Bet. 1995/96:AU9

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1995/96:AU09

EG:s arbetstidsdirektiv, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1995/96

AU9

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet

regeringens förslag (prop. 1995/96:162)

till ändring i arbetstidslagen

(1982:673) med anledning av EG-rådets

arbetstidsdirektiv 93/104/EG.

Ändringarna innebär att möjligheten att

avvika från lagens regler genom

kollektivavtal respektive dispens

begränsas med hänsyn till direktivets

regler.

I lagen införs vidare regler om

ogiltighet och skadeståndsskyldighet för

de fall kollektivavtal innebär att

mindre förmånliga regler tillämpas för

arbetstagarna än vad som följer av EG-

direktivet.

Slutligen införs i arbetstidslagen en

upplysning om att vissa bestämmelser av

betydelse i arbetstidshänseende även

finns i arbetsmiljölagen (1977:1160).

Moderata samlingspartiet,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet är på

olika punkter kritiska mot lagförslaget

och följer i reservationer upp sina

respektive motioner.

I betänkandet behandlar utskottet också

en rad motioner som väckts under den

allmänna motionstiden 1995 samt med

anledning av proposition 1994/95:218 om

en effektivare arbetsmarknadspolitik.

Motionerna rör ledighetsbestämmelserna,

frågan om arbetstidsförkortning,

arbetstidsbestämmelser för sjöfarten och

slutligen frågan om en begränsning av

möjligheten för arbetsgivare att ta ut

övertid och mertid. I det sammanhanget

behandlar utskottet en av Centerpartiet

med anledning av nu föreliggande

proposition väckt motion.

Utskottet avstyrker samtliga motioner,

de flesta med hänvisning till

Arbetstidskommitténs pågående arbete.

Propositionen

I proposition 1995/96:162 föreslår

regeringen (Arbetsmarknadsdepartementet)

att riksdagen antar regeringens förslag

till lag om ändring i arbetstidslagen

(1982:673).

Propositionens lagförslag återfinns i

bilaga till betänkandet.

Motioner

Motioner väckta med anledning av

propositionen

1995/96:A20 av Per Unckel m.fl. (m) vari

yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens

förslag om begränsning av den fria

kollektivavtalsrätten i enlighet med vad

som anförts i motionen,

2. att riksdagen avslår regeringens

förslag om en ny bestämmelse om

skadeståndsskyldighet för arbetsgivare i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1995/96:A21 av Barbro Johansson m.fl.

(mp) vari yrkas att riksdagen beslutar

om ändring i 8 § arbetstidslagen i

enlighet med vad i motionen anförts.

1995/96:A22 av Elving Andersson m.fl.

(c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om övertidsarbete.

1995/96:A23 av Ingrid Burman och Hans

Andersson (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om veckoarbetstiden,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om dygnsvila,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om nattarbetets längd,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om rätten till omplacering vid

nattarbete,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om hemarbete.

Motioner från allmänna motionstiden 1995

1994/95:A203 av Birger Schlaug m.fl.

(mp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts i

motionen om den fria förhandlingsrätten.

1994/95:A213 av Barbro Johansson m.fl.

(mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att en sänkning av

arbetstiden är nödvändig som ett led i

att minimera sjukskrivningstid och

arbetsskador.

1994/95:A225 av Per Unckel m.fl. (m)

vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär

utredning av arbetstidslagen,

semesterlagen och lagen om arbetstagares

rätt till ledighet för utbildning i

enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsdelning och generell

arbetstidsförkortning.

1994/95:A230 av Hans Karlsson och Helena

Frisk (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att

begränsa uttaget av övertid och mertid i

rådande arbetsmarknadsläge.

1994/95:A247 av Chatrine Pålsson (kds)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag om förändringar i

lagstiftningen i syfte att ge närstående

rätt till tjänstledighet för vård av

anhörig, i enlighet med vad som anförts

i motionen.

1994/95:A267 av Ola Ström (fp) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att rätt till tjänstledighet

bör ges för anställda som erhåller

starta-eget-bidrag.

1994/95:A272 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ytterligare begränsning av

tak för övertids- och mertidsarbete,

5. att riksdagen hos regeringen begär

en plan för minskning av

normalarbetsdagen till sju timmar år

1997 och sex timmar på längre sikt,

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om försöksverksamhet med kortare

arbetsdag.

1994/95:A274 av Birger Schlaug m.fl.

(mp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att anpassa

normalarbetstiden till den verklighet

som råder på arbetsmarknaden med hänsyn

till bl.a. teknisk utveckling,

9. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att sex timmars arbetsdag

skall införas före år 2000.

1994/95:A706 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

vari yrkas

6. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till lag om rätt till ledighet

för startande av företag enligt vad som

anförts i motionen.

1994/95:A711 av Berndt Ekholm (s) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ändringar av arbetsrätt och

regler för arbetsmarknadspolitiken.

1994/95:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl.

(c) vari yrkas

20. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att syftet med en ny

arbetstidsutredning måste vara att sänka

normalarbetstiden med målet en 30-

timmars arbetsvecka med möjlighet till

en 6-timmars dag, vilket måste framgå av

direktiven.

1994/95:U502 av Marianne Samuelsson

m.fl. (mp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att Sverige inom

EU bör arbeta för att EU-kommissionens

idéer om arbetstidsförkortning leder

till konkreta resultat.

1994/95:So489 av Gudrun Schyman m.fl.

(v) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att förkorta

normalarbetsdagen och begränsa

övertiden.

1994/95:T605 av Wiggo Komstedt m.fl. (m)

vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om särbestämmelser rörande

arbetstid och semester.

1994/95:N272 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

vari yrkas

8. att riksdagen beslutar om sådan

ändring av reglerna för

utbildningsbidrag och starta-eget-bidrag

att även personer med anställning kan

erhålla dessa bidrag i samband med

tjänstledighet enligt vad som anförts i

motionen.

Motioner väckta med anledning av

proposition 1994/95:218

1994/95:A55 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

vari yrkas

21. att riksdagen hos regeringen begär

en plan för minskning av

normalarbetsdagen till sju timmar år

1997 och sex timmar på längre sikt,

23. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ytterligare begränsning av

över- och mertidsarbete,

24. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om extra arbetsgivaravgift på

allt över- och mertidsarbete samt en

extra höjning på övertid över tak.

1994/95:A56 av Birger Schlaug m.fl. (mp)

vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att anpassa normalarbetstiden

till den rådande verkligheten,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en tidsplan för införandet av

35 timmars arbetsvecka.

Utskottet

Inledning

Arbetstidslagen (1982:673), i

fortsättningen förkortad AL, trädde i

kraft den 1 januari 1983. Lagen ersatte

dels den förutvarande allmänna

arbetstidslagen (1970:103), som

reglerade arbetstidens längd, dels det

förutvarande 4 kap. i arbetsmiljölagen

(1977:1160) om arbetstidens förläggning.

Arbetarskyddsstyrelsen och

Yrkesinspektionen är tillsynsmyndigheter

när det gäller arbetstidsreglerna. Vid

AL:s tillkomst framhölls att arbetstiden

skall ses som en del av arbetsmiljön.

I anslutning till AL utfärdade

regeringen en arbetstidsförordning

(1982:901) med vissa bemyndiganden för

Arbetarskyddsstyrelsen att utfärda

föreskrifter.

Arbetarskyddsstyrelsen har utfärdat en

kungörelse (1982:17) rörande

anteckningar om jourtid, övertid och

mertid med kommentarer.

Även minderåriga arbetstagare, dvs. de

som inte fyllt 18 år, faller under AL.

För dessa finns dessutom i 5 kap.

arbetsmiljölagen om minderåriga

särskilda bestämmelser av betydelse

bl.a. i arbetstidshänseende.

Arbetarskyddsstyrelsen har vidare, med

stöd av ett bemyndigande i 5 kap. 5 §

arbetsmiljölagen, utfärdat föreskrifter

om arbetstidens längd och förläggning

för minderåriga (AFS 1990:19).

Arbetsmiljölagen innehåller vidare i 2

kap. 1 § en allmän skyddsbestämmelse av

betydelse för förläggningen av

arbetstid. Bestämmelsen innebär bl.a.

att förläggning av arbetstid skall

beaktas när teknik, arbetsorganisation

och arbetsinnehåll skall utformas.

Under den tid AL varit i kraft har tre

smärre lagändringar gjorts, 1987, 1993

och 1994. Ändringarna avsåg

bestämmelserna om tillsyn i 20 § och om

övertidsavgift i 27 §.

AL:s regler är dispositiva, dvs.

reglerna får frångås genom

kollektivavtal av visst slag. Genom

avtal som slutits eller godkänts av en

central arbetstagarorganisation får

undantag göras antingen från lagen i

dess helhet eller från vissa angivna

bestämmelser. Genom avtal som slutits av

en lokal arbetstagarorganisation får

avvikelser från lagen göras under en

kortare tid när det gäller vissa av

bestämmelserna om övertid och mertid

samt arbetstidens förläggning.

AL omfattar i princip allt arbete där

arbetstagare utför arbete för en

arbetsgivares räkning. Lagens

begränsningar av arbetstiden gäller bara

arbete som utförs hos en och samma

arbetsgivare. Om en arbetstagare har

flera anställningar bedöms de båda

anställningarna oberoende av varandra.

AL gäller inte arbete som utförs av

arbetstagare i företagsledande eller

därmed jämförlig ställning och inte

heller arbetstagare som har förtroendet

att själv disponera sin arbetstid.

Undantag har också gjorts för arbete som

utförs i arbetstagarens hem, arbete som

utförs i arbetsgivarens hushåll och

slutligen vid skeppstjänst.

För arbete som utförs i arbetsgivarens

hushåll finns särskilda bestämmelser i

lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i

husligt arbete. Arbetstider vid

skeppstjänst regleras framför allt i

sjöarbetstidslagen (1970:105).

