Bet. 1995/96:BoU8

Bostadsutskottets betänkande

1995/96:BOU08

Naturresurslagen

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1995/96

BoU8

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas 16 motioner

helt eller delvis. 14 av motionerna är

väckta under 1995 års allmänna

motionstid, de övriga två har väckts

under allmänna motionstiden 1994. I

motionerna tas bl.a. upp olika aspekter

på lagen om hushållning med

naturresurser m.m. - NRL. Utskottet

avstyrker samtliga motioner.

Till betänkandet har avgivits åtta

reservationer bl.a. om att Gideälven och

Brunnsberg i Österdalälven skall skyddas

mot utbyggnad genom att de omfattas av

skydd enligt 3 kap. 6 § NRL. Fyra

särskilda yttranden har avgivits.

Motionerna m.m.

I betänkandet behandlas

dels de under allmänna motionstiden 1994

väckta motionerna

1993/94:Bo608 av Olle Lindström (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en vägförbindelse till Talma

sameby.

1993/94:Bo613 av Leif Marklund och Bruno

Poromaa (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en

vägförbindelse för Talma sameby.

dels de under allmänna motionstiden 1995

väckta motionerna

1994/95:Bo501 av Tom Heyman (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av tillräcklig

seglingsfri höjd vid planeringen av

framtida anläggningar som passerar

Dalslands kanal.

1994/95:Bo506 av Elving Andersson och

Marianne Andersson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

utvidgning av den kommunala vetorätten.

1994/95:Bo509 av Rune Backlund m.fl. (c)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att Vättern bör

vara ett riksobjekt som färskvattentäkt

enligt naturresurslagen och bör omgärdas

med speciella skyddsbestämmelser,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om statligt ekonomiskt ansvar

för genomförandet av miljöövervakningen

i Vättern.

1994/95:Bo517 av Karl-Göran Biörsmark

(fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om vikten av stöd och

förebyggande skydd av Vättern som natur-

och kulturområde och som

dricksvattentäkt.

1994/95:Bo526 av Eva Goës m.fl. (mp)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag om en ny miljölagstiftning

i enlighet med vad i motionen anförts.

1994/95:Bo529 av Agneta Lundberg m.fl.

(s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att skydda Gideälven

uppströms Björna enligt 3 kap. 6 §

naturresurslagen.

1994/95:Bo536 av Ulf Björklund (kds)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skydd av älvsträckan vid

Brunnsberg i Österdalälven enligt 3 kap.

6 § i naturresurslagen, NRL.

1994/95:Bo538 av Roland Larsson (c) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär

en utredning om konsekvenserna av att

göra Göta kanal med strandområde till

ekopark alternativt kulturvårdsområde.

1994/95:Jo605 av Dan Ericsson m.fl.

(kds) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att områden som är av

riksintresse från

vattenförsörjningssynpunkt bör ges

status som sådana i naturresurslagen.

1994/95:Jo628 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) vari yrkas

18. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att

vattenkraftsutbyggnadsepoken nu är

avslutad,

19. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om skydd av Gideälven mellan

Stennäs och Björna, Jaurekaska i Stora

Luleälven och Ljungån i Gimån,

20. att riksdagen beslutar att

sträckan av Österdalälven vid Brunnsberg

förs in i 3 kap. 6 § naturresurslagen,

21. att riksdagen hos regeringen begär

ett förslag om skydd i 3 kap. 6 §

naturresurslagen för: i Motala ström

Vätterns tillflöden söder om

Hjoån_Mjölnaån, Kävlingeån, Rönne å och

Rolfsån,

1994/95:Kr205 av Birger Schlaug m.fl.

(mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att följa upp beslutet om

nationalstadspark inför Expo 97.

1994/95:N421 av Olof Johansson m.fl. (c)

vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om vindkraften som riksintresse

och kommunal planering.

1994/95:N431 av Per Lager och Eva Goës

(mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i övrigt

anförs i motionen om alternativa metoder

för förvaring av kärnkraftsavfall och om

det kommunala vetot,

3. att riksdagen hos regeringen begär

ett förslag till lag om att återinföra

den kommunala vetorätten som omfattar

alla kärntekniska anläggningar.

1994/95:N450 av Birger Schlaug m.fl.

(mp) vari yrkas

13. att riksdagen hos regeringen begär

att lagen om kommunalt veto återinförs

beträffande kärntekniska anläggningar.

Utskottet har vid ett studiebesök till

Kiruna kommun i juni 1995 informerat sig

om den s.k. Talmavägen. Vid besöket hade

utskottet överläggningar med företrädare

för länsstyrelsen i Norrbottens län,

Kiruna kommun och Talma sameby. Tre

skrivelser om vägprojektet har inkommit

till utskottet.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Kort redogörelse för uppbyggnaden av

naturresurslagen m.m.

Plan- och bygglagen (PBL) och

naturresurslagen (NRL) trädde i kraft

den 1 juli 1987. Bestämmelserna i NRL

syftar till att främja en från

ekologisk, social och samhällsekonomisk

synpunkt långsiktigt god hushållning med

marken, vattnet och den fysiska miljön i

övrigt. En huvuduppgift för NRL är att

ange för olika lagar gemensamma

prövningsgrunder som stöd för en

allsidig och långsiktig bedömning av

frågor om konkurrens beträffande

användning av mark och vatten. Till

lagen har därför knutits ett tiotal

olika lagar som reglerar

ianspråktagandet av mark och vatten för

olika ändamål. Sålunda skall

bestämmelserna i 2 kap. (de

verksamhetsanknutna riktlinjerna) och 3

kap. (de geografiska riktlinjerna) NRL

tillämpas enligt vad i dessa lagar är

föreskrivet. Exempel på lagar som på

detta sätt knutits till NRL är PBL,

vattenlagen, miljöskyddslagen,

naturvårdslagen, väglagen, minerallagen,

kontinentalsockellagen och

luftfartslagen. Genom denna konstruktion

har NRL kommit att få en stor betydelse

och en central roll beträffande

samhällsplaneringen i vid mening. Den

brukar betecknas som en paraplylag.

Lagen är att anse som en lag genom

vilken avvägningar mellan olika

intressen kan och skall bedömas i ett

långsiktigt perspektiv.

I 4 kap. finns regler om

tillåtlighetsprövningen av

industrianläggningar m.m. medan det i 5

kap. finns regler om

miljökonsekvensbeskrivningar. I det

avslutande kapitlet (6 kap.) finns

regler om myndigheternas uppgifter och

ansvarsfördelning.

Regeringsprövning av vissa

industrianläggningar m.m. och det

kommunala vetot

I 4 kap. 1 § NRL anges vissa slag av

anläggningar som inte får utföras utan

tillstånd av regeringen. Som exempel kan

nämnas vissa anläggningar för

kärnteknisk verksamhet och

förbränningsanläggningar om anläggningen

har en effekt om minst 200 megawatt.

Regeringen kan också, enligt 4 kap. 2 §

NRL, pröva andra anläggningar än sådana

som omfattas av kravet på tillstånd

enligt 4 kap. 1 § NRL, om anläggningen

kan antas få betydande omfattning eller

bli av ingripande beskaffenhet.

Enligt bestämmelserna i 4 kap. 3 §

första stycket NRL får tillstånd enligt

1 och 2 §§ lämnas endast om

kommunfullmäktige har tillstyrkt detta.

Detta brukar kallas det kommunala vetot.

Undantag härifrån finns emellertid i 4

kap. 3 § andra stycket. Regeringen får i

vissa fall lämna tillstånd även om

kommunfullmäktige inte har tillstyrkt

att så sker. Om en anläggning är

synnerligen angelägen från nationell

synpunkt får regeringen nämligen lämna

tillstånd även mot en kommuns vilja

bl.a. när det är fråga om en anläggning

som avser mellanlagring eller slutlig

förvaring av kärnämne eller kärnavfall.

Samma förhållande gäller också

beträffande förbränningsanläggningar,

gruppstationer för vindkraft och

anläggningar för behandling av

miljöfarligt avfall under förutsättning

att anläggningarna är av viss minsta

storlek.

I den i augusti 1994 till riksdagen

överlämnade propositionen 1994/95:10 med

förslag till miljöbalk föreslogs att den

grundläggande lagstiftningen på

miljöområdet skulle samordnas i en

miljöbalk. NRL är en av de lagar som

föreslås ingå i balken. De delar av NRL

som redovisats ovan föreslogs i

propositionen ingå i 5 kap. i balken.

Såvitt rör det kommunala vetot föreslogs

inga reella förändringar. Reglerna i NRL

i nu redovisad del skulle enligt

regeringsförslaget tas in i balken utan

förändring av deras materiella innebörd.

Den nuvarande regeringen beslutade

återkalla propositionen.

Arbetet med att lämna förslag till en

miljöbalk pågår numera inom

Miljöbalksutredningen. Arbetet beräknas

vara avslutat sommaren 1996.

Vägförbindelse för Talma sameby?

Länsstyrelsen i Norrbottens län avslog i

mars 1989 en ansökan av Kiruna kommun om

dispens från bestämmelserna för

Påkkentanjaure naturreservat för att

anlägga en väg för Talma sameby mellan

Laxforsen och Salmi. Länsstyrelsens

beslut överklagades till regeringen som

i beslut i maj 1990 bl.a. anförde

följande.

Den s.k. Talmavägen beräknas bli 34 km

lång och avsikten är att den skall

förena två befintliga vägar. Mellan

Laxforsen och den övre delen av Lulep

Voulusjaure finns en skogsbilväg vilken

är ansluten till det befintliga

vägnätet. Denna skall genom Talmavägen

förenas med en cirka 30 km lång enskild

väg mellan Salmi och Laimoluokta. Den

planerade vägen skulle sträcka sig genom

Påkkentanjaure naturreservat och

samtidigt leda in i Rostu s.k. obrutna

fjällområde inom vilket reservatet är

beläget. Den skulle också leda in i inom

reservatet belägna områden av

riksintresse för naturvård.

Vid prövning av frågor enligt

naturvårdslagen skall naturresurslagen

tillämpas. Enligt 3 kap. 1 och 5 §§

naturresurslagen får en anläggning komma

till stånd inom ett s.k. obrutet

fjällområde endast om det behövs för

bl.a. rennäringen och om det kan ske på

ett sätt som inte påtagligt skadar

områdenas natur- och kulturvärden.

