Bet. 1995/96:BoU6

Bostadsutskottets betänkande

1995/96:BOU06

Fastighetsbildning m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1995/96

BoU6

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet

sex motioner väckta under den allmänna

motionstiden år 1995 om

fastighetsbildning, expropriation och

tomträtt. Utskottet avstyrker samtliga

motioner.

Fyra reservationer har avgivits.

Motionerna

I betänkandet behandlas de under den

allmänna motionstiden år 1995 väckta

motionerna

1994/95:Bo404 av Sonia Karlsson (s) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att

fastighetsbildningslagen fogas in under

"NRL-paraplyet",

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att prövning enligt

fastighetsbildningslagen i alla

avseenden bör ge en med PBL likvärdig

prövning.

1994/95:Bo408 av Claes-Göran Brandin och

Anneli Hulthén (s) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag

om på vilka grunder tomträttsavgälderna

fortsättningsvis skall regleras.

1994/95:Bo410 av Urban Ahlin (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om fastighetsbildning inom

strandskyddsområde.

1994/95:Bo411 av Knut Billing m.fl. (m)

vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att markägare

vid expropriation skall få ersättning

för fastighetens fulla marknadsvärde

samt ersättning för de kostnader som

uppkommer genom expropriationen, i

enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar att begränsa

tomträttsinstitutet så att inga nya

tomträtter upplåts, i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1994/95:Bo535 av Torsten Gavelin (fp)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om fastighets- och

skattelagstiftningens konsekvenser för

utvecklingen på landsbygden,

2. att riksdagen hos regeringen begär

en utredning med uppdrag att kartlägga

fastighets- och skattelagstiftningens

negativa inverkan på landsbygdsboendet

samt föreslår sådana förändringar att

lagstiftningen stödjer en utveckling av

landsbygdens näringar och boendet på

landet.

1994/95:Ju807 av Birger Schlaug m.fl.

(mp) vari yrkas

15. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till sådan ändring i lagen att

expropriationer endast sker genom

domstolsbeslut.

Utskottet

Fastighetsbildning m.m.

Enligt förslaget i motion 1994/95:Bo404

(s) yrkande 1 bör beslut enligt

fastighetsbildningslagen (FBL) ske med

tillämpning av naturresurslagen (NRL) på

samma sätt som är fallet vad gäller

beslut enligt plan- och bygglagen (PBL).

Förslaget har som syfte att prövningen

av ansökningar om bygglov och

avstyckning skall bli lika oavsett

vilken prövning som sker först.

Motionären har i första hand i tanke

den prövning som avser åtgärd utanför

detaljplanelagt område.

Utskottet berör inledningsvis de

bestämmelser som avser att få FBL:s och

PBL:s bestämmelser att harmoniera. Vid

planläggning och i ärenden om bygglov

skall NRL tillämpas (2 kap. 1 § andra

stycket PBL). Bygglov kan i princip inte

beviljas om åtgärden strider mot

detaljplan eller fastighetsplan eller

mot områdesbestämmelser. Bygglov kan

också vägras, om åtgärden skall föregås

av detaljplaneläggning (8 kap. 11 och 12

§§ PBL). Inom område med detaljplan,

fastighetsplan eller områdesbestämmelser

får fastighetsbildning inte ske i strid

mot planen eller bestämmelserna. Mindre

avvikelse får dock göras, om syftet med

planen eller bestämmelserna inte mot

verkas (3 kap. 2 § första stycket FBL;

