Bet. 1995/96:AU4

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1995/96:AU04

Anställning med lönebidrag

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1995/96

AU4

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet

regeringens förslag i proposition

1995/96:96 Anställning med lönebidrag

jämte nio motioner som har väckts med

anledning av propositionen.

Under budgetåret 1994/95 kommer

förbrukningen av medel för lönebidrag

på anslaget Särskilda åtgärder för

arbetshandikappade att överstiga vad

riksdagen anvisat med 208 miljoner

kronor. Utskottet anser att riksdagen i

efterhand skall godkänna

överskridandet.

För att häva det stopp för nya

lönebidragsanställningar som i

praktiken råder till följd av att

anslaget till lönebidragsanställningar

för 1995/96 till stor del redan är

intecknat tillstyrker utskottet att

medel från anslaget

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får

användas till lönebidragsanställningar.

Utskottet bedömer att det belopp om

högst 200 miljoner kronor som

regeringen föreslagit skall omfördelas

inte kommer att räcka. Utskottet

förordar därför, och går därvid på den

linje som förordas i kommittémotioner

från Socialdemokraterna och Centern,

att riksdagen beslutar omfördela

ytterligare högst 125 miljoner kronor

till sådana anställningar. Av detta

belopp skall 50 miljoner kronor

användas för lönebidragsanställningar

av arbetslösa icke arbetshandikappade

människor som fyllt 60 år.

Utskottet biträder ett förslag från

Folkpartiet liberalerna och föreslår

att riksdagen i ett tillkännagivande

skall begära att regeringen skall

återkomma till riksdagen med en

redovisning av hur

lönebidragsanställningarna utvecklas.

För att anpassa kostnaderna för

lönebidrag till den anslagsram

riksdagen beslutat om för innevarande

budgetår biträder utskottet

propositionens förslag om att

bidragsnivån vid förlängning av beslut

om lönebidrag efter de första fyra

anställningsåren inte får överstiga 80

% av lönekostnaden. Folkpartiet och

Centern har i denna del

kommittémotioner med avslagsyrkanden.

Kristdemokratiska samhällspartiet anser

i en kommittémotion att framför allt

ideella organisationer skall undantas

från sänkningen av bidragsnivån.

Utskottet ställer sig slutligen bakom

propositionens förslag om en ändring i

lönebidragsförordningen som innebär att

särskild hänsyn inte behöver tas till

risken för uppsägning av en anställd

med lönebidrag, när bidraget

omförhandlas till en lägre nivå.

Centern och Kristdemokraterna motsätter

sig i kommittémotioner förändringen.

Reservationer har avlämnats av Moderata

samlingspartiet, Centerpartiet,

Folkpartiet liberalerna,

Kristdemokratiska samhällspartiet och

Vänsterpartiet.

Propositionen

I proposition 1995/96:96 föreslår

regeringen (Arbetsmarknadsdeparte

mentet) att riksdagen

1. godkänner den faktiska

medelsförbrukningen på tionde

huvudtitelns reservationsanslag

Särskilda åtgärder för

arbetshandikappade för budgetåret

1994/95 (avsnitt 2),

2. godkänner att högst 200 000 000

kronor av de medel som riksdagen

anvisar på tionde huvudtitelns

reservationsanslag

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under

budgetåret 1995/96 får användas för

utgifter för anställning med lönebidrag

(avsnitt 4),

3. godkänner regeringens förslag att

lönebidraget vid förlängning av

bidraget efter de första fyra

anställningsåren får lämnas med högst

80 % av lönekostnaden (avsnitt 4),

4. godkänner vad regeringen har anfört

om hänsyn till risken för uppsägning

vid en omprövning av lönebidragets nivå

(avsnitt 4).

Motionerna

1995/96:A2 av Dan Ericsson m.fl. (kds)

vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens

förslag om att vid omförhandling av

lönebidraget till en lägre nivå hänsyn

inte skall tas till risken för

uppsägning,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att undanta de ideella

organisationerna från sänkningen av

lönebidragsnivån.

1995/96:A3 av Elver Jonsson m.fl. (fp)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om de arbetshandikappades

situation på arbetsmarknaden,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att regeringen

under våren 1996 inför riksdagen

redovisar hur situationen för de

arbetshandikappade utvecklas,

3. att riksdagen avslår proposition

1995/96:96 i den del som rör försämring

av lönebidragsnivån.

1995/96:A4 av Sigge Godin (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att medel i det samlade

anslaget kan överföras till

Galaxenverksamhet (motsvarande) i sådan

omfattning att rehabilitering för

arbetshandikappade byggnadsarbetare kan

ske utan avbrott.

1995/96:A5 av Kjell Ericsson och

Lennart Brunander (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar omfördela

100 miljoner kronor från anslaget A 2 i

enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen avslår regeringens

förslag om att lönebidrag ej får

överstiga 80 % av lönekostnaden efter

de fyra första åren.

1995/96:A6 av Elving Andersson m.fl.

(c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar omfördela

100 000 000 kr utöver regeringens

förslag från anslaget A 2

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till B

5 Särskilda åtgärder för

arbetshandikappade i enlighet med vad i

motionen anförts,

2. att riksdagen avslår regeringens

förslag om att lönebidrag ej får

överstiga 80 % av lönekostnaden efter

de första fyra åren,

3. att riksdagen avslår regeringens

förslag om att risken för uppsägning ej

skall beaktas vid omförhandling till

lägre nivå.

1995/96:A7 av Bengt Lindqvist m.fl. (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ytterligare medel

för lönebidrag.

1995/96:A8 av Barbro Johansson m.fl.

(mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär

en redovisning av alternativ och

alternativkostnader enligt förslaget i

motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär

eventuellt förslag om ökade anslag till

lönebidrag för budgetåret 1995/96.

1995/96:A9 av Lisbeth Staaf-Igelström

m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ytterligare

medel för lönebidrag.

1995/96:A10 av Johnny Ahlqvist m.fl.

