Bet. 1995/96:JoU10

Jordbruksutskottets betänkande

1995/96:JOU10

Kemikaliekontroll

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1995/96

JoU10

Sammanfattning

Utskottet behandlar här 40

motionsyrkanden om kemikaliekontroll

m.m. från allmänna motionstiden 1995.

Motionerna avser bl.a. lagstiftning och

riktlinjer rörande kemikaliekontrollen.

I denna del hänvisar utskottet främst

till Miljöbalksutredningens verksamhet.

En stor del av motionerna tar upp

frågor om specificerade åtgärder mot

vissa kemiska produkter där

beslutanderätten delegerats till

regeringen och berörda myndigheter.

Enligt utskottets mening är det

angeläget att åtgärder vidtas för att

motverka negativa hälso- och

miljöeffekter av samtliga produkter som

berörs i betänkandet. I flera fall

måste dock utskottet konstatera att det

varken är lämpligt eller möjligt att

inom ramen för utskottets

beredningsprocess göra en långtgående

detaljstyrning av

Kemikalieinspektionens verksamhet i

olika frågor rörande kemiska produkter.

Liksom hittills bör regeringen och

berörda myndigheter arbeta med en hög

ambitionsnivå med utgångspunkt i

riksdagens mer övergripande beslut om

mål och riktlinjer för

kemikaliekontrollen. Samtliga motioner

avstyrks, i flera fall dock med

uttalanden om att de berörda

produkterna måste ägnas fortsatt

uppmärksamhet inom kemikaliekontrollen.

Till betänkandet fogas 11

reservationer (v, mp) och 4 särskilda

yttranden.

Motionerna

1994/95:Jo626 av Ingrid Andersson m.fl.

(s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av ökade

och samordnade insatser för att minska

spridning av kadmium.

1994/95:Jo629 av Barbro Johansson m.fl.

(mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att

substitutionsprincipen bör användas för

att snarast ersätta nonylfenol,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om regler vid tillverkning av

ett nytt kemiskt ämne.

1994/95:Jo641 av Olof Johansson m.fl.

(c) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om föreskrifter för tillämpning

av substitutionsprincipen.

1994/95:Jo646 av Barbro Johansson (mp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna att

försiktighetsprincipen bör gälla vid

märkning av dieselolja med den gröna

färgblandning som tillsammans med oljan

kallas den gröna dieseln.

1994/95:Jo653 av Kia Andreasson m.fl.

(mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att upphöra med att

impregnera trä med arsenik, krom,

kreosot, koppar och tenn,

2. att riksdagen hos regeringen begär

en utredning om möjligheten att

impregnera trä med ättiksyra,

3. att riksdagen hos regeringen begär

att den under en övergångstid innan

förbudet trätt i kraft inför avgift för

träskyddsmedel med 250 kr/kg arsenik,

150 kr/kg krom samt lämpliga avgifter

för kreosot, koppar och tenn.

1994/95:Jo661 av Gudrun Lindvall m.fl.

(mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om dispens att använda

metylenklorid efter den 1 januari 1996,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om utsläpp av metylenklorid.

1994/95:Jo664 av Gudrun Schyman m.fl.

(v) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att arbetet med att

förverkliga substitutionsprincipen

skall intensifieras,

14. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den omvända bevisbördan

skall införas i lagen om kemiska

produkter.

1994/95:Jo669 av Rigmor Ahlstedt m.fl.

(c, fp, v, mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att snabbt ta

fram ett helhetsprogram för

förebyggande av kadmiumorsakade skador

på miljö och hälsa,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att utse en

nationell instans som yttersta ansvarig

för detta arbete.

1994/95:Jo679 av Sonja Fransson m.fl.

(s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att fastställa en tidpunkt

för avvecklingen av de mest

miljöskadliga ämnena,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att identifiera ytterligare

miljöfarliga stabila organiska ämnen,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utreda införande av

miljöavgifter på stabila organiska

ämnen.

1994/95:Jo682 av Lars Björkman (m) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att reglerna för användande

av lösningsmedlen trikloretylen,

metylenklorid och perkloretylen bör

harmoniseras som ett led i EU-

medlemskapet,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att upphäva förbudet mot

användning av dessa medel.

1994/95:Jo687 av Gudrun Lindvall m.fl.

(mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att de som

bedriver tillståndspliktig miljöfarlig

verksamhet skall åläggas att upprätta

materialbalanser årligen, i enlighet

med vad i motionen anförts,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett stärkande av

substitutionsprincipen (LKP),

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om försiktighetsprincipen som

vägledande för miljöarbetet,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en skärpning av straffen för

miljöbrott,

6. att riksdagen hos regeringen begär

att Naturvårdsverket utreder hur en

verksamhet med oanmälda

stickprovskontroller kan startas upp

igen,

8. att riksdagen hos regeringen begär

att Naturvårdsverket utreder hur man

från statens sida kan stärka

kommunernas resurser att inspektera

tillståndspliktiga anläggningar,

9. att riksdagen hos regeringen begär

att Naturvårdsverket utreder hur man

från statens sida kan stärka

kommunernas resurser att bistå

kommunala företag med kemikaliekunskap,

i enlighet med vad i motionen anförts,

16. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om Kemikalieinspektionens

internationella arbete,

17. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om spridning av vissa svenska

kemikalielagar till andra länder via

internationella fora, i enlighet med

vad i motionen anförts,

19. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om obligatorisk

miljövarudeklaration (MVD),

23. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om snabbare avveckling av

klorerade lösningsmedel,

29. att riksdagen beslutar förbjuda

all försäljning av batterier

innehållande kadmium från den 1 januari

1996,

30. att riksdagen beslutar förbjuda

all försäljning av varor och produkter

innehållande kadmium från den 1 januari

1997,

31. att riksdagen beslutar förbjuda

all användning av kvicksilver - utom i

forskningssammanhang - från den 1

januari 1998,

32. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om kommunalt ansvar för

slutdeponi av kvicksilverhaltiga varor

och produkter,

33. att riksdagen beslutar förbjuda

användning av bly i ammunition och som

sänke för fiske från den 1 januari

1996,

36. att riksdagen hos regeringen begär

att Naturvårdsverket tar fram lämpliga

åtgärder så att användningen av

nonylfenol minskar och på sikt upphör.

1994/95:A216 av Barbro Johansson m.fl.

(mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att substitutionsprincipen i

lagen om kemiska produkter skall gälla

när ett hälso- och miljöfarligt ämne

används i produktionen,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att försiktighetsprincipen

skall gälla vid utbyte av ett hälso-

och miljöfarligt ämne mot ett mindre

skadligt och miljövänligare ämne.

1994/95:So488 av Gudrun Lindvall m.fl.

(mp) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär

en utredning med uppdrag att

identifiera kemikalier i barns

omgivning som bör förbjudas,

6. att riksdagen beslutar förbjuda

formalin i kläder och lakan.

Utfrågningar

Utskottet har den 7 november 1995

hållit en utfrågning med

Kemikalieinspektionen och den 5

december 1995 en utfrågning med

Miljöbalksutredningen.

Utskottet

Inledning

I detta betänkande behandlas 40

motionsyrkanden från allmänna

motionstiden 1995 om kemikaliekontroll

m.m. Motionerna indelas i två

huvudgrupper, dels sådana som berör mer

övergripande frågor om lagstiftning,

mål och riktlinjer m.m., dels sådana

som innehåller yrkanden om förbud eller

andra restriktioner mot specificerade

produkter och varor. I det sistnämnda

avsnittet gör utskottet några

principiella uttalanden om den roll-

och ansvarsfördelning som bör råda

mellan riksdagen och statsmakterna i

övrigt i frågor som delegerats till

regeringen och berörda

sektorsmyndigheter.

När det gäller författningsstrukturen

på kemikaliekontrollens område vill

utskottet erinra om följande. Lagen

(1985:426) om kemiska produkter (LKP)

är i stora delar en utpräglad

ramlagstiftning. Det innebär att

riksdagen i lagtexten lagt fast de

grundläggande principerna för hantering

av kemiska produkter. I flera

paragrafer har riksdagen delegerat

beslutanderätten och föreskriftsrätten

till regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer. Det gäller bl.a.

sådana beslut som syftar till att

förbjuda, inskränka eller meddela andra

villkor för användningen av

specificerade kemiska produkter.

Ett exempel på ett sådant bemyndigande

är 12 § LKP, som föreskriver att

regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer får förbjuda

hantering, import eller export av en

kemisk produkt, om det är av särskild

betydelse från hälso- och

miljöskyddssynpunkt.

Genom en lagändring som trätt i kraft

den 1 juli 1995 har riksdagen

bemyndigat regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer att

meddela de föreskrifter om hantering

m.m. av kemiska produkter som behövs

till följd av Sveriges medlemskap i

Europeiska unionen (se 1994/95:JoU21).

I förordningen (1985:835) om kemiska

produkter finns närmare bestämmelser om

vilka befogenheter som delegerats till

berörda myndigheter, främst

Kemikalieinspektionen. Av förordningen

framgår vidare att ytterligare

föreskrifter beträffande vissa kemiska

produkter m.m. finns i 15 särskilt

angivna förordningar. Vidare finns

bestämmelser om försäljning och

förvaring av vissa flyktiga

lösningsmedel m.m.

I Kemikalieinspektionens

författningssamling KIFS 1995:1 finns

en förteckning över myndighetens

föreskrifter och allmänna råd som

gäller inom myndighetens

verksamhetsområde den 1 januari 1995.

Förteckningen omfattar ett fyrtiotal

föreskrifter och råd.

Tidigare riksdagsbeslut om

kemikaliekontrollens inriktning m.m.

Vid behandlingen av proposition

1993/94:163 om riktlinjer för en

fortsatt kretsloppsanpassning av

samhället tog riksdagen ställning

principiellt till inriktning och

omfattning av kemikaliekontrollen

(1994/95:JoU23). Utskottet anförde

därvid bl.a. att kemikaliekontrollen

ingår i arbetet för en långsiktigt

hållbar utveckling.

Riskbegränsningsarbetet och

substitutionsprincipens tillämpning bör

vidareutvecklas och särskild vikt bör

läggas på samarbete inom EG/EFTA samt

på insatser för hjälp till uppbyggnad

av kemikaliekontroll i Baltikum och

Östeuropa. Ökad vikt bör läggas vid

stöd och vägledning till kommuner och

små företag.

I regeringens skrivelse 1994/95:120 om

miljön - vårt gemensamma ansvar (se

1994/95:JoU16) anfördes bl.a. följande.

