Bet. 1995/96:BoU5

Bostadsutskottets betänkande

1995/96:BOU05

Samordnad länsförvaltning

Innehåll

Sammanfattning

Motionen

Utskottet

Hemställan

Reservation

1995/96

BoU5

Sammanfattning

Bostadsutskottet behandlar i detta

betänkande Riksdagens revisorers förslag

1995/96:RR3 angående samordnad

länsförvaltning jämte en motion.

Utskottet instämmer i revisorernas

överväganden angående länsexperterna och

länsstyrelsernas samordningsroll samt

förordar att riksdagen i

tillkännagivanden till regeringen

redovisar sin syn på dessa frågor.

Tillkännagivandet om länsexperterna

innebär att regeringen bör överväga om

den nuvarande regleringen i

länsstyrelseinstruktionen av

länsexpertfunktionen är den mest

ändamålsenliga eller om den alternativa

ordning som revisorerna skisserat bättre

kan tillgodose kraven på

länsstyrelserna. Vad gäller frågan om

länsstyrelsernas samordningsroll

förordar utskottet att resultatet av

revisorernas granskning överlämnas till

regeringen för vidare överväganden.

Ett förslag från revisorerna om ett

tillkännagivande från riksdagen i frågan

om ansvaret för trafiksäkerheten på

regional nivå avstyrks av utskottet med

hänvisning till att frågan kommer att

övervägas i en av regeringen nyligen

tillsatt utredning. Även den motion som

väckts med anledning av revisorernas

förslag avstyrks av utskottet med

hänvisning till pågående överväganden.

Till betänkandet har fogats en

reservation (v) till förmån för motions

förslaget.

Riksdagens revisorers förslag

Riksdagens revisorer föreslår i

förslaget 1995/96:RR3

1. att riksdagen ger regeringen till

känna vad revisorerna anfört rörande

länsexperterna,

2. att riksdagen ger regeringen i

uppdrag att överlämna till

Förvaltningspolitiska kommittén (dir.

1995:93), vad revisorerna anfört om

länsstyrelsernas samordningsroll,

3. att riksdagen ger regeringen till

känna vad revisorerna anfört om ansvaret

för trafiksäkerheten på regional nivå.

Motionen

I betänkandet behandlas den med

anledning av revisorernas förslag väckta

motionen

1995/96:Bo6 av Owe Hellberg och Björn

Samuelson (v) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om samordnad

länsförvaltning.

Bakgrund

Samordnad länsförvaltning

Länsstyrelserna är regeringens

företrädare och svarar för den statliga

samordningen på länsnivå. Vid sidan om

länsstyrelserna finns vissa regionala

sektorsmyndigheter, såsom

skogsvårdsstyrelser och

länsarbetsnämnder.

Länsstyrelserna har tre huvuduppgifter.

Den första är att inom ett stort antal

verksamhetsområden fastställa regionala

mål utifrån de nationella målen och

tillståndet i länet. Den andra

huvuduppgiften är att främja respektive

läns utveckling. Den tredje uppgiften är

att svara för en effektiv förvaltning

även på områden som inte har direkt

koppling till de båda övriga

huvuduppgifterna.

En större reform - den s.k. samordnade

länsförvaltningen - avseende

länsstyrelsernas organisation och

verksamhet genomfördes den 1 juli 1991

då också en ny länsstyrelseinstruktion

(1990:1510) trädde i kraft. Den

samordnade länsförvaltningen innebar

bl.a. att sektoriseringen av den

statliga verksamheten på regional nivå

minskade. Ett flertal regionala

myndigheter införlivades i

länsstyrelserna. Länsstyrelsernas

verksamhet och organisationsformer har

emellertid även därefter varit föremål

för överväganden, och flera förändringar

har vidtagits sedan år 1991.

Varje länsstyrelse beslutar numera

själv om sin organisation. Vissa

utgångspunkter för organisationen

regleras dock genom

länsstyrelseinstruktionen.

Landshövdingen är chef för

länsstyrelsen. En chefstjänsteman är

ställföreträdare för landshövdingen.

