Bet. 1995/96:JoU17

Jordbruksutskottets betänkande

1995/96:JOU17

Vår miljö -- Miljöarbetet under året

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1995/96

JoU17

Sammanfattning

I betänkandet behandlas skrivelse

1995/96:120 där regeringen redovisar

tillståndet i miljön och det

miljöpolitiska arbetet under år 1995,

jämte 6 följdmotioner. I betänkandet

behandlas även en motion från allmänna

motionstiden 1995 rörande instiftande av

ett miljöpris.

Utskottet har inga invändningar mot

regeringens redovisning. Samtliga

motioner avstyrks, bl.a. med hänvisning

till vad som anförs i skrivelsen.

Utrikesutskottet har inkommit med

yttrande över skrivelsen och vissa

följdmotioner.

Till betänkandet har fogats 12

reservationer och tre särskilda

yttranden.

Skrivelsen

Regeringen (Miljödepartementet) har i

skrivelse 1995/96:120 berett riksdagen

tillfälle att ta del av regeringens

redovisning av tillståndet i miljön och

det miljöpolitiska arbetet under år

1995.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen redovisar regeringen

tillståndet i miljön och det

miljöpolitiska arbetet under år 1995.

Därvid anges i vilken utsträckning

viktiga nationella miljömål uppfylls,

och inriktningen på fortsatta åtgärder

presenteras kortfattat. Arbetet för att

skydda Östersjön och Nordsjön

presenteras mer utförligt. Regeringen

redovisar även Sveriges roll i det

internationella miljöarbetet och anför

härvid att man avser att redovisa sin

syn på mål och inriktning av det globala

miljöarbetet i en skrivelse till

riksdagen våren 1996.

Ekonomiska styrmedel är enligt

skrivelsen en viktig del av

miljöpolitiken. Regeringen anför att

miljöskatten på handelsgödsel har höjts,

liksom koldioxidskatten. En översyn sker

av möjligheten till ökad miljörelatering

av skattesystemet, och en översyn av

vägtrafikens samlade beskattning skall

inledas.

Kretsloppsarbetet anges som prioriterat

och producentansvaret skall utvecklas

vidare. I detta sammanhang nämns att

regeringen förbereder krav på

återvinning av uttjänta bilar. Även

skyddet av den biologiska mångfalden

anges som en prioriterad del av

miljöpolitiken. Häri ingår att bevara

naturens variationsrikedom och att

åstadkomma ett hållbart utnyttjande av

naturresurserna. Vidare anförs att

farliga kemikalier skall fasas ut och

att Sverige driver på kemikaliearbetet

inom EU.

På svenskt förslag tar EU fram en

strategi mot försurning. Utsläppen av

ammoniak från jordbruket skall minska,

liksom de skadliga utsläppen från

vedeldning. Ett fortsatt arbete med att

utveckla ett miljöanpassat

transportsystem bedrivs i bl.a.

Kommunikationskommittén.

Beträffande markanvändningspolitik

anför regeringen att en utveckling av

lagstiftning och metoder för planering

och beslutsfattande pågår i syfte att

stödja en långsiktigt hållbar

utveckling. Miljöinslaget i plan- och

bygglagen har också stärkts, bl.a. genom

förbättrad översiktsplanering.

Motionerna

Motioner med anledning av skrivelsen

1995/96:Jo10 av Göte Jonsson m.fl. (m)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn och omprövning av

de miljöpolitiska medlen,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för snabbare

förnyelse av bilparken,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om högre miljö- och

säkerhetskrav på fartyg,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om kompletterande finansiering

från EU av kalkningsinsatser,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om översyn av kriterierna för

ersättning för våtmarksanläggning,

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om stödet till vallodling inom

ramen för EU:s miljöprogram.

1995/96:Jo11 av Mariann Ytterberg och

Barbro Hietala Nordlund (s) vari yrkas

att regeringen utarbetar en tydligare,

långsiktigt sektorsövergripande politik

för att ställa om Sverige till ekologisk

uthållighet.

1995/96:Jo12 av Gudrun Lindvall m.fl.

(mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om innehåll i kommande

miljöbokslut vad avser redovisning av

mål, åtgärder och biologisk mångfald,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om begränsningar och förbud mot

användning av kemikalier på

Kemikalieinspektionens Begränsningslista

och Obs-lista,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att nonylfenol och andra

ämnen med hormonkaraktär skall avvecklas

skyndsamt,

4. att riksdagen begär att regeringen

kompletterar Sveriges bidrag till Natura

2000 med ytterligare områden för att

fullt ut följa direktiven vad avser

skydd av hotade arter och biotoper,

5. att riksdagen begär att regeringen

återkommer till riksdagen med förslag

till ytterligare medel för att

säkerställa miljösamarbetet med de forna

öststaterna runt Östersjön och för att

öka kärnsäkerheten i Östeuropa.

1995/96:Jo13 av Eva Eriksson m.fl. (fp)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär att en miljökommission tillkallas

för att analysera nationella miljömål,

deras uppfyllande och hur de skall vägas

samman med andra samhällsmål.

1995/96:Jo14 av Maggi Mikaelsson m.fl.

(v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder med avseende på FN:s

miljöprogram, beträffande Bottenhavet

och Bottenviken, vattenbrist, biologisk

mångfald, statens roll i miljöarbetet,

energipolitiken, Östeuropa, samt lokalt

och regionalt miljöarbete,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att miljöomställningen också

är nödvändig för att klara

sysselsättningen.

1995/96:Jo15 av Lennart Brunander m.fl.

(c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om kretsloppsanpassning,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om Agenda 21 i miljöarbetet,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en tydligare redovisning av

det svenska agerandet på internationell

nivå,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om det s.k. Visbymötet,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om redovisningen av frågan om

kadmium i handelsgödsel,

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om redovisning av PVC-frågan,

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om redovisning av kärnsäkerhets-

och strålskyddsfrågor.

Motion från allmänna motionstiden 1995

1994/95:Jo612 av Lennart Fremling (fp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inrättande av ett miljöpris.

Yttrande

Utrikesutskottet har avgett yttrande

över skrivelsen jämte vissa motioner, se

bilaga.

Utskottet

Inledning

I detta betänkande behandlas framför

allt de delar av regeringens skrivelse

som berörs av följdmotionerna. Utskottet

har inga invändningar mot regeringens

redovisning i övriga delar.

Delar av skrivelsens innehåll har

tidigare redovisats i samband med

utskottets betänkande om vatten- och

luftvård (1995/96:JoU9). Detta gäller

framför allt redovisningen av arbetet

för att skydda Östersjön och Nordsjön,

samt avsnittet om ett miljöanpassat

transportsystem.

Detta betänkande följer i huvudsak

regeringens disposition i skrivelsen. I

det inledande avsnittet behandlas

motioner av övergripande karaktär om den

miljöpolitiska inriktningen och

miljöpolitikens mål och strategier.

Därpå behandlas motioner som rör mer

specifika frågor, såsom det

internationella miljösamarbetet och

kemikalier. Utskottet behandlar även en

motion från allmänna motionstiden 1995

rörande instiftande av ett miljöpris.

Övergripande miljöfrågor

Skrivelsen

Statens naturvårdsverk har regeringens

uppdrag att årligen redovisa det samlade

miljöarbetet i landet i förhållande till

de mer än hundra nationella miljömål som

antagits av riksdagen. Av de nio mål som

Naturvårdsverket valt att behandla i

årets rapport är det endast ett som för

närvarande uppnås, medan man kommit en

bit på väg vad gäller andra mål.

För att det skall gå att inrikta, följa

upp och utvärdera miljöarbetet mot målen

är det viktigt att målen är entydigt

formulerade samt att de är tidsbestämda

och mätbara. Regeringen har därför

uppdragit åt Agenda 21-kommittén (dir.

M 1995:02) att stämma av hur de miljömål

som riksdagen beslutat om uppfylls och

fungerar. Kommittén skall ha slutfört

sitt arbete före FN:s extra

generalförsamling år 1997. Därefter har

regeringen för avsikt att, med

utgångspunkt i kommitténs arbete,

föreslå nya och omarbetade nationella

miljömål för riksdagen.

Miljöpolitiken bidrar till

moderniseringen av det svenska

näringslivet. Miljöförbättringar har

blivit en viktig konkurrensfördel.

Riksdagen har nyligen fattat beslut

angående proposition 1995/96:25 En

politik för arbete, trygghet och

utveckling (1995/96:FiU1) där regeringen

redovisar sin politik för att stimulera

denna utveckling. Miljöpolitiken kan

också ge fler arbetstillfällen.

Särskilda medel har avsatts för

sysselsättningsskapande åtgärder inom

miljöområdet och för investeringar för

ekologisk omställning.

Kretsloppsarbetet är prioriterat och

producentansvaret utvecklas vidare.

Producenter bör få ett ökat miljöansvar

för de produkter de släpper ut på

marknaden. Målet är att uppnå minimal

miljöpåverkan under produkternas hela

livscykel. Utveckling av miljöanpassad

konstruktion, återvinning och

omhändertagande krävs. Producentansvaret

kan behöva utformas olika för olika

varugrupper, t.ex. genom ett fysiskt

eller ekonomiskt, frivilligt eller

lagstadgat ansvar eller utformas som

krav på information till uppköpare m.fl.

Motionerna

Enligt motion Jo10 (m) yrkande 1 bör den

dåliga måluppfyllelsen inom

miljöpolitiken leda till en omprövning

av de medel som används för att uppfylla

målen. Motionärerna anför att man under

senare år uppmärksammat att marknadens

och kundernas miljökrav snabbare leder

till miljöförbättringar än förbud och

regleringar.

I motion Jo11 (s) anförs att den

nuvarande resursbasen för samhället bör

ersättas med en ekologiskt uthållig

sådan, och samtidigt bör all användning

av energi och råvaror göras så effektiv

att den nya resursbasen blir tillräcklig

för ett modernt välfärdssamhälle. Den

nuvarande höga arbetslösheten och de

stora kostnader den förorsakar gör

samtidigt att investeringar för att

uppnå denna omställning kan genomföras

till låga samhällsekonomiska kostnader.

Ett miljöbokslut som grundligt

behandlar hur miljömålen uppfyllts och

vilka kompletterande åtgärder som

erfordras borde presenteras för

riksdagen årligen enligt yrkande 1 i

motion Jo12 (mp). De uppsatta målen

måste också mer än i dag genomsyra och

styra alla politiska beslut. Vidare

anser motionärerna att det i

miljöredovisningen borde finnas en

översyn över de mest hotade biotoperna

och arterna. Likaså borde tillståndet

för de hotade arterna redovisas. Sådana

redovisningar skulle ge viktig

information om vad som händer i naturen

och fungera som indikatorer på åt vilket

håll utvecklingen går.

Enligt motion Jo13 (fp) är det

uppenbart att det behövs en analys av

miljömålen, måluppfyllelsen och de medel

som står till förfogande. Regeringen bör

därför tillkalla en expertkommission med

uppgift att analysera nationella

miljömål, deras uppfyllande och hur de

skall vägas samman med andra

samhällsmål.

I de delar av motion Jo14 (v) yrkande

1 som behandlas i detta avsnitt anförs

att de aktionsplaner för biologisk

mångfald som bl.a. Naturvårdsverket

utarbetat måste kompletteras med mer

medel till reservatsbildning och

strängare lagstiftning om

aktionsplanerna skall få avsedd verkan.

Enligt motionen uppfattas lagstiftare

och den centrala nivån allt oftare som

bromsklossar i miljöarbetet; exempelvis

fortsätter staten med gigantiska

felinvesteringar i nya motorvägar

samtidigt som kommuner vidtar åtgärder

för att minska biltrafiken i linje med

Agenda 21:s och Riokonferensens

intentioner. Motionärerna anser även att

energifrågorna är så förknippade med

övriga miljöfrågor att regeringen inte

bör lämna skrivelser om miljön utan att

redovisa energifrågorna. I yrkandet

anförs slutligen att för att regionala

miljöstrategier skall kunna fullföljas,

måste en regional politisk nivå finnas

som har makt och befogenhet att

verkställa besluten. Därför är

utvecklingen av landstingen till

regionala parlament ett avgörande steg i

en sådan utveckling. De delar av

motionsyrkandet över vilka

utrikesutskottet har yttrat sig

behandlas i avsnittet om Sverige och det

internationella miljöarbetet. I

motionens yrkande 2 anförs att

miljöomställningen också är nödvändig

för att klara sysselsättningen.

I motion Jo15 (c) yrkande 1 anförs att

ett långsiktigt uthålligt samhälle måste

skapas med en utveckling som tillgodoser

dagens behov utan att inskränka kommande

generationers möjligheter att tillgodose

sina behov. Kretsloppsprincipen måste

vara vägledande när det gäller

användningen av våra naturresurser, och

all användning av dessa bör ske inom

ramen för vad människor och natur tål.

Utskottets överväganden

Utskottet erinrar om att riksdagen under

våren 1991 fattade ett övergripande

beslut om mål och riktlinjer för

miljöpolitiken (prop. 1990/91:90, bet.

JoU30, rskr. 338). Vid detta tillfälle

gjordes en så gott som heltäckande

genomgång av de miljöpolitiska frågorna.

Mål och riktlinjer för den fortsatta

miljöpolitiken diskuterades, liksom hur

de miljöpolitiska ambitionerna skall

förverkligas genom ett brett, integrerat

och decentraliserat arbete.

Utskottet uttalade våren 1995 att en

sammanhållen miljölagstiftning i en ny

miljöbalk bör träda i kraft senast den 1

januari 1998. Utskottet anförde att

inriktningen bör vara att propositionen

föreläggs riksdagen i så god tid att

riksdagsbehandlingen hinner avslutas

före sommaruppehållet år 1997

(1994/95:JoU16).

I den nu framlagda skrivelsen redovisas

för riksdagens information tillståndet i

miljön och det miljöpolitiska arbetet

under år 1995. Regeringen anför dessutom

att den avser förelägga riksdagen

förslag till bl.a. nya och omarbetade

miljömål i en samlad miljöproposition

våren 1998. Utskottet finner att

skrivelsen ger en god översikt över den

aktuella miljösituationen och emotser en

grundligare genomgång av inriktningen av

det miljöpolitiska arbetet i samband med

den aviserade miljöpropositionen.

Några av de motioner som behandlas i

detta avsnitt efterfrågar utvärderingar

av miljöpolitikens mål och medel

och/eller föreslår nya målformuleringar.

Detta gäller bl.a. motion Jo10 yrkande 1

vari anförs att regeringen bör ta

initiativ till en översyn och omprövning

av de miljöpolitiska medlen. Utskottet

delar motionärernas uppfattning att

Naturvårdsverkets redovisning tyder på

att de av riksdagen beslutade eller

godkända miljömålen inte uppfylls i

tillfredsställande grad. Utskottet

förutsätter att regeringen mot denna

bakgrund gör en noggrann översyn och

omprövning av de miljöpolitiska medlen i

den aviserade miljöpolitiska

propositionen. Med det anförda får

motion Jo10 yrkande 1 anses i huvudsak

tillgodosedd, och någon ytterligare

åtgärd från riksdagens sida är inte

nödvändig.

Agenda 21-kommittén har fått i uppdrag

att stämma av hur de miljömål som

riksdagen beslutat om uppfylls och

fungerar. Agenda 21-kommittén är en

parlamentarisk kommitté till vilken är

knuten ett antal experter på olika

områden. Den expertkompetens som

efterfrågas i motion Jo13 torde i stor

utsträckning kunna uppnås även inom

ramen för Agenda 21-kommittén. Motionen

avstyrks i den mån den inte

tillgodosetts genom det anförda.

Även vad gäller de förslag som framförs

i motion Jo11 vill utskottet hänvisa

till den av regeringen aviserade

miljöpolitiska propositionen. I övrigt

vill utskottet erinra om att utskottet

redan i samband med behandlingen av

riktlinjer för en kretsloppsbaserad

utveckling uttalade att de politiska

besluten måste inriktas mot ett

resurssnålt kretsloppssamhälle

(1992/93:JoU14). Motionen torde i

huvudsak vara tillgodosedd med vad som

anförts och avstyrks i den mån så inte

är fallet.

Med anledning av motion Jo12 yrkande 1

vill utskottet erinra om att den

aktuella skrivelsen är avsedd som en

redovisning till riksdagen och således

inte innehåller några direkta förslag om

åtgärder för att uppnå miljömålen.

Enligt utskottets uppfattning utgör

dessa årliga skrivelser även i deras

nuvarande utformning ett värdefullt

underlag för det miljöpolitiska arbetet.

Som anförts ovan förutsätter utskottet

att riksdagen får tillfälle att i

anslutning till kommande

regeringsförslag ta ställning till

förslag till nya målformuleringar eller

ytterligare åtgärder för att fullfölja

och utveckla de miljöpolitiska besluten.

Motion Jo12 yrkande 1 avstyrks med det

anförda.

Såvitt rör de delar av motion Jo14

yrkande 1 som behandlas i detta avsnitt

vill utskottet anföra följande.

Riksdagen beslutade år 1993 om en

strategi för biologisk mångfald med

grundläggande principer för bevarande

och hållbart nyttjande av biologisk

mångfald. På basis av den beskrivning av

läget beträffande den biologiska

mångfalden i Sverige som

Naturvårdsverket utfört, har

aktionsplaner för biologisk mångfald

rörande jordbruk, skogsbruk, fiske och

fysisk planering redovisats av

respektive fackmyndighet. Planerna

bereds för närvarande i

regeringskansliet. Utskottet är med

hänvisning till det arbete som pågår

inte berett att tillstyrka

motionsyrkandet i denna del. Utskottet

konstaterar vidare att motiveringen till

den del av motionsyrkandet som rör

statens roll i miljöarbetet endast

innehåller en beskrivning av bristande

samordning i miljöarbetet mellan stat,

landsting och kommuner. Motionen synes i

denna del inte innehålla några konkreta

förslag. I anslutning till vad som i

motionen anförs angående energifrågornas

koppling till miljön vill utskottet

erinra om att Energikommissionen nyligen

överlämnat sitt slutbetänkande

Omställning av energisystemet (SOU

1995:139). I betänkandet görs en

noggrann granskning av de pågående

energipolitiska programmen för

omställning och utveckling av

energisystemet samt en analys av behovet

av förändringar och ytterligare åtgärder

på området. I uppdraget har även ingått

att granska de åtgärder som vidtagits på

olika nivåer för att minska el- och

bränsleanvändningen. Vid genomgången av

alternativ till kärnkraften har även

deras miljöpåverkan belysts. Utskottet

utgår ifrån att regeringen, i samband

med att den överlämnar sina förslag med

anledning av kommissionens betänkande,

kommer att redovisa sin bedömning av

miljökonsekvenserna av förslagen. I

anslutning till vad som i motionen

anförs om utveckling av landstingen till

regionala parlament hänvisar utskottet

till Agenda 21-kommitténs arbete. Om det

visar sig att den nuvarande strukturen

på den regionala förvaltningen utgör

hinder för miljöarbetet förutsätter

utskottet att kommittén uppmärksammar

detta. Med hänvisning till vad som här

anförts avstyrks motion Jo14 yrkande 1 i

berörda delar. I övrigt vill utskottet

framhålla att det i detta sammanhang

inte finns tillräckligt underlag för att

gå närmare in på frågor som i själva

verket berör grundläggande principer om

det svenska statsskicket och den

kommunala självstyrelsen.