Spridningen av skadliga ämnen som

medför risk för miljö och hälsa bör

begränsas så långt möjligt. Konsumenter

och producenter av miljöskadliga

produkter har ett ansvar att begränsa

användningen av skadliga produkter till

att inte använda mer än vad som krävs

och att undvika skadliga produkter som

kan ersättas med mindre skadliga då

alternativ finns. Skadliga ämnen i

varor och produkter bör minska så att

ämnena inte sprids via avfall och

restprodukter.

Kunskapen behöver öka om kemiska

produkters risker för hälsa och miljö

såväl i hushållen som inom industrin.

Mindre företag bör också få kunskaps-

och kompetensstöd vad gäller

kemikalielagstiftning samt hantering av

kemiska risker från miljösynpunkt. Det

pågående riskbegränsningsarbetet vad

gäller skadliga kemiska produkter bör

intensifieras. Arbetet med att byta ut

miljö- och hälsoskadliga kemikalier mot

mindre skadliga, dvs. tillämpningen av

substitutionsprincipen, måste

kraftfullt drivas vidare.

Arbetet med att reducera såväl risker

med som användningen av

bekämpningsmedel inom jordbruket måste

offensivt fortsätta i den riktning som

nu sker. Utvecklingen måste också

följas vad gäller

bekämpningsmedelsanvändningen inom

jordbruket. Insatser för

förhandsgranskning av biocider och

biologiska bekämpningsmedel är viktiga.

De centrala myndigheterna har en

viktig roll i informationsarbetet till

regionala lokala myndigheter. Stödet

bör förbättras till regionala och

lokala tillsynsmyndigheter inom

kemikalieområdet om hur

riskbegränsningsarbetet kan bedrivas.

Man bör även stödja en ökad

kompetensutveckling inom detta område.

Om industrins eller branschens

frivilliga insatser för att genomföra

begränsnings- eller substitutionsarbete

går långsammare än vad som är tekniskt

och ekonomiskt möjligt i förhållande

till kalkylerade miljövinster får andra

åtgärder övervägas, såsom ekonomiska

styrmedel.

På kemikalieområdet måste Sverige

driva på arbetet inom EU med

kemikaliekontrollen med utgångspunkt

från Sveriges nationella mål. Samtidigt

måste Sverige göra särskilda insatser

för en regelutveckling som tillgodoser

de svenska behoven på de områden där

tidsbegränsade undantag föreligger i

medlemskapsavtalet. Arbetet inom OECD

bör inriktas på att främja

integrationen mellan OECD och andra

internationella organ, t.ex. FN:s

Intergovernmental Forum on Chemical

Safety. Arbetet inom Nordiska

ministerrådet bör också utnyttjas för

att driva för Sverige angelägna

kemikaliefrågor.

Insatserna mot Östeuropa för att öka

kunskapen om kemikaliers egenskaper och

risker samt om lagstiftning är

angelägna i såväl ett internationellt

perspektiv som för att säkerställa en

låg miljöbelastning på Östersjön och i

Sverige.

Lagstiftning och riktlinjer rörande

kemikaliekontrollen m.m.

Motionerna

I motion Jo629 (mp) anförs att ett

kemiskt ämne ej bör få tillverkas om

det inte är nödvändigt för samhället

och bevisligen ofarligt (yrkande 2).

Några motioner tar upp tillämpningen

av substitutionsprincipen enligt 5§

LKP. Enligt motion Jo641 (c) yrkande 10

behövs en uppbackning av kommunerna och

Kemikalieinspektionen i fråga om

tillämpningen. Ett särskilt stöd behövs

till små och medelstora företag. Enligt

motionerna Jo664 (v) yrkande 13 och

Jo687 (mp) yrkande 3 bör arbetet med

substitutionsprincipen intensifieras. I

mp-motionen anförs att kommunerna bör

få uttrycklig rätt att förbjuda varor

och produkter i handeln utifrån denna

princip. Den skall även utvidgas till

att gälla alla varor och produkter.

Enligt v-motionen bör principen förenas

med ett klassificeringssystem som i sin

tur kombineras med ett avgiftssystem.

Enligt yrkande 14 i motion Jo664 bör

den omvända bevisbördan lagfästas i

LKP. I mp-motionen Jo687 yrkande 4

förordas att särskild tyngd ges för

försiktighetsprincipen på

kemikaliesidan. Enligt motion A216 (mp)

yrkande 2 bör substitutionsprincipen

gälla när ett hälso- och miljöfarligt

ämne används i produktionen. När ett

ersättningsämne används skall

försiktighetsprincipen gälla för detta

ämne (yrkande 3).

I motion Jo687 yrkas i övrigt att de

som bedriver tillståndspliktig

verksamhet enligt miljöskyddslagen

årligen skall upprätta

materialbalanser, att straffen för

miljöbrott skärps, att Naturvårdsverket

utreder en verksamhet med oanmälda

stickprovskontroller i företagen, att

en utredning görs om hur staten kan

stärka kommunernas resurser för tillsyn

och inspektion av tillståndspliktiga

anläggningar, att det utreds hur

kommunerna kan bistå företagen med

kemikaliekunskap, att

Kemikalieinspektionen aktivt sprider

kunskaper om kemikalier till våra

grannländer och till tredje världen,

att regeringen verkar för att sprida

svenska kemikalielagar till andra

länder via internationella organ som

Nordiska ministerrådet, OECD och FN:s

kemiorgan, att obligatorisk

miljövarudeklaration krävs för kemiska

produkter och varor (yrkandena 2, 5, 6,

8, 9, 16, 17 och 19).

Utskottets överväganden

Behovsprövning m.m.

I anslutning till motion Jo629 vill

utskottet erinra om att utskottet

tidigare behandlat motioner syftande

till en allmän behovsprövning av

kemiska produkter m.m. (se bl.a.

1990/91:JoU20). Ordalydelsen i motion

Jo629 tyder på att motionären tänkt sig

någon form av offentligrättslig

kontroll och förhandsprövning av nya

kemiska ämnen utifrån en nödvän-

dighetsbedömning och en riskbedömning.

Det framgår dock inte vilka kriterier

som skulle ligga till grund för en

sådan behovsprövning. Som utskottet

tidigare anfört är det i det närmaste

omöjligt att ange objektiva och

enhetliga kriterier för en

behovsprövning av kemiska ämnen,

produkter och varor. När det gäller

riskbedömningen bör påpekas att Sverige

deltar i EU:s system för

förhandsgranskning av nya kemiska

ämnen. Inga nya ämnen kan sedan den 1

januari 1995 införas i Sverige utan att

vara undersökta med avseende på hälso-

och miljöfarlighet.

Undersökningsresultaten skall redovisas

för Kemikalieinspektionen, som har

möjlighet att vidta åtgärder om den

bedömer att den avsedda användningen av

ämnet inte kan accepteras från

risksynpunkt (KIFS 1994:5).

Beträffande bekämpningsmedel gäller

sedan lång tid tillbaka att de

förhandsprövas av Kemikalieinspektionen

på sätt som närmare framgår av

förordningen (1985:836) om

bekämpningsmedel. Motion Jo629 yrkande

2 avstyrks.

Substitutionsprincipen m.m.

I samband med utfrågningen med

Kemikalieinspektionen har utskottet

erfarit att myndigheten kontinuerligt

utvecklar sitt stöd till kommunerna i

fråga om tillämpningen av

substitutionsprincipen. Detta görs

fr.o.m. innevarande budgetår inom ramen

för en egen verksamhetsgren. Principen

ägnas särskild uppmärksamhet vid de

seminarier som KemI regelbundet ordnar

för tjänstemän på länsstyrelser och

kommuner och i skriftlig information av

olika slag. KemI har sammanställt olika

förteckningar, däribland den s.k.

begränsningslistan, som omfattar ett 70-

tal ämnen där användningen begränsats i

något avseende. Vidare har man

upprättat en förteckning, den s.k. OBS-

listan, över ca 250 ämnen med så

skadliga egenskaper att de kräver

särskild uppmärksamhet vid användningen

och för vilka substitution är särskilt

angelägen. I ytterligare en

förteckning, klassificeringslistan,

anges 1 500 ämnen med upplysning om hur

ämnena är klassificerade med avseende

på hälso- och miljöfarlighet och hur de

skall märkas. Listorna ger underlag och

råd för jämförande bedömning av

kemikalier och för goda produktval vid

tillämpning av substitutionsprincipen.

KemI har behandlat principen i

rapporterna Utbytesregeln (1991) och

Kemikalietillsyn i leverantörsledet

(1994) och i publikationen Agenda 21

och lokal kemikaliekontroll (1993). I

publikationsserien Råd och tips för

tillsyn över kemikaliehanteringen

riktad till miljönämnderna har

tillämpningen av substitutionsprincipen

behandlats flera gånger, liksom i den

periodiska publikationen Information

från KemI. KemI har lämnat förslag till

regeringen angående stöd till mindre

företag. Behovet av stöd är av sådan

omfattning och karaktär att det endast

undantagsvis kan lämnas av lokala eller

centrala myndigheter. Inspektionen har

föreslagit en försöksverksamhet

omfattande hänvisningsservice,

utbildning och utvecklingsinsatser.

Beträffande substitutionsprincipens

genomslag i det praktiska arbetet

anförde Kemikalieinspektionen vid

utfrågningen att principen i

arbetsmiljösammanhang numera tillämpas

på det sätt som riksdagen avsett. När

det gäller olika ämnens effekter på den

yttre miljön finns fortfarande vissa

svårigheter, bl.a. beroende på att

kunskaperna från forskning och

praktiska erfarenheter är begränsade i

fråga om vissa ämnens miljöeffekter.

Utskottet vill för sin del erinra om

att riksdagen vid flera tillfällen

understrukit substitutionsprincipens

betydelse (se bl.a. 1992/93:JoU14 s.

39). Av Kemikalieinspektionens

redovisning framgår också att frågan

ägnats en betydande uppmärksamhet och

stora ansträngningar från myndighetens

sida, bl.a. i verksamheten gentemot

kommunerna. Även om det fortfarande kan

ifrågasättas om syftet med paragrafen

uppnåtts i tillfredsställande grad

anser utskottet det föga meningsfullt

att riksdagen nu upprepar tidigare

gjorda uttalanden. Det är heller inte

meningsfullt att, som yrkas i några

motioner, uttala att

substitutionsprincipen eller

försiktighetsprincipen skall tillämpas

i olika, närmare angivna sammanhang. I

och med att riksdagen beslutat en

lagparagraf om substitution är det en

självklarhet att bestämmelsen skall

tillämpas i samtliga fall som omfattas

av dess tillämpningsområde. Skulle

riksdagen anse att en lagbestämmelse

och i samband därmed gjorda

motivuttalanden inte leder till avsett

resultat ankommer det på riksdagen att

i första hand överväga behovet av

skärpt lagstiftning. Emellertid ingår

både den lagtekniska utformningen av

substitutionsprincipen och

uppföljningen av den praktiska

tillämpningen av denna princip som en

väsentlig del i Miljöbalksutredningens

uppdrag. Utskottet har den 5 december

1995 i samband med en utfrågning med

utredningen fått närmare information om

detta arbete. Mot bakgrund av det

anförda anser utskottet det mindre

lämpligt att nu ta upp frågan om

ändring av LKP i detta avseende.