(s) vari yrkas att riksdagen beslutar

att ytterligare 50 miljoner kronor av

innevarande års reservationsanslag A 2

Arbetsmarknadspolitska åtgärder -

utöver vad regeringen föreslår - får

användas för utgifter för anställning

med lönebidrag för långtidsarbetslösa

som fyllt 60 år och som uppbär

arbetslöshetsersättning.

Utskottet

Inledning

Lönebidrag lämnas enligt förordningen

(1991:333) om lönebidrag till

arbetsgivare som efter anvisning av den

offentliga arbetsförmedlingen

nyanställer arbetshandikappade.

Arbetshandikappad är den arbetssökande

som på grund av fysiska, psykiska,

förståndsmässiga eller socialmedicinska

handikapp har nedsatt arbetsförmåga och

som därför har eller kan väntas få

svårigheter att få eller behålla en

anställning på den reguljära

arbetsmarknaden. Bidrag får lämnas

längst t.o.m. utgången av månaden före

den då den anställde fyller 65 år

eller, om det finns särskilda skäl, 66

år.

Lönebidragets storlek bestäms med

hänsyn till den arbetshandikappades

arbetsförmåga och graden av

funktionsnedsättning. Bidragsgrundande

lönekostnad är bruttolön inklusive

sjuklön och semesterlön eller utbetald

semesterersättning samt avgifter som

skall betalas enligt lagen (1981:691)

om socialavgifter och premier för

avtalsenliga arbetsmarknadsförsäkringar

eller motsvarande försäkringar.

I den bidragsgrundande lönekostnaden

får som regel inte räknas in den del av

månadslönen vid heltidsarbete som

överstiger 13 700 kr.

Bidrag lämnas med ett belopp som

motsvarar högst 80 % av den

bidragsgrundande lönekostnaden. För den

som anställts med lönebidrag före den 1

juli 1995 får bidraget motsvara högst

90 % av lönekostnaden.

Bidrag får slutligen lämnas med ett

belopp som motsvarar högst hela

lönekostnaden för den som är

berättigade till insatser enligt lagen

(1993:387) om stöd och service till

vissa funktionshindrade och den som på

grund av långvarig och svår psykisk

sjukdom inte tidigare haft kontakt med

arbetslivet eller som varit borta från

arbetslivet under längre tid samt den

som har mer än ett svårare

funktionshinder.

Lönebidrag får lämnas för en tid av

högst fyra år. Bidraget skall omprövas

regelbundet och får förlängas utöver

det fjärde anställningsåret, endast om

det är motiverat med hänsyn till den

arbetshandikappades arbetsförmåga och

möjligheter att övergå till en

anställning utan lönebidrag.

Riksdagen beslutade våren 1995 att

bidragsnivån för samtliga lönebidrag

skulle sänkas till högst 90 % av

lönekostnaden från den 1 juli 1995 och

till 80 % fr.o.m. den 1 januari 1997

(1994/95:AU12, rskr. 227). Senare under

våren fattade riksdagen beslut som

innebar en tidigareläggning av

sänkningen till 80 % såvitt gällde nya

lönebidrag (1994/95:AU15, rskr. 398,

399). Fr.o.m. den 1 juli 1995 gäller

således att nya lönebidrag får beviljas

för högst 80 % av den bidragsgrundande

lönekostnaden. De nyss nämnda

prioriterade grupperna är undantagna

från de beslutade nivåsänkningarna.

Riksdagens beslut innebar vidare att

från samma tidpunkt målgruppen för

lönebidrag utvidgades till att omfatta

även arbetslösa icke handikappade

personer som fyllt 60 år vars

sysselsättningssituation inte kan lösas

på något annat sätt.

Lönebidrag finansieras under anslaget

B 4 (tidigare B 5) Särskilda åtgärder

för arbetshandikappade. Riksdagen har

under anslaget anvisat ett

reservationsanslag på totalt 10 366 081

000 kr för det 18 månader långa

budgetåret 1995/96. Den helt

övervägande delen av anslaget går till

lönebidrag. Resten finansierar

arbetshjälpmedel, arbetsbiträden,

näringshjälp och otraditionella

insatser samt slutligen främst

utbildningsbidrag till inskrivna vid

Ami. Enligt regeringens riktlinjer i

regleringsbrev till AMS för innevarande

budgetår skall 9 506 848 000 kr av det

totala anslaget gå till den anslagspost

som avser kostnader för bl.a.

lönebidrag.

Proposition 1995/96:96

Enligt propositionen har målsättningen

med lönebidragsreformen 1991 då

bidraget blev flexibelt inte kunnat

förverkligas. Den genomsnittliga

bidragsnivån har sjunkit hos statliga

arbetsgivare och organisationer men

däremot ökat hos enskilda arbetsgivare

och hos kommunerna. Sammantaget har

utvecklingen inneburit en högre

genomsnittlig kostnad per plats.

Målsättningen att öka andelen

anställningar hos enskilda och

kommunala arbetsgivare har heller inte

kunnat förverkligas.

Slutligen har omfattningen av

lönebidrag ökat markant. Andra

kvartalet 1995 hade 6 000 fler

lönebidragsanställning jämfört med

samma tid år 1994. Hösten 1995 hade ca

50 000 personer bidrag.

Anslaget till lönebidrag uppgick under

1994/95 till drygt 6,3 miljarder kronor

och var beräknat för ca 44 000-45 000

personer. Medel har således inte

anvisats för den relativt betydande

ökning av omfattningen som skett.

Det statsfinansiella läget medger

inte kostnadsökningar på grund av ökade

volymer. Nyanställningar kan komma till

stånd varefter människor lämnar

lönebidragsanställningar.

Erfarenhetsmässigt uppgår avgångarna

till 10 % per år, vilket innebär att ca

4 500 nya lönebidragsanställningar kan

komma till stånd under ett år. Med den

ökning som nu skett kan inte alla

avgångar ersättas med nya placeringar.

