Bet. 1995/96:JuU19

Justitieutskottets betänkande

1995/96:JUU19

Säkerhetsskydd

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1995/96

JuU19

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet

ett regeringsförslag om en

säkerhetsskyddlag som skall ersätta

bl.a. säkerhetsskyddsförordningen och

personalkontrollkungörelsen. Regeringen

föreslår att det skyddsvärda intresset

för säkerhetsskyddet utvidgas så att det

förutom rikets säkerhet omfattar bl.a.

ett skydd mot terrorism. Andra

förändringar i sak som föreslås är att

bestämmelserna om personalkontroll skall

omfatta anställda även vid kommunerna

och landstingen. Vidare föreslås att

säkerhetsskyddet skall omfatta de

offentligt ägda företagen och, i större

utsträckning än i dag, de enskilda

företagen. Utskottet tillstyrker

regeringens förslag.

Till betänkandet har fogats 12

reservationer varav sju från (v) och fem

från (mp).

Propositionen

I proposition 1995/96:129 har regeringen

(Justitiedepartementet) föreslagit att

riksdagen antar de i propositionen

framlagda förslagen till

1. säkerhetsskyddslag,

2. lag om ändring i lagen (1983:953) om

säkerhetsskydd i riksdagen,

3. lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100),

4. lag om ändring i lagen (1994:1720)

om civilt försvar,

5. lag om ändring i lagen (1987:813) om

homosexuella sambor,

6. lag om ändring i lagen (1990:217) om

skydd för samhällsviktiga anläggningar

m.m.

Lagförslagen, som har granskats av

Lagrådet, har fogats till betänkandet,

se bilaga.

Motionerna

1995/96:Ju18 av Kia Andreasson m.fl.

(mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen bör inhämta en

redovisning över vilka och hur många

tjänster som finns i de olika

skyddsklasserna,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen i framtiden

fortlöpande bör inhämta sådan

redovisning som avses i hemställanspunkt

1,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen bör överväga

att minska det totala antalet

skyddsklassade tjänster,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om kontroll av anhöriga,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att registerkontroll och

särskild personutredning av anhöriga

skall förutsätta samtycke,

6. att riksdagen beslutar om en

uttrycklig regel enligt vilken uppgifter

som har lämnats ut i ett

registerkontrollärende inte får användas

för andra ändamål än det som har

föranlett kontrollen,

7. att riksdagen beslutar att ett

beslut om att inte kommunicera

uppgifterna med den kontrollerade skall

kunna underställas särskild domstol,

8. att riksdagen beslutar att 1975 års

förordning om krav på svenskt

medborgarskap för tillträde till

statliga tjänster ändras på så sätt att

kravet på svenskt medborgarskap endast

omfattar innehav av tjänster som är

placerade i skyddsklasserna 1 och 2.

1995/96:Ju19 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition

1995/96:12 Säkerhetsskydd,

2. att riksdagen - vid avslag på

yrkande 1 - som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om dels inrättande av en

registernämnd som överprövningsorgan,

dels dess sammansättning.

3. att riksdagen - vid avslag på

yrkande 1 - som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om reglering i lagform av

registernämndens verksamhet,

4. att riksdagen - vid avslag på

yrkande 1 - beslutar att 25 § andra

stycket säkerhetsskyddslagen skall ha

den lydelse som anges i motionen,

5. att riksdagen - vid avslag på

yrkande 1 - som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av klara riktlinjer

från regeringen vid delegation från

regeringen av beslut om registerkontroll

och säkerhetsklassplacering,

6. att riksdagen - vid avslag på

yrkande 1 - hos regeringen begär förslag

om ersättande av de hemliga

föreskrifterna för säpos registrering

med årliga riktlinjer beslutade av

regeringen efter samråd i

utrikesnämnden,

7. att riksdagen - vid avslag på

yrkande 1 - avslår förslaget att

registrering skall kunna ske av

utländska medborgare och efter

framställan av annan stat eller

mellanfolklig organisation,

8. att riksdagen - vid avslag på

yrkande 1 - som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om utökande eller precisering av

säkerhetsskyddet vid slutande av

säkerhetsskyddsavtal.

Utskottet

Bakgrund

Regeringen tillsatte i november 1987 en

parlamentarisk kommitté, SÄPO-kommittén,

med uppgift att se över verksamheten hos

Säkerhetspolisen. En uppgift för

kommittén var att granska

Säkerhetspolisens organisation och

arbetsmetoder (dir. 1987:41). Uppdraget

omfattade bl.a. en översyn av den s.k.

personalkontrollen.

SÄPO-kommittén avlämnade i juni 1990

sitt slutbetänkande (SOU 1990:51) SÄPO -

Säkerhetspolisens arbetsmetoder,

personalkontroll och meddelarfrihet.

Betänkandet innehöll ett förslag till en

lag om personalkontroll.

Den 24 juni 1993 beslutade regeringen

om direktiv till en särskild utredare

med uppdrag att se över

personalkontrollförfarandet (dir.

1993:81). Syftet var att bringa detta i

bättre överensstämmelse med motsvarande

förfarande i jämförbara länder i

Västeuropa. Regeringen beslutade den 2

december 1993 om tilläggsdirektiv (dir.

1993:123). Anledningen härtill var att

även förordningen (1981:421) om

säkerhetsskydd vid statliga myndigheter

ansågs behöva ses över.

Utredningen, som antog namnet

Säkerhetsskyddsutredningen, överlämnade

i december 1994 betänkandet (SOU

1994:149) Säkerhetsskydd. Betänkandet

har remissbehandlats.

Gällande ordning

Säkerhetsskyddet

Säkerhetsskydd är benämningen på olika

åtgärder som syftar till att skydda

totalförsvaret och rikets säkerhet i

övrigt. De grundläggande bestämmelserna

om säkerhetsskydd finns i förordningen

(1981:421) om säkerhetsskydd vid

statliga myndigheter

(säkerhetsskyddsförordningen).

Enligt förordningen är varje statlig

myndighet skyldig att svara för att det

finns ett tillfredsställande

säkerhetsskydd inom myndighetens

verksamhetsområde. Säkerhetsskyddet

består enligt 2 § i förordningen bl.a.

av

1. skydd mot att obehöriga får kännedom

om uppgifter som är av betydelse för

totalförsvaret eller rikets säkerhet i

övrigt och som enligt sekretesslagen

(1980:100) omfattas av sekretess

(sekretesskydd),

2. skydd mot att obehöriga får

tillträde till anläggningar, områden,

fartyg, flygplan och andra ställen där

de kan få kännedom om uppgifter som

avses i punkt 1 eller där verksamhet som

har betydelse för totalförsvaret eller

rikets säkerhet i övrigt bedrivs

(tillträdesskydd),

3. skydd mot att någon som inte är

pålitlig från säkerhetssynpunkt får

sådan tjänst eller sådant vikariat eller

uppdrag som är av betydelse för

totalförsvaret eller rikets säkerhet i

övrigt (infiltrationsskydd).

Rikspolisstyrelsen och Försvarsmakten

utfärdar föreskrifter m.m. för

verkställighet av förordningen och

kontrollerar att bestämmelserna på

området följs.

Avser en myndighet att begära in anbud

eller träffa avtal om upphandling som

med hänsyn till rikets säkerhet skall

hållas hemligt, skall myndigheten enligt

5 § säkerhetsskyddsförordningen träffa

skriftlig överenskommelse - ett s.k.

säkerhetsskyddsavtal - med leverantören

om det säkerhetsskydd som behövs i det

särskilda fallet. Rikspolisstyrelsen har

tillsammans med Överbefälhavaren

utfärdat föreskrifter och anvisningar

beträffande säkerhetsskydd vid

upphandling för statens behov.

Här kan också nämnas att myndigheter

enligt 8 § säkerhetsskyddsförordningen

vid behov skall meddela särskilda

föreskrifter om säkerhetsskyddet inom

sitt verksamhetsområde.

Säkerhetsskyddsförordningen är inte

tillämplig på kommuner eller landsting.

Den gäller inte heller för riksdagen och

dess myndigheter eller för

regeringskansliet. För kommuner,

landsting och kyrkliga kommuner gäller i

stället enligt 9 kap. 1 och 2 §§ lagen

(1994:1720) om civilt försvar att dessa

skall se till att det inom deras

verksamhetsområde finns ett

tillfredsställande säkerhetsskydd för

sådana uppgifter och förhållanden.

Säkerhetsskyddet skall också i dessa

fall omfatta ett sekretesskydd och

övriga åtgärder som beskrivits ovan

avseende statliga myndigheter. Det finns

även en särskild lag (1983:953) om

säkerhetsskydd i riksdagen. Åtgärderna

enligt denna lag är i många stycken

desamma som enligt

säkerhetsskyddsförordningen. För

regeringskansliet har

statsrådsberedningen den 18 januari 1993

utfärdat särskilda föreskrifter.

Personalkontrollen

För att kunna upprätthålla det

infiltrationsskydd som omnämnts ovan är

berörda myndigheter skyldiga att utföra

personalkontroll. Grundläggande regler

om personalkontroll finns i

personalkontrollkungörelsen (1969:446).

