Bet. 1995/96:JoU12

Jordbruksutskottets betänkande

1995/96:JOU12

Jakt och viltvård

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1995/96

JoU12

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet 21

motionsyrkanden från allmänna

motionstiden 1995 rörande jakt och

viltvård. Samtliga motioner avstyrks,

bl.a. med hänvisning till redan

genomförda förändringar av

lagstiftningen och pågående arbete med

frågorna.

Till betänkandet har fogats tre

reservationer och tre särskilda

yttranden.

Motionerna

1994/95:Jo801 av Olle Lindström och

Ulla Löfgren (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

skyddsjakt på säl.

1994/95:Jo802 av Gudrun Lindvall m.fl.

(mp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna att

förbudet mot jakt på ejder under

vårsträcket skall bestå.

1994/95:Jo803 av Jan Jennehag m.fl. (v)

vari yrkas

1. att riksdagen beslutar totalfreda

de fyra stora rovdjuren björn, varg,

lodjur och järv i enlighet med vad i

motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att förstärka och öka

bestånden av stora rovdjur.

1994/95:Jo804 av Gudrun Lindvall m.fl.

(mp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förbud mot jakt på

morkulla.

1994/95:Jo805 av Karl Hagström (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om skyddsjakt på säl.

1994/95:Jo807 av Ingrid Skeppstedt (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en

minimering av vildsvinsstammen.

1994/95:Jo808 av Gudrun Lindvall m.fl.

(mp) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen

upphäver det av Kalmar läns

länsstyrelse fattade beslutet av den 16

december 1994 om skyddsjakt på skarv,

2. att riksdagen begär att regeringen

tillsätter en utredning med

representanter från såväl fisket som

naturvården med uppgift att utreda hur

problem mellan människa och skarv skall

kunna lösas enligt förslag i motionen,

3. att riksdagen beslutar att EU:s

fågeldirektiv skall gälla fullt ut i

Sverige.

1994/95:Jo809 av Conny Sandholm och

Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag

till ekonomisk reglering av skador

orsakade av tamvilt i enlighet med

motionen.

1994/95:Jo810 av Anita Persson och Lars

G Linder (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet

av åtgärder för att reglera den

friströvande vildsvinsstammen.

1994/95:Jo812 av Bengt Silfverstrand

och Kurt Ove Johansson (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om förbud mot jakt på grävling

i gryt, jaktträning i konstgryt och

privat innehav av grävlingar.

1994/95:Jo813 av Bengt Silfverstrand

och Urban Ahlin (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

behovet av en ny och mer allsidigt

sammansatt jaktvårdsorganisation.

1994/95:Jo814 av Kjell Ericsson och

Eskil Erlandsson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

produktionsanpassad älgjakt.

1994/95:Jo815 av Gudrun Lindvall m.fl.

(mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att EU:s

fågeldirektiv skall gälla i Sverige

fullt ut,

2. att riksdagen beslutar att EU:s art-

och habitatdirektiv skall gälla i

Sverige fullt ut,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om förändringar av bestämmelser

beträffande jakt m.m. så att dessa till

fullo överensstämmer med EU:s

fågeldirektiv samt med EU:s art- och

habitatdirektiv.

1994/95:Jo816 av Carl G Nilsson och

Leif Carlson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

tilläggsdirektiv till Jaktutredningen.

1994/95:Jo817 av Kjell Ericsson (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ändring i reglerna

för jakträtt och bildande av

jaktvårdsområden.

1994/95:Jo818 av Roy Ottosson (mp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att förbjuda försäljning av

fredat vilt.

Utskottet

Skyddsjakt på säl och skarv m.m.

Motionerna

Två motioner tar upp frågan om

skyddsjakt på säl. Enligt motion Jo801

(m) bör möjlighet ges för yrkesfiskare

att bedriva skyddsjakt på säl inom

vissa områden. En utredning bör enligt

motion Jo805 (s) tillsättas för att

utreda frågan.

I motion Jo808 (mp) yrkande 1 krävs

att regeringen upphäver ett beslut av

Länsstyrelsen i Kalmar län om

skyddsjakt på skarv. Vidare anförs i

motionen att en utredning bör

tillsättas för att föreslå hur

problemen mellan människa och skarv

skall kunna lösas (yrkande 2). I motion

Jo816 (m) föreslås att Jaktutredningen

genom tilläggsdirektiv får i uppgift

att utarbeta en nationell handlingsplan

för hur frågan om bestånden av

mellanskarv skall behandlas på kort och

lång sikt.

