Bet. 1995/96:FiU7

Finansutskottets betänkande

1995/96:FIU07

Riksdagens revisorers förslag angående information och resultatstyrning

Innehåll

Sammanfattning

Motionsyrkandet

Utskottet

Hemställan

Innehållsförteckning

1995/96

FiU7

Sammanfattning

Utskottet ställer sig i betänkandet i

huvudsak bakom de förslag som riksdagens

revisorer lägger fram i sin rapport om

informationsstyrning. I sin granskning

har revisorerna gjort en nära koppling

till det pågående arbetet med att

förändra styrformerna för den statliga

förvaltningen, den s.k. mål- och

resultatstyrningen. Revisorernas

slutsatser och rekommendationer när det

gäller informationsstyrningen tar sikte

på såväl riksdagens som regeringens och

myndigheternas roller. Således behandlas

riksdagens arbete med mål- och

resultatstyrning, informativa medel i

samband med regeringens styrning av

myndigheterna och myndigheternas arbete

med informativa styrmetoder.

Revisorerna har i denna granskning

liksom i flera andra granskningsärenden

uppmärksammat att statsmakternas

styrning av olika verksamheter fungerar

mindre tillfredsställande. Revisorerna

förordar med hänsyn därtill att främst

regeringens förslag till riksdagen

bättre analyseras från

styrningssynpunkt. Enligt revisorerna

bör riksdagen också ha en aktivare roll

än för närvarande. Om inte riksdagen tar

aktivare del i mål- och

resultatstyrningen finns det betydande

risker för att omläggningen av

styrsystemet inte kommer att, som tänkt

var, innebära en starkare politisk

styrning från riksdagens sida utan

tvärtom en minskad sådan.

Utskottet avstyrker i betänkandet en

motion vari föreslås att revisorerna

skall ges i uppdrag att återkomma med

förslag där den omfattande

statsvetenskapliga och

nationalekonomiska forskningen om

politiska implementeringsproblem

beaktas.

Riksdagens revisorers förslag

I förslag 1994/95:RR14 föreslår

Riksdagens revisorer

1. att riksdagen

dels godkänner vad revisorerna anfört

under avsnitt 7.1 om bättre

beslutsunderlag och förbättrad

resultatinformation från regeringen och

som sin mening ger regeringen detta till

känna,

dels godkänner vad revisorerna i övrigt

anfört under avsnitt 7.1 om riksdagens

roll i mål- och resultatstyrning,

2. att riksdagen godkänner vad

revisorerna anfört under avsnitt 7.2 och

som sin mening ger regeringen detta till

känna,

3. att riksdagen godkänner vad

revisorerna anfört under avsnitt 7.3 och

som sin mening ger regeringen detta till

känna.

Motionsyrkandet

1995/96:Fi1 av Johan Lönnroth m.fl. (v)

vari yrkas att riksdagen ger

riksdagsrevisorerna i uppdrag att

återkomma med förslag där den omfattande

statsvetenskapliga och

nationalekonomiska forskningen om

politiska implementeringsproblem

beaktas.

Allmän bakgrund

Olika styrmedel

Riksdagens revisorer redovisar i

rapporten vissa allmänna utgångspunkter

för styrningen av den statliga

verksamheten. I rapporten sägs att de

statliga myndigheterna utgör regeringens

viktigaste instrument för att åstadkomma

politiska förändringar. Genom

myndigheterna verkställs de politiska

besluten. Statsmakterna och de statliga

myndigheterna har till sitt förfogande

ett antal styrinstrument för att uppnå

syftet med sin verksamhet. Man brukar i

den förvaltningspolitiska litteraturen i

regel skilja mellan tre olika kategorier

av styrmedel, nämligen administrativa

(rättsregler), ekonomiska (skatter,

subventioner, bidrag etc.) och

informativa. Med informativa styrmedel

avses i detta sammanhang försök till

påverkan genom t.ex. information,

kunskapsförmedling och attitydpåverkan.