Med personalkontroll avses enligt 1 §

ett inhämtande av upplysningar ur

polisregister beträffande den som

innehar eller avses tillträda en sådan

tjänst hos en myndighet som är av

betydelse för totalförsvaret eller

rikets säkerhet i övrigt.

Personalkontroll får företas i fråga om

tjänst som, med stöd av

personalkontrollkungörelsen och på grund

av sin betydelse för totalförsvaret

eller rikets säkerhet i övrigt, är

hänförd till en viss skyddsklass.

Antalet skyddsklasser är i dag tre (1 A,

1 B och 2). Avgörande för i vilken

skyddsklass en viss tjänst är hänförd

till är i vilken utsträckning

befattningshavaren får del av hemliga

uppgifter som är av betydelse, eller

synnerlig betydelse, för totalförsvaret

eller rikets säkerhet i övrigt.

Personalkontroll tillämpas inte endast

på anställda vid statliga myndigheter.

Den tillämpas också bl.a. på den som

anställs av eller får uppdrag hos en

leverantör med vilken en myndighet ingår

avtal, samt den som anställs av eller

får uppdrag hos ett företag eller något

annat enskilt organ med funktion inom

totalförsvaret, förutsatt att den

anställde eller uppdragstagaren kan få

del av sådana känsliga uppgifter som nu

redogjorts för, och att arbetet därför

är inplacerat i skyddsklass.

Anställda i kommuner och landsting

omfattas inte av personalkontrollen. För

riksdagens tjänstemän gäller dock enligt

lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i

riksdagen personalkontrollkungörelsen i

tillämpliga delar.

Vid personalkontroll undersöks i

polisens olika register bl.a. om

vederbörande har gjort sig skyldig till

något brott. När det gäller de mest

kvalificerade befattningarna

kompletteras denna registerslagning med

en särskild personutredning.

Framställning om utlämnande av uppgifter

för personalkontroll görs hos

Rikspolisstyrelsen, som också avgör om

de uppgifter som finns i olika

polisregister eller som har kommit fram

vid en personundersökning skall lämnas

ut till den myndighet som har begärt

kontrollen.

Innan en myndighet begär uppgifter hos

Rikspolisstyrelsen skall myndigheten som

huvudregel underrätta den som

framställningen avser om att en kontroll

kommer att begäras.

Det är den myndighet som har begärt

personalkontroll som självständigt har

att pröva betydelsen av en uppgift som

har inhämtats.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att

förordningen (1981:421) om

säkerhetsskydd vid statliga myndigheter

samt personalkontrollkungörelsen

(1969:446) ersätts av en för

säkerhetsskydd och personalkontroll

gemensam säkerhetsskyddslag. Regeringen

föreslår att det skyddsvärda intresset

för säkerhetsskyddet utvidgas så att det

förutom rikets säkerhet omfattar bl.a.

ett skydd mot terrorism. Andra

förändringar i sak som föreslås är att

bestämmelserna om personalkontroll skall

omfatta anställda även vid kommunerna

och landstingen. Vidare föreslås att

säkerhetsskyddet skall omfatta de

offentligt ägda företagen och, i större

utsträckning än i dag, de enskilda

företagen. Vissa följdändringar föreslås

i bl.a. lagen (1983:953) om

säkerhetsskydd i riksdagen och i

sekretesslagen (1980:100).

De nya reglerna föreslås träda i kraft

den 1 juli 1996.

Utskottet

Avslag på propositionen

I motion Ju19 (v) yrkas avslag på

propositionen. Motionärerna anför att

riksdagen i ett sammanhang bör ta

ställning till förslagen i propositionen

och de förslag som kan komma att

föreläggas riksdagen med anledning av

Registerutredningens pågående arbete.

Registerutredningen (dir. 1995:38) har

i uppdrag att utarbeta förslag till en

rättslig reglering av polisens

belastningsregister och

misstankeregister samt överväga vilka

ändringar som behövs i

polisregisterlagen. Utredningen skall

också utreda frågan om att

författningsreglera

polisunderrättelseregister och DNA-

register samt utarbeta förslag till en

sådan reglering. I enlighet med

tilläggsdirektiv i mars 1996 (dir.

1996:22) skall utredningen också lämna

förslag till bl.a. hur Säkerhetspolisens

register skall göras mer tillgängligt

för allmänheten och vad som i

fortsättningen skall gälla i fråga om

arkivering och gallring av uppgifter i

Säkerhetspolisens register. Utredningen

skall redovisa sitt uppdrag senast den

31 mars 1997.

Utskottet anser att det är hög tid att

bestämmelserna om säkerhetsskydd och

personalkontroll anpassas till nutida

förhållanden och krav. Som inte minst

angeläget framstår att i lag reglera

denna betydelsefulla och på olika sätt

känsliga verksamhet, som för närvarande

till stor del styrs genom av regeringen

utfärdade förordningar m.m. Utskottet

finner vid en samlad bedömning att de

förslag som regeringen lägger fram i

propositionen innebär en lämplig

avvägning mellan å ena sidan behovet av

skydd för uppgifter och förhållanden som

rör rikets säkerhet och å andra sidan

berättigade medborgerliga krav på bl.a.

integritetsskydd och insyn i

kontrollverksamheten. Utskottet anser

inte att Registerutredningens arbete,

som för övrigt skall avslutas först

under nästa år, har en sådan betydelse

för de övergripande frågor om

säkerhetsskydd och personalkontroll som

behandlas i propositionen att det finns

skäl att avvakta med den angelägna

reformeringen av detta område. Med det

anförda kan utskottet i princip ställa

sig bakom regeringsförslaget, och

utskottet avstyrker bifall till motion

Ju19 i denna del. Med anledning av de

övriga motionsyrkanden som väckts i

ärendet återkommer utskottet i det

följande till enskildheter i

regeringsförslaget.

Säkerhetsskyddsavtal

I de fall en myndighet avser att begära

in anbud eller träffa avtal om

upphandling som med hänsyn till rikets

säkerhet skall hållas hemligt, skall

myndigheten enligt 5 § tredje stycket

säkerhetsskyddsförordningen träffa

skriftlig överenskommelse, ett s.k.

säkerhetsskyddsavtal, med anbudsgivaren

eller leverantören om det säkerhetsskydd

som behövs i det särskilda fallet.

Regeringen föreslår i propositionen (s.

37 f) att bestämmelsen om

säkerhetsskyddsavtal utan ändring i sak

skall föras över till

säkerhetsskyddslagen.

I propositionen betonas att förslaget

inte innebär att säkerhetsskyddslagen

görs tillämplig genom

säkerhetsskyddsavtalet. Vad som skall

gälla, t.ex. omfattningen av de åtgärder

som skall vidtas, regleras i avtalet. Om

lagen ändå är tillämplig på företaget,

exempelvis på grund av att det bedriver

verksamhet av betydelse för rikets

säkerhet, kan åliggandena enligt lagen

emellertid inte inskränkas genom

avtalet. Det finns enligt regeringen å

andra sidan i dessa situationer inget

som hindrar att myndigheten träffar ett

säkerhetsskyddsavtal med anbudsgivaren

eller leverantören för att precisera

skyddet till vad som behövs för den

aktuella upphandlingen.

I motion Ju19 (v) yrkas att ett avtal

om säkerhetsskydd inte skall få

preciseras till vad som behövs i det

enskilda fallet. Enligt motionärerna kan

detta leda till att kommersiella skäl

godtas för säkerhetsklassning och det

hänvisas till att företaget DAFA Data AB

under 1980-talet skyddsklassplacerade

alla tjänster vid företaget.

Med anledning av två frågor upplyste

civilministern i kammaren den 1 december

1988 (prot. 1988/89:36 s. 42) att

företaget DAFA Data AB enligt 3 §

personalkontrollkungörelsen har rätt att

företa personalkontroll. Efter vad

civilministern hade inhämtat var alla

tjänster hos Dafa inplacerade i

skyddsklass. Detta hade, med undantag

för det fåtal tjänster som regeringen

skyddsklassplacerat, gjorts av Dafa med

stöd av regeringens bemyndigande. Enligt

civilministern hade Dafa uppgett att

skyddsklassplaceringarna uteslutande

skett av hänsyn till rikets säkerhet.

Civilministern konstaterade att frågan

om personalkontrollsystemets framtida

utformning omfattades av SÄPO-kommitténs

uppdrag och att regeringens överväganden

fick ske efter sedvanlig beredning av de

förslag som kommittén skulle lägga fram.

SÄPO-kommittén uppmärksammade i sitt

slutbetänkande (SOU 1990:51 s. 185 och

239) de nyssnämnda frågorna. Kommittén

anförde att det inte var möjligt att med

någon större säkerhet bedöma om tjänster

skyddsklassplaceras i större omfattning

än nödvändigt, vare sig när det gäller

Dafa, något annat företag eller någon

myndighet. Av en enkät som kommittén lät

genomföra framgick enligt kommittén att

flera myndigheter uppenbarligen saknade

fullständig kontroll över vilka och hur

många tjänster i skyddsklass 2 som fanns

hos myndigheten. Kommittén fann detta

otillfredsställande. Enligt kommitténs

mening borde regeringen - inför en

eventuell ändring av systemet -

överväga att inhämta en redovisning i

saken från de myndigheter och företag

som har rätt att själva besluta om

placering i skyddsklass 2. Det fanns

enligt kommittén också skäl för

regeringen att i framtiden fortlöpande

inhämta en sådan redovisning från de

ifrågavarande myndigheterna.

