Bet. 1995/96:FiU15

Finansutskottets betänkande

1995/96:FIU15

En ekonomisk politik för att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionernas förslag

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1995/96

FiU15

Sammanfattning

Inledning

Det alltjämt svåra läget på

arbetsmarknaden kräver ytterligare

åtgärder. Utskottet framhåller att

samarbetet mellan Socialdemokraterna och

Centerpartiet har haft en avgörande

betydelse för den politiska stabiliteten

och bidragit till sänkta räntor.

Samarbetet har också lett till att

riksdagen ställt sig bakom de åtgärder

för att stärka den svenska ekonomin som

föreslogs i årets vårproposition. De

tidigare beslutade åtgärderna för att

pressa tillbaka arbetslösheten förstärks

nu med bl.a. en miljard kronor till ett

treårigt program för småföretagens

utveckling, förnyelse och tillväxt, en

miljard kronor för ett femårigt program

för kretsloppsanpassning, en miljard

kronor till ett program för att stärka

samarbete och utveckling i

Östersjöregionen samt en kraftig

satsning på utbildning, t.ex. 30 000

permanenta högskoleplatser.

Konjunkturutvecklingen

Konjunkturutvecklingen i Västeuropa

kännetecknas alltjämt av en avmattning

som håller tillbaka efterfrågan på

svenska exportvaror. Det positiva

inslaget i det internationella

konjunkturläget är bl.a. en fortsatt god

ekonomisk utveckling i Förenta staterna

och en utveckling i Japan som kan

innebära att Japan kommer ur den svacka

som under några år präglat ekonomin.

Konjunkturinstitutet gör i sin senaste

prognos bedömningen att konjunktur-

avmattningen blir kortvarig

Den svenska ekonomin kan nå en BNP-

tillväxt på något under 1 % år 1996 och

något över 2 % år 1997. Utvecklingen på

arbetsmarknaden har varit mycket svag de

senaste månaderna vilket med stor

sannolikhet innebär att antalet

sysselsatta minskar i år. En

återhämtning bör kunna ske nästa år.

Förutsättningarna för att underskottet i

den offentliga sektorn skall stanna vid

ca 2,5 % av BNP år 1997 är mycket goda.

Förslagen

I betänkandet behandlar finansutskottet

regeringens förslag till åtgärder för

att halvera den öppna arbetslösheten

fram till år 2000 (prop. 1995/96:207 och

222) jämte motioner.

Skattepolitiken

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag på skatteområdet.

Försäljningsskatten på motorfordon

slopas på personbilar i miljöklass 1 och

2 samt sänks till 2 000 kr i miljöklass

3. Utskottet tillstyrker i sammanhanget,

på förslag av skatteutskottet, en motion

som föreslår att lagen skall tillämpas

fr.o.m. dagen för offentliggörandet av

förslaget den 11 juni 1996.

Fordonsskatten höjs den 1 oktober 1996

med 50 % utom för dieselbilar av

årsmodell 1994 eller senare. För dessa

begränsas höjningen till 15 %. Utskottet

tillstyrker att tobaksskatten höjs med

15 % den 1 januari 1997. Stämpelskatten

sätts tillfälligt ned till en tredjedel

vid förvärv av fast egendom och

tomträtter under perioden från den 12

juni 1996 till den 31 december 1997.

Allmänna pensionsfonden föreslås, för

att skapa konkurrensneutralitet, bli

skattskyldig enligt stämpelskattelagen

för förvärv och inteckningar för

juridiska personer fr.o.m den 1 augusti

1996. Slutligen tillstyrker utskottet

förslaget att skatten på utdelningar och

vinster på andelar i allemansfonder höjs

från 20 % till 30 % fr.o.m. år 1997.

Näringspolitiken

På näringsområdet föreslås att en

miljard kronor avsätts till ett treårigt

program för utveckling, förnyelse och

tillväxt. Medlen skall användas för att

främja småföretagsutveckling i vid

mening. Vidare föreslås att en miljard

kronor avsätts under en femårsperiod

till ett program för att stärka

samarbete och utveckling i

Östersjöregionen. Medlen skall tillföras

en fond som fördelas efter förslag av

Statsministerns Östersjöråd. Rådets

arbete skall koncentreras till fem

områden; livsmedel, energisystem,

ömsesidigt kunskapsutbyte, stärkt

infrastruktur samt samarbete för att

skydda miljön runt Östersjön. Slutligen

föreslås inom näringsområdet att

dessutom en miljard kronor avsätts för

ett femårigt program för omställning

till en hållbar utveckling med syfte att

driva på den tekniska utvecklingen samt

att skapa sysselsättning främst genom

kretsloppsanpassning av byggnader,

återvinning och minskad deponering av

byggnadsmaterial samt åtgärder inom va-

området och avfallsområdet.

Av de medel (400 miljoner kronor) som

är avsatta för särskilda insatser i

vissa kommuner och landsting för år 1996

föreslås att 200 miljoner kronor skall

få användas för projekt som bidrar till

omstruktureringen i den kommunala

verksamheten. Genom projekten förbättras

förutsättningarna för en fortsatt

anpassning till den ekonomiska

situationen. Anpassningen kan ske på ett

sätt som säkerställer kvaliteten i ett

långsiktigt perspektiv och möjliggör en

lägre takt i uppsägningen av personal

och en höjning av de anställdas

kompetens.

Utbildningspolitiken

På utbildningsområdet föreslås att den

tidigare aviserade utbildningssatsningen

med 100 000 reguljära platser inom

vuxenutbildningen fullföljs och byggs ut

successivt. Den skall vara fullt

genomförd från hösten 1997. 30 000

permanenta platser inrättas inom

högskolan, från år 1997 med 15 000 och

från hösten 1999 med 15 000. Ett förslag

till fördelning av platserna redovisas i

propositionen.

Arbetsmarknad för ökad sysselsättning

Finansutskottet instämmer i regeringens

uppfattning att förutsättningarna för

att kampen mot arbetslösheten skall

lyckas är en god samhällsekonomisk

grund, en förbättrad och utbyggd

utbildning samt goda förutsättningar för

företagen. Utskottet tillstyrker

regeringens förslag inom

arbetsmarknadspolitikens område.

Arbetslivsutveckling skall bedrivas

även under år 1997.

Under budgetåret 1997 avsätts högst 620

miljoner kronor för tillfälliga

personalförstärkningar vid

arbetsförmedlingen och

arbetsmarknadsinstituten. Av medlen får

20 miljoner kronor användas för att

stimulera effektivare arbetsformer inom

arbetsförmedlingen och

arbetsmarknadsinstituten.

Individuella handlingsplaner upprättas

mellan arbetsförmedlingen och den

arbetssökande. Den utbildning som

erbjuds en arbetssökande som

arbetsmarknadsutbildning skall vara

anpassad till den sökandes behov och

förutsättningar samt till kraven på

arbetsmarknaden.

Sammansättningen av

arbetsförmedlingsnämnderna ger

kommunerna en starkare roll. Majoriteten

i arbetsförmedlingsnämnderna skall utses

på förslag av kommunen. I nämnden skall

finnas representanter för det lokala

näringslivet och

arbetstagarorganisationer. Det bör

finnas en arbetsförmedlingsnämnd i varje

kommun.

En arbetslös som deltar i en av

arbetsförmedlingen erbjuden aktivitet

får aktivitetsstöd i form av

utbildningsbidrag, som i normalfallet

får utgå i högst 6 månader. Ersättning

lämnas med samma belopp som den

arbetslöse skulle fått från

arbetslöshetskassa respektive KAS, dock

lägst 230 kr.

Utomnordisk medborgare som varit

arbetslös och inskriven vid

arbetsförmedlingen i två år eller längre

skall vid behov kunna erbjudas rätt att

studera i reguljärt utbildningsväsende

motsvarande grundskole- och gymnasienivå

inom ramen för arbetsmarknadsutbildning.

Anställningskravet vid

arbetsplatsintroduktion slopas från den

1 september 1996.

En arbetsgivare får beviljas

rekryteringsstöd med högst 350 kr per

dag, dock högst 50 % av lönekostnaden, i

högst 6 månader om arbetsgivaren

anställer en person som

arbetsförmedlingen anvisar. Motsvarande

regler bör gälla för statsbidrag till

beredskapsarbete av tjänstekaraktär.

En arbetsgivare får beviljas bidrag för

utbildningsvikariat med högst 350 kr per

dag, dock högst 50 % av lönekostnaden, i

högst 6 månader om arbetsgivaren

anställer en person som

arbetsförmedlingen anvisar. När

arbetsgivaren själv bekostar

fortbildning i ny teknik eller för

utförande av nya arbetsuppgifter kan

utbildningsstöd till arbetsgivaren ges

med högst 40 kr per timme, dock

motsvarande högst 20 000 kr per vikarie.

Vikariatstöd får beviljas i högst sex

månader. Vikariatstöd bör kunna lämnas

som stöd till arbetsgivaren då ordinarie

anställd är ledig med lön för att starta

egen verksamhet. Reglerna skall gälla

från den 1 januari 1997.

Pendlingsstöd skall fr.o.m. den 1

januari 1997 lämnas endast för de

reskostnader som överstiger de kostnader

som den arbetslöse normalt skulle ha

haft för resor till och från ett arbete

inom normalt pendlingsavstånd, dock

högst 1 200 kr/månad. Regeln för restid

slopas.

Särskilda åtgärder skall vidtas för

äldre långtidsarbetslösa. Personer över

55 år som har rätt till

arbetslöshetsersättning och som varit

inskrivna vid arbetsförmedlingen i minst

två år skall få möjlighet att delta i

ett offentligt tillfälligt arbete (OTA).

Ersättningen skall motsvara

arbetslöshetsersättningen. OTA skall

finnas under 1997 och 1998.

Arbetslösa kvinnor som tidigare arbetat

inom främst den offentliga sektorn skall

få möjlighet att starta eget företag

eller kooperativ. Stöd till sådan åtgärd

skall kunna utgå i högst tolv månader

till dem som varit inskrivna vid

arbetsförmedlingen i mer än två år.

Arbetslöshetsförsäkringen

Arbetslöshetsförsäkringens roll som

omställningsförsäkring markeras

tydligare. Försäkringen är och skall

vara en omställningsförsäkring för

personer med en fast förankring på

arbetsmarknaden.

Omställningsförsäkringen skall också ge

tydliga signaler om att

arbetslöshetsersättningen är tillfällig.

På förslag av arbetsmarknadsutskottet

biträder finansutskottet regeringens

förslag till ändringar i reglerna för

arbetslöshetsersättning (ALF) och

kontant arbetsmarknadsstöd (KAS).

Utskottet föreslår dock att regeringens

förslag skall modifieras på några

punkter.

För rätt till arbetslöshetsersättning

under en första ersättningsperiod kommer

i fortsättningen att krävas att den

arbetslöse i princip arbetat på minst

halvtid under minst nio månader. Den

arbetslöse skall under de tolv månaderna

närmast före anmälan till

arbetsförmedlingen i minst nio månader

ha utfört reguljärt arbete under minst

80 timmar/månad, eller halvtid enligt

gällande kollektivavtal.

Arbete med rekryteringsstöd kommer inte

längre att kvalificera för en första

ersättningsperiod.

För rätt till ny ersättningsperiod

skall den sökande ha uppfyllt ett nytt

arbetsvillkor. Det kan ske genom att den

sökande haft reguljärt förvärvsarbete

eller deltagit i en

arbetsmarknadspolitisk åtgärd i minst

sex månader med minst 80 timmar per

månad. Han eller hon kan också

kvalificera sig genom att under

motsvarande tid genomgå utbildning med

särskild studiefinansiering.

Möjligheten att omväxlande uppbära

arbetslöshetsersättning och delta i en

arbetsmarknadspolitisk åtgärd begränsas

till högst tre år (ersättningstid).

Ersättningstiden kan förlängas till

högst fyra år om sökande under

ersättningstiden har utfört reguljärt

förvärvsarbete eller deltagit i reguljär

utbildning.

För den som före det kommande

årsskiftet påbörjat en ersättningsperiod

räknas redan förbrukade ersättningsdagar

i den pågående perioden in i den totala

ersättningstiden. Pågående period skall

dock anses ha börjat tidigast den 1

januari 1996.

För rätt till KAS under en första

ersättningsperiod krävs förvärvsarbete

under minst sex månader. Möjligheten att

kvalificera sig för en första

ersättningsperiod med KAS genom det s.k.

studievillkoret behålls för att

stimulera främst ungdomar att fullfölja

sin utbildning. De ändringar som görs i

arbetslöshetsersättningen kommer i

övrigt också att gälla för KAS.

Dagpenningen i

arbetslöshetsförsäkringen skall beräknas

på genomsnittet av arbetstiden och

inkomsten under de tolv månaderna

närmast före arbetslösheten. Dessa tolv

månader utgör en ramtid som kan

förlängas bakåt i tiden vid styrkt

sjukdom och vård av eget barn eller

adoptivbarn som inte fyllt två år. När

ersättningsnivån skall fastställas

bortses från sådan tid som alltså blir

överhoppningsbar.

Vid beräkningen av dagpenningnivån

minskas normalarbetstiden om den

arbetslöse sänkt sitt arbetsutbud.

Normalarbetstiden och normalinkomsten

ökas å andra sidan om sökande har utfört

reguljärt förvärvsarbete sammanhängande

i minst sex månader under

ersättningstiden. Dagersättningen är

alltid lägst 230 kr.

Den som avvisar erbjudande om

utbildning som ger rätt till

studiefinansiering motsvarande

arbetslöshetsersättning eller avbryter

sådan utbildning utan giltig anledning

skall avstängas från rätt till

arbetslöshetsersättning.

Antalet karensdagar i ALF och KAS ökar

från fem till sex.

Enligt finansutskottets mening bör

ersättningsnivån inom

arbetslöshetsförsäkringen höjas till

80 % den 1 januari 1998. Utskottet anser

dock att höjningen skall finansieras

fullt ut genom besparingar på

arbetslöshetsförsäkringens utgiftssida

och att finansieringen av höjningen

skall vara säkerställd innan något

förslag framläggs.

I propositionen anges ett antal

tänkbara besparingsalternativ som enligt

finansutskottets mening bör kunna ligga

till grund för fortsatta överväganden.

Det gäller dels möjligheten att begränsa

uppräkningen av ersättningen på grund av

löneavtal till högst 2 %, dels

möjligheten att samordna

arbetslöshetsersättningen med

avgångsvederlag, semesterersättning och

föräldrapenning.

Finansutskottet instämmer i

arbetsmarknadsutskottets uppfattning att

det i dag gällande maximala beloppet för

dagpenning i arbetslöshetsförsäkringen

inte bör höjas i samband med att

ersättningsnivån höjs till 80 %.

Till betänkandet har fogats 172

reservationer och 18 särskilda yttranden

som framgår av innehållsförteckningen.

Företrädarna för Moderata

samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna

och Kristdemokraterna har lämnat 19

gemensamma reservationer. Till en av

dessa har även Miljöpartiet anslutit

sig.

Inledning

I detta betänkande behandlar

finansutskottet

dels proposition 1995/96:207 En

ekonomisk politik för att halvera den

öppna arbetslösheten till år 2000,

dels proposition 1995/96:222 Vissa

åtgärder för att halvera arbetslösheten

till år 2000, ändrade anslag för

budgetåret 1995/96, finansiering m.m.,

dels de med anledning av proposition 207

väckta motionerna

1995/96:Fi109 av Carl Bildt m.fl. (m),

1995/96:Fi110 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp),

1995/96:Fi111 av Gudrun Schyman m.fl.

(v),

1995/96:Fi112 av Marianne Samuelsson

m.fl. (mp),

1995/96:Fi113 av Alf Svensson m.fl.

(kds),

1995/96:Fi114 av Birgitta Hambraeus

(c),

1995/96:Fi115 av Lena Klevenås (s),

dels de med anledning av proposition 222

väckta motionerna

1995/96:Fi116 av Gudrun Schyman m.fl.

(v),

1995/96:Fi117 av Birger Schlaug m.fl.

(mp),

1995/96:Fi118 av Alf Svensson m.fl.

(kds),

1995/96:Fi119 av Karin Falkmer m.fl.

(m),

1995/96:Fi120 av Bo Lundgren m.fl. (m),

1995/96:Fi121 av Beatrice Ask m.fl.

(m),

1995/96:Fi122 av Per Unckel m.fl. (m),

1995/96:Fi123 av Anne Wibble m.fl.

(fp),

1995/96:Fi124 av Kenth Skårvik m.fl.

(fp),

1995/96:Fi125 av Sten Tolgfors och Per

Bill (m),

1995/96:Fi126 av Carl-Johan Wilson och

Kenth Skårvik (fp),

1995/96:Fi127 av Eva Eriksson (fp),

1995/96:Fi128 av Ulf Melin (m),

1995/96:Fi129 av Jerry Martinger (m),

1995/96:Fi130 av Hans Karlsson och Ann-

Marie Fagerström (s),

1995/96:Fi131 av Inger Lundberg m.fl.

(s),

1995/96:Fi132 av Gudrun Lindvall (mp),

1995/96:Fi133 av Lars Hedfors och Eskil

Erlandsson (s, c),

1995/96:Fi134 av Karin Olsson m.fl. (s,

c),

1995/96:Fi135 av Helena Nilsson och

Ingbritt Irhammar (c),

1995/96:Fi136 av Kjell Ericsson (c) och

1995/96:Fi137 av Lisbeth Staaf-

Igelström (s),

dels de med anledning av händelse av

större vikt väckta motionerna

1995/96:A45 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp),

1995/96:A46 av Alf Svensson m.fl. (kds)

samt

1995/96:A49 av Carl Bildt m.fl. (m).

Regeringens lagförslag

Regeringens i proposition 222 framlagda

lagförslag återfinns i bilaga 1 till

betänkandet. Såvitt avser förslagen till

dels lag om ändring i lagen (1973:370)

om arbetslöshetsförsäkring, dels lag om

ändring i lagen (1973:371) om kontant

arbetsmarknadsstöd har utskottet

vidtagit vissa rättelser avseende

nuvarande lydelse.

Utskottets lagförslag

Av utskottet framlagda lagförslag

återfinns i bilaga 2 till betänkandet

resp. i utskottets hemställan.

Yttranden från andra utskott

Finansutskottet har berett tio av

riksdagens utskott tillfälle att avge

yttrande över de förslag i

propositionerna jämte motioner som rör

resp. utskotts beredningsområde.

Yttranden har avlämnats från

- skatteutskottet (1995/96:SkU13y),

- lagutskottet (1995/96:LU6y),

- utrikesutskottet (1995/96:UU7y),

- socialförsäkringsutskottet

(1995/96:SfU6y),

- kulturutskottet (1995/96:KrU12y),

- utbildningsutskottet (1995/96:UbU7y),

- jordbruksutskottet (1995/96:JoU8y),

- näringsutskottet (1995/96:NU10y),

- arbetsmarknadsutskottet (1995/96:AU6y)

samt

- bostadsutskottet (1995/96:BoU11y).

Yttrandena återfinns i betänkandets del

2, bilagorna 3-12.

Inkomna skrivelser m.m.

Under ärendets gång har utskottet

mottagit skrivelser från

Arbetslöshetskassornas samorganisation,

Fondbolagens förening, Kooperativa

institutet, Lärare vid landstingets

folkhögskolor i Västernorrland samt

privatpersoner.

En gemensam skrivelse har den 4 juli

inkommit från företrädare i utskottet

för Moderata samlingspartiet,

Folkpartiet liberalerna och

Kristdemokraterna med förslag om vissa

omedelbara åtgärder för att skapa bättre

förutsättningar för nya, verkliga jobb

och minska den totala arbetslösheten.

Företrädare för Kooperativa institutet

har inför en delegation av utskottet

redovisat synpunkter på förslaget om

nedsättning av socialavgifterna.

Utfrågning

Generaldirektör Alf Carling från

Konjunkturinstitutet har den 28 juni

inför utskottet redovisat institutets

rapport Konjunkturläget juni 1996.

Propositionernas förslag

Proposition 207

I proposition 207 föreslår regeringen

(Finansdepartementet)

1. att riksdagen godkänner de allmänna

riktlinjerna för den ekonomiska

politiken som regeringen förordat,

2. att riksdagen godkänner vad

regeringen har anfört (2.2) om målet att

halvera den öppna arbetslösheten till 4

% år 2000.

Proposition 222

I proposition 222 föreslår regeringen

(Finansdepartementet)

1. att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i lagen

(1996:537) om ändring i lagen (1978:69)

om försäljningsskatt på motorfordon,

2. att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i

fordonsskattelagen (1988:327),

3. att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i

bilskrotningslagen (1975:343),

4. att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i lagen

(1994:1563) om tobaksskatt,

5. att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om tillfällig

nedsättning av stämpelskatt i vissa

fall,

6. att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i lagen

(1984:404) om stämpelskatt vid

inskrivningsmyndigheter,

7. att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om upphävande av lagen

(1994:1851) om skattelättnader för

sparande i allemansfond,

8. att riksdagen till Program för

småföretagsutveckling, förnyelse och

tillväxt på tilläggsbudget till

statsbudgeten för budgetåret 1995/96

under tolfte huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 1 000 000 000 kr,

9. att riksdagen till Samarbete och

utveckling inom Östersjöregionen på

tilläggsbudget till statsbudgeten för

budgetåret 1995/96 under första

huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 1 000 000 000 kr,

10. att riksdagen beslutar att på

tilläggsbudget till statsbudgeten för

budgetåret 1995/96 öka det under

fjortonde huvudtiteln anvisade

reservationsanslaget Investeringsbidrag

för främjande av omställning i

ekologiskt hållbar riktning med 1 000

000 000 kr,

11. att riksdagen godkänner den

föreslagna användningen av medel på det

under sjunde huvudtiteln anvisade

reservationsanslaget Särskilda insatser

för vissa kommuner och landsting

(avsnitt 5.6),

12. att riksdagen godkänner att en

utbildningssatsning görs i enlighet med

de riktlinjer som regeringen förordar

(avsnitt 6.3.1 och 6.4.1),

13. att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om

arbetslivsutveckling,

14. att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om offentliga

tillfälliga arbeten för äldre

arbetslösa,

15. att riksdagen godkänner regeringens

förslag att högst 620 000 000 kronor av

medlen under anslaget

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får

användas för tillfälliga

personalförstärkningar vid

arbetsförmedlingen och

arbetsmarknadsinstituten (avsnitt

7.2.5),

16. att riksdagen godkänner regeringens

förslag i fråga om sammansättningen av

arbetsförmedlingsnämnderna (avsnitt

7.2.6),

17. att riksdagen godkänner regeringens

förslag att det bör finnas en

arbetsförmedlingsnämnd i varje kommun

(avsnitt 7.2.6),

18. att riksdagen godkänner regeringens

förslag om att sammanföra bidragen till

deltagare i arbetsmarknadspolitiska

åtgärder till ett aktivitetsstöd och

nivån på sådant stöd (avsnitt 7.2.7),

19. att riksdagen godkänner regeringens

förslag i fråga om utomnordiska

medborgares och arbetshandikappades rätt

att studera inom det reguljära

utbildningsväsendet motsvarande

grundskole- och gymnasienivå inom ramen

för arbetsmarknadsutbildning (avsnitt

7.3.3),

20. att riksdagen godkänner regeringens

förslag att anställningskravet vid

arbetsplatsintroduktion slopas fr.o.m.

den 1 september 1996 (avsnitt 7.3.4),

21. att riksdagen godkänner regeringens

förslag om bidragsnivåer och

bidragsvillkor vid rekryteringsstöd och

statsbidrag till beredskapsarbete av

tjänstekaraktär (avsnitt 7.3.6),

22. att riksdagen godkänner regeringens

förslag i fråga om bidragsnivåer och

bidragsvillkor vid utbildningsvikariat

(avsnitt 7.3.7),

23. att riksdagen godkänner regeringens

förslag i fråga om villkoren för

pendlingsstöd (avsnitt 7.3.9),

24. att riksdagen godkänner regeringens

förslag att äldre arbetslösa skall ges

möjlighet till viss sysselsättning inom

offentliga sektorn (avsnitt 7.4.2),

25. att riksdagen godkänner regeringens

förslag i fråga om aktivitetsstöd/starta-

eget bidrag till arbetslösa kvinnor

(avsnitt 7.4.6),

26. att riksdagen godkänner regeringens

förslag till besparingar i fråga om

aktivitetsstödet, rekryteringsstödet och

upphandlad arbetsmarknadsutbildning

(avsnitt 7.2.7 och 7.3.3),

27. att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i lagen

(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

28. att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i lagen

(1973:371) om kontant

arbetsmarknadsstöd.

Motionerna

Motionsyrkanden med anledning av

proposition 207

1995/96:Fi109 av Carl Bildt m.fl. (m)

vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna

riktlinjer för den ekonomiska politiken

i enlighet med vad som anförts i

motionen,

2. att riksdagen godkänner vad i

motionen anförts om målet att villkoren

för arbete och företagande skall

förbättras så att den verkliga

arbetslösheten sjunker väsentligt mer än

vad som motsvaras av en halvering av den

öppna arbetslösheten till år 2000,

3. att riksdagen i enlighet med vad som

anförts i motionen beslutar godkänna

utgiftstaken för åren 1997, 1998 och

1999,

4. att riksdagen beslutar godkänna den

preliminära fördelningen av utgifterna

per utgiftsområde i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1995/96:Fi110 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna

riktlinjer för den ekonomiska politiken

som anförts i motionen,

2. att riksdagen godkänner vad i

motionen anförts om målet att halvera

såväl den öppna som den totala

arbetslösheten genom tillkomsten av ca

400 000 nya jobb till år 2000,

3. att riksdagen beslutar om utgiftstak

totalt och för enskilda utgiftsområden

enligt vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar om sänkta

arbetsgivaravgifter med sammanlagt 12

miljarder kronor enligt vad som anförts

i motionen,

5. att riksdagen beslutar avskaffa

dubbelbeskattningen av aktier enligt vad

som anförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar upphäva de

särskilda, restriktiva

placeringsreglerna för allemansfonder

samtidigt som den förmånligare

skattesatsen avskaffas,

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att brytpunkten i

inkomstbeskattningen ej bör sänkas,

8. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om lägre skatt för fåmansbolag,

9. att riksdagen beslutar att upphäva

beslutet om förlängning av

sjuklöneperiod,

10. att riksdagen beslutar att upphäva

beslutet om snabbare inbetalning av

moms.

1995/96:Fi111 av Gudrun Schyman m.fl.

(v) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att avslå

regeringens allmänna riktlinjer för den

ekonomiska politiken,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett program för

sysselsättning,

3. att riksdagen godkänner målet om att

halvera den öppna arbetslösheten,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om målet om en halvering av den

öppna arbetslösheten.

1995/96:Fi112 av Marianne Samuelsson

m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att anta de

allmänna riktlinjer för den ekonomiska

politiken som föreslås i motionen,

2. att riksdagen beslutar att anta de

mål för minskad arbetslöshet som

föreslås i motionen.

1995/96:Fi113 av Alf Svensson m.fl.

(kds) vari yrkas

1. att riksdagen antar de riktlinjer

för den ekonomiska politiken som anges i

motionen,

2. att riksdagen antar vad i motionen

anförts om målet att halvera den totala

arbetslösheten till år 2000.

1995/96:Fi114 av Birgitta Hambraeus (c)

vari yrkas att riksdagen i enlighet med

vad som anförts i motionen beslutar

utreda Riksbankens uppgifter och se över

lagen om Riksbanken.

1995/96:Fi115 av Lena Klevenås (s) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den halvårsvisa

avstämningen av den öppna arbetslösheten

bör kompletteras med en avstämning av

hur omställningen till det ekologiskt

hållbara samhället fortskrider,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om miljöanpassad

fastighetsskatt.

Motionsyrkanden med anledning av

proposition 222

1995/96:Fi116 av Gudrun Schyman m.fl.

(v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett program för

sysselsättningen,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett samlat ställningstagande

för att justera de fördelningspolitiska

skevheterna i skattereformen,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om riktlinjer för

skattepolitiken,

4. att riksdagen avslår regeringens

förslag till lag om tillfällig

nedsättning av stämpelskatten i vissa

fall,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en ökad miljörelatering av

bilbeskattningen,

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om dubbelbeskattningen,

7. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till värnskatt på bolag enligt

vad i motionen anförts,

8. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om avsättning till

periodiseringsfond,

9. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om höjd bolagsskatt,

10. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om sänkta arbetsgivaravgifter

och sänkt skatt för tjänsteproduktion,

11. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om slopat grundavdrag,

12. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om tredjepartsfinansiering för

ekologiskt hållbar utveckling,

13. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om halvering av patentavgifter,

14. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om investeringsstöd till

jordbruket,

15. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om program för samarbete och

utveckling inom Östersjöregionen,

16. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om program för omställning till

hållbar utveckling,

17. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om gymnasieelevers möjlighet att

behörighets- eller konkurrenskomplettera

betyg utan att behöva erlägga någon

avgift,

18. att riksdagen beslutar att öka

antalet folkhögskoleplatser med 5 000

utöver vad regeringen föreslår eller

således att anslaget höjs med 40

miljoner kronor,

19. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om folkhögskolors möjlighet att

ge basårsutbildning,

20. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att särskilt

utbildningsbidrag skall utgå för hela

den studietid som behövs för att

kortutbildade och arbetslösa personer

skall kunna fullfölja sina studier,

21. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om förlängning av

arbetsplatsintroduktion till ett år för

arbetslösa akademiker utan

arbetslivserfarenhet och invandrare,

22. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om möjligheten för arbetslösa

akademiker, med naturvetenskaplig eller

teknisk grundexamen, att få särskilt

utbildningsbidrag under ett år för att

läsa en praktisk pedagogisk utbildning,

23. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att bryta den könssegregerade

arbetsmarknaden som ett fjärde mål för

AMV,

24. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om institut för utvärdering av

arbetsmarknadspolitiken,

25. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om lokal förankring av

arbetsmarknadspolitiken,

26. att riksdagen beslutar avslå

regeringens förslag till nivå på

aktivitetsstödet,

27. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om samordnad rehabilitering,

28. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en modifierad äldreregel vid

förtidspension,

29. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om utformningen av systemet med

individuella handlingsplaner,

30. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om uppföljningsprogram efter

datorteksutbildning,

31. att riksdagen beslutar att bidraget

vid utbildningsvikariat skall uppgå till

högst 500 kr per dag och 80 kr per

studietimme,

32. att riksdagen avslår regeringens

förslag om bidragsnivåer och

bidragsvillkor vid rekryteringsstöd och

statsbidrag till beredskapsarbete av

tjänstekaraktär,

33. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om lagreglering för ledighet vid

starta eget-verksamhet,

34. att riksdagen beslutar om att

förlänga lagen (1995:409) om

arbetslivsutveckling budgetåret 1997,

35. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om offentliga arbetsgivares

ansvar för invandrare på

arbetsmarknaden,

36. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om skärpning av lagen mot etnisk

diskriminering,

37. att riksdagen beslutar avslå

regeringens förslag till lag om

offentliga arbeten för äldre,

38. att riksdagen beslutar avslå

regeringens förslag om äldre arbetslösas

sysselsättning i offentliga sektorn

enligt vad i motionen anförts,

39. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om nytt förslag till åtgärd för

lokalt bundna långtidsinskrivna,

40. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett obligatoriskt system av

praktikplatser,

41. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett system av framtidsfonder,

42. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en tidsplan för förkortning

av arbetstiden,

43. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att initiera samtal med

arbetsmarknadens parter om en

arbetstidsförkortning,

44. att riksdagen beslutar om utvidgad

försöksverksamhet med

arbetstidsförkortning enligt vad i

motionen anförts,

45. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en parlamentarisk utredning

av arbetsrätten,

46. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till förtur till lediga timmar

för deltidsanställda enligt vad i

motionen anförts,

47. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till rätt till

kompetensutveckling på arbetsplatsen

enligt vad i motionen anförts,

48. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en ändring i

förordningen om lönebidrag,

49. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att återta ändringen i

förordningen om lönebidrag,

50. att riksdagen beslutar avslå

regeringens förslag till besparingar i

fråga om aktivitetsstöd,

rekryteringsstöd och upphandlad

arbetsmarknadsutbildning,

51. att riksdagen beslutar avslå

regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring,

52. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om finansiering av höjning av a-

kasseersättningen till 80 %,

53. att riksdagen beslutar avslå

regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (1973:371) om kontant

arbetsmarknadsstöd,

54. att riksdagen beslutar om a-

kasseersättning till deltidsarbetslösa

enligt vad i motionen anförts.

1995/96:Fi117 av Birger Schlaug m.fl.

(mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om synen på sysselsättning och

lönearbete,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om framtidens arbetsmarknad,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ökad tillväxt inte löser

problemet med arbetslösheten,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om den ekologiska omställningen

som motor för framtidens arbetsmarknad,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om målet för sänkning av den

totala och den öppna arbetslösheten,

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om "gröna" jobb och utökade

budgetramar inom energisektorn,

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om kretsloppsanpassade va-

system,

8. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om uppdrag till Naturvårdsverket

om sammanställning av erfarenheter från

kretsloppsanpassade va-system,

9. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om utökad utgiftsram för

sanering av miljöskadade områden,

10. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om utökad utgiftsram för

kalkning av försurade sjöar,

11. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om naturvårdsinventeringar,

12. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om naturbevakare,

13. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att investeringsbidrag till

allergisanering skall ingå i de

aviserade miljösatsningarna,

14. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till "grönt" ROT-bidrag i

enlighet med vad som anförts i motionen,

15. att riksdagen avslår förslaget till

lag om tillfällig nedsättning av

stämpelskatt i vissa fall,

16. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om miljöanpassade

transportsystem,

17. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att begränsa

buller,

18. att riksdagen avslår förslaget till

lag om ändring i lagen (1996:537) om

ändring i lagen (1978:69) om

försäljningsskatt på motorfordon,

19. att riksdagen avslår förslaget till

lag om ändring i fordonsskattelagen

(1988:327),

20. att riksdagen avslår förslaget till

lag om ändring i bilskrotningslagen

(1975:343),

21. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till ändring av beskattningen av

bilförmån i enlighet med riktlinjerna i

motionen,

22. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ändrad beräkning av

skiktgränsen för statlig inkomstskatt,

23. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om förändring av stödet till

kulturarbetare i form av ett

konstnärstillägg i enlighet med vad som

anförts i motionen,

24. att riksdagen beslutar att

programmet för samarbete och utveckling

inom Östersjöregionen skall genomföras

på tre år i stället för fem år och ges

en tydlig miljöinriktning,

25. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en skatteväxling

på 25 miljarder kronor på tre år och 100

miljarder kronor fram till år 2010,

26. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om minskad arbetslöshet genom

sänkt arbetstid,

27. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till lagstiftning om 35 timmars

veckoarbetstid i enlighet med vad som

anförts i motionen,

28. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om initiativ till ett kontrakt

med arbetsmarknadens parter om en

arbetstidsförkortning till 35 timmars

arbetsvecka,

29. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till lag om sabbatsår enligt den

danska modellen; en förutsättning för

tjänstledigheten bör vara att en

arbetslös kan beredas arbete i den

tjänstlediges ställe under tiden för

tjänstledigheten,

30. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utredning av möjligheten

till arbetsdelning enligt den danska

s.k. sopåkarmodellen,

31. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till hur moment om företagande

kan komma in i kursplanerna i alla

stadier i undervisningsväsendet,

32. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till inrättande av ett särskilt

organ för fortlöpande förenklingar och

avregleringar för företagande,

33. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om beskattningen av arbetande

kapital,

34. att riksdagen beslutar att

börsnoterade aktier vid

förmögenhetsbeskattning skall värderas

till 75 % av marknadsvärdet,

35. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om statligt stöd till nätverk

som stimulerar småföretagens

miljötänkande,

36. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ytterligare medel för

utökning av rådgivningen vid landets

kooperativa utvecklingscentra som del i

den aviserade satsningen på företagande,

37. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att överflytta ansvar för

delar av anslag för nyföretagarlån till

kvinnors företagande till LKU,

38. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att undersöka en alternativ

utformning av nedsättningen av sociala

avgifter för företag,

39. att riksdagen avslår regeringens

förslag till treårigt program för

småföretagsutveckling, förnyelse och

tillväxt,

40. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till samlad redovisning och

analys av företagsstöden i enlighet med

vad som anförts i motionen,

41. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av särskilda

stimulanser för tjänstesektorn,

42. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om sambandet mellan ekonomisk

tillväxt och sysselsättningen inom den

offentliga sektorn,

43. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder som medför en ökad

ekonomisk ram för kommuner och

landsting,

44. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsmarknadspolitikens

uppgift,

45. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om förnyelse av

arbetsmarknadspolitiska åtgärder,

46. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om åldersgränsen vid offentliga

tillfälliga arbeten för äldre,

47. att riksdagen hos regeringen begär

tillsättande av en utredning om

villkoren för lokala arbetsmarknader

enligt förslaget i motionen,

48. att riksdagen, vid bifall till

hemställanspunkt 26 om sänkt arbetstid,

hos regeringen begär förslag om

tidsbegränsade arbetsmarknadspolitiska

åtgärder i befintlig verksamhet enligt

den s.k. Kalmarmodellen,

49. att riksdagen hos regeringen begär

tillsättandet av en utredning om

sammanslagna lokala organisationer i

enlighet med vad som anförts i motionen,

50. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en mer genomtänkt

planering av den utökade utbildningen,

51. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om särskilda utbildningsinsatser

för arbetslösa med specifika läs- och

skrivsvårigheter,

52. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om krav på ökade insatser från

näringslivet vad gäller

arbetsplatsförlagd utbildning, praktik

och fortbildning,

53. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökat deltagande från

universitet och högskolor i form av

service till och samarbete med

offentliga tjänstesektorn och det

privata näringslivet,

54. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om lärlingssystem,

55. att riksdagen hos regeringen begär

att den återkommer med könsuppdelad

statistik i enlighet med vad i motionen

anförts,

56. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att hälften av det

stöd som utgår till nyföretagande skall

tilldelas kvinnliga företagare,

57. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att hälften av AMS

medel för arbetslöshetsåtgärder skall

tilldelas kvinnor,

58. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av samordning av

olika ersättningssystem,

59. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en parlamentarisk beredning

för samordning av olika

ersättningssystem,

60. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ändrade åldersgränser för

studiestöd via a-kassa för

gymnasie/grundskolestudier,

61. att riksdagen avslår regeringens

förslag till lag om ändring i lagen

(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

62. att riksdagen avslår regeringens

förslag till lag om ändring i lagen

(1973:371) om kontant

arbetsmarknadsstöd,

63. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om kvalificering och garantinivå

i arbetslöshetsförsäkringen,

64. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ersättningsnivåer i

arbetslöshetsförsäkringen,

65. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om finansieringen av en höjning

av ersättningsnivån till 80 % i

arbetslöshetsförsäkringen för dem med

lägre inkomster,

66. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om bortre parentes och

ersättningar vid långvarig arbetslöshet,

67. att riksdagen av regeringen begär

förslag om ändring av lagbestämmelserna

om visstidsanställning vid

arbetsanhopning i enlighet med vad som

anförts i motionen,

68. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om provanställning,

69. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till ändring av

lagbestämmelserna om turordningsregler i

företag med högst 10 anställda i

enlighet med vad som anförts i motionen,

70. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till sådan lagändring som

omöjliggör stridsåtgärd som har till

ändamål att kollektivavtal skall träffas

med ett företag som inte har några

arbetstagare eller där bara företagaren

eller dennes familjemedlemmar är

arbetstagare,

71. att riksdagen antar de i motionen

framställda förslagen till ändringar i

lagen mot etnisk diskriminering.

1995/96:Fi118 av Alf Svensson m.fl.

(kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om sänkt fastighetsskatt,

2. att riksdagen avslår regeringens

förslag om slopad förmånsbehandling av

allemansfonder,

3. att riksdagen beslutar om

enkelbeskattning på risksparande i

enlighet med den lagstiftning som

infördes av fyrpartiregeringen att gälla

fr.o.m. den 1 januari 1997,

4. att riksdagen avslår regeringens

förslag om att sänka

avsättningsmöjligheten till

periodiseringsfond,

5. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om minskat företagsstöd med 2

200 miljoner kronor för 1997, 2 500

miljoner kronor för 1998 och 2 700

miljoner kronor för 1999 för

finansiering av nedsättning av

arbetsgivaravgifterna,

6. att riksdagen avslår regeringens

förslag om avskaffandet av

riskkapitalavdrag,

7. att riksdagen ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att göra

en översyn av reglerna för

riskkapitalavdrag,

8. att riksdagen avslår regeringens

förslag om att minska uppräkningen av

skiktgränsen för statlig skatt,

9. att riksdagen beslutar att antalet

nya permanenta platser i högskolan under

1999 begränsas till 7 500 och att

studiemedel anvisas i motsvarande

omfattning,

10. att riksdagen beslutar att 10 000

nya permanenta platser inrättas på

komvux år 1997 och att studiemedel

anvisas i motsvarande omfattning,

11. att riksdagen beslutar att 180

miljoner kronor anvisas till

folkhögskolor och studieförbund utöver

regeringens förslag, för att nya

permanenta platser skall inrättas 1997,

och att studiemedel anvisas i

motsvarande omfattning,

12. att riksdagen beslutar att

barntillägget i svuxa återinförs,

13. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om inrättandet av system med

kompetenskonto,

14. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om ett nationellt program med

speciell inriktning på företagande i

gymnasieskolan, förslag om

folkhögskolekurser om företagande samt

förslag om kurser och utbildningsprogram

inriktade på företagande på

högskolenivå,

15. att riksdagen avslår regeringens

förslag om inrättande av ett nytt

institut direkt underställt

Arbetsmarknadsdepartementet,

16. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om fortsatt reformering av AMS,

17. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett nytt sätt att mäta

resultatet i arbetsmarknadspolitiken,

med intervall i antalet personer i

åtgärder och med kostnadseffektivitet i

form av resultat med människor i

reguljärt arbete efter en åtgärdsperiod,

18. att riksdagen beslutar slopa

anställningskravet vid

arbetsplatsintroduktion fr.o.m. den 1

augusti 1996,

19. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om den personkrets som kan

omfattas av ALU,

20. att riksdagen beslutar avskaffa

pendlingsstödet,

21. att riksdagen avslår regeringens

förslag om tillfälliga offentliga

arbeten,

22. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om lönebidrag för

arbetshandikappade,

23. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om sabbatsår,

24. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ungdomslöner,

25. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om stimulansbidrag för

arbetsdelning inom offentlig verksamhet,

26. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om

utbildning/kompetensutveckling för

personal inom kommunernas och

landstingens vård- och

omsorgsverksamhet,

27. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om regionalpolitisk helhetssyn

och avskaffande av startbidraget,

28. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en allmän obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring,

29. att riksdagen avslår regeringens

förslag avseende arbetsvillkoret,

normalarbetstid och normalinkomst,

30. att riksdagen beslutar om fortsatt

anläggningsstöd för salix,

31. att riksdagen beslutar om fortsatt

investeringsstöd för solvärme i

bostäder,

32. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om fortsatt stöd till

investeringar i vindkraft,

33. att riksdagen beslutar i enlighet

med vad som anförts i motionen att

skattereduktion inom ramen för ROT-

åtgärder skall medges för konvertering

av elvärme till andra

uppvärmningsformer,

34. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om sysselsättning inom jordbruks-

och livsmedelssektorn,

35. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om skatteavdrag och

fonderingsmöjligheter för yrkesfiskare.

1995/96:Fi119 av Karin Falkmer m.fl. (m)

vari yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget om

ett program för småföretagsutveckling,

förnyelse och tillväxt i enlighet med

vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett investeringsstöd för

jordbruket,

3. att riksdagen avslår förslaget om

ett program för samarbete och utveckling

inom Östersjöregionen i enlighet med vad

som anförts i motionen,

4. att riksdagen avslår förslaget om

ett program för omställning till hållbar

utveckling i enlighet med vad som

anförts i motionen,

5. att riksdagen avslår förslaget om

särskilda insatser för omstrukturering i

vissa kommuner och landsting i enlighet

med vad som anförts i motionen.

1995/96:Fi120 av Bo Lundgren m.fl. (m)

vari yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget till

lag om ändring i fordonsskattelagen

(1988:327) i enlighet med vad som

anförts i motionen,

2. att riksdagen avslår regeringens

förslag till lag om upphävande av lagen

(1994:1851) om skattelättnader för

sparande i allemansfonder i enlighet med

vad som anförts i motionen.

1995/96:Fi121 av Beatrice Ask m.fl. (m)

vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens

förslag om en utbildningssatsning i

enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om vuxenutbildningen,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om personliga utbildningskonton,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om den kvalificerade

eftergymnasiala yrkesutbildningen,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbyggnad och kvalitet i

utbildningen och då i synnerhet i den

högre utbildningen.

1995/96:Fi122 av Per Unckel m.fl. (m)

vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens

förslag till lag om offentliga

tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa

i enlighet med vad som anförts i

motionen,

2. att riksdagen avslår regeringens

förslag i fråga om sammansättningen av

arbetsförmedlingsnämnderna i enlighet

med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen avslår regeringens

förslag att det bör finnas en

arbetsförmedlingsnämnd i varje kommun i

enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om regeringens förslag om

utomnordiska invandrares och

arbetshandikappades möjligheter att

studera inom det reguljära

utbildningsväsendet på grundskole- och

gymnasienivå,

5. att riksdagen avslår regeringens

förslag att äldre arbetslösa skall ges

möjlighet till viss sysselsättning inom

offentliga sektorn i enlighet med vad

som anförts i motionen,

6. att riksdagen avslår regeringens

förslag i fråga om aktivitetsstöd/starta-

eget-bidrag till arbetslösa kvinnor i

enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen avslår regeringens

förslag till lag om ändring i lagen

(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring i

enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen avslår regeringens

förslag till lag om ändring i lagen

(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1995/96:Fi123 av Anne Wibble m.fl. (fp)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att arbetsmarknadspolitiken

bör förbli en statlig angelägenhet,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts

a) om utvärdering av hur målen för

Arbetsmarknadsverket har uppnåtts,

b) om verkan av personalförstärkningar

till arbetsförmedlingarna och

c) om hur arbetslivsutveckling (ALU)

har fungerat,

3. att riksdagen beslutar att avslå

regeringens förslag till lag om

offentliga tillfälliga arbeten för äldre

arbetslösa,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om lokala arbetscenter för

långtidsarbetslösa,

5. att riksdagen beslutar att alla

långtidsarbetslösa kvinnor skall få

ökade möjligheter att starta företag,

6. att riksdagen godkänner att högst

420 000 000 kr av medlen under anslaget

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får

användas för tillfälliga

personalförstärkningar vid

arbetsförmedlingen och

arbetsmarknadsinstituten,

7. att riksdagen godkänner att högst

200 000 000 kr av medlen under anslaget

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får

anslås till lönebidrag,

8. att riksdagen beslutar, i enlighet

med vad som anförts motionen, om sådan

återgång till reglerna som gällde i LAS

och MBL före den 1 januari 1995,

9. att riksdagen beslutar om sådan

ändring av arbetslöshetsförsäkringen att

en "bortre parentes" sätts efter två år,

10. att riksdagen godkänner vad i

motionen anförts om användningen av

medel för Särskilda insatser för vissa

kommuner och landsting,

11. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att

utbildningssektorn präglas av kvalitet,

mångfald och långsiktighet,

12. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om programmet för samarbete och

utveckling inom Östersjöregionen,

13. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om programmet för omställning

till hållbar utveckling.

1995/96:Fi124 av Kenth Skårvik m.fl.

(fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om situationen för Samhall AB,

2. att riksdagen beslutar att 200

miljoner kronor tillförs Samhall AB för

år 1997 genom en omdisponering av medlen

till tillfälliga personalförstärkningar

till arbetsförmedlingen och AMI.

1995/96:Fi125 av Sten Tolgfors och Per

Bill (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av frihandel mellan EU

och tredje land samt den inre marknadens

fulla förverkligande och

upprätthållande,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att

Essendeklarationens intentioner

förverkligas,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om det socialdemokratiska

förslaget om en europeisk

sysselsättningsunion,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en liberalisering

av den sociala stadgan, det sociala

protokollet och den nuvarande

regleringsambitionen på arbetsrättens

område,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att regeringen vid

EU:s pågående regeringskonferens driver

kraven på fördragsmässigt stöd för en

systematisk avreglering av EG:s

regelverk,

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetstidsdirektivet.

1995/96:Fi126 av Carl-Johan Wilson och

Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

även arbetsskapande kulturprojekt inom

folkbildningen skall kunna erhålla

ekonomiskt stöd ur de medel som anslås

för vuxenutbildningsprojekt.

1995/96:Fi127 av Eva Eriksson (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till sådan ändring som

tillgodoser egenföretagares och

närståendes till egenföretagare

möjlighet att få del av särskilt

utbildningsbidrag i enlighet med vad som

anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till sådan ändring som

tillgodoser egenföretagares och

närståendes till egenföretagare

möjlighet att få del av utbildningsstöd

till att starta eget i enlighet med vad

som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till sådan ändring som

tillgodoser egenföretagares och

närståendes till egenföretagare

möjlighet att få del av offentliga

tillfälliga arbeten i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1995/96:Fi128 av Ulf Melin (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om statens avtal med

Stiftelsehögskolan i Jönköping angående

utbyggnaden av Internationella

handelshögskolan.

1995/96:Fi129 av Jerry Martinger (m)

vari yrkas att riksdagen beslutar att

nedsättning av stämpelskatt i vissa fall

skall ske i enlighet med vad som anförts

i motionen.

1995/96:Fi130 av Hans Karlsson och Ann-

Marie Fagerström (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

behovet av diskrimineringslag i

arbetslivet vad avser personer med

funktionshinder.

1995/96:Fi131 av Inger Lundberg m.fl.

(s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om vikten av samordnade

insatser för att utveckla svensk

formgivning som ett medel för ökad

tillväxt, nationell identitet och

livskvalitet.

1995/96:Fi132 av Gudrun Lindvall (mp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett program för utveckling av

arbetstillfällen inom äggproduktionen i

enlighet med riksdagsbeslutet om förbud

mot värphönshållning i bur.

1995/96:Fi133 av Lars Hedfors och Eskil

Erlandsson (s, c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att slopandet

av försäljningsskatten på personbilar i

miljöklasserna 1 och 2 börjar gälla

fr.o.m. den 11 juni 1996,

2. att riksdagen beslutar att

sänkningen till 2 000 kr i miljöklass 3

börjar gälla fr.o.m. den 11 juni 1996.

1995/96:Fi134 av Karin Olsson m.fl. (s,

c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åtgärder för att

möjliggöra för kooperativa företag och

lokala kooperativa utvecklingscenter att

på olika sätt aktivt medverka i

processen för att minska arbetslösheten

i vårt land.

1995/96:Fi135 av Helena Nilsson och

Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

kvinnliga affärsrådgivare.

1995/96:Fi136 av Kjell Ericsson (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Almi företagspartner AB

bör få i uppdrag att utveckla ett system

för kreditgivning i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1995/96:Fi137 av Lisbeth Staaf-Igelström

(s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att Almi

företagspartner AB bör få i uppdrag att

utveckla ett system för kreditgivning i

enlighet med vad som anförts i motionen.

Motionsyrkanden med anledning av

händelse av större vikt

1995/96:A45 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen

hemställer om ett förslag, att

presenteras skyndsamt, om sänkta

arbetsgivaravgifter inom tjänstesektorn

finansierade med besparingar, i första

hand på de s.k. företagsstöden,

2. att riksdagen beslutar upphäva de

förändringar i arbetsrätten som

vidtagits efter valet 1994.

1995/96:A46 av Alf Svensson m.fl. (kds)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om attityder till företagande,

2. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om åtgärder för att minska

byråkratin för mindre företag i enlighet

med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar om en

moderniserad arbetsrätt i enlighet med

vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om ytterligare förändringar av

arbetsrätten,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillgång till riskkapital,

6. att riksdagen beslutar om

enkelbeskattning på risksparande i

enlighet med de regler som infördes av

fyrklöverregeringen,

7. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om åtgärder för att förbättra

investeringsklimatet i enlighet med vad

som anförts i motionen,

8. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om åtgärder för

kompetensutveckling och forskning i

enlighet med vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen beslutar om återgång

till den tidigare tidpunkten för

företagens momsinbetalningar,

10. att riksdagen beslutar att dagens

regler för arbetsgivarperiod i

sjukförsäkringen fortsatt skall gälla,

11. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om företagsstöd,

12. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om åtgärder för att stimulera

tjänstesektorn i enlighet med vad som

anförts i motionen,

13. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till ändring av

arbetsmarknadspolitiken i enlighet med

vad som anförts i motionen.

1995/96:A49 av Carl Bildt m.fl. (m) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om riktlinjer för den ekonomiska

politiken i syfte att främja tillväxt

och fler arbetstillfällen,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om förutsättningar för en

flexibel lönebildning,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om studier av goda

internationella exempel,

4. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om enklare regler för nya

företagare och för att anställa i

enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om slopad dubbelbeskattning i

enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar om lindrade

spärregler för fåmansbolag från och med

den 1 januari 1997 i enlighet med vad

som anförts i motionen,

7. att riksdagen beslutar ändra

lagstiftningen om riskkapitalavdrag från

och med den 1 januari 1997 i enlighet

med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen beslutar att inkomster

av royalty som härrör från patent skall

beskattas som kapitalinkomst från den 1

januari 1997 i enlighet med vad som

anförts i motionen,

9. att riksdagen beslutar införa rätt

till nuvärdeavskrivning från den 1

september 1996 i enlighet med vad som

anförts i motionen,

10. att riksdagen beslutar om återgång

till tidigare betalningsregler för

mervärdesskatt från den 1 september 1996

i enlighet med vad som anförts i

motionen,

11. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om sänkning av den statliga

inkomstskatten till 20 % från den 1

januari 1997 i enlighet med vad som

anförts i motionen,

12. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om sänkning av egenavgiften till

sjukförsäkringen med tre procentenheter

i förhållande till genomförda och

beslutade höjningar fram till 1998 i

enlighet med vad som anförts i motionen,

13. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om ökad förmånsrelatering av

socialavgifterna i syfte att minska den

totala skatten på arbete i enlighet med

vad som anförts i motionen,

14. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om avveckling av den allmänna

löneavgiften i enlighet med vad som

anförts i motionen,

15. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts beträffande generellt sänkt

kommunalskatt,

16. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts beträffande reformering av

mervärdesskatten,

17. att riksdagen beslutar upphäva de

höjningar av energibeskattningen som

föreslogs i proposition 1995/96:198 i

enlighet med vad som anförts i motionen,

18. att riksdagen beslutar om en 50-

procentig skattereduktion för vissa

hushållstjänster i enlighet med vad som

anförts i motionen,

19. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om beskattningen av

tjänstebilar,

20. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om skyldighet för kommunerna att

upphandla i konkurrens,

21. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om inställelse av

uppgiftslämnandeskyldighet under två år

i enlighet med vad som anförts i

motionen,

22. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en statlig

avregleringsdelegation,

23. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till ändring av

förmånsrättslagen (1970:979) om

förmånsrätt för skattefordringar i

enlighet med vad som anförts i motionen,

24. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om reformeringen av systemet med

löneförmånsrätt och lönegaranti,

25. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om fortsatta privatiseringar,

26. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till en förenklad arbetsrätt att

gälla från den 1 januari 1999 i enlighet

med vad som anförts i motionen,

27. att riksdagen beslutar att från den

1 september 1996 till den 31 december

1998 sätta lagen om anställningstrygghet

ur kraft i enlighet med vad som anförts

i motionen,

28. att riksdagen beslutar om vissa

ytterligare förändringar av arbetsrätten

i enlighet med vad som anförts i

motionen,

29. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om att arbetsdomstolen skall

upphöra från den 1 januari 1999 i

enlighet med vad som anförts i motionen,

30. att riksdagen beslutar om en

förändring av LAS vad gäller

uppsägningstiden i enlighet med vad som

anförts i motionen,

31. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om den svenska arbetsrättsliga

hållningen i EU,

32. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om en nationell skolpeng med

sikte på den 1 juli 1999 i syfte att

konkurrensutsätta skolan i enlighet med

vad som anförts i motionen,

33. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om en utbyggnad med 20 000

platser på tre år i eftergymnasial

utbildning tillsammans med företagen, i

enlighet med vad som anförts i motionen,

34. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om ett program för förstärkt

kvalitet i den högre utbildningen i

enlighet med vad som anförts i motionen,

35. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om ett långsiktigt

kunskapsprogram i enlighet med vad som

anförts i motionen,

36. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om personliga utbildningskonton

i enlighet med vad som anförts i

motionen,

37. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en särskild utredning av

vilka forskningsområden som har särskild

betydelse och särskild potential för

Sverige och svenska företag,

38. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om en databas om forskning i

enlighet med vad som anförts i motionen,

39. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till en allmän

arbetslöshetsförsäkring i enlighet med

vad som anförts i motionen,

40. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om analyser av sociala

ersättningars, skatters och

inkomstrelaterade avgifters påverkan på

lönebildning och arbetslöshet,

41. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om nödvändigheten av en stramare

arbetsmarknadspolitik,

42. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om ett brett lärlingsprogram med

introduktion den 1 januari 1997 i

enlighet med vad som anförts i motionen,

43. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om ett nytt stödsystem för

långtidsarbetslösa i enlighet med vad

som anförts i motionen,

44. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om undanröjande av kvarvarande

hinder för privat arbetsförmedling i

enlighet med vad som anförts i motionen,

45. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till ett ökat svenskt

utnyttjande av EU:s miljöprogram för

jordbruket i enlighet med vad som

anförts i motionen,

46. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till utvidgat stöd till

vallodlingen inom ramen för miljöstödet

i enlighet med vad som anförts i

motionen,

47. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till förenklade regler för

miljöersättningen i enlighet med vad som

anförts i motionen,

48. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utvärdering av effekterna

av ett investeringsstöd till

animalieproduktion,

49. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om en förbättring av

svenskundervisningen för invandrare i

enlighet med vad som anförts i motionen,

50. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om en ny utbildningsorganisation

i Norrland i enlighet med vad som

anförts i motionen,

51. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en ny ordning för regionalt

stöd,

52. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett program för att främja

kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden,

53. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett nytt system för

rehabilitering,

54. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utvärdering av Samhall och

systemet med lönebidrag,

55. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en kontinuerlig redovisning

av effekterna av åtgärderna för fler

jobb.

Utskottet

Den ekonomiska politiken

Den ekonomiska utvecklingen

Det internationella konjunkturläget

I finansutskottets senaste betänkande om

den ekonomiska politiken (1995/96:FiU10,

rskr. 304), behandlat och godkänt av

riksdagen den 11 juni 1996, framhöll

utskottet att den internationella

konjunkturutvecklingen är svårbedömd.

Avmattningen av den ekonomiska

aktiviteten under det sista kvartalet

1995 och det första kvartalet 1996

pekade mot att den genomsnittliga

tillväxten i EU blir betydligt lägre i

år än vad som förutsågs hösten 1995.

Tillväxten i Förenta Staterna och

utanför OECD-området bedömdes emellertid

bli god i år och nästa år. Det gäller

flera av de asiatiska länderna.

Det är framför allt i Europa som

tillväxten är svagare än väntat. Både

OECD och EU-kommissionen har gjort

nedrevideringar avseende BNP-tillväxten.

Den ligger nu närmare den bedömning som

den svenska regeringen gjorde i

vårpropositionen (jfr tabell 1). OECD

beräknar tillväxten för OECD-Europa till

1,4 % i år och 2,5 % 1997. Kommissionens

motsvarande prognos för EU-länderna

anger tillväxttakten på 1,5 % och 2,4 %.

Motsvarande bedömning i vårpropositionen

var 1,7 % i år och 2,5 % nästa år.

Konjunkturinstitutet (KI) publicerade

den 25 juni en reviderad bedömning av

den ekonomiska utvecklingen för åren

1996 och 1997.

Tabell 1 BNP-tillväxt, KPI och

arbetslöshet

Årlig procentuell förändring

19

95 1996 1997

KI OEC Fi- OEC Fi-

1 D2 dep KI D2 dep3

3 1

BNP:

Förenta 2, 2, 2, 2, 2, 2, 2,

Staterna 1 1 3 2 3 0 5

Japan 0, 2, 2, 2, 2, 2, 2,

9 6 2 2 9 4 7

Tyskland 1, 0, 0, 1, 1, 2, 2,

9 6 5 1 8 4 3

Frankrike 2, 1, 1, 1, 2, 2, 2,

5 2 0 2 1 4 6

Storbrita 2, 2, 2, 2, 2, 3, 2,

nnien 6 3 2 0 9 0 6

EU 2, - 1, 1, - 2, 2,

5 4 7 5 5

OECD 1, 1, 2, 2, 2, 2, 2,

totalt 9 9 1 0 4 5 5

Konsument

priser:

OECD

Europa 3, 2, 3, - 2, 3, -

(exkl. 1 5 0 4 1

Turkiet)

Arbetslös

het i %

av

arbetskra

ften:

OECD 7, - 7, 7, - 7, 7,

6 7 9 6 9

EU 11 - 11 11 - 11 10

,2 ,4 ,0 ,3 ,9

1 KI: 960618

2 OECD: 960530

3 Fi-dep: 960410

Källor: Konjunkturinstitutet (KI), OECD

och Finansdepartementet (Fi-dep)

Den svaga ekonomiska utvecklingen i EU

förklaras till stor del av utvecklingen

i Tyskland. För ett år sedan gjorde OECD

bedömningen att den tyska BNP-tillväxten

år 1996 skulle uppgå till nära 3 %. Ett

halvår senare - OECD Economic Outlook

december 1995 - nedreviderades prognosen

till 2,5 %. Nedskrivningen av prognosen

motiverades med att löneökningarna blev

större än vad OECD-sekretariatet räknat

med samtidigt som apprecieringen av D-

marken under år 1995 blev väsentligt

kraftigare och gick snabbare än vad man

hade förväntat. Att tillväxten i

december ändå bedömdes bli så pass hög

som 2,5 % byggde på förutsättningen om

en återhämtning av exporten vilket,

tillsammans med lägre ränta, skulle ge

en god tillväxt i investeringarna. Den

privata konsumtionen i år bedömdes öka

med 2,5 %. Denna bedömning gjorde OECD

mot bakgrund av vissa planerade

skattesänkningar för hushållen i

kombination med lägre räntor även om den

tyska regeringen annonserat en

neddragning av de statliga utgifterna. I

den nu aktuella prognosen - OECD

Economic Outlook Juni 1996 - anges för i

år en tillväxt för Tyskland som uppgår

till 0,5 %. Skillnaden gentemot

decemberprognosen förklaras främst av

att den privata konsumtionen nu bedöms

öka med knappt 1,5 %. Vidare gjordes i

decemberprognosen bedömningen att de

totala inve-steringarna skulle öka med

drygt 3,5 %. I OECD:s senaste Outlook

antas investeringarna minska med 2,4 %.

Det redan mycket bekymmersamma läget på

den tyska arbetsmarknaden kommer mot här

angiven bakgrund att försämras

ytterligare i år och nästa år.

OECD:s Tysklandsprognoser visar hur

svårbedömt konjunkturläget i Europa är.

Den nedrevidering av tillväxtprognosen

för Tyskland som OECD nu genomför är

nästan av samma storlek som de ändringar

i prognoserna som framtvingades av

sammanbrottet i det västeuropeiska

växelkurssystemet i början av 1990-

talet.

För nästa år gör OECD bedömningen att

det sker en återhämtning i den tyska

ekonomin. För hela EU anges en tillväxt

på 2,5 %, vilken är densamma som angavs

i OECD:s decemberprognos.

Av tabell 1 framgår att OECD:s prognos

för Förenta Staterna ligger något under

motsvarande bedömning i

vårpropositionen. Som framhålls i

proposition 207 utvecklades såväl den

privata konsumtionen som investeringarna

starkt under första kvartalet 1996,

uppgifter som emellertid OECD-

sekretariatet inte haft möjlighet att

beakta. Det bör innebära att den

amerikanska ekonomin nu går in i en

stabil tillväxtbana. Arbetslösheten

fortsätter att sjunka och uppgår i dag

till 5,5 %. Man får gå tillbaka 20 år i

tiden för att hitta motsvarande låga

arbetslöshetstal för Förenta Staterna.

OECD:s prognos för den japanska

ekonomin innebär en tillväxt på 2,2 % i

år och 2,4 % nästa år. Tillväxten i Kina

och de s.k. DAE-länderna - dvs. Korea,

Taiwan, Hongkong, Singapore, Thailand

och Malaysia - fortsätter att vara

mycket hög.

Skillnaden mellan KI:s och OECD:s

prognos (se tabell 1) gäller främst

utvecklingen i Japan. Här redovisar KI

en väsentligt mer positiv utveckling för

den japanska ekonomin med en tillväxt på

drygt 2,5 % i år och nära 3 % nästa år.