Inom varje länsstyrelse skall det finnas

en länsexpert för vart och ett av

följande tolv sakområden: civilt försvar

och räddningstjänst, social omvårdnad,

jämställdhet mellan kvinnor och män,

kommunikationer, bostadsfinansiering,

planväsende och hushållning med

naturresurserna, livsmedelskontroll och

djurskydd samt allmänna veterinära

frågor, lantbruk, fiske,

kulturmiljövård, regionalekonomi och

näringslivsutveckling, naturvård och

miljöskydd. Därutöver skall det i de län

där det behövs finnas en länsexpert i

rennäringsfrågor. Länsexperterna skall

under länsstyrelsens ledning ha ett

ansvar för sitt sakområde och medverka

till samordning mellan sakområdena. Vid

anställning av länsexperter skall

länsstyrelsen samråda med den centrala

myndigheten inom respektive sakområde.

Länsstyrelsen svarar för den statliga

förvaltningen i länet i den mån inte

någon annan myndighet har ansvaret för

särskilda förvaltningsuppgifter. Det

anges särskilt i

länsstyrelseinstruktionen att

länsstyrelsen har en samordnande roll

både vad gäller samordning av statlig,

kommunal och landstingskommunal

verksamhet och av de olika sektorerna

inom länsstyrelsens ansvarsområde.

Revisorernas granskning

Riksdagens revisorer brukar vid

regelbundet återkommande tillfällen

bereda utskotten tillfälle att lägga

fram förslag till nya

granskningsärenden. Med anledning av en

sådan förfrågan beslutade

bostadsutskottet den 25 mars 1993 att

som granskningsärende för Riksdagens

revisorer föreslå vissa frågor om den

samordnade länsförvaltningen.

Bostadsutskottet anförde bl.a. att det

... vore värdefullt att få belyst vilka

modeller som finns avseende

länsstyrelsernas organisation samt i vad

mån dessa verkar styrande bl.a. vid

länsstyrelsernas kontakter med

allmänheten och med andra myndigheter. I

sammanhanget vore det också av värde att

få belyst hur olika myndigheters

regionala organisation påverkar

samarbetet med länsförvaltningen.

Riksdagens revisorer beslutade år 1994

att granska vissa frågor avseende

reformen med samordnad länsförvaltning.

Granskningen inriktades mot frågor om

hur länsstyrelsen har utnyttjat de

möjligheter till friare

organisationsutformning som reformen gav

och vilka lösningar som valts i detta

hänseende. För att ge en belysning av

hur länsstyrelsen fullgör sin dubbla

roll av dels regional sektorsmyndighet,

dels regional sektorssamordnare

studerades kommunikationsområdet och det

sociala området.

Resultatet av revisorernas granskning

finns redovisat i den revisionsrapport

som bilagts revisorernas förslag

(1995/96:RR3, bilaga 2). I

revisionsrapporten redovisas vilka olika

modeller länsstyrelserna valt för sin

organisation. Revisorerna konstaterar

att varje länsstyrelse har särdrag som

skiljer den från andra länsstyrelser. På

kommunikationsområdet noterar

revisorerna en hård sektorsuppdelning

och resursstyrning. I revisionsrapporten

redovisas vissa överväganden och förslag

som granskningen lett fram till.

Revisionsrapporten har

remissbehandlats. Yttranden över

rapporten har avgivits av bl.a. ett

antal centrala statliga myndigheter och

av samtliga länsstyrelser utom tre.

Revisionsrapporten samt remissyttrandena

ligger till grund för revisorernas

förslag till riksdagen.

Översyn av den regionala nivåns

uppbyggnad och indelning

Sedan reformen med samordnad

länsförvaltning genomfördes år 1991 har

den offentliga verksamhetens uppbyggnad

och indelning på regional nivå varit

föremål för flera utredningar. År 1991

tillsatte regeringen en utredare med

uppgifter inom detta område. Utredaren

presenterade sina förslag i juni 1992 i

betänkandena Regionala roller (SOU

1992:63) och Västsverige - en region i

utveckling (SOU 1992:66).

I augusti 1992 tillkallades en

parlamentarisk beredning -

Regionberedningen - med uppgift att

bl.a. på grundval av tidigare genomförda

analyser utforma förslag om den

offentliga verksamhetens uppbyggnad och

indelning på regional nivå. Beredningen

presenterade i november 1993

delbetänkandet Västsverige och Skåne -

regioner i förändring (SOU 1993:97).