I sammanhanget bör nämnas att

regeringen i propositionen (s. 55)

föreslår att enskilda organ skall få

besluta om placering i säkerhetsklass

och om personalkontroll endast om det

finns särskilda skäl. Utskottet

redovisar senare i detta betänkande

närmare regeringens förslag i denna del.

Utskottet anser att ett

säkerhetsskyddsavtal, för att det skall

vara meningsfullt, måste få preciseras

med hänsyn till vad som behövs för den

enskilda upphandlingen. Utskottet

tillstyrker således propositionens

förslag i denna del och avstyrker bifall

till motion Ju19 i motsvarande del.

Utskottet återkommer i det följande till

frågan om tillsynen på

säkerhetsskyddsområdet.

Registerkontrollen

Indelningen i säkerhetsklasser m.m.

Som tidigare anförts får

personalkontroll företas i fråga om

tjänst som, med stöd av

personalkontrollkungörelsen och på grund

av sin betydelse för rikets säkerhet

eller totalförsvaret i övrigt, är

hänförd till viss skyddsklass (1 A, 1 B

eller 2).

Till skyddsklass 1 A hänförs tjänster

som innebär att befattningshavaren i

stor omfattning får ta del av sådana

sekretessbelagda uppgifter av synnerlig

betydelse för rikets säkerhet som berör

en större eller särskilt väsentlig del

av totalförsvaret. Skyddsklass 1 B

omfattar tjänster där befattningshavaren

annars i en omfattning som inte är

obetydlig får del av uppgifter av

synnerlig betydelse för rikets säkerhet.

Till den lägsta klassen, skyddsklass 2,

hör tjänster där befattningshavaren

antingen i obetydlig omfattning får del

av sekretessbelagda uppgifter av

synnerlig betydelse för rikets säkerhet

eller i en omfattning som inte är ringa

får del av andra sekretessbelagda

uppgifter av betydelse för rikets

säkerhet.

Enligt en enkät som SÄPO-kommittén

gjorde våren 1989 fanns det ca 1 000

tjänster i skyddsklass 1 A, ca 10 000

tjänster i skyddsklass 1 B och ca

400 000 tjänster i skyddsklass 2. Av

tjänsterna i skyddsklass 2 var den helt

övervägande delen hänförliga till

försvaret och krigsplaceringen av

värnpliktiga.

När det gäller antalet skyddsklassade

tjänster torde enligt regeringen inte

några mer betydande förändringar ha

skett sedan SÄPO-kommitténs arbete

avslutades. Under år 1991 gjordes drygt

87 000 personalkontroller, varav ca 480

gällde klass 1 A, 6 700 klass 1 B och 80

500 klass 2. Under verksamhetsperioden

1992/93 gjordes betydligt fler

kontroller. Ökningen skall enligt vad

regeringen inhämtat ha berott på

genomförda omläggningar av försvarets

datasystem. Under verksamhetsperioden

1993/94 gjordes 133 429 kontroller,

varav 924 avseende personer i

skyddsklass 1 A, 6 026 personer i

skyddsklass 1 B och 126 479 personer i

skyddsklass 2.

Regeringen förordar i propositionen (s.

38 f och 41 f) att huvuddragen i det

nuvarande kontrollsystemet skall

behållas. Detta innebär bl.a. att

kontrollen liksom hittills skall anknyta

till olika tjänster och inte, som i

vissa andra länder, till person. Med

hänsyn till att tjänstebegreppet har

utmönstrats ur annan lagstiftning anser

regeringen att det i detta sammanhang

bör ersättas av begreppet anställning.

Med anställning bör enligt regeringen

jämställas annat deltagande såsom

uppdrag, utbildning m.m. i

säkerhetskänslig verksamhet. Vidare

anser regeringen att benämningen

säkerhetsklass är mer adekvat än det nu

använda begreppet skyddsklass. De olika

klasserna 1 A, 1 B och 2 bör dessutom

enligt regeringen för enkelhetens skull

tilldelas nummer 1, 2 respektive 3.

Regeringen anser det vara angeläget att

få ned det stora antal kontroller som i

dag genomförs, framför allt när det

gäller den kategori som för närvarande

motsvaras av skyddsklass 2. Det

förhållandet att även anställda inom

kommuner och landsting samt riksdagen

och dess myndigheter föreslås omfattas

av de nya kontrollreglerna understryker

detta behov. Preciseringen av vilka

anställningar som skall ingå i den

föreslagna säkerhetsklass 3 bör därför

enligt regeringen göras snävare.

I säkerhetsklass 3 bör enligt

regeringen i fortsättningen placeras de

anställningar där befattningshavaren får

del av sekretessbelagda uppgifter av

betydelse för rikets säkerhet, om ett

röjande av de sekretessbelagda

uppgifterna kan antas medföra men för

rikets säkerhet som inte endast är

ringa.

Det är enligt regeringen naturligtvis

tänkbart att effekterna av denna

precisering blir begränsade, särskilt

eftersom redan det förhållandet att

uppgifterna är sekretessbelagda innebär

att man har gjort bedömningen att det

finns risk för skada om de röjs för

obehöriga. Förslaget innebär emellertid

ett krav på att skadan måste vara av en

viss storlek. Vidare menar regeringen

att nya kriterier leder till att

myndigheterna tvingas att på nytt och

utifrån något ändrade förutsättningar

göra en prövning av behovet av placering

i säkerhetsklass.

Regeringen anför vidare att när det

gäller de högre säkerhetsklasserna får

det antas att det alltid föreligger en

risk för betydande skada om

sekretessbelagda uppgifter röjs för

obehöriga, eftersom de tar sikte på

uppgifter av synnerlig betydelse för

rikets säkerhet. Något motsvarande

skaderekvisit anser regeringen därför

inte är påkallat här.

Enligt den nuvarande ordningen gäller

klass 1 A som nämnts uppgifter av

synnerlig betydelse för rikets säkerhet

som berör en större eller särskilt

väsentlig del av totalförsvaret. Skäl

saknas enligt regeringen att ha kvar

formuleringen som hänvisar till

totalförsvaret. Till denna klass bör

enligt regeringen hänföras samtliga

anställningar som innebär att den som

anlitas i stor omfattning får del av

sekretessbelagda uppgifter av synnerlig

betydelse för rikets säkerhet.

I detta sammanhang bör även nämnas att

regeringen föreslår att, om det finns

särskilda skäl, registerkontroll skall

få utföras till skydd mot terrorism

även beträffande anställningar som inte

placerats i säkerhetsklass, se 14 §

säkerhetsskyddslagen (prop. s. 43).

I motion Ju18 (mp) förordas, som det

får förstås, att kriterierna för

indelning i säkerhetsklasser ändras så

att ett färre antal anställningar blir

säkerhetsklassade. I samma motion anförs

att regeringen bör ta reda på vilka och

hur många anställningar som finns i de

olika säkerhetsklasserna och därefter

fortlöpande inhämta uppgifter om detta.

Utskottet instämmer i regeringens

bedömning av hur de olika

säkerhetsklasserna bör avgränsas.

Utskottet konstaterar att regeringens

förslag bl.a. innebär att kriterierna

för inplacering i den lägsta klassen,

som skall benämnas klass 3, blir snävare

dn för närvarande. Utskottet noterar

vidare att de nya bestämmelserna innebär

att berörda myndigheter m.fl. kommer att

behöva göra en ny prövning av behovet av

att placera en anställning i

säkerhetsklass. I sammanhanget vill

utskottet framhålla betydelsen av att

beslut om säkerhetsklassning fattas på

ett ordentligt underlag och att en anda

av återhållsamhet får prägla

lagtillämpningen i denna del. Den

självklara målsättningen måste vara att

inte fler anställningar än vad som är

absolut nödvändigt blir föremål för

säkerhetsklassning. Utskottet utgår från

att regeringen på lämpligt sätt

fortlöpande håller sig informerad om

säkerhetsklassningens och

registerkontrollens omfattning. Med det

anförda tillstyrker utskottet

regeringens förslag i nu aktuell del och

avstyrker bifall till motion Ju18 såvitt

här är i fråga.

Riktlinjer för beslut i

säkerhetsskyddsfrågor

I motion Ju19 (v) framhålls att

regeringen måste ange klara riktlinjer

vid delegering av rätten att besluta om

personalkontroll och placering i

säkerhetsklass.

I 3 § personalkontrollkungörelsen finns

en uttömmande uppräkning av de organ som

har rätt att besluta om

personalkontroll. I huvudsak är denna

befogenhet begränsad till statliga

myndigheter, men även några enskilda

organ har rätt att företa sådan

kontroll. När det gäller placering av

anställningar eller annat deltagande i

verksamhet i säkerhetsklasser framgår av

4 § tredje stycket

personalkontrollkungörelsen att

regeringen för varje myndighet under

regeringen bestämmer vilka tjänster som

skall hänföras till skyddsklass 1 A

eller 1 B. Rätten att besluta om

placering i skyddsklass 2 kan regeringen

däremot delegera till myndigheterna.