Avgränsning av de fjällområden som anges

i 3 kap. 5 § naturresurslagen har skett

med utgångspunkt i att de utanför en zon

på cirka 8 km från väg antas motsvara en

halv dagsetapps vandring, varför

områdena antas vara i huvudsak

opåverkade av aktiviteter på och i

anslutning till vägar. Huvudprincipen

bör enligt förarbetena vara att nya

vägar inte får anläggas. Vägar som

slutar blint inom områdenas yttre delar

medför dock i vissa fall så begränsad

omgivningspåverkan att de inte förändrar

karaktären på områdena. Det kan enligt

motiven gälla vägar som betjänar några

enstaka fastigheter eller som behövs för

t.ex. rennäringen. Vägar som leder in

mot de centrala delarna av områdena kan

medföra en avsevärd påverkan på

områdenas karaktär och bör därför inte

tillåtas. Eftersom naturreservatet är

beläget inom Rostu obrutna fjällområde

skall 3 kap. 1 och 5 §§ naturresurslagen

tillämpas i ärendet.

I Kiruna kommuns förslag till

översiktsplan anges att i de fem byarna

norr om Torneträsk finns ett sextiotal

hus sammanlagt, av vilka de allra flesta

är fritidshus eller används sommartid i

samband med renskötsel. Enligt

översiktsplanen för Torneträskområdet

kan en begränsad ökning av bebyggelsen

få göras. I förslaget till översiktsplan

anförs att om den planerade vägen blir

av, kommer antagligen efterfrågan på

mark att öka väsentligt. Också

turistanläggningar kan bli aktuella.

Av länsstyrelsens konsekvensbedömning

framgår bl.a. att den föreslagna

vägsträckningen genom naturreservatet

berör ett faunaområde av högsta värde.

Utgångspunkten för värderingen har varit

att områden med många hotade arter är

skyddsvärda för hela faunan. De stora

rovdjur som förekommer i området

kännetecknas samtliga av att de i

möjligaste mån undviker kontakt med

människor. De nya direkta och indirekta

störningarna som en väg genom

naturreservatet skulle medföra, innebär

med all sannolikhet att områdets värde

för de stora rovdjuren försämras. De i

området förekommande kungsörns- och

havsörnspopulationerna hör till våra

mest störningskänsliga arter.

Undersökningar gjorda i Ritsemområdet

visar att kungsörn och jaktfalk har

försvunnit från de exploaterade

områdena. Det aktuella området utgör ett

av Sveriges viktigaste

reproduktionsområden för havsörn och där

finns också ett antal häckande

kungsörnspar. Havsörn, kungsörn,

jaktfalk och andra rovfåglar skulle

påverkas såväl direkt som indirekt om

Talmavägen byggs. Vidare berörs ett

urskogsområde som getts högsta

värdeklass för sin mångformighet,

arealstorlek, låga grad av

kulturpåverkan samt stora betydelse för

urskogsgynnad fauna. Den botaniska

värderingen av motsvarande område har

också medfört inplacering i högsta

värdeklass.

Regeringen delar samebyns och kommunens

uppfattning att en väg skulle underlätta

samebyns transporter både till

bosättningen norr om Torneträsk och vid

nya föreskrifter och allmänna råd om

köttkontroll m.m. vid renslakt, vilket

träder i kraft den 1 juli 1990. De nya

föreskrifterna kommer inte att förhindra

höstslakten i Talma sameby. Samebyns

transportproblem, som enligt regeringens

bedömning är angelägna att lösa, bör

kunna få en tillfredsställande lösning

utan att en väg byggs.

Regeringen, som i ärendet har att

tillämpa naturresurslagens bestämmelser

om markens användning, finner vid en

samlad bedömning att anläggandet och

utnyttjandet av Talmavägen påtagligt

skulle skada naturreservatets

naturvärden. Vägen bör med hänsyn

härtill inte komma till stånd.

Trafikutskottet behandlade 1992 motioner

(bet. 1991/92:TU15 och yttr.

1992/93:TU3y) som gick ut på att

riksdagen borde ge regeringen till känna

att regeringen skulle vidta åtgärder så

att vägen kom till stånd.

Trafikutskottet återgav i korthet det

ovan refererade regeringsbeslutet samt

anförde att vägen från trafikpolitisk

synpunkt är angelägen för samebyn.

Utskottet förutsatte att regeringen

följde frågan.

Vid behandlingen hösten 1992 av

propositionen om samerna och samisk

kultur m.m. anförde bostadsutskottet

(bet. 1992/93:BoU8 s. 31) med anledning

av en motion om en väg till Talma sameby

att något väsentligt nytt inte

tillkommit som motiverade en omprövning

av tidigare fattade beslut. Med

anslutning till vad trafikutskottet

anfört i det ovan omnämnda yttrandet

avstyrkte utskottet enhälligt motionen,

som avslogs av riksdagen.

Vid behandling av ett motsvarande

motionsyrkande hösten 1993

(1993/94:BoU1) anförde utskottet

följande.

Som utskottet uppfattat yrkandet i

motion 1992/93:Bo601 (s) innebär det att

riksdagen bör besluta ge regeringen till

känna att sådana ändringar av gränserna

för Rostu obrutna fjällområde görs att

det blir möjligt att bygga en väg avsedd

i huvudsak för Talma sameby.

Ovan har lämnats en tämligen ingående

redogörelse för regeringens beredning av

ärendet om en vägförbindelse för Talma

sameby. Av redogörelsen framgår bl.a.

vilka motiv som finns i NRL avseende

vägbyggande inom de obrutna

fjällområdena och hur avgränsningen av

sådana områden gjorts. Utskottet, som

hänvisar till denna redogörelse, vill

erinra om riksdagens beslut 1992 enligt

vilket förutsattes (se bet. 1992/93:TU15

och BoU08) att regeringen följde frågan.

Bostadsutskottet har inte funnit att

nya omständigheter av den karaktären

tillkommit som föranleder en omprövning

av riksdagens tidigare beslut. Motion

1992/93:Bo601 (s) om en vägförbindelse

till Talma sameby avstyrks således.

Motionen avslogs av riksdagen.

Sedan riksdagen senast behandlade frågan

om en väg till Talma sameby har bl.a.

följande inträffat i ärendet. Kiruna

kommun anhöll i maj 1993 hos

Länsstyrelsen i Norrbottens län om en

omprövning av länsstyrelsens beslut från

1989 att ej medge dispens för byggande

av Talmavägen. Inför beslutet hade

länsstyrelsen låtit genomföra förnyade

utredningar. Bl.a hade

Skogsvårdsstyrelsen i länet på uppdrag

av länsstyrelsen gjort en

miljökonsekvensbeskrivning i ärendet. I

beskrivningen inventeras fem

vägalternativ. Dessutom har

länsstyrelsens rennäringsdelegation

utrett fem alternativ som bygger på att

någon väg inte byggs. Två av dessa avser

helikoptertransport av slaktade renar,

de övriga driftsomläggning eller

renodlad vinterslakt, slakt i Norge samt

transport med svävare.

Tre av vägalternativen är enligt

länsstyrelsen inte förenliga med

bestämmelserna i NRL (2 kap. 3 och 6 §§

samt 3 kap. 1 och 5 §§).

Anläggningskostnaden för dessa

alternativ har uppskattats till mellan

7,1 och 10,2 miljoner kronor. De övriga

två vägalternativen kan accepteras av

länsstyrelsen. Anläggningskostnaderna -

lägst 23 miljoner kronor - för dessa

alternativ och driftskostnaderna har

föranlett länsstyrelsen till bedömningen

att dessa alternativ är orimliga från

ekonomisk synpunkt.

Länsstyrelsen förordar i sitt beslut

att samebyns transportproblem löses utan

att vägförbindelse upprättas till norra

sidan av Torne träsk.

I en reservation till länsstyrelsens

beslut anförde en av dess ledamöter att

han - i likhet med Kiruna kommun - ansåg

att vägen borde byggas. För att Talma

sameby skall ha möjlighet till

långsiktig överlevnad är vägen ett

måste.

Plan för utbyggnad av vattenkraft

Riksdagen beslutade år 1984 om en plan

för utbyggnad av vattenkraften (prop.

1983/84:BoU30). Planen reviderades året

därefter (prop. 1984/85:120, bet.

1984/85:BoU25). Den reviderade planen

omfattade nya projekt, effektivisering

och förnyelse samt byggande av små

kraftverk om tillsammans 3,8 TWh/år (TWh

= terawattimmar) i syfte att säkerställa

en utbyggnad av vattenkraften om minst

2,5 TWh/år till mitten av 1990-talet. En

del projekt i planen har i praktiken

senare utgått genom avslag på

ansökningar enligt vattenlagen

(1983:291) och genom beslut i riksdagen

om skydd enligt NRL. I såväl

propositioner som utskottsutlåtanden har

framhållits att den omständigheten att

projekt finns upptagna i

vattenkraftplanen inte automatiskt

medför att de kan genomföras.

Dessförinnan skall sedvanlig prövning

enligt vattenlagen ske. Samma procedur

och samma överväganden skall göras

oberoende av om ett projekt finns

medtaget i planen eller ej. Planen utgör

inte heller hinder mot att aktualisera

projekt som inte är upptagna i den.

Närings- och teknikutvecklingsverket

(NUTEK) har regeringens uppdrag att

årligen redovisa bl.a.

vattenkraftsutbyggnaden. I sin rapport,

Energirapport 1994, redovisar NUTEK att

tillskottet av vattenkraft, sedan

vattenkraftplanen antogs, uppgår till ca

1,2 TWh/år.

Tillskottet av vattenkraft under

perioden fram till år 2005 har av verket

bedömts till ca 1 TWh/år varav 0,4

TWh/år utgör i vattenkraftplanen

specificerade projekt och lika mycket

härrör från små vattenkraftverk och

effektiviseringar. Återstoden avses

komma från projekt utanför planen.

Verket bedömer att den totala

produktionsförmågan i vattenkraft under

ett normalår blir ca 64 TWh år 2005.

Älvskydd m.m.

Vid tillkomsten av NRL år 1987

lagfästes de s.k. riktlinjerna i den

fysiska riksplaneringen. Dessa som

beslöts av riksdagen i början av 1970-

talet innebär att vissa älvar och

älvsträckor undantogs från

vattenkraftsutbyggnad. Riksdag och

regering har under de senaste drygt 25

åren ägnat stor uppmärksamhet åt frågor

som rör vattenkraftens roll i

energibalansen och i samband därmed

frågan om bevarandet av vattenområden

och älvsträckor. Vid

riksdagsbehandlingen i mars år 1993 av

ett regeringsförslag om utökat älvskydd

beslöts (prop. 1992/93:80, bet.

1992/93:BoU7) att ytterligare 13 älvar

och älvsträckor skulle skyddas från

vattenkraftsutbyggnad enligt 3 kap. 6 §

NRL. Då behandlade utskottet bl.a.

motioner i vilka yrkades att i Gideälven

sträckan mellan Stennäs och Björna och i

Österdalälven sträckan mellan Åsens

kraftverk och Väsa kraftverk

(Brunnsberg) skulle skyddas. Dessa

motioner avslogs av riksdagen.