Mål- och resultatstyrning

I 1988 års kompletteringsproposition

presenterades ett omfattande program för

att förändra styrformerna i den statliga

verksamheten. Syftet var att genom ökad

grad av resultatstyrning åstadkomma en

starkare politisk styrning och en

effektivare resurshushållning. Detta

skulle förverkligas genom att riksdag

och regering skulle ange mål för olika

verksamheter kombinerat med ett

delegerat ansvar till de

verksamhetsansvariga om hur verksamheten

skulle utformas. Utöver att ställa upp

mål för olika verksamheter skulle

riksdag och regering ställa mer

preciserade krav på resultat och genom

återrapportering kontrollera att målen

uppfyllts. Regeringen har under senare

år successivt rapporterat till riksdagen

hur arbetet med mål- och

resultatstyrningen har fortskridit.

Riksrevisionsverket har i uppdrag att

granska myndigheternas

resultatredovisningar.

Riksdagens syn på mål- och

resultatstyrning

I samband med riksdagens behandling av

budgetpropositionen våren 1994 gav

finansutskottet senast sin syn på hur

mål- och resultatstyrningen borde

utvecklas sett ur riksdagens perspektiv

(1993/94:FiU10). En förutsättning för en

mål- och ramstyrning av myndigheterna är

en väl fungerande återrapportering av

resultatet av verksamheterna till

statsmakterna. Myndigheternas

årsredovisningar utgör ett viktigt

underlag för utskottens uppföljande och

utvärderande verksamhet. Finansutskottet

pekade bl.a. på att riksdagens intresse

främst är fokuserat på effekter, utfall

och måluppfyllelse och mindre på

redovisningar av prestationer eller

produktivitet. På utskottets förslag

begärde riksdagen att regeringen i

kompletteringspropositionen skulle

redovisa vilka åtgärder den avsåg att

vidta för att förbättra resultatanalysen

och därmed bättre tillgodose riksdagens

behov av ett fördjupat beslutsunderlag.

Regeringen återkom i frågan i

kompletteringspropositionen våren 1994

och uttalade att de ursprungliga målen

för resultatstyrningen borde ligga fast

som utgångspunkt för det fortsatta

arbetet. Vidare pekades på betydelsen av

att formulera mål. Resultatstyrningen

måste enligt propositionen bygga på en

tydlig rollfördelning mellan riksdag,

regering och myndigheter. Riksdagens

roll är att mot bakgrund av de uppnådda

resultaten fatta beslut om statens

utgifter, målen för statsfinansierad

verksamhet och de ekonomiska ramarna för

de olika verksamheterna.

Riksrevisionsverkets iakttagelser i den

årliga rapporten 1995

Riksrevisionsverket (RRV) skall till

regeringen redovisa en samlad bedömning

av såväl behov av nya som gjorda

insatser för förbättringar av ekonomi-

och resultatstyrning i

statsförvaltningen. Rapporten skall

innehålla slutsatser av iakttagelser och

rekommendationer om hur brister kan

åtgärdas. Avsikten är att rapporten

skall kunna utgöra ett underlag för

regeringen i den ordinarie

budgetprocessen.

I systemet med mål- och

resultatstyrning är regleringsbreven ett

viktigt styrinstrument i förhållandet

mellan riksdag, regering och

myndigheter. I regleringsbreven anger

regeringen vad myndigheterna skall

utföra. Detta uttrycks i form av

övergripande mål för verksamheten

(beslutade av riksdagen eller

regeringen), verksamhetsmål (fastställda

av regeringen eller av myndigheten

själv) samt eventuella särskilda

uppdrag. Myndigheterna skall löpande

återrapportera resultatet av

verksamheten till regeringen och

därigenom visa hur myndigheten uppfyllt

kraven i regleringsbrevet.

Myndigheternas årsredovisningar spelar

också en viktig roll i detta sammanhang.

För riksdagen är

resultatredovisningsdelen i

årsredovisningen av särskilt intresse.

RRV har sedan 1991 systematiskt följt

upp regleringsbreven och i synnerhet

formuleringen av verksamhetsmålen. Av

RRV:s årliga rapport 1995 framgår att

regleringsbreven successivt har

förbättrats men att vissa problem

fortfarande kvarstår.

I rapporten finns också en

sammanfattande bedömning av

resultatredovisningen i

årsredovisningarna. Av den framgår att

det krävs ytterligare insatser för att

resultatredovisningen skall utvecklas

till relevant och fullgott underlag i

budgetprocessen. Hos många myndigheter

finns en tveksamhet som bl.a. kan antas

bero på att myndigheten är osäker på i

vilken utsträckning

resultatredovisningen används för

faktiska beslut. Det framgår också att

många myndigheter har svårigheter att

redovisa verksamheten i form av

prestationer och framför allt att

redovisa kostnader och kvalitet knutna

till prestationerna.

