motionerna 1994/95:A803, 1994/95:A807 yrkande 3,

1994/95:A808, 1994/95:A811, 1994/95:A814, 1994/95:A816 yrkande

1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Inriktningen av jämställdhetsarbetet (mom. 1)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med

"Beträffande övriga" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning har jämställdhetsarbetet under de senaste

åren i hög utsträckning varit inriktat på kvinnorepresentationen i politiska

organ. Att kvinnor skall ha sin del av den formella makten är en självklar-

het men att enbart fokusera på kvinnorepresentation tenderar dessvärre att

skymma det faktum att de nedskärningar och förändringar som i dag görs i

välfärdssystemen kraftigt urholkar jämställdheten. Försvaret och utveck-

lingen av det som kallas den generella välfärdsmodellen är i dag en av de

viktigaste kvinnofrågorna. Detta inkluderar kraftfulla åtgärder för att bryta

den könssegregerade arbetsmarkanden. Det behövs också en bred satsning

för att höja kompetensen hos stora grupper av lågutbildade kvinnor vars

arbeten rationaliserats bort.

Regeringen har under våren fattat beslut som leder i rakt motsatt rikt-

ning, t.ex. då barntillägget i SVUX/SVUXA togs bort och då rättigheterna

för deltidsarbetslösa försämrades. Regeringspolitiken har efter vårens

uppgörelse med Centerpartiet presenterat en politik som direkt undergräver

jämställdheten, kvinnors ställning i välfärdssystemen och i arbetslivet.

Detta påtalas bl.a. i LO:s skrift "Klass och kön".

Det är hög tid för en perspektivförskjutning i jämställdhetsarbetet. Det är

av central betydelse för jämställdheten att lyfta in ett kvinnoperspektiv i

den ekonomiska politiken. Det innebär att alla beslut som fattas om budget

skall granskas ur ett kvinnoperspektiv. Skall kvinnors underordning brytas

måste den ekonomiska politiken bli ett medel för att omfördela resurser så

att kvinnor ges möjlighet att förena förvärvsarbete och familj.

Vad utskottet anfört med anledning av motion A803 (v) bör ges rege-

ringen till känna. Övriga behandlade motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande inriktningen av jämställdhetsarbetet

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A803 samt med av-

slag på motionerna 1994/95:A802 yrkande 1, 1994/95:A807 yrkande

3, 1994/95:A808, 1994/95:A811, 1994/95:A814, 1994/95:A816 yr-

kande 1, 1994/95:A820 yrkandena 5 och 10 samt 1994/95:Fi211 yr-

kande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Förbud mot lönediskriminering och behov av könsneutral

arbetsvärdering (mom. 7)

Dan Ericsson (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "Utskottet

vill" och på s. 15 slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:

Kravet på lika lön för likvärdigt arbete måste föras fram med all kraft.

Att skapa gehör för könsneutral arbetsvärdering innebär ett steg på vägen.

Med tanke på att det pågår ett antal projekt m.m. i syfte att anpassa arbets-

värderingsmetoderna till olika slags arbetsplatser och förhållanden i Sveri-

ge anser utskottet att regeringen bör göra en uppföljning av de olika an-

strängningarna. Inriktningen skall vara att initiera sådana åtgärder att

osakliga löneskilllnader elimineras.

Vad utskottet anfört med anledning av motion A820 (kds) i denna del

bör ges regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks i den mån

de inte tillgodoses av utskottets ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande förbud mot lönediskriminering och behov av

könsneutral arbetsvärdering

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A820 yrkande 6 samt

med avslag på motionerna 1994/95:A802 yrkande 2, 1994/95:A807

yrkande 21, 1994/95:A809 och 1994/95:A810 yrkande 3 som sin me-

ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Alternativa arbetsgivare (mom. 8)

Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m) och Anna

Åkerhielm (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med "Den i mo-

tion A816" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:

Jämställdheten berörs av en mängd olika faktorer. Den socialdemokra-

tiska familjepolitiken har utformats för att gynna en viss livsform som har

ansetts jämställd. Arbetsmarknaden för kvinnor har utformats på ett sätt

som ansetts jämställt. Vid en närmare granskning finner man dock att

systemen skapat stelbenthet och snarare hämmat kvinnorna än öppnat

möjligheter för dem.

57 % av de förvärvsarbetande kvinnorna återfinns inom den offentliga

sektorn. Många yrken är totalt kvinnodominerade. Vi har alltså fått en

starkt könssegregerad arbetsmarknad.

