Bet. 1995/96:AU15

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1995/96:AU15

Lönebidragsmedel inom allmännyttiga organisationer

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

1995/96

AU15

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet ett

utskottsinitiativ som syftar till att

förhindra uppsägningar av

arbetshandikappade inom allmännyttiga

organisationer.

Utskottet föreslår att lönebidrag för

en arbetshandikappad som varit anställd

med bidrag i minst fyra år och för

vilken bidrag lämnas med mer än 80 % av

lönekostnaden i samband med

omförhandling skall kunna lämnas med

oförändrat belopp året ut. Förslaget

berör ca 8 000 arbetshandikappade och

finansieras genom en omfördelning av

innevarande budgetårs anslagsmedel.

Utskottet

Bakgrund

De senaste årens utveckling har

inneburit att besparingar genomförts i

stora delar av den statliga verksamheten

i syfte att sanera statens finanser.

Inte ens åtgärder för arbetshandikappade

har kunnat undantas från dessa

besparingar. Bl.a. har anslagen till

lönebidragsanställningar minskat.

När reformen med ett flexibelt

lönebidrag genomfördes den 1 juli 1991

kunde bidrag utgå upp till 100 % av

lönekostnaden inom ramen för en högsta

bidragsgrundande månadslön.

Ersättningsnivån för lönebidrag har

under senare år etappvis sänkts.

Riksdagen har således under våren 1995

beslutat att fr.o.m. den 1 juli 1995 nya

lönebidrag får lämnas med högst 80 % av

lönekostnaden. För personer som har

anställts med bidrag före nämnda dag får

bidrag lämnas med högst 90 % av

lönekostnaden.

Riksdagen har därefter under hösten

1995 ytterligare skärpt reglerna. Sedan

den 1 januari 1996 gäller att lönebidrag

som förlängs efter de första fyra åren

får lämnas med högst 80 % av

lönekostnaden. Det är fråga om en

tidigareläggning av en nivå som så

småningom skulle ha inträtt som följd av

att den högsta bidragsnivån för nya

lönebidrag inte får överstiga 80 %.

För vissa grupper med svårare

funktionshinder kan alltjämt bidrag

lämnas med upp till 100 % av

lönekostnaden.

Enligt vad utskottet erfarit har

särskilt de allmännyttiga

organisationerna haft svårt att bära den

kostnadsökning som främst riksdagens

beslut att sänka bidragsnivån till 80 %

efter fyra års anställning för med sig.

I mitten av februari 1996 rapporteras om

ca 600 kända varsel om uppsägningar

eller verkställda uppsägningar av

anställda med lönebidrag - flertalet

inom de allmännyttiga organisationerna.

Antalet varsel har sannolikt ökat efter

nämnda tidpunkt och kan befaras komma

att öka ytterligare.

Arbetsmarknadsministern har i en

interpellationsdebatt i riksdagen den 18

april i år aviserat sin avsikt att se

över hur hela det offentliga stödet till

arbetshandikappade fungerar och hur de

offentliga resurserna kan utnyttjas

effektivare i syfte att bereda

rehabilitering och arbete åt personer

med arbetshandikapp.

Arbetsmarknadsutskottet har den 30

april 1996 mottagit en skrivelse från

riksdagsledamoten Elver Jonsson (fp) med

en begäran om att utskottet skall ta ett

utskottsinitiativ för att lösa de akuta

problemen för de arbetshandikappade.

Överväganden

Utskottet är oroat över utvecklingen med

varsel och uppsägningar av

arbetshandikappade anställda med

lönebidrag. Målsättningen skall vara att

riksdagens beslut om en lägre

bidragsnivå så långt det är möjligt

skall genomföras på ett sätt som

begränsar riskerna för att

arbetshandikappade förlorar arbetet.

Ambitionen skall vara att alla

lönebidragsanställda oavsett var de är

anställda skall ha en tryggad

anställning.

Det är enligt utskottets mening

särskilt viktigt att offentliga

arbetsgivare, som för närvarande har

arbetshandikappade anställda med de

högsta bidragsnivåerna, agerar på ett

socialt ansvarsfullt sätt.

Landets allmännyttiga organisationer

har för närvarande ca 16 000

arbetshandikappade anställda med

lönebidrag och är därigenom, näst efter

enskilda företag, den kategori

arbetsgivare som har flest

lönebidragsanställda. Den genomsnittliga

bidragsnivån är här också tämligen hög,

ca 85 % av lönekostnaden. Kännetecknande

för de aktuella organisationerna är att

de har begränsade möjligheter att bära

den ökning av lönekostnaden för den

anställde som ett lägre lönebidrag

innebär.

Utskottet föreslår att riksdagen, i

avvaktan på förslag om en mer långsiktig

lösning, beslutar om en temporär insats

under 1996 för att förhindra

uppsägningar av anställda inom

allmännyttiga organisationer.

Ett lönebidrag för en arbetshandikappad

som varit anställd med bidrag i minst

fyra år och för vilken bidrag lämnas med

mer än 80 % av lönekostnaden skall i

samband med omförhandling kunna lämnas

med oförändrat belopp året ut.