Hearing med företrädare för

Finansdepartementet och Riksrevi-

sionsverket

Utskottet anordnade den 20 februari 1996

en utfrågning om utvecklingen av mål-

och resultatstyrningen i den statliga

verksamheten med företrädare för

Finansdepartementet och RRV. Verket

redovisade och kommenterade de

iakttagelser man gjort i samband med den

årliga granskningen av regleringsbreven

och årsredovisningarna.

Revisorernas slutsatser och förslag

Riksdagens roll i mål- och

resultatstyrningen (avsnitt 7.1)

I sin granskning av

informationsstyrningen har revisorerna

gjort en nära koppling till det pågående

arbetet med att förändra styrformerna

för den statliga förvaltningen, den s.k.

mål- och resultatstyrningen.

Revisorernas slutsatser och

rekommendationer när det gäller

informationsstyrningen tar sikte på

såväl riksdagens som regeringens och

myndigheternas roller. Således behandlas

riksdagens arbete med mål- och

resultatstyrning, informativa medel i

samband med regeringens styrning av

myndigheterna och myndigheternas arbete

med informativa styrmetoder.

Revisorerna har i denna granskning

liksom i flera andra granskningsärenden

uppmärksammat att statsmakternas

styrning av olika verksamheter fungerar

mindre tillfredsställande. Mot denna

bakgrund är det enligt revisorerna

anmärkningsvärt att styrningsfrågor

sällan diskuteras i anslutning till att

beslut fattas. Revisorerna förordar med

hänsyn därtill att främst regeringens

förslag till riksdagen bättre analyseras

från styrningssynpunkt. Enligt

revisorerna bör riksdagen också ha en

aktivare roll än för närvarande. Om inte

riksdagen tar aktivare del i mål- och

resultatstyrningen finns det betydande

risker för att omläggningen av

styrsystemet inte kommer att, som tänkt

var, innebära en starkare politisk

styrning från riksdagens sida utan

tvärtom en minskad sådan.

Styrningen av förvaltningen är en svår

uppgift, som enligt revisorernas mening

måste ägnas mera tid och uppmärksamhet

dn i dag. Riksdagens roll är härvid

väsentlig. Styrning via information är

en mycket viktig del av mål- och

resultatstyrningen. Utskotten skulle

kunna medverka genom att aktivt följa

upp hur de av riksdagen fastställda

målen fullföljs av regeringen i bl.a.

regleringsbreven.

Enligt revisorerna är det viktigt att

arbetet med att utveckla utskottens

uppföljningsarbete fortsätter och om

möjligt ges en fastare förankring i

utskottsorganisationen. Det kan bl.a.

ske genom att frågorna i ökad

utsträckning av ledamöterna lyfts fram i

utskottets arbete. Det arbete med

utbildning och metodutveckling som nu

bedrivs inom utskottsorganisationen bör

fullföljas.

Informativa medel i regeringens styrning

av myndigheterna (avsnitt 7.2)

Den myndighetsstudie som genomförts på

revisorernas initiativ visar att det

från statsmaktsnivå inte finns någon

dokumenterad syn på information och

kommunikation som medel att uppnå målen

för olika verksamheter. Enligt

revisorernas uppfattning bör mål- och

resultatdialogen vara en viktig form för

att utveckla en sådan syn. Det bör ske i

ett samspel mellan berörda departement

och myndigheter. Det är främst i denna

dialog som det förutsätts att de

övergripande målsättningarna skall föras

ut och regeringen redovisa vad riksdagen

beslutat och vad regeringen kräver av

myndigheterna. I dialogen skall också

regelbundet diskuteras hur myndigheterna

uppfyller statsmakternas krav på

måluppfyllelse och resultat. Revisorerna

anser att dialogen bör dokumenteras. Det

bör kunna bidra till att stärka

genomslaget för resultatstyrningen och

lyfta fram behovet av att analysera

myndigheternas verksamhet ur ett

styrningsperspektiv.