Motion Jo807 (c) tar upp behovet av en

minimering av vildsvinsstammen, dels

med anledning av den skada djuren gör

på åkermark och villaträdgårdar, dels

på grund av risken för överföring av

svinpest till tamsvin och faran för

viltolyckor i trafiken. Samma fråga tas

upp i motion Jo810 (s) där det anförs

att lagstiftningen bör utformas så att

den tillskapar en jakttradition och ett

kunnande som håller vildsvinsstammen på

en rimlig nivå. I motion Jo809 (fp)

efterfrågas förslag till ekonomisk

reglering av skador orsakade av

tamvilt.

Utskottets överväganden

Med anledning av motionerna Jo801 och

Jo805 om sälstammens skador på fisket

får utskottet anföra följande.

Naturvårdsverket har enligt

jaktförordningen (1987:905) möjlighet

att ge tillstånd till jakt efter säl om

det bedöms nödvändigt. För tillfället

ges dock inga sådana tillstånd eftersom

Sverige enligt Helsingforskommissionen

(HELCOM) förbundit sig att freda

sälstammen. Naturvårdsverket har i

samarbete med Världsnaturfonden och

Fiskeriverket startat ett projekt

kallat Sälskador på fisk och

fiskeredskap, som skall pågå under

minst tre år. Syftet med projektet är

bl.a. att få fram metoder för att

skrämma sälarna från att söka sin föda

i och intill fiskeredskapen. Projektet,

som genomförs i samarbete med övriga

länder runt Östersjön, skall även

belysa effekterna av en viss skyddsjakt

på sälar, för att få ett underlag för

att ta upp frågan inom ramen för

Helsingforskommissionen. Av det anförda

framgår att de berörda myndigheterna

aktivt arbetar med sälskadeproblemet.

Därmed får motionernas syfte anses

delvis tillgodosett. Någon ytterligare

åtgärd med anledning av motionerna

Jo801 och Jo805 bör ej vidtas för

närvarande.

Med anledning av motion Jo808 vill

utskottet erinra om att frågor om

skyddsjakt på skarv delegerats till

Naturvårdsverket och länsstyrelserna.

Det yrkande som framställs i motion

Jo808 yrkande 1 kan inte lagligen

bifallas av riksdagen eftersom

regeringen inte har statsrättslig

befogenhet att upphäva ett

länsstyrelsebeslut. Motionen avstyrks i

denna del.

Vad gäller sakfrågan vill utskottet

anföra följande. Den allmänna jakttiden

på skarv är från och med den 15 juni

1995 avskaffad till följd av en

förändring i jaktförordningen

(1987:905, ändrad 1995:443).

Förändringen genomfördes för att

anpassa svenska regler till EU:s

fågeldirektiv. Enligt jaktförordningen

får dock länsstyrelsen ge tillstånd

till jakt efter vissa, annars fredade

djur, om det behövs för att hindra att

dessa orsakar avsevärda skador eller

olägenheter på grund av beståndens

storlek eller av andra skäl.

Naturvårdsverket har vid olika

tillfällen diskuterat de problem stora

skarvkolonier medför med berörda

intressenter. Ett resultat av det

arbetet har blivit att forskning har

påbörjats för att öka kunskapen om

skarven och dess inverkan på

fiskbestånden. Forskningen, som skall

pågå under fyra år, startade under år

1994 och bedrivs med medel från

Naturvårdsverket och Fiskeriverket.

Projektet skall bl.a. ge svar på frågor

om skarvens effekter på yrkesfisket och

hur skador kan förhindras. Projektet

baseras till stor del på långsiktiga

försök och undersökningar, varför man

bedömt att en avrapportering inte är

meningsfull förrän i slutskedet av

projektets planerade livslängd.

Utskottet delar motionärernas

uppfattning att det är av stor vikt att

denna fråga ges en allsidig belysning,

men är med hänvisning till det arbete

som pågår inte berett att tillstyrka

motion Jo808 yrkande 2.

I motion Jo816 föreslås att den

särskilda utredare som tillsatts för

att utreda vissa jaktfrågor genom

tilläggsdirektiv bör få i uppgift att

utarbeta en nationell handlingsplan för

hur frågan om bestånden av mellanskarv

skall hanteras på kort och lång sikt.

Som redovisats ovan delar utskottet

uppfattningen att denna fråga bör

belysas närmare. Det projekt som

redovisas ovan bör i stor utsträckning

tillgodose motionen. Den utredning som

motionärerna åsyftar torde i huvudsak

vara inriktad på mer övergripande

frågor. Motionen avstyrks med det

anförda.