Slutbetänkandet, Regional framtid (SOU

1995:27), avgavs våren 1995. I

Regionberedningens slutbetänkande

föreslås bl.a. att:

- det regionala utvecklingsansvaret

förs över från länsstyrelserna till

lands-

tingen,

- länsstyrelsernas roll renodlas till

att enbart vara statens företrädare,

- skogsvårdsstyrelserna inordnas i

länsstyrelserna,

- Kristianstads och Malmöhus län slås

samman till Skåne län med Kristianstad

som residensstad,

-

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och

Skaraborgs län samt Kungsbacka

kommun slås samman till Västra Götalands

län med Vänersborg som residensstad.

Regionberedningen för också ett

principresonemang om grunderna för en

framtida ny regional indelning. Bl.a.

framhålls att gränserna för nära

samverkande offentliga organ på regional

nivå så långt som möjligt bör

sammanfalla.

Remissbehandlingen av slutbetänkandet

pågick fram till årsskiftet 1995/96, och

för närvarande pågår en beredning av

ärendet inom regeringskansliet. Enligt

den propositionsförteckning som

regeringen nyligen redovisat för

riksdagen kommer två propositioner att

avges under våren, rubricerade Ändrad

länsindelning m.m. (februari) respektive

Den regionala samhällsorganisationen

(maj).

Flera andra pågående utredningar och

överväganden berör delvis frågor som kan

få betydelse för kommande

ställningstaganden i frågor om

länsstyrelsernas verksamhet och

organisation. Detta gäller exempelvis

Förvaltningspolitiska kommissionens

arbete. Kommissionen har bl.a. i uppdrag

(dir. 1995:93) att lämna synpunkter på

hur det långsiktiga arbetet med

strukturförändringar i den statliga

förvaltningen bör bedrivas vad gäller

såväl central som regional och lokal

nivå. En sammanfattande rapport till

regeringen skall avlämnas senast den 31

december 1996.

Utskottet

Inledning

Riksdagens revisorer har i en

revisionsrapport (1994/95:9) redovisat

resultatet av en granskning av samordnad

länsförvaltning. Denna revisionsrapport

har efter remissbehandling legat till

grund för revisorernas förslag

(1995/96:RR3) till riksdagen. I

revisionsrapporten redovisas utfallet av

en omfattande analys av olika

organisatoriska aspekter på

länsstyrelsernas arbete. Fler frågor tas

upp för överväganden av revisorerna än

vad som underställs riksdagen som

förslag.

Bostadsutskottet tar i detta betänkande

upp de tre förslag som revisorerna har

lagt fram för riksdagens avgörande.

Dessa förslag avser frågor om läns

experterna, länsstyrelsens

samordningsroll samt ansvaret på

regional nivå för trafiksäkerheten.

Utskottet har dock i övrigt tagit del av

den redovisning av bl.a.

länsstyrelsernas organisationslösningar

som återfinns i revisionsrapporten. Som

framgått ovan föreslog bostadsutskottet

år 1993 revisorerna att analysera bl.a.

vilka modeller som finns avseende

länsstyrelsernas organisation. Det får

förutsättas att det material som

revisorerna tagit fram i detta avseende

kan tjäna som underlag i de överväganden

om den statliga regionala nivåns

uppbyggnad som för närvarande pågår.

En motion, 1995/96:Bo6 (v), har väckts

med anledning av revisorernas förslag

till riksdagen. Motionärerna kommenterar

vissa av revisorernas överväganden samt

anknyter till Regionberedningens

förslag. Ett tillkännagivande till

regeringen förordas i motionen i frågor

om samordnad länsförvaltning.

Länsexperterna

Syftet med den s.k. samordnade

länsförvaltningen har beskrivits ovan.

Reformen innebar bl.a. att

länsstyrelserna gavs stor frihet att

själva organisera sin verksamhet.