Vidare gäller att Försvarsmakten

bestämmer om placering i alla

skyddsklasser i upphandlingssituationer.

I 20 § säkerhetsskyddslagen (prop. s.

55 f) föreslår regeringen en ordning som

innebär att riksdagen och myndigheterna

under denna skall bestämma om placering

i säkerhetsklass och registerkontroll

när det gäller riksdagens

förvaltningsområde. Regeringen skall

bestämma om placering i säkerhetsklass

och registerkontroll i övriga fall.

Regeringen skall dock kunna överlåta åt

myndigheter, kommuner och landsting att

bestämma om placering i säkerhetsklass

och registerkontroll.

Som nämnts har ett antal enskilda organ

för närvarande rätt att besluta om

personalkontroll. Regeringen anser

emellertid att det i första hand måste

vara en myndighetsuppgift att besluta i

de aktuella frågorna. Att kontrollen

sköts av ett offentligt organ innebär

enligt regeringen en viss garanti om

skydd för den enskildes integritet.

Huvudregeln framöver bör därför vara att

enskilda inte ges befogenhet att besluta

om kontroll.

I vissa fall anser regeringen dock att

det kan vara befogat att göra ett

undantag från den angivna principen. Om

det finns särskilda skäl bör regeringen

därför i förordning kunna meddela

föreskrifter om överlåtelse av rätten

att besluta om kontroll. För närvarande

är det enligt regeringen endast

beträffande Sveriges Radio och Sveriges

Television som det kan anses finnas skäl

att besluta om sådan överlåtelse.

Allmänt framhåller regeringen att den

hittills, som nyss framgått, utan

riksdagens medgivande kunnat avgöra vem

som skall besluta i nu aktuella frågor.

Det saknas enligt regeringen anledning

att ändra denna ordning.

Utskottet, som delar denna uppfattning,

förutsätter att regeringen ser till att

det i anslutning till

säkerhetsskyddslagen utfärdas

erforderliga förordningar, föreskrifter,

anvisningar och allmänna råd m.m samt

att myndigheter och andra berörda noga

sätter sig in i det relevanta

regelverket. I sammanhanget vill

utskottet betona vikten av tillsyn över

tillämpningen av de nya bestämmelserna.

Det ankommer ytterst på regeringen att

ombesörja denna tillsyn. Någon åtgärd

från riksdagens sida med anledning av

motion Ju19 erfordras inte. Motionen

avstyrks såvitt här är i fråga.

Kontroll av anhöriga

I motion Ju18 (mp) anförs, som det får

förstås, att riksdagen bör överväga att

ta bort möjligheten att inhämta

registeruppgifter om den kontrollerades

anhöriga. I samma motion förordas att

registerkontroll av en anhörig bör få

ske endast med dennes samtycke.

Enligt den nuvarande ordningen

förekommer det att uppgifter i

polisregister som gäller en anhörig till

den kontrollerade lämnas ut vid

personalkontroll. Något uttryckligt

författningsstöd för detta finns inte,

men förfarandet har ansetts ha visst

stöd i att upplysningar enligt olika

bestämmelser i

personalkontrollkungörelsen får lämnas

ut beträffande den kontrollerade.

Regeringen konstaterar i propositionen

(s. 49 f) att uppgifter i register

rörande en viss person även kan

innefatta uppgifter om en annan person.

Särskilt i spaningssammanhang förekommer

att kontakter och samröre med andra

personer bedöms som viktiga för

utredningen och att uppgifter om sådana

förhållanden därför antecknas i

spaningsregister. Sådana uppgifter kan

enligt regeringen vara av betydelse för

en viss persons pålitlighet. Regeringen

anser därför att de bör kunna lämnas ut

i ett registerkontrollärende i samma

utsträckning som andra uppgifter om den

kontrollerade.

Annorlunda förhåller det sig enligt

regeringen med mera självständiga

anteckningar om en annan person. Det kan

t.ex. ifrågasättas om uppgifter om att

en anhörig har dömts för ett brott bör

få lämnas ut i ett ärende om

registerkontroll.

Regeringen anför i denna del att

uppgifter om någon utanför den allra

närmaste familjekretsen inte kan anses

ha så stor betydelse att de bör få

lämnas ut. Det bör alltså inte komma i

fråga att, som förekommer på en del håll

utomlands, schablonmässigt utsträcka

kontrollen så att den omfattar en så

utvidgad krets. I regel torde också

enligt regeringen sådana

polisregisteruppgifter som eventuellt

förekommer om föräldrar och barn till

den kontrollerade sakna betydelse.

När det däremot gäller en make eller

sambo till den kontrollerade anser

regeringen att det föreligger särskilda

lojalitets- och beroendeförhållanden.

Regeringen framhåller att sådana

släktskapsförhållanden i andra

sammanhang tillmäts en särskild

relevans. Det bör därför finnas utrymme

för att ta med uppgifter rörande sådana

anhöriga även i prövningen av den

kontrollerades pålitlighet från

säkerhetssynpunkt. I princip bör därvid

uppgifter av samma art som när det

gäller den kontrollerade själv kunna

inhämtas. Därmed bör enligt regeringen

även uppgifter från SÄPO-registret kunna

lämnas ut. Utgångspunkten måste dock

enligt regeringens bedömning vara att

möjligheten skall tillämpas restriktivt.

Regeringen föreslår därför att det i 21

§ 1 införs en bestämmelse om att

utlämnande av uppgifter som rör make

eller sambo som huvudregel skall kunna

ske endast om det är oundgängligen

nödvändigt och bara för kontroll som

gäller säkerhetsklass 1 eller 2.

I sammanhanget bör även anmärkas att

det i 23 § säkerhetsskyddslagen (prop.

s. 46 f) föreslås en undantagsregel som

innebär att regeringen i enskilda fall

om det finns synnerliga skäl kan besluta

att uppgifter i större omfattning än som

annars är medgivet får lämnas ut. Med

stöd av denna bestämmelse kommer således

i en del fall även uppgifter om andra

anhöriga än make eller sambo att kunna

lämnas ut. En annan konsekvens av

undantagsregeln är att uppgifter om

anhöriga till den som avses i

säkerhetsklass 3 kan få lämnas ut om

synnerliga skäl finns för detta.

När det så gäller frågan om samtycke

till personalkontroll stadgas i 19 §

personalkontrollkungörelsen att den

myndighet som beslutar om

personalkontroll normalt är skyldig att

underrätta den som kontrollen avser. I

19 § säkerhetsskyddslagen (prop. s. 54

f) föreslår regeringen att

underrättelseskyldigheten skall ersättas

av ett krav på samtycke av den

kontrollerade för att registerkontroll

och särskild personutredning skall få

ske.

Vad beträffar uppgifter om anhöriga

framhåller regeringen däremot att sådana

bara skall få lämnas ut om det är

oundgängligen nödvändigt. Eftersom de

föreslagna villkoren är så snäva bör

enligt regeringen något motsvarande krav

på samtycke från anhöriga inte ställas.

Det kan, anför regeringen, t.ex. inte

anses rimligt att beträffande en uppgift

rörande make ställa upp ett krav på

samtycke vid sidan av villkoret att det

skall vara oundgängligen nödvändigt att

uppgiften lämnas ut. Det måste enligt

regeringen vara tillräckligt att det

sistnämnda villkoret är uppfyllt. En

annan sak är enligt regeringen att det

finns anledning att på samma sätt som

när det gäller den kontrollerade

kommunicera uppgiften med den anhörige.

Utskottet anser i likhet med regeringen

att det av säkerhetsskäl inte går att

avstå från möjligheten att företa

registerkontroll av nära anhöriga till

vissa befattningshavare. Den ordning som

föreslås i propositionen innebär enligt

utskottets mening en rimlig avvägning

mellan samhällets kontrollbehov och

anhörigas rätt till integritetsskydd.

Utskottet instämmer vidare i regeringens

uppfattning att det inte finns skäl att

kräva samtycke av den anhörige för att

kontroll av denne skall få ske. Motion

Ju18 avstyrks i denna del.

Kommunicering med den kontrollerade

I 13 § första stycket

personalkontrollkungörelsen finns en

regel om kommunicering som innebär att

den kontrollerade skall ges tillfälle

att yttra sig skriftligen eller

muntligen innan Rikspolisstyrelsen

lämnar ut uppgifter om honom. Undantag

har gjorts för de fall där den som

uppgiften gäller skulle kunna få

kännedom om något som är sekretessbelagt

enligt andra bestämmelser i

sekretesslagen än 7 kap. 17 §. Av

sistnämnda bestämmelse följer att

sekretess gäller i verksamhet som avser

förande av eller uttag ur bl.a.

polisregister enligt lagen (1965:94) om

polisregister m.m. Sekretessen gäller

för sådan uppgift som tillförts

registret.

Den nu redovisade bestämmelsen i

personalkontrollkungörelsen har tidigare

mött kritik bl.a. på den grunden att

regeln ger uttryck för en öppenhet i

handläggningen som inte svarar mot

verkliga förhållanden (se bl.a. SÄPO-

kommitténs slutbetänkande SOU 1990:51 s.

