Bet. 1995/96:BoU7

Bostadsutskottets betänkande

1995/96:BOU07

Jordförvärvslagen och rennäringslagen m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1995/96

BoU7

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet

motioner från allmänna motionstiden 1995

med förslag till ändringar i

jordförvärvslagen och

fastighetsförvärvslagstiftningen m.m.

Samtliga dessa motionsyrkanden avstyrks

av utskottet.

Även de i betänkandet behandlade

motionerna med förslag till ändringar i

rennäringslagstiftningen m.m. avstyrks

av utskottet.

Med användande av sin initiativrätt tar

utskottet dessutom upp frågan om

ersättningen för rovdjursrivna renar.

Enligt utskottet bör regeringen våren

1996 återkomma till riksdagen med ett

förslag som innebär att ytterligare

medel ställs till förfogande för

genomförandet av det nya systemet för

ersättning för rovdjursrivna renar.

Till betänkandet har fogats fem

reservationer och ett särskilt yttrande.

Motionerna

I betänkandet behandlas de under

allmänna motionstiden 1995 väckta

motionerna

1994/95:Bo406 av Carl-Johan Wilson (fp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att jordförvärvslagen bör

ändras så att det blir möjligt för

familjeföretag att förvärva

jordbruksfastighet i område där

förvärvstillstånd ej krävs för enskild

persons motsvarande förvärv.

1994/95:Bo407 av Chatrine Pålsson (kds)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en utvärdering av

jordförvärvslagen bör genomföras.

1994/95:Bo602 av Maggi Mikaelsson m.fl.

(v) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär

förslag på sådan ändring i rennä

ringslagen att fiskesamernas

näringsutövning får samma ställning som

renskötseln enligt vad i motionen

anförts,

3. att riksdagen hos regeringen begär

förslag på sådan ändring av

rennäringslagen att samebyarna tillåts

bedriva annan ekonomisk verksamhet än

renskötsel,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utvärdering av

administration och upplåtelserätt av

jakt och fiske på statens mark ovan

odlingsgränsen och på renbetesfjällen

med utgångspunkt i vilken betydelse jakt

och fiske har för samesamhällets

levnadsvillkor och utveckling.

1994/95:Bo603 av Ingvar Eriksson och Ola

Sundell (m) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ändring av rennäringslagen.

1994/95:A404 av Rigmor Ahlstedt (c) vari

yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av lagstiftningen

till förmån för sambandet mellan boende

och brukande av jordbruksfastigheter.

1994/95:A469 av Lennart Brunander m.fl.

(c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att landsbygden är beroende

av boende som inte är kopplat till

lantbruket.

1994/95:A471 av Dan Ericsson (kds) vari

yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om nödvändigheten av att stärka

boende- och sysselsättningsintresset vid

fastighetsöverlåtelse i skärgårdarna.

1994/95:Jo238 av Göte Jonsson m.fl. (m)

vari yrkas

28. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om avstyckningar från

jordbruksfastighet och om

jordförvärvslagstiftningen.

1994/95:Jo610 av Maggi Mikaelsson m.fl.

(v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att minska antalet renar.

1994/95:K507 av Birger Schlaug m.fl.

(mp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tillerkänna Sametinget

vetorätt angående exploateringar på

renbeteslanden.

1994/95:K508 av Ulf Björklund och Rolf

Åbjörnsson (kds) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att vidgad

näringslivsverksamhet inom samebyns ram

möjliggörs,

9. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att, inför kommande

utvärdering år 1996, uppdra åt

Sametinget att förbereda ett förslag

till vidgad möjlighet till jakt och

fiske ovan odlingsgränsen och på

renbetesfjällen som kan förvaltas av

Sametinget eller av annan part som

Sametinget beslutar.

I ärendet har skrivelser inkommit från

Sámiid Riikasearvi/Svenska Samernas

Riksförbund/SSR.

Utskottet

Jordförvärvslagstiftningen m.m.

Jordförvärvslagens (1979:230) syfte var

tidigare att medverka till att

jordbruket rationaliserades och

effektiviserades. Fram till den 1 juli

1991 gällde som huvudregel att

lantbruksegendom inte kunde förvärvas

utan tillstånd. De därefter gällande

reglerna innebär en långtgående

avreglering och uppbärs huvudsakligen av

regionalpolitiska motiv.

Förvärvsprövningen slopades i stor

utsträckning men en förvärvsreglering

ansågs emellertid inte helt kunna

avvaras. Lagen ansågs ha varit effektiv

när det gäller juridiska personers

förvärv, förvärv i glesbygd och förvärv

i särskilt ägosplittrade områden. I

dessa fall behölls en reglering.

Motion 1994/95:Bo407 (kds) går ut på

att en utvärdering av jordförvärvslagen

bör göras, särskilt för att få belyst om

de regionpolitiska hänsynen väger

tillräckligt tungt i de enskilda fallen.

I motion 1994/95:Jo238 (m) yrkande 28 i

motsvarande del föreslås att

liberaliseringen av jordförvärvslagen

bör drivas vidare. Enligt motionärerna

bör kravet på förvärvsprövning undvikas

eftersom det utgör hinder för etablering

och utveckling. I motion 1994/95:Bo406

(fp) förespråkas att sådana juridiska

personer som är familjeföretag skall ges

möjlighet att förvärva

jordbruksfastighet i sådana områden där

tillstånd inte behövs för en fysisk

persons förvärv. Motionärerna bakom

motion 1994/95:A404 (c) yrkande 5 önskar

få till stånd en översyn av

lagstiftningen till förmån för sambandet

mellan boende och brukande av

jordbruksfastighet i skärgården

Jordbruksverket har nyligen genomfört

en utvärdering av

jordförvärvslagstiftningen (rapport

1995:3). Verket anser att de ändrade

förutsättningarna för jordbruket i sig

inte bör föranleda några omfattande

ändringar av jordförvärvslagen. Lagen

hävdar fortfarande angelägna

samhällsintressen. Verket anser dock att

lagens effekter för sysselsättning och

bosättning varit små i förhållande till

de resurser som lagtillämpningen krävt.