Regleringen av länsstyrelsernas inre

organisation begränsades i princip till

kravet på att ett antal

länsexperttjänster skulle tillsättas

inom olika sakområden. Enligt vad som

anfördes i propositionen om en ny

statlig förvaltning (prop. 1988/89:154)

skall länsexperterna svara för att

länsstyrelsen fullgör sina uppgifter att

se till att nationellt fastställda mål

och regionalt betingade avvägningar

genomförs. För närvarande finns krav på

att länsstyrelserna har länsexperter

inom tolv sakområden. I de tre

nordligaste länen finns därutöver en

länsexpert för rennäringen.

I sitt förslag till riksdagen pekar

revisorerna på risken för olika

låsningar i länsstyrelseorganisationen

till följd av länsstyrelseinstruktionens

krav på länsexperter. Enligt

revisorernas mening bör det övervägas om

den nuvarande ordningen är den mest

ändamålsenliga. Revisorernas förslag

innebär att regeringen bör undersöka

inom vilka områden det är av särskild

vikt att länsexperterna finns. Därutöver

bör länsstyrelserna kunna tillsätta

länsexperter på för länet specifika

områden. I länsstyrelseinstruktionen bör

anges att länsstyrelsen har som uppgift

att bevaka övriga sakområden. Riksdagen

föreslås ge regeringen till känna vad

revisorerna anfört rörande

länsexperterna.

Bostadsutskottet vill vad gäller

regleringen av länsexpertfunktionen

anföra följande.

Ett av de grundläggande motiven för

reformen med en samordnad

länsförvaltning var att minska

sektoriseringen av den statliga

regionala verksamheten. Kravet på

länsstyrelserna att inrätta vissa

länsexperttjänster infördes i första

hand för att säkra tillgången på

kompetens inom vissa sakområden. Däremot

var inte avsikten att denna reglering

skulle verka styrande för

länsstyrelsernas organisation.

Utgångspunkten var i stället att

länsstyrelserna skulle ges stor frihet i

detta avseende.

Utskottet kan konstatera att det i

revisorernas rapport framförs skäl som

talar både för och emot förändringar i

regleringen av länsexpertfunktionen. Vid

remissbehandlingen av revisionsrapporten

har åsikterna i frågan varit delade.

Revisorerna har dock efter sin

granskning kommit fram till slutsatsen

att regleringen i sin nuvarande

utformning kan försvåra möjligheterna

att skapa en rationell

organisationsstruktur.

Även om revisorernas granskning visat

att länsstyrelserna valt ett flertal

olika organisationsformer kan det

således inte uteslutas att regleringen

av länsexpertfunktionen verkat styrande

i olika avseenden. Det kan också

konstateras att behovet av att löpande

anpassa organisationen till

verksamhetens inriktning och omfattning

snarast har ökat sedan reformen med

samordnad länsförvaltning genomfördes år

1991. Länsstyrelserna, liksom övriga

delar av statsförvaltningen, har under

senare år ställts inför krav på

besparingar och effektiviseringar som

sannolikt även påverkar kraven på

organisationens utformning.

Bostadsutskottet instämmer med

hänvisning till det anförda i vad

revisorerna anfört vad gäller

regleringen av länsexpertfunktionen.

Regeringen bör således överväga om den

nuvarande utformningen av

länsstyrelseinstruktionen i detta

avseende är den mest ändamålsenliga

eller om den alternativa ordning som

revisorerna skisserat bättre kan

tillgodose de krav som länsstyrelserna

framgent kommer att ställas inför.

Vad utskottet ovan med anledning av

Riksdagens revisorers förslag anfört om

länsexperterna bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Det får

förutsättas att regeringen i samband med

förslag i frågor om den framtida

regionala statliga organisationen eller

i annat lämpligt sammanhang redovisar

resultatet av sina överväganden för

riksdagen.

Länsstyrelsernas samordningsroll

I syfte att spegla länsstyrelsernas

uppgift att samordna olika

sektorsintressen har revisorerna

studerat kommunikationsfrågornas

hantering på regional nivå. Denna studie

avses illustrera ett komplicerat

förhållande vad gäller regional

indelning och samordning. Det är

revisorernas uppfattning att regeringen

bör vidta åtgärder för att förhindra en

ytterligare försvårande regional

indelning och verka för att det på sikt

blir en mer sammanhållen regional

indelning för den offentliga

verksamheten. Enligt revisorernas mening

bör dessa åtgärder också följas upp av

överväganden om åtgärder beträffande den

centrala nivån. Revisorerna konstaterar

att Förvaltningspolitiska kommissionens

uppdrag berör dessa frågor och förordar

att riksdagen ger regeringen i uppdrag

att till kommissionen överlämna

resultatet av revisorernas granskning.