Utskottet bedömer att den föreslagna

insatsen ger arbetsförmedlingen ett

tillräckligt utrymme för att kunna

förhindra att uppsägningar sker och att

arbetshandikappade härigenom förlorar

arbetet.

Utskottet uppskattar att det hos

allmännyttiga organisationer finns

knappt 8 000 arbetshandikappade som

varit anställda med bidrag minst fyra år

och som kan komma att beröras av

förslaget.

Kostnaden för insatsen kan enligt

utskottets beräknas till högst 40

miljoner kronor och bör kunna täckas

genom en omfördelning av medel från

anslagspost 2 till anslagspost 1 under

anslaget B 4 Särskilda åtgärder för

arbetshandikappade.

Det ankommer på regeringen att göra

erforderliga författningsändringar.

Ändringarna bör träda i kraft snarast

efter riksdagens beslut i frågan.

Regeringen bör under 1996 återkomma

till riksdagen med förslag om en

långsiktig lösning av frågan.

Med stöd av initiativrätten enligt

riksdagsordningen 3 kap. 7 § föreslår

utskottet att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande en temporär insats

för lönebidragsanställda inom

allmännyttiga organisationer

att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört.

Stockholm den 14 maj 1996

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist

I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist

(s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund

(s), Berit Andnor (s), Ingvar Johnsson

(s), Kent Olsson (m), Elving Andersson

(c), Laila Bjurling (s), Sonja Fransson

(s), Hans Andersson (v), Christina

Zedell (s), Christel Anderberg (m),

Barbro Johansson (mp), Dan Ericsson

(kds), Paavo Vallius (s), Anna Åkerhielm

(m) och Per Bill (m).

SY

Särskilda yttranden

1. Kent Olsson, Christel Anderberg, Anna

Åkerhielm och Per Bill (alla m) anför:

Syftet med införandet av ett flexibelt

lönebidrag var att inom en given

budgetram skapa ekonomiskt utrymme för

nya lönebidragsanställningar.

Lönebidraget skall relateras till den

arbetshandikappades förmåga och

underlätta för arbetshandikappade att

liksom andra få tillträde till

arbetsmarknaden. Omprövning skall ske

löpande.

I arbetsmarknadsutskottets betänkande

1995/96:AU4, som riksdagen behandlade i

december 1995, reglerades bl.a. ett

överskridande av anslaget som

tydliggjorde bristande uppföljning av

användningen av lönebidrag, vilket även

Riksrevisionsverket påtalat.

Vad vi nu ser är att de allmännyttiga

organisationerna för sent anpassat sin

verksamhet till givna förutsättningar

och därmed försatt den enskilde

lönebidragsanställde i en akut situation

som borde ha förutsetts och hanterats

tidigare. Detta är djupt beklagligt.

Vi ställer oss bakom utskottets

initiativ och förutsätter att den av

arbetsmarknadsministern utlovade

utredningen avseende det offentliga

stödet till arbetshandikappade skyndsamt

återkommer med förslag till långsiktigt

hållbara åtgärder.

2. Elver Jonsson (fp) anför:

Arbetsmarknadssituationen är ytterst

oroande för de arbetshandikappade.

Nivåerna på lönebidragen har under det

senaste året sänkts. Det samlade

anslaget är uppenbart otillräckligt.

Dessutom har regeländringar genomförts

så att arbetsgivare nu inte behöver ta

lika stor hänsyn till

arbetshandikappades situation vid

personalnedskärningar. Sammantaget har

förändringarna medfört att många

arbetshandikappade nu sägs upp från sina

jobb. Enligt min mening är utvecklingen

oacceptabel eftersom arbetshandikappade

är den grupp som har det allra svårast

på arbetsmarknaden. Det är mot den här

bakgrunden som jag i en skrivelse till

utskottet hemställt att utskottet genom

ett utskottsinitiativ skall försöka lösa

de akuta problemen för de

arbetshandikappade. Jag anser att

utskottets insats borde ha sträckt sig

längre men i avsaknad av en majoritet

för detta ställer jag mig bakom

utskottets förslag. Jag erinrar om

Folkpartiets uppfattning om att

ytterligare resurser behöver tillföras.

Det är viktigt att regeringen snarast

återkommer till riksdagen med en

långsiktig lösning.

3. Hans Andersson (v) anför:

Situationen för de arbetshandikappade

har försämrats drastiskt efter det att

riksdagen beslutat sänka nivåerna på

lönebidragen och avskaffat den regel som

innebar att reducering av nivån inte får

ske om den anställde riskerar

uppsägning. Vänsterpartiet reserverade

sig mot dessa beslut. Vänsterpartiet har

vid upprepade tillfällen påtalat att det

krävs en betydligt högre ambitionsnivå

för att säkra arbetshandikappades rätt

till arbete.