också i PBL finns bestämmelser som ger

möjlighet till bygglov vid mindre

avvikelser från plan eller områdesbe

stämmelser, 8 kap. 11 § första stycket

och 12 § fjärde stycket PBL). Gäller

naturvårdsföreskrifter eller andra

särskilda bestämmelser för marks använd

ning än som nyss sagts skall

fastighetsbildning ske så, att syftet

med bestämmelserna inte motverkas (3

kap. 2 § andra stycket FBL). Detta

stadgande torde inte avse bestämmelser i

speciallagstiftning som gäller att

hindra en från allmän synpunkt olämplig

markanvändning eftersom beaktandet av

sådan lagstiftning följer av

bestämmelserna om det allmänna

lämplighetskravet i 3 kap. 1 § FBL. Vid

tillämpningen av FBL medför reglerna i 3

kap. 2 § FBL att NRL indirekt kommer att

beaktas vad gäller åtgärder inom område

för vilket gäller detaljplan,

fastighetsplan eller

områdesbestämmelser. För

fastighetsbildning utom detaljplanelagt

område gäller andra bestämmelser som

avser att undvika att en prövning av

fastighetsbildning och prövningen av

bygglovsfrågan ger olika resultat.

Fastighetsbildning får inte ske, om

åtgärden skulle försvåra områdets

ändamålsenliga användning, föranleda

olämplig bebyggelse eller motverka

olämplig planläggning av området (3 kap.

3 § FBL). Detta krav på planmässig

bedömning och beaktande av den fysiska

planeringens intressen innebär att de

allmänna intressen som finns angivna i 2

kap. PBL skall beaktas vid

fastighetsbildning. Kravet innebär också

att NRL:s bestämmelser skall vinna

beaktande. Därutöver gäller särskilda

generellt tillämpliga bestämmelser om

samråd med myndigheter som berörs av

åtgärden (t.ex. byggnadsnämnden) samt,

då det gäller fastighetsbildning för ny

eller befintlig bebyggelse som kan

sättas i fråga enligt 3 kap. 3 § FBL,

hänskjutande av ärendet till

byggnadsnämnden (4 kap. 25 och 25 a §§

FBL).

Enligt utskottets mening är de

nuvarande bestämmelserna tillräckliga

för att de intressen naturresurslagen

avser att skydda skall tas till vara vid

fastighetsbildning. Utskottet avstyrker

således motion 1994/95:Bo404 (s) yrkande

1 om fastighetsbildning och

naturresurslagen.

I samma motion yrkande 2 föreslås att

FBL bör innehålla krav på att grannar

skall höras vid fastighetsbildning som

inte prövats i detaljplan i syfte att

göra prövningen enligt FBL helt

likvärdig med en prövning enligt PBL. I

motionen efterlyses också andra åtgärder

för att göra prövningarna enligt de båda

lagarna likvärdiga.

Utskottet konstaterar att den krets som

skall beredas tillfälle att yttra sig

över en sökt åtgärd har fått olika

utformning i de båda lagarna. Enligt FBL

är sakägarbegreppet huvudsakligen

avgörande för vem som skall ingå i

kretsen. Normalt kan endast en

fastighetsägare vara sakägare. Därtill

finns enstaka bestämmelser för särskilda

fall som ger en nyttjanderättshavare

eller granne ställning av sakägare eller

en rätt att bli hörd (5 kap. 34 § PBL; 1

§ andra stycket

fastighetsbildningskungörelsen). Enligt

PBL gäller - med vissa undantag - att

också sådana bostadsrättshavare,

hyresgäster och boende som berörs skall

beredas tillfälle att yttra sig, om en

åtgärd skall utföras i ett icke

detaljplanelagt område (8 kap. 22 §

PBL). Frågan om grannar skall beredas

tillfälle att yttra sig vid en

fastighetsbildningsförrättning får

således avgöras med hänsyn till

omständigheterna från fall till fall med

utgångspunkt i det förhållande grannen

står till den sak som skall prövas.

Frågan om granne skall ingå bland

sakägarna har varit föremål för Högsta

domstolens prövning vid ett flertal

tillfällen. Enligt utskottets mening ger

fastighetsbildningslagens bestämmelser

om sakägare de grannar möjlighet att

komma till tals vid förrättningen som

rättssäkerhetens intressen rimligen kan

anses kräva.