Konsekvenserna av att en rad skilda

lösningar för den regionala indelningen

och verksamheten tillämpas av olika

offentliga organ har varit föremål för

uppmärksamhet i flera sammanhang. Det

har därvid konstaterats att lösningar

som i och för sig är rationella ur

respektive sektors synvinkel samtidigt

kan försvåra samordningen inom

regionerna och mellan sektorerna. Denna

uppfattning bekräftas ytterligare genom

revisorernas granskning. Revisorerna

förordar att regeringen verkar för en

mer sammanhållen regional indelning för

den offentliga verksamheten. Motsvarande

överväganden redovisas även i

Regionberedningens slutbetänkande (SOU

1995:27). I detta betänkande föreslås

att justering av gränserna i den

regionala indelningen först prövas vad

gäller kommunikationsområdet.

Beredningen förordade också att

regeringen tar initiativ till en

fortsatt analys av vilka ytterligare

statliga myndigheter som bör omfattas av

denna samordning.

Den fråga om länsstyrelsernas

samordningsroll som revisorerna tagit

upp i ett av sina förslag till riksdagen

är således delvis redan aktualiserad hos

regeringen. Som revisorerna konstaterar

berör även Förvaltningspolitiska

kommissionens uppdrag närliggande

frågor. Det förefaller mot denna

bakgrund naturligt att revisorernas

iakttagelser och överväganden angående

den regionala förvaltningens utformning

kommer att beaktas i kommissionens

fortsatta arbete. Det bör emellertid

överlåtas åt regeringen att närmare

avgöra i vilket sammanhang de vidare

övervägandena av revisorernas förslag

bör ske.

Utskottets ställningstagande med

anledning av revisorernas förslag vad

gäller länsstyrelsernas samordningsroll

bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till kännna.

Ansvaret för trafiksäkerhet

Revisorernas granskning har lett fram

till slutsatsen att ansvaret för

trafiksäkerhetsfrågor på regional nivå

är oklart. Såväl länsstyrelserna som

Vägverket har ett ansvar inom detta

område. Revisorerna föreslår mot denna

bakgrund att ansvaret för

trafiksäkerhetsfrågorna på regional nivå

förs över till Vägverket.

Sedan revisorerna överlämnade sitt

förslag till riksdagen har regeringen

den 21 december 1995 beslutat att en

särskild utredare skall tillsättas med

uppdrag att göra en översyn av

länsstyrelsernas nuvarande roll inom

fordons-, trafik- och

infrastrukturområdena. I uppdraget (dir.

1995:160) ingår att analysera

ansvarsfördelningen mellan Vägverkets

regionala organisation och

länsstyrelserna, bl.a. vad gäller

samordningsansvaret för

trafiksäkerheten. Uppdraget skall senast

den 2 december 1996 redovisas till

regeringen.

Mot bakgrund av den nyligen tillsatta

utredningen synes det inte föreligga

något behov för riksdagen att i

dagsläget ta ställning i frågan om

ansvaret för trafiksäkerheten på

regional nivå. Revisorernas förslag

avstyrks av detta skäl.

Övriga frågor

I motion 1995/96:Bo6 (v) kommenteras

vissa av revisorernas överväganden samt

det pågående arbetet med anledning av

Regionberedningens förslag. Motionärerna

anför att det politiska inflytandet på

regional nivå bör stärkas genom att

Regionberedningens förslag om utökat

inflytande för landstingen förverkligas.

I avvaktan på att dessa förslag kan

genomföras anser motionärerna att

åtgärder bör vidtas i syfte att

förstärka länsstyrelsens styrelses makt

och befogenheter. Vidare föreslås de

statliga verkens organisation ses över i

syfte att motverka sektoriseringen bl.a.

inom kommunikationsområdet. Slutligen

förordar motionärerna att

länsstyrelsernas samordnande roll

underlättas, eventuellt genom att fler

centrala organ utser länsansvariga för

att föra en dialog med länsstyrelsen.