Jordbruksverkets slutsats är att lagen

bör förändras. Det anses inte självklart

att den bör innehålla regionalpolitiskt

betingade bestämmelser, men om lagen

skall ha ett sådant syfte är det enligt

verket nödvändigt att skärpa

bestämmelserna. Verket berör också vissa

andra frågeställningar. Bl.a. anses att

reglerna om juridiska personers förvärv

i huvudsak bör kvarstå oförändrade. I

anledning av den gjorda utvärderingen

har regeringen den 25 januari 1996 givit

verket ett nytt uppdrag att komplettera

och precisera sina slutsatser. I

uppdraget ingår bl.a. att verket närmare

skall belysa i vad mån och på vilket

sätt jordförvärvslagen kan skärpas för

att motverka att lagens regler om

bosättning kringgås.

Enligt utskottets mening finns det inte

anledning att upphäva jordförvärvslagens

regler som hindrar juridiska personers

förvärv. Inte heller Jordbruksverket

anser detta. I fp-motionen föreslås

förändringar vad gäller sådana juridiska

personers förvärv som görs av

familjeföretag. En sådan partiell

förändring av reglerna bedömer utskottet

skulle medföra alltför stora kom-

plikationer av regelsystemet, inte minst

vad gäller frågan om övergång vid arv.

Förslaget bör därför inte genomföras.

Utskottet avstyrker således motion

1994/95:Bo406 (fp).

Vidare anser utskottet att riksdagen

bör avvakta med sitt ställningstagande

till de övriga frågor som väckts om

förändringar av jordförvärvslagen med

hänsyn till den komplettering av sin

tidigare utvärdering som Jordbruksverket

nu skall göra. Utskottet avstyrker

således motionerna 1994/95:Bo407 (kds),

1994/95:Jo238 (m) yrkande 28 i

motsvarande del och 1994/95:A404 (c)

yrkande 5 om jordförvärvslagstiftningen.

Utskottet behandlar nedan i detta

betänkande frågan om lagstiftning om

förvärv av fastigheter i skärgården utan

inskränkning till att gälla

lantbruksegendom.

I motion 1994/95:Jo238 (m) yrkande 28 i

motsvarande del föreslås mer generösa

regler för avstyckning från

jordbruksfastighet vilket bör gälla

familjemedlemmar som vill äga mark i

anslutning till föräldrahemmet eller

andra som vill bedriva verksamhet med

anknytning till markbehov.

Den 1 januari 1994 infördes nya regler

i fastighetsbildningslagen som syftar

till att underlätta bildandet av mindre

jordbruks- och skogsfastigheter. De

innebär bl.a. att det jordbruksföretag

som skall bedrivas på den avstyckade

fastigheten skall ge ett godtagbart

ekonomiskt utbyte. Hänsyn skall tas till

möjligheten att kombinera företaget med

annan varaktig verksamhet på orten.

Särskild hänsyn skall tas också till

intresset av att sysselsättning och

bosättning i glesbygd främjas (3 kap. 5

§ fastighetsbildningslagen).

Utskottet anser att det, mot bakgrund

av de numera utökade möjligheterna att

bilda mindre jordbruk, inte finns skäl

att nu överväga att införa än mer

generösa regler för avstyckning.

Utskottet avstyrker därför motion

1994/95: Jo238 (m) yrkande 28 i

motsvarande del om avstyckning från

jordbruksfastighet.

I motion 1994/95:A469 (c) yrkande 3

föreslås att riksdagen skall ge

regeringen till känna att landsbygden är

beroende av boende som inte är kopplat

till lantbruket.

Enligt utskottets mening torde frågorna

om landsbygdens särskilda behov få

uppmärksammas vid riksdagens behandling

av bl.a. regionalpolitiska frågor. Ett

riksdagens tillkännagivande av så allmän

karaktär som en anslutning till

förslaget i motionen skulle innebära kan

inte anses nödvändigt. Utskottet

avstyrker med hänvisning till det

anförda motion 1994/95:A469 (c) yrkande

3 i fråga om boende på landsbygden.

Fastighetsförvärvslagstiftningen m.m.

Ovan har utskottet behandlat en motion

som avser jordförvärvslagens tillämpning

i skärgården. Den s.k.

skärgårdsproblematiken behandlas i ett

vidare sammanhang också i motion

1994/95:A471 (kds) yrkande 4. Detta

yrkande gäller ett riksdagens

tillkännagivande om åtgärdsförslag för

att hävda intresset av bosättning och

sysselsättning vid fastighetsöverlåtelse

i skärgården.

De problem som är förknippade med att

bevara och stödja permanentboendet i

skärgården anser utskottet viktiga.

Liknande problem som de motionärerna

aktualiserar finns även på andra håll,

både i glesbygd och i storstäder.

Åtskilliga utredningsinsatser för att

lösa problemen har gjorts under senare

år. För närvarande arbetar inom

Finansdepartementet en arbetsgrupp som

kommer att behandla

fastighetstaxeringens konsekvenser med

inriktning på förhållandena i

skärgården. Utskottet anser att

riksdagen bör avvakta de överväganden

regeringen kommer att göra med anledning

av arbetsgruppens resultat innan

riksdagen tar ställning till de frågor

som har aktualiserats i anledning av

motionen. Frågorna har också ett sådant

samband med de överväganden som den s.k.

bostadspolitiska utredningen kan

förväntas göra att också dess resultat

bör inväntas. Det kan också finnas skäl

att avvakta den ovan berörda

komplettering som Jordbruksverket skall

göra av sin utvärdering av

jordförvärvslagstiftningen. Utskottet

avstyrker således motion 1994/95:A471

(kds) yrkande 4 om fastighetsöverlåtelse

i skärgården.

Rennäringslagstiftningen m.m

Samebyns verksamhetsområde

Enligt 9 § rennäringslagen har en sameby

till ändamål att för medlemmarnas

gemensamma bästa sköta renskötseln inom

byns betesområde. Samebyn får inte

heller driva annan verksamhet än

renskötsel.

I motion 1994/95:Bo602 (v) yrkande 3

förordas att rennäringslagen skall

ändras så att en sameby tillåts att

driva annan ekonomisk verksamhet än

renskötsel. Enligt motionen utgör

samebyn basen för det samiska samhället.