Den ordinarie arbetstiden får enligt AL

uppgå till högst 40 timmar i veckan. Om

det behövs med hänsyn till arbetets

natur eller arbetsförhållandena får den

högsta tillåtna arbetstiden avse ett

genomsnitt för en tid av högst fyra

veckor.

Om det på grund av arbetets natur är

nödvändigt att arbetstagaren står till

arbetsgivarens förfogande på

arbetsstället får jourtid tas ut med

högst 48 timmar per arbetstagare under

fyra veckor eller med 50 timmar under en

kalendermånad.

Med övertid avses sådan arbetstid som

överstiger ordinarie arbetstid och

jourtid eller den arbetstid som vid

heltidsarbete gäller på grund av

kollektivavtal resp. medgivande om

avvikelse av Arbetarskyddsstyrelsen.

Övertid är allmän övertid resp.

nödfallsövertid.

Allmän övertid får tas ut med högst 48

timmar under fyra veckor eller 50 timmar

under en kalendermånad. Under ett

kalenderår får den allmänna övertiden

uppgå till högst 200 timmar.

Nödfallsövertid får under vissa

omständigheter tas ut i den utsträckning

förhållandena kräver när en

olyckshändelse eller liknande händelse

drabbat verksamheten.

Mertid, dvs. den arbetstid som vid

deltidsanställning överstiger

arbetstagarens ordinarie arbetstid och

jourtid, får tas ut med högst 200 timmar

under ett kalenderår.

Bestämmelserna om arbetstidens

förläggning innebär att arbetstagaren

skall ha ledigt för nattvila mellan

klockan 24.00 och 05.00. Det är alltså

fråga om ett nattarbetsförbud. Undantag

får göras om arbetet med hänsyn till

dess art, allmänhetens behov eller

särskilda omständigheter måste fortgå

även under nämnda tid. För varje

sjudagarsperiod skall en arbetstagare

även ha minst 36 timmars sammanhängande

ledighet, s.k. veckovila, vilken såvitt

möjligt skall förläggas till veckoslut.

Raster är avbrott i den dagliga

arbetstiden under vilka arbetstagaren

inte är skyldig att stanna kvar på

arbetsstället. Rasternas antal, längd

och förläggning skall vara

tillfredsställande med hänsyn till

arbetsförhållandena. De skall förläggas

så att arbetstagaren inte utför arbete

mer än fem timmar i följd. Raster får i

vissa fall bytas ut mot måltidsuppehåll

vid arbetsplatsen. Sådana

måltidsuppehåll räknas in i arbetstiden.

Arbetsgivaren skall slutligen anordna

arbetet så att arbetstagaren utöver

raster kan ta de pauser som behövs.

Pauser räknas också in i arbetstiden.

Tidigare utredningar m.m.

Frågan om arbetstidsförkortning

behandlades senast i 1987 års

Arbetstidskommitté som hade i uppgift

(dir. 1987:23) att analysera

konsekvenserna av olika arbetstidsformer

och arbetstidsmönster. Kommittén drog i

betänkandet (SOU 1989:53) Arbetstid och

välfärd slutsatsen att en förkortning av

arbetstiden inte är ett effektivt medel

att minska arbetslösheten. Enligt

kommitténs bedömning fanns inte utrymme

för generella arbetstidsförkortningar

fram till mitten av 1990-talet. Därefter

var produktivitetsutvecklingen avgörande

för vilka arbetstidsförkortningar som

kunde göras.

Kommittén ansåg vidare att det behövdes

en ny norm för heltidsarbete - en

årsarbetstidsnorm. Genom att arbetstiden

beräknades över hela året skulle en rad

fördelar kunna uppnås. Det skulle ge

möjligheter till flexibla lösningar och

skapa större valfrihet för

arbetstagarna. Frågan borde enligt

kommittén utredas.

En särskild utredare tillkallades i

februari 1991 för att undersöka om mer

flexibla regler för arbetstid och

semester borde införas i svensk

lagstiftning (dir. 1991:7). Utredningen

avlämnade i mars 1992 betänkandet (SOU

1992:7) Årsarbetstid, Ny lag om

arbetstid och semester.

Utredningen föreslog en gemensam lag om

arbetstid och semester. Enligt förslaget

skulle den lagstadgade 40-timmarsveckan

omvandlas till en årsarbetstid och

semestern ingå i årsarbetstiden. På

arbetsplatser som har kollektivavtal om

löner och allmänna anställningsvillkor

skulle AL:s regler om arbetstidens

förläggning slopas. På arbetsplatser där

kollektivavtal saknas skulle AL:s

nuvarande regler om förläggningen av

arbetstiden behållas. Reglerna om

ordinarie veckoarbetstid föreslogs dock

kunna frångås genom personliga avtal.

Vid remissbehandlingen framkom att

flertalet instanser i princip var

positiva till flexibla arbetstider. I

övrigt var remissopinionen blandad. LO

och TCO ansåg att förslaget inte i

tillräcklig grad tillgodosåg den

enskilde arbetstagarens inflytande över

arbetstiden. Några remissinstanser

hävdade att förslaget om årsarbetstid

stred mot de arbetstidsregler som var

under övervägande inom EG.

I budgetpropositionen 1992/93:100, bil.

11 konstaterade arbetsmarknadsministern

att förslaget om årsarbetstid i

väsentliga avseenden stred mot det då

föreliggande förslaget till EG-direktiv

på arbetstidsområdet. Eventuella

lagändringar med anledning av

utredningens förslag skulle prövas då

direktivet slutligt antagits.

EU-rådet antog den 23 november 1993 ett

direktiv (93/104/EEG) om arbetstidens

förläggning i vissa avseenden.

Direktivet skall införlivas i

medlemsländernas lagstiftning inom tre

år efter antagandet, dvs. senast den 23

november i år. Direktivet upptar regler

om dygnsvila, raster, veckovila,

veckoarbetstidens längd samt semester.

Vidare regleras nattarbete, skiftarbete

och tempoarbete.

EG-rådets direktiv har varit föremål

för en jämförande analys av en i

november 1993 tillkallad arbetsgrupp.

Enligt arbetsgruppens rapport (Ds

1994:74) EG:s arbetstidsdirektiv

förutsätter ett införlivande av

direktivet en anpassning av det svenska

regelsystemet i vissa avseenden. På

vissa punkter kan det, enligt gruppens

uppfattning, finnas anledning att

överväga ändringar av AL. Enligt

arbetsgruppen krävdes en fördjupad

utvärdering av direktivets konsekvenser

för de svenska arbetstidsreglerna.

Enligt beslut vid regeringssammanträde

den 26 januari 1995 tillkallades en

parlamentarisk kommitté med uppgift att

analysera de långsiktiga konsekvenserna

av alternativa arbetstidsförkortningar

och att undersöka på vilket sätt

flexibla arbetstidsregler kan införas i

svensk lagstiftning (dir. 1995:6).

Kommittén skulle slutligen med förtur

och skyndsamt behandla frågan om

konsekvenserna av EG:s

arbetstidsdirektiv för det svenska

regelsystemet på arbetstidsområdet.

1995 års Arbetstidskommitté

Arbetstidskommittén redovisar i

delbetänkandet (SOU 1995:92) EG:s

arbetstidsdirektiv och dess konsekvenser

för det svenska regelsystemet resultatet

av en jämförelse mellan EG-direktivet

och de svenska bestämmelserna.

Kommitténs utgångspunkt är att nu

endast föreslå förändringar som vid en

rättslig bedömning är absolut nödvändiga

för att EG-direktivet skall anses

införlivat i det svenska regelsystemet.

Härigenom lämnas största möjliga utrymme

för det fortsatta utredningsarbetet.

Kommittén avser att i sitt fortsatta

arbete återkomma till i stort sett alla

de aspekter som behandlas i EG-

direktivet.

Kommittén konstaterar att jämförelsen

visar att det finns betydande skillnader

i regelsystemen. Sålunda likställs med

arbetstid enligt svensk lagstiftning all

ledighet som arbetstagaren kan ha rätt

till. Utöver semester och sjukledighet

nämns föräldraledighet, studieledighet

och ledighet för fackliga uppdrag.

Enligt direktivet likställs med

arbetstid endast sjukledighet och betald

semester. En annan betydelsefull

skillnad är att den svenska lagen utgår

från ett nattarbetsförbud, medan

direktivet saknar sådant förbud men

föreskriver att nattarbetspassens längd

skall begränsas.

Enligt kommitténs uppfattning motsvaras

varje föreskrift i direktivet av svenska

bestämmelser som sammantaget ger ett för

arbetstagarna väl så högt skyddsvärde.

Kommittén föreslår därför i princip inte

några förändringar i den lagreglerade

arbetstiden. Kommittén anser däremot att

AL:s dispositivitet till förmån för

kollektivavtal måste begränsas till

följd av EG-direktivet. Om regler med

lägre skyddsvärde tillämpas enligt visst

kollektivavtal, skall sådan tillämpning

kunna förklaras ogiltig. Brott mot EG-

direktivets minsta godtagbara skyddsnivå

bör vidare, enligt kommittén, medföra

att skadestånd kan dömas ut. Kommittén

anser vidare att även

Arbetarskyddsstyrelsens dispenser i

fortsättningen måste hållas inom EG-

direktivets ramar, och tillsynen vad

avser den lagreglerade arbetstiden skall

trygga att direktivets lägsta godtagbara

skyddsnivåer inte underskrids.

För att tydliggöra sambandet mellan

arbetstidsfrågor och arbetsmiljölagens

allmänna skyddsbestämmelser föreslås

slutligen att en hänvisning görs i AL

till arbetsmiljölagen.

Proposition 162

Inledning

EG:s arbetstidsdirektiv skall vara

genomfört i medlemsländernas regelsystem

senast den 23 november 1996.