Mot bakgrund av att de informativa

styrmedlen kan förväntas bli allt

viktigare och att inslaget av

kunskapsproduktion och

kunskapsförmedling ökar på många

statliga myndigheter är det enligt

revisorerna angeläget att statsmakterna

i detta sammanhang också utformar en

policy för denna typ av styrning. Vilka

är för- och nackdelarna med

informationsstyrning i ett mål- och

resultatstyrt system? Hur påverkas

effekterna och effektiviteten i

förhållande till andra styrmedelstyper?

Även frågan om självfinansiering av

sådan information som har påverkanssyfte

bör givetvis prövas i anslutning till

den förestående översynen av det

regelverk som styr myndigheterna. I den

undersökning som genomförts av

myndigheternas bruk av informativa medel

pekas på en rad övergripande

utvecklingsfrågor. Kunskaperna på

området är i många fall bristfälliga och

kompetensen kan behöva förstärkas. Det

finns också, understryks i rapporten,

ett behov av kunskapsutveckling,

metodutveckling och utbildning.

Regeringen bör se till att utbildningen

i resultatstyrning för departementen och

myndigheterna breddas till att omfatta

även frågor om informationsstyrning.

Som ett led i dialogen mellan

departementen och myndigheterna bör

vidare prövas behovet av särskilda

utbildningspaket, seminarier etc. som

tar upp informationens och

kommunikationens roll i utvecklingen av

resp. myndighets verksamhet.

Revisorerna anser sammanfattningsvis i

avsnittet 7.2 Informativa medel i

regeringens styrning av myndigheterna

följande:

- att mål- och resultatdialogen mellan

departementsledningar och

myndighetsledningar bör utvecklas vidare

och dokumenteras bättre. I det

sammanhanget bör också uppmärksammas hur

information och kommunikation bättre kan

utnyttjas för att både förbättra

underlaget för statsmakternas beslut och

stärka genomslaget för dessa beslut inom

olika verksamheter,

- att regeringen vid översynen av

verksförordningen och av

myndighetsinstruktionerna bör pröva

informationsstyrningens roll. Detta

gäller både i samband med regeringens

styrning av myndigheterna liksom dess

roll i samband med myndigheternas

styrning av sin verksamhet,

- att regeringen i det fortsatta arbetet

med att utveckla och stärka mål- och

resultatstyrningen överväger vad

revisorerna anfört om behovet av

kunskapsutveckling, metodutveckling och

utbildning inom området information och

kommunikation.

Utveckling av informationsarbetet hos

myndigheterna (avsnitt 7.3)

I den särskilda undersökningen av fyra

utvalda myndigheter har den praktiska

användningen av informativa

påverkansmetoder studerats. Ambitionen

har varit att presentera en översiktlig

bild av informationsarbetet, inte minst

i anslutning till den ökade frihet vid

genomförandet av olika samhällsprogram

som myndigheterna numera har.

Undersökningen visar att

informationsstyrningen hos myndigheterna

totalt sett är omfattande men svår att

uppskatta såväl i fråga om volymer som

kostnader och effekter. Ett genomgående

drag är att informationsinsatserna i hög

grad är målgruppsanpassade och praktiskt

orienterade. Samtidigt betraktas

informationsarbetet som en strategisk

resurs inom myndigheterna med ansvaret

förlagt högt upp i organisationen. Ändå

är det svårt att se att myndigheterna

har någon uttalad strategi för sitt

informationsarbete. Man har i regel inte

någon uttalad syn på hur man upplever

sina grundläggande informa

tionsuppgifter. Ej heller finns enligt

undersökningen de informationsteoretiska

grundvalarna för insatserna

dokumenterade. Uppföljning och

utvärdering förekommer endast i

begränsad utsträckning.

Den bild av informationsarbetet på

myndigheterna som framträder ur

undersökningsresultaten är enligt

revisorernas mening således splittrad.

Revisorerna ser det som en viktig

uppgift för myndigheternas ledningar att

ta sig an frågan hur

informationsinstrumentet bör användas

för styrningen av den verksamhet som

respektive förvaltningsmyndighet har

fått ansvaret för. Bland de frågor som i

detta sammanhang bör övervägas av

ledningarna kan nämnas:

- Vilken roll skall informationsarbetet

ha mot bakgrund av de mål och uppgifter

som statsmakterna lagt fast samt de

målgrupper som är aktuella?

- Hur skall informationsarbetet mot

denna bakgrund organiseras och

genomföras? Vilka resurser och vilken

kompetens krävs?