Det anges därför vara naturligt att

bredda samebyns näringsverksamhet. Om

turism, förädlingsindustri, slöjd, jakt

och fiske m.m. skall kunna bedrivas

fordras att verksamhetsform kan väljas

efter vad som är lämpligast i det

enskilda fallet. Det innebär enligt

motionen att reella valmöjligheter måste

finnas där också samebyn är ett

alternativ.

Det är enligt motion 1994/95:K508 (kds)

angeläget att på olika sätt söka

möjligheter till kompletterande

sysselsättningar till renskötseln. Det

anges bl.a. gälla nyttjandet av jakt-

och fiskeresurserna för rekreation och

turism. Enligt motionens yrkande 7 bör

därför en ändring av rennäringslagen som

ger möjlighet till en vidgad

samebyverksamhet noggrant övervägas.

Av rennäringslagens bestämmelser om

samebyns verksamhetsområde följer, som

framgår ovan, att annan verksamhet än

renskötsel inte får bedrivas i samebyns

regi. De medlemmar i en sameby som vill

bedriva någon annan typ av verksamhet

får därför göra det i annan form. Till

grund för bestämmelserna i denna del

ligger bl.a. uppfattningen att den

samebymedlem som enbart vill ägna sig åt

renskötsel inte mot sin vilja skall

behöva bli delaktig i de ekonomiska

åtaganden som en utökad samebyverksamhet

kan medföra. Mot detta synsätt bör dock

enligt utskottets mening ställas den

centrala roll som samebyn har i det

samiska samhället. Det kan från denna

utgångspunkt finnas anledning att på

olika sätt medverka till att utöka

samebyns verksamhetsområde. Enligt vad

utskottets erfarit har också Sametinget

nyligen beslutat att tillsätta en

arbetsgrupp som bl.a. skall se över

möjligheterna att vidga samebyns

verksamhetsområde samt kriterierna för

medlemskap. Utskottet välkomnar detta

initiativ och ser det som angeläget att

regeringen i samverkan med Sametinget

kommer till en framåtsyftande lösning av

denna fråga.

Det bör dock framhållas att

rennäringslagens bestämmelser inte

innebär att samebyns medlemmar hindras

från att ägna sig åt andra verksamheter

än renskötsel. Den begränsning som

följer av lagstiftningen är att sådan

verksamhet får bedrivas i annan form än

den samebyn erbjuder. I den utsträckning

en medlem eller en sammanslutning av

medlemmar i en sameby önskar vidga sin

näringsverksamhet utöver renskötsel får

detta sålunda ske enskilt eller genom

att de t.ex. bildar bolag eller

ekonomisk förening. De kompletterande

näringar som här kan bli aktuella är av

mycket olika slag och omfattning. Det

torde därför inte vara ovanligt att

andra former än den som samebyn erbjuder

är lika bra eller bättre lämpade för

dessa verksamheter.

Utskottet är mot bakgrund av det ovan

anförda inte nu berett att ställa sig

bakom förslagen i motionerna

1994/95:Bo602 (v) yrkande 3 och 1994/95:

K508 (kds) yrkande 7. Motionerna

avstyrks.

Ordningen för upplåtelse av rätt till

småviltsjakt och fiske

Riksdagen beslutade år 1992 om en ny

administrativ ordning för upplåtelse av

rätten till småviltjakt och fiske på

statens mark ovanför odlingsgränsen och

i renbetesfjällen. Det nya

upplåtelseförfarandet infördes den 1

juli 1993. I korthet innebär den nya

ordningen att samernas rätt till jakt

och fiske enligt rennäringslagen behålls

oförändrad. Samtidigt upplåts rätten

till andra jägare och fiskare i större

utsträckning är vad som tidigare varit

fallet. En förutsättning för upplåtelse

är att den är förenlig med god jakt- och

fiskevård och att den inte orsakar

besvärande intrång i den jakträtt eller

fiskerätt som enligt rennäringslagen

tillkommer samerna. Huvudansvaret för

upplåtelserna åvilar de berörda

länsstyrelserna.

Om jakt och fiske skall utgöra ett

komplement till renskötseln krävs det

enligt motion 1994/95:Bo602 (v) ändrade

förutsättningar för hur jakt- och

fiskerätten upplåts. Enligt motionens

yrkande 4 bör det därför uppdras åt

regeringen att utvärdera administration

och upplåtelserätt till jakt och fiske

på statens mark ovanför odlingsgränsen

och på renbeteslanden. Utvärderingen

skall enligt förslaget göras med

utgångspunkt i den betydelse som jakt

och fiske har för samesamhällets

levnadsvillkor och utveckling.

Det nya systemet för upplåtelse av jakt-

och fiskerätt har enligt motion

1994/95:K508 (kds) på ett mycket

olyckligt sätt försämrat samernas

möjligheter att bedriva jakt och fiske.

Enligt motionen nonchalerar systemet

dessutom på ett generande sätt samernas

begäran att få ta det administrativa och

praktiska ansvaret för jakt och fiske.

Inför den kommande utvärderingen av

administrationen av upplåtelsen av jakt-

och fiskerätten bör det enligt motionens

yrkande 9 därför uppdras åt Sametinget

att förbereda ett förslag som vidgar

möjligheterna till jakt och fiske

ovanför odlingsgränsen och i

renbetesfjällen och där förvaltningen

ombesörjs av Sametinget eller av annan

part som tinget bestämmer.

Redan kort tid efter det att den nya

ordningen för upplåtelse av rätt till

småviltsjakt och fiske på statens mark

ovanför odlingsgränsen och i

renbetetsfjällen trätt i kraft uppdrog

regeringen åt Jordbruksverket att i

samarbete med länsstyrelserna i

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län utvärdera effekterna av det nya

