Bet. 1995/96:FiU5

Finansutskottets betänkande

1995/96:FIU05

Ett nytt utjämningssystem för kommuner och landsting, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motionsyrkanden

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1995/96

FiU5

Sammanfattning

Finansutskottet tillstyrker i detta

betänkande regeringens förslag till

nytt statsbidrags- och utjämningssystem

för kommuner och landsting fr.o.m. år

1996. Systemet syftar till att ge

kommuner respektive landsting

likvärdiga ekonomiska förutsättningar

att bedriva sin verksamhet.

I samband med att riksdagen

behandlade ett motsvarande förslag i

vårens kompletteringsproposition

ställde sig riksdagen bakom de

grundläggande principer för ett nytt

bidrags- och utjämningssystem vad

gäller syfte, inriktning, omfattning

och införanderegler som redovisades i

propositionen. Riksdagen ansåg

emellertid att man i första hand borde

välja en annan lagstiftningsteknik för

att uppnå de utjämningseffekter som

förslaget i propositionen

eftersträvade. Regeringen borde därför

återkomma till riksdagen med ett nytt

förslag i sådan tid att det skulle

kunna träda i kraft den 1 januari 1996.

Förslaget till utjämningssystem

innebär att en utjämning av

skatteinkomster och för skillnader i

strukturella förhållanden görs så att

de kommuner och landsting vars

skattekraft och mätbara strukturella

förhållanden är sämre än genomsnittet

får ett utjämningsbidrag från staten.

Kommuner och landsting vars skattekraft

eller mätbara strukturella förhållanden

är bättre än genomsnittet betalar en

utjämningsavgift. Som ett komplement

till utjämningssystemet införs ett

generellt statsbidrag till kommuner

respektive landsting som betalas ut med

ett enhetligt belopp per invånare. För

att undvika drastiska förändringar för

enskilda kommuner och landsting i

samband med övergången till det nya

bidrags- och utjämningssystemet skall

särskilda införanderegler tillämpas

under en åttaårig övergångsperiod.

I betänkandet tillstyrker utskottet

också regeringens förslag till nytt sy

stem för återbetalning av

mervärdesskatt till kommuner och

landsting. Systemet syftar till att

skapa konkurrensneutralitet mellan

kommunal verksamhet bedriven på

entreprenad respektive kommunal

verksamhet i egen regi. Ett annat syfte

är att undvika en automatisk ökning av

statens kostnader för systemet.

Utskottet behandlar i betänkandet

också ett antal motioner. Samtliga

motionsyrkanden avstyrks.

Inledning

I detta betänkande behandlar

finansutskottet

dels proposition 1995/96:64 Ett nytt

utjämningssystem för kommuner och

landsting, m.m.,

dels de med anledning av proposition 64

väckta motionerna

1995/96:Fi10 av Carl Bildt m.fl. (m),

i vad avser yrkandena 1-5,

1995/96:Fi11 av Fredrik Reinfeldt

m.fl. (m),

1995/96:Fi12 av Anne Wibble m.fl.

(fp),

1995/96:Fi13 av Roy Ottosson m.fl.

(mp),

1995/96:Fi14 av Mats Odell m.fl.

(kds),

dels de med anledning av proposition 25

väckta motionerna

1995/96:Fi16 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) i vad avser yrkandena 20 och 21,

1995/96:Fi17 av Gudrun Schyman m.fl.

(v) yrkande 6 samt

1995/96:Fi23 av Karin Pilsäter och Ola

Ström (fp) yrkande 8.

Utfrågning och inkomna skrivelser

Den 21 november ordnade utskottet en

utfrågning i ärendet med företrädare

för Svenska Kommunförbundet och

Landstingsförbundet samt

Finansdepartementet.

Skrivelser har förutom från

Kommunförbundet och Landstingsförbundet

också inkommit från De små kommunernas

samverkan - Småkom samt från Danderyds

och Lidingö kommuner.

Regeringens lagförslag

Regeringens i proposition 64 framlagda

lagförslag återfinns i bilaga till

betänkandet.

Förslag i proposition 64

Regeringen föreslår i proposition

1995/96:64

1. att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om generellt

statsbidrag till kommuner och

landsting,

2. att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om utjämningsbidrag

till kommuner och landsting,

3. att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om utjämningsavgift

för kommuner och landsting,

4. att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om införande av lagen

(1995:000) om generellt statsbidrag

till kommuner och landsting, lagen

(1995:000) om utjämningsbidrag till

kommuner och landsting och lagen

(1995:000) om utjämningsavgift för

kommuner och landsting,

5. att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om

mervärdesskattekonton för kommuner och

landsting,

6. att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i lagen

(1965:269) med särskilda bestämmelser

om kommuns och annan menighets

utdebitering av skatt, m.m.,

7. att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i lagen

(1979:417) om utdebitering och

utbetalning av skatt vid ändring i

rikets indelning i kommuner, landsting

och församlingar,

8. att riksdagen till Generellt

statsbidrag till kommuner på

tilläggsbudget till statsbudgeten för

budgetåret 1995/96 under sjunde

huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag

på 14 250 000 000 kr,

9. att riksdagen till Generellt

statsbidrag till landsting på

tilläggsbudget till statsbudgeten för

budgetåret 1995/96 under sjunde

huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag

på 4 750 000 000 kr,

10. att riksdagen till

Utjämningsbidrag till kommuner och

landsting på tilläggsbudget till

statsbudgeten för budgetåret 1995/96

under sjunde huvudtiteln anvisar ett

förslagsanslag på 21 245 000 000 kr,

11. att riksdagen under en ny

inkomsttitel på statsbudgeten,

Utjämningsavgift för kommuner och

landsting, för budgetåret 1995/96

beräknar 21 245 000 000.

Motionsyrkanden

Motionsyrkanden med anledning av

proposition 64

1995/96:Fi10 av Carl Bildt m.fl. (m)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ett nytt hållfast och

långsiktigt statsbidragssystem måste

vara förenligt med grundlagens

bestämmelser,

2. att riksdagen avslår regeringens

förslag till nytt utjämningssystem för

kommuner och landsting i enlighet med

vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär

en översyn av omfattningen av de

offentliga åtagandena och om en

nationell finansiering av vissa

kommunala uppgifter i enlighet med vad

som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar om

förändringar i dagens utjämningssystem

till kommuner och landsting i enlighet

med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar om

övergångsregler i det reviderade

utjämningssystemet i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1995/96:Fi11 av Fredrik Reinfeldt m.fl.

(m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ett nytt hållfast och

långsiktigt statsbidragssystem måste

vara förenligt med grundlagens

bestämmelser,

2. att riksdagen avslår regeringens

förslag till nytt utjämningssystem för

kommuner och landsting i enlighet med

vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen, vid avslag på

yrkande 2, beslutar anpassa

införandetilläggen i enlighet med vad

som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om effekterna av att helt slopa

del- och slutavräkningarna vid

indragandet av prognosticerade

inkomstförstärkningar,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad som i

motionen anförts om propositionens

tillväxtfientliga effekter för

Stockholmsregionen.

1995/96:Fi12 av Anne Wibble m.fl. (fp)

vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att

kompensationsgraden i

kostnadsutjämningen sätts till 90 %,

2. att riksdagen beslutar att de i

motionen anvisade förändringarna i

kostnadsutjämningen på relevanta

ställen ersätter det i propositionen

framlagda förslaget,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om uppdraget till SCB och

skattemyndigheterna,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om införandereglernas

utformning och att statsbidraget därmed

fördelas enligt dessa grunder,

5. att riksdagen avslår förslaget om

kollektiv avräkning.

1995/96:Fi13 av Roy Ottosson m.fl. (mp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om justerade

statsbidrag till kommunsektorn till

följd av framtida förändringar av

avgiftsbetalningar till den föreslagna

"momsfonden".

1995/96:Fi14 av Mats Odell m.fl. (kds)

vari yrkas

1. att riksdagen till generellt

statsbidrag till kommuner för

budgetåret 1995/96 anvisar 3 100 000

000 kr utöver vad regeringen föreslagit

eller således 17 350 000 000 kr,

2. att riksdagen till generellt

statsbidrag till landsting för

budgetåret 1995/96 anvisar 1 700 000

000 kr utöver vad regeringen föreslagit

eller således 5 450 000 000 kr,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om den kommunala

självstyrelsen,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om finansieringsprincipen,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om uppräkning för äldrefaktorn

i bidrags- och utjämningssystemet för

kommuner och landsting,

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om beräkningsgrunden för

barnomsorgsfaktorn i bidrags- och

utjämningssystemet för kommuner och

landsting,

7. att riksdagen hos regeringen begär

en ny utredning syftande till att ta

fram en bättre modell för kommunal

finansiering,

8. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till sådan ändring att

fastighetsskatten på

industrifastigheter (0,5 %) och

kommersiella lokaler (1 %) överförs

till kommunsektorn.

Motionsyrkanden med anledning av

proposition 25

1995/96:Fi16 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) vari yrkas

20. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om kommunal näringspolitik

(avsnitt 5.2),

21. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om mångfald och valfrihet i

stället för monopol inom kommunerna

(avsnitt 5.2).

1995/96:Fi17 av Gudrun Schyman m.fl.

(v) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om kommuner och landsting i

avsnitt 5.7 En politik för arbete och

rättvisa.

1995/96:Fi23 av Karin Pilsäter och Ola

Ström (fp) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om prioriteringar inom kommunal

verksamhet.

Utskottet

Ärendets tidigare beredning

Utskottet behandlade våren 1995 de

förslag om den kommunala ekonomin som

regeringen lade fram i

kompletteringspropositionen och i

budgetpropositionen (bet.

1994/95:FiU19, rskr. 416 och 417). I

kompletteringspropositionen

presenterade regeringen bl.a. förslag

till ett nytt bidrags- och

utjämningssystem för kommuner och

landsting samt förslag till ett nytt

system för återbetalning av

mervärdesskatt till kommuner och

landsting.

Det nya bidrags- och

utjämningssystemet skulle enligt

förslaget träda i kraft den 1 januari

1996. Systemet syftade till att ge

kommuner och landsting likvärdiga

förutsättningar att bedriva sin

verksamhet. Enligt förslaget skulle

detta syfte uppnås genom införande av

en inomkommunalt finansierad inkomst-

respektive kostnadsutjämning samt genom

ett nytt generellt statsbidrag till

kommuner respektive landsting.

Både inkomst- och kostnadsutjämningen

skulle enligt propositionen ske genom

en omfördelning av skatteinkomster

mellan kommuner respektive landsting.

Utjämningssystemet blev därigenom ett

inomkommunalt finansierat system.

Statsbidragen till kommuner och

landsting utformades som ett allmänt

finansiellt stöd utan utjämnande

inslag. De föreslogs därför fördelas

med ett enhetligt belopp per invånare

och skulle bl.a. fungera som ett

instrument för ekonomiska regleringar

mellan staten och kommunsektorn.

Införandet av systemet borde enligt

propositionen ske på ett sådant sätt

att inkomstförändringarna för enskilda

kommuner och landsting begränsades

under en övergångsperiod.

Lagtekniskt föreslogs i propositionen

att omfördelningen av skatteinkomster i

ett nytt bidrags- och utjämningssystem

skulle ske genom en särskild lag om

utjämning av skatteinkomster och

kostnader i kommuner och landsting.

Inkomstutjämningen föreslogs således

ske genom att kommuner och landsting

med en beskattningsbar inkomst per

invånare som överstiger genomsnittet

skulle få ett avdrag från

skatteinkomsterna, medan de med en

beskattningsbar inkomst per invånare

som understiger genomsnittet skulle få

ett tillägg till skatteinkomsterna.

Även utjämningen av strukturellt

betingade kostnadsskillnader skulle

enligt förslaget ske genom tillägg till

och avdrag från skatteinkomsterna.

Riksdagen ställde sig bakom de

grundläggande principerna för ett nytt

bidrags- och utjämningssystem som

regeringen föreslagit när det gällde

syfte, inriktning, omfattning och

införanderegler. Under

riksdagsbehandlingen aktualiserades

frågan om grundlagsenligheten i den

lagtekniska lösning som förordats i

kompletteringspropositionen. Yttranden

inhämtades därför från Lagrådet och

konstitutionsutskottet. Lagrådet

avstyrkte lagförslaget med hänvisning

till vad som i regeringsformen anges om

ändamålet med den kommunala

beskattningen. Enligt Lagrådet skulle

emellertid ett system med avgifter och

bidrag eventuellt inte anses strida mot

grundlagens bestämmelser.

Konstitutionsutskottet ansåg däremot

att det fanns flera omständigheter som

gav utrymme åt en annan tolkning av

regeringsformen än den Lagrådet gjort.

Enligt konstitutionsutskottets mening

var det samtidigt mycket angeläget att

det inte skulle finnas någon tveksamhet

kring tillämpningen av regeringsformen.

Utskottet pekade i sammanhanget på

möjligheten att avdragen och tilläggen

enligt lagförslaget omvandlades till

avgift respektive statligt

utjämningsbidrag.

Mot bakgrund av

konstitutionsutskottets analys av

grundlagsfrågan ansåg finansutskottet

att det i och för sig hade varit

möjligt för riksdagen att godkänna det

då föreliggande förslaget. Bl.a. för

att undvika all tveksamhet kring

tillämpningen av regeringsformen borde

i första hand emellertid en annan

lagstiftningsteknik väljas för att

uppnå de eftersträvade

utjämningseffekterna. Regeringen borde

därför återkomma till riksdagen med ett

nytt förslag. Det skulle föreligga i

sådan tid att det kunde träda i kraft

den 1 januari 1996. Med hänsyn till att

även förslaget till

konkurrenskorrigering avseende

mervärdesskatt byggde på inomkommunal

finansiering borde de två förslagen

enligt finansutskottet övervägas i ett

sammanhang. Även i denna fråga borde

regeringen därför återkomma till

riksdagen. De i

kompletteringspropositionen framlagda

lagförslagen avslogs således av

riksdagen.

Bakgrund till och motiv för kommunala

skatteutjämningssystem

Innan utskottet behandlar förslagen i

propositionen och motionerna återges

inledningsvis det som utskottet anförde

i sitt betänkande i våras om sambandet

mellan kommunal självstyrelse och en

utjämning av de ekonomiska

förutsättningarna mellan kommunerna

respektive landstingen (bet.

1994/95:FiU19 s. 19-21).

Det svenska samhället har av tradition

strävat efter att utjämna skillnader

som har sitt ursprung i olika regionala

förutsättningar. Denna utjämning har

varit en viktig del i utvecklingen av

den svenska välfärden. Successivt har

det vuxit fram en uppfattning i det

svenska samhället - med starkt folkligt

stöd - att människor skall kunna

bosätta sig i olika delar av landet

utan att detta innebär avsevärda

skillnader i ekonomiskt avseende.

Som uttryck för detta har det sedan

början av 1900-talet funnits olika

typer av skatteutjämningssystem för

kommuner. Likaså lämnas sedan lång tid

tillbaka regionalpolitiskt stöd av

olika slag för att kompensera regioner

som är särskilt utsatta i olika

avseenden. Syftet med dessa åtgärder är

att så långt det är möjligt likställa

de ekonomiska förutsättningarna för

kommunerna.

De ekonomiska förutsättningarna för

landets kommuner att tillhandahålla

medborgarna en god kommunal service

varierar starkt mellan kommunerna.

Dessa olikheter gäller såväl

kommunernas inkomster som deras

kostnader. Frågor om ekonomisk

utjämning mellan kommunerna har därför

ständigt diskuterats, och olika typer

av skatteutjämningssystem har funnits

sedan år 1917.

Skatteutjämningssystemen har

successivt vuxit fram och särskilt

tyngda kommuner har genom dem fått

statsbidrag. När kommunalskattereglerna

ändrats har kommunerna kunnat

kompenseras för det inkomstbortfall

dessa ändringar föranlett. Redan på

1960-talet utnyttjades

skatteersättningsinstrumentet till att

i generellt bidragssyfte ge

överkompensation till kommuner med svag

ekonomi. En mångfald olika lösningar

har valts som alla präglats av att

riksdagen tagit ställning till olika

ingrepp i kommunalbeskattningen.