I samband med behandlingen av förslag

till ny jaktlag (1986/87:JoU15) anförde

utskottet att vildsvinen, som har ett

stort jaktligt värde, i kontrollerade

former åter bör bli ett inslag i den

svenska faunan. En noggrann uppföljning

borde samtidigt ske av stammens

storlek. För närvarande är jakt på

vildsvin tillåten hela året, med

undantag för suggor åtföljda av

smågrisar som är fredade. Skulle det

områdesvis uppstå problem ger den nya

jaktlagen myndigheterna möjligheter att

besluta om nödvändig jakt. Vidare vill

utskottet erinra om att riksdagen

nyligen beslutat om en ändring i

arrendelagstiftningen som innebär att

om arrendatorn inte har jakträtt på

arrendestället, skall jordägaren

ansvara för förluster som drabbar

arrendatorn på grund av viltskador.

Jordägarens ansvar gäller dock inte om

han visar att skadan inte kunnat

förhindras trots rimliga ansträngningar

från hans sida (1995/96:LU8).

Huvudsyftet med motionerna Jo807, Jo809

och Jo810 torde vara uppfyllt med det

anförda. Motionerna bör ej föranleda

någon särskild åtgärd.

Fågel- och rovdjursjakt

Motionerna

I motion Jo802 (mp) anförs att förbudet

mot jakt på ejder under vårsträcket

skall bestå. Enligt motion Jo804 (mp)

bör jakt på morkulla förbjudas.

Representanter för Miljöpartiet anför

vidare i motionerna Jo808 yrkande 3 och

Jo815 yrkande 1 att EU:s fågeldirektiv

bör gälla fullt ut i Sverige. Enligt

yrkandena 2 och 3 i motion Jo815 bör

även EU:s art- och habitatdirektiv

gälla fullt ut i Sverige och en översyn

göras av den svenska lagstiftningen för

att se till att de svenska

bestämmelserna överensstämmer med

direktiven.

I motion Jo803 (v) anförs att de fyra

stora rovdjuren björn, varg, lodjur och

järv bör totalfredas samt att bestånden

av dessa arter bör förstärkas och öka

(yrkandena 1 och 2).

Utskottets överväganden

Jakt på ejder under vårsträcket är

sedan lång tid tillbaka förbjuden i

Sverige. Skärgårdsutredningen har i

sitt betänkande Levande skärgårdar (SOU

1994:93) tagit upp frågan om att

tillåta viss licensjakt efter hanfågel

av ejder under våren. Med anledning av

detta har vårjakt på ejder diskuterats

i en interpellationsdebatt den 9 juni

1995. Jordbruksministern anförde i

detta sammanhang att hon inte har för

avsikt att föreslå regeringen att

vårjakten skall återinföras, bl.a. mot

bakgrund av att Sverige fr.o.m.

ersskiftet har att tillämpa EU:s

direktiv om bevarande av vilda fåglar.

Av samma anledning har jaktförordningen

nyligen ändrats (1995:443) så att

vårjakt på morkulla inte längre är

tillåten. Med det anförda får

motionerna Jo802 och Jo804 anses i

huvudsak tillgodosedda och bör lämnas

utan ytterligare åtgärd från riksdagens

sida.

I EU:s fågelskyddsdirektiv

(79/409/EEG) finns regler till skydd

för samtliga vilda fågelarter som

naturligt förekommer i medlemsstaterna.

Skyddet omfattar även ägg, reden och

boplatser. Direktivet förpliktar

medlemsstaterna att vidta de åtgärder

som är nödvändiga för att upprätthålla

fågelpopulationen på en nivå som

uppfyller ekologiska, vetenskapliga och

kulturella krav och samtidigt tar

hänsyn till ekonomiska krav och

rekreationsbehov. Medlemsstaterna skall

bevara, upprätthålla eller återställa

en till arealen tillräckligt stor och

skiftande livsmiljö för fåglarna.

Generella förbud skall gälla mot att

avsiktligt döda eller fånga vilda

fåglar och förstöra vilda fåglars bon

och ägg. Vidare skall medlemsstaterna

införa omfattande förbud mot

kommersiell hantering av levande eller

döda vilda fåglar samt förbud mot

användning av vissa jaktmedel och

jaktmetoder. Undantag får beslutas för

vissa särskilt angivna fågelarter eller

om vissa villkor är uppfyllda. Av

anslutningsfördraget framgår att

Sverige som medlem i unionen kan

behålla de allmänna jakttiderna utom

vad gäller skarv och korp. Det framgår

dock att jakt på dessa arter kan medges

av svensk myndighet med stöd av

direktivets undantagsbestämmelser.

