Bet. 1995/96:JoU21

Jordbruksutskottets betänkande

1995/96:JOU21

Producentansvar för uttjänta bilar, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1995/96

JoU21

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition

1995/96:174 Producentansvar för uttjänta

bilar, m.m. samt tre motioner som väckts

med anledning av propositionen.

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag och föreslår att riksdagen antar

regeringens förslag till ändringar i

renhållningslagen och bilskrotnings-

lagen samt godkänner vad regeringen

anfört om inriktningen av ett produ

centansvar för uttjänta bilar och

förslaget om att avskaffa den högre

skrotningspremien för fordon i bruk.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks.

Till betänkandet har fogats tre

reservationer.

Propositionen

Regeringen (Miljödepartementet) föreslår

i proposition 1995/96:174 att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag

om ändring i renhållningslagen

(1979:596),

2.

3. antar regeringens förslag till lag

om ändring i bilskrotningslagen

(1975:343),

4.

5. godkänner vad regeringen anför om

inriktningen av ett producent-ansvar för

uttjänta bilar (avsnitt 4.1 och 4.2),

6.

7. godkänner vad regeringen föreslår om

avskaffandet av den högre

skrotningspremien för fordon i bruk

(avsnitt 5.1).

8.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår riktlinjer för hur

ett producentansvar för uttjänta bilar

skall fungera i Sverige. Producenterna

skall ta hand om dessa bilar på ett

miljöriktigt sätt och återvinna och

återanvända materialet som ingår i

bilarna. På detta sätt kan

avfallsmängderna minimeras vid skrotning

av bilar och behovet av nytt material

kan därmed minskas. Den föreslagna

ordningen skall direkt eller indirekt

styra tillverkarna av bilar att

konstruera bilar som är anpassade för en

hög grad av återvinning.

Regeringen avser att reglera

producentansvaret genom att med stöd av

bemyndigandet i renhållningslagen

(1979:596) meddela föreskrifter om

producentansvar. För att underlätta

införandet av producentansvaret föreslår

regeringen vidare en ändring av

straffbestämmelsen i renhållningslagen

såvitt avser producentansvaret.

I propositionen behandlas också frågor

som rör bilskrotningsanläggningarna och

bilskrotningslagen (1975:343).

Regeringen föreslår regler om

återvinningshantering vid

anläggningarna. Regeringen föreslår

också att bilskrotarna får

rapporteringsskyldighet om

återanvändning och återvinning av

material från skrotade bilar.

Naturvårdsverket blir enligt förslaget

central tillsynsmyndighet enligt

bilskrotningslagstiftningen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft

den 1 januari 1997.

Lagförslagen fogas som bilaga till

detta betänkande.

Motionerna

1995/96:Jo20 av Dan Ericsson och Mats

Odell (kds) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skrotningspremie.

1995/96:Jo21 av Lennart Brunander m.fl.

(c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om utformningen av

producentansvaret,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om bemyndigande i

renhållningslagen,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om straffansvar vid

överträdelser av producentansvaret,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en bilåtervinningslag.

1995/96:Jo22 av Göte Jonsson m.fl. (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om producentansvar för uttjänta

bilar.

Utskottet

Propositionen

Bakgrund

Regler om bilskrotning i Sverige

infördes år 1975 och finns i

bilskrotnings-lagen (1975:343) och

bilskrotningsförordningen (1975:348).

Skrotningsintyg, som visar att en

skrotbil omhändertagits för skrotning,

får endast utfärdas av auktoriserad

skrotare eller av kommun som inrättat

upplag eller annat mottagningsställe för

skrotbilar. Skrotningsintyg berättigar

bilägaren till skrotningspremie och

avregistrering av bilen och därmed till

befrielse att betala bilskatt samt att

ha fordonet försäkrat. Premien

finansieras genom avgifter på

nyregistrerade fordon.

I riksdagens beslut år 1975 om

återvinning och omhändertagande av

avfall lades principen om producentens

ansvar för avfallshanteringen fast

(prop. 1975:32, bet. 1975:JoU10, rskr.

1975:161). Principen innebär att det,

innan produktionen av en vara påbörjas,

bör vara känt hur avfall från både

produktionsprocesser och uttjänta varor

skall tas om hand.