Med det anförda föreslår utskottet att

motionerna A216 yrkande 2, Jo641

yrkande 10, Jo664 yrkande 13 och

Jo687 yrkande 3 lämnas utan vidare

åtgärd. Som framgår av det ovan anförda

är motionerna helt eller delvis

tillgodosedda.

Också försiktighetsprincipen och

principen om den omvända bevisbördan

ingår i Miljöbalksutredningens uppdrag,

liksom straffsatserna i

miljölagstiftningen. Som utskottet

anfört ovan är det inte meningsfullt

att understryka det självklara

förhållandet att en viss lagparagraf

skall tillämpas i vissa situationer,

när dessa situationer under alla

förhållanden omfattas av lagens

tillämpningsområde. Med hänvisning till

det anförda avstyrks motionerna A216

yrkande 3 och Jo687 yrkandena 4 och 5.

I enlighet med det anförda avstyrks

även motion Jo664 yrkande 14.

Materialbalanser, stickprovskontroller

m.m.

I anslutning till motion Jo687 yrkande

2 om materialbalanser vill utskottet

understryka att materialbalanser kan

upprättas inom ramen för frivillig

miljörevision enligt lagen (1994:1596)

om frivillig miljöstyrning och

miljörevision. För verksamhet som är

tillståndspliktig enligt

miljöskyddslagen kan föreskrivas krav

på materialbalanser i samband med

miljökonsekvensbeskrivningen. Någon

ytterligare åtgärd med anledning av

detta motionsyrkande är således inte

nödvändig.

Enligt yrkande 6 i samma motion bör

Naturvårdsverket utreda en verksamhet

med oanmälda stickprovskontroller,

motsvarande den s.k. Svarta bussen, som

förekom tidigare. Utskottet anser inte

att det finns anledning för riksdagen

att detaljstyra verkets löpande arbete

på angivet sätt. Skälen härtill är

flera. Ett praktiskt skäl är att

utskottet inte kan utesluta att verket

på eget ansvar kan finna metoder för

tillsynsverksamheten som är lika

effektiva eller mer effektiva från

olika synpunkter än de i motionen

föreslagna. I de föreskrifter som

reglerar Naturvårdsverkets verksamhet

finns inget som hindrar att verkat

anordnar kontroll och tillsyn på det

sätt som anses lämpligt.

Vid kontakter med Naturvårdsverket

har utskottet fått upplysningen att det

tidigare förekommit kontrollbesök vid

vissa industrier men att dessa inte var

oanmälda utan överenskomna i förväg. På

grund av de stora kostnader som är

förenade med en i Stockholm placerad

inspektionsenhet som opererar över

hela landet försöker verket i dag

engagera länsstyrelser och kommuner att

göra motsvarande kontroller, med verket

som samordnande myndighet. Ett exempel

på sådan verksamhet är den kontroll av

kemtvättbranschen som företogs för

några år sedan. Enligt verkets

bedömning är denna inriktning av

kontrollverksamheten mera

kostnadseffektiv.

Utskottet vill i övrigt understryka

att riksdagen med verkan fr.o.m.

budgetåret 1991/92 infört en ny

budgetmodell som syftar till att öka

långsiktigheten i myndigheternas

planeringsförutsättningar. Den nya

anslagsformen innebär att myndigheterna

normalt får full frihet att fördela

tilldelade förvaltningsmedel mellan

olika resursslag. Med hänvisning till

det anförda avstyrks motion Jo687

yrkande 6.

Frågan om eventuell förstärkning av

kommunernas resurser för tillsyn

sammanhänger med Miljöbalksutredningens

arbete, som bl.a. omfattar kommunernas

totala ansvar för miljö- och

naturvårdsfrågor. Vidare hänvisar

utskottet till uppgifterna i detta

betänkande om Kemikalieinspektionens

stöd- och informationsverksamhet

gentemot kommunerna. Det bör tilläggas

att 69 § miljöskyddslagen innehåller

bestämmelser som ger kommunerna rätt

att finansiera tillsynen med avgifter.

I proposition 1995/96:87 föreslår

regeringen ett bemyndigande i

naturvårdslagen som ger kommunerna

möjlighet att ta ut avgift för kommunal

verksamhet också enligt denna lag. Om

de angivna finansieringsmöjligheterna

utnyttjas bör resursproblemen kunna

hanteras på ett tillfredsställande

sätt. Motion Jo687 yrkande 8 avstyrks

därför.

Utskottet har i det föregående

utförligt redovisat

Kemikalieinspektionens arbete med stöd

och information till kommunerna och

till mindre företag i kemikaliefrågor.

Den fråga som tas upp i motion Jo687

yrkande 9 är således redan beaktad och

föremål för åtgärder. Motionen påkallar

i denna del ingen vidare åtgärd.

I enlighet med yrkande 16 i motion

Jo687 arbetar Kemikalieinspektionen

redan intensivt i internationella

sammanhang, med aktivt kunskapsutbyte

bl.a. med Östeuropa. Inom OECD, FN och

andra internationella organ pågår ett

intensivt arbete för att förmedla den

svenska synen på hur kemikaliekontroll

bör bedrivas. Som ett exempel bland

många kan nämnas att Sverige för

närvarande har ordförandeposten i

Intergovernmental Forum for Chemical

Safety (jfr även 1993/94:JoU23 s. 15

f.). I angivna betänkande finns en

utförlig redovisning av det

internationella kemikaliearbetet. I

skrivelse 1994/95:120 Miljön - vårt

gemensamma ansvar understryker

regeringen vikten av det

internationella kemikaliearbetet i EU,

OECD och Nordiska ministerrådet.

Insatserna mot Östeuropa för att öka

kunskapen om kemikaliers risker och

egenskaper samt om lagstiftning anges

som angelägna. Utskottet ser således

ingen motsättning mellan yrkandena 16

och 17 i motion Jo687 och den

inriktning av arbetet som förordats och

tillämpas på detta område.

Utskottet avstyrker motion Jo687

yrkande 19 om obligatorisk

miljövarudeklaration med hänvisning

till att Kretsloppsdelegationen har i

uppdrag att föreslå en strategi för

kretsloppsanpassning inom varusektorn

(dir. 1995:23). Som exempel på

styrmedel för denna anpassning anges

bl.a. miljövarudeklarationer.

Yrkanden angående vissa kemiska

produkter m.m.

Allmänna synpunkter på

ansvarsfördelningen inom kemikaliekon

- trollen

I ett antal motioner som behandlas i

det följande framställs yrkanden

rörande en lång rad kemiska produkter

och varor. I några fall ställs

preciserade krav på förbud utan

undantag för angivna produkter vid en

viss tidpunkt eller att befintliga

dispensmöjligheter enligt gällande

regeringsförordningar och

myndighetsföreskrifter inte skall

tillämpas.

Utskottet vill inledningsvis framhålla

att det av hälso- och miljöskäl

givetvis är angeläget att åtgärder

vidtas mot samtliga de produkter som

räknas upp i motionerna. I samband med

utfrågningen med Kemikalieinspektionen

framgick det dock att inget av de

angivna ämnena undgått inspektionens

uppmärksamhet. På grund härav och med

hänvisning till att riksdagen i 12 §

lagen om kemiska produkter (LKP) gett

regeringen och Kemikalieinspektionen de

nödvändiga statsrättsliga

befogenheterna att ingripa med förbud

och restriktioner mot kemiska produkter

har utskottet inte ansett det

nödvändigt att därutöver föreslå några

särskilda uttalanden angående vissa,

specificerade produkter. Skulle

riksdagen utan att beakta de angivna

omständigheterna ändå göra en lång rad

tillkännagivanden om de aktuella

produkterna kan det möjligen leda till

vissa miljövinster på motsvarande

områden. Detta förutsätter dock att

myndigheten har tillräckliga resurser

för uppgiften och att åtgärderna är

praktiskt realiserbara, vid sidan av

allt det arbete som bedrivs på övriga

områden av kemikaliekontrollen. En

viktig omständighet som bör påpekas är

nämligen att det utöver de motionsvägen

aktualiserade produkterna finns andra

problemområden som är väl så viktiga

att uppmärksamma i kemikaliekontrollen.

Enbart inom ramen för det

begränsningsuppdrag som

Kemikalieinspektionen erhållit har som

målsättning beslutats att 2550 nya

begränsningsplaner skall utarbetas

under en femårsperiod. Enligt

utskottets mening finns det således en

risk att en politisk detaljstyrning av

myndighetsarbetet kan leda till

låsningar och bristande flexibilitet

som på längre sikt minskar

effektiviteten i det viktiga arbetet

mot hälso- och miljöriskerna i dagens

industrisamhälle. Det bästa resultatet

torde uppnås om regeringen och

Kemikalieinspektionen som hittills

arbetar med högsta möjliga

ambitionsnivå inom ramen för de mer

övergripande beslut som riksdagen

fattar om mål och riktlinjer för

kemikaliekontrollen.

Det bör tilläggas att några av de i

motionerna föreslagna insatserna

förutsätter resurser och arbetsmetoder

som är svåra att förena med utskottens

karaktär av politiska beslutsorgan med

begränsade personalresurser. Dessa

frågor har utförligt redovisats i

Riksdagsutredningens betänkande

Reformera riksdagsarbetet (1993/94:TK1

s. 98 f.). Inom kemikaliekontrollen kan

det t.ex. i många fall vara nödvändigt

att hålla överläggningar med berörda

branscher, att inhämta vetenskaplig

dokumentation och annan information om

tillgängliga ersättningsämnen, att

undersöka dispensmöjligheter och

dispensbehov samt över huvud taget att

skaffa en överblick över de praktiska

effekterna av vissa åtgärder mot

kemiska produkter och den lämpliga

prioriteringsordningen mellan förbud

och restriktioner med stöd av 12 § LKP.

Också av dessa skäl är det enligt

utskottets mening mest ändamålsenligt

att frågorna hänvisas till den behöriga

myndigheten, som under lång tid byggt

upp en betydande specialistkompetens

och värdefulla erfarenheter av

tillämpningen av LKP.