264 f). I praktiken har den inneburit

att den kontrollerade har fått del av

domar, dvs. uppgifter som denne redan

känner till. Däremot har den

kontrollerade som regel inte fått ta del

av de långt mer kontroversiella

uppgifterna i SÄPO-registret. Skälet

till detta är att dessa uppgifter i

allmänhet omfattas av sekretess enligt

andra bestämmelser i sekretesslagen än 7

kap. 17 §, t.ex. s.k.

förundersökningssekretess enligt 5 kap.

1 § eller försvarssekretess enligt 2

kap. 2 § (se SOU 1994:149 s. 207).

För att underlätta den kontrollerades

rätt till insyn infördes på förslag av

SÄPO-kommittén den 1 oktober 1993 ett

nytt andra stycke i 13 §

personalkontrollkungörelsen. Där

återfinns nu en bestämmelse som innebär

att den som uppgiften avser skall få

tillfälle att yttra sig även om

sekretess gäller i förhållande till

honom enligt någon annan bestämmelse än

7 kap. 17 § sekretesslagen, om den

kontrollerades intresse av att yttra sig

skäligen bör ha företräde framför det

intresse som sekretessen skall skydda.

Regeringen förordar i propositionen (s.

61) att den nu redovisade ordningen i

sak skall behållas och att en

bestämmelse härom tas in i 25 §

säkerhetsskyddslagen. Närmare

bestämmelser om kravet på kommunicering

bör enligt regeringen meddelas genom

tillämpningsföreskrifter.

Regeringen motiverar sitt

ställningstagande med att utgångspunkten

även i fortsättningen bör vara att

kontrollsystemet är så öppet som möjligt

för insyn. Det är enligt regeringen

emellertid oundvikligt att den

kontrollerades intresse i några fall får

stå tillbaka för sekretessintresset. Så

måste t.ex. enligt regeringen ske när

det gäller uppgifter som röjer

Säkerhetspolisens källor eller den

närmare inriktningen av

Säkerhetspolisens verksamhet och

arbetsmetoder samt pågående spaningar

och utredningar. Den som är misstänkt

för samröre med främmande

underrättelseagenter eller med en

terroristorganisation bör inte ha rätt

att få del av uppgifter som finns om

detta. Intresset av sekretess får

således i dessa fall enligt regeringen

anses väga tyngre än intresset av insyn.

Regeringen framhåller i sammanhanget att

det är ett relativt litet antal

kontrollärenden i vilka frågan om

utlämnande av uppgifter från

Säkerhetspolisens register kommer upp.

I propositionen erinras vidare om att

det i de utländska system som

Säkerhetsskyddsutredningen har studerat

inte finns någon absolut rätt för den

kontrollerade att ta del av det material

som har samlats in. Kan en insynsrätt

antas skada pågående utredningsarbete

eller medföra risk för att säkerhets

tjänstens källor röjs, får rättigheten

vika. Detta synsätt har för svenskt

vidkommande godtagits i ett avgörande

från den 26 mars 1987 av den europeiska

domstolen för de mänskliga rättigheterna

(mål mpl nr 10/1985/96/144, det s.k.

Leander-målet).

Regeringen framhåller också att även om

begränsningar av insynsrätten är

oundvikliga bör de, med hänsyn till vad

som tidigare sagts, vara så litet

ingripande som möjligt. Det är enligt

regeringen viktigt att det sker en reell

och noggrann intresseavvägning i varje

enskilt fall.

I motion Ju19 (v) anförs att den

kontrollerade bör beredas tillfälle att

yttra sig även om uppgiften omfattas av

sådan sekretess som omnämnts i det

föregående om inte synnerliga skäl talar

häremot.

Utskottet instämmer i regeringens

bedömning av hur bestämmelserna om

kommunikation med den kontrollerade bör

utformas. Utskottet tillstyrker således

regeringens förslag i denna del och

avstyrker bifall till motion Ju19 såvitt

här är i fråga.

Domstolsprövning av kommuniceringsfrågan

I motion Ju18 (mp) krävs att beslut om

att inte kommunicera uppgifter med den

kontrollerade skall kunna underställas

domstol.

Datainspektionen förordade i ett

remissyttrande den 25 oktober 1990 över

SÄPO-kommitténs slutbetänkande att

beslut att inte kommunicera uppgifter

med den kontrollerade skulle kunna

underställas domstol.

Säkerhetsskyddsutredningen har i sitt

betänkande (s. 210 f) behandlat denna

fråga och stannat vid att en

domstolsprövning knappast kan anses

innebära några fördelar från den

enskildes synpunkt. Något förslag härom

läggs därför inte fram av utredningen.

I sitt remissyttrande över

Säkerhetsskyddsutredningens betänkande

konstaterar Datainspektionen att det är

bristen på en ovillkorlig rätt till

insyn för den enskilde som är problemet

och att det väsentliga, oavsett vilka

egentliga fördelar en domstolsprövning

innebär, därför är att allmänheten hyser

förtroende för den prövning som sker. En

domstolsprövning torde enligt

Datainspektionen bidra till att skapa

förtroende för verksamheten.

Regeringen anför i propositionen (s. 61

f) att ett problem med en modell med

domstolsprövning är att redan en

upplysning till den kontrollerade om att

det finns uppgifter om honom som han

inte har kännedom om allvarligt kan

försvåra pågående spanings- och

utredningsarbete. Det skulle enligt

regeringen troligen vara av begränsat

värde för den kontrollerade att en

domstol utan dennes vetskap avgör om

kommunikation skall ske eller inte.

Utrymmet för domstolen att göra en egen

bedömning framstår dessutom enligt

regeringen som begränsad. Något förslag

om domstolsprövning i detta avseende

läggs mot den angivna bakgrunden inte

fram.

Utskottet delar regeringens här

redovisade uppfattning och avstyrker

bifall till motion Ju18 i denna del.

Registernämnden

I motion Ju19 (v) förordas att en

registernämnd inrättas som ett

överprövningsorgan i förhållande till

Rikspolisstyrelsens styrelse och att

dess verksamhet lagregleras.

Regler om prövningen av frågor som rör

utlämnande av uppgifter i polisregister

finns för närvarande i 11 §

personalkontrollkungörelsen. Avgörandet

av om uppgifter skall lämnas ut till en

myndighet som har beslutat om

personalkontroll tillkommer enligt

huvudregeln Rikspolisstyrelsens

styrelse, i vilken vid sidan av

Rikpolischefen och generaldirektören för

Säkerhetspolisen ingår

lekmannaledamöter.

SÄPO-kommittén föreslog i sitt

slutbetänkande (SOU 1990:51 s. 260 f)

att avgörandet av om uppgifter skall

lämnas ut från de olika polisregistren

skulle föras över från

Rikspolisstyrelsens styrelse till en

särskild nämnd, Registernämnden. Den

grundläggande regleringen skulle enligt

förslaget ske i form av lag. Under

remissbehandlingen av betänkandet blev

förslaget i allmänhet godtaget eller

lämnat utan erinran. Justitiekanslern

avstyrkte dock förslaget under påpekande

att den gällande ordningen inte har

medfört några missförhållanden.

Säkerhetsskyddsutredningen har i sitt

betänkande (SOU 1994:149 s. 199)

förklarat att den har samma uppfattning

som SÄPO-kommittén, men att den inte har

lagt fram något eget förslag då frågan

har ansetts ligga utanför dess

utredningsuppdrag.

Flera remissinstanser har vid

remissbehandlingen av

Säkerhetsskyddsutredningens betänkande

kommenterat SÄPO-kommitténs förslag.

Inställningen har därvid från flera håll

varit i huvudsak positiv.

Regeringen delar i propositionen (s.

63) SÄPO-kommitténs och

Säkerhetsskyddsutredningens bedömning

vad gäller inrättandet av en fristående

registernämnd. En nämnd av det slag som

förordats kan enligt regeringen i hög

grad stärka den parlamentariska och

medborgerliga insynen i

Säkerhetspolisens verksamhet. Detta är

av största betydelse när det gäller

rättssäkerheten och skyddet för den

personliga integriteten i ärenden av

detta slag. Regeringen avser därför att

i en förordning införa bestämmelser om

en registernämnd. Nämnden skall pröva

frågan om utlämnande av uppgifter från

polisregistren när detta sker för

registerkontroll enligt

säkerhetsskyddslagen. Nämnden bör enligt

regeringen ha även andra uppgifter.

Vilka ytterligare funktioner som bör

tilldelas nämnden är föremål för

fortsatta överväganden inom regeringen.

Utskottet instämmer i regeringens

uppfattning att det finns behov av att

inrätta en särskild registernämnd, och

utskottet delar regeringens åsikt om

vilken ställning denna nämnd bör ha och

hur dess verksamhet skall regleras.

Utskottet vill i sammanhanget betona att

Registernämnden kommer att få stor

betydelse när det gäller att

upprätthålla förtroendet för

registerkontrollförfarandet. Det är

därför av stor vikt att regeringen till

ledamöter av nämnden utser personer som

inte bara har gott omdöme, utan även

stark personlig integritet och

allmänhetens respekt. Utskottet

avstyrker med det anförda bifall till

motion Ju19 i denna del.

