Bet. 1995/96:AU5

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1995/96:AU05

Viss fråga om arbetsplatsintroduktion för ungdomar

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

1995/96

AU5

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet

ett utskottsinitiativ angående

anställningskravet för ungdomar i

samband med arbetsplatsintroduktion

(API). Utskottet anser att det bör

öppnas möjlighet att göra undantag från

detta krav om arbetsförmedlingen bedömer

att det i det enskilda fallet finns

omständigheter som talar för detta.

Särskilda yttranden har avgivits av

företrädarna i utskottet för Moderata

samlingspartiet samt Folkpartiet

liberalerna, Centerpartiet och

Kristdemokratiska samhällspartiet

ävensom av företrädaren för

Vänsterpartiet.

Utskottet

Bakgrund

Före den 1 juli 1995 fanns flera olika

arbetsmarknadspolitiska åtgärder som

innefattade arbetsplatsförlagd praktik

nämligen invandrarpraktik,

akademikerpraktik, vidgad

arbetsprövning, arbetsprövning inom AMI

och praktikdelen inom

ungdomsintroduktion. Gemensamt för alla

dessa åtgärder var att arbetslösa fick

möjlighet att för en period praktisera

på en arbetsplats och att de fick

utbildningsbidrag under tiden.

Genom riksdagens beslut (prop.

1994/95:218, AU15, rskr. 398, 399)

ersattes dessa åtgärder från och med den

1 juli 1995 med en ny åtgärd, benämnd

arbetsplatsintroduktion (API). Denna

praktikåtgärd kan i princip användas för

alla som är anmälda som arbetslösa

sökande hos arbetsförmedlingen och som

förmedlingen bedömer vara i behov av

praktik. För ungdomar i åldrarna 20-24

år får åtgärden beviljas endast om den

följs av en anställning som varar minst

sex månader. Undantag gäller för praktik

hos kommuner och ideella organisationer.

Praktikperioden bör kunna vara upp till

sex månader. För unga handikappade kan

en längre tid medges. Anordnare som

tillhandahåller arbetsplatsintroduktion

betalar ett finansieringsbidrag på 1 000

kr i månaden för varje deltagare.

Avgiften utgår dock inte för bl.a.

äldre, invandrare och

arbetshandikappade. Deltagarna i

arbetsplatsintroduktion får

utbildningsbidrag enligt de bestämmelser

som gäller för dessa.

I sitt ovan nämnda betänkande

underströk utskottet beträffande

anställningskravet vid

arbetsplatsintroduktion för ungdomar i

åldrarna 20-24 år särskilt möjligheterna

till provanställning och

visstidsanställning. Utskottets

uppfattning var att gruppen i fråga är

attraktiv på arbetsmarknaden och att man

därför borde kunna ställa större krav på

arbetsgivarna. En påtaglig fördel med

denna konstruktion ansåg utskottet det

vara att ungdomarnas chanser att pröva

på riktiga arbeten ökade och att det

stärkte ungdomarnas möjlighet att efter

arbetsplatsintroduktionen få riktiga

arbeten.

Anställningskravet i samband med API

Av AMS lämnade uppgifter om ungdomar i

API framgår följande.

Vid utgången av oktober 1995 hade 24

500 ungdomar i åldrarna 20-24 år varit

arbetslösa i mer än 100 dagar. Det

motsvarar ca en tredjedel av samtliga

arbetslösa i denna åldersgrupp.

Procentsatsen för samtliga arbetslösa

ungdomar i den ålderskategorin är 18,2

%. Ett skäl till att arbetslösheten i

denna åldersgrupp inte gått ner

ytterligare är enligt AMS att API inte

har fått tillräcklig omfattning under

hösten.

Antalet arbetslösa ungdomar i

åldersgruppen 25-30 år uppgick enligt

AMS i slutet av oktober till 68 841

personer eller 10,9 %. Dessa kunde ta

arbete direkt.

Vid månadsskiftet oktober/november 1995

var antalet ungdomar i åldersgruppen

20-24 år på API-platser ca 12 000.