Bakgrunden till KI:s högre

tillväxttakter är bl.a. det positiva

utfallet för första kvartalet även om

det finns stor risk att uppgifterna för

första kvartalet kan överdriva den

underliggande styrkan i ekonomin. En

icke oväsentlig del av uppgången beror

på en stark ökning av offentliga

investeringar som ett led i

stimulanspolitiken. Till detta kommer

att preliminära

nationalräkenskapsuppgifter för Japan

ofta visar sig vara mindre

tillförlitliga. Det förefaller

emellertid som om den massiva

finanspolitiska injektionen nu ger

resultat. I finansutskottets betänkande

1995/96:FiU10 framhölls att det ännu

inte går att säga att uppgången kommer

att vara självgående. Att tillväxten i

år, som KI förutsätter, blir högre än

vad tidigare prognos visat bör det dock

inte råda någon tvekan om. För år 1997

är läget annorlunda; fortfarande är

osäkerheten stor om tillväxten kommer

att visa god styrka när effekten av

stimulanspolitiken klingar av. Den

senaste redovisade statistiken visar

dock att konsumtionsökningen tycks hålla

i sig, att bostadsbyggandet ökar och att

nybilsregistreringen fortsätter att

utvecklas väl. De faktorer som kan bryta

den nu påbörjade uppgången är bl.a. att

konsumtionsskatterna kommer att höjas

våren 1997. Därtill kommer att de

tillfälliga inkomstskattelättnaderna,

som varit i kraft i år, skall avvecklas.

Det bör också nämnas att

kapacitetsutnyttjandet i den japanska

industrin alltjämt är mycket lågt,

vilket kan hålla tillbaka

investeringarna. I detta sammanhang kan

också nämnas att parlamentet godkänt en

serie lagar som tryggar statligt stöd åt

de skuldtyngda finans- institutionerna.

Förutsättningar finns sålunda för en

stabil god tillväxt i Japan, vilket

också skulle innebära en påtaglig

stimulans till den amerikanska ekonomin;

en utveckling som också borde få

positiva effekter på tillväxten i EU-

länderna.

Utvecklingen i vissa östeuropeiska

länder

Flertalet östeuropeiska länder är nu

inne i en återhämtningsfas efter den

djupa krisen i samband med

planekonomiernas sönderfall. Det forna

östblocket beräknas år 1996 för första

gången sedan år 1989 sammantaget ha en

positiv tillväxt. Potentialen för

fortsatta produktionsökningar är mycket

stor, inte minst mot bakgrund av det

kraftiga fallet i produktionsnivån under

senare år. I hela regionen finns dock en

osäkerhet om i vilken takt

marknadsanpassningen kommer att

fortsätta. För de baltiska länderna

väntas tillväxten år 1996 bli relativt

god. Inflationen är i jämförelse med

OECD-länderna mycket hög. Rysslands

tillväxt blev negativ förra året, men

kan bli positiv andra halvåret i år (jfr

tabell 2).

Tabell 2 BNP-tillväxt och inflation i

de baltiska länderna och Ryssland

1993 199 1995 1996

4

Estland BNP - -

8,5 2,7 2,9 4-5

Infla 35 42 29 20-2

tion 5

Lettland BNP -15 -

0,6 1,6 1-3

Infla 35 26 23 17-2

tion 2

Litauen BNP -24

0,6 2,7 3-5

Infla 189 45 36 25-3

tion 4

Ryssland BNP -12 -15 -4

0-1

Infla 840 215 131 40-6

tion 0

Källa: OECD och Östekonomiska Institutet

vid Handelshögskolan i Stockholm

Utvecklingen i Sverige

I betänkande 1995/96:FiU10 konstaterade

utskottet att prognosen för den svenska

ekonomins utveckling fram t.o.m. år 1997

utgick ifrån att den internationella

konjunkturavmattningen skulle bli

kortvarig. Det framhölls emellertid att

osäkerheten i bedömningen av

utvecklingen i EU-området var stor.

I den nu aktuella propositionen anförs

att det finns risk för att

vårpropositionens tillväxtprognos - 1,4

% för i år och 2 % nästa år - inte

kommer att infrias. Man understryker

emellertid att läget är svårbedömt. Den

information som tillkommit efter

Finansdepartementets senast publicerade

prognos visar att utrikeshandeln första

kvartalet 1996 utvecklats något svagare

än förväntat. Det gäller även den

privata konsumtionen. I propositionen

refereras till Statistiska centralbyråns

(SCB) senaste undersökning av hushållens

inköpsplaner (96-05-30) som inte visar

några tecken som tyder på att hushållen

skulle vara på väg att öka

konsumtionstakten.

I propositionen anförs vidare att de

faktorer som positivt påverkar den

svenska ekonomin är den fortsatt goda

utvecklingen av statens finanser som

ökar framtidstron och förbättrar

möjligheterna till lägre räntor. I det

sammanhanget framhålls i propositionen

de förbättrade utsikterna för

prisstabilitet som möjliggjort att

styrräntan hittills i år har sänkts med

drygt 2,5 procentenheter.

I den i juni publicerade Economic

Outlook från OECD redovisas en

försörjningsbalansprognos för Sverige

som är i det närmaste identisk med den

prognos som Finansdepartementet

presenterade i vårpropositionen. Sålunda

gör OECD bedömningen att

produktionstillväxten i år kommer att

uppgå till 1,3 % och nästa år till 2,0

%. Den öppna arbetslösheten förväntas i

år uppgå till 7,6 och nästa år till 7,2

%, vilket innebär en högre arbetslöshet

än vad som angavs i vårpropositionen.

Den 25 juni publicerade

Konjunkturinstitutet (KI) sin senaste

prognos. I tabell 3 redovisas KI:s

försörjningsbalans fram t.o.m. år 1997

och i anslutning härtill vissa nyckeltal

i tabell 4.

Tabell 3 Försörjningsbalans, 1994-1997

Miljarder kr Procentuell

volymförändring

1995 19 19972

94 199 19962

5

BNP 1 0,8 2,2

634, 2, 3,0 (1,4) (2,0)

9 6

Import 3,2 3,7

563, 13 8,7 (5,0) (4,7)

8 ,4

Tillgång 2 1,4 2,5

198, 4, 4,3 (2,2) (2,6)

7 9

Privat 1,0 1,7

konsumtion 853, 0, 0,3 (0,8) (1,7)

5 8

Offentlig - - -1,2 -0,6

konsumtion 422, 0, 2,3 (0,9) (-

6 5 1,1)

Stat - - -0,9 0,4

131, 0, 4,5 (5,2) (-

3 1 3,3)

Kommuner - - -1,3 -1,0

291, 0, 1,2 (-1,0) (0,0)

3 7

Bruttoinves - 9,4 1,3

teringar 237, 0, 10, (10,0) (2,4)

8 2 6

Näringsliv 10,1 1,9

171, 14 24, (10,9) (2,1)

6 ,4 5

därav 15,0 -2,0

industri 60,9 28 37, (17,0) (-

,6 5 4,0)

Bostäder - - 26,1 -2,3

26,7 35 27, (19,2) (5,6)

,3 9

Myndigheter -4,6 1,4

39,4 10 1,6 (0,1) (1,1)

,6

Lagerinvest -1,3 0,3

eringar1) 17,5 1, 0,5 (-1,0) (0,1)

5

Export 3,8 5,4

667, 14 11, (4,5) (6,1)

3 ,1 4

Användning 2 1,4 2,5

198, 4, 4,3 (2,2) (2,6)

7 9

Inhemsk 1 0,4 1,3

användning 531, 1, 1,6 (1,3) (1,1)

3 9

1 Förändring i % av föregående års BNP

2 Uppgifterna inom parentes anger

motsvarande bedömning i proposition

1995/96:150

Källa: Konjunkturinstitutet

Tabell 4 Nyckeltal

199

4 199 19962 19972

5

Timlön, 5,6 4,6

kostnad 2,4 3,4 (5,3)2 (4,3)

KPI, dec.- 1,5 2,1

dec. 2,6 2,6 (1,9) (2,3)

NPI, dec.- 0,9 0,7

dec. 1,7 1,0 (1,0) (1,3)

Disponibel 0,7 0,4

inkomst 1,1 -0, (0,8) (0,3)

1

Sparkvot 8,0 6,7

(nivå) 8,6 8,2 (8,3) (7,0)

Industriproduk 13, 1,2 5,0

tion 8 9,4 (2,8) (5,4)

Öppen 7,9 7,0

arbetslöshet 8,0 7,7 (7,2) (6,5)

(nivå)

Arbetsmarknads

politiska 4,8 5,3

åtgärder1 5,2 4,4 (5,2) (5,2)

Handelsbalans 67, 106 112,3 132,0

(mdr kr) 1 ,6 (102,7) (119,0)

Bytesbalans (i 2,3 3,1

% av BNP) 0,4 2,0 (1,8) (2,5)

1 I % av arbetskraften

2 Uppgifterna inom parentes är

motsvarande bedömning i proposition

1995/96:150

Källa: Konjunkturinstitutet

Konjunkturinstitutet gör följande

sammanfattning av

försörjningsbalansprognosen.

Svag efterfrågetillväxt präglar

fortfarande utvecklingen i den svenska

ekonomin. Konjunkturavmattningen i

Västeuropa håller tillbaka efterfrågan

på svenska exportvaror. Samtidigt bidrar

den kraftiga apprecieringen under det

senaste året till att den svenska

exportindustrin nu förlorar

marknadsandelar för bearbetade varor.

Privat och offentlig konsumtion inom

landet hålls tillbaka av finanspolitiska

åtstramningsåtgärder. Den privata

konsumtionen stimuleras visserligen i år

av markant stigande reallöner och av

fallande räntor. Men osäkerhet och

pessimism bland hushållen, inte minst

som följd av den fortsatt höga

arbetslösheten, kommer enligt

institutets bedömning att hålla

sparkvoten uppe och bromsa

konsumtionstillväxten.

Den enda del av efterfrågan som

fortfarande växer kraftigt är de fasta

investeringarna.

Investeringskonjunkturen tog fart sent

efter deprecieringen och omslaget för

exportefterfrågan. Ännu i år ger den ett

kraftigt positivt bidrag till

efterfrågetillväxten (ca 1,5 % av BNP).

Samtidigt vänder dock lagercykeln nedåt

efter två år med lageruppbyggnad.

Utvecklingen hittills under år 1996

ändrar inte institutets tidigare

bedömning att konjunkturavmattningen

blir relativt kortvarig. Betingelserna

för en vändning uppåt i den

internationella konjunkturen framstår

fortfarande som goda. Låg inflationstakt

och sjunkande räntor bör kunna stimulera

efterfrågetillväxten såväl i Sverige som

i övriga Västeuropa. Lagercykeln vänder

också troligen något uppåt i slutet av

prognosperioden. Tillväxten för de fasta

investeringarna får å andra sidan antas

avstanna nästa år. För

tillväxtutsikterna är det då väsentligt

att den privata konsumtionen till stor

del kan ta över rollen som

tillväxtmotor . Det måste i så fall ske

trots en relativt svag

köpkraftsutveckling för hushållen.

Konsumtionsprognosen innebär att

sparkvoten faller med drygt 1

procentenhet nästa år efter att i år ha

legat kvar vid ca 8 %.

KI:s prognos innebär en BNP-tillväxt

något under 1 % år 1996 och något över 2

% år 1997. Risker finns för en mer

utdragen lågkonjunktur beroende på dels

att den västeuropeiska utvecklingen kan

försvagas av problem i anpassningen till

EMU:s konvergenskrav, dels att ökad oro

bland de svenska hushållen, främst

orsakad av läget på arbetsmarknaden, kan

medföra en svagare

konsumtionsefterfrågan.

Inflationstakten i Sverige är nu mycket

låg. Den kan antas förbli låg under

prognosperioden, även om

konsumentprisernas ökningstakt kan nå

något över 2 % år 1997. De totala

löneökningarna i ekonomin beräknas bli

drygt 5,5 % i år och drygt 4,5 % nästa

år. Reallönerna stiger alltså kraftigt,

men beroende på finanspolitiska

åtstramningar och en svag

sysselsättningsutveckling ökar

hushållens reala disponibelinkomster med

endast ca 1 % år 1996 och 0,5 % år 1997.

Den privata konsumtionen väntas stiga

med 1 % år 1996 och med drygt 1,5 % år

1997. Den offentliga konsumtionen

fortsätter att minska under

prognosperioden, med ungefär 1 % per år

i genomsnitt.

De fasta investeringarna ökar i år i

nästan samma takt som förra året eller

med nära 10 %, men nästa år väntas

ökningstakten avta till ca 1 %. Å andra

sidan väntas lagercykelns bidrag till

efterfrågan slå om, från -1,3 % av BNP

1996 till +0,3 % år 1997.

Utrikeshandeln kommer att ge positiva

bidrag till tillväxten i år och framför

allt nästa år. KI räknar med att

ökningstakten för export av varor och

tjänster tilltar från knappt 4 % i år

till nära 5,5 % nästa år. Importens

ökningstakt väntas bli klart lägre;

drygt 3 % 1996 och drygt 3,5 % år 1997.

Överskottet i bytesbalansen fortsätter

att växa och beräknas nästa år nå över 3

% av BNP.

En jämförelse med KI:s prognos för BNP-

utvecklingen och motsvarande bedömning

i vårpropositionen (se tabell 3) visar

att KI har en lägre produktionstillväxt

för i år och en något högre nästa år.

För åren 1996 och 1997 sammantagna är

skillnaden mellan de båda prognoserna

marginell. Förklaringen till att KI och

Finansdepartementet inte har samma

fördelning av tillväxten mellan de båda

åren är olikheter vad gäller bedömningen

av utvecklingen av den offentliga

konsumtionen. När det gäller

försörjningsbalansen i övrigt kan

konstateras att KI har en mer försiktig

bedömning av exportens utveckling i

jämförelse med vårpropositionens

prognos. Detsamma gäller importen.

Utrikeshandelns bidrag till tillväxten

är i stort densamma i de båda

prognoserna.

Under de första åren på 1990-talet

försvann drygt en halv miljon

arbetstillfällen på den svenska

arbetsmarknaden. Av dessa var ca 410 000

i privat sektor och ca 120 000 i

offentlig sektor. Nästan hälften av

nedgången i antalet arbetade timmar

mellan åren 1990 och 1993 har återtagits

år 1996. Under samma period har

emellertid endast en knapp tiondel av

antalet sysselsatta återtagits.

Förklaringen är bl.a. att

övertidsuttaget har ökat samtidigt som

sjukfrånvaron har minskat.

Enligt Konjunkturinstitutets

arbetsmarknadsprognos i junirapporten

kommer den öppna arbetslösheten att i

jämförelse med vårpropositionens

bedömning bli högre såväl för i år som

nästa år (jfr tabell 5). I sin

redovisning av arbetsmarknadsläget

konstaterar institutet att utvecklingen

på arbetsmarknaden också varit mycket

svag de senaste tre månaderna (mars-maj)

enligt arbetskraftsundersökningen (AKU).

Antalet sysselsatta personer stagnerade

redan under senare delen av 1995, men

har därefter minskat.

Tabell 5 Arbetsmarknad

1 000-tal, 16-64 år

Niv Förändring (om ej

å annat anges)

199 19 19 19

2 93 94 95 19961 1997

1

Befolkning 5 14 10

443 21 30 25

Personer i 4 - - -25 -15

arbetskraften 423 10 53 54 (-4) (4)

3

Personer i

arbetsmarknadspo - 13 23

litiska 165 23 39 36

åtgärder

därav utanför - 29 23

arbetskraften 107 39 14 32

Sysselsatta 4 - - -32 23

185 21 37 61 (16) (36)

1

därav:

jord- och - -7 -1

skogsbruk 141 -4 -1 11 (-2) (0)

industri - 4 10

841 -6 10 41 (9) (24)

9

- -1 0

byggnadsverksamh 272 -3 17 5 (5) (4)

et 6

privat 1 -7 24

tjänstesektor 560 -5 31 34 (17) (8)

4

offentlig 1 - - -19 -12

sektor 363 -5 38 7 (-13)

6

Öppen

arbetslöshet

(nivå) i % av 5,3 8, 8, 7, 7,9 7,0

arbetskraften 2 0 7 (7,2) (6,5

)

Personer i

åtgärder: i %

av arbetskraften 3,7 4, 5, 4, 4,8 5,3

(nivå) 4 3 4 (5,2) (5,2

)

1 Uppgifterna inom parentes anger

motsvarande bedömning i proposition

1995/96:150

Källa: Konjunkturinstitutet

Nedgången tycks ske på bred front i

ekonomin, men är särskilt tydlig inom

den privata tjänstesektorn. Mätt som

helårsgenomsnitt beräknas antalet

sysselsatta personer minska med drygt 30

000 i år. Den genomsnittligt arbetade

tiden per sysselsatt fortsätter att öka

främst beroende på minskad sjukfrånvaro.

Nästa år förutses en viss återhämtning i

antalet sysselsatta när den ekonomiska

aktiviteten tilltar.

Förändringen i antalet arbetade timmar

och antalet sysselsatta i ett längre

perspektiv - från 1980 till i dag -

framgår av följande diagram.

Diagram

Sysselsättning i timmar och personer

samt total arbetslöshet

Index. Basår=1980

Källa: Konjunkturinstitutet

När sysselsättningsläget försvagas

minskar utbudet av arbetskraft vilket

minskar ökningen av arbetslösheten.

Förändringar i arbetsmarknads- och

sysselsättningspolitiken påverkar också

i hög grad utvecklingen av arbetsutbudet

och den uppmätta arbetslösheten under

prognosperioden. I år ökar det totala

antalet personer i

arbetsmarknadspolitiska åtgärder med

knappt 15 000. Som följd av en

omfördelning från

sysselsättningsåtgärder till

utbildningsåtgärder kommer antalet

personer i arbetsmarknadspolitiska

utbildningar att stiga med närmare 30

000. Nästa år beräknas det totala

antalet personer i åtgärder stiga med

ytterligare 20 000-25 000.

Ökningen beror främst på

sysselsättningspropositionens förslag om

att erbjuda långtidsarbetslösa personer

över 55 år möjlighet att delta i

verksamheten inom offentlig sektor. KI

har i beräkningarna antagit att denna

åtgärd i statistiken kommer att

redovisas på samma sätt som den s.k.

arbetslivsutvecklingen (ALU). Därmed

kommer dessa personer inte att betraktas

som sysselsatta utan registreras som

varande i utbildning utanför

arbetskraften.

Sammantaget innebär detta att antalet

personer i arbetsmarknadspolitiska

åtgärder beräknas öka från 4,4 % av

arbetskraften 1995 till 4,8 resp. 5,3 %

åren 1996 och 1997. Därmed begränsas

uppgången i den öppna arbetslösheten i

er till 0,2 procentenheter. Nästa år

beräknar KI att den öppna arbetslösheten

minskar från 7,9 till 7 %. Summan av

antalet öppet arbetslösa och antalet

personer i åtgärder, den s.k. totala

arbetslösheten, utgör dock en något

större andel av arbetskraften år 1997 än

år 1995.

Förutom de ovan diskuterade

förändringarna i den direkta

arbetsmarknadspolitiken tillkommer en

ökning av antalet utbildningsplatser i

det reguljära utbildningssystemet. Detta

bidrar ytterligare till att minska den

uppmätta arbetskraften. Personer i dessa

åtgärder ingår dock inte i begreppet

total arbetslöshet i det föregående.

Den offentliga sektorns finansiella

sparande har hittills i år utvecklats

betydligt bättre än som tidigare

förutsetts (jfr tabell 6). Tillsammans

med ytterligare åtgärder för

budgetsanering, som föreslogs i

vårpropositionen, torde detta enligt

KI:s bedömning innebära att underskottet

i den offentliga sektorn kommer att

stanna vid ca 2,5 % av BNP år 1997 och

därmed uppfylla EU:s konvergenskrav.

Tabell 6 Finansiellt sparande och

offentlig skuld

I procent av BNP om ej annat anges

199 199 1995 19962 19972

3 4

Offentlig - - - -4,2 -2,4

sektor 12, 10, 8,1 (-5) (-

3 8 3,3)

Staten - - - -5,2 -2,8

15, 12, 8,8

2 1

Kommunerna - - 0,0 -0,5

0,7 0,3 0,4

AP-fonden 1,0 0,9

2,2 1,7 1,1

Privat sektor 6,4 5,5

10, 11, 10,1

3 2

Hushåll 5,5 4,6

6,0 6,2 5,8

Företag 0,9 1,0

4,2 5,0 4,2

Bytesbalans - 2,3 3,1

2,0 0,4 2,0

Statens 242 185 139 57 43

lånebehov, (76) (59)

mdkr

Statsskuld 86,2 84,3

78, 84, 84,8 (86,8) (85,8

3 3 )

Konsoliderad

offentlig 80,1 78,5

76, 79, 78,7 (81,6) (81,3

bruttoskuld1 0 3 )

1 Enligt definition i

Maastrichtkriteriet

2 Uppgifterna inom parentes anger

motsvarande bedömning i proposition

1995/96:150

Källa: Konjunkturinstitutet

Inriktningen av den ekonomiska politiken

Målet om en halvering av den öppna

arbetslösheten

Den viktigaste uppgiften för den

ekonomiska politiken är att bekämpa

arbetslösheten. I proposition 207

föreslår regeringen att riksdagen

ställer sig bakom målet att halvera den

öppna arbetslösheten från 8 % år 1994

till 4 % år 2000.

I partimotionerna från Moderata

samlingspartiet, Folkpartiet

liberalerna, Kristdemokraterna och

Miljöpartiet de gröna framhålls att

regeringens målsättning att halvera den

öppna arbetslösheten innebär en för låg

ambitionsnivå.

I motion Fi109 (m) (yrkande 2) anförs

att begränsningen till den öppna

arbetslösheten gör detta till ett

skenmål. Med statistiska manipulationer

och politiska beslut skulle man, menar

motionärerna, till och med helt kunna

avskaffa den öppna arbetslösheten. Skall

riksdagen ta ställning till ett

politiskt mål när det gäller att bekämpa

arbetslösheten, måste detta utgå från

den verkliga arbetslösheten och avse

åtgärder som skapar förutsättningar för

riktiga jobb i dagens och morgondagens

företag. Motionärerna föreslår att

riksdagen i stället ställer sig bakom

ett mål som innebär att villkoren för

arbete och företagande skall förbättras

så att den verkliga arbetslösheten

sjunker väsentligt mer än vad som

motsvaras av en halvering av den öppna

arbetslösheten till år 2000.

I motion Fi110 (fp) (yrkande 2)

framhålls att propositionens yrkande att

riksdagen skall acceptera målet att

halvera den öppna arbetslösheten till år

2000 inte är tillräckligt ambitiöst.

Motionärerna anser att utformningen av

detta mål är mycket farlig genom att det

fokuserar på fel sak. Sverige kan,

paradoxalt nog, nå målet men ändå

befinna sig i massarbetslöshet med de

oerhört allvarliga sociala konsekvenser

det för med sig. Genom att begränsa

målet till den öppna arbetslösheten gör

regeringen det möjligt att nå målet

genom kreativ bokföring . Genom

omdefinitioner och en våldsam expansion

av billiga arbetsmarknadspolitiska

åtgärder - som för de berörda

medborgarna inte skiljer sig nämnvärt

från öppen arbetslöshet - kan regeringen

hävda att målet nåtts trots att mycket

lite hänt i verkligheten. Motionärernas

förslag är att statsmakternas mål för

sysselsättningspolitiken uttrycks i

nytillkommande arbeten (med avdrag för

antalet jobb som försvunnit under samma

period). Det innebär att både den öppna

och den totala arbetslösheten till

sekelskiftet skall ha halverats till

högst 4 % respektive 6,5 % genom att

antalet jobb har ökat med 400 000.

Kristdemokraterna framhåller i sin

motion Fi113 (kds) (yrkande 2) att

regeringens målsättning att halvera den

öppna arbetslösheten till år 2000 varken

är tillräckligt långtgående eller

baserad på rätt variabel. Motionärerna

anser att målet skall vara att halvera

den totala arbetslösheten till år 2000.

Regeringens målsättning riskerar att

utmynna i en politik som endast flyttar

människor från öppen till dold

arbetslöshet.

Regeringens förslag till målsättning,

att arbetslösheten skall halveras till

4 % år 2000 är, sägs det i motion Fi112

(mp) (yrkande 2) inte tillräckligt.

Målsättningen säger inget om hur stor

den totala arbetslösheten, dvs. den

öppna arbetslösheten plus de som

sysselsätts i arbetsmarknadspolitiska

åtgärder, skall vara. Bristerna i själva

målsättningen gör, menar motionärerna,

att regeringens avsikter kan

ifrågasättas. Det finns en uppenbar risk

att regeringens politik leder till att

en orimligt stor andel av arbetskraften

kommer att vara sysselsatt i

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I

motion Fi117 (mp) (yrkande 5) föreslås

att målet skall vara att den totala

arbetslösheten uppgår till högst 7 % år

2000.

Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt

yttrande (AU6y) till finansutskottet att

utskottet inte har någon annan mening än

motionärerna när det gäller

önskvärdheten att få ned den totala

arbetslösheten. Men redan målet om att

halvera den öppna arbetslösheten är ett

mycket ambitiöst mål i det

arbetsmarknadsläge som råder.

Finansutskottet vill med anledning av

här behandlade motionsyrkanden anföra

följande.

Socialdemokraternas och Centerpartiets

samarbete har sedan våren 1995 haft en

avgörande betydelse för den politiska

stabiliteten och bidragit till sänkta

räntor. Samarbetet har också lett fram

till att riksdagen ställt sig bakom de

åtgärder för att stärka den svenska

ekonomin som föreslogs i årets

vårproposition. Samarbetet fullföljs nu

genom de ekonomisk-politiska

propositionerna med en offensiv

näringspolitik, utbildning för tillväxt

och åtgärder för ökad trygghet och

sysselsättning samt åtgärder för att

uppnå en ekologisk hållbar utveckling.

I motionerna framhålls att det är

felaktigt att ställa upp ett mål att

halvera den öppna arbetslösheten till 4

% år 2000. I motion Fi109 (m) och motion

Fi110 (fp) antyds att regeringen valt

detta mål för att med hjälp av kreativ

bokföring kunna dölja hur stor den

totala arbetslösheten faktiskt är. Detta

är ett misstänkliggörande av regeringens

avsikt som utskottet bestämt avvisar. De

mål som nu ställs upp av regeringen

motiveras av flera skäl.

För det första måste målet klart kunna

kvantifieras utan att kunna misstolkas

samtidigt som det måste kunna uppnås med

tillgängliga medel. Den öppna

arbetslösheten uppfyller de kraven. I

internationell statistik är den öppna

arbetslösheten den vanligaste

kvantifieringen av arbetslösheten. Den

öppna arbetslösheten går inte att

misstolka. Det finns dessutom ytterst få

ekonomer som påstår sig med säkerhet

kunna ange hur stor minskningen av den

totala arbetslösheten skulle bli efter

en given tidsperiod på grund av t.ex.

förbättrade villkor för företag och

företagande.

Ett annat viktigt motiv till att välja

en halvering av den öppna arbetslösheten

som mål för regeringen och riksdagen är

synen på arbetslöshet. Arbetslinjen har

för de flesta av riksdagens partier

varit en självklar grundpelare i den

ekonomiska politiken. I en alltmer

internationaliserad omgivning ställs

stora krav på strukturförändringar på

arbetsmarknaden. Det innebär att

arbetslinjen måste utvecklas till att

bli arbets- och kompetenslinjen.

Människor som är i utbildning - antingen

därför att de vill bredda sina

möjligheter på arbetsmarknaden eller

tvingas därtill på grund av att

arbetssituationen förändrats - utför

självfallet ett värdefullt arbete både

för sig själva och samhället. Att påstå

att människors utbildning och omskolning

enbart handlar om kreativ bokföring

visar på en cynism som utskottet inte

kan ställa sig bakom.

I motionerna Fi109 (m) och Fi110 (fp)

används uttrycken riktiga jobb på ett

tvivelaktigt sätt. Såvitt utskottet kan

tolka motionerna avser motionärerna med

riktiga jobb på ett alltför ensidigt

sätt arbetstillfällen i den privata

sektorn. Utskottet anser inte att

arbeten skulle vara riktigare än andra

bara för att de utförs i särskilda

sektorer av ekonomin.

Med hänvisning till vad utskottet här

anfört avstyrks motionerna Fi109 (m)

yrkande 2, Fi110 (fp) yrkande 2, Fi112

(mp) yrkande 2, Fi113 (kds) yrkande 2

och Fi117 (mp) yrkande 5.

I motion Fi111 (v) (yrkandena 3 och 4)

ser Vänsterpartiet det som

utomordentligt bra att regeringen nu är

beredd att ställa upp konkreta mål för

arbetslöshetsbekämpningen. Samtidigt

menar motionärerna att regeringens

politik är otillräcklig för att

stimulera framväxten av ordinarie

arbetstillfällen. Det vore olyckligt om

målet att halvera den öppna

arbetslösheten uppnås på konstlad väg -

t.ex. genom att antalet personer i

åtgärder ytterligare ökar eller via

statistiska manipulationer. I motionen

framhålls vikten av att

förvärvsfrekvensen återgår till tidigare

höga nivåer.

Finansutskottet konstaterar att

motionärerna är av samma uppfattning som

regeringen när det gäller formuleringen

av sysselsättningsmålet. Givetvis är det

också utskottets uppfattning att om

efterfrågan på exportmarknaden och

hemmamarknaden utvecklas på ett sådant

sätt att också exempelvis andelen äldre

långtidsarbetslösa minskar så är detta

en mycket positiv utveckling. Avsikten

med de i propositionen föreslagna

åtgärderna är också att successivt höja

förvärvsfrekvensen till de höga nivåer

som tidigare karakteriserat den svenska

arbetsmarknaden.

Mot bakgrund av att yrkande 3 i motion

Fi111 (v) i sak inte innebär något

utöver vad som anges i förslaget i

propositionen behöver motionsyrkandet

inte föranleda någon åtgärd från

riksdagens sida varför det avstyrks. Med

hänvisning till vad utskottet anfört

avstyrks även motionens yrkande 4. Med

det anförda tillstyrker utskottet det i

proposition 207 föreslagna målet för

sysselsättningspolitiken att halvera den

öppna arbetslösheten till 4 % år 2000.

Kontinuerlig rapportering om

sysselsättningen m.m.

I motion A49 (m) föreslås att regeringen

med jämna mellanrum bör redovisa

effekterna av vidtagna åtgärder för att

minska arbetslösheten (yrkande 55).

I motion Fi115 av Lena Klevenås (s)

föreslås att den i propositionen

föreslagna halvårsvisa avstämningen av

den öppna arbetslösheten kompletteras

med en avstämning av hur omställningen

till det ekologiskt hållbara samhället

fortskrider (yrkande 1).

Utskottet vill med anledning härav

anföra följande. Av proposition 207

framgår att regeringen kommer att

regelbundet följa upp utvecklingen på

arbetsmarknaden. En avstämning i

förhållande till målet om en halverad

arbetslöshet år 2000 kommer att

redovisas för riksdagen varje halvår i

anslutning till vårpropositionen och

budgetpropositionen. Detta kommer att

ske med början våren 1997. Därmed inleds

en procedur av samma slag som den som

gäller för konvergensprogrammet.

Med hänvisning till vad utskottet här

anfört anser utskottet att motionens

krav på redovisning av effekter av

vidtagna åtgärder för att minska

arbetslösheten är tillgodosett.

Utskottet avstyrker sålunda yrkande 55 i

motion A49 (m).

Vad gäller motion Fi115 (s) anser

finansutskottet i likhet med vad

jordbruksutskottet anfört i sitt

yttrande (JoU8y) att det av både

praktiska och principiella skäl är en

fördel om sådana redovisningar som

motionären föreslår även i

fortsättningen görs i den årliga

skrivelse som regeringen överlämnar till

riksdagen angående miljöarbetet under

året (senast skr. 1995/96:120).

Finansutskottet avstyrker med det

anförda motion Fi115 (s) yrkande 1.

Resultat av den förda politiken

Den djupa lågkonjunkturen och

försämringen av de offentliga finanserna

i början av 1990-talet ställde den

ekonomiska politiken inför mycket svåra

problem. Av vårpropositionen (prop.

1995/96:150) och av utskottets

betänkande om den ekonomiska politiken

(1995/96:FiU10) framgår att Sveriges

ekonomi i flera avseenden utvecklats

positivt. Bl.a. ökade förra året BNP med

3 % och sysselsättningen med 60 000

personer. Bytesbalansen visade ett

rekordstort överskott och inflationen är

nu lägre än den har varit på decennier.

Sunda statsfinanser och stabila priser

måste enligt utskottet också

fortsättningsvis vara grunden i

regeringens strategi för en halverad

arbetslöshet. Saneringen av de

offentliga finanserna är en nödvändig

förutsättning för att arbetslösheten

uthålligt skall kunna bekämpas. Målen är

att stabilisera statsskulden som andel

av BNP 1996, att reducera underskottet i

de offentliga finanserna till mindre än

3 % av BNP 1997 och att nå balans i de

offentliga finanserna 1998. Utgiftstaket

ligger fast. Att fullfölja

budgetsaneringen är en avgörande

förutsättning för att räntorna skall

kunna pressas ned och för att vårt lands

ekonomi åter skall kunna stärkas. Som

framhålls i proposition 207 har även i

dessa avseenden den ekonomiska politiken

varit framgångsrik de första två åren:

- Den offentliga sektorns finansiella

underskott minskade från 10,8 % av BNP

1994 till 8,1 % år 1995 och beräknas

minska till 5,1 % år 1996.