upplåtelsesystemet. Utvärderingen skulle

göras i samråd med Svenska Samernas

Riksförbund. I samband med att det

nyinrättade Sametinget påbörjade sin

verksamhet ändrades

utvärderingsuppdraget så till vida att

det uppdrogs åt Jordbruksverket och

Sametinget att gemensamt genomföra

utvärderingen. En första utvärdering har

också redovisats för regeringen våren

1994. Denna utvärdering avsåg emellertid

endast en kort period och omfattade

enbart småviltsjakten - detta eftersom

det nya systemet avseende

handredskapsfisket då ännu inte hade

påbörjats. Regeringen uppdrog därför i

juni 1994 åt Jordbruksverket och

Sametinget att gemensamt och efter

samråd med berörda länsstyrelser,

jägarorganisationer och

fiskeorganisationer göra en fortsatt

utvärdering av systemet för upplåtelser

av småvilts-jakt och fiske. Enligt

regeringsuppdraget bör utvecklingen av

det nya upplåtelsesystemet följas under

en längre tidsperiod för att det säkrare

skall kunna avgöras vilken påverkan det

kan ha på renskötselrätten, viltvården,

fiskevården och naturvården. Uppdraget

skall av Jordbruksverket och Sametinget

redovisas till regeringen senast den 1

april 1996. Regeringen har därefter i

november 1995 utvidgat utvärderingen

till att även omfatta en bedömning av

den allmänna påverkan på miljön som det

nya upplåtelsesystemet kan ge upphov

till. Samtidigt har det uppdragits åt

Statens naturvårdsverk att gemensamt med

Jordbruksverket och Sametinget delta i

utvärderingen. Enligt utskottets mening

bör resultatet av den pågående

utredningen avvaktas. Utskottet är inte

nu berett att ställa sig bakom förslagen

i motionerna 1994/95: Bo602 (v) yrkande

4 och 1994/95:K508 (kds) yrkande 9.

Motionerna avstyrks.

Fiskesamernas rättigheter

I 1971 års proposition med förslag till

rennäringslag (prop. 1971:51 s. 170)

definieras fiskesamer som vissa samer

som inte tillhör den renskötande

befolkningsgruppen men som är beroende

av fisket inom renskötselområdet för sin

försörjning . Denna grupp samer är

sålunda inte medlemmar i någon sameby,

och de saknar därmed den rätt till jakt

och fiske som rennäringslagen ger

medlemmar i sameby.

Fiskesamernas rättigheter har varit

föremål för utredning och överväganden

vid flera tillfällen. Den år 1982

tillsatta samerättsutredningen övervägde

tre alternativa lösningar för

fiskesamerna. Utredningen kom härvid

fram till att den bästa lösningen vore

att samer som inte är medlemmar i någon

sameby genom upplåtelser får rätt att

jag och fiska på kronomark i samma

omfattning som de skulle ha kunnat som

medlemmar i sameby. I proposition

1992:32 bilaga 2 med förslag till

ändringar i rennäringslagen förs dock

inte fram några ändringsförslag som

avser fiskesamernas ställning. Enligt

propositionen (s. 180) borde

fiskesamernas rätt till jakt och fiske

kunna regleras inom ramen för gällande

bestämmelser. I anslutning härtill

framhölls också att de i samma

proposition framlagda förslagen om

upplåtelse av rätten till jakt och fiske

väsentligt skulle öka möjligheterna att

jaga och fiska på statens mark.

Samiskt fiske utgör enligt motion

1994/95:Bo602 (v) den äldsta samiska

huvudnäringen. I motionen anförs att

fisket fortfarande utgör en betydande

näring för samer som är bosatta inom

renskötselområdet. Det gäller främst

dagens fiskesamer som genom att de inte

tillhör den renskötande samebefolkningen

är beroende av fiske som sin

huvudsakliga försörjning. Enligt

motionen har fiskesamerna i Sverige

blivit både ekonomiskt och rättsligt

missgynnade. Med hänvisning härtill

förordas i motionens yrkande 2 att

fisket som näringsutövning skall få

samma status i rennäringslagen som

renskötseln.

Fiskesamernas rättigheter övervägdes

senast av Samerättsutredningen.

Utredningen kom därvid fram till att den

bästa lösningen vore att samer som inte

är medlemmar i någon sameby genom

upplåtelser fick rätt att jaga och fiska

på kronomark i samma omfattning som de

skulle ha kunnat som medlemmar i sameby.

Den nya ordning för upplåtelse av rätten

till småviltsjakt och fiske som nu

tillämpas innebär också att

möjligheterna att jaga och fiska

väsentligt förbättrats. I samband med

att det nya systemet infördes uttalades

sålunda att det var angeläget att de

personer som helt eller delvis var

beroende av jakt eller fiske för sin

försörjning, bl.a. fiskesamer, skulle

erhålla erforderliga upplåtelser (prop.

1992/93:32 bilaga 2 s. 142). I 3 §

rennäringsförordningen (1993:384) har

också förts in en bestämmelse som

innebär att vid upplåtelse av rätt till

jakt och fiske företräde skall ges till

sådana personer för vilka jakten eller

fisket är av väsentlig betydelse för

deras försörjning. Av förordningens 5 §

följer dessutom att sådan upplåtelse

skall ske avgiftsfritt.

Som framgår av den kortfattade

framställningen ovan har fiskesamernas

rättigheter till jakt och fiske kommit

till uttryck i det regelverk som i dag

styr upplåtelse av rätten till

småviltsjakt och fiske på statens mark

ovanför odlingsgränsen och på

renbetesfjällen. I sammanhanget bör

också erinras om det arbete kring bl.a.

samebyns verksamhetsområde samt

kriterierna för medlemskap som

initierats av Sametinget. Den senare

frågan är naturligtvis av stor betydelse

för de samer, t.ex. fiskesamer, som i

dag inte är medlemmar i sameby.

Utskottet är mot bakgrund av det ovan

anförda inte nu berett förorda att

ytterligare åtgärder vidtas. Det får

dock förutsättas att regeringen även

fortsättningsvis noga följer frågan om

fiskesamernas försörjningsmöjligheter

och om så visar sig erforderligt

återkommer till riksdagen i ärendet.

Utskottets ställningstagande i nu

aktuell del innebär att motion

1994/95:Bo602 (v) yrkande 2 avstyrks.

Övriga rennäringsfrågor

I 71 § rennäringslagen stadgas att i de

fall renar uppehåller sig utanför

renskötselområdet eller om de finns där

under otillåten tid kan länsstyrelsen på

begäran av den som lider skada av detta

förelägga samebyn att vid vite bortföra

renarna. Vitesföreläggande får dock

meddelas endast om samebyn efter

anmaning underlåter att inom skälig tid

ta hand om renarna.