Skyddet för inhämtade uppgifter

I motion Ju18 (mp) föreslås att det i

säkerhetsskyddslagen införs en

uttrycklig regel om att uppgifter som

har lämnats ut i ett

registerkontrollärende inte får användas

för andra ändamål än det som har

föranlett kontrollen.

Säkerhetsskyddsutredningen har i sitt

betänkande (SOU 1994:149 s. 204 f)

behandlat frågan om skyddet för

otillbörlig användning av de uppgifter

som lämnats i ett

registerkontrollärende. Utredningen

föreslår att det i säkerhetsskyddslagen

införs en bestämmelse med det innehåll

som förordas i motionen.

Remissinstanserna har tillstyrkt

utredningens förslag i denna del eller

lämnat det i allt väsentligt utan

erinran.

Som en övergripande regel om allmänna

handlingar gäller att dessa är

offentliga. I sekretesslagen (1980:100)

finns bestämmelser om sekretess för

sådana handlingar.

De sekretesslagsbestämmelser som i

första hand aktualiseras i

personalkontrollverksamheten är 7 kap.

17 § och 9 kap. 17 §. I det förstnämnda

lagrummet stadgas sekretess i bl.a.

verksamhet som avser förande av eller

uttag ur polisregister för uppgifter som

har tillförts registret. Denna

bestämmelse, som inte är tillämplig på

uppgifter som har lämnat

polismyndigheten och finns hos

exempelvis en myndighet som har beslutat

om registerkontroll, är emellertid av

mindre intresse i detta sammanhang.

Enligt 9 kap. 17 § råder sekretess

bl.a. i angelägenheter som avser sådan

personalkontroll som enligt särskilda

bestämmelser sker i fråga om tjänster av

betydelse för rikets säkerhet.

Sekretessen gäller för uppgift om den

enskildes personliga och ekonomiska

förhållanden, om det kan antas att den

enskilde eller någon honom närstående

lider skada eller men om uppgiften röjs.

Bestämmelsen är tillämplig på uppgifter

såväl hos Rikspolisstyrelsen som hos den

myndighet som har beslutat om

kontrollen.

I 14 kap. finns ett stort antal

bestämmelser om begränsningar i

sekretessen och om förbehåll som gäller

i förhållande till 9 kap. 17 § (men ej

beträffande 7 kap. 17 §). Som exempel

kan här nämnas att sekretess enligt 14

kap. 1 § inte hindrar att uppgift lämnas

till regeringen eller riksdagen. Det kan

också nämnas att enligt 14 kap. 2 §

första stycket 1 sekretess inte hindrar

att uppgift lämnas till en myndighet om

uppgiften behövs för förundersökning,

rättegång, ärende om disciplinansvar

eller skiljande från anställning eller

annat jämförbart rättsligt förfarande

vid myndigheten mot någon rörande hans

deltagande i verksamhet vid den

myndighet där uppgiften förekommer.

Utöver vad som följer av 14 kap. 1 och 2

§§ får vidare enligt 14 kap. 3 §

sekretessbelagd uppgift lämnas till

myndighet, om det är uppenbart att

intresset av att uppgiften lämnas har

företräde framför det intresse som

sekretessen skall skydda.

Säkerhetsskyddsutredningen har i sitt

betänkande inte närmare uttalat sig om

hur dess föreslagna bestämmelse om hur

uppgifter i ett registerkontrollärende

får användas förhåller sig till den nu

redovisade regleringen i sekretesslagen

om sekretess och begränsningar i

sekretessen.

Regeringen anför i propositionen (s.

59) att en sådan regel som föreslagits

av Säkerhetsskyddsutredningen inte

passar in i den reglering om

begränsningar i sekretessen som finns i

14 kap. sekretesslagen. Regeringen anser

därför att en sådan bestämmelse inte kan

införas.

Utskottet gör ingen annan bedömning än

regeringen och avstyrker bifall till

motion Ju18 i denna del.

Medborgarskapsfrågor m.m.

Kravet på svenskt medborgarskap

I motion Ju18 (mp) anförs att krav på

svenskt medborgarskap bör gälla endast

för anställningar i säkerhetsklasserna 1

och 2.

I 11 kap. 9 § regeringsformen och i 5 §

lagen (1994:260) om offentlig

anställning (LOA) finns bestämmelser om

att vissa anställningar m.m. är

förbehållna svenska medborgare. Dessa

bestämmelser gäller för exempelvis

domare, åklagare, poliser och militär

personal liksom för ämbeten som lyder

omedelbart under regeringen och för

tjänst eller uppdrag som chef för en

myndighet som lyder omedelbart under

riksdagen eller regeringen. Enligt 6 §

LOA får regeringen föreskriva eller för

särskilda fall besluta om ytterligare

begränsningar av utländska medborgares

rätt till vissa anställningar.

Regeringen har i förordningen

(1975:608) om krav på svenskt

medborgarskap för tillträde till vissa

statliga tjänster bestämt att en

myndighet inte får tillsätta en statlig

tjänst som har hänförts till skyddsklass

enligt personalkontrollkungörelsen med

annan än svensk medborgare. Myndigheten

får heller inte förordna annan än svensk

medborgare att utöva tjänsten.

SÄPO-kommittén förordade i sitt

slutbetänkande (1990:51 s. 274 f) att

tjänster i vad som i dag benämns

skyddsklass 2 (säkerhetsklass 3 enligt

regeringens förslag) borde vara öppna

även för utländska medborgare.

Säkerhetsutredningen har i sitt

betänkande (SOU 1994:149 s. 217 f) inte

föreslagit någon ändring i sak av den

nuvarande regleringen.

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering

(DO) har i sitt remissyttrande över

Säkerhetsskyddsutredningens betänkande

invänt att utländska medborgare bör ha

samma möjlighet som svenskar att få

tillträde till anställningar som har

placerats i säkerhetsklass 3. Till stöd

för invändningen har DO anfört att ett

omotiverat krav på svenskt medborgarskap

medför dels att det svenska samhället

onödigt begränsar sin tillgång till

duglig arbetskraft, dels att bilden av

utländska medborgare som mindre

pålitliga kan komma att förstärkas på

bekostnad av de goda relationer mellan

olika etniska grupper som också är en

viktig del av ett lands säkerhet. DO

beaktar i sammanhanget också att

registerkontroll enligt

Säkerhetsskyddsutredningens förslag

skall kunna ske av utländska medborgare.

I propositionen med förslag till lag om

civilt försvar (prop. 1994/95:7)

behandlade regeringen bl.a. frågor om

säkerhetsskyddet i kommuner och

landsting. Vidare diskuterades i det

sammanhanget kravet på svenskt

medborgarskap. Regeringen framhöll i

propositionen (s. 87 f) nödvändigheten

av att ställa upp vissa krav för att en

tjänsteman eller en uppdragstagare skall

anses behörig att hantera

sekretessbelagd information av betydelse

för totalförsvaret eller rikets säkerhet

i övrigt. Med hänsyn till kommunernas

och landstingens stora betydelse för

beredskapsförberedelserna och det ökade

ansvar som åläggs dem genom den nya

lagen om civilt försvar talade enligt

regeringen starka skäl för att endast

den som är svensk medborgare bör få ta

del av sekretessbelagda uppgifter av

betydelse för totalförsvaret eller

Sveriges säkerhet i övrigt.

Den nya lagen (1994:1720) om civilt

försvar trädde i kraft den 1 juli 1995.

I lagens 9 kap. 2 § föreskrivs att en

befattning hos en kommun eller ett

landsting vars innehavare i inte

obetydlig omfattning får del av

sekretessbelagda uppgifter som rör

totalförsvaret eller rikets säkerhet i

övrigt får innehas endast av den som är

svensk medborgare och pålitlig från

säkerhetssynpunkt.

Mot bakgrund av övervägandena i det

nyss nämnda lagstiftningsärendet anför

regeringen i den nu aktuella

propositionen (s. 67) att det för

närvarande saknas anledning att inta en

annorlunda ståndpunkt när det gäller den

statliga verksamheten. Någon saklig

ändring bör därför inte göras av 1975

års förordning om krav på svenskt

medborgarskap för tillträde till vissa

statliga tjänster. Inte heller den

ovannämnda bestämmelsen i lagen om

civilt försvar bör enligt regeringen

ändras i sak. Bestämmelserna bör enligt

regeringen i stället flyttas över till

29 § i säkerhetsskyddslagen. Regeringen

understryker i sammanhanget att kravet

på svenskt medborgarskap skall gälla

endast för anställningar, inte när någon

på ett annat sätt än genom anställning

skall delta säkerhetskänslig verksamhet.

För att inte i onödan försvåra för

utländska medborgare att komma in på den

svenska arbetsmarknaden anser regeringen

att den även enligt den nya regleringen

bör ha möjlighet att meddela dispens

från kravet på svenskt medborgarskap. En

uttrycklig bestämmelse som ger

regeringen rätt att i enskilda fall

medge undantag från detta krav bör

sålunda tas in i 29 §

säkerhetsskyddslagen.