Beträffande sysselsättningen anför

regeringen i skrivelsen att

miljöpolitiken kan ge fler

arbetstillfällen och hänvisar till de

särskilda medel som avsatts för

sysselsättningsskapande åtgärder inom

miljöområdet samt för investeringar för

ekologisk omställning. Enligt utskottets

mening är de synpunkter som framförs i

motion Jo14 yrkande 2 väl förenliga med

de bedömningar som regeringen redovisat

i skrivelsen, och motionen bör ej

föranleda något särskilt uttalande från

riksdagens sida.

Som nämnts ovan behandlade riksdagen

under riksmötet 1992/93 ett förslag från

regeringen om riktlinjer för en

kretsloppsbaserad utveckling (JoU14).

Därvid anfördes bl.a. att en långsiktigt

hållbar utveckling kräver ett mer

resurshushållande samhälle och en renare

varuproduktion än i dag. För att

åstadkomma detta måste produktionen

miljöanpassas och inriktas på att ge

varor sådan utformning och

materialsammansättning att

återanvändning, återvinning eller

återföring till naturens kretslopp

underlättas och avfallet minimeras.

Enligt utskottets uppfattning står detta

uttalande väl i överensstämmelse med vad

som anförs i motion Jo15 yrkande 1.

Regeringen anför också i skrivelsen att

kretsloppsarbetet är prioriterat och att

producentansvaret skall utvecklas

vidare. Syftet med motionen torde vara

tillgodosett med det anförda, och

motionen påkallar ingen ytterligare

åtgärd från riksdagens sida.

Sverige och det internationella

miljöarbetet

Skrivelsen

Det är uppenbart att flertalet

miljöproblem måste lösas genom

internationellt samarbete, t.ex.

försurningen av mark och vatten,

föroreningen av haven, uttunningen av

ozonskiktet, störningar i klimatsystemet

och hoten mot den biologiska mångfalden.

Nya möjligheter att begränsa europeiska

miljöproblem har öppnat sig genom

Sveriges medlemskap i den europeiska

unionen. Även när det gäller de globala

problemen kan EU-samverkan ge ökad tyngd

åt svenska positioner. Regeringen har

senast i skrivelse 1994/95:167 till

riksdagen presenterat sin syn på

inriktningen av det miljöpolitiska

arbetet i EU.

Regeringen har för avsikt att redovisa

sin syn på arbetet med de globala

miljöfrågorna och strävan mot hållbar

utveckling i en regeringsskrivelse som

beräknas bli lämnad till riksdagen våren

1996. Underlag för skrivelsen utgörs av

en promemoria om globala miljöstrategier

som tagits fram inom Miljödepartementet

(Ds 1995:83) och som innehåller mål och

inriktning i arbetet med globala

miljökonventioner och Agenda 21.

Promemorian remissbehandlas för

närvarande.

Förenta nationernas miljöprogram (UNEP)

höll sitt 18:e styrelsemöte i Nairobi i

maj 1995. Viktiga svenska initiativ togs

bl.a. beträffande militären och miljön,

kvinnor och miljön med speciellt budskap

till Beijing-konferensen och UNEP:s roll

i Washingtonprocessen om landbaserade

aktiviteter som hotar kustområdenas

miljö. Nästa reguljära möte med UNEP:s

styrelse äger rum år 1997 och kommer att

hållas redan i januari/februari för att

komma i fas med mötet i kommissionen för

hållbar utveckling i mars som i sin tur

föregår det särskilda mötet med

generalförsamlingen i juni 1997.

FN:s kommission för hållbar utveckling

(CSD) är ansvarigt organ för

uppföljningen av FN:s konferens om miljö

och utveckling som hölls i Rio de

Janeiro år 1992. Kommissionen höll sin

tredje session i New York i april 1995.

Vid detta möte fattades bl.a. ett

uppmärksammat beslut om att upprätta en

panel om skogsbruksfrågor. Sverige, som

redan har spelat en aktiv roll som

observatör i kommissionen, går in som

medlem för perioden 1996/98. Nästa möte

hålls i april-maj 1996 och kommer att

behandla bl.a. tillståndet i atmosfären

och oceanerna.

Klimatkonventionens första partsmöte

hölls i Berlin under våren 1995. Vid

mötet kunde parterna bl.a. enas om att

inleda en ny förhandlingsgenomgång som

skall leda fram till ett protokoll eller

annat juridiskt bindande avtal, dvs.

ändring i konventionen. Förhandlingarna,

som syftar till att begränsa eller

minska utsläppen av växthusgaser, skall

vara avslutade så att ett beslut kan

fattas vid det tredje partsmötet hösten

1997.

Konventionen om biologisk mångfald

undertecknades vid FN:s ovan nämnda

konferens om miljö och utveckling år

1992. Konventionens syfte är att bevara

den biologiska mångfalden, att

åstadkomma ett hållbart nyttjande av de

biologiska resurserna samt att få en

rättvis fördelning av de vinster som

uppstår vid utnyttjandet av genetiska

resurser. Konventionen har i dag 130

fördragsslutande parter. Konventionen

höll sitt andra partsmöte i november

1995. Som underlag för behandlingen av

den marina biologiska mångfalden

arrangerade Sveriges vetenskapliga

kommitté för biologisk mångfald ett

internationellt vetenskapligt symposium

om marin och kustnära biologisk mångfald

i slutet av augusti. Partskonferensen

antog omfattande rekommendationer om

åtgärder för att bevara och hållbart

nyttja den marina biologiska mångfalden.

Rekommendationerna innebär bl.a. krav på

att utveckla och tillämpa ett

miljöanpassat fiske och att införa

integrerad kustområdesplanering. Sverige

var pådrivande för mötets beslut att

påbörja förhandlingar om ett protokoll

till konventionen om säker hantering av

genetiskt modifierade organismer (GMO).

Protokollet kommer att fokuseras på

gränsöverskridande miljöeffekter av GMO,

både vad gäller regler för kontroll av

export och krav på

miljökonsekvensbeskrivningar av

avsiktlig utsättning som kan ha

gränsöverskridande effekter.

Baselkonventionen är en global

konvention som reglerar

gränsöverskridande transporter och

slutligt omhändertagande av farligt

avfall. Vid konventionens tredje

partsmöte i september 1995 beslöts på

nordiskt initiativ att i konventionen ta

in ett förbud mot export från OECD-

länder till icke OECD-länder av farligt

avfall för återvinning. Sverige har

under en följd av år aktivt verkat för

ett sådant förbud. Målet för det

fortsatta konventionsarbetet är primärt

att förtydliga konventionens

definitioner av farligt avfall för att

klart ange vilka typer av avfall som

omfattas av förbudet. Nästa partsmöte

skall hållas hösten 1997.

Sambanden mellan internationell handel

och miljö har kommit att uppmärksammas

alltmer på senare år. I

Världshandelsorganisationen, WTO, finns

en särskild kommitté om handel och miljö

som bl.a. har till uppgift att vid WTO:s

ministerkonferens i Singapore i december

1996 ge rekommendationer om huruvida

ändringar i det multilaterala

handelsregelverket är nödvändiga.

Sverige har, liksom EU, prioriterat

frågan om relationerna mellan

internationella miljöavtal och

handelsreglerna och förespråkar att ett

särskilt undantag för handelsregler som

vidtas inom ramen för miljökonventioner

skall införas i GATT-avtalet. Andra

viktiga diskussionspunkter är

handelseffekter av miljömärkning och

marknadstillträde för i synnerhet u-

länder.

OECD påbörjade våren 1995 en översyn av

Sveriges miljöarbete. Den ingår som ett

led i ett arbete med att se över OECD-

ländernas miljöarbete i stort som

inleddes år 1991. Hittills har elva

länder granskats. Syftet med översynen

är att förbättra såväl medlemsländernas

miljöarbete som det gemensamma

miljöarbetet genom att hjälpa enskilda

regeringar att värdera sina framsteg

inom miljöområdet.

Sveriges statsminister har inbjudit

till en regeringschefskonferens för

Östersjöns randstater som skall hållas i

Visby den 24 maj 1996. Konferensen

kommer att omfatta tre områden varav

miljön runt Östersjön utgör ett.

Konferensen kan i sin miljödel ses som

en uppföljning av

regeringschefskonferensen i Ronneby år

1990 då endast miljöfrågor runt

Östersjön behandlades. Arbetet med att

förbereda miljödelen i Visbykonferensen

startade under sommaren. Sverige har

tagit fram ett utkast till deklaration

vid konferensen vilket just nu

diskuteras mellan de deltagande

länderna. De miljöfrågor som Sverige har

fört fram är framför allt fortsatt hög

prioritering av Östersjöprogrammet,

större uppmärksamhet åt

gränsöverskridande vattendrag och stöd

för att de länder som har sådana

vattendrag skall samarbeta bättre om

hållbart utnyttjande av vattendragen.

Ytterligare frågor som kan komma upp är

bl.a. begränsning av användningen av

miljöfarliga kemikalier, kärnsäkerhet

och utveckling av naturvårdsarbetet. Vid

mötet kommer Sverige också att ta upp

vikten av att alla länder ratificerar

1992 års Helsingforskonvention.

Motionerna

Enligt motion Jo10 (m) yrkande 3 bör

Sverige komplettera det pågående

miljöarbetet vad gäller Östersjön och

Nordsjön med att inom EU aktualisera

frågan om högre miljö- och säkerhetskrav

på fartyg. I motionens yrkande 4 anförs

att försurningsproblemet är starkt

relaterat till utifrån kommande

luftföroreningar. Den största delen av

dessa härrör från övriga EU-länder.

Regeringen bör därför pröva om Sverige

kan erhålla kompletterande finansiering

från EU av kalkningsinsatser.

Mot bakgrund av att kostnaderna kommer

att öka ju längre nödvändiga åtgärder

fördröjs bör regeringen enligt motion

Jo12 (mp) yrkande 5 snarast återkomma

till riksdagen med förslag till

ytterligare medel för att säkerställa

miljösamarbetet runt Östersjön och för

att öka kärnsäkerheten i Europa. Även i

motion Jo14 yrkande 1 anförs det att

Sverige bör öka sina miljöinvesteringar

i Östeuropa.

Såväl i motion Jo14 yrkande 1 som i

motion Jo15 (c) yrkande 3 efterfrågas en

tydligare redovisning av det svenska

agerandet på internationell nivå. I den

senare motionen anförs även att

regeringen skyndsamt bör återkomma till

riksdagen med en redovisning av hur

Visbymötet genomförts och hur man

hanterat det faktum att det förberedande

miljöministermötet blev inställt

(yrkande 4).

I motion Jo14 yrkande 1 anförs även att

regeringen bör ge en utförligare

redovisning av vilka åtgärder som

vidtagits för att komma till rätta med

miljösituationen i Bottenviken. Ett

samlat grepp över vattenhanteringen i

Sverige bör också redovisas.

Utskottets överväganden

I anslutning till motion Jo10 yrkande 3

vill utskottet anföra följande.

Regeringen tillsatte den 22 december

1994 en utredning med uppgift att

utarbeta ett handlingsprogram för ökad

sjösäkerhet. Utredningen skall bl.a.

redovisa en samlad strategi för det

svenska agerandet i EU, IMO och i det

övriga internationella samarbetet.

Uppdraget skall redovisas senast den 15

augusti 1996. Trafikutskottet har i sitt

betänkande 1994/95:TU12 påtalat vikten

av att Sjöfartsverket än mer engagerar

sig i sjösäkerhetsarbetet och att

tyngdpunkten i detta arbete, liksom nu,

bör ligga på det internationella planet.

Vidare ansåg trafikutskottet att arbetet

med att uppnå en minskning av sjöfartens

negativa miljöpåverkan är en annan

mycket angelägen uppgift för

Sjöfartsverket. Utskottet delar

motionärernas uppfattning att högre

miljö- och säkerhetskrav på fartyg är en

viktig fråga som med kraft bör drivas i

internationella fora, men är i avvaktan

på resultatet av utredningens arbete

inte berett att tillstyrka

motionsyrkandet.

Frågan om försurningen och Sveriges

agerande inom EU behandlades av

utskottet under våren 1995. Utskottet

anförde därvid bl.a. att försurningen av

mark och vatten är ett av de mest

allvarliga miljöproblemen i Sverige och

hotar den biologiska mångfalden. Genom

inhemska åtgärder har utsläppen av

försurande ämnen kraftigt reducerats.

Det fortsatta arbetet måste i hög grad

riktas mot Europas utsläpp. En svensk EU-

strategi på miljöområdet måste beakta

denna omständighet (1994/95:JoU23). I

skrivelsen anför regeringen att Sverige

våren 1995 initierade framtagandet av en

samlad aktionsplan på EU-nivå mot

försurning. En första rapport från

kommissionen lades fram för miljörådet i

december 1995. Miljöministrarna antog då

slutsatser mot försurningen, som bl.a.

innebar att kommissionen fick i uppdrag

att ta fram en fördjupad strategi mot

försurningen. EG-kommissionen återkommer

med en sådan senast våren 1997. Vidare

arbetar Sverige aktivt inom EU för att

påverka revideringen av befintliga

direktiv och framtagandet av nya för att

begränsa utsläppen av föroreningar.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om

att den särskilde utredare som

tillkallats med uppgift att se över

kalkningsverksamheten för sjöar och

vattendrag även skall undersöka

finansieringsmöjligheter i anslutning

till det svenska medlemskapet i

Europeiska unionen, särskilt avseende de

regionala stödprogrammen. I

det sammanhanget skall utredaren även

beakta behovet av att finansiera

storskalig kalkning av skogsmarker (dir.

1995:87). Motion Jo10 yrkande 4 avstyrks

i den mån den inte tillgodosetts genom

det anförda.

Utrikesutskottet har yttrat sig över

motion Jo12 yrkande 5 och motion Jo14

yrkande 1 i de delar som avser

miljöinsatser i Östeuropa och anför

därvid följande.

Utskottet vill med anledning härav

inledningsvis konstatera att en av

målsättningarna för det svenska

samarbetet med Central- och Östeuropa

från första början har varit att stödja

åtgärder för att förbättra miljön.

Åtgärderna har främst syftat till att

höja kärnsäkerheten, främja vattenrening

och motverka luftföroreningar.

Miljösamarbetet har också varit

prioriterat i det regionala och

internationella samarbetet.

Redan för perioden 1990/91-1994/95

anvisades omkring en miljard kronor för

miljöinsatser i Central- och Östeuropa.

De största insatserna har utformats inom

ramen för det av Helsingforskommissionen

(HELCOM) utarbetade åtgärdsprogrammet

för Östersjön. Där spelar även det

nordiska finansieringsbolaget för

miljöinvesteringar (NEFCO), som bidrar

med finansiering av företag som

tillverkar miljöutrustning och

tillhandahåller miljötjänster i Central-

och Östeuropa, en viktig roll.

Sedan ett nytt program om totalt fyra

miljarder kronor inrättats för Sveriges

samarbete med Central- och Östeuropa

under budgetåren 1995/96-1998, varav 1

718 miljoner kronor för det förlängda

budgetåret 1995/96 (18 månader; av detta

belopp kanaliseras 502 miljoner kronor

via EU), har ytterligare medel för

miljöinsatser anvisats.

Mot bakgrund av det växande

investeringsbehovet har det ansetts

befogat att på miljöområdet ge möjlighet

till investeringsstöd på förmånliga

villkor. För budgetåret 1995/96 anslås

ca 120 miljoner kronor för sådana

investeringar, i första hand inom ramen

för det av Östersjöstaterna gemensamt

antagna Östersjöprogrammet. Prioritet

skall ges åt anläggningar för

avloppsrening, men även

luftreningsåtgärder skall kunna komma

till stånd om sådana insatser kan

möjliggöras via bl.a. samfinansiering.

Ett betydande engagemang från

finansieringsinstitutioner som

Världsbanken och EBRD utgör en viktig

förutsättning för ett framgångsrikt

miljöarbete, inte minst i

Östersjöregionen. Sammanlagt har 169

miljoner kronor anslagits för

miljöinsatser (exklusive medel för

kärnsäkerhetshöjande åtgärder).

Som utskottet tidigare anfört (bet.

1994/95:UU16) är det en realistisk

utgångspunkt för de internationella

insatserna på kärnsäkerhetsområdet att

de aktuella kärnkraftsreaktorerna för

närvarande spelar en betydande roll i

elförsörjningen och att de därför kan

behöva drivas flera år framöver. Det

står samtidigt klart att inga insatser,

varken från svenskt eller

internationellt håll, görs i central-

och östeuropeiska kärnkraftverk för att

förlänga deras tekniska livslängd.

Syftet är uteslutande att åstadkomma en

så säker driftsituation som möjligt

under den överblickbara tid som dessa

verk måste drivas på grund av

energisituationen i berörda stater.

Parallellt med säkerhetssatsningar i

kärnkraftverk är det mot denna bakgrund

angeläget att hjälpa staterna i Central-

och Östeuropa att planera för och

utveckla alternativ, säker och

miljöanpassad energiproduktion och

framför allt att åstadkomma effektivare

och resurssnålare energianvändning. Sida

har att utarbeta förslag avseende

energiinsatser i Central- och Östeuropa.

Riksdagen har för innevarande budgetår

sammantaget anvisat 83 miljoner kronor

för kärnsäkerhet och strålskydd.

Utöver 169 miljoner kronor för

miljöinsatser och 83 miljoner kronor för

kärnsäkerhetshöjande åtgärder har

anvisats 25 miljoner kronor för NEFCO.

Totalt utgör dessa poster i dag ca 16 %

av hela samarbetsramen exklusive

kärnsäkerhet eller ca 27 % om

kärnsäkerheten inkluderas.

Enligt vad utskottet erfarit vid

föredragning i ärendet har Sida nyligen

på uppdrag av regeringen överlämnat en

skrivelse med förslag på investeringar

till ett värde av 120 miljoner kronor

att beslutas under innevarande budgetår.

Det kan i sammanhanget tilläggas att

riksdagen beslutat medge en fördubbling

av kapitalet i NEFCO för en

sexårsperiod. För Sverige innebär detta

en kostnad på omkring 25 miljoner kronor

per år. Försöksverksamhet skall också

inledas med en särskild nordisk

institution för samfinanisering på

förmånliga villkor med internationella

finansieringsinstitutioner. Den svenska

kostnaden beräknas bli ca 12 miljoner

kronor.

Vid utarbetandet av de landstrategier

som vägleder samarbetet med berörda

stater betonas vikten av att inom

områdena miljö, kärnsäkerhet och

strålskydd beakta den internationella

samordning som finns inom ramen för

Environment for Europe-processen.

Utskottet vill framhålla att

insatsernas effekter på miljön inte bara

är en fråga om hur stora belopp som

satsas utan också på mottagarkapacitet

och inställning i de berörda staterna.

Erfarenheterna visar att det gått

relativt långsamt att ta fram och bygga

upp de ofta större investeringsprojekt

som ingår i Östersjöprogrammet.