Bestämmelserna om vitesföreläggande har

enligt motion 1994/95:Bo603 (m) yrkande

5 visat sig vara en alltför tandlös

åtgärd för att komma till rätta med

problemen med s.k. strövrenar. Enligt

motionen beror detta dels på att

länsstyrelserna inte vidtagit avsedda

åtgärder tillräckligt kraftfullt, dels

på att det visat sig svårt för markägare

att bevisa skada eller olägenhet.

Eftersom förekomsten av ren är förbjuden

inom vissa områden under föreskriven tid

bör renägaren enligt motionen ges ett

strikt ansvar. Med hänvisning härtill

förordas att 71 § rennäringslagen skall

ändras så att länsstyrelsen skall

utfärda vitesföreläggande när en

markägare så begär.

Bestämmelserna om att vite kan utdömas

i de fall renar uppehåller sig på

otillåten mark trädde i kraft den 1 juli

1993. De ersatte då ett tidigare

sanktionssystem där tvångsslakt kunde

tillgripas i motsvarande situation. Till

grund för lagändringen i denna del låg

bl.a. uppfattningen att ett system med

vitesföreläggande utgjorde ett

tillräckligt instrument för att komma

till rätta med förekomsten av

strövrenar. I motionen har inte heller

systemet med vitesföreläggande som

sådant satts i fråga. Förslaget innebär

i stället att en tvingande regel om

vitesföreläggande skall införas.

Utskottet har tidigare haft att ta

ställning till motsvarande

motionsyrkanden och har därvid inte

funnit tillräckliga skäl att införa en

sådan tvingande regel. Utskottet

vidhåller sin uppfattning i frågan. Det

är önskvärt att i första hand söka hitta

frivilliga lösningar på de problem det

här är fråga om. Motion 1994/95:Bo603

(m) yrkande 5 avstyrks sålunda.

Som ett led i ett motionsförslag att

skydda den svenska fjällnaturen förordas

i motion 1994/95:Jo610 (v) yrkande 2 att

åtgärder skall vidtas för att minska

antalet renar i de områden där

överbetning är uppenbar. Enligt

förslaget bör bl.a. möjligheterna att

med hjälp av EU:s stöd ge bidrag till

rennäringen.

Med anledning av vad som i motionen

förordats beträffande åtgärder för att

minska antalet renar vill utskottet

anför följande.

Miljövårdsberedningen har i

delbetänkandet Hållbar utveckling i

landets fjällområden (SOU 1995:100)

lämnat förslag till åtgärder för att på

sikt åstadkomma en hållbar utveckling i

våra fjällområden. I betänkandet betonas

bl.a. betydelsen av att rennäringen

tydligare accepteras som areell näring.

Samtidigt föreslås att den skall åläggas

ett sektorsansvar när det gäller

miljöhänsyn. Det innebär enligt

beredningen att ett miljömål för

rennäringen bör införas i

rennäringslagen. I sammanhanget förs

också fram förslag om hur skador

orsakade av t.ex. överbetning skall

kunna undvikas och hur eventuellt

uppkomna skador skall åtgärdas.

Betänkandet är efter remissbehandling

föremål för överväganden i

regeringskansliet. En proposition om en

långsiktigt hållbar utveckling i landets

fjällområden har aviserats till maj

månad. Enligt utskottets mening bör

resultatet av pågående arbete avvaktas.

Motion 1994/95:Jo610 (v) yrkande 2

avstyrks sålunda.

Sametingets befogenheter bör enligt

partimotion 1994/95:K507 (mp) utökas. Om

Sametinget skall fylla sin uppgift att

ge samerna bättre möjligheter att forma

sin egen utveckling måste Sametinget

enligt motionen kunna ta upp de frågor

som är väsentliga för den samiska

befolkningen. Enligt motionens yrkande 3

bör Sametinget därför tillerkännas

vetorätt i fråga om exploateringar på

renbeteslanden.

Till grund för motionens förslag om att

ge vetorätt för Sametinget vid

exploateringer i renbetesområdet ligger

en strävan att utöka Sametingets

befogenheter. Det kan finnas anledning

att på olika sätt verka för att

Sametingets ställning stärks. Utskottet

är dock inte berett förorda att

Sametinget ges den särställning i

exploateringsfrågor som förordas i

motionen. Utskottet vill erinra om det

övergripande skydd för rennäringen som

naturresurslagen (NRL) ger. I 2 kap. 5 §

stadgas sålunda bl.a. att markområden

som har betydelse för rennäringen skall

så långt möjligt skyddas mot åtgärder

som kan påtagligt försvåra näringens

bedrivande. I 3 kap. 5 § definieras

också de fjällområden som är av

riksintresse för rennäringen. Inom dessa

områden får bebyggelse och anläggningar

endast komma till stånd om det behövs

för rennäringen, den bofasta

befolkningen, den vetenskapliga

forskningen eller det rörliga

friluftslivet. Dessutom får andra

etgärder vidtas bara om det kan ske utan

att områdenas karaktär påverkas.

Utskottet avstyrker med hänvisning till

det nu anförda partimotion 1994/95:K507

(mp) yrkande 3.

Ersättning för rovdjursrivna renar

Med användande av sin initiativrätt tar

utskottet upp frågan om ersättning för

rovdjursrivna renar.

Fram till årsskiftet 1995/96 gällde

sammanfattningsvis följande beträffande

ersättning för rovdjursrivna renar.

Enligt förordningen (1976:430) om

ersättning vid vissa skador av rovdjur

lämnades ersättning av statsmedel om en

ren dödats eller skadats genom angrepp

av varg, järv, lo eller björn under

förutsättning att renen återfunnits.

Ersättning betalades till renägare eller

- om denna inte kunde identifieras -

till den sameby inom vars område renen

påträffats. Ersättningsbeloppets storlek

fastställdes årligen av Naturvårdsverket

efter samråd med Jordbruksverket.

Sedan den 1 januari 1996 gäller ett

annat system för ersättning för

rovdjursrivna renar. Det nya systemet

innebär i korthet att rennäringen

årligen får disponera ett belopp

motsvarande det skäliga värdet av de

renar som rivits av rovdjur.

Fördelningen av ersättning baseras på

rovdjursförekomst. Sametinget svarar för

administrationen och fördelningen i

samverkan med Naturvårdsverket. De båda

myndigheterna redovisade våren 1995 ett

regeringsuppdrag om det nya systemet för

ersättning för rovdjursrivna renar.