Utrymme för nya anställningar med

lönebidrag måste skapas genom sänkta

genomsnittliga bidragsnivåer. En

förutsättning för att detta skall kunna

ske torde vara att fler placeringar

sker hos arbetsgivare som har

lönebetalningsförmåga.

Medelsförbrukningen under anslaget

Särskilda åtgärder för

arbetshandikappade budgetåret 1994/95

Propositionen

AMS har i en skrivelse till regeringen

i augusti 1995 redovisat att

förbrukningen av lönebidragsmedel under

anslaget Särskilda åtgärder för

arbetshandikappade under budgetåret

1994/95 kommer att överstiga anvisade

medel på anslaget med 208 miljoner

kronor.

Regeringen föreslår att riksdagen i

efterhand godkänner att det under

ifrågavarande reservationsanslag har

förbrukats anslagsmedel i större

utsträckning än vad som anvisats för

budgetåret. Ett belopp på 208,7

miljoner kronor motsvarande

underskottet budgetåret 1994/95 bör

enligt propositionen inte användas

under budgetåret 1995/96.

Regeringen avser att begära månadsvisa

redovisningar från AMS av

utgiftsutvecklingen på anslaget, och

inför det kommande budgetåret kommer en

omprövning att göras av de nuvarande

anslagsformerna.

Utskottet anser att riksdagen bör

godkänna den faktiska

medelsförbrukningen på tionde

huvudtitelns reservationsanslag

Särskilda åtgärder för

arbetshandikappade för budgetåret

1994/95.

Användning av medel som anvisats för

1995/96 under anslaget

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för

lönebidragsanställningar

Propositionen

De medel som anvisats till främst

lönebidrag för innevarande budgetår är

till stor del redan intecknade.

Underskottet från föregående budgetår

gör dessutom att disponibla medel

minskas med ca 208 miljoner kronor.

Belastningen på anslaget Särskilda

åtgärder för arbetshandikappade har

medfört att ett stort antal

arbetsförmedlingar har infört

totalstopp för nya

lönebidragsanställningar. Detta

förhållande drabbar gruppen

arbetshandikappade som är en svag grupp

på arbetsmarknaden. Ett stopp för nya

lönebidrag innebär t.ex. att övergångar

från Samhall till anställning på den

reguljära arbetsmarknaden hindras.

Att lösa problemet genom ett

totalstopp för nya

lönebidragsanställningar vore olyckligt

inte minst för enskilda sökande. För

att ge arbetsförmedlingar och

arbetsmarknadsinstitut möjlighet att

åstadkomma en långsam minskning av

antalet lönebidragsanställningar

förordas enligt propositionen en viss

omfördelning av Arbetsmarknadsverkets

resurser.

Regeringen föreslår att högst 200

miljoner kronor av de medel som

riksdagen anvisat på anslaget

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under

budgetåret 1995/96 får användas för

utgifter för anställning med

lönebidrag.

Motioner

Enligt den socialdemokratiska

kommittémotionen A10 av Johnny Ahlqvist

m.fl. bör en satsning göras för äldre

långtidsarbetslösa personer. Det är en

grupp som i dagsläget har stora

svårigheter att ta sig ur

arbetslösheten och lätt hamnar i

rundgång mellan olika

arbetsmarknadsåtgärder och

arbetslöshetsersättning. Riksdagen har

tidigare beslutat att lönebidrag med

upp till 50 % skall kunna lämnas för

dem som fyllt 60 år och uppbär a-kassa.

Regeringens förslag i proposition 96 om

en förstärkning av anslaget till

lönebidrag är otillräckligt.

Ytterligare 50 miljoner kronor av

innevarande års anslag till

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör

således satsas för anställning med

lönebidrag för den nämnda kategorien.

Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) i

motion A9 framhåller bl.a. att i dag

nästan fyra av fem övergångar från

Samhall sker med lönebidrag. För fem år

sedan var endast var fjärde övergång

förknippad med lönebidrag. Motionären

begär ett tillkännagivande om att

ytterligare medel, utöver vad

regeringen föreslagit, bör överföras

till anslaget för lönebidrag.

Även Bengt Lindqvist m.fl. (s) i

motion A7 önskar ett tillkännagivande

om överföring av ytterligare medel till

lönebidragsanslaget för att skapa

utrymme att anställa fler äldre och

funktionshindrade.

Folkpartiet i kommittémotion A3 av

Elver Jonsson m.fl. betonar att de

statliga insatserna för att stärka de

handikappades ställning alltid bör vara

prioriterade. Arbetslinjen måste gälla

även denna grupp. Folkpartiet föreslog

under förra riksmötet större satsningar

än regeringen på lönebidrag åt

arbetshandikappade och anställningar

hos Samhall. Partiets budgetalternativ

innebar att 500 miljoner kronor extra

skulle satsas på de arbetshandikappade.

Folkpartiet motsatte sig vidare

regeringens besparingar under våren

1995 på Samhall och lönebidragen. Det

medelstillskott på 200 miljoner kronor

som regeringen nu föreslår är

visserligen bra, men proposition 96

hade inte behövts om Folkpartiets linje

under våren hade vunnit gehör.

Motionärerna föreslår ett

tillkännagivande till regeringen om de

handikappades situation på

arbetsmarknaden (yrk. 1).

Det är slutligen enligt motionärerna

tveksamt om det föreslagna tillskottet

kommer att räcka för hela budgetåret.

Regeringen bör därför återkomma till

riksdagen under våren 1996 med en

redogörelse för hur läget för de

arbetshandikappade utvecklas (yrk. 2).

Centerpartiet i kommittémotion A6 (yrk.