I propositionen om riktlinjer för en

kretsloppsanpassad samhällsutveckling,

den s.k. kretsloppspropositionen,

anfördes bl.a. att avfallsmängden i ett

samhälle med hög konsumtion av varor i

sig kan vara ett miljöproblem och att

ett större ansvar borde läggas på

producenterna att miljöanpassa varorna

(prop. 1992/93:180, bet. 1992/93:JoU14,

rskr. 1992/93:344). Målsättningen måste

vara att öka återvinningen och

återanvändningen av samhällets resurser

och att därmed förebygga uppkomsten av

avfall. Ett effektivt sätt att uppnå

detta var att ålägga den som producerar

en vara att ta hand om varan när den är

uttjänt. Vidare lades fast att dagens

bilskrotningssystem skall utformas till

ett återvinningssystem, där tillverkare

och importörer har fysiskt och

ekonomiskt ansvar att ta tillbaka

uttjänta bilar och att återvinna

material från dem.

Enligt renhållningslagen (1979:596)

avses med producent den som yrkesmässigt

tillverkar, importerar eller försäljer

en vara eller en förpackning. Med

producent avses även den som i sin

yrkesmässiga verksamhet frambringar

avfall som fordrar särskilda åtgärder

från renhållnings- eller

miljövårdssynpunkt. I renhållningslagen

bemyndigas regeringen eller myndighet

som regeringen bestämmer att meddela

föreskrifter om skyldighet för

producenterna att se till att avfallet

av de varor eller av de förpackningar

som de tillverkar, importerar eller

säljer eller att avfallet från sådan

verksamhet som de bedriver bortforslas,

återanvänds, återvinns eller omhändertas

på sätt som kan krävas för en

miljömässigt godtagbar avfallshantering.

Föreskrifterna får även avse skyldighet

att märka en vara eller förpackning samt

att lämna uppgifter om insamling,

återanvändnings- och återvinningsgrad

eller andra förhållanden.

Regeringen har hittills med stöd av

bemyndigandet i renhållningslagen

meddelat förordningar om producentansvar

för returpapper (1994:1205), för

förpackningar (1994:1235) samt för däck

(1994:1236).

Producentansvar för uttjänta bilar

Drivkraften i ett återvinningssystem för

bilar måste vara sådana åtgärder som

stimulerar biltillverkarna att

konstruera bilar som är anpassade för en

mycket hög grad av återvinning med

minskat behov av nytt råmaterial som

följd. En uttjänt bils delar och

material är resurser som bör utnyttjas

på ett både miljömässigt och ekonomiskt

godtagbart sätt. Det är bilproducenterna

som såväl fysiskt som ekonomiskt ytterst

bör ansvara för att uttjänta bilar tas

om hand på ett miljöriktigt sätt och att

material och komponenter återanvänds

eller återvinns.

Producentansvar för uttjänta bilar är

ett medel för att minska bilens

miljöbelastning. En helhetssyn på bilens

miljöbelastning under hela dess

livscykel omfattar emellertid

miljöpåverkan ända från utvinning av

råvara, vid tillverkning, under

användning och till avfallsledet. För

att minska trafikens miljöbelastning

behövs ett brett angreppssätt. I dag

återvinns ca 75 viktprocent av en

personbils stål- och metallmaterial.

Resten deponeras eller bränns.

Regeringen konstaterar att ett

producentansvar för uttjänta bilar bör

införas i Sverige. Regeringen avser att

meddela föreskrifter om producentansvar

med utgångspunkt i de bemyndiganden som

redan finns i renhållningslagen

(1979:596). Yrkesmässiga tillverkare och

importörer av bilar bör omfattas av

producentansvaret för uttjänta bilar.

Försäljningsledet bör stå utanför det

författningsstadgade ansvaret.

Producentansvaret bör omfatta alla

personbilar, lastbilar och bussar med en

vikt av högst 3 500 kg som finns på

marknaden när producentansvaret träder i

kraft. Producentansvaret bör begränsas

till de bilar producenten tillverkat

eller importerat.

Det bör ankomma på producenten att ta

emot en uttjänt bil av egen tillverkning

eller egen import som lämnas för

skrotning. Utgångspunkten bör vara att

systemet gör det lätt för bilägare att

lämna sin uttjänta bil till producenten.