Syftet med art- och habitatdirektivet

(92/43/EEG) är att bidra till biologisk

mångfald genom att bevara naturliga

livsmiljöer (biotoper) samt vilt

levande djur och växter i

medlemsstaterna. Hotade livsmiljöer och

arter ses som en del av gemenskapens

naturliga arv, och hoten mot dem är

ofta av gränsöverskridande natur,

varför det ansetts nödvändigt att vidta

åtgärder på gemenskapsnivå. De åtgärder

som vidtas skall bidra till att

bibehålla eller återuppbygga en gynnsam

bevarandestatus beträffande naturliga

livsmiljöer och vilt levande djur och

växter av intresse för gemenskapen. I

motsats till fågeldirektivet omfattar

art- och habitatdirektivet endast

särskilt angivna arter, vilka återfinns

i bilaga till direktivet. Bland djuren

i denna bilaga finns olika arter av

däggdjur, reptiler, amfibier, fiskar

och ryggradslösa djur. Medlemsstaterna

skall vidta långtgående skyddsåtgärder

för de djur och växter som anges i

direktivet. Plockning, insamling,

slagning, uppdragning med rötterna

eller förstöring av exemplar av

skyddade växter skall förbjudas. Ett

sammanhängande europeiskt nätverk,

Natura 2000, skall upprättas i EU

enligt direktivet. Detta nätverk skall

bestå av områden med de typer av

naturliga livsmiljöer som anges i

direktivet och arter som behöver

skyddas genom särskilda

bevarandeområden. Natura 2000 skall

även innefatta de särskilda

fågelskyddsområden som medlemsstaterna

utpekat i enlighet med

fågelskyddsdirektivet. Vid Sveriges

anslutning till EU har den boreala

regionen tillförts listan över

naturliga livsmiljöer av gemensamt

intresse för unionen som behöver

skyddas. På listan över de djurarter

som behöver skyddas genom särskilda

bevarandeområden har järv och fjällräv

tillförts. Den svenska populationen av

bäver, brunbjörn och tre fiskarter

undantas från listan.

Under riksmötet 1994/95 har riksdagen

beslutat om vissa lagändringar som

bl.a. gör det möjligt att inrätta

särskilda skydds- och bevarandeområden

av intresse för EU och att över huvud

taget vidta åtgärder för att Sverige

skall uppfylla sina internationella

åtaganden på naturvårdsområdet (se

1994/95:JoU10).

I fråga om fågeldirektivet och art-

och habitatdirektivet har

Naturvårdsverket varit ansvarig

myndighet. Verket har begärt medverkan

från länsstyrelserna i arbetet med

urval av områden m.m. Under det senaste

halvåret har länsstyrelserna lämnat

uppgifter om närmare 3 000 områden till

Naturvårdsverket. Efter vetenskaplig

granskning har Naturvårdsverket godkänt

1 273 områden i enlighet med art- och

habitatdirektivet och 78 områden i

enlighet med fågeldirektivet. Verket

har därefter hos regeringen föreslagit

att dessa 1351 områden bör ingå i

Natura 2000.

Enligt ett pressmeddelande från

Miljödepartementet den 21 december 1995

har regeringen föreslagit att 563

naturområden i Sverige skall ingå i

Natura 2000. Miljöministern framhåller

att förslaget bara är inledningen till

en mycket viktig process. Förslaget

kommer senare att kompletteras med fler

områden. Miljöministern ämnar också

arbeta för att EU-direktiven

kompletteras med nya livsmiljötyper och

arter så att Natura 2000 bättre stämmer

överens med svenska naturförhållanden.

Utskottet vill för sin del framhålla

följande. Enligt motion Jo815 bör

riksdagen besluta att EU:s

fågeldirektiv samt art- och

habitatdirektiv skall gälla fullt ut i

Sverige. Som utskottet tidigare anfört

är ett direktiv, enligt artikel 189 i

Romfördraget, bindande för varje

medlemsstat till vilken det är riktat i

vad avser det resultat som skall uppnås

men överlåter till de nationella

myndigheterna att välja form eller sätt

för genomförandet (se 1994/95:JoU21).

Riksdagen har antagit en lag

(1994:1500) med anledning av Sveriges

anslutning till Europeiska unionen som

reglerar Sveriges åtaganden när det

gäller att införliva gemenskapens

regler i det svenska rättssystemet. Det

är därför inte meningsfullt att

riksdagen nu gör uttalanden om det i

sig självklara förhållandet att vissa

direktiv skall gälla fullt ut i

Sverige. I övrigt hänvisar utskottet

till redovisningen ovan angående de

nationella åtgärder som verkställts och

aviserats för att genomföra de aktuella

direktiven. Med det anförda avstyrks

motionerna Jo808 yrkande 3 och Jo815.

Enligt 6 § jaktförordningen (1987:905)

får Naturvårdsverket besluta om jakt

efter ett visst antal djur av björn,

varg, lodjur och järv om

tillfredsställande alternativ saknas

och jakten är lämplig med hänsyn till

stammarnas storlek och sammansättning.