- Räntan på en femårig statsobligation

har sjunkit från ca 11 % i april 1995

till ca 7,5 % i början av juni 1996.

- Riksbanken har sedan årsskiftet sänkt

den s.k. reporäntan från ca 8,9 % till

5,9 % i början av juli.

- Den svenska kronan har stärkts med över

15 % mot ecu-index sedan april 1995.

Av Konjunkturinstitutets senaste

bedömning framgår att den ekonomiska

utvecklingen har varit något svagare än

konjunkturprognoserna i vårpropositionen

förutsätter. De offentliga finanserna

tycks emellertid ha utvecklats något

starkare. Ett särskilt oroande problem

är dock att sysselsättningen inte har

utvecklats fullt så positivt och att

arbetslösheten inte har minskat i den

takt som förväntades. En viktig orsak

till denna utveckling är den fördjupade

och utdragna avmattningen av den

internationella konjunkturen, särskilt i

Tyskland och Frankrike.

Allmänna riktlinjer för den ekonomiska

politiken

I vårpropositionen presenterades ett

scenario där den öppna arbetslösheten

skulle sjunka från 7,2 % år 1996 till

5,7 % år 2000 under förutsättning att

tillväxten uppgick till 2-2,5 % per år

fram till sekelskiftet. Det motsvarar en

minskning av arbetslösheten med drygt 60

000 personer. Dessa beräkningar

inkluderade effekten av den i

vårpropositionen föreslagna

utbildningssatsningen. Av de scenarier

som redovisades i vårpropositionen och i

finansutskottets betänkande

1995/96:FiU10 framgick klart att den

ekonomiska tillväxten måste bli högre

och att svensk ekonomi måste fungera

bättre för att det uppsatta målet att

halvera den öppna arbetslösheten skall

kunna nås. Detta kommer att kräva

fortsatta insatser och en uppslutning

från alla parter kring uppgiften.

Den 28 maj 1996 justerade utskottet sitt

senaste betänkande 1995/96:FiU10 om den

ekonomiska politiken. Den 12 juni

fastställde riksdagen de allmänna

riktlinjerna för den ekonomiska

politiken som finansutskottet föreslagit

i riksdagen. I detta avsnitt behandlar

ånyo utskottet riktlinjerna för den

ekonomiska politiken. Det ligger i

sakens natur att detta avsnitt om de

samlade riktlinjerna i flera avseenden

blir en upprepning av motsvarande

avsnitt i FiU10. Utskottet har därför

med hänvisning till den tidigare

behandlingen valt att i detta betänkande

behandla de yrkanden som hör till

ämnesområdet allmänna riktlinjer för den

ekonomiska politiken relativt

kortfattat. Längre fram i betänkandet

behandlar utskottet de nu tillkommande

detaljerade förslagen till åtgärder för

att minska arbetslösheten.

I proposition 207 sammanfattas de

förslag regeringen nu lägger fram med

avsikt att till sekelskiftet halvera den

öppna arbetslösheten på följande sätt:

- Den reguljära utbildningen byggs ut med

100 000 platser i vuxenutbildningen för

att ge i första hand arbetslösa med låg

utbildningsnivå en chans att förbättra

sina kunskaper och därmed sina

möjligheter på arbetsmarknaden.

- Högskolan byggs ut med 30 000 reguljära

platser. Utbyggnaden sker över hela

landet med särskild tyngdpunkt på Malmö,

Sundsvall-Härnösand-Östersund,

Bergslagen och Sydöstra Sverige.

Regeringen preciserar nu fördelningen av

de 30 000 platserna. Minst hälften av

platserna blir inom naturvetenskap och

teknik.

- Ett program genomförs omfattande 1

miljard kronor för investeringar för

hållbar utveckling och

kretsloppsanpassning.

- Ett program genomförs omfattande 1

miljard kronor för

småföretagsutveckling, förnyelse och

tillväxt.

- En fond omfattande 1 miljard kronor för

Östersjösamarbetet inrättas och inriktas

bl.a. på att stärka

näringslivsutvecklingen. Den nordiska

invest- eringsbanken tillförs

ytterligare resurser.

- Arbetsgivaravgifterna reduceras med 5

procentenheter för den del av lönesumman

i ett företag som understiger 600 000

kr. Sänkningen gäller även för

egenföretagare.

- Lättnader genomförs i

dubbelbeskattningen med inriktning på

små och medelstora företag.

- Försäljningsskatten på motorfordon

avskaffas för att stimulera

bilförsäljningen. Förmånsbeskattningen

av tjänstebilar sänks och förändras så

att den blir beroende av den privata

körsträckan.

- Stämpelskatten reduceras till en

tredjedel under perioden den 12 juni

1996 till den 31 december 1997 för att

stimulera fastighetsmarknaden.

- En översyn görs av förutsättningarna

för expansion i tjänstesektorn.

- Arbetsförmedlingarna stärks samtidigt

som de centrala resurserna reduceras.

Kommunerna får en starkare roll.

Användningen av de

arbetsmarknadspolitiska medlen blir mer

flexibel.

- Ersättningsnivån i a-kassan avses att

höjas till 80 % den 1 januari 1998.

Kostnaderna finansieras helt genom

regelförändringar inom a-kassan.

- Arbetslöshetsförsäkringens roll som en

omställningsförsäkring stärks. En bortre

parentes i arbetslöshetsförsäkringen

införs den 1 januari 1997.

- Tydliga och konkreta individuella

handlingsplaner skall upprättas i

samarbete mellan arbetsförmedlingen och

den arbetssökande.

- Arbetslösa mellan 25 och 55 år ges

möjlighet att studera under ett år på

grund- och gymnasieskolenivå med ett

särskilt utbildningsbidrag motsvarande

arbetslöshetsersättningen. Även

anställda kan få del av

utbildningsbidraget under förutsättning

att de ersätts med långtidsarbetslösa

inskrivna vid en arbetsförmedling.

- 40 000 äldre långtidsarbetslösa får

sysselsättning i kommunerna, landstingen

och staten med ersättning på a-

kassenivå.

I motion Fi110 (m) anförs att regeringen

och Moderata samlingspartiet har två

fundamentalt olika strategier för att

bekämpa massarbetslösheten. Regeringens

politik är att öka satsningen på

arbetsmarknads- och utbildningsåtgärder

för att minska den öppna arbetslösheten.

Därmed, menar motionärerna, befästs

nivån på den verkliga arbetslösheten,

och hushållen får fortsätta att bära de

enorma kostnaderna. Den moderata

politiken syftar i stället till att

skapa förutsättningar för fler riktiga

arbeten. Därmed kan den verkliga

arbetslösheten minska. Bidragsberoendet

avtar, kostnaderna för arbetslösheten

sjunker och välståndet ökar. I motionen

har redovisats riktlinjer för en politik

som, enligt motionärerna, genom en

förnyelse av Sveriges ekonomi skapar

goda förutsättningar för företagande,

expansion och nya jobb. Förslagen kan

sammanfattas på följande sätt.

- De offentliga finanserna måste bringas

i långsiktigt hållbar balans. Det kräver

högre ekonomisk tillväxt och

återhållsamhet med offentliga utgifter.

- En flexibel lönebildning är nödvändig.

Regeringen bör underlätta för aktörerna

på arbetsmarknaden att förnya

lönesättningen så att den främjar den

enskildes utveckling och tillkomsten av

fler jobb.

- Företagen måste få goda förutsättningar

att växa om de skall kunna anställa

flera. Skatten på arbete och kunskap,

skatten på kapitalbildning och skatten

på företagande måste sänkas i en

sammanhållen strategi.

- En långtgående liberalisering av

arbetsmarknaden är ett viktigt inslag i

en politik för större rörlighet och fler

jobb. En ny arbetsrättslig lagstiftning,

med endast ett begränsat antal

grundläggande stadganden om villkoren på

arbetsmarknaden bör införas. Lagen om

anställningsskydd (LAS) bör sättas ur

kraft för nyanställningar från den 1

september i år under den tid som åtgår

för att förbereda en total förenkling av

arbetsrätten.

- Kunskap blir allt viktigare för både

konkurrenskraften och den sociala

rörligheten. En nationell skolpeng bör

införas, den kvalificerade

eftergymnasiala utbildningen byggas ut

och insatser göras för att främja

kvaliteten i den högre utbildningen.

- Arbetsmarknadspolitiken skall vara

stram och bidra till att arbetsmarknaden

fungerar väl. En allmän

arbetslöshetsförsäkring bör införas och

ersättningen begränsas till 300 dagar.

De åtgärder som motionärerna vill ha

genomförda redan från den 1 september i

år är följande:

- Undantag för lagen om anställningsskydd

(LAS) för nyanställningar

- Återintroduktion av den enklare

arbetsrätt som gällde till den 31

december 1994

- Skattereduktion för vissa

hushållstjänster

- Rätt till nuvärdeavskrivning av

investeringar i maskiner och

inventarier

- Bättre betalningsregler för

mervärdesskatt

- Energiskattehöjningarna som genomförts

och beslutats under året un-danröjs

- Frihet för privat arbetsförmedling.

Den sammanlagda effekten för statens

finanser av förslagen i motion A49 (m)

och i motion Fi109 (m) innebär enligt

motionärerna en nettoförstärkning med

några hundra miljoner årligen jämfört

med budgetförslaget i partimotionen

1995/96:Fi78 (m) som väcktes med

anledning av vårpropositionen.

Utskottet vill understryka att arbetet

med budgetsaneringen måste drivas

vidare, vilket innebär att

finanspolitiken måste vara fortsatt

mycket stram. Det är emellertid i detta

sammanhang anmärkningsvärt att

motionärerna även fortsättningsvis i de

nu aktuella motionerna blundar för de

svåra avvägningsproblem som en regering

ställs inför när finanspolitiken måste

stramas åt. Som utskottet ser det är det

nödvändigt att regering och riksdag

mildrar de negativa effekter på

inkomstfördelningen och på

arbetsmarknaden som kan uppstå i arbetet

med att sanera den offentliga sektorns

finanser.

Finansutskottet delar den uppfattning

som framförs i skatteutskottets yttrande

(SkU13y) att ansvaret för de

budgetpolitiska målen och kravet på

fördelningspolitisk hänsyn gör att det

inte kan bli tal om åtgärder som

försvagar budgeten eller medför en

förskjutning inom saneringsprogrammet

som rubbar den fördelningspolitiska

balansen. I sammanhanget bör det erinras

om att värnskatten och den lägre

mervärdesskatten på livsmedel utgör

viktiga inslag i denna balans.

Värnskatten kommer enligt gällande

lagstiftning att upphöra inkomståret

1999. Som skatteutskottet konstaterade

tidigare i våras kommer regeringen att

föreslå hur det samlade skatte- och

avgiftsuttaget skall justeras för att en

bättre fördelningsprofil skall nås.

Avgörande för den fördelningspolitiska

profilen är också balansen mellan

besparingar och skattehöjningar.

Som nämnts ställs i motion Fi109 (m)

krav på förändringar av

arbetsmarknadspolitiken och då bl.a. en

långt gående förändring av den

arbetsrättsliga lagstiftningen.

Utskottet tolkar den moderata motionen

så att regeringen omgående bör förbereda

en lagstiftning som bl.a. sätter lagen

om anställningsskydd (LAS) ur kraft för

nyanställningar redan från den 1

september i år.

I likhet med vad som anförs i

propositionen anser utskottet att

arbetsrätten behöver förändras. Det är

en viktig fråga för både löntagare och

arbetsgivare. Arbetsrätten måste ha en

ändamålsenlig utformning och spegla en

rimlig avvägning mellan löntagarnas

behov av skydd mot godtyckliga och

diskriminerande beslut och företagens

behov av att kontinuerligt kunna anpassa

sin organisation och sin arbetsstyrka

till förändrade förutsättningar. Det är

anmärkningsvärt att de moderata

motionärerna inte beaktar de svåra

avväganden som finns i en utformning av

arbetsrätten. De väljer att ensidigt

stödja arbetsgivarna.

Utskottet anser att strävan bör vara

att förändringen av arbetsrätten skall

åstadkommas av arbetsmarknadens parter i

samverkan. Arbetsmarknadens parter har

meddelat regeringen att de har för

avsikt att försöka nå en eller flera

partsgemensamma uppgörelser på

arbetsrättens område. Regeringen har i

samband härmed ställt medlare till

parternas förfogande. Parterna skall

senast den 23 augusti i år redovisa

resultaten av överläggningarna.

Utskottet avvaktar mot den bakgrunden

regeringens besked när de gäller dessa

frågors fortsatta behandling.

I den moderata motionen framhålls

vidare som en viktig del av riktlinjerna

för den ekonomiska politiken att det

måste skapas goda villkor för

företagande och att en ökad konkurrens

är nödvändig för tillväxten och därmed

möjliggör en ökning av antalet

sysselsatta. Bl.a. ställs krav på en

sänkning av företagsskatterna, skatten

på arbete och kunskap och skatten på

kapitalbildning.

Utskottets uppfattning är att

framtidens utmaningar kräver goda

villkor för företag och företagande. Det

är i huvudsak inom den privata sektorn

som de nya jobben måste komma. Skatte-

och näringspolitiken måste därför

utformas så att de ger goda generella

förutsättningar för företagande i

Sverige.

I propositionen föreslås därför en sådan

riktning av den ekonomiska politiken.

Sålunda skall arbetsgivaravgiften

reduceras från den 1 januari 1997 med 5

procentenheter för den del av lönesumman

i ett företag som understiger 600 000

kr. Därigenom stimuleras särskilt de

mindre företagen. Även egenföretagare

omfattas.

Vidare aviseras en permanent lättnad i

dubbelbeskattningen med inriktning mot

små och medelstora företag. Ändringar

aviseras i räntefördelningen för

enskilda näringsidkare för att

underlätta generationsskiften. Dessutom

kommer arbetet att intensifieras för att

förenkla skattereglerna för enskilda

näringsidkare. För att förenkla

skatteuppbörden särskilt för småföretag

kommer ett nytt enklare

skatteuppbördssystem - skattekonton -

att införas. En översyn av skatte- och

förmånsreglerna för utländska experter

och andra nyckelpersoner skall ske.

Slutligen har regeringen fattat beslut

som innebär att tullrutinerna förenklas.

Utskottet vill i detta sammanhang

framhålla att de i propositionen

föreslagna skattelättnaderna också

kommer att finansieras fullt ut. I

samband med att utskottet här behandlar

den moderata motionen Fi109 (m) finns

det anledning att framhålla att

regeringen i anslutning till

finansieringen av de föreslagna

skattelättnaderna också har beaktat de

fördelningspolitiska aspekterna.

I motion A49 (m) yrkande 2 tas frågan

upp om förutsättningar för en flexibel

lönebildning. I motionen framhålls att

det är parterna på arbetsmarknaden som

har det yttersta ansvaret för att

problemet med lönebildningen löses.

Motionärerna framhåller att om problemen

med lönebildningen skall lösas måste

emellertid bl.a. grundtankarna i

skattereformen återställas,

arbetslöshetsförsäkringen finansieras

med egenavgifter och arbetsrätten

förändras.

Utskottet har tidigare i betänkandet

kommenterat Moderata samlingspartiets

syn på skattepolitiken och arbetsrätten.

Utskottet återkommer till dessa frågor

längre fram i betänkandet och kommer

också att behandla finansieringen av

arbetslöshetsförsäkringen.

Det är utskottets uppfattning att en

avgörande förutsättning för att

arbetslösheten uthålligt skall minska är

att lönebildningen förbättras. Så länge

som lönebildningen fungerar på nuvarande

sätt är det mycket svårt att hållbart

pressa tillbaka arbetslösheten.

Utgångspunkten måste vara att Sverige,

även vid väsentligt lägre

arbetslöshetsnivåer än den nuvarande,

skall ha en lönekostnadsutveckling på

låg europeisk nivå. Lönebildningen måste

utformas så att de arbetslösas intressen

tas till vara i större utsträckning än i

dag.

Utskottet delar propositionens

uppfattning att om Sverige skall komma

ur massarbetslösheten behövs ett nytt

kontrakt för samverkan på

lönebildningens område. I samband med

vårpropositionen inbjöd därför

regeringen arbetsmarknadens parter till

att inför regeringen redovisa sin syn på

hur den framtida lönebildningen i

Sverige skall utformas. Lönebildningen

bör i första hand vara en fråga för

arbetsmarknadens parter. Samtidigt har

staten ansvar för olika regelverk som

formar förutsättningarna för

lönebildningen. Vid de diskussioner som

påbörjades den 28 maj överenskoms att

arbetsmarknadens parter senast den 10

juni 1997 skall redovisa sin syn på

lönebildningen och möjligheterna att

gemensamt formulera nödvändiga

förändringar av förhandlings- och

lönebildningssystem. Regeringens

fortsatta agerande vad gäller

lönebildningen är beroende av de svar

parterna lämnar.

I motion A49 (m) yrkande 40 framhålls

att det bland svenska experter länge

rått samstämmighet om att de negativa

effekterna av höga ersättningsnivåer var

begränsade. I dag har, menar

motionärerna, detta starkt ifrågasatts.

Mot den bakgrunden är det enligt

motionärerna angeläget att som underlag

för förändringar analysera sociala

ersättningars, skatters och

inkomstrelaterade avgifters inverkan på

lönebildningen och arbetslösheten. I

motionen föreslås att en sådan analys

presenteras för riksdagen senast hösten

1997.

Utskottet konstaterar att i motionen

nämns att två större studier har

genomförts inom det ämnesområde som

anges i motionen. De frågor som

motionärerna vill ha belysta följs även

löpande upp i Konjunkturinstitutets

rapporter och utgör även viktig

information i den analys av den svenska

ekonomins utveckling som presenteras i

bilaga 1 till vårpropositionen och

motsvarande bilaga i

budgetpropositionen. Även den löpande

uppföljning av åtgärder för att halvera

den öppna arbetslösheten till år 2000

som regeringen nu föreslår bör kunna

lämna bidrag till den analys som

efterfrågas av motionärerna. Utskottet

anser inte mot denna bakgrund att det

finns behov av en särskild utredning i

enlighet med förslaget i motion A 49

(m).

Med det anförda avstyrker utskottet

motion Fi109 (m) yrkande 1 och motion A

49 (m) yrkandena 1, 2 och 40.

I motion Fi110 (fp) understryks att

kampen mot arbetslösheten är en kamp för

goda företagarvillkor. Att expandera den

offentliga sektorn är med dagens skatter

och budgetunderskott inte ett

realistiskt alternativ. Därför finns i

dagens Sverige ingen annan metod att

komma till rätta med arbetslösheten än

att satsa på företagandet. Inriktningen

av de ekonomiskt politiska åtgärderna

måste i grunden bygga på att selektiva

inslag byts mot ett bättre generellt

företagsklimat.

Som allra viktigast anser motionärerna

det vara att kraftigt sänka

arbetsgivaravgifterna i första hand

finansierat med besparingar i de s.k.

företagsstöden och att reformera

arbetsrätten.

I motionen framförs också flera punkter

i de program som Folkpartiet tidigare

fört fram i riksdagen och som man ser

som mycket viktiga i kampen för fler

jobb:

- Ett avskaffande av dubbelbeskattningen

av aktieutdelningar.

- Ett återupprättande av hälften kvar i

skattereformen, dvs. avskaffande av den

s.k. värnskatten och ett nej till det

nya avsteg som nu föreslås och som ger

permanent höjd marginalskatt för ca 50

000 människor utöver dem som redan fått

det genom andra skatte- och

avgiftshöjningar.

- Ett avskaffande av de nya

momsinbetalningsreglerna.

- En konkurrens- och avregleringspolitik

som spar pengar åt stat och kommun genom

minskade subventioner, spar pengar åt

konsumenterna genom lägre priser och

skapar ett sundare affärsklimat byggt på

konkurrens på lika villkor. En sådan

politik bör bl.a. inkludera ett stopp

för den kommunala bolagshysterin, ett

återupprättande av medborgarnas

lagstadgade valfrihet när det gäller

vård, barnomsorg och utbildning, ett nej

till den planerade skärpningen av det

kommunala planmonopolet avsett att göra

det möjligt för kommunalpolitiker att

stoppa lågprisaffärer.

- Förändringar i regelverket som påverkar

lönebildningen. Som motionärerna ser det

har utfallen av de senaste

lönerörelserna gjort det uppenbart att

det råder en obalans på lönemarknaden

till arbetsgivarnas nackdel. Därför är

Folkpartiet berett att medverka till att

regelförändringar av olika slag skapar

bättre balans. Det skulle vara en klar

fördel om egenavgifterna i

arbetslöshetskassorna var högre, så att

det fanns ett för de anställda tydligare

samband mellan höga

lönekostnadshöjningar och hög

arbetslöshet i en bransch.

- En ansvarsfull energiuppgörelse.

Osäkerheten om elförsörjningen hämmar en

viktig del av svensk industri. Det är

angeläget att göra klart att den

omställning av det svenska

energisystemet som förestår inte kommer

att resultera i stora och plötsliga

elprishöjningar.

Motionärerna vill starkt understryka att

inga åtgärder får vidtas som äventyrar

en trovärdig budgetsanering och därmed

en fortsatt låg inflation och lägre

räntor. Uttryckt i miljarder kronor

innebär förslagen i motionen följande.

Bättre företagsklimat 1997 1998

Sänkta 5 12

arbetsgivaravgifter, i

första hand för

tjänstesektorn

Avskaffad 5,5 5,5

dubbelbeskattning för

alla företag

Nej till sänkt brytpunkt 0,9 1

Nej till försämrad - 3

periodiseringsfond

Sänkt skatt för 0,4 0,4

fåmansbolag

Nej till längre 1,1 1,1

arbetsgivarperiod

Slopad förtida 8 -

momsinbetalning

Totalt sänkta skatter 20,9 23

för företagande

avgår regeringens 5,6 5,8

förslag till sänkning

Nej till finansiering 5,8 6

via Securum

Att finansiera 21,1 23,1

Finansiering

Reducerat företagsstöd 8 8

Höjd pensionsålder, 4 7

ändrad förtidspension

Totalt minskade utgifter 12 15

Höjd matmoms 10 10

Total finansiering 22 25

I motion Fi113 (kds) anförs att

ekonomisk tillväxt är en förutsättning

för att minimera arbetslösheten och

utveckla välfärden för alla.

Finanspolitiken måste vara fortsatt

stram och budgetsaneringen fullföljas.

Skattepolitiken måste ges en sådan

inriktning att det totala skattetrycket

sänks, främst genom att skatten på

arbete sänks. Därutöver är det angeläget

att den del av tjänstesektorn som riktar

sig till de privata hushållen får

skattelättnader som leder till

utveckling och expansion.

Budgetpolitiken måste bl.a. ha som

långsiktigt mål att bättre balans uppnås

mellan den privata och den offentliga

sektorn. Ty när den privata sektorn

tillåts expandera, minskar behovet av

offentliga insatser. För att inte

snedvrida konkurrensen och för att ge

god effektivitet i den offentliga

sektorn måste staten gå vidare med

ägarspridning och sälja statliga

företag. Det är också viktigt att

strukturpolitiken utformas för en

uthållig tillväxt. Det är nödvändigt att

en ambitiös miljöpolitik blir en

integrerad del av tillväxtpolitiken.

I motionen sammanfattas

Kristdemokraternas förslag om tillväxt

för nya jobb på följande sätt:

- En helt avgörande faktor för att lyckas

nedbringa arbetslösheten är den attityd

till företagande som det politiska

etablissemanget utstrålar. Regelverket

måste ge stark motivation för att

starta och driva företag.

- Byråkratin måste minska bl.a. genom en

samordning av de olika verksamheter som

handhar företagarfrågor.

- Arbetsrätten bör förändras så att den

bättre speglar de förhållanden som

gäller i dag. Kristdemokraterna menar

att beslut snarast måste fattas om en

ny arbetsrätt. Beslut bör omedelbart

kunna tas om att de regler som infördes

av fyrpartiregeringen skall

återinföras.

- Tillgången på riskkapital måste bli

bättre. Risksparande skall inte

beskattas hårdare än det helt riskfria

banksparandet.

- Royalty på patenterade uppfinningar bör

vara skattefri.

- Möjligheten att införa avdragsrätt för

avsättningar till individuella

utbildningskonton bör prövas.

- De nya reglerna för företagens

momsinbetalningar som gäller ny

tidpunkt för redovisning och

inbetalning av mervärdesskatt måste

rivas upp.

- Företagsstöden bör ses över och sänkas

i utbyte mot sänkta

arbetsgivaravgifter.

- Tjänster till hushållen bör kunna

stimuleras enligt en utvidgad modell av

den typ som prövats i Danmark.

Som utskottet ser det föreslås i

motionerna Fi110 (fp) och Fi113 (kds)

riktlinjer för den ekonomiska politiken

som helt överensstämmer med de motioner

som dessa partier väckte med anledning

av vårpropositionen. På samma sätt som i

motion Fi109 (m) ställs krav på

skattelättnader och på förändringar i

arbetsrätten även om de i jämförelse med

förslagen från Moderata samlingspartiets

motioner inte alls är av samma

omfattning.

De synpunkter på lönebildningen som

framförs i motionerna Fi110 (fp) och

Fi113 (kds) har också stora likheter med

den syn på denna fråga som framförs i

motionerna Fi109 (m) och A 49 (m).

Med hänvisning till utskottets tidigare

behandling av riktlinjerna för den

ekonomiska politiken och utskottets

tidigare redovisade ställningstagande

till skattepolitiken, frågor rörande

åtgärder inom arbetsmarknadsområdet och

lönebildningen, som utskottet redovisat

i anslutning till behandlingen av

motionerna Fi109 (m) och A 49 (m),

avstyrker utskottet yrkande 1 i motion

Fi110 (fp) och yrkande 1 i motion Fi113

(kds). Utskottet vill här tillägga att

de frågor i motionerna Fi110 (fp) och

Fi113 (kds) som behandlar förslag om

nedsättning av socialavgifter och

åtgärder för att stimulera utvecklingen

i tjänstesektorn tar utskottet ställning

till längre fram i betänkandet i

avsnittet nedsättning av socialavgifter

resp. om en översyn av reglerna inom

tjänstesektorn. Som framgår av

proposition 207 skall regeringen nu göra

en översyn av förutsättningarna för

expansion i tjänstesektorn.

Av propositionerna 207 och 222 framgår

att när det gäller utgiftstaket och

fördelning av utgifterna på

utgiftsområden är de föreslagna

åtgärderna i propositionerna

finansierade fullt ut och att det av

riksdagen den 11 juni i år beslutade

utgiftstaket ligger fast. En viss

omfördelning kan dock komma att ske

mellan utgiftsområdena till följd av

riksdagens beslut.

I motionerna Fi109 (m) yrkandena 3 och

4 och Fi110 (fp) yrkande 3 föreslås att

riksdagen dels godkänner de utgiftstak

som föreslås i motionerna för åren 1997,

1998 och 1999, dels godkänner

fördelningen på utgiftsområden i

enlighet med den uppläggning av den

ekonomiska politiken som föreslås i

respektive motion.

Som en följd av att utskottet inte kan

ställa sig bakom den inriktning av den

ekonomiska politiken som föreslås i

dessa motioner avstyrker utskottet de

förslag till inriktning av budgetarbetet

som framgår av yrkandena 3 och 4 i

motion Fi109 (m) och yrkande 3 i motion

Fi110 (fp).

I motion Fi111 (v) krävs en ny och mer

expansiv inriktning på politiken om vi

skall ha utsikter att komma tillbaka

till full sysselsättning. Arbetslösheten

i Sverige ökade mycket snabbt vid 1990-

talets början, men

långtidsarbetslösheten är fortfarande

relativt begränsad i ett europeiskt

perspektiv. Det talar för, menar

motionärerna, att det fortfarande borde

finnas möjligheter att komma ur

massarbetslösheten någorlunda snabbt.

Men det förutsätter å andra sidan en

mycket starkare efterfrågeutveckling,

dvs. en politik som tillåter en tillväxt

av hemmamarknaden utan att

statsfinanserna urholkas.

Hemmamarknaden måste stärkas genom en

mer konjunkturstimulerande politik. Den

nuvarande ekonomiska politiken är, sägs

det i motionen, för restriktiv. Den

privata konsumtionen är för svag och det

privata sparandet för högt.

Vänsterpartiet föreslår därför en något

lättare finanspolitik och en högre nivå

på de statliga utgifterna. Ett höjt

grundavdrag för låginkomsttagare bör

genomföras. De ytterligare

budgetförstärkningar som regeringen och

Centerpartiet kom överens om i den

ekonomiska vårpropositionen i april

måste avvisas. Regeringen är för

ensidigt inriktad på EMU-anpassning,

något som försvårar

arbetslöshetsbekämpningen. Riksbanken

måste också ta ytterligare steg för att

sänka ränteläget.

Motionärerna menar att saneringen av

statens ekonomi måste ske på ett mer

rättvist sätt. Nu får låginkomsttagarna

bära de tyngsta bördorna. De fortsatta

neddragningarna inom offentlig sektor

tränger ut kvinnor i arbetslöshet och

bidragsberoende. En mer rättvis

fördelningspolitik omfördelar

konsumtionsutrymmet och stimulerar hemma

marknaden. Ett större utrymme för

kommunerna stärker kvinnornas

arbetsmarknad och gynnar den ekonomiska

tillväxten. Jämställdhet och rättvis

fördelning skapar förutsättningar för en

balanserad ekonomisk utveckling.

I motionen föreslås ett program för

sysselsättningen med följande

sammansättning.

- Stöd till kommunsektorn i form av

sänkta

arbetsgivaravgifter 5,0

mdr

- Stöd till privat tjänstesektor via

sänkta arbets-

givaravgifter 5,0

mdr

- Sänkta egenavgifter på näringsinkomster

för

egenföretagare 0,6

mdr

- Sänkta arbetsgivaravgifter för försök

med

6-timmars arbetsdag 1,5

mdr

- Kreditstöd i form av en skatterabatt

för småföretag 1,0

mdr

- Ett grönt investeringsprogram 1,5

mdr

- Aktiv arbetsmarknadspolitik, kommuner,

utb. kvinnor, invandrare och

arbetshandikappade 3,0

mdr

- Näringspolitik, FOU-stöd, nätverk 1,2

mdr

- Akuta jobbinsatser för arbetslösa

ungdomar 1,2

mdr

Totalt:

20,0 mdr

En successiv arbetstidsförkortning är,

enligt motionärerna, en nödvändig del av

sysselsättningsprogrammet. Dessutom

föreslås i motionen ett

kompetensutvecklingsprogram i

arbetslivet genom framtidsfonder

finansierade via vinstavsättningar i

näringslivet under inflytande av

parterna på arbetsmarknaden.

Utskottet konstaterar att Vänsterpartiet

står fast vid sitt förslag till

inriktning av den ekonomiska politiken

så som det presenterades i anslutning

till vårpropositionen. Det innebär bl.a.

att motionärerna avvisar den inriktning

av arbetet med att fullfölja

budgetsaneringen som riksdagen godkände

den 11 juni i år. Som utskottet ser det

är avvägningsproblemen mellan

efterfrågestimulanser och fortsatt

budgetsanering mycket svåra att lösa. I

propositionen nämns tre åtgärder -

försäljningsskatten på motorfordon

avskaffas, förmånsbeskattningen av

tjänstebilar sänks och stämpelskatten

reduceras till en tredjedel temporärt -

för att öka efterfrågan. Det är

utskottets uppfattning att det i

nuvarande budgetläge inte är tillrådligt

att vidta ytterligare åtgärder med denna

inriktning.

I motion Fi111 (v) hävdas vidare att

fördelningspolitiken i budgetsaneringen

är felaktig och bör ändras. Utskottet

delar inte denna uppfattning. Det är

riktigt att de fördelningspolitiska

frågorna också fortsättningsvis måste ha

hög prioritet. Men det är ofrånkomligt

att den höga arbetslösheten,

neddragningen av de offentliga

utgifterna och de stora förändringarna i

transfereringssystemet innebär stora

fördelningspolitiska påfrestningar. Det

framtvingade budgetsaneringsprogrammet

omfattar nu 126 miljarder kronor. Det

råder emellertid inget tvivel om att det

är den höga arbetslösheten som mer än

något annat skapar orättvisor, vidgar

klyftorna och urholkar den sociala

tryggheten. Den viktigaste

fördelningspolitiska uppgiften är därför

att genom en sund och uthållig finans-

och penningpolitik, en aktiv närings-,

regional- och arbetsmarknadspolitik och

stora satsningar på utbildning åter ge

alla människor möjlighet att försörja

sig genom eget arbete. Då motionärerna

avvisar den inriktning av arbetet med

att fullfölja budgetsaneringen som

riksdagen godkände den 11 juni i år

skulle konsekvenserna av deras politik

medföra stora fördelningspolitiska

påfrestningar i form av ökad

arbetslöshet.