Riksdagen beslöt vid samma tillfälle

att vissa överväganden borde göras om

inventering av älvar och älvsträckor.

Nedan i detta avsnitt behandlas älvar

och älvsträckor i den mån de

aktualiserats i vissa motioner som

behandlas i detta betänkande.

Beträffande älvsträckan i Gideälven

föreslog utskottets majoritet (s, nyd

med instämmande av v) att älvsträckan -

under förutsättning av att den då

pågående prövningen enligt vattenlagen

(VL) inte innebar tillstånd till

utbyggnad - skulle skyddas från

utbyggnad och tas in i 3 kap. 6 § NRL.

En minoritet i utskottet (m, fp, c, kds)

föreslog i en reservation att

ytterligare överväganden borde göras.

Riksdagen beslöt i enlighet med

reservationen. Ärendet om tillstånd till

utbyggnad har behandlats av

vattendomstolen. Regeringen har, enligt

VL 11 kap. 3 §, förbehållit sig

prövningen av ärendet. Vattendomstolen

har i ett yttrande i ärendet till

regeringen i februari 1995 anfört att

den anser företaget tillåtligt enligt

vattenlagens tillåtlighetsregler.

Sökanden - Gidekraft AB - har i

skrivelse till regeringen (Miljöde-

partementet) återkallat ansökan från

vidare prövning. Bolagets skrivelse har

översänts till vattendomstolen, som

uppmanats att hålla departementet

informerat om målets fortsatta

handläggning.

Beträffande älvsträckan vid Brunnsberg

i Österdaläven föreslog utskottet och

beslöt riksdagen att ytterligare

överväganden borde göras.

I en folkomröstning i Älvdalens kommun

den 13 november 1994 ställdes följande

fråga: Anser Du att Älvdalens kommun

skall stödja de planer som Älvdalens

Jordägande Socknemän har om att bygga

ett kraftverk i Österdalälven vid

Brunnsberg? Av de avgivna rösterna

ansåg 72 % att kraftverket inte borde

byggas medan 26 % hade den motsatta

inställningen. Drygt 70 % av de

röstberättigade deltog.

Älvdalens Jordägande Socknemän har hos

Vattendomstolen - Stockholms tingsrätt -

ansökt om att få bygga Brunnsbergs

kraftverk i Österdalälven.

Kammarkollegiet anser att företaget är

av sådan beskaffenhet att det bör prövas

av regeringen. Miljödepartementet har

begärt att få ta del av handlingarna i

målet efter det att Fiskeriverkets

yttrande kommit in till vattendomstolen.

Regeringen kommer därefter att ta

ställning till om frågan om den skall

förbehålla sig prövningen enligt VL av

Brunnsbergs kraftverk.

Beträffande älvsträckan Jaurekaska i

Stora Luleälv begärde Statens

vattenfallsverk (numera Vattenfall AB)

år 1990 tillstånd hos vattendomstolen

till ändring av de för sjön Langas

gällande

vattenhushållningsbestämmelserna.

Vattendomstolen planerar att efter

årsskiftet 1995/96 hålla

huvudförhandling i ärendet.

Ljungåfors Kraft AB har ansökt hos

vattendomstolen om tillstånd till

anläggande och bibehållande av Ljungå

kraftverk i Ljungån i Bräcke kommun.

Regeringen har inte förbehållit sig

prövningen av ansökan. Vattenföretaget

bedömdes inte vara av så betydande

omfattning att regeringen borde

förbehålla sig tillåtlighetsprövningen.

Sedermera har Vattenöverdomstolen - Svea

hovrätt - givit tillstånd till byggande

av kraftverket.

De ovan nämnda av riksdagen våren 1993

förordade övervägandena om vissa

älvfrågor har gjorts av en särskild

utredare. Denne har i april 1994 i

betänkandet Vilka vattendrag skall

skyddas? (SOU 1994:59) redovisat sitt

uppdrag. Med undantag för fyra

vattenområden i södra Sverige (Vätterns

tillflöden söder om Hjo-Vadstena,

Kävlingeån, Rönne å och Rolfsån) har

utredningen inte lämnat slutligt förslag

till skyddsvärda vattenområden och

älvsträckor. Beträffande Gideälven och

Österdalälven vid Brunnsberg föreslås

således att skydd enligt 3 kap. 6 § NRL

inte borde komma i fråga. Eventuellt

skydd för dessa sträckor bör enligt

utredningen i stället övervägas med stöd

bl.a. i naturvårdslagen och/eller plan-

och bygglagen. Utredningen konstaterar

också att det behövs ett bättre underlag

för att slå fast vilka ytterligare

vattenområden som bör omfattas av

skyddsbestämmelserna i 3 kap. 6 § NRL.

Utredningen har remissbehandlats. I

september 1994 och i januari 1995 fick

utredningen tilläggsdirektiv. Den skall

bl.a. utarbeta ett program för

kartläggning av vilka ytterligare

vattenområden och älvsträckor som bör

skyddas mot vattenkraftsutbyggnad.

Syftet med kartläggningen bör vara att

få en grund för en sammanhållen

bedömning av vilka ytterligare

vattenområden som bör ges ett

långsiktigt skydd. Utredningen skall

redovisa resultat av sitt arbete senast

vid årsskiftet 1996/1997.

Vättern

Vättern med öar och strandområden är

klassad som riksintresse enligt NRL.

Detta innebär (3 kap. 2 § NRL) att

turismens och friluftslivets, främst det

rörliga friluftslivets, intressen

särskilt beaktas vid bedömningen av

tillåtligheten av exploateringsföretag

eller andra ingrepp i miljön. I NRL (2

kap. 8 §) anges att mark- och

vattenområden som är särskilt lämpliga

för anläggningar för bl.a.

vattenförsörjning så långt möjligt skall

skyddas mot åtgärder som påtagligt kan

försvåra tillkomsten eller utnyttjandet

av anläggningen.

Frågan om Vättern som färskvattentäkt

har behandlats av riksdagen tidigare och

senast 1993 med anledning av en motion

(bet. 1993/94:BoU1). Utskottet anförde

då enhälligt att goda möjligheter finns

att beakta frågan om vattenförsörjningen

i den fysiska planeringen och förutsatte

att berörda kommuner behandlade frågan

inom ramen för denna planering.

Den av utskottet avstyrkta motionen

avslogs av riksdagen.

Vindkraft

De nu gällande riktlinjerna för den

långsiktiga energipolitiken innebär

bl.a. följande. Energipolitikens mål är

att trygga tillgången på energi på

villkor som är konkurrenskraftiga med

dem som gäller i omvärlden.

Energipolitiken utgår från vad natur och

miljö kan bära. Landets elförsörjning

skall tryggas genom ett energisystem som

i största möjliga utsträckning grundas

på varaktiga, helst inhemska och

förnybara, energikällor samt genom en

effektiv energihushållning.

Markområden av riksintresse för

energiproduktion regleras i 2 kap. 8 §

NRL. Vindkraft ingår i den samlande

beteckningen energiproduktion.

Boverket, Naturvårdsverket och NUTEK

publicerade våren 1995 skriften

Etablering av vindkraftverk på land. I

skriften redovisas de lagregler och

övriga bestämmelser som gäller för

sådan etablering.

För vissa större vindkraftverk krävs

bygglov och anmälan enligt

miljöskyddslagen samt oftast samråd med

länsstyrelsen. För vindkraftverk med en

effekt större än 10 MW krävs dessutom

tillstånd av regeringen.

I förordningen (1993:191) om

tillämpningen av NRL anges att vissa

centrala förvaltningsmyndigheter har i

uppdrag att till länsstyrelserna lämna

uppgifter om områden som myndigheten

bedömer vara av riksintresse enligt 2

kap. NRL. Beträffande områden av

riksintresse för energiproduktionen har

NUTEK fått i uppdrag att peka ut sådana

områden. I arbetet skall samråd ske med

berörda länsstyrelser.

Våren 1991 beslutade riksdagen om ett

femårigt stöd till investeringar i

anläggningar för vindkraft. För stödet

har beräknats 50 miljoner kronor per år.

Fr.o.m. halvårsskiftet 1994 lämnas

bidrag för investeringar i vindkraftverk

med en effekt av minst 60 kilowatt.

Bidraget lämnas med högst 50 % av

investeringskostnaden om

teknikupphandling utnyttjas. I övriga

fall lämnas bidrag med 35 % . Riksdagen

anvisade hösten 1995 ytterligare 100

miljoner kronor till verksamheten. I

proposition 1995/96:25 - En politik för

arbete, trygghet och utveckling anmäler

regeringen att den avser att under 1996

återkomma till insatser om stöd till ny

energiteknik efter den nuvarande

programperioden.

NUTEK har utvärderat bl.a. stödet till

investeringar i vindkraft. Ca 90

vindkraftverk med en installerad effekt

om ca 25 MW har kommit till stånd efter

införandet av stödet. Ca 40

vindkraftverk med en sammanlagd effekt

om knappt 6 MW har byggts utan stöd.

Elproduktionen från vindkraften var ca

0,05 TWh år 1993. NUTEK antar att

elproduktionen från vindkraftverk ökar

till 0,2 TWh år 2005.

Flera studier avseende lokalisering av

vindkraftverk har gjorts främst från

slutet av 1980-talet och framåt. Nämnas

kan betänkandet Läge för vindkraft (SOU

1988:32). I betänkandet behandlades

frågan om lokalisering av stora

vindkraftverk i grupper både på land och

till havs från ett nationellt

perspektiv. Sedermera har vissa

länsstyrelser publicerat

lokaliseringsstudier på området. Sålunda

har länsstyrelsen i Kalmar län

tillsammans med Ölandskommunerna 1993

tagit fram ett policydokument kallat

Vindkraft på Öland. Länsstyrelsen i

Hallands län har i två rapporter,

kallade Vindenergi i Halland och

Vindkraft i Hallands län, tagit fram ett

planeringsunderlag som behandlar

konkurrensen mellan vindkraft och andra

allmänna intressen. I vissa andra

länsstyrelser pågår ett arbete i

vindkraftsfrågor.

Plan- och byggutredningen fick i maj

1995 genom tilläggsdirektiv i uppdrag

att se över hur vindkraften bör hanteras

i den kommunala planeringen med

beaktande av motstående intressen som

t.ex. kulturmiljö-, naturvårds- eller

landskapsbildsvärden. Utredningen skall

särskilt överväga om det är lämpligt med

tidsbegränsade bygglov för vindkraftverk

och se över formerna för samverkan

mellan berörda fastigheter i samband med

utbyggnad av vindkraftverk.

Utredningsarbetet skall vara avslutat

senast den 1 juli 1996.