Direktivet består av fyra avsnitt. I

det första avsnittet anges direktivets

ändamål och tillämpningsområde samt ges

definitioner av direktivets centrala

termer (art. 1-2). Det andra avsnittet

innehåller bestämmelser angående

minimiperioder för vila och andra

bestämmelser om arbetstidens förläggning

samt om begränsning av veckoarbetstiden

(art. 3-7). I det tredje avsnittet finns

föreskrifter om natt- och skiftarbete

samt arbetsrytm (art. 8-13). Det

avslutande fjärde avsnittet innehåller

allmänna bestämmelser om bl.a.

beräkningsperioder och avvikelser samt

närmare anvisningar om införlivandet av

direktivet i medlemsländernas

regelsystem (art. 14-18).

Regeringen delar liksom de flesta

remissinstanserna den bedömningen

kommittén gjort, nämligen att det

svenska regelsystemet på

arbetstidsområdet som helhet ger

arbetstagarna ett väl så gott skydd som

EG-direktivet föreskriver. Detta talar,

enligt propositionen, starkt för att

helt undvika materiella ändringar i

regelsystemet i avvaktan på att

Arbetstidskommittén slutför sitt arbete.

Arbetstidsdirektivet innehåller en

klausul (art. 18.1 a) som gör det

möjligt att genomföra direktivet genom

att arbetsmarknadens parter fastställer

de nödvändiga bestämmelserna, varvid

medlemsländerna skall se till att de

alltid kan garantera att direktivets

bestämmelser efterlevs.

Den del av den svenska arbetsmarknaden

som styrs direkt av AL:s regler är av

mycket begränsad omfattning. Lagens

regler kan helt eller delvis avtalas

bort, och det sker också i stor

utsträckning. Behovet av flexibilitet är

stort och på samtliga

arbetsmarknadssektorer har parterna

träffat kollektivavtal om arbetstidens

förläggning som i större eller mindre

utsträckning avviker från AL:s regler.

Kollektivavtalsregleringen på området

kan antas vara dominerande även i

fortsättningen.

Enligt propositionen bör det finnas

utrymme för att genomföra

arbetstidsdirektivet genom

kollektivavtal som slutits med avvikelse

från AL:s regler. En stor fördel med

detta är att parterna själva får behålla

möjligheten att anpassa reglerna till de

speciella förhållandena på avtalsområdet

i fråga. Samtidigt åläggs de ansvar för

att avtalen håller sig inom de ramar som

direktivet anger.

Rättsläget hittills när det gäller

möjligheten att genomföra direktiv med

kollektivavtal har inneburit krav på

heltäckande avtal eller kompletterande

lagstiftning. Efter Maastrichtavtalet

har synen på kollektivavtalen

förändrats, och avtalen har fått en

betydligt starkare ställning.

I propositionen sägs, med hänvisning

till uttalanden från

kommissionsledamoten Flynn i olika

sammanhang, bl.a. vid de svenska

medlemskapsförhandlingarna samt i den

förklaring och det uttalande i frågan

som fogats till slutakten till fördraget

om Sveriges anslutning till EU, att det

nu skall vara möjligt att införliva

direktiv med kollektivavtal av svensk

eller dansk modell, dvs. med lägre

täckningsgrad, utan att kompletterande

lagstiftning krävs.

I propositionen föreslås således att

EG:s arbetstidsdirektiv inte skall

föranleda andra lagändringar än vad som

avser möjligheterna att avvika från

arbetstidslagen genom kollektivavtal och

dispens.

AL tillförs således en regel som

innebär att parterna i kollektivavtal

som avviker från lagens regler måste

beakta minimikraven i EG-direktivet.

Bestämmelsen föreslås sanktionerad genom

att AL kompletteras med regler om

ogiltighet och om skadestånd för de fall

parterna åsidosätter direktivets

minimikrav.

En regel införs också om att

Arbetarskyddsstyrelsen vid beviljandet

av undantag från AL:s regler skall

beakta de minimikrav som direktivet

ställer upp.

Enligt propositionen föreslås

ytterligare en ändring i AL. I lagens

inledande paragraf om lagens

tillämpningsområde föreslås införandet

av ett tillägg som tydliggör sambandet

mellan AL:s och arbetsmiljölagens

regler. Arbetsmiljölagens allmänna

skyddsbestämmelser innebär, som

redovisats ovan, bl.a. att

arbetstidsfrågor skall beaktas i en

helhetssyn på arbetsmiljön. Dessa regler

får speciell aktualitet genom EG-

direktivet, eftersom dess bestämmelser

på åtskilliga punkter knyter frågor om

förläggning av arbetstiden m.m. till

krav på skydd för arbetstagares hälsa

och säkerhet. Detta gäller särskilt för

alla de fall som avvikelser tillåts från

direktivets huvudregel. Ändringen är

främst föranledd av att någon förändring

av AL:s tillämpningsområde inte föreslås

av regeln om dygnsvila och om

nattarbetets längd.

De ytterligare förändringar i

regelsystemet som kan vara lämpliga att

vidta med anledning av direktivet bör

enligt propositionen anstå till dess

Arbetstidskommittén slutfört sin översyn

av arbetstidslagstiftningen.

Möjligheten att i kollektivavtal avvika

från AL:s bestämmelser

Propositionen

Enligt propositionen skall det nu

rådande förhållandet mellan lag och

kollektivavtal bibehållas. I den mån EG-

direktivets regler motsvaras av

dispositiva regler i AL måste, enligt

propositionen, gränser sättas för

parternas möjligheter att sätta andra

regler i stället för lagens. En ändring

föreslås i 3 § fjärde stycket AL som

innebär att parterna i kollektivavtal

som avviker från lagens regler måste

beakta minimikraven i direktivet.

Motion

Moderata samlingspartiet framhåller i

kommittémotion A20 med stöd av vad som

sägs i ingressen till EG-direktivet att

direktivet inte varit avsett att

ordagrant införlivas som lag i

medlemsländerna. Det har, sägs det i

motionen, lämnats visst utrymme för

varje medlemsland att med iakttagande av

sina rättstraditioner göra en

helhetsbedömning av de minimikrav till

skydd för arbetstagarnas hälsa och

säkerhet som direktivet uppställer samt

anpassa den nationella lagstiftningen

därefter. Motionärerna delar därför

propositionens synsätt att AL i princip

inte behöver ändras för att uppfylla EG-

direktivet. AL:s regler har ett väl så

högt skyddsvärde som direktivet.

Likaledes har de kollektivavtal som

träffas på arbetsmarknaden ett lika högt

skyddsvärde som lagen.

Motionärerna accepterar inte

uppfattningen att möjligheten att avvika

från AL:s bestämmelser genom

kollektivavtal måste begränsas med

hänsyn till direktivet. Propositionen

bör därför avslås i den delen (yrk. 1).

Den förslagna ändringen i 3 § AL innebär

de facto att direktivet införlivas med

svensk rätt i sin helhet. Det blir

härigenom nödvändigt att pröva varje

avtal som rör arbetstid om det står i

överensstämmelse med direktivet. Det

kommer att leda till osäkerhet och

onödiga tvister. Resultatet blir minskad

flexibilitet som motverkar det

nödvändiga nyskapandet av arbeten.

Det finns enligt motionärerna inga skäl

att vid införlivandet av direktivet gå

längre än vad som är oundgängligen

nödvändigt eftersom det innebär att

Sverige i onödan får komparativa

nackdelar i förhållande till andra EU-

länder på arbetstidsområdet. Det är

tillräckligt att AL kompletteras med en

bestämmelse som rör det som enligt

direktivet inte är dispositivt, nämligen

att arbetstiden inte får överstiga 48

timmar per vecka i genomsnitt under en

beräkningsperiod av högst 12 månader,

såvida inte arbetstagaren lämnat sitt

medgivande till längre arbetstid.

Utskottets bedömning

Utskottet delar propositionens

utgångspunkt att de materiella

bestämmelserna i AL och annan berörd

lagstiftning i princip bör hållas

oförändrade i avvaktan på att

Arbetstidskommittén slutför sitt arbete.

Utskottet har inget att erinra mot att

EG:s arbetstidsdirektiv tills vidare

genomförs på det sätt som föreslås i

propositionen nämligen genom att det i

AL förs in en bestämmelse om s.k. EG-

spärr, dvs. en bestämmelse om att

kollektivavtal som slutits med avvikelse

från AL:s regler inte får underskrida

direktivets minimikrav.

Av det anförda följer att utskottet

tillstyrker propositionens förslag till

3 § fjärde stycket i AL. Motion A20

avstyrks i berörd del.

Begränsning av veckoarbetstid,

dygnsvila, nattarbetets längd, rätt till

omplacering vid nattarbete och hemarbete

Propositionen

EG-direktivets regler i artikel 6 om

veckoarbetstid innebär att den

genomsnittliga arbetstiden får uppgå

till högst 48 timmar i veckan inklusive

övertid.

Avvikelse från begränsningen av

veckoarbetstiden genom kollektivavtal är

inte tillåtet annat än i fråga om

beräkningsperiodens längd vid

beräkningen av den genomsnittliga

veckoarbetstiden.

Enligt huvudregeln får den period under

vilken genomsnittet beräknas vara högst

fyra månader. Betald semester och

sjukfrånvaro skall antingen inte

inkluderas i beräkningsperioden eller

räknas som arbetad tid (art. 16.2).

Beräkningsperioden får - genom regler

beslutade av medlemsstaterna - förlängas

till sex månader för vissa typer av

arbeten under vissa förutsättningar. Om

de allmänna principerna till skydd för

arbetstagarnas säkerhet och hälsa

iakttas, kan staterna slutligen - om

sakliga, tekniska eller organisatoriska

skäl finns - tillåta kollektivavtal om

beräkningsperioder på högst tolv

månader.

Direktivet ger också en möjlighet för

medlemsländerna att inte alls tillämpa

regeln om veckoarbetstid (art. 18.1 b

i). Staterna skall i så fall dock

respektera de allmänna principerna om

skydd av arbetstagarnas hälsa och

säkerhet. Staterna skall också i så fall

se till att ingen arbetsgivare kräver

att en arbetstagare arbetar mer än 48

timmar i veckan i snitt under en

fyraveckorsperiod såvida inte

arbetstagaren lämnat sitt medgivande.