1) av Elving Andersson m.fl. anser att

regeringens signaler om att samhället

inte har ansvaret för eller ambitionen

att värna utsatta grupper inte kan

accepteras. Motionärerna ifrågasätter

vidare om det finns en

samhällsekonomisk vinst i de

neddragningar som regeringen föreslår

beträffande lönebidragen. De människor

som berörs kommer att i stor

utsträckning övergå till andra

arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller

förtidspensionering - åtgärder som

knappast är billigare. Centern anser

slutligen att det ligger ett stort

värde i ett flexibelt och effektivt

utnyttjande av de

arbetsmarknadspolitiska medlen. På så

vis kan åtgärderna avpassas till den

enskildes behov och önskemål samtidigt

som den enskilde utför ett

samhällsnyttigt arbete. Satsningar på

arbetshandikappade leder till

delaktighet för en grupp som annars

hade marginaliserats på

arbetsmarknaden.

Om riksdagens beslut i våras om att

långtidsarbetslösa över 60 år skall

omfattas av lönebidragssystemet skall

få någon effekt krävs ytterligare

tillskott av medel.

Centern föreslår att riksdagen skall

besluta omfördela 100 miljoner kronor

utöver vad regeringen föreslagit från A

2-anslaget till B 5-anslaget.

I Miljöpartiets kommittémotion A8 av

Barbro Johansson m.fl. konstateras att

budgeten för lönebidrag är beräknad för

ett årsmedeltal på ca 45 000 platser

och att man i slutet av nästa år

tvingas att ha minskat från nuvarande

50 000 platser till ca 40 000 platser

för att nå det budgeterade

årsmedeltalet. Trots förslagen i

propositionen om att minska den

genomsnittliga bidragsnivån och på så

sätt minska behovet av

platsneddragningar finns det en stor

risk för ett nyanställningsstopp .

Enligt motionen är det möjligt att en

ökning av anslaget till lönebidrag

totalt sett kunde innebära ingen eller

bara en obetydlig merkostnad för

staten. Motionärerna anser att

regeringen bör återkomma till riksdagen

med en redovisning av vilka alternativ

som gäller för de lönebidragsanställda

och kostnaderna härför (yrk. 1).

Regeringen bör då också eventuellt

föreslå ökade anslag till lönebidrag

för innevarande budgetår (yrk. 2).

Kjell Ericsson och Lennart Brunander

(båda c) anser i motion A5 (yrk. 1) att

det visserligen är olyckligt att

anslagsramen för lönebidrag

överskridits men ifrågasätter om

regeringens slutsats av detta är

riktig. Motionärerna ifrågasätter om

det finns någon samhällsekonomisk vinst

i de försämringar av lönebidraget som

föreslås. De vill i stället överföra

ytterligare 100 miljoner kronor från A

2-anslaget.

Sigge Godin (fp) begär i motion A4 ett

tillkännagivande om att medel från det

samlade anslaget skall kunna överföras

till Galaxenverksamhet eller

motsvarande i sådan omfattning att

rehabilitering med hjälp av lönebidrag

av arbetshandikappade byggnadsarbetare

kan fortsätta.

Utskottets överväganden

Utskottet anser i likhet med regeringen

att det statsfinansiella läget inte

medger kostnadsökningar på grund av

ökade volymer lönebidragsanställningar.

Utrymme för nya anställningar måste

skapas genom de årliga avgångarna ur

systemet och genom sänkta

genomsnittliga bidragsnivåer. Det är

nödvändigt att kostnaderna för

lönebidragen anpassas till den

medelsram riksdagen anvisat. Utskottet

delar uppfattningen att det nu uppkomna

akuta problemet med en vid budgetårets

början överintecknad medelsram för

lönebidrag inte bör lösas genom ett

totalstopp för nya anställningar utan

genom en successiv anpassning av

kostnaderna. För att möjliggöra nya

lönebidragsanställningar biträder

utskottet förslaget om en omfördelning

av beviljade resurser och att medel som

anvisats på anslaget

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för

1995/96 får användas för sådana

anställningar.

Utskottet hyser farhågor om att det

belopp som enligt propositionen bör

omfördelas till

lönebidragsanställningar, högst 200

miljoner kronor, inte kommer att räcka.

Som sägs i kommittémotionerna från

Socialdemokraterna och Centern är det

angeläget att ekonomiska

förutsättningar finns för att genomföra

riksdagens beslut i våras om att

lönebidrag skall kunna lämnas även för

icke arbetshandikappade arbetslösa som

fyllt 60 år.

Utskottet anser således att riksdagen

bör omfördela dels 75 miljoner kronor

utöver vad som föreslagits i

propositionen till

lönebidragsanställningar i allmänhet,

dels ytterligare 50 miljoner kronor som

skall användas för

lönebidragsanställningar för arbetslösa

personer som fyllt 60 år. Riksdagen bör

alltså med anledning av propositionen

och motionerna A5 i motsvarande del, A6

i motsvarande del, A7, A9 och A10

godkänna att högst 325 miljoner kronor

av de medel som anvisats under anslaget

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får

användas till utgifter för

lönebidragsanställningar.

Utskottet anser som framgått att det

finns en osäkerhet huruvida regeringens

åtgärder kommer att vara tillräckliga

för att ge det nödvändiga ekonomiska

utrymmet för nya anställningar med

lönebidrag under budgetåret.

Utskottet anser därför i likhet med

Folkpartiet att regeringen bör

återkomma till riksdagen med en

redogörelse för hur situationen när det

gäller lönebidragsanställningar

utvecklas. Detta bör riksdagen således

med anledning av motion A3 i

motsvarande del som sin mening ge

regeringen till känna.

Utskottet anser att de

arbetshandikappades besvärliga

situation på arbetsmarknaden är väl

känd och att ett tillkännagivande av

riksdagen härom i enlighet med

Folkpartiets förslag knappast torde

fylla någon funktion. Utskottet

avstyrker därför motion A3 i denna del.

Vid bedömningen av kostnaderna för

lönebidragsanställningar bör man

självfallet anlägga ett sådant

helhetsperspektiv på statsfinanserna

som sägs i Miljöpartiets motion A8.