Det moderna skatteutjämningssystemet

har funnits sedan början av 1970-talet

och har byggt på tillskott av

skatteunderlag för behövande kommuner.

När de statliga finanserna

försämrades i början av 1980-talet

uppstod problem med att finansiera de

vkade kostnaderna för

skatteutjämningssystemet. År 1986

infördes en allmän

skatteutjämningsavgift som togs ut i

form av en fastställd procentsats på

skatteunderlaget. Samtidigt infördes en

särskild skatteutjämningsavgift för

kommuner med skattekraft över 135 % av

medelskattekraften. Tilläggsavgiften

skärptes senare genom att gränsen för

avgiftsuttaget sänkts i avsikt att

ytterligare reducera skillnaderna i

skattekraft. Skatteutjämningssystemet

upphörde år 1993 och ersattes då av ett

system med utjämningsbidrag. Samtidigt

avvecklades en stor del av de tidigare

specialdestinerade statsbidragen. Det

finns sedan länge ett starkt folkligt

stöd också för principen om kommunal

självstyrelse. En viktig förutsättning

för att den kommunala självstyrelsen

skall kunna utövas på ett likvärdigt

sätt är en utjämning av de ekonomiska

förutsättningarna med hänsyn till de

stora skillnaderna inom landet när det

gäller skattekraft och strukturella

förhållanden av olika slag.

Den kommunala självstyrelsen är en

av de grundläggande principer på vilka

regeringsformen (RF) bygger. Begreppet

kommunal självstyrelse är emellertid

vagt och det går inte att ur

förarbetena till regeringsformen utläsa

någon närmare precisering av begreppet.

Rätten att själv kunna finansiera de

kommunala uppgifterna är emellertid en

väsentlig del av den kommunala

självstyrelsen. En fri bestämmanderätt

förutsätter nämligen ekonomiska

resurser. Genom regeringsformen slås

också fast att kommunerna får ta ut

skatt för skötseln av sina uppgifter.

Bestämmelsen är ett

principställningstagande och kan enligt

förarbetena (prop. 1973:90 s. 231)

"inte läsas så att den kommunala

beskattningsrätten måste vara fri ens i

den meningen att varje kommun helt

obunden kan bestämma skatteuttagets

storlek". Detta uttalande kommenterades

i konstitutionsutskottets av riksdagen

godkända betänkande (bet. KU 1973:26)

inte på annat sätt än att

propositionens förslag i detta avseende

väl uppfyllde de krav som borde ställas

på ett grundlagsskydd för den kommunala

självstyrelsen.

Enligt senare uttalanden av

konstitutionsutskottet (bl.a. KU

1980/81:22 s. 8) måste emellertid en

lagreglering alltid ge utrymme för en

fri sektor för kommunerna och även

bibehålla åtminstone en viss frihet för

kommunerna när det gäller att

fastställa beskattningens storlek.

Vilka de uppgifter är som kommunerna

får ta ut skatt för att sköta framgår

inte av grundlagen. I stället sägs i

regeringsformen att föreskrifter om

grunderna för den kommunala

beskattningen och om kommunernas

befogenheter och om deras åligganden

skall meddelas genom lag. Detta innebär

enligt förarbetsuttalanden (prop.

1973:90 s. 231) att det närmare

förverkligandet av principen om den

kommunala beskattningsrätten är

underkastat lagstiftning.

Till sådana åligganden för

kommunerna som fordrar lagform hör

bl.a. skyldigheten för en kommun att

erlägga skatteutjämningsavgifter och

pastoratens skyldighet att betala

kyrkoavgift till kyrkofonden.

Grundläggande bestämmelser om

kommunernas och landstingens kompetens

finns i kommunallagen. Enligt denna får

kommuner och landsting själva ha hand

om sådana angelägenheter av allmänt

intresse som har anknytning till

kommunens eller landstingets område

eller dess medlemmar och som inte skall

handhas enbart av staten, en annan

kommun, ett annat landsting eller något

annan. Paragrafen bygger på att en

kommunal åtgärd skall främja ett

allmänintresse. Den ger också uttryck

åt den s.k. lokaliseringsprincipen,

dvs. att en kommunal åtgärd skall vara

anknuten till kommunen i fråga för att

vara lagenlig.

Lokaliseringsprincipen är emellertid

försedd med viktiga modifikationer.

Genom olika befogenhetsutvidgande

lagar, som alla innebär avsteg från den

allmänna kompetensbestämmelsen och de

kommunalrättsliga grundprinciperna, har

kommunerna fått kompetens i olika

frågor där åtgärderna inte har den

annars nödvändiga anknytningen till den

egna kommunen.

Som exempel på sådana

befogenhetutvidgande lagar kan nämnas

lagen (1986:753) om kommunal

tjänsteexport, lagen (1989:977) om

kommunalt stöd till

ungdomsorganisationer och lagen

(1994:693) om rätt för kommuner,

landsting och kyrkliga kommuner att

lämna internationell katastrofhjälp och

annat bistånd. Ytterligare exempel är

de nu upphävda lagarna (1947:523) om

kommunala åtgärder till

bostadsförsörjningens främjande m.m.

och (1985:1052) om rätt för kommuner

och landstingskommuner att vidta

bojkottåtgärder mot Sydafrika.

Det är alltså riksdagen som i lag

både sätter gränserna för kommunernas

befogenheter och ålägger dem deras

skyldigheter. Både befogenheter och

skyldigheter kan gå utöver vad som

följer av lokaliseringsprincipen.

Genom åren har olika konstruktioner

använts för att åstadkomma en kommunal

skatteutjämning. Inom de ramar som dras

upp av grundlagsstadgandena har skilda

lösningar valts, som dock alla

karaktäriseras av att kommuner med låg

skattekraft och/eller ogynnsamma

strukturella förhållanden kompenserats

för detta jämfört med ekonomiskt

starkare kommuner. Sådana system fanns

när regeringsformen antogs och nya har

utformats sedan dess.

Den särskilda skatteutjämningsavgift

som infördes år 1985 har blivit föremål

för domstolsprövning sedan en

kommuninnevånare överklagat en kommuns

beslut att taxera ut sådan avgift.

Kammarrätten avslog dock överklagandet

med hänvisning till att skyldigheten

att betala sådan avgift var ett

specialreglerat åliggande som kommunen

hade att följa vid sidan av övrig

kommunal lagstiftning.

I likhet med den senaste statliga

utredningen om kommunal skatteutjämning

(SOU 1994:144) konstaterar

finansutskottet att utjämningen mellan

kommunerna har medverkat till

uppbyggnaden av välfärden i Sverige och

har bidragit till att motverka "negativ

konkurrens" och segregering mellan

kommunerna.

Mot denna bakgrund anser utskottet

att ett väl fungerande system för

skatteutjämning kan ge ett viktigt

positivt bidrag till att vitalisera den

kommunala självstyrelsen i Sverige.

Ett nytt utjämningssystem m.m.

Utformningen av propositionens

lagförslag

I propositionen anger regeringen att en

helt avgörande förutsättning för att

den kommunala självstyrelsen skall få

ett reellt innehåll är att kommuner och

landsting ges likvärdiga ekonomiska

förutsättningar. Detta ställer krav på

en utjämning. Olika utjämningssystem

har också funnits sedan lång tid.

Regeringen pekar vidare på att stora

förändringar under senare år ägt rum

när det gäller de ekonomiska

förutsättningarna för kommunsektorn

samt de ekonomiska relationerna mellan

staten och kommunsektorn, bl.a. genom

det nya systemet för statsbidrag och

utjämning som infördes år 1993.

Statens finanser ger inte utrymme för

en ökning av statsbidragen. Det har

därför blivit svårare att åstadkomma en

över tiden stabil och hållbar

utjämning. Kommuner och landsting måste

enligt regeringen solidariskt medverka

i ett nationellt statligt

utjämningssystem. Det är inte minst mot

denna bakgrund som regeringens förslag

skall ses, heter det.

När det gäller utformningen av det nya

förslaget har regeringen tolkat

riksdagens beslut som ett klart

ställningstagande för de effekter som

det ursprungliga förslaget till

utjämning avsåg att åstadkomma, men att

den tekniska lösningen måste vara en

annan än den som föreslogs i

kompletteringspropositionen. Den

konstruktion som regeringen nu föreslår

innebär att de kommuner och landsting

som har sämre förutsättningar än

genomsnittet i fråga om skattekraft och

mätbara strukturella förhållanden ges

ett statligt bidrag i utjämningssyfte

samtidigt som de kommuner och landsting

som har bättre motsvarande förhållanden

erlägger en utjämningsavgift till

staten. Därigenom kommer ingen kommun

och inget landsting att ta ut skatt för

skötseln av en annan kommuns eller ett

annat landstings uppgifter.

Regeringen anser att förslaget med

denna utformning är förenligt med

regeringsformens bestämmelser och att

det bidrar till att uppfylla

regeringsformens intentioner i fråga om

den kommunala självstyrelsen.

Regeringen understryker att Lagrådet

vid sin granskning av det nu aktuella

förslaget konstaterat att det väl

ansluter till tidigare lagstiftning om

kommunal skatteutjämning och att

förslaget kan sägas ge uttryck för en

konstitutionell praxis som utvecklats

till utfyllnad av grundlagsregleringen.

Lagrådet anger därför i sitt yttrande

till regeringen att man inte vill

motsätta sig att förslaget läggs till

grund för lagstiftning.

Regeringen pekar också på att en

kommitté tillkallats för att analysera

innebörden i den kommunala

självstyrelsen och beskattningsrätten

och dess förhållande till

grundlagsbestämmelserna.

I motion F10 av Carl Bildt m.fl. (m)

yrkas avslag på det reviderade

förslaget till nytt utjämningssystem.

Utformningen av det föreliggande

förslaget är enligt motionärerna en

teknisk variant av det förslag till

inomkommunal utjämning som av Lagrådet

i våras utdömdes som helt främmande

och stridande mot grundlagen. Det är

uppenbart att regeringens manöver

endast är ett sätt att kringgå

bestämmelserna i regeringsformen (1

kap. 7 §) som säger: Kommunerna får ta

ut skatt för skötseln av sina

uppgifter. Innebörden av det nu

presenterade förslaget blir exakt

detsamma som det tidigare utdömda. Ett

stort antal kommuner kommer enligt vad

som sägs i motionen att tvingas ta ut

lokal skatt som skall användas för att

finansiera utgifter i helt andra

kommuner och detta i strid med

grundlagen.

I motionen hävdas att vad en kommun

genom den folkvalda församlingen i

enlighet med grundlagen upptar i

kommunal skatt skall gå till den egna

kommunens skötsel. Det är statens

uppgift att ge bidrag till kommuner som

har otillräcklig skattekraft för att

kunna sköta sina uppgifter. De statliga

skatteintäkterna skall bl.a. användas

till detta utjämningsbidrag. Medel som

enskilda kommuner uppbär i skatt för

sina lokala uppgifter kan enligt

motionärerna inte användas för denna

utjämning.

Även i motion Fi11 av Fredrik

Reinfeldt m.fl. (m) yrkas avslag på

regeringens förslag till nytt

utjämningssystem. Den nya modellen ger

samma utfall för de enskilda kommunerna

och landstingen. I motionen sägs att

regeringen, trots den hårda kritiken i

grundlagsfrågan, väljer att lägga fram

ett förslag som innebär att

kommunalskatt som tas upp i en kommun

kommer att gå till att finansiera

verksamhet i en annan kommun. Enligt

motionärerna kringgås grundlagen för

att uppnå ett ekonomiskt utfall som

gjorts till självändamål och som i

praktiken innebär att en negativ

tillväxtpolitik introduceras för flera

av kommunerna i Stockholms län.

Utskottet vill slå fast att en

grundläggande förutsättning för all

lagstiftning självfallet är att den

stiftade lagen skall stå i

överensstämmelse med grundlagens krav.

Regeringen har nu återkommit till

riksdagen med ett nytt lagförslag som

är utformat i enlighet med den

lagtekniska lösning som

konstitutionsutskottet i sitt yttrande

pekat på som en tänkbar lösning. Det

nya förslaget bygger på ett sådant

system med avgifter och bidrag som

också Lagrådet i sitt yttrande i våras

anvisat som en tänkbar lösning och som,

enligt vad konstitutionsutskottet

uttalat, är klart godtagbart och

förenligt med den konstitutionella

praxis som utvecklats som utfyllnad av

grundlagsregleringen. Vid sin förnyade

granskning har Lagrådet bl.a.

konstaterat att den för

kommunallagstiftningen utmärkande

lokaliseringsprincipen vid flera

tillfällen genombrutits och anslutit

sig till konstitutionsutskottets

uttalande om att den nu föreslagna

lagstiftningen kan sägas ge uttryck för

en konstitutionell praxis. Att den

tidigare lagstiftningen inte

lagrådsgranskats har för Lagrådet inte

påverkat denna slutsats.

Enligt motionerna Fi10 (m) och Fi11

(m) bör riksdagen som sin mening

regeringen till känna att ett

långsiktigt hållbart statsbidragssystem

för kommunsektorn måste vara förenligt

med grundlagens bestämmelser. För

finansutskottet framstår ett sådant

uttalande som en självklarhet som har

tillämpning på alla beslut av såväl

riksdag och regering som statliga och

kommunala myndigheter. Någon

särställning i detta avseende intar

inte den kommunala skatteutjämningen.

Med beaktande av den analys av

grundlagsfrågan som exempelvis Lagrådet

gjort i sitt nya yttrande - där

Lagrådet bl.a. konstaterar att det nu

föreslagna avgiftssystemet anknyter

till tidigare i konstitutionell praxis

utvecklad lagstiftning om kommunal

skatteutjämning - finner

finansutskottet att allt tvivel om

utjämningssystemets grundlagsenlighet

kunnat skingras och att ett nytt

bidrags- och utjämningssystem bör kunna

utformas i enlighet med regeringens

förslag.

Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna Fi10 (m) yrkandena 1 och 2

och Fi11 (m) yrkandena 1 och 2.

Ett utjämningssystem för kommuner och

landsting

Utgångspunkter för ett nytt

utjämningssystem

I propositionen understryker regeringen

att huvudsyftet med förslaget är att

åstadkomma likvärdiga ekonomiska

förutsättningar för alla kommuner och

landsting. För att nå detta krävs ett

system med långtgående utjämning av

skillnader i beskattningsbara inkomster

och strukturellt betingade

kostnadsskillnader. Systemet måste

också utformas så att det blir

långsiktigt stabilt och hållbart såväl

när det gäller utjämningseffekter som

finansiering.

Enligt förslaget bör en utjämning

göras genom två separata system. De

kommuner och landsting som har sämre

förutsättningar än genomsnittet i fråga

om skattekraft och mätbara strukturella

förhållanden erhåller ett statligt

bidrag för att utjämna skillnaderna.

Regeringen föreslår att

kompensationsgraden i

inkomstutjämningen skall vara 95 %.

De kommuner och landsting som har

bättre förutsättningar än genomsnittet

i fråga om skattekraft och mätbara

strukturella förhållanden får erlägga

en avgift till staten. Avgiften bör

beräknas så att de sammanlagda

avgiftsinkomsterna i princip blir lika

stora som utjämningsbidraget.

I motion Fi10 av Carl Bildt m.fl. (m)

anförs att fördelningspolitik skall

bedrivas av staten. Det är därför

principiellt fel att medborgarna i

kommuner med relativt sett högre

skattekraft får betala till kommuner

med lägre skattekraft. Det alternativ

som Moderata samlingspartiet förordar

innebär i motsats till regeringens

förslag att det sker en omfördelning

via statsskatten från medborgare med

högre inkomster - oavsett var de bor -

till kommuner med otillräcklig

skattekraft.

I motionen hävdas också att

regeringens förslag är

tillväxtfientligt och innehåller

negativa incitament. I kommuner som

ökar sin skattekraft blir effekten att

de inte får behålla den.

Lågskattekommuner som ökar sin

skattekraft kommer t.o.m. att förlora

resurser om de ökar skattekraften mer

än riksgenomsnittet och får högre

totala intäkter om skattekraften

sjunker. Det är enligt motionärerna en

allvarlig effekt av förslaget att det

inte ger den minsta stimulans till

ekonomisk tillväxt i kommunerna.