Arbetstidskommitténs slutsats är att en

samlad bedömning av bestämmelserna visar

att de svenska reglerna har ett lika

högt eller högre skyddsvärde än det

direktivet föreskriver. Enligt

propositionen bör EG-direktivets regler

om begränsning av veckoarbetstiden inte

föranleda någon ändring i AL.

Direktivets artikel 3 om dygnsvila

innebär att en arbetstagare skall ha

rätt till minst 11 timmars

sammanhängande ledighet under varje 24-

timmarsperiod. Möjligheterna att avvika

från bestämmelsen genom regler beslutade

av medlemsländerna eller parterna i

kollektivavtal är omfattande och anges i

artikel 17.1-3. Arbetstagarna skall vid

sådana avvikelser erhålla

kompensationsledighet eller lämpligt

skydd.

Arbetstidskommittén har funnit att AL:s

regler om nattarbetsförbud och de

allmänna skyddsreglerna i

arbetsmiljölagen samt den tillsyn och

myndighetskontroll som finns på området

inte innebär ett sämre skydd för

arbetstagarna än direktivets regler.

Direktivet bör därför inte föranleda

någon ändring i AL.

Direktivets artikel 8 om begränsning av

nattarbetets längd innebär att den

normala arbetstiden inte får överstiga

ett genomsnitt av åtta timmar under

varje 24-timmarsperiod.

Begränsningsperiodens längd fastställs

inte i direktivet utan får bestämmas av

medlemsländerna efter samråd med

arbetsmarknadens parter.

Om en nattarbetande har ett arbete som

innebär särskilda risker eller stor

fysisk eller mental ansträngning får,

sägs det i propositionen, arbetstiden

för den arbetstagaren enligt direktivet

inte överstiga 8 timmar under den 24-

timmarsperiod då nattarbetet utförs.

Avvikelse från bestämmelsen är tillåten

enligt artikel 17.1-3 genom bestämmelser

som beslutas av medlemsländerna eller av

parterna i kollektivavtal.

Arbetstidskommitténs jämförelse visar

att de svenska arbetstidsreglerna,

myndighetstillsynen och

arbetsmiljölagens skyddsregler

sammantaget kan bedömas ge ett väl så

högt skyddsvärde som det direktivet

föreskriver - även innan man tar hänsyn

till möjligheterna att avvika från

regeln i direktivet. Direktivet bör

därför inte föranleda någon ändring i

AL.

Artikel 9 i EG-direktivet innebär bl.a.

att nattarbetande som har hälsoproblem

som kan visas bero på nattarbetet om

möjligt skall omplaceras till lämpligt

dagarbete. Avvikelse från bestämmelsen

medges inte enligt direktivet.

Det saknas en svensk regel på området

som uttryckligen nämner omplacering.

Däremot ingår en sådan

omplaceringsskyldighet som direktivet

avser i de skyldigheter för en

arbetsgivare att anpassa arbetet till

den enskilda arbetstagarens

förutsättningar som följer av främst 3

kap. 2 och 3 §§ arbetsmiljölagen. Det

behöver därför inte vidtas några

åtgärder för att uppfylla direktivets

krav på omplacering av nattarbetande.

Från AL:s tillämpning görs i 2 § p.1

undantag för arbete som utförs i

arbetstagarens hem eller annars under

sådana förhållanden att det inte kan

anses vara arbetsgivarens uppgift att

vaka över hur arbetet är ordnat , s.k.

okontrollerbart arbete. Direktivet, å

andra sidan, omfattar i princip s.k.

okontrollerbart arbete.

AL:s undantag för okontrollerbart

arbete motsvaras av en möjlighet att

avvika som direktivet ger i artikel

17.1. Sådan avvikelse får göras när -

med hänsyn till det aktuella arbetets

särskilda art - arbetstidens längd inte

mäts eller bestäms i förväg eller kan

bestämmas av arbetstagarna själva. Det

kategoriska undantaget för hemarbete som

görs i AL har däremot ingen direkt

motsvarighet i direktivets

avvikelseregler.

Enligt AL:s lydelse förutsätts att det

inte i något fall är möjligt att

kontrollera arbetstiden vid hemarbete.

Endast då har undantaget för hemarbete

stöd i direktivets avvikelseregler i

artikel 17.1. Nya former för hemarbete

har tillkommit bl.a. genom

datateknologin som kan vara möjligt att

övervaka via arbetsgivarens datasystem.

Arbetet borde därmed inte vara att

betrakta som okontrollerbart i AL:s

mening.

En grundlig genomgång av

Arbetstidskommittén är nödvändig innan

ett ställningstagande kan ske i fråga om

ändring av AL:s tillämpningsområde när

det gäller hemarbete och arbete på

distans. AL:s tillämpningsområde bör

därför kvarstå oförändrat i avvaktan på

en närmare utredning av frågan.

Förutsättningen för den nyss nämnda

avvikelsen från EG-direktivet är att de

allmänna principerna för arbetstagarnas

hälsa och säkerhet iakttas. De aktuella

arbetstagarna omfattas av sådana regler

i arbetsmiljölagen. Därför tillförs 1 §

i AL för tydlighetens skull en

hänvisning till arbetsmiljölagens regler

om arbetstid.

Motioner

Vänsterpartiet framhåller i

kommittémotion A23 arbetstidsdirektivets

karaktär av skyddsdirektiv på

arbetsmiljöområdet. Det handlar om

minimikrav, syftande till att öka

skyddet för arbetstagarnas hälsa och

säkerhet, som medlemsländerna är

skyldiga att införliva. Enligt motionen

ger AL inte samma skydd som direktivet

när det gäller begränsning av

veckoarbetstid, dygnsvila och rätt till

omplacering vid nattarbete. AL saknar

också reglering av hemarbete.

Motionärerna är kritiska till den metod

som propositionen valt för att införliva

direktivet. Enligt motionen bör

direktivets minimikrav ses över på nytt

och genom lagstiftning införlivas i

svensk rätt.

När det gäller begränsning av

veckoarbetstiden påkallar motionärerna

ett tillkännagivande om att direktivets

regel om maximalt arbetstidsuttag på 48

timmar (inkl. övertid) skall införas i

AL (yrk. 1). Införlivandet skall ske med

bibehållet svenskt arbetstidsbegrepp och

med en beräkningsgrund på maximalt fyra

månader. Avvikelse skall bara kunna ske

i kollektivavtal eller genom dispens

från Arbetarskyddsstyrelsen.

I motionen sägs också att en

bestämmelse om dygnsvila i AL med

direktivet som norm bör införas i AL

(yrk. 2). Avvikelse från bestämmelsen

skall, enligt motionen, kunna göras i

kollektivavtal eller genom dispens med

stöd av direktivets artikel 17.1-2.

Motionärerna begär vidare en tydlig

regel i AL rörande nattarbetets längd i

enlighet med direktivet. Regeln skall

även innehålla den valda metoden för

genomsnittsberäkning av nattarbetstiden

(yrk. 3).

I motionen sägs vidare att AL behöver

kompletteras med en bestämmelse om

rätten för nattarbetande att bli

omplacerade i enlighet med direktivet

(yrk. 4).

Vänsterpartiet begär i motionen

slutligen ett tillkännagivande om att

det krävs att AL, i avvaktan på att

Arbetstidskommittén slutför sitt arbete,

ändras så att även hemarbete kommer att

omfattas i enlighet med direktivets

minimikrav (yrk. 5).

Miljöpartiet ställer sig i

kommittémotion A21 bakom uppfattningen

att EU:s arbetstidsdirektiv för

närvarande bör föranleda så få ändringar

som möjligt i AL, i avvaktan på att

Arbetstidskommittén slutför sitt arbete.

På en punkt, beträffande begränsning av

veckoarbetstiden, är emellertid

direktivet restriktivare än AL. Enligt

direktivet får den maximala arbetstiden,

inkl. övertid, uppgå till högst 48

timmar per vecka i genomsnitt under en

fyramånadersperiod. AL medger ett högre

arbetstidsuttag i de fall en stor del av

ett års medgivna övertid koncentreras

till en kortare period. Enligt motionen

bör därför direktivets regel gälla. I

motionen föreslås en ändring i 8 § AL

som innebär att övertid inte får tas ut

i större omfattning än att den

sammanlagda arbetstiden uppgår till

högst 48 timmar per vecka i genomsnitt

under en period av fyra månader.

Utskottets bedömning

Utskottet har ovan ställt sig bakom

propositionens förslag om att EG-

direktivet tills vidare skall genomföras

genom en anpassning av kollektivavtalen

om arbetstid och att de ändringar i den

lagreglerade arbetstiden som direktivet

påkallar skall anstå till dess att

Arbetstidskommittén slutfört sitt

arbete. Utskottet kan därför inte

biträda vad motionärerna anfört om att

nu ändra AL med hänsyn till direktivets

bestämmelser om veckoarbetstid,

dygnsvila och nattarbete eller med

hänsyn till att lagen till skillnad från

direktivet inte omfattar hemarbete. Med

detta avstyrker utskottet motionerna A21

och A23.

Sanktioner

Propositionen

AL:s konstruktion med dels dispositiva

regler, dels direkta eller indirekta

straffbelagda regler är ovanlig. Det

innebär att skilda påföljdssystem gäller

beroende på om en överträdelse skett av

en lagregel eller av en

kollektivavtalsbestämmelse. Har ett

kollektivavtal träffats om

arbetstidsfrågor bortfaller

myndighetstillsynen på detta område.

Detta medför även att lagens sanktioner

bortfaller. Vid brott mot en

avtalsbestämmelse kan det bli fråga om

skadeståndspåföljd antingen enligt vad

som föreskrivs i avtalet eller enligt

medbestämmandelagen.

Även om sanktionsreglerna redan nu är

komplicerade måste, enligt

propositionen, de regler som skall

garantera att arbetstagarna

tillförsäkras direktivets minimikrav

tillföras någon form av sanktion. Det

följer av den skyldighet Sverige har att

genomföra direktivets regler.