Det är trots allt bra att utskottet tar

initiativ för att de

lönebidragsanställda i allmännyttiga

organisationer som haft bidrag i minst

fyra år skall kunna få behålla ett

oförändrat bidrag året ut. Initiativet

är dock som jag ser det helt

otillräckligt. Det innebär endast ett

tillfälligt stopp för uppsägningar för

en begränsad grupp. Vänsterpartiet har i

motion 1995/96:Fi80 till

vårpropositionen 1995/96:150 med

tilläggsbudget redovisat hur

utomordentligt prekär situationen är för

de arbetshandikappade som följd av

riksdagens besparingsåtgärder riktade

mot lönebidragen. Där finns också

redovisat hur vi anser att situationen

bör lösas. Möjligheten till bidrag med

högst 90 % av lönekostnaden måste

återinföras. Bristen på lönebidragsmedel

är i dag stor och försvårar nya

anställningar med lönebidrag. Medel

behöver därför tillskjutas till högre

volymer lönebidrag. I vår motion

föreslår vi att 400 miljoner kronor

överförs från en reservation på A 2-

anslaget till anslaget B 4 för att

användas till lönebidrag. Jag beklagar

att övriga partier avvisat detta

förslag.

4. Barbro Johansson (mp) anför:

Arbetsmarknadsutskottet har tagit ett

lovvärt initiativ i det man försöker

förhindra uppsägningar av

lönebidragsanställda inom allmännyttiga

organisationer. Utskottets ambition är

att samtliga lönebidragsanställda skall

ha sin anställning tryggad oavsett var

de är anställda. Just inom de

allmännyttiga organisationerna har många

arbetshandikappade fått stärkt

egenvärde. De har känt att de givits

trygghet, jämlikhet och delaktighet,

samt, inte minst, att de genom sin

arbetsinsats bidragit till att utveckla

dessa organisationer. I mångt och mycket

har det handlat om att rätt person

till sist hamnat på rätt plats . Vi får

inte glömma bort att det i slutändan av

varje politiskt beslut finns en människa

av kött och blod. Just därför anser jag

att regeringen snarast måste återkomma

med förslag som syftar till att stärka

lönebidragsanställningarna. Det är

möjligt att vi i just detta fall, om

inte medel kan omfördelas, måste

tillskjuta nya medel. Vi måste se att

dessa människor är en resurs för vårt

samhälle, och inte en ekonomisk

belastning!

5. Dan Ericsson (kds) anför:

När lönebidragsfrågan behandlades senast

i riksdagen, i slutet på 1995,

reserverade sig Kristdemokraterna för

att en särlösning skulle genomföras för

ideella organisationer. Jag citerar ur

reservationen:

Ideella organisationer har börjat säga

upp lönebidragsanställd personal.

Särskilt allvarlig är situationen i

handikapporganisationerna. Faran är

överhängande att de som sägs upp kommer

att bli passiva bidragsmottagare. Detta

strider mot den uppfattning som

utskottet gett uttryck för, nämligen att

arbetslinjen skall hävdas och att

förtidspensioneringar skall undvikas.

Vidare hävdades i reservationen att det

fanns skäl för riksdagen att ompröva

ställningstagandet när det gällde

bidragsnivån, framför allt borde ideella

organisationer undantas från en

sänkning.

Sedan dess har vi från

Kristdemokraternas sida fortsatt att i

riksdagen driva frågan om en omprövning

av sänkningen av lönebidragsnivån,

framför allt för ideella organisationer

där varsel och uppsägningar ökat i

omfattning. Trots att ansvarigt statsråd

sagt att det inte finns pengar för en

särlösning där ideella organisationer

undantas från sänkningen så har

utskottet tagit ett initiativ för att

lindra effekterna av de varsel och

uppsägningar som finns. Initiativet

ligger i linje med vad vi

kristdemokrater sagt, nämligen att en

särlösning tillskapas för ideella

organisationer. Det är bra att detta

initiativ nu kommer vilket tillfälligt

någorlunda klarar situationen för detta

år.

Från Kristdemokraternas sida hade vi

dock redan nu önskat komma längre på

framför allt två punkter.

För det första var det vårt önskemål

att utskottet, i enlighet med den

reservation Kristdemokraterna stod bakom

vid förra årets behandling, skulle ha

beslutat om ett återställande av 17 a §

i lönebidragsförordningen. Bestämmelsen

innebär att man vid omförhandling av

lönebidragsnivån skall ta hänsyn till om

det finns en påtaglig risk för att den

anställde skall förlora sin anställning.

För det andra önskade vi att utskottet

redan nu skulle ha slagit fast att en

långsiktig lösning för de

lönebidragsanställda måste innebära

fortsatta möjligheter till anställning i

nuvarande form och med nuvarande

lönebidragsnivå hos de ideella

organisationerna, detta för att

permanenta den särlösning som

utskottsinitiativet innebär.

Beklagligtvis nog har inte utskottet

anslutit sig till denna linje. Från

Kristdemokraternas sida kommer vi att

också fortsättningsvis driva dessa krav.

Gotab, Stockholm 1996