Utskottet redovisar i det följande

sina kommentarer med anknytning till

varje produkt eller produktområde som

blivit föremål för motionsyrkanden.

Kadmium

Motionerna

Enligt motion Jo625 (s) krävs det ökade

och samordnade insatser mot spridningen

av kadmium. Liknande synpunkter

framförs i motionerna Jo669 (c, fp, v,

mp) och Jo687 (mp) yrkandena 29 och 30.

I fyrpartimotionen Jo669 redovisas

utförligt de miljömedicinska problem

som är förenade med spridningen av den

giftiga tungmetallen kadmium. Enligt

motionen krävs ett helhetsprogram för

förebyggande av kadmiumorsakade skador

på miljö och hälsa. En nationell

instans bör utses som ytterst ansvarig

för detta arbete. I motion Jo687

redovisas särskilt problemen med

kadmiumhaltiga batterier. Inga åtgärder

har satts in för att stoppa spridningen

av kadmium i naturen från dessa varor,

trots flera larm från miljörörelsen.

Motionärerna yrkar att riksdagen

beslutar om förbud mot all försäljning

av batterier innehållande kadmium från

den 1 januari 1996 och förbud mot all

försäljning av varor och produkter

innehållande kadmium från den 1 januari

1997.

Utskottets överväganden

Utskottet delar motionärernas bedömning

att spridningen av kadmium är ett

allvarligt problem från miljö- och

folkhälsosynpunkt. Vid utfrågningen

med Kemikalieinspektionen framgick det

att spridningen av kadmium genom

mänsklig påverkan fortfarande kraftigt

överstiger den spridning som beror på

naturlig förekomst i miljön. De

restriktioner beträffande användningen

av kadmium som beslutats finns i

huvudsak samlade i förordningen

(1985:839) om kadmium. De innebär

bl.a. att kadmiumämne inte får användas

för ytbehandling eller som stabilisator

eller som färgämne. Varor som har

ytbehandlats med ett kadmiumämne eller

som innehåller ett sådant ämne som

stabilisator eller som färgämne får

inte yrkesmässigt saluföras eller

överlåtas. Varorna får inte

yrkesmässigt importeras från länder som

inte är medlemmar i Europeiska unionen.

Gödselmedel som innehåller högre

kadmiumhalt än 100 g per ton fosfor får

inte saluföras eller överlåtas. I

samband med 1991 års miljöpolitiska

beslut uttalades att utsläppen av

kadmium bör minska kraftigt. Statens

jordbruksverk har därefter fått i

uppdrag att utvärdera effektiviteten av

miljöavgifter på kadmium i

handelsgödsel enligt lagen (1984:409)

om avgift på gödselmedel. Uppdraget

skall redovisas den 31 december 1995.

Naturvårdsverket har i uppdrag att till

den 1 april 1996 föreslå utsläpps- och

reduktionsmål för olika ekosystem och

recipienter för stabila organiska

ämnen och metaller, bl.a. kadmium.

I olika internationella sammanhang

pågår ett arbete för att minska utsläpp

av tungmetaller, bl.a. inom

Genèvekonventionen och de marina

konventionerna. Kemikalieinspektionen

driver frågan i OECD och EU med

målsättningen att få till stånd

begränsningar av användningen och

spridningen av kadmium.

Utskottet delar också motionärernas

uppfattning att det krävs ytterligare

åtgärder mot spridningen av kadmium.

Utskottet förutsätter att regeringen

och ansvariga myndigheter även i

fortsättningen ägnar stor uppmärksamhet

åt denna viktiga hälso- och miljöfråga.

När det gäller administrationen av

detta arbete anser utskottet att

Naturvårdsverket väl motsvarar kraven

på en instans med det samordnande

ansvaret, på det sätt som anges i

motion Jo669. I förordningen

(1988:518) med instruktion för

Naturvårdsverket anges att verket skall

vara samlande och pådrivande i

miljöarbetet, både nationellt och

internationellt. I de bestämmelser som

reglerar verkets särskilda uppgifter

anges bl.a. att verket i förhållande

till sektorsmyndigheter samt regionala

och lokala myndigheter skall arbeta med

mål, vägledning, samordning och

uppföljning som rör miljöarbetet. I

avvaktan på resultatet av den

verksamhet som angetts ovan är

utskottet inte berett att precisera hur

det fortsatta arbetet mot spridning av

kadmium bör bedrivas. Motionerna Jo626

och Jo669 bör kunna anses delvis

tillgodosedda med det anförda och bör

inte för närvarande föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Av skäl som anförts tidigare i

betänkandet har utskottet inte

möjlighet att i detalj överblicka

förutsättningarna för och effekterna av

ett totalt försäljningsförbud mot

samtliga produkter som innehåller

kadmium från den 1 januari 1997. Därmed

avstyrks motion Jo687 yrkande 30.

En viktig källa till spridning av

kadmium är förbrukade miljöfarliga

batterier. Frågan om åtgärder mot

miljöfarliga batterier har vid flera

tillfällen behandlats i riksdagen.

Hanteringen av miljöfarliga batterier

regleras i förordningen (1989:974) om

miljöfarliga batterier. Syftet med

förordningen är att förhindra utsläpp

till miljön av kadmium, kvicksilver och

bly från batterier. Regeringen har

våren 1995 tillkallat en särskild

utredare med uppdrag att göra en samlad

översyn av insamling och

omhändertagande m.m. av förbrukade

miljöfarliga batterier. I direktiven

(dir. 1995:64) redovisas bl.a. de

problem som uppstått i samband med

insamlingen av sådana batterier.

Uppdraget skall redovisas senare under

detta riksmöte.

Utskottet anser det lämpligt att

avvakta resultatet av den ovannämnda

utredningen och föreslår att yrkande 29

i motion Jo687 om förbud mot

kadmiumbatterier redan från den 1

januari 1996 avslås.

Kvicksilver och bly

Motionen

Enligt motion Jo687 (mp) bör riksdagen

besluta om förbud mot all användning av

kvicksilver, utom i

forskningssammanhang, från den 1

januari 1998. Kommunerna bör åläggas

att svara för slutdeponi av lysrör,

lampor och andra produkter som

innehåller kvicksilver från den 1 juli

1994. Kvicksilvret är så farligt att

någon återanvändning ej kan tillåtas;

det måste komma ur kretsloppet. Bly i

ammunition och som sänke för fiske

måste förbjudas från den 1 januari 1996

(yrkandena 3133).

Utskottets överväganden

Riksdagen har i olika sammanhang, bl.a.

i samband med 1991 års miljöpolitiska

beslut, uttalat att användningen av bly

på sikt bör avvecklas. Frågan om en

miljöriktig hantering av kvicksilver

har behandlats utförligt i samband med

regeringens förslag om bättre kontroll

över miljöfarligt avfall respektive

riktlinjer för en fortsatt

kretsloppsanpassning av samhället

(1993/94:JoU16 och 1993/94:JoU23).

Därvid har bl.a. understrukits att

diffus spridning av kvicksilver inte

hör hemma i ett kretsloppssamhälle.

Användningen av amalgam i tandvården

skall avvecklas till år 1997. Övrig

användning av kvicksilver skall

avvecklas till år 2000 (JoU23 s. 24).

I sistnämnda betänkande riktades ett

tillkännagivande till regeringen om

åtgärder mot internationell handel med

kvicksilver. I skrivelse 1994/95:120

(s. 31) anförs att arbete pågår med ett

åtgärdsprogram för insamling av

uttjänta varor och produkter

innehållande kvicksilver. En plan för

slutförvaring av upparbetat

kvicksilverhaltigt avfall bör

fastställas.

Från Naturvårdsverket har nyligen

meddelats att man arbetar för att få

bort allt kvicksilver ur kretsloppet.

För detta ändamål har verket delat ut

3,7 miljoner kronor till olika

kvicksilverinsamlingar.

Bestämmelser om kvicksilverhaltiga

varor finns bl.a. i förordningen

(1991:1290) om vissa kvicksilverhaltiga

varor och i Kemikalieinspektionens

föreskrifter KIFS 1992:7 och 9.

I samband med 1991 års miljöpolitiska

beslut uttalades att blyanvändningen på

sikt bör avvecklas genom i huvudsak

frivilliga åtgärder. I enlighet med de

konventioner Sverige anslutit sig till

har riksdagen lagt fast målet att

Sveriges utsläpp av bly skall minskas

med 70 % över tidsperioden 19851995. I

Naturvårdsverkets föreskrifter SNFS

1994:3 har förbud meddelats mot

användningen av blyhagel i vissa

våtmarksområden.

Från Kemikalieinspektionen har

meddelats att inspektionen arbetar för

en avveckling av kvicksilver- och

blyanvändningen, inkl. bly i ammunition

och sänken.

Utskottet avstyrker motion Jo687

yrkandena 3133 i den mån motionen ej

tillgodoses genom vad som anförts ovan.

I den del motionärerna yrkar ett

riksdagsuttalande om kommunalt ansvar

för kvicksilverhaltigt avfall från den

1 juli 1994 måste utskottet konstatera

att riksdagen knappast kan besluta i en

sådan fråga med retroaktiv verkan.

Utskottet anser sig inte heller ha

beredningsunderlag för att föreslå

preciserade förbud för all användning

av kvicksilver från den 1 januari 1998

respektive användning av bly i

ammunition och sänken från den 1

januari 1996.

Nonylfenol

Motionerna

I motion Jo629 (mp) yrkande 1 redovisas

utförligt de miljö- och hälsoproblem

som är förenade med nonylfenol. Detta

är ett bioackumulerande miljögift som

bl.a. ingår i tvättmedel och plaster.

Det har visat sig att nonylfenol har

samma verkningar som östrogen. Det kan

även påverka mannens spermier negativt.

Ämnet har lett till att det föds pojkar

med missbildade könsorgan, och inom

djurvärlden har bl.a. krokodiler och

olika fiskarter drabbats. Enligt

motionen bör substitutionsprincipen

tillämpas för att ersätta nonylfenol.

I motion Jo687 anförs liknande

synpunkter (yrkande 36). Där yrkas

att Naturvårdsverket får i uppdrag att

föreslå lämpliga åtgärder så att

användningen av nonylfenol minskar och

på sikt upphör.

Utskottets överväganden

I samband med 1991 års miljöpolitiska

beslut uttalades att användningen av

nonylfenol bör minska med 90 % till år

2000. Detta sker genom frivilliga

åtaganden och genom tillämpning av

substitutionsprincipen. Den användning

som återstår år 2000 får endast ske om

risken för spridning i miljön är mycket

liten. På sikt bör all användning

upphöra. Naturvårdsverket och

Kemikalieinspektionen har i uppdrag att

följa utvecklingen och vid behov

föreslå ytterligare åtgärder. Det

anförda innebär att riksdagen uttalat

sig för en tillämpning och en

målinriktning som överensstämmer med

båda motionerna och att berörda

myndigheter har den uppgift som

efterlyses i motion Jo687. Motionerna

är således tillgodosedda utan

ytterligare åtgärder från riksdagens

sida.