Det nuvarande bilskrotningssystemet bör

omformas till ett bilåtervinningssystem

där tillverkare och importörer har ett

fysiskt och ekonomiskt ansvar att ta

tillbaka uttjänta bilar och att

återvinna material från dem.

Det bör dock även vara möjligt för

bilägare att kunna lämna bilen till en

auktoriserad skrotare som inte är bunden

av avtal med en producent. Det innebär

att bilägaren kan välja att lämna bilen

till producenten och den han anlitar

eller till en fristående auktoriserad

skrotare. Den nuvarande skyldigheten för

auktoriserade skrotare att ta emot

skrotbilar bör också finnas kvar,

eftersom det inte kommer att vara

möjligt att utkräva ett

författningsenligt producentansvar för

alla bilar. Detta gäller för de bilar

som riskerar att falla utanför förslaget

på grund av att en producent försvinner

från marknaden och inget producentansvar

därför kan utkrävas. Dessa bilar kommer

att omhändertas inom ramen för

bilskrotningslagstiftningen.

Privatimporten av bilar uppgår till

mellan 5 000 och 6 000 bilar per år.

Privatimporterade bilar som tjänat ut

kan också omhändertas inom det system

som gäller enligt

bilskrotningslagstiftningen.

Ett viktigt mål med producentansvaret

är att få till stånd en ökad

återanvändning och återvinnning av

material samt en minskad mängd avfall

till deponi. Mängden avfall bör gradvis

minimeras. För en uttjänt bil som

omfattas av producentansvaret och som

skrotas från år 2002 bör minst 85 % av

bilen beräknat på nybilsvikten i

genomsnitt per tillverkare omhändertas

genom återanvändning och återvinning.

Det innebär att högst 15 % av bilens

vikt får deponeras. För bil som skrotas

från år 2015 bör målet skärpas så att

minst 95 % av bilen beräknat på

nybilsvikten omhändertas genom

återanvändning och återvinning och högst

5 % av bilens vikt beräknat på ovan

beskrivet sätt får deponeras.

Naturvårdsverket bör ha funktionen som

central myndighet i fråga om

producenternas rapporteringsskyldighet.

Regeringen föreslås få en möjlighet att

för varje föreskrift om producent-ansvar

föreskriva om en överträdelse av

föreskriften skall vara förenad med

bötesstraff eller inte. I propositionen

föreslås att den nuvarande

straffbestämmelsen i 24 § 4

renhållningslagen upphävs. Den innebär

att alla föreskrifter om producentansvar

är förenade med straffsanktioner vid

överträdelse.

Den högre bilskrotningspremien för

fordon i bruk avskaffas. Regeringen

eller den myndighet som regeringen

bestämmer får genom bemyndigande i

bilskrotningslagen meddela föreskrifter

om skyldigheter för bilskrotarna att

lämna uppgifter om återanvändning och

återvinnning av skrotbilar och andra

förhållanden som rör de skrotbilar som

bilskrotarna tagit hand om. Genom

bemyndigande i renhållningslagen får

regeringen eller den myndighet

regeringen bestämmer meddela

föreskrifter om demontering eller annan

hantering av skrotbilar för att främja

återanvändning eller återvinning av

material. Regeringen anför att en

miljöriktig hantering av skrotbilar vid

bilskrotningsanläggningarna behöver

säkerställas genom att särskilda

föreskrifter om iakttagande av

försiktighetsmått utfärdas. Statens

naturvårdsverk utses till central

tillsynsmyndighet enligt

bilskrotningslagstiftningen.

Motionerna

I motion 1995/96:Jo20 (kds) anförs att

regeringen på en punkt går åt helt fel

håll, och det gäller skrotningspremien.

Rätt strategi i denna del är inte att

sänka premien utan att höja den till 5

000 kr. Kostnaden för höjningen kan med

fördel finansieras med hjälp av de medel

som kommer in på den föreslagna

koldioxidskattehöjningen på bensin i

enlighet med Kommunikationskommitténs

förslag.