Bostadsutskottet anser inte att

pågående överväganden i frågor om

verksamheten på den regionala nivån bör

föregripas genom ett tillkännagivande

med den inriktning som motionärerna

förordar. Som framgått ovan torde

emellertid flera av de frågor som tas

upp i motionen komma att prövas i olika

sammanhang. Exempelvis kommer frågan om

länsstyrelsens samordnande roll inom

kommunikationsområdet att bli föremål

för översyn genom den tidigare omnämnda

utredning som regeringen nyligen

tillsatt. Vissa övriga i motionen

aktualiserade frågor torde dessutom

delvis kunna omfattas av de

tillkännagivanden med anledning av

revisorernas förslag som utskottet ovan

förordat. I den mån motion 1995/96:Bo6

(v) angående vissa övriga frågor om

samordnad länsförvaltning inte kan anses

tillgodosedd med det anförda avstyrks

den av utskottet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande länsexperterna

att riksdagen med anledning av

Riksdagens revisorers förslag

1995/96:RR3 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. beträffande länsstyrelsernas

samordningsroll

att riksdagen med anledning av

Riksdagens revisorers förslag

1995/96:RR3 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. beträffande ansvaret för

trafiksäkerheten

att riksdagen avslår Riksdagens

revisorers förslag 1995/96:RR3 yrkande

3,

4. beträffande övriga frågor

att riksdagen avslår motion

1995/96:Bo6.

res. (v)

Stockholm den 8 februari 1996

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

I beslutet har deltagit: Knut Billing

(m), Lennart Nilsson (s), Rune Evensson

(s), Britta Sundin (s), Sten Andersson

(m), Rigmor Ahlstedt (c), Lars

Stjernkvist (s), Stig Grauers (m),

Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe

Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Per

Lager (mp), Ulf Björklund (kds), Carina

Moberg (s), Juan Fonseca (s) och Ulla

Löfgren (m).

Reservation

Övriga frågor (mom. 4)

Owe Hellberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 7 börjar med Bostadsutskottet

anser och på s. 8 slutar med av

utskottet bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet delar vad som i motion

1995/96:Bo6 (v) anförs om behovet av att

öka det politiska inflytandet på den

regionala nivån. Ett genomförande av de

förslag som Regionberedningen fört fram

i sitt slutbetänkande skulle bidra till

att förbättra förutsättningarna för en

mer demokratisk beslutsprocess. I

avvaktan på dessa förändringar är det

angeläget att stärka det demokratiska

inflytandet på besluten i de nuvarande

länsstyrelserna. Detta kan ske genom att

länsstyrelsernas styrelsers inflytande

och befogenheter blir tydligare och

förstärks. Regeringen bör snarast

överväga formerna för en sådan

förändring och återkomma till riksdagen

med förslag i frågan.

Utskottet instämmer även i vad

motionärerna anfört om behovet av

samordning på den regionala nivån. I de

överväganden om länsstyrelsens

samordningsroll som utskottet ovan

förordat bör också ingå de förslag som

förs fram i motionen. Det bör således

bl.a. övervägas hur de verk och

regionala organ som i dag inte ingår i

samordningsarbetet bättre kan integreras

i arbetet och utveckla en dialog med

länsstyrelserna. Detta kan exempelvis

som motionärerna föreslår ske genom att

fler organ utser länsansvariga.

En förutsättning för att uppnå en

bättre fungerande regional förvaltning

är som motionärerna förordar att de

statliga verkens organisation ses över.

Regeringen bör således överväga hur den

framtida organisationen kan utformas så

att dagens sektoriserade uppdelning

ersätts med en helhetssyn på

samhällsutvecklingen. Inom

kommunikationsområdet är det uppenbart

att en sådan utveckling behövs, men en

förändring krävs också inom andra

sektorer.

Vad utskottet ovan anfört med anledning

av motion 1995/96:Bo6 (v) bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande övriga frågor

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Bo6 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört.

Gotab, Stockholm 1996