För budgetåret 1995/96, dvs. för

perioden 1 juli 1995-31 december 1996,

har riksdagen till ersättning för

viltskador anvisat 38,3 miljoner kronor

(bet. 1994/95:BoU16). Av detta belopp

beräknade regeringen i 1995 års

budgetproposition (prop. 1994/95:100

bil. 10 s. 59) till ersättning för

rovdjursrivna renar 7 miljoner kronor

för andra halvåret 1995 och 14 miljoner

för år 1996.

Vid behandlingen av frågan om det nya

ersättningssystemet våren 1995 anförde

utskottet i det ovan nämnda betänkandet

(s. 5) att det fick anses givet att

regeringen, om så ansågs erforderligt,

återkom till riksdagen i ärendet i 1995

års kompletteringsproposition eller i

annat sammanhang, om beredning av

Naturvårdsverkets och Sametingets ovan

nämnda förslag föranledde omprövning av

frågan om anslag för ersättning för

rovdjursrivna renar. Regeringen återkom

emellertid inte i ärendet år 1995. I

regleringsbrevet för budgetåret 1995/96

har medel avseende ersättningen för

andra halvåret 1995 bestämts till 7

miljoner kronor och för år 1996 till 14

miljoner kronor.

Sametinget har den 7 december 1995

hemställt att regeringen för år 1996 bör

anvisa ytterligare 25 miljoner kronor

som ersättning för renar som skadats

eller dödats av rovdjur och att 2,7

miljoner kronor bör anvisas för

samebyarnas medverkan i

inventeringsarbetet för fastställande av

rovdjursförekomst inom samebyarna.

Dessutom hemställs att extra medel

reserveras för extrema situationer,

t.ex. vid massdödande av renar i

vinterhjorden.

I ett regeringsbeslut den 21 december

1995 anfördes att ytterligare

budgetmedel inte står till regeringens

förfogande. Regeringen hänvisade i

stället till de medel som genom EU-

medlemskapet kan komma att ställas till

förfogande bl.a. genom det s.k. mål 6-

programmet och

miljöersättningsprogrammet.

Svenska Samernas Riksförbund/SSR har i

en skrivelse till regeringen den 12

januari 1996 tagit upp frågan om

ersättning för budgetåret 1995/96. I

skrivelsen erinras om bostadsutskottets

uppfattning att regeringen, om så ansågs

erforderligt, skulle återkomma till

riksdagen i ärendet och ställs frågan om

regeringen avser att aktualisera ärendet

i riksdagen. Enligt SSR måste det vara

helt uppenbart att 14 miljoner kronor

för år 1996 är helt otillräckligt om en

rimlig ersättning för renskötselns och

de enskilda renägarnas förluster och

kostnader skall kunna täckas. Också i en

skrivelse till bostadsutskottet, daterad

den 11 januari 1996, tar SSR upp frågan

om ersättningsbeloppet.

Slutligen har Naturvårdsverket i en

skrivelse till regeringen den 15 januari

1996 behandlat ersättningsfrågan. Verket

föreslår att regeringen medger att

ytterligare 8,5 miljoner kronor får

användas för ersättning för renar som

skadats eller dödats av vissa rovdjur

före den 1 januari 1996 samt för annan

skada av vilt som inträffat före den 1

juli 1995.

Utskottet vill anföra följande. Av

redovisningen ovan framgår att det kan

finnas anledning till omprövning av

frågan om ersättning för rovdjursrivna

renar. Utgångspunkten för bedömningen är

givetvis att riksdagen och regeringen

har ett ansvar för att de regler som

vägleder ersättningssystemet också kan

hävdas i den praktiska hanteringen.

Redan vid sin behandling av frågan år

1995 antog utskottet att det kunde visa

sig erforderligt att den åter kommer

under riksdagens prövning. Utskottet

förutsatte att regeringen, om så befanns

erforderligt, skulle återkomma till

riksdagen i ärendet. Regeringen har

uppenbarligen, i vart fall inte ännu,

ansett att så bör ske. Med hänvisning

till den aktualitet frågan åter fått

genom de olika propåer som kommit till

riksdagen och regeringen, och inte minst

mot bakgrund av de nya bedömningar som

kan bli aktuella efter vårens

rovdjursinventering, finner utskottet

det nu väsentligt att försäkra sig om

att frågan under våren 1996 kommer att

underställas riksdagen. Regeringen bör

därför lämna riksdagen förslag till hur

den uppkomna situationen bör lösas. I de

ovan redovisade skrivelserna har

förordats att ytterligare medel ställs

till verksamhetens förfogande. Utan att

binda sig för beloppen som sådana får

det också enligt utskottets mening

alltså anses nödvändigt att regeringen

agerar i frågan.

Slutsatsen av vad nu anförts är således

att regeringen under våren 1996 bör

återkomma till riksdagen i ärendet.

Avsikten är naturligtvis att det nya

regelverket skall kunna fungera som

tänkt var. Ett regeringsförslag bör

föreläggas riksdagen i sådan tid att

riksdagen ges reella möjligheter att

behandla frågan och fatta ett beslut

under våren 1996. Utskottet vill peka på

möjligheten för regeringen att

aktualisera frågan i den ekonomiska

vårpropositionen som avses avlämnas till

riksdagen den 15 april, i en eventuell

tilläggsbudget under våren 1996 eller i

annat lämpligt sammanhang. Den ökade

anslagsbelastning som kan bli följden av

ett nytt riksdagsbeslut i ärendet bör

kunna mötas med besparingar inom andra

delar i statens budget. Det får närmast

anses självklart att denna fråga

aktualiseras i det kommande

regeringsförslag som utskottet nu

diskuterar.

