Bet. 1995/96:FöU2

Försvarsutskottets betänkande

1995/96:FÖU02

Muskö örlogsvarvs framtid m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Innehållsförteckning

1995/96

FöU2

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet propositionen

1995/96:11 Muskö örlogsvarvs framtid, jämte

tillhörande motioner.

Utskottet föreslår att Muskö örlogsvarvs

verksamhet på Muskö skall förbli under statligt

huvudmannaskap. Inriktningen bör sålunda vara att

inte bolagisera eller privatisera

varvsverksamheten, vilket hittills varit

riksdagens avsikt.

Utskottet föreslår vidare att regeringen

bemyndigas att sälja den verksamhet som bedrivs av

örlogsvarvet på Rindö i Vaxholm (Rindövarvet).

Propositionen

Ärendet och dess beredning

Muskö örlogsvarv har sin organisatoriska hemort på

Muskö i Haninge kommun. Örlogsvarvet har två

verksamhetsställen belägna dels i en

berganläggning på Muskö, dels på Rindö i

Vaxholmsområdet.

Vid varvsanläggningen på Muskö genomförs marint

underhåll, främst fartygsunderhåll. I de

underhållsarbeten som utförs där ingår omfattande

översyner och modifieringar av fartyg. Omkring 330

personer är antalet anställda vid den del av Muskö

örlogsvarv som ligger på Muskö.

Rindövarvet inordnades organisatoriskt som en

särskild enhet i Muskö örlogsvarv i samband med

att Ostkustens marinkommando bildades år 1990.

Rindövarvet har till främsta uppgift att

underhålla båtar i drift vid andra

kustartilleribrigaden med Vaxholms

kustartilleriregemente. Varvet utför i smärre

omfattning även arbeten åt andra statliga

myndigheter och åt enstaka civila kunder. Antalet

anställda uppgår till omkring 35 personer.

I proposition 1992/93:100 bilaga 5 föreslog

regeringen att riksdagen skulle bemyndiga

regeringen att få överlåta statens tillgångar och

skulder i verksamheten vid Muskövarvet till ett

statligt eller privatägt aktiebolag. Riksdagen

(bet. 1992/93:FöU9, rskr. 1992/93:333) beslutade i

enlighet med regeringens förslag.

Vid ärendets behandling i försvarsutskottet

reserverade sig de socialdemokratiska ledamöterna.

De anförde att utskottet borde avvisa regeringens

förslag, som skulle öppna möjlighet för ett privat

aktiebolag att överta driften av Muskövarvet.

Enligt reservanterna borde Muskövarvet förbli en

av staten kontrollerad verksamhet. Man uteslöt

dock inte möjligheten att verksamheten vid varvet

skulle kunna bedrivas av ett statligt bolag.

Sedan de militära myndigheterna den 1 juli 1994

omorganiserats till en enda myndighet -

Försvarsmakten - är Muskö örlogsvarv en

självständig resultatenhet i Försvarsmakten.

I juni 1994 tillkallade chefen för

Försvarsdepartementet en särskild utredare (f. d.

generaldirektören Carl-Olov Ternryd) för att

närmare utreda förutsättningarna för ett förändrat

huvudmannaskap för Muskövarvet, antingen genom

försäljning eller genom uthyrning till ett

statligt eller privat aktiebolag. Utredningsmannen

har emellertid kommit till uppfattningen att

Muskövarvets verksamhet - inne i den komplexa

Musköanläggningen och i nära samarbete med olika

försvarsfunktioner - inte lämpar sig för drift

utanför försvarets ägo. Det är enligt

utredningsmannens mening inte möjligt för ett

aktiebolag - statligt eller privat - att operera

på ett marknadsmässigt och företagsmässigt sätt

med de stora begränsningar som därvid skulle

gälla.

När det gäller Rindövarvet anser utredningsmannen

däremot att en bolagisering är en lämplig

utvecklingsväg. Varvets verksamhet kan med fördel

kombineras med en civil produktion, och en

privatisering begränsar de statliga

investeringsbehoven i en eftersatt industrimiljö.

Huvuddelen av Rindövarvet bör avvecklas som en

militär driftenhet.

Regeringens överväganden

Musköanläggningen

En viktig utgångspunkt - när man överväger ett ändrat

huvudmannaskap för varvsverksamheten på Muskö -

är de operativa krav som måste ställas på varvet i

kris och krig. Dessa krav medför att det måste

finnas en minsta omfattning av verksamheten i

fredstid, som kan ge en sådan kapacitet och

kompetens att en nödvändig beredskap kan

upprätthållas.

De särskilda problem som är en följd av

Muskövarvets belägenhet i berganläggningen i Muskö

måste beaktas. Dessa rör bl.a. förhållandet till

andra verksamheter i anläggningen, stödfunktioner

som el, VVS, säkerhetsskydd m.m.

Ett viktigt skäl till att förändra Muskövarvets

ställning och till den dåvarande regeringens

förslag till riksdagen, var att ansvariga militära

myndigheter bedömde att det fanns en betydande

rationaliseringspotential vid varvet. Att överföra

verksamheten i privat regi bedömdes vara ett

effektivt sätt att rationalisera den.

En utarrendering av varvet på Muskö skulle enligt

regeringens mening medföra nackdelar för staten.

Varvet ligger geografiskt lämpligt i förhållande

till sjöstridskrafternas viktiga operationsområden

i Östersjön. Anläggningen på Muskö har även stor

betydelse på grund av dess starka fysiska skydd.

För att behålla en sådan varvskapacitet och

kompetens som den marina beredskapen kräver,

behövs en fredstida beläggning som motsvarar minst

två tredjedelar av den nuvarande volymen på Muskö.

Om driften förs över till ett bolag måste detta

krav säkerställas genom långsiktiga kontrakt

mellan staten och bolaget, kompletterat med att

bolaget vid beredskap blir ett s.k. K-företag.

Detta innebär att en kommersiell drift av varvet

måste omgärdas med förhållandevis långtgående krav

och begränsningar för varvets verksamhetsvolym,

utnyttjande och beläggning. En privat intressent

kommer enligt regeringens bedömning att kräva

beläggningsgarantier.

Vidare innebär säkerhetsskyddet för

berganläggningen att möjligheterna att tillföra

civil produktion till Muskövarvet är mycket

begränsade.

Utredningen har enligt regeringens mening på ett

övertygande sätt visat att en överföring av

verksamheten vid Muskövarvet till ett privat bolag

- om det skulle finnas någon privat intressent som

är villig att ta över verksamheten med de krav och

begränsningar som måste gälla - skulle medföra

nackdelar för staten, främst till följd av varvets

belägenhet i berganläggningen. Samma svårighet

skulle uppstå om verksamheten överfördes till ett

statligt bolag.

Regeringen anser sålunda att övervägande skäl

talar för att varvsverksamheten på Muskö bör

förbli under statligt huvudmannaskap.

Rindövarvet

Utredaren har funnit att en bolagisering är en lämplig

utvecklingsväg för Rindövarvet. Enligt regeringens

mening lämpar sig Rindövarvet för privat drift.

Försvarsmakten anlitar redan i dag i stor

utsträckning privata varv för underhåll av

kustartilleriets båtar, på Gotland, på Västkusten

och i viss utsträckning även på mindre varv i

Stockholms skärgård. Erfarenheterna av detta är

goda. Operativt möter det inget hinder att

utarrendera varvsrörelsen. Rindövarvet ligger

geografiskt tillräckligt avskilt för att kunna

utarrenderas.

På varvet finns för närvarande ett stort

investeringsbehov. Det är därför fördelaktigt att

bredda verksamheten med civil produktion som till

del kan bära investeringarna.

Regeringen anser sålunda att varvsrörelsen vid

Rindövarvet bör kunna privatiseras. Detta kan ske

genom utarrendering eller försäljning av varvets

mark, lokaler och andra tillgångar.

Omfördelning av marinens fartygsunderhåll

I olika sammanhang har det aktualiserats att överföra

underhållsarbeten från Muskövarvet till

tillverkningsvarven i södra Sverige, framför allt

till Karlskronavarvet, för att stödja dessa varv

vid svackor i nytillverkningen.

Regeringen ser inga fördelar med att överföra

underhållsarbetena till andra varv. Det skulle

enligt regeringens mening stöta på stora praktiska

svårigheter att kortsiktigt överbrygga en svacka i

nytillverkningen vid Karlskronavarvet genom att

överföra underhållsarbeten dit. Att varaktigt

överföra underhåll torde inte heller på något

avgörande sätt påverka förutsättningarna för

Karlskronavarvets överlevnad som

tillverkningsvarv.

Regeringen anser att upphandling av

underhållsarbeten för marinen bör ske så att

största möjliga effektivitet säkerställs. Härvid

måste beaktas att beredskapskravet på kapacitet

och kompetens vid varvsanläggningen på Muskö

kräver en viss minsta fredstida beläggning.

Regeringens förslag till beslut

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad

regeringen förordar om Muskö örlogsvarvs framtida

ägarförhållanden och bemyndigar regeringen att

privatisera Muskö örlogsvarvs verksamhetsställe på

Rindö genom utarrendering eller försäljning av

staten tillhörig mark och andra tillgångar.

Motionerna

Yrkandena

1995/96:Fö12 av Sten Andersson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att koncentrera

underhållet av örlogsfartyg till Malmö och

Karlskrona.

1995/96:Fö13 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om Muskövarvets

konkurrenssituation,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om eventuell

omprövning av beslut om Muskö örlogsvarvs framtida

ägarförhållande.

1995/96:Fö14 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

affärsmässighet vid upphandling av marinens

underhåll och översyner av fartyg,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om Muskövarvets

organisatoriska form.

Sammanfattning

I motion 1995/96:Fö12 av Sten Andersson (m) anses

att regeringsförslaget ur militär och ekonomisk

synvinkel är felaktigt. Det är av största vikt att

de resurser som ställs till försvaret används

effektivt. Motionären framhåller att Kockums

Marine Systems AB i Malmö och Karlskronavarvet

har tillverkat och tillverkar den överväldigande

delen av svenska örlogsfartyg.

Regeringsförslaget gör - enligt motionären - att

de båda skeppsbyggnadsvarven inte ges möjligheter

att fullt ut utnyttja den kompetens avseende

reparation och underhåll av örlogsfartyg som finns

där. Ur rent militär synvinkel är de båda varvens

geografiska läge inte på något vis negativt.

Motionären anser att Muskövarvets verksamhet kan

läggas i "malpåse" och personal från Kockums

Marine Systems AB och Karlskronavarvet

krigsplaceras där.

I motion 1995/96:Fö13 av Marietta de Pourbaix-

Lundin (m) påpekas att möjligheten för Muskövarvet

att behålla och utveckla hög kompetens i hög grad

kommer att bero på kommande försvarsbeslut. Om

Försvarsmaktens behov minskar innebär detta

sannolikt en väsentlig neddragning av

varvsverksamheten på Muskö.

Det finns all anledning att följa utvecklingen.

Den konkurrensmöjlighet med det privata

näringslivet som varvet har måste hållas på en

begränsad nivå och kännetecknas av sund

konkurrens. Skattemedel får enligt motionären inte

användas för att skapa konkurrens- och

prissättningsfördelar.

Om den situation skulle uppstå att varvet i allt

högre utsträckning tvingas konkurrera med

näringslivet om civila uppdrag, måste enligt

motionären beslutet om ett statligt huvudmannaskap

omprövas.

I motion 1995/96:Fö14 av Yvonne Sandberg-Fries

m.fl. (s) framhålls att det dagliga underhållet av

marinens fartyg bör upphandlas under konkurrens.

När det gäller större översyner bör dessa

konkurrensutsättas, inte minst på grund av

Försvarsmaktens ekonomiska situation.

Enligt motionärernas mening är en

konkurrensneutral upphandling av större översyner

och en uppdelning av det dagliga underhållet

mellan flera varv en förutsättning för att

vidmakthålla en kompetens att bygga stridsfartyg.

Om en konkurrensneutral upphandling av större

översyner skall kunna ske måste Muskövarvet övergå

från nuvarande organisation till en självständig

och fristående myndighet under

Försvarsdepartementet.

Utskottet

Enligt nu gällande beslut av riksdagen (bet.

1992/93:FöU9, rskr. 1992/93:333) har regeringen

fått ett bemyndigande att överlåta statens

tillgångar och skulder i verksamheten vid

Muskövarvet. Bemyndigandet var emellertid försett

med vissa villkor, som försvarsutskottet reste i

samband med sin tidigare behandling av ärendet.

Utskottet förutsatte att en eventuell köpare

skulle förplikta sig att tillgodose vissa krav

från statens sida, bl.a. för att säkerställa att

varvets krigsuppgifter skulle kunna utföras.

Regeringen har genom en utredning nu närmare

prövat de praktiska förutsättningarna för att

förverkliga en försäljning av varvsverksamheten.

Utredningen och regeringen har därvid kommit fram

till att det inte är realistiskt att tro att ett

bolag - statligt eller privat - skulle vara berett

att ikläda sig de restriktioner och förpliktelser

som skulle behöva vara förenade med ett förvärv.

Det skulle uppstå betydande nackdelar för staten

genom att ha varvsverksamheten inne i

Musköanläggningen i form av ett aktiebolag, som

samtidigt skulle ha normala kommersiella

utvecklingsmöjligheter.

Utskottet gör ingen annan bedömning än

utredningen och regeringen. Utskottet anser därför

- i likhet med regeringen - att varvet även

fortsättningsvis bör ha statligt huvudmannaskap.

Någon försäljning av verksamheten är således inte

längre aktuell.

I motion 1995/96:Fö14 yrkande 2 av Yvonne

Sandberg-Fries m.fl. (s) förordas att varvet

ombildas till en självständig statlig myndighet

under regeringen. Skälet är att skapa en mer

konkurrensneutral verksamhet från Muskövarvets

sida i förhållande till andra civila varv.

Utskottet finner för sin del inga övertygande

skäl för att den av motionärerna förordade

organisationsformen skulle vara överlägsen,

jämfört med att vara en klart avgränsad

resultatenhet inom Försvarsmakten, som regeringen

nu förordar. Utskottet är därvid angeläget om att

det - bl.a. i rationaliseringssyfte - skapas en

sådan ordning att varvets kostnader och

produktivitet kan följas upp och därmed jämföras

med andra varv. En större konkurrensneutralitet

kan därmed uppnås.

I motion 1995/96:Fö13 av Marietta de Pourbaix-

Lundin (m) förordas att det statliga

huvudmannaskapet för varvet omprövas under år

1998. Motionären strävar efter

konkurrensneutralitet mellan olika varv.

Utskottet utgår för sin del från att regeringen

återkommer till riksdagen vid ett senare tillfälle

om den finner att det av något skäl - t.ex. de som

förs fram i motionerna - är ändamålsenligt att

byta organisations- och ägarform för varvet. Något

ytterligare uttalande från riksdagens sida behövs

inte nu.

I motion 1995/96:Fö12 av Sten Andersson (m)

föreslås att varvsverksamheten vid Muskövarvet

läggs ned och att marinens fartygsunderhåll

koncentreras till varv i södra Sverige. Att sprida

ut marinens fartygsunderhåll på flera varv

föreslås även i motion 1995/96:Fö14 (s).

Utskottet anser det rimligt att det upprätthålls

ett betydande och kvalificerat fartygsunderhåll i

Musköanläggningen, med tanke på att såväl

anläggningen som de resurser som finns vid varvet

är integrerade delar av marinstridskrafternas

underhållsorganisation. Utskottet anser att det

bör vara Försvarsmakten - eller ytterst regeringen

- som av operativa och kommersiella skäl avgör

från vilka varv och i vilken omfattning som

fartygsunderhållet skall upphandlas. Någon

reglering av detta bör inte göras av riksdagen.

Utskottet övergår därmed till att behandla

ägandeförhållandet för Muskö örlogsvarvs

verksamhetsställe på Rindö i Vaxholm

(Rindövarvet), som tidigare inte har behandlats av

riksdagen.

Regeringen anser att Rindövarvet bör kunna

privatiseras. Förutsättningarna för en privat

intressent - ur restriktionshänseende - är där

väsentligt bättre jämfört med i Musköanläggningen.

Olägenheterna för staten är små eller obefintliga.

Utskottet har inget att invända mot att ge

regeringen ett bemyndigande att sälja statens

tillgångar och skulder i Rindövarvet, om den

finner att en försäljning eller utarrendering kan

göras på villkor som är fördelaktiga för staten

som helhet.

Mot bakgrund av vad utskottet nu har anfört

förordar utskottet att riksdagen godkänner vad

regeringen förordat i propositionen och avslår

motionerna Fö12 (m), Fö13 (m) och Fö14 (s).

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till proposition

1995/96:11 avslår motionerna 1995/96:Fö12,

1995/96:Fö13 och 1995/96:Fö14.

Vidare hemställer utskottet att riksdagen beslutar att

avgöra ärendet efter endast en bordläggning.

Stockholm den 7 december 1995

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Britt

Bohlin (s), Iréne Vestlund (s), Christer Skoog

(s), Sven Lundberg (s), Henrik Landerholm (m), Ola

Rask (s), Birgitta Gidblom (s), Jan Jennehag (v),

Håkan Juholt (s), Olle Lindström (m), Annika

Nordgren (mp), Åke Carnerö (kds), Jörgen Persson

(s), Rolf Gunnarsson (m), Erik Arthur Egervärn (c)

och Eva Flyborg (fp).

Innehållsförteckning

Sammanfattning...................................

1

Propositionen....................................

1

Motionerna.......................................

4

Utskottet........................................

5

Hemställan 7