Utskottet

Tillåtlighetsprövningen av vissa

industrianläggningar

I motionerna 1994/95:Bo506 (c),

1994/95:N431 (mp) yrkande 2 i

motsvarande del och yrkande 3 samt

1994/95:N450 (mp) yrkande 13 tas upp

frågan om det s.k. kommunala vetot i

naturresurslagen (NRL). Motionärerna

föreslår sammanfattningsvis att vetot,

utan inskränkningar, skall omfatta även

anläggningar för utbränt kärnbränsle.

Vid behandlingen av motsvarande

motionsyrkanden hösten 1994 (bet.

1994/95:BoU3) anförde utskottet

följande.

Som framgått ovan av den inledande

redogörelsen anges i 4 kap. NRL att

vissa slags anläggningar i princip inte

får komma till stånd om inte

kommunfullmäktige tillstyrkt att

tillstånd till anläggningen lämnas.

Detta brukar kallas det kommunala vetot

(4 kap. 3 § första stycket NRL). Vetot

är emellertid inte absolut. Sålunda får

regeringen i vissa fall - enligt

lagrummets andra stycke - lämna

tillstånd till anläggningen även om

kommunen inte har tillstyrkt detta.

Denna regeringens möjlighet begränsas av

att vissa i lagen angivna

förutsättningar skall vara för handen

för att det kommunala vetot skall kunna

frångås. Det skall vara frågan om en

anläggning som från nationell synpunkt

är synnerligen angelägen. Inskränkningen

i det kommunala vetot gäller inte heller

om en lämplig plats för anläggningen

anvisats inom en annan kommun som antas

godta en placering där eller, i annat

fall, om en annan plats bedöms

lämpligare. Vad nu redovisats om

möjligheten att medge undantag från det

kommunala vetot gäller bl.a. anläggning

för mellanlagring eller slutlig

förvaring av kärnämne eller kärnavfall.

Även beträffande vissa övriga

anläggningar kan undantag från vetot

medges.

Frågan om utformningen av det kommunala

vetot prövades av riksdagen och

bostadsutskottet våren 1990 (bet.

1989/90:BoU20) med anledning av en

proposition i ämnet. Vad riksdagen då

hade att ta ställning till var frågan om

det kommunala vetot skulle förses med en

s.k. ventil. Så skedde genom att till 4

kap. 3 § tillfogades ett andra stycke

huvudsakligen av det innehåll som

redovisats inledningsvis.

Bostadsutskottet beslöt i enlighet med

regeringens förslag. Företrädare i

utskottet för Centerpartiet,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet yrkade

med något skilda motiveringar avslag på

förslaget. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet erinrade vid behandlingen år

1994 om det arbete som pågick med att

utforma en miljöbalk och att det i detta

arbete kunde bli aktuellt att också

överväga utformningen av NRL. I

avvaktan på att dessa överväganden

slutfördes fann utskottet inte anledning

tillstyrka de då behandlade motionerna.

Det kan nu tilläggas att dessa

överväganden, som anförtrotts

Miljöbalksutredningen, beräknas vara

klara sommaren 1996.

Utskottet vidhåller sin uppfattning.

Pågående utredningsarbete bör avslutas.

Motionerna 1994/95:Bo506 (c), 1994/95:

N431 (mp) yrkande 2 i motsvarande del

och yrkande 3 samt 1994/95:N450 (mp)

yrkande 13 om den kommunala vetorätten

avstyrks.

I motion 1994/95:N431 (mp) yrkande 2 i

motsvarande del föreslås riksdagen göra

ett tillkännagivande om alternativa

metoder för förvaring av kärnbränsle.

Motionärerna anför att det finns många

synpunkter på vilken metod som bör

användas för förvaring av högaktivt

kärnbränsleavfall.

Näringsutskottet (bet. 1995/96:NU10)

behandlade hösten 1995 en proposition om

säkrare finansiering av framtida

kärnkraftsavfallskostnader m.m. jämte

motioner. Med anledning av en motion

(kds) i vilken togs upp frågan om

alternativa metoder för slutförvaring

anförde näringsutskottet att

ställningstagandet till hur det utbrända

kärnbränslet skulle förvaras måste

baseras på ett grundligt forsknings- och

utvecklingsarbete. Det är, anförde

utskottet, av väsentlig betydelse att

detta arbete bedrivs utan låsningar i

något avseende. Den av näringsutskottet

avstyrkta motionen avslogs av

riksdagen.

Bostadsutskottet delar

näringsutskottets uppfattning. Med det

anförda avstyrker bostadsutskottet

bifall till motion 1994/95:N431 (mp)

yrkande 2 i motsvarande del om ett

tillkännagivande till regeringen om

alternativa metoder för slutförvaring av

utbränt kärnbränsle.

Vindkraften och vattenförsörjningen som

riksintressen

I två motioner behandlas frågan om den

lagstiftning som motionärerna anser

erforderlig för att vindkraften skall

kunna få större betydelse i

energibalansen. I motion 1994/95:Bo526

(mp) framställs förslag om den

miljölagstiftning som anses behövas för

att påskynda utbyggnaden av

vindkraftverk. Som exempel på sådan

lagstiftning nämner motionärerna PBL och

NRL. I Centerpartiets partimotion

1994/95:N421 yrkande 5 föreslås

riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna vad i motionen anförts om

vindkraften som riksintresse och

kommunal planering.

Utskottet har ovan redovisat vissa

uppgifter om de lagregler som är

aktuella vid utbyggnaden av

vindkraftverk och det femåriga

investeringsprogram som finns till stöd

för anläggning för vindkraft. Av

redovisningen framgår bl.a. följande.

Markområden av riksintresse för

energiproduktion regleras i 2 kap. 8 §

NRL. Vindkraft ingår i den samlande

beteckningen energiproduktion.

Beträffande områden av riksintresse för

energiproduktionen har NUTEK fått i

uppdrag att peka ut sådana områden. I

arbetet skall samråd ske med berörda

länsstyrelser.

Ovan har redovisats det ekonomiska

stödprogram som finns för investeringar

i vindkraftsanläggningar samt bl.a. de

studier som gjorts avseende lokalisering

av vindkraftverk. Som framgår av

redovisningen ovan finns möjlighet att

med stöd av NRL behandla vindkraften

som ett riksintresse. Av redovisningen

framgår också att olika åtgärder

vidtagits för att peka ut lämpliga lägen

för vindkraftverk samt vilket ekonomiskt

stöd som utgår för investeringar i

vindkraftverk. Dessutom har, som också

framgått ovan, Plan- och byggutredningen

fått tilläggsdirektiv för att se över

hur vindkraften bör hanteras i den

kommunala planeringen. Detta

utredningsarbete skall vara avslutat

senast den 1 juli 1996.

Vad beträffar frågan som tas upp i

Centerpartiets partimotion om att

kommunerna i den översiktliga

planeringen bör beakta behovet av

vindkraftslägen och reservera områden

lämpliga för vindkraft vill utskottet

även erinra om att ändringar i PBL

nyligen genomförts (se bet.

1995/96:BoU1) som stärker

översiktplanens ställning i

planeringssystemet. Denna omständighet,

tillsammans med förhållandet att frågan

om hur vindkraften bör hanteras i den

kommunala planeringen utreds, innebär

enligt utskottets mening att syftet med

motionärernas förslag blir tillgodosett

utan någon riksdagens vidare åtgärd.

Utskottet gör samma bedömning i vad

gäller mp-motionen.

Med det anförda avstyrker utskottet

Centerpartiets partimotion 1994/95:N421

yrkande 5 och motion 1994/95:Bo526 (mp)

om vindkraften som riksintresse.

Vattenförsörjningen som riksintresse

tas upp i tre motioner. I motion

1994/95:Jo605 (kds) yrkande 2 föreslås

ett riksdagens tillkännagivande till

regeringen av innebörd att områden som

är av riksintressen från

vattenförsörjningssynpunkt bör ges

status som sådana i NRL. Enligt

motionärerna saknas riksintressen för

vattenförsörjningen för närvarande. I

motionen nämns att reglerna för

sjöfarten på Mälaren, Vättern och Vänern

måste skärpas avsevärt. I motionerna

1994/95:Bo509 (c) yrkande 1 och

1994/95:Bo517 (fp) tas frågan om Vättern

upp. Enligt motionärerna i dessa båda

motioner bör Vättern anses vara ett

riksintresse som färskvattentäkt och som

natur- och kulturområde. I yrkande 2 i

motion 1994/95:Bo509 (c) föreslås ett

riksdagens tillkännagivande till

regeringen om att staten har ett

ekonomiskt ansvar för miljöövervakningen

i Vättern.

Med anledning av dessa motioner vill

utskottet anföra följande. Liksom

beträffande vindkraften gäller att

områden för vattenförsörjning har ett

skydd enligt NRL (2 kap. 8 §). Där anges

bl.a. att mark- och vattenområden som är

särskilt lämpliga för anläggningar för

vattenförsörjning så långt möjligt skall

skyddas mot åtgärder som påtagligt kan

försvåra tillkomsten eller utnyttjandet

av sådana anläggningar. I lagrummet

anges också att sådana anläggningar som

är av riksintresse skall skyddas mot

åtgärder som påtagligt kan försvåra

tillkomsten eller utnyttjandet av dem.

Det kan i och för sig hävdas att

regeringen har ett ansvar när det gäller

att peka ut de områden som av olika skäl

bör vara riksintressen. Det får

emellertid också anses vara ett ansvar

för de berörda kommunerna och

länsstyrelserna att hos regeringen

aktualisera frågor om vissa områdens

karaktär av riksintressen. I den mån det

på den lokala och regionala nivån anses

att vattenförsörjningen i vissa områden

är av riksintresse finns anledning anta

att frågan aktualiseras för regeringen.

Vid en sådan uppfattning finns inte

anledning för riksdagen att göra de i

motionerna 1994/95:Bo509 (c) yrkande 1,

1994/95:Bo517 (fp) och 1994/95:Jo605

(kds) yrkande 2 föreslagna

tillkännagivandena om

vattenförsörjningen som riksintresse och

Vättern som dricksvattentäkt. Utskottet

vill erinra om att beträffande Vättern

riksdagen på förslag av ett enigt

bostadsutskott tidigare intagit samma

ståndpunkt (se bl.a. bet. 1994/95:BoU3).

Utskottet gör i princip samma bedömning

av den i motion 1994/95:Bo509 (c)

yrkande 2 upptagna frågan om statens

ekonomiska ansvar för miljöövervakningen

i Vättern. Även beträffande denna fråga

får kommunerna eller berörda

länsstyrelser anses ha det primära

ansvaret att aktualisera de åtgärder som

kan anses lämpliga för att nå det syfte

motionärerna eftersträvar.

Nationalstadsparken m.m.

I detta avsnitt behandlas tre motioner

i vilka tas upp frågor som från ett

kulturpolitiskt perspektiv har

anknytning till NRL.