Utskottet utgår från att det inom

regeringskansliet görs bedömningar med

utgångspunkt i olika alternativ t.ex.

till lönebidragsanställningar och vilka

kostnader som är förknippade med

alternativen. Frågan skulle också kunna

vara utgångspunkt för en studie t.ex. i

den arbetsgrupp inom

Socialdepartementet som arbetar under

benämningen Välfärdsprojektet.

Med utskottets ställningstagande ovan

om ytterligare medel till

lönebidragsanställningar innevarande

budgetår torde motion A8 i den delen få

anses tillgodosedd. Med det anförda

avstyrks motionen.

När det slutligen gäller Sigge Godins

begäran i motion A4 om en omfördelning

av medel till Galaxenverksamheten vill

utskottet anföra följande. Det

tillskott till lönebidragsanställningar

som följer av den omfördelning av medel

som utskottet ovan ställt sig bakom kan

självfallet användas för

lönebidragsanställningar inom ramen för

Galaxenverksamheten. Utskottet är dock

inte berett att föreslå att

lönebidragsmedel omfördelas särskilt

till en viss yrkesgrupp. Det finns inte

skäl att föreslå riksdagen att ompröva

det beslut som togs under 1991/92 års

riksmöte om att avveckla det särskilda

strukturstödet till Galaxenverksamheten

och att arbetshandikappade byggnads-

och anläggningsarbetare skall omfattas

av samma regler för lönebidrag som

andra arbetshandikappade. Med detta

avstyrker utskottet bifall till motion

A4.

Lönebidragsnivån vid förlängning efter

fyra års anställning

Propositionen

Nya lönebidrag får lämnas med högst 80

% av lönekostnaden. Bidrag får avse en

tid av högst fyra år. I stor

utsträckning förlängs dock bidragen

efter de första fyra anställningsåren.

Regeringen föreslår att inte heller

lönebidrag som förlängs efter de första

fyra årens anställning får överstiga 80

% av lönekostnaden för den anställde.

Regeländringen innebär en minskad

belastning på anslaget med ca 130

miljoner kronor per år.

Motioner

Folkpartiet motsätter sig i

kommittémotion A3 (yrk. 3) av Elver

Jonsson m.fl. en sänkning av

lönebidragsnivån till 80 % efter fyra

år. Motionärerna framhåller att ett

stort antal arbetshandikappade riskerar

att förlora sina anställningar när

bidraget omprövas. Man erinrar vidare

om att riksdagen under våren, emot

Folkpartiets röster, fattat beslut om

att sänka nivån för nya lönebidrag från

90 % till 80 %. Sammantaget innebär

dessa försämringar att möjligheterna

för arbetshandikappade att komma ut på

arbetsmarknaden försvåras på ett

oacceptabelt sätt.

Centerpartiet i kommittémotion A6 (yrk.

2) av Elving Andersson m.fl. motsätter

sig likaledes en sänkning av nivån i

lönebidraget. Sänkningen kommer enligt

motionärerna att leda till

uppsägningar. En tredjedel av

lönebidragsanställningarna finns i

allmännyttiga organisationer. Dessa

arbetsgivare har svårt att öka sina

intäkter genom kommersiell verksamhet.

Propositionen innebär ett hårt slag mot

både enskilda människor och

organisationer.

Kristdemokraterna begär i

kommittémotion A2 (yrk. 2) av Dan

Ericsson m.fl. ett tillkännagivande om

att ideella organisationer bör undantas

från sänkningen av bidragsnivån.

Regeringens förslag innebär enligt

motionärerna en stor risk för att

arbetshandikappade kommer att förlora

jobben och övergå till att bli passiva

bidragsmottagare. Framför allt ideella

organisationer bör därför undantas från

sänkningen. Regeringen bör enligt

motionärerna återkomma till riksdagen

med ett sådant förslag varvid även

finansieringsfrågan kan tas upp och en

bedömning göras om möjligheten att

överföra ytterligare medel från

anslaget Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder.

Kjell Ericsson och Lennart Brunander

(båda c) anser i motion A5 (yrk. 2) att

riksdagen bör avslå förslaget om en

sänkning av lönebidragsnivån.

Utskottets överväganden

Utskottet har ovan redovisat att

riksdagen redan beslutat om en sänkning

av bidragsnivån till 80 % för nya

anställningar med lönebidrag från den 1

juli 1995 och en generell sänkning till

samma nivå från budgetåret 1997.

Regeringens förslag om en sänkning av

nivån till 80 % efter de första fyra

årens anställning är alltså en

tidigareläggning av en nivå som ändå så

småningom inträder genom riksdagens

tidigare beslut.

I ett läge där det krävs en anpassning

av lönebidragskostnaderna till den

anvisade medelsramen och där det finns

ett behov av att skapa ekonomiskt

utrymme för nya

lönebidragsanställningar genom bl.a. en

sänkt genomsnittlig bidragsnivå bedömer

utskottet att det är nödvändigt att

sänka den högsta bidragsnivån.

Utskottet vill erinra om att beslut om

lönebidrag enligt bestämmelserna som

regel bara får avse en tid av högst

fyra år. I likhet med regeringen anser

utskottet att en anställds

arbetsförmåga i allmänhet torde

förbättras över tiden och att det

därför är rimligt att lönebidraget

trappas ned om bidraget skall förlängas

efter fyra år. Utskottet vill också

erinra om att högre bidrag än 80 % av

lönekostnaden kan lämnas för vissa

grupper med svårare funktionshinder.

Utskottet tillstyrker med det anförda

propositionens förslag i här berörd del

och avstyrker motionerna A3, A5 och A6

alla i motsvarande delar.

Utskottet har alltsedan de flexibla

lönebidragen infördes behandlat

motioner med begäran om undantag för

ideella organisationer i syfte att

mildra verkningarna av förväntade lägre

genomsnittliga lönebidragsnivåer.

Utskottet har konsekvent, senast i det

av riksdagen godkända betänkandet

1994/95:AU12, motsatt sig särlösningar

på det här området. Utskottet vidhåller

detta ställningstagande och avstyrker

bifall till motion A2 i berörd del.