Vad utskottet nu anfört om förnyade

överväganden om ersättning för

rovdjursrivna renar bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande juridiska

personers förvärv

att riksdagen avslår motion

1994/95:Bo406,

2. beträffande

jordförvärvslagstiftningen

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:Bo407, 1994/95:A404 yrkande 5

samt 1994/95:Jo238 yrkande 28, detta

yrkande i motsvarande del,

res.1 (m)

3. beträffande avstyckning från

jordbruksfastighet

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo238 yrkande 28 i motsvarande

del,

res. 2 (m)

4. beträffande boende på

landsbygden

att riksdagen avslår motion

1994/95:A469 yrkande 3,

5. beträffande

fastighetsöverlåtelse i skärgården

att riksdagen avslår motion

1994/95:A471 yrkande 4,

res.3 (c, fp, mp,

kds)

6. beträffande samebyns

verksamhetsområde

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:Bo602 yrkande 3 samt

1994/95:K508 yrkande 7,

7. beträffande ordningen för

upplåtelse av rätt till småviltsjakt

och fiske

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:Bo602 yrkande 4 samt

1994/95:K508 yrkande 9,

8. beträffande fiskesamernas

rättigheter

att riksdagen avslår motion

1994/95:Bo602 yrkande 2 ,

9. beträffande tvingande regel

om vitesföreläggande

att riksdagen avslår motion

1994/95:Bo603 yrkande 5,

10. beträffande åtgärder för att

minska antalet renar

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo610 yrkande 2,

11. beträffande vetorätt för

Sametinget vid exploateringar i

renbetesområdet

att riksdagen avslår motion

1994/95:K507 yrkande 3,

res. 4 (mp)

12. beträffande förnyade

överväganden om ersättning för

rovdjursrivna renar

att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört.

res. 5 (s)

Stockholm den 8 februari 1996

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

I beslutet har deltagit: Knut Billing

(m), Lennart Nilsson (s), Bengt-Ola

Ryttar (s), Britta Sundin (s), Sten

Andersson (m), Rigmor Ahlstedt (c), Lars

Stjernkvist (s), Stig Grauers (m),

Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe

Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Per

Lager (mp), Ulf Björklund (kds), Carina

Moberg (s), Juan Fonseca (s) och Ulla

Löfgren (m).

Reservationer

1. Jordförvärvslagstiftningen (mom. 2)

Knut Billing (m), Sten Andersson (m),

Stig Grauers (m) och Ulla Löfgren (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 4 börjar med Vidare anser och

slutar med gälla lantbruksegendom bort

ha följande lydelse:

Erfarenheterna av statlig reglering och

kontroll av en marknad är ofta dåliga.

Det finns samhällssektorer där det visat

sig att sådana åtgärder t.o.m. motverkar

sina syften. Inte sällan är åtgärderna

förenade med höga kostnader, både för

det allmänna och enskilda. Vad rör den i

m-motionen aktualiserade frågan om

jordförvärvslagstiftningen anser

utskottet att detta regelverk är ett

instrument som hindrar en etablering i

och utveckling av glesbygden.

Jordbruksverkets utvärdering tyder också

på att lagstiftningen är ett svagt

regionalpolitiskt instrument. Mot

bakgrund av detta bör, såsom föreslagits

i m-motionen, den liberalisering som

skedde genom 1991 års förvärvslagsreform

drivas vidare. Reformen bör i första

hand inriktas på att förvärvsprövning

skall undvikas. Regeringen bör ges i

uppdrag att till riksdagen återkomma med

ett förslag till nödvändiga

lagändringar. Utskottet avstyrker

motionerna 1994/95:Bo407 (kds) och

1994/95:A404 (c) yrkande 5, som synes ha

till syfte att reglerna i

jordförvärvslagstiftningen skall

skärpas, samt föreslår att riksdagen i

anledning av motion 1994/95:Jo238 (m)

yrkande 28 i motsvarande del som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet nu anfört om

jordförvärvslagstiftningen

dels att utskottets hemställan under 2

bort ha följande lydelse:

2. beträffande

jordförvärvslagstiftningen

att riksdagen med anledning av motion

1994/95:Jo238 yrkande 28 i motsvarande

del och med avslag på motionerna

1994/95:Bo407 samt 1994/95:A404

yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

2. Avstyckning från jordbruksfastighet

(mom. 3)

Knut Billing (m), Sten Andersson (m),

Stig Grauers (m) och Ulla Löfgren (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 4 börjar med Utskottet anser

och slutar med från jordbruksfastighet

bort ha följande lydelse:

Från den 1 januari 1994 gäller mer

generösa regler för avstyckning från

jord- och skogsbruksfastigheter. I syfte

att främja sysselsättningen och

bosättningen i glesbygden bör

bestämmelserna ändras så att avstyckning

där underlättas ytterligare. Dagens

regler med krav på ett av myndigheterna

konstaterat godtagbart ekonomiskt utbyte

av det företag som skall bedrivas på

avstyckningen verkar hindrande. Den

enskildes uppfattning om bärkraftigheten

av det företag han vill bedriva bör

tillmätas avgörande betydelse. Med en

sådan ordning skulle nytänkande liksom

riskprojekt uppmuntras. Sådana initiativ

kan sammantaget ha stor betydelse för

glesbygden. Riksdagen bör med anledning

av motion 1995/96:Jo238 (m) yrkande 28 i

motsvarande del som sin mening ge

regeringen till känna vad utskottet nu

anfört om avstyckning från

jordbruksfastighet.

dels att utskottets hemställan under 3

bort ha följande lydelse:

3. beträffande avstyckning från

jordbruksfastighet

att riksdagen med anledning av motion

1994/95:Jo238 yrkande 28 i motsvarande

del som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

3. Fastighetsöverlåtelse i skärgården

(mom. 5)

Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp),

Per Lager (mp) och Ulf Björklund (kds)

anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 4 börjar med De problem och

på s. 5 slutar med i skärgården bort

ha följande lydelse:

Den problematik som gör sig gällande i

skärgården bör enligt utskottets mening

ägnas särskild uppmärksamhet. Det gäller

att hävda intressena av bosättning och

sysselsättning vid överlåtelse av alla

typer av fastighet. Det kan också gälla

att i rimlig grad tillgodose dessa

intressen skattemässigt eller genom

annan reglering. Skärgårdens problem

ökar. Allt fler hus där tas över av

fritidsboende. Enligt utskottets mening

bör därför skärgårdens problem bli

föremål för en utredning med inriktning

på förslag till åtgärder som berör

bostads- och förvärvsmöjligheterna. Det

kan gälla regler som underlättar för

förvärvare som avser fast bosättning

eller förvärvsverksamhet eller gynnar

dessa kategoriers innehav. Det kan också

gälla regler som försvårar för andra

kategoriers förvärv. Det är av särskild

vikt att utredningen beaktar hur den

framtida jordförvärvslagstiftningen

kommer att utformas. Utredningens när-

mare direktiv bör därför utformas mot

bakgrund av resultatet av den

komplettering Jordbruksverket skall

lämna regeringen i anledning av den

utvärdering av

jordförvärvslagstiftningen verket gjort.