Den centralstyrda lönepolitik som har bedrivits i Sverige bygger på den

socialdemokratiska, kollektivistiska synen på männsiskor som likformiga

och utbytbara. Den har lett till flera obalanser. Sverige har blivit ett låglö-

neland för högutbildade och ett höglöneland för lågutbildade. Detta feno-

men är särskilt markant inom den offentliga sektorn, där den s.k. dubbla

obalansen länge har diskuterats. Den leder till att staten och kommunerna

får allt svårare att rekrytera och behålla kompetens. Bl.a. den offentliga

sektorns monopolställning har lett till att särskilt kvinnor ofta får en blyg-

sam utdelning på sina investeringar i högre utbildning. Det är oacceptabelt.

Utskottet konstaterar att vi inte har lyckats uppnå den jämställdhet på

arbetsmarknaden som är önskvärd samt att en del av förklaringen till detta

ligger inbyggd i "den svenska modellen". En ensidig och begränsad ar-

betsmarknad har inte haft den flexibilitet som är nödvändig för att fullt ut

ta vara på kvinnornas mångsidighet och kompetens och inte heller för att

möta dagens arbetslöshetsproblem.

I det nuvarande samhällsekonomiska läget har det också blivit alltmer

uppenbart att kvinnornas arbetsmarknad är sårbar. Offentlig expansion är

inte längre möjlig. Många kvinnor har helt enkelt blivit beroende av ett

system som är på väg att kollapsa.

Det kan just nu te sig som om förutsättningarna för arbete och försörj-

ning skulle vara hotade för alla de kvinnor som arbetar inom vården och

omsorgen. I själva verket finns det emellertid goda skäl att anta, att beho-

vet av sådana tjänster i stället är växande. Uppgiften blir alltså att finna

nya former för organisationen och finansieringen av arbetet.

Utskottet anser att den viktigaste jämställdhetsfrågan just nu, utöver

långsiktig attitydpåverkan, är att bryta upp de offentliga monopolen inom

främst vård, omsorg och utbildning. Detta tjänar dubbla syften. Dels får

kvinnor i lika hög utsträckning som män möjligheter att välja mellan alter-

nativa arbetsgivare, vilket kommer att leda till flera positiva effekter som

exempelvis rimligare lönesättning, dels öppnas helt nya utvecklingsmöj-

ligheter för kvinnor med ökat egenföretagande som ett resultat.

Vad utskottet anfört med anledning av Moderata samlingspartiets mo-

tion A816 (yrk. 8) bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande alternativa arbetsgivare

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A816 yrkande 8

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Ontarios lagmodell för lika lön (mom. 10)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med "Utskottet

instämmer" och slutar med "motion A817 (yrk. 2, 3)" bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets uppfattning skall lika eller likvärdiga arbeten ge lika

lön för kvinnor och män. Principen om lika lön för kvinnor och män är ett

viktigt led i strävan efter en långsiktigt bärkraftig och solidarisk lönepoli-

tik. Utskottet instämmer med motionärerna att det vid bedömningen av

otillåten lönediskriminering kan vara nödvändigt att jämföra arbetsuppgif-

ternas lönesättning hos annan arbetsgivare inom samma bransch. Lagreg-

lerna har annars ett begränsat värde.

Än i dag styrs lönebildningen av traditionella föreställningar om mäns

resp. kvinnors olika ekonomiska behov samt av det faktum att traditionellt

manliga arbetsuppgifter värderas högre än kvinnors. För att komma åt

dessa mekanismer krävs ett helt nytt arbetsvärderingssystem som lyfter

fram innehållet i kvinnors arbete.

Med hänsyn till att Ontario i Kanada tycks ha en framgångsrik lagstift-

ning mot lönediskriminering föreslår utskottet att regeringen ges i uppdrag

att utarbeta ett liknande förslag till lagstiftning för svensk del. Inriktninge

bör vara att arbetsgivare med fler än 100 anställda åläggs att genomföra en

arbetsvärdering för både kvinno- och mansdominerade arbeten och däref-

ter göra upp en plan för årliga lönejusteringar för att uppnå lika lön för

arbeten av lika värde. Varje år bör 1 % av lönesumman avsättas för detta

ändamål.

Arbetsgivare med färre än 100 anställda bör åläggas att genomföra lika-

lönsprincipen senast samtidigt som de större arbetsgivarna.

Lagstiftningen bör innehålla en skyldighet för alla svenska arbetsgivare,

även de med färre än tio anställda, att föra en könsbaserad lönestatistik

som offentliggörs och sprids på arbetsplatsen.