Bedömningen vid omprövning av

lönebidrag

Propositionen

Enligt bestämmelsen i 17 a § i

förordningen (1991:333) om anställning

med lönebidrag bör vid omprövning av

beslut om lönebidrag som fattats före

den 1 juli 1991 beaktas om en minskning

av bidraget kan medföra en påtaglig

risk för att den anställde inte får

behålla anställningen.

Bestämmelsen tillkom efter riksdagens

hörande.

Regeringen föreslår att risken för

uppsägning från anställning med

lönebidrag inte bör beaktas särskilt

när bidraget omförhandlas till en lägre

nivå. Enligt propositionen innebär

bestämmelsen en oklarhet om vilka

bidragsnivåer som skall gälla och är

svår att hantera för

arbetsförmedlingen. Bestämmelsen bör

därför avskaffas.

Motioner

Centern i kommittémotion A6 (yrk. 3) av

Elving Andersson m.fl. yrkar avslag på

förslaget med hänvisning till risken

för uppsägningar av arbetshandikappade

och den därefter följande svårigheten

att komma tillbaka till

arbetsmarknaden.

Kristdemokraterna i kommittémotion A2

(yrk. 1) av Dan Ericsson m.fl. yrkar

likaledes avslag på förslaget om att

risken för uppsägning inte skall

beaktas när ett lönebidrag

omförhandlas.

Utskottets överväganden

Utskottet erinrar om att

lönebidragsreformen den 1 juli 1991, då

bidragsnivåns koppling till

arbetsgivarkategori upphävdes, innebar

att lönebidragsnivån i fortsättningen

skulle återspegla den

arbetshandikappades arbetsförmåga och

graden av funktionsnedsättning.

Bidraget skulle omprövas regelbundet

och därvid kunna anpassas till

förändringar i arbetsförmågan.

Att införa flexibla lönebidrag syftade

bl.a. till att skaffa fler jobb för

pengarna . Detta skulle bli möjligt

genom att det genomsnittliga bidraget

blev lägre. Utskottet kan konstatera

att denna målsättning inte har kunnat

förverkligas. Den genomsnittliga

bidragsnivån har ökat i stället för att

minska.

Utskottet anser att det vid omprövning

av lönebidragsbeslut som fattats före

den 1 juli 1991 råder en alltför stor

osäkerhet om vilken lönebidragsnivå som

skall tillämpas. Arbetsförmedlingen

ställs inför stora tillämpningsproblem

när man skall finna en bidragsnivå med

utgångspunkt från den

arbetshandikappades arbetsförmåga och

graden av funktionsnedsättning och

samtidigt beakta risken för att den

arbetshandikappade förlorar jobbet.

Utskottet bedömer att dessa svårigheter

medverkar till att konservera alltför

höga bidragsnivåer.

Utskottet vill understryka vikten av

att beviljade lönebidrag återspeglar

den funktionshindrades arbetshandikapp

och att bidraget fortlöpande anpassas

till förändringar i arbetsförmågan. De

högsta bidragen skall förbehållas

personer med de allra svåraste

nedsättningarna.

Lönebidragsanställda omfattas av

anställningsskyddslagen och har också

företräde till fortsatt arbete enligt

samma lag. Det är därför inte givet att

en personalinskränkning måste drabba

den anställde med lönebidrag. Om så

ändå skulle bli fallet bör

arbetsförmedlingen med all kraft verka

för att skaffa den arbetshandikappade

ett nytt arbete eller en arbetsmarknads

åtgärd som i förlängningen kan leda

till en ny anställning.

Med det anförda anser utskottet att

riksdagen bör godkänna vad som sägs i

propositionen om hänsyn till risken för

uppsägning vid omprövning av

lönebidragets nivå. Motionerna A2 och

A6 avstyrks i motsvarande delar.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande medelsförbrukning

för budgetåret 1994/95

att riksdagen med bifall till

proposition 1995/96:96 i

motsvarande del godkänner den

faktiska medelsförbrukningen på

tionde huvudtitelns

reservationsanslag Särskilda

åtgärder för arbetshandikappade för

budgetåret 1994/95 (avsnitt 2),

2. beträffande omfördelning av

medel till utgifter för anställning

med lönebidrag

att riksdagen med anledning av

proposition 1995/96:96 i

motsvarande del och motionerna

1995/96:A5 yrkande 1, 1995/96:A6

yrkande 1, 1995/96:A7, 1995/96:A9

och 1995/96:A10 godkänner att högst

325 000 000 kr av de medel som

riksdagen anvisat på tionde

huvudtitelns reservationsanslag

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

under budgetåret 1995/96 får

användas för utgifter för

anställning med lönebidrag (avsnitt

4),

res. 1 (m)

res. 2 (v)

3. beträffande en redogörelse

för utvecklingen av

lönebidragsanställningar

att riksdagen med anledning av

motion 1995/96:A3 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

4. beträffande

arbetshandikappades situation på

arbetsmarknaden

att riksdagen avslår motion

1995/96:A3 yrkande 1,

5. beträffande ett

helhetsperspektiv på statens

kostnader för lönebidrag m.m.

att riksdagen avslår motion

1995/96:A8,

6. beträffande omfördelning av

medel till Galaxenverksamheten

att riksdagen avslår motion

1995/96:A4,

7. beträffande lönebidragsnivån

vid förlängning efter fyra års

anställning

att riksdagen med bifall till

proposition 1995/96:96 i

motsvarande del samt med avslag på

motionerna 1995/96:A3 yrkande 3,

1995/96:A5 yrkande 2 och 1995/96:A6

yrkande 2 godkänner regeringens

förslag att lönebidraget vid

förlängning av bidraget efter de

första fyra anställningsåren får

lämnas med högst 80 % av

lönekostnaden (avsnitt 4),

res. 3 (c, fp,

v)