Siffran 12 000 kan t.ex. jämföras med

ungdomspraktikplatserna som vintern

1993-1994 omfattade ca 90 000 ungdomar

och vintern därpå ca 50 000. Enligt AMS

är behovet av en åtgärd med API:s syfte

och innehåll större för den aktuella

ungdomsgruppen än vad som hittills

uppnåtts volymmässigt.

En faktor som kan förklara en stor del

av trögheten är enligt AMS att för den

aktuella gruppen 20-24-åringar finns

kravet på anställning minst 6 månader

hos anordnaren efter praktiken. Vissa

undantag finns som ovan redovisats,

bl.a. vid API hos kommuner och ideella

organisationer.

AMS har i skrivelse till regeringen den

24 november 1995 tagit upp problem med

den aktuella åtgärden och därvid bl.a.

framhållit vikten av att

introduktionsplatserna i näringslivet

snabbt kan öka. Vissa ungdomar behöver

även praktik utan att binda sig för

anställning. Inför val av yrke och

utbildning är det viktigt att de kan få

erfarenhet från olika yrkesområden. Inte

minst betydelsefullt är det att de som

vill välja ett för sitt kön

otraditionellt yrke kan pröva sig fram,

framhåller AMS.

För att vidga ungdomarnas

praktikmöjligheter i näringslivet bör

enligt AMS arbetsförmedlingen få

bemyndigande att avgöra när

anställningskravet skall gälla och när

undantag från detta krav skall

tillämpas. Konkurrenssvaga grupper bör

kunna få API-plats utan att

arbetsgivaren förbinder sig att anställa

ungdomarna. Vidare bör undantag från

anställningskravet kunna göras om berörd

facklig organisation ger sitt

medgivande, något som bör kunna begränsa

undanträngning av normala anställningar.

Anställningskravet i API för ungdomar i

åldersgruppen 20-24 år bör således

enligt AMS kunna variera från fall till

fall. Arbetsförmedlingen bör få rätt att

avgöra när anställningskravet skall

gälla.

Överväganden

Utskottet ser allvarligt på

arbetsmarknadssituationen för

ungdomarna.

Olika initiativ har under årens lopp

tagits för att komma till rätta med

ungdomsarbetslösheten och så långt som

möjligt söka förhindra negativa effekter

av en omfattande arbetslöshet. Förutom

åtgärder från statsmakternas sida vill

utskottet peka på de initiativ som

tagits av parterna på arbetsmarknaden.

Uppmärksammas bör i detta sammanhang de

avtal som har träffats mellan Sveriges

Verkstadsindustrier och Svenska

Metallindustriarbetareförbundet resp.

ALMEGA och Industrifacket. Båda dessa

avtal har syftat till att erbjuda

ungdomar kompetensutveckling i

verkstadsföretag resp.

ungdomsanställning i företag. Avtalen

har emellertid enligt vad utskottet

erfarit inte gett några egentliga

genomslag på arbetsmarknaden.

Under vårriksdagen ställde sig

riksdagen bakom regeringens mål att alla

ungdomar under 25 år skall vara i

arbete, utbildning eller aktiv

arbetsmarknadspolitisk åtgärd inom 100

dagars arbetslöshet. Siffror som

redovisats ovan är därför alarmerande.

Av ungdomarna i åldersgruppen 20-24 år

har en tredjedel varit arbetslösa mer än

100 dagar. En sådan utveckling kan inte

accepteras utan att statsmakterna

reagerar. Situationen måste tas på stort

allvar och åtgärder så snabbt som

möjligt vidtas för att söka bryta denna

negativa trend.

Det finns enligt utskottets mening skäl

att fråga sig om det obligatoriska

anställningskravet har inneburit en

återhållande faktor när arbetsgivaren

vverväger att ta emot en ungdom i den

aktuella åldersgruppen som praktikant.