Utformningen av samarbetets

institutionella ramar har också krävt

sin tid. Efter hand som nationella

strategier tas fram i mottagarländerna

får samarbetet en annan stadga än

tidigare. Som resultat härav prioriterar

dessa länder alltmer s.k. mjuka insatser

(policyutveckling, institutionella

frågor, utbildning etc.), vilka är

nödvändiga förutsättningar för en

hållbar utveckling.

Begränsningarna i mottagarkapaciteten

kan bero på olika saker. Vanligast är

institutionella svårigheter samt att

idéer och uppslag inte omsatts i

framtagna projektplaner.

Genomförandemöjligheterna för olika

projekt beror, förutom på

förutsättningarna i mottagarländerna,

också på möjligheterna till

internationell finansiering i de

enskilda fallen och på koordineringen på

givarsidan. Sammanfattningsvis pekar

dessa faktorer på att de belopp som,

inom ramen för östbiståndet, lämpligen

bör avsättas för miljöbistånd kommer att

variera över tiden.

Enligt utskottets mening är det

väsentligt att stödet för

miljösamarbetet i Östersjöområdet även

fortsättningsvis får hög prioritet. Det

är härvidlag angeläget att också EU gör

kraftfulla insatser. Utskottet noterar i

sammanhanget att EU:s TACIS-program nu

innehåller ett miljömål. Även inom PHARE

finns en miljöstrategi, och

miljökomponenten inom det programmet

uppgår till i storleksordningen 10 %.

Enligt utrikesutskottets uppfattning

kan motionerna Jo12 (mp) yrkande 5 och

Jo14 (v) yrkande 1 (delvis) besvaras med

vad som ovan anförts.

Jordbruksutskottet anser i likhet med

utrikesutskottet att motionerna kan

anses tillgodosedda med det anförda.

Motionerna Jo12 yrkande 5 och Jo14

yrkande 1 (i berörd del) avstyrks.

Beträffande redovisningen av det

svenska agerandet på internationell nivå

anför utrikesutskottet att regeringens

skrivelse täcker ett mycket brett

område, och den behandlar miljöfrågor

alltifrån ett lokalt till ett globalt

perspektiv. Mot denna bakgrund anser

utrikesutskottet att detaljeringsgraden

i redovisningen är väl avvägd.

Utrikesutskottet konstaterar vidare att

regeringen i olika sammanhang givit

redogörelser av det slag som efterfrågas

i motionerna Jo14 yrkande 1 (delvis) och

Jo15 yrkande 3. Vidare utgår

utrikesutskottet, i anslutning till vad

som anförs i motion Jo15 yrkande 4,

ifrån att regeringen i kommande

redovisningar av miljöarbetet följer upp

vad som i föreliggande skrivelse sägs om

Visbymötet och därvid redogör för de

resultat som framkommer. Med hänvisning

till detta och till att ett

miljöministermöte kommer att äga rum

till hösten, anser utrikesutskottet att

motionen inte behöver föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Jordbruksutskottet ansluter sig till

utrikesutskottets överväganden och

avstyrker motionerna Jo14 yrkande 1 (i

berörd del) och Jo15 yrkandena 3 och 4.

Utrikesutskottet har även yttrat sig

över motion Jo14 yrkande 1 i de delar

som rör Bottenhavet och Bottenviken samt

vattenbrist och anför därvid bl.a.

följande.

I flera motioner berörs frågor med

anknytning till Östersjön. Sålunda

anförs bl.a. i motion Jo14 (v) yrkande 1

(berörd del) att miljösituationen i

Bottenviken och Bottenhavet bör

uppmärksammas.

Med anledning härav får utskottet

konstatera att regeringen i skrivelsen

talar om hela innanhavet Östersjön och

att skrivelsen innehåller konkreta

uppgifter om förhållandena i Bottniska

viken. Utskottet utgår från att

regeringen i Östersjösammanhang även

fortsättningsvis beaktar förhållandena i

Bottenhavet och Bottniska viken.

Mot bakgrund av det anförda anser

utskottet att motionärernas önskemål i

detta avseende redan kan anses vara

tillgodosedda.

I samma yrkande begärs att regeringen

tar fram en strategi för hur Sverige

skall agera i internationella fora vad

avser frågor som rör vattenhantering.

I anledning av yrkandet i denna del

noterar utskottet att miljöministern i

ett frågesvar i riksdagen den 21 mars

1994 redovisat regeringens syn på

lämplig strategi för att komma till

rätta med problem rörande den marina

miljön. Miljöministern anförde därvid

bl.a. att erfarenheten pekar på att

regionala havsmiljöavtal, sådana som

Helsingforskonventionen, har större

förutsättningar att bli framgångsrika än

avtal med global täckning. Regionala

olikheter och skilda förutsättningar att

klara miljöbelastning, bl.a. mellan i-

länder och utvecklingsländer, talar för

regionala avtal. Sverige har därför i

internationella sammanhang i första hand

prövat möjligheten att få till stånd

regionala avtal. På detta sätt har vi

under många år agerat internationellt

för att förbättra skyddet av havet,

bl.a. mot utsläpp från landbaserade

källor. Detta har främst skett inom

ramen för Helsingforskommissionen,

Pariskommissionen och den s.k.

Nordsjökonferensen.

Miljöministern framhåller emellertid i

sitt svar att satsningen på regionala

avtal inte utesluter en global

konvention. Hon nämner också att visst

gemensamt nordiskt agerande förekommit

när det gäller en global konvention.

Regeringens bedömning är dock att

möjligheten att enas om ett allmänt,

globalt, juridiskt bindande instrument

för skyddet av havsmiljön, utöver

havsrättskonventionen som trädde i kraft

i slutet av 1994, är mycket liten.

Utskottet noterar i sammanhanget att,

sedan miljöministern lämnade sitt svar,

UNEP vid sitt möte i Washington hösten

1995 antagit ett globalt

handlingsprogram för reglering av de

landbaserade aktiviteternas påverkan på

den marina miljön. Utskottet konstaterar

också att regeringen under våren kommer

att förelägga riksdagen en proposition

om Sveriges tillträde till

havsrättskonventionen.

Det finns inte någon global strategi

för skydd av färskvattenresurserna,

trots att dessa i allt högre grad hotas

av miljöförstöring och överutnyttjande.

Vid 1994 års session av CSD (FN:s

kommission för hållbar utveckling;

Commission on Sustainable Development)

tog Sverige därför initiativ till en

utvärdering av de globala

vattenresurserna genom vilken de globala

vattentillgångarna och deras utnyttjande

skall klarläggas. Avsikten är att de

framkomna resultaten skall utgöra

underlag för ett förslag till en global

strategi och för åtgärder för ett

hållbart utnyttjande av

vattenresurserna. Enligt vad utskottet

erfarit har Stockholm Environment

Institute (SEI) fått i uppgift att i

nära samverkan med berörda FN-organ göra

utvärderingen, vilken skall presenteras

vid CSD 1997 inför FN:s

generalförsamlings specialsession 1997.

Miljödepartementet har (Ds 1995:83)

angivit att Sverige prioriterar följande

frågor för att uppnå ett hållbart

utnyttjande av färskvattenresurser:

- Den globala vattenstrategin bör inte

isolerat omfatta dricksvatten och

sanitet utan även t.ex. frågor om vatten

för jordbruksändamål och vatten för

industriella ändamål. Samtliga sektorers

behov och utnyttjande av

vattenresurserna bör beaktas.

- Det är viktigt att samverkan mellan

effekter på mark, luft och vatten

analyseras.

- I ljuset av den globala

vattenutvärderingen inför CSD 1997 kan

det finnas anledning att se över det

internationella regelsystemet och det

globala samarbetet gällande

färskvattenfrågor.

Avsikten med det miljömål som finns för

det svenska biståndet är att integrera

miljöaspekterna i allt bistånd så att

det i sin helhet bidrar till en hållbar

utveckling. Detta gäller både det

bilaterala och det multilaterala

biståndet. Inom biståndet görs insatser

vad avser såväl marin miljövård som

vattenresurser.

I samband med Stockholms

vattensymposium i augusti 1995 föreslog

UNDP och Världsbanken att ett Global

Water Partnership (GWP) skulle bildas.

Utgångspunkten var att den ökande

insikten att färskvatten är en bristvara

och att utnyttjandet av denna resurs

måste utgå från tillgången därav och

inte, som hittills, enbart efterfrågan.

Syftet är främst att stödja den fattiga

majoriteten av världens befolkning genom

att medverka till en effektivare

användning av världens vattenresurser i

enlighet med de riktlinjer som anges i

Agenda 21.

Vid ett möte som arrangerades i

samarbete mellan Sida, UNDP och

Världsbanken i Stockholm i början av

december 1995 uttrycktes ett starkt stöd

för förslaget att bilda GWP som ett

förstärkt nätverk. Vid mötet deltog ett

sjuttiotal representanter från 54

multilaterala och bilaterala

biståndsorganisationer, enskilda

organisationer, yrkesorganisationer och

utvecklingsländer. Sida åtog sig att stå

som värd för det sekretariat som kommer

att samordna GWP:s inledande verksamhet.

Finansiella bidrag till övriga

aktiviteter väntas från andra

biståndsgivare, främst Världsbanken. GWP

kommer att arbeta med att öka utbytet

mellan givare och andra intressenter för

att samordna riktlinjer och policies för

nyttjande av vatten.

För Sveriges del innebär, som framhålls

i regeringens skrivelse 1994/95:167, EU-

medlemskapet nya möjligheter att delta i

det europeiska arbetet. Det skapar även

nya förutsättningar när det gäller

sättet att arbeta med globala

miljöfrågor. Inom EU förhandlas ofta

fram gemensamma ställningstaganden inför

agerande i olika internationella

sammanhang. Det har, enligt utskottets

uppfattning, stor betydelse vid

förhandlingar i globala sammanhang att

EU enat kan driva en linje som nära

överensstämmer med svenska intressen.

Enligt vad utskottet erfarit pågår ett

arbete med att ta fram en svensk

hållning i frågor som rör EU:s framtida

vattenpolicy. Syftet är att utarbeta en

principiell bas för svensk hållning i

framtida diskussioner om kommande

direktiv eller revidering av befintliga

direktiv.

Utskottet vill betona vikten av att

arbetet med frågor rörande vatten,

främst färskvatten, är mycket angeläget.

Utskottet anser därför det vara av

central betydelse att det svenska

agerandet på området utgår från en

genomarbetad grundsyn. Det arbete som

pågår, vad avser såväl planering som

genomförande, synes ligga väl i linje

härmed.

Enligt utrikesutskottets uppfattning

kan motion Jo14 (v) yrkande 1, i den del

som rör en strategi för hur Sverige

skall agera i internationella fora vad

avser frågor som rör vattenhantering,

anses besvarad med vad utskottet ovan

anfört.

Jordbruksutskottet anser i likhet med

utrikesutskottet att syftet med motion

Jo14 yrkande 1 (i berörd del) kan anses

tillgodosett med det anförda, och

motionen kräver ingen ytterligare åtgärd

från riksdagens sida.

Kemikalier

Skrivelsen

Kemikaliekontrollens syfte är att minska

riskerna för skador på människa och

miljö av kemiska ämnen, produkter och

varor. En utgångspunkt för

kemikaliekontrollen är att tillverkare

och importörer har huvudansvar för de

kemiska ämnen, produkter eller varor som

de levererar. Användare och andra som

hanterar kemikalier ansvarar för att den

faktiska hanteringen inte orsakar

skador. Tillsynsmyndigheternas

viktigaste uppgifter är att se till att

företagen gör vad som behövs för att

minska och undanröja miljö- och

hälsorisker. Som övergripande mål för

kemikaliekontrollen skall gälla de

kunskapsmål, produktmål samt

hanteringsmål som angetts i proposition

1993/94:163.

Flödena och användningen av hälso- och

miljöfarliga kemikalier bör minska. De

flöden som ändock innehåller farliga

kemikalier bör i möjligaste mån slutas.

Användningen av de mest skadliga ämnena

bör avvecklas (prop. 1990/91:90, bet.

JoU30, rskr. 338). Regeringen avser att

förbjuda export av kvicksilver samt

kemiska föreningar där kvicksilver

ingår. Detta ingår som ett led i

kvicksilveravvecklingen och syftar till

att motverka risken med att kvicksilver

och kvicksilverhaltiga varor sprids på

den internationella marknaden.

Begränsningar vad gäller användande och

handhavande har genomförts bl.a. för

klorerade lösningsmedel och

bekämpningsmedel. Problemet med

förekomsten av kemikalier i textilier

har också uppmärksammats genom ett möte

med importörer och producenter av

textilier. Vidare uppmärksammades de

miljöproblem som är knutna till

användningen av klorföreningar vid en

utfrågning som genomfördes i november.

I sin egenskap av ordförandeland för

det s.k. Intergovernmental forum for

chemical safety inbjöd Sverige ett antal

miljöministrar och industriföreträdare

till ett möte i Stockholm den 15 och 16

januari 1996. Avsikten med mötet var att

initiera en dialog mellan industri och

regeringar i fråga om uppfyllande av de

åtaganden som gjorts i Agenda 21.

Sverige driver också ett aktivt

kemikaliearbete inom EU. I enlighet med

anslutningsfördraget arbetar EG-

kommissionen med att se över sin

kemikalielagstiftning så att den höjs

till den svenska nivån för hälso- och

miljöskydd. EU skall före år 1999 ha

genomfört förändringar som motsvarar de

svenska undantagen.

Regeringen har i juni 1995 uppdragit åt

Kemikalieinspektionen att föreslå

åtgärder för att minimera risker med

olika tillsatser till PVC. I uppdraget

ingår också att föreslå åtgärder vad

gäller användningen av stabilisatorer,

mjukgörare och blyinnehållande pigment i

PVC. Vidare ingår att revidera

befintliga avvecklingsplaner för ämnen

som används som tillsatser i PVC samt i

förekommande fall ta fram förslag till

preciserade avvecklingsplaner för

använda ämnen i PVC. Förslag till

riktlinjer för märkning av PVC-plaster

skall också tas fram i syfte att hos

branschen initiera införandet av sådan

märkning. Regeringen har också uppdragit

till Naturvårdsverket att redovisa

förslag till åtgärder för ett

miljöriktigt omhändertagande av uttjänta

varor och produkter av PVC samt föreslå

åtgärder för att styra uttjänta PVC-

produkter till lämplig behandlingsmetod.

Vidare ingår att bedöma miljöeffekterna

av konventionell deponering av PVC-

produkter. Båda uppdragen skall

redovisas senast den 30 juni 1996. En

viktig grund för det fortsatta arbetet

är riksdagens behandling av PVC-frågan.

Jordbruksutskottet har i betänkande

1995/96:JoU8 gjort en samlad bedömning i

frågan, och riksdagen har på grundval av

detta gett regeringen till känna vad

utskottet anfört, bl.a. vad gäller

minskning av den negativa miljöpåverkan

från klortillverkningen för PVC-

tillverkning och avveckling av bly och

organiska tennföreningar som

stabilisatorer i PVC.

Sverige har tagit initiativ till

gemensamma åtgärder inom EU beträffande

PVC, t.ex. vad gäller minimering av

risker med användningen av additiv i

PVC, avveckling av kvicksilveranvändning

vid tillverkning av klor samt utredning

av risker vid avfallshantering av

uttjänta PVC-produkter med hänsyn till

att gamla PVC-produkter kan innehålla

additiv med erkänt farliga miljö- och

hälsorisker, t.ex. kadmium. Bedömning av

miljörisker vid förbränning av PVC ingår

också.

Motionerna

Enligt motion Jo12 (mp) yrkande 2 bör

regeringen ges i uppdrag att återkomma

med förslag om begränsningar och förbud

i användningen av kemikalier på

Kemikalieinspektionens begränsnings- och

OBS-lista. Motionärerna anser även att

nonylfenol och andra ämnen med

hormonkaraktär bör avvecklas snarast

(yrkande 3).

I motion Jo15 (c) yrkande 5 påtalas att

regeringen felaktigt angivit att kadmium

i handelsgödsel är förbjudet. I yrkande

6 anförs att regeringen bör redovisa hur

man avser agera för att tillgodose

riksdagens tillkännagivande om och

bedömning av PVC-frågan.

Utskottets överväganden

Flertalet av de frågor som tas upp i

skrivelsen under den aktuella rubriken

har behandlats av utskottet under

innevarande riksmöte, bl.a. i betänkande

1995/95:JoU8 om PVC och betänkande

1995/96:JoU10 om kemikaliekontroll.

Regeringens skrivelse utgör ett

värdefullt komplement till utskottets

överväganden och anger på ett

översiktligt sätt hur regeringen

bedrivit arbetet under året samt anger

vissa riktlinjer för det fortsatta

arbetet.

Begränsning av användningen av kemiska

ämnen som innebär stora risker är en

viktig del av arbetet med att förebygga

och undanröja hälso- och miljörisker med

kemikalier. Normalt åligger det var och

en som hanterar kemikalier att bedöma

det lämpliga i att använda en viss

kemikalie för ett visst ändamål och

sörja för en säker hantering av de

kemikalier man valt. Detta ligger i

skyldigheten att iaktta allmän aktsamhet

som lagstiftningen lägger på t.ex. den

som tillverkar, använder eller säljer

kemikalier. I vissa fall har det bedömts

nödvändigt med central styrning av

kemikalieförekomsten genom förbud eller

ställningstagande av riksdag, regering

eller centrala myndigheter. I

Kemikalieinspektionens begränsningslista

finns en sammanställning över sådana

centralt styrda begränsningar. Syftet

med publikationen är att i samlad form

redovisa för företag och andra hanterare

vilka kemiska ämnen som från hälso-

eller miljösynpunkt är föremål för

generella inskränkningar av användningen

och hur dessa ser ut.

I lagen (1985:426) om kemiska

produkter (LKP) uttrycks i klartext

skyldigheten att undvika farliga kemiska

produkter som kan ersättas med mindre

farliga. I Kemikalieinspektionens OBS-

lista anges ett större antal ämnen som

från risksynpunkt kräver särskild

uppmärksamhet vid hanteringen.

Kemikalieinspektionen anger i förordet

till publikationen att riskreduktion är

ett mångfacetterat arbetsfält med ofta

många vägar tillgängliga för att nå

önskade resultat, från förbud till

ibland ganska enkla åtgärder för att nå

en säker hantering. Detta gäller även

för mycket farliga ämnen. Att ett ämne

finns på OBS-listan innebär inte ett

förbud mot användningen av det. Listan

är som benämningen anger just ett

observandum för företag och andra

kemikaliehanterare.

Lagen om kemiska produkter bygger på

principen att de som hanterar kemikalier

har det grundläggande ansvaret för

kemikaliekontrollen. Myndigheternas

uppgift är att genom tillsyn kontrollera

att företagen lever upp till det ansvar

som åläggs dem enligt lagstiftningen.

