Bet. 1995/96:BoU10

Bostadsutskottets betänkande

1995/96:BOU10

De ekonomiska villkoren för det sent byggda bostadsbeståndet, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1995/96

BoU10

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas förslagen i

proposition 1995/96:101 om de ekonomiska

villkoren för det sent byggda

bostadsbeståndet samt åtta motioner

väckta med anledning av propositionen.

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag vad gäller fastighetsskatten för

bostäder med värdeår 1991,

kreditgarantins andel av

garantiunderlaget i 1993 års regelsystem

samt konsumentskyddet vid nybyggnad av

småhus. Vad gäller regeringens förslag

om hyresgästinflytandet vid ombyggnad

föreslår utskottet med anledning av

propositionen och motionsförslagen i

frågan en delvis annorlunda utformning

av reglerna. Utskottet förordar att en

temporär ordning med krav på ett

godkännande av hyresgästerna innan en

ansökan om statligt räntestöd prövas

inriktas på de fall då uppsägning av

hyreskontrakt skett eller avses ske. Den

temporära regeln införs i avvaktan på

kommande förslag om ändringar i

hyreslagstiftningen och avses längst

gälla till utgången av juni 1997.

Motionsförslagen i övriga frågor

avstyrks.

Med anledning av en skrivelse från

Näringsdepartementet föreslår utskottet

med användande av sin initiativrätt att

en ändring görs i de regler som gäller

för visst extra stöd från fonden för

fukt- och mögelskador i småhus. Syftet

med ändringen är att ge tillräcklig tid

för upphandling av de stödberättigade

åtgärderna.

Till betänkandet har fogats åtta

reservationer och fyra särskilda

yttranden.

Propositionen

Regeringen har i proposition

1995/96:101 föreslagit att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1984:1052) om

statlig fastighetsskatt,

2. godkänner det som regeringen

förordar om kreditgarantins andel av

garantiunderlaget (avsnitt 6.3),

3. godkänner vad regeringen anfört om

att ändra förutsättningarna för statligt

räntestöd såvitt gäller dels

hyresgästers inflytande vid ombyggnad av

hyreshus, dels konsumentskyddet vid

nybyggnad av småhus (avsnitt 7).

Motionerna

I betänkandet behandlas de med anledning

av propositionen väckta motionerna

1995/96:Bo17 av Roy Ottosson m.fl. (mp)

vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens

förslag i den del som avser

finansieringen av att fastighetsskatt

inte tas ut för år 1997 för bostäder i

hus med värdeår 1991,

2. att riksdagen hos regeringen begär

nytt förslag till finansiering av den i

propositionen föreslagna skattelättnaden

för år 1997 för sent byggda bostäder.

1995/96:Bo18 av Owe Hellberg m.fl. (v)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om bakgrunden till bygg- och

bostadssituationen,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om egnahemsägarnas situation,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om de kommunala bostadsbolagens

situation,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om fastighetsskatt för årgång

1991,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om 1993 års regler,

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om bindning av räntenivån vid

byggstart,

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om hyresgästinflytande,

8. att riksdagen hos regeringen begär

en utredning om konsumentskyddet med

inriktning på kopplingen mellan

subvention och produktion enligt vad i

motionen anförts,

9. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om Habitat II.

1995/96:Bo19 av Helena Frisk och Håkan

Strömberg (s) vari yrkas att riksdagen

beslutar att ny- och ombyggnadsprojekt

som påbörjas år 1996 skall få

räntebidrag för samma andel av

kostnaderna som de bostäder som

påbörjades under år 1995.

1995/96:Bo20 av Knut Billing m.fl. (m)

vari yrkas att riksdagen avslår

proposition 1995/96:101 i de delar som

berör hyresgästers inflytande vid

ombyggnad av hyreshus i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1995/96:Bo21 av Ulf Björklund och

Michael Stjernström (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av

boendebeskattningen,

2. att riksdagen avslår regeringens

förslag beträffande hyresgästernas

inflytande över ombyggnader som utförs

med statligt räntestöd i avvaktan på

remissvaren på den särskilda utredarens

förslag.

1995/96:Bo22 av Rolf Kenneryd m.fl. (c)

vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition

1995/96:101, såvitt avser

hyresgästinflytande vid ombyggnad,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett permanent

hyresgästinflytande inom hyreslagens

ram.

1995/96:Bo23 av Erling Bager och Isa

Halvarsson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om fastighetsskatten,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om förmögenhetsskatten,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om hyresgästinflytandet.

1995/96:Bo24 av Carl Bildt m.fl. (m)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om fastighetsskatten,

2. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om sänkt fastighetsskatt och

reducering av markvärdet som underlag

för uttag av skatt i enlighet med vad

som anförts i motionen.

Yttrande

Bostadsutskottet har berett

skatteutskottet tillfälle att yttra sig

över förslagen i propositionen jämte

motioner i vad avser frågor om

fastighetsskatt. Skatteutskottets

yttrande - 1995/96:SkU8y - har som

bilaga 2 fogats till detta betänkande.

Skrivelser m.m.

Skrivelser med anknytning till de frågor

som behandlas i detta betänkande har

inkommit från Näringsdepartementet,

Sveriges Trähusfabrikers Riksförbund och

Sveriges Fastighetsägare. Inför

utskottet har företrädare för Sveriges

Fastighetsägare lämnat uppgifter i

frågan om hyresgästinflytande vid

ombyggnad. Skrivelser har vidare

inkommit till utskottet i vilka mer

allmänt tas upp frågor om

boendebeskattning.

Utskottet

Inledning

I proposition 1995/96:101 tar regeringen

upp vissa frågor med anledning av den

bostadspolitiska utredningens

delbetänkande, 1990-talets

bostadsmarknad - en första utvärdering

(SOU 1995:98). Betänkandet behandlar

bl.a. de ekonomiska villkoren för

förvaltningen av det sent byggda

bostadsbeståndet. Det innehåller också

en första utvärdering av effekterna av

1993 års regler för stöd till

bostadsbyggandet. I propositionen

återges kortfattat de överväganden och

förslag som den bostadspolitiska

utredningen redovisat i olika frågor.

Propositionen innehåller även vissa

förslag som aktualiserats i annan

ordning. Detta gäller förslagen om

hyresgästinflytande vid ombyggnad samt

konsumentskyddet vid nybyggnad av

småhus.

Bostadspolitiska utredningen (N

1995:01) tillsattes i mars 1995. Efter

avlämnandet av det ovan nämnda

delbetänkandet hösten 1995 har

utredningens arbete fortsatt. Enligt

sina direktiv (dir. 1995:20) skall

utredningen ta fram underlag för beslut

om bostadspolitiken på längre sikt.

Utredningsarbetet i sin helhet skall

vara genomfört senast vid utgången av

september 1996.

Fastighetsskattefrågor

Fastighetsskatt för bostäder med värdeår

1991

Reglerna för fastighetsskatt förändrades

i flera avseenden i samband med

genomförandet av 1990 års skattereform.

Enligt de bestämmelser som då infördes i

lagen (1984:1052) om statlig

fastighetsskatt är bostäder med värdeår

1991 eller senare, dvs. i princip

bostäder som har färdigställts efter år

1990, befriade från fastighetsskatt för

de fem år som följer efter värdeåret.

1990 års skattereform innebar också att

särskilda övergångsbestämmelser för

hyreshus och småhus med värdeåren

1973-1990 infördes. Reglerna har

inneburit hel eller halv befrielse från

fastighetsskatten fr.o.m. 1992 års

taxering, och skattelättnaderna har

avtrappats successivt. Under

beskattningsåret 1996 kvarstår dessa

lättnader helt eller delvis för hyreshus

med senare värdeår än 1982, och

skattelättnaderna upphör helt efter

taxeringsåret 2000. I fråga om småhusen

har övergångsbestämmelserna begränsat

sig till värdeåren 1986-1990 och till

befrielse från hälften av

fastighetsskatten.

I propositionen konstateras att det -

som en följd av reglernas konstruktion -

vid 1998 års taxering för första gången

skall tas ut halv fastighetsskatt för

bostäder med värdeår 1991, samtidigt som

hyreshusenheter med värdeåren 1989 och

1990 ännu är helt skattebefriade.

Regeringen anser emellertid att det inte

är rimligt att belasta bostäder i 1991

års hyreshusenheter med fastighetsskatt

tidigare än bostäder i de två föregående

årgångarna. Därför föreslår regeringen

att fastighetsskatt inte skall tas ut

för hyreshus med värdeår 1991 för år

1997. Eftersom reglerna i fråga om

årgångarna 1991 och senare är lika för

hyreshus och småhus anser regeringen att

den föreslagna åtgärden bör gälla även i

fråga om bostäder i småhusenheter.

Skattebortfallet till följd av den

föreslagna lagändringen beräknas till

280 miljoner kronor och bör enligt

propositionen finansieras inom ramen för

de 2 miljarder kronor som avsatts hösten

1994 för framtida åtgärder i syfte att

reducera företagsskatten.

De motioner som har väckts i ärendet

innehåller inte någon erinran mot det

föreslagna undantaget för

fastighetsskatt för 1991 års bostäder. I

motion 1995/96:Bo17 (mp) anförs dock att

åtgärden bör finansieras på annat sätt

än med medel som har reserverats för

skattelättnader för företag.

Motionärerna yrkar därför avslag på den

i propositionen föreslagna

finansieringen (yrkande 1) och att

riksdagen hos regeringen begär ett nytt

förslag i denna fråga (yrkande 2). I

motion 1995/96:Bo18 (v) yrkande 4

föreslås ett tillkännagivande till

regeringen angående den hittillsvarande

hanteringen av övergångsreglerna m.m.

för fastighetsskatten. Motionärerna

anser att det finns anledning att rikta

kritik mot att inte de nu aktualiserade

problemen uppmärksammats tidigare.

Skatteutskottet har i sitt yttande till

bostadsutskottet (yttr. 1995/96:SkU8y)

förordat att regeringens förslag bör

godtas. I yttrandet föreslås dock att

ett förtydligande av lagtexten görs så

att det klarare framgår att

skattelättnaden endast avser bostäder

och således inte affärslokaler och

liknande. När det gäller frågan om

skattelättnadens finansiering utgår

skatteutskottet från att det aktuella

förslaget inte kommer att ändra

förutsättningarna för de överväganden

som pågår rörande ändringar på

företagsbeskattningens område. Motion

1995/96:Bo17 (mp) avstyrks således. Inte

heller kritiken i motion 1995/96:Bo18

(v) mot hanteringen av de aktuella

frågorna bör enligt skatteutskottets

mening föranleda något särskilt

ställningstagande från riksdagens sida.

Som framgått ovan har inga invändningar

i sakfrågan riktats mot förslaget om

fastighetsskatt för bostäder med värdeår

1991. På de grunder som redovisats i

propositionen, och som även

skatteutskottet godtagit, anser

bostadsutskottet att riksdagen bör anta

regeringens förslag till ändring i lagen

om statlig fastighetsskatt. Ett

förtydligande av lagförslaget bör dock

göras i enlighet med skatteutskottets

förslag. Detta kan ske genom att den

punkt 6 i övergångsbestämmelserna som

regeringen föreslagit kompletteras med

orden på bostadsdelen och därigenom

får följande lydelse:

6. I stället för vad som följer av 3 §

första stycket skall det vid 1998 års

taxering inte tas ut fastighetsskatt på

bostadsdelen för fastigheter bebyggda

med byggnader vilka innehåller bostäder

och har värdeår 1991. Om fastighetsskatt

skall beräknas enligt olika grunder för

skilda delar av fastigheten skall 3 §

femte stycket tillämpas.

Även vad gäller frågan om finansieringen

av skattelättnaden instämmer

bostadsutskottet i skatteutskottets

bedömning. Riksdagens ställningstagande

på företagsbeskattningens område får ske

i annat sammanhang. Bostadsutskottet

avstyrker därmed motion 1995/96:Bo17

(mp).

Den kritik mot hanteringen av

fastighetsskattefrågan i aktuellt

avseende som föreslås i motion

1995/96:Bo18 (v) yrkande 4 skulle enligt

bostadsutskottets uppfattning inte tjäna

något reellt syfte. Yrkandet avstyrks

således.

Bostadsbeskattning i övrigt

Tre av de motioner som väckts med

anledning av propositionen tar upp

frågor om bostadsbeskattningens allmänna

utformning.

I motion 1995/96:Bo21 (kds) yrkande 1

föreslås riksdagen genom ett

tillkännagivande förorda att den

bostadspolitiska utredningen genom

tilläggsdirektiv ges i uppdrag att

genomföra en översyn av

boendebeskattningen och lägga förslag i

frågan. Motionärerna redovisar även

kortfattat sin uppfattning om vilka

förändringar som är önskvärda. Det

gäller bl.a. en sänkning av skattenivån

till 1,5 %, införande av en takregel som

begränsar fastighetsskatten i storstäder

och skärgårdar samt att sambeskattningen

av förmögenhet bör slopas.