I propositionen föreslås således att AL

tillförs en ny bestämmelse i 24 a § om

skadestånd för de fall parterna genom

kollektivavtal åsidosätter de minimikrav

som de enligt EG-direktivet är skyldiga

att iaktta.

Motion

Moderata samlingspartiet anser i motion

A20 att propositionens förslag om en ny

skadeståndsregel i 24 a § är obehövlig

och skall avslås (yrk. 2). Det nuvarande

sanktionssystemet är fullt tillräckligt.

Vid brott mot AL träder lagens

sanktionssystem in och vid brott mot

kollektivavtal följer påföljd enligt

avtalet eller medbestämmandelagen. Att

lagra ett tredje sanktionssystem ovanpå

dem som redan gäller är onödigt och

krävs inte heller enligt direktivet.

Även i denna del är propositionen ägnad

att skapa komparativa nackdelar för

svenska företag, särskilt för små och

medelstora företag.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens uppfattning

att den s.k. EG-spärren i 3 § fjärde

stycket bör sanktioneras och att det

inte är tillräckligt med en

ogiltighetsregel för det fall

tillämpningen av ett kollektivavtal

strider mot EG-direktivet. Enligt

direktivets artikel 18 gäller att

medlemsstaterna skall garantera

direktivets efterlevnad i de fall

staterna lägger ansvaret på

arbetsmarknadens parter att införliva

bestämmelserna. Den föreslagna

skadeståndsregeln följer som utskottet

ser det av den skyldighet Sveriges har

att se till att direktivets regler

genomförs.

Motionen ger intryck av att

motionärerna menar att den föreslagna

skadeståndsregeln i 24 a § AL är

obehövlig genom att lagens nuvarande

sanktionssystem är heltäckande. Enligt

utskottets mening är regeln inte

obehövlig. AL:s sanktionssystem gäller

inte i kollektivavtalsreglerade

förhållanden. Den situation som avses

innebär heller inget avtalsbrott. Det är

i stället fråga om villkor i ett avtal

som parterna enats om och som innebär

sämre skydd för arbetstagarna än EG-

direktivet kräver. Skadestånd för

avtalsbrott blir inte aktuellt i en

sådan situation.

AL saknar till skillnad från andra

arbetsrättsliga lagar, t.ex.

anställningsskyddslagen en regel om

skadestånd vid brott mot lagens

bestämmelser. Om den föreslagna

skadeståndsregeln slopades skulle därför

bestämmelsen om en EG-spärr komma att

vara osanktionerad, såvida inte lagens

straffbestämmelser gjordes tillämpliga.

AL:s sanktionssystem, som hanteras av

polis, åklagare och allmän domstol,

består av bötes- och fängelsepåföljder

samt ett system med övertidsavgifter.

Att låta dessa straffbestämmelser bli

tillämpliga i kollektivavtalsreglerade

situationer för att sanktionera EG-

spärren är enligt utskottets mening

inget bra alternativ. Mål som rör

tvister om tolkning och tillämpning av

kollektivavtal bör förbehållas

Arbetsdomstolen.

Utskottet inser att det i många fall

kan vara svårt för en enskild

arbetsgivare att avgöra om ett träffat

avtal strider mot EG-spärren eller inte.

Utskottet utgår dock från att detta

förhållande tillmäts stor betydelse vid

skadeståndsregelns tillämpning.

Med det anförda tillstyrker utskottet

propositionens förslag till 24 a § och

avstyrker motion A20 i berörd del.

Övriga delar av lagförslaget

Utskottet tillstyrker även det i

propositionen framlagda förslaget till

lag om ändring i arbetstidslagen

(1982:673) i de delar som inte berörts

ovan.

Övriga motionsförslag

Utskottet behandlar här dels den av

Centerpartiet med anledning av

proposition 162 väckta motionen, dels

motioner väckta under den allmänna

motionstiden 1995 och motioner som

väckts med anledning av proposition

1994/95:218 om en effektivare

arbetsmarknadspolitik m.m.

Ledighetsbestämmelserna

Motioner

Moderata samlingspartiet anser i

kommittémotion A225 (yrk. 1) att

riksdagen bör begära att regeringen

tillsätter en utredning med uppgift att

se över ledighetslagstiftningen -

arbetstidslagen, semesterlagen och lagen

om arbetstagares rätt till ledighet för

utbildning. I motionen redovisas en

lösning som innebär att det nuvarande

regelverket ersätts med en lag om

årsarbetstid. Lagen skulle kunna

innehålla minimistandarder baserade på

aktuella ILO-konventioner och EG:s

arbetstidsdirektiv.

Vänsterpartiet föreslår i motion A706

(yrk. 6) och N272 (yrk. 8) att rätten

till ledighet som i dag avgränsas genom

studieledighetslagen,

föräldraledighetslagen och lagen om

samhällsuppdrag, vidgas till att gälla

dven för att starta eget företag. Rätten

till tjänstledighet föreslås omfatta

högst 12 månader. Utbildningsbidrag

skall kunna utgå under maximalt sex

månader och starta-eget-bidrag under

ytterligare sex månader under denna

tjänstledighet.

Likartade tankegångar förs fram av

Berndt Ekholm (s) i motion A711 (yrk.

1). Det finns enligt motionären

anledning att tro att de personer som

har störst förutsättningar att bygga de

nödvändiga nya företagen står att finna

bland dem som nu har arbete. Anställda

som vill pröva sina vingar bör få rätt

till ett års tjänstledighet och kunna få

starta-eget-bidrag.

Även Ola Ström (fp) har ett liknande

förslag i motion A267 (yrk. 2) om

nyföretagarstöd. Enligt motionen bör

systemet med starta-eget-bidrag ses över

i syfte att även personer som har en

fast anställning skall ha rätt till

bidrag. För att möjliggöra detta bör

rätten till tjänstledighet ses över

vilket riksdagen som sin mening bör ge

regeringen till känna.

Chatrine Pålsson (kds) slutligen

efterlyser i motion A247 en ändring i

ledighetslagstiftningen som möjliggör

tjänstledighet på hel- eller deltid för

vård i hemmet av en anhörig.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att det

utredningsuppdrag som efterlyses i den

moderata motionen A225 har så många

beröringspunkter med det uppdrag (dir.

1995:6) som den sittande

Arbetstidskommittén har att motionen i

huvudsak får anses tillgodosedd.

Riksdagen bör därför lämna motion A225 i

berörd del utan åtgärd.

Utskottet välkomnar uppslag som syftar

till att öka företagandet i landet.

Sedan den 1 juli 1993 är starta-eget-

bidraget en prioriterad åtgärd inom

arbetsmarknadspolitiken, och anslaget

för innevarande budgetår till åtgärden

har förstärkts och motsvarar nu 8 000

platser. Bidraget kan i dag lämnas till

den som är eller riskerar att bli

arbetslös. Det är också möjligt att

erhålla starta-eget-bidrag när ett

företag skall bedrivas på deltid.

Personer inskrivna vid

arbetsförmedlingen och bosatta inom de

regionalpolitiska stödområdena, kan få

bidraget också om de har en fast

anställning, eller är tjänstlediga från

en sådan. Utskottet behandlade senast i

mars 1995 yrkanden om ett vidgat

användningsområde för starta-eget-

bidraget. Utskottet kunde då inte ställa

sig bakom att bidraget generellt för

hela landet skulle kunna lämnas till den

som har fast anställning. I sammanhanget

pekade utskottet på oönskade effekter

med en sådan ordning. Utskottet

vidhåller sin uppfattning i frågan.

Av utskottets ställningstagande i

bidragsfrågan följer att utskottet också

anser att det för närvarande saknas skäl

att biträda förslaget om en översyn av

ledighetsbestämmelserna.

Med detta avstyrker utskottet

motionerna A267, A706, A711och N272,

alla i berörda delar.

Utskottet kan inte finna annat än att

en sådan rätt till tjänstledighet som

motionären efterlyser i motion A247

redan finns enligt lagen (1988:1465) om

ersättning och ledighet för

närståendevård. Någon riksdagens åtgärd

i frågan är därför inte påkallad och

motionen avstyrks därför.

Arbetstidsförkortning

Motioner

I den nämnda moderata motionen A225

(yrk. 2) sägs med hänvisning till OECD:s

sysselsättningsrapport från våren 1994

att arbetsdelning inte löser

arbetslöshetsproblemen. Arbetsdelning

angriper nämligen inte

arbetslöshetsproblemet genom ökad

ekonomisk aktivitet utan genom att

ransonera riktigt arbete. Det finns

enligt motionen inte något

samhällsekonomiskt utrymme för en allmän

arbetstidsförkortning under överskådlig

tid. Översynen av arbetstidslagen får

därför inte leda till förslag om en

arbetstidsförkortning.

Vänsterpartiet anser i motionerna A272

(yrk. 5 och 6), A55 (yrk. 21) och So489

(yrk. 6 delvis) att som ett första steg

arbetstiden skall sänkas till sju-

timmarsdag 1997 och att på sikt, på

andra sidan sekelskiftet, det införs en

generell sextimmarsdag. Att frågan om en

arbetstidsförkortning är föremål för

utredning i 1995 års arbetstidskommitté

får inte innebära att arbetet med

sextimmarsdagen avstannar.

Försöksverksamheten med kortare

arbetsdag bör enligt Vänsterpartiet

utvidgas till nya sektorer och

branscher.

Miljöpartiet anser i motionerna A203

(yrk. 6), A274 (yrk. 7 och 9) och A56

(yrk. 3 och 4) att en

arbetstidsförkortning inte bara är

önskvärd utan också nödvändig. Genom den

lagstadgade normalarbetstiden har

riksdagen ett stort inflytande på hur

många människor som får plats på

arbetsmarknaden. Arbetstiden måste

därför anpassas till den rådande

verkligheten. Målet är att genomföra en

sextimmarsdag före år 2000. Regeringen

bör få i uppdrag att återkomma med en

tidsplan så att högst 35 timmars

arbetsvecka har införts före den 1

januari 1998.