Vad utskottet anfört med anledning av motion A817 (v) i berörda delar

bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande Ontarios lagmodell för lika lön

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A817 yrkandena 2

och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Sanktionsmöjligheter mot företag (mom. 12)

Barbro Johansson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med

"Sanktionsmöjligheter mot" och slutar med "motion A810 (yrk. 1)" bort

ha följande lydelse:

Eftersom de senaste årens löneutveckling för kvinnor visat på ökade lö-

neskillnader mellan könen bör regeringen återkomma till riksdagen med

förslag till skärpta åtgärder mot lönediskrimineringen. Utskottet instämmer

med motion A810 (mp) att det krävs sanktionsmöjligheter mot företag och

andra arbetsgivare som har osakliga löneskillnader mellan könen.

Vad utskottet anfört med anledning av motion A810 i denna del bör ges re-

geringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande sanktionsmöjligheter mot företag

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A810 yrkande 1 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Skyldighet att upprätta jämställdhetsplan (mom. 14)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med "Med an-

ledning" och slutar med "således avstyrks" bort ha följande lydelse:

Jämställdhetslagen innebär att arbetsgivare med färre än tio arbetstagare

är undantagna från skyldigheten att upprätta en årlig jämställdhetsplan.

Nuvarande ordning innebär att ett mycket stort antal arbetsplatser inte

behöver göra någon jämställdhetsplan. Enligt utskottets uppfattning är det

angeläget att ingen arbetsplats undantas från jämställdhetslagen och dess

olika instrument för att utveckla jämställdheten.

Som anförs i motion A815 (s) bör regeringen komma med förslag till

ändring av jämställdhetslagen på denna punkt. Utskottet tillstyrker bifall

till motionen.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande skyldighet att upprätta jämställdhetsplan

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A815 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Skriftlig information om lön (mom. 16)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med "Utskottet

har vid" och slutar med "nämnda motionsyrkande" bort ha följande lydel-

se:

Utskottet anser i likhet med motion A817 (v) att det är viktigt att den

som anser sig otillåtet könsdiskriminerad skall ha rätt att från arbetsgivaren

eller den fackliga organisationen få tillgång till löneuppgifter och andra

anställningsvillkor för den som arbetstagaren vill jämföra sig med. Utan en

sådan regel blir det svårt att kontrollera om en viss lön strider mot diskri-

mineringsförbudet.

Vad utskottet anfört med anledning av motion A817 i denna del bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande skriftlig information om lön

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A817 yrkande 4

som sin mening ger regeringen tillkänna vad utskottet anfört,

10. JämO:s uppgifter (mom. 17)

Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m) och Anna

Åkerhielm (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med "Utskottet

har förståelse" och på s. 21 slutar med "det anförda" bort ha följande ly-

delse:

Från principiella utgångspunkter ifrågasätter utskottet om det i en fri och

öppen demokrati kan vara rätt att ha statliga myndigheter och tjänstemän

vars uppgift det är att påverka opinionen, dvs. att styra individernas tän-

kande i en viss, av makthavarna önskad riktning.

Med tanke på den prioriterade ställning jämställdhetsarbetet har inom

EU som organisation och på den praxis som EU-domstolen har utvecklat

när det gäller kvotering och lönediskriminering m.m. är det troligt att

JämO:s betydelse kommer att minska och att det därför inom en inte alltför

avlägsen framtid kan finnas skäl att se över JämO:s organisation och upp-

gifter.

Under alla förhållanden är JämO:s roll såsom den i dag är utformad helt

oförenlig med utskottets perspektiv för det fortsatta jämställdhetsarbetet -

att attitydpåverkan skall uppnås inte genom politiska beslut utan genom att

enskilda individer tar ett personligt, praktiskt och moraliskt ansvar.

Vad utskottet anfört med anledning av Moderata samlingspartiets motion

A816 (yrk. 10) om en översyn av JämO:s framtida uppgifter bör ges

regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden har en annan inriktning och

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande JämO:s uppgifter

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A816 yrkande 10

samt med avslag på motionerna 1994/95:A810 yrkande 2,

1994/95:A813 och 1994/95:A817 yrkande 1 som sin mening ger rege-

ringen till känna vad utskottet anfört,

11. JämO:s uppgifter (mom. 17)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med "Utskottet

har förståelse" och på s. 21 slutar med "det anförda" bort ha följande

lydelse:

För att möjliggöra ett mera aktivt arbete från JämO:s sida mot arbetsgi-

vare, fack m.fl. som medverkar till en könsdiskriminerande lönesättning,

bör JämO få större befogenheter att ingripa än vad dagens lagstiftning

medger. Utskottet biträder därför uppfattningen i motion A817 (yrk. 1).