Motsvarande frågor tas även upp i

motion 1995/96:Bo23 (fp) yrkande 1. I

motionen framhålls särskilt de problem

som fastighetsskattereglerna anses leda

till i skärgårdsområdena. Motionärerna

menar att förslag om lättnader för dessa

områden måste presenteras omgående.

Yrkande 2 i motionen har innebörden att

förmögenhetsskatten bör sänkas.

Moderata samlingspartiet redovisar i

partimotionen 1995/96:Bo24 sin

inställning till önskvärda förändringar

på bostadsbeskattningens område. Enligt

vad som föreslås i yrkande 1 bör

fastighetsskatten successivt avvecklas

och ersättas med en schablonbeskattning

av småhus och bostadsrätter. Vidare

föreslås att förmögenhetsskatten slopas

och att reglerna för fastighetstaxering

förenklas kraftigt. I yrkande 2 föreslås

vissa regeländringar som motionärerna

anser vara möjliga att genomföra per den

1 januari 1996. Från detta datum

föreslås således faastighetsskatten

sänkas till 1,5 % för bostäder och en

takregel införas för beskattning av

markvärdet. Hälften av det markvärde som

överstiger 100 000 kr föreslås undantas

från beskattning.

Skatteutskottet har i yttrandet som sin

uppfattning framhållit att det inte är

motiverat att med anledning av den

detaljändring som regeringen nu föreslår

gå in på en närmare bedömning av de

omfattande ändringar i

bostadsbeskattningen i allmänhet som

föreslås i motionerna. Bostadsutskottet

delar denna uppfattning. Vad gäller

vissa av de frågor som tagits upp i

motionerna vill bostadsutskottet endast

kortfattat erinra om följande.

Höjningen av fastighetsskattenivån från

1,5 % till 1,7 % genomfördes för att

undvika en motsvarande besparing på

räntebidragen. Alternativet att låta

besparingen på räntebidragen träda i

kraft hade ytterligare försvårat de

ekonomiska problemen för det sent byggda

bostadsbeståndet. De speciella problem

som fastighetsbeskattningen kan föra med

sig för bl.a. den bofasta

skärgårdsbefolkningen har uppmärksammats

av regeringen. Frågan har tagits upp i

en särskild översyn inom

Finansdepartementet som har

målsättningen att redovisa sitt arbete

före halvårsskiftet 1996. Vad gäller

förmögenhetsbeskattningen vill

bostadsutskottet, liksom görs i

skatteutskottets yttrande, hänvisa till

att frågan aktualiserats i proposition

1995/96:198 som behandlas av riksdagen

senare i vår.

Med hänvisning till det anförda

föreslår bostadsutskottet att de

motionsförslag som avser

bostadsbeskattning i allmänhet inte

föranleder någon särskild åtgärd från

riksdagens sida. Utskottet avstyrker

således motionerna 1995/96:Bo21 (kds)

yrkande 1, Bo23 (fp) yrkandena 1 och 2

samt Bo24 (m).

Vissa frågor angående tillämpningen av

1993 års stödregler

Bostadsfinansieringsreglerna på längre

sikt

I propositionen återges kortfattat en

utvärdering av 1993 års regler för

stödet till bostadsbyggandet som

genomförts av den bostadspolitiska

utredningen. Dessa regler, även kallade

Danell-systemet, trädde i kraft den 1

januari 1993 och gäller i princip

projekt som påbörjas under år 1993 eller

senare. Utredningen konstaterar att 1993

års regelsystem inte konstruerades för

den allmänna ekonomiska situation som

har kommit att gälla sedan det infördes.

Det konstateras att den förändrade

samhällsekonomiska ramen gör det svårt

att fastställa vilka förhållanden på

bostadsmarknaden som beror på egenskaper

i regelsystemet och vad som beror på de

allmänna ekonomiska problemen.

Utredningens bedömning är dock att

regelsystemets inriktning på avveckling

av räntebidragen, delad ränterisk samt

begränsning av produktionskostnaden

sannolikt kan förklara en del av den

kraftiga nedgången av ny- och

ombyggnadsaktiviteten under de senaste

åren.

Regeringen föreslår i avvaktan på

ställningstagandena i den

bostadspolitiska utredningens

slutbetänkande inte några förändringar i

grunderna för det regelsystem för ny-

och ombyggnadssubventioner som

tillämpats sedan år 1993. I motion

1995/96:Bo18 (v) yrkande 5 föreslås dock

att riksdagen redan nu i ett

tillkännagivande till regeringen

förordar att 1993 års regelsystem

avvecklas och ersätts med ett system där

kopplingen mellan subvention och

bostadens utformning återupprättas.

Den bostadspolitiska utredningen har

för avsikt att i sitt huvudbetänkande

hösten 1996 lägga fram förslag om

spelregler för bostadsfinansieringen som

är långsiktigt hållbara och som kan få

bred uppslutning. Bostadsutskottet

finner det olämpligt att i detta läge,

mindre än ett halvår innan förslag i

frågan kommer att presenteras, föregripa

utredningsarbetet genom uttalanden om

utformningen av

bostadsfinansieringsreglerna på längre

sikt. Motion 1995/96:Bo18 (v) yrkande 5

avstyrks av detta skäl.

Subventionsandelen för bostäder som

påbörjas år 1996

Enligt reglerna i 1993 års

finansieringssystem skall varje årgång

bostäder som är nya i

räntebidragssystemet få en lägre andel

av de schablonberäknade räntekostnaderna

som räntebidrag än vad som tillämpades

för föregående årgång. Systemet är

således utformat så att det statliga

stödet minskas varje år. I

egnahemsfallet fortsätter avtrappningen

av subventionsnivån tills räntebidragen

för nya bostäder helt försvunnit. Vad

gäller hyres- och bostadsrättshus

stannar avtrappningen av

subventionsnivån vid 30 % av de

schablonberäknade räntekostnaderna,

vilket är den nivå som motsvarar värdet

av egnahemsägarnas avdragsrätt.

Den bostadspolitiska utredningen

föreslog i sitt delbetänkande att den ny-

och ombyggnadsverksamhet som påbörjas år

1996 skall få samma subventionsgrad som

de bostäder som påbörjats år 1995.

Enligt de villkor som tillämpades under

år 1995 var subventionsandelen för

hyres- och bostadsrättshus 52 % vid

nybyggnad och 47 % vid ombyggnad. För

egnahem var subventionsandelen vid

nybyggnad 31,4 %. Enligt gällande regler

har subventionsandelen för bostäder

påbörjade under år 1996 sänkts med 5 %

för hyres- och bostadsrättshus och med

7,1 % för egnahem.

I motion 1995/96:Bo19 (s) föreslås att

riksdagen beslutar i enlighet med

utredningens förslag i denna del.

Motionärerna anser att bl.a. dagens låga

bostadsbyggande talar för att

avvecklingen av det nuvarande

bostadsfinansieringssystemet inte

fullföljs som planerat.

I propositionen kommenteras

utredningens förslag. Regeringen gör

bedömningen att subventionsreglerna inte

nu bör ändras. Som skäl för denna

bedömning hänvisar regeringen till att

den förda ekonomiska politiken ökat

förtroendet för svensk ekonomi och lett

till fallande räntor. Det framhålls

därvid att kostnadsminskningen till

följd av den räntenedgång som inträtt

sedan utredningen utformade sitt förslag

är större än den avlastning som

förutsattes uppnås genom den frysta

subventionsandelen. Regeringen hänvisar

vidare till att även andra vidtagna

åtgärder kommer att kunna bidra till den

fortsatta stabiliseringen av

bostadsbyggandet. Detta gäller bl.a. de

regler som nyligen utformats på

kreditmarknaden avseende möjligheterna

att redan tidigt i byggprocessen få

klarhet om kommande räntekostnader.

Innebörden i dessa regler redovisas i

nästa avsnitt.

Bostadsutskottet instämmer i den

bedömning som redovisas i propositionen

vad gäller subventionsandelen för

bostäder som påbörjas under år 1996. Det

kan visserligen hävdas att

förutsättningarna för bostadsbyggandet

skulle förbättras om subventionsandelen

behölls på den nivå som gällde under år

1995. En sådan frysning skulle dock,

enligt den bostadspolitiska utredningens

förslag, förutsätta besparingar i andra

delar av statens stöd till

bostadssektorn. Utredningen avsåg att

återkomma med förslag om motsvarande

besparing i sitt slutbetänkande. Inte

heller i den motion som förordar

genomförandet av utredningens förslag

finns något finansieringsalternativ.

Utskottet gör bedömningen att en ordning

med en uppskjuten besparing riskerar att

öka osäkerheten på bostadsmarknaden.

Som regeringen anför i propositionen

kommer det vid beredningen av

utredningens slutliga förslag om det

fortsatta stödet till

bostadsproduktionen att bli naturligt

att särskilt överväga hur de bostäder

som byggts med beslut om stöd enligt

1993 års regler fortsättningsvis skall

stödjas. Regeringen framhåller således

att om en fortsatt tillämpning av 1993

års regler skulle leda till att

villkoren för dessa bostäder blir

oförmånligare än vad som kommer att

gälla för den efterföljande

produktionen, bör särskilda

övergångsregler övervägas.

Även enligt utskottets uppfattning

finns anledning att avvakta beredningen

av den bostadspolitiska utredningens

slutbetänkande. Med hänvisning till det

anförda avstyrker utskottet motion Bo19

(s).

Möjligheten att binda räntenivån från

byggstart

Det räntestöd som utgår enligt 1993 års

system lämnas som en andel av en

schablonmässigt beräknad räntekostnad

enligt den räntesats - subventionsräntan

- som gäller tidigast vid

färdigställandet av projektet. Det har

bl.a. från byggherresidan framhållits

att denna ordning bidrar till en

osäkerhet om

kapitalkostnadsförutsättningarna för ett

projekt. Osäkerheten om

ränteutvecklingen under byggtiden och

därmed de framtida kapitalkostnaderna

har ansetts vara en bidragande orsak

till den låga bostadsproduktionen.

Den bostadspolitiska utredningen

uppmärksammade i sitt delbetänkande

detta problem och anförde att en

möjlighet att binda subventionsräntan

redan vid byggstart borde övervägas.

Utredningen har emellertid därefter i en

skrivelse till regeringen den 23

februari 1996 redovisat en

finansieringsmodell som inte förutsätter

ändringar i reglerna för

subventionsräntan. Modellen, som är

utvecklad i samarbete med

kreditinstituten, bygger helt på

existerande instrument på

kreditmarknaden. Aktörerna på

bostadskreditmarknaden har ställt sig

bakom denna lösning som ger byggherren

möjlighet att i ett tidigt skede få full

kontroll över sina kapitalkostnader i

projektet fram till utgången av den

räntebindningsperiod som följer närmast

efter färdigställandet.

Finansieringsmodellen bygger på att

kreditinstituten erbjuder låntagaren att

dela upp finansieringen i två delar.

Räntevillkoren för en lånedel binds

efter färdigställandet i samband med att

subventionsräntans nivå fastställs.

Storleken på denna lånedel bestäms på så

sätt att räntebidraget täcker hela

räntekostnaden. Kreditvillkoren för den

resterande lånedelen kan låntagaren och

långivaren genom terminskontrakt lägga

fast i ett tidigt skede av projektet.

Regeringen redovisar i propositionen

grunderna för den ovan i korthet

beskrivna finansieringsmodellen samt

konstaterar att denna lösning inte

förutsätter några ändringar av nuvarande

subventionsregler. Lösningen har inte

heller mött några invändningar i

motioner eller under beredningen i

utskottet. I motion 1995/96:Bo18 (v)

yrkande 6 föreslås dock att riksdagen

bör göra ett tillkännagivande i frågan.

Motionärerna anser att den beskrivna

modellen med möjlighet att binda

räntenivån endast innebär en kortsiktig

lösning av problemen med villkoren för

finansiering av bostadsbyggnadsprojekt.

Lånesystemen bör därför ses över med

inriktning på att ett långsiktigt

hållbart system utformas.

Utskottet har vid återkommande

tillfällen tagit upp frågan om behovet

av långsiktigt hållbara spelregler på

bostadsmarknaden. I denna fråga råder

inte några delade meningar inom

utskottet. Även den bostadspolitiska

utredningen arbetar med inriktningen att

i sitt slutbetänkande presentera förslag

om långsiktigt stabila regler för

bostadsfinansieringen. Utskottet kan mot

denna bakgrund inte finna att ett

tillkännagivande i enlighet med motion

1995/96:Bo18 (v) yrkande 6 skulle tjäna

något reellt syfte. Motionsförslaget

avstyrks således.