Enligt utskottets mening finns inte

tillräcklig anledning för riksdagen att

nu ta initiativ till att ändra FBL i

enlighet med förslaget i yrkande 2 i

motion 1994/95:Bo404 (s). Utskottet

avstyrker således motionsyrkandet om

grannars ställning m.m. vid

fastighetsbildning.

Vid riksmötet 1990/91 tog riksdagen

ställning till en proposition som bl.a.

gällde fastighetsbildning för

bostadsändamål på landsbygden (prop.

1989/90:151, bet. 1990/91:BoU3). En

viktig nyhet var att det klargjordes att

mark för mindre djurhållning, mindre

odling och liknande eller viss närings

verksamhet kan tillföras en

bostadsfastighet på landsbygden, om

ändamålet är varaktigt och

fastighetsbildningen inte strider mot

starkare motstående intressen, t.ex.

lantbruksnäringen eller friluftslivet.

Vid fastighetsbildning inom

strandskyddsområde borde enligt

propositionen den dittillsvarande

praxisen bibehållas. Den nybildade

fastigheten borde således överensstämma

med det område som får tas i anspråk som

tomt enligt naturvårdslagen. Undantag

borde dock kunna accepteras om

fastighetsbildningen t.ex. främjar

vården av intressanta natur- och

kulturmiljöer. Det uttalades särskilt

att stor försiktighet måste iakttas så

att de allemansrättsliga intressena inte

träds för när. Enligt propositionen

borde det framgå vilken mark som används

eller får användas som tomt. Utskottet

delade den bedömning som gjordes i

propositionen när det gäller

fastighetsbildning inom

strandskyddsområde men erinrade om att

en tomtavgränsning med bindande verkan

endast kan ske enligt 16 §

naturvårdslagen, dvs. i de fall dispens

från strandskyddsbestämmelser medges.

Utskottet ansåg att det ändå kan finnas

skäl att såsom i propositionen hade

föreslagits i förrättningshandlingarna

redovisa vilka delar av marken som är

avsedda som tomtmark.

I motion 1994/95:Bo410 (s) föreslås att

FBL bör innehålla en regel om att

fastighetsbildningsmyndigheten vid

fastighetsbildning av bostadsfastighet

inom strandskyddat område skall bestämma

vilken del av en fastighet som får tas i

anspråk som tomt i syfte att undvika att

allemansrätten utsläcks.

Av vad som framgått ovan är det endast

i begränsade undantagssituationer som

strandskyddad mark kommer att ingå i en

nybildad fastighet och då under mycket

speciella förutsättningar med beaktande

av att de allemansrättsliga reglerna

inte träds för när. Mot denna bakgrund

finns det enligt utskottets mening inte

anledning att förändra lagstiftningen

såsom motionären föreslår. Utskottet

avstyrker således motion 1994/95:Bo410

(s) om fastighetsbildning och

strandskydd.

I motion 1994/95:Bo535 (fp) yrkandena 1

och 2 uppmärksammas lagstiftningens

konsekvenser för landsbygden. Motionären

föreslår att en utredning skall

tillsättas med uppdrag att kartlägga den

negativa inverkan på landsbygdsboendet

av reglerna om fastighetsbildning,

fastighetsförvärv, fler- och utboägande

samt om skatt. Motionären önskar också

att riksdagen skall göra ett

tillkännagivande om fastighets- och

skattelagstiftningens negativa kon

sekvenser för utvecklingen på

landsbygden.

Utskottet instämmer i motionärens

uppfattning om landsbygdens stora be

tydelse. Det är viktigt att lagregler

och andra bestämmelser utformas på ett

sätt som gynnar utvecklingen där. Det

får förutsättas att landsbygdens problem

och förutsättningar uppmärksammas i sitt

direkta sammanhang bl.a. vid

behandlingen av de frågorna i riksdagen.