På kort sikt bör enligt Moderata

samlingspartiet dagens

skattekraftsutjämning behållas.

Kostnadsutjämningen bör dock förändras

och byggas upp med

standardkostnadsfaktorer i enlighet med

den modell som finns i propositionen.

Ett motsvarande system bör enligt

motionen byggas upp för landstingen,

dvs. med garantinivåer kompletterade

med strukturkostnadstillägg/avdrag.

Inkomstutjämningen måste utformas så

att de enskilda kommunerna har

incitament till att öka den egna

skattekraften.

Övergångsregler bör gälla för att

begränsa de omedelbara effekterna. Den

nuvarande s.k. neutraliseringsavgiften

i samband med utbetalningen av

kommunalskattemedel bör bibehållas

liksom nuvarande system med för varje

kommun och landsting individuella del-

och slutavräkningar, framhålls i

motionen. Något generellt statsbidrag

bör ej finnas utan statsbidragen skall

utgå via fastställda garantinivåer till

kommuner och landsting med för sina

uppgifter otillräcklig skattekraft.

I motion Fi11 av Fredrik Reinfeldt

m.fl. (m) hänvisas inledningsvis till

det i Moderata samlingspartiets

partimotion framförda förslaget till

alternativ modell till

statsbidragssystem. Enligt motionärerna

innebär denna modell positiva

tillväxteffekter och uteblivna

pomperipossaeffekter för landets

kommuner. Samtidigt hävdas i motionen

att regeringens förslag skulle få

särskilt allvarliga effekter för

Stockholmsregionen.

Enligt motionen genomsyras

propositionen av uppfattningen att

kommuner är att betrakta som

självständiga objekt helt frikopplade

från sina respektive medborgare. I

stället introduceras ett synsätt där

det kommunala självstyret görs

liktydigt med största möjliga inkomst-

och kostnadsutjämning. Därmed stoppas i

princip allt kommunalt

profileringsarbete.

Motionärerna pekar på att

utdebiteringen i många kommuner i

Stockholmsregionen sänktes under 1980-

talet för att öka den individuella

friheten och valfriheten men också för

att parera de dyrare

levnadsomkostnaderna i regionen. Den

samlade effekten av regeringens politik

kommer enligt motionärerna att leda

till att invånarna i vanliga

inkomstlägen tvingas bort från många av

länets kommuner. Försöken att tvinga

fram skattehöjningar i vissa kommuner i

Stockholmsregionen får till följd att

många hushåll med små marginaler får

finansiera resurser som går till

kommunal verksamhet i andra kommuner.

Motionärerna anser att detta kan ses

som ett slags omvänd

fördelningspolitik.

Folkpartiet liberalerna, Miljöpartiet

de gröna och Kristdemokraterna ger i

sina respektive partimotioner sin

principiella syn på förslaget till nytt

utjämningssystem, dock utan att några

konkreta yrkanden läggs fram.

I motion Fi12 av Anne Wibble m.fl.

(fp) understryks att Folkpartiet redan

i våras i huvudsak stödde det av

regeringen då framlagda förslagets

principer, och gör så även nu. Partiet

accepterar den framställda tekniken med

ett utjämningsbidrag och en

utjämningsavgift. Enligt Folkpartiet är

ett nytt utjämningssystem nödvändigt,

framför allt för att de opåverkbara

kostnader som i det gamla systemet mer

eller mindre negligerades nu vägs in.

Den svåra ekonomiska situation som

många kommuner har kan delvis hänföras

till att deras specifika kostnader inte

tidigare vägts in.

I motion Fi13 av Roy Ottosson m.fl.

(mp) sägs att det nu föreliggande

förslaget till inkomst- och

kostnadsutjämning har samma materiella

innehåll som det förslag som riksdagen

i våras avslog. Miljöpartiet ansåg att

det tidigare förslaget var acceptabelt,

dock under förutsättning att det noga

följs upp och att därefter nödvändiga

korrigeringar görs. Partiet har därför

inga invändningar till det nu

föreliggande förslaget, heter det i

motionen.

Av motion Fi14 av Mats Odell m.fl.

(kds) framgår att Kristdemokraterna

anser att huvuddragen bakom det nya

systemet för utjämning av

skatteinkomster är riktiga.

Motionärerna anser samtidigt att den

föreslagna utjämningen får betecknas

som långtgående. Frågan är, sägs det,

hur långt man vill och kan gå i strävan

efter likvärdiga ekonomiska

förutsättningar.

Utskottet vill i sammanhanget

understryka att riksdagen redan i våras

i samband med behandlingen av det då

föreliggande förslaget slog fast att

huvudsyftet för ett nytt bidrags- och

utjämningssystem skall vara att skapa

likvärdiga ekonomiska förutsättningar

för alla kommuner och landsting. Enligt

riksdagens då uttalade mening bör detta

ske genom en långtgående utjämning av

skillnader i beskattningsbara inkomster

och strukturellt betingade

kostnadsskillnader. Andra givna

utgångspunkter, sades det, är att såväl

inkomstutjämningen som

kostnadsutjämningen skall omfatta

samtliga kommuner och landsting samt

att bidrags- och utjämningssystemet bör

få en likartad uppbyggnad för såväl

kommuner som landsting. Enligt de av

riksdagen godkända riktlinjerna måste

bidrags- och utjämningssystemet också

ges en konstruktion som är långsiktigt

hållbar och inte beroende av nivån på

de statliga bidragen.

Utskottet kan för sin del konstatera

att det nu redovisade förslaget ligger

helt i linje med vårens riksdagsbeslut

om de grundläggande principerna för ett

nytt bidrags- och utjämningssystem. Av

de motioner som väckts med anledning av

propositionen kan man utläsa att ett

flertal av partierna i riksdagen står

bakom dessa principer. I själva verket

är det i riksdagen endast Moderata

samlingspartiet som har en klart

avvikande syn på hur en utjämning av de

ekonomiska förutsättningarna mellan

kommunerna respektive landstingen skall

ske. Utskottet anser att det är mycket

värdefullt att det nu finns en stor

uppslutning bakom det nya

utjämningssystemet. Därigenom finns det

enligt utskottet goda förutsättningar

för stabila spelregler för den

kommunala verksamheten under en följd

av år framåt, vilket måste anses som

synnerligen betydelsefullt.

Enligt vad utskottet erfarit finns det

också en bred förankring i den

kommunala världen för reformen. Det

framkom bl.a. i samband med den hearing

som utskottet genomförde med Svenska

Kommunförbundet och Landstingsförbundet

den 21 november 1995. I samband därmed

uttalade båda förbunden att de står

bakom propositionens förslag.

Med hänvisning till vad utskottet här

anfört avstyrks motionerna Fi10 (m)

yrkandena 4 och 5 samt Fi11 (m) yrkande

5.

Utjämningsbidrag och utjämningsavgift

Enligt förslaget i propositionen kan en

kommun eller ett landsting få

utjämningsbidrag från staten för att

utjämna såväl inkomster som kostnader.

Skälen för regeringens förslag är de

stora skillnaderna i skattekraft och

därmed i skatteinkomster framför allt

mellan kommuner men också mellan

landsting. När det gäller

kostnadsskillnaderna beror en stor del

av dessa enligt propositionen på

skillnaderna i fråga om behov och

strukturella förhållanden som i

betydande utsträckning är opåverkbara

för enskilda kommuner och landsting.

Det är dessa skillnader som ett system

för kostnadsutjämning bör ta sikte på.

Med ett fungerande utjämningssystem,

framhålls det i propositionen, kommer

skillnader i skattesatser mellan olika

kommuner respektive landsting att

främst vara ett uttryck för skillnader

i standard, ambitionsnivå, effektivitet

och avgiftspolitik.

Regeringen föreslår i propositionen

också att en kommun eller ett landsting

under vissa förutsättningar skall

betala en utjämningavgift till staten.

Regeringen understryker att alla

kommuner och landsting genom det

föreslagna utjämningsbidraget och det

likaså föreslagna generella

statsbidraget garanteras en viss

miniminivå i fråga om ekonomiska

förutsättningar för att kunna erbjuda

sina medborgare en kommunal service.

Genom att kommuner och landsting med en

skattekraft och strukturella

förhållanden som är bättre än

genomsnittet solidariskt medverkar i

ett statligt utjämningssystem åstadkoms

en långsiktig stabil finansiering

liksom minskade påfrestningar på

statens finanser.

I motion Fi12 av Anne Wibble m.fl.

(fp) läggs förslag till vissa

förändringar fram i det av regeringen

redovisade förslaget till utjämning.

Det gäller främst frågan om

utjämningsnivån samt de justeringar av

utredningsförslaget beträffande

kostnadsutjämningen som gjorts i

propositionen.

I motionen föreslås att

utjämningsnivån i inkomstutjämningen

sätts till 90 % i stället för

propositionens 95 %. Det är enligt

motionen inte lämpligt att ur arbetet

med att skapa en dynamisk ekonomi med

fler jobb i princip utesluta hela den

kommunala sektorn från direkta egna

ekonomiska incitament. Den lokala

mobiliseringen måste bejakas. Det är

därför rimligt att en kommun inte bara

har den allmänna samhällsekonomin som

drivkraft när det gäller att arbeta för

höjd skattekraft för kommunens

invånare, utan även har någon egen

kommunalekonomisk vinst av ökad

skattekraft.

Motionärerna menar också att de

modeller som låg till grund för

utredningens förslag var noga

genomarbetade och väl underbyggda,

antingen genom empiriska data eller

jämförande studier. De justeringar som

görs i propositionen för kompensation

för de icke verksamhetsrelaterade

kostnaderna avseende

befolkningsminskning, arbetslöshet och

små landsting är, säger motionärerna,

ett resultat av politisk kohandel och

inte av faktiska kostnadsskillnader.

I motionen betonas också betydelsen av

att varje kommun måste ha möjlighet att

kontrollera de beräkningar som rör den

egna kommunen för att göra långsiktiga

beräkningar för kommunens egen ekonomi.

Systemet måste helt enkelt vara

kontrollerbart. Detta är också viktigt

för den lokala demokratin liksom för

möjligheterna att skapa respekt för

systemet. Detta bör därför ingå i

uppdraget till SCB och

skattemyndigheterna.

Enligt motion Fi14 av Mats Odell m.fl.

(kds) har regeringens förslag till

kostnadsutjämning en sådan utformning

att justeringar måste göras för att ta

hänsyn till faktorer som äldreomsorg,

vård och barnomsorg. Kristdemokraterna

anser att kompensationen för

äldreomsorgen skall räknas upp

betydligt. Finansieringen av denna

uppräkning bör ske via statsbidraget,

och betalningen blir därmed solidarisk.

För kommunernas del ställs också krav

på justeringar när det gäller

barnomsorg. På motsvarande sätt som för

kompensationen för äldreomsorg inom det

primärkommunala utjämningssystemet

föreslår motionärerna en uppräkning av

kompensationen för hälso- och sjukvård

i kostnadsutjämningssystemet för

landstingen.

Utskottet vill för sin del anföra

följande.

När det gäller kompensationsnivån i

inkomstutjämningen framhålls i såväl

propositionen som i motion Fi12 (fp)

att det givetvis handlar om en

avvägning mellan graden av negativa

marginaleffekter å den ena sidan och

kravet på en långtgående

inkomstutjämning å den andra. Utskottet

anser att inkomstutjämningen är den

viktigaste enskilda faktorn för att

skapa likvärdiga ekonomiska

förutsättningar. På detta sätt ges alla

kommuner respektive landsting i grunden

lika stora beskattningsbara inkomster

per invånare.

Det är enligt utskottets uppfattning

inte rimligt att skapa incitament för

en ökad skattekraft genom en mindre

långtgående utjämning. Som anges i den

s.k. Henstrandska utredningen (SOU

1994:144, s. 41) - vilken ligger till

grund för propositionen - har det inte

heller kunnat visas att sambanden är

starka mellan utjämningsgraden i

systemet och hur en kommun i praktiken

agerar för att påverka sitt

skattteunderlag. Enligt utskottets

mening talar övervägande skäl för den

prioritering som görs i propositionen.

Utskottet ställer sig därför bakom

propositionens förslag till

inkomstutjämning.

Utskottet vill betona att alla de

aspekter på strukturkostnadsskillnader

som tas upp i motionerna Fi12 (fp) och

Fi14 (kds) noggrant har övervägts

under utrednings- och

beredningsarbetet. Systemet med

utjämning måste emellertid bli föremål

för fortsatt utrednings- och

utvecklingsarbete. Mot denna bakgrund

har regeringen tillsatt en

parlamentarisk kommitté med uppgift att

följa upp och utveckla det nya

utjämningssystemet (dir. 1995:118).

Tyngdpunkten i arbetet ligger på

kostnadsutjämningen. Flera av de

kostnadsfaktorer som tas upp i

motionerna skall prioriteras i

utrednings- och utvecklingsarbetet.

Motionerna bör därför avstyrkas.

Förslagen till kostnadsutjämning för

kommuner respektive landsting bygger på

ett mycket omfattande och långvarigt

utredningsarbete. Utskottet kan för sin

del tillstyrka de metoder och faktorer

som använts i den i propositionen

föreslagna modellen för

kostnadsutjämning. Enligt det

föreliggande förslaget skall

kostnadsfördelningen för

kollektivtrafiken ske utifrån den

genomsnittliga kostnadsfördelningen

mellan kommuner och landsting i länen.

När förslaget presenterades i

kompletteringspropositionen underströks

att en kostnadsfördelning utifrån de

faktiska kostnaderna bl.a. skulle

innebära en viss omfördelning av

skatteintäkterna i länet. Vidare skulle

kostnadsutjämningen för kommuner

respektive landsting inte längre gå

jämnt upp. Frågan borde därför

behandlas i det fortsatta

utvecklingsarbetet.

En av de frågor som skall prioriteras

av den parlamentariska kommittén gäller

kostnadsutjämningen för

kollektivtrafiken. Utskottet vill i

anslutning därtill framhålla att det,

med hänsyn till skillnaderna i

huvudmannaskapsförhållanden, är viktigt

att i kommitténs arbete pröva grunderna

för fördelningen av standardkostnaderna

för kollektivtrafiken mellan berörda

kommuner och landsting. Särskilt bör

förhållandena i Stockholms län

uppmärksammas mot bakgrund av att

landstinget där ensamt svarar för

kollektivtrafiken.

Med hänvisning till vad utskottet här

anfört tillstyrker utskottet de av

regeringen framlagda förslagen till lag

om utjämningsbidrag och

utjämningsavgift samt avstyrker

motionerna Fi12 (fp) yrkandena 1-3 och

Fi14 (kds) yrkandena 5 och 6.

Generellt statsbidrag till kommuner

och landsting

I propositionen föreslås att två nya

statsbidrag införs år 1996, ett

generellt statsbidrag till kommuner och

ett generellt statsbidrag till

landsting. Bidragen skall enligt

förslaget fördelas med ett för kommuner

respektive för landsting enhetligt

belopp per invånare den 1 november året

före bidragsåret. Samtidigt avskaffas

det nuvarande statliga

utjämningbidraget till kommuner och

skatteutjämningsbidraget till

landsting. Från och med år 1996 slopas

också det nuvarande generella avdraget

från skatteinkomsterna för såväl

kommuner som landsting. Statsbidragen

kommer således att fungera som ett

instrument för generella ekonomiska

regleringar mellan staten och

kommunsektorn.

Utskottet noterar att Moderata

samlingspartiet i sin alternativa

modell till statsbidragssystem angett

att det ej bör finnas generella

statsbidrag av det slag som redovisas i

propositionen. Utskottet har tidigare

avstyrkt denna alternativa modell. I

övrigt finns en bred uppslutning kring

propositionens förslag. Utskottet

föreslår mot denna bakgrund att

riksdagen antar regeringens förslag

till lag om generellt statsbidrag till

kommer och landsting.