För närvarande finns 700800 björnar i

Sverige, en stam som vi huvudsakligen

delar med Norge. Av dessa skjuts ca 50

djur per år. Ett skandinaviskt

björnprojekt har pågått sedan 1984 och

stöds av bl.a. Naturvårdsverket. Genom

att följa björnar med hjälp av

radiosändare har projektet fått fram en

rad intressanta resultat bl.a. om hur

stammen förökar och sprider sig. Enligt

projektets ledning bör den svenska

björnstammen på lång sikt öka till ca

2 000 djur. Att tillåta noga

kontrollerad jakt är troligen det bästa

sättet att uppnå detta mål. Om

björnstammen tillåts öka långsamt är

det lättare för allmänheten att

acceptera rovdjurens närhet. Jakt gör

också att djuren skyr människor.

Utskottet delar synpunkterna i motion

Jo803 om det angelägna i att bevara en

livskraftig rovdjursstam i Sverige. Som

motionärerna anför representerar de

fyra stora rovdjuren ett oersättligt

värde i den svenska faunan. Inte minst

i ett europeiskt perspektiv är det

viktigt att bevara de angivna

rovdjursstammarna. De möjligheter till

begränsad jakt som alltjämt kvarstår

kan dock enligt utskottets mening vara

ett sätt bland flera att skapa

acceptans för rovdjuren. Utskottet

förutsätter att regeringen och berörda

myndigheter noga följer utvecklingen på

detta område och föreslår att motion

Jo803 lämnas utan vidare åtgärd med vad

utskottet här anfört.

Övrigt

Motionerna

Enligt motion Jo812 (s) bör jakt på

grävling i gryt, jaktträning i

konstgryt och privat innehav av

grävlingar förbjudas.

Tre motioner tar upp frågor som rör

jaktens och jaktvårdens organisation. I

motion Jo813 (s) tas behovet av en ny

och mer allsidigt sammansatt

jaktvårdsorganisation upp. Enligt

motion Jo814 (c) bör Sverige införa ett

älgjaktssystem som är helt

produktionsanpassat, dvs. att minsta

område som skall tillåtas för älgjakt

bör vara ett område med en sådan areal

att det tillåter en avskjutning av

minst en älgkalv. I motion Jo817 (c)

anförs att en utredning bör genomföras

med syfte att avgränsa jakträtten till

den egna marken då denna saknar jaktlig

betydelse för jaktvårdsområdet som

helhet.

Enligt motion Jo818 (mp) bör

försäljning av fredat vilt förbjudas.

Utskottets överväganden

Frågan om träning av hund för grytjakt

på grävling behandlades av utskottet

under riksmötet 1993/94 (JoU27).

Utskottet avstyrkte då ett förslag om

förbud mot jakt på grävling i gryt,

jaktträning i konstgryt och privat

innehav av grävlingar med hänvisning

till att det i jaktförordningen

intagits en paragraf, 16 a §, med

skärpta regler för hur hundar skall

tränas för grytjakt och hur sådana gryt

skall vara utformade. Jordbruksverket

får i samråd med Naturvårdsverket

meddela föreskrifter om hur sådana gryt

skall vara utformade. Utskottet

konstaterar att det här rör sig om en

utpräglad myndighetsfråga och avstyrker

motion Jo812.

Motioner av samma art som motion Jo813

om jakt- och viltvårdsorganisationen

har avslagits av riksdagen vid flera

tillfällen, senast i enlighet med

betänkande 1993/94:JoU27. Utskottet har

inte ändrat uppfattning sedan dess och

avstyrker motionen. I övrigt vill

utskottet hänvisa till den särskilda

utredare som tillsatts av regeringen

och som bl.a. har i uppgift att

utvärdera rollfördelningen mellan

myndigheter och jägarorganisationer

(dir. 1994:127).

Reglerna för älgjakten har under

senare år undergått flera förändringar.

Syftet har varit att åstadkomma ett

system som i enlighet med de allmänna

viltvårdsreglerna medger en

produktionsinriktad älgjakt och som

samtidigt i möjligaste mån tillgodoser

skogsvårdens, jakträttshavarnas och

jägarnas intressen. Genom 1987 års

jaktlag infördes ett nytt system för

älgjakten som innebär uppdelning av

marken i olika kategorier. Områden som

tål en avskjutning av minst ett vuxet

djur om året får registreras som A-

licensområde. Jakttiden skall vara

minst 70 dagar, och länsstyrelsen

beslutar om hur många älgar som får

skjutas. Som B-områden klassas områden

som inte uppfyller kraven för A-

områden. De kan om det finns särskilda

skäl registreras för tilldelning av ett

djur om året. Jakttiden är högst fem

dagar. Vidare kan stora stabila områden

som har en egen älgstam registreras som

älgskötselområden. Antalet älgar som

skall fällas bestäms av

jakträttshavarna själva. Enligt

övergångsbestämmelser till jaktlagen

fanns det fram till 1994 års utgång

s.k. generellområden registrerade.