Enligt utskottets mening finns därför i

vart fall inte i dagsläget tillräcklig

anledning för riksdagen att ansluta sig

till förslagen i motionen. Med

hänvisning till detta avstyrker

utskottet motion 1994/95:Bo535 (fp)

yrkandena 1 och 2 om lagstiftningens

inverkan på landsbygden. Utskottet

behandlar i betänkandet 1995/96:BoU7

motioner i vilka tas upp frågor bl.a. om

jordförvärvslagen och denna lags

påverkan på regionalpolitiken samt

frågor som särskilt förknippas med

skärgården.

Expropriation

Expropriation får bl.a. ske för att ge

en kommun möjlighet att förfoga över

mark som med hänsyn till den framtida

utvecklingen krävs för tätbebyggelse

eller därmed sammanhängande ordning. Det

finns också bestämmelser om

expropriation för ändamål som har till

syfte att tillgodose olika offentliga

verksamheters behov av mark för

exempelvis rikets försvar, för den

allmänna samfärdseln och för allmänna

byggnader m.m.

Ersättningsreglerna har utformats i

syfte att dämpa markvärdesstegringen och

hindra att samhället skall behöva

ersätta vissa värden som har uppstått

till följd av samhällets egna insatser

och som har samband med tätbebyggel

seutvecklingen. Utgångspunkten har varit

att den förlorande rättighetshavaren

inte skall lida någon ekonomisk förlust

men inte heller göra någon ekonomisk

vinning genom den samhällsutbyggnad vari

de avsedda åtgärderna ingår.

Grundprincipen om att den enskilde skall

ersättas för sin förlust (löseskilling,

intrångsersättning jämte ersättning för

annan skada) begränsas genom den s.k.

presumtionsregeln. Denna regel innebär

att den ökning av fastighetens

marknadsvärde som ägt rum tio år före

expropriationsansökan räknas

fastighetsägaren till godo endast om det

konstateras att ökningen beror på annat

än förväntningar om ändring i markens

tillåtna användningssätt.

Fastighetsägaren har bevisbördan för att

så är fallet.

Tillstånd till en expropriation ges av

regeringen. Det finns vissa begränsade

möjligheter för regeringen att delegera

tillståndsgivningen till en läns

styrelse.

Den exproprierande svarar som

huvudregel för motpartens kostnader för

hela expropriationsförfarandet.

Kostnader som varit onödiga eller

orsakats genom försummelse ersätts inte.

Beträffande domstolskostnader i högre

rätt än fastighetsdomstol gäller dock

den inskränkningen att den

exproprierande svarar för egen kostnad

samt för motparts kostnad som uppkommit

genom att den exproprierande fullföljt

talan. Har rättighetshavaren själv

fullföljt talan får han således

ersättning för sin kostnad endast i den

mån han har framgång med sitt

vverklagande.

I motion 1994/95:Bo411 (m) yrkande 1

har föreslagits att markägaren vid

expropriation skall få ersättning för

det fulla markvärdet samt för de kostna

der som uppkommer genom expropriationen.

I motion 1994/95:Ju807 (mp) yrkande 15

föreslås att expropriation endast skall

få ske genom avgörande i domstol.

Utskottet behandlar först m-motionen om

ersättningsreglerna. Regeringen har den

25 augusti 1994 givit en särskild

utredare i uppdrag att utvärdera den

s.k. presumtionsregeln. Utvärderingen

skall göras förutsättningslöst. Utreda

ren skall söka utröna i vilken

utsträckning presumtionsregeln

fortfarande är behövlig och om regeln i

alla avseenden är utformad på ett

ändamålsenligt och för alla berörda

skäligt sätt. Uppdraget beräknas bli

redovisat under februari månad.

Utskottet anser att den nu pågående

utvärderingen och regeringens i

anledning därav gjorda överväganden bör

avvaktas innan riksdagen tar ställning

till de frågor som berörs i motionen.