I motion 1995/96:Jo21 (c) anförs att

producentansvaret bör vara

fabriksanknutet, inte bilindividanknutet

(yrkande 1). Producentansvaret bör inte

bindas enbart till de bilexemplar som

den enskilde producenten själv

tillverkat eller importerat, utan bör

omfatta samtliga bilar av det fabrikat

som den ifrågavarande producenten

representerar. Ett nytt bemyndigande bör

tillföras renhållningslagen för

producentansvaret för bilar (yrkande 2).

Det är enligt motionärerna olämpligt att

låta reglernas tillämplighet vara

beroende av renhållningslagens

avfallsbegrepp. Avfallsbegreppet är

enligt svensk rättspraxis och EG-rätten

beroende av innehavarens subjektiva

värderingar. Vidare bör regeringen verka

för att upphävandet av

straffbestämmelsen i 24 §

renhållningslagen inte innebär att

producentansvaret för bilar mjukas upp

(yrkande 3). Regeringen bör slutligen

återkomma med lagstiftning i enlighet

med Kretsloppsdelegationens förslag

(yrkande 4). Det finns, som

Kretsloppsdelegationen påpekat,

svagheter med att arbeta med

producentansvar på bilar genom

renhållningslagen. En särskild

bilåtervinningslag bör utarbetas.

I motion 1995/96:Jo22 (m) anförs att

det är viktigt att producentansvaret

fastslås genom att renhållningslagen

kompletteras med ett bemyndigande om

producentansvar i samband med

skrotbilshantering. Producentansvaret

för bilar bör införas fr.o.m. den 1

januari 1998, men det är för tidigt att

uttala sig om att regeringen bör meddela

föreskrifter om detta. I stället bör

branschen ges möjlighet att fullfölja

sina egna planer för ett

återvinningssystem. I ett frivilligt

uppfyllande av producentansvaret finns

möjlighet för marknaden att själv ordna

finansieringen av bilskrotningen i

framtiden.

Utskottets överväganden

Lagstiftning om producentansvar för

uttjänta bilar

Utskottet delar regeringens uppfattning

att producentansvar för uttjänta bilar

nu bör införas i Sverige. Enligt

propositionen om riktlinjer för en

kretslopps-anpassad samhällsutveckling

(prop. 1992/93:180 s. 53) bör frivilliga

lösningar eftersträvas om de

miljöpolitiska målen kan uppnås på denna

väg. Regeringen anför i den nu aktuella

propositionen att ett frivilligt

producent-ansvar har övervägts, men att

regeringen i likhet med

Kretsloppsdelegationen och flertalet

remissinstanser kommit till den

slutsatsen att grunden för

producentansvaret bör vara

författningsreglerad. Utskottet delar

denna bedömning. Härmed kommer alla

producenter att omfattas och systemet

blir konkurrensneutralt. Genom ett

författningsreglerat producentansvar

förbättras också statens möjlighet till

tillsyn och därmed även

förutsättningarna att snabbbare via

sanktioner eller ändrade regler ingripa

om syftet med producentansvaret inte

uppnås.

Utskottet anser att övervägande skäl

talar för den utformning av produ

centansvaret i övrigt som regeringen

förordar. Yrkesmässiga tillverkare och

importörer av bilar bör således omfattas

av producentansvaret för uttjänta bilar.

Försäljningsledet bör stå utanför det

författningsstadgade ansvaret. Vidare

bör ansvaret begränsas till de bilar

producenten tillverkat eller importerat.

Regeringens förslag innebär en viss risk

att en producent försvinner från

marknaden och att inget producentansvar

kan utkrävas. Regeringen har föreslagit

att dessa bilar och privatimporterade

bilar som tjänat ut skall omhändertas

enligt bilskrotningslagstiftningen.

Motion Jo21 yrkande 1 innebär, i likhet

med Kretsloppsdelegationens förslag, att

producenten även skall ansvara för bilar

som han själv inte tillverkat eller

importerat, men som är av det fabrikat

producenten representerar. Utskottet

delar regeringens bedömning att detta

förslag leder för långt och anser att

regeringens förslag får ses som en

rimlig avvägning mellan olika intressen.