I Miljöpartiets partimotion

1994/95:Kr205 yrkande 1 föreslås

riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna vad i motionen anförts om

behovet av att följa upp beslutet om

nationalstadsparken inför Expo 97 - dvs.

den utställning som avses äga rum hundra

år efter Stockholmsutställningen 1897.

Bakgrunden är i korthet följande.

Riksdagen beslöt hösten 1994 (bet.

1994/95:BoU6) att området

Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården

skall vara nationalstadspark. Genom

ändringar i NRL ges en nationalstadspark

ett specifikt skydd. Inom parken får ny

bebyggelse och nya anläggningar komma

till stånd och andra åtgärder vidtas

endast om det kan ske utan intrång i

parklandskap eller naturmiljö och utan

att det historiska landskapets natur-

och kulturvärden i övrigt skadas.

Expo 97 kommer, om den genomförs,

delvis att äga rum inom delar av

nationalstadsparken.

Utskottet vill anföra följande. Det får

betraktas som självklart att

nationalstadsparkens karaktär skall

hävdas inom de ramar som lagstiftningen

anger. Vad gäller den i Miljöpartiets

partimotion 1994/95:Kr205 yrkande 1

upptagna frågan om behovet av att följa

upp beslutet om nationalstadsparken kan

upplysas om att Länsstyrelsen i

Stockholms län har fått regeringens

uppdrag att utarbeta ett program för

skydd, förvaltning, vård och utveckling

av nationalstadsparken. Länsstyrelsen

har i slutet av januari 1996 redovisat

sitt uppdrag till regeringen. Såvitt

utskottet har sig bekant torde för

övrigt planerna på att genomföra Expo 97

numera vara högst osäkra.

Av vad nu anförts framgår att ett

riksdagens tillkännagivande till

regeringen om nationalstadsparken och

Expo 97 inte kan anses erforderligt och

meningsfullt. Med det anförda avstyrker

utskottet Miljöpartiets partiomotion

1994/95:Kr205 yrkande 1.

I motion 1994/95:Bo538 (c) föreslås en

utredning om konsekvenserna av att göra

Göta kanal med strandområden till

ekopark.

Begreppet ekopark används inte sällan

synonymt med begreppet

nationalstadspark. Utskottet, som

utgår från att så är fallet även

beträffande den nu behandlade motionen,

vill erinra om att regeringen tillkallat

en särskild utredare med uppdrag att

överväga behovet av ytterligare

nationalstadsparker i Sverige och lämna

förslag till de områden som kan vara

aktuella att få skydd som sådana enligt

NRL. Utredaren avser att redovisa sitt

uppdrag till regeringen omkring den 10

mars 1996.

Resultatet av de pågående övervägandena

och den fortsatta beredningen av frågan

bör avvaktas. Ett tillkännagivande om

Göta kanal som nationalstadspark kan

inte nu anses erforderligt eller

lämpligt. Motion 1994/95: Bo538 (c)

avstyrks alltså.

I motion 1994/95:Bo501 (m) föreslås

riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna vad i motionen anförts om

behovet av seglingsfri höjd vid

planeringen av framtida anläggningar som

passerar Dalslands kanal. Motionären

erinrar om kanalens betydelse för

turistnäringen i Dalsland och upplyser

att ett avbräck för kanalen som

seglingsled är att den seglingsfria

höjden på grund av korsande

kraftledningar begränsas till 12 meter.

Utskottet delar motionärens uppfattning

att kanalen har stort värde som

kulturhistoriskt minnesmärke samt för

turismen. Den fråga som motionären tagit

upp får närmast ankomma på kanalens

ägare - dvs. de kommuner som kanalen

genomkorsar - att aktualisera med

berörda kraftföretag. Med det anförda

avstyrker utskottet bifall till motion

1994/95:Bo501 (m) om Dalslands kanal.

Älvfrågor m.m.

Som framgår av reciten till detta

betänkande har riksdag och regering

under de senaste drygt 25 åren ägnat

frågor om utbyggnad av älvar och

älvsträckor samt om vattenkraftens roll

i energibalansen stort intresse. Även

under allmänna motionstiden 1995 har

väckts flera förslag i dessa frågor.

I Folkpartiets partimotion

1994/95:Jo628 yrkande 18 föreslås

riksdagen göra ett tillkännagivande till

regeringen om att

vattenkraftsutbyggnadsepoken nu är

avslutad.

Våren 1991 (bet. 1990/91:BoU18)

behandlade utskottet senast

motionsyrkanden med motsvarande

innebörd. Utskottet anförde då, liksom

tidigare vid behandlingen av liknande

förslag, att någon utbyggnad över den

produktionsnivå, ca 66 TWh, från

vattenkraften som riksdagen tidigare

uttalat sig för inte är aktuell. Något

tillkännagivande enligt motionsförslaget

ansåg utskottet då inte erforderligt.

Energikommissionen anför i sitt i

december 1995 avlämnade betänkande att

de orörda älvar och älvsträckor som

riksdagen har undantagit från utbyggnad

skall skyddas även fortsättningsvis.

Enligt uppgift kommer riksdagen hösten

1996 att underställas en proposition om

energipolitiken.

Enligt utskottets mening bör riksdagen

avvakta beredningen av

Energikommissionens betänkande i

regeringens kansli och propositionen om

den framtida enenrgipolitiken. I det

läge som beredningsarbetet befinner sig

i bör riksdagen inte genom uttalande

skapa låsningar. För närvarande gäller,

liksom för övrigt under de cirka senaste

15 åren, att produktionsnivån från

vattenkraften enligt vattenkraftsplanen

beräknas till ca 66 TWh. Utskottet

avstyrker med det anförda Folkpartiets

partimotion 1994/95:Jo628 yrkande 18 om

ett tillkännagivande till regeringen om

vattenkraftens roll i energibalansen.

I Folkpartiets partimotion

1994/95:Jo628 yrkandena 19-21 samt i

motionerna 1994/95:Bo529 (s) och

1994/95:Bo536 (kds) tas upp frågor om

enskilda älvar och älvsträckor.

Motala ström, Vätterns tillflöden söder

om Hjoån-Mjölnaån, Kävlingeån, Rönne å

och Rolfsån, bör enligt Folkpartiets

partimotion yrkande 21 skyddas mot

utbyggnad genom att de tas upp bland de

älvar och älvsträckor som genom 3 kap. 6

§ NRL skyddas mot utbyggnad.

I samband med behandlingen år 1993

(bet. 1992/93:BoU7) av en proposition om

utökat älvskydd föreslog utskottet och

beslöt riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna att en inventering

borde göras av vissa älvar och

älvsträckor. Dessa överväganden har

gjorts av Vattendragsutredningen.

Utredningen har i april 1994 i

betänkandet Vilka vattendrag skall

skyddas? (SOU 1994:59) redovisat sitt

uppdrag. Med undantag för fyra

vattenområden i södra Sverige -

utredarens förslag är praktiskt taget

identiskt med motionärernas - har

utredningen inte lämnat slutligt förslag

till skyddsvärda vattenområden och

älvsträckor.

Utredningen har remissbehandlats. I

september 1994 och i januari 1995 fick

utredningen tilläggsdirektiv. Den skall

bl.a. utarbeta ett program för

kartläggning av vilka ytterligare

vattenområden och älvsträckor som bör

skyddas mot vattenkraftsutbyggnad.

Syftet med kartläggningen är att få en

grund för en sammanhållen bedömning av

vilka ytterligare vattenområden som bör

ges ett långsiktigt skydd. Utredningen

skall redovisa resultat av sitt arbete

senast vid årsskiftet 1996/1997.

Resultatet av utredningen och den

fortsatta beredningen av frågan bör

avvaktas. Riksdagen bör inte nu göra

sådana ändringar i NRL som föreslås i

Folkpartiets partimotion 1994/95:Jo628

yrkande 21 om Kävlingeån m.fl.

vattendrag.

Gideälven uppströms Björna bör enligt

förslag i motionerna 1994/95: Bo529 (s)

och i Folkpartiets partimotion

1994/95:Jo628 yrkande 19 detta yrkande i

motsvarande del ges skydd enligt 3 kap.

6 § NRL.

Ett motsvarande förslag om NRL-skydd

för Brunnsberg i Österdalälven förs fram

i motionerna 1994/95:Bo536 (kds) och i

den ovan nämda partimotionen från

Folkpartiet.

Beträffande Gideälven kan erinras om

följande. Frågan om tillstånd till

utbyggnad av älven har, som framgått av

reciten ovan, behandlats av

vattendomstolen. Regeringen har enligt

11 kap. 3 § VL förbehållet sig

prövningen av ärendet. Vattendomstolen

har i ett yttrande i ärendet till

regeringen i februari 1995 anfört att

den anser företaget tillåtligt enligt

vattenlagens tillåtlighetsregler.

Sökanden - Gidekraft AB - har i

skrivelse till regeringen

(Miljödepartementet) återkallat ansökan

från vidare prövning. Bolagets skrivelse

har översänts till vattendomstolen, som

uppmanats att hålla departementet

informerat om målets fortsatta

handläggning.

I den mån en ny ansökan om utbyggnad av

Gideälven blir aktuell kommer frågan

åter under regeringens prövning. Det

finns, enligt utskottets mening, inte

tillräckliga skäl för riksdagen att

genom en ändring i NRL nu ingripa i en

eventuellt fortsatt beredningen av

drendet. Även om de skäl för bevarande

av älvsträckan outbyggd som motionärerna

för fram är beaktansvärda finns

anledning att dröja med

ställningstagande i frågan i avvaktan på

att det pågående utredningsarbetet inom

Vattendragsutredningen avslutas. Med

det anförda avstyrker utskottet

motionerna 1994/95:Bo529 (s) och

Folkpartiets partimotion 1994/95:Jo628

yrkande 19 detta yrkande i motsvarande

del om att älvsträckan nu skall omfattas

av skydd mot utbyggnad genom att den tas

in i 3 kap. 6 § NRL.

Beträffande Brunnsberg i Österdalälven

har, som också framgått ovan, Älvdalens

Jordägande Socknemän hos Vattendomstolen

ansökt om att få bygga Brunnsbergs

kraftverk i Österdalälven.

Kammarkollegiet anser att företaget är

av sådan beskaffenhet att det bör prövas

av regeringen. Miljödepartementet har

begärt att få ta del av handlingarna i

målet efter det att Fiskeriverkets

yttrande kommit in till vattendomstolen.

Detta beräknas ske i februari 1996.

Regeringen kommer därefter att ta

ställning till om frågan om den skall

förbehålla sig prövningen av Brunnsbergs

kraftverk.

Utskottet gör beträffande Brunnsberg i

Österdalälven samma bedömning som

beträffande Gideälven. Resultatet av de

pågående övervägandena bör avvaktas.