Vad gäller reglerna om

kostnadsersättning i samband med

expropriationsförfarandet kan erinras om

att dessa praktiskt taget fullt ut

kompenserar den vars egendom

exproprieras. Utskottet avstyrker

således motion 1994/95:Bo411 (m) yrkande

1 beträffande expropriationslagens

ersättningsregler.

Utskottet övergår till att behandla

frågan om domstol i stället för rege

ringen bör ge tillstånd till

expropriation. Bakgrunden till nuvarande

bestämmelser är att en regeringsprövning

av expropriationstillstånden ansetts

utgöra en garanti för en enhetlig

praxis. Många expropriationsärenden har

sådan större allmän betydelse eller

innefattar så ömtåliga

lämplighetsöverväganden att avgörandena

har ansetts böra ske med politiskt

ansvar. Utskottet anser att de nu

anförda skälen för den nuvarande

ordningen har sådan bärighet att den bör

behållas. Det bör i detta sammanhang

erinras om den möjlighet till rätts

prövning av regeringens beslut som är

möjlig. Utskottet avstyrker således

motion Ju807 (mp) yrkande 15 om

domstolsprövning av expropriationstill

stånden.

Tomträtt

I motion 1994/95:Bo411 (m) yrkande 3

föreslås att tomträttsinstitutet bör

begränsas så att inga nya tomträtter kan

upplåtas.

Tomträtt infördes år 1907 som ett

särskilt institut vid sidan av och som

komplement till äganderätten. Ett av

syftena var bostadssocialt. Byggnads

verksamheten skulle uppmuntras genom att

man gjorde det möjligt för kommunerna

att tillhandahålla mark för bostäder

till ett lägre pris än om den skulle

säljas. Ett annat motiv var att

markvärdesstegringen inte skulle kunna

kapitaliseras hos fastighetsägaren.

Dessa synpunkter gör sig alltjämt gäl

lande. Enligt utskottets mening bör

tomträttsinstitutet bibehållas vid sidan

av äganderätten. Varje kommun bör

således som hittills på egen hand kunna

avgöra om och i vilken utsträckning

tomträtt skall upplåtas. Utskottet

avstyrker motion 1994/95:Bo411 (m)

yrkande 3 om inskränkningar av tomträtts

institutet.

Motionärerna bakom motion 1994/95:Bo408

(s) anser att riksdagen hos regeringen

bör begära förslag om på vilka grunder

tomträttsavgälderna fortsättningsvis

skall regleras. Motionärerna synes

främst önska att Tomträttsutredningens

förslag i betänkandet Tomträttsavgäld

(SOU 1990:23) genomförs i fråga om att

avgäldsperiodens längd skall kortas till

ett år och att avgälden skall

indexuppräknas.

Enligt vad utskottet har erfarit pågår

f.n. inom regeringskansliet beredning av

Tomträttsutredningens förslag. Det finns

därför inte nu anledning för riksdagen

att ta ställning till s-motionen.

Utskottet avstyrker motion 1994/95:Bo408

(s) om genomförande av

Tomträttsutredningens förslag.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande

fastighetsbildning och

naturresurslagen

att riksdagen avslår motion

1994/95:Bo404 yrkande 1,

2. beträffande grannars

ställning m.m. vid

fastighetsbildning

att riksdagen avslår motion

1994/95:Bo404 yrkande 2,

3. beträffande

fastighetsbildning och strandskydd

att riksdagen avslår motion

1994/95:Bo410,

4. beträffande lagstiftningens

inverkan på landsbygden

att riksdagen avslår motion

1994/95:Bo535,

res. 1 (c, fp, kds)

5. beträffande

expropriationslagens

ersättningsregler

att riksdagen avslår motion

1994/95:Bo411 yrkande 1,

res. 2 (m)

6. beträffande domstolsprövning

av expropriationstillstånden

att riksdagen avslår motion

1994/95:Ju807 yrkande 15,

res. 3 (mp)

7. beträffande inskränkningar av

tomträttsinstitutet

att riksdagen avslår motion

1994/95:Bo411 yrkande 3,

res. 4 (m, c)

8. beträffande

Tomträttsutredningens förslag

att riksdagen avslår motion

1994/95:Bo408.