I motion A213 av Barbro Johansson (mp)

betonas arbetstidsförkortningens

betydelse för att minska sjukskrivningar

och arbetsskador (yrk. 1).

Marianne Samuelsson m.fl. (mp) i motion

U502 (yrk. 5) önskar ett

tillkännagivande om att Sverige bör

arbeta för att EU-kommissionens idéer om

arbetstidsförkortning leder till

konkreta resultat.

Ingbritt Irhammar m.fl. (c)

argumenterar i sin motion A807 (yrk. 20)

om kvinnors livsvillkor för att syftet

med den sittande Arbetstidsutredningen

måste vara att sänka normalarbetstiden

till 30 timmars arbetsvecka med

möjlighet till 6 timmars arbetsdag.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att det ingår i

uppdraget för den sittande

arbetstidskommittén att analysera

konsekvenserna av alternativa

arbetstidsförkortningar. Det är

angeläget att kommittén får tillfälle

att helt förutsättningslöst granska

frågan om en arbetstidsförkortning.

Utskottet vill därför inte genom

ställningstaganden i frågan föregripa

kommitténs arbete. Med detta avstyrker

utskottet motionerna A55, A56, A203,

A213, A225, A272, A274, A807, U502 och

So489, samtliga i motsvarande delar.

Arbetstidsbestämmelser för sjöfarten

Motion

Wiggo Komstedt m.fl. (m) anser i motion

T605 (yrk. 7) att de särbestämmelser som

i dag gäller för sjöfarten i fråga om

arbetstid och semester har spelat ut sin

roll och bör anpassas till de generella

bestämmelser som gäller för svensk

arbetsmarknad i övrigt.

Utskottets bedömning

Arbetstiden på svenska fartyg regleras i

sjöarbetstidslagen (1970:105). Från

lagens tillämpning undantas tjänst som

utförs av vissa befattningshavare

ombord. Från lagens tillämpning görs

undantag också för tjänst bl.a. på

fiskefartyg. Lagen är dispositiv och

medger undantag från bestämmelserna

genom kollektivavtal. Denna möjlighet

till avsteg från lagens bestämmelser har

sjöarbetsmarknadens parter utnyttjat i

stor utsträckning. I realiteten regleras

arbetstiden för i stort sett alla

ombordanställda på svenska fartyg inte

av sjöarbetstidslagen utan genom

kollektivavtal, låt vara att dessa inte

alltid i någon större utsträckning

avviker från vad som gäller enligt

lagen.

Inom EG finns det för närvarande inte

några regler om arbetstiden till sjöss.

I EG:s arbetstidsdirektiv har hela

transportnäringen inklusive sjöfarten

undantagits från direktivets

tillämpningsområde. Kommissionen har

tagit initiativ till att parterna inom

de olika transportområdena har inlett

överläggningar i partssammansatta

kommittéer. Avsikten är troligen att

hela transportnäringen inklusive

sjöfarten skall regleras på Europanivå -

antingen genom avtal mellan parterna

eller genom direktiv.

Utskottet bedömer att det inom en inte

alltför avlägsen framtid kommer att bli

aktuellt att se över sjöarbetstidslagen

med hänsyn till regleringar som

initieras inom EG. Utskottet är därför

inte berett att biträda motionärens

begäran om en anpassning av

sjöarbetstidslagens bestämmelser. Motion

T605 i berörd del avstyrks med det

anförda.

Övertid och mertid

Motioner

Centerpartiet anser i kommittémotion A22

att riksdagen i ett tillkännagivande

skall uttala att Arbetstidskommittén i

sitt fortsatta arbete skall ägna

problemet med höga övertidsuttag

särskild uppmärksamhet.

Det är angeläget att minska

övertidsuttaget. I det rådande

arbetsmarknadsläget riskerar

arbetskraften att brännas ut från två

håll. Problemet består i att många helt

saknar arbete medan andra som har arbete

får vidkännas ett mycket stort

övertidsuttag. En minskning kan på sikt

innebära ett relativt stort tillskott av

nya arbetstillfällen. Kommittén måste

dock vid sin översyn av övertidsfrågan

beakta de särskilda svårigheter som de

små och medelstora företagen har när det

gäller att ersätta övertidsuttag med

nyanställning.

Vänsterpartiet framhåller i motionerna

A272 (yrk. 2), A55 (yrk. 23 och 24) och

So489 (yrk. 6 delvis) att det samlade

övertidsuttaget motsvarar 130 000

arbetstillfällen. Med hänsyn till

nuvarande arbetslöshetssituation

argumenteras i motionen för en omedelbar

sänkning av taket för tillåtet

övertidsuttag. Både månads- och årstaket

bör enligt motionen sänkas med en

halvering som riktmärke. Dessutom

förordas i motionen en extra

arbetsgivaravgift på all övertid och

mertid.

Hans Karlsson och Helena Frisk (båda s)

uppskattar i motion A230 att det samlade

övertidsuttaget motsvarar ca 50 000

helårsarbeten, vilket enligt

motionärerna är otillfredsställande när

så många människor är arbetslösa.

Motionärerna förordar, eventuellt under

begränsad tid, en halvering av nuvarande

gräns på 200 timmar per år.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att även

övertidsfrågan omfattas av

Arbetstidskommitténs uppdrag. Med hänsyn

till kommitténs arbete avstår utskottet

från att göra några uttalanden i frågan.

Motionerna A22, A55 i berörd del, A230,

A272 och So489 i berörda delar avstyrks

därmed.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande möjligheten att i

kollektivavtal avvika från AL:s

bestämmelser

att riksdagen med avslag på motion

1995/96:A20 yrkande 1 antar

regeringens förslag till lag om

ändring i arbetstidslagen (1982:673)

såvitt avser 3 § fjärde stycket,

res. 1 (m)

2. beträffande begränsning av

veckoarbetstid, dygnsvila,

nattarbetets längd, rätt till

omplacering vid nattarbete och

hemarbete

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:A21 och 1995/96:A23,

res. 2 (v)

res. 3 (mp)

3. beträffande sanktioner

att riksdagen med avslag på motion

1995/96:A20 yrkande 2 antar

regeringens förslag till lag om

ändring i arbetstidslagen (1982:673)

såvitt avser 24 a §,

res. 4 (m)

4. beträffande lagförslaget i

övrigt

att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i

arbetstidslagen (1982:673) i den mån

det inte omfattas av vad utskottet

hemställt under mom. 1 och 3,

5. beträffande en utredning med

uppgift att se över

ledighetslagstiftningen

att riksdagen lämnar motion

1994/95:A225 yrkande 1 utan vidare

åtgärd,

6. beträffande en utvidgning av

rätten till ledighet till att gälla

att starta eget företag

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:A267 yrkande 2, 1994/95:A706

yrkande 6, 1994/95:A711 yrkande 1 och

1994/95:N272 yrkande 8,

res. 5 (v)

7. beträffande ledighet för vård

i hemmet av anhörig

att riksdagen avslår motion

1994/95:A247,

8. beträffande

arbetstidsförkortning

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:A55 yrkande 21, 1994/95:

A56 yrkandena 3 och 4, 1994/95:A203

yrkande 6, 1994/95:A213 yrkande 1,

1994/95:A225 yrkande 2, 1994/95:A272

yrkandena 5 och 6, 1994/95:A274

yrkandena 7 och 9, 1994/95:A807

yrkande 20, 1994/95:U502 yrkande 5

och 1994/95:So489 yrkande 6 i

motsvarande del,

res. 6 (m)

res. 7 (v)

res. 8 (mp)

9. beträffande

arbetstidsbestämmelser för

sjöfarten

att riksdagen avslår motion

1994/95:T605 yrkande 7,

res. 9 (m)

10. beträffande begränsning av

övertid och mertid

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:A22, 1994/95:A55 yrkandena 23

och 24, 1994/95:A230, 1994/95:A272

yrkande 2 och 1994/95:

So489 yrkande 6 i motsvarande del,

res. 10 (v)

Stockholm den 18 april 1996

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist

I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist

(s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund

(s), Per Unckel (m), Berit Andnor (s),

Kent Olsson (m), Martin Nilsson (s),

Elving Andersson (c), Laila Bjurling

(s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson

(s), Christina Zedell (s), Barbro

Johansson (mp), Dan Ericsson (kds),

Kristina Zakrisson (s), Anna Åkerhielm

(m) och Ingrid Burman (v).

Reservationer

1. Möjligheten att i kollektivavtal

avvika från AL:s bestämmelser (mom. 1)

Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder

och Anna Åkerhielm (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 10 börjar med Utskottet har

och slutar med berörd del bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att man av EG-

direktivets ingress kan sluta sig till

att direktivet inte varit avsett att

ordagrant implementeras som lag i

medlemsländerna. Det finns därför inte

skäl att vid införlivandet gå längre än

vad som är oundgängligen nödvändigt

eftersom detta bara resulterar i att

Sverige i onödan får komparativa

nackdelar i förhållande till andra EU-

länder på arbetstidsområdet. Det är

enligt utskottets uppfattning

tillräckligt att AL kompletteras med en

bestämmelse om begränsning av

veckoarbetstiden. Det är den enda

materiella bestämmelsen i direktivet där

avvikelse inte medges genom

kollektivavtal.

I övrigt anser utskottet att AL:s

bestämmelser och de kollektivavtal som

träffats på området har ett väl så högt

skyddsvärde som direktivet. Det betyder

att parternas möjlighet att avvika från

AL inte behöver begränsas av hänsyn till

direktivet. Propositionens förslag till

s.k. EG-spärr i AL 3 § bör därför

avslås. Förslaget innebär de facto att

direktivet ordagrant införlivas med

svensk rätt. Det innebär att det blir

nödvändigt att pröva varje

arbetstidsavtals förenlighet med

direktivet. Resultatet blir osäkerhet

och onödiga tvister. Det leder i sin tur

till minskad flexibilitet som motverkar

ett nödvändigt nyskapande av arbete.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande möjligheten att i

kollektivavtal avvika från AL:s

bestämmelser

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:A20 yrkande 1 avslår

regeringens förslag till lag om

ändring i arbetstidslagen (1982:673)

såvitt avser 3 § fjärde stycket.