Motionerna 1994/95:Bo536 (kds) samt

Folkpartiets partimotion 1994/95:Jo628

yrkande 20 om Brunnsberg avstyrks

alltså.

Av älvskyddsmotioner återstår att

behandla förslagen i Folkpartiets

partimotion 1994/95:Jo628 yrkande 19 i

motsvarande del i vad avser att Ljung-

ån i Gimån och Jaurekaska i Stora

Luleälv skall omfattas av NRL-skyddet.

Som framgått av redovisningen ovan har

tillstånd givits till byggande av Ljungå

kraftverk i Gimån. Ärendet är därmed

avgjort. Det är därför inte meningfullt

att i sak granska detta förslag i

Folkpartiets partimotion 1994/95:Jo628

yrkande 19. Motionsyrkandet avstyrks

alltså i motsvarande del.

Jaurekaska i Stora Luleälven beräknas

komma upp för huvudförhandling i

vattendomstolen senare i vår.

Beredningen bör ske utan bindningar i

ärendet från riksdagens sida. Yrkandet

19 i Folkpartiets partimotion

1994/95:Jo628 avstyrks även i denna del.

Vägförbindelse för Talma sameby?

I motionerna 1993/94:Bo608 (m) och

1993/94:Bo613 (s) föreslås ett

riksdagens tillkännagivande till

regeringen om att en vägförbindelse till

Talma sameby bör komma till stånd.

Ovan har lämnats en tämligen omfattande

redogörelse för de överväganden som

gjorts när det gäller byggande av en väg

till Talma sameby. Utskottet, som

hänvisar till denna redogörelse, vill

sammanfatta frågan på följande sätt.

Länsstyrelsen i Norrbottens län avslog

i mars 1989 en ansökan av Kiruna kommun

om dispens från bestämmelserna för

Påkkentanjaure naturreservat för att

anlägga en väg för Talma sameby mellan

Laxforsen och Salmi. Länsstyrelsens

beslut överklagades till regeringen.

Regeringen avslog i maj 1990 kommunens

ansökan. Efter att ha redovisat bl.a.

såväl samebyns behov av väg som det

intrång i naturreservatet och i Rostu

obrutna fjällområde som skulle bli

aktuellt om vägen kom till stånd anförde

regeringen att den - som i ärendet hade

att tillämpa NRL:s bestämmelser om

markens användning - vid en samlad

bedömning funnit att anläggandet och

utnyttjandet av Talmavägen påtagligt

skulle skada naturreservatets

naturvärden. Vägen bör med hänsyn

härtill inte komma till stånd.

Riksdagen har därefter 1992 och 1993

behandlat motioner i vilka föreslogs att

riksdagen som sin mening borde ge

regeringen till känna att vägen borde

byggas. Vid behandling av frågan hösten

1993 (1993/94:BoU1) anförde

bostadsutskottet att utskottet inte

funnit att nya omständigheter av den

karaktären tillkommit som skulle kunna

föranleda en omprövning av riksdagens

tidigare beslut. Motionen om en

vägförbindelse till Talma sameby

avstyrks således av utskottet. Den

avslogs av riksdagen.

Sedan riksdagen senast behandlade

frågan om en väg till Talma sameby får

följande information i ärendet anses

vara relevant. Kiruna kommun anhöll i

maj 1993 hos Länsstyrelsen i Norrbottens

län om en omprövning av länsstyrelsens

beslut från 1989 att ej medge dispens

för byggande av Talmavägen. Inför

beslutet hade länsstyrelsen låtit

genomföra förnyade utredningar. Bl.a.

hade Skogsvårdsstyrelsen i länet på

uppdrag av länsstyrelsen gjort en

miljökonsekvensbeskrivning i ärendet. I

beskrivningen inventerades fem väg-

alternativ. Dessutom hade länsstyrelsens

rennäringsdelegation utrett fem

alternativ som bygger på att någon väg

inte kommer till stånd. Två av dessa

avser helikoptertransport av slaktade

renar, de övriga driftsomläggning eller

renodlad vinterslakt, slakt i Norge samt

transport med svävare.

Tre av vägalternativen är enligt

länsstyrelsen inte förenliga med

bestämmelserna i NRL (2 kap. 3 och 6 §§

samt 3 kap. 1 och 5 §§).

Anläggningskostnaden för dessa

alternativ har uppskattats till mellan

7,1 och 10,2 miljoner kronor. De övriga

två vägalternativen anges inte beröra

det obrutna fjäll-området. Dessa kan

accepteras av länsstyrelsen.

Anläggningskostnaderna - lägst 23

miljoner kronor - för dessa alternativ

och driftkostnaderna har emellertid

föranlett länsstyrelsen till bedömningen

att de är orimliga från ekonomisk

synpunkt

Länsstyrelsen förordar i sitt beslut

att samebyns transportproblem löses utan

att vägförbindelse upprättas till norra

sidan av Torne träsk.

I en reservation till länsstyrelsens

beslut anförde en av dess ledamöter att

han - i likhet med Kiruna kommun - ansåg

att vägen borde byggas. För att Talma

sameby skall ha möjlighet till

långsiktig överlevnad är vägen ett

måste.

Utskottet har i och för sig förståelse

för samebyns och Kiruna kommuns önskan

att genom byggande av en väg till Talma

sameby förbättra byns kommunikationer

till båtnad inte minst för renskötseln.

Utskottet har emellertid också

förståelse för de motiv som bär upp

förslaget att tillskapa och vidmakthålla

Påkkentanjaure naturreservat och Rostu

obrutna fjällområde. Vad det ytterst

gäller avseende tre av vägalternativen

är alltså att göra en avvägning mellan

ett intresse som enligt NRL och

naturvårdslagen bedömts värt att bevara

och ett exploateringsintresse. Vid en

sådan avvägning finner utskottet inte

skäl till annat ställningstagande än det

som en gång tidigare gjorts av

Länsstyrelsen i Norrbottens län och

regeringen och som nu nyligen återigen

gjorts av länsstyrelsen - efter vad som

kan bedömas - vid en noggrann och

ingående beredning där dessa tre

vägalternativ och fem ytterligare

alternativ prövats. Utskottet delar

länsstyrelsens bedömning också när det

gäller de två övriga vägalternativen.

Kostnaderna för att genomföra något av

dem måste anses mycket höga.

Utskottet vill för sin del peka på de

alternativ till väg som utretts av

länsstyrelsens rennäringsdelegation,

nämligen helikoptertransport av slaktade

renar, renodlad vinterslakt, slakt i

Norge samt transport med svävare.

Utskottet förutsätter att alternativen

prövas i en eventuell fortsatt beredning

i avsikt att lösa samebyns

transportproblem samt att även andra

möjliga lösningar då kan bli aktuella

att överväga.

Med det anförda avstyrker utskottet

bifall till motionerna 1993/94:Bo608 (m)

och 1993/94:Bo613 (s) om ett riksdagens

tillkännagivande till regeringen om en

vägförbindelse till Talma sameby.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande den kommunala

vetorätten

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:Bo506, 1994/95:N431 yrkande 2

i motsvarande del och yrkande 3 samt

1994/95:N450 yrkande 13,

res.1 (c, v, mp)

2. beträffande alternativa

metoder för slutförvaring av utbränt

kärnbränsle

att riksdagen avslår motion

1994/95:N431 yrkande 2 i motsvarande

del,

res.2 (mp)

3. beträffande vindkraften som

riksintresse

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:Bo526 och 1994/95:N421

yrkande 5,

res. 3 (c, mp)

4. beträffande

vattenförsörjningen som riksintresse

och Vättern som dricksvattentäkt

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:Bo509 yrkande 1, 1994/95:Bo517

och 1994/95:Jo605 yrkande 2,

5. beträffande statens

ekonomiska ansvar för

miljöövervakningen i Vättern

att riksdagen avslår motion

1994/95:Bo509 yrkande 2,

6. beträffande

nationalstadsparken och Expo 97

att riksdagen avslår motion

1994/95:Kr205 yrkande 1,

7. beträffande Göta kanal

som nationalstadspark

att riksdagen avslår motion

1994/95:Bo538,

8. beträffande Dalslands kanal

att riksdagen avslår motion

1994/95:Bo501,

9. beträffande vattenkraftens

roll i energibalansen

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo628 yrkande 18,

res. 4 (fp, mp)

10. beträffande Kävlingeån

m.fl. vattendrag

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo628 yrkande 21,

res. 5 (fp)

11. beträffande Gideälven

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:Bo529 och 1994/95:Jo628

yrkande 19 detta yrkande i

motsvarande del,

res. 6 (c, fp, v,

mp, kds)

12. beträffande Brunnsberg

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:Bo536 och 1994/95:Jo628

yrkande 20,

res. 7 (c, fp, v,

mp, kds)

13. beträffande Gimån

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo628 yrkande 19 i

motsvarande del,

14. beträffande Jaurekaska

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo628 yrkande 19 i

motsvarande del,

res. 8 (fp)

15. beträffande vägförbindelse

till Talma sameby

att riksdagen avslår motionerna

1993/94:Bo608 och 1993/94:Bo613.

Stockholm den 8 februari 1996

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

I beslutet har deltagit: Knut Billing

(m), Lennart Nilsson (s), Bengt-Ola

Ryttar (s), Britta Sundin (s), Sten

Andersson (m), Rigmor Ahlstedt (c), Lars

Stjernkvist (s), Stig Grauers (m),

Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe

Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Per

Lager (mp), Ulf Björklund (kds), Carina

Moberg (s), Juan Fonseca (s) och Ulla

Löfgren (m).

Reservationer

1. Den kommunala vetorätten (mom. 1)

Rigmor Ahlstedt (c), Owe Hellberg (v)

och Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 11 börjar med Utskotttet

vidhåller och slutar med vetorätten

avstyrks bort ha följande lydelse:

Senast år 1994 behandlade utskottet

(bet. 1994/95:BoU3) en motion, i vilken

det i likhet med de nu aktuella,

föreslogs att det kommunala vetot gavs

en sådan utformning att det

ovillkorligen omfattade också

anläggningar för slutförvaring av

utbränt kärnbränsle. I en reservation av

utskottets företrädare för

Centerpartiet, Vänsterpartiet och

Miljöpartiet anfördes då följande.

När riksdagen våren 1990

(1989/90:BoU20) behandlade frågan om att

undantag från det kommunala vetot under

vissa förutsättningar skulle kunna göras

bl.a. när det gäller anläggningar för

slutförvaring av kärnavfall anfördes i

reservationer (c, vpk, mp) att den

kommunala självbestämmanderätten över

markfrågorna inte borde ändras och att

en inskränkning i vetorätten innebar att

en grundläggande del av den kommunala

självstyrelsen rycktes undan.