Beräkningar som Finansdepartementet

genomfört pekar mot att de samlade

effekterna av saneringsprogrammet,

åtgärderna i vårpropositionen och

sysselsättningspropositionen kan sägas

ha en rimlig fördelningspolitisk profil.

I motion Fi111 (v) upprepar

Vänsterpartiet sitt påstående att den av

regeringen förordade ekonomiska

politiken, som kännetecknas av en mycket

stram finanspolitik, är helt inriktad på

ett deltagande i EMU. Utskottet vill

återigen understryka att detta är en

felsyn. Även om Sverige skulle välja att

stå utanför EMU så måste det stora

underskottet i de offentliga finanserna

elimineras.

När det gäller kravet på en successiv

arbetstidsförkortning, som framförs i

motion Fi111 (v), hänvisar utskottet

till vad utskottet anför i anslutning

till behandlingen av motion Fi112 (mp).

Med det anförda avstyrker utskottet

motion Fi111 (v) yrkandena 1 och 2.

I motionerna Fi112 (mp) och Fi117 (mp)

återfinns Miljöpartiets förslag till

riktlinjer för den ekonomiska politiken

för att minska arbetslösheten. De

sammanfattas i motion Fi112 (mp) i

följande punkter:

- Förkortad arbetstid. Normalarbetstiden

sänks till 35 timmar per vecka från

1998. För att underlätta genomslaget på

arbetsmarknaden sänks egen- avgifterna.

För statens del finansieras denna

inkomstminskning genom lägre kostnader

för a-kassa och arbetsmarknadspolitiska

åtgärder.

- Lägre skatt på arbete. Den relativa

arbetskraftskostnaden sänks genom

successiv neddragning av främst

arbetsgivaravgifter. Sänkningen

finansieras genom höjda energi- och

miljöskatter. Fram t.o.m. 1999 bör ca 25

miljarder växlas från skattebasen arbete

till skattebasen energi och miljö. Detta

gynnar bl.a. tjänstesektorn (både

privat och offentligt) och miljö- och återvinningssektorn.

- Bättre möjligheter för små och

medelstora företag. Översyn och

förenkling av regelverk, en mer flexibel

arbetsrätt, ökad tillgänglighet av

riskvilligt kapital, ändrade

skatteregler som underlättar för både

nyföretagande och tillväxt i små och

medelstora företag m.m.

- Utbyggnad av miljöanpassad

infrastruktur och satsning på gröna

jobb. Utbyggnad av miljöanpassade trafik-

och energisystem med såväl statliga

direktinvesteringar som

investeringsbidrag, samt

arbetsmarknadsåtgärder inriktade på

miljö- och hälsoområdet i vid mening.

Högre energi- och miljöskatter (i en

skatteväxling), samt en väsentligt

förbättrad miljölagstiftning i en

miljöbalk, bidrar verksamt till att öka

förändringstrycket i näringslivet.

- Utveckling av de offentliga

verksamheterna inom välfärdens

kärnområden. Satsningar på bättre vård,

omsorg och utbildning ger jobb i sig,

men förbättrar också möjligheterna för

näringsliv och samhälle och fungerar

bättre ekonomiskt sett. En väl

fungerande offentlig sektor är också

viktig för att vidmakthålla och utveckla

en stark hemmamarknad. Satsningarna

finansieras främst genom att minska

transfereringar till medel- och

höginkomsttagare och till företag.

- Ökad social rättvisa. Den ekonomiska

politiken skall utformas solidariskt så

att alla medborgare ges rimliga

ekonomiska möjligheter att delta i både

den demokratiska processen och i

produktionen. Nödvändiga besparingar för

att klara statens finanser skall inte

riktas mot dem som har de lägsta

inkomsterna eller minsta ekonomiska

marginalerna - av såväl sociala som

ekonomiska skäl.

- Ökad jämlikhet mellan könen. Kvinnor

måste ges bättre möjligheter att starta

och driva företag, och därmed också

utveckla potentiella marknader som i dag

saknas eller är små.

- Sanering av statens finanser.

Saneringen av statens finanser måste

fullföljas så att statens räntekostnader

kan minska och det internationella

förtroendet för svensk ekonomi

förstärkas ytterligare.

Utskottet vill med anledning av de

riktlinjer för den ekonomiska politiken

som anges i motionerna Fi112 (mp) och

Fi117 (mp) anföra följande.

Som utskottet framhöll vid behandlingen

av vårpropositionen delar utskottet i

många avseenden den syn på

miljöpolitiken som framförs i motionerna

från Miljöpartiet. När det gäller den

ekologiska omställningen av det svenska

samhället framhålls i proposition 207

att miljöpolitiken har en övergripande

roll i regeringens strategi för hög

tillväxt och ökad sysselsättning.

Tillväxten stimuleras genom att krav

ställs på omställning av det svenska

samhället som behövs för att tillväxten

skall ske på ett ekologiskt hållbart

sätt. Sverige skall ligga i frontlinjen

när det gäller att utveckla och använda

ny miljöteknik. Kretsloppssamhället ger

nya jobb och nya företag. Sverige skall

sträva efter att vara ett föregångsland

där tillväxt och ekologi går hand i

hand. Visionen är att skapa det

ekologiskt hållbara samhället. Med tanke

på den nuvarande svåra situationen på

arbetsmarknaden talar starka skäl för

att - trots det ansträngda budgetläget -

avsätta 1 miljard kronor för specifika

miljöinvesteringar, vilket också

föreslås i propositionen.

Såvitt utskottet förstår är förslaget

om arbetstidsförkortning en av de

viktigaste delarna i den ekonomiska

politik som Miljöpartiet förordar. I

betänkande 1995/96:FiU10 om

vårpropositionen framhöll utskottet att

denna fråga är mycket komplex. En kort

redogörelse gavs för en

forskningsrapport som presenterade en

översikt över teorier och empirisk

forskning inom detta område.

Vidare hänvisade utskottet till att den

av regeringen tillsatta 1995 års

arbetstidskommitté bl.a. har som uppgift

att analysera konsekvenserna för

sysselsättningen av förkortad arbetstid.

Utredningen skall lämna slutförslag i

höst.

I motion Fi112 (mp) understryks också

vikten av att skapa bättre möjligheter

för små och medelstora företag.

Utskottet vill i det sammanhanget

hänvisa till att det i propositionen

föreslås att 1 miljard kronor avsätts

till ett program för

småföretagsutveckling, förnyelse och

tillväxt. Programmet, som har en tydlig

småföretagsinriktning, avser att

underlätta för Sverige att utveckla

kunskapssamhället, göra det enklare att

vara företagare och att påbörja

omställningen mot en hållbar utveckling.

Programmet innebär bl.a. att en

delegation för förenkling för

småföretagen inrättas vars uppgift är

att redovisa förslag som kan stimulera

till nyetableringar samt möjligheter

till förenklingar av regler för

småföretag. Utöver småföretagsprogrammet

avser regeringen att initiera en bred

samverkan i länen för en effektiv

närings- och regionalpolitik inriktad

mot de mindre företagen. Utskottet, som

ställer sig bakom propositionens

förslag, behandlar dessa frågor mer

ingående i betänkandets avsnitt om

program för företagsutveckling,

förnyelse och tillväxt.

Med det anförda avstyrker utskottet

motion Fi112 (mp) yrkande 1 och motion

Fi117 (mp) yrkandena 1-4, 6 och 42.

Utskottet tillstyrker de allmänna

riktlinjer för den ekonomiska politiken

som förordas i proposition 207.

Studier av internationella exempel

I motion A49 (m) yrkande 3 framhålls att

Sverige bör dra nytta av goda

internationella exempel i kampen mot

arbetslösheten. Motionärerna förordar

att initiativ tas till grundläggande

studier av goda exempel från andra

länder för att vidga beslutsunderlaget

som en del av en nödvändig

liberalisering av den svenska

arbetsmarknaden. Resultaten av studierna

bör enligt motionärerna successivt

redovisas för riksdagen under de

kommande två åren.

Utskottet delar motionärernas

uppfattning att det är viktigt att följa

den ekonomiska utvecklingen och den

förda politiken i länder som har eller

har haft problem liknande dem som

drabbat Sverige. Samtidigt vill

utskottet erinra om att sådana

organisationer som OECD, EU-kommissionen

och Internationella Valutafonden (IMF)

löpande redovisar analyser och

presenterar statistiskt material som

möjliggör sådana jämförelser. Utskottet

vill i detta sammanhang även nämna att

Konjunkturinstitutet i sin senaste

rapport om konjunkturläget gör en

jämförande analys av arbetslöshet och

arbetsmarknadspolitiska åtgärder i

Norden. Institutet planerar att utvidga

denna analys till att omfatta fler

länder i kommande rapporter.

Med det anförda avstyrker utskottet

motion A49 (m) yrkande 3.

Svensk arbetsmarknad i ett europeiskt

perspektiv

I motion Fi125 av Sten Tolgfors och Per

Bill (båda m) begärs ett

tillkännagivande till regeringen utifrån

motionärernas syn på svensk

arbetsmarknad i ett europeiskt

perspektiv.

Motionärerna framhåller vikten av

frihandel mellan EU och tredje land,

samt den inre marknadens fulla

förverkligande och upprätthållande.

Motionärerna betonar också vikten av att

Essen-deklarationens intentioner

förverkligas både i Europa och i

Sverige. Man kritiserar vidare det

socialdemokratiska förslaget om en

europeisk sysselsättningsunion som

motionärerna karakteriserar som

substanslöst. Det är enligt motionärerna

inte fler deklarationer eller

målsättningar i fördragen som krävs för

att få ner arbetslösheten. Redan i

Romfördraget slås vikten av god

sysselsättning fast. Huvudansvaret för

sysselsättningen ligger och måste ligga

på den nationella nivån. Det är nämligen

medlemsländerna som huvudsakligen

bestämmer i frågor som arbetsrätt,

lönebildning, arbetsmarknadspolitik och

utbildningsinsatser. Det finns ingenting

att vinna på att dessa frågor görs till

överstatliga politikområden. Tvärtom

måste utrymme ges för en anpassning till

inhemska förhållanden.

Att skapa ett bättre näringsklimat och

lägga grund för växande internationell

konkurrenskraft är i huvudsak en

utmaning för Sveriges riksdag, liksom

för övriga europeiska parlament. Vissa

av de beslut som måste tas den kommande

tiden måste dock, enligt motionärerna,

föregås av avreglering på europeisk

nivå. Den sociala stadgan och det

sociala protokollet manifesterar en i

deras tycke alltför långtgående allmän

ambition till europeisk reglering.

Slutligen framförs kravet att Sverige

vid den pågående regeringskonferensen

skall driva kravet på ett

fördragsmässigt stöd för en systematisk

avreglering av EU:s regelverk. En

allmänt omfattad uppfattning är att den

europeiska arbetsmarknaden generellt

sett är för stel och att detta är en av

EU-områdets allvarligaste

konkurrenshämmande faktorer. Det är

därför olyckligt att vissa EU-direktiv

är så detaljerade och/eller så långt

gående att de bidrar till att öka denna

stelhet. Exempel på detta ger det s.k.

arbetstidsdirektivet och

överlåtelsedirektivet. Som motionärerna

ser saken bör arbetsrätt primärt vara en

nationell angelägenhet. Medlemsländerna

bör i huvudsak få välja sina egna

arbetsrättsliga lösningar.

Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt

yttrande (AU6y) att man tidigare under

våren har haft att bedöma flera av de

frågor som tas upp i motion Fi125 (m)

(1995/96:UU13, AU3y m.fl., rskr. 199).

Arbetsmarknadsutskottet finner därför

inte skäl att i detta sammanhang

penetrera alla de frågor som

motionärerna berör.

Arbetsmarknadsutskottets uppfattning är

att det inte räcker att fullfölja den

inre marknaden och att fullfölja

Essenpunkterna. Sysselsättningsfrågan

bör lösas med mer av europeiskt

samarbete. Det är viktigt att EU:s

medlemsländer har en gemensam strategi

för att möta arbetslösheten och få till

stånd ökad sysselsättning. Samtidigt

krävs en kraftfull arbetsmarknadspolitik

nationellt i Sverige.

Arbetsmarknadsutskottet ställde sig

bakom regeringens uppfattning att

Sverige vid EU:s regeringskonferens 1996

skulle verka för en s.k.

sysselsättningsunion, dvs. att det i

grundfördragen förs in ett avsnitt om

sysselsättningspolitik med gemensamma

mål, gemensamma procedurer och ett

gemensamt åtagande att följa vissa

principer för sysselsättningspolitiken.

Arbetsmarknadsutskottets uppfattning är

vidare att arbetstagarnas ställning inom

EU snarare måste stärkas än försvagas.

Av den anledningen förordade

arbetsmarknadsutskottet att regeringen

vid regeringskonferensen skulle verka

för att EG:s sociala protokoll, som rör

bl.a. arbetstagarnas rättigheter, skrivs

in i Romfördraget. En försämring av

arbetstagarnas rättigheter genom en

uttunning av det sociala protokollet

eller Europarådets sociala stadga kommer

enligt arbetsmarknadsutskottets mening

inte att leda till ökad sysselsättning

inom EU.

Riksdagen har nyligen (prop.

1995/96:162, bet. AU9, rskr. 219)

beslutat att EG:s arbetstidsdirektiv

tills vidare skall genomföras på det

sättet att det i arbetstidslagen förs in

en bestämmelse om s.k. EG-spärr, dvs. en

bestämmelse om att kollektivavtal som

slutits med avvikelse från

arbetstidslagens regler inte får

underskrida direktivets minimikrav. De

materiella bestämmelserna i

arbetstidslagen och annan berörd

lagstiftning skall i princip lämnas

oförändrade i avvaktan på att

Arbetstidskommittén slutför sitt arbete.

Av hänsyn till Arbetstidskommitténs

arbete anser arbetsmarknadsutskottet att

riksdagen inte bör uttala någon mening

om bestämmelserna i EG:s

arbetstidsdirektiv.

Med det anförda avstyrker

arbetsmarknadsutskottet motion Fi125.

Näringsutskottet tar i sitt yttrande

(NU10y) upp frågan om frihandel, som tas

upp som en punkt i motion Fi125 (m).

Frihandel är, enligt näringsutskottets

mening, en avgörande drivkraft för den

globala ekonomiska utvecklingen. Som

sägs i både propositionen och den nämnda

motionen bör Sverige fortsätta att verka

för ökad liberalisering i världshandeln.

Enligt näringsutskottets mening är det

angeläget att Sverige inom EU intar en

aktiv och pådrivande roll och fortsätter

att verka för ökad frihandel mellan EU

och tredje land.

Den inre marknaden utgör, enligt

näringsutskottets uppfattning, ett

kärnområde i EU-samarbetet. Genom den

inre marknaden har svenska företag och

konsumenter fått tillgång till en

hemmamarknad som omfattar ca 370

miljoner invånare. En väl fungerande

inre marknad är av avgörande betydelse

för Sveriges ekonomi och utveckling. Det

är därför väsentligt att en effektiv

tillämpning av lagstiftningen

beträffande denna marknad säkerställs,

så att det inte uppkommer

konkurrenssnedvridningar mellan företag

i olika länder. Sverige bör fortsätta

att inom EU agera i denna riktning.

Med det anförda avstyrker

näringsutskottet den nämnda motionen i

berörd del.

Finansutskottet delar de uppfattningar

i arbetsmarknadsutskottets och

näringsutskottets yttranden som här

redovisats. Något tillkännagivande till

regeringen med anledning av motion Fi125

(m) är enligt finansutskottets mening

inte påkallat varför den avstyrks.

Riksbankens uppgifter

I motion Fi114 av Birgitta Hambraeus (c)

begärs en utredning om Riksbankens

uppgifter och en översyn av

riksbankslagen.

Utskottet redovisade i sitt av riksdagen

den 11 juni 1996 godkända betänkande

1995/96:FiU10 (rskr. 304) att ett arbete

påbörjats för att förbereda förändringar

i lagstiftningen mot bakgrund av de nya

förutsättningarna för penning- och

valutapolitiken.

Finansutskottet ser inte anledning att

föregripa regeringens arbete och

avstyrker motion Fi114 (c).

Skattepolitiken

Fördelningspolitiska effekter av

skattepolitiken

I motion Fi116 (yrkande 3) av Gudrun

Schyman m.fl. (v) föreslås riktlinjer

för skattepolitiken som innebär att

större hänsyn bör tas till skatternas

fördelningspolitiska effekter. Partiets

förslag innefattar bl.a. en sänkning av

skatten på lägre inkomster, t.ex. genom

höjt grundavdrag. Förslaget bör enligt

motionärerna kombineras med ett slopat

grundavdrag för inkomster som ligger

över brytpunkten. Förmögenhetsskatten

breddas och ytterligare skalsteg införs.

För att stödja mindre och nystartade

företag förespråkar motionärerna sänkta

egenavgifter för egenföretagare och ett

kreditstöd genom skatteavdrag. Inom

tjänstesektorn föreslås sänkta

arbetsgivaravgifter för såväl kommunal

som privat tjänstesektor.

Bolagsbeskattningen bör enligt

motionärerna höjas och en särskild

värnskatt på 5 % tas ut. På energi- och

miljöområdet vill motionärerna se ett

successivt ökat skatteuttag, främst för

el och koldioxidutsläpp. De höjda

skatterna på energi- och miljöområdet

bör ingå i en plan för en grön

skatteväxling för att finansiera sänkt

skatt på arbete. En målsättning kan vara

att växlingen skall omfatta 5-6 % av

BNP. Regeringen bör, föreslår

motionärerna vidare (yrkande 2), i

samband med budgetpropositionen hösten

1996 för riksdagen redovisa ett samlat

ställningstagande till hur de

fördelningspolitiska skevheterna i

skattereformen skall justeras.

Skatteutskottet framhåller i sitt

yttrande (SkU13y) att stora uppoffringar

gjorts för att sanera de offentliga

finanserna och återvinna omvärldens

förtroende för en stabil svensk krona.

Det är viktigt att saneringspolitiken

fullföljs så att målen om balans i de

offentliga finanserna successivt nås.

Samtidigt som de budgetpolitiska

riktlinjerna ligger fast är det, anför

skatteutskottet vidare, viktigt att de

åtgärder som vidtas för att öka

tillväxten och sysselsättningen är

fördelningspolitiskt godtagbara. Att

begränsa arbetslösheten är mycket

angeläget, även ur fördelningspolitisk

synpunkt.

Skatteutskottet erinrar om att

värnskatten och den lägre

mervärdesskatten på livsmedel utgör

viktiga fördelningspolitiska inslag.

Värnskatten kommer enligt gällande

lagstiftning att upphöra inkomståret

1999. Regeringen har emellertid aviserat

att den kommer att föreslå hur det

samlade skatte- och avgiftsuttaget skall

justeras för att en bättre

fördelningsprofil skall nås.

Skatteutskottet avstyrker motionen i

här aktuella delar med det anförda och

med hänvisning till vad skatteutskottet

anfört tidigare i ett yttrande till

finansutskottet (1995/96:SkU12y).

Finansutskottet har tidigare i

betänkandet behandlat riktlinjerna för

den ekonomiska politiken och i det

sammanhanget berört de

fördelningspolitiska konsekvenserna av

den ekonomiska politiken. Utskottet

avstyrker, i likhet med skatteutskottet,

motion Fi116 (v) yrkandena 2 och 3.

Tillfällig nedsättning av stämpelskatt

I proposition 222 (avsnitt 4.2, yrkande

5) föreslås en tillfällig nedsättning av

stämpelskatten i syfte att minska

transaktionskostnaden vid förvärv av

fastigheter. Stämpelskatten sätts ned

till en tredjedel vid förvärv av fast

egendom och tomträtter under tiden den

12 juni 1996-den 31 december 1997. En

förutsättning är att inskrivning

beviljas före utgången av mars 1998. I

stället för skattesatserna 1,5 %

respektive 3 % skall de nya

skattesatserna vara 0,5 % respektive

1 %. Överskjutande skatt på förvärv som

skrivs in fram till den 1 augusti 1996

kommer att återbetalas i särskild

ordning.

Avslagsyrkanden framställs i motioner

från Vänsterpartiet och Miljöpartiet. I

motion Fi116 (yrkande 4) av Gudrun

Schyman m.fl. (v) anför motionärerna att

stämpelskatten utgör en så pass

begränsad kostnad vid köp av småhus att

den inte på något avgörande sätt

påverkar beslutet att genomföra ett

förvärv. Vid större affärer uppgår

stämpelskatten visserligen till

betydande belopp men spelar även i dessa

fall en marginell roll för den

långsiktiga avkastningen och därmed

prisbilden. Även om antalet

fastighetsaffärer ökar är det enligt

motionärerna osannolikt att detta skulle

påverka byggandet.

I motion Fi117 (yrkande 15) av Birger

Schlaug m.fl. (mp) anförs att det är

tveksamt om en stimulans för köp av

redan byggda fastigheter kommer att ha

någon effekt på byggandet. Det är enligt

motionärerna bättre att t.ex. satsa

ytterligare på allergisanering av skolor

och bostäder.

I motion Fi129 av Jerry Martinger (m)

anförs att hänvisningen till

förvärvsdatum kan ge upphov till

tolkningstvister, och motionären

hemställer därför att nedsättningen får

avse alla inskrivningsbeslut som fattas

efter den 12 juni 1996 och där ansökan

om inskrivning har ingivits senast den

31 december 1997.

Skatteutskottet instämmer i sitt

yttrande (SkU13y) i regeringens

bedömning att en tillfällig nedsättning

av stämpelskatten skulle öka

omsättningshastigheten på

fastighetsmarknaden. Nuvarande

stämpelskatt höjer

transaktionskostnaderna och bidrar till

att dämpa omsättningen. Enligt

skatteutskottets mening kan en sänkning

av stämpelskatten på fastigheter

underlätta en återhämtning inom

byggsektorn och anser därför att

förslaget bör genomföras.

När det gäller den närmare utformningen

finner skatteutskottet fog för de

invändningar som görs i motion Fi129

(m), men konstaterar samtidigt att en

förändring av det slag som motionären

föreslår medför en merkostnad av

betydande storlek. Vid en samlad

bedömning anser skatteutskottet att

anknytningen till förvärvsdatum bör

behållas.

Sammantaget tillstyrker skatteutskottet

propositionen i denna del och avstyrker

de aktuella motionerna. Vid yttrandet

har avvikande meningar fogats från

Moderata samlingspartiet och Folkpartiet

liberalerna samt en gemensam avvikande

mening från Vänsterpartiet och

Miljöpartiet de gröna.

I sin avvikande mening anför Moderata

samlingspartiets representanter att de

utgår från att ett underlag för att

bedöma de statsfinansiella effekterna av

att tillstyrka motion Fi129 (m) kommer

att kunna tas fram under

finansutskottets beredning av ärendet.

Bostadsutskottet ansluter sig i sitt

yttrande (BoU11y) till propositionens

förslag på de i propositionen angivna

grunderna. De av bostadsutskottet

behandlade motionsyrkandena avstyrks i

motsvarande del. Vid yttrandet har

avvikande meningar fogats från

företrädarna för Vänsterpartiet och

Miljöpartiet de gröna.

Finansutskottet vill med anledning av

motion Fi129 (m) anföra följande. Enligt

jordabalken (20 kap. 2 §) skall lagfart

sökas inom tre månader efter det att den

handling på vilken förvärvet grundas

upprättades. Det innebär att de förvärv

som ägt rum under tiden 12 mars-12 juni

och där köparen ännu inte ansökt om

inskrivning skulle beröras av

motionärernas förslag. Enligt

motionsförslaget skulle dessa köp

belastas med den lägre stämpelskatten.

Kostnaden under en tremånadersperiod för

skattesänkningen beräknas vara 500

miljoner kronor (helårseffekten beräknas

i propositionen till 2 miljarder

kronor). Samtidigt bör man emellertid i

en kalkyl beakta hur aktörerna på

fastighetsmarknaden kan tänkas agera med

anledning av de nya reglerna. Vid en

samlad bedömning av olika faktorer

innebär det att kostnaden troligen

kommer att vara lägre än 500 miljoner,

men fortfarande uppgå till ett betydande

belopp.

Sammanfattningsvis innebär detta att

kostnaden kan komma att uppgå till

uppemot 500 miljoner kronor, men att det

råder osäkerhet om det exakta beloppet.

Utskottet konstaterar således att om

motionen tillmötesgås kommer det att

leda till kraftigt minskade

statsinkomster. Det kan dessutom påpekas

att eftersom åtgärden är avsedd som en

stimulansåtgärd är det verkningslöst att

sänka stämpelskatten med effekt för

förlupen tid.

Finansutskottet tillstyrker i likhet

med skatteutskottet och bostadsutskottet

därför propositionen i denna del och

avstyrker motionerna Fi116 (v) yrkande

4, Fi117 (mp) yrkande 15 och Fi129 (m).

Fastighetsskatt

I motion Fi118 (yrkande 1) av Alf

Svensson m.fl. (kds) anförs att det

stora problemet på fastighetsmarknaden

inte är stämpelskatten utan

fastighetsskatten. Motionärerna föreslår

därför att fastighetsskatten sänks från

1,7 % till 1,5 % och att skatteuttaget i

storstäder och skärgård begränsas genom

en takregel.

I motion Fi115 (yrkande 2) av Lena

Klevenås (s) föreslår motionären att

fastighetsskatten bör utformas så att

investeringar som är bra från

miljösynpunkt uppmuntras.

Skatteutskottet erinrar i sitt yttrande

(SkU13y) om att utskottet senast har

behandlat yrkanden angående

fastighetsskatten i ett yttrande till

bostadsutskottet (1995/96:SkU8y). Enligt

skatteutskottets uppfattning saknas det

statsfinansiellt utrymme för en allmän

sänkning av fastighetsskatten som

föreslås i motion Fi118 (kds). Höjningen

av skattesatsen från 1,5 % till 1,7 %

har gjort det möjligt att undvika en

höjning av den garanterade räntan för

vissa bostäder. De speciella problemen

för den bofasta befolkningen i vissa

skärgårdsområden och andra attraktiva

fritidsområden har tagits upp i en

särskild översyn inom

Finansdepartementet som har

målsättningen att redovisa sitt arbete

före halvårsskiftet 1996.

Vad beträffar behovet av stimulanser

för miljöriktiga investeringar som

föreslås i motion Fi115 (s) anser

skatteutskottet att detta bör kunna

tillgodoses på annat sätt än via

fastighetsbeskattningen.

Med det anförda avstyrker

skatteutskottet motionerna. Vid

yttrandet har avvikande meningar fogats

från Moderata samlingspartiets och

Kristdemokraternas representanter.

Bostadsutskottet avstyrker i sitt

yttrande (BoU11y) motionsförslaget om

sänkt fastighetsskatt med hänvisning

till att det behandlade och avstyrkte

motsvarande förslag om fastighetsskatten

i betänkande 1995/96:BoU10 (se s. 10).

Vid yttrandet har en avvikande mening

fogats från Moderata samlingspartiet och

en gemensam från Folkpartiet

liberalernas och Kristdemokraternas

representanter. Särskilda yttranden har

anförts av Centerpartiets,

Vänsterpartiets och Miljöpartiet de

grönas företrädare.

Finansutskottet noterar att

skatteministern i ett frågesvar i

riksdagen den 28 juni har redovisat

vissa överväganden med anledning av

översynen av fastighetsbeskattningen i

vissa skärgårdsområden och andra

attraktiva fritidsområden. Utskottet

avstyrker, i likhet med skatte- och

bostadsutskotten, motion Fi118 (kds)

yrkande 1.

Utskottet har ingen annan mening än

skatteutskottet när det gäller motion

Fi115 (s) yrkande 2 och avstyrker därmed

även detta yrkande.

Stämpelskatt för AP-fonden

I proposition 222 (avsnitt 4.2.3,

yrkande 6) föreslår regeringen att AP-

fonden skall vara skattskyldig enligt

stämpelskattelagen. Eftersom den, till

skillnad från andra placerare på

fastighetsmarknaden, inte behöver betala

stämpelskatt, snedvrids emellertid

konkurrensen på denna marknad. Genom

regeringsförslaget kommer AP-fonden att

arbeta under samma villkor som övriga

marknadsaktörer.

Skatteutskottet har i sitt yttrande

(SkU13y) inte funnit någon anledning

till erinran mot förslaget och

tillstyrker det därför.

Inte heller finansutskottet finner någon

anledning till erinran varför

propositionen tillstyrks i denna del.

Skatter och avgifter på motorfordon

I proposition 222 (avsnitt 4.3,

yrkandena 1-3) föreslås ett skifte från

försäljningsskatt till fordonsskatt i

syfte att stimulera till en förnyelse av

bilparken. Försäljningsskatten på

personbilar slopas i miljöklass 1 och 2

och sänks till 2 000 kr i miljöklass 3

med verkan fr.o.m. den 12 juni 1996.

Försäljningsskatt som debiterats fram

till lagändringens ikraftträdande den 1

augusti 1996 skall återbetalas till den

skattskyldige. Fordonsskatten höjs med

50 % för personbilar och 15 % för

dieselbilar av årsmodell 1994 eller

senare. Av administrativa skäl kan

höjningen av fordonsskatten träda i

kraft först fr.o.m. den 1 oktober 1996.

En följdändring berör bilskrotningslagen

(1975:343).

Förslaget om höjd fordonsskatt avstyrks

i motion Fi120 (yrkande 1) av Bo

Lundgren m.fl. (m). Motionärerna har

ingen invändning mot att en övergång

till moderna och miljövänliga bilar

underlättas genom slopad

försäljningsskatt men anser att det är

fel att höja fordonsskatten eftersom

detta gör det svårare för personer som

är beroende av bilen för sitt arbete

eller bor i glesbygd.

I motion Fi117 (yrkandena 18-20) av

Birger Schlaug m.fl. (mp) hemställer

motionärerna att förslaget avslås. Det

är enligt motionärerna tveksamt om det

är positivt ur miljösynpunkt att

stimulera till en förnyelse av

bilparken. Effekten kan enligt

motionärerna i stället bli att den

totala bilparken och därmed bilåkandet

vkar, bl.a. på bekostnad av

kollektivtrafiken.

I motion Fi116 (yrkande 5) av Gudrun

Schyman m.fl. (v) anför motionärerna att

det föreslagna skiftet bör följas av

fler och snabba steg som skärper

miljöprofilen när det gäller

beskattningen av bilismen. Även om det

pågår ett utredningsarbete med denna

inriktning anser motionärerna att

riksdagen bör deklarera att en ökad

miljörelatering är önskvärd och att

denna bör innefatta ett differentierat

skatteuttag med hänsyn till

bensinförbrukning, utsläpp och annan

miljöpåverkan under bilens livscykel.

I motion Fi133 av Lars Hedfors (s) och

Eskil Erlandsson (c) yrkar motionärerna

att reglerna skall börja tillämpas den

11 juni i stället för den 12 juni 1996

eftersom uppgifter av denna innebörd

lämnats vid den presskonferens som hölls

när förslagen presenterades.

I sitt yttrande (SkU13y) instämmer

skatteutskottet i regeringens bedömning

att försäljningsskatten på personbilar

bidrar till att dämpa omsättningen av

bilparken, vilket bidragit till att den

svenska bilparken blivit allt äldre. En

förskjutning av skatteuttaget på bilar

från försäljningsskatt till fordonsskatt

torde bidra till att öka omsättningen

och ha positiva effekter på miljön,

trafiksäkerheten och aktiviteten i

bilindustrin. Om den högre

försäljningsskatten på personbilar i

miljöklass 3 bibehålls bidrar detta till

att introducera miljövänligare bilar.

Skatteutskottet delar således

regeringens bedömning och anser att

förslaget bör genomföras.

Med hänsyn till att uppgifter lämnats

om ett ikraftträdande redan den 11 juni

finns det, enligt skatteutskottets

mening, skäl att justera datum för

ikraftträdande så att även denna dag

täcks in. Ändringen berör punkt 3 av

vvergångsbestämmelserna till lagen

(1996:537) om ändring i lagen (1978:69)

om försäljningsskatt på motorfordon.

Bestämmelsen bör härvid ges en

utformning som klargör att

försäljningsskatt skall utgå i

miljöklass 3 även efter ikraftträdandet.

Vidare bör, anför skatteutskottet, en

följdändring göras i punkt 2 av

övergångsbestämmelserna i förslaget till

lag om ändring i bilskrotningslagen

(1975:343).

Vad avser förslaget i motion Fi116 (v)

om miljörelaterad bilbeskattning

avstyrker skatteutskottet motionärernas

förslag med hänvisning till det pågående

utredningsarbetet i

Kommunikationskommittén (K 1995:01).

Till skatteutskottets yttrande har

avvikande meningar fogats från Moderata

samlingspartiets, Vänsterpartiets och

Miljöpartiet de grönas företrädare.