Kreditgarantins andel av

garantiunderlaget

Statlig kreditgaranti för lån till ny-

eller ombyggnad av bostäder får enligt

1993 års regelsystem från början lämnas

högst intill ett belopp som motsvarar 30

% av garantiunderlaget. Riksdagen har

dock beslutat om möjlighet till förhöjd

kreditgaranti under viss tid (bet.

1992/93:BoU6). Beslutet innebär att

kreditgaranti för projekt som påbörjas

under åren 1993-1995 från början får

avse högst 40 % av garantiunderlaget.

I propositionen föreslås att

kreditgaranti även i fråga om

bostadsbyggnadsprojekt som påbörjas

under år 1996 får lämnas med ett belopp

som motsvarar högst 40 % av

garantiunderlaget. Regeringen anför att

det i nuvarande läge är olämpligt att

försvåra kreditförsörjningen till

bostadsproduktionen.

Utskottet instämmer i regeringens

bedömning. Riksdagen bör således

godkänna vad regeringen förordat om

kreditgarantins andel av

garantiunderlaget.

Vissa villkor för statligt räntestöd

Hyresgästinflytandet vid ombyggnad

Innan utskottet redovisar regeringens

förslag om hyresgästinflytandet vid

ombyggnad samt de motioner som väckts i

ärendet, är det lämpligt att kortfattat

erinra om de ändringar som genomförts

under senare tid samt pågående

överväganden i frågan.

Tidigare gällande regelsystem för

hyresgästernas inflytande vid ombyggnad

av hyresfastigheter ändrades i flera

avseenden den 1 juli 1994 efter ett

riksdagsbeslut våren 1994 (bet.

1993/94:BoU21). Ändringarna innebar att

bostadssaneringslagen och därmed de

inflytanderegler som fanns i denna lag

upphävdes. Samtidigt avskaffades de

särskilda regler om hyresgästinflytande

som förutsättning för räntebidrag som

fanns i förordningar om statligt

bostadsstöd. Även plan- och bygglagens

regler om hyresgästinflytande togs bort

i detta sammanhang. En hyresgäst gavs i

stället genom bestämmelser i hyreslagen

ett indirekt skydd mot vissa inte

önskade ombyggnadsåtgärder som vidtas

utan att hyreskontraktet sägs upp. Detta

skydd innebär i princip att hyran endast

får höjas för sådan ombyggnadsåtgärd som

vidtas för att lägenheten skall uppnå

lägsta godtagbara standard eller annars

är motiverad av boendehänsyn. Andra

åtgärder som vidtas i lägenheten under

pågående hyresförhållande har

hyresvärden inte rätt att få ut höjd

hyra för, såvida inte hyresgästen eller

hyresnämnden godkänner dem. Hyresnämnden

får godkänna en åtgärd endast om det

finns särskilda skäl. Är ombyggnads

åtgärderna av sådan omfattning att

hyresgästen sagts upp saknar dock

hyresgästen motsvarande skydd mot

hyreshöjningar vid en återflyttning.

Efter regeringsskiftet hösten 1994

beslutade regeringen att tillkalla en

särskild utredare för att se över vissa

delar av hyreslagstiftningen. En

huvuduppgift för utredaren var att lämna

förslag till regler som innebär att

hyresförhandlingssystemet och

hyresgästinflytandet vid upprustning och

ombyggnad får en lämplig utformning.

Utredningsarbetet i bl.a. denna del har

redovisats till regeringen den 30

november 1995 i delbetänkandet Ändringar

i hyresförhandlingslagen -

Hyresgästinflytande vid ombyggnad m.m.

(SOU 1995:119). Utredningens förslag har

remissbehandlats. För närvarande pågår

beredning av ärendet inom

regeringskansliet. Av en

propositionsförteckning daterad den 12

april 1996 framgår att ett förslag om

hyresgästinflytandet i

hyreslagstiftningen kommer att

presenteras för riksdagen den 18

september 1996.

Under det senaste året har aktiviteten

vad gäller ombyggnad och reparationer av

hyresfastigheter påtagligt ökat. En

bidragande orsak är det extra statliga

stöd för förbättring av bostäder som

riksdagen i december 1994 beslutade

införa. Det har i olika sammanhang

gjorts gällande att denna ökade

aktivitet inneburit att ombyggnaderna i

vissa fall genomförts på sådant sätt att

de berörda hyresgästernas synpunkter

inte har beaktats. I propositionen

hänvisas till den kritik som går ut på

att det statliga ombyggnadsstödet

medverkat till onödigt omfattande

ombyggnadsåtgärder eller till

ombyggnadsåtgärder som inte är

motiverade av boendehänsyn. Regeringen

anser att situationen har utvecklat sig

på ett sådant sätt att det finns skäl

att som förutsättning för statligt stöd

för ombyggnad av hyreshus åter införa

krav som syftar till att ge

hyresgästerna inflytande över

ombyggnader som utförs med sådant stöd,

i den mån inflytandet inte är tryggat på

annat sätt. De föreslagna formerna för

hyresgästernas inflytande förutsätts

dock vara temporära och tillämpas i

avvaktan på ändringar i

hyreslagstiftningen.

Regeringens förslag innebär att

hyresgästernas inflytande över

ombyggnader som utförs med statligt

räntestöd temporärt säkras genom att

villkoren för sådant stöd ändras. Det

stöd som här avses är bidrag enligt

förordningen (1992:986) om statlig

bostadsbyggnadssubvention. Vad gäller

den närmare innebörden i reglerna anför

regeringen följande.

Huvudinriktningen för den temporära

ordning som bör gälla som villkor för

statligt räntestöd till dess att

hyresgästinflytandet har reglerats inom

hyreslagstiftningens ram bör vara att en

hyresvärd förhandlar med sin motpart

inom hyresförhandlingssystemet - dvs.

med den som har avtal om

förhandlingsordning - om vilka åtgärder

som bör genomföras. Finns ingen sådan

förhandlingsordning får förhandlingarna

föras direkt med hyresgästerna. Det bör

då krävas att majoriteten av dem

godkänner åtgärderna. Har flera

organisationer förhandlingsordning för

samma hus bör godkännandet inhämtas från

den organisation som företräder de

flesta hyresgästerna.

Regeringsförslaget innebär i princip att

en ansökan om statligt räntestöd endast

prövas om en överenskommelse enligt den

ovan beskrivna ordningen föreligger. I

vissa undantagsfall förutsätts dock

ansökningar kunna prövas utan att

överenskommelse kunnat uppnås. Detta

gäller främst åtgärder som hyresvärden

förelagts utföra genom lag eller med

stöd av lag, t.ex. ombyggnad av soprum.

Kravet på godkännande från

hyresgästerna föreslås avse ombyggnader

som påbörjas efter det att de nya

bestämmelserna har trätt i kraft. Det

föreslås gälla fram till dess att

hyreslagen ändrats i motsvarande

avseenden, dock längst till utgången av

juni 1997.

Förslaget om hyresgästinflytande tas

upp i fem motioner. I motion

1995/96:Bo18 (v) välkomnas förslaget

även om motionärerna anser att det borde

lagts fram tidigare. Yrkande 7 i denna

motion innebär att riksdagen i ett

tillkännagivande bör förorda skärpta

krav på hyresgästinflytande i det

kommande förslaget om ändringar i

hyreslagen.

I övriga motioner som behandlar frågan

om hyresgästinflytandet avstyrks

regeringens förslag. Avslagsyrkandet i

motion 1995/96:Bo20 (m) motiveras bl.a.

med att regeringsförslaget anses kränka

den enskildes rätt till medbestämmande

och strida mot grundläggande principer i

hyreslagstiftningen. Fastighetsägaren

anses genom förslaget kunna berövas sin

möjlighet att hålla fastigheten i ett

gott skick. Vidare framhåller

motionärerna att beredningen av

hyreslagstiftningsutredningens förslag

på området borde ha inväntats. Det

senare argumentet för ett avslag på

regeringsförslaget finns också i motion

1995/96:Bo21 (kds) yrkande 2.

Även i motion 1995/96:Bo22 (c) riktas

kritik mot regeringens förslag ur

rättssäkerhetssynpunkt. Motionärerna

framhåller dessutom att förslaget till

stor del redan torde vara överspelat med

tanke på att ombyggnadsverksamheten nu

kan förmodas komma in i en lugnare fas.

I yrkande 1 föreslås riksdagen avslå

regeringens förslag och i yrkande 2

föreslås ett tillkännagivande om ett

permanent hyresgästinflytande inom

hyreslagens ram. Enligt motionärerna bör

inflytandesystemet utformas så att en

avvägning görs mellan hyresvärdens

intresse att genomföra nödvändiga

förbättringar och hyresgästernas

möjlighet att utöva påverkan.

I motion 1995/96:Bo23 (fp) yrkande 3

föreslås ett tillkännagivande om

hyresgästinflytandet med innebörden att

regeringen ges i uppdrag att i plan- och

bygglagen (PBL) stärka den enskilde

hyresgästens ställning vid ombyggnad.

Motionärerna menar att hyresgästernas

intressen bör kunna tillgodoses genom en

strikt tillämpning av kraven i PBL på

varsamhet vid ombyggnader. För

ombyggnader inne i en lägenhet föreslås

lägenhetsinnehavaren ges en samråds

möjlighet.

Bostadsutskottet vill vad gäller frågan

om hyresgästinflytandet vid ombyggnad

anföra följande.

Utskottet delar den oro vad gäller

tillvägagångssättet vid vissa

ombyggnader som kommer till uttryck i

propositionen. Det är givetvis alltid

olyckligt när en ombyggnad eller annan

åtgärd i en hyresfastighet inte kan ske

i samförstånd mellan hyresgäster och

hyresvärd. Det system för

hyresgästinflytande som tillämpats på

den svenska hyresmarknaden har byggt på

att ett sådant samförstånd kunnat uppnås

genom förhandlingar mellan de olika

parterna. I enskilda fall har emellertid

under senare tid vissa ombyggnader

genomförts i uppenbar strid med

hyresgästernas vilja. Regeringen anser

att situationen utvecklat sig så att

temporära åtgärder nu behöver vidtas i

avvaktan på förslag om nya regler vad

gäller förhandlingssystemet enligt

hyreslagstiftningen.

Regeringens förslag syftar till att i

avvaktan på att en ny hyreslag hinner

träda i kraft undvika ytterligare fall

där ombyggnadsbeslut forceras fram och

där hyresgästerna inte ges reella

möjligheter att delta i den process som

föregår en ombyggnad. Det förslag som

förs fram i propositionen för att

tillgodose detta syfte avviker

emellertid från vad som normalt gäller i

förhandlingar mellan hyresvärd och

hyresgäster. Regeringens förslag

innehåller t.ex. inte någon möjlighet

att i exempelvis hyresnämnd pröva

skäligheten i parternas

ställningstagande. Utskottet har

förståelse för de invändningar mot

regeringsförslaget i detta avseende som

framkommit i vissa motioner och vid

utskottets beredning av ärendet. Som

motionärerna anför hade det givetvis

varit att föredra om förhållandena varit

sådana att det kommande förslaget om en

permanent ordning för

hyresgästinflytandet inom

hyreslagstiftningens ram kunnat

avvaktas. Som framgått ovan kommer

regeringen i september i år till

riksdagen att överlämna ett lagförslag

om hyresgästinflytandet vid ombyggnad.

Avsikten är uppenbarligen att de nya

reglerna skall träda i kraft senast den

1 juli 1997.

Utskottet anser att de synpunkter som

framförts i bl.a. flera motioner bör

beaktas så till vida att det vid

genomförandet av regeringens förslag

tydligt kommer till uttryck att avsikten

inte är att försvåra den normala

ombyggnadsverksamheten. Seriöst

arbetande hyresvärdar vidtar

naturligtvis inte obefogade åtgärder och

agerar inte utan att beakta

hyresgästsynpunkter. Avsikten med en

temporär regel är i stället att

förhindra sådana ombyggnader som leder

till onödigt omfattande åtgärder med

uppsägningar av hyreskontrakt och

kraftiga hyreshöjningar som följd. Som

framgått inledningsvis saknar

hyresgästerna efter uppsägning och

återflyttning det skydd mot

hyreshöjningar som finns under pågående

hyresförhållande. Utskottet förordar

därför att en temporär regel om

hyresgästinflytande som villkor för

statligt räntestöd ges en inriktning mot

dessa fall. Detta kan ske genom att

kravet på godkännande från

hyresgästsidan av ombyggnader som sker

med sådant stöd, endast avser de fall

när uppsägning av hyreskontrakt skett

eller avses ske.