Införandet av det nya bidrags- och

utjämningssystemet

När det gäller införandet hänvisar

regeringen i propositionen till det

förslag som presenterades i

kompletteringspropositionen. I samband

med behandlingen av detta förslag

uttalade riksdagen på finansutskottets

förslag att den begärda lagtekniska

omarbetningen av utjämningssystemet

inte borde föranleda några sakliga

ändringar i de föreslagna

införandereglerna. Enligt riksdagens

mening var förslaget till

införanderegler väl avvägt såväl när

det gäller genomförandetiden som

begränsningarna av

bidragsförändringarna. Riksdagens

ställde sig vid samma tillfälle även

bakom principerna för finansieringen.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen

därför samma införanderegler som

redovisades i vårens

kompletteringsproposition.

Förslaget innebär att bidrags- och

utjämningssystemet införs successivt

under åtta år fr.o.m. 1996. För

kommuner begränsas den sammanlagda

bidragsminskningen för hela perioden

till 2 000 kr per invånare. För de

kommuner vars uppräknade skattekraft år

1993 översteg garantinivån i det

statliga utjämningsbidraget samma år

begränsas den totala bidragsminskningen

till högst 4 000 kr per invånare. För

landstingen begränsas den sammanlagda

bidragsminskningen för hela perioden

till 1 200 kr per invånare. Kommuner

och landsting vars sammanlagda

bidragsminskning överstiger de

redovisade beloppen får ett fast

införandetillägg som motsvarar

skillnaden mellan beloppet och den

faktiska bidragsminskningen.

En årlig begränsning görs dessutom för

de kommuner vars beräknade

bidragsminskning överstiger 250 kr per

invånare. För de kommuner vars

uppräknade skattekraft år 1993 översteg

garantinivån i den statliga

inkomstutjämningen samma år görs en

årlig begränsning av bidragsminskningen

för de kommuner vars beräknade

bidragsminskning överstiger 500 kr per

invånare.

Enligt propositionens förslag räknas

bidragsökning respektive

bidragsminskning som skillnaden mellan

ett referensbidrag i 1995 års nivå och

det nettobidrag /den nettoavgift som

kommunen eller landstinget skulle ha

fått om det föreslagna systemet hade

gällt detta år.

I motion Fi11 av Fredrik Reinfeldt

m.fl. (m) sägs att regeringens förslag

innebär krav på en mycket snabb

ekonomisk anpassning för de kommuner

som haft en mer fördelaktig

skattekraftsutveckling det senaste

året. Regeringens skrivningar om ett

årligt tak för förlusterna per invånare

kringgås därmed enligt motionärerna.

Regeringen har i propositionen angett

att för de tre kommuner - Danderyd,

Lidingö och Täby - vars skattekraft år

1993 översteg garantinivån i det

statliga utjämningsbidraget, skall

effekten begränsas till högst 500

kronor per invånare och år.

Motionärerna pekar på att enligt de

berörda kommunernas egna beräkningar

kommer i stället förlusten år 1996 att

bli respektive drygt 4 000, knappt 2

000 och drygt 2 000 kr per invånare.

I motionen ställs krav på att

införandetilläggen räknas om årligen

med hänsyn till den faktiska

utvecklingen av skattekraften i den

enskilda kommunen och i riket som

helhet.

Enligt den alternativa modell för

förändringar i statsbidragssystemet på

kortare sikt som föreslås i motion Fi10

av Carl Bildt m.fl. (m) skall

övergångsregler gälla. I kronor per

invånare är det enligt motionen rimligt

att utforma dessa så att det nya

strukturkostnadsindex i förhållande

till 1995 års referensnivå inte

påverkar utgående bidrag med mer än

högst 250 kr per invånare och år.

Utgångspunkten är att relativa

förändringar i den egna skattekraften

efter referensåret skall ligga utanför

övergångsreglerna.

Införandereglerna tas även upp i motion

Fi12 av Anne Wibble m.fl. (fp). Enligt

motionärerna är den långa införandetid

som föreslås oacceptabel. Detta leder

till att omvandlingstrycket i de s.k.

förlorarkommunerna minskar. En

införandetid på åtta år vore, sägs det,

detsamma som ett besked att kommunerna

aldrig kommer att behöva anpassa sig

till ett fullt genomförande. I motionen

förordas i stället att

införandereglerna sätts till en

maximerad bidragsminskning på 500 kr

per invånare för alla kommuner samt att

propositionens förslag till

införanderegler i övrigt följs. Det gör

att de flesta kommer att vara infasade

i systemet efter fyra år och att de

kommuner som tidigare förlorat mest nu

snabbast får en förbättring. Även för

landstingen bör man enligt motionärerna

maximera införandeperioden till fyra

år.

Utskottet vill för sin del anföra

följande.

I motion Fi11 (m) liksom i skrivelser

från Danderyds och Lidingö kommuner

hävdas att systemomläggning ger andra

effekter än de som redovisas i

propositionen. Av redovisningen i

motionen och i skrivelserna framgår att

man därvid har jämfört inkomstutfallet

för enskilda kommuner enligt det nya

systemet år 1996 med de inkomster som

de aktuella kommunerna skulle ha fått

år 1996 om det nuvarande systemet

skulle ha fortsatt att tillämpas.

Enligt propositionen framgår bl.a. att

förändringar i skattekraft och

strukturella faktorer efter år 1995 bör

slå igenom vid bidragsberäkningen redan

år 1996. Detta för att systemet redan

inledningsvis skall få den avsedda

utjämningseffekten. Utgångspunkten för

beräkningarna av bidragsförändringarna

görs därför i 1995 års nivå. För att

kunna beräkna införandetilläggen

respektive införandeavdragen jämförs

det bidrag som kommunen respektive

landstinget faktiskt har år 1995 med

ett teoretiskt framräknat

referensbidrag för år 1995 enligt det

föreslagna nya systemet. Därigenom kan

såväl tillägg som avdrag för hela

övergångsperioden fastställas under år

1995, vilket enligt propositionen

skapar också bättre

planeringsförutsättningar för enskilda

kommuner och landsting. Utskottet

konstaterar att med de utgångspunkter

som anges i propositionen kommer de

årliga bidragsminskningarna för

kommunerna att uppgå till högst 250 kr

per invånare. För några kommuner, bl.a.

Danderyd och Lidingö, begränsas

bidragsminskningen enligt förslaget

till 500 kr per invånare och år. För

Danderyd blir summan av de faktiska

skatteinkomsterna och statsbidragen i

princip oförändrade år 1996 jämfört med

år 1995, eller ca 22 000 kr per

invånare. För Lidingö är motsvarande

belopp ca 23 500 kr för år 1995 och ca

23 800 kr för år 1996.

Såsom anges i propositionen redovisade

regeringen redan i

kompletteringspropositionen det nu

föreliggande förslaget till

införanderegler. I samband därmed

uttalade riksdagen sitt stöd för

förslaget och ansåg det vara väl avvägt

såväl när det gäller genomförandetiden

som begränsningarna av

bidragsförändringarna. Utskottet

vidhåller denna uppfattning. Utskottet

anser i likhet med regeringen att det

är effekterna av själva sy

stemomläggningen som skall mildras

genom de föreslagna

övergångsbestämmelserna. Utskottet

tillstyrker med hänvisning därtill -

med några smärre redaktionella

ändringar - propositionens förslag och

avstyrker motionerna Fi11 (m) yrkande 3

och Fi12 (fp) yrkande 4.

Avräkningsförfarandet

I propositionen föreslås att den för

varje kommun och landsting individuella

del- och slutavräkningen som görs i

nuvarande system för utbetalning av

kommunal- och landstingsskattemedel

avskaffas fr.o.m. taxeringsåret 1997.

Såväl del- som slutavräkning skall ske

enligt tidigare regler för åren till

och med taxeringsåret 1996.

En kollektiv avräkning av kommunal-

och landstingsskattmedel mellan staten

och kommuner respektive landsting görs

fr.o.m. taxeringsåret 1997. Skillnaden

mellan preliminära och slutliga

kommunal- och landstingsskattemedel

regleras med ett enhetligt belopp per

invånare i kommunen eller landstinget

den 1 november året före

beskattningsåret. Regleringen skall

enligt förslaget göras i januari andra

året efter beskattningsåret.

I motion Fi11 av Fredrik Reinfeldt

m.fl. (m) sägs att regeringens förslag

innebär att indragningar görs från

kommuner med fördelaktig

skattekraftsutveckling med hjälp av en

prognosticerad inkomstförstärkning. Om

det senare skulle visa sig att

inkomstförstärkningarna inte blir

enligt prognoserna förlorar kommunen

ändå pengarna eftersom regeringen

avskaffar de individuella del- och

slutavräkningarna.

Motionärerna bakom motion Fi12 (fp)

avvisar regeringens förslag till

kollektiv avräkning av kommunal- och

landstingsskattemedel fr.o.m.

taxeringsåret 1997. Kommunerna kan

enligt motionen inte gentemot staten

behandlas som ett kollektiv, där

förlust för den ena kommunen kvittas

mot vinst för den andra. Enligt

motionärerna måste varje kommun

behandlas för sig, trots att

skillnaderna för den enskilda kommunen

beloppsmässigt är begränsade. Med

Folkpartiets förslag om en begränsning

av kompensationsnivån till 90 % kan

dock skillnaderna rent teoretiskt

mellan preliminär och slutlig avräkning

bli större.

Utskottet anser att det finns starka

skäl att förenkla avräkningsförfarandet

på det sätt som föreslås i

propositionen. Enligt utskottet är

vidare de fördelar som regeringen anger

i propositionen med kollektiv

slutavräkning av kommunalskattemedlen

sådana att de motiverar en ändring av

det nuvarande systemet med individuella

del- och slutavräkningar i såväl skatte-

som bidragssystemet.

Utskottet tillstyrker därför

propositionens förslag att

utjämningsbidragen och

utjämningsvgifterna skall vara

slutgiltiga och att några del- och

slutavräkningar inte skall göras.

Utskottet ställer sig också bakom

förslaget att en kollektiv avräkning av

landstings- och kommunalskattemedel bör

ske mellan staten och kommuner

respektive landsting fr.o.m.

taxeringsåret 1997. Utskottet avstyrker

motionerna Fi11 (m) yrkande 4 och Fi12

(fp) yrkande 5.

Ändrat system för återbetalning av

mervärdesskatt till kommuner och

landsting

I propositionen föreslås att ett nytt

system för konkurrenskorrigering

avseende kommunernas och landstingens

kostnader för ingående mervärdesskatt

skall införas fr.o.m. år 1996.

Återbetalningen av ingående

mervärdesskatt skall ske i ett

självfinansierat system där kommuner

och landsting skjuter till lika mycket

pengar som betalas ut för kompensation

av momskostnader. I nuvarande system

svarar staten för kostnaderna. I

samband med övergången till det nya

systemet görs enligt förslaget en

ekonomisk reglering mellan staten och

kommuner respektive landsting på så

sätt att de senare via statsbidragen

tillförs medel motsvarande statens

nuvarande kostnader. Regeringens

bedömning är att kommunerna år 1996 via

det generella statsbidraget bör

tillföras 14 250 miljoner kronor och

landstingen på motsvarande sätt 4 750

miljoner kronor.

Propositionens förslag i denna del tas

upp i en motion. I motion Fi13 av Roy

Ottosson m.fl. (mp) sägs att det

föreslagna systemet kan medföra en ny

smygande resursindragning från

kommunsektorn. Detta kommer enligt

motionärerna att inträffa om den höjda

nivån på statsbidragen blir nominellt

oförändrad de närmaste åren, vilket

riksdagen uttalat sig för, medan

avgifterna till systemet höjs i takt

med inflation och volymförändringar i

kommunerna. Med 3 procents inflation

och 1 procents årlig volymminskning de

närmaste åren blir den årliga

urgröpningen knappt 300 miljoner kronor

för kommunerna och knappt 100 miljoner

kronor för landstingen.

Motionärerna anser att

resursindragningarna från kommunsektorn

redan har gått för långt. Därför har

Miljöpartiet tidigare föreslagit att

kommunsektorn fullt ut skall

kompenseras för sina skatteförluster

till följd av de höjda egenavgifterna.

I motionen ställs krav på att kommuner

och landsting skall kompenseras över

statsbidragen så att den föreslagna

förändringen blir kostnadsneutral för

kommunsektorn. Det är angeläget att det

nu föreslagna systemet inte innebär en

ny resursindragning.

Utskottet vill erinra om att ett

likartat förslag presenterades för

riksdagen redan i

kompletteringspropositionen. Eftersom

förslaget byggde på inomkommunal

finansiering borde det enligt

riksdagens mening emellertid övervägas

i ett sammanhang med det nya bidrags-

och utjämningssystemet. Riksdagen

avslog därför lagförslaget liksom

förslaget till ekonomisk reglering.

Regeringen har därefter ytterligare

övervägt den lagtekniska konstruktionen

och återkommer nu med i princip samma

förslag till teknisk lösning. Det

avgörande skälet är enligt

propositionen att

konkurrenskorrigeringssystemet inte är

en metod för omfördelning. Det finns

därför inte skäl till samma

principiella invändningar som riktats

mot det i kompletteringspropositionen

föreslagna utjämningssystemet. Lagrådet

har i sitt yttrande över förslaget inte

framfört erinringar mot förslaget.

När det gäller de belopp som skall

tillföras kommuner och landsting

konstateras i propositionen att

beräkningsunderlaget är osäkert och att

en uppföljning skall ske när säkrare

uppgifter föreligger. Enligt utskottets

mening är det väsentligt att denna

uppföljning kommer till stånd.

Utskottet utgår också från att

systemomläggningen på lämpligt sätt

utvärderas. Utskottet kan mot denna

bakgrund för sin del godta den i

propositionen förordade lösningen på

systemet för konkurrenskorrigering.

Med det anförda tillstyrker utskottet

regeringens förslag och avstyrker

motion Fi13 (mp).

Budgetfrågor

I propositionen konstateras att det i

statsbudgeten för budgetåret 1995/96

redan finns anvisat medel för de

generella statsbidragen till kommuner

respektive landsting. Anslagsbeloppen

som riksdagen anvisade i våras uppgår

till respektive 30 490 miljoner kronor

på anslaget Generellt statsbidrag till

kommuner och 7 298 miljoner kronor på

anslaget Generellt statsbidrag till

landsting. Enligt det i propositionen

föreslagna nya systemet för

återbetalning av mervärdesskatt till

kommuner och landsting förordas en

ökning av de generella statsbidragen

till kommuner respektive landsting med

14 250 miljoner kronor respektive 4 750

miljoner kronor. Medlen bör enligt

propositionen anvisas på

tilläggsbudget.

I propositionen föreslås vidare på

tilläggsbudget ett anslag till det nya

statliga utjämningsbidraget till

kommuner och landsting på 21 245

miljoner kronor, varav 12 565 miljoner

kronor avser kommunerna och 8 680

miljoner kronor avser landstingen.

Detta bidrag motsvaras volymmässigt av

en utjämningsavgift. Utjämningsavgiften

bör enligt propositionens förslag

redovisas på en särskild inkomsttitel

på statsbudgetens inkomstsida. Den

sammanlagda effekten blir därmed

statsfinansiellt neutral.

I motion Fi14 av Mats Odell m.fl. (kds)

anges att Kristdemokraterna är väl

medvetna om att den samlade offentliga

sektorn måste anpassas till vad det

samhällsekonomiska utrymmet medger.

Samtidigt måste hänsyn tas till

nyckelområden inom den offentliga

sektorn, framför allt vården och

äldreomsorgen. Utrymmet för ytterligare

besparingar inom dessa områden måste

enligt motionärerna anses vara

obefintligt. Tvärtom måste ytterligare

resurser till för att kvaliteten inom

dessa sektorer skall kunna

upprätthållas.

I enlighet med vad som tidigare

föreslagits i partiets budgetmotion

ställs därför krav på ett särskilt

bidrag till vård och omsorg i kommuner

och landsting på totalt 4,8 miljarder

kronor. När det gäller finansieringen

hänvisar motionärerna till

budgetmotionen vari hävdas att

Kristdemokraternas samlade ekonomiska

politik skulle medföra en sammantagen

förstärkning av kommunernas ekonomi med

12,8 miljarder kronor relativt

regeringens samlade politik.

Utskottet vill beträffande förslagen i

propositionen hänvisa till sitt

ställningstagande från i våras.