Även finansutskottet finner skäl för ett

skifte från försäljningsskatt till

fordonsskatt i syfte att stimulera en

förnyelse av bilparken och tillstyrker

därför regeringsförslaget med de

ändringar som skatteutskottet förordat.

Finansutskottets lagförslag återfinns i

hemställan till betänkandet. Utskottet

kan konstatera att ändringen av

ikraftträdandedagen från den 12 till den

11 juni kommer att medföra minskade

statsinkomster på ett belopp i

storleksordningen 7 miljoner kronor.

(Helårseffekten beräknas i propositionen

bli 1,5 miljarder kronor för åren

1997-1999.)

Finansutskottet instämmer vidare i

skatteutskottets yttrande beträffande

yrkandet om miljörelaterad

bilbeskattning om motion Fi116 (v).

Utskottet tillstyrker därmed motion

Fi133 (s, c) samt propositionen i denna

del med angiven justering och avstyrker

motionerna Fi116 (v) yrkande 5, Fi117

(mp) yrkandena 18-20 och Fi120 (m)

yrkande 1.

Tobaksskatt

I proposition 222 (avsnitt 4.4, yrkande

4) föreslås att skatten på tobaksvaror

höjs med 15 % fr.o.m. den 1 januari

1997. Förslaget ingår som ett led i

finansieringen av de åtgärder som

regeringen föreslår för att minska

arbetslösheten. För en sådan höjning

talar, menar regeringen, folkhälsoskäl

samt att Sverige för närvarande ligger

under de miniminivåer på tobaksskatt som

gäller inom EU.

Skatteutskottet instämmer i regeringens

förslag beträffande tobaksskatten och

tillstyrker i sitt yttrande (SkU13y)

därför regeringens förslag.

Finansutskottet har ingen annan mening

än skatteutskottet och tillstyrker

därmed proposition 222 i denna del.

Skattereglerna för allemansfonder

I propositionen (yrkande 7, avsnitt 4.5)

föreslås att de särskilda

skattelättnaderna för sparande i

allemansfond slopas fr.o.m. år 1997.

Regeringen konstaterar i propositionen

att allemansfonderna i inte obetydlig

mån bidragit till dagens breda

aktieägande. Denna fördel har tidigare

uppvägt det från principiella grunder

negativa med en selektiv sparstimulans.

I nuvarande ekonomiska läge finns

emellertid inte, enligt regeringens

mening, tillräckliga skäl att bibehålla

en sådan skattestimulans för ökat

hushållssparande, varför den föreslås

avvecklas.

Om särreglerna för beskattningen tas

bort faller skälet för de särskilda spar-

och placeringsregler som finns i lagen

(1983:89) om allemanssparande.

Regeringen aviserar därför att den

senare kommer att återkomma till

riksdagen med förslag beträffande

allemansfondernas spar- och

placeringsregler.

Moderata samlingspartiet anser i motion

Fi120 (yrkande 2) att frågan om slopad

förmånsbehandling av allemansfonder bör

tas upp i samband med en generell

sänkning av skatten på kapitalinkomster.

Regeringsförslaget, som måste kombineras

med att placeringsreglerna blir

likvärdiga med andra former av

aktiefondsparande, bör enligt

motionärerna avslås i avvaktan på ett

förslag om detta.

I Folkpartiet liberalernas motion Fi110

föreslås (yrkande 6) att de särskilda

spar- och placeringsreglerna upphävs

samtidigt som skattereglerna ändras.

Motionärerna har emellertid ingenting

att erinra emot att förmånsbehandlingen

av allemansfonder slopas.

I Kristdemokraternas motion Fi118

(yrkande 2) yrkas avslag på

regeringsförslaget att slopa

förmånsbehandlingen. Motionärerna delar

inte regeringens uppfattning att det av

statsfinansiella skäl finns anledning

att skärpa beskattningen av sparande i

allemansfonder. De anser att det alltid

finns skäl för att skattemässigt gynna

ett grundsparande hos hushållen.

Skatteutskottet tar i sitt yttrande

(SkU13y) upp förslagen beträffande

skattereglerna men inte beträffande spar-

och placeringsreglerna. I yttrandet

konstaterar skatteutskottet att

skattelättnaderna för allemansfonder

utgör ett avsteg från principen om

neutral beskattning och anser, i likhet

med regeringen, att det i nuvarande

ekonomiska läge inte finns tillräckliga

skäl att bibehålla denna skattestimulans

för ett ökat hushållssparande.

Skatteutskottet tillstyrker sålunda

propositionen i denna del och avstyrker

motionerna Fi120 (m) och Fi118 (kds) i

här aktuella delar. Vid skatteutskottets

yttrande i denna del har fogats

avvikande meningar från företrädarna för

Moderata samlingspartiet och

Kristdemokraterna.

Finansutskottet behandlade särreglerna

för allemansfonder senast i sitt

betänkande om ändringar i lagen om

allemanssparande, m.m. (bet. 1995/96:

FiU2). Utskottet erinrade i det

sammanhanget om de positiva effekter som

allemansfonderna har haft för att bredda

aktieägandet och för att tillföra nytt

kapital till riskkapitalmarknaden. Mot

bakgrund av det nuvarande

statsfinansiella läget och med hänsyn

till att de sysselsättningspolitiska

åtgärder som regeringen föreslår i

propositionerna, och som utskottet här

ställer sig bakom, behöver finansieras,

delar utskottet regeringens uppfattning

att de gynnsamma skattereglerna för

allemansfonder bör avvecklas.

I propositionen aviserar regeringen att

den avser att återkomma med förslag om

de särskilda spar- och

placeringsreglerna för allemansfonderna.

Regeringen har dessutom i ett

pressmeddelande den 26 juni 1996

aviserat att de särskilda spar- och

placeringsreglerna som gäller för

allemansfonderna bör tas bort fr.o.m.

1997. Utskottet delar regeringens

uppfattning att avskaffandet av

allemanssparreglerna fordrar ytterligare

överväganden med avseende på

övergångsbestämmelserna och finner det

därför lämpligt att riksdagen avvaktar

med regeländringar tills regeringen

återkommer med förslag i frågan.

Utskottet tillstyrker med det anförda

förslagen i propositionen och avstyrker

motionerna Fi110 (fp) yrkande 6, Fi118

(kds) yrkande 2 och Fi120 (m) yrkande 2.

Företagsbeskattning

I motion Fi116 av Gudrun Schyman m.fl.

(v) föreslås dels en särskild värnskatt

om 5 % på bolagsvinster som överstiger

50 miljoner kronor (yrkande 7), dels

höjd bolagsskatt från 28 % till 30 %

(yrkande 9). Intäkterna från

skattehöjningarna skall, enligt

motionärerna, användas för att

finansiera Vänsterpartiets förslag om

skattelättnader bl.a. för mindre

företag.

Skatteutskottet avstyrker i sitt

yttrande (SkU13y) motionen i aktuella

delar med motiveringen att förslagen

skulle leda till en ej godtagbar

överbeskattning. Vid yttrandet har en

avvikande mening fogats från

Vänsterpartiets företrädare.

Finansutskottet instämmer i

skatteutskottets yttrande och avstyrker

därmed motion Fi116 (v) yrkandena 7 och

9.

Dubbelbeskattning av aktier och

riskkapitalavdrag

Regeringen meddelar i proposition 222

(avsnitt 4.6.1) att den avser att

föreslå en lättnad i den ekonomiska

dubbelbeskattningen i onoterade

aktiebolag fr.o.m. den 1 januari 1997.

Den närmare utformningen kommer

regeringen att ta ställning till när

Företagsskatteutredningen har lämnat

sitt förslag, som väntas i slutet av

juli. Ett utrymme på 3,5 miljarder

kronor avsätts för denna lättnad.

Avsikten är att samtidigt slopa det s.k.

riskkapitalavdraget.

I tre motioner - A49 av Carl Bildt

m.fl. (m) (yrkande 5), Fi110 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) (yrkande 5) samt

A46 (yrkande 6) och Fi118 (yrkande 3)

båda av Alf Svensson m.fl. (kds) -

föreslås att dubbelbeskattningen

avskaffas helt. Enligt motion Fi116 av

Gudrun Schyman m.fl. (v) (yrkande 6) bör

man i första hand lösa frågan om

lättnader av dubbelbeskattning i

bolagsledet.

Vad gäller riskkapitalavdraget har

yrkanden väckts i tre motioner. I motion

A49 (m) föreslås att lagstiftningen om

riskkapitalavdrag förlängs i tre år

utöver vad som nu är beslutat (yrkande

7). Enligt motionärerna är

riskkapitalavdraget synnerligen

begränsat och kan inte kompensera för

att den dubbla beskattningen

återinförts, men enligt motionärernas

uppfattning kan det finnas anledning att

ha ett reviderat riskkapitalavdrag (med

höjd avdragsgräns till 300 000 kr) under

en övergångsperiod. I motion A46 (kds),

som väcktes före propositionen, anförs

(yrkande 5) att det är viktigt att

tillgången på riskkapital förbättras och

att riskkapitalavdraget förändras på det

sätt som föreslås i motion A49 (m). I

motion Fi118 (kds) yrkas avslag på

regeringens förslag att avskaffa

riskkapitalavdraget (yrkande 6). Vidare

föreslås att en översyn görs av reglerna

för riskkapitalavdrag (yrkande 7).

Skatteutskottet instämmer i sitt

yttrande (SkU13y) i vad som anförs i

propositionen om att det är önskvärt med

en lättnad i dubbelbeskattningen för

mindre och medelstora företag för att

därigenom skapa förutsättningar för

ekonomisk tillväxt och ökad

sysselsättning i dessa företag. Hur

reglerna skall utformas och avgränsas

bör för närvarande lämnas öppet i

avvaktan på utredningens förslag.

Skatteutskottet ställer sig även bakom

förslaget att finansiera delar av

lättnaden i dubbelbeskattningen genom

att slopa riskkapitalavdraget.

Vad skatteutskottet anför i sitt

yttrande innebär att det instämmer i

regeringens bedömning samt avstyrker de

aktuella motionerna. Vid yttrandet har

fogats avvikande meningar från Moderata

samlingspartiets, Folkpartiet

liberalernas, Vänsterpartiets och

Kristdemokraternas företrädare.

Finansutskottet gör för egen del ingen

annan bedömning än skatteutskottet utan

avstyrker därmed motionerna A46 (kds)

yrkandena 5 och 6, A49 (m) yrkandena 5

och 7, Fi110 (fp) yrkande 5, Fi116 (v)

yrkande 6 och Fi118 (kds) yrkandena 3, 6

och 7.

Avdragsrätten för periodiseringsfonder

I proposition 222 (avsnitt 4.6.1)

meddelar regeringen att den avser att

begränsa avdragsrätten för avsättning

till periodiseringsfond från 25 % till

20 % av inkomsten. Avdragsrätten

föreslås begränsas av statsfinansiella

skäl och bör enligt regeringen gälla

fr.o.m. 1998 års taxering i fråga om

avsättningar för beskattningsår som

avslutas efter den 31 december 1996.

I motion Fi116 av Gudrun Schyman m.fl.

(v) anförs (yrkande 8) att motionärerna

kan stödja regeringens förslag när det

gäller aktiebolag och ekonomiska

föreningar. De menar dock att många

enskilda firmor och handels- och

kommanditbolag har en så ansträngd

finansiell situation att övervägande

skäl talar för att dessa bör få behålla

avdragsrätten för avsättning till

periodiseringsfond med 25 %.

Alf Svensson m.fl. (kds) yrkar i motion

Fi118 avslag på regeringens förslag

(yrkande 4) eftersom det leder till höjd

beskattning av företagandet.

Skatteutskottet instämmer i sitt

yttrande (SkU13y) i regeringens

bedömning att en minskning med 5

procentenheter bör kunna ske utan att

några mer påtagliga olägenheter

uppkommer. Skatteutskottet förordar med

andra ord propositionens förslag och

avstyrker motionerna i här aktuella

delar. Vid yttrandet har avvikande

meningar fogats från Vänsterpartiets och

Kristdemokraternas företrädare.

Finansutskottet instämmer i

skatteutskottets yttrande och avstyrker

därmed motionerna Fi116 (v) yrkande 8

och Fi118 (kds) yrkande 4.

Förmögenhetsbeskattningen av aktier m.m.

Som ett led i finansieringen av en

höjning av det generella fribeloppet vid

förmögenhetsbeskattningen från 800 000

till 900 000 kr beslutade riksdagen

nyligen (prop. 1995/96:198, bet. SkU31,

rskr 305) att aktier som noteras på

börsens A-lista vid 1997 års taxering

skall tas upp till sitt fulla noterade

värde mot tidigare 75 % av detta värde.

I det sammanhanget anförde regeringen

att marknadsnoterade aktier och liknande

tillgångar i princip bör tas upp till

sitt fulla värde.

I proposition 222 (avsnitt 4.6.2)

uttalar regeringen att aktier som

noteras på börsens O- och OTC-listor

alltjämt bör vara befriade från

förmögenhetsskatt, eftersom företagens

tillväxt och tillgången på riskvilligt

kapital inte bör hämmas på ett olämpligt

sätt.

I motion Fi117 av Birger Schlaug m.fl.

(mp) yrkas på en återgång till 75 % för

börsnoterade aktier (yrkande 34).

Motionärerna föreslår även att en

översyn bör göras över beskattningen av

arbetande kapital (yrkande 33).

Skatteutskottet erinrar i sitt yttrande

(SkU13y) om att den översyn som pågår

rörande förmögenhetsskatten kommer att

redovisas inom kort. I avvaktan härpå

finns det enligt skatteutskottets

uppfattning inte anledning att avvika

från regeringens nuvarande bedömningar

eller att ompröva frågan om värderingen

av börsaktier. Skatteutskottet avstyrker

således motion Fi117 (mp) i denna del.

Vid yttrandet har avvikande meningar

fogats från Moderata samlingspartiets

och Miljöpartiet de grönas företrädare.

Finansutskottet finner regeringens

bedömning att aktier som noteras på O-

och OTC-listorna bör vara befriade från

förmögenhetsbeskattning välmotiverad.

Andra ändringar av

förmögenhetsbeskattningen som i övrigt

kan vara aktuella bör övervägas först

när regeringens översyn är avslutad och

förslagen remissbehandlats. Utskottet

avstyrker därför, liksom

skatteutskottet, motion Fi117 (mp)

yrkandena 33 och 34.

Åtgärder för enskilda näringsidkare och

fåmansföretag

Fr.o.m. inkomståret 1994 gäller nya

skatteregler för enskilda näringsidkare

och delägare i handelsbolag. Syftet med

reglerna är att ge dessa näringsidkare

likvärdiga skattevillkor som ägare av

enmansaktiebolag. Samtidigt innebär det

nya regelverket att skattesystemet

blivit mer komplicerat.

I proposition 222 (avsnitt 4.6.3)

anförs att regeringen i höst återkommer

med vissa detaljförbättringar och

förenklingar på grundval av en

promemoria från Finansdepartementet som

regeringen presenterar inom kort. Enligt

regeringens bedömning bör en fortsatt

utvärdering och översyn göras

beträffande dessa regler, vilket är

motiverat även på grund av förslaget om

lättnader i dubbelbeskattningen av

aktiebolag. När regeringen tagit

ställning till detaljutformningen av

detta förslag kommer även beskattningen

av fåmansföretag att ses över.

I motion A49 av Carl Bildt m.fl. (m)

yrkas att riksdagen beslutar att lindra

spärreglerna för fåmansbolag fr.o.m.

1997, så att den som redovisar en rimlig

arbetsinkomst från bolaget (minst 10

basbelopp) skall få rätt att betrakta

vvrig inkomst från bolaget som utdelning

(yrkande 6).

Även motion Fi110 av Lars Leijonborg

m.fl. (fp) går ut på lättnader i de

särskilda skattereglerna för

fåmansföretag (yrkande 8).

Skatteutskottet påpekar i sitt yttrande

(SkU13y) att de frågor som tagits upp i

motionerna omfattas av de överväganden

som pågår inom regeringen och att

regeringen så snart som möjligt kommer

att redovisa sina ställningstaganden för

riksdagen. I avvaktan härpå avstyrker

utskottet motionerna i dessa delar. Vid

yttrandet har fogats avvikande meningar

från Moderata samlingspartiets och

Folkpartiet liberalernas företrädare.

Finansutskottet delar skatteutskottets

uppfattning och avstyrker därmed

motionerna A49 (m) yrkande 6 och Fi110

(fp) yrkande 8.

Beskattning av royalty och patent, m.m.

I motion A49 av Carl Bildt m.fl. (m)

föreslås skattelättnader för royalty på

patenterade uppfinningar (yrkande 8).

Royalty skall i princip hänföras till

den förvärvskälla från vilken den har

utgått.

Motsvarande förslag framförs även i

motion A46 av Alf Svensson m.fl. (kds) i

samband med att motionärerna föreslår

att riksdagen hos regeringen bör begära

förslag om åtgärder för att förbättra

investeringsklimatet (yrkande 7).

Skatteutskottet erinrar i sitt yttrande

(SkU13y) om att det vid tidigare års

behandling av denna fråga har anfört att

det inte kan anses aktuellt att ompröva

dessa regler. Vad som anförts i

motionerna innebär inte något nytt som

nu bör föranleda en annan bedömning.

Utskottet avstyrker alltså dessa

motionsyrkanden. Vid yttrandet har

avvikande meningar fogats av Moderata

samlingspartiets och Kristdemokraternas

företrädare.

Ett annat yrkande i motion A49 (m) är

att regler om nuvärdesavskrivning införs

från den 1 september 1996 (yrkande 9).

Frågan om nuvärdesavskrivning har

behandlats i tidigare utredningsarbete

men har inte föranlett lagstiftning.

Enligt skatteutskottets mening saknas

det skäl att i detta sammanhang ta upp

denna fråga och ompröva

avskrivningsreglerna varför motionen i

denna del avstyrks. Moderata

samlingspartiets företrädare i

skatteutskottet har anmält en avvikande

mening i frågan.

Finansutskottet instämmer i

skatteutskottets yttrande beträffande

förslagen om beskattning av royalty och

avstyrker därmed motionerna A46 (kds)

yrkande 7 och A49 (m) yrkande 8.

Finansutskottet delar även

skatteutskottets uppfattning beträffande

nuvärdesavskrivning och avstyrker motion

A49 (m) yrkande 9.

Nedsättning av socialavgifter

I proposition 222 (s. 4.14) anför

regeringen att det är viktigt, trots de

strama budgetrestriktioner som gäller,

att de indirekta lönekostnaderna

reduceras, inte minst i små och

medelstora företag. Regeringen kommer

därför i höst att lägga fram förslag om

nedsättning av socialavgifterna fr.o.m.

1997 med 5 procentenheter på ett

underlag om högst 600 000 kr på

årsbasis, dvs. från ca 33 % inklusive

allmän löneavgift till ca 28 %. Även

egenavgifterna för egenföretagare sätts

ned med 5 procentenheter. Regeringen har

beräknat att förslaget kommer att minska

statens inkomster med 2 100 miljoner

kronor år 1997, 2 300 miljoner kronor år

1998 och 2 300 miljoner kronor år 1999.

I motion A49 (m) begär motionärerna

förslag från regeringen om en sänkning

av egenavgiften till sjukförsäkringen

med 3 procentenheter i förhållande till

genomförda och beslutade höjningar fram

till 1998, att socialavgifterna i ökad

utsträckning förmånsrelateras och att

löneavgiften avvecklas, allt i syfte att

minska den totala skatten på arbete

(yrkandena 12-14).

I partimotionen Fi110 (fp) föreslås en

sänkning av arbetsgivaravgifterna

(yrkande 4). För att finansiera detta

föreslås i motionen sänkta företagsstöd.

Liknande förslag framförs i motion

Fi118 (kds) (yrkande 5).

Enligt motion Fi116 (v) bör frågan om

sänkta arbetsgivaravgifter beredas mer

fullständigt. Enligt motionen bör man

bl.a. överväga att begränsa

nedsättningen till företag med högst 50

anställda. Vidare bör man enligt

motionen vidga nedsättningen till en ram

på 10 miljarder kronor fördelat på

offentlig och privat tjänsteproduktion.

Motionärerna anser också att enskilda

näringsidkare bör stimuleras genom att

undanta 40 000 kr från underlaget för

avgifterna (yrkande 10).

I motion Fi117 (mp) anförs att det för

närvarande inte finns tillräckliga skäl

för temporära stimulanser av hushålls

tjänster eller ROT-åtgärder. Frågan om

lägre skatter på arbete bör i stället

lösas varaktigt genom skatteväxling med

högre skatt på energi- och resurs

förbrukning i storleksordningen 100

miljarder kronor till år 2010 och ca 25

miljarder kronor för de närmaste tre

åren (yrkande 25). Enligt motionärerna

bör regeringen undersöka en alternativ

utformning av nedsättningen av sociala

avgifter för företagen (yrkande 38).

Skatteutskottet instämmer i sitt

yttrande (SkU13y) i regeringens

bedömning att det är viktigt, trots de

strama budgetrestriktioner som nu

gäller, att de indirekta lönekostnaderna

reduceras. Det är också angeläget att

åtgärderna genomförs skyndsamt, och det

är enligt skatteutskottets mening inte

möjligt att snabbt skapa ett underlag

för allmänna skattelättnader genom ett

system med skatteväxling eller genom

långtgående besparingar. Skatteutskottet

finner därför i likhet med regeringen

att åtgärderna bör inriktas framför allt

mot de små och medelstora företagen för

att ge tillräckliga incitament för

nyanställningar och uppmuntra

egenföretagande. Skatteutskottet ställer

sig därför bakom den planerade

utformningen av nedsättningsreglerna och

avstyrker motionerna.

Företrädarna för Moderata

samlingspartiet, Folkpartiet

liberalerna, Vänsterpartiet,

Miljöpartiet och Kristdemokraterna har

fogat var sin avvikande mening till

skatteutskottets yttrande.

Näringsutskottet avstyrker i sitt

yttrande (NU10y) motion Fi118 (kds).

Företrädarna för Moderata

samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna

och Kristdemokraterna har fogat en

gemensam avvikande mening om

näringspolitiken till yttrandet där även

den aktuella motionen behandlas.

Socialförsäkringsutskottet anför i sitt

yttrande (SfU6y) att det är angeläget

inte minst för människors förtroende för

socialförsäkringssystemet att

socialavgifter som riksdagen beslutat om

också används för de angivna ändamålen.

För att rätt kunna bedöma behovet av

uttag av olika socialavgifter är det

därmed också viktigt att statens

inkomster och utgifter redovisas på ett

tydligt sätt. Socialförsäkringsutskottet

har för egen del inte något att invända

mot det förhållandet att en nedsättning

av socialavgifterna avses ske men

förutsätter att regeringen vid

utformningen av det kommande förslaget

beaktar vad socialförsäkringsutskottet

anfört om socialavgifternas ändamål.

Eftersom det aviserade förslaget utgör

en del i ett sammanhållet förslag till

åtgärder mot arbetslösheten utgår

socialförsäkringsutskottet vid sin

bedömning från denna storlek på det

ekonomiska utrymmet för nedsättning av

de sociala avgifterna.

Socialförsäkringsutskottet kan med denna

utgångspunkt inte tillstyrka motion

Fi110 (fp) yrkande 4 till den del det

avser en större nedsättning av

avgifterna.

Socialförsäkringsutskottet anser att

regeringens förslag med den närmare

utformningen av nedsättningen av

avgifterna bör avvaktas och avstyrker

därför bifall till motionerna Fi116 (v)

yrkande 10 och Fi117 (mp) yrkande 38.

Beträffande frågan om sänkning av den

allmänna sjukförsäkringsavgiften har

socialförsäkringsutskottet i sitt av

riksdagen nyligen godkända betänkande

1995/96:SfU7 avstyrkt ett motsvarande

motionsyrkande.

Socialförsäkringsutskottet vidhåller sin

uppfattning.

Även frågan om ökad förmånsrelatering

av socialavgifter behandlades i

socialförsäkringsutskottets betänkande

1995/96:SfU7. Socialförsäkringsutskottet

konstaterade bl.a. att det för

huvuddelen av socialavgifterna fanns en

direkt finansiell koppling. För vissa

avgifter fanns det däremot inte något

direkt samband mellan avgift och förmån.

Socialförsäkringsutskottet, som framhöll

att den bristande överensstämmelsen

mellan avgifter och förmåner hade sin

grund i bl.a. den allmänna försäkringens

solidariska och obligatoriska karaktär,

avstyrkte den ifrågavarande motionen.

Socialförsäkringsutskottet anser inte

att det finns skäl att frångå den

uppfattningen i denna fråga.

Med hänvisning till det anförda

avstyrker socialförsäkringsutskottet

bifall till motion A49 (m) yrkandena 12

och 13.

Företrädarna för Moderata

samlingspartiet, Folkpartiet

liberalerna, Vänsterpartiet och

Miljöpartiet de gröna har lämnat var sin

avvikande mening till yttrandet.

Finansutskottet vill i likhet med

socialförsäkringsutskottet understryka

betydelsen av den allmänna försäkringens

solidariska och obligatoriska karaktär.

Utskottet delar också

socialförsäkringsutskottets uppfattning

att det är viktigt att statens inkomster

och utgifter redovisas på ett tydligt

sätt. Finansutskottet har i flera

sammanhang uttalat att det är

grundläggande för att riksdagen skall

kunna bereda och ta ställning till

budgetförslaget att inkomster och

utgifter redovisas var för sig på

inkomst- respektive utgiftssidan i

statsbudgeten. Därigenom kommer statens

kostnader för olika verksamheter att

framgå tydligt, vilket gör det möjligt

att göra prioriteringar på rationella

grunder mellan olika utgiftsområden.

Fr.o.m. innevarande budgetår redovisas i

stort sett hela socialförsäkringen

brutto över statsbudgeten.

Finansutskottet anser vidare i likhet

med vad som anförs i propositionen att

det, trots de budgetrestriktioner som

gäller, är viktigt att de indirekta

lönekostnaderna reduceras. Det är av

stor betydelse inte minst i små och

medelstora företag för att ge utrymme

för nyanställningar och så att

egenföretagande uppmuntras. Regeringen

bör därför återkomma med förslag om att

sänka socialavgifterna med 5

procentenheter fr.o.m. 1997 i enlighet

med vad som aviseras i propositionen.

Finansutskottet delar skatte-,

socialförsäkrings- och näringsutskottens

uppfattning att motionerna A49 (m)

yrkandena 12-14, Fi110 (fp) yrkande 4,

Fi116 (v) yrkande 10, Fi117 (mp)

yrkandena 25 och 38 samt Fi118 (kds)

yrkande 5 bör avslås av riksdagen.

Förmånsbeskattning av bilar

I proposition 222 (avsnitt 4.6.5)

aviserar regeringen att den i samband

med budgetpropositionen kommer att

föreslå att reglerna om bilförmåner

ändras på grundval av promemorian

Beskattning av bilförmån - en ny modell.

Regeringen kommer att ta slutlig

ställning till förslaget efter

remissbehandlingen, men avsikten är att

skatteuttaget på bilförmån skall sänkas

med i storleksordningen 1 000 miljoner

kronor. I propositionen anförs att

förslaget kommer att stimulera den

inhemska aktiviteten och bidra till en

förbättrad miljö och ökad

trafiksäkerhet. Förmånsbeskattningen

skall bygga på en korrekt värdering av

förmånen med hänsyn bl.a. till

ränteläget och skall inte längre

uppmuntra till överdriven privat

körning. Regeringen anför också att den

nuvarande överbeskattningen av

förmånsbilar i stort sett kommer att

försvinna.

Regeringen menar att ändringen av

beskattningen av bilförmån bör

finansieras genom att uppjusteringen av

skiktgränsen för statlig inkomstskatt

begränsas för inkomståret 1997 med drygt

3 000 kr. Finansutskottet behandlar

detta förslag i följande avsnitt om

inkomstskatten.

I motion A49 av Carl Bildt m.fl. (m)

förordas att förmånsbeskattningen för

tjänstebilar sänks fr.o.m. 1997 (yrkande

19).

I motion Fi117 av Birger Schlaug m.fl.

(mp) föreslås att den nuvarande nivån på

beskattningen av bilförmåner bör

behållas men med en ökad relatering till

den privata körsträckan (yrkande 21).

Skatteutskottet kan i sitt yttrande

(SkU13y) konstatera att det råder bred

enighet om att beskattningen av

bilförmåner bör ändras i den riktning

som regeringen anger och avstyrker

därmed motionerna. Vid yttrandet har en

avvikande mening fogats från

Miljöpartiet de grönas företrädare. En

gemensam avvikande mening har avgivits

av företrädare för Moderata

samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna

och Kristdemokraterna beträffande ändrad

beskattning av bilförmåner med en annan

finansiering.

Finansutskottet instämmer i

skatteutskottets yttrande och avstyrker

därmed motionerna A49 (m) yrkande 19 och

Fi117 (mp) yrkande 21.

Inkomstbeskattning

Regeringen aviserar i proposition 222

(avsnitt 4.6.5) att den avser att

finansiera ändringen av reglerna

beträffande bilförmåner (vilket

utskottet behandlat i föregående

avsnitt) genom att begränsa

uppjusteringen av skiktgränsen för

statlig inkomstskatt.

Att en begränsning av uppräkningen av

skiktgränsen skall utnyttjas som

finansieringskälla för åtgärden avvisas

i motionerna Fi110 av Lars Leijonborg

m.fl. (fp) yrkande 7, Fi117 av Birger

Schlaug m.fl. (mp) yrkande 22 och Fi118

av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkande 8.

I motion Fi116 av Gudrun Schyman m.fl.

(v) föreslås att grundavdraget reduceras

eller slopas över brytpunkten som ett

bra alternativ till att begränsa

uppjusteringen av skiktgränsen (yrkande

11).

Förslag om inkomstbeskattningen har även

framställts av Carl Bildt m.fl. (m) i

motion A49. Motionärerna menar att den

s.k. värnskatten leder till minskad

avkastning på investeringar i

utbildning. Det är olyckligt i ett läge

när sådana investeringar är särskilt

viktiga. Ett av Sveriges tillväxtproblem

är, anför motionärerna, att intresset

för bättre och bredare kunskap och

kompetens är för litet. Det är mot den

bakgrunden motionärerna finner det

nödvändigt att avveckla den s.k.

värnskatten med omedelbar verkan. Därmed

skall målet om ca 50 % marginalskatt

åter kunna nås vad avser

inkomstbeskattningen (yrkande 11).

Vidare föreslår motionärerna (yrkande

15) att det bör skapas ett utrymme för

kommunerna att sänka kommunalskatten med

i vart fall 1:50 kr 1999. Utrymmet kan

skapas genom att staten tar över visst

finansieringsansvar från kommunerna,

exempelvis grundskolan.

Skatteutskottet framhåller i sitt

yttrande (SkU13y) att det är en

fördelningspolitiskt lämplig åtgärd att

begränsa uppjusteringen av skiktgränsen

för 1997 för att finansiera förändrade

regler för beskattningen av bilförmåner.

Regeringens förslag innebär att

inkomstskatten räknas upp med sammanlagt

ca 800 kr för inkomster över

brytpunkten. Skatteutskottet anser att

detta är godtagbart. Några närmare

ställningstaganden till dessa frågor

erfordras enligt skatteutskottets mening

inte för närvarande, och skatteutskottet

avstyrker därför motionerna i dessa

delar.

Till yttrandet har en gemensam

avvikande mening fogats av Moderata

samlingspartiets, Folkpartiet

liberalernas och Kristdemokraternas

företrädare. Dessutom finns avvikande

meningar från Vänsterpartiets och

Miljöpartiet de grönas företrädare.

Vad beträffar förslagen i motion A49

(m) anför skatteutskottet i sin

diskussion om de generella riktlinjerna

för skattepolitiken att det gjorts stora

uppoffringar för att sanera de

offentliga finanserna och återvinna

omvärldens förtroende för en stabil

svensk krona. Det är viktigt att

saneringspolitiken nu fullföljs.

Skatteutskottet erinrar om att

värnskatten, liksom den lägre

mervärdesskatten på livsmedel, utgör

viktiga fördelningspolitiska inslag i

skattepolitiken. Avgörande för den

fördelningspolitiska profilen är även

balansen mellan besparingar och

skattehöjningar. Mot den bakgrunden

avstyrks motionen i här aktuell del.

Till yttrandet har Moderata

samlingspartiets företrädare fogat en

avvikande mening.

Finansutskottet instämmer i

skatteutskottets ställningstagande till

motionerna och avstyrker således

motionerna A49 (m) yrkandena 11 och 15,

Fi110 (fp) yrkande 7, Fi116 (v) yrkande

11, Fi117 (mp) yrkande 22 samt Fi118

(kds) yrkande 8.