Såsom regeringen föreslagit bör de

föreslagna ändringarna i renhållnings-

lagen och bilskrotningslagen träda i

kraft den 1 januari 1997. I enlighet med

regeringens förslag bör vidare

skyldigheten för producenterna att ta

emot alla uttjänta bilar av egen

tillverkning eller egen import utan att

ta betalt av den siste bilägaren gälla

för bilar som förs ut på marknaden och

registreras först fr.o.m. den 1 januari

1998 eller vid den senare tidpunkt då en

förordning om producentansvar träder i

kraft.

Utskottet godkänner även i övrigt vad

regeringen anfört i propositionen

(avsnitt 4.1 och 4.2) om inriktningen av

ett producentansvar för uttjänta bilar.

Motionerna Jo21 yrkande 1 och Jo22

avstyrks.

Regeringen avser att meddela

föreskrifter om producentansvar med

utgångspunkt i de bemyndiganden som

redan finns i renhållningslagen. Såsom

framhålls i motion Jo21 yrkande 2 har

Kretsloppsdelegationen utgått från att

det inte är lämpligt att låta

renhållningslagens avfallsbegrepp

avgränsa producentansvaret för bilar,

eftersom avfall är något som är utan

värde och som upplevs som en belastning,

medan bilar enligt delegationen kan

antas ha ett värde i framtiden även när

de är uttjänta. Regeringen anför i denna

del att det inte är det eventuella

värdet på avfallet som bör vara

utgångspunkt vid ett producentansvar.

Grundläggande är i stället att det

gäller en vara eller produkt som tjänat

ut och som kan komma i fråga för

återanvändning eller återvinning. Om

avfallet skall betraktas som en tillgång

eller en belastning kan variera utifrån

betraktarens förutsättningar. Avfallet

kan ha ett negativt värde och ändå vara

föremål för handel genom att innehavaren

måste betala för att bli av med det.

Också i ett EU-rättsligt perspektiv kan

avfallet som sådant väl vara föremål för

handel.

Som ett ytterligare skäl till att inte

använda renhållningslagens bemyndigande

för föreskrifter för producenterna har

Kretsloppsdelegationen angett att även

andra aktörer än producenterna, t.ex.

bilskrotarna, måste ta sin del av

ansvaret. Kretsloppsdelegationen

föreslår en helt ny lag,

bilåtervinningslagen, som enligt

delegationen innehåller tydliga

spelregler för såväl producenterna som

bilskrotarna.

Utskottet delar regeringens bedömning

att ett producentansvar för bilar som

bygger på delegationens förslag ryms

inom renhållningslagens ramar. Begreppet

avfall är inte enligt lagen beroende av

avfallets eventuella värde.

Utgångspunkten är att ägaren av bilen

gör sig av med den för att få den

skrotad. Utskottet instämmer i att det

är angeläget att möjligheterna till

konkurrens om uttjänta bilar inte hämmas

i regleringen av producenternas ansvar.

Utskottet delar regeringens bedömning

att det inte finns behov av en så

ingående reglering av

ansvarsfördelningen som föreslagits av

Kretsloppsdelegationen. Bemyndigandet

enligt renhållningslagen är enligt

utskottets uppfattning tillräckligt och

ändamålsenligt för att reglera

producentansvaret för bilar. I detta

sammanhang bör påpekas att 8 kap. 7 §

regeringsformen ändrats i syfte att

möjliggöra föreskrifter, enligt

bemyndigande i lag, om återanvändning

och återvinning av material (SFS

1994:1480). Konstruktionen med

bemyndiganden i renhållningslagen bygger

således vidare på den

lagstiftningsteknik som hittills kommit

till användning när det gäller att

författningsmässigt reglera

producentansvaret. Med det anförda

föreslår utskottet att motion Jo21

yrkandena 2 och 4 lämnas utan någon

riksdagens vidare åtgärd.

Straffansvar

Enligt 6 b § renhållningslagen får

regeringen eller den myndighet

regeringen föreskriver meddela

föreskrifter om skyldighet för

producenterna att se till att avfallet

från sådan verksamhet som de bedriver

forslas bort, återanvänds m.m.

Bestämmelser om producentansvar som

regeringen meddelar med stöd av

bemyndigandet i 6 b § renhållningslagen

blir automatiskt straffbelagda genom

konstruktionen i 24 § 4

renhållningslagen där det sägs att den

som med uppsåt eller av oaktsamhet

bryter mot föreskrift som meddelats med

stöd av 6 b § skall dömas till böter

eller fängelse i högst sex månader.