8. beträffande en särlösning för

ideella organisationer

att riksdagen avslår motion

1995/96:A2 yrkande 2,

res. 4 (kds)

9. beträffande bedömningen vid

omprövning av lönebidrag

att riksdagen med bifall till

proposition 1995/96:96 i

motsvarande del samt med avslag på

motionerna 1995/96:A2 yrkande 1 och

1995/96:A6 yrkande 3 godkänner vad

regeringen har anfört om hänsyn

till risken för uppsägning vid

omprövning av lönebidragets nivå

(avsnitt 4).

res. 5 (c, v, kds)

Stockholm den 23 november 1995

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist

I beslutet har deltagit: Johnny

Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten

Östlund (s), Per Unckel (m), Kent

Olsson (m), Martin Nilsson (s), Elving

Andersson (c), Laila Bjurling (s),

Patrik Norinder (m), Sonja Fransson

(s), Christina Zedell (s), Barbro

Johansson (mp), Dan Ericsson (kds),

Kristina Zakrisson (s), Paavo Vallius

(s), Anna Åkerhielm (m) och Ingrid

Burman (v).

Reservationer

1. Omfördelning av medel till utgifter

för anställning med lönebidrag (mom. 2)

Per Unckel, Kent Olsson, Patrik

Norinder och Anna Åkerhielm (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 8 börjar med Utskottet

hyser och slutar med under

budgetåret bort ha följande lydelse:

Utskottet anser inte att man som sägs

bl.a. i kommittémotionerna från

Socialdemokraterna och Centern skall

omfördela medel utöver de 200 miljoner

kronor som föreslås i propositionen.

Motionärernas förslag innebär att

anslaget Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder i alltför hög grad tas i

anspråk för ändamål som det inte är

avsett för. Som framgår av reservation

39 i arbetsmarknadsutskottets

betänkande 1994/95:AU15 har utskottet

tidigare motsatt sig att målgruppen för

lönebidrag utvidgas till icke

arbetshandikappade personer som fyllt

60 år. Utvidgningen innebär en

ytterligare belastning på

lönebidragsanslaget. Lönebidrag bör i

större omfattning och efter strikt

bedömning reserveras för

arbetshandikappade.

Det finns enligt utskottets

uppfattning skäl att i framtiden följa

hur lönebidragssystemet fungerar.

Utskottet tillstyrker med det anförda

propositionen i motsvarande del och

avstyrker motionerna A5 och A6, båda i

motsvarande delar, A7, A9 och A10.

dels att utskottets hemställan under 2

bort ha följande lydelse:

2. beträffande omfördelning av medel

till utgifter för anställning med

lönebidrag

att riksdagen med bifall till

proposition 1995/96:96 i

motsvarande del och med avslag på

motionerna 1995/96:A5 yrkande 1,

1995/96:A6 yrkande 1, 1995/96:A7,

1995/96:A9 och 1995/96:A10

godkänner att högst 200 000 000 kr

av de medel som riksdagen anvisat

på tionde huvudtitelns

reservationsanslag

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

under budgetåret 1995/96 får

användas för utgifter för

anställning med lönebidrag (avsnitt

4),

2. Omfördelning av medel till utgifter

för anställning med lönebidrag (mom. 2)

Ingrid Burman (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 8 börjar med Utskottet anser

i och slutar med för

lönebidragsanställningar bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det är angeläget

att värna och upprätthålla de

arbetshandikappades rätt att finnas på

arbetsmarknaden. Utskottet befarar att

det belopp som enligt propositionen

skall omfördelas till

lönebidragsanställningar, 200 miljoner

kronor, inte kommer att räcka till för

att upprätthålla antalet

lönebidragsanställningar. Regeringens

förslag innebär enbart att

neddragningen kan ske i en långsammare

takt. Människor som förlorar sin

lönebidragsanställning kommer att

tvingas övergå till andra

arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller

förtidspensionering. Dessa åtgärder är

knappast billigare men bokförs på ett

annat konto. Så sent som i våras

fattade riksdagen dessutom beslut om

att vidga gruppen

lönebidragsberättigade så att icke

arbetshandikappade personer över 60 år

som varit långtidsarbetslösa skall ges

möjlighet till anställning med

lönebidrag. Det är angeläget att det

ges ekonomiska förutsättningar för att

genomföra riksdagens beslut och att

upprätthålla antalet

lönebidragsanställningar. Utskottet

anser således att riksdagen bör

omfördela dels 100 miljoner kronor

utöver vad regeringen föreslagit i

propositionen till

lönebidragsanställningar i allmänhet,

dels ytterligare 50 miljoner kronor som

skall användas för

lönebidragsanställningar för arbetslösa

personer som fyllt 60 år. Riksdagen bör

alltså med anledning av propositionen

och motionerna A5 och A6, båda i

motsvarande delar, A7, A9 och A10

godkänna att högst 350 miljoner kronor

av de medel som anvisats under anslaget

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får

användas till utgifter för

lönebidragsanställningar.

dels att utskottets hemställan under 2

bort ha följande lydelse:

2. beträffande omfördelning av medel

till utgifter för anställning med

lönebidrag

att riksdagen med anledning av

proposition 1995/96:96 i

motsvarande del och motionerna

1995/96:A5 yrkande 1, 1995/96:A6

yrkande 1, 1995/96:A7, 1995/96:A9

och 1995/96:A10 godkänner att högst

350 000 000 kr av de medel som

riksdagen anvisat på tionde

huvudtitelns reservationsanslag

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

under budgetåret 1995/96 får

användas för utgifter för

anställning med lönebidrag (avsnitt

4),

3. Lönebidragsnivån vid förlängning

efter fyra års anställning (mom. 7)

Elver Jonsson (fp), Elving Andersson

(c) och Ingrid Burman (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 10 börjar med Utskottet har

ovan och slutar med motsvarande

delar bort ha följande lydelse:

Utskottet motsätter sig förslaget om

att lönebidraget för personer som varit

anställda i fyra år skall minskas till

högst 80 % av lönekostnaden. Riksdagen

beslutade så sent som i våras om en

sänkning av högsta nivån för nya

lönebidrag från 90 % till 80 % av

lönekostnaden. Den föreslagna

försämringen av lönebidraget kommer att

leda till uppsägningar av

arbetshandikappade. Trots att vissa

grupper är undantagna sänkningen är

risken överhängande att ett stort antal

redan anställda arbetshandikappade

kommer att förlora jobben. En tredjedel

av lönebidragsanställningarna finns i

allmännyttiga organisationer som har

svårt att ta ett ökat kostnadsansvar

för sina lönebidragsanställda. Enligt

utskottets mening kommer regeringens

förslag att innebära ett hårt slag mot

organisationerna och de

arbetshandikappade.