Grön diesel

Motionen

I motion Jo646 (mp) yrkas att

försiktighetsprincipen bör gälla vid

märkning av dieselolja med den gröna

färgblandning som tillsammans med oljan

kallas den gröna dieseln. En utredning

har visserligen visat att

färgblandningen är ofarlig, men en

vädjan är ändå enligt motionen att här

låta försiktighetsprincipen gälla, när

ämnet nu tillåts.

Utskottets överväganden

Utskottet erinrar om att utredningen om

märkningssystemet för vissa

oljeprodukter lagt fram ett betänkande

med titeln Grön diesel - miljö- och

hälsorisker (SOU 1995:3). I betänkandet

görs en noggrann genomgång av de

ifrågasatta riskerna. Enligt

sammanfattningen i betänkandet måste

riskerna ur miljömedicinsk och

ekotoxikologisk synvinkel bedömas som

utomordentligt små både på kort och

lång sikt när de aktuella ämnena

används för avsett ändamål.

Utskottet erinrar vidare om att den

s.k. försiktighetsprincipen har kommit

till uttryck i olika lagar på

miljöområdet, bl.a. lagen om kemiska

produkter (LKP) och miljöskyddslagen. I

detta sammanhang torde den förstnämnda

lagen ha störst intresse. I 5 § LKP

har principen uttryckts så att det

åligger den som hanterar eller

importerar en kemisk produkt att vidta

de åtgärder och iaktta de

försiktighetsmått i övrigt som behövs

för att hindra eller motverka skada på

människor eller i miljön. Regeln om

försiktighetsmått riktar sig till alla

som på ett eller annat sätt befattar

sig med hanteringen av en kemisk

produkt i den mening detta begrepp har

enligt 2 § LKP och till alla som

importerar kemiska produkter. Regeln

omfattar således även användning i

konsumentledet samt privat import.

Av ordalydelsen i motionen förefaller

det som om motionärens uppmaning att

iaktta försiktighetsprincipen riktar

sig till en obestämd krets av individer

eller företag som på något sätt

hanterar s.k. grön diesel. Motionen är

således inte tillräckligt preciserad

för att kunna bifallas av riksdagen.

Utskottet avstyrker motion Jo646.

Lösningsmedel - trikloretylen,

metylenklorid och perkloretylen m.m.

Motionerna

I motion Jo661 (mp) anförs att förbudet

mot metylenklorid inte får urholkas

genom dispenser till

läkemedelsindustrin (yrkande 1). Vidare

förordas ett tillkännagivande om

utsläpp av metylenklorid (yrkande 3).

Även yrkande 3 tycks syfta på de

utsläpp som följer av eventuell dispens

till läkemedelsindustrin (Astra). En

dispens efter 1 januari 1996 är

oacceptabel. I motion Jo687 (mp)

yrkande 23 anförs att avvecklingen av

klorerade lösningsmedel måste ske

snabbare.

Enligt motion Jo682 (m) bör reglerna

om lösningsmedel (trikloretylen,

metylklorid, perkloretylen)

harmoniseras som ett led i

medlemskapet. Ensidiga förbud i Sverige

medför risk att ett stort antal

arbetsplatser försvinner från landet

och etableras i en annan EU-nation.

Utskottets överväganden

I samband med 1991 års miljöpolitiska

beslut uttalades att metylenklorid och

trikloretylen bör avvecklas helt till

utgången av år 1995.

I förordningen (1991:1289) om

klorerade lösningsmedel anges en rad

lösningsmedel som inte får saluhållas

eller överlåtas till konsumenter för

enskilt bruk resp. överlåtas eller

användas för yrkesmässigt bruk. Enligt

förordningen får Kemikalieinspektionen

besluta om undantag genom föreskrifter

eller i enskilda fall. För undantag i

enskilda fall krävs synnerliga skäl.

När undantag medges får inspektionen ta

ut en avgift enligt 19 § lagen om

kemiska produkter.

I Kemikalieinspektionens

detaljföreskrifter KIFS 1995:6 anges

under vilka förutsättningar klorerade

lösningsmedel får användas trots

förbudet i 1991 års förordning.

Reglerna innebär i korthet att

generella undantag endast medges för

forskning, utveckling och analysarbete.

Under år 1996 får dessutom

trikloretylen användas för avfettning

och avvattning under vissa, noggrant

angivna förutsättningar.

Miljödepartementet anordnade den 20

november 1995 en utfrågning om klor och

klorföreningar. Representanter för alla

berörda parter såsom miljörörelse,

myndigheter, forskare och industri

deltog i utfrågningen.

Den 21 november 1995 besvarade

miljöministern en fråga angående

klorerade lösningsmedel (prot.

1995/96:26). I svaret hänvisas till de

bestämmelser (se ovan) som innebär att

förbuden mot trikloretylen och

metylenklorid som planerat träder i

kraft den 1 januari 1996. Med hänsyn

till anpassningssvårigheter för vissa

företag får trikloretylen under vissa

förutsättningar användas för avfettning

och avvattning under år 1996.

Användning av metylenklorid är, som

framgår av gällande förordning,

tillåten endast efter dispens i

enskilda fall om den individuella

prövningen visar att det finns

synnerliga skäl. I regeringskansliet

undersöks möjligheterna att i de

enskilda fallen från år 1996 och framåt

sätta dispensavgifterna så högt att

detta bidrar till attt påverka

företagen att snabbt genomföra en

omställning.

Som framgår av det anförda är frågan

om dispens för användning av

metylenklorid en utpräglad

myndighetsfråga, och utskottet hänvisar

härvidlag till vad som anförts i det

föregående om rollfördelningen mellan

riksdagen och ansvariga myndigheter.

Utskottet kan självfallet inte gå in på

en bedömning av enskilda fall där

dispens från förbudet aktualiserats (se

11 kap. 7 § regeringsformen). Utskottet

avstyrker därmed motion Jo661 yrkande

3, till den del yrkandet avser dispens

till läkemedelsföretaget Astra.

Utskottet avstyrker även yrkande 1 i

motionen med hänvisning till de

dispensregler som ovan redovisats.

Likaså avstyrks motion Jo687 yrkande

23 med hänvisning till redovisningen

ovan.

Motion Jo682 avstyrks med hänvisning

till att Kemikalieinspektionen anfört

att man verkar inom ramen för EU:s

arbete med begränsning av kemiska ämnen

och därvid försöker förmå EU att införa

samma begränsningar av klorerade

lösningsmedel som Sverige.

Stabila organiska ämnen

Motionerna

I motion Jo679 (s) anförs att

avvecklingen av de mest miljöfarliga

ämnena går långsamt. Som exempel nämns

bl.a. bromerade flamskyddsmedel,

organiska tennföreningar och vissa

mjukgörare i plastindustrin. En

tidpunkt för avvecklingen av de

skadligaste ämnena bör fastställas av

regeringen. Arbetet med att identifiera

ytterligare miljöfarliga stabila

organiska ämnen måste intensifieras

genom att det s.k.

begränsningsuppdraget påskyndas.

Möjligheten att införa miljöavgifter på

de angivna ämnena bör utredas.

Utskottets överväganden

I samband med 1991 års miljöpolitiska

beslut uttalades att utsläppen av

stabila organiska ämnen bör begränsas

så att de till sekelskiftet nått en

sådan nivå att miljön inte tar skada.

På sikt skall dessa ämnen inte få

förekomma i miljön. Frågan om åtgärder

mot skadliga ämnen togs senast upp i

skrivelse 1994/95:120 (s. 29 f.) i form

av en mer allmän redovisning av mål och

riktlinjer och en lägesbeskrivning (se

även del II s. 21 i skrivelsen). Under

de senaste årtiondena har halterna av

DDT, toxafener, PCB, dioxinlika PCB

och dioxiner i vävnader sjunkit.

Däremot ökar koncentrationerna av PBDE

i sillgrissleägg. Ämnet finns i

flamskyddsmedel. Utsläppen av klorerade

organiska ämnen från massaindustrin har

minskat väsentligt.

Stabila organiska ämnen är en viktig

ämnesgrupp i det uppdrag som

Kemikalieinspektionen erhållit avseende

riskbegränsning av kemikalier. Som

målsättning gäller att 2550 nya

begränsningsplaner skall utarbetas

under en femårsperiod. Utskottet

förutsätter att åtgärderna mot stabila

organiska ämnen får hög prioritet i det

fortsatta arbetet. Motion Jo679

yrkandena 1 och 2 avstyrks i den mån de

ej tillgodosetts med det anförda.

Frågan om miljöavgifter på

miljöskadliga ämnen har behandlats i

olika sammanhang. Den allmänna

principen att ekonomiska styrmedel bör

användas i ökad utsträckning i

miljöpolitiken har riksdagen vid flera

tillfällen ställt sig bakom. En

omfattande genomgång av vilka styrmedel

som kan vara lämpliga för olika

produkter och verksamheter gjordes av

Miljöavgiftsutredningen i betänkandet

Sätt värde på miljön (SOU 1990:59).

Utskottet är inte berett att nu föreslå

några särskilda åtgärder i detta

avseende beträffande stabila organiska

ämnen. Yrkande 3 i motion Jo679

avstyrks.

Impregneringsmedel m.m.

Motionen

I motion Jo653 (mp) anförs att det

fortfarande är tillåtet att i viss

utsträckning använda miljöfarliga

träskyddsmedel och virke som behandlats

med sådana medel. Befintliga

föreskrifter och tillsynen enligt LKP

fungerar dåligt i dag. Enligt motionen

bör man upphöra med att impregnera trä

med arsenik, krom, kreosot, koppar och

tenn. Möjligheten att impregnera trä

med ättiksyra bör utredas. Under en

övergångstid, innan förbud trätt i

kraft, bör träskyddsmedel beläggas med

avgifter: 250 kr per kg för arsenik,

150 kr per kg för krom och lämpliga

avgifter för kreosot, koppar och tenn.

Utskottets överväganden

I samband med 1991 års miljöpolitiska

beslut uttalades att användningen av

arsenik och kromföreningar i

träskyddsmedel måste minska kraftigt.