- Hur skall informationsinsatserna

följas upp och utvärderas mot bakgrund

av de krav på resultatåterföring som

riksdag och regering ställer upp?

- Vilket behov av vägledning och stöd

från regeringen och dess stabsorgan har

myndigheterna i sitt arbete med att

utveckla sitt bruk av informativa medel?

Motionen

I motion Fi1 av Johan Lönnroth m.fl. (v)

anförs att riksdagsrevisorernas förslag

är otillräckliga som diskussionsunderlag

om mål-, resultat- och

informationsstyrningens effektivitet.

Det finns enligt motionärerna andra och

djupare orsaker till varför t. ex.

informationsstyrningen inte fungerar som

självständigt styrmedel av statliga

myndigheter. Motionärerna hänvisar till

att det inom den statsvetenskapliga

forskningen finns åtskilliga

undersökningar om s.k.

implementeringsproblem. Som exempel

nämns att myndigheternas personal,

ämbetsmanna- och yrkestraditioner spelar

en stor roll för de politiska

instansernas möjligheter att genomdriva

beslut. I myndigheter utvecklas

traditioner, värderings- och

kulturmönster som måste beaktas när det

gäller möjligheterna att genomföra

politiken.

Motionärerna nämner bl.a. att i

nationalekonomisk forskning har det

under senare år utvecklats en speciell

skola - public-choice - som bl. a. ägnat

intresse åt att studera de målsättningar

och intressen som styr offentliga

organisationers verksamhet. I

myndigheter utvecklas t. ex. egna

målsättningar och strävanden som inte

behöver överensstämma med de politiska

institutionernas önskemål, dvs.

målsättningar som mer har att göra med

att stärka den egna organisationen eller

maximera den egna myndighetens

nyttofunktion.

Motionärerna anser att revisorerna

beträffande utvärdering av styrnings-

och genomförandeformerna inte i

tillräcklig utsträckning har beaktat den

omfattande forskning som finns på

området. Revisorerna bör därför

återkomma med förslag där man beaktar de

politiska implementeringsproblem som den

nationalekonomiska och

statsvetenskapliga forskningen

uppmärksammat.

Utskottet

Riksdagens roll i mål- och

resultatstyrningen

Som framgått av vad som redovisats har

revisorerna i denna granskning liksom i

flera andra granskningsärenden

uppmärksammat att statsmakternas

styrning av olika verksamheter fungerar

mindre tillfredsställande. Revisorerna

anser det anmärkningsvärt att

styrningsfrågor sällan diskuteras i

anslutning till att beslut tas och

förordar att riksdagen skall analysera

regeringens förslag bättre från

styrningssynpunkt. Om inte riksdagen tar

en aktivare del i mål- och

resultatstyrningen finns det betydande

risker för att styrsystemet inte kommer,

som tänkt var, att innebära en starkare

politisk styrning från riksdagens sida

utan tvärtom en minskad sådan.

Utskottet vill med anledning härav

anföra följande. Som framgått av

redovisningen tidigare har det redan

skett en förskjutning i riksdagen mot

ett ökat intresse för dessa frågor under

senare år. Riksdagen har beslutat om en

dndrad hantering av budgetförslaget

fr.o.m. hösten 1996. Riksdagen har

därvid ställt krav på en redovisning av

budgeten i sammanhängande

verksamhetsområden. Den s.k. ELMA-

gruppen, som revisorerna refererar till

i sin rapport, redovisar att vissa

förändringar övervägs i utformningen av

budgetpropositionen med anledning av

dessa krav. I inledningen till varje

avsnitt i budgetpropositionen bör de mål

och den inriktning som gäller för

verksamhetsområdet klargöras. Området

skall analyseras med avseende på

effekter och uppnådda resultat.

Regeringens slutsatser om effektiviteten

i styrningen och eventuella förändringar

i styrinstrumenten bör också redovisas.

Därmed tydliggörs sambandet mellan

övergripande politiska bedömningar och

enskilda krav och åtgärder som redovisas

på myndighets- eller anslagsnivå.

Vidare gör flertalet utskott i samband

med behandlingen av regeringens årliga

skrivelse med redogörelse för

behandlingen av riksdagens skrivelser en

genomgång av hur de av riksdagen

fastställda målen fullföljs av

regeringen i bl.a. regleringsbreven.