2. Begränsning av veckoarbetstid,

dygnsvila, nattarbetets längd, rätt till

omplacering vid nattarbete och hemarbete

(mom. 2)

Ingrid Burman (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 14 börjar med Utskottet har

och slutar med och A23 bort ha

följande lydelse:

EG:s arbetstidsdirektiv är ett

skyddsdirektiv inom arbetsmiljöområdet

med föreskrifter om minimikrav för att

garantera arbetstagarnas hälsa och

säkerhet. Medlemsländerna är skyldiga

att genomföra dessa minimikrav i sin

lagstiftning.

Utskottet är starkt kritiskt till det

sätt på vilket regeringen valt att

implementera direktivet. Enligt

utskottets mening är det viktigt att

reglerna som styr det svenska

arbetslivet är enkla och tydliga och

framgår av lagtext. Det är inte rimligt

att enskilda arbetsgivare eller

arbetstagare skall behöva känna till

förarbeten eller slå i flera lagar och

olika föreskrifter för att få reda på

vad som gäller i arbetstidshänseende.

Utskottet befarar att den metod

regeringen valt kommer att medföra en

rad långvariga och infekterade EG-

rättsliga efterspel.

Utskottet anser att den svenska

lagstiftningen inte ger samma skydd som

direktivet när det gäller begränsning av

veckoarbetstiden, dygnsvila och rätten

till omplacering vid nattarbete. AL

saknar också till skillnad från

direktivet en reglering av hemarbete.

Regeringen bör enligt utskottets

mening se över direktivets minimikrav på

nytt och ändra AL i enlighet med de

synpunkter som framförs i

Vänsterpartiets kommittémotion A23.

Utskottets ställningstagande torde också

tillgodose Miljöpartiets begäran i

motion A21.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2

bort ha följande lydelse:

2. beträffande begränsning av

veckoarbetstid, dygnsvila,

nattarbetets längd, rätt till

omplacering vid nattarbete och

hemarbete

att riksdagen med anledning av

motionerna 1995/96:A21 och

1995/96:A23 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört.

3. Begränsning av veckoarbetstid,

dygnsvila, nattarbetets längd, rätt till

omplacering vid nattarbete och hemarbete

(mom. 2)

Barbro Johansson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 14 börjar med Utskottet har

och slutar med och A23 bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar i princip regeringens

uppfattning att EG-direktivet skall

medföra så få ändringar som möjligt i AL

i avvaktan på att Arbetstidskommittén

slutför sitt arbete. På en punkt menar

dock utskottet att det redan nu behövs

en lagändring. Det gäller begränsningen

av veckoarbetstiden där direktivet är

mer restriktivt än AL. Enligt direktivet

får den maximala arbetstiden, inklusive

övertid, uppgå till högst 48 timmar i

veckan i genomsnitt under en

fyramånadersperiod. AL medger ett högre

arbetstidsuttag om en stor del av den

tillåtna övertiden koncentreras till en

kortare period.

Utskottet anser att 8 § AL, i enlighet

med vad som sägs i Miljöpartiets

kommittémotion A21, bör kompletteras med

en regel som innebär att övertid inte

får tas ut i större omfattning än att

den sammanlagda arbetstiden högst uppgår

till vad direktivet medger. Utskottets

ställningstagande torde tillgodose vad

som sägs i Vänsterpartiets motion i

motsvarande del. Den motionen avstyrks i

övriga delar.

Detta bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2

bort ha följande lydelse:

2. beträffande begränsning av

veckoarbetstid, dygnsvila,

nattarbetets längd, rätt till

omplacering vid nattarbete och

hemarbete

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:A21 och med avslag på motion

1995/96:A23 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört.

4. Sanktioner (mom. 3)

Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder

och Anna Åkerhielm (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 14 börjar med Utskottet

delar och på s. 15 slutar med berörd

del bort ha följande lydelse:

Utskottet delar Moderata

samlingspartiets ståndpunkt i motion A20

och anser att förslaget om en ny

skadeståndsregel i AL 24 a § är

obehövligt och därför skall avslås. Det

nuvarande sanktionssystemet är fullt

tillräckligt. Vid brott mot AL träder

lagens sanktionssystem in och vid brott

mot kollektivavtal följer påföljd enligt

avtalet eller medbestämmandelagen.

Utskottet anser att det är onödigt att

lagra ett tredje sanktionssystem ovanpå

dem som redan finns. Det krävs inte

heller enligt direktivet. Utskottet

anser att propositionen också på den här

punkten är ägnad att skapa komparativa

nackdelar för svenska företag, särskilt

för små och medelstora företag.

dels att utskottets hemställan under 3

bort ha följande lydelse:

3. beträffande sanktioner

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:A20 yrkande 2 avslår

regeringens förslag till lag om

ändring i arbetstidslagen (1982:673)

såvitt avser 24 a §.

5. En utvidgning av rätten till ledighet

till att gälla att starta eget företag

(mom. 6)

Ingrid Burman (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 16 börjar med Utskottet

välkomnar och på s. 17 slutar med

berörda delar bort ha följande

lydelse:

I likhet med vad som sägs i

Vänsterpartiets motioner A706 och N272

anser utskottet att rätten till

tjänstledighet skall vidgas till att

gälla även för att starta eget företag.

Att underlätta för människor att starta

eget är ett samhällsintresse. Det skapar

fler arbetstillfällen och bidrar till en

sund rörlighet på arbetsmarknaden.

Ledigheten bör omfatta högst tolv

månader varunder utbildningsbidrag skall

utgå under de första sex månaderna och

starta-eget-bidrag under ytterligare sex

månader.

Utskottet anser att riksdagen hos

regeringen skall begära ett förslag om

en ändring i ledighetslagstiftningen.

Detta ställningstagande torde också i

allt väsentligt tillgodose vad som

begärs i motionerna A267 och A711 i

motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 6

bort ha följande lydelse:

6. beträffande en utvidgning av

rätten till ledighet till att gälla

att starta eget företag

att riksdagen med anledning av

motionerna 1994/95:A267 yrkande 2,

1994/95:A706 yrkande 6, 1994/95:A711

yrkande 1 och 1994/95:N272 yrkande 8

som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

6. Arbetstidsförkortning (mom. 8)

Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder

och Anna Åkerhielm (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 18 börjar med Utskottet

konstaterar och slutar med motsvarande

delar bort ha följande lydelse:

Utskottet delar Moderata

samlingspartiets synsätt att

arbetsdelning, som också framfördes i

OECD:s sysselsättningsrapport våren

1994, inte är en framkomlig väg för att

lösa arbetslöshetsproblemet. En

lagstadgad arbetsdelning angriper inte

arbetslösheten genom ökad ekonomisk

aktivitet utan genom att ransonera

riktigt arbete.

Utskottet bedömer att det inte finns

något samhällsekonomiskt utrymme för en

allmän arbetstidsförkortning under

överskådlig tid. Den pågående översynen

av AL får därför inte leda till förslag

om en allmän arbetstidsförkortning.

Detta bör riksdagen med anledning av

motion A225 i berörd del och med avslag

på motionerna A55, A56, A203, A213,

A225, A272, A274, A807, U502 och So489 i

berörda delar som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8

bort ha följande lydelse:

8. beträffande arbetstidsförkortning

att riksdagen med anledning av motion

1994/95:A225 yrkande 2 samt med

avslag på motionerna 1994/95:A55

yrkande 21, 1994/95:A56 yrkandena 3

och 4, 1994/95:A203 yrkande 6,

1994/95:A213 yrkande 1, 1994/95:A272

yrkandena 5 och 6, 1994/95:A274

yrkandena 7 och 9, 1994/95:A807

yrkande 20, 1994/95:So489 yrkande 6 i

motsvarande del och 1994/95:U502

yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört.

7. Arbetstidsförkortning (mom. 8)

Ingrid Burman (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 18 börjar med Utskottet

konstaterar och slutar med motsvarande

delar bort ha följande lydelse:

Utskottet har länge ansett en övergång

till sextimmarsdag motiverad. Motiven

för detta handlar om jämställdhet,

arbetsmiljö, livskvalité och om fler

arbetstillfällen. Utskottet ansluter sig

till Vänsterpartiets motioner A55 m.fl.

om att en plan för en stegvis

nedtrappning av arbetstiden skall tas

fram. I ett första steg sänks

arbetstiden till sjutimmarsdag och på

sikt, efter sekelskiftet, till

sextimmarsdag. Att arbetstidsfrågan är

föremål för utredning i

Arbetstidskommittén får enligt

utskottets mening inte innebära att

arbetet med sextimmarsdagen avstannar.

Det finns behov av en utvidgning av den

pågående försöksverksamheten med

förkortad arbetsdag till nya sektorer

och branscher för att utröna de

samhällsekonomiska och

företagsekonomiska effekterna. Det

behövs också ett bredare underlag för

att utröna vilka effekter en

arbetstidsförkortning kan ha på

arbetslöshet och arbetsskador.

Utskottet anser att motion A225 i

motsvarande del skall avslås medan

utskottet huvudsakligen sympatiserar med

intentionerna bakom motionerna A56,

A203, A213, A274, A807 och U502, alla i

motsvarande delar.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8

bort ha följande lydelse:

8. beträffande arbetstidsförkortning

att riksdagen med anledning av

motionerna 1994/95:A55 yrkande 21,

1994/95:A56 yrkandena 3 och 4,

1994/95:A203 yrkande 6, 1994/95:

A213 yrkande 1, 1994/95:A272

yrkandena 5 och 6, 1994/95:A274

yrkandena 7 och 9, 1994/95:A807

yrkande 20, 1994/95:U502 yrkande 5

och 1994/95:So489 yrkande 6 i

motsvarande del samt med avslag på

motion 1994/95:A225 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

8. Arbetstidsförkortning (mom. 8)

Barbro Johansson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 18 börjar med Utskottet

konstaterar och slutar med motsvarande

delar bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till

Miljöpartiets motioner A56 m.fl. och

förordar en anpassning av

normalarbetstiden till den rådande

verkligheten. En förkortad arbetstid ser

utskottet som en viktig åtgärd i kampen

mot arbetslösheten. Målsättningen bör

enligt utskottets mening vara att

genomföra en sextimmarsdag före år 2000.