Utskottet tillstyrkte därvid det

förslag till riktlinjer för

utvecklingen av statsbidragen under de

närmaste åren som regeringen redovisade

i kompletteringspropositionen. Av

statsfinansiella skäl borde

statsbidragen till kommunsektorn de

närmaste åren högst bli nominellt

oförändrade. Samtidigt avstyrkte

utskottet vid detta tillfälle även

olika motionskrav från

Kristdemokraterna som nu åter förs

fram. Utskottet står fast vid sin

tidigare intagna ståndpunkt och kan

inte tillstyrka den kommunala expansion

som förordas i motionen.

När det gäller de generella

statsbidragen har utskottet noterat att

det i propositionen anges att

eventuella kostnadsökningar för

införandereglerna i förhållande till de

preliminära beräkningarna som

redovisades i

kompletteringspropositionen skall

finansieras ur de generella

statsbidragen till kommunerna

respektive landstingen. Utskottet har

inget att erinra mot detta.

Med det anförda avstyrker utskottet

motion Fi14 (kds) yrkandena 1, 2 och 8.

Utskottet tillstyrker samtidigt

regeringens förslag till

budgetåtgärder.

Övriga frågor

Kommunernas roll

I motion Fi14 av Mats Odell m.fl. (kds)

redovisar Kristdemokraterna sin syn på

kommunernas roll i samhället. Där sägs

inledningsvis att partiets ekonomiska

vision är ett hållbart välfärdssamhälle

som vilar på sunda statsfinanser samt

en ansvarsfull och effektiv

marknadsekonomi. Det är endast ett

marknadsekonomiskt system som

långsiktigt kan generera den tillväxt

och de andra förutsättningar som krävs

för att skapa många och varaktiga jobb

och en sund ekonomi.

Kommunernas roll i samhällsekonomin är

betydande. På ett effektivt och

heltäckande sätt skall de bistå

människorna i deras dagliga liv i

direkt eller indirekt anslutning till

den lokala näringslivsverksamheten,

heter det i motionen. Denna verksamhet

får inte detaljstyras från staten utan

måste bygga på lokal initiativkraft och

demokrati. Den kommunala självstyrelsen

är ett viktigt villkor, enligt

motionärerna, för kommunal effektivitet

och är också en grundpelare för den

svenska folkstyrelsen.

På grund av att staten på senare år

överfört delar av den egna verksamheten

och hårdare reglerat den kommunala

verksamheten har utvecklingen gått mot

ökade krav på kommunal service och ökat

utbud. Samtidigt har de kommunala

resurserna minskat och en allt mindre

skattebas utgör ett ökat hot mot

självstyrelsen. Motionärerna hävdar

också att det nya utjämningssystemet i

praktiken naggar den kommunala

självstyrelsen i kanten och därmed kan

även detta innebära att delar av den

kommunala självstyrelsen går förlorad.

Enligt motionärerna är därför ett

varsamt handlag av största betydelse

när dessa frågor avgörs. I motionen

ställs också krav på att regeringen bör

tillsätta en utredning för att ta fram

en bättre modell för kommunal

finansiering med anledning av att den

föreliggande propositionen inte

presenterat ett tillfredsställande

system.

Utskottet kan delvis dela motionärernas

oro när det gäller möjligheterna för

kommuner och landsting att med knappa

resurser klara de växande behoven av

och anspråken på kommunal service.

Samtidigt måste det noteras att man

ofta på ett berömvärt sätt på kommunal

nivå har lyckats bemästra en sitution

med knappare resurser genom en

kombination av rationaliseringar,

effektiviseringar och neddragningar.

Detta visar enligt utskottet på styrkan

i det lokala självbestämmandet.

Utskottet kan således i mycket instämma

i vad motionärerna anför om betydelsen

av kommunal självstyrelse.

Som utskottet tidigare understrukit är

en väl fungerande skatteutjämning en av

de grundläggande förutsättningarna för

att skapa likvärdiga kommunalekonomiska

förutsättningar och därmed möjliggöra

för kommunerna att klara sina

betydelsefulla uppgifter. Utskottet

vill också när det gäller onödig

statlig detaljstyrning av kommunsektorn

peka på att regeringen har satt i gång

den översyn av kostnadsdrivande

statliga regleringar av kommunala

verksamheter som aviserades i

kompletteringspropositionen.

Med det anförda avstyrker utskottet

motion Fi14 (kds) yrkandena 3 och 7.

Den kommunala sektorns ekonomiska

utrymme

I motion Fi17 av Gudrun Schyman m.fl.

(v) understryker motionärerna att

verksamheterna i kommunsektorn är av

helt avgörande betydelse för välfärden,

för den ekonomiska tillväxten och för

förnyelsen av svensk ekonomi.

Vänsterpartiet säger sig dela

regeringens uppfattning att

kommunverksamheterna måste värnas. Men

samtidigt, säger motionärerna, leder

regeringens politik i praktiken till

att det kommunala handlingsutrymmet

begränsas. Regeringen föreslår också

ett strikt tak för den offentlliga

sektorns utgifter. Detta tak begränsar

den kommunala handlingsfriheten

ytterligare.

Partiet återkommer också till sina

tidigare förslag om förstärkningar av

kommunsektorns ekonomi. I sin motion

med anledning av

kompletteringspropositionen föreslogs

att kommunsektorn skulle kompenseras

med 5 miljarder kronor för egenavgifter

i form av en riktad sänkning av

arbetsgivaravgifterna samt tillföras

ytterligare 1,6 miljarder till en s.k.

kommunakut. Dessa senare medel skulle

finansiera omställningen till det nya

utjämningssystemet. Vänsterpartiet

vidhåller dessa förslag.

Utskottet anförde våren 1995 i sitt

betänkande (1994/95:FiU19 s. 16) om

kommunal ekonomi att kommunsektorn

också måste bidra till

samhällsekonomiskt nödvändiga

besparingar. Samtidigt är det viktigt,

underströk utskottet, att slå vakt om

grundläggande kommunala verksamheter

som skola, omsorg och vård. Utskottet

ansåg att den bedömning som regeringen

gjort av den kommunala sektorns

ekonomiska utrymme var rimlig.

Utskottet kunde därför inte tillstyrka

den kommunala expansion som

Vänsterpartiet förespråkade.

Utskottet vidhåller denna uppfattning

och avstyrker motion Fi17 (v) yrkande

6.

Översyn av kommunal finansiering m.m.

Enligt motion Fi10 av Carl Bildt m.fl.

(m) visar de gångna årens arbete med

ett nytt system för inkomst- och

kostnadsutjämning att det krävs en

genomgripande reform där flera

hittillsvarande utgångspunkter måste

omprövas. Svårigheterna bottnar i stor

utsträckning i den totala kommunala

sektorns omfattning. Med en så stor

kommunal sektor blir skillnaderna i

egen skattekraft och opåverkbara

kostnader så betydande mellan olika

kommuner att det krävs ett statligt

system för att ge kommunerna likvärdiga

förutsättningar att sköta sina

uppgifter. Det kommunala

finansieringsansvaret måste därför

begränsas.

En omprövning av utgångspunkterna för

ett hållbart system måste enligt

motionärererna bestå i att föra över

vissa uppgifter från den offentliga

till den privata sektorn - med

motsvarande utrymme för medborgarna att

själva finansiera dessa. Andra och mer

begränsade uppgifter på det kommunala

planet kräver en nationell avreglering

för att kunna skötas på ett lokalt

anpassat och effektivt sätt. De

uppgifter som efter en översyn kvarstår

som ett lokalt kommunalt ansvar - också

vad avser finansieringen - bör även

fortsättningsvis finansieras med

kommunal inkomstskatt kompletterat med

riktade statsbidrag till kommuner med

otillräcklig skattekraft. Översynen bör

inledas omedelbart i syfte att inleda

en successiv förändring av den

offentliga sektorns omfattning och

ansvarsfördelning, heter det i

motionen.

Utskottet delar inte den syn på

kommunal verksamhet som motionen är ett

uttryck för. Kommunerna svarar för

mycket betydelsefulla uppgifter i

samhället. Det gäller framför allt

skolor, barnomsorg, äldreomsorg och

sjukvård. Det är viktigt att den

service som ges medborgarna är av hög

kvalitet, att den styrs på ett

demokratiskt sätt, finansieras

kollektivt och fördelas efter behov.

Utifrån dessa grundläggande kriterier

anser utskottet att det bör stå varje

kommun och landsting fritt att välja

medel och metoder för att uppnå hög

kvalitet. Samtidigt är det nödvändigt

både för medborgarna och för

samhällsekonomin att verksamheten

uppfyller målen till minsta möjliga

kostnad.

Det disponibla resursutrymmet i

samhällsekonomin kommer som utskottet

ser det att vara begränsat under 1990-

talet. Den kommunala konsumtionen har

minskat under de senaste åren. En viss

begränsning av den kommunala sektorns

omfattning har således skett. Samtidigt

är kraven på förbättrad och utökad

service stort. Dessa krav måste främst

mötas med omfördelning av resurser,

effektiviseringar och förbättringar av

produktiviteten. Statsmakterna kan

bl.a. bidra till detta genom ett nytt

bidrags- och utjämningssystem och till

minskad statlig styrning av kommunal

verksamhet. Formerna för finansiering

av verksamhet måste självfallet

fortlöpande ses över. Något motiv för

utredning av det slag som förordas av

motionärerna innebärande en avveckling

av en stor del av den kommunala

verksamheten kan dock utskottet inte

se. Utskottet avstyrker därför motion

Fi10 (m) yrkande 3.

Finansieringsprincipen

I motion Fi14 av Mats Odell m.fl. (kds)

understryks att staten givetvis skall

leva upp till den s.k.

finansieringsprincipen. Det innebär att

staten inte skall påföra kommunerna nya

kostnader utan att staten tar ansvar

för hur sådana skall täckas.

Motionärerna menar att de svårigheter

som funnits och finns att leva upp till

detta gör att det finns tveksamheter

till tanken på ett tak för de kommunala

utgifterna. Trovärdigheten i ett sådant

förslag är också begränsad så länge

staten inte har kontroll över sina egna

utgifter. Enligt motionärerna är ett

klargörande av hur

finansieringsprincipen skall tillämpas

nödvändigt om ett tak för de offentliga

utgifterna skall införas för kommuner

och landsting.

Frågan om finansieringsprincipens

tillämpning behandlades ingående av

utskottet våren 1994 (1993/94:FiU19). I

samband därmed klargjordes att

finansieringsprincipen endast omfattar

statliga beslut om

verksamhetsförändringar. Däremot

omfattas inte åtgärder som inte direkt

tar sikte på men ändå får ekonomiska

effekter för kommunsektorn. Det gäller

t.ex. åtgärder som påverkar det

kommunala skatteunderlaget. I stället

skall den kommunalekonomiska effekten

av sådana åtgärder beaktas vid

bedömningen av det skattefinansierade

utrymmet i samband med fastställandet

av statsbidragnivån.

När det gäller frågan om utgiftstak

för den offentliga sektorn återkommer

regeringen med ett konkret förslag

under våren 1996. Utskottet utgår från

att frågan om finansieringsprincipen

och dess förhållande till ett

utgiftstak för den kommunala sektorn

kommer att belysas i detta sammanhang.

Utskottet avstyrker med det anförda

motion Fi14 (kds) yrkande 4.

Kommunal verksamhet och valfrihet

I motion Fi23 av Karin Pilsäter och Ola

Ström (fp) tas behovet av

prioriteringar inom den kommunala

verksamheten upp. Motionärerna anser

att det är angeläget att kommunerna

prioriterar sina kärnområden såsom

omsorg om barn och gamla samt

utbildning, kollektivtrafik och

sjukvård för att upprätthålla god

kvalitet och trygghet och för att kunna

hålla taxor på en nivå som inte skapar

fattigdomsfällor.

Motionärerna understryker att

infrastruktur i form av

kollektivtrafik, barnomsorg och

äldreomsorg samt skolor är avgörande

för att kvinnor (och i ett jämställt

samhälle även männen) skall kunna

arbeta samt utveckla verksamheter och

skapa tillväxt. Det är däremot inte

kommunalt bedriven affärsverksamhet där

skattebetalarnas pengar används som

riskkapital. Sådan verksamhet

snedvrider konkurrensen, undergräver de

kommunala finanserna och hindrar

privat företagsamhet som skulle kunna

skapa fler jobb.

Även i motion Fi16 av Lars Leijonborg

m.fl. (fp) tas frågan om de kommunala

bolagen upp. Enligt motionärerna är

dessa bolag ofta utifrån såväl

demokratiska som ekonomiska

utgångspunkter till skada för

medborgarna. Konkurrens på lika villkor

sätts ut spel, vilket skadar det

privata näringslivet på orten och är

till men för skattebetalarna.

Motionärerna rekommenderar därför en

stor restriktivitet när det gäller

kommunala bolagsbildningar. De flesta

kommunala bolag kan antingen försäljas,

eftersom de bedriver en verksamhet som

kommunen inte behöver eller ens är bäst

på, eller övergå i förvaltningsform.

Därigenom skulle medborgarna ges bättre

insyn.

Utskottet vill understryka att

kommunerna givetvis skall ha en stor

frihet att mot bakgrund av gällande

statliga regler och med hänsyn till

tillgängliga resurser göra

prioriteringar utifrån de lokala

behoven. Det är i själva verket

utgångspunkten för all kommunal

självstyrelse. Enligt utskottets mening

har man på kommunal nivå i regel klarat

dessa svåra avvägningsfrågor på ett bra

sätt. Om statsmakterna har synpunkter

på de prioriteringar som görs i

kommunsektorn bör det ske genom ändrad

lagstiftning eller genom förändringar i

det ekonomiska utrymmet för kommunal

verksamhet i enlighet med den

arbetsfördelning som gäller mellan stat

och kommun.

Utskottet har viss förståelse för de

synpunkter som i motionerna anförs om

kommunal verksamhet i bolagsform.

Utskottet menar emellertid att

lagstiftningen på området i allt

väsentligt är väl avvägd. Utskottet

vill också erinra om att en översyn av

kommunallagens ekonomikapitel för

närvarande pågår. Översynen syftar till

att skapa bättre förutsättningar för

kommuner och landsting att åstadkomma

en god ekonomisk hushållning.

Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna Fi16 (fp) yrkandena 20 och

21 samt Fi23 (fp) yrkande 8.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utformningen av

propositionens lagförslag

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:Fi10 yrkandena 1 och 2 och

1995/96:Fi11 yrkandena 1 och 2,

res. 1 (m)

2. beträffande utgångspunkter

för ett nytt utjämningssystem

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:Fi10 yrkandena 4 och 5 samt

1995/96:Fi11 yrkande 5,

res. 2 (m)

3. beträffande utjämningsbidrag

och utjämningsavgift

att riksdagen med avslag på

motionerna 1995/96:Fi12 yrkandena 1-3

och 1995/96:Fi14 yrkandena 5 och 6

antar de i proposition 1995/96:64

yrkandena 2 och 3 framlagda förslagen

till

dels lag om utjämningsbidrag till

kommuner och landsting,

dels lag om utjämningsavgift för

kommuner och landsting,

res. 3 (fp)

res. 4 (kds)

res. 5 (m) -

motiv.