Enligt utskottets uppfattning är

begränsnings- och OBS-listan goda

hjälpmedel för att underlätta för

kemikalieanvändarna att leva upp till

det ansvar som ålagts dem. Utskottet

anser att det är nödvändigt att

kontinuerligt utvärdera effekterna av

olika kemiska produkter för att minimera

hälso- och miljörisker förknippade med

dem. Den närmare innebörden av motion

Jo12 yrkande 2 framstår som oklar för

utskottet. Som framgår av redovisningen

ovan har regeringen,

Kemikalieinspektionen och vissa andra

myndigheter redan beslutat om vissa

begränsningar avseende bl.a. de ämnen

som omfattas av den s.k.

begränsningslistan. I den mån motionen

syftar till ytterligare förbud eller

restriktioner anser utskottet att sådana

beslut bör fattas utifrån andra

utgångspunkter än det faktum att ämnena

finns upptagna på nämnda listor. Motion

Jo12 yrkande 2 avstyrks.

Utskottet har under detta riksmöte

(1995/96:JoU10) avstyrkt en motion med

liknande innehåll som i motion Jo12

yrkande 3 med följande motivering:

I samband med 1991 års miljöpolitiska

beslut uttalades att användningen av

nonylfenol bör minska med 90 % till år

2000. Detta sker genom frivilliga

åtaganden och genom tillämpning av

substitutionsprincipen. Den användning

som återstår år 2000 får endast ske om

risken för spridning i miljön är mycket

liten. På sikt bör all användning

upphöra. Naturvårdsverket och

Kemikalieinspektionen har i uppdrag att

följa utvecklingen och vid behov föreslå

ytterligare åtgärder.

Utskottet finner inte anledning att nu

ändra sin ståndpunkt och avstyrker

motion Jo12 yrkande 3 med erinran om att

riksdagens beslut i denna fråga fattades

så sent som den 31 januari 1996.

I anslutning till motion Jo15 yrkande 5

vill utskottet framhålla att den

påtalade uppgiften om kadmium i

handelsgödsel i skrivelsen är resultatet

av en felskrivning. Utskottet erinrar om

att Sverige inte har något förbud mot

kadmium i handelsgödsel. Ett gränsvärde

finns dock som är satt till högst 100 mg

kadmium per kg fosfor (SFS 1985:839,

ändrad 1994:1601). Motionen får anses

tillgodosedd med det anförda och

påkallar ingen ytterligare åtgärd från

riksdagens sida.

Regeringen anför i skrivelsen att

riksdagens uttalanden i PVC-frågan är en

viktig grund för regeringens fortsatta

arbete med frågan. Regeringen ger

dessutom en utförlig beskrivning av hur

arbetet inom det aktuella området

bedrivs, såväl nationellt som inom EU.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om

att den typ av redovisning som

efterfrågas i motion Jo15 yrkande 6

normalt görs i regeringens årligen

framlagda skrivelse med redogörelse för

behandlingen av riksdagens skrivelser

till regeringen. Motionen får anses

tillgodosedd med det anförda och

avstyrks i den mån så inte är fallet.

Biologisk mångfald och naturskydd

Skrivelsen

Riksdagen beslutade år 1993 om en

strategi för biologisk mångfald med

grundläggande principer för bevarande

och hållbart utnyttjande av biologisk

mångfald. Strategin omfattar dels en

miljöanpassning av olika

samhällsverksamheter, dels skydd av

värdefulla naturområden.

År 1994 lämnade Naturvårdsverket i

samarbete med andra berörda statliga

verk och institutioner en beskrivning av

läget beträffande den biologiska

mångfalden i Sverige, den s.k.

landsstudien. På basis av främst

landsstudien har aktionsplaner för

biologisk mångfald rörande jordbruk,

skogsbruk, fiske och fysisk planering

redovisats av respektive fackmyndighet.

Vidare har Naturvårdsverket utöver en

aktionsplan för det egna ansvarsområdet

även utvärderat de sektorsvisa

aktionsplanerna under hösten 1995.

Medlemskapet i EU innebär på

naturvårdsområdet att Sverige skall peka

ut och skydda ett antal områden av

gemenskapsintresse som tillsammans med

områden i andra länder skall utgöra ett

sammanhängande ekologiskt nätverk

benämnt Natura 2000. Styrande för

arbetet är dels rådets direktiv om

bevarande av livsmiljöer samt vilda djur

och växter, det s.k. art- och

habitatdirektivet, dels rådets direktiv

om bevarande av vilda fåglar, det s.k.

fågeldirektivet. I kommissionens

habitatkommitté har Sverige fått gehör

för att de nordiska fjällområdena inte

skall anses utgöra en del av EU:s

boreala biografiska region utan i

stället skall anses som en separat del

av den alpina regionen.

Ett omfattande urvals- och

sammanställningsarbete rörande områden

som uppfyller kriterierna i direktiven

pågår. Bl.a. har regeringen i en

delredovisning till EG-kommissionen i

oktober månad angett 343 områden i

landet som skulle kunna ingå i Natura

2000. Föreslagna områden är skyddade

enligt naturvårdslagen eller är

domänreservat. Regeringen har aviserat

att ytterligare områden kommer att

föreslås ingå i Natura 2000. Regeringen

verkar också för att de särskilda

förhållandena i Sverige i högre grad

skall beaktas vid nätverkets utformning.

Sverige och Finland har upprättat ett

gemensamt förslag för komplettering av

habitatdirektivet med sådana livsmiljöer

och arter som har stor betydelse för

naturvården i våra nordliga regioner.

Genom EU:s miljöfond LIFE ges stöd för

projekt inom bl.a. naturvård. Vid årets

fördelning av medel har Sverige erhållit

stöd för projekt avseende bevarande av

den vitryggiga hackspettens livsmiljöer

samt bevarande av vissa våtmarker enligt

myrskyddsplanen.

Restaureringen av Hornborgasjön har

slutförts. Vidare har regeringen

beslutat att ett vidsträckt område i

Norrbotten benämnt det lappländska

världsarvsområdet skall föreslås som

område på UNESCO:s världsarvslista.

Motionen

Enligt motion Jo12 (mp) yrkande 4 bör

regeringen komplettera Sveriges bidrag

till Natura 2000 med ytterligare områden

för att fullt ut följa direktiven vad

avser skydd av hotade arter och

biotoper.

Utskottets överväganden

Regeringen ger i skrivelsen en god bild

av de åtgärder som vidtagits för

biologisk mångfald och naturskydd. Dessa

åtgärder är av stor betydelse för att

uppnå de miljömål riksdagen beslutat om

och för att leva upp till

internationella åtaganden på området.

Utskottet har nyligen behandlat frågor

med anknytning till EU:s art- och

habitatdirektiv i sitt betänkande om

jakt och viltvård (1995/96:JoU12). Vad

beträffar Natura 2000 hänvisade

utskottet till ett pressmeddelande från

Miljödepartementet enligt vilket

regeringen föreslagit att 563 områden

skall ingå i nätverket. I

pressmeddelandet framhålls också att

förslaget bara är inledningen till en

mycket viktig process och att det senare

kommer att kompletteras med fler

områden. Motion Jo12 yrkande 4 torde

vara tillgodosedd med det anförda och

påkallar ingen ytterligare riksdagens

åtgärd.

EU:s miljöprogram för jordbruket

Skrivelsen

Regeringen har fattat beslut om ett

miljöprogram för jordbruket i enlighet

med rådets förordning (EEG) nr 2078/92

av den 30 juni 1992 om

produktionsmetoder inom jordbruket som

är förenliga med miljöskydds- och

naturvårdskraven.

Miljöprogrammet rymmer ett flertal

åtgärder fördelade på tre delprogram,

som syftar till att bevara eller

förbättra den biologiska mångfalden och

miljötillståndet i odlingslandskapet.

Det tidigare programmet för

landskapsvård är infasat och utökat.

Vidare ingår åtgärder inom miljökänsliga

områden för att anlägga våtmarker och

kantzoner m.m. Det utgår även ersättning

för bevarande av utrotningshotade

husdjursraser och för ekologisk odling.

1,5 miljarder kronor per år är avsatt

under en femårsperiod för genomförandet

av miljöprogrammet.

Motionen

Enligt motion Jo10 (m) yrkande 5 bör

regeringen, i syfte att öka intresset

för att anlägga våtmarker i

jordbruksbygder, se över ersättningen

för våtmarksanläggning, så att

ersättningen blir avhängig markens

produktionsförmåga. Enligt yrkande 6 i

samma motion tyder mycket på att

miljöprogrammet skulle kunna disponeras

och utnyttjas bättre än vad som sker i

dag. För att göra detta möjligt bör

regeringen överväga att utöka stödet

till vallodlingen så att stödet kan ges

till fler områden än i dag.

Utskottets överväganden

Riksdagen godkände genom beslut i

december 1994 (1994/95:JoU7) och mars

1995 (1994/95:JoU13) riktlinjerna för

det svenska miljöprogrammet för

jordbruket enligt förordning (EEG) nr

2078/92. Utskottet ansåg därvid att ett

generellt arealstöd till vall och

betesmark, differentierat efter

områdenas odlingsbetingelser, borde

kunna lämnas inom stödområdena 14 samt i

södra Sveriges s.k. LFA-områden (område

5). Regeringen har därefter utarbetat

ett svenskt miljöprogram för jordbruket

som godkändes av kommissionen den 17

augusti 1995.

Miljöstödet för bevarande av ett öppet

odlingslandskap lämnas i stödområde 15.

Syftet är att stimulera användningen av

jordbruksmark på ett sätt som förbättrar

eller upprätthåller landskapet och

förhindrar omfattande nedläggning av

jordbruksmark. Den areal som berättigar

till miljöstöd för bevarande av ett

öppet odlingslandskap är slåttervall,

betesvall samt naturbetesmark.

Stödbeloppen varierar mellan 400 och

2 700 kr/ha beroende på område och typ

av vall. För att få del av stödet måste

jordbrukaren förbinda sig att sköta

marken på visst sätt under en period av

fem år. För slåttervall gäller bl.a. att

skiftet skall slås årligen och att

kemisk bekämpning inte får utföras.

Inom ramen för miljöprogrammet kan stöd

även lämnas för våtmarker och småvatten

som återställs eller anläggs på åkermark

i Götaland eller Svealand. Stödperioden

omfattar 20 år. De första fem åren är

stödet 4 800 kr per hektar, de

resterande 15 åren uppgår det till 2 500

kr per hektar.

Regeringen har den 22 februari 1996

gett Jordbruksverket och

Naturvårdsverket i uppdrag att göra en

samlad utvärdering av miljöprogrammet. I

uppdraget ingår bl.a. att granska

kriterierna för områdesavgränsning för

stödet för att bevara ett öppet

odlingslandskap. Enligt utskottets

uppfattning överensstämmer det ovan

nämnda uppdraget väl med vad som

föreslås i motion Jo10 yrkande 6, och

motionen påkallar således ingen

ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Även motion Jo10 yrkande 5 avstyrks med

hänvisning till den ovan nämnda

utredningen.

Ett miljöanpassat transportsystem

Skrivelsen

Arbetet med trafikens miljöanpassning

måste drivas vidare på ett kraftfullt

sätt. Det bör även fortsättningsvis

baseras på en avvägning mellan behovet

av att utveckla transporter för att möta

2000-talets transportbehov och

nödvändigheten av att öka

transportsystemets miljöanpassning.

Kommunikationskommitténs (K 1995:01)

arbete kommer att i ett delbetänkande

den 1 mars 1996 och i ett slutbetänkande

den 1 december 1996 ge ett underlag för

regeringens fortsatta arbete med att

miljöanpassa transporterna.

Naturvårdsverket driver i samarbete med

trafikverken och andra aktörer inom

transportsektorn ett projekt om ett

miljöanpassat transportsystem, som

kommer att användas som underlag i

Kommunikationskommitténs arbete.

Länsstyrelsernas arbete med en regional

samhällsplanering för ett miljöanpassat

transportsystem har genom Boverket

redovisats till regeringen och kommer

också att användas som underlag i

Kommunikationskommittén. Det behövs

ytterligare åtgärder för att förbättra

fordon och bränslen.

Miljöklassutredningen har nyligen lagt

fram sitt slutbetänkande med förslag om

miljöklassning av snöskotrar (SOU

1995:97). Förslagen innebär, om de

genomförs, att de mycket höga

kolväteutsläppen, liksom

bulleremissionerna, minskar.

Huvudinriktningen för Sveriges arbete

med trafik- och miljöfrågorna i EU är

att medverka till utvecklingen av ett

mer miljöanpassat transportsystem i

Europa. I sak innebär det bl.a. skärpta

miljökrav på fordon och bränslen, att

investeringar i infrastrukturen bidrar

till ett miljöanpassat transportsystem

och samordnas med övriga planer för

markanvändning och att

miljökonsekvensbeskrivningar utvecklas.

Regeringen avser att göra en översyn av

vägtrafikens samlade beskattning i syfte

att förbättra den samlade styreffekten

med avseende på miljö och

trafiksäkerhet.

Motionen

Enligt motion Jo10 (m) yrkande 2 drar

Sverige på sig onödiga miljöbelastningar

genom den för Västeuropa unikt

ålderstigna bilparken. Regeringen bör

därför analysera vilka konkreta åtgärder

som krävs för att få till stånd en

snabbare förnyelse av bilparken.

Utskottets överväganden

Enligt utskottets uppfattning ger

regeringen i skrivelsen en god överblick

över det aktuella arbetet, såväl

nationellt som internationellt, med att

åstadkomma ett miljöanpassat

transportsystem.

Vad gäller den fråga som aktualiseras i

motion Jo10 yrkande 2 om bilparkens

förnyelse vill utskottet hänvisa till

den översyn av vägtrafikens samlade

beskattning som regeringen avser

genomföra. Syftet med översynen är att

förbättra den samlade styreffekten med

avseende på miljö och trafiksäkerhet.

Utskottet erinrar även om att riksdagen

nyligen fattat ett beslut (1995/96:

FiU1) som innebär att den tidigare

beslutade höjningen av

försäljningsskatten på vissa motorfordon

ersätts med en höjning av

fordonsskatten. Denna åtgärd torde

innebära att förnyelsen av bilparken

stimuleras, vilket gynnar miljön.

Motionen avstyrks med det anförda.

Agenda 21

Skrivelsen

Vid FN:s konferens om miljö och

utveckling i Rio de Janeiro 1992 antogs

Agenda 21, ett program för hållbar

utveckling.

Den av regeringen tillkallade Agenda 21-

kommittén (M 1995:02) påbörjade sitt

arbete under våren 1995. Kommitténs

uppgift är att medverka i arbetet med

att utveckla, fördjupa och förankra

Agenda 21 och i utarbetandet av Sveriges

rapport till FN:s extra

generalförsamling om hållbar utveckling

år 1997. Agenda 21-kommittén skall inför

detta tillfälle lämna underlag till ett

svenskt förslag till handelsprogram för

miljö och utveckling inför nästa

århundrade. Kommitténs uppgift är också

att hålla sig informerad om Agenda 21-

arbetet på lokal, regional och nationell

nivå inom föreningsliv, näringsliv och

myndigheter.

Arbetet inom ramen för Agenda 21 på

lokal och regional nivå har nu engagerat

såväl länsstyrelser och kommuner som

näringsliv och föreningar och enskilda

organisationer. Regeringen har bl.a. i

proposition 1993/94:111 Med sikte på en

hållbar utveckling framhållit att varje

län bör ha en regional miljöstrategi och

att denna bör genomföras i bred

samverkan mellan länsstyrelsen,

kommunerna och landsting å ena sidan

och näringslivet å den andra.

Länsstyrelserna satsar stora resurser på

arbetet med sina lokala miljöstrategier.

Hittills har 10 län fått strategierna

antagna av sina styrelser som riktlinjer

för fortsatt arbete.

De flesta kommuner har i dag i någon

form påbörjat arbetet med lokala Agenda

21. Många kommuner har Agenda 21-

samordnare och i

kommunalförvaltningarnas regi anordnas

seminarier, kurser och praktisk

rådgivning för allmänheten. Även för

innevarande budgetår har regeringen

avsatt medel (10,5 miljoner kronor) som

stöd för det lokala Agenda 21-arbetet.

Naturvårdsverket har genom beslut i

december 1995 fördelat dessa medel i

form av bidrag till kommuner och ideella

organisationer. Verket har också fått i

uppdrag att före den 31 maj 1996

utvärdera och redovisa resultaten av de

projekt som under budgetåret 1994/95

fick s.k. Agenda 21-stöd.

Motionen

En uthållig utveckling, såväl nationellt

som globalt, måste enligt yrkande 2 i

motion Jo15 (c) bygga på de enskilda

människornas engagemang och kunskap om

miljöproblemen. Det är därför viktigt

att det fortsatta Agenda 21-arbetet har

ett underifrånperspektiv. Utvecklingen

av de lokala agendorna måste ske utan

centrala påtryckningar i form av

föreskrifter eller liknande.

Motionärerna hänvisar också till att

Centerpartiet tidigare föreslagit att

vissa kommuner i landet under en

försöksperiod skall få möjlighet att

själva fatta beslut om förändringar i

den egna kommunen som ligger i linje med

förslagen i den egna Agenda 21.

Utskottets överväganden

Utskottet delar motionärernas åsikt att

en uthållig utveckling till stor del

måste bygga på de enskilda människornas

engagemang och kunskap om

miljöproblemen. Det arbete som bedrivs

inom ramen för Agenda 21, och som

beskrivs i skrivelsen, står enligt

utskottets uppfattning väl i linje med

denna uppfattning. Frågan om frikommuner

har behandlats i betänkande

1995/96:JoU2, och utskottet anförde

därvid att det övervägande intrycket är

att det kommunala arbetet med Agenda 21

bedrivs aktivt och intensivt och att det

inte i första hand är gällande

rättsregler som lägger hinder i vägen

för detta arbete. I den mån

inskränkningarna i de kommunala

befogenheterna skulle visa sig utgöra

ett problem förutsatte utskottet att

såväl Agenda 21-kommittén som

Miljöbalksutredningen uppmärksammar

denna fråga. Utskottet vidhåller denna

uppfattning, och motion Jo15 yrkande 2

avstyrks i den mån den ej kan anses

tillgodosedd med det anförda.

Övrigt

Motionerna

Enligt motion Jo15 (c) yrkande 7 bör

Statens kärnkraftinspektions (SKI) och

Statens strålskyddsinstituts ((SSI)

bedömningar av säkerhets- och

strålskyddsläget vid de svenska

kärnkraftverken, m.m. i fortsättningen

åtföljas av regeringens egen redovisning

och bedömning av frågorna.

I motion Jo612 (fp) anförs att ett

miljöpris bör inrättas av regeringen för

att stimulera utvecklingen på global

nivå. Det vore en fördel om priset kunde

knytas till Alfred Nobels namn, men även

om detta inte är möjligt bör frågan

övervägas.

Utskottets överväganden

Utskottet har erfarit att orsaken till

att årets skrivelse inte innehåller

någon bedömning av regeringen vad gäller

kärnsäkerhet och strålskydd är att

myndigheternas redovisning fördröjdes

kraftigt till följd av att man ville

avvakta resultatet av granskningen av

reaktorn i Oskarshamn 1. Regeringen

kommer att redovisa sin bedömning i

samband med den proposition som kommer

att föreläggas riksdagen med anledning

av Energikommissionens betänkande.