Såsom regeringen anför i propositionen

måste all kriminalisering präglas av

principerna om legalitet och

förutsebarhet. Straffbestämmelserna

måste ges ett sådant innehåll att det är

möjligt för den enskilde att undvika att

göra sig skyldig till den straffbara

gärningen. Straffbestämmelserna måste

vara tillräckligt preciserade.

Utskottet delar regeringens bedömning

att den nuvarande straffbestämmelsen i

24 § 4 renhållningslagen bör upphävas.

Som framhålls i motion Jo21 yrkande 3

får upphävandet av straffbestämmelsen

inte innebära att producentansvaret för

bilar mjukas upp. I enlighet med vad

regeringen anför förutsätter utskottet

att det finns effektivare medel för att

uppnå syftet med ett utvidgat

producentansvar. Motionen bör i denna

del lämnas utan någon riksdagens vidare

åtgärd i den mån den inte kan anses

tillgodosedd med det anförda.

Skrotningspremie

I bilskrotningssystemet ingår regler om

en bilskrotningspremie som utfaller till

bilägaren om fordonet avregistrerats på

grund av skrotningsintyg. De fordon som

skrotningspremie utgår för är

personbilar med vikt över 400 kg, bussar

med totalvikt av högst 3 500 kg samt

lastbilar med skåpkarosseri och med

totalvikt av högst 3 500 kg.

Bilskrotningspremien finansieras genom

avgifter på dessa fordonsslag som utgår

med stöd av lagen (1978:69) om

försäljningsskatt på motorfordon.

Avgiftsskyldiga är tillverkare eller

importörer eller i vissa fall t.ex. vid

privatimport ägaren av bilen.

Skrotningsavgiften betalas i samband med

att bilen blir registrerad första gången

i det svenska bilregistret.

I bilskrotningslagen ges bemyndigande

till regeringen att meddela föreskrifter

om premiens och avgiftens storlek. I

enlighet med 1991 års miljöpolitiska

beslut infördes en differentierad

bilskrotningspremie i syfte att få till

stånd en ökad utskrotning av äldre bilar

i bruk (prop. 1990/91:90, bet.

1990/91:JoU30 s. 191, rskr.

1990/91:338).

Regeringen anför att det är nödvändigt

att, även vid ett producentansvar,

behålla rätten till en skrotningspremie

för bilägaren. Avsikten med premien är

att den skall utgöra en drivfjäder för

bilägaren att lämna bilen till skrotning

och inte låta den bli stående på någon

tomt eller i naturen. Innan ett system

med producentansvar har utvecklats fullt

ut är det enligt regeringens bedömning

lämpligt att, åtminstone till vidare,

behålla den nuvarande statliga

fondlösningen, dvs. staten administrerar

inbetalning av skrotningsavgifter och

utbetalning av skrotningspremier.

Avsikten härmed är att säkra

utskrotningen av de bilar som förts in

på marknaden före år 1998, eller vid den

senare tidpunkt då en förordning om

producentansvar träder i kraft, så att

bilarna inte lämnas i naturen i stället

för att skrotas.

Regeringen avser att ändra

bilskrotningspremier och avgifter

samtidigt som en förordning om

producentansvar träder i kraft. I

propositionen anförs att regeringen

utgår från att effektiva skrotnings- och

återvinnningstjänster utvecklas så att

oskälig kostnadsutveckling inte

uppkommer för sådana tjänster. Vidare

anförs att regeringen avser att noga

följa kostnadsutvecklingen för

bilskrotning och den statliga

bilskrotningsfondens utveckling så att

eventuella nödvändiga korrigeringar kan

vidtas genom avgifts- och

premieändringar.

Utskottet har inhämtat att regeringen

har uppdragit åt en särskild utredare

att göra en översyn av vägtrafikens

samlade beskattning. Enligt direktiven

skall möjligheterna att med hjälp av

ekonomiska styrmedel öka utskrotningen

av gamla bilar övervägas i detta

sammanhang (dir. 1996:37).