Träskyddsmedlen är noga reglerade bl.a.

i Kemikalieinspektionens författning

KIFS 1990:10. Vidare har inspektionen

gett ut allmänna råd i anslutning till

föreskrifterna (1991:4). Beträffande

organiska tennföreningar finns

föreskrifter om s.k.

antifoulingprodukter i KIFS 1988:3 och

1992:6. Inspektionen följer löpande

utvecklingen och undersöker lämpliga

ersättningsämnen. Ättiksyra är enligt

inspektionen inte aktuellt som

träskyddsmedel men har nyligen i

utspädd lösning godkänts för

ogräsbekämpning som komplement till

andra preparat. Med hänvisning till det

anförda och till vad utskottet ovan

anfört om rollfördelningen på

kemikaliekontrollens område avstyrker

utskottet motion Jo653.

Kemikalier i barns omgivning -

allergier

Motionen

I motion So488 (mp) yrkandena 5 och 6

framhålls att allergierna ökar i

Sverige, framför allt bland barn. Det

är viktigt att identifiera vilka

kemikalier i barns omgivning som bör

förbjudas. En utredning bör tillsättas

med detta syfte. Vidare bör riksdagen

besluta om förbud mot formalin i kläder

och lakan.

Utskottets överväganden

Enligt uppgift från

Kemikalieinspektionen är formalinhalten

i textilier numera låg sedan

inspektionen flera gånger agerat mot

användning av formaldehyd i textilier

m.m. Inspektionen har nyligen påbörjat

ett projekt om kemikalier i textilier.

I projektet ingår inspektion av

textilimportörer och deras varor för

att förmå varje företag att ta sitt

ansvar för att människor och miljö inte

skadas. Projektet syftar också till att

ge underlag för överväganden om behov

av och utformning av generella åtgärder

mot kemiska ämnen i textilier, inkl.

eventuella ytterligare åtgärder mot

formalin. Enbart ett nationellt förbud

mot formalin är enligt inspektionen

inte verkningsfullt på grund av den

stora textilimporten.

Socialutskottet har nyligen avgett ett

betänkande där problemen med allergier

behandlas på ett mer övergripande sätt

(1995/96:SoU1). Där framgår att flera

myndigheter och organisationer har

uppgifter inom folkhälsoarbetet. En

särskild utredare har tillkallats för

att utarbeta ett handlingsprogram för

att minska de miljörelaterade

hälsoriskerna i Sverige

(Miljöhälsoutredningen, dir. 1995:68).

Folkhälsoinstitutet har ett särskilt

program för allergier som bl.a.

innefattar allergipreventiv forskning.

I november 1995 har

Kemikalieinspektionen publicerat en

informationsskrift om allergi och

kemiska produkter. Där framgår bl.a.

att inspektionen har klassificerat 236

ämnen som allergiframkallande. De

flesta av dagens allergiklassade ämnen

gäller risken för kontaktallergi. EU är

på väg att utöka kriterierna för

allergi så att fler ämnen som kan ge

luftvägsallergi förs in på

klassificeringslistan. Därmed ökar

kraven på företagen att kontrollera att

de kemiska ämnen de använder inte är

skadliga för hälsan.

Också i dessa frågor anser utskottet

att de närmare övervägandena om

lämpliga beslut och åtgärder bör

överlämnas till berörda myndigheter. I

övrigt hänvisas till socialutskottets

utförliga redovisning angående

utrednings- och forskningsverksamhet på

allergiområdet och till

Kemikalieinspektionens insatser.

Utskottet förutsätter att den angivna

verksamheten kommer att ge underlag för

nödvändiga åtgärder för att begränsa

förekomsten av kemikalier i barns

omgivning och föreslår att motion

So488 yrkande 5 lämnas utan vidare

åtgärd.

Utskottet anser sig ej ha tillräckligt

underlag för att föreslå ett

riksdagsbeslut om förbud mot formalin i

kläder och lakan. Om ett sådant förbud

skall bli verkningsfullt krävs för

övrigt motsvarande åtgärder mot

importen av textilier. Utskottet

avstyrker yrkande 6 i motion So488.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande behovsprövning

m.m.

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo629 yrkande 2,

2. beträffande

substitutionsprincipen

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:A216 yrkande 2, 1994/95:Jo641

yrkande 10, 1994/95:Jo664 yrkande 13

och 1994/95: Jo687 yrkande 3,

3. beträffande

försiktighetsprincipen

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:A216 yrkande 3 och

1994/95:Jo687 yrkande 4,

4. beträffande den omvända

bevisbördan

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo664 yrkande 14,

5. beträffande skärpta straff för

miljöbrott

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo687 yrkande 5,

6. beträffande

materialbalanser

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo687 yrkande 2,

res. 1 (mp)

7. beträffande

stickprovskontroller av

Naturvårdsverket

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo687 yrkande 6,

8. beträffande kommunala

resurser för miljötillsyn

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo687 yrkande 8,

res. 2 (mp) -

delvis

9. beträffande kemikaliekunskap

i företagen

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo687 yrkande 9,

res. 2 (mp) -

delvis

10. beträffande spridning av

kemikaliekunskap och svenska lagar

till andra länder

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo687 yrkandena 16 och 17,

11. beträffande obligatorisk

miljövarudeklaration

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo687 yrkande 19,

res. 3 (v, mp)

12. beträffande insatser mot

spridning av kadmium

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:Jo626 och 1994/95:Jo669,

res. 4 (v, mp)

13. beträffande förbud mot all

försäljning av varor och produkter

innehållande kadmium från den 1

januari 1997

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo687 yrkande 30,

res. 5 (mp) -

delvis

14. beträffande förbud mot all

försäljning av kadmiumbatterier den 1

januari 1996

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo687 yrkande 29,

res. 5 (mp) -

delvis

15. beträffande förbud mot all

användning av kvicksilver den 1

januari 1998

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo687 yrkande 31,

res. 6 (mp)

16. beträffande kommunalt ansvar

för kvicksilverhaltigt avfall

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo687 yrkande 32,

17. beträffande förbud mot bly i

ammunition och sänken den 1 januari

1996

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo687 yrkande 33,

18. beträffande användning av

nonylfenol

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:Jo629 yrkande 1 och

1994/95:Jo687 yrkande 36,

res. 7 (mp)

19. beträffande uttalande om

försiktighetsprincipen vid användning

av s.k. grön diesel

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo646,

20. beträffande förbud mot

dispens för användning av

metylenklorid

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo661 yrkandena 1 och 3,

res. 8 (mp)

21. beträffande snabbare

avveckling av klorerade

lösningsmedel

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo687 yrkande 23,

res. 9 (mp)

22. beträffande harmonisering av

bestämmelser om lösningsmedel

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo682,

23. beträffande stabila

organiska ämnen

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo679,

24. beträffande förbud mot

impregnering av trä med arsenik,

krom, kreosot, koppar och tenn

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo653 yrkande 1,

res. 10 (mp) -

delvis

25. beträffande utredning av

ättiksyra som alternativt

impregneringsmedel

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo653 yrkande 2,

26. beträffande avgifter för

träskyddsmedel i avvaktan på förbud

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo653 yrkande 3,

res. 10 (mp) -

delvis

27. beträffande kemikalier i

barns omgivning

att riksdagen avslår motion

1994/95:So488 yrkande 5,

28. beträffande riksdagsbeslut

om förbud mot formalin i kläder och

lakan

att riksdagen avslår motion

1994/95:So488 yrkande 6.

res. 11 (mp)

Stockholm den 7 december 1995

På jordbruksutskottets vägnar

Lennart Daléus

I beslutet har deltagit: Lennart Daléus

(c), Sinikka Bohlin (s), Göte Jonsson

(m), Kaj Larsson (s), Leif Marklund

(s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson

(s), Ingemar Josefsson (s), Carl G

Nilsson (m), Eva Eriksson (fp), Maggi

Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva

Björne (m), Gudrun Lindvall (mp),

Lennart Brunander (c), Michael Hagberg

(s) och Siw Wittgren-Ahl (s).

Reservationer

1. Materialbalanser (mom. 6)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 9 som börjar med I anslutning

och slutar med inte nödvändig bort

ha följande lydelse:

I likhet med vad som anförs i motion

Jo687 anser utskottet att den som

bedriver tillståndspliktig verksamhet

där olika material hanteras skall vara

skyldig att årligen upprätta

materialbalanser. I materialbalanserna

skall redovisas vilka ämnen som köps in

till företaget, hur de olika ämnena

används och vad som släpps ut till

luft, vatten eller genom

fabriksportarna. En bättre redovisning

över materialflödena gör det lättare

för kontrollmyndigheten att få insyn i,

överblicka och kontrollera

verksamheten. Materialbalanserna kan

också användas för att ställa krav på

reduktion av de avfallsmängder som

produceras. Regeringen bör utarbeta de

författningsändringar som behövs för

att tillgodose motionen. Vad utskottet

anfört med anledning av yrkande 2 i

motionen bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6

bort ha följande lydelse:

6. beträffande materialbalanser

att riksdagen med anledning av

motion 1995/96:Jo687 yrkande 2 som

sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

2. Kommunala resurser för

miljötillsyn och kemikaliekunskap i

företagen (mom. 8 och 9)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 10 som börjar med Frågan om och

slutar med vidare åtgärd bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar synpunkterna i motion

Jo687 angående behovet av förstärkta

kommunala resurser för tillsyn och

inspektion av anläggningar som bedriver

miljöfarlig verksamhet. Utvecklingen

går för närvarande mot ett ökat

kommunalt ansvar för både miljövård och

naturvård. Samtidigt kan det

konstateras att kommunerna i allmänhet

fått en försämrad ekonomi under de

senaste åren. Det innebär att

tidsutrymmet mellan inspektionerna ökar

och att otillåtna kemiska utsläpp

fortgår under längre tid innan de blir

upptäckta. Kommunerna har också sämre

möjligheter att bistå företag i

kommunen med kemikaliekunskap, bl.a.

information om utbytesprincipen.