Genom att utnyttja myndigheternas

årsredovisningar, fördjupade

anslagsframställningar och RRV:s årliga

utlåtanden har utskotten ett underlag

för att bedöma hur målen och resultaten

uppnås på verksamhetsnivå. Vissa utskott

har även anlitat Riksdagens revisorers

kansli för att göra bedömningar av

myndigheternas årsredovisningar. Sedan

något år tillbaka har utskotten tillgång

till särskilda medel för att utnyttja

externa resurser för uppföljning och

utvärderingar inom utskottets

verksamhetsområde. Olika utbildnings-

och metodutvecklingsaktiviteter bedrivs

även inom utskottsorganisationen.

Talmanskonferensen har också beslutat,

för att kunna ge en samlad bild av

riksdagens aktiviteter inom området, att

utskotten till den 8 mars 1996 skall

lämna en redovisning över sina förslag

till uppföljnings- och

utvärderingsaktiviteter av verksamheten

inom sina respektive utgiftsområden.

Utskottet delar revisorernas uppfattning

att riksdagen och utskotten måste inta

en aktiv roll i mål- och

resultatstyrningen för att de avsedda

politiska effekterna skall kunna uppnås.

Det är därför viktigt att arbetet med

att utveckla utskottens

uppföljningsarbete fortsätter.

Riksdagens roll i mål- och

resultatstyrningen kan som Riksdagens

revisorer sammanfattningsvis framhåller

stärkas genom

- att regeringens förslag till riksdagen

bättre analyseras från

styrningssynpunkt,

- att utvecklingsarbetet med

formuleringar av övergripande mål och

verksamhetsmål drivs vidare av

regeringen,

- att arbetet med att utveckla

utskottens uppföljningsarbete fullföljs

och ges en fastare politisk förankring,

- att riksdagen ställer krav på

regeringen att de fastställda målen förs

ut till myndigheterna liksom att

styrsignalerna uppfattas och får

genomslag i verksamheten,

- att riksdagen ställer krav på

regeringen på förbättrad

återrapportering av resultat av olika

verksamheter.

Utskottet ser mot bakgrund av de

aktiviteter som här redovisats inte

någon anledning för riksdagen att göra

ett allmänt uttalande av det slag

revisorerna föreslår om betydelsen av

detta arbete.

Som ofta konstaterats i dessa

sammanhang är en förutsättning för en

god mål- och resultatstyrning att hela

kedjan fungerar, att riksdag, regering

och myndigheter aktivt deltar i

processen. Det är viktigt att dialogen

mellan regeringen och myndigheterna

fördjupas för att myndigheternas

verksamhetsmål skall få en relevant

utformning. För att undanröja den

osäkerhet som kan finnas hos

myndigheterna om i vilken utsträckning

resultatredovisningen används för

faktiska beslut bör tydligt klargöras

hur regeringskansliet och även riksdagen

använder informationen i sitt arbete.

Det är betydelsefullt att regeringen

löpande redovisar för riksdagen hur

styrningen fungerar och vilka åtgärder

regeringen avser att vidta för att

förbättra resultatanalysen för att denna

skall kunna utgöra ett relevant

beslutsunderlag för riksdagen. Vad

utskottet anfört i denna del bör

riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

Forskning kring politiska

implementeringsproblem

Revisorerna redovisar i sitt förslag

under rubriken Tre exempel på misslyckad

styrning några exempel på områden där

statsmakternas uttalade mål inte har

fått genomslag i verksamheten. Det

gäller kriminalpolitiken, polisens

verksamhet och sjuk- och hälsovårdens

inriktning. Trots att riksdagen vid ett

flertal tillfällen uttalat att

verksamheten skall bedrivas på ett visst

sätt har detta inte gett något märkbart

resultat. Tvärtom har gamla mönster

bestått och verksamhetens inriktning har

varit densamma som tidigare. Revisorerna

uttalar sig inte om huruvida

informationsstyrningen eller andra

former av styrning varit orsaken till

att de avsedda effekterna uteblivit.

I motion Fi1 av Johan Lönnroth m.fl. (v)

påtalas detta och nämns exempel på

likartade förhållanden på det

utbildningspolitiska området. Där tycks

gamla strukturer överleva trots att

statsmakterna på olika sätt eftersträvat

en ändrad inriktning av verksamheten.