I avvaktan på dessa överväganden och

mot bakgrund av vad som i övrigt anförts

godkänner utskottet vad regeringen

föreslagit i avsnitt 5.1 i propositionen

om att den högre skrotningspremien kan

avskaffas. Motion Jo20 avstyrks.

Övriga frågor

Utskottet har ingen erinran mot vad som

i övrigt i propositionen anförs om

bilskrotarnas rapporteringsskyldighet,

skärpt miljöhantering vid

bilskrotningsanläggningarna,

återvinningshantering vid

bilskrotningsanläggningarna,

tillsynsfrågor och uppföljning av

producentansvaret.

Utskottet tillstyrker förslaget till

ändring i renhållningslagen och

bilskrotningslagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ändring i

renhållningslagen

att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i

renhållningslagen (1979:596),

2. beträffande ändring i

bilskrotningslagen

att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i

bilskrotningslagen (1975:343),

3. beträffande inriktningen av

ett producentansvar för uttjänta

bilar

att riksdagen med avslag på

motionerna 1995/96:Jo21 yrkande 1 och

1995/96:Jo22 godkänner vad regeringen

anfört om inriktningen av ett

producentansvar för uttjänta bilar,

res. 1 (m)

res. 2 (c, v, mp)

4. beträffande

bilåtervinningslag m.m.

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo21 yrkandena 2 och 4,

res. 3 (c)

5. beträffande straffansvar vid

överträdelse av producentansvar

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo21 yrkande 3,

6. beträffande avskaffandet av

den högre skrotningspremien för

fordon i bruk

att riksdagen med avslag på motion

1995/96:Jo20 godkänner vad regeringen

föreslagit.

Stockholm den 23 maj 1996

På jordbruksutskottets vägnar

Lennart Daléus

I beslutet har deltagit: Lennart Daléus

(c), Sinikka Bohlin (s), Göte Jonsson

(m), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson

(m), Ingemar Josefsson (s), Ann-Kristine

Johansson (s), Åsa Stenberg (s), Eva

Björne (m), Lennart Brunander (c),

Michael Hagberg (s), Berndt Sköldestig

(s), Ola Sundell (m), Lennart Fremling

(fp), Hanna Zetterberg (v) och Marianne

Samuelsson (mp).

Reservationer

1. Inriktningen av ett producentansvar

för uttjänta bilar

(mom. 3)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Eva

Björne och Ola Sundell (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 6 börjar med Utskottet delar

och slutar med och Jo22 avstyrks.

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar (= utskottet)

denna väg. Det är viktigt att

producentansvaret slås fast genom att

renhållningslagen kompletteras med ett

bemyndigande om producentansvar i

samband med skrotbilshantering.

Utskottet anser emellertid att det är

för tidigt att uttala sig om regeringen

bör meddela föreskrifter om detta.

Producentansvaret för bilar bör införas

från och med den 1 januari 1998 men

regeringen bör avvakta med att meddela

föreskrifter om producentansvaret. För

närvarande pågår en utveckling inom

bilbranschen mot ett ökat miljötänkande

och när det gäller bilåtervinning har

branschen långt framskridna planer på

ett frivilligt system. Detaljregler och

alltför långtgående reglering skapar

onödig byråkrati och sätter effektiva

lösningar ur spel.

Inom ramen för ett frivilligt

uppfyllande av producentansvaret finns

möjlighet för marknaden att själv ordna

finansieringen av bilskrotningen i

framtiden. En lösning där den som åläggs

producentansvar också kan påverka

kostnaderna är att föredra, eftersom

detta kan förväntas leda till högre

kostnadseffektivitet. Det personliga

ansvaret som vilar på bilägaren bör

betonas. Vad utskottet anfört bör

riksdagen med anledning av motion Jo22

som sin mening ge regeringen till känna.

Motion Jo21 yrkande 1 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 3

bort ha följande lydelse:

3. beträffande inriktningen av ett

producentansvar för uttjänta bilar

att riksdagen dels med anledning av

motion 1995/96:Jo22 och med avslag på

motion 1995/96:Jo21 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört, dels avslår

regeringens förslag i motsvarande

del,

2. Inriktningen av ett producentansvar

för uttjänta bilar

(mom. 3)

Lennart Daléus (c), Lennart Brunander

(c), Hanna Zetterberg (v) och Marianne

Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 6 börjar med Utskottet

anser och slutar med och Jo22

avstyrks. bort ha följande lydelse:

Utskottet anser (= utskottet)

författningsstadgade ansvaret.