Stockholm den 8 februari 1996

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

I beslutet har deltagit: Knut Billing

(m), Lennart Nilsson (s), Rune Evensson

(s), Bengt-Ola Ryttar (s), Britta Sundin

(s), Sten Andersson (m), Rigmor Ahlstedt

(c), Lars Stjernkvist (s), Stig Grauers

(m), Erling Bager (fp), Lena Larsson

(s), Owe Hellberg (v), Lilian Virgin

(s), Per Lager (mp), Ulf Björklund

(kds), Carina Moberg (s) och Ulla

Löfgren (m).

Reservationer

1. Lagstiftningens inverkan på

landsbygden (mom. 4)

Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp)

och Ulf Björklund (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 4 börjar med Utskottet

instämmer och slutar med med

skärgården bort ha följande lydelse:

Landsbygdens speciella förutsättningar

beaktas inte alltid vid införande av ny

eller ändring av äldre lagstiftning.

Lagstiftning inom ett område kommer

ibland till utan att det beaktas eller

ens klargörs hur annan lagstiftning sam

verkar med eller motverkar den nya

lagstiftningen. Mot bakgrund av lands

bygdens stora betydelse bör ett samlat

grepp tas för att landsbygdens speciella

problematik skall belysas och

förändringar kunna genomföras. En sär

skild utredning bör tillkallas med

uppgift att se över främst den

fastighetsrättsliga och skatterättsliga

lagstiftningen. Utredningen bör ha till

uppgift att ur ett landsbygdsperspektiv

beskriva lagstiftningens verkningar och

föreslå de förändringar den anser

nödvändiga för att stärka möjligheterna

till bosättning och sysselsättning.

Riksdagen bör med anledning av motion

1994/95:Bo535 om lagstiftningens

inverkan på landsbygden som sin mening

ge regeringen till känna vad utskottet

anfört.

dels att utskottets hemställan under 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande lagstiftningens

inverkan på landsbygden

att riksdagen med anledning av motion

1994/95:Bo535 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

2. Expropriationslagens

ersättningsregler (mom. 5)

Knut Billing (m), Sten Andersson (m),

Stig Grauers (m) och Ulla Löfgren (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 5 börjar med Utskottet

behandlar och slutar med

expropriationslagens ersättningsregler

bort ha följande lydelse:

Ett tvångsingripande som innebär att

någon berövas den mark han äger är

ibland nödvändigt för att tillgodose

viktiga samhälleliga intressen. Tvångs

ingripande bör ske med stor

restriktivitet. Den enskilde som drabbas

bör utan inskränkning få full

kompensation för den ekonomiska förlust

som drabbar honom. Utskottet anser

därför att den s.k. presumtionsregeln

bör avskaffas. Den som drabbas av

expropriation bör också fullt ut få

täckning för de kostnader han lägger ner

vid den rättsliga prövning

expropriationslagen anvisar. Han bör

även vid ett eget överklagande till

hovrätt eller Högsta domstolen kunna få

den lägre instansens avgörande omprövat

utan att riskera att han får betala de

kostnader som överklagandet fört med

sig, ibland motsvarande en betydande del

av den ersättning han erhållit i

anledning av expropriationen. Regeringen

bör utarbeta förslag till de

lagändringar som behövs. Regeringen bör

också undersöka om expropriationslagen

bör genomgå förändringar på annat sätt

för att hindra att den enskilde fråntas

sin äganderätt eller att denna och andra

rättigheter inskränks utan att han

erhåller full ersättning för den förlust

han gör. Regeringen bör återkomma till

riksdagen i ärendet. Riksdagen bör i

anledning av motion 1994/95:Bo411

yrkande 1 om expropriationslagens

ersättningsregler som sin mening ge

regeringen till känna vad utskottet

anfört.