Utredningen bör i sitt arbete också

beakta den Bostadspolitiska utredningens

resultat. Den nu förordade utredningen

bör arbeta skyndsamt.

Utskottet föreslår att riksdagen i

anledning av motion 1994/95:A471 (kds)

yrkande 4 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet nu anfört om

boende och sysselsättning i skärgården.

dels att utskottets hemställan under 5

bort ha följande lydelse:

5. beträffande fastighetsöverlåtelse

i skärgården

att riksdagen med anledning av motion

1994/95:A471 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

4. Vetorätt för Sametinget vid

exploateringar i renbetesområdet (mom.

11)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 9 börjar med Till grund och

på s. 10 slutar med yrkande 3 bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar vad som i Miljöpartiets

partimotion 1994/95:K507 anförts om att

det finns anledning att utöka och

förstärka Sametingets befogenheter. För

att Sametinget skall kunna fylla sin

uppgift att ge samerna bättre

möjligheter att forma sin egen

utveckling måste tinget naturligtvis

kunna ta upp alla frågor som är

väsentliga för den samiska befolkningen.

Sametingets uppgifter får sålunda inte

begränsas till sådana frågor som i snäv

mening har en knytning till

traditionella samiska näringar som

renskötsel, jakt och fiske eller till

samisk kultur. För att det skall ges ett

reellt inflytande måste uppgifterna

vidgas till att avse alla

samhällsområden som på ett mera

påtagligt sätt påverkar utvecklingen av

det samiska samhället. Sametinget bör

alltså ges en avgörande roll i frågor

som rör markanvändningen inom

renbetesområdet. Utskottet delar sålunda

vad som i Miljöpartiets partimotion

1994/95:K507 yrkande 3 förordats om att

Sametinget bör tillerkännas vetorätt i

fråga om exploateringar på

renbeteslanden. Utskottets

ställningstagande i denna del bör

riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 11

bort ha följande lydelse:

11. beträffande vetorätt för

Sametinget vid exploateringar i

renbetesområdet

att riksdagen med anledning av motion

1994/95:K507 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

5. Förnyade överväganden om ersättning

för rovdjursrivna renar (mom. 12)

Lennart Nilsson (s), Bengt-Ola Ryttar

(s), Britta Sundin (s), Lars Stjernkvist

(s), Lena Larsson (s), Lilian Virgin

(s), Carina Moberg (s) och Juan Fonseca

(s) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 10 börjar med Ersättning för

och på s. 12 slutar med till känna

bort utgå,

dels att utskottets hemställan under 12

bort utgå.

Särskilt yttrande

Förnyade överväganden om ersättning för

rovdjursrivna renar

Lennart Nilsson (s), Bengt-Ola Ryttar

(s), Britta Sundin (s), Lars Stjernkvist

(s), Lena Larsson (s), Lilian Virgin

(s), Carina Moberg (s) och Juan Fonseca

(s) anför:

Med utnyttjande av sin initiativrätt

föreslår utskottsmajoriteten (m, c, fp,

v, mp, kds) i föreliggande betänkande

att riksdagen som sin mening bör ge

regeringen till känna att regeringen

senare under våren 1996 bör återkomma

till riksdagen med förslag om

ytterligare medel till ersättning för

renar som rivits av rovdjur. Vi

socialdemokrater i utskottet har motsatt

oss att utskottet tar detta initiativ.

Här skall inte diskuteras

utskottsmajoritetens förslag i sak.

Emellertid vill vi framföra att

initiativet mera är att se som en

demonstrativ yttring än som ett förslag

som grundas på en tvingande

nödvändighet. Det torde vara bekant att

jordbruksministern nyligen utlovat det

utskottets majoritet efterfrågat,

nämligen ett regeringsförslag i frågan

till riksdagen senare under våren 1996.

Det syfte utskottsmajoriteten

eftersträvar kommer alltså att

förverkligas utan att riksdagen nu

aktualiserar ärendet.

Det kan också erinras om KU:s uttalande

om initiativrätt i samband med

grundlagsreformen i början av 1970-talet

(bet. KU 1970:27 s. 7). KU förutsatte

att utskottens möjligheter att genom

initiativ aktualisera ett ärende skulle

begagnas med varsamhet. Ärenden borde,

enligt KU, framdeles liksom tidigare

normalt väckas genom proposition eller

motion, och politisk enighet borde

eftersträvas i de fall där initiativ

kommer i fråga.

Vad nu redovisats går stick i stäv med

vad KU och riksdagen förutsatte i

arbetet med grundlagsreformen. En

proposition har utlovats, och

initiativrätten behöver därför inte

utnyttjas. Lägg därtill att initiativet

tas med minsta möjliga majoritet - nio

röster för och åtta emot.

Vi konstaterar avslutningsvis att

utskottsmajoriteten har föga till övers

för de motiv som anfördes när reglerna

om utskottens initiativrätt fick sin

nuvarande utformning.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Motionerna 1

Utskottet 3

Jordförvärvslagstiftningen m.m. 3

Fastighetsförvärvslagstiftningen

m.m. 4

Rennäringslagstiftningen m.m 5

Samebyns verksamhetsområde 5

Ordningen för upplåtelse av rätt

till småviltsjakt och fiske 6

Fiskesamernas rättigheter 7

Övriga rennäringsfrågor 8

Ersättning för rovdjursrivna renar 10

Hemställan 12

Reservationer 13

1. Jordförvärvslagstiftningen

(mom. 2) (m) 13

2. Avstyckning från

jordbruksfastighet (mom. 3) (m) 14

3. Fastighetsöverlåtelse i

skärgården (mom. 5) (c, fp, mp,

kds) 14

4. Vetorätt för Sametinget vid

exploateringar i renbetesområdet

(mom. 11) (mp) 15

5. Förnyade överväganden om

ersättning för rovdjursrivna renar

(mom. 12) (s) 16

Särskilt yttrande 16

Förnyade överväganden om ersättning för

rovdjursrivna renar (s) 16

Gotab, Stockholm 1996