Vad gällde frågan om säkra

förvaringsmetoder för slutförvaring av

kärnavfall anfördes bl.a. att beslut om

inskränkningar i vetot för denna typ av

anläggningar borde fattas först sedan

tillräcklig kunskap vunnits om hur en

sådan förvaring inom landet kunde ske.

Reservanterna ansåg att frågan om

inskränkning var för tidigt väckt och

att beslut borde fattas först efter en

öppen och demokratisk prövning.

Utgångspunkten var dock att landets kärn-

avfall skall tas om hand i Sverige.

Utskottet delar den principiella

inställning som kom till uttryck i de nu

åsyftade reservationerna och vidhåller

vad där anförts. Lagstiftningen i nu

berört avseende kan inte anses ha en

lämplig utformning. Sådana ändringar bör

göras i NRL som undanröjer

inskränkningen i det kommunala vetot i

avvaktan på ett bättre beslutsunderlag

när det gäller att bedöma hur en

slutförvaring av utbränt kärnbränsle

skall ordnas. De ytterligare

överväganden som är nödvändiga bör ingå

som en del i arbetet med att utforma en

miljöbalk.

Vad i denna reservation anfördes har

inte på något sätt förlorat i

aktualitet. Tvärtom får det anses vara

minst lika angeläget nu som tidigare att

NRL ges en sådan utformning beträffande

det kommunala vetot som motionärerna

föreslår. Miljöbalksutredningen, som

anförtrotts uppgiften att utforma ett

förslag till miljöbalk, bör ges i

uppdrag att lägga fram förslag om

ändring i NRL i enlighet med vad nu

förordats. Efter beredning skall

riksdagen föreläggas ett förslag i

frågan.

Vad utskottet nu med anledning av

motioner från Centerpartiet,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet anfört

om den kommunala vetorätten bör

riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande den kommunala

vetorätten

att riksdagen med anledning av

motionerna 1994/95:Bo506, 1994/95:N431

yrkande 2 i motsvarande del och yrkande

3 samt 1994/95:N450 yrkande 13 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Alternativa metoder för slutförvaring

av utbränt kärnbränsle (mom. 2)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 12 börjar med Bostads-

utskottet delar och slutar med utbränt

kärnbränsle bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1994/95:N431 (mp)

är flera frågor obesvarade när det

gäller slutförvaringen av utbränt

kärnbränsle. Skall avfallet förvaras i

direkt anslutning till

kärnkraftsanläggningen? Skall det

placeras mer eller mindre oåtkomligt och

inkapslat djupt nere i berggrunden?

Eller i markhöjd så att kontinuerlig

övervakning kan ske?

Frågor av denna karaktär är viktiga att

få besvarade i det arbete som pågår och

som måste intensifieras framöver.

Utskottet föreslår att riksdagen genom

en anslutning till motionsförslaget gör

ett tillkännagivande i frågan till

regeringen och därmed understryker

betydelsen av att olika alternativ för

förvaringen verkligen kommer att noga

penetreras samt att riksdagen ges

möjlighet att åter överväga frågan innan

beslut i ärendet slutligen fattas.

dels att utskottets hemställan under 2

bort ha följande lydelse:

2. beträffande alternativa metoder

för slutförvaring av utbränt

kärnbränsle

att riksdagen med anledning av motion

1994/95:N431 yrkande 2 i motsvarande

del som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

3. Vindkraften som riksintresse (mom. 3)

Rigmor Ahlstedt (c) och Per Lager (mp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 12 börjar med Vad beträffar

och på s. 13 slutar med som

riksintresse bort ha följande lydelse:

Som framgår av reciten till detta

betänkande har riksdagen och regeringen

vidtagit olika åtgärder för att öka

inslaget av vindkraft i den svenska

energibalansen. Här kan erinras om att

såväl planlagstiftning som annan

lagstiftning ändrats i syfte att göra

det lättare att förverkliga

vindkraftsprojekt. Som utskottet

redovisat ovan pågår dessutom

överväganden inom Plan- och

byggutredningen som syftar till att

ytterligare klarlägga hur vindkraften

bör hanteras i den kommunala

planeringen. Nämnas bör också att

ekonomiskt statligt stöd utgår för

investeringar i vindkraft.

Det är bra att olika åtgärder vidtagits

och övervägs för att ge vindkraft en

ökad betydelse i energibalansen. Denna

energiproduktionsform har många

fördelar; inte minst visar det sig ofta

att den har fördelar i det lilla

perspektivet såsom energikälla för ett

mindre antal hushåll.

Trots vidtagna åtgärder har det i flera

fall visat sig svårt att få till stånd

en helhjärtad satsning på vindkraft. Som

också framgår av motionerna

1994/95:Bo526 (mp) och 1994/95:N421 (c)

finns det dock fortfarande många hinder

kvar att undanröja. Inte minst viktigt

är att peka ut lämpliga lägen för

vindkraft; lägen som sedan i det

enskilda fallet kan förverkligas som

lokalisering för vindkraft. I dag händer

tyvärr alltför ofta att goda

vindkraftlägen inte kan utnyttjas därför

att konkurrerande lagstiftning

omöjliggör en i och för sig motiverad

vindkraftsetablering. Motionärerna ger

exempel härpå.

Utskottet anser att riksdagen genom ett

tillkännagivande till regeringen bör

uppmärksamma regeringen på behovet av

ändringar bl.a. i NRL och

naturvårdslagen i syfte att skapa bättre

möjligheter för etablering av

vindkraftverk.

dels att utskottets hemställan under 3

bort ha följande lydelse:

3. beträffande vindkraften som

riksintresse

att riksdagen med anledning av

motionerna 1994/95:Bo526 och

1994/95:N421 yrkande 5 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

4. Vattenkraftens roll i energibalansen

(mom. 9)

Erling Bager (fp) och Per Lager (mp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 15 börjar med Enligt

utskottets och slutar med i

energibalansen bort ha följande

lydelse:

Riksdagen bör genom ett uttalande slå

fast att vattenkraftsutbyggnaden nu är

avslutad. Detta är helt i linje med

Energikommissionens nyligen avlämnade

förslag. Kommissionen anser nämligen att

de orörda älvar och älvsträckor som

riksdagen undantagit från utbyggnad

skall skyddas även fortsättningsvis.

Denna uppfattning delas av utskottet.

Detta innebär en anslutning till vad i

folkpartiets partimotion 1994/95:Jo628

yrkande 18 föreslagits. Riksdagen bör

med anledning av motionen som sin

mening ge regeringen detta till känna.

Ett sådant tillkännagivande skulle

underlätta det pågående arbetet med

propositionen om energipolitiken.

dels att utskottets hemställan under 9

bort ha följande lydelse:

9. beträffande vattenkraftens roll i

energibalansen

att riksdagen med anledning av motion

1994/95:Jo628 yrkande 18 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

5. Kävlingeån m.fl. vattendrag (mom. 10)

Erling Bager (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 16 börjar med Resultatet av

och slutar med m.fl. vattendrag bort

ha följande lydelse:

I Vattendragsutredningens betänkande

Vilka vattendrag skall skyddas?, som kom

i april 1994 (SOU 1994:59), föreslogs

att fyra vattendrag skulle skyddas.

Dessa är Vätterns tillflöden söder om

Hjo-Vadstena, Kävlingeån, Rönne å i

Skåne samt Rolfsån i Halland. I

Folkpartiets partimotion 1994/95:Jo628

föreslås att de nu nämnda vattendragen

tas in i 3 kap. 6 § NRL; därigenom

kommer de att skyddas mot utbyggnad.

Motionärerna föreslår att riksdagen som

sin mening ger regeingen till känna att

den bör återkomma till riksdagen med ett

förslag med denna innebörd.

Beträffande Vätterns tillflöden anser

utredningen att det inom området finns

många värdefulla mindre vattendrag.

Vätterns klara, rena vatten har skapat

en speciell fauna med minst 28 fiskarter

av vilka den mest kända är

vätternrödingen. Vad gäller Kävlingeån

anför utredningen att detta vattendrag

har ett rikt förgrenat vattensystem med

Skånes minst förorenade vattendrag bland

sina biflöden. Också Rönne å och Rolfsån

har enligt utredningen kvaliteter som

gör dem angelägna att skydda mot

utbyggnad.

Utskottet föreslår att riksdagen med

anledning av yrkande 21 i Folkpartiets

partimotion 1994/95:Jo628 som sin mening

ger regeringen till känna vad nu

anförts. Regeringen bör alltså förelägga

riksdagen ett förslag till ändring i NRL

i enlighet med vad nu förordats.

dels att utskottets hemställan under 10

bort ha följande lydelse:

10. beträffande Kävlingeån m.fl.

vattendrag

att riksdagen med anledning av motion

1994/95:Jo628 yrkande 21 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

6. Gideälven (mom. 11)

Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp),

Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och Ulf

Björklund (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 16 börjar med I den och

slutar med 3 kap. 6 § NRL bort ha

följande lydelse:

Som framgått ovan hade regeringen år

1995 att ta ställning till frågan om

utbyggnad av Gideälven avseende sträckan

mellan Stennäs och Björna. Innan

regeringen hade kommit fram till ett

beslut återkallade emellertid sökanden

sin ansökan från vidare prövning.

Utskottet ansluter sig till förslaget i

Folkpartiets partimotion 1994/95: Jo828

och i motion 1994/95:Bo529 (s) om att

älvsträckan bör undantas från utbyggnad

och alltså tas upp bland de älvar och

älvsträckor som finns upptagna i 3 kap.

6 § NRL.

Beträffande motiven för att spara

älvsträckan anförs i den sistnämnda

motionen att det är älvsträckans

sammanlagda värde som unik naturmiljö

med geologiska kvaliteter, det växt- och

djurliv som är knutet till älven och

dess betydelse för det rörliga

friluftslivet och turismen som gör den

viktig att skydda. Örnsköldsviks kommun,

Länsstyrelsen i Västernorrlands län och

Naturvårdsverket har också motsatt sig

utbyggnad. Motionärerna anser att

skyddsvärdet överstiger värdet av

exploateringen av forsarna mellan

Stennäs och Björna.

Utskottet finner det inte minst viktigt

att ta hänsyn till lokalbefolkningens

uppfattning när det gäller älvutbyggnad

eller inte. Lägg därtill att älvsträckan

har sådana skyddsvärden att det borde

vara närmast självklart att den sparas.

Att ansökan om utbyggnad dragits

tillbaka vill utskottet tolka så att

även sökanden - Gidekraft AB - kommit

till slutsatsen att älvsträckan inte bör

byggas ut.