Det kan inte uteslutas att det förhåller

sig så. Eftersom ingen möjlighet får

lämnas oprövad när det gäller att få ned

ungdomsarbetslösheten finns det

anledning överväga om man skall kunna

göra undantag från det obligatoriska

kravet på anställning efter praktiken

även i andra fall än de som gäller i

dag. En mycket viktig faktor i

sammanhanget är också att ge ungdomar

vidgade möjligheter att komma i kontakt

med en arbetsmarknad med ett brett utbud

av arbetstillfällen. Inte minst

angeläget är det att ungdomar får ökade

möjligheter till arbetstillfällen i

näringslivet.

Det är utskottets uppfattning att

ambitionen vid beviljande av API för den

aktuella åldersgruppen alltjämt skall

vara att praktikanordnaren anställer den

unge under minst sex månader efter

praktiktiden. För att uppnå det av

statsmakterna uppsatta målet om att

ungdomar under 25 år inte skall behöva

vara arbetslösa under en längre tid är

utskottet emellertid berett förorda att

det obligatoriska anställningskravet kan

frångås när det föreligger särskilda

skäl. Enligt utskottets mening bör

frågan om efterföljande anställning få

avgöras från fall till fall och vid en

samlad bedömning av arbetsförmedlingen.

Samråd bör därvid ske med berörd facklig

organisation, något som borgar för att

risken för undanträngningseffekter

uppmärksammas. Det lokala fackets

medverkan är naturlig mot bakgrund av

att berörd facklig organisation med de

bestämmelser som gäller i dag ges

tillfälle att yttra sig innan

länsarbetsnämnden första gången anvisar

någon till API på en arbetsplats.

Sammanfattningsvis anser utskottet att

övervägande skäl talar för att det - med

beaktande av vad ovan anförts om vad som

skall gälla vid bedömningen - skall

finnas möjlighet att medge undantag från

bestämmelsen om att API för ungdom under

25 år får beviljas endast om den följs

av en anställning som varar minst sex

månader.

Utskottet anser slutligen att

regeringen noga bör följa denna fråga

och vid lämpligt tillfälle återkomma

till riksdagen med en redovisning.

Med stöd av initiativrätten enligt RO

3:7 föreslår utskottet att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande anställningskravet

vid arbetsplatsintroduktion m.m.

att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört.

Stockholm den 8 december 1995

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist

I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist

(s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund

(s), Ulrica Messing (s), Martin Nilsson

(s), Elving Andersson (c), Laila

Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja

Fransson (s), Hans Andersson (v),

Christina Zedell (s), Christel Anderberg

(m), Barbro Johansson (mp), Dan

Ericsson (kds), Kristina Zakrisson (s),

Anna Åkerhielm (m) och Annika Jonsell

(m).

Särskilda yttranden

1. Patrik Norinder, Christel Anderberg,

Anna Åkerhielm och Annika Jonsell (alla

m) anför:

Vi konstaterar att det system som nu

gäller för att få in ungdomar på

arbetsmarknaden inte räcker för att

dämpa arbetslösheten, speciellt inte i

gruppen 20-24 år. Dessutom är det

uppenbart att konstruktionen med ett

närmast obligatoriskt krav på

anställning efter praktiktidens utgång

utgör hinder i strävandena att få in

ungdomar på arbetsmarknaden.

Den arbetsmarknadspolitiska åtgärd -

ungdomspraktik - som infördes av den

förra regeringen den 1 juli 1992 var

mycket enkel att hantera och gav mycket

snabbt stora volymer. Redan vintern

1992/93 var volymen

80 000-90 000 och nådde sin kulmen i

slutet av februari 1993 med 93 000

ungdomar i ungdomspraktik. Som framgår

av redovisningen i utskottets betänkande

var volymerna mycket stora även

vintrarna därpå. De utvärderingar som

gjorts av ungdomspraktiken visar att

åtgärden var framgångsrik. En

utvärdering som AMS har gjort av

ungdomspraktiken visar således att vid

tre mätperioder, januari 1993, december

1993 och december 1994 låg andelen

ungdomspraktikanter inom enskilda

företag runt 58 %. Andelen inom

kommunerna låg på 26-32 %.