4. beträffande generellt

statsbidrag till kommuner och

landsting

att riksdagen antar det i proposition

1995/96:64 yrkande 1 framlagda

förslaget till lag om generellt

statsbidrag till kommuner och

landsting,

5. beträffande införandet av det

nya bidrags- och utjämningssystemet

att riksdagen med avslag på

motionerna 1995/96:Fi11 yrkande 3 och

1995/96:Fi12 yrkande 4 antar det i

proposition 1995/96:64 yrkande 4

framlagda förslaget till lag om

införande av lagen (1995:000) om

generellt statsbidrag till kommuner

och landsting, lagen (1995:000) om

utjämningsbidrag till kommuner och

landsting och lagen (1995:000) om

utjämningsavgift för kommuner och

landsting,

res. 6 (m)

res. 7 (fp)

6. beträffande

avräkningsförfarandet

att riksdagen med avslag på

motionerna 1995/96:Fi11 yrkande 4 och

1995/96:Fi12 yrkande 5 antar de i

proposition 1995/96:64 yrkandena 6

och 7 framlagda förslagen till

dels lag om ändring i lagen

(1965:269) med särskilda bestämmelser

om kommuns och annan menighets

utdebitering av skatt, m.m.,

dels lag om ändring i lagen

(1979:417) om utdebitering och

utbetalning av skatt vid ändring i

rikets indelning i kommuner,

landsting och församlingar,

res. 8 (m)

res. 9 (fp)

7. beträffande ändrat system för

återbetalning av mervärdesskatt till

kommuner och landsting

att riksdagen med avslag på motion

1995/96:Fi13 antar det i proposition

1995/96:64 yrkande 5 framlagda

förslaget till lag om

mervärdesskattekonton för kommuner

och landsting,

res. 10 (v, mp)

8. beträffande anslag till

Generellt statsbidrag till kommuner

att riksdagen med bifall till

proposition 1995/96:64 yrkande 8 samt

med avslag på motion 1995/96:Fi14

yrkandena 1 och 8 till Generellt

statsbidrag till kommuner på

tilläggsbudget till statsbudgeten för

budgetåret 1995/96 under sjunde

huvudtiteln anvisar ett

förslagsanslag på 14 250 000 000 kr,

res. 11 (kds) -

delvis

res. 12 (mp) -

delvis - motiv.

9. beträffande anslag till

Generellt statsbidrag till

landsting

att riksdagen med bifall till

proposition 1995/96:64 yrkande 9 samt

med avslag på motion 1995/96:Fi14

yrkandena 2 och 8 till Generellt

statsbidrag till landsting på

tilläggsbudget till statsbudgeten för

budgetåret 1995/96 under sjunde

huvudtiteln anvisar ett

förslagsanslag på 4 750 000 000 kr,

res. 11 (kds) -

delvis

res. 12 (mp) -

delvis - motiv.

10. beträffande anslag till

Utjämningsbidrag till kommuner och

landsting

att riksdagen med bifall till

proposition 1995/96:64 yrkande 10

till Utjämningsbidrag till kommuner

och landsting på tilläggsbudget till

statsbudgeten för budgetåret 1995/96

under sjunde huvudtiteln anvisar ett

förslagsanslag på 21 245 000 000 kr,

11. beträffande ny

inkomsttitel

att riksdagen med bifall till

proposition 1995/96:64 yrkande 11

under en ny inkomsttitel på

statsbudgeten, Utjämningsavgift för

kommuner och landsting, för

budgetåret 1995/96 beräknar

21 245 000 000 kr,

12. beträffande kommunernas

roll

att riksdagen avslår motion

1995/96:Fi14 yrkandena 3 och 7,

res. 13 (kds)

res. 14 (m) -

motiv.

13. beträffande den kommunala

sektorns ekonomiska utrymme

att riksdagen avslår motion

1995/96:Fi17 yrkande 6,

res. 15 (v)

14. beträffande översyn av

kommunal finansiering m.m.

att riksdagen avslår motion

1995/96:Fi10 yrkande 3,

res. 16 (m)

res. 17 (fp) -

motiv.

15. beträffande

finansieringsprincipen

att riksdagen avslår motion

1995/96:Fi14 yrkande 4,

res. 18 (kds)

16. beträffande kommunal

verksamhet och valfrihet

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:Fi16 yrkandena 20 och 21 samt

1995/96:Fi23 yrkande 8.

res. 19 (m, fp, kds)

Stockholm den 5 december 1995

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist

(s), Per-Ola Eriksson (c), Sören

Lekberg (s), Lisbet Calner (s), Bo

Nilsson (s), Sonja Rembo (m), Arne

Kjörnsberg (s), Sonia Karlsson (s),

Lennart Hedquist (m), Susanne Eberstein

(s), Johan Lönnroth (v), Fredrik

Reinfeldt (m), Roy Ottosson (mp), Mats

Odell (kds), Kjell Nordström (s), Per

Bill (m) och Karin Pilsäter (fp).

Reservationer

1. Utformningen av propositionens

lagförslag (mom. 1)

Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik

Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser

dels att utskottets yttrande under

rubriken Bakgrund till och motiv för

kommunala skatteutjämningssystem bort

utgå,

dels att den del av utskottets yttrande

som under rubriken Utformningen av

propositionens lagförslag börjar med

Regeringen pekar och slutar med till

grundlagsbestämmelserna bort ha

följande lydelse:

Lagrådet hänvisar därvid också till

att regeringen nu tillkallat en

kommitté för att närmare analysera

innebörden av den kommunala

självstyrelsen och beskattningsrätten

och dess förhållande till

grundlagsbestämmelserna.

dels att den del av utskottets yttrande

som under rubriken Utformningen av

propositionens lagförslag börjar med

Utskottet vill och slutar med 1 och

2 bort ha följande lydelse:

Utskottet avvisar regeringens

reviderade förslag till

utjämningssystem för kommuner och

landsting. Förslaget åstadkommer exakt

samma resultat som det tidigare

förslaget och är endast en teknisk

variant av inomkommunal utjämning som

Lagrådet i våras utdömde som helt

främmande och stridande mot

grundlagen. Det är uppenbart att

regeringens förslag endast är ett sätt

att söka kringgå grundlagens

bestämmelser i regeringsformen 1

kap. 7 §.

Ett stort antal kommuner kommer med

regeringens förslag att tvingas ta ut

lokal skatt som skall användas för att

finansiera utgifter i helt andra

kommuner och detta i strid med

grundlagen. Enligt utskottet borde det

vara självklart att grundlagens

bestämmelser skall följas. Med

anledning av regeringens förslag bör

riksdagen ge regeringen till känna att

ett nytt hållfast och långsiktigt

statsbidragssystem måste vara förenligt

med vad som står i den svenska

grundlagen.

Enligt utskottet måste således den

kommunala beskattningsrätten såsom den

kommit till uttryck i grundlagen

försvaras och upprätthållas. Det är

utskottets bestämda mening att vad en

kommun genom den folkvalda församlingen

upptar i skatt skall gå till den egna

kommunens skötsel, i enlighet med

regeringsformens bestämmelser.

Utskottet anser att staten har stora

möjligheter att påverka den kommunala

ekonomin, bl.a. genom att fastställa

basen för den kommunala beskattningen.

Det är vidare statens uppgift att ge

bidrag till de kommuner och landsting

som har otillräcklig skattekraft för

att kunna sköta sina uppgifter. De

statliga skatteintäkterna skall bl.a.

användas till detta ändamål. Däremot

kan inte medel som enskilda kommuner

uppbär i skatt för sina lokala

uppgifter användas för denna utjämning.

Utskottet presenterar längre fram

riktlinjer för hur en långsiktigt

hållbar lösning skulle kunna utformas

genom en översyn av bl.a. vilka

uppgifter som kommunerna genom

kommunalskatten bör ansvara för.

Utskottet lägger i det följande också

fram - i avvaktan på en mer långsiktig

lösning på den kommunala sektorns

totala omfattning och

finansieringsansvar - förslag till

omedelbara förändringar i

statsbidragssystemet för kommuner och

landsting. Utskottet tillstyrker

motionerna Fi10 (m) yrkandena 1 och 2

och Fi11 (m) yrkandena 1 och 2.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande utformningen av

propositionens lagförslag

att riksdagen med bifall till

motionerna 1995/96:Fi10 yrkandena 1

och 2 och 1995/96:Fi11 yrkandena 1

och 2 samt med avslag på

proposition 1995/96:64 godkänner

vad utskottet anfört och som sin

mening ger regeringen detta till

känna,

2. Utgångspunkter för ett nytt

utjämningssystem (mom. 2)

Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik

Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som under rubriken Utgångspunkter för

ett nytt utjämningssystem börjar med

Utskottet vill och slutar med

yrkande 5 bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som

anförs i motion Fi10 (m), att

propositionens förslag till

utjämningssystem är så utformat att det

är tillväxtfientligt och innehåller

negativa incitament. I kommuner som

ökar sin skattekraft blir effekten att

de inte får behålla den.

Lågskattekommuner som ökar sin

skattekraft kommer t.o.m. att förlora

resurser om de ökar skattekraften mer

än riksgenomsnittet och får högre

totala intäkter om skattekraften

sjunker.

På kortare sikt bör enligt utskottet

dagens skattekraftsutjämning via

statsbidrag behållas. Motsvarande

system bör införas för landstingen.

Kostnadsutjämningen bör dock förändras

och byggas upp med standardfaktorer i

enlighet med regeringens förslag.

Strukturkostnadsindex för enskilda

kommuner bör i enlighet med dagens

system påverka grundgarantierna i

inkomstutjämningen som tillägg eller

avdrag. En enskild kommun eller ett

enskilt landsting med skattekraft över

garantinivån bör enligt utskottets

uppfattning självfallet inte få något

statsbidrag.

För att bygga in ett kraftfullt

positivt incitament för

skattekraftsförändringar under en given

period förordar utskottet att

referensnivåerna för varje kommun i

utjämningssystemet fryses. Det innebär

att en kommun kortsiktigt helt får

behålla respektive bära relativa

förändringar i den egna kommunens

skattekraftsutveckling. En fördel med

denna ordning är vidare att inga s.k.

pomperipossaeffekter uppstår trots den

höga utjämningen.

Övergångsregler bör gälla. I kronor

per invånare är det enligt utskottet

rimligt att utforma dessa så att det

nya strukturkostnadsindex i förhållande

till 1995 års referensnivå inte skall

påverka utgående bidrag med mer än

högst 250 kr per år. Relativa

förändringar i den egna skattekraften

förutsätts ligga utanför

övergångsreglerna.

Utskottet anser att ett nytt förslag

till bidrags- och utjämningssystem bör

utarbetas enligt dessa linjer. Med det

anförda tillstyrker utskottet

motionerna Fi10 (m) yrkandena 4 och 5

samt Fi11 (m) yrkande 5.

dels att utskottets hemställan under 2

bort ha följande lydelse:

2. beträffande utgångspunkter för

ett nytt utjämningssystem

att riksdagen med bifall till

motionerna 1995/96:Fi10 yrkandena 4

och 5 samt 1995/96:Fi11 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

3. Utjämningsbidrag och

utjämningsavgift (mom. 3)

Karin Pilsäter (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som under rubriken Utjämningsbidrag och

utjämningsavgift börjar med Det är

och slutar med yrkandena 5 och 6 bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att en långtgående

utjämning av skillnader i

beskattningsbara inkomster och

strukturellt betingade

kostnadsskillnader bör ske. Utskottet

förordar emellertid att

inkomstutjämningen sätts till 90 % i

stället för 95 % eftersom det är

viktigt att den stora sektor som

kommuner och landsting utgör har egna

incitament att bidra till den

ekonomiska tillväxten.

När det gäller kostnadsutjämningen är

enligt utskottets mening de modeller

som ligger till grund för den

Henstrandska utredningen noga

genomarbetade och väl underbyggda.

Utskottet anser därför att utredningens

förslag bör utgöra underlag för

kostnadsutjämningen. Dock bör

kostnadsfördelningen för

kollektivtrafiken ske utifrån den

faktiska kostnadsfördelningen mellan

kommuner och landsting i länen. Denna

fråga bör prövas med förtur inom ramen

för det fortsatta utvecklings- och

utvärderingsarbetet.

Utskottet vill också peka på att

utjämningssystemet har en sådan kom

plexitet att det kan vara svårt att

överblicka. Inte minst ur demokratisk

synvinkel är det därför, såsom sägs i

motion Fi12 (fp), viktigt att systemet

är möjligt för kommunerna att

kontrollera. Hithörande frågor bör

övervägas av den parlamentariska

kommitté som skall följa upp och

utveckla det nya utjämningssystemet.

Utskottet tillstyrker med det anförda

motion Fi12 yrkandena 1-3.

dels att utskottets hemställan under 3

bort ha följande lydelse:

3. beträffande utjämningsbidrag

och utjämningsavgift

att riksdagen med bifall till

motion 1995/96:Fi12 yrkandena 1-3

och med avslag på motion

1995/96:Fi14 yrkandena 5 och 6

antar de i proposition 1995/96:64

yrkandena 2 och 3 framlagda

förslagen till

dels lag om utjämningsbidrag till

kommuner och landsting,

dels lag om utjämningsavgift för

kommuner och landsting

samt godkänner vad utskottet anfört

och som sin mening ger regeringen

detta till känna,

4. Utjämningsbidrag och

utjämningsavgift (mom. 3)

Mats Odell (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som under rubriken Utjämningsbidrag och

utjämningsavgift börjar med Utskottet

vill betona och slutar med därför

avstyrkas bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att huvuddragen i

regeringens förslag till utjämning har

en riktig ansats. När det gäller

utjämningen av strukturella

kostnadsskillnader anser utskottet dock

att vissa justeringar måste göras.

Bl.a. bör äldrefaktorn ges en betydligt

tyngre vikt. För kommunernas del krävs

enligt utskottet vissa justeringar vad

gäller barnomsorg i enlighet med vad

som anförs i motion Fi14 (kds). En

uppräkning av kompensationen för hälso-

och sjukvård i kostnadsutjämningen för

landstingen är också nödvändig.

dels att den del av utskottets yttande

som under rubriken Utjämningsbidrag och

utjämningsavgift börjar med Med

hänvisning och slutar med 5 och 6

bort ha följande lydelse:

Med hänvisning till vad utskottet

anfört tillstyrker utskottet

propositionens förslag med tillägg för

vad som förordas i motion Fi14 (kds)

vilket riksdagen som sin mening bör ge

regeringen till känna. Utskottet

avstyrker däremot motion Fi12 (fp)

yrkandena 1-3.

dels att utskottets hemställan under 3

bort ha följande lydelse:

3. beträffande utjämningsbidrag

och utjämningsavgift

att riksdagen med bifall till

motion 1995/96:Fi14 yrkandena 5 och

6 samt med avslag på motion

1995/96:Fi12 yrkandena 1-3 antar de

i proposition 1995/96:64 yrkandena

2 och 3 framlagda förslagen till

dels lag om utjämningsbidrag till

kommuner och landsting,

dels lag om utjämningsavgift för

kommuner och landsting

samt godkänner vad utskottet anfört

och som sin mening ger regeringen

detta till känna,

5. Utjämningsbidrag och

utjämningsavgift (mom. 3,

motiveringen)

Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik

Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser

att den del av utskottets yttrande som

under rubriken Utjämningsbidrag och

utjämningsavgift börjar med När det

och slutar med 5 och 6 bort ha

följande lydelse:

Utskottet har tidigare med anledning

av motion Fi10 yrkande 4 angivit ett

antal förändringar i

statsbidragssystemet för kommuner och

landsting. I denna alternativa modell

för ett nytt bidrags- och

utjämningssystem har utskottet också

redovisat sin syn på hur

kostnadsutjämningen och inkomst

utjämningen bör vara uppbyggd för att

stimulera tillväxten och ge incitament

till ökning av den kommunala

skattekraften och därvid undvika s.k.

pomperipossaeffekter. Utskottet står

givetvis fast vid denna alternativa

modell.

6. Införandet av det nya bidrags- och

utjämningssystemet (mom. 5)

Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik

Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som under rubriken Införandet av det

nya bidrags- och utjämningssystemet

börjar med I motion Fi11 (m) liksom

och slutar med yrkande 4 bort ha

följande lydelse:

Utskottet avvisar den del av

regeringsförslagets införanderegler som

innebär en bestraffning av kommuner som

det senaste året haft en mer

fördelaktig skattekraftsutveckling än

riksgenomsnittet. Det handlar om ett

stort antal kommuner även om effekten

blir mest kännbar för de kommuner som

ej erhållit statsbidrag enligt det

hittills gällande systemet. Exempel på

sådana kommuner är Danderyd och

Lidingö. Dessa får nu bära en betydligt

större förlust än vad regeringen

angett som årligt tak i

införandereglerna. Detta visar enligt

utskottet det stötande i att bygga in

negativa incitament i systemet. Med det

anförda tillstyrker utskottet motion

Fi11 yrkande 3 och avstyrker

propositionens förslag till

införanderegler.

dels att utskottets hemställan under 5

bort ha följande lydelse:

5. beträffande införandet av det

nya bidrags- och utjämningssystemet

att riksdagen med bifall till

motion 1995/96:Fi11 yrkande 3 och

med avslag på det i proposition

1995/96:64 yrkande 4 framlagda

lagförslaget och motion

1995/96:Fi12 yrkande 4 godkänner

vad utskottet anfört och som sin

mening ger regeringen detta till

känna,

7. Införandet av det nya bidrags- och

utjämningssystemet (mom. 5)

Karin Pilsäter (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som under rubriken Införandet av det

nya bidrags- och utjämningssystemet

börjar med I motion Fi11 (m) liksom

och slutar med yrkande 4 bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är den

föreslagna övergångstiden på åtta år

oacceptabelt lång. Den kommer tveklöst

att innebära att omvandlingstrycket i

de kommuner som förlorar på

omläggningen minskar. Den långa

införandetiden kommer av de berörda

kommunerna att tolkas som att de inte

behöver anpassa sig.