Med hänvisning till vad som nu anförts

förordar utskottet en ändring i NRL som

tillgodoser förslaget i de båda

motionerna. I bilaga till detta

betänkande läggs fram förslag i enlighet

med vad nu anförts. Lagändringen bör

träda i kraft den 1 april 1996.

dels att utskottets hemställan under 11

bort ha följande lydelse:

11. beträffande Gideälven

att riksdagen med anledning av

motionerna 1994/95:Bo529 och

1994/95:Jo628 yrkande 19 detta yrkande i

motsvarande del antar som bilaga till

detta betänkande framlagt och som

utskottets förslag betecknade lydelse

till lag om ändring i lagen (1987:12) om

hushållning med naturresurser m.m.,

7. Brunnsberg (mom. 12)

Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp),

Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och Ulf

Björklund (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 17 börjar med Utskottet gör

och slutar med avstyrks alltså bort ha

följande lydelse:

I en reservation hösten 1994 (bet.

1994/95:BoU3) av utskottets företrädare

för Centerpartiet, Folkpartiet,

Vänsterpartiet, Miljöpartiet och

Kristdemokratiska samhällspartiet

beträffande älvsträckan vid Brunnsberg i

Österdalälven anfördes följande.

I den promemoria som föregick

regeringens beredning 1992 av

propositionen (prop. 1992/93:80) om

utökat älvskydd framgår bl.a. följande

om sträckan vid Brunnsberg i

Österdalälven.

Djurlivet är rikt, med stora mängder

häckande sjöfågel. Vid Myckeln finns

näringsrika vegetationsfyllda vatten som

skapar goda fågelbiotoper. Knölsvan

häckar här på sin nordvästligaste lokal

i länet.

Säkra iakttagelser av aktuell

utterförekomst vid älven har

rapporterats. Tidigare inventering som

utförts genom Naturhistoriska Riksmuséet

har visat att utter finns vid Rotälven.

Österdalälven har på denna sträcka ett

mycket värdefullt strömfiske med goda

bestånd av harr och öring. Fisket är

upplåtet som sportfiske och därmed

sammanhängande service och

tillgängligheten anges som goda.

Fiskeristyrelsen har därför betecknat

älven här som riksintressant för

fritidsfisket, och riksintresset avser

också de skyddsvärda arter och stammar

av fiskar som förekommer. Genom

kraftverksdammarna hindras numera

Siljanslaxens vandringar, men

regleringsföretaget ombesörjer viss

utplantering av öring i området.

Älvsträckan äger stora värden för det

rörliga friluftslivet och turismen,

främst genom tillgången på ett

högklassigt fiske och lättpaddlat

kanotvatten, men också genom visuella

upplevelser med ståtliga utsikter och

den fritt framflytande älven.

Författaren till promemorian anför

bl.a. att Österdalälven på den nu

diskuterade sträckan har bibehållit

något av sitt ursprung medan resten

förvandlats till lugnvatten mellan

kraftverksdammar. Riksintressen skall i

detta fall mätas mot varandra. Ett

tillskott till landets elproduktion på

65 GWh ställs då mot bevarandet av den

fritt framrinnande älven genom en

levande bygd där turism och fiske är

viktiga för dess befolkning. Förekomst

av utter måste beaktas. Som riksintresse

för friluftsliv och från allmän

fiskesynpunkt är enligt promemorian

bevarandet av denna del av älven den

långsiktiga hushållning som måste ges

företräde.

Även om vissa remissinstanser uttalat

sig för en utbyggnad av älvsträckan bör

erinras om att en så tung remissinstans

som Länsstyrelsen i Kopparbergs län

uttalat sig för ett bevarande. Slutligen

bör erinras om att vid den

folkomröstning i frågan som genomfördes

den 13 november 1994 72 % av kommunens

invånare uttalat att kraftverket inte

borde byggas. 26 % stödde kravet på en

utbyggnad. Deltagandet i omröstningen

var över 70 %. Det finns sålunda mycket

starka skäl mot en utbyggnad. Dessa har

också vunnit gehör hos en stor opinion i

bygden.

Sedan utskottet och riksdagen

behandlade frågan för ca ett och ett

halvt år sedan har ägarna av fallrätten

- Älvdalens Jordägande Socknemän -

trots det massiva motståndet från

invånarna i Älvdalen kommun ansökt om

utbyggnad. Det är inte bara förvånande

utan närmast också utmanande. Det är

mycket osannolikt att en ansökan över

huvud taget blivit aktuell att lämna

till Vattendomstolen om beslut i frågan

fattats enligt den gängse ordningen med

lika röstetal för de som ingår bland

Socknemännen. Emellertid tillämpas ett

röstningsförfarande som i princip

innebär ett röstetal baserat på andelar.

Utskottet tillstyrker med det anförda

förslaget i Folkpartiets partimotion

1994/95:Jo628 yrkande 20 och i

1994/95:B536 (kds). En ändring i NRL bör

göras i enlighet med vad nu förordats. I

bilaga till detta betänkande läggs fram

ett sådant förslag. Utskottet föreslår

att riksdagen antar förslaget.

dels att utskottets hemställan under 12

bort ha följande lydelse:

12. beträffande Brunnsberg

att riksdagen med anledning av

motionerna 1994/95:Bo536 och

1994/95:Jo628 yrkande 20 antar som

bilaga till detta betänkande framlagt

och som utskottets förslag betecknade

lydelse till lag om ändring i lagen

(1987:12) om hushållning med

naturresurser m.m.,

8. Jaurekaska (mom.14)

Erling Bager (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 17 börjar med Jaurekaska i

och slutar med denna del bort ha

följande lydelse:

Projektet Jaurekaska i Luleälven har -

i vart fall tidigare - inte ansetts

ekonomiskt hållbart. Älvsträckan har

dessutom sådana natur- och

kulturmiljövärden att den bör omfattas

av skydd mot utbyggnad enligt NRL.

Riksdagen bör med anledning av

Folkpartiets partimotion 1994/95:Jo628

yrkande 19 i motsvarande del som sin

mening ge regeringen till känna vad nu

anförts. Regeringen bör alltså återkomma

med ett förslag i ärendet.

dels att utskottets hemställan under 13

bort ha följande lydelse:

14. beträffande Jaurekaska

att riksdagen med anledning av motion

1994/95:Jo628 yrkande 19 i

motsvarande del som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

Särskilda yttranden

1.Vattenförsörjningen som riksintresse

m.m.

Rigmor Ahlstedt (c) och Ulf Björklund

(kds) anför:

Beträffande vattenförsörjningen som

riksintresse och Vättern som

färskvattentäkt erinrar utskottet om

det ansvar som berörda kommuner har i

sammanhanget. Vi delar vad där anförts

men vill understryka det ansvar för

frågan som finns utifrån ett nationellt

och regionalt perspektiv. Det får

förutsättas att frågorna hålls aktuella

bl.a. inom ramen för planeringen av våra

vattenresurser.

2. Nationalstadsparken och Expo 97

Per Lager (mp) anför:

I Miljöpartiets partimotion

1994/95:Kr205 yrkande 1, som behandlas i

detta betänkande, tas upp frågan om

vikten av att följa upp beslutet om

nationalstadsparken inför Expo 97.

Utskottet avstyrker motionen bl.a. med

motiveringen att det anses vara högst

osäkert om Expo 97 verkligen kommer att

genomföras samt att länsstyrelsen i

Stockholms län utarbetat ett program för

skydd, förvaltning, vård och utveckling

av nationalstadsparken.

I det läge som nu uppkommit finns inte

tillräckliga skäl förmoda att Expo 97

blir ett hot mot bevarandeintressena i

nationalstadsparken. Förslaget i

motionen synes bli tillgodosett utan

någon riksdagens ytterligare åtgärd.

Emellertid finns självklart anledning

att även framöver ägna intresse åt att

hävda nationalstadsparkens värde. Bl.a.

kan ett genomförande av vissa delar av

Dennispaketet och utbyggnaden av

universitetet få stora konsekvenser för

möjligheten att bevara

nationalstadsparken som sådan.

Miljöpartiet kommer att noga bevaka att

statens intentioner med

nationalstadsparken förverkligas. Om det

finns anledning ämnar vi åter

aktualisera fråga i riksdagen.

3. Göta kanal

Rigmor Ahlstedt (c) och Erling Bager

(fp) anför:

Jag utgår från att regeringen, när

beredningen av

Nationalstadsparksutredningen avslutats,

återkommer till riksdagen med förslag i

linje med vad i motion 1994/95:Bo538 (c)

förordats om att göra Göta kanal med

strandområden till

ekopark/nationalstadspark.

4. Gimån

Erling Bager (fp) anför:

Som framgår av föreliggande betänkande

har tillstånd givits till byggande av

Ljungå kraftverk i Gimån. Därmed saknas

tyvärr reell möjlighet att skydda

älvsträckan. I det läge som därigenom

uppkommit är det därför inte längre

meningsfullt att driva förslaget i

Folkpartiets partimotion 1994/95:Jo628

om att sträckan skall tas in bland de

som skyddas mot utbyggnad i 3 kap. 6 §

NRL.

Av reservanter i reservationerna 7 och

8 - (c), (fp), (v), (mp) och (kds) -

framlagt

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1987:12) om

hushållning med naturresurser m.m.

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 6 §

lagen (1987:12) om hushållning med

naturresurser m.m1 skall ha följande

lydelse:

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

3 kap.

6 §

Vattenkraftverk samt vattenreglering

eller vattenöverledning för

kraftändamål får inte utföras i

nationalälvarna Torneälven, Kalixälven,

Piteälven och Vindelälven med

tillhörande vattenområden samt i

följande vattenområden

I Västerdalälven uppströms

Dalälven Hummelforsen och

Österdalälven uppströms

Trängslet

I Voxnan uppströms Vallhaga

Ljusnan

I Ljungan uppströms Storsjön

Ljungan samt Gimån uppströms Holmsjön

I Åreälven, Ammerån,

Indalsäl Storån-Dammån samt Hårkan

ven

I Lejarälven, Storån uppströms

Ångerman Klumpvattnet,

älven Långselån-Rörströmsälven,

Saxån, Ransarån uppströms

Ransarn samt Vojmån uppströms

Vojmsjön

Vapstälv

en

Moälven

Tärnaån, Girjes- och Juktån

Lögdeälv uppströms Fjosoken

en

Öreälven

källflödena uppströms

I Sädvajaure respektive Riebnes

Umeälven samt Malån

Sävarån

I Stora Luleälven uppströms

Skelleft Akkajaure, Lilla Luleälven

eälven

uppströms Skalka och

Byskeälv Tjaktjajaure samt Pärlälven

en

Åbyälven

I

Luleälve

n

Enningdalsälven uppströms

Råneälve riksgränsen till Norge

n

Emån

Bräkneån

Mörrumså

n

Fylleån

I

Enningda

lsälven

_______________________________

1 Lagen omtryckt 1992:1146