Den av utskottet nu förordade ordningen

ligger väl i linje med de synpunkter i

frågan som framkommit från bl.a.

Hyresgästernas Riksförbund. I en

skrivelse till regeringen hösten 1995

framhöll förbundet särskilt problemen i

de fall som inneburit uppsagda

hyreskontrakt. Genom att den temporära

regeln klarare inriktas på sådana

ombyggnader som nu beskrivits torde

också kritiken mot det ursprungliga

regeringsförslaget ha tillmötesgåtts.

Sveriges Fastighetsägare har i en

skrivelse till utskottet visserligen

motsatt sig införandet av en temporär

regel men samtidigt anfört att en sådan,

om den ändå befinns nödvändig, bör

inriktas på onödiga ombyggnader . En

bred samsyn torde för övrigt råda i

fråga om att samförståndslösningar inom

hyreslagstiftningens ram är att föredra

vad gäller den avvägning som måste ske

mellan fastighetsägares berättigade

intresse av att kunna hålla sin

fastighet i gott skick och

hyresgästernas likaledes berättigade

intresse av ett inflytande över sitt

boende. Som tidigare framgått kommer

förslag om en sådan ordning att

presenteras för riksdagen i höst. I

avvaktan på detta förslag finns

anledning att anta att de normala

ombyggnadsåtgärder som inte kommer att

omfattas av den temporära regel som

utskottet ovan förordat, på frivillig

väg kommer att kunna genomföras i

samförstånd med berörda hyresgäster.

Vad utskottet förordat innebär

sammanfattningsvis att den av regeringen

föreslagna ordningen med en temporär

regel om hyresgästinflytande vid

ombyggnad med statligt räntestöd bör

godkännas av riksdagen men endast avse

de fall då hyreskontrakt sägs upp för

att ombyggnadsåtgärderna skall

genomföras. Det bör ankomma på

regeringen att närmare utforma de

bestämmelser i frågan som krävs.

Utskottet är medvetet om att det kan

hävdas att, även med den tydligare

regelutfomning som nu förordats, det i

något fall kan inträffa att nödvändiga

åtgärder som förutsätter uppsägning av

hyreskontrakt försvåras. Skulle så vara

fallet, bör det erinras om att den

temporära regeln endast kommer att

tillämpas fram till dess att hyreslagen

ändrats i motsvarande avseenden, dock

längst till utgången av juni 1997.

Det kan vidare, med hänvisning till den

temporära regelns korta varaktighet och

den avgränsning av regeln som utskottet

förordat, ifrågasättas om det är

nödvändigt att eventuella

undantagsregler gällande åtgärder som

hyresvärd förelagts med stöd av lag ges

den utformning som förutsatts i

regeringsförslaget. Denna fråga bör dock

lämnas åt regeringen att bedöma.

Som utskottet anfört ovan och som

framhållits i motionerna bör en

reglering av hyresgästinflytandet som

hittills normalt ske inom

hyreslagstiftningens ram. Det är också i

detta sammanhang som de grundläggande

villkoren för förhållandet mellan

hyresmarknadens parter bör läggas fast.

Utskottet har emellertid på angivna

grunder ställt sig bakom en temporär

regel som delvis avviker från denna

princip.

Vad utskottet nu förordat om

hyresgästinflytandet vid ombyggnad med

anledning av förslaget i propositionen

och motionerna 1995/96:Bo18 (v), Bo20

(m), Bo21 (kds), Bo22 (c) och Bo23 (fp)

i aktuella delar, bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Konsumentskydd vid nybyggnad av småhus

För att statligt räntestöd skall medges

vid nybyggnad av egnahem och småhus som

upplåts med bostadsrätt krävs att

husägaren tillförsäkrats ett betryggande

konsumentskydd, en s.k. småhusgaranti.

Detta krav avsåg ursprungligen endast

småhus som byggdes för försäljning eller

för att upplåtas med bostadsrätt. Sedan

år 1989 har kravet på småhusgaranti

utvidgats till att avse alla egnahem. I

fråga om egnahem som utförs på annat

sätt än genom total- och

generalentreprenad får garantin

begränsas till sådana arbeten eller

byggnadsdelar som utförs enligt avtal

med entreprenörer och husleverantörer.

Konsumentskyddet består av två moment,

dels en produktionsgaranti, dels en

ansvarsutfästelse. Produktionsgarantin

skall säkra att huset uppförs och

färdigställs i enlighet med vad den som

skall uppföra huset har åtagit sig i

avtal. Ansvarsutfästelsen skall trygga

att sådana väsentliga skador på huset

blir avhjälpta, som består i eller är en

följd av fel eller brister i

konstruktioner, utförande eller

material. Utfästelsen skall täcka skador

som upptäcks och anmäls under tiden från

utgången av den garantitid som anges i

köpe- eller entreprenadavtal till dess

tio år gått, räknat från dagen för

slutbesiktning.

Regeringen föreslår att statligt

räntestöd för egnahem och småhus som

upplåts med bostadsrätt i fortsättningen

skall kunna lämnas även när kravet på

konsumentskydd är tillgodosett på annat

sätt än genom den nuvarande s.k.

småhusgarantin. Bakgrunden till

förslaget anges vara vissa problem som

uppkommit vid tillämpningen av kravet på

konsumentskydd inom 1993 års

regelsystem. Enligt detta regelsystem

kan ansökan om statligt stöd, till

skillnad från vad som tidigare gällt,

lämnas in till bidragsmyndigheten även

efter det att bostadshuset påbörjats

eller färdigställts. Prövningen av om

garantier har tecknats i tillräcklig

omfattning kommer därmed i vissa fall

att göras först när produktionsgarantin

till stor del inte längre har något

syfte.

I propositionen redovisas de

utgångspunkter som i fortsättningen bör

gälla för konsumentskyddet i de aktuella

fallen. I korthet föreslår regeringen

att skyddet fortsättningsvis bör

inriktas på att det finns ett

tillfredsställande konsumentskydd för

tiden efter det att beslut om räntestöd

meddelats. De åtaganden som därvid

återstår inom ramen för pågående och

planerade entreprenadarbeten skall vara

säkrade på ett tillfredsställande sätt.

Det skall vidare finnas ett ekonomiskt

tryggat skydd rörande fel och skador som

upptäcks inom tio år från

färdigställandet. Prövningen av om

förutsättningarna för statligt räntestöd

är uppfyllda i detta avseende förutsätts

inriktas på kvaliteten i

konsumentskyddet, inte på formerna för

det. Det föreslås ankomma på

bidragsmyndigheten att bedöma om ett

konsumentskydd som ges i annan form än

den nuvarande småhusgarantin kan anses

tillfredsställa de krav som

fortsättningsvis skall gälla.

Frågan om konsumentskyddet vid

nybyggnad av småhus tas upp i motion

1995/96:Bo18 (v) yrkande 8. Motionärerna

framhåller att nuvarande regler inte är

tillräckliga för att garantera

kvaliteten i byggandet. Villkoren för

konsumentskyddet föreslås därför

utredas.

Som regeringen anför kan nu gällande

regler i enskilda fall leda till att

krav på produktionsgaranti ställs när

sådan inte längre har något syfte.

Bostadsutskottet föreslår mot den av

regeringen redovisade bakgrunden att

riksdagen godkänner vad regeringen

förordat om ändrade förutsättningar vad

gäller konsumentskyddet vid nybyggnad av

småhus.

Regeringen framhåller att

erfarenheterna av konsumentskyddet för

småhus kommer att belysas i samband med

en tidigare utlovad utvärdering av lagen

om byggfelsförsäkring. Utskottet

förutsätter att det vid denna

utvärdering kan uppmärksammas även andra

problem än dem som föranlett den nu

aktuella regeländringen. Det kan

exempelvis gälla de frågor som tas upp i

motion 1995/96:Bo18 (v). Utskottet har

även i en skrivelse från Sveriges

Trähusfabrikers Riksförbund

uppmärksammats på att byggherre och

byggare i vissa fall sökt kringå kravet

på konsumentskydd genom att lämna

oriktiga uppgifter eller genom att

undlåta att träffa skriftliga avtal om

entreprenadvillkoren. Det får

förutsättas att regeringen vid behov

återkommer till riksdagen i frågan om

uppföljningsarbetet ger anledning till

ytterligare regeländringar. Med

hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motion 1995/96:Bo18 (v)

yrkande 8 i den mån den inte kan anses

tillgodosedd med vad som nu anförts.

Övriga frågor

Förhållandena på bostadsmarknaden

I motion 1995/96:Bo18 (v) tas upp vissa

frågor om förhållandena på

bostadsmarknaden som inte är föremål för

särskilda överväganden i den proposition

som utskottet nu behandlar. Motionärerna

föreslår att riksdagen i

tillkännagivanden till regeringen

redovisar sin syn i dessa frågor. Det

föreslås att riksdagen i ett

tillkännagivande om bakgrunden till bygg-

och bostadssituationen bl.a. uttalar att

problemen på bostadsmarknaden inte kan

lösas genom ökat hyresuttag (yrkande 1).

I ett tillkännagivande om

egnahemsägarnas situation föreslås

riksdagen förorda ändringar i

skuldsaneringslagen eller andra åtgärder

för att möjliggöra rekonstruktioner av

egnahem (yrkande 2). Rekonstruktioner av

kommunala bostadsföretag i kris föreslås

ske genom selektiva metoder (yrkande 3).

Bostadsutskottet vill vad gäller de

aktuella motionsyrkandena om

förhållandena på bostadsmarknaden i

första hand hänvisa till att direktiven

till den bostadspolitiska utredningen

omfattar en bred översyn av

förutsättningarna för bostadspolitiken.

Det får förutsättas att flera av de

frågor som motionärerna tar upp särskilt

kommer att uppmärksammas av utredningen

i dess slutbetänkande hösten 1996.

Därutöver kan vad gäller tillämpningen

av skuldsaneringslagen nämnas att

regeringen givit Konsumentverket i

uppdrag att analysera denna fråga.

Enligt vad utskottet erfarit kommer i

detta sammanhang lagens tillämpning för

egnahemsägare att särskilt

uppmärksammas. I frågan om statens

ansvar för rekonstruktioner av kommunala

bostadsföretag med ekonomiska problem

har utskottet nyligen i ett yttrande

till finansutskottet tagit ställning

till ett regeringsförslag om stöd i ett

särskilt fall (se 1995/96:BoU5y). Den

bredare frågan om hur de kommunala

bostadsföretagens ekonomiska ställning i

allmänhet kan stärkas skall enligt

direktiven särskilt uppmärksammas av den

bostadspolitiska utredningen.

Utskottet anser mot den ovan redovisade

bakgrunden inte de i motionen förordade

tillkännagivandena motiverade. Motion

1995/96:Bo18 (v) yrkandena 1-3 avstyrks

således.

Habitat

FN (Förenta nationerna) kommer i juni i

år att i Istanbul hålla sin andra

världskonferens i boende- och

bebyggelsefrågor. Regeringen lämnar i

propositionen information om det svenska

förberedelsearbetet samt om vilka frågor

som särskilt lyfts fram i den svenska

nationalrapporten inför konferensen. I

motion 1995/96:Bo18 (v) yrkande 9

föreslås riksdagen i ett

tillkännagivande förorda att en särskild

fråga bör uppmärksammas vid konferensen.

Det gäller att storstädernas problem bör

diskuteras, inte bara utifrån den

fattiga stadsbefolkningens situation,

utan också med inriktning på en

samhällsplanering som gör det möjligt

för människor att stanna kvar på

landsbygden.

Bostadsutskottet har enligt uppgifter

från kansliet för det svenska

förberedelsearbetet för Habitat II

erfarit att den i motionen framhållna

frågan beaktas såväl i den svenska

nationalrapporten som i agendan för

konferensen. I den dagordningspunkt som

avser frågor om en hållbar utveckling av

den byggda miljön kommer

stad/landproblematiken att

uppmärksammas.

Utskottet avstyrker med hänvisning till

det anförda motion 1995/96:Bo18 (v)

yrkande 9.

Vissa tidsfrister för stöd från fonden

för fukt- och mögelskador

Riksdagen beslutade våren 1995 om ett

program för vissa miljöinvesteringar

(bet. 1994/95:BoU21). Beslutet innebar

bl.a. att en ny stödform inrättades för

förbättringar av inomhusmiljön i

bostadslägenheter i hyres- och

bostadsrättshus samt i vissa lokaler (se

SFS 1995:802). För att stödja

motsvarande åtgärder i egnahem

beslutades att vissa tillfälliga regler

skulle tillämpas avseende det stöd som

kan utgå genom fonden för fukt- och

mögelskador i småhus (se SFS 1993:712).

De förändrade reglerna innebär att

bidragsnivån under en begränsad tid har

höjts med upp till 20 % för egnahem med

hög ålderssjälvrisk.