dels att utskottets hemställan under 5

bort ha följande lydelse:

5. beträffande expropriationslagens

ersättningsregler

att riksdagen med anledning av motion

1994/95:Bo411 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. Domstolsprövning av

expropriationstillstånden (mom. 6)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 5 börjar med Utskottet

övergår och på s. 6 slutar med av

expropriationstillstånden bort ha föl

jande lydelse:

Under senare tid har utvecklingen gått

dithän att regeringen fråntagits allt

fler av sina lagtillämpande uppgifter.

Syftet har varit dels att avlasta rege

ringen arbetsuppgifter, dels att öka

rättssäkerheten. Vad gäller det sist

nämnda syftet kan en domstolsprövning ge

den enskilde ökad säkerhet i olika

avseenden. Den enskilde kan vid domstol

räkna med en mer strikt tillämpning av

de lagar riksdagen antagit. I detta

sammanhang har allmänna lämp

lighetsöverväganden och av dagspolitiken

färgade motiv inte någon plats. En

domstolsprövning ger också andra

fördelar, bl.a. möjligheter till överkla

gande vilket ger den enskilde tillfälle

att i viktiga avseenden komplettera sin

talan i anledning av vad den lägre

instansen sagt i sitt avgörande. Mot bak

grund av det nu sagda anser utskottet

att avgörandet om tillstånd skall lämnas

till en expropriation bör anförtros

domstol. Regeringen bör till riksdagen

återkomma med nödvändiga förslag till

lagändringar för att denna ordning skall

genomföras. Riksdagen bör med anledning

av motion 1994/95:Ju807 (mp) yrkande 15

om domstolsprövning av

expropriationstillstånden som sin mening

ge regeringen till känna vad utskottet

nu anfört.

dels att utskottets hemställan under 6

bort ha följande lydelse:

6. beträffande domstolsprövning av

expropriationstillstånden

att riksdagen med anledning av motion

1994/95:Ju807 yrkande 15 som sin me

ning ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

4. Inskränkningar av tomträttsinstitutet

(mom. 7)

Knut Billing (m), Sten Andersson (m),

Rigmor Ahlstedt (c), Stig Grauers (m)

och Ulla Löfgren (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 6 börjar med Tomträtt in

fördes och slutar med av

tomträttsinstitutet bort ha följande

lydelse:

Genom tomträttsinstitutet snedvrids de

marknadsmässiga principer som är av vikt

för att fastighetsmarknaden skall kunna

fungera väl. Ur den enskildes perspektiv

kan markkostnaden vid omreglering av

tomträttsavtalet komma att stiga brant

till följd av omständigheter som han

inte kan påverka. Effekterna kan bli

liknande dem fastighetsskatten har.

Tomträttsinstitutet infördes för att

underlätta småhusboende. Detta motiv har

i dag spelat ut sin roll. Någon nytta av

institutet i markplaneringssyfte eller

för att kommunen skall kunna

tillgodogöra sig en markvärdesstegring

finns knappast, såvida inte rent kon

fiskatoriska åtgärder skall tillåtas mot

tomträttshavaren. Tomträttsinstitutet

bör av dessa skäl begränsas på så sätt

att några nya tomträtter inte skall få

upplåtas. Regeringen bör ges i uppdrag

att till riksdagen lämna förslag till de

lagändringar som behövs för att detta

skall kunna genomföras. Riksdagen bör

med anledning av motion 1994/95:Bo411

(m) yrkande 3 om inskränkningar av

tomträttsinstitutet som sin mening ge

regeringen till känna vad utskottet nu

anfört.

dels att utskottets hemställan under 7

bort ha följande lydelse:

7. beträffande inskränkningar av

tomträttsinstitutet

att riksdagen med anledning av motion

1994/95:Bo411 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

Gotab, Stockholm 1996