Utskottet gör inte någon annan

bedömning än regeringen i frågan om

utländska medborgares tillträde till

säkerhetsklassade anställningar.

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag i denna del och avstyrker bifall

till motion Ju18 i motsvarande del.

Registerkontroll vid utländska

förhållanden

I motion Ju19 (v) förordas att

registerkontroll inte skall kunna ske av

utländska medborgare eller efter

framställan av annan stat eller

mellanfolklig organisation. Motionärerna

anser att riksdagen bör ta ställning

till det s.k. Schengenavtalet och

Europolkonventionen innan bestämmelser

härom införs.

Bestämmelsen i förordningen (1975:608)

om krav på svenskt medborgarskap för

tillträde till vissa statliga tjänster i

förening med regeln i 4 §

personalkontrollkungörelsen att

personalkontroll får företas endast i

fråga om tjänster som är placerade i

skyddsklass har tolkats så att utländska

medborgare inte skulle kunna bli föremål

för personalkontroll.

Regeringen anför i propositionen (s. 68

f) att det finns ett ökande behov av att

kunna företa kontroll också i fråga om

utländska medborgare. I takt med

bolagisering och privatisering av

offentliga verksamheter kommer även

utländska aktörer att uppträda inom

funktioner av betydelse för rikets

säkerhet. I propositionen föreslår

regeringen att kravet på svenskt

medborgarskap för tillträde till

säkerhetsklassade anställningar

uttryckligen skall begränsas till

anställningar hos staten, kommunerna och

landstingen. Därmed står det också klart

att det i andra fall inte finns några

hinder mot att anlita utländska

medborgare för arbetsuppgifter som

förutsätter registerkontroll. Därtill

kommer att registerkontroll till skydd

mot terrorism får göras även avseende

utländska medborgare.

Den nuvarande regleringen innebär att

registerkontroll inte kan ske om det

inte finns ett svenskt säkerhetsintresse

som motiv för kontrollen.

När en representant för en svensk

myndighet eller ett svenskt företag

skall besöka eller annars verka vid en

myndighet eller ett företag utomlands

förekommer det ibland att man från det

andra rikets sida ställer som krav att

den inbjudnes pålitlighet från

säkerhetssynpunkt kan garanteras. Samma

situation kan uppkomma när ett svenskt

företag skall inleda ett

försvarsindustriellt samarbete med ett

företag i utlandet. En sådan garanti

eller ett sådant intyg brukar på svenska

kallas säkerhetsklarering. För sådana

personer som med stöd av det svenska

systemet redan är kontrollerade lämnas i

dag intyg från myndigheten där den

kontrollerade är anställd. Om personen i

fråga inte redan är kontrollerad

förekommer det att personalkontroll görs

efter beslut av regeringen.

I propositionen (s. 69 f) anförs att

med hänsyn till att det i olika

sammanhang finns ett påtagligt behov av

sådana säkerhetsklareringar bör det vara

möjligt att företa registerkontroll på

begäran av annan stat. Det bör dock

enligt regeringen krävas att det i den

stat som har begärt kontrollen finns ett

kontrollsystem som motsvarar det svenska

och att framställan görs på grundval av

dessa regler. Genom intyget åtar sig den

svenska myndigheten ett visst ansvar

gentemot den främmande staten.

Regeringen anser därför att kontroll

lämpligen bör få genomföras endast om

den som kontrollen gäller har eller har

haft mer fast anknytning till Sverige.

En bestämmelse härom föreslås i 15 §

säkerhetsskyddslagen.

Regeringen förordar i samma lagrum en

bestämmelse om att registerkontroll i

motsvarande fall bör kunna ske också

efter framställan av en mellanfolklig

organisation i vilken Sverige är medlem.

Vad som då avses är enligt regeringen

främst den europeiska unionen, EU.

Regeringen betonar att även om

kontrollen sker på begäran av en annan

stat eller en mellanfolklig organisation

skall i tillämpliga delar

handläggningsreglerna i det svenska

regelverket följas. Således gäller även

i dessa fall kravet på samtycke från den

kontrollerade, liksom bestämmelsen om

kommunicering av uppgiften.

Utskottet konstaterar att den ökande

internationaliseringen och Sveriges

medlemskap i den Europeiska unionen gör

att det finns behov av att kunna företa

registerkontroll såväl av utländska

medborgare som efter framställan av

annan stat eller mellanfolklig

organisation. Utskottet finner inte skäl

att avvakta med att införa bestämmelser

härom. Motion Ju19 såvitt nu är i fråga

avstyrks.

Riktlinjer för Säkerhetspolisens

registrering

I motion Ju19 (v) föreslås att

föreskrifterna om Säkerhetspolisens

registrering ersätts av årliga

riktlinjer beslutade av regeringen efter

samråd med utrikesnämnden.

Det s.k. SÄPO-registret är enligt 2 §

första stycket

personalkontrollkungörelsen ett register

som är avsett för den särskilda

polisverksamheten för hindrande och

uppdagande av brott mot rikets säkerhet

m.m. Registret har det dubbla ändamålet

att tjäna som spaningsregister för

Säkerhetspolisens verksamhet och att

vara underlag för personalkontroll. I

linje med förbudet i 2 kap. 3 §

regeringsformen mot politisk

åsiktsregistrering föreskrivs i 2 §

andra stycket

personalkontrollkungörelsen att

anteckning i SÄPO-registret inte får

göras enbart av det skälet att någon

genom tillhörighet till organisation

eller på annat sätt givit uttryck för

politisk uppfattning.

Bestämmelsen om SÄPO-registret har

kompletterats med öppna och hemliga

föreskrifter som bestämts av regeringen.

Enligt de öppna föreskrifterna skall

anteckning ske i SÄPO-registret av

uppgifter om medlemmar eller

sympatisörer i organisationer eller

grupper som kan befaras här i riket

eller i andra stater bedriva eller ha

bedrivit politisk

omstörtningsverksamhet, vari ingår

utnyttjande av våld, hot eller tvång.

Till dessa grupper hör bl.a.

terroristorganisationer.

Enbart en uppgift om att någon tillhör

en organisation som i sitt program har

angett att den skall verka för att

omvandla samhället med våld är dock inte

tillräcklig för registrering. Anteckning

får bara ske om någon medlem eller

sympatisör genom sina åtgärder har gett

anledning till misstanke om att han kan

vara beredd att delta i verksamhet som

syftar till att med våld förändra det

demokratiska statsskicket. I de hemliga

föreskrifterna ges mer preciserade

anvisningar för i vilka fall

registrering får ske av medlemmar och

sympatisörer som hör till den sistnämnda

kategorin.

SÄPO-kommittén föreslog i sitt

delbetänkande (SOU 1988:16 s. 191 f) att

regeringen skulle lägga fast riktlinjer

för Säkerhetspolisens verksamhet och att

dessa riktlinjer borde innehålla

uttalanden om prioriteringar av

säkerhetstjänstens olika grenar mot

bakgrund av regeringens

säkerhetspolitiska bedömningar. Enligt

kommittén borde sådana riktlinjer

förankras parlamentariskt genom att

utfärdandet av riktlinjerna skulle

föregås av överläggningar mellan

regeringen och ledarna för de övriga

riksdagspartier som då var företrädda i

utrikesnämnden.

I sitt slutbetänkande (SOU 1990:51 s.

149 och 258 f) förordade SÄPO-kommittén

att det för registrering av tillhörighet

till politisk gruppering borde finnas

särskilda, mer preciserade regler av

huvudsakligen samma innehåll och

uppbyggnad som de hemliga

föreskrifterna. Dessa regler borde

enligt utredningen föras över till de

föreslagna riktlinjerna för

Säkerhetspolisens verksamhet.

I den nu aktuella propositionen

behandlas inte SÄPO-kommitténs

överväganden i denna del.

I sammanhanget bör nämnas att riksdagen

våren 1991 på förslag av utskottet antog

allmänna riktlinjer i huvuddrag för

säkerhetspolisens verksamhet, se

1990/91:JuU31, rskr. 322, och att

regeringen årligen meddelar närmare

riktlinjer för denna verksamhet i

regleringsbrevet för Säkerhetspolisen,

som är en kvalificerat hemlig handling.

Som framgått tidigare har regeringen

tillsatt en utredning,

Registerutredningen (dir. 1995:38 och

1996:22), som bl.a. har i uppdrag att se

över sekretessen för uppgifter i

Säkerhetspolisens register och lämna

förslag till ökad tillgänglighet för

allmänheten. Vidare skall utredningen

undersöka och lämna förslag till vad som

i fortsättningen skall gälla i fråga om

arkivering och gallring av uppgifter i

Säkerhetspolisens register.

Utgångspunkten bör enligt direktiven

därvid vara att Säkerhetspolisen skall

stå under tillsyn av en arkivmyndighet.

Utredningsuppdraget skall i sin helhet

redovisas senast den 31 mars 1997.

Utskottet konstaterar att SÄPO-

kommitténs förslag när det gäller

regleringen av Säkerhetspolisens

registerföring inte behandlas i den nu

aktuella propositionen. Registerfrågan

är emellertid aktualiserad genom

Registerutredningens pågående arbete.