Man kan på goda grunder ifrågasätta om

det sammantaget finns någon

samhällsekonomisk vinst att göra med de

neddragningar som regeringen föreslår.

Om människor till följd av

neddragningen förlorar sina arbeten

övervältras samhällets kostnader till

andra områden. Kostnaderna ökar i

stället för socialbidrag,

förtidspensionering och

arbetsmarknadsåtgärder. Härtill kommer

de mänskliga aspekterna som inte kan

mätas i pengar.

dels att utskottets hemställan under 7

bort ha följande lydelse:

7. beträffande lönebidragsnivån vid

förlängning efter fyra års

anställning

att riksdagen med bifall till

motionerna 1995/96:A3 yrkande 3,

1995/96:A5 yrkande 2 och 1995/96:A6

yrkande 2 avslår proposition

1995/96:96 i motsvarande del,

4. En särlösning för ideella

organisationer (mom. 8)

Dan Ericsson (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 10 börjar med Utskottet har

alltsedan och slutar med i berörd

del bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att

effekterna av riksdagens beslut i våras

om att tidigarelägga den generella

sänkningen av den högsta

lönebidragsnivån till 80 % av

lönekostnaden nu börjar märkas. Ideella

organisationer har börjat säga upp

lönebidragsanställd personal. Särskilt

allvarlig är situationen i

handikapporganisationerna. Faran är

överhängande att de som sägs upp kommer

att bli passiva bidragsmottagare. Detta

strider mot den uppfattning som

utskottet gett uttryck för, nämligen

att arbetslinjen skall hävdas och att

förtidspensioneringar skall undvikas.

Enligt utskottets uppfattning finns det

mot den bakgrunden skäl för riksdagen

att ompröva sitt ställningstagande när

det gäller bidragsnivån; framför allt

bör ideella organisationer undantas

från en sänkning. Riksdagen bör i

enlighet med vad som sägs i den

kristdemokratiska motionen A2 i

motsvarande del återkomma med ett

förslag om detta. I det sammanhanget

bör regeringen också beröra

finansieringssidan och frågan om att

överföra ytterligare medel från A2-

anslaget. Detta bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8

bort ha följande lydelse:

8. beträffande en särlösning för

ideella organisationer

att riksdagen med anledning av

motion 1995/96:A2 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

5. Bedömningen vid omprövning av

lönebidrag (mom. 9)

Elving Andersson (c), Dan Ericsson

(kds) och Ingrid Burman (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 11 börjar med Utskottet

erinrar och på s. 12 slutar med

motsvarande delar bort ha följande

lydelse:

Utskottet kan inte acceptera att 17 a

§ i lönebidragsförordningen tas bort.

Att arbetsförmedlingen vid omprövning

inte längre skall beakta om en

minskning av lönebidraget kan medföra

att den anställde förlorar

anställningen är enligt utskottet en

alltför drastisk åtgärd. Situationen på

arbetsmarknaden för arbetshandikappade

är redan besvärlig och regeringens

förslag ökar problemen. Sammantaget med

nivåsänkningen ökar riskerna påtagligt

att personer med stora

funktionsnedsättningar förlorar

anställningen. Propositionen bör avslås

i denna del.

dels att utskottets hemställan under 9

bort ha följande lydelse:

9. beträffande bedömningen vid

omprövning av lönebidrag

att riksdagen med bifall till

motionerna 1995/96:A2 yrkande 1 och

1995/96:A6 yrkande 3 avslår

proposition 1995/96:96 i

motsvarande del,

Särskilt yttrande

Arbetshandikappades situation på

arbetsmarknaden m.m. (mom. 4)

Elver Jonsson (fp) och Ingrid Burman

(v) anför:

Samhällets insatser för

arbetshandikappade är oerhört viktiga

och måste oavsett konjunkturläge alltid

vara prioriterade. Människor med

funktionshinder har alltid särskilt

svårt att komma in och få fäste på

arbetsmarknaden. Arbetslinjen måste

gälla även för denna grupp, och

förtidspensioneringar måste undvikas i

största möjliga utsträckning. Vi gick

under förra riksmötet emot regeringens

besparingar på lönebidrag och

anställningar vid Samhall. Vi föreslog

i stället ökade anslag till dessa

verksamheter. Om regeringen då hade

lyssnat till våra förslag hade pengarna

räckt och det totalstopp för nya

lönebidragsanställningar som nu råder

hade inte behövt inträffa. Större

möjligheter hade funnits t.ex. för

nyrekrytering med lönebidrag i

Galaxenverksamheten. De ideella

organisationerna hade inte heller

drabbats så som nu blir fallet.

Regeringen har sent omsider insett att

det behövs mer pengar till

lönebidragsanställningar. Det är bra

att utskottet insett den prekära

situation som råder och föreslår

omfördelning av ytterligare medel till

sådana anställningar. Frågan är om det

kommer att räcka. Det har spritt sig en

stor oro bland arbetshandikappade och

arbetsgivare med lönebidragsanställda i

landet över utvecklingen, och det är

bra att utskottet ställt sig bakom

förslaget att regeringen skall

eterkomma till riksdagen med en

redogörelse för hur situationen

utvecklas.

Innehållsförteckning