Bostadsutskottet har genom en skrivelse

från Näringsdepartementet den 17 april

1996 uppmärksammats på vissa problem som

de temporära reglernas närmare

utformning medfört. Bakgrunden är

följande.

För det extra stödet gäller två

tidsfrister - upphandlingen av de

åtgärder som är stödberättigade skall

vara genomförd före den 1 oktober 1996

och arbetena skall var slutbesiktigade

före den 1 oktober 1997.

Handläggningstiden från att en ansökan

om stöd inkommit till fonden tills

upphandlingen av åtgärderna slutförts är

emellertid relativt lång. Denna

handläggningstid, som bl.a. inkluderar

fuktutredning och anbudsprövning, kan

inte påverkas av den enskilde

fastighetsägaren. Det befaras att vissa

ansökningar som inkommer under sommaren

1996 inte kan handläggas så att beslut

om entreprenadavtal kan träffas före den

1 oktober 1996. Alternativt riskerar

upphandlingsarbetet forceras på ett sätt

som kan leda till sämre resultat i de

enskilda fallen.

Av skrivelsen framgår att de befarade

konsekvenserna av gällande tidsfrister

bör kunna undvikas genom en ändring i 6

a § i fondförordningen. Innebörden i

denna ändring är att bestämmelsen om när

upphandlingen skall vara genomförd tas

bort. I stället införs en bestämmelse om

att det extra stödet kan lämnas i

ärenden som inkommit till fonden före

den 1 oktober 1996. Villkoret att

arbetena skall vara slutbesiktigade före

den 1 oktober 1997 förutsätts vara kvar.

Bostadsutskottet har inget att invända

mot den förordade ändringen vad gäller

tidsfristen för visst stöd från fonden

för fukt- och mögelskador. Det är

givetvis angeläget att ansökningarna om

stöd från fonden kan handläggas på

sådant sätt att tillräcklig tid ges för

nödvändiga utredningar m.m. om vilka

åtgärder som bör vidtas i hus som

drabbats av fukt- och mögelskador.

En regeländring i enlighet med vad som

ovan beskrivits förutsätter riksdagens

godkännande. Med användande av sin

initiativrätt föreslår utskottet således

att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att den förordade

regeländringen bör genomföras.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande fastighetsskatt

förbostäder med värdeår 1991

att riksdagen med anledning av

regeringens förslag i proposition

1995/96:101 yrkande 1 antar, det som

bilaga 1 till detta betänkande fogade

och som utskottets lagförslag

betecknade lydelse till förslag till

lag om ändring i lagen (1984:1052) om

statlig fastighetsskatt,

2. beträffande finansieringen av

skattelättnaden

att riksdagen avslår motion

1995/96:Bo17,

res. 1 (mp)

3. beträffande hanteringen av

fastighetsskattefrågan

att riksdagen avslår motion

1995/96:Bo18 yrkande 4,

res. 2 (v)

4. beträffande

bostadsbeskattningen i allmänhet

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:Bo21 yrkande 1, 1995/96: Bo23

yrkandena 1 och 2 samt 1995/96:Bo24,

res. 3 (m)

res. 4 (fp, kds)

5. beträffande

bostadsfinansieringsreglerna på

längre sikt

att riksdagen avslår motion

1995/96:Bo18 yrkande 5,

res. 5 (v)

6. beträffande

subventionsandelen

att riksdagen avslår motion

1995/96:Bo19,

7. beträffande möjlighet att

binda räntenivån

att riksdagen avslår motion

1995/96:Bo18 yrkande 6,

res. 6 (v)

8. beträffande kreditgarantins

andel av garantiunderlaget

att riksdagen med bifall till

proposition 1995/96:101 yrkande 2

godkänner vad regeringen förordat om

kreditgarantins andel av

garantiunderlaget,

9. beträffande

hyresgästinflytandet vid

ombyggnad

att riksdagen med anledning av

proposition 1995/96:101 yrkande 3 i

motsvarande del samt motionerna

1995/96:Bo18 yrkande 7, 1995/96:

Bo20, 1995/96:Bo21 yrkande 2,

1995/96:Bo22 och 1995/96:Bo23 yrkande

3 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

res. 7 (m)

10. beträffande konsumentskyddet

vid nybyggnad av småhus

att riksdagen med bifall till

proposition 1995/96:101 yrkande 3 i

motsvarande del och med avslag på

motion 1995/96:Bo18 yrkande 8

godkänner vad regeringen anfört om

att ändra förutsättningarna för

statligt räntestöd såvitt gäller

konsumentskyddet vid nybyggnad av

småhus,

11. beträffande förhållandena på

bostadsmarknaden

att riksdagen avslår motion

1995/96:Bo18 yrkandena 1-3,

res. 8 (v)

12. beträffande Habitat II

att riksdagen avslår motion

1995/96:Bo18 yrkande 9,

13. beträffande tidsfristen för

visst stöd från fonden för fukt- och

mögelskador

att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört.

Stockholm den 25 april 1996

På bostadsutskottets vägnar

Lennart Nilsson

I beslutet har deltagit: Lennart Nilsson

(s), Rune Evensson (s), Bengt-Ola Ryttar

(s), Britta Sundin (s), Sten Andersson

(m), Marianne Carlström (s), Rigmor

Ahlstedt (c), Lars Stjernkvist (s), Stig

Grauers (m), Erling Bager (fp), Lena

Larsson (s), Owe Hellberg (v), Lilian

Virgin (s), Inga Berggren (m), Per Lager

(mp), Ulf Björklund (kds) och Peter

Weibull Bernström (m).

Reservationer

1. Finansieringen av skattelättnaden

(mom. 2)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 5 börjar med Även vad och

slutar med motion 1995/96:Bo17 (mp)

bort ha följande lydelse:

Vad gäller frågan om hur

skattelättnaden för bostäder med värdeår

1991 skall finansieras instämmer

bostadsutskottet i den bedömning som

görs i motion 1995/96:Bo17 (mp). Det är

således inte lämpligt att åtgärder i

bostadsbeståndet, även om de i och för

sig är önskvärda, bekostas med medel som

är avsatta för att möjliggöra

skattelättnader för företag. De nu

aktuella skattelättnaderna bör

finansieras på annat sätt. Regeringen

bör anmodas att snarast återkomma till

riksdagen med förslag i frågan.

Vad utskottet nu med anledning av

motion 1995/96:Bo17 (mp) anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 2

bort ha följande lydelse:

2. beträffande finansieringen av

skattelättnaden

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Bo17 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

2. Hanteringen av fastighetsskattefrågan

(mom. 3)

Owe Hellberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 5 börjar med Den kritik och

slutar med avstyrks således bort ha

följande lydelse:

Den av regeringen föreslagna och av

utskottet accepterade förändringen av

skattereglerna för bostäder med värdeår

1991 innebär att de ekonomiska problemen

för den aktuella årgången endast

temporärt kan lindras. Denna

regeländring hade för övrigt varit

obehövlig om övergångsbestämmelserna för

fastighetsskatten givits en mer

genomarbetad utformning redan från

början. Det finns därför skäl att även i

andra avseenden se över

fastighetsskattebestämmelserna i syfte

att ge rimliga villkor för de delar av

bostadsbeståndet som i dag har

omfattande ekonomiska problem.

Regeringen bör ge den bostadspolitiska

utredningen i uppdrag att vidare

överväga denna fråga.

Vad utskottet nu med anledning av

motion 1995/96:Bo18 yrkande 4 anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 3

bort ha följande lydelse:

3. beträffande hanteringen av

fastighetsskattefrågan

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Bo18 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. Bostadsbeskattningen i allmänhet

(mom. 4)

Sten Andersson, Stig Grauers, Inga

Berggren och Peter Weibull Bernström

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 6 börjar med Skatteutskottet

har och slutar med samt Bo24 (m) bort

ha följande lydelse:

Sedan den socialdemokratiska regeringen

tillträdde hösten 1994 har fastig

hetsbeskattningen skärpts kraftigt.

Basen för uttag av fastighetsskatt har

breddats fr.o.m. 1996 till att åter

omfatta kommersiella lokaler och

dessutom industrifastigheter. För småhus

och flerbostadshus har skatten höjts

från 1,5 till 1,7 % av taxeringsvärdet.

Genom fastighetstaxeringen 1996 och den

årliga omräkningen av taxeringsvärdena

kommer skatteuttaget att öka ytterli

gare. Ökningen beräknas bli närmare 5

miljarder kronor, varav ungefär hälften

är en följd av den höjda skattesatsen.

Detta innebär givetvis ökade

boendekostnader. Eftersom skatten

baseras på fastighetens marknadsvärde

blir variationerna stora mellan olika

delar av landet med orimliga resultat

för många hushåll, särskilt i attraktiva

områden.

Som framhålls i Moderata

samlingspartiets partimotion Bo24 visar

de utredningar som har presenterats

under den borgerliga regeringsperioden

att fastighetsskatten strider mot tanken

på neutralitet mellan olika former av

näringsverksamhet och investeringar och

dr en felaktig metod för beskattningen

av ägda bostäder. På sikt bör därför

fastighetsskatten slopas och för

småhusen och bostadsrätterna ersättas

med en schablonmässigt beräknad intäkt

av kapital. Därmed återställs den

symmetri som motiverar rätten till

avdrag för ränteutgifter för lånat

kapital i bostaden. En planmässig

avveckling av fastighetsskatten bör

också genomföras som en anpassning av

den svenska skattenivån till det

väsentligt lägre genomsnittet för OECD-

länderna. För att begränsa de nuvarande

snedvridningarna av

fastighetsbeskattningen bör man

samtidigt reducera underlaget för

beskattningen till att endast avse det

taxerade byggnadsvärdet. Detta innebär

att beskattningen av markvärdet bör

slopas.

Enligt utskottets uppfattning är det

angeläget att fastighetsbeskattningen

successivt läggs om i den nu angivna

riktningen. Med ett lägre skatteuttag

skapar man dessutom förutsättningar för

en angelägen förenkling av

fastighetstaxeringen. I reformen bör

även ingå att förmögenhetsskatten

slopas.

Som framgår av partimotionen är det

inte möjligt att genomföra de ovan

förordade ändringarna med verkan redan

från den 1 januari 1996. Utskottet

instämmer därför i de förslag om

tillfälliga åtgärder som föreslås i

motionen. Dessa har samma inriktning som

den långsiktiga lösning som här har

skisserats. En sådan åtgärd är att

fastighetsskatten på bostäder sänks från

1,7 % till 1,5 % av taxeringsvärdet

fr.o.m. den 1 januari 1996. Samtidigt

bör de orimliga regionala skillnaderna

undanröjas eller lindras genom att

markvärdet inte tas upp till beskattning

fullt ut. I avvaktan på en permanent

lösning bör uttag av fastighetsskatt

inte ske på hälften av det markvärde som

överstiger 100 000 kr.

Bostadsutskottet instämmer vidare i vad

som förordas i motionen om att gränsen

för skattepliktig förmögenhet bör höjas

till åtminstone 1,2 miljoner kronor i

avvaktan på att förmögenhetsskatten

slopas helt. Även sambeskattningen av

förmögenheter bör slopas.

Utskottet anser sammanfattningsvis att

riksdagen med anledning av motion

1995/96:Bo24 (m) yrkandena 1 och 2 som

sin mening bör ge regeringen till känna

vad som ovan anförts om fastig

hetsskatten samt begära att regeringen

snarast lägger fram de förordade

förslagen om lagändringar per den 1

januari 1996. Därmed tillgodoses också i

allt väsentligt vad som förordats i

motionerna 1995/96:Bo21 (kds) yrkande 1

och 1995/96:Bo23 (fp) yrkandena 1 och 2.

dels att utskottets hemställan under 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande bostadsbeskattningen

i allmänhet

att riksdagen med anledning av

motionerna 1995/96:Bo21 yrkande 1,

1995/96:Bo23 yrkandena 1 och 2 samt

1995/96:Bo24 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

4. Bostadsbeskattningen i allmänhet

(mom. 4)

Erling Bager (fp) och Ulf Björklund

(kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 6 börjar med Skatteutskottet

har och slutar med samt Bo24 (m) bort

ha följande lydelse:

Fr.o.m. år 1996 har skattesatsen för

fastighetsskatten för samtliga bostads

fastigheter höjts till 1,7 % av

taxeringsvärdet. Från samma tidpunkt

gäller nya taxeringsvärden för egnahem,

baserade på 1994 års marknadsvärde.

Samtidigt gäller att taxeringsvärdena

justeras årligen i ett nytt system med

s.k. rullande fastighetstaxering. De

sammanlagda effekterna härav blir

förödande för många familjer. Värst

drabbade är de som bor i storstäder och

skärgårdar. Många barnfamiljer,

pensionärer med låga inkomster, de som

köpt sina hus när priserna stod som

högst under åren 1988-1991 och familjer

som drabbas av arbetslöshet, kommer helt

enkelt inte att ha råd att bo kvar.