Vi anser att det är angeläget att

ungdomar får ökade möjligheter till

arbetstillfällen i näringslivet. Det är

lätt att inse att nuvarande regler

innebär en spärr i detta hänseende för

den aktuella åldersgruppen.

Utskottets initiativ att öppna större

möjligheter att introducera ungdomar på

arbetsmarknaden är välkommet. Det utgör

en bekräftelse - om än senkommen - på

att det var felaktigt att avveckla den

ungdomspraktik som tidigare visade sig

så framgångsrik.

Utskottets initiativ är emellertid

halvhjärtat. I stället för att avveckla

anställningskravet införs en slags

dispensordning där arbetsförmedlingen i

samverkan med de fackliga

organisationerna skall fälla avgörandet.

Syftet med särskilda introduktioner för

ungdomar är naturligtvis att bereda

vägen för anställning. Som det senaste

årets erfarenhet visat leder emellertid

överdrivna villkor på företagen till att

dessas intresse för att bistå nya

arbetssökande blir mindre än vad som

vore önskvärt. Det drabbar direkt de

arbetssökande ungdomarna.

Utskottsinitiativet går år rätt håll,

men är alltså likväl otillräckligt. Av

konstitutionella orsaker saknas

möjlighet att nu påyrka en mera

ändamålsenlig lösning av ett viktigt

problem. Av det förstnämnda skälet bör

initiativet bifallas samtidigt som det

av det sistnämnda skälet finns anledning

för riksdagen att vid tidigast möjliga

tidpunkt fatta beslut om en ordning

motsvarande den tidigare

ungdomspraktiken.

2. Elver Jonsson (fp), Elving Andersson

(c) och Dan Ericsson (kds) anför:

Även vi anser att situationen för

ungdomarna är så alarmerande att det

krävs ett särskilt initiativ från

utskottets sida. Vi har därför anslutit

oss till utskottets förslag. Vi

förutsätter att de bestämmelser som

utfärdas som en följd av initiativet

kommer att utformas på ett sådant sätt

att största rationalitet och smidighet i

hanteringen uppnås. Därvid bör de

positiva erfarenheterna från den

arbetsmarknadspolitiska åtgärden

ungdomspraktik tas till vara.

Det är även viktigt att regeringen

återkommer med en redovisning. Vi menar

att denna redovisning bör ske under

innevarande budgetår.

3. Hans Andersson (v) anför:

Jag anser att man måste angripa

ungdomsarbetslösheten på ett mer aktivt

sätt än vad som hittills har skett. I

likhet med vad Vänsterpartiet tidigare

har föreslagit anser jag att man på sikt

måste överväga införandet av ett system

med obligatoriska praktikplatser på

medelstora och stora företag i

näringslivet. Praktikantplatser skall ge

både praktik och kompetenshöjning och

avtalad praktiklön skall utgå. Ett

sådant förslag innebär att produktionen

får ett ekonomiskt och praktiskt ansvar

för ungdomars sysselsättning och

framtida möjligheter.

De frivilliga avtal som trots allt har

träffats för vissa branscher och som

syftat till att ge ungdomar en

inträdesbiljett på arbetsmarknaden har

inte lett till önskat resultat. Detta är

beklagligt och visar att näringslivet i

praktiken inte är berett att ta ett

rimligt finansiellt och socialt ansvar.

Jag kan mot bakgrund av vad som är känt

om den akuta situationen för ungdomarna

acceptera en viss uppmjukning av de

regler som styr

arbetsplatsintroduktionen. Jag utgår

från att den redovisning som utskottet

anser att regeringen skall göra lämnas

under innevarande budgetår.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Utskottet 1

Bakgrund 1

Anställningskravet i samband med

API 2

Överväganden 3

Hemställan 4

Särskilda yttranden 5

1. (m) 5

2. (fp), (c), (kds) 6

3. (v) 6

Gotab, Stockholm 1995