Utskottet föreslår i stället att

införandereglerna ändras så att den

maximerade bidragsminskningen sätts

till 500 kr per invånare för alla

kommuner. Övriga införanderegler i

propositionen bör följas. Detta skulle

innebära att flertalet kommuner kommer

att vara infasade i systemet efter fyra

år samt att de kommuner som tidigare

förlorat mest nu snabbast får en

förbättring. Även för landstingen bör

införandetiden begränsas till maximalt

fyra år, vilket överensstämmer med

utredningens ursprungliga förslag.

Regeringen bör snarast återkomma med

förslag till förkortning av

genomförandetiden till fyra år. Med

hänvisning till vad utskottet här

anfört tillstyrks motion Fi12 yrkande

4.

dels att utskottets hemställan under 5

bort ha följande lydelse:

5. beträffande införandet av det

nya bidrags- och utjämningssystemet

att riksdagen med bifall till

motion 1995/96:Fi12 yrkande 4 samt

med avslag på motion 1995/96:Fi11

yrkande 3 antar det i proposition

1995/96:64 yrkande 4 framlagda

förslaget till lag om införande av

lagen (1995:000) om generellt

statsbidrag till kommuner och

landsting, lagen (1995:000) om

utjämningsbidrag till kommuner och

landsting och lagen (1995:000) om

utjämningsavgift för kommuner och

landsting samt godkänner vad

utskottet anfört och som sin mening

ger regeringen detta till känna,

8. Avräkningsförfarandet (mom. 6)

Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik

Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som under rubriken

Avräkningsförfarandet börjar med

Utskottet anser och slutar med

yrkande 5 bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att regeringens

förslag till införanderegler innebär

att indragningar skall göras från

kommuner med fördelaktig

skattekraftsutveckling med hjälp av en

prognosticerad inkomstförstärkning. Om

det skulle visa sig att inkomsterna

inte har utvecklats enligt prognoserna

förlorar kommunen ändå pengarna, till

följd av att del- och slutavräkningarna

föreslås bli slopade. Utskottet avvisar

förslaget att slopa den för varje

kommun och landsting individuella del-

och slutavräkningen av kommunal- och

landstingsskattemedel och tillstyrker

motion Fi11 (m) yrkande 4.

dels att utskottets hemställan under 6

bort ha följande lydelse:

6. beträffande

avräkningsförfarandet

att riksdagen med bifall till

motion 1995/96:Fi11 yrkande 4 och

med avslag på de i proposition

1995/96:64 yrkandena 6 och 7

framlagda lagförslagen och motion

1995/96:Fi12 yrkande 5 godkänner

vad utskottet anfört och som sin

mening ger regeringen detta till

känna,

9. Avräkningsförfarandet (mom. 6)

Karin Pilsäter (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som under rubriken

Avräkningsförfarandet börjar med

Utskottet anser och slutar med

yrkande 5 bort ha följande lydelse:

Utskottet kan för sin del inte ställa

sig bakom förslaget i propositionen

till kollektiv avräkning av kommunal-

och landstingsskattemedel fr.o.m.

taxeringsåret 1997. Utskottet finner

inte tillräckliga skäl för en sådan

förenkling av avräkningsförfarandet.

Enligt utskottets mening kan kommunerna

inte gentemot staten behandlas som ett

kollektiv, där förlust för den ena

kommunen kvittas mot vinst för den

andra, för att på detta sätt åstadkomma

statsfinansiell neutralitet. Principen

måste vara att varje kommun behandlas

för sig, även om skillnaderna för den

enskilda kommunen inte blir särskilt

stora. Utskottet tillstyrker motion

Fi12 (fp) yrkande 5 och avstyrker

propositionens förslag i denna del.

dels att utskottets hemställan under 6

bort ha följande lydelse:

6. beträffande

avräkningsförfarandet

att riksdagen med bifall till

motion 1995/96:Fi12 yrkande 5 och

med avslag på de i proposition

1995/96:64 yrkandena 6 och 7

framlagda lagförslagen och motion

1995/96:Fi11 yrkande 4 godkänner

vad utskottet anfört och som sin

mening ger regeringen detta till

känna,

10. Ändrat system för återbetalning

av mervärdesskatt till kommuner och

landsting (mom. 7)

Johan Lönnroth (v) och Roy Ottosson

(mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som under rubriken Ändrat system för

återbetalning av mervärdesskatt börjar

med När det och slutar med motion

Fi13 (mp) bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i att det ändrade

systemet för återbetalning av ingående

mervärdesskatt skall vara

kostnadsneutralt för kommunsektorn.

Utskottet anser också att det belopp

som skall tillföras kommuner och

landsting även i ett längre perspektiv

bör vara lika stort som ingående

mervärdesskatt. Utskottet tillstyrker

således motion Fi13 (mp). Vad utskottet

här anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7

bort ha följande lydelse:

7. beträffande ändrat system för

återbetalning av mervärdesskatt

till kommuner och landsting

att riksdagen med anledning av

motion 1995/96:Fi13 antar det i

proposition 1995/96:64 framlagda

förslaget till lag om

mervärdesskattekonton för kommuner

och landsting och som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

11. Anslag till Generellt statsbidrag

till kommuner och anslag till Generellt

statsbidrag till landsting (mom. 8 och

9)

Mats Odell (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som under rubriken Budgetfrågor börjar

med Utskottet vill och slutar med

till budgetåtgärder bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottet är det av

grundläggande betydelse att den

offentliga sektorn anpassas till de

krav som samhällsekonomin ställer. Det

är samtidigt viktigt att stor hänsyn

tas till nyckelområden såsom vård och

omsorg. Möjligheterna till ytterligare

besparingar inom dessa områden måste

anses vara obefintliga.

Utskottet delar den uppfattning som

förts fram av Kristdemokraterna i

motion Fi14 att kommunsektorn bör

tillföras ett särskilt bidrag till vård

och omsorg på totalt 4,8 miljarder

kronor. Insatserna bör finansieras

bl.a. genom att höjningen av

egenavgiften begränsas och genom att

den breddade fastighetsskatten för

kommersiella lokaler och

industrilokaler skall användas för en

skatteväxling till kommunsektorn.

Utskottet tillstyrker motion Fi14

yrkandena 1, 2 och 8.

dels att utskottets hemställan under 8

bort ha följande lydelse:

8. beträffande anslag till

Generellt statsbidrag till kommuner

att riksdagen med bifall till

motion 1995/96:Fi14 yrkandena 1 och

8 samt med anledning av proposition

1995/96:64 yrkande 8 till Generellt

statsbidrag till kommuner på

tilläggsbudget till statsbudgeten

för budgetåret 1995/96 under sjunde

huvudtiteln anvisar ett

förslagsanslag på 17 350 000 000

kr,

dels att utskottets hemställan under 9

bort ha följande lydelse:

9. beträffande anslag till

Generellt statsbidrag till

landsting

att riksdagen med bifall till

motion 1995/96:Fi14 yrkandena 2 och

8 samt med anledning av proposition

1995/96:64 yrkande 9 till Generellt

statsbidrag till landsting på

tilläggsbudget till statsbudgeten

för budgetåret 1995/96 under sjunde

huvudtiteln anvisar ett

förslagsanslag på 5 450 000 000 kr,

12. Anslag till Generellt statsbidrag

till kommuner och anslag till Generellt

statsbidrag till landsting (mom. 8 och

9, motiveringen)

Roy Ottosson (mp) anser att den del av

utskottets yttrande som under rubriken

Budgetåtgärder börjar med Utskottet

vill och slutar med till

budgetåtgärder bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att förstärkningar i

statsbudgeten inte i första hand skall

ske på bekostnad av den kommunala

sektorn. Välfärdens kärnområden -

omsorgen, skolan och vården - är i hög

grad kommunala angelägenheter.

Besparingar på dessa områden får stora

negativa efekter på sociala

förhållanden, jämlikhetssträvanden och

samhällets långsiktiga ekonomiska

förmåga. Utskottet menar därför att

kommunsektorn borde ha kompenserats för

det minskade skatteunderlag som blir

följden av de höjda egenavgifterna.

Samtidigt får det statliga

budgetunderskottet inte ökas i

förhållande till vad riksdagen

beslutade i våras. Ett ökat

budgetunderskott skulle kunna medföra

allvarliga negativa konsekvenser såsom

en högre räntenivå, en försvagad

kronkurs, en lägre ekonomisk tillväxt

och ett minskat ekonomiskt utrymme till

följd av ökade räntekostnader. Ett

bifall till motion Fi14 (kds) yrkandena

1 och 2 skulle medföra ett ökat

budgetunderskott eftersom motionen

saknar konkreta förslag till

finansiering.

Med det anförda avstyrker utskottet

motion Fi14 (kds) yrkandena 1 och 2.

Utskottet tillstyrker samtidigt

regeringens förslag till

budgetåtgärder.

13. Kommunernas roll (mom. 12)

Mats Odell (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som under rubriken Kommunernas roll

börjar med Utskottet kan och slutar

med yrkande 3 bort ha följande

lydelse:

Utskottet kan för sin del ställa sig

bakom den syn på kommunernas roll i

samhället som redovisas i motion Fi14

(kds). Grundläggande för möjligheterna

att upprätthålla ett hållbart

välfärdssamhälle, och därmed också för

att slå vakt om de kommunala

verksamheterna, är sunda statsfinanser

inom ramen för en ansvarsfull och

effektiv marknadsekonomi. Utskottet

vill understryka att det endast är ett

marknadsekonomiskt system som

långsiktigt kan generera den tillväxt

och de andra förutsättningar som krävs

för att skapa varaktiga jobb och en

sund ekonomi. Staten roll är inte minst

att underlätta bl.a. den kommunala

sektorns strukturomvandling i en tid av

ändrade ekonomiska och sociala

förhållanden.

Kommunerna och landstingen har enligt

utskottets mening en mycket viktig roll

i samhällsekonomin genom att de på ett

effektivt och heltäckande sätt skall

bistå människor i deras dagliga liv.

Kommunsektorn har under senare år

kommit att ställas under allt hårdare

krav. Det hänger bl.a. samman med att

staten överfört delar av den egna

verksamheten till kommunal nivå, genom

ökad reglering av den kommunala

verksamheten och genom en real

minskning av tillgängliga resurser.

Därtill skall läggas att det nya

utjämningssystemet för kommuner och

landsting nu i praktiken kommer att

nagga den egna beskatttningsrätten i

kanten. Enligt utskottet finns det mot

bakgrund av det anförda starka skäl att

tillsätta en utredning med uppgift att

ta fram en bättre och långsiktigt

hållbar modell för finansiering av den

kommunala verksamheten. Utskottet

tillstyrker med hänvisning härtill

motion Fi14 (kds) yrkandena 3, 7 och 8.

dels att utskottets hemställan under 12

bort ha följande lydelse:

12. beträffande kommunernas roll

att riksdagen med bifall till

motion 1995/96:Fi14 yrkandena 3 och

7 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

14. Kommunernas roll (mom. 12,

motiveringen)

Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik

Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser

att den del av utskottets yttrande som

under rubriken Kommunernas roll börjar

med Utskottet kan och slutar med

yrkande 3 bort ha följande lydelse:

Utskottet kan i vissa delar ställa sig

bakom den analys som i motion Fi14

(kds) görs av de problem som den

kommunala sektorn brottas med.

Samtidigt bör framhållas att

kommunsektorn på ett bra sätt åren

1992-1994 anpassade sig till en

situation med knappare resurser genom

en kombination av nya lokalt anpassade

lösningar, rationaliseringar,

effektivisering och omprövning av viss

verksamhet. Den avreglering av

statsbidragssystemet som beslutades år

1992 bidrog verksamt till denna

positiva utveckling. Utskottet förordar

i likhet med motionärerna att en

översyn bör göras av formerna för

finansieringen av den kommunala

verksamheten.

Det grundläggande problemet ur ett

medborgarperspektiv - likväl som

utifrån samhällsekonomiska

utgångspunkter - är emellertid den

totala kommunala sektorns omfattning,

något som också framhålls i motion Fi10

(m). En omprövning behövs av de

offentliga åtagandena och därmed också

av det kommunala finansieringsansvaret.

Omprövningen bör enligt utskottet bl.a.

bestå i att vissa uppgifter förs över

från den offentliga till den privata

sektorn. I andra fall kan det vara

lämpligt att föra över

finansieringsansvaret från kommunerna

till staten. Införandet av en nationell

skolpeng, som föreslås i motion Fi10

(m), kan vara ett exempel på det

senare.

15. Den kommunala sektorns ekonomiska

utrymme

(mom. 13)

Johan Lönnroth (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som under rubriken Den kommunala

sektorns ekonomiska utrymme börjar med

Utskottet anförde och slutar med

yrkande 6 bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med

motionärerna bakom motion Fi17 (v) att

de kommunala verksamheterna är av helt

avgörande betydelse för välfärden, för

den ekonomiska tillväxten liksom för

förnyelsen av svensk ekonomi. Det är

därför enligt utskottet nödvändigt med

förstärkningar av kommunsektorns

ekonomi. Utskottet delar regeringens

uppfattning att de kommunala

verksamheterna måste värnas. Det gäller

inte minst om utbildning, vård och

omsorg.

Utskottet ser samtidigt allvarligt på

att regeringens politik i praktiken på

många sätt minskar det kommunala

handlingsutrymmet. Den kommunala

konsumtionen beräknas t.ex. minska som

andel av BNP med 2-3 % under perioden

1992-1996. Regeringen aviserar också

förslag om ett kommunalt utgiftstak.

Enligt utskottets mening är ett strikt

utgiftstak för kommuner och landsting

inte förenligt med den grundlagsfästa

kommunala självstyrelsen.

Utskottet anser också att regeringen

bör infria sitt löfte att se över

fördelningen mellan egenavgifter och

arbetsgivaravgifter. Enligt utskottets

mening måste kommunsektorn kompenseras

med 5 miljarder kronor för den

försvagning av skatteintäkterna som

egenavgifterna innebär. Det kan ske

genom en riktad sänkning av

arbetsgivaravgifterna på det sätt som

föreslogs av Vänsterpartiet i

anslutning till vårens

kompletteringsproposition. En

krisfond/kommunakut bör också

tillskapas för de mest utsatta

kommunerna och tillföras 1,6 miljarder

kronor. Utskottet tillstyrker med det

anförda motion Fi17 yrkande 6.

dels att utskottets hemställan under 13

bort ha följande lydelse:

13. beträffande den kommunala

sektorns ekonomiska utrymme

att riksdagen med bifall till

motion 1995/96:Fi17 yrkande 6 som

sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

16. Översyn av kommunal finansiering

m.m. (mom. 14)

Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik

Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som under rubriken Översyn av kommunal

finansiering m.m. börjar med Utskottet

delar och slutar med yrkande 3 bort

ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är en

genomgripande reform av den kommunala

sektorns finansiering nödvändig. Det

visar med all önskvärd tydlighet

diskussionen kring principerna för och

utformningen av ett nytt bidrags- och

utjämningssystem. Enligt utskottets

uppfattning bottnar svårigheterna

framför allt i den kommunala sektorns

stora omfattning. Om man inkluderar det

statliga skatteuttaget för att betala

statsbidragen till kommuner och

landsting krävs en utdebitering på nära

40 % av landets förvärvsinkomster för

att finansiera denna verksamhet. Detta

är ur samhällsekonomisk synvinkel

skadligt genom att tillväxtkraften i

landet hämmas.