Med det anförda får motion A810 (yrk. 2) i väsentlig del anses vara till-

godosedd. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande JämO:s uppgifter

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A810 yrkande 2 och

1994/95:A817 yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1994/95:A813

och 1994/95:A816 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

12. Sexuella trakasserier (mom. 18)

Hans Andersson (v) och Barbro Johansson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med "Regler

som" och på s. 22 slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionerna A812 (yrk. 1) och A819 att

jämställdhetslagen bör kompletteras med ett förbud mot sexuella trakasse-

rier. Enligt 22 § första stycket jämställdhetslagen får en arbetsgivare inte

utsätta en arbetstagare för trakasserier på grund av att arbetstagaren har

avvisat arbetsgivarens sexuella närmanden eller anmält arbetsgivaren för

könsdiskriminering. Arbetstagaren har möjlighet att anmäla händelsen till

polisen för att få sitt ärende prövat enligt brottsbalkens bestämmelser.

Detta är ofta en lång och svår process för den enskilde. Lagstiftningen är

således otillräcklig när det gäller de sexuella trakasserierna i sig.

Utskottet anser därför att regeringen bör återkomma till riksdagen med

lagförslag i form av ett tillägg till 22 § jämställdhetslagen med ett förbud

mot sexuella trakasserier.

Vad utskottet anfört med tillstyrkan av motionerna A812 i aktuell del

och A819 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande sexuella trakasserier

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:A812 yrkande 1 och

1994/95:A819 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

13. Kvinnans och mannens gemensamma ansvar (mom. 19)

Dan Ericsson (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med "Utskottet

har" och slutar med "motion A820 (yrk. 1, 2)" bort ha följande lydelse:

Sverige hör till de västerländska demokratier som nått längst i jämställd-

hetsarbetet. Ändå förutsätts kvinnan ofta ta huvudansvaret för arbetet med

hem och barn. Detta har medfört att många kvinnor blivit dubbelarbetande.

Männen har i betydligt större omfattning arbetat utanför hemmet med

åtföljande socialförsäkringsförmåner. Utskottet instämmer i den uppfatt-

ning som redovisas i motion A820, nämligen att arbete i hem och familj

skall värderas lika som arbete utanför hemmet. Därtill krävs ett aktivt

opinionsbildande arbete som betonar mannens och kvinnans gemensamma

ansvar för hem och familj.

Vad utskottet anfört med anledning av motion A820 i aktuella delar bör

ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande kvinnans och mannens gemensamma ansvar

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A820 yrkandena 1

och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Kvinnors hälsa (mom. 20)

Dan Ericsson (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med "Frågan om"

och på s. 24 slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med motion A820 att mannen oftast utgör norm in-

om vetenskapliga sammanhang. När mannens värden utgör normen kom-

mer kvinnornas värden att klassificeras som onormala. Enligt utskottets

uppfattning bör såväl männens som kvinnornas testvärden utgöra forsk-

ningsområden och användas som t.ex. medicinska normer.

Kvinnornas hälsotillstånd bör dessutom vara föremål för forskning i

samma utsträckning som männens hälsa. Särskilt oroande är det att arbets-

skadorna bland de unga kvinnorna har ökat på senare år. I detta samman-

hang kan påpekas att arbetsmiljön måste utformas efter varje individs

behov och förutsättningar.

En förutsättning för ett framgångsrikt förebyggande hälsovårdsarbete är

att det finns kunskap om de nära sambandet mellan livsstil och ohälsa samt

att människor medvetandegörs om helheten.

Vad utskottet anfört med anledning av motion A820 i berörda delar bör

ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande kvinnors hälsa

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A820 yrkandena 17-

19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Förbud mot lönediskriminering och behov av könsneutral

arbetsvärdering (mom. 7)

Elver Jonsson (fp) och Hans Andersson (v) anför:

Frågan om grupptalan t.ex. när det gäller mål enligt jämställdhetslagen har

länge varit under utredning. Frågan är för närvarande under beredning i

regeringskansliet. Rätt till grupptalan synes svara mot ett behov. En fördel

med grupptalan är att en enskild person inte behöver dra sig för att anmäla

lönediskriminering av rädsla för att bli trakasserad.

Vi förutsätter att frågan snarast återkommer till riksdagen.

2. Förbud mot lönediskriminering och behov av könsneutral

arbetsvärdering (mom. 7)

Barbro Johansson (mp) anför:

Vi menar att staten bör ta ett stort ansvar vad gäller att eliminera osakliga

löneskillnader inom det statliga området. Detta innebär att även riksdags-

förvaltningen bör bli en föregångare på detta område.

Innehållsförteckning