Regeringen bör återkomma till riksdagen

med en tidsplan så att högst 35 timmars

arbetsvecka har införts före den 1

januari 1998. Utskottets

ställningstagande torde tillgodose

motionerna A55, A272, A807, U502 och

So489, alla i motsvarande delar. Motion

A225 i motsvarande del avstyrks

följaktligen.

dels att utskottets hemställan under 8

bort ha följande lydelse:

8. beträffande arbetstidsförkortning

att riksdagen med anledning av

motionerna 1994/95:A55 yrkande 21,

1994/95:A56 yrkandena 3 och 4,

1994/95:A203 yrkande 6, 1994/95:

A213 yrkande 1, 1994/95:A272

yrkandena 5 och 6, 1994/95:A274

yrkandena 7 och 9, 1994/95:A807

yrkande 20, 1994/95:U502 yrkande 5

och 1994/95:So489 yrkande 6 i

motsvarande del samt med avslag på

motion 1994/95:A225 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

9. Arbetstidsbestämmelser för sjöfarten

(mom. 9)

Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder

och Anna Åkerhielm (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 18 börjar med Utskottet

bedömer och slutar med det anförda

bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad som

sägs i motion T605 om en

konkurrenskraftig sjöfartsnäring att

särbestämmelserna i fråga om arbetstid

och semester som gäller för sjöfarten

bör avskaffas. Reglerna har historiska

orsaker men saknar i dag betydelse.

Utskottet anser att det bör ske en

anpassning till de allmänna

bestämmelserna på området som gäller på

svensk arbetsmarknad. Detta bör

riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 9

bort ha följande lydelse:

9. beträffande

arbetstidsbestämmelser för sjöfarten

att riksdagen med anledning av motion

1994/95:T605 yrkande 7 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

10. Begränsning av övertid och mertid

(mom. 10)

Ingrid Burman (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 19 börjar med Utskottet

konstaterar och slutar med avstyrks

därmed bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den syn på

övertidsfrågan som Vänsterpartiet

framför i bl.a. motion A55.

Enligt en av TCO publicerad

undersökning finns det ett registrerat

övertidsuttag som teoretiskt motsvarar

60 000 heltidsarbeten och en dold

övertid som motsvarar 70 000

heltidsarbeten. Det är en delförklaring

till att den senaste konjunkturuppgången

inte märkbart ökat antalet nya jobb.

Mot bakgrund av den rådande

massarbetslösheten kan regeringen inte

passivt avvakta att Arbetstidskommittén

skall slutföra sitt arbete. Kraftfulla

åtgärder måste omedelbart genomföras för

att begränsa övertidsuttaget.

Utskottet förordar att

övertidsbestämmelsernas månads- och

årstak sänks. En halvering av

övertidstaket kan vara ett riktmärke.

Dessutom bör en extra arbetsgivaravgift

införas på all övertid och mertid.

Utskottets ställningstagande

tillgodoser även motionerna A22 och

A230.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10

bort ha följande lydelse:

10. beträffande begränsning av

övertid och mertid

att riksdagen med anledning av

motionerna 1995/96:A22, 1994/95:A55

yrkandena 23 och 24, 1994/95:A230,

1994/95:A272 yrkande 2 och

1994/95:So489 yrkande 6 i motsvarande

del som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

1. Sanktioner (mom. 3)

Ingrid Burman (v) anför:

Den skadeståndsregel i AL 24 a § som

regeringen vill införa för att

sanktionera EG-spärren är inte

ändamålsenlig. Den är dessutom oskälig

gentemot den enskilde arbetsgivaren.

Arbetsgivare måste avgöra om ett

kollektivavtal strider mot direktivet,

och han måste för att undgå skadestånd

enligt den föreslagna regeln tillämpa

direktivet om han bedömer att

kollektivavtalet strider mot detta. Om

en efterföljande rättslig prövning visar

att denna bedömning varit felaktig kan

arbetsgivaren ådra sig

skadeståndsskyldighet på grund av

kollektivavtalsbrott enligt

medbestämmandelagens bestämmelser. Jag

anser att arbetsgivaren med regeringens

förslag kan hamna i en situation där han

ådrar sig skadestånd hur han än beter

sig.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motioner 2

Utskottet 4

Tidigare utredningar m.m. 6

1995 års Arbetstidskommitté 7

Proposition 162 8

Inledning 8

Möjligheten att i kollektivavtal

avvika från AL:s bestämmelser 9

Begränsning av veckoarbetstid,

dygnsvila, nattarbetets längd,

rätt till omplacering vid

nattarbete och hemarbete 11

Sanktioner 14

Övriga delar av lagförslaget 15

Övriga motionsförslag 15

Ledighetsbestämmelserna 15

Arbetstidsförkortning 17

Arbetstidsbestämmelser för

sjöfarten 18

Övertid och mertid 19

Hemställan 20

Reservationer

1. Möjligheten att i kollektivavtal

avvika från AL:s bestämmelser (mom.

1), (m) 22

2. Begränsning av veckoarbetstid,

dygnsvila, nattarbetets längd, rätt

till omplacering vid nattarbete och

hemarbete (mom. 2), (v) 22

3. Begränsning av veckoarbetstid,

dygnsvila, nattarbetets längd, rätt

till omplacering vid nattarbete och

hemarbete (mom. 2), (mp) 23

4. Sanktioner (mom. 3), (m) 24

5. En utvidgning av rätten till

ledighet till att gälla att starta

eget företag (mom. 6), (v) 24

6. Arbetstidsförkortning (mom. 8),

(m) 25

7. Arbetstidsförkortning (mom. 8),

(v) 25

8. Arbetstidsförkortning (mom. 8),

(mp) 26

9. Arbetstidsbestämmelser för

sjöfarten (mom. 9), (m) 27

10. Begränsning av övertid och

mertid (mom. 10), (v) 27

Särskilt yttrande

1. Sanktioner (mom. 3), (v) 28

Bilaga

Propositionens lagförslag30

Propositionens lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Förslag till

Lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om arbetstidslagen (1982:673)

dels att 1, 3 och 19 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 24 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag gäller, med de inskränkningar som anges i 2 §, varje verksamhet

där arbetstagare utför arbete för en arbetsgivares räkning. .

Om arbetstiden för minderåriga

finns ytterligare bestämmelser i 5

kap. arbetsmiljölagen (1977:1160).

Allmänna skyddsbestämmelser av

betydelse för förläggningen av ar-

betstid finns i 2 kap. 1 § arbetsmiljö-

lagen (1977:1160).

Särskilda bestämmelser om arbetsti-

den för minderåriga finns i 5 kap.

den lagen.

3 §

Genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbets-

tagarorganisation får göras antingen undantag från lagens tillämpning i dess

helhet eller avvikelser från bestämmelserna i 5 och 6 §§, 7 § andra stycket,

8 10 §§, 12 14 §§ samt 15 § andra och tredje styckena. Vidare får raster

bytas ut mot måltidsuppehåll genom sådana kollektivavtal.

Avvikelser från 8 §, 9 § andra och tredje styckena, 10 § och 13 § får göras

även med stöd av kollektivavtal som har slutits av en lokal arbetstagarorgani-

sation. Sådana avvikelser gäller dock under en tid av högst en månad, räknat

från dagen för avtalets ingående.

En arbetsgivare som är bunden av ett sådant kollektivavtal som avses i

första och andra styckena får tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte

är medlemmar av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen men syssel-

sätts i arbete som avses med avtalet.

1 Jfr rådets direktiv 93/104/EG av den 23 november 1993 om arbetstidens

förläggning

i vissa avseenden (EGT nr L 307, 13.12.1993, s. 18, Celex 393L0104).

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Undantag och avvikelser från la-

gen enligt denna paragraf får göras

endast under förutsättning att det

inte innebär att mindre förmånliga

regler skall tillämpas för arbetsta-

garna än som följer av rådets direk-

tiv 93/104/EG av den 23 november

1993 om arbetstidens förläggning i

vissa avseenden.2 Ett avtal är ogil-

tigt i den utsträckning det innebär

att mindre förmånliga regler skall

tillämpas för arbetstagarna än som

följer av direktivet.

19 §

Kan kollektivavtal som avses i 3 § inte träffas får Arbetarskyddsstyrelsen, om

det finns särskilda skäl,

1. medge avvikelse från 5 §, 6 §, 9 § andra och tredje styckena och 12 §,

2. medge undantag från 8 § vad avser begränsningen av övertidsuttag un-

der en tid av fyra veckor eller under en kalendermånad,

3. medge ytterligare övertid utöver allmän övertid med högst 150 timmar

under ett kalenderår,

4. medge ytterligare mertid utöver allmän mertid med högst 150 timmar

under ett kalenderår,

5. medge avvikelse från 13 och 14 §§ samt 15 § andra och tredje styckena.

Arbetarskyddsstyrelsens beslut en-

ligt denna paragraf får inte innebä-

ra att mindre förmånliga regler skall

tillämpas för arbetstagarna än som

följer av rådets direktiv 93/104/EG.

Detta gäller även tillstånd enligt 9 §

tredje stycket.

24 a §

En arbetsgivare som tillämpar så-

dana bestämmelser i ett kollektivav-

tal som strider mot 3 § fjärde stycket

skall betala skadestånd för den

förlust som uppkommer och för den

kränkning som har skett.

Om det är skäligt, kan skadestån-

det sättas ned eller helt falla bort.

_______________

Denna lag träder i kraft den 23 november 1996.

2 EGT nr L 307, 13.12.1993, s. 18 (Celex 393L0104).

Gotab, Stockholm 1996