För att få ett långsiktigt hållbart

system fordras enligt utskottet en

grundläggande omprövning av

utgångspunkterna för verksamheten.

Således bör vissa uppgifter överföras

från den offentliga till den privata

sfären. Ett motsvarande utrymme kan

därigenom skapas för medborgarna att

efter egna överväganden finansiera

dessa uppgifter. De uppgifter som efter

en översyn kvarstår som ett lokalt

kommunalt ansvar - också vad avser

finansieringen - bör även i

fortsättningen finansieras med kommunal

inkomstskatt kompletterat med riktade

statsbidrag till kommuner med för

uppgifterna otillräcklig skattekraft.

En sådan översyn bör enligt utskottet

inledas omedelbart. Med det anförda

tillstyrker utskottet motion Fi10 (m)

yrkande 3.

dels att utskottets hemställan under 14

bort ha följande lydelse:

14. beträffande översyn av

kommunal finansiering m.m.

att riksdagen med bifall till

motion 1995/96:Fi10 yrkande 3 som

sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

17. Översyn av kommunal finansiering

m.m. (mom. 14, motiveringen)

Karin Pilsäter (fp) anser

att den del av utskottets yttrande som

under rubriken Översyn av kommunal

finansiering m.m. börjar med

Utskottet delar och slutar med

yrkande 3 bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att kommunerna och

landstingen svarar för mycket

betydelsefulla uppgifter i samhället.

Det gäller framför allt skolor,

barnomsorg, äldreomsorg och sjukvård.

Det är viktigt att den service som ges

medborgarna är av hög kvalitet, att

verksamheten styrs demokratiskt med

stor öppenhet samt fördelas efter

behov. Enligt utskottet är det

angeläget att i ett kärvt ekonomiskt

läge göra en översyn av all onödig

såväl statlig som kommunal

detaljreglering av verksamheten.

Inom ramen för en sådan översyn är det

enligt utskottets mening också

angeläget att ta bort hinder som

införts när det gäller enskilda

alternativ och konkurrens inom den

kommunala sektorn. En avgörande

förutsättning för att kommunerna och

landstingen framöver skall kunna klara

kraven att med realt minskade resurser

erbjuda en kvalitativt god verksamhet

är att de tillåts att använda en rad

olika instrument. Bland sådana märks

olika typer av enskilda alternativ,

effektiv upphandling samt ökad

konkurrens.

18. Finansieringsprincipen (mom. 15)

Mats Odell (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som under rubriken

Finansieringsprincipen börjar med

Frågan om och slutar med yrkande 4

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att staten givetvis

måste leva upp till den s.k.

finansieringsprincipen. Staten skall

således självfallet inte påföra

kommuner och landsting nya kostnader

utan att ta ansvar för hur dessa skall

täckas. De svårigheter som funnits att

leva upp till detta åtagande gör att

det nu finns tveksamheter till tanken

på ett tak för de kommunala utgifterna.

Utskottet utgår från att regeringen i

samband med det aviserade förslaget

till utgiftstak kommer att klargöra hur

finansieringsprincipen skall tillämpas

fortsättningsvis. Mot denna bakgrund

ställer sig utskottet bakom motion Fi14

yrkande 4.

dels att utskottets hemställan under 15

bort ha följande lydelse:

15. beträffande

finansieringsprincipen

att riksdagen med bifall till

motion 1995/96:Fi14 yrkande 4 som

sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

19. Kommunal verksamhet och valfrihet

(mom. 16)

Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m),

Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell

(kds), Per Bill (m) och Karin Pilsäter

(fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som under rubriken Kommunal verksamhet

och valfrihet börjar med Utskottet

vill och slutar med yrkande 8 bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med

motionärerna bakom motion Fi23 (fp) det

angeläget att kommunerna prioriterar

kärnverksamheterna vård, omsorg och

utbildning. Enligt utskottets mening

bör huvudregeln vara att kommunal

verksamhet bedrivs i förvaltningsform

med de möjligheter till insyn för

medborgarna som detta innebär.

Kommunernas verksamhet har givetvis

också en viktig roll för det lokala

näringslivets möjligheter att utvecklas

och därigenom skapa jobb. Däremot är

det inte en kommunal uppgift att med

medborgarnas skattemedel som

riskkapital bedriva affärsverksamhet i

konkurrens med privata aktörer.

Utskottet vill här peka på

kommunallagens bestämmelser som i

princip ej tillåter sådan

affärsverksamhet.

I praktiken är emellertid gränsen

mellan offentlig och privat verksamhet

inte enkel att dra. Den ökade

marknadsorienteringen inom den

offentliga sektorn har inneburit att

gränsen mellan den offentliga och den

privata sektorn blivit mindre markerad.

Det visar den analys som nyligen

redovisats i betänkandet Konkurrens i

balans (SOU 1995:105) av

Underprissättningsutredningen. Det är

enligt utskottet angeläget att noga

följa utvecklingen och vidta åtgärder

mot en icke önskvärd och mot

kommunallagen stridande

affärsverksamhet som pågår på många

håll. Utskottet tillstyrker med det

anförda motionerna Fi16 (fp) yrkandena

20 och 21 samt Fi23 (fp) yrkande 8.

dels att utskottets hemställan under 16

bort ha följande lydelse:

16. beträffande kommunal

verksamhet och valfrihet

att riksdagen med bifall till

motionerna 1995/96:Fi16 yrkandena

20 och 21 och 1995/96:Fi23 yrkande

8 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Utjämningsbidrag och

utjämningsavgift (mom. 3)

Roy Ottosson (mp) anför:

Kostnadsutjämningen för kollektivtrafik

beräknas utifrån förutsättningen att

kommuner och landsting vardera bär

hälften av kostnaden. I Stockholms och

Södermanlands län bär emellertid

landstingen hela kostnaden. Särskilt i

Stockholms län innebär regeringens

förslag ett allvarligt avbräck för

landstingets inkomster. Risken är stor

att detta kan innebära ytterligare

nedskärningar i vården. Med hänsyn till

vårdsituationen i Stockholm är detta

helt oacceptabelt.

Miljöpartiet de gröna anser därför att

regeringen redan nu skall vidta sådana

åtgärder att kostnadsutjämningen för

kollektivtrafiken i Stockholms och

Södermanlands län att landstingen

erhåller hela kostnadsersättningen.

2. Ändrat system för återbetalning av

mervärdesskatt till kommuner och

landsting (mom. 7)

Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik

Reinfeldt och Per Bill (alla m) anför:

Moderata samlingspartiet har i sin

partimotion Fi10 föreslagit en

alternativ modell för förändringar i

statsbidragssystemet på kortare sikt

och i avvaktan på en långsiktig

lösning. Enligt detta förslag skall ett

nytt momssystem införas för

kommunsektorn som innebär full

neutralitet gentemot även privata

producenter. Regleringarna med staten

sker enligt detta alternativ genom den

s.k. neutraliseringsavgiften.

3. Generellt statsbidrag till

kommuner respektive landsting (mom. 8

och 9)

Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik

Reinfeldt och Per Bill (alla m) anför:

I sin partimotion Fi10 har Moderata

samlingspartiet på kortare sikt

förordat ett system som bygger på att

dagens skattekraftsutjämning bibehålls

men där kostnadsutjämningen förändras i

enlighet med vad som redovisas i

propositionen. Vidare bör de

strukturkostnadsindex som räknas fram

för enskilda kommuner och landsting i

enlighet med rådande system påverka

grundgarantierna i inkomstutjämningen

som tillägg eller avdrag.

Regleringarna mellan stat och kommun

bör ske i enlighet med

finansieringsprincipen och andra

förändringar genom den s.k.

neutraliseringsavgiften i samband med

utbetalning av kommunalskattemedel. Det

utrymme som finns för statsbidrag skall

helt gå till grundgarantierna för

utjämning av skattekrafts- och

strukturkostnadsskillnaderna. Något

generellt statsbidrag till

kommunsektorn skall inte utgå.

4. Generellt statsbidrag till

kommuner respektive landsting (mom. 8

och 9)

Johan Lönnroth (v) anför:

Vänsterpartiet har i sin partimotion

Fi17 föreslagit en förstärkning av

kommunsektorns ekonomiska utrymme och

att kommuner och landsting måste

kompenseras för den åtstramning som

orsakas av systemet med egenavgifter.

Partiet vidhåller denna uppfattning.

Det är också väsentligt att

kommunsektorn kompenseras för såväl

verksamhetsförändringar som

skatteunderlagsförändringar i samband

med att statsmakterna tar beslut som

påverkar kommuner och landsting. Den

s.k. finansieringsprincipen måste

tillämpas fullt ut. Det kan lämpligen

ske då det skattefinansierade utrymmet

fastställs i samband med

ställningstagandet till storleken på de

generella statsbidragen till kommuner

och landsting.

5. Kommunernas roll (mom. 12)

Karin Pilsäter (fp) anför:

Folkpartiet känner stark oro för läget

i många kommuner. Statsmakterna måste

mycket noga följa utvecklingen på det

kommunala välfärdsområdet. Det kan få

mycket allvarliga konsekvenser på

längre sikt om t.ex. kvaliteten i

skolundervisningen tillåts sjunka, om

vården av unga med psykiska problem

försummas eller om barnomsorgen

utvecklas till ett passivt

omhändertagande. En sådan utveckling

får inte tillåtas.

Vi vill påpeka att med den av oss

förordade politiken - som leder till

fler jobb och därmed färre arbetslösa,

bibehållen 80-procentig ersättningsnivå

inom socialförsäkringssystemen och

fortsatt förnyelsearbete i kommunerna -

kommer även kommunernas ekonomi att

påverkas positivt. Detta bidrar till

att kunna upprätthålla och utveckla

välfärden inom utbildning, vård och

omsorg.

Ett fortsatt och utvecklat

förnyelsearbete leder alltså till att

medborgarna kan få både mer och bättre

service, vård och omsorg.

6. Den kommunala sektorns ekonomiska

utrymme (mom. 13)

Roy Ottosson (mp) anför:

Miljöpartiet de gröna anser att

kommunsektorn skall kompenseras för det

inkomstbortfall som blir följden av

systemet med egenavgifter. En sådan

kompensation ingår i partiets

budgetförslag för budgetåret 1995/96.

Förslaget innebar i övrigt ytterligare

besparingar i statens utgifter som

medförde ett mindre budgetunderskott än

enligt regeringens förslag. Riksdagen

avslog emellertid detta förslag.

Miljöpartiet avser att återkomma med

motsvarande förslag i budgetsammanhang.

När det gäller förslaget till nytt

utjämningssystem för kommuner och

landsting bör detta enligt

Miljöpartiets uppfattning vara

kostnadsneutralt för staten.

1Propositionens lagförslag

1. Förslag till lag om generellt

statsbidrag till

kommuner och landsting

2. Förslag till lag om

utjämningsbidrag till kommuner och

landsting

3. Förslag till lag om

utjämningsavgift för kommuner och

landsting

4. Förslag till lag om införande av

lagen (1995:000) om generellt

statsbidrag till kommuner och

landsting, lagen om utjämningsbidrag

till kommuner och landsting och lagen

(1995:000) om utjämningsavgift för

kommuner och landsting

5. Förslag till lag om

mervärdesskattekonton för kommuner och

landsting

6. Förslag till lag om ändring i

lagen (1965:269) med

särskilda bestämmelser om kommuns och

annan menighets utdebitering av skatt,

m.m.

7. Förslag till lag om ändring i

lagen (1979:417) om

utdebitering och utbetalning av skatt

vid ändring i rikets

indelning i kommuner, landsting och

församlingar

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Inledning 2

Utfrågning och inkomna skrivelser 2

Regeringens lagförslag 2

Förslag i proposition 64 2

Motionsyrkanden 3

Motionsyrkanden med anledning av

proposition 64 3

Motionsyrkanden med anledning av

proposition 25 5

Utskottet 5

Ärendets tidigare beredning 5

Bakgrund till och motiv för kommunala

skatteutjämningssystem 6

Ett nytt utjämningssystem m.m. 9

Utformningen av propositionens

lagförslag 9

Ett utjämningssystem för kommuner

och landsting 11

Generellt statsbidrag till kommuner

och landsting 16

Införandet av det nya bidrags- och

utjämningssystemet 16

Avräkningsförfarandet 19

Ändrat system för återbetalning av

mervärdesskatt till

kommuner och landsting 19

Budgetfrågor 21

Övriga frågor 22

Kommunernas roll 22

Den kommunala sektorns ekonomiska

utrymme 23

Översyn av kommunal finansiering

m.m. 23

Finansieringsprincipen 24

Kommunal verksamhet och valfrihet25

Hemställan 26

Reservationer

1. Utformningen av propositionens

lagförslag (mom. 1), (m) 29

2. Utgångspunkter för ett nytt

utjämningssystem (mom. 2), (m) 30

3. Utjämningsbidrag och

utjämningsavgift (mom. 3), (fp) 31

4. Utjämningsbidrag och

utjämningsavgift (mom. 3), (kds) 32

5. Utjämningsbidrag och

utjämningsavgift (mom. 3), (m) 32

6. Införandet av det nya bidrags- och

utjämningssystemet

(mom. 5), (m) 33

7. Införandet av det nya bidrags- och

utjämningssystemet

(mom. 5), (fp) 33

8. Avräkningsförfarandet (mom. 6),

(m) 34

9. Avräkningsförfarandet (mom. 6),

(fp) 34

10. Ändrat system för återbetalning

av mervärdesskatt till

kommuner och landsting (mom.

7), (v, mp) 35

11. Anslag till Generellt statsbidrag

till kommuner och anslag till

Generellt statsbidrag till

landsting (mom. 8 och 9), (kds) 35

12. Anslag till Generellt statsbidrag

till kommuner och anslag till

Generellt statsbidrag till

landsting (mom. 8 och 9,

motiveringen), (mp) 36

13. Kommunernas roll (mom. 12), (kds)3

7

14. Kommunernas roll (mom. 12,

motiveringen), (m) 37

15. Den kommunala sektorns ekonomiska

utrymme, (v) 38

16. Översyn av kommunal finansiering

m.m. (mom. 14), (m) 39

17. Översyn av kommunal finansiering

m.m.

(mom. 14, motiveringen), (fp) 39

18. Finansieringsprincipen (mom. 15),

(kds) 40

19. Kommunal verksamhet och valfrihet

(mom. 16), (m, fp, kds) 40

Särskilda yttranden

1. Utjämningsbidrag och

utjämningsavgift (mom. 3), (mp) 42

2. Ändrat system för återbetalning av

mervärdesskatt till

kommuner och landsting (mom. 7),

(m) 42

3. Generellt statsbidrag till

kommuner respektive landsting

(mom. 8 och 9), (m) 42

4. Generellt statsbidrag till

kommuner respektive landsting

(mom. 8 och 9), (v) 43

5. Kommunernas roll (mom. 12), (fp)43

6. Den kommunala sektorns ekonomiska

utrymme (mom. 13), (mp) 43

Bilaga

Propositionens lagförslag 44

1. Förslag till lag om generellt

statsbidrag till kommuner

och landsting 44

2. Förslag till lag om

utjämningsbidrag till kommuner

och landsting 45

3. Förslag till lag om

utjämningsavgift för kommuner

och landsting 47

4. Förslag till lag om införande av

lagen (1995:000) om

generellt statsbidrag till

kommuner och landsting,

lagen om utjämningsbidrag till

kommuner och landsting

och lagen (1995:000) om

utjämningsavgift för kommuner

och landsting 49

5. Förslag till lag om

mervärdesskattekonton för kommuner

och landsting 52

6. Förslag till lag om ändring i

lagen (1965:269) med särskilda

bestämmelser om kommuns och

annan menighets utdebitering

av skatt, m.m. 54

7. Förslag till lag om ändring i

lagen (1979:417) om utdebitering

och utbetalning av skatt vid

ändring i rikets inelning i

kommuner, landsting och

församlingar 57