Skatteuppbörd

Regeringen meddelar i proposition 222

(avsnitt 4.6.6) att den avser att så

snart som möjligt föreslå en starkt

förenklad administration av företagens

skatte- och avgiftsbetalningar genom ett

nytt system med skattekonton som

Skattebetalningsutredningen kommer att

lägga fram förslag till inom kort.

Motionerna A49 av Carl Bildt m.fl. (m)

yrkande 10, A46 av Alf Svensson m.fl.

(kds) yrkande 9 och Fi110 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 10 innebär

att riksdagen skall besluta om en

återgång till de tidigare

redovisningstiderna för moms.

Riksdagen beslutade hösten 1995 att

förkorta redovisningsperioderna för moms

från två månader för dem som inte

bedriver EU-handel till en månad för

alla och att förkorta betalningstiderna

från 35 dagar till 20 dagar efter

redovisningsperiodens slut. Omläggningen

motiverades av statsfinansiella skäl och

konkurrensskäl och utformades med

särskilda undantag för de mindre

företagen. Undantagen har numera byggts

ut (prop. 1995/96:198, bet. SkU31, rskr.

305) och innebär bl.a. att den

förkortade betalningstiden inte gäller

för företag med en omsättning på högst

40 miljoner kronor.

Skatteutskottet anser i sitt yttrande

(SkU13y) att det inte finns tillräckliga

skäl att frångå nuvarande regler för

momsinbetalningar och avstyrker

motionerna i dessa delar. Vid yttrandet

har en gemensam avvikande mening fogats

av Moderata samlingspartiets,

Folkpartiet liberalernas och

Kristdemokraternas företrädare.

Finansutskottet vill med anledning av

att regeringen aviserat förslag om en

rationaliserad skatteuppbörd anföra

följande. Skattebetalningsutredningens

förslag (SOU 1996:100) innebär som

redovisats en stark förenkling av

administrationen för företagens skatte-

och avgiftsinbetalningar. Det är

emellertid angeläget att möjligheterna

att följa och analysera inflödet av

olika skatteslag på aggregerad nivå inte

försämras. Denna information är av stort

värde för att kunna bedöma bl.a.

konjunkturförloppet i ekonomin som

helhet. Vad gäller ställningstagandet

till motionerna har utskottet ingen

annan åsikt än skatteutskottet och

avstyrker därför motionerna A46 (kds)

yrkande 9, A49 (m) yrkande 10 och Fi110

(fp) yrkande 10.

Energibeskattningen

I proposition 222 (avsnitt 4.6.7)

meddelas att ett förslag om att ersätta

produktionsskatten på äldre vattenkraft

med en fastighetsskatt kommer att

utarbetas inom Finansdepartementet. En

omläggning till fastighetsskatt skulle

enligt vad som anförs i propositionen

medföra att de ekonomiska snedvridningar

som den nuvarande produktionsskatten ger

upphov till minskar. En proposition i

ämnet kommer att överlämnas till

riksdagen under hösten 1996.

I motion A49 av Carl Bildt m.fl. (m)

föreslås att riksdagen upphäver de

höjningar som riksdagen nyligen beslutat

om efter förslag från regeringen i

proposition 1995/96:198 (bet. SkU31,

rskr. 305). I motionen anförs att

höjningarna av produktionsskatterna på

el ökar näringslivets kostnader och

drabbar den energiintensiva industrin

mycket hårt. Enligt motionärerna kan

höjningarna leda till att många

arbetstillfällen går förlorade, och de

hemställer att beslutet om höjda

produktionsskatter på el undanröjs

(yrkande 17).

Skatteutskottet erinrar i sitt yttrande

(SkU13y) att riksdagen nyligen har

beslutat om höjningar av

produktionsskatterna på elektrisk kraft

från kärnkraftverk och från äldre

vattenkraftverk. Höjningarna träder i

kraft den 1 september 1996 och den 1

juli 1997 (prop. 1995/96:198, SkU31). De

utgör en del av finansieringen av den

satsning på 130 000 utbildningsplatser

som genomförs under de kommande åren.

När det gäller den energiintensiva

industrin pågår inom regeringskansliet

en skyndsam utvärdering av

produktionsskatterna med hänsyn bl.a.

till övervältringseffekterna.

Som regeringen anför skulle en

omläggning till fastighetsskatt medföra

att de ekonomiska snedvridningar som den

nuvarande produktionsskatten ger upphov

till minskar. Skatteutskottet anser att

det aviserade förslaget om en omläggning

till fastighetsskatt bör avvaktas varför

motionen avstyrks. En avvikande mening

har avgivits av företrädarna för

Moderata samlingspartiet.

Finansutskottet instämmer i

skatteutskottets yttrande och avstyrker

därmed motion A49 (m) yrkande 17.

Skatteavdrag för yrkesfiskare

I motion Fi118 av Alf Svensson m.fl.

(kds) föreslås att regeringen snarast

lägger fram förslag om särskilda

skatteavdrag för yrkesfiskare i syfte

att likställa villkoren för denna

yrkesgrupp med vad som gäller i våra

grannländer (yrkande 35).

Skatteutskottet erinrar i sitt yttrande

(SkU13y) om att det tidigare

(1995/96:SkU2) har förutsatt att

regeringen så snart som möjligt till

riksdagen redovisar resultatet av de

överväganden som pågår inom regeringen i

denna fråga och med hänvisning härtill

avstyrkt föreliggande motioner på denna

punkt. Skatteutskottet finner inte

anledning att nu bedöma detta på annat

sätt utan avstyrker motionen. Vid

yttrandet har fogats en gemensam

avvikande mening från Moderata

samlingspartiets och Kristdemokraternas

företrädare.

Finansutskottet instämmer i

skatteutskottets ställningstagande och

avstyrker motion Fi118 (kds) yrkande 35.

Näringspolitiken

Program för småföretagsutveckling,

förnyelse och tillväxt

I proposition 222 (s. 5.14-5.31)

redovisar regeringen sin övergripande

syn på näringspolitikens inriktning. De

senaste årens ändrade villkor för

företagandet beskrivs.

Regeringen föreslår att ett särskilt

treårigt program för

småföretagsutveckling, förnyelse och

tillväxt skall inrättas. Fyra

huvudrubriker anges såsom

riktningsgivande för programmet,

nämligen Företag skall växa med kunskap,

Enklare att starta och driva företag, En

ny regional näringspolitik och Fler

exportföretag. Under var och en av dessa

rubriker preciseras i sin tur en rad

insatser som avses ingå i programmet.

Bland förslagen kan nämnas inrättandet

av en delegation för förenkling för

småföretagen samt olika åtgärder för att

främja kunskapsöverföring och

teknikspridning, bl.a. mellan högskolor

och de små och medelstora företagen.

Vidare skall särskilda insatser

genomföras beträffande skogsnäringen,

miljöteknikområdet och tjänstesektorn.

Småföretagens riskkapitalförsörjning och

införande av en patentintrångsförsäkring

skall underlättas. En ökad betoning

skall göras beträffande samverkan mellan

aktörer på den regionala nivån.

Till programmet föreslås på

tilläggsbudget till statsbudgeten för

budgetåret 1995/96 ett

reservationsanslag på 1 miljard kronor

att anvisas under tolfte huvudtiteln. I

huvudsak innehåller propositionen endast

allmänna beskrivningar av hur medlen

skall fördelas på angivna ändamål. Från

den nu angivna beloppsramen föreslås att

500 miljoner kronor avsätts för en

fortsättning av bl.a. det s.k.

tillfälliga småföretagsstödet (s. 5.26).

Etgärderna bör i princip ha samma

inriktning som hittills men även kunna

användas för samma ändamål som det s.k.

länsanslaget, anför regeringen.

Enligt motion Fi119 av Karin Falkmer

m.fl. (m) bör riksdagen avslå förslaget

om ett program för småföretagsutveckling

m.m. Motionärerna stöder visserligen de

åtgärdsförslag som stämmer överens med

Moderaternas tidigare presenterade

näringspolitiska förslag, men de anser i

övrigt att programmet varken är konkret

eller genomtänkt (yrkande 1).

I motion A49 (m) begärs förslag om

enklare regler för att bli företagare

och för hushållen att anställa någon för

att utföra tjänster (yrkande 4).

Motionärerna föreslår också att

företagens skyldighet att lämna

statistiska uppgifter skall ställas in

under två år (yrkande 21). Vidare bör en

statlig avregleringsdelegation inrättas

(yrkande 22).

Även i motion Fi117 (mp) föreslås ett

särskilt organ med uppgift att verka för

fortlöpande förenklingar och

avregleringar för företagandet (yrkande

32). Motionärerna anser samtidigt att

förslaget om ett program för

småföretagsutveckling m.m. bör avslås

(yrkande 39). Regeringen bör till

riksdagen lämna en samlad redovisning

och analys av alla företagsstöd (yrkande

40). För ökad sysselsättning föreslås

dels (yrkande 35) statligt stöd till

nätverk som stimulerar småföretagens

miljötänkande, dels (yrkande 36)

ytterligare medel för rådgivning vid de

lokala kooperativa utvecklingscentrumen

(LKU). En del av nyföretagarlånen och

lånen till kvinnors företagande bör

beviljas av LKU, anser motionärerna

vidare och föreslår i enlighet härmed en

överflyttning av medel från ALMI

(yrkande 37). Kvinnligt företagande

skall tilldelas hälften av det statliga

stödet för nyföretagande, framhåller de

slutligen (yrkande 56).

I motion A46 (kds) efterlyses förslag

till åtgärder för att minska byråkratin

för små företag (yrkande 2). Sänkta

företagsstöd i utbyte mot sänkta skatter

och arbetsgivaravgifter är ett annat

förslag från motionärerna (yrkande 11),

som i övrigt anser det angeläget med en

samlad översyn av de statliga

företagsstöden.

I motion Fi134 av Karin Olsson m.fl. (s,

c) förespråkas åtgärder för att

kooperativa företag och lokala

kooperativa utvecklingscentrum (LKU)

skall kunna medverka till att minska

arbetslösheten.

I motion Fi135 av Helena Nilsson och

Ingbritt Irhammar (båda c) efterlyses

ett system med kvinnliga affärsrådgivare

i varje kommun.

ALMI Företagspartner AB skall ges i

uppdrag att utarbeta ett system för

kreditgivning, begärs det i motion Fi136

av Kjell Ericsson (c); det hänvisas till

en modell som tillämpas i Holland. Ett

likalydande krav framställs i motion

Fi137 av Lisbeth Staaf-Igelström (s).

Skatteutskottet avstyrker i sitt

yttrande (SkU13y) förslaget i motion A49

(m) om förenklingar för nya företagare

m.m. med hänvisning till pågående arbete

inom regeringen. Företrädarna för

Moderaterna har avgivit en avvikande

mening.

När det gäller yrkandet i motion Fi135

(c) har näringsutskottet erfarit att

systemet med kvinnliga affärsrådgivare

har fungerat väl på de orter där det har

tillämpats. Näringsutskottet anser dock

att det i första hand är kommunerna

själva som bör ta ställning till en

utökning och avstyrker motionen.

Näringsutskottet anför i sitt yttrande

(NU10y) inledningsvis att programmet

ansluter sig till vad som anförs i

propositionen om näringspolitikens

syfte, nämligen att främja tillväxt och

förnyelse i näringslivet. Med olika

generella medel skall det nationella

produktionssystemet stärkas, sägs det

vidare.

Såvitt gäller programmet för

småföretagsutveckling m.m. upplyser

näringsutskottet att kompletterande

information om medelstilldelningen har

inhämtats från Näringsdepartementet. Det

betonas dock att riksdagens beslut

endast skall gälla det totala

anslagsbeloppet. Med anledning av de

aktuella motionerna konstaterar

näringsutskottet att många av de frågor

som tas upp i dessa behandlas i

propositionen. Det gäller t.ex.

förenklingar för företagen,

avregleringar, teknikspridning,

teknikupphandling, forskningssamverkan,

åtgärder på miljöteknikområdet,

patentfrågor, riskkapitalförsörjning,

tjänstesektorn och exportfrämjande.

Regeringens förslag till program för

småföretagsutveckling, förnyelse och

tillväxt, m.m. tillstyrks av

näringsutskottet, som finner att

åtgärderna som föreslås däri har en

sådan inriktning som överensstämmer med

dess syn på hur näringspolitiken bör

bedrivas. Därmed avstyrks motionerna i

berörda avseenden.

Beträffande program för

småföretagsutveckling m.m. har avvikande

meningar anmälts från företrädarna för

Moderata samlingspartiet, Folkpartiet

liberalerna, Miljöpartiet de gröna och

Kristdemokraterna.

Finansutskottet har ingen annan mening

än skatteutskottet och näringsutskottet

och tillstyrker således regeringens

förslag om att ett reservationsanslag på

1 miljard kronor anvisas på

tilläggsbudget under tolfte huvudtiteln

till Program för småföretagsutveckling,

förnyelse och tillväxt. Motionerna,

Fi117 (mp) yrkandena 32, 35-37, 39, 40

och 56, Fi119 (m) yrkande 1, Fi134 (s,

c), Fi135 (c), Fi136 (c) och Fi137 (s),

A46 (kds) yrkandena 2 och 11 och A49 (m)

yrkandena 4, 21 och 22 avstyrks därmed.

Översyn av reglerna inom tjänstesektorn

I proposition 222 (s. 5.24) aviseras att

regeringen skall låta göra en översyn av

reglerna för anlitande av tjänster och

en analys av vilken roll privatpersoners

köp av tjänster har för

samhällsekonomin. Uppdraget, som bör

slutföras under innevarande år, avses

också innefatta att förslag skall lämnas

till regeländringar i syfte att

stimulera utbud av och efterfrågan på

tjänster.

I propositionen anförs att de senaste

decenniernas starka expansion inom denna

sektor visar att den privata

tjänstesektorn inte behöver

skattelättnader eller andra stimulanser

för att expandera men att 1990-talets

svåra ekonomiska kris och

massarbetslöshet dock ger skäl för att

överväga vilka åtgärder som skulle kunna

vidtas för att på kort sikt underlätta

sektorns expansion. Regeringen anser att

det kan finnas anledning att överväga om

och hur tillfälliga stimulanser som ROT-

avdrag kan inriktas på annat än byggnads

åtgärder. I propositionen aviseras ett

uppdrag till Riksskatteverket att belysa

möjligheterna till administrativa

förenklingar och överväga om det går att

införa ett standardiserat system för

betalning av tjänster som i Frankrike.

I motion A49 (m) hävdas att den höga

skatten på arbete är ett särskilt

problem för den privata tjänstesektorn.

Det kan ifrågasättas om mervärdesskatt

över huvud taget borde tas ut på denna

typ av tjänster (yrkande 16). Dagens EU-

regler hindrar en särbehandling av dessa

tjänster. Därtill kommer tekniska

svårigheter och det statsfinansiella

läget som gör det svårt att genomföra

generella sänkningar av beskattningen av

arbete i sådan omfattning att det skulle

få några nämnvärda effekter för

hushållens möjligheter att efterfråga

tjänster. Enligt motionärernas mening

bör därför särskilda åtgärder vidtas som

på ett väsentligt sätt minskar den så

kallade skattekilen för dessa tjänster.

På grund av svårigheterna att nu

genomföra tillräckliga allmänna

sänkningar av beskattningen av arbete

föreslår de i stället en skattereduktion

på 50 % för vissa hushållstjänster

(yrkande 18). Därigenom elimineras

skattekilen eller reduceras den

väsentligt. Eftersom tjänster av det

slag det här är fråga om knappast utförs

alls på ett sätt som redovisas för

skattemyndigheterna, blir

skattebortfallet försumbart. Sannolikt

leder förslaget till ökade

skatteinkomster genom att många

arbetslösa kan få ett riktigt arbete.

I motion A45 (fp) föreslås att

regeringen skyndsamt skall lägga fram

förslag till en sänkning av arbets

givaravgifterna inom tjänstesektorn med

ca 7 procentenheter. Inkomstbortfallet

bör enligt motionen finansieras genom

sänkt företagsstöd (yrkande 1).

I motion A46 (kds) begär motionärerna

en stimulans för tjänsteföretagande

genom direkta statliga bidrag till

tjänster i hushållet enligt en dansk

modell och genom skattereduktion med

60 % av arbetskostnaderna för

byggnadsåtgärder (ROT-åtgärder) och

vissa andra tjänster såsom bilrepara

tioner, större trädgårdsarbeten och

installation av exempelvis vitvaror och

datorer (yrkande 12).

I motion Fi117 (mp) anförs att det inte

för närvarande finns tillräckliga skäl

för temporära stimulanser av hushålls

tjänster eller ROT-åtgärder. Problemet

med de stora skattekilarna på arbete bör

enligt motionärerna lösas på ett mer

generellt sätt genom en skatteväxling

där högre skatter på energi- och

resursförbrukning växlas mot lägre

skatter på arbete, i första hand

arbetsgivar- och egenavgifter.

Miljöpartiet anser att en sådan

skatteväxling i storleksordningen 100

miljarder kronor bör genomföras fram

till år 2010. För de närmaste tre åren

bör skatteväxlingen omfatta ca 25

miljarder kronor. En skatteväxling

gynnar, generellt sett, tjänstesektorn

eftersom den är mycket energi- och

naturresurssnål (yrkande 41).

Skatteutskottet har i sitt yttrande

(SkU13y) inte något att erinra mot att

regeringen ser över frågan om andra

tillfälliga stimulanser av

privatpersoners köp av tjänster, och

skatteutskottet utgår från att man i den

planerade översynen kommer att ta upp

alla goda uppslag. Samtidigt vill

skatteutskottet framhålla att de förslag

som regeringen hittills har presenterat

på dessa områden har finansierats fullt

ut och att åtgärderna enligt

skatteutskottets mening också har

utformats på ett sätt som är godtagbart

från fördelningspolitiska och andra

utgångspunkter. Det statsfinansiella

läget innebär enligt skatteutskottets

uppfattning att dessa förutsättningar

måste gälla även i fortsättningen. De

aktuella motionerna i dessa frågor

framstår mot denna bakgrund som

orealistiska och saknar i allt

väsentligt underlag för en närmare

bedömning. De avstyrks därför av

skatteutskottet.

Företrädarna för Moderata

samlingspartiet, Folkpartiet

liberalerna, Kristdemokraterna och

Miljöpartiet de gröna har fogat

avvikande meningar till yttrandet.

Socialförsäkringsutskottet konstaterar i

sitt yttrande (SfU6y) att i den översyn

av reglerna för anlitande av tjänster

som regeringen aviserar skall analyseras

vilken roll privatpersoners köp av

tjänster har för samhällsekonomin och

förslag läggas om regeländringar som

stimulerar utbud och efterfrågan på

tjänster riktade mot hushållen. Med

hänvisning till att denna översyn bör

avvaktas avstyrker

socialförsäkringsutskottet bifall till

motion A45 (fp) yrkande 1.

Folkpartiet liberalerna tillstyrker i

en avvikande mening sitt motionsförslag.

Näringsutskottet anför i sitt yttrande

(NU10y) att de särskilda insatser för

tjänstesektorn som regeringen aviserar

överensstämmer med näringsutskottets syn

på hur näringspolitiken bör bedrivas.

Näringsutskottet avstyrker motionerna

A45 (fp) och A46 (kds) i berörda delar.

Företrädarna för Folkpartiet och

Kristdemokraterna har fogat var sin

avvikande mening till yttrandet.

Finansutskottet ställer sig bakom

regeringens planer rörande dessa frågor

och avstyrker i likhet med skatte-,

socialförsäkrings- resp.

näringsutskottet motionerna A45 (fp)

yrkande 1, A46 (kds) yrkande 12, A49 (m)

yrkandena 16 och 18 och Fi117 (mp)

yrkande 41.

Stöd till jordbruket

I proposition 222 aviserar regeringen

(s. 5.28-5.30) ett nytt investeringsstöd

till jordbruket. Det skall i princip

ersätta bl.a. det nationella stöd som

hittills har lämnats inom ramen för

landsbygdsstödet, vilket avskaffas till

följd av en anpassning till EG:s regler

om s.k. försumbart stöd. Det nya stödet

avses möjliggöra dels ökad

sysselsättning i glesbygdsområden, dels

förstärkta miljö- och

djurskyddsåtgärder. Främst är det

investeringar i de sju nordligaste länen

som bör komma i fråga för stödet, anförs

det. Stödet finansieras med medel som i

dag anslås för landsbygdsstöd, och det

skall kunna medfinansieras av EG.

Närmare uppgifter om villkoren anges i

propositionen.

I motion A49 (m) föreslås insatser för

ökad sysselsättning inom lantbruket.

Sverige bör öka utnyttjandet av EU:s

miljöprogram för jordbruket, anförs det

(yrkande 45). Vidare efterlyses ett

utvidgat stöd till vallodlingen inom

ramen för miljöstödet (yrkande 46).

Samtidigt anser motionärerna att

reglerna för miljöersättningen skall

förenklas (yrkande 47) och att en

utvärdering bör göras av effekterna för

jobben som ett investeringsstöd till

animalieproduktionen kan få (yrkande

48).

En positiv inställning till

investeringsstödet uttrycks i motion

Fi116 (v). Vissa synpunkter på

utformningen framförs dock, däribland

att den småskaliga livsmedelsförädlingen

bör premieras och att villkoren för

näringslivets utveckling på lands- och i

glesbygden inte försämras (yrkande 14).

Enligt vad som sägs i motion Fi118

(kds) bör anläggningsstöd till

energigrödan salix vara möjligt även i

fortsättningen. Finansieringen kan

ordnas genom tidigare anslagna,

outnyttjade medel till anläggning av

energiskog m.m. (yrkande 30). Vidare

framhålls att en ökning av

sysselsättningen inom jordbruks- och

livsmedelssektorerna förutsätter att EU-

stöden utnyttjas fullt ut (yrkande 34).

I motion FiU119 av Karin Falkmer m.fl.

(m) stöds förslaget om ett nytt

investeringsstöd till jordbruket. Det

betonas att finansieringen bör ordnas

inom ramen för en statsfinansiellt

neutral omfördelning av medel för det

nationella stödet (yrkande 2).

Möjligheterna till fler

arbetstillfällen genom småskalig

äggproduktion tas upp i motion Fi132 av

Gudrun Lindvall (mp). Regeringen bör i

linje härmed uppmanas att inventera

gällande stödformer, även sådana från

EU, anser motionären.

Jordbruksutskottet konstaterar i sitt

yttrande (JoU8y) att regeringens förslag

om investeringsstöd till stor del

sammanfaller med de synpunkter som

jordbruksutskottet tidigare redovisat

(1995/96:JoU7y). Även de berörda

motionsförslagen tillgodoses i allt

väsentligt, anser jordbruksutskottet och

avstyrker dem därför. Yrkandena om

utnyttjandet av EU:s miljöprogram och

miljöstöd till vallodling avstyrks

likaså. Med hänsyn till pågående

översynsarbete bör inte heller förslaget

om förenklade regler för

miljöersättningen föranleda någon åtgärd

av riksdagen. Jordbruksutskottet

avstyrker slutligen förslaget rörande

äggproduktionen. Det hänvisas till att

riksdagen under hösten 1996 förutses

fatta beslut om förutsättningarna för

näringsgrenen, bl.a. med avseende på

omställningen av burhållningssystemet.

Avvikande meningar har anmälts av dels

företrädarna för Moderata

samlingspartiet, till förmån för motion

A49 i berörda delar, dels företrädaren

för Miljöpartiet de gröna till förmån

för motion Fi132.

Finansutskottet, som ansluter sig till

jordbruksutskottets uppfattning,

avstyrker motionerna A49 (m) yrkandena

45-48, Fi116 (v) yrkande 14, Fi118 (kds)

yrkandena 30 och 34, Fi119 (m) yrkande 2

och Fi132 (mp).

Patentavgifter

I motion Fi116 (v) föreslås att

patentavgifterna skall halveras i

Sverige och att Sverige skall arbeta för

sänkningar av patentavgifterna i Europa

(yrkande 13). Enligt motionärernas

mening är avgifterna i dag alltför höga

och innebär att patent inte söks i

erforderlig omfattning.

Lagutskottet erinrar i sitt yttrande

(LU6y) om att Patent- och

registreringsverket (PRV) handlägger

ärenden angående patent. Av patentlagen

(1967:837) framgår att det i

patentärenden utgår avgifter av olika

slag, bl.a. ansökningsavgifter och

progressiva årsavgifter. Tanken är att

den som upprätthåller sitt patent även

har framgång med sin uppfinning och då

kan betala årsavgifter enligt en

stigande skala. Verksamheten vid PRV är

helt avgiftsfinansierad.

Enligt lagutskottets mening utgör

avgifterna för att söka och upprätthålla

patent endast en mindre del av de totala

kostnaderna i ett patentärende. De stora

kostnaderna torde i regel hänföra sig

till arbetet med utformningen av

ansökningshandlingarna, exempelvis

ombudsarvoden och

översättningskostnader. De avgifter som

utgår till PRV i patentärenden synes

därför knappast påverka antalet

patentansökningar. En minskning av

avgifternas storlek skulle dessutom leda

till antingen att PRV:s verksamhet måste

finansieras på ett annat sätt än för

närvarande eller att verksamheten fick

skäras ned. Lagutskottet kan för sin del

inte ställa sig bakom något av dessa

alternativ. Mot denna bakgrund förordar

lagutskottet att motion Fi116 (v) i

berörd del avstyrks.

Även näringsutskottet tar upp

patentfrågorna i sitt yttrande (NU10y).

Dessa skiljer sig kraftigt åt mellan

Förenta Staterna och Japan å ena sidan

och Europa å den andra. Den

genomsnittliga patentkostnaden uppgår

enligt uppgift till ca 17 000 kr i

Förenta Staterna, till ca 9 000 kr i

Japan och till ca 45 000 kr i Sverige.

Enligt näringsutskottets mening kan höga

patentkostnader innebära ett hinder för

framför allt små företag. Detta är en

fråga som det vore värdefullt att få en

närmare belysning av. Näringsutskottet

noterar vidare med tillfredsställelse

att regeringen avser att inom ramen för

det föreslagna småföretagsprogrammet

fatta beslut om att genomföra en

patentintrångsersättning.

Finansutskottet noterar att

patentkostnaderna enligt

näringsutskottet kan innebära problem

för i första hand de små företagen.

Finansutskottet utgår från att

regeringen överväger hithörande frågor i

samband med det fortsatta arbetet med

det i propositionen föreslagna treåriga

programmet för småföretagsutveckling.

Samtidigt konstaterar finansutskottet

med utgångspunkt i vad lagutskottet

anför om patentavgifterna att dessa

generellt sett inte torde vara hämmande

för antalet patentansökningar. En

sänkning av patentavgifterna skulle

påverka finansieringen av verksamheten

vid Patent- och registeringsverket. De

alternativ som står till buds får

negativa statsfinansiella konsekvenser.

Med det anförda avstyrker

finansutskottet motion Fi116 (v) yrkande

13.

Privatiseringar av statliga företag

I motion A49 (m) förordas att den

privatisering av statliga företag som

inleddes under den borgerliga regeringen

återupptas (yrkande 25). Telia AB och

Vattenfall AB föreslås därvid ges

förtur. Enligt motionärerna bör staten

inte äga företag. Statens främsta

uppgift inom näringspolitiken bör i

stället vara att ange ramar och

regelverk för företagens verksamhet och

bidra till att skapa gynnsamma

förutsättningar för fler

arbetstillfällen och fler företag. Om

staten både bestämmer spelreglerna på

marknaden och själv uppträder som en

aktör på densamma uppstår en rad problem

bl.a. i form av risker för en osund

konkurrens, heter det i motionen.

Näringsutskottet avstyrker i sitt

yttrande (NU10y) det aktuella

motionsyrkandet i anslutning till sin

behandling av näringspolitikens allmänna

inriktning. Utan att närmare gå in på

frågan om privatiseringen av statliga

företag anför näringsutskottet att

näringspolitikens syfte är att främja

förnyelse och tillväxt i näringslivet.

En sådan politik innebär enligt

näringsutskottet att med olika generella

medel stärka det nationella

produktionssystemet. Därvid är det

centralt att spelreglerna är

överskådliga, konsekventa och stabila.

Privatiseringsfrågorna behandlas i en

avvikande mening avgiven av

representanterna för Moderata

samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna

och Kristdemokraterna om

näringspolitikens inriktning.

Finansutskottet konstaterar att

riksdagen nyligen behandlat regeringens

förslag om aktiv förvaltning av statens

företagsägande (prop. 1995/96:141). I

sitt av riksdagen godkända betänkande

avstyrkte näringsutskottet därvid (bet.

1995/96:NU26 s. 21) en rad motioner om

privatiseringar av statliga företag.

Med hänvisning till det anförda

avstyrker finansutskottet motion A49 (m)

yrkande 25.

Insatser för svensk formgivning

I motion Fi131 av Inger Lundberg m.fl.

(s) föreslås att regeringen som ett led

i en offensiv utveckling av svenskt

näringsliv skall ta initiativ till

samordnade insatser för att stärka och

utveckla svensk formgivning och design.

I motionen pekas på en rad åtgärder som

enligt motionärerna är ägnade att leda

till detta mål. Näringspolitiska,

utbildningspolitiska och kulturpolitiska

insatser föreslås.

Kulturutskottet anser i sitt yttrande

(KrU12y) att det vid utformningen av en

framtida politik för formgivning och

industridesign måste ske en

sammanvägning av kulturpolitiska,

utbildningspolitiska och

näringspolitiska synpunkter. Det

beredningsarbete som med utgångspunkt i

Kulturutredningens förslag (se

betänkande SOU 1995:84 s. 417, 420-421

och 427-428) och remissyttrandena

däröver pågår inom regeringskansliet bör

inte föregripas. Kulturutskottet anser

därför att motion Fi131 (s) inte bör

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Näringsutskottet hänvisar i sitt

yttrande (NU10y) till att det

innevarande budgetår finns medel

upptagna för området under anslaget

Småföretagsutveckling. Vidare kan

förslag på designområdet bli aktuella i

den kulturpolitiska propositionen. Med

detta avstyrks den nämnda motionen av

utskottet.

Finansutskottet har från sina

utgångspunkter inte anledning att göra

någon annan bedömning än kulturutskottet

och näringsutskottet, varför motion

Fi131 (s) avstyrks.

Program för samarbete och utveckling

inom Östersjöregionen

Regeringen föreslår i proposition 222

(s. 5.31-5.32) att riksdagen skall

anvisa ett anslag på 1 miljard kronor

till samarbete och utveckling inom

Östersjöregionen. En fond skapas med

syfte att under en femårsperiod stärka

samarbete och utveckling i

Östersjöregionen.

Det ligger i Sveriges intresse att

utvecklingen runt Östersjön fortskrider

och påskyndas, påpekas det i

propositionen. En ökad handel har en

central betydelse både för den

ekonomiska utvecklingen och för att föra

folken närmare varandra. Genom

regeringschefsmötet i Visby i maj 1996

har Sveriges roll tydliggjorts. Om

Östersjöområdet kan utvecklas till en

naturlig bro mellan de tidigare

kommunistiska länderna och EU kan en

marknadsplats för nära en halv miljard

människor skapas i Sveriges närområde.

Ett speciellt råd har inrättats i

Statsrådsberedningen - Statsministerns

Östersjöråd. Rådet skall, enligt

propositionen, vara det centrala forumet

för samordning och utveckling av den

svenska Östersjöpolitiken. Avsikten är

att rådets arbete skall koncentreras

till följande fem områden: svensk

exportindustri, bl.a. avseende

livsmedel; energisystem; ömsesidigt

kunskapsutbyte; stärkt infrastruktur;

samarbete för att skydda miljön runt

Östersjön.

I syfte att stimulera tillväxt och

sysselsättning bör de föreslagna medlen

anvisas för åtgärder och projekt inom

bl.a. de redovisade fem områdena samt

för att öka handeln och investeringarna

och i övrigt stärka samarbetet mellan

stater och näringsliv i regionen. De

angivna medlen skall tillföras en fond.

Fördelning av medlen skall ske under en

femårsperiod, efter förslag av

Statsministerns Östersjöråd.

I motion Fi119 av Karin Falkmer m.fl.

(m) avstyrks regeringens förslag om ett

program för samarbete och utveckling i

Östersjöregionen (yrkande 3). Den

konstruktion och det tillvägagångssätt

som föreslås i propositionen måste

enligt motionärerna ifrågasättas. I

motionen erinras om att Moderata

samlingspartiet redan i budgetmotionen i

januari 1995 föreslog en betydligt högre

ordinarie anslagsnivå när det gäller

stödet till närområdet. Nivån på det

framtida samlade svenska stödet till

närområdet samt inriktningen och

fördelningen av detta stöd bör bestämmas

i budgetarbetet hösten 1996.

Motionärerna anför vidare att man av

propositionen kan få intrycket att det

föreslagna stödet skall gå till svensk

export av bl.a. livsmedel, men de utgår

från att detta dock är en

missuppfattning. Att stödja export av

livsmedel till de baltiska länderna

skulle, enligt motionärerna, försvåra

dessa länders möjligheter att själva

bygga upp en livsmedelsproduktion.