Producentansvaret bör omfatta samtliga

bilar av det fabrikat som den

ifrågavarande producenten representerar.

För detta talar ett flertal skäl; genom

att säga att producenter av ett visst

bilfabrikat skall ta ansvar för pågående

utskrotning av det fabrikatet kan man

skapa en drivkraft inte bara till att

förbättra förutsättningarna för framtida

skrotning av det fabrikatet, utan också

till att åstadkomma den återanvändning

och återvinning som är möjlig eller

rimlig i pågående skrotning. Ett ansvar

som begränsats till de varuexemplar som

ifrågavarande producent importerat eller

tillverkat kunde medföra risk att

importörer sätter i system att

regelbundet flytta verksamheten till nya

juridiska personer och därmed undgå

producentansvaret. Utskottet anser att

producentansvaret skall vara

fabrikatsanknutet, inte

bilindividanknutet. Vad utskottet anfört

bör riksdagen med anledning av motion

Jo21 yrkande 1 som sin mening ge

regeringen till känna. Motion Jo22

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 3

bort ha följande lydelse:

3. beträffande inriktningen av ett

producentansvar för uttjänta bilar

att riksdagen dels med anledning av

motion 1995/96:Jo21 yrkande 1 och med

avslag på motion 1995/96:Jo22 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört, dels i övrigt

godkänner vad regeringen anfört om

inriktningen av ett producentansvar

för uttjänta bilar,

3. Bilåtervinningslag m.m. (mom. 4)

Lennart Daléus och Lennart Brunander

(båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 6 börjar med Regeringen

avser och på s. 7 slutar med vidare

åtgärd. bort ha följande lydelse:

Det kan enligt utskottets mening

övervägas att införa ett nytt

bemyndigande i renhållningslagen för

producentansvar för bilar.

Renhållningslagens bemyndigande omfattar

nämligen enbart sådant som är avfall.

Utskottet anser att det är olämpligt att

låta de föreslagna reglerna om

producentansvar för bilar vara beroende

av renhållningslagens avfallsbegrepp.

Avfallsbegreppet som det kommit att

bestämmas i svensk rättspraxis och som

det definieras i EG-rätten innebär att

avfallets existens beror av innehavarens

subjektiva värderingar. Reglernas

tillämplighet kan följaktligen

ifrågasättas så snart en innehavare av

en bil, t.ex. producenten själv, önskar

nyttiggöra sig den eller delar av den.

Det finns, som Kretsloppsdelegationen

påpekat, svagheter med att arbeta med

ett producentansvar för bilar genom

renhållningslagen. Den modell som

delegationen har föreslagit med en

särskild bilåtervinningslag är enligt

utskottets mening att föredra.

Regeringen bör återkomma med

lagstiftning i enlighet med den modell

som Kretsloppsdelegationen föreslår. Det

anförda bör riksdagen med anledning av

motion Jo21 yrkandena 2 och 4 som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande bilåtervinningslag

m.m.

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Jo21 yrkandena 2 och 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

Propositionens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i

renhållningslagen (1979:596)

2 Förslag till lag om ändring i

bilskrotningslagen (1975:343)

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Propositionens huvudsakliga innehåll 1

Motionerna 2

Utskottet 2

Propositionen 2

Bakgrund 2

Producentansvar för uttjänta

bilar 3

Motionerna 5

Utskottets överväganden 6

Lagstiftning om producentansvar

för uttjänta bilar 6

Straffansvar 7

Skrotningspremie 8

Övriga frågor 9

Hemställan 9

Reservationer 10

1. Inriktningen av ett

producentansvar för uttjänta bilar

(mom. 3) 10

2. Inriktningen av ett

producentansvar för uttjänta bilar

(mom. 3) 11

3. Bilåtervinningslag m.m. (mom. 4) 11

Propositionens lagförslag 13

1 Förslag till lag om ändring i

renhållningslagen (1979:596) 13

2 Förslag till lag om ändring i

bilskrotningslagen (1975:343)15