Enligt utskottets uppfattning är det

värdefullt att regelbundet få ta del av

regeringens bedömningar i dessa frågor,

och utskottet utgår ifrån att regeringen

även fortsättningsvis kommer att ha som

utgångspunkt att dessa bedömningar skall

åtfölja myndigheternas redovisningar om

kärnsäkerhet och strålskydd. Motion Jo15

yrkande 7 torde vara tillgodosedd med

vad som här anförts och avstyrks i den

mån så inte är fallet.

I anslutning till motion Jo612 vill

utskottet erinra om att det i olika

sammanhang utdelas belöningar för

forskningsinsatser och andra

prestationer som har anknytning till

miljövården och andra närliggande

områden. Exempel härpå är

Crafoordpriset, Right Livelihoodpriset

och de priser som utdelas av

Vattenbrukarnas riksförbund och

Stockholm Water Foundation. Uppräkningen

är givetvis inte fullständig. Det rör

sig huvudsakligen om stiftelser och

andra icke offentligrättsliga

institutioner som i princip är

undantagna från det beslutsområde som

riksdagen och statsmakterna förfogar

över. Samma förhållande råder

beträffande Nobelstiftelsen, vars

styrelse tagit principbeslut om att inga

nya pris skall instiftas i Alfred Nobels

namn. Vidare bör nämnas att Nordiska

rådet beslutat instifta ett natur- och

miljöpris som utdelades första gången i

november 1995. Prissumman är 350 000

danska kronor, och mottagaren erhöll

priset på grund av sina insatser för

bevarande av utrotningshotade djur- och

växtarter. Utskottet vill i detta

sammanhang också framhålla att 1995 års

Nobelpris i kemi innebär ett starkt

erkännande av miljöfrågornas relevans i

ett naturvetenskapligt perspektiv.

Utskottet delar motionärens uppfattning

att belöningar för insatser på

miljöområdet kan stimulera utvecklingen

men är inte berett att föreslå något

initiativ från statsmakternas sida för

att inrätta ytterligare priser på detta

område. Motionen avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande omprövning av de

miljöpolitiska medlen

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo10 yrkande 1

res. 1 (m),

2. beträffande tillkallande av

en expertkommission

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo13,

res. 2 (fp)

3. beträffande omställning till

ekologisk uthållighet

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo11,

4. beträffande miljöbokslut

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo12 yrkande 1,

res. 3 (mp)

5. beträffande biologisk

mångfald, m.m.

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo14 yrkande 1 i motsvarande

del,

6. beträffande

sysselsättningsaspekter i

miljöpolitiken

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo14 yrkande 2,

7. beträffande

kretsloppsprincipen

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo15 yrkande 1,

8. beträffande ökade miljö- och

säkerhetskrav på fartyg

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo10 yrkande 3,

res. 4 (m)

9. beträffande finansiering av

kalkningsinsatser

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo10 yrkande 4,

10. beträffande miljösamarbete

med Östeuropa

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:Jo12 yrkande 5 och 1995/96:

Jo14 yrkande 1 i motsvarande del,

res. 5 (mp)

11. beträffande redovisning av

det svenska agerandet på

internationell nivå

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:Jo14 yrkande 1 i motsvarande

del och 1995/96:Jo15 yrkandena 3 och

4,

12. beträffande miljösituationen

i Bottenviken, m.m.

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo14 yrkande 1 i motsvarande

del,

13. beträffande förslag om

begränsningar och förbud i

användningen av kemikalier

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo12 yrkande 2,

res. 6 (mp)

14. beträffande nonylfenol,

m.m.

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo12 yrkande 3,

res. 7 (mp)

15. beträffande kadmium i

handelsgödsel

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo15 yrkande 5,

16. beträffande PVC

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo15 yrkande 6,

17. beträffande Natura 2000

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo12 yrkande 4,

res. 8 (mp)

18. beträffande EU:s

miljöprogram för jordbruket

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo10 yrkande 6,

res. 9 (m, fp, mp)

19. beträffande stöd till

anläggning av våtmarker

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo10 yrkande 5,

res. 10 (m)

20. beträffande bilparkens

förnyelse

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo10 yrkande 2,

res. 11 (m)

21. beträffande Agenda 21

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo15 yrkande 2,

22. beträffande redovisning av

regeringens bedömningar avseende

kärnsäkerhet och strålskydd

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo15 yrkande 7,

res. 12 (c, mp)

23. beträffande instiftande av

ett miljöpris

att riksdagen avslår motion

1994/95:Jo612,

24. beträffande skrivelsen

att riksdagen lägger skrivelse

1995/96:120 till handlingarna.

Stockholm den 7 mars 1996

På jordbruksutskottets vägnar

Lennart Daléus

I beslutet har deltagit: Lennart Daléus

(c), Sinikka Bohlin (s), Göte Jonsson

(m), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson

(m), Alf Eriksson (s), Ingemar Josefsson

(s), Carl G Nilsson (m), Eva Eriksson

(fp), Ann-Kristine Johansson (s), Maggi

Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Gudrun

Lindvall (mp), Michael Hagberg (s), Siw

Wittgren-Ahl (s), Ola Sundell (m) och

Birgitta Carlsson (c).

Reservationer

1. Omprövning av de miljöpolitiska

medlen (mom. 1)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G

Nilsson och Ola Sundell (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 6 börjar med Några av och

slutar med inte nödvändig bort ha

följande lydelse:

Naturvårdsverket har granskat ett antal

av de miljömål som antagits av

riksdagen. Men bara ett av de nio

miljömål som granskats har uppnåtts.

Regeringens resonemang i anslutning till

detta nedslående resultat är enligt

utskottets uppfattning otillräckligt.

Det är viktigt att miljömålen formuleras

på rätt sätt och att de är mätbara. Men

Naturvårdsverkets granskning borde också

leda till en omprövning av de medel som

används för att uppfylla miljömålen.

Under senare år har man på miljöområdet

alltmer uppmärksammat att marknadens och

kundernas miljökrav snabbare leder till

miljöförbättringar än förbud och

regleringar. Det faktum att bara ett av

nio granskade miljömål uppnåtts bör

kunna ge vägledning om vilka medel i

miljöarbetet som är mest effektiva. En

översyn och omprövning av de

miljöpolitiska medlen mot bakgrund av

granskningen av miljömålen bör därför

komma till stånd. Vad utskottet här

anfört med anledning av motion Jo10

yrkande 1 bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande omprövning av de

miljöpolitiska medlen

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Jo10 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Tillkallande av en expertkommission

(mom. 2)

Eva Eriksson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 6 börjar med Agenda 21-

kommittén och slutar med det anförda

bort ha följande lydelse:

Av regeringens skrivelse framgår att

flera olika miljömål som fastställts av

riksdagen inte kommer att uppnås.

Utskottet anser därför att det är

uppenbart att det behövs en analys av

målen, måluppfyllelsen och de medel som

står till förfogande. Dessutom behöver

ett antal mätmetoder diskuteras.

Ytterligare en fråga som bör belysas är

maktstrukturerna i miljöpolitiken, t.ex.

vem som definierar vad som är

miljöproblem. Utskottet anser att

miljöpolitiska mål måste nås. Om så inte

sker måste man ta reda på orsaken. Man

måste också undersöka hur målen är

formulerade och om det finns några

grundläggande fel i själva

formuleringen.

Enligt utskottets uppfattning bör en

miljökommission tillkallas för att

analysera miljömålen. Agenda 21-

kommittén är viktig, men den skall

genomföra det arbete som var tänkt från

början och kan inte ersätta en

miljökommission. Vad utskottet här

anfört med anledning av motion Jo13 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 2

bort ha följande lydelse:

2. beträffande tillkallande av en

expertkommission

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Jo13 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

3. Miljöbokslut (mom. 4)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 7 börjar med Med anledning

och slutar med det anförda bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning borde

regeringen årligen presentera ett

miljöbokslut som grundligt behandlar hur

miljömålen uppfyllts och vilka

kompletterande åtgärder som erfordras. I

föreliggande skrivelse konstateras

endast att många av miljömålen inte

uppfylls.

I den årliga miljöredovisningen bör

även finnas en översyn av de mest hotade

biotoperna och arterna. Likaså borde

tillståndet för de hotade arterna

redovisas. Sådana redovisningar skulle

ge viktig information om vad som händer

i naturen och fungera som indikatorer åt

vilket håll utvecklingen går. Minskar

antalet individer inom de hotade arterna

visar det att miljöpolitiken inte ger

önskat resultat och att åtgärder krävs.

Ökar antalet individer inom de hotade

arterna vet vi att utvecklingen går åt

rätt håll.

I skrivelsen bör också redovisas vilka

inventeringsbehov som föreligger för att

öka kunskapen. Aktuella exempel är de

akuta behoven av inventering av de stora

rovdjuren och kungsörn. Vad utskottet

här anfört med anledning av motion Jo12

yrkande 1 bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande miljöbokslut

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Jo12 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

4. Ökade miljö- och säkerhetskrav på

fartyg (mom. 8)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G

Nilsson och Ola Sundell (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 11 börjar med I anslutning

och slutar med tillstyrka

motionsyrkandet bort ha följande

lydelse:

Det ålderstigna tonnaget på Östersjön

och Nordsjön ger upphov till både

miljöproblem och sjösäkerhetsproblem.

Högre miljö- och säkerhetskrav på fartyg

kan dock bara åstadkommas inom ramen för

internationella överenskommelser. Enligt

utskottets uppfattning bör regeringen

därför komplettera det pågående

miljöarbetet vad gäller Östersjön och

Nordsjön med att aktualisera frågan om

sådana krav inom EU. Vad utskottet här

anfört med anledning av motion Jo10

yrkande 3 bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8

bort ha följande lydelse:

8. beträffande ökade miljö- och

säkerhetskrav på fartyg

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Jo10 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

5. Miljösamarbete med Östeuropa (mom.

10)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 13 börjar med Jordbruks-

utskottet anser och på slutar med del)

avstyrks bort ha följande lydelse:

I regeringens proposition 1994/95:160

Sveriges samarbete med Central- och

Östeuropa framhölls att en av

målsättningarna med samarbetet är att

stödja åtgärder för att förbättra

miljön. Vid behandlingen av

propositionen ansåg flera partier att de

anslagna medlen inte räckte till de

åtgärder som måste vidtas utan begärde

ytterligare medel för ändamålet

(1994/95:JoU4).

Eleffektiviseringar, nya ledningsnät

och alternativ energiproduktion anges i

skrivelsen som nya verksamhetsfält i

miljöarbetet vilka kan resultera i

nedläggning av mindre säkra

kärnkraftverk.

Enligt skrivelsen kommer man på

Visbykonferensen att diskutera

ytterligare åtgärder för att förbättra

miljön runt och i Östersjön. Utskottet

vill i sammanhanget erinra om att

kostnaden för många insatser kan öka

kraftigt ju längre åtgärder fördröjs.

Enligt utskottets uppfattning är det

därför viktigt att medel finns

tillgängliga för snabba insatser. Vad

utskottet här anfört med anledning av

motion Jo12 yrkande 5 bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

Motion Jo14 yrkande 1 avstyrks i berörd

del i den mån den inte kan anses

tillgodosedd genom det anförda.

dels att utskottets hemställan under 10

bort ha följande lydelse:

10. beträffande miljösamarbete med

Östeuropa

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Jo12 yrkande 5 och med avslag

på motion 1995/96:Jo14 yrkande 1 i

berörd del som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

6. Förslag om begränsningar och förbud i

användningen av kemikalier (mom. 13)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 18 börjar med Lagen om och

slutar med 2 avstyrks bort ha följande

lydelse:

En risk med medlemskapet i EU är att

arbetet med att begränsa och förbjuda

användningen av för miljö och hälsa

farliga kemikalier avstannar, trots

insikten om att kemikalier i varor är

ett ökande miljöproblem. Under senare år

har det enligt utskottets uppfattning

skett ytterst litet på kemikalieområdet.

För att visa att Sverige även

fortsättningsvis avser att föra en

restriktiv kemikaliepolitik anser

utskottet att det är befogat med en ny

översyn av begränsningar och förbud

motsvarande den som genomfördes i

samband med utarbetandet av regeringens

proposition 1990/91:90 En god livsmiljö,

där förslag av detta slag presenterades.

Dessa förslag antogs sedan av riksdagen

(bet. 1990/91:JoU30) och har varit

vägledande för det fortsatta

kemikaliearbetet. På

Kemikalieinspektionens begränsnings- och

obslistor finns ämnen upptagna vars

användning utskottet, i likhet med vad

som anförs i motion Jo12, anser bör

begränsas för att på sikt förbjudas. Hit

hör ämnen som tungmetaller och deras

föreningar, stabila organiska föreningar

och organiska lösningsmedel. Utskottet

anser därför att regeringen bör

återkomma med förslag om ytterligare

begränsningar och förbud i användningen

av de kemikalier som finns uppsatta på

Kemikalieinspektionens begränsnings- och

obslistor. Vad utskottet här anfört med

anledning av motion Jo12 yrkande 2 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 13

bort ha följande lydelse:

13. beträffande förslag om

begränsningar och förbud i

användningen av kemikalier

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Jo12 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

7. Nonylfenol, m.m. (mom. 14)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 18 börjar med Utskottet har

och slutar med januari 1996 bort ha

följande lydelse:

Många kemikalier som används har visat

sig ha hormonliknande effekter i levande

organismer. En sådan kemikalie är

nonylfenol som bl.a. används i

tvättmedel och plaster. Den är såväl

bioackumulerande som toxisk. Nonylfenol

liknar det kvinnliga könshormonet

östrogen och kan ge upphov till otydliga

könskaraktärer och minskad

spermieproduktion hos handjur av fiskar

och kräldjur. Andra ämnen med liknande

verkan är DDE och DEHP.

Enligt utskottets uppfattning måste de

problem som dessa ämnen kan ge upphov

till uppmärksammas i betydligt högre

utsträckning än vad som sker i dag.

Nonylfenol och andra ämnen med

hormonkaraktär bör avvecklas snarast.

Vad utskottet här anfört med anledning

av motion Jo12 yrkande 3 bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14

bort ha följande lydelse:

14. beträffande nonylfenol, m.m.

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Jo12 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

8. Natura 2000 (mom. 17)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 20 börjar med Utskottet har

och slutar med riksdagens åtgärd bort

ha följande lydelse:

Regeringen har till kommissionen lämnat

förslag om vilka områden i Sverige som

skall ingå i det sammanhängande nätverk

av skyddade områden i Europa som kallas

Natura 2000. Av de av länsstyrelserna

föreslagna 2 800 områdena återfinns

endast 563 i regeringens förslag.

Naturvårdsverket godkände vid en första

granskning 1 273 områden och ansåg att

det antalet var nödvändigt för att

uppfylla art- och habitatdirektivet och

fågeldirektivet. Enligt utskottets

uppfattning måste det av

Naturvårdsverket föreslagna antalet

områden vara en lägsta gräns för hur

många svenska områden som skall ingå i

Natura 2000. Regeringen bör därför

komplettera Sveriges förslag till

områden som skall ingå i Natura 2000 för

att fullt ut följa direktiven vad avser

skydd av hotade arter och biotoper. Vad

utskottet här anfört med anledning av

motion Jo12 yrkande 4 bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 17

bort ha följande lydelse:

17. beträffande Natura 2000

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Jo12 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

9. EU:s miljöprogram för jordbruket

(mom. 18)

Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m),

Carl G Nilsson (m), Eva Eriksson (fp),

Gudrun Lindvall (mp) och Ola Sundell (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 21 börjar med Regeringen har

och slutar med riksdagens sida bort ha

följande lydelse:

Regeringen bör pröva nya vägar för att

minska näringsläckaget från

jordbruksmarken. Ett sätt att göra detta

är att använda EU:s miljöprogram för

jordbruket. Programmet skulle dessutom

enligt utskottets uppfattning kunna

disponeras och utnyttjas bättre än vad

som sker i dag. För att åstadkomma detta

bör regeringen överväga att utöka stödet

till vallodlingen inom ramen för EU:s

miljöprogram så att stödet kan ges till

fler områden än i dag. Åtgärden kan öka

andelen grön mark och få en viktig

miljöeffekt. Vad utskottet här anfört

med anledning av motion Jo10 yrkande 6

bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18

bort ha följande lydelse:

18. beträffande EU:s miljöprogram

för jordbruket

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Jo10 yrkande 6 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

10. Stöd till anläggning av våtmarker

(mom. 19)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G

Nilsson och Ola Sundell (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 21 börjar med Även motion

och slutar med nämnda utredningen bort

ha följande lydelse:

Våtmarkerna har stor betydelse för

vattenreningen och den biologiska

mångfalden. Särskilt i jordbruksbygder

har våtmarker minskat genom utdikning

och torrläggning. Därför är det viktigt

att insatserna för att återskapa

våtmarker i dessa områden sker på rätt

sätt. För att öka intresset för

anläggande av våtmarker i

jordbruksområden bör regeringen se över

ersättningen för våtmarksanläggningar så

att ersättningen blir avhängig markens

produktionsförmåga. Enligt regeringens

miljöredovisning kan det komma att

krävas ytterligare åtgärder för att

minska näringsläckaget från

jordbruksmark. Samtidigt är det

uppenbart att det hittillsvarande medlet

för detta, skattehöjningar på

handelsgödsel, leder till utslagning av

svensk livsmedelsproduktion till förmån

för intensiv jordbruksproduktion i

närliggande länder. Vad utskottet här

anfört med anledning av motion Jo10

yrkande 5 bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 19

bort ha följande lydelse:

19. beträffande stöd till anläggning

av våtmarker

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Jo10 yrkande 5 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

11. Bilparkens förnyelse (mom. 20)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G

Nilsson och Ola Sundell (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 22 börjar med Vad gäller och

slutar med det anförda bort ha

följande lydelse:

Sverige drar på sig onödiga

miljöbelastningar genom den för

Västeuropa unikt ålderstigna bilparken.

Hade den svenska bilparken förnyats i

samma takt som i exempelvis Tyskland

hade andelen katalysatorrenade bilar i

Sverige varit betydligt högre. Om

bilparken förnyats i samma omfattning

under 1990-talet som under 1980-talet

hade kväveoxidutsläppen från biltrafiken

varit upp till 37 % lägre än i dag.

Den ålderstigna bilparken är enligt

utskottet uppfattning ett miljöproblem

som dess värre försummas i det pågående

miljöarbetet. Regeringen bör därför

analysera vilka konkreta åtgärder som

krävs för att få till stånd en snabbare

förnyelse av bilparken. Vad utskottet

här anfört med anledning av motion Jo10

yrkande 2 bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 20

bort ha följande lydelse:

20. beträffande bilparkens förnyelse

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Jo10 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

12. Redovisning av regeringens

bedömningar avseende kärnsäkerhet och

strålskydd (mom. 22)

Lennart Daléus (c), Gudrun Lindvall (mp)

och Birgitta Carlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 24 börjar med Utskottet har

och slutar med är fallet bort ha

följande lydelse:

I skrivelsen redovisas som en bilaga

SKI:s och SSI:s bedömning av

kärnsäkerhet och strålskydd. Detta sker

utan någon kommentar från regeringens

sida och utan någon bedömning av det

gångna årets erfarenheter. Regeringens

ambitioner på området redovisas inte

heller. Utskottet anser det angeläget

att redovisningen i den aktuella bilagan

i fortsättningen åtföljs av regeringens

egen redovisning och framtidsbedömning.