I motionerna från fp respektive kds har

mot denna bakgrund föreslagits att en

översyn av boendebeskattningsfrågorna

snarast bör genomföras. Även

bostadsutskottet anser att behovet av en

sådan översyn är uppenbart. Mest akut är

därvid att riksdagen utan ytterligare

fördröjning föreläggs förslag om

åtgärder som kan mildra

fastighetsbeskattningens effekter i våra

skärgårdar och övriga särskilt utsatta

områden. Det är nödvändigt att nu

undanröja den berättigade oro för

framtiden som finns bl.a. hos den

bofasta skärgårdsbefolkningen.

Även mer generella frågor med betydelse

för boendebeskattningen bör övervägas i

enlighet med motionsförslagen. Det

gäller exempelvis möjligheten att införa

en takregel för markvärdet vid

fastighetsbeskattningen och en

begränsning av förmögenhetsbeskattningen

genom slopad sambeskattning eller genom

en höjning av det skattefria

grundbeloppet.

Vad utskottet nu med anslutning till

förslagen i motionerna 1995/96:Bo21

(kds) yrkande 1 och 1995/96:Bo23 (fp)

yrkandena 1 och 2 anfört, bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

Detta innebär även att vad som förordats

i motion 1995/96:Bo24 (m) till viss del

kan anses bli tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande bostadsbeskattningen

i allmänhet

att riksdagen med anledning av

motionerna 1995/96:Bo21 yrkande 1,

1995/96:Bo23 yrkandena 1 och 2 samt

1995/96:Bo24 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

5. Bostadsfinansieringsreglerna på

längre sikt (mom. 5)

Owe Hellberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 7 börjar med Den

bostadspolitiska utredningen har och

slutar med detta skäl bort ha följande

lydelse:

Även om den bostadspolitiska

utredningen i sitt delbetänkande inte

klart velat förorda en avveckling av

1993 års regler för bostadsfinansiering

är det uppenbart att helt nya

förutsättningar måste gälla för det

statliga stödet i fortsättningen.

Bostadsutskottet instämmer i vad som

förordas i motion 1995/96:Bo18 (v)

yrkande 5 i denna fråga. Ett nytt

regelsystem bör således utarbetas där

även hänsyn tas till bostadens

utformning vad gäller bl.a. materialval,

planering och inomhusmiljö.

Utskottets ställningstagande i denna

fråga bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5

bort ha följande lydelse:

5. beträffande

bostadsfinansieringsreglerna på

längre sikt

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Bo18 (v) yrkande 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

6. Möjlighet att binda räntenivån (mom.

7)

Owe Hellberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 9 börjar med Utskottet har

och slutar med avstyrks således bort

ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1995/96:Bo18 (v)

yrkande 6 kan den ordning med möjlighet

att binda räntenivån som den

bostadspolitiska utredningen utarbetat

endast ses som en kortsiktig lösning.

Det får därför anses motiverat att den

bostadspolitiska utredningens

slutförslag om ett nytt

bostadsfinansieringssystem ges en sådan

utformning att det blir stabilt även på

lång sikt och att det inte ger utrymme

för spekulation i räntenivåer eller i

andra avseenden. Ett riksdagens

tillkännagivande i denna fråga enligt

förslaget i v-motionerna förordas av

utskottet.

dels att utskottets hemställan under 7

bort ha följande lydelse:

7. beträffande möjlighet att binda

räntenivån

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Bo18 yrkande 6 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

7. Hyresgästinflytandet vid ombyggnad

(mom. 9)

Sten Andersson, Stig Grauers, Inga

Berggren och Peter Weibull Bernström

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 12 börjar med Utskottet

delar och på s. 13 slutar med till

känna bort ha följande lydelse:

Orsaken till den ökade aktiviteten vad

gäller ombyggnader av bostadsfastigheter

står att finna i de extra subventioner

som tillkommit under de senaste åren. I

stället för att skapa bra

förutsättningar för en normal

fastighetsförvaltning med ett löpande

underhåll och en successiv förnyelse av

bostadsbeståndet har den

socialdemokratiska regeringen gått

vidare med en ryckig bostadspolitik som

endast riskerar att orsaka nya problem

på bostadsmarknaden.

Många fastighetsägare har givetvis, som

avsikten var, genomfört ombyggnader

under den tid som det extra stödet

utgått. Genom ombyggnad och upprustning

av bostäderna har bruksvärdet höjts.

Därmed har hyran, helt i linje med

gällande lagstiftning och normalt också

med godkännande av hyresgästernas

organisation, kunnat höjas.

Hyreshöjningarna är en förutsättning för

att investeringen skall kunna

finansieras. Det ligger givetvis i både

fastighetsägarens och hyresgästernas

intresse att fastigheten kan hållas i

gott skick och att den ekonomiska

förvaltningen bedrivs på ett sådant sätt

att inte obeståndssituationer uppkommer.

De hyreshöjningar som skett i samband

med ombyggnader är således en följd av

gällande regler på hyresmarknaden. Några

belägg för att omotiverade ombyggnader

genomförts läggs inte fram av

regeringen. Det framgår för övrigt inte

av propositionen närmare vilken typ av

ombyggnader som regeringen anser

motivera de extraordinära åtgärder som

nu föreslås. Regeringen hänvisar endast

till att det hävdas från allt fler håll

att det statliga ombyggnadsstödet

medverkar till onödigt omfattande

ombyggnadsåtgärder . Boverket - som är

den ansvariga myndigheten på området -

har emellertid varken kunnat belägga

detta påstående eller kunnat ta fram

några exempel på de onödiga

åtgärderna. Det har dessutom av Boverket

framhållits att om en temporär regel

skall ha någon effekt så skulle den

trätt i kraft senast vid årsskiftet

1995/96. Boverket har senare i ett

remissvar avrått regeringen från att

införa den regel som nu är aktuell.

Under utskottets beredning av detta

ärende har det framkommit att endast ett

mycket begränsat antal ombyggnader

förväntas påbörjas under den tid som den

temporära regeln föreslås vara i kraft.

Det stora antalet ombyggnader som

genomförs med det extra statliga stödet

kommer således inte alls att beröras,

eftersom dessa projekt enligt gällande

regler redan skall vara påbörjade. Detta

gör det än mer oförklarligt att

regeringen valt att föreslå en regel om

hyresgästinflytande som helt bryter mot

de förutsättningar som hittills gällt i

förhållandet mellan fastighetsägare och

hyresgäster.

Som framgår av framför allt motion

1995/96:Bo20 (m) kan en rad principiella

invändningar riktas mot den av

regeringen föreslagna ordningen med en

vetorätt för hyresgästorganisation.

Förslaget strider således mot de

grundläggande principer som hittills

rått på hyresmarknaden och föregriper

dessutom beredningen av den utredning om

hyreslagstiftningen som nyligen

avslutats och remissbehandlats. Vidare

kränker förslaget den enskildes rätt

till medbestämmande. Rätten att yttra

sig över en ombyggnad förutsätts i

första hand ges till en

hyresgästorganisation. Den enskilde

hyresgästen ges alltså ingen möjlighet

till medbestämmande vad gäller

eventuella åtgärder i den egna

lägenheten. Regeringens avsikt är

tydligen att återupprätta det

kollektivistiska system för

hyresgästmedverkan som den förra

borgerliga regeringen avskaffade.

Slutligen strider regeringens förslag

mot grundläggande rättsprinciper. Det är

givetvis helt orimligt att

fastighetsägarens berättigade intresse

av att hålla sin fastighet i gott skick

kan komma att åsidosättas i princip

genom ett veto från hyresgästernas

organisation. Som motionärerna

framhåller kan en hyresgästorganisation

också genom att endast förhålla sig

passiv stoppa en planerad och nödvändig

ombyggnad.

Vad utskottet ovan anfört innebär

sammanfattningsvis att regeringens

förslag om hyresgästers inflytande vid

ombyggnad av hyreshus bör avslås.

Riksdagen bör dessutom som sin mening ge

regeringen till känna vad utskottet ovan

anfört med anledning av motion

1995/96:Bo20 (m). Detta innebär att

också motionerna 1995/96:Bo21 (kds)

yrkande 2, 1995/96:Bo22 (c) och

1995/96:Bo23 (fp) yrkande 3 i allt

väsentligt blir tillgodosedda. Motion

1995/96:Bo18 (v) yrkande 7 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 9

bort ha följande lydelse:

9. beträffande hyresgästinflytandet

vid ombyggnad

att riksdagen med anledning av

motionerna 1995/96:Bo20, 1995/96:

Bo21 yrkande 2, 1995/96:Bo22 och

1995/96:Bo23 yrkande 3 samt med

avslag på proposition 1995/96:101

yrkande 3 i motsvarande del och

motion 1995/96:Bo18 yrkande 7 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

8. Förhållandena på bostadsmarknaden

(mom. 11)

Owe Hellberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 15 börjar med

Bostadsutskottet vill och på s. 16

slutar med avstyrks således bort ha

följande lydelse:

Förhållandena på bostadsmarknaden har

genomgått kraftiga förändringar under

1990-talet. Stora delar av det sent

byggda bostadsbeståndet har drabbats av

akuta ekonomiska problem.

Bostadsrättsföreningar har försatts i

konkurs, egnahemsägare har fått lämna

sina bostäder utan att för den skull bli

av med låneskulden och hyresgäster har

fått se hyresnivåerna öka betydligt

snabbare än konsumentpriserna i övrigt.

Orsakerna till denna utveckling står att

finna både i ogenomtänkta politiska

beslut och i utvecklingen på en alltmer

internationaliserad kreditmarknad.

Som anförs i motion 1995/96:Bo18 (v) är

problemen fortfarande av en sådan

omfattning att statens ansvar för den

uppkomna situationen bör klarläggas. Det

får förutsättas att den bostadspolitiska

utredningens slutbetänkande innehåller

förslag i detta avseende. I avvaktan på

utredningens förslag bör riksdagen i ett

tillkännagivande till regeringen ställa

sig bakom vad som i motion 1995/96:Bo18

(v) anförts om att:

- det inte är möjligt att lösa

problemen på bostadsmarknaden genom ett

ökat hyresuttag (yrkande 1),

-

- åtgärder bör vidtas för att, genom

exempelvis ändringar i skuldsanerings

lagen, möjliggöra ekonomiska

rekonstruktioner av egnahem (yrkande 2),

-

- staten bör ge möjligheter till

rekonstruktioner av kommunala

bostadsföretag i ekonomisk kris på

liknande sätt som tillämpas för

bostadsrättsföreningar (yrkande 3).

-

dels att utskottets hemställan under 11

bort ha följande lydelse:

11. beträffande förhållandena på

bostadsmarknaden

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Bo18 yrkandena 1-3 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Bostadsbeskattningen i allmänhet

Rigmor Ahlstedt (c) anför:

I propositionen finns vad gäller

fastighetsskatten endast ett förslag

gällande bostäder med värdeår 1991.

Detta förslag har vunnit bifall från

samtliga partier. I tre motioner från

olika partier har emellertid frågor om

bostadsbeskattningens allmänna

utformning tagits upp och även lett till

reservationer i motsvarande del.

Eftersom Centerpartiet i detta

sammanhang valt att inte motionera i de

fastighetsskattefrågor som inte

aktualiserats genom regeringens förslag

vill jag här kortfattat erinra om vår

inställning på detta område.

De höjningar av fastighetsskatten som

genomförts under det senaste året har i

många fall fått olyckliga följder.

Centerpartiet medverkade inte i den

höjning av fastighetsskattenivån från

1,5 % till 1,7 % som till viss del

ligger bakom problemen. I dagsläget

skulle dock en generell återgång till

den tidigare gällande skattenivån inte

vara någon lösning på problemen,

eftersom en sådan skattelättnad

sannolikt ändå skulle behöva finansieras

inom bostadssektorn.

Det stora problemet är emellertid de

kraftigt höjda taxeringsvärden som

drabbat vissa områden och då kanske

speciellt våra skärgårdar. I exempelvis

skärgårdsområdena finns således risk för

att delar av den bofasta befolkningen

inte kommer att ha råd att bo kvar på de

fastigheter som kanske ägts av släkten i

flera generationer. I dessa områden är

det också vanligt att fastighetsägarna

är beroende av fastigheten för sin

utkomst. De begränsade inkomster som

t.ex. en fiskare eller en skärgårdsbonde

normalt har, räcker inte för att

finansiera en fastighetsskatt baserad på

ett taxeringsvärde som kan uppgå till

flera miljoner kronor.