Tilldelningen utgjordes av en årskalv

och ett vuxet djur. Frågor rörande

älgjaktsområden och dylikt behandlades

senast i samband med att riksdagen

fattade beslut om avskaffande av

generellområdena (1993/94:JoU27).

Beslutet innebar bl.a. att alla

registrerade generellområden för

älgjakt som omfattar minst 5 ha

sammanhängande mark skulle kunna

omregistreras till B-områden efter

ansökan av områdets innehavare, även om

det inte fanns särskilda skäl för sådan

omregistrering. Ansökan om

omregistrering skulle göras före

utgången av år 1994. För områden med en

sammanhängande areal om minst 20 ha

infördes en möjlighet till registrering

av licensområde med tilldelning av en

älgkalv om året med den längre jakttid

som gäller för A-områden. Utskottet

finner inte anledning att nu föreslå

ytterligare förändringar i reglerna för

älgjaktens organisation och avstyrker

därför motion Jo814.

Den ovan nämnda särskilda utredaren,

som skall redovisa sitt uppdrag senast

den 1 januari 1997, har även i uppdrag

att överväga vilka åtgärder som behövs

för att öka möjligheterna att jaga till

rimliga priser. De problem som omnämns

i motion Jo817 är till stora delar en

följd av bristen på jaktmark. Enligt

direktiven till utredningen uppger så

många som 50 000 av de svenska jägarna

att de har brist på jaktmark.

Ytterligare ungefär 100 000 svenskar

uppger i undersökningar att de är

intresserade av att börja jaga men att

de inte har tillgång till jaktmark.

Utredaren skall mot bakgrund av detta

lämna förslag till hur fler personer,

särskilt de som saknar egen mark, kan

ges möjlighet att jaga. Vidare skall

utredaren överväga om det finns skäl

till förändringar när det gäller

jaktvårdsområden, med syfte att göra

dessa till en bas för ett lokalt

inflytande under demokratiska former.

Vad särskilt beträffar lagstiftningen

om jaktvårdsområden vill utskottet

erinra om att Naturvårdsverket, som

haft i uppdrag att utreda hithörande

frågor, nyligen gjort en framställning

till regeringen i detta ämne. Enligt

verket bör vissa förändringar

genomföras i lagstiftningen om

jaktvårdsområden mot bakgrund av den

lydelse av 2 kap. 18 § regeringsformen

som riksdagen beslutade under riksmötet

1994/95 (SFS 1994:1468). Med hänvisning

till det anförda bör motion Jo817 inte

föranleda någon åtgärd.

Med anledning av motion Jo818 vill

utskottet anföra att riksdagen under

förra riksmötet beslutade om en

förändring i naturvårdslagen (1964:822,

ändrad 1994:1821) som innebär att ett

straffansvar införs för den som

obehörigen tar befattning med exemplar

av en djur- eller växtart, ägg, rom

eller bon som gärningsmannen vet eller

har skälig anledning anta har åtkommits

genom brott mot föreskrift som har

meddelats med stöd av vissa

bestämmelser i lagen. Vidare har

riksdagen antagit en lag (1994:1818) om

åtgärder beträffande djur och växter

som tillhör skyddade arter. Vad

särskilt beträffar handel med fredat

vilt vill utskottet hänvisa till vissa

EG-rättsliga bestämmelser som innebär

att även försäljning och saluhållande

av t.ex. rovfåglar är förbjuden.

Närmare bestämmelser härom finns i

rådets förordningar (EEG) nr 3626/82

och 558/95. Motion Jo818 är

tillgodosedd med det anförda och

påkallar ingen ytterligare åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande skyddsjakt på

säl

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:Jo801 och 1994/95:Jo805,

2. beträffande skyddsjakt på

skarv

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo808 yrkande 1,

3. beträffande utredning om

skarvens skadeverkningar m.m.

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo808 yrkande 2,

4. beträffande tilläggsdirektiv

till Jaktutredningen

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo816,

5. beträffande skador av

vildsvin

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:Jo807, 1994/95:Jo809 och

1994/95:Jo810,

6. beträffande jakt på ejder

och morkulla

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:Jo802 och 1994/95:Jo804,

7. beträffande EU:s fågel- och

habitatdirektiv

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:Jo808 yrkande 3 och

1994/95:Jo815,

res.1 (mp)

8. beträffande

rovdjursstammen

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo803,

res.2 (v, mp)

9. beträffande jakt på

grävling

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo812,

res.3 (mp)

10. beträffande jakt- och

viltvårdsorganisationen

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo813,

11. beträffande

produktionsanpassad älgjakt

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo814,

12. beträffande reglerna för

jakträtt m.m.

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo817,

13. beträffande handel med

fredat vilt

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo818.