Vad utskottet här anfört med anledning

av motion Jo15 yrkande 7 bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 22

bort ha följande lydelse:

22. beträffande redovisning av

regeringens bedömningar avseende

kärnsäkerhet och strålskydd

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Jo15 yrkande 7 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Miljösamarbete med Östeuropa, m.m.

Maggi Mikaelsson (v) anför:

I Vänsterpartiets motion har vi lyft

fram de områden där vi tycker att

regeringens skrivelse gett en alltför

knapphändig beskrivning av läget samt

lyft fram några områden som vi saknat.

Eftersom detta betänkande behandlar en

skrivelse där regeringen gjort en

redovisning av det miljöpolitiska

arbetet under år 1995, och då vi i vår

motion anger att vi har för avsikt att

konkretisera våra krav inför höstens

budgetproposition, har jag valt att inte

reservera mig i detta betänkande.

Vänsterpartiet delar uppfattningen i

flera av reservationerna, och vi har i

andra sammanhang lyft fram flera av de

krav som redovisas.

Det gäller t.ex. miljösamarbetet med

Östeuropa där vi i betänkande

1994/95:JoU4 samt i yttrande till

utrikesutskottet 1994/95:JoU4y

konstaterat att regeringens åtgärder är

otillräckliga mot bakgrund av att en

miljösanering av Östersjön

kostnadsberäknats till ca 150 miljarder

kronor. Vi har därför krävt att

regeringen skall lägga fram en

långsiktig plan och finansiering för

Östersjöns bevarande.

När det gäller EU:s miljöstöd till

jordbruket har vi i reservationer till

flera andra betänkanden, bl.a

1994/95:JoU7 och 13, påtalat betydelsen

av stöd till vallodlingen i Sverige. Vi

kan också konstatera att inträdet i EU:s

jordbrukssystem medfört stora negativa

konsekvenser, framför allt för

mjölkproducenter.

Jag anser också att det är viktigt att

ha en årlig uppföljning och utvärdering

av miljömål och andra miljöbeslut som

riksdagen fattat för att kunna anlägga

en helhetssyn på miljöfrågorna.

2. Finansiering av kalkningsinsatser

(mom. 9)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G

Nilsson och Ola Sundell (alla m) anför:

Försurningsproblemet är starkt relaterat

till utifrån kommande luftföroreningar.

Den största andelen av dessa härrör från

övriga EU-länder. Regeringen bör därför

pröva om Sverige kan erhålla

kompletterande finansiering från EU av

kalkningsinsatser.

Vidare är vår uppfattning att

beslutsgången borde kunna förenklas och

effektiviseras om länsstyrelserna tog

över kommunernas uppgifter på detta

område. Avrinningsområdenas storlek gör

att länsnivån geografiskt sett är mer

lämplig för att överblicka kalkningen.

Det bör också vara möjligt för fler län

med relativt små kalkningsinsatser att

samordna verksamheten. Målstyrningen bör

kunna ökas i upphandlingen av kalkningen

genom att definierade miljömål för olika

mätpunkter upphandlas.

3. EU:s miljöprogram för jordbruket

(mom. 18)

Lennart Daléus och Birgitta Carlsson

(båda c) anför:

Riksdagen har fattat beslut om ramarna

för det miljöstöd i jordbruket som

medfinansieras av EU för budgetåret

1995/96. Ansvaret för den närmare

hanteringen av stödets utformning ligger

på regeringen och Jordbruksverket. En

kontinuerlig uppföljning av utvecklingen

av dessa stöd måste givetvis göras. En

utvärdering utförs för närvarande av

Jordbruksverket och Naturvårdsverket.

Dessa utvärderingar kan bl.a. ligga till

grund för den fortsatta diskussionen.

Utrikesutskottets yttrande

1995/96:UU3y

Vår miljö

Till jordbruksutskottet

Jordbruksutskottet har den 8 februari

1996 beslutat bereda utrikesutskottet

tillfälle avge yttrande över skrivelsen

1995/96:120 Vår miljö - miljöarbetet

under året jämte följdmotioner i de

delar som berör utrikesutskottets

beredningsområde.

Utrikesutskottets yttrande avser

skrivelsen i de delar som berör

utskottets beredningsområde jämte

motionerna 1995/96:Jo12 (mp) yrkande 5,

1995/96:Jo14 (v) yrkande 1 (delvis) samt

1995/96:Jo15 (c) yrkandena 3 och 4.

Skrivelsen

I skrivelsen presenterar regeringen en

redovisning av tillståndet i miljön samt

det miljöpolitiska arbetet under år

1995.

Motionerna

1995/96:Jo12 av Gudrun Lindvall m.fl.

(mp) vari yrkas

5. att riksdagen begär att regeringen

återkommer till riksdagen med förslag

till ytterligare medel för att

säkerställa miljösamarbetet med de forna

öststaterna runt Östersjön och för att

vka kärnsäkerheten i Östeuropa.

1995/96:Jo14 av Maggi Mikaelsson m.fl.

(v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder med avseende på FN:s

miljöprogram beträffande Bottenhavet och

Bottenviken, vattenbrist, biologisk

mångfald, statens roll i miljöarbetet,

energipolitiken, Östeuropa samt lokalt

och regionalt miljöarbete (delvis),

1995/96:Jo15 av Lennart Brunander m.fl.

(c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en tydligare redovisning av

det svenska agerandet på internationell

nivå,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om det s.k. Visbymötet.

Utrikesutskottet

Sammanfattning av skrivelsen

I avsnittet Sverige och det

internationella miljöarbetet konstateras

inledningsvis att det är uppenbart att

flertalet miljöproblem, till exempel

försurningen av mark och vatten, måste

lösas genom internationellt samarbete.

Nya möjligheter att begränsa europeiska

miljöproblem har öppnat sig genom

Sveriges medlemskap i EU. Även när det

gäller de globala problemen kan EU-

samverkan ge ökad tyngd åt svenska

positioner.

Regeringen nämner i skrivelsen att den

har för avsikt att redovisa sin syn på

mål och inriktning av det globala

miljöarbetet i en skrivelse till

riksdagen våren 1996. Regeringen avser

också att förelägga riksdagen förslag

till bl.a. nya och omarbetade miljömål i

en samlad miljöproposition våren 1998.

Förenta nationernas miljöprogram

Förenta nationernas miljöprogram, United

Nations Environment Programme (UNEP),

höll sitt 18:e styrelsemöte i Nairobi i

maj 1995. Viktiga svenska initiativ togs

beträffande militären och miljön,

kvinnor och miljön med speciellt budskap

till Beijingkonferensen, UNEP:s roll i

Washingtonprocessen om landbaserade

aktiviteter som hotar kustområdenas

miljö och långlivade organiska ämnen

samt frågan om vissa farliga, nationellt

förbjudna kemikalier. Sverige bidrog

också aktivt till att få till stånd en

tidig förberedelseprocess för en översyn

av styrformer och andra utestående

institutionella frågor inför

generalförsamlingens specialsession år

1997.

Vid UNEP:s möte i Washingtonprocessen

(hösten 1995) antogs ett globalt

handlingsprogram för reglering av de

landbaserade aktiviteternas påverkan på

den marina miljön.

En UNEP-konferens om militären och

miljön hölls i Linköping i juni 1995.

Mötet diskuterade militära aktiviteter

och miljön i fredstid. Underlag för

fortsatt internationellt arbete med att

utarbeta riktlinjer för miljöpolicy för

den militära sektorn togs fram.

Nästa reguljära möte med UNEP:s

styrelse äger rum år 1997.

FN:s kommission för hållbar utveckling

FN:s kommission för hållbar utveckling

är ansvarigt organ för uppföljningen av

FN:s konferens om miljö och utveckling i

Rio de Janeiro 1992. Kommissionen höll

sin tredje session i New York i april

1995. Sverige, som redan har spelat en

aktiv roll som observatör, går in som

medlem för perioden 1996-98.

Det mest uppmärksammade beslutet var

att upprätta en panel om skogsfrågor.

Skogspanelen skall göra en genomgång av

skogsekosystemen globalt med avseende på

bl.a. hot och orsaker till hoten och

diskutera förslag till lösningar på

olika skogsproblem. Panelen skall också

göra en översyn av existerande

internationella organisationer med

ansvar för skogsfrågor och andra

mellanstatliga överenskommelser. Panelen

kommer även att behandla

handelsrelaterade frågor samt frågor

angående transfereringar av teknologi

och finansiella resurser.

Klimat

Klimatkonventionens första partsmöte

hölls i Berlin under våren 1995.

Vid mötet kunde parterna enas bl.a. om

följande:

- Industriländernas åtaganden är inte

tillräckliga, man behöver ta fram

åtaganden som gäller efter år 2000.

- En ny förhandlingsomgång skall leda

fram till ett protokoll eller annat

juridiskt bindande avtal, dvs. en

ändring i konventionen.

- Förhandlingarna skall vara avslutade så

att ett beslut kan tas vid det tredje

partsmötet hösten 1997.

Syftet med de nya förhandlingarna är att

begränsa eller minska utsläppen av

växthusgaser. Man skall sätta upp

kvantifierade utsläppsmål för perioderna

fram till år 2005, 2010 och 2020. Ett

nytt juridiskt bindande avtal skall

vidare omfatta industriländerna och ta

hänsyn till de olika ländernas

förutsättningar och förmåga att bidra

till den globala ansträngningen att

minska klimatpåverkan.

En annan fråga är om länderna skall

kunna vidta åtgärder utomlands och få

räkna sig utsläppsminskningarna till

godo. Detta angreppssätt, som kallas

gemensamt genomförande, har varit

kontroversiellt under hela

förhandlingsprocessen. Överenskommelsen

i Berlin innebär att en pilotfas för

aktiviteter som genomförs gemensamt

startas omedelbart.

Konventionen om biologisk mångfald

Konventionen om biologisk mångfald

undertecknades vid FN:s konferens om

miljö och utveckling i Rio de Janeiro år

1992. Konventionens syfte är att bevara

den biologiska mångfalden, att

åstadkomma ett hållbart nyttjande av de

biologiska resurserna samt att få en

rättvis fördelning av de vinster som

uppstår vid utnyttjandet av genetiska

resurser. Konventionen har i dag 130

fördragsslutande parter.

Konventionen har hållit sitt andra

partsmöte i november 1995.

Partskonferensen antog omfattande

rekommendationer om åtgärder för att

bevara och hållbart nyttja den marina

biologiska mångfalden.

Rekommendationerna innebär bl.a. krav på

att utveckla och tillämpa ett

miljöanpassat fiske och att införa

integrerad kustområdesplanering.

Sverige var pådrivande för mötets

beslut att påbörja förhandlingar om ett

protokoll till konventionen om säker

hantering av genetiskt modifierade

organismer (GMO).

Baselkonventionen

Baselkonventionen är en global

konvention, som reglerar

gränsöverskridande transporter och

slutligt omhändertagande av farligt

avfall.

Vid konventionens tredje partsmöte i

september 1995 beslöts på nordiskt

initiativ att i konventionen ta in ett

förbud mot export från OECD-länder till

icke OECD-länder av farligt avfall för

återvinning. Sverige har under en följd

av år aktivt verkat för ett sådant

förbud. Förbudet träder i kraft den 1

januari 1998. Förbud att exportera

farligt avfall från OECD-länder till

icke OECD-länder för slutligt

omhändertagande gäller sedan tidigare.

Målet för det fortsatta

konventionsarbetet är primärt att

förtydliga konventionens definitioner av

farligt avfall för att klart ange vilka

typer av avfall som omfattas av

förbudet.

Andra frågor som också prioriteras de

närmaste åren är samarbete kring

bekämpandet av illegal export och import

av farligt avfall. Vidare håller man på

att utarbeta ett protokoll för ansvar

och kompensation knutet till

konventionen för att reglera ansvars-

och ersättningsfrågor i händelse av

olyckor i samband med gränsöverskridande

transporter av farligt avfall.

Miljö och handel

Sambanden mellan internationell handel

och miljöpolitik har kommit att

uppmärksammas alltmer på senare år. I

världshandelsorganisationen WTO finns en

särskild kommitté om handel och miljö

som bl.a. har till uppgift att vid WTO:s

ministerkonferens i Singapore i december

1996 ge rekommendationer om huruvida

ändringar i det multilaterala

handelsregelverket är nödvändiga.

Sverige har, liksom EU, prioriterat

frågan om relationerna mellan

internationella miljöavtal och

handelsreglerna och förespråkar att ett

särskilt undantag för handelsåtgärder

som vidtas inom ramen för

miljökonventioner skall införas i GATT-

avtalet. Andra viktiga

diskussionspunkter är handelseffekter av

miljömärkning och marknadstillträde för

i synnerhet u-länder.

Som EU-medlem är Sverige bunden av EU:s

externa handelspolitik och kommissionen

för Sveriges talan i WTO. För att kunna

driva på arbetet i WTO samarbetar

Sverige aktivt med andra likasinnade

medlemsstater och med kommissionen.

OECD:s översyn av Sveriges miljöarbete

OECD påbörjade våren 1995 en översyn av

Sveriges miljöarbete. Den ingår som ett

led i ett arbete med att se över OECD-

ländernas miljöarbete i stort som

inleddes 1991. Hittills har 11 länder

granskats.

Översynen av Sverige avslutas i maj

1996.

Visbykonferensen och miljöministermöte

Sveriges statsminister har inbjudit till

en regeringschefskonferens för

Östersjöns randstater som skall hållas i

Visby den 3-4 maj 1996. Konferensen

kommer att omfatta tre områden varav

miljön runt Östersjön utgör ett.

Konferensen kan i sin miljödel ses som

en uppföljning av

regeringschefskonferensen i Ronneby år

1990 då endast miljöfrågor runt

Östersjön behandlades. Konferensen

väntas öppna möjligheter att flytta fram

positionerna vad gäller miljöfrågorna

och att knyta samman dessa frågor med

ekonomisk utveckling och mellanfolkligt

samarbete runt Östersjön.

Arbetet med att förbereda miljödelen i

Visbykonferensen startade under

sommaren. Sverige har tagit fram ett

utkast till deklaration vid konferensen

vilket just nu håller på att diskuteras

mellan de deltagande länderna. De

miljöfrågor som Sverige har fört fram är

framför allt fortsatt hög prioritering

av Östersjöprogrammet, större

uppmärksamhet åt gränsöverskridande

vattendrag och stöd för att de länder

som har sådana vattendrag skall

samarbeta bättre om ett hållbart

utnyttjande av vattendragen.

Ytterligare frågor som kan vara

aktuella är att kärnkraftssäkerheten

behöver höjas, att naturvårdsarbetet

måste utvecklas och stärkas samt att

uthålligt fiske bör understödjas. Även

EU:s Östeuropautvidgning kommer att

behandlas. Det närmare innehållet håller

på att utformas via diskussioner med

våra grannländer runt Östersjön.

Vid Visbymötet kommer Sverige också att

ta upp vikten av att alla länder

ratificerar 1992 års

Helsingforskonvention.

Sverige har inbjudit till ett informellt

miljöministermöte för länderna runt

Östersjön. Mötet skall hållas i mars

1996. Avsikten med detta möte är att

inleda ett arbete med att ta fram en

Agenda 21 för Östersjön. Mötet kommer

att ägnas åt miljödelen av Visbymötet

samt åt ytterligare åtgärder som är

avgörande för att begränsa

miljöbelastningen i Östersjön.

Östersjön

Effekterna av de åtgärder som har

vidtagits för att minska

miljöbelastningen från Baltikum,

Ryssland och Polen har ännu inte

utvärderats. Det står dock klart att

utsläppen från en del industrier i öst

har minskat på grund av den ekonomiska

omstruktureringen vilket har tvingat

dessa industrier att stänga. Utsläppen

från jordbruket i öst torde också ha

minskat av samma anledning. Fortfarande

är dock de största föroreningskällorna i

såväl öst som väst avloppsvatten,

industrier och jordbruk.

Inom ramen för Helsingforskommissionen,

HELCOM, utarbetas en tredje rapport om

tillståndet i Östersjön. Denna rapport

som beräknas vara klar hösten 1996

kommer att innehålla mer omfattande och

tillförlitliga uppgifter än tidigare

rapporter om Östersjön. Den närmast

föregående rapporten presenterades år

1990.

Miljömål för Östersjön

Målet för Sveriges miljöinsatser i

Central- och Östeuropa är att stödja

miljösamarbetet och vidta åtgärder för

att bevara och förbättra miljön,

särskilt i och kring Östersjön.

För att påskynda Östersjöns

återhämtning finns sedan år 1992 ett

åtgärdsprogram vilket är grundat på

gemensamma prioriteringar av länderna i

regionen av hur Östersjöns ekologiska

balans bör säkerställas och återställas.

I programmet beskrivs vilka insatser som

bör vidtas under den kommande 20-

årsperioden för att återställa

Östersjöns ekologiska balans. Utöver

invest-eringsprogrammet för de 132

utsläppskällor som identifierats i

programmet, varav ca 100 stycken ligger

i de f.d. öststaterna, behandlar det

också behovet av lagar, regleringar och

väl fungerande myndigheter, ökad

miljömedvetenhet och utbildning hos

befolkningen samt kunskapsöverföring

till länderna i öst. Utsläppskällorna

som tas upp i programmet är de objekt

som man bedömer bör åtgärdas först.

Utsläppskällorna består framför allt av

avloppsvatten, industrier och jordbruk.

Inför Visbykonferensen kommer HELCOM

att ta fram en rapport om hur

Östersjöprogrammet har framskridit och

vid vilka av de 132 identifierade

föroreningskällorna som det för

närvarande pågår investeringar, vilka

som inte längre anses vara stora

föroreningskällor på grund av genomförda

investeringar och vid vilka

föroreningskällor inget ännu har gjorts

etc. Denna rapport bör också ge en

indikation om i vilka delar

Östersjöprogrammet behöver kompletteras

och i vilka delar som större

ansträngningar måste göras. Det är bl.a.

uppenbart att arbetet framöver inte bara

kan avse de stora punktutsläppen - hot

spots - utan att uppmärksamhet även

måste ägnas de många medelstora och

mindre utsläppskällorna och diffusa

utsläpp.

EU:s Östeuropautvidgning

Vissa länder i Central- och Östeuropa

har tecknat associationsavtal med EU.

Avtalen innebär ett närmande till EU och

därmed till de miljöregler som finns

inom EU. En anpassning till EU:s

miljöregler för dessa länder kommer att

vara ett stort steg mot en bättre miljö

i och kring Östersjön.

En diskussion har förts om huruvida

undantag från EU:s miljöregler bör vara

möjliga för dessa länder när och om de

blir medlemmar i EU. Sverige bör som

utgångspunkt för sitt EU-arbete verka

för att de skall uppfylla alla EG-regler

på miljöområdet. Så korta övergångstider

som möjligt skall eftersträvas. För att

detta skall vara möjligt stödjer Sverige

redan genom sitt bilaterala

miljösamarbete dessa länders successiva

närmande till EG:s miljöregler. Sverige

bör också driva att EG-stöd, framför

allt inom ramen för EU:s

östbiståndsprogram Phare respektive

Tacis, i större utsträckning används

till detta ändamål.