Regeringen bör utreda hur man från

statens sida kan stärka kommunernas

resurser för den verksamhet som här

anges. Vad utskottet anfört med

anledning av yrkandena 8 och 9 i

motionen bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8

bort ha följande lydelse:

8. beträffande kommunala resurser

för miljötillsyn

att riksdagen med anledning av

motion 1994/95:Jo687 yrkande 8

som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

dels att utskottets hemställan under 9

bort ha följande lydelse:

9. beträffande kemikaliekunskap i

företagen

att riksdagen med anledning av

motion 1994/95:Jo687 yrkande 9 som

sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

3. Obligatorisk miljövarudeklaration

(mom. 11)

Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun

Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 10 som börjar med Utskottet

avstyrker och på s. 11 slutar med

bl.a. miljövarudeklarationer bort ha

följande lydelse:

Industrins kemiska produkter och varor

står för en allt större del av

miljöförstöringen. Det finns i dag

ungefär 15 000 kemiska ämnen på den

svenska marknaden. Nya tillkommer hela

tiden. För att underlätta kontrollen

och ge konsumenter en möjlighet till

såväl val som kunskap bör, som anförs i

motion Jo687 (mp),

miljövarudeklarationer (MVD) bli

obligatoriska för kemiska produkter och

varor. Syftet med MVD skall vara att

informera om hur produkterna/varorna

bör användas och att underlätta för

användarna. I Avfallsskatteutredningens

betänkande (SOU 1994:114) finns ett

förslag om MVD som kan utgöra grund för

vidare åtgärder. I en MVD bör ingå en

förteckning över alla miljörelevanta

ämnen som varan innehåller och som har

använts vid dess tillverkning. Vidare

bör det finnas uppgift om energiåtgång

vid tillverkningen, hur varan skall

hanteras och hur avfallshanteringen är

tänkt att fungera. MVD skall finnas på

alla varor och produkter och ersätter

alltså inte miljömärkning av typ Svanen

eller Bra Miljöval. Vad utskottet

anfört med anledning av yrkande 19 i

motionen bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11

bort ha följande lydelse:

11. beträffande

miljövarudeklaration

att riksdagen med anledning av

motion 1994/95:Jo687 yrkande 19 som

sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

4. Insatser mot spridning av kadmium

(mom. 12)

Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun

Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 13 som börjar med Utskottet

delar också slutar med riksdagens

åtgärd bort ha följande lydelse:

De åtgärder som redovisats ovan är

enligt utskottets mening inte

tillräckliga för att hantera de

allvarliga hälso- och miljöproblem som

orsakas av kadmium. Utskottet ansluter

sig till synpunkterna i motion Jo669,

där riskerna med kadmiumspridningen

utförligt redovisas. Som framgår av

motionen har kadmiumbelastningen av

åkerjorden successivt ökat under hela

1900-talet. Befolkningen exponeras i

dag huvudsakligen via födan.

Spannmålsprodukter står för en stor del

av födointaget. Exempelvis har

kadmiumhalten i vetekärnor sannolikt

fördubblats under 1900-talet.

Markförsurningen ökar växternas upptag

av kadmium. Kronisk exponering för

kadmium kan leda till njurskador med

bl.a. benskörhet och njursvikt som

följd. I Uppsala läns landsting har

frågan nyligen varit föremål för

miljömedicinsk och toxikologisk

utredning. I länet finns särskild

kompetens inom området metaller-miljö-

hälsa genom Metallbiologiskt centrum.

Utskottet delar motionärernas åsikt att

det behövs ett sammanhållet program för

förebyggande av kadmiumorsakade skador.

Ett sådant program kräver åtgärder på

både nationell och internationell nivå.

Eftersom det i dag är otydligt var det

nationellt övergripande ansvaret ligger

för denna miljömedicinska

folkhälsofråga måste en nationell

instans utses som får huvudansvaret för

ett sådant program. Åtgärderna måste

särskilt inriktas på fyra huvudpunkter,

nämligen minskad användning av

kadmiumhaltiga gödselmedel, minskad

användning och hantering av

kadmiumhaltiga produkter, minskning av

det luftburna nedfallet av kadmium och

försurande ämnen samt minskat

tobaksbruk. Vad utskottet anfört med

anledning av motionerna Jo626 och Jo669

bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12

bort ha följande lydelse:

12. beträffande insatser mot

spridning av kadmium

att riksdagen med anledning av

motionerna 1994/95:Jo626 och

1994/95:Jo669 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

5. Förbud mot all försäljning av varor

och produkter innehållande kadmium från

den 1 januari 1997 och förbud mot all

försäljning av kadmiumbatterier den 1

januari 1996 (mom. 13 och 14)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 13 som börjar med Av skäl och

på s. 14 slutar med 1996 avslås bort

ha följande lydelse:

Det av riksdagen antagna målet att

minska utsläppen av kadmium med 50 %

mellan 1985 och 1995 nås inte.

Utskottet delar motionärernas oro över

det faktum att kadmiumhalten i spannmål

är fortsatt hög liksom att

producentansvaret för nickel-

kadmiumbatterier inte fungerar

tillfredsställande. I avvaktan på ett

samlat åtgärdsprogram mot kadmium (res.

4) bör åtgärder vidtas snarast möjligt

mot försäljning och annan hantering av

kadmiumhaltiga varor och produkter. Som

motionärerna anfört finns fullgoda

alternativ till kadmium inom alla

användningsområden. I enlighet med vad

som yrkas i motion Jo687 bör all

försäljning av varor och produkter som

innehåller kadmium förbjudas från den 1

januari 1997. Särskild uppmärksamhet

måste ägnas åt batterier i

dagligvaruhandeln. Ett stort problem är

användningen av uppladdningsbara nickel-

kadmiumbatterier i t.ex.

mobiltelefoner. I vissa fall är

batterierna t.o.m. fastmonterade i

apparaterna. Eftersom batterier står

för mer än 90 % av kadmiumomsättningen

i Sverige är det alarmerande att

insamlingen av förbrukade nickel-

kadmiumbatterier inte har nått upp till

de nivåer som riksdagen förutsatt.

Därför krävs ett förbud mot försäljning

av batterier med kadmium. Då

riksdagsbehandlingen av detta yrkande i

motionen dragit ut på tiden bör

tidpunkten för förbudet bestämmas till

den 1 januari 1997, inte den 1 januari

1996, som anges i motionen. Även

kadmium i varor och produkter sprider

kadmium i naturen, framför allt vid

avfallshantering. Ett totalt

försäljningsförbud för produkter

innehållande kadmium bör därför införas

den 1 januari 1997. Vad utskottet

anfört med anledning av yrkandena 29

och 30 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13

bort ha följande lydelse:

13. beträffande förbud mot all

försäljning av varor och produkter

innehållande kadmium från den 1

januari 1997

att riksdagen med anledning av

motion 1994/95:Jo687 yrkande 30 som

sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

dels att utskottets hemställan under 14

bort ha följande lydelse:

14. beträffande förbud mot all

försäljning av kadmiumbatterier den

1 januari 1996

att riksdagen med anledning av

motion 1994/95:Jo687 yrkande 29 som

sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

6. Förbud mot all användning av

kvicksilver den 1 januari 1998 (mom.

15)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 15 som börjar med Utskottet

avstyrker och slutar med januari

1996 bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i motion Jo687 i

den del motionärerna föreslår förbud

mot all användning av kvicksilver

fr.o.m. år 1998 (yrkande 31). Som

framgår av motionen ökar fortfarande

halterna av tungmetaller i marken,

bl.a. bly och kvicksilver. Dessa

tungmetaller, som bioackumuleras, ger

allvarliga och bestående skador på

människor, djur och växter. Utskottet

förutsätter dessutom att frågorna om

kvicksilverhaltigt avfall och

användningen av bly ägnas stor

uppmärksamhet i det fortsatta arbetet.

Avvecklingen av bly har delvis varit

framgångsrik. Fortfarande används bly i

ammunition och sänken. Även problemet

med gamla blymantlade kablar behöver

ses över. Vad utskottet med anledning

av motion Jo687 yrkande 31 anfört om

förbud mot användning av kvicksilver -

utom i forskning - bör ges regeringen

till känna. Yrkandena 32 och 33 bör

tills vidare lämnas utan vidare åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 15

bort ha följande lydelse:

15. beträffande förbud mot all

användning av kvicksilver den 1

januari 1998

att riksdagen med anledning av

motion 1994/95:Jo687 yrkande 31 som

sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

7. Användning av nonylfenol (mom. 18)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 15 som börjar med I samband och

slutar med riksdagens sida bort ha

följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i

motionerna Jo629 och Jo687 om behovet

att avveckla användningen av

nonylfenol. Framför allt i motion Jo629

ges en utförlig redovisning av

nonylfenolets negativa miljö- och

hälsoeffekter. Ämnet används i

tvättmedel och i plaster. Nonylfenol är

ett bioackumulerande miljögift, dödligt

giftigt i större koncentrationer. Vid

lägre halter hämmar det tillväxten hos

växter. Det är mycket giftigt för

vattenorganismer och kan redan vid låg

koncentation och kortvarig exponering

orsaka skadliga långtidseffekter.

Undersökningar har visat att ämnet

också har samma verkan som det

kvinnliga könshormonet östrogen.

Studier av ämnets effekt på krokodiler

och olika fiskarter visar att redan

låga koncentrationer ger dålig

utveckling av de manliga könsorganen.

Miljögifter med endokrina egenskaper

börjar uppmärksammas alltmer. Även hos

människan ökar antalet pojkar med

defekta könsorgan, och antalet levande

spermier hos män sjunker enligt danska

studier. Som anförs i motion Jo629 bör

utbytesregeln i lagen om kemiska

produkter tillämpas för att snarast ta

bort nonylfenol från produktionen.

Vidare bör regeringen ge

Naturvårdsverket i uppdrag att föreslå

lämpliga åtgärder så att den totala

användningen av nonylfenol minskar och

på sikt upphör. Vad utskottet anfört

med anledning av motionerna Jo629 och

Jo687 i berörda delar bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18

bort ha följande lydelse:

18. beträffande användning av

nonylfenol

att riksdagen med anledning av

motionerna 1994/95:Jo629 yrkande 1

och 1994/95:Jo687 yrkande 36 som

sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

8. Förbud mot dispens för användning

av metylenklorid (mom. 20)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 17 som börjar med Som framgår

och på s. 18 slutar med ovan

redovisats bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion Jo661 är klorerade

lösningsmedel en ämnesgrupp som ofta

har både cancerogena och mutagena

effekter. Ett sådant ämne är

metylenklorid, som bl.a. används i

stora mängder i läkemedelsindustrin.

Metylenklorid är ett av flera klorerade

lösningsmedel som förbjuds i Sverige

från den 1 januari 1996. Som

motionärerna anfört får förbudet inte

urholkas genom dispenser, t.ex. till

läkemedelsindustrin. Dispenser efter

den 1 januari 1996 får således inte

förekomma. Vad utskottet anfört med

anledning av motion Jo661 yrkande 1 bör

ges regeringen till känna. Yrkande 3

har i huvudsak samma syfte och bör ej

föranleda någon åtgärd.

dels att utskottets hemställan under

20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande förbud mot dispens

för användning av metylenklorid

att riksdagen med anledning av

motion 1994/95:Jo661 yrkande 1 och

med avslag på motion 1994/95:Jo661

yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

9. Snabbare avveckling av klorerade

lösningsmedel (mom. 21)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 18 som börjar med Likaså

avstyrks och slutar med

redovisningen ovan bort ha följande

lydelse:

Metylenklorid är endast ett av flera

klorerade lösningsmedel som har

negativa effekter på hälsa och miljö.