Ett fastighetsskattesystem som riskerar

att förhindra att traditionella näringar

lever vidare i vissa områden är givetvis

inte rimligt utformat i dessa delar. Det

är därför angeläget att den utredning av

frågan som pågår inom regeringskansliet

snarast kan slutföras och leda till

förslag om en acceptabel lösning av

problemet. Centerpartiet är berett att

ta aktiv del i diskussioner om hur en

sådan lösning tekniskt skall kunna

utformas.

2. Bostadsbeskattningen i allmänhet

Owe Hellberg (v) anför:

Vänsterpartiet har inte i detta

sammanhang motionerat om vilka

förändringar som vi vill ha på

bostadsbeskattningens område. Vi är

emellertid öppna för att diskutera både

de problem som uppkommit i samband med

den senaste fastighetstaxeringen och

andra mer generella problem.

Vad gäller de speciella problem som

uppstått för exempelvis den bofasta

skärgårdsbefolkningen förutsätter vi att

regeringens utredning på området kommer

att innebära att förslag presenteras för

riksdagen i frågan. Även den generella

utformningen av bostadsbeskattningen

behöver emellertid ses över. Det är i

det sammanhanget nödvändigt att man

utgår från en helhetsbild och ser

fastighetsskatten som en del av

bostadspolitiken i övrigt. Man kan

således inte diskutera nivån på

fastighetsskatten och skattens tekniska

utformning utan att samtidigt ta hänsyn

till hur beskattningen samverkar med

räntebidrag och övriga

bostadsfinansieringsfrågor. Det är också

nödvändigt att i detta sammanhang utgå

från en helhetssyn på boendekostnaderna

i olika delar av bostadsbeståndet och i

de olika upplåtelseformerna. Jag anser

mot denna bakgrund att uppdraget att

överväga förändringar i

fastighetsskattesystemet bör ges åt den

bostadspolitiska utredningen. I en

reservation till betänkandet har jag

också särskilt understrukit att

fastighetsskattebestämmelserna bör ses

över för de delar av bostadsbeståndet

som i dag har omfattande ekonomiska

problem.

3. Bostadsbeskattningen i allmänhet

Per Lager (mp) anför:

Miljöpartiet har i detta sammanhang valt

att inte i en motion redovisa sina

ställningstaganden vad gäller nödvändiga

och önskvärda förändringar på

bostadsbeskattningens område. Eftersom

frågan aktualiserats genom motioner från

andra partier vill jag emellertid här

endast kortfattat erinra om huvuddragen

i Miljöpartiets inställning i frågan. Vi

anser att ett nytt system för

fastighetsbeskattning och

fastighetstaxering bör utredas enligt

följande riktlinjer.

På kort sikt förordar vi att:

- en särskild permanentboendetaxering

införs,

-

- fastighetsskatten för

permanentboende sänks med 0,5

procentenheter,

-

- taxeringsvärdet vid

förmögenhetsbeskattning reduceras med

100 000 kr,

-

- värdet av skattesänkningen

ackumuleras och betalas vid

försäljningstill- fället,

-

- nuvarande taxeringssystem, där

miljöinvesteringar bestraffas,

omedelbart ändras så att dessa

investeringar i stället leder till en

sänkt skattenivå.

-

På längre sikt bör ett nytt

taxeringssystem utarbetas som inte

bygger på fiktiva värden utan på

verkliga förhållanden. I attraktiva

lägen, som exempelvis i

skärgårdsområdena, bör således inte den

bofasta befolkningens taxeringsvärden

baseras på vad en teoretisk försäljning

till en köpstark spekulant skulle

inbringa. Ett nytt system bör i stället

baseras på byggnadens storlek, värden

som finns i fastigheten, behov av

infrastruktur m.m.

På längre sikt bör vidare

bostadsbeskattningen förändras så att:

- kommunerna återfår sin

beskattningsrätt av fastigheter,

-

- bostadsskatterna omfattas av en

skatteväxling, där växlingen sker

gentemot högre energiskatt (eventuellt

minskat ränteavdrag och/eller ökad

realisationsvinstskatt),

-

- ett miljöklassificeringssystem för

hus införs och beaktas vid

beskattningen.

-

Vi kommer naturligtvis att mer ingående

redovisa våra ställningstaganden i annat

lämpligt sammanhang, om inte förr så

under höstens allmänna motionstid.

4. Hyresgästinflytandet vid ombyggnad

Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp)

och Ulf Björklund (kds) anför:

I flera motioner, bl.a. från c, fp och

kds, har anförts att det är olämpligt

att införa en temporär regel om

hyresgästinflytande med den utformning

som regeringen föreslagit. Vårt

ställningstagande vad gäller

regeringsförslaget kvarstår. Vid

utskottsberedningen av frågan har

emellertid den temporära regeln

begränsats och inriktats på ett sådant

sätt att vi valt att ändå acceptera att

en sådan införs. Genom att regeln, med

utskottets utformning, endast kommer att

gälla de fall där fastighetsägaren avser

att säga upp sina hyresgäster berörs

endast ett mindre antal ombyggnader.

Även om vi således gör bedömningen att

denna regel endast kan bli aktuell att

tillämpa i några enstaka fall kan det

inte uteslutas att det just i dessa fall

därigenom kan undvikas långvariga

konflikter om hur en ombyggnad

genomförts. Som utskottet anför bör i

första hand samförståndslösningar

eftersträvas i dessa frågor.

Våra ställningstaganden i frågan om hur

fastighetsägarnas och hyresgästernas

intressen vid ombyggnad framgent skall

tillgodoses kommer vi att närmare

redovisa i samband med att regeringen i

höst, enligt vad som aviserats,

presenterar sitt förslag i frågan.

Utskottets lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen

(1984:1052) om statlig fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen

(1984:1052) om statlig fastighetsskatt

att det i övergångsbestämmelserna till

lagen (1990:652) om ändring i lagen

(1984:1052) om statlig fastighetsskatt

skall införas en ny punkt 6 av följande

lydelse.

6. I stället för vad som följer av 3 §

första stycket skall det vid 1998 års

taxering inte tas ut fastighetsskatt på

bostadsdelen för fastigheter bebyggda

med byggnader vilka innehåller bostäder

och har värdeår 1991. Om fastighetsskatt

skall beräknas enligt olika grunder för

skilda delar av fastigheten skall 3 §

femte stycket tillämpas.

__________________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1996.

Skatteutskottets yttrande

1995/96:SkU8y

Fastighetsskatten för bostäder med

värdeåret 1991

Till bostadsutskottet

Bostadsutskottet har berett

skatteutskottet tillfälle att yttra sig

över proposition 1995/96:101 De

ekonomiska villkoren för det sent byggda

bostadsbeståndet, m.m., i vad avser

fastighetsskatt för bostäder med värdeår

1991 och de motioner som har väckts i

ärendet. Utskottet får anföra följande.

Fastighetsskatten på bostäder har höjts

från 1,5 till 1,7 % av taxeringsvärdet

fr.o.m. 1997 års taxering. Fr.o.m. 1997

års taxering utgår fastighetsskatt även

på kommersiella lokaler i hyreshus, med

1 % av taxeringsvärdet på lokaldelen.

Bostäder som har färdigställts efter år

1990, dvs. bostäder med värdeår 1991

eller senare, är befriade från

fastighetsskatt för de fem kalenderår

som följer efter värdeåret. För de därpå

följande fem kalenderåren utgår halv

fastighetsskatt.

1990 års skattereform innehöll

särskilda övergångsbestämmelser för

hyreshus och småhus med värdeåren

1973-1990. Reglerna har inneburit hel

eller halv befrielse från

fastighetsskatten fr.o.m. 1992 års

taxering, och skattelättnaderna har

avtrappats successivt. Under

beskattningsåret 1996 kvarstår dessa

lättnader helt eller delvis för hyreshus

med senare värdeår än 1982, och

skattelättnaderna upphör helt efter

taxeringsåret 2000. I fråga om småhusen

har övergångsbestämmelserna begränsat

sig till värdeåren 1986-1990 och till

befrielse från hälften av

fastighetsskatten. För småhusen har

skattelättnaderna för dessa årgångar

bortfallit fr.o.m. beskattningsåret

1996.

Skattelättnaderna omfattar inte den

fastighetsskatt som fr.o.m. 1997 års

taxering utgår på affärslokaler.

I propositionen konstateras att det -

som en följd av reglernas konstruktion -

vid 1998 års taxering för första gången

skall tas ut halv fastighetsskatt för

bostäder med värdeår 1991, samtidigt som

hyreshusenheter med värdeår 1989 och

1990 ännu är helt skattebefriade.

Eftersom detta enligt regeringens

uppfattning inte är rimligt föreslår

regeringen att fastighetsskatt inte

skall tas ut för hyreshus med värdeår

1991 för 1997. Eftersom reglerna i fråga

om årgångarna 1991 och senare är lika

för hyreshus och småhus anser regeringen

att den föreslagna åtgärden bör gälla

även i fråga om småhusen.

Skattebortfallet beräknas till 280

miljoner kronor och finansieras enligt

propositionen inom ramen för de 2

miljarder kronor som avsatts hösten 1994

för framtida åtgärder i syfte att

reducera företagsskatten.

De motioner som har väckts i ärendet

innehåller inte någon erinran mot det

föreslagna undantaget för

fastighetsskatt för 1991 års bostäder. I

motion Bo17 av Roy Ottosson m.fl. (mp)

anförs dock att åtgärden bör finansieras

på annat sätt än med medel som har

reserverats för skattelättnader för

företag. Motionärerna yrkar därför

avslag på den i propositionen föreslagna

finansieringen och att riksdagen hos

regeringen begär ett nytt förslag i

denna fråga (yrkandena 1 och 2). -

Motion Bo18 av Owe Hellberg m.fl. (v)

innehåller en kritik mot hur problemen

inom bostadssektorn hanterats i samband

med 1990 års skattereform, särskilt i

fråga om årgång 1991. Yrkande 4 i denna

motion innebär att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad som

anförts i motionen i detta hänseende.

Utskottet finner att det föreslagna

undantaget från fastighetsskatt för

bostäder med värdeåret 1991 bör godtas.

Utskottet tillstyrker alltså proposi

tionen i den delen. Enligt utskottets

mening bör dock den föreslagna lagtexten

förtydligas så att det framgår att

skattelättnaden avser endast bostäder

och således inte affärslokaler och

liknande.

När det gäller finansieringen utgår

utskottet från att det aktuella

förslaget inte kommer att ändra

förutsättningarna för de överväganden

som pågår rörande ändringar på

företagsbeskattningens område. Med

hänvisning härtill avstyrker utskottet

motion Bo17 yrkandena 1 och 2.

Kritiken i motion Bo18 mot hanteringen

av de aktuella frågorna i samband med

1990 års skattereform har enligt

utskottets uppfattning inte sådan inne

börd att den bör föranleda något

särskilt ställningstagande från

riksdagens sida. Utskottet avstyrker

motionen i denna del (yrkande 4).

Tre motioner angår bostadsbeskattningens

allmänna utformning.

I motion Bo21 yrkar Ulf Björklund och

Michael Stjernström (kds)

tilläggsdirektiv till Bostadspolitiska

utredningen rörande en omfattande

översyn av boendebeskattningen i syfte

att sänka skattetrycket på bostäder

(yrkande 1). I motionen anförs bl.a. att

höjningen av fastighetsskatten från 1,5

till 1,7 % samtidigt som nya

taxeringsvärden skall läggas till grund

för beskattningen medför förödande

konsekvenser för många familjer,

särskilt för dem som bor i storstäder

och inom attraktiva områden. Översynen

bör enligt motionen även innefatta

förmögenhetsskatten. Motion Bo23 av

Erling Bager och Isa Halvarsson (fp)

grundar sig på liknande skäl och

innefattar krav på skyndsamma lättnader

i fastighetsskatten, särskilt inom

speciellt utsatta områden, och i

förmögenhetsskatten (yrkandena 1 och 2).

Yrkande 1 i motion Bo24 av Carl Bildt

m.fl. (m) innebär att riksdagen som sin

mening bör ge regeringen till känna att

fastighetsskatten bör slopas successivt

och för småhusen och bostadsrätterna

ersättas med en schablonbeskattning som

grundar sig på det taxerade

byggnadsvärdet. Yrkande 2 i denna motion

innehåller krav på förslag från

regeringen om en sänkning av

skattesatsen för fastighetsskatten till

1,5 % med verkan fr.o.m. 1996 och om att

hälften av den del av markvärdet som

överstiger 100 000 kr undantas från

beskattning.