Utskottet delar motionärernas slutsatser

att informationsstyrning knappast är

tillräcklig som metod för att genomföra

politiska beslut. Informationsstyrningen

måste kompletteras med ekonomiska och

administrativa styrmedel för att önskade

mål skall kunna uppnås. Det kan också

vara så som motionärerna nämner att

politiska beslut ibland är otydliga och

orealistiska. Ansvaret för problemen i

genomförandefasen faller därmed tillbaka

på riksdag och regering. Utskottet

konstaterar att politiska beslut även

med tydliga mål kan vara svåra att

genomföra vilket bl.a. belyses i

exemplen som redovisas i motionen och i

revisorernas rapport. Utskottet sätter

värde på de utredningar revisorerna

gjort och anser att revisorerna pekat på

påtagliga brister i nuvarande styrning

av den statliga verksamheten. Utskottet

ser dock inte anledning att som

motionärerna föreslår ge revisorerna ett

särskilt uppdrag att återkomma med

förslag där den omfattande

statsvetenskapliga och

nationalekonomiska forskningen om

politiska implementeringsproblem

beaktas. Utskottet avstyrker därför

motion Fi1 (v).

Informationsstyrning av myndigheterna

och myndigheternas informationsarbete

Regeringen har de senaste åren utvecklat

framför allt de finansiella

styrinstrumenten. Den administrativa

styrningen har också stramats upp. Detta

arbete har löpande redovisats för

riksdagen. Mot bakgrund av den

statsfinansiella utvecklingen har den

ekonomiska styrningen varit en högt

prioriterad uppgift. Revisorerna pekar i

sin rapport framför allt på hur

informationsstyrningen fungerar i mål-

och resultatstyrt system. Deras

iakttagelser är intressanta, och de

förslag de för fram är enligt utskottets

mening väl värda att pröva. Revisorerna

påpekar själva att den undersökning de

gjort inte i sig kan sägas utgöra

tillräcklig grund för att dra generella

slutsatser om statsmakternas styrning av

myndigheterna eller om myndigheternas

operativa arbete med

informationsstyrning. Utskottet anser

mot den bakgrunden att det får ankomma

på regeringen att pröva i vilken

utsträckning de förslag revisorerna för

fram kan utnyttjas i det fortsatta

arbetet med att utveckla mål- och

resultatstyrningen. Vad utskottet anfört

med anledning av revisorernas förslag

bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riksdagens roll i

mål- och resultatstyrningen

att riksdagen med anledning av förslag

1994/95:RR14 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. beträffande forskning kring

politiska implementeringsproblem

att riksdagen avslår motion

1995/96:Fi1,

3. beträffande

informationsstyrning av

myndigheterna och myndigheternas

informationsarbete

att riksdagen med anledning av förslag

1994/95:RR14 yrkandena 2 och 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

Stockholm den 5 mars 1996

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist

(s), Per-Ola Eriksson (c), Sören Lekberg

(s), Lisbet Calner (s), Bo Nilsson (s),

Sonja Rembo (m), Arne Kjörnsberg (s),

Sonia Karlsson (s), Lennart Hedquist

(m), Susanne Eberstein (s), Johan

Lönnroth (v), Kristina Nordström (s),

Roy Ottosson (mp), Mats Odell (kds), Per

Bill (m) och Karin Pilsäter (fp).

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Riksdagens revisorers förslag 1

Motionsyrkandet 2

Allmän bakgrund 2

Olika styrmedel 2

Mål- och resultatstyrning 2

Riksdagens syn på mål- och

resultatstyrning 2

Riksrevisionsverkets iakttagelser

i den årliga rapporten 1995 3

Hearing med företrädare för

Finansdepartementet och Riksrevi-

sionsverket 4

Revisorernas slutsatser och förslag 4

Riksdagens roll i mål- och

resultatstyrningen (avsnitt 7.1) 4

Informativa medel i regeringens

styrning av myndigheterna (avsnitt

7.2) 5

Utveckling av informationsarbetet

hos myndigheterna (avsnitt

7.3) 6

Motionen 6

Utskottet 7

Riksdagens roll i mål- och

resultatstyrningen 7

Forskning kring politiska

implementeringsproblem 9

Informationsstyrning av

myndigheterna och myndigheternas

informationsarbete 9

Hemställan 10

Gotab, Stockholm 1996