Sverige bör också verka för att EU:s

finansiella stöd till Central- och

Östeuropa i ökad utsträckning används

till investeringar som kan förbättra

miljön. Sverige har även medverkat till

att miljön blev ett av de prioriterade

områdena i Tacis-programmet när reglerna

för hur detta program skall kunna

användas nyligen reviderades.

Bistånd

Vid många av de identifierade 132

föroreningskällorna, i

Östersjöprogrammet, kan investeringar

svårligen finansieras enbart med

nationella medel. Multilateralt eller

bilateralt stöd är i dessa fall ofta en

förutsättning för att en investering

skall kunna komma till stånd. Sverige

deltar genom Sida i direkta

investeringar i ett tiotal olika projekt

vid reningsverk. För budgetåret 1995/96

har 169 miljoner kronor avsatts för

miljöåtgärder i Central- och Östeuropa

med tyngdpunkt på Östersjöprogrammet.

Därtill kommer 83 miljoner kronor för

kärnsäkerhet och strålskydd och 50

miljoner kronor till NUTEK:s

energieffektiviseringsprogram.

På initiativ av de nordiska miljö- och

finansministrarna utarbetade en nordisk

ad hoc-grupp i början av år 1995 en

rapport om miljöinsatser i Nordens

närområde. Rapporten har diskuterats vid

ett flertal tillfällen i den nordiska

kretsen under året, och i oktober månad

togs ett beslut om att på försöksbasis

inrätta en nordisk facilitet för mjuk

finansiering av miljöinsatser i Östersjö-

och Barentsregionen främst i form av

gåvomedel. Faciliteten kommer att knytas

till det nordiska

miljöfinansieringsbolaget (NEFCO). Den

kommer att under år 1996 bidra med 9,7

miljoner danska kronor till faciliteten

vilken skall användas för finansiering

av projekt som bidrar till genomförandet

av Östersjö- och Barentsprogrammen.

Därutöver har under hösten även tagits

beslut om att fördubbla NEFCO:s

grundkapital till 80 miljoner ecu.

Det fortsatta arbetet för miljön i och

kring Östersjön

Att stödja en miljömässigt hållbar

utveckling i Central- och Östeuropa,

särskilt i och kring Östersjön, samt att

återställa den ekologiska balansen i

Östersjön är centrala frågor i

regeringens politik. För att kunna driva

dessa frågor vidare har såsom tidigare

nämnts inbjudan gjorts till en regerings

chefskonferens i Visby i maj 1996.

Sverige kommer att verka för att

centrala inslag blir EU:s

Östeuropautvidgning, minskade utsläpp

från trafikområdet inklusive sjöfart

samt minskade utsläpp från jordbruket.

Vad gäller Östeuropautvidgningen är det

viktigt att inträdet i EU kan ske så

snart som möjligt. För att detta skall

vara möjligt krävs omfattande insatser

för bl.a. tillnärmning av EU:s

miljöregler. En anpassning till och

implementering av EU:s miljöregler för

dessa länder kommer att innebära ett

stort steg framåt för miljön i

Östeuroparegionen.

1974 års och 1992 års konvention om

skydd av Östersjöns marina miljö

(Helsingforskommissionen, HELCOM) är den

grundläggande konventionen för

miljöarbetet i och kring Östersjön.

Konventionen omfattar alla former av

havsföroreningar. Sverige kommer att

verka för att 1992 års konvention

ratificeras av alla kontrakterade

länder. Ryssland, Polen, Litauen samt

Danmark är de länder som kvarstår.

Vidare kommer Sverige att verka för att

ett bindande annex till konventionen

utarbetas vad gäller miljövänligare

jordbruk.

Sverige kommer också att verka för att

den strategi för att förbättra

mottagningsanordningar för fartygsavfall

som nyligen har tagits fram inom ramen

för HELCOM genomförs snabbt. Finansiellt

stöd kan eventuellt behöva lämnas till

de baltiska länderna, Polen och Ryssland

för att strategin skall bli

framgångsrik.

Sverige kommer även fortsättningsvis

att ha en hög profil och vara drivande

vad gäller HELCOM:s arbete och även

stödja Baltikums, Rysslands och Polens

möjligheter att följa konventionens

intentioner.

Vad gäller Östersjöprogrammets olika

inslag pågår en diskussion om att

eventuellt komplettera Östersjöprogammet

med nya s.k. hot spots.

Grundinställningen från Sverige vad

gäller Östersjöprogrammet är att det

hittills har varit framgångsrikt och att

det är viktigt att få ett fortsatt

politiskt åtagande vad gäller

genomförandet av programmet.

Nordsjön

Problembilden i Nordsjön är

mångfacetterad, till stor del beroende

på att området är tätbefolkat, starkt

industrialiserat, på sina håll har ett

intensivt jordbruk, är exploaterat med

avseende på utvinning av olja och gas

samt utgör ett av världens tätast

sjötrafikerade hav.

Sverige har under lång tid arbetat

aktivt inom flera internationella

konventioner som berör Nordsjöns miljö.

De s.k. Nordsjökonferenserna utgör en

viktig del i detta arbete. Sommaren 1995

undertecknade Nordsjöländernas

miljöministrar den fjärde Nordsjö

deklarationen. I deklarationen anges

gemensamma mål som syftar till att

väsentligen förbättra Nordsjöns miljö

inom flera olika områden. Målen skall

uppnås genom nationella åtgärder i

respektive land.

För att uppnå många av de mål som

beslutades i Nordsjökonferensen kommer

att krävas både nationella åtgärder och

ett samfällt agerande i flera olika

regionala och internationella organ

såsom FAO, EU, IMO och MARPOL. Oslo- och

Pariskonventionen (OSPAR) har dessutom

ett särskilt ansvar i detta avseende för

att konkretisera många av de

övergripande mål som beslutades på

konferensen. Både EU och OSPAR kommer

dessutom att utgöra de organ som kan

erbjuda det organisatoriska ramverk som

krävs för effektivt genomförande av

åtgärderna.

Generellt gäller för de flesta av

Nordsjöländerna att de uppsatta målen

inte uppnåtts inom de angivna

tidsramarna.

Det svenska arbetet med att förbättra

den marina miljön i Nordsjön fokuseras

på åtgärder för att minska utsläppen av

miljögifter. I det regionala

Nordsjöarbetet, inom ramen för den s.k.

Nordsjökonferensen, har man formulerat

målet att inom 25 år få ner utsläppen

till oskadliga nivåer eller nollnivåer.

1990 beslöt sig Nordsjöstaterna för att

arbeta fram ett gemensamt program för

att bevara den biologiska mångfalden i

Nordsjön. Särskilt sälar, havs- och

kustfåglar skulle skyddas. Fortfarande

saknas dock ett gemensamt program för

skydd av Nordsjöns arter. Sverige verkar

för att ekologiska mål upprättas för

Nordsjön och dess kuster.

Det fortsatta Nordsjöarbetet kommer att

ske inom ramen för en speciell

Nordsjökommitté, vars sekretariat

handhas av Norge. Nästa

Nordsjökonferens, som beräknas äga rum

under perioden år 2000-2002, kommer att

äga rum i Norge.

Sverige och miljöarbetet i EU

Utgångspunkter

Det svenska miljöpolitiska arbetet i EU

grundar sig på den strategi som

regeringen i mars redovisade för

riksdagen (skr. 1994/95:167).

Huvuduppgiften är att arbeta för en

långsiktigt hållbar utveckling i Europa

i linje med slutsatserna från

Riokonferensen. Regeringen redovisar i

skrivelsen fyra prioriterade sakområden

som ligger till grund för det svenska

miljöarbetet i EU:

- Kampen mot försurning och

klimatförändringar.

- Arbetet för kretsloppsanpassning.

- En höjd ambitionsnivå när det gäller

kemikaliekontroll och minskad an-

vändning av bekämpningsmedel.

- Bevarandet av biologisk mångfald.

Miljöarbetet i EU under 1995

Någon samlad politik för att komma till

rätta med problemen med försurning av

mark och vatten har tidigare inte

funnits inom EU. Sverige begärde därför

vid miljörådsmötet i mars 1995 att

kommissionen skulle ta fram en särskild

strategi mot försurning. Begäran mottogs

positivt och kommissionen har nu

påbörjat detta arbete, som sker med

bistånd från svensk expertis. En första

redogörelse från kommissionen lades fram

vid miljörådsmötet i december 1995.

Rådet beslöt att kommissionen senast

första halvåret 1997 skall ta fram en

genomarbetad strategi för att få ner

utsläppen till vad naturen tål.

Sverige fick i medlemskapsförhandlingar

fyraåriga övergångslösningar för de EG-

direktiv som rör bl.a. klassificering

och märkning av farliga ämnen och

preparat samt begränsning av saluförande

och användning av farliga ämnen. Vid

miljörådsmötet i mars 1995 lovade

kommissionen att påbörja den översyn av

EG-lagstiftningen på dessa områden som

skall ske enligt anslutningsfördraget.

Enligt kommissionen är en utgångspunkt

för översynen att inget medlemsland

skall behöva sänka sina krav. Arbetet

har påbörjats i expertgrupper under

kommissionen.

Efter ett nordiskt initiativ enades

EU:s miljöministrar vid miljörådsmötet i

juni om att det principbeslut som

fattats av Baselkonventionens parter om

att förbjuda avfallstransporter till

länder utanför OECD i sin helhet bör tas

in i konventionstexten. EU-linjen blev

framgångsrik vid det möte med

Baselkonventionens parter som ägde rum i

september, och EU:s miljöministrar har

därefter enats om att principbeslutet

också skall tas in i rådets förordning

(EEG) 259/93 om övervakning och kontroll

av avfallstransporter.

Efter ett långvarigt arbete fattades i

juni beslut om en gemensam ståndpunkt

beträffande en ny förordning om

förbättrad tillämpning inom EU av

konventionen om internationell handel

med vilda djur och växter.

Sverige har under året delredovisat de

områden som skall ingå i ett

sammanhängande nät av skyddsvärda

naturområden i Europa (Natura 2000).

Sverige har också understrukit behovet

av att stödja naturvården i de öst- och

centraleuropeiska länderna.

Under året har EU-kommissionen i

samarbete med medlemsländerna tagit fram

förslag till hur gemensamma miljöprojekt

skulle kunna genomföras av flera

medlemsländer tillsammans, s.k. Joint

Environmental Projects (JEPS). Syftet är

att projekten skall förstärka gemensamma

och mer koordinerade investeringar i

infrastruktur på vatten- och

avfallsområdena.

Enligt förslaget bör JEPS ges

finansiellt stöd på samma sätt som trans-

europeiska nätverk för infrastruktur på

transport-, energi- och

telekommunikationsområdena nu ges EU-

stöd. Sverige deltar aktivt i arbetet

med JEPS utifrån målsättningen att

pilotprojket bör komma i gång så snart

som möjligt och att de ges stöd på minst

lika förmånliga villkor som andra

infrastrukturprojekt.

EU:s femte miljöhandlingsprogram, som

antogs år 1992 och avser perioden fram

till år 2000, är för närvarande föremål

för översyn. Europeiska gemenskapernas

kommission har bl.a. med hjälp av

medlemsstaterna gått igenom läget

beträffande genomförandet. Arbetet visar

att framsteg gjorts på flera områden,

men att detta långtifrån är

tillräckligt. Utvecklingen på

transportområdet framhålls som särskilt

oroande. Ett beslut i rådet avses bli

fattat under år 1996.

Det fortsatta arbetet i EU

Arbetet i EU under år 1996 kommer i stor

utsträckning att inriktas på

regeringskonferensen om ändringar i

fördragen, som skall inledas under

våren. Sverige har under förberedelserna

för konferensen understrukit att

miljöfrågorna måste tas upp vid en

diskussion om fördragsändringar. Bland

annat arbetar Sverige för att

Riokonferensens slutsatser om hållbar

utveckling bör avspeglas i fördragen

samt att miljöaspekterna på ett bättre

sätt skall integreras i arbetet inom

andra politikområden, som t.ex. jordbruk

och trafik. I den slutliga rapporten

från den s.k. reflektionsgruppen, som

förberett dagordningen för

regeringskonferensen, har också

miljöfrågorna fått en framträdande roll.

En annan övergripande fråga av mycket

stor betydelse är arbetet med att

förbereda ett framtida medlemskap för de

central- och östeuropeiska länder som nu

har associationsavtal med EU.

Kommissionen har inlett ett arbete med

att se över hur dessa länder skall kunna

anpassa sig till EU:s miljökrav. Det är

från svenska utgångspunkter viktigt att

verka för att detta arbete prioriteras.

Sammanfattning av motionerna

I kommittémotion Jo12 (mp) yrkande 5

anförs att de medel som riksdagen, efter

förslag i proposition 1994/95:160

Sveriges samarbete med Central- och

Östeuropa, anvisat till stöd för

åtgärder för att förbättra miljön inte

räckt till de nödvändiga insatserna.

Såväl på det informella

miljöministermötet i mars 1996 som på

Visbykonferensen i maj kommer man att

diskutera ytterligare kostnadskrävande

insatser. Ju längre nödvändiga åtgärder

fördröjs, desto högre kommer kostnaderna

att bli. Mot denna bakgrund begär

motionärerna att regeringen återkommer

till riksdagen med förslag om att

ytterligare medel anvisas för att

säkerställa miljösamarbetet med de forna

öststaterna runt Östersjön och för att

öka kärnsäkerheten i Östeuropa.

Yrkande 1 i kommittémotion Jo14 (v)

berör i delar frågor som faller inom

utrikesutskottets beredningsområde.

Motionärerna framhåller bl.a. att

regeringens skrivelse i den del som ger

en redovisning av FN:s miljöprogram

endast i allmänna ordalag redovisar att

viktiga svenska initiativ tagits

beträffande militären och miljön,

kvinnor och miljön m.m. Enligt deras

uppfattning hade det varit värdefullt

med en mera utförlig redovisning av det

svenska agerandet.

I samma yrkande påpekas också att den

globala bristen på rent vatten redan i

dag är ett allvarligt hot mot världens

livsmedelsförsörjning; konstbevattning

och sjunkande grundvattennivåer leder

till försaltning och förstörda jordar.

Enligt motionärernas uppfattning bör

regeringen ta fram en strategi för hur

Sverige skall agera i internationella

fora vad avser frågor som rör

vattenhantering.

I yrkande 1 (berörd del) konstateras

också att vissa utsläpp i Östeuropa

minskar. Detta beror emellertid till

stor del på att verksamheter tvingas

stänga på grund av bristande lönsamhet.

Både av arbetsmarknadsskäl och miljöskäl

finns det nu behov av en gigantisk och

kraftfull satsning på svenska

miljöinvesteringar i Östeuropa. Bara i

vårt närområde - Baltikum, Ryssland och

Polen - finns det potential för

miljardinvesteringar i ny teknik och

kunskap. Dylika skulle skapa både

arbetstillfällen och bättre miljö i alla

inblandade stater.

Centerns kommittémotion Jo15 innehåller

bl.a. yrkanden om redovisningen av det

svenska agerandet på internationell nivå

i miljöfrågor (yrkande 3) och om

förberedelserna inför det s.k.

Visbymötet (yrkande 4).

I det första av dessa yrkanden framför

motionärerna kritiska synpunkter på

regeringens beskrivning av Sveriges

agerande i internationella fora. Det är

svårt att med enbart regeringens egna,

uppskattande, ord se hur andra stater

agerat och få en uppfattning om på

vilket sätt Sverige kan anses ha gjort

de för frågan avgörande insatserna.

Motionärerna yrkar att det bör ges

regeringen till känna att en tydligare

redovisning görs framgent av det svenska

agerandet på internationell nivå.

Förberedelsearbetet inför den s.k.

Visbykonferensen mellan

Östersjöstaternas regeringschefer tas

upp i motionens yrkande 4. Motionärerna

framför där uppfattningen att regeringen

misslyckats med att få till stånd ett

förberedande miljöministermöte. De anser

att konsekvensen därav blir att

miljödelen av Visbykonferensen blir

svagare och sämre förankrad än vad som

ursprungligen var planerat, eftersom

fortsatta åtgärder på flera sakområden

är beroende av det numera inställda

miljöministermötet. Riksdagen bör mot

denna bakgrund ge till känna att

regeringen skyndsamt återkommer till

riksdagen med en redovisning av hur

Visbymötet genomförts och hur man

hanterar den i motionen nämnda bristen i

planeringen.

Utrikesutskottets överväganden

Miljöhoten måste mötas gemensamt av det

internationella samfundet. Det är därför

angeläget att internationella avtal

träffas och följs samt att samarbetet

såväl regionalt som globalt fortlöpande

utvecklas. Utskottet har tidigare

framhållit den vikt det härvidlag fäster

vid ett resultatinriktat svenskt

engagemang för att motverka

miljöförstörelse och för att förbättra

miljön.

I föreliggande skrivelse redovisas

tillståndet i miljön och det

miljöpolitiska arbetet under år 1995. Av

det avsnitt i skrivelsen som rör

internationella förhållanden framgår att

arbetet med de globala miljöfrågorna,

t.ex. föroreningen av haven,

klimatfrågan, ozonskiktet och den

biologiska mångfalden, har krävt ökade

insatser under året, vilket också

inneburit att framsteg gjorts.

I motion Jo15 (c) yrkande 3 anförs att

regeringen i kommande skrivelser

tydligare bör redovisa det svenska

agerandet på internationell nivå.

Motsvarande krav framförs i motion Jo14

(v) yrkande 1 (berörd del).

Regeringens skrivelse täcker ett mycket

brett område, och den behandlar

miljöfrågor alltifrån ett lokalt till

ett globalt perspektiv. Mot denna

bakgrund anser utskottet att

detaljeringsgraden i redovisningen är

väl avvägd. Utskottet konstaterar vidare

att regeringen i olika sammanhang givit

redogörelser av det slag motionärerna

efterlyser. Således redovisas exempelvis

årligen i den s.k. blåboken ( Förenta

Nationernas generalförsamling 19XX.

Aktstycken utgivna av

utrikesdepartementet. Ny serie I:A)

Sveriges insatser i

generalförsamlingsarbetet. Frågor

rörande behandlingen av miljö och

hållbar utveckling inom FN-systemet

behandlas även i regeringens skrivelse

1995/96:40 FN inför framtiden.

Regeringen har också i olika

propositioner och skrivelser till

riksdagen, senast i proposition

1995/96:42 om godkännande av FN:s

konvention för bekämpning av

ökenspridning, redovisat svenskt

agerande på olika specialområden.

Miljöfrågorna inför EU:s

ministerkonferens 1996 (IGC) behandlas i

regeringens skrivelse 1995/96:30. I

föreliggande skrivelse säger regeringen

att den har för avsikt att i en särskild

skrivelse, som beräknas bli lämnad till

riksdagen våren 1996, redovisa sin syn

på arbetet med de globala miljöfrågorna

och strävan mot en hållbar utveckling. I

årets propositionsförteckning har

regeringen även anmält en skrivelse om

Sveriges internationella

utvecklingssamarbete för hållbar

utveckling, vilken, enligt vad utskottet

erfarit, bl.a. kommer att beröra

miljöfrågor.