Riksdagen bör enligt utskottets

uppfattning inte i detta sammanhang ta

ställning till förslaget i motion Ju19.

Motionen avstyrks i denna del.

Övrigt

Utskottet har i övrigt inget att anföra

med anledning av propositionen och

motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på

proposition 1995/96:129

att riksdagen avslår motion

1995/96:Ju19 yrkande 1,

res. 1 (v)

2. beträffande

säkerhetsskyddsavtal

att riksdagen med avslag på motion

1995/96:Ju19 yrkande 8 antar

regeringens förslag till

säkerhetsskyddslag såvitt avser 8 §,

res. 2 (v)

3. beträffande indelningen i

säkerhetsklasser m.m.

att riksdagen med avslag på motion

1995/96:Ju18 yrkandena 1, 2 och 3

antar regeringens förslag till

säkerhetsskyddslag såvitt avser 17 §,

res. 3 (mp)

4. beträffande riktlinjer för

beslut i säkerhetsskyddsfrågor

att riksdagen avslår motion

1995/96:Ju19 yrkande 5,

res. 4 (v)

5. beträffande kontroll av

anhöriga

att riksdagen med avslag på motion

1995/96:Ju18 yrkandena 4 och 5 antar

regeringens förslag till

säkerhetsskyddslag såvitt avser 19,

21 och 23 §§,

res. 5 (mp)

6. beträffande kommunicering med

den kontrollerade

att riksdagen med avslag på motion

1995/96:Ju19 yrkande 4 antar

regeringens förslag till

säkerhetsskyddslag såvitt avser 25 §,

res. 6 (v)

7. beträffande domstolsprövning

av kommuniceringsfrågan

att riksdagen avslår motion

1995/96:Ju18 yrkande 7,

res. 7 (mp)

8. beträffande registernämnden

att riksdagen avslår motion

1995/96:Ju19 yrkandena 2 och 3,

res. 8 (v)

9. beträffande skyddet för

inhämtade uppgifter

att riksdagen avslår motion

1995/96:Ju18 yrkande 6,

res. 9 (mp)

10. beträffande kravet på

svenskt medborgarskap

att riksdagen med avslag på motion

1995/96:Ju18 yrkande 8 antar

regeringens förslag till

säkerhetsskyddslag såvitt avser 29 §,

res. 10 (mp)

11. beträffande registerkontroll

vid utländska förhållanden

att riksdagen med avslag på motion

1995/96:Ju19 yrkande 7 antar

regeringens förslag till

säkerhetsskyddslag såvitt avser 15 §,

res. 11 (v)

12. beträffande förslaget till

säkerhetsskyddslag i övrigt

att riksdagen antar regeringens

förslag till säkerhetsskyddslag i den

mån det inte omfattas av utskottets

hemställan i det föregående,

13. beträffande riktlinjer för

Säkerhetspolisens register

att riksdagen avslår motion

1995/96:Ju19 yrkande 6,

res. 12 (v)

14. beträffande övriga

lagförslag

att riksdagen antar regeringens

förslag till

a) lag om ändring i lagen (1983:953)

om säkerhetsskydd i riksdagen,

b) lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100),

c) lag om ändring i lagen

(1994:1720) om civilt försvar,

d) lag om ändring i lagen (1987:813)

om homosexuella sambor,

e) lag om ändring i lagen (1990:217) om

skydd för samhällsviktiga anläggningar

m.m.

Stockholm den 18 april 1996

På justitieutskottets vägnar

Lars-Erik Lövdén

I beslutet har deltagit: Lars-Erik

Lövdén (s), Birthe Sörestedt (s), Sigrid

Bolkéus (s), Göthe Knutson (m), Märta

Johansson (s), Margareta Sandgren (s),

Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp),

Ann-Marie Fagerström (s), Alice Åström

(v), Pär Nuder (s), Maud Ekendahl (m),

Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson

(kds), Helena Frisk (s), Görel Thurdin

(c) och Christel Anderberg (m).

Reservationer

1. Avslag på proposition 1995/96:129

(mom. 1)

Alice Åström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 6 börjar med Utskottet anser

och slutar med i regeringsförslaget

bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att de förslag

som regeringen lägger fram i

propositionen har ett nära sakligt

samband med polisregisterlagstiftningen.

Det är ju polisens register som utgör

underlag för registerkontrollen.

Utskottet anser mot denna bakgrund att

riksdagen i ett sammanhang bör få ta

ställning till de nu aktuella förslagen

och de förslag som kan bli resultatet av

Registerutredningens arbete.

Propositionen bör därför avslås av

riksdagen.

dels att utskottets hemställan under

moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande avslag på proposition

1995/96:129

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:Ju19 yrkande 1 avslår

proposition 1995/96:129.

2. Säkerhetsskyddsavtal (mom. 2)

Alice Åström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 7 börjar med Utskottet anser

och slutar med på

säkerhetsskyddsområdet bort ha följande

lydelse:

Vid slutande av säkerhetsskyddsavtal

mellan en myndighet och en anbudsgivare

eller leverantör finns det enligt

regeringen inget som hindrar att

säkerhetsskyddet utökas eller i övrigt

preciseras till vad som behövs i den

särskilda upphandlingen. Detta kan

enligt utskottets mening tolkas som att

kommersiella skäl godtas för

skyddsklassning, något som Dafa-fallet

utgjorde ett ett exempel på. Utskottet

kan inte acceptera en bestämmelse som

ges en sådan innebörd. Regeringen bör

därför se över den aktuella bestämmelsen

och återkomma till riksdagen med ett

förslag som beaktar vad utskottet nu har

anfört. Detta bör riksdagen med

anledning av motion Ju19 i denna del som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under

moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande säkerhetsskyddsavtal

att riksdagen dels antar regeringens

förslag till säkerhetsskyddslag såvitt

avser 8 §, dels med anledning av motion

1995/96:Ju19 yrkande 8 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

3. Indelningen i säkerhetsklasser m.m.

(mom. 3)

Kia Andreasson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 9 börjar med Utskottet

instämmer och slutar med i fråga bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att det finns skäl att

redan nu se över kriterierna för

indelning i säkerhetsklasser.

Målsättningen för översynen bör vara att

antalet skyddsklassade anställningar

skall minska. Regeringen får därefter

återkomma till riksdagen med ett

förslag. Utskottet anser vidare att

regeringen måste inhämta en redovisning

från berörda myndigheter m.m. om antalet

anställningar som kommer att finnas i de

olika säkerhetsklasserna och vilka

anställningar det är fråga om.

Regeringen bör därefter fortlöpande

inhämta sådan redovisning. Vad utskottet

nu har anfört bör riksdagen med

anledning av motion Ju18 i denna del

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under

moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande indelningen i

säkerhetsklasser m.m.

att riksdagen dels antar regeringens

förslag till säkerhetsskyddslag

såvitt avser 17 §, dels med

anledning av motion 1995/96:Ju18

yrkandena 1, 2 och 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

4. Riktlinjer för beslut i

säkerhetsskyddsfrågor (mom. 4)

Alice Åström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 10 börjar med Utskottet, som

och slutar med i fråga bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det är av stor vikt

att regeringen vid delegering till

myndigheter m.fl. av rätten att bestämma

om placering i säkerhetsklass anger

klara riktlinjer för vad som skall gälla

om placeringen, särskilt beträffande de

lägre säkerhetsklasserna. Därigenom kan

motverkas att beslut om

säkerhetsklassning fattas

slentrianmässigt och att det blir ett så

stort antal registerkontroller att

kvaliteten på kontrollen blir lidande.

Detta bör riksdagen med anledning av

motion Ju19 i denna del som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under

moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande riktlinjer för beslut

i säkerhetsskyddsfrågor

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Ju19 yrkande 5 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

5. Kontroll av anhöriga (mom. 5)

Kia Andreasson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 12 börjar med Utskottet

anser och slutar med denna del bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att det måste

ifrågasättas om det är rimligt att

bedömningen av en persons lämplighet för

en viss anställning e.dyl. skall vara

avhängigt av uppgifter som inhämtas om

dennes nära anhöriga. Uppgifter om de

anhöriga säger enligt utskottets mening

ingenting om den berörde personens

lämplighet i säkerhetsskyddshänseende.

Det måste också beaktas att det innebär

en betydande kränkning av den anhöriges

integritet att uppgifter om denne

inhämtas i ett ärende som primärt gäller

en annan person. Utskottet anser vidare

att, om kontrollmöjligheten av anhöriga

likväl skall behållas, samtycke från den

berörde skall vara ett krav för

registerkontroll. Regeringen bör enligt

utskottets mening närmare överväga vad

utskottet nu har anfört och därefter

återkomma till riksdagen med sina

förslag. Vad utskottet har anfört bör

riksdagen med anledning av motion Ju18 i

denna del som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under

moment 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande kontroll av anhöriga

att riksdagen dels antar regeringens

förslag till säkerhetsskyddslag såvitt

avser 19, 21 och 23 §§, dels med

anledning av motion 1995/96:Ju18

yrkandena 4 och 5 som sin mening ger