Stockholm den 23 januari 1996

På jordbruksutskottets vägnar

Lennart Daléus

I beslutet har deltagit: Lennart Daléus

(c), Sinikka Bohlin (s), Göte Jonsson

(m), Kaj Larsson (s), Leif Marklund

(s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson

(s), Ingemar Josefsson (s), Carl G

Nilsson (m), Eva Eriksson (fp), Ann-

Kristine Johansson (s), Maggi

Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva

Björne (m), Gudrun Lindvall (mp),

Lennart Brunander (c) och Michael

Hagberg (s).

Reservationer

1. EU:s fågel- och habitatdirektiv

(mom. 7)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 7 som börjar med Utskottet vill

och slutar med och Jo815 bort ha

följande lydelse:

Enligt artikel 189 i Romfördraget är

ett direktiv bindande för varje

medlemsstat till vilken det är riktat

såvitt avser det resultat som skall

uppnås. Däremot har de nationella

myndigheterna frihet att välja form

eller sätt för genomförandet. Utskottet

delar uppfattningen i motionerna Jo808

och Jo815 att Sverige inte vidtagit

sådana nationella åtgärder som leder

till att målsättningen med EU:s

fågeldirektiv samt art- och

habitatdirektiv förverkligas.

Ytterligare åtgärder krävs för att

direktiven skall anses genomförda i

godtagbar utsträckning.

Till en början bör framhållas att

fågeldirektivet slår fast att alla

fågelarter liksom ägg och bon är

skyddade mot jakt,

infångande/insamlande och handel. För

vissa arter får nationella undantag

ges, men ingen jakt får förekomma under

häckningsperioden och för flyttande

fågel under flyttsträck till

häckningsplatserna, om inte speciella

problem finns som inte kan lösas på

annat sätt. De svenska bestämmelserna

om t.ex. skyddsjakt på skarv och andra

fågelarter strider enligt utskottets

uppfattning mot fågeldirektivet.

Bestämmelserna måste ses över och

ändras så att de till fullo

överensstämmer med detta direktiv.

Eventuella framtida förslag om vårjakt

på ejder måste likaledes avvisas med

hänsyn till fågeldirektivet.

När det gäller art- och

habitatdirektivet bör framhållas att

jakt på varg och lo är förbjuden. Jakt

får endast ske om allvarlig risk för

skada på t.ex. boskap föreligger och om

problemet inte kan lösas på annat

lämpligt sätt. Varken för lo eller varg

är situationen sådan i Sverige att

undantagsbestämmelserna i direktivet

kan tillämpas. Bytesdjuren för dessa

rovdjur är älg, rådjur och hare. De

svenska bestämmelserna om skyddsjakt

måste ses över och anpassas så att de

till fullo överensstämmer med

direktivet. Vad utskottet här anfört

med anledning av motionerna Jo808

yrkande 3 och Jo815 bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7

bort ha följande lydelse:

7. beträffande EU:s fågel- och

habitatdirektiv

att riksdagen med anledning av

motionerna 1994/95:Jo808 yrkande 3

och 1994/95:Jo815 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

2. Rovdjursstammen (mom. 8)

Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun

Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 7 som börjar med Utskottet

delar och slutar med här anfört bort

ha följande lydelse:

Undersöker man äldre jaktstatistik kan

man konstatera att antalet rovdjur i

Sverige har minskat med över 90 %. Det

är t.ex. inte många år sedan det fanns

en talrik vargstam runt Stockholm. När

ett så litet antal djur återstår i en

region av Sveriges storlek, innebär det

att risken för total utrotning är

överhängande. Det räcker med att en

smittsam sjukdom skulle drabba de få

individer som finns kvar för att deras

försvinnande skulle vara ett faktum.

Samtliga våra rovdjursarter befinner

sig antalsmässigt dessutom nära eller

under den gräns som enligt genetiker

måste finnas för att den genetiska

variationen skall vara tillräcklig.

Enligt utskottets uppfattning måste

försiktighetsprincipen råda även inom

detta område. Detta innebär att om ett

hot finns skall åtgärder vidtas även om

riskerna inte till fullo kan bevisas

vetenskapligt i dagsläget. Mot bakgrund

av detta föreslår utskottet att våra

fyra stora rovdjur totalfredas och

fridlyses. Detta innebär att jakt på

lodjur och björn förbjuds och att

dispenser skall beviljas endast om

synnerliga skäl föreligger. Dessutom

måste åtgärderna intensifieras för att

förstärka rovdjursstammarna. Vad

utskottet här anfört med anledning av

motion Jo803 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8

bort ha följande lydelse:

8. beträffande rovdjursstammen

att riksdagen med anledning av motion

1994/95:Jo803 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

3. Jakt på grävling (mom. 9)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 8 som börjar med Frågan om och

slutar med motion Jo812 bort ha

följande lydelse:

Grytjakt på grävling och

grytanlagsprov för hundar i konstgryt

innebär ett stort lidande för

grävlingarna. Enligt utskottets

uppfattning torde det stå utom allt

tvivel att dessa aktiviteter inte är

förenliga vare sig med intentionerna i

djurskyddslagen eller med 27 § i

jaktlagen, enligt vilken villebrådet

inte får tillfogas onödigt lidande.