För att kunna avgöra om det föreslagna

programmet för Östersjöregionen är väl

använda medel ur sysselsättningssynpunkt

erfordras att det klargörs hur medlen

skall fördelas, anförs det i motion

Fi123 av Anne Wibble m.fl. (fp) (yrkande

12). Motionärerna konstaterar att 200

miljoner kronor (per år i fem år) inte

räcker till särskilt många projekt,

varför de anser att det finns anledning

att prioritera bland insatsområdena. De

menar att inriktningen bör vara att stöd

skall ges till vattenrening,

kärnsäkerhet i Östeuropa samt

rökgasrening och energieffektivisering.

Vänsterpartiet framhåller i motion

Fi116 att man ser positivt på

regeringens förslag om ett program för

ett utökat Östersjösamarbete (yrkande

15). Regeringens förslag om att inrätta

ett Östersjöråd i Statsrådsberedningen

betraktas vidare som ett steg i rätt

riktning. Rådets uppgifter bör dock

klargöras, anser motionärerna.

Vänsterpartiet avser att återkomma

beträffande östbiståndets volym och

fördelning i samband med

budgetpropositionen hösten 1996.

Motionärerna anser vidare att Östersjöns

miljö inte kan ses skild från

verksamheter och miljöåtgärder på

Nordkalotten och i Barentsregionen. De

föreslår därför att det - utöver den

fond som regeringen föreslår - skall

inrättas en fond för Barentsregionen på

100 miljoner kronor att användas under

en femårsperiod.

I motion Fi117 föreslår Miljöpartiet

att riksdagen beslutar att programmet

för samarbete och utveckling inom

Östersjöregionen skall genomföras på tre

år i stället för på fem och ges en

tydlig miljöinriktning (yrkande 24). I

motionen anförs att behovet av

ekonomiskt bistånd till det fortsatta

arbetet för miljön i och kring Östersjön

är stort, liksom till kärnsäkerhet och

nedläggning av kärnkraftverk.

Utrikesutskottet tillstyrker i sitt

yttrande (UU7y) regeringens förslag att

en fond för Östersjösamarbete inrättas.

Berörda motioner avstyrks.

Utrikesutskottet erinrar om att

riksdagen tidigare beslutat om ett

samarbetsprogram med Central- och

Östeuropa fram t.o.m. år 1998 (prop.

1994/95:160, UU16, rskr. 242). Enligt

utrikesutskottets uppfattning är det

angeläget att fondens verksamhet och det

normala östsamarbetet genomförs på så

sätt att insatserna kompletterar och

förstärker varandra. Utrikesutskottet

framför även synpunkter på

ansvarsfördelningen för olika

samarbetsområden.

Till utrikesutskottets yttrande har

representanter för Moderata

samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna

respektive Vänsterpartiet avgivit

avvikande meningar. Miljöpartiets

representant har avgivit ett särskilt

yttrande.

Näringsutskottet tillstyrker i sitt

yttrande (NU10y) att riksdagen anvisar

de av regeringen föreslagna medlen för

samarbete och utveckling inom

Östersjöregionen. Som framgår av

yttrandet när det gäller stöd till

svensk export av bl.a. livsmedel har

näringsutskottet erfarit från

regeringskansliet att stödet avser

kunskapsöverföring i allmän bemärkelse

inom hela livsmedelskedjan. Det gäller

t.ex. regler för djurhållning,

hygienfrågor och distributionskedjan. I

det fall att det skall kunna bli fråga

om stöd till export av produkter skall

det, enligt uppgift, avse högt förädlade

livsmedel. Aktuella motioner avstyrks.

Avvikande meningar har anmälts av

Moderata samlingspartiet, Folkpartiet

liberalerna, Vänsterpartiet respektive

Miljöpartiet.

Finansutskottet anser, i likhet med

utrikesutskottet och näringsutskottet,

att regeringens förslag i denna del bör

tillstyrkas. Utskottet delar regeringens

uppfattning att en ökad handel har en

central betydelse både för den

ekonomiska utvecklingen och för att föra

folken närmare varandra.

Utskottet vill erinra om att medlen

föreslås anvisas i form av

reservationsanslag. Detta innebär att

outnyttjade medel får användas längst

tre år efter det att anslaget senast var

uppfört på statsbudgeten. Om medel från

anslaget behöver utnyttjas även efter

treårsperiodens slut, bör regeringen

föreslå riksdagen att på nytt föra upp

anslaget på statsbudgeten (prop.

1992/93:100 bil. 1 s.129-131, FiU20

(behandling av det återförvisade ärendet

FiU10), rskr. 189). Det kan noteras att

denna regel föreslås få lags form i

proposition 1995/96:220 Lag om

statsbudgeten.

Utskottet finner regeringens förslag

väl avvägt och tillstyrker därmed att 1

miljard kronor anvisas som

reservationsanslag på tilläggsbudget

under första huvudtiteln till Samarbete

och utveckling inom Östersjöregionen.

Därmed avstyrks motionerna Fi116 (v)

yrkande 15, Fi117 (mp) yrkande 24, Fi119

(m) yrkande 3 samt Fi123 (fp) yrkande

12.

Program för omställning till hållbar

utveckling

Regeringen föreslår i proposition 222

(s. 5.33-5.35) ett femårigt program för

omställning till hållbar utveckling. Det

skall syfta till att driva på den

tekniska utvecklingen och att skapa

sysselsättning, främst genom

kretsloppsanpassning av byggnader och

teknisk infrastruktur. Insatser inom

fyra områden nämns särskilt som

stödgrundande. Det gäller insatser inom

va-sektorn för bl.a. minskat utsläpp av

kväve och fosfor från avloppsvatten,

återanvändning av byggnadsmaterial,

renovering med hälso- och miljöanpassade

material samt inom avfallsområdet för

bl.a. avskiljning av miljöfarligt

avfall. Regeringen påpekar dock att även

åtgärder för en ekologiskt hållbar

utveckling inom vissa andra områden kan

omfattas av stödprogrammet. Åtgärderna

skall inriktas på projekt av

pilotkaraktär och som annars inte skulle

komma till stånd. Regeringen föreslår

att ytterligare 1 miljard kronor

tillförs fjortonde huvudtitelns anslag

Investeringsbidrag för främjande av

omställning i ekologiskt hållbar

riktning. Medlen skall fördelas av

delegationen för ekologisk omställning

vid Naturvårdsverket.

Avslag på regeringens förslag yrkas i

motion Fi119 av Karin Falkmer m.fl. (m).

Motionärerna förordar i stället sänkta

skatter och strukturella förändringar

såsom medel för att nya jobb skall

skapas och fler investeringar i

miljövänligare teknik skall underlättas

(yrkande 4).

I motion Fi123 av Anne Wibble m.fl.

(fp) framhålls som väsentligt att

mandatet för delegationen för ekologisk

omställning får en klar innebörd.

Motionärerna begär ett tillkännagivande

härom (yrkande 13).

Vänsterpartiet anför i motion Fi116 att

det sannolikt är samhällsekonomiskt

lönsamt med ett större anslag än 200

miljoner kronor per år under perioden. I

motionen föreslås vidare att även

energieffektiviserings- och sparåtgärder

i byggnader samt utveckling i ekologisk

riktning inom trafik- och va-sektorerna

borde kunna innefattas i programmet. Ett

tillkännagivande begärs i enlighet

härmed (yrkande 16).

Jordbruksutskottet tillstyrker i sitt

yttrande (JoU8y) regeringens förslag om

ytterligare medel för omställning till

hållbar utveckling. Därmed avstyrks

motion Fi119 (m) i berörd del.

Jordbruksutskottet ser inget hinder mot

att också sådana sektorer som nämns i

motion Fi116 (v) kan erhålla stöd. Det

aktuella yrkandet avstyrks därför.

Såvitt gäller frågan om mandat för

delegationen föreslår jordbruksutskottet

att riksdagen bör göra ett

tillkännagivande av innebörd att

regeringen i budgetpropositionen för år

1997 bör lägga fram förslag som innebär

att delegationen får en självständig

ställning och tilldelas ett särskilt

myndighetsanslag. Också i övrigt bör

delegationen få ställning som statlig

förvaltningsmyndighet, anförs det. Genom

jordbruksutskottets ställningstagande

tillgodoses i viss mån motion Fi123 (fp)

i motsvarande del.

Till jordbruksutskottets yttrande har

avvikande meningar i denna del avgivits

av företrädarna för Moderata

samlingspartiet och Vänsterpartiet var

för sig. Folkpartiet liberalerna har

anmält ett särskilt yttrande.

Även bostadsutskottet tillstyrker i sitt

yttrande (BoU11y) regeringens förslag.

Såvitt gäller Vänsterpartiets yrkande om

att programmet inte nu skall bindas till

en årlig nivå om 200 miljoner kronor

under fem år framhåller bostadsutskottet

fördelen av att programmet redan i

inledningsskedet ges en viss tryggad

finansiering. Såvitt gäller yrkandet om

att programmet borde omfatta fler

områden understryker bostadsutskottet

vikten av att programmet utformas så att

det blir möjligt att lämna stöd för

projekt som bidrar till att flytta fram

positionerna när det gäller

omställningen till en hållbar

utveckling. Det kan, anförs det, finnas

anledning att vara uppmärksam på att

programmet ges denna framåtsyftande

karaktär. Bostadsutskottet utgår

samtidigt från att regeringen under

programperioden kommer att redovisa för

riksdagen hur programmet framskrider.

Såvitt gäller kravet på att även bl.a.

energisparåtgärder borde ingå i

programmet finner bostadsutskottet

grundad anledning att anta att frågan

kommer att aktualiseras i de nyligen

inledda överläggningarna om

energipolitiken.

Kravet i motion Fi123 (fp) om ett klart

mandat till delegationen kommer enligt

bostadsutskottets uppfattning att

tillgodoses utan någon riksdagens

begäran därom. Det hänvisas till den

översyn av mandatet som aviseras i

propositionen.

Finansutskottet delar den uppfattning om

medelstilldelning som redovisas av

jordbruksutskottet och bostadsutskottet

och tillstyrker propositionens förslag

att på tilläggsbudget anvisa 1 miljard

kronor till reservationsanslaget Invest

eringsbidrag för främjande av

omställning i ekologiskt hållbar

riktning. Motionerna Fi116 (v) yrkande

16, Fi119 (m) yrkande 4 och Fi123 (fp)

yrkande 13 avstyrks sålunda, det

sistnämnda yrkandet i berörd del. Frågor

som jordbruksutskottet tar upp vad

gäller organisatoriska former och

medelsanvisning beträffande delegationen

för ekologisk omställning kommer på

sedvanligt sätt att redovisas i

budgetpropositionen. Något

tillkännagivande av det slag som

föreslås av jordbruksutskottet finner

finansutskottet inte vara påkallat och

motion Fi123 (fp) yrkande 13 avstyrks

därför även i nu aktuellt avseende.

Finansutskottet erinrar om att medlen

föreslås bli anvisade i form av

reservationsanslag. Detta innebär att

outnyttjade medel får användas längst

tre år efter det att anslaget senast var

uppfört på statsbudgeten. Om medel från

anslaget behöver utnyttjas även efter

treårsperiodens slut, bör regeringen

föreslå riksdagen att på nytt föra upp

anslaget på statsbudgeten (prop.

1992/93:100 bil. 1 s. 129-131, bet.

FiU20 (rskr. 189) (behandling av det

återförvisade ärendet FiU10). Det kan

noteras att regeln föreslås i

proposition 1995/96:220 Lag om

statsbudgeten få laga form.

Kretsloppsanpassade system

I motion Fi117 (mp) föreslås en rad

åtgärder för kretsloppsanpassning. Va-

system berörs i två förslag. Ett

fullständigt kretslopp borde inkludera

även avloppsvattnet - de däri lösta

näringsämnena måste på ett ekologiskt

avpassat sätt återföras till främst

jordbruksmarken, anförs det (yrkande 7).

Vidare begärs att Naturvårdsverket ges i

uppdrag att sammanställa erfarenheter

från de befintliga va-system som är

kretsloppsanpassade (yrkande 8).

Motionärerna anser vidare att en ökad

utgiftsram behövs för dels sanering av

miljöskadade områden (yrkande 9), dels

kalkning av försurade sjöar (yrkande

10). Även naturvårdsområdet berörs i

motionen. Länsstyrelsernas

miljövårdsenheter bör förstärkas för

bl.a. länsvisa naturvårdsinventeringar

(yrkande 11), och ett system med s.k.

naturbevakare bör byggas upp för skydd

av hotade arter (yrkande 12). Två av

förslagen gäller främst byggnadsområdet.

Investeringsbidrag till allergisanering

skall ingå i de aviserade

miljösatsningarna (yrkande 13) och ett

grönt ROT-bidrag bör införas (yrkande

14), föreslås det slutligen.

Jordbruksutskottet påpekar i sitt

yttrande (JoU8y) att yrkandena 9-12 i

motion Fi117 (mp) tar sikte på enskilda

anslag inom utgiftsområde 20 Allmän

miljö- och naturvård. Med hänsyn bl.a.

till att motsvarande förslag nyligen har

avslagits av riksdagen (1995/96:JoU6y,

FiU10) avstyrks de. Företrädaren för

Miljöpartiet de gröna har avgivit en

avvikande mening.

Bostadsutskottet avstyrker i sitt

yttrande (BoU11y) förslagen på va-

området. Det är inte lämpligt att knyta

upp omställningsprogrammet till åtgärder

med tämligen specifik inriktning, anförs

det. Vidare utgår bostadsutskottet från

att en uppföljning av den bidragsgivning

som omfattas av det nu framlagda

regeringsförslaget kommer att innefattas

i den utvärdering av pågående

bidragsgivning som Naturvårdsverket

avses redovisa våren 1997. Förslaget om

naturvårdsinventeringar bör enligt

bostadsutskottets mening kunna prövas i

budgetarbetet under hösten 1996 och

avstyrks därför. Även kraven på

allergisanering och grönt ROT-bidrag

avstyrks. Bostadsutskottet hänvisar till

att motsvarande krav helt nyligen har

behandlats av riksdagen (1995/96:

BoU10y).

Avvikande mening har avgivits av

företrädaren för Miljöpartiet de gröna

och särskilda yttranden av företrädarna

för Moderata samlingspartiet resp.

Folkpartiet liberalerna.

Finansutskottet har i dessa frågor ingen

annan uppfattning än jordbruksutskottet

och bostadsutskottet och avstyrker

motion Fi117 (mp) yrkandena 7-14.

Stöd till energiprojekt

Gällande riktlinjer för energipolitiken

antogs av riksdagen år 1991 (prop.

1990/91:88, bet. NU40). Våren 1996

slutfördes remissbehandlingen av

betänkandet Omställning av

energisystemet (SOU 1995:139) och

inleddes partiöverläggningar om den

framtida energipolitiken. I proposition

222 meddelar (s. 5.13) regeringen nu sin

avsikt att under nästa riksmöte

förelägga riksdagen förslag till

riktlinjer för energipolitiken. En

utgångspunkt är att omställningen och

utvecklingen av energisystemet bör

grundas på långsiktigt hållbara

politiska beslut, som framstår som

trovärdiga över tiden, anförs det.

I motion Fi118 (kds) presenteras tre

förslag om stöd till energiprojekt.

Fortsatta investeringsstöd för solvärme

i bostäder (yrkande 31) resp.

vindkraftverk (yrkande 32) efterlyses.

Vidare sägs (yrkande 33) att

konvertering av elvärme till andra

uppvärmningsformer borde främjas genom

skattereduktion enligt ROT-programmet.

Skatteutskottet påpekar i sitt yttrande

(SkU13y) beträffande förslaget om

skattereduktion att konvertering av

värmesystemet i ett hus i allmänhet

torde kräva sådana åtgärder att det blir

fråga om ombyggnad. Då arbetskostnaderna

härför skall ingå i underlaget för

skattereduktionen är förslaget delvis

tillgodosett, anses det. Yrkandet

avstyrks. Företrädaren för

Kristdemokraterna har avgivit en

avvikande mening.

Näringsutskottet lämnar i sitt yttrande

(NU10y) en redovisning av läget

beträffande energipolitiken och berörda

stödformer. Det erinras om att riksdagen

kommer att behandla hithörande frågor

dels under nästa riksmöte såvitt gäller

riktlinjerna för energipolitiken, dels

under hösten 1996 när det gäller

budgetramen för energi. Näringsutskottet

avstyrker därför de aktuella förslagen i

motion Fi118 (kds).

Bostadsutskottet erinrar i sitt yttrande

(BoU11y) beträffande förslaget till

skattereduktion för arbeten som är

förknippade med konvertering från

elvärme till andra uppvärmningsformer om

riksdagens nyligen beslutade möjlighet

till skattereduktion för utgifter för

byggnadsarbete (1995/96:SkU32). Det

påpekas att mer detaljerade frågor om

enskilda byggnadsåtgärder inte togs upp

vid utskottsbehandlingen.

Bostadsutskottet förutsätter att även

den nya lagen om skattereduktion - som i

den aktuella delen i huvudsak anknyter

till den tidigare gällande lagen - ger

möjlighet för berörda myndigheter att

bevilja skattereduktion för den typ av

åtgärder som nu diskuteras. Yrkandet

avstyrks med hänsyn härtill.

Företrädaren för Kristdemokraterna har

avgivit en avvikande mening, och ett

särskilt yttrande har avgivits av

företrädarna för Moderata

samlingspartiet.

Finansutskottet anser - i likhet med vad

som sägs i yttrandena från skatte-,

närings- och bostadsutskotten - att

motion Fi118 (kds) yrkandena 31-33 bör

avslås av riksdagen.

Miljöanpassat transportsystem

I motion Fi117 (mp) krävs en politik för

mer miljöanpassade transportsystem

(yrkande 16). Motionärerna anser

beträffande persontransporterna att

kollektivtrafikens andel bör ökas och

beträffande godstransporterna att den

spårbundna trafiken och sjöfarten bör

främjas. Genom ett ökat inslag av

inhemska, miljöanpassade drivmedel och

oljor skulle fler gröna jobb kunna

skapas, anförs det vidare.

Finansutskottet konstaterar att

riksdagen nyligen har avslagit (1995/96:

FiU10, rskr. 304) ett förslag med

motsvarande syfte från Miljöpartiet de

gröna. En reservation (mp) till förmån

för motionsförslaget avgavs. I sitt

yttrande till finansutskottet över den

ekonomiska vårpropositionen erinrade

trafikutskottet (1995/96:TU5y) bl.a. om

att regeringen i slutet av året skulle

komma att förelägga riksdagen ett

förslag till inriktning av

infrastrukturplaneringen för perioden

1998-2007. Finansutskottet finner inte

skäl till ändrad uppfattning och

avstyrker motion Fi117 (mp) yrkande 16.

Åtgärder för att begränsa buller

I proposition 222 anförs under rubriken

Samverkan mellan arbetsmarknadspolitiken

och andra politikområden (s. 7.9)

sammanfattningsvis att

arbetsmarknadspolitiken har en central

roll i den ekonomiska politiken för

skapandet av en väl fungerande

arbetsmarknad men att kontaktpunkter

även med andra politikområden, däribland

miljöpolitiken, kan utvecklas.

I motion Fi117 (mp) riktas kritik mot

gällande planer för begränsning av

buller bl.a. på de statliga vägarna och

stomnätet för järnvägen. Motionärerna

anser att åtgärdstakten är för långsam

och föreslår ytterligare

arbetsmarknadspolitiska satsningar på

bullersaneringen (yrkande 17).

Finansutskottet erinrar om att riksdagen

nyligen behandlat regeringens skrivelse

Vår miljö - Miljöarbetet under året

(skr. 1995/96:120). I avsnittet om ett

miljöanpassat transportsystem redovisas

etgärder mot trafikbuller. Det hänvisas

till proposition 1993/94:215

Handlingsplan mot buller och de där

aviserade uppdragen till bl.a.

trafikverken och Naturvårdsverket och

som syftade till att medverka till en

kraftig minskning av trafikbullret.

Skrivelsen i denna del föranledde inte

några närmare kommentarer i

jordbruksutskottet (JoU17). Enligt vad

som erfarits pågår för närvarande

beredning inom regeringskansliet av

berörda rapporter. Mot denna bakgrund

avstyrker finansutskottet motion Fi117

(mp) yrkande 17.

Tredjepartsfinansiering för ekologiskt

hållbar tillväxt

För att ekologiskt hållbar tillväxt

skall främjas bör enligt motion Fi116

(v) staten stödja s.k.

tredjepartsfinansiering, främst genom

informationsinsatser (yrkande 12).

Systemet går ut på att den entreprenör

som svarar för en investering samtidigt

skall garantera ett visst resultat

(t.ex. lägre energiåtgång). Priset för

förbrukaren (t.ex. på el) höjs dock

inte, och den mellanskillnad som därvid

uppstår tillfaller entreprenören för

återbetalning av investeringen.

Bostadsutskottet anför i sitt yttrande

(BoU11y) att det inte är en uppgift

främst för staten att medverka till att

den föreslagna finansieringsformen

kommer till stånd. Det kan förutsättas

att den av motionärerna efterfrågade

informationen tas fram utan någon

riksdagens begäran därom. Motionen

avstyrks i berörd del.

Finansutskottet gör ingen annan

bedömning och avstyrker således motion

Fi116 (v) yrkande 12.

Särskilda insatser för omstrukturering i

vissa kommuner och landsting

I proposition 222 föreslår regeringen

(s. 5.36-5.37) att av de 400 miljoner

kronor som anvisats för särskilda

insatser för vissa kommuner och

landsting år 1996 högst 200 miljoner

kronor skall få användas för projekt i

kommuner och landsting som kan bidra

till omstrukturering av den kommunala

verksamheten (yrkande 11).

De av riksdagen våren 1995 anslagna 400

miljoner kronorna skall användas för

kommuner och landsting med en särskilt

svår ekonomisk situation och ekonomiska

problem vid införandet av det nya

bidrags- och utjämningssystemet. Ännu

har medlen inte fördelats. Därför anser

regeringen att högst hälften av de

anslagna medlen engångsvis under år 1996

även bör få användas för projekt som

underlättar den omstrukturering som

måste ske för att åstadkomma en

verksamhet som motsvarar den ekonomiska

situationen. Detta bedöms även ge vissa

positiva sysselsättningseffekter under

den tid projekten pågår.

Enligt motion Fi119 av Karin Falkmer

m.fl. (m) bör propositionens förslag

avslås (yrkande 5). Enligt motionärerna

ligger ansvaret på kommunerna och

landstingen själva att verksamheten

effektiviseras och anpassas till de

resurser som finns tillgängliga. Som ett

verksamt medel att effektivisera

verksamheten pekas i motionen på de

förslag som förts fram från Moderata

samlingspartiet om att det bör bli

obligatoriskt att upphandla alla

verksamheter i konkurrens så att de

offentliga monopolen kan öppnas för de

privata företagen.

I motion Fi123 av Anne Wibble m.fl. (fp)

hänvisas till att Folkpartiet i samband

med behandlingen av förslaget till ett

nytt bidrags- och utjämningssystem

yrkade avslag på att en akutpott

skulle avsättas för vissa kommuner och

landsting (yrkande 10). I det aktuella

läget anser motionärerna emellertid att

200 miljoner kronor engångsvis bör

fördelas till de kommuner och landsting

som har ökade verksamhetskrav inom

skola, vård och äldreomsorg snarare än

till dem som har särskilt svårt att

använda sina resurser effektivt. Någon

särskild kommitté för att fördela

pengarna behövs inte, menar

motionärerna.

Finansutskottet delar regeringens

uppfattning att det kan behövas

särskilda statliga insatser för att

stödja en nödvändig omstrukturering av

verksamheten i de ekonomiskt mest

utsatta kommunerna och landstingen. Även

om det, som anges i motion Fi119 (m),

primärt ankommer på huvudmännen själva

att genomföra effektiviseringar och

omställningar inom de ramar som anges av

statsmakterna vill utskottet framhålla

att kommuner och landsting enligt

regeringens förslag skall svara för

minst hälften av kostnaderna för de

aktuella projekten.

Finansutskottet ställer sig också bakom

att medlen skall fördelas efter ansökan

och att särskild hänsyn därvid skall tas

till kommunernas och landstingens

ekonomiska situation. Beträffande kravet

i motion Fi123 (fp) att pengarna skall

fördelas direkt av regeringen

konstaterar utskottet att den av

regeringen föreslagna ordningen ligger

väl i linje med det selektiva sätt att

hantera de aktuella medlen som hittills

använts.

Med det anförda tillstyrker utskottet

propositionens förslag och avstyrker

motionerna Fi119 (m) yrkande 5 och Fi123

(fp) yrkande 10.

Upphandling i konkurrens

I Moderata samlingspartiets partimotion

A49 ställs under rubriken Politik för

fler och växande företag krav på att

kommunerna skall åläggas att upphandla i

konkurrens (yrkande 20). En kommunal

konkurrensrevision bör vidare genomföras

kontinuerligt för att visa att kommunen

sköter upphandling, konkurrensutsättning

m.m. Motionärerna hävdar att det är

orimligt att någon verksamhet, som kan

genomföras i konkurrens, drivs i form av

offentligt monopol. Likaså är det

felaktigt, heter det, att den offentliga

sektorn i egen regi driver verksamheter

som skulle kunna utföras av andra. Basen

för företagande skulle kunna vidgas

väsentligt om den offentliga sektorn

begränsar sina egna utföraranspråk.

I motionen ifrågasätts om kommuner över

huvud taget skall bedriva verksamhet i

företagsform. Kommunala bolag bör i

stället privatiseras och därmed bli en

del av en dynamisk företagsutveckling.

Näringsverksamhet i kommunerna bör

enligt motionen inte förekomma.

Näringsutskottet behandlar

konkurrensfrågorna övergripande i sitt

yttrande (NU10y) i samband med andra

allmänna frågor om näringspolitikens

inriktning. Där sägs bl.a. att

näringspolitikens syfte är att främja

förnyelse och tillväxt i näringslivet.

En sådan politik innebär att med olika

generella medel stärka det nationella

produktionssystemet. Därvid är det

enligt näringsutskottet centralt att

spelreglerna är överskådliga,

konsekventa och stabila. Sund konkurrens

är vidare en förutsättning för ett

dynamiskt näringsliv. Med hänvisning

därtill avstyrks bl.a. det här aktuella

motionsyrkandet. Konkurrensfrågorna tas

upp i en avvikande mening av

företrädarna från Moderata

samlingspartiet, Folkpartiet och

Kristdemokraterna om näringspolitikens

inriktning.

Finansutskottet behandlade motsvarande

motionskrav våren 1995 i sitt betänkande

1994/95:FiU22 om offentlig upphandling.

Utskottet erinrade därvid om att en rad

olika åtgärder vidtas på olika plan för

att utveckla den offentliga

upphandlingen. Lagen om offentlig

upphandling reglerar således all

offentlig upphandling. Kommun- och

landstingsförbunden stöder vidare aktivt

sina medlemmar i deras strävan att i

större utsträckning konkurrensutsätta

verksamheten. Utskottet underströk också

bl.a. att det ligger i den upphandlande

myndighetens eget intresse att genom

upphandling utnyttja de möjligheter som

finns att effektivisera verksamheten.

Utskottet ansåg inte att det fanns något

behov av ytterligare initiativ från

riksdagens sida.

Utskottet vidhåller denna uppfattning

och avstyrker således motion A49 (m)

yrkande 20.

Övriga kommunala frågor

I motion Fi117 av Birger Schlaug m.fl.

(mp) hänvisar Miljöpartiet till sin

partimotion med anledning av regeringens

vårproposition. För att på kort sikt

förbättra möjligheterna att behålla

personal i kommuner och landsting

föreslogs en ökning av den ekonomiska

ramen för kommunsektorn med cirka 2

miljarder kronor år 1997, 5 miljarder år

1998 och 7 miljarder år 1999. Genom

dessa åtgärder skulle

personalneddragningarna i kommunsektorn

kunna reduceras med 20 000 anställda

under treårsperioden, utöver vad som

blir resultatet av den av Miljöpartiet

föreslagna arbetstidsförkortningen.

Finansutskottet vill i sammanhanget

endast hänvisa till sitt utlåtande i det

nyligen av riksdagen behandlade

betänkandet över vårpropositionen

(1995/96:FiU10 s. 143). Utskottet

uttalade därvid, när det gäller de

allmänna förutsättningarna för

kommunsektorn, sitt stöd för regeringens

principiella grundsyn att de offentliga

verksamheterna skall prioriteras framför

transfereringar och statlig verksamhet.

Enligt utskottet hade vidare den

överenskommelse som träffats mellan

regeringen och de två kommunförbunden om

den kommunala ekonomin skapat

förutsättningar att, utifrån kraven på

en stabilisering av de offentliga

finanserna, upprätthålla en kommunal

verksamhet av rimligt god kvalitet.

Utskottet kunde vid detta tillfälle inte

tillstyrka de motionskrav som nu åter

framförs från Miljöpartiet om en ökad

ekonomisk ram för kommunsektorn.

Utskottet hänvisade främst till de

finansieringslösningar som motionärerna

fört fram, t.ex. när det gäller

förslaget att ändra besluten om

avdragsgilla egenavgifter i

socialförsäkringarna.

Med hänvisning till det anförda

avstyrker utskottet motion Fi117 (mp)

yrkande 43.

Utbildning för tillväxt

Behovet av kunskapslyft

I proposition 222 (avsnitt 6.2) slår

regeringen fast att Sverige skall

konkurrera med kompetens, inte med låga

löner. Regeringen menar att för att

skapa en långsiktigt stabil

välståndsutveckling med en rättvis och

rationell fördelning av inkomsterna

måste Sverige konsekvent satsa på en

snabb utveckling av kunskapssamhället.

Den mest effektiva fördelningspolitiken,

anförs vidare, är den som stimulerar den

ekonomiska tillväxten, höjer

kunskapsnivån och minskar

arbetslösheten. Ökade kunskaper är inte

enbart bra för ekonomin, utan dessutom

grunden för social, politisk och

kulturell utveckling och för att det

skall vara möjligt att ta långsiktiga

miljöhänsyn inriktade på hållbar

utveckling. Detta kräver, framhåller

regeringen, en förstärkt ungdoms- och

högskoleutbildning, ett livslångt

lärande och ett kunskapslyft för de

lågutbildade grupper av vuxna vilka

annars riskerar att hamna utanför

arbetsmarknaden.

Regeringen visar i propositionen att

utbildningsnivån i landet har höjts

under de senaste 25 åren. Trots denna

positiva utveckling menar regeringen att

utbildnings- och kunskapsnivån måste

höjas ytterligare. Det är särskilt

viktigt mot bakgrund av den

samhällsomvandling som sker. Det handlar

om förändringar av produktionsmetoder,

arbetsorganisation och

informationsflöden. Denna utveckling

ställer nya krav på individer och

samhälle.

Vidare påpekar regeringen att det råder

ojämlikhet mellan män och kvinnor vilket

avspeglas i utbildningsvalen och senare

i yrkesvalen. Dessa val är mycket

könsbundna. Att kvinnor och män träder

in på utbildningsområden som

traditionellt är förknippade med det

andra könet ser regeringen som ett

viktigt sätt att bryta könssegregeringen

på arbetsmarknaden.

Regeringen anför också att kvinnors

kunskaper inte tas till vara i samhället

trots att de i dag i genomsnitt har

högre utbildning än män.

Vidare redovisar regeringen resultat

från en internationell studie av

läsförståelse. Studien visar att

läsförståelsen i Sverige är högre än i

alla de övriga undersökta länderna.

Trots det visar undersökningen att

omkring en fjärdedel av Sveriges

befolkning mellan 16 och 65 år har en

läsförståelse som understiger vad som

kan sägas vara målen i läroplanen för

det obligatoriska skolväsendet för

årskurs 9. Detta anser regeringen vara

oacceptabelt.

Regeringen menar att det är viktigt att

vuxna svenskar kan få del av gymnasial

utbildning motsvarande den som erbjuds

ungdomar samtidigt som kvaliteten bör

höjas i ungdomsskolans utbildning.

Vuxenutbildning

I proposition 222 (avsnitt 6.3.1 och

6.4.1, yrkande 12) föreslår regeringen

att en särskild statlig satsning på

vuxenutbildning skall göras under fem

år för att under denna period åstadkomma

ett kraftigt kunskapslyft för den grupp

vuxna som har störst behov av utbildning

och hittills har fått minst av

samhällets utbildningsinsatser. Detta

görs i syfte att öka sysselsättning och

tillväxt. Målgruppen för den särskilda

utbildningssatsningen är i första hand

vuxna arbetslösa som helt eller delvis

saknar treårig gymnasiekompetens.

Därutöver skall satsningen också vända

sig till anställda som helt eller delvis

saknar denna kompetens. Övriga vuxna

skall få delta i mån av plats.

Satsningen skall också bidra till att