Enligt utskottets uppfattning är det

inte motiverat att med anledning av den

detaljändring som regeringen föreslår gå

in på en närmare bedömning av de

omfattande ändringar som föreslås i

motionerna. Utskottet vill dock erinra

om att utgångspunkten för

fastighetsskatten på småhus är en

likformig kapitalbeskattning och att det

saknas statsfinansiellt utrymme för en

allmän sänkning av skatteuttaget. Vid

sin senaste behandling av dessa frågor

framhöll utskottet (1994/95:SkU28) att

höjningen av skattesatsen från 1,5 till

1,7 % gjort det möjligt att undvika en

höjning av den garanterade räntan för

vissa bostäder som annars skulle ha

genomförts, och utskottet såg inte något

skäl att tillstyrka en ändring av detta

beslut. Utskottet anförde också att ett

system med beskattning av en

schablonintäkt, som bestäms på ett

sådant sätt att den statsfinansiella

effekten blir neutral, inte skiljer sig

på något mer avsevärt sätt från den

nuvarande fastighetsskatten. Enligt

utskottets mening var det därför inte

aktuellt med en övergång till

schablonintäktsbeskattning. Utskottet

vidhåller sin uppfattning i dessa frågor

och vill också framhålla att effekterna

av det nuvarande systemet ses över

fortlöpande inom Finansdepartementet och

Riksskatteverket. De speciella problemen

för den bofasta befolkningen i vissa

skärgårdsområden och andra attraktiva

fritidsområden har också tagits upp i en

särskild översyn inom

Finansdepartementet som har

målsättningen att redovisa sitt arbete

före halvårsskiftet 1996. I proposition

1995/96:198, som behandlas av riksdagen

senare i vår, har regeringen som en

följd av 1996 års fastighetstaxering

föreslagit att fribeloppet för förmö

genhetsskatten höjs från 800 000 till

900 000 kr vid 1997 års taxering. I

propositionen anförs bl.a. att den

översyn som pågår rörande förmögenhets

skatten kommer att redovisas inom kort i

en särskild promemoria och att

regeringen efter remissbehandling kommer

att lägga fram förslag om en reformerad

förmögenhetsskatt fr.o.m. 1998 års

taxering.

Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna Bo21, Bo23 och Bo24 i angivna

delar.

Stockholm den 18 april 1996

På skatteutskottets vägnar

Lars Hedfors

I beslutet har deltagit: Lars Hedfors

(s), Anita Johansson (s), Sverre Palm

(s), Karl-Gösta Svenson (m), Lisbeth

Staaf-Igelström (s), Rolf Kenneryd (c),

Björn Ericson (s), Carl Fredrik Graf

(m), Inger Lundberg (s), Lars Bäckström

(v), Ulla Rudin (s), Jan-Olof Franzén

(m), Ronny Korsberg (mp), Holger

Gustafsson (kds), Lars U Granberg (s),

Carl Erik Hedlund (m) och Karin Pilsäter

(fp).

Avvikande meningar

Fastighetsskatten för bostäder med

värdeåret 1991

1. Lars Bäckström (v) anför:

I propositionen föreslås att bostäder

med värdeåret 1991 befrias från fastig

hetsskatten för år 1997. Som anförs i

motion Bo18 av Owe Hellberg m.fl. (v)

löser inte förslaget de aktuella

problemen. Året därpå, 1998, är ränte

subventionen mindre och skulden på

fastigheten lika stor. Problemen

kvarstår således. Den enda anledningen

till den föreslagna skattebefrielsen är

att 1991 års årgång annars skulle få

betala skatt före 1989 och 1990 års

årgångar till följd av de konstiga

särreglerna i samband med 1990 års

skattereform.

Vänsterpartiet accepterar den

föreslagna skattebefrielsen men ger ett

klart underkännande till hur hela denna

fråga har hanterats från början.

Befrielsen från fastighetsskatten öppnar

också för en fortsatt debatt om

fastighetsskatten. Jag instämmer i

motionärernas uppfattning att

utformningen av denna skatt är en fråga

som den bostadspolitiska utredningen bör

ta ställning till.

Vad som här har anförts bör riksdagen

med bifall till motion Bo18 yrkande 4

som sin mening ge regeringen till känna.

2. Ronny Korsberg (mp) anför:

Av motion Bo17 av Roy Ottosson m.fl.

(mp) framgår att Miljöpartiet instämmer

i regeringens uppfattning att vissa

ekonomiska lättnader behövs för det sent

byggda bostadsbeståndet. Regeringens

förslag till skattelättnader, som

beräknas medföra ett skattebortfall på

280 miljoner kronor, är med den

utgångspunkten rimligt. Att som

regeringen föreslår finansiera åtgärden

med pengar som i tidigare riksdagsbeslut

reserverats för skattelättnader för

företag är emellertid olämpligt. Som

anförs i motionen bör regeringen

fullfölja tidigare beslut och lägga fram

konkreta förslag i riksdagen om lämpliga

skattelättnader för företag. De nu

föreslagna skattelättnaderna för vissa

sent byggda bostäder måste då

finansieras på annat sätt.

Jag instämmer alltså i motionärernas

yrkanden om avslag på den i propo

sitionen föreslagna finansieringen

(yrkande 1) och om nytt förslag från

regeringen i detta hänseende (yrkande

2).

Övriga frågor angående beskattningen

av bostäder

3. Karl-Gösta Svenson m.fl. (alla m)

anför:

Sedan den socialdemokratiska regeringen

tillträdde hösten 1994 har fastig

hetsbeskattningen skärpts kraftigt.

Basen för uttag av fastighetsskatt har

breddats fr.o.m. 1996 till att åter

omfatta kommersiella lokaler och

dessutom industrifastigheter. För småhus

och flerbostadshus har skatten höjts

från 1,5 till 1,7 % av taxeringsvärdet.

Genom fastighetstaxeringen 1996 och den

årliga omräkningen av taxeringsvärdena

kommer skatteuttaget att öka ytterli

gare. Ökningen beräknas bli närmare 5

miljarder kronor, varav ungefär hälften

är en följd av den höjda skattesatsen.

Detta innebär givetvis ökade

boendekostnader. Eftersom skatten

baseras på fastighetens marknadsvärde

blir variationerna stora mellan olika

delar av landet med orimliga resultat

för många hushåll, särskilt i attraktiva

områden.

Som framhålls i motion Bo24 av Carl

Bildt m.fl. (m) visar de utredningar som

har presenterats under den borgerliga

regeringsperioden att fastighetsskatten

strider mot tanken på neutralitet mellan

olika former av näringsverksamhet och

investeringar och är en felaktig metod

för beskattningen av ägda bostäder. På

sikt bör därför fastighetsskatten slopas

och för småhusen och bostadsrätterna

ersättas med en schablonmässigt beräknad

intäkt av kapital. Därmed återställs den

symmetri som motiverar rätten till

avdrag för ränteutgifter för lånat

kapital i bostaden. En planmässig

avveckling av fastighetsskatten bör

också genomföras som en anpassningen av

den svenska skattenivån till det

väsentligt lägre genomsnittet för OECD-

länderna. För att begränsa de nuvarande

snedvridningarna av

fastighetsbeskattningen bör man

samtidigt reducera underlaget för

beskattningen till det taxerade byggnads

värdet, dvs. att beskattningen av

markvärdet slopas.

Enligt vår uppfattning är det angeläget

att fastighetsbeskattningen successivt

läggs om i den här angivna riktningen.

Med ett lägre skatteuttag skapar man

dessutom förutsättningar för en

angelägen förenkling av fastighetstaxe

ringen. I reformen bör ingå att

förmögenhetsskatten slopas.

Som framgår av motionen är det inte

möjligt att genomföra dessa ändringar

med verkan redan från den 1 januari

1996. Motionärerna föreslår därför

tillfälliga åtgärder som går i samma

riktning som den långsiktiga lösning som

här har skisserats. En sådan åtgärd är

att fastighetsskatten på bostäder sänks

från 1,7 till 1,5 % av taxeringsvärdet

fr.o.m. den 1 januari 1996. Samtidigt

bör de orimliga regionala skillnaderna

undanröjas eller lindras genom att

markvärdet inte tas upp till beskattning

fullt ut. I avvaktan på en permanent

lösning bör uttag av fastighetsskatt

inte ske på hälften av det markvärde som

överstiger 100 000 kr.

Vidare anförs i motionen att gränsen

för skattepliktig förmögenhet bör höjas

till åtminstone 1,2 miljoner kronor i

avvaktan på att förmögenhetsskatten

slopas helt. Även sambeskattningen av

förmögenheter bör slopas. Vi avser att

återkomma till dessa frågor i annat

sammanhang senare i vår.

Vi tillstyrker att riksdagen med bifall

till motion Bo24 yrkandena 1 och 2 som

sin mening ger regeringen till känna vad

som här har anförts om fastighetsskatten

och begär att regeringen lägger fram de

nyss angivna förslagen om en omedelbar

sänkning av skattesatsen för

fastighetsskatten och reducering av

markvärdet som underlag för skatten.

Därmed tillgodoses i allt väsentligt

yrkande 1 i motion Bo21 och yrkandena 1

och 2 i motion Bo23.

4. Karin Pilsäter (fp) och Holger

Gustafsson (kds) anför:

Fr.o.m. 1996 har skattesatsen för

fastighetsskatten för samtliga bostads

fastigheter höjts till 1,7 % av

taxeringsvärdet. Från samma tidpunkt

gäller nya taxeringsvärden för egnahem,

baserade på 1994 års marknadsvärde.

Samtidigt gäller att taxeringsvärdena

justeras årligen i ett nytt system med

s.k. rullande fastighetstaxering. De

sammanlagda effekterna härav blir

förödande för många familjer. Värst

drabbade är de som bor i storstäder och

skärgårdar. Många barnfamiljer,

pensionärer med låga inkomster, de som

köpt sina hus när priserna stod som

högst under åren 1988-1991 och familjer

som drabbas av arbetslöshet kommer helt

enkelt inte att ha råd att bo kvar.

I motionerna Bo21 av Ulf Björklund och

Michael Stjernström (kds) och Bo23 av

Erling Bager och Isa Halvarsson (fp)

yrkas mot denna bakgrund en översyn av

reglerna i syfte att sänka

fastighetsskatten till 1,5 % av

taxeringsvärdet, att begränsa

fastighetsskatten i storstäder och

skärgårdar genom en takregel, t.ex. så

att skatten på marken slopas eller

halveras över ett visst taxeringsvärde,

samt att begränsa förmögenhetsskatten

genom att slopa sambeskattningen (motion

Bo21) och genom att höja det skattefria

grundbeloppet till 2 miljoner kronor

(motion Bo23). Enligt vår uppfattning

bör riksdagen med bifall till motionerna

Bo21 yrkande 1 och Bo23 yrkandena 1 och

2 hos regeringen begära en skyndsam

utredning och förslag till riksdagen med

denna inriktning. Därmed tillgodoses i

väsentliga delar även syftet med

yrkandena 1 och 2 i motion Bo24 av Carl

Bildt m.fl. (m).

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 2

Yttrande 3

Skrivelser m.m. 3

Utskottet 3

Inledning 3

Fastighetsskattefrågor 4

Fastighetsskatt för bostäder med

värdeår 1991 4

Bostadsbeskattning i övrigt 5

Vissa frågor angående tillämpningen

av 1993 års stödregler 6

Bostadsfinansieringsreglerna på

längre sikt 6

Subventionsandelen för bostäder

som påbörjas år 1996 7

Möjligheten att binda räntenivån

från byggstart 8

Kreditgarantins andel av

garantiunderlaget 9

Vissa villkor för statligt

räntestöd 10

Hyresgästinflytandet vid

ombyggnad 10

Konsumentskydd vid nybyggnad av

småhus 14

Övriga frågor 15

Förhållandena på bostadsmarknaden 15

Habitat 16

Vissa tidsfrister för stöd från

fonden för fukt- och mögelskador 16

Hemställan 17

Reservationer 19

1. Finansieringen av

skattelättnaden (mp) 19

2. Hanteringen av

fastighetsskattefrågan (v) 19

3. Bostadsbeskattningen i allmänhet

(m) 20

4. Bostadsbeskattningen i allmänhet

(fp, kds) 21

5. Bostadsfinansieringsreglerna på

längre sikt (v) 22

6. Möjlighet att binda räntenivån

(v) 22

7. Hyresgästinflytandet vid

ombyggnad (m) 23

8. Förhållandena på

bostadsmarknaden (v) 24

Särskilda yttranden 25

1. Bostadsbeskattningen i allmänhet

(c) 25

2. Bostadsbeskattningen i allmänhet

(v) 26

3. Bostadsbeskattningen i allmänhet

(mp) 26

4. Hyresgästinflytandet vid

ombyggnad (c, fp, kds) 27

Utskottets lagförslag 28

Skatteutskottets yttrande, 1995/96:SkU8y

29

Gotab, Stockholm 1996