Andra ämnen, som t.ex. diklormetan,

trikloreten, tetrakloreten och

perkloretylen, utgör en stor fara för

det centrala nervsystemet och är

cancerframkallande. I likhet med vad

som anförs i motion Jo687 anser

utskottet att den pågående avvecklingen

av klorerade lösningsmedel måste

påskyndas. Vad utskottet anfört med

anledning av yrkande 23 i motionen bör

ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 21

bort ha följande lydelse:

21. beträffande snabbare

avveckling av klorerade

lösningsmedel

att riksdagen med anledning av motion

1994/95:Jo687 yrkande 23 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

10. Förbud mot impregnering av trä med

arsenik, krom, kreosot, koppar och tenn

och avgifter för träskyddsmedel i

avvaktan på förbud (mom. 24 och 26)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 19 som börjar med I samband och

slutar med motion Jo653 bort ha

följande lydelse:

Som anförs i motion Jo653 måste

användningen av träskyddsmedel minska

kraftigt, eftersom de medför en

spridning av biologiskt aktiva ämnen

som är riskabla för miljön. Det gäller

särskilt arsenik, krom, koppar, tenn

och kreosot. Spridning av ämnena sker

dels genom urlakning från virke som är

i bruk, dels när virket blir avfall.

Tillsyn och efterlevnad av gällande

föreskrifter uppvisar stora brister.

Enligt föreskrifterna skall försäljaren

informera sig om hur kunden avser att

använda virket och då enbart sälja en

produkt med tillåtet

impregneringsmedel. I praktiken

fungerar inte detta. Träskyddsmedel

omfattas av utbytesregeln i lagen om

kemiska produkter, och de miljöfarliga

impregneringsmedlen borde substitueras

då miljövänligare alternativ finns.

Försök med ättiksyra verkar lovande,

och trä så impregnerat försäljs i dag i

Sverige. Även alternativ som stål,

betong och kompositmaterial finns.

Enligt utskottets mening måste vi nu gå

vidare och helt utesluta de angivna

ämnena som träskyddsmedel. I avvaktan

på att ämnena förbjuds och för att

skynda på framtagande av alternativ bör

avgifter tas ut med 250 kr per kg

arsenik, 150 kr per kg för krom samt

med lämpliga belopp för kreosot, koppar

och tenn. Vad utskottet anfört med

anledning av yrkandena 1 och 3 i

motionen bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 24

bort ha följande lydelse:

24. beträffande förbud mot

impregnering av trä med arsenik,

krom, kreosot, koppar och tenn

att riksdagen med anledning av

motion 1994/95:Jo653 yrkande 1 som

sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

dels att utskottets hemställan under 26

bort ha följande lydelse:

26. beträffande avgifter för

träskyddsmedel i avvaktan på förbud

att riksdagen med anledning av

motion 1994/95:Jo653 yrkande 3 som

sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

11. Riksdagsbeslut om förbud mot

formalin i kläder och lakan (mom. 28)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 20 som börjar med Utskottet

anser och slutar med motion So488

bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion So488 är

allergierna, särskilt bland barn, ett

ökande folkhälsoproblem. Senaste

siffrorna säger att 70 % av alla barn

har eller har haft någon form av

allergisk eller överkänslig reaktion.

Även vuxna drabbas av allergier och

överkänsligheter, något som tidigare

ansågs omöjligt. Åtgärder måste vidtas

så att barn och vuxna exponeras för så

få allergiframkallande ämnen som

möjligt. Förmågan att ta upp olika

ämnen via huden är stor och utnyttjas

medicinskt. Ett litet barns hud tar

mycket lätt upp ämnen, varför det är

angeläget att ämnen med känd risk att

framkalla allergier och överkänslighet

inte används på sådant sätt att risken

finns att så sker. Ett exempel på en

sådan kemikalie är formalin, som

används i kläder och lakan för att

tyget skall se slätt ut. Formalin i

barnkläder är förbjudet i t.ex. Finland

och Japan. Eftersom förekomst av

allergi och överkänslighet är så

utbredd i Sverige är ett liknande

förbud angeläget. Riksdagen bör, i

enlighet med yrkande 6 i motionen,

uttala sig för ett förbud mot formalin

i kläder och lakan.

dels att utskottets hemställan under 28

bort ha följande lydelse:

28. beträffande riksdagsbeslut om

förbud mot formalin i kläder och

lakan

att riksdagen med anledning av

motion 1994/95:So488 yrkande 6 som

sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

Särskilda Särskilda yttranden

1. Behovsprövning m.m.

Gudrun Lindvall (mp) anför:

I dag finns ungefär 15 000 kemiska

ämnen på den svenska marknaden och

över 100 000 internationellt. Dessa

finns i varor och produkter varav

endast ett fåtal granskats innan de

släpps ut på marknaden. Farligheten av

olika kombinationer av ämnen undersöks

mycket sällan. I och med medlemskapet i

EU ökar problemet eftersom den fria

rörligheten av varor är en av unionens

stöttepelare. En vara som säljs i ett

EU-land skall också få säljas i de

andra. Varken försiktighetsprincipen

eller substitutionsprincipen tillämpas

därvidlag. Sverige har fått ett antal

undantag för ämnen, som ingår i varor,

men är förbjudna här. Miljöpartiet

anser det mycket angeläget att finna

former för kontroller av nya ämnen på

marknaden för att undvika framtida

miljöproblem och att reglerna skärps så

att en produkts ofarlighet är bevisad

innan den tillåts.

2. Substitutionsprincipen m.m.

Gudrun Lindvall (mp) anför:

I motionerna A216 och Jo687 tar

Miljöpartiet de gröna upp frågor om

substitutionsprincipen,

försiktighetsprincipen och skärpta

straff för miljöbrott. Dessa frågor är

mycket viktiga för miljöarbetet. I

framtagandet av en ny miljöbalk torde

dessa frågor komma att belysas och för

att inte föregå Miljöbalkutredningens

förslag väljer vi nu att endast betona

vissa synpunkter i ett särskilt

yttrande.

Miljöpartiet anser att

substitutionsprincipen måste stärkas,

bl.a. genom att principen utvidgas till

att gälla alla varor och produkter.

Försiktighetsprincipen, som kräver att

en vara skall vara bevisat ofarlig

innan den släpps ut på marknaden, måste

stärkas vad avser kemikalier. I dag

finns ett ämne på marknaden till dess

att dess skadeverkningar bevisats. Den

omvända bevisföringen borde gälla. Vad

beträffar skärpning av straff för

miljöbrott anser vi detta väsentligt

och förutsätter att detta ses över i

samband med ny miljöbalk.

3. Spridning av kemikaliekunskap och

svenska lagar till andra länder

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Miljöpartiet de gröna anser det

väsentligt att Sverige agerar

kraftfullt i internationella sammanhang

där miljö- och kemikaliefrågor

diskuteras och finner det

tillfredsställande att så också

framhålls i betänkandet.

Vi vill dock fästa uppmärksamheten på

de förhållanden som råder beträffande

WTO, där agerande utifrån

substitutionsprincipen och

försiktighetsprincipen anses strida mot

den fria världshandelns principer.

Detta har lett till konflikter såväl

avseende nötkött från djur behandlade

med hormoner och skinn från djur

fångade med bensax. Det är av yttersta

vikt att Sverige trycker på både inom

EU och som nation för att såväl

substitutionsprincipen som

försiktighetsprincipen accepteras inom

GATT/WTO och ges en framskjuten plats i

dess regelverk.

4. Stabila organiska ämnen

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Stabila organiska ämnen är mycket

otrevliga miljögifter. Miljöpartiet de

gröna delar motionärernas åsikter och

anser förslagen i motionen mycket

angelägna. Vi anser i likhet med

motionären att en tidpunkt för

avveckling av t.ex. bromerade

flamskyddsmedel och mjukgörare i plast

dr angeläget. För att påskynda

utvecklingen anser vi i likhet med

motionärerna att miljöavgifter skall

införas. Vi delar även uppfattningen

att det s.k. begränsningsuppdraget

skall påskyndas, eftersom mängden och

antalet stabila organiska kemikalier i

vår miljö totalt sett inte minskar. I

likhet med utskottet förutsätter vi att

åtgärder mot stabila organiska

kemikalier prioriteras och nöjer oss

därför med ett särskilt yttrande.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Motionerna 1

Utfrågningar 4

Utskottet 4

Inledning 4

Tidigare riksdagsbeslut om

kemikaliekontrollens inriktning m.m.5

Lagstiftning och riktlinjer rörande

kemikaliekontrollen m.m. 6

Motionerna 6

Utskottets överväganden 7

Yrkanden angående vissa kemiska

produkter m.m. 11

Allmänna synpunkter på

ansvarsfördelningen inom

kemikaliekon- trollen 11

Kadmium 12

Kvicksilver och bly 14

Nonylfenol 15

Grön diesel 15

Lösningsmedel - trikloretylen,

metylenklorid och perkloretylen

m.m. 16

Stabila organiska ämnen 18

Impregneringsmedel m.m. 19

Kemikalier i barns omgivning -

allergier 19

Hemställan 20

Reservationer 23

1. Materialbalanser (mom. 6) 23

2. Kommunala resurser för

miljötillsyn och kemikaliekunskap i

företagen (mom. 8 och 9) 23

3. Obligatorisk miljövarudeklaration

(mom. 11) 24

4. Insatser mot spridning av kadmium

(mom. 12) 24

5. Förbud mot all försäljning av

varor och produkter innehållande

kadmium från den 1 januari 1997 och

förbud mot all försäljning av

kadmiumbatterier den 1 januari 1996

(mom. 13 och 14) 25

6. Förbud mot all användning av

kvicksilver den 1 januari 1998 (mom.

15) 26

7. Användning av nonylfenol (mom. 18)2

7

8. Förbud mot dispens för användning

av metylenklorid (mom. 20) 27

9. Snabbare avveckling av klorerade

lösningsmedel (mom. 21) 28

10. Förbud mot impregnering av trä

med arsenik, krom, kreosot, koppar

och tenn och avgifter för

träskyddsmedel i avvaktan på förbud

(mom. 24 och 26) 28

11. Riksdagsbeslut om förbud mot

formalin i kläder och lakan (mom. 28)2

9

Särskilda yttranden 30

1. Behovsprövning m.m. 30

2. Substitutionsprincipen m.m. 30

3. Spridning av kemikaliekunskap och

svenska lagar till andra länder 31

4. Stabila organiska ämnen 31

Gotab, Stockholm 1995