Mot denna bakgrund anser utskottet att

det är obehövligt att tillmötesgå

motionärernas krav på ett

tillkännagivande.

I motion Jo15 (c) yrkande 4 krävs att

regeringen skyndsamt återkommer till

riksdagen med en redovisning av hur det

s.k. Visbymötet genomförts och hur

regeringen hanterar vad motionärerna

anser vara brister i planeringen.

Utskottet utgår från att regeringen i

kommande redovisningar av miljöarbetet

följer upp vad som i föreliggande

skrivelse sägs om Visbymötet och därvid

redogör för de resultat som framkommer.

Inom ramen för Helsingforskommissionen,

HELCOM, utarbetas för närvarande en

tredje rapport om tillståndet i

Östersjön. Denna rapport, som beräknas

vara klar hösten 1996, kommer att vara

mera omfattande än närmast föregående

rapport från 1990. Utskottet har vid

föredragning i detta ärende erfarit att

ett miljöministermöte planeras äga rum

till hösten, vid vilket såväl rapporten

om tillståndet i Östersjön som

resultaten från Visbykonferensen kan

beaktas.

Utskottet menar mot denna bakgrund att

motionen inte behöver föranleda någon

riksdagens åtgärd.

I flera motioner berörs frågor med

anknytning till Östersjön. Sålunda

anförs bl.a. i motion Jo14 (v) yrkande 1

(berörd del) att miljösituationen i

Bottenviken och Bottenhavet bör

uppmärksammas.

Med anledning härav får utskottet

konstatera att regeringen i skrivelsen

talar om hela innanhavet Östersjön och

att skrivelsen innehåller konkreta

uppgifter om förhållandena i Bottniska

viken. Utskottet utgår från att

regeringen i Östersjösammanhang även

fortsättningsvis beaktar förhållandena i

Bottenhavet och Bottniska viken.

Mot bakgrund av det anförda anser

utskottet att motionärernas önskemål i

detta avseende redan kan anses vara

tillgodosedda.

I samma yrkande begärs att regeringen

tar fram en strategi för hur Sverige

skall agera i internationella fora vad

avser frågor som rör vattenhantering.

I anledning av yrkandet i denna del

noterar utskottet att miljöministern i

ett frågesvar i riksdagen den 21 mars

1994 redovisat regeringens syn på

lämplig strategi för att komma till

rätta med problem rörande den marina

miljön. Miljöministern anförde därvid

bl.a. att erfarenheten pekar på att

regionala havsmiljöavtal, sådana som

Helsingforskonventionen, har större

förutsättningar att bli framgångsrika än

avtal med global täckning. Regionala

olikheter och skilda förutsättningar att

klara miljöbelastning, bl.a. mellan i-

länder och utvecklingsländer, talar för

regionala avtal. Sverige har därför i

internationella sammanhang i första hand

prövat möjligheten att få till stånd

regionala avtal. På detta sätt har vi

under många år agerat internationellt

för att förbättra skyddet av havet,

bl.a. mot utsläpp från landbaserade

källor. Detta har främst skett inom

ramen för Helsingforskommissionen,

Pariskommissionen och den s.k.

Nordsjökonferensen.

Miljöministern framhåller emellertid i

sitt svar att satsningen på regionala

avtal inte utesluter en global

konvention. Hon nämner också att visst

gemensamt nordiskt agerande förekommit

när det gäller en global konvention.

Regeringens bedömning är dock att

möjligheten att enas om ett allmänt,

globalt, juridiskt bindande instrument

för skyddet av havsmiljön, utöver

havsrättskonventionen som trädde i kraft

i slutet av 1994, är mycket liten.

Utskottet noterar i sammanhanget att,

sedan miljöministern lämnade sitt svar,

UNEP vid sitt möte i Washington hösten

1995 antagit ett globalt

handlingsprogram för reglering av de

landbaserade aktiviteternas påverkan på

den marina miljön. Utskottet konstaterar

också att regeringen under våren kommer

att förelägga riksdagen en proposition

om Sveriges tillträde till

havsrättskonventionen.

Det finns inte någon global strategi

för skydd av färskvattenresurserna,

trots att dessa i allt högre grad hotas

av miljöförstöring och överutnyttjande.

Vid 1994 års session av CSD (FN:s

kommission för hållbar utveckling;

Commission on Sustainable Development)

tog Sverige därför initiativ till en

utvärdering av de globala

vattenresurserna genom vilken de globala

vattentillgångarna och deras utnyttjande

skall klarläggas. Avsikten är att de

framkomna resultaten skall utgöra

underlag för ett förslag till en global

strategi och för åtgärder för ett

hållbart utnyttjande av

vattenresurserna. Enligt vad utskottet

erfarit har Stockholm Environment

Institute (SEI) fått i uppgift att i

nära samverkan med berörda FN-organ göra

utvärderingen, vilken skall presenteras

vid CSD 1997 inför FN:s

generalförsamlings specialsession 1997.

Miljödepartementet har (Ds 1995:83)

angivit att Sverige prioriterar följande

frågor för att uppnå ett hållbart

utnyttjande av färskvattenresurser:

- Den globala vattenstrategin bör inte

isolerat omfatta dricksvatten och

sanitet utan även t.ex. frågor om vatten

för jordbruksändamål och vatten för

industriella ändamål. Samtliga sektorers

behov och utnyttjande av

vattenresurserna bör beaktas.

- Det är viktigt att samverkan mellan

effekter på mark, luft och vatten

analyseras.

- I ljuset av den globala

vattenutvärderingen inför CSD 1997 kan

det finnas anledning att se över det

internationella regelsystemet och det

globala samarbetet gällande

färskvattenfrågor.

Avsikten med det miljömål som finns för

det svenska biståndet är att integrera

miljöaspekterna i allt bistånd så att

det i sin helhet bidrar till en hållbar

utveckling. Detta gäller både det

bilaterala och det multilaterala

biståndet. Inom biståndet görs insatser

vad avser såväl marin miljövård som

vattenresurser.

I samband med Stockholms

vattensymposium i augusti 1995 föreslog

UNDP och Världsbanken att ett Global

Water Partnership (GWP) skulle bildas.

Utgångspunkten var att den ökande

insikten att färskvatten är en bristvara

och att utnyttjandet av denna resurs

måste utgå från tillgången därav och

inte, som hittills, enbart efterfrågan.

Syftet är främst att stödja den fattiga

majoriteten av världens befolkning genom

att medverka till en effektivare

användning av världens vattenresurser i

enlighet med de riktlinjer som anges i

Agenda 21.

Vid ett möte som arrangerades i

samarbete mellan Sida, UNDP och

Världsbanken i Stockholm i början av

december 1995 uttrycktes ett starkt stöd

för förslaget att bilda GWP som ett

förstärkt nätverk. Vid mötet deltog ett

sjuttiotal representanter från 54

multilaterala och bilaterala

biståndsorganisationer, enskilda

organisationer, yrkesorganisationer och

utvecklingsländer. Sida åtog sig att stå

som värd för det sekretariat som kommer

att samordna GWP:s inledande verksamhet.

Finansiella bidrag till övriga

aktiviteter väntas från andra

biståndsgivare, främst Världsbanken. GWP

kommer att arbeta med att öka utbytet

mellan givare och andra intressenter för

att samordna riktlinjer och policies för

nyttjande av vatten.

För Sveriges del innebär, som framhålls

i regeringens skrivelse 1994/95:167, EU-

medlemskapet nya möjligheter att delta i

det europeiska arbetet. Det skapar även

nya förutsättningar när det gäller

sättet att arbeta med globala

miljöfrågor. Inom EU förhandlas ofta

fram gemensamma ställningstaganden inför

agerande i olika internationella

sammanhang. Det har, enligt utskottets

uppfattning, stor betydelse vid

förhandlingar i globala sammanhang att

EU enat kan driva en linje som nära

överensstämmer med svenska intressen.

Enligt vad utskottet erfarit pågår ett

arbete med att ta fram en svensk

hållning i frågor som rör EU:s framtida

vattenpolicy. Syftet är att utarbeta en

principiell bas för svensk hållning i

framtida diskussioner om kommande

direktiv eller revidering av befintliga

direktiv.

Utskottet vill betona vikten av att

arbetet med frågor rörande vatten,

främst färskvatten, är mycket angeläget.

Utskottet anser därför det vara av

central betydelse att det svenska

agerandet på området utgår från en

genomarbetad grundsyn. Det arbete som

pågår, vad avser såväl planering som

genomförande, synes ligga väl i linje

härmed.

Enligt utskottets uppfattning kan motion

Jo14 (v) yrkande 1, i den del som rör en

strategi för hur Sverige skall agera i

internationella fora vad avser frågor

som rör vattenhantering, anses besvarad

med vad utskottet ovan anfört.

I motionerna Jo12 (mp) yrkande 5 och

Jo14 (v) yrkande 1 (delvis) reses frågor

om omfattningen av insatserna för

miljösamarbetet inom ramen för Sveriges

samarbete med staterna i Östeuropa. I

den förstnämnda motionen behandlas också

frågan om kärnsäkerhet.

Utskottet vill med anledning härav

inledningsvis konstatera att en av

målsättningarna för det svenska

samarbetet med Central- och Östeuropa

från första början har varit att stödja

åtgärder för att förbättra miljön.

Åtgärderna har främst syftat till att

höja kärnsäkerheten, främja vattenrening

och motverka luftföroreningar.

Miljösamarbetet har också varit

prioriterat i det regionala och

internationella samarbetet.

Redan för perioden 1990/91-1994/95

anvisades omkring en miljard kronor för

miljöinsatser i Central- och Östeuropa.

De största insatserna har utformats inom

ramen för det av Helsingforskommissionen

(HELCOM) utarbetade åtgärdsprogrammet

för Östersjön. Där spelar även det

nordiska finansieringsbolaget för

miljöinvesteringar (NEFCO), som bidrar

med finansiering av företag som

tillverkar miljöutrustning och

tillhandahåller miljötjänster i Central-

och Östeuropa, en viktig roll.

Sedan ett nytt program om totalt fyra

miljarder kronor inrättats för Sveriges

samarbete med Central- och Östeuropa

under budgetåren 1995/96-1998, varav 1

718 miljoner kronor för det förlängda

budgetåret 1995/96 (18 månader; av detta

belopp kanaliseras 502 miljoner kronor

via EU), har ytterligare medel för

miljöinsatser anvisats.

Mot bakgrund av det växande

investeringsbehovet har det ansetts

befogat att på miljöområdet ge möjlighet

till investeringsstöd på förmånliga

villkor. För budgetåret 1995/96 anslås

ca 120 miljoner kronor för sådana

investeringar, i första hand inom ramen

för det av Östersjöstaterna gemensamt

antagna Östersjöprogrammet. Prioritet

skall ges åt anläggningar för

avloppsrening, men även

luftreningsåtgärder skall kunna komma

till stånd om sådana insatser kan

möjliggöras via bl.a. samfinansiering.

Ett betydande engagemang från

finansieringsinstitutioner som

Världsbanken och EBRD utgör en viktig

förutsättning för ett framgångsrikt

miljöarbete, inte minst i

Östersjöregionen. Sammanlagt har 169

miljoner kronor anslagits för

miljöinsatser (exklusive medel för

kärnsäkerhetshöjande åtgärder).

Som utskottet tidigare anfört (bet.

1994/95:UU16) är det en realistisk

utgångspunkt för de internationella

insatserna på kärnsäkerhetsområdet att

de aktuella kärnkraftsreaktorerna för

närvarande spelar en betydande roll i

elförsörjningen och att de därför kan

behöva drivas flera år framöver. Det

står samtidigt klart att inga insatser,

varken från svenskt eller

internationellt håll, görs i central-

och östeuropeiska kärnkraftverk för att

förlänga deras tekniska livslängd.

Syftet är uteslutande att åstadkomma en

så säker driftsituation som möjligt

under den överblickbara tid som dessa

verk måste drivas på grund av

energisituationen i berörda stater.

Parallellt med säkerhetssatsningar i

kärnkraftverk är det mot denna bakgrund

angeläget att hjälpa staterna i Central-

och Östeuropa att planera för och

utveckla alternativ, säker och

miljöanpassad energiproduktion och

framför allt att åstadkomma effektivare

och resurssnålare energianvändning. Sida

har att utarbeta förslag avseende

energiinsatser i Central- och Östeuropa.

Riksdagen har för innevarande budgetår

sammantaget anvisat 83 miljoner kronor

för kärnsäkerhet och strålskydd.

Utöver 169 miljoner kronor för

miljöinsatser och 83 miljoner kronor för

kärnsäkerhetshöjande åtgärder har

anvisats 25 miljoner kronor för NEFCO.

Totalt utgör dessa poster i dag ca 16 %

av hela samarbetsramen exklusive

kärnsäkerhet eller ca 27 % om

kärnsäkerheten inkluderas.

Enligt vad utskottet erfarit vid

föredragning i ärendet har Sida nyligen

på uppdrag av regeringen överlämnat en

skrivelse med förslag på investeringar

till ett värde av 120 miljoner kronor

att beslutas under innevarande budgetår.

Det kan i sammanhanget tilläggas att

riksdagen beslutat medge en fördubbling

av kapitalet i NEFCO för en

sexårsperiod. För Sverige innebär detta

en kostnad på omkring 25 miljoner kronor

per år. Försöksverksamhet skall också

inledas med en särskild nordisk

institution för samfinanisering på

förmånliga villkor med internationella

finansieringsinstitutioner. Den svenska

kostnaden beräknas bli ca 12 miljoner

kronor.

Vid utarbetandet av de landstrategier

som vägleder samarbetet med berörda

stater betonas vikten av att inom

områdena miljö, kärnsäkerhet och

strålskydd beakta den internationella

samordning som finns inom ramen för

Environment for Europe-processen.

Utskottet vill framhålla att

insatsernas effekter på miljön inte bara

är en fråga om hur stora belopp som

satsas utan också på mottagarkapacitet

och inställning i de berörda staterna.

Erfarenheterna visar att det gått

relativt långsamt att ta fram och bygga

upp de ofta större investeringsprojekt

som ingår i Östersjöprogrammet.

Utformningen av samarbetets

institutionella ramar har också krävt

sin tid. Efter hand som nationella

strategier tas fram i mottagarländerna

får samarbetet en annan stadga än

tidigare. Som resultat härav prioriterar

dessa länder alltmer s.k. mjuka insatser

(policyutveckling, institutionella

frågor, utbildning etc.), vilka är

nödvändiga förutsättningar för en

hållbar utveckling.

Begränsningarna i mottagarkapaciteten

kan bero på olika saker. Vanligast är

institutionella svårigheter samt att

idéer och uppslag inte omsatts i

framtagna projektplaner.

Genomförandemöjligheterna för olika

projekt beror, förutom på

förutsättningarna i mottagarländerna,

också på möjligheterna till

internationell finansiering i de

enskilda fallen och på koordineringen på

givarsidan. Sammanfattningsvis pekar

dessa faktorer på att de belopp som,

inom ramen för östbiståndet, lämpligen

bör avsättas för miljöbistånd kommer att

variera över tiden.

Enligt utskottets mening är det

väsentligt att stödet för

miljösamarbetet i Östersjöområdet även

fortsättningsvis får hög prioritet. Det

är härvidlag angeläget att också EU gör

kraftfulla insatser. Utskottet noterar i

sammanhanget att EU:s Tacis-program nu

innehåller ett miljömål. Även inom Phare

finns en miljöstrategi, och

miljökomponenten inom det programmet

uppgår till i storleksordningen 10 %.

Enligt utskottets uppfattning kan

motionerna Jo12 (mp) yrkande 5 och Jo14

(v) yrkande 1 (delvis) besvaras med vad

som ovan anförts.

Stockholm den 22 februari 1996

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola

Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m),

Axel Andersson (s), Inger Koch (m),

Yvonne Sandberg-Fries (s), Helena

Nilsson (c), Berndt Ekholm (s), Bertil

Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp),

Lena Klevenås (s), Eva Zetterberg (v),

Urban Ahlin (s), Lars Hjertén (m), Bodil

Francke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund

(kds), Carina Hägg (s) och Ronny Olander

(s).

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Skrivelsen 1

Skrivelsens huvudsakliga innehåll 1

Motionerna 2

Motioner med anledning av

skrivelsen 2

Motion från allmänna motionstiden

1995 3

Yttrande 3

Utskottet 4

Inledning 4

Övergripande miljöfrågor 4

Skrivelsen 4

Motionerna 5

Utskottets överväganden 6

Sverige och det internationella

miljöarbetet 8

Skrivelsen 8

Motionerna 10

Utskottets överväganden 11

Kemikalier 16

Skrivelsen 16

Motionerna 17

Utskottets överväganden 17

Biologisk mångfald och naturskydd 19

Skrivelsen 19

Motionen 20

Utskottets överväganden 20

EU:s miljöprogram för jordbruket 20

Skrivelsen 20

Motionen 21

Utskottets överväganden 21

Ett miljöanpassat transportsystem 21

Skrivelsen 21

Motionen 22

Utskottets överväganden 22

Agenda 21 23

Skrivelsen 23

Motionen 23

Utskottets överväganden 24

Övrigt 24

Motionerna 24

Utskottets överväganden 24

Hemställan 25

Reservationer 27

1. Omprövning av de miljöpolitiska

medlen (mom. 1) 27

2. Tillkallande av en

expertkommission (mom. 2) 27

3. Miljöbokslut (mom. 4) 28

4. Ökade miljö- och säkerhetskrav

på fartyg (mom. 8) 28

5. Miljösamarbete med Östeuropa

(mom. 10) 29

6. Förslag om begränsningar och

förbud i användningen av

kemikalier (mom. 13) 29

7. Nonylfenol, m.m. (mom. 14) 30

8. Natura 2000 (mom. 17) 31

9. EU:s miljöprogram för

jordbruket (mom. 18) 31

10. Stöd till anläggning av

våtmarker (mom. 19) 32

11. Bilparkens förnyelse (mom. 20) 32

12. Redovisning av regeringens

bedömningar avseende

kärnsäkerhet och strålskydd

(mom. 22) 33

Särskilda yttranden 33

1. Miljösamarbete med Östeuropa,

m.m. 33

2. Finansiering av

kalkningsinsatser 34

3. EU:s miljöprogram för

jordbruket 34

Utrikesutskottets yttrande 35

Till jordbruksutskottet 35

Skrivelsen 35

Motionerna 35

Utrikesutskottet 36

Sammanfattning av skrivelsen 36

Förenta nationernas miljöprogram 36

FN:s kommission för hållbar

utveckling 36

Klimat 37

Konventionen om biologisk

mångfald 37

Baselkonventionen 38

Miljö och handel 38

OECD:s översyn av Sveriges

miljöarbete 38

Visbykonferensen och

miljöministermöte 38

Östersjön 39

Nordsjön 42

Sverige och miljöarbetet i EU 42

Sammanfattning av motionerna 44

Utrikesutskottets överväganden 45

Gotab, Stockholm 1996