Förbud bör därför införas mot jakt på

grävling i gryt, jaktträning i

konstgryt och privat innehav av

grävlingar. Vad utskottet här anfört

med anledning av motion Jo812 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 9

bort ha följande lydelse:

9. beträffande jakt på grävling

att riksdagen med anledning av motion

1994/95:Jo812 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

Särskilda yttranden

1. Utredning om skarvens

skadeverkningar m.m. (mom. 3)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Miljöpartiet de gröna anser att den

skyddsjakt som i dag bedrivs på skarv

är felaktig, dels på grund av jaktens

omfattning och utformning, t.ex.

äggprickning, dels därför att skarvens

biologiska roll och födoval inte

motiverar jakten. Vi anser inte heller

att skyddsjakten på det sätt den

bedrivs sker i enlighet med EU:s

fågeldirektiv som anger att alla andra

sätt att komma till rätta med problemet

först skall prövas. Så har inte skett i

detta fall. Vi avstår från att

reservera oss i detta betänkande

eftersom vi känner att våra synpunkter

vunnit visst gehör, såväl i betänkandet

som i en interpellationsdebatt med

jordbruksministern. Vi kommer att följa

frågan mycket nära och ta initiativ

till diskussioner mellan olika

intressegrupper för att hitta bättre

lösningar på problemet än den typ av

skyddsjakt som sker i dag.

2. Jakt på ejder och morkulla (mom. 6)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Miljöpartiet de gröna hälsar med stor

tillfredsställelse regeringens beslut

att flytta fram tiden för morkullejakt

till den 21 augusti. Att, som tidigare,

bedriva jakt på morkulla under

häckningstid anser vi vara fel.

Morkullan lägger som bekant en

sommarkull. Det är också positivt att

Sverige och Finland nu har en gemensam

syn på jakttiden. Där startar jakten

den 20 augusti.

Vi är också mycket till freds med det

svar som jordbruksministern lämnat

angående vårjakt på ejder, där

ministern klart deklarerade att sådan

jakt inte är aktuell.

Vi anser att såväl den tidigare jakten

på morkulla under häckningstid som jakt

på ejder under vårsträcket strider mot

såväl EU:s fågeldirektiv som de etiska

regler som bör gälla för all jakt i

landet.

3. Reglerna för jakträtt m.m. (mom. 12)

Lennart Daléus och Lennart Brunander

(båda c) anför:

Till följd av förändringar i och

användandet av jordförvärvslagen har

det blivit möjligt att stycka av och

sälja mindre fastigheter. Detta är en

bra möjlighet för många att bosätta sig

på landsbygden och ha någon form av

odling eller djurhållning. Ett annat

sätt att utnyttja den nya friheten är

att avstycka mindre arealer, från 1 ha

och uppåt, för att köparen skall få

tillgång till jakt. Genom att köpa

endast ett litet markområde kan

köparen, genom delaktighet i

jaktvårdsområdet, få tillgång till jakt

på hela jaktvårdsområdets areal. Detta

medför att priset på dessa små

fastigheter pressas upp och blir

orimligt högt. Man kan dessutom

ifrågasätta om det är rimligt att få

jakträtt genom att köpa hur små

markområden som helst. Vi anser att

detta bör övervägas av den särskilda

utredare som regeringen tillsatt på

jaktområdet. Det hade varit bra om

utskottet på ett tydligt sätt klargjort

detta, som vi uppfattar det är det

osäkert om utredaren utan anmaning tar

upp frågan. I avvaktan på utredningens

resultat nöjer vi oss med detta

påpekande.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Motionerna 1

Utskottet 3

Skyddsjakt på säl och skarv m.m. 3

Motionerna 3

Utskottets överväganden 3

Fågel- och rovdjursjakt 5

Motionerna 5

Utskottets överväganden 5

Övrigt 8

Motionerna 8

Utskottets överväganden 8

Hemställan 10

Reservationer 11

1. EU:s fågel- och

habitatdirektiv (mom. 7) 11

2. Rovdjursstammen (mom. 8) 12

3. Jakt på grävling (mom. 9) 12

Särskilda yttranden 13

1. Utredning om skarvens

skadeverkningar m.m. (mom. 3) 13

2. Jakt på ejder och morkulla

(mom. 6) 13

3. Reglerna för jakträtt m.m. (mom. 12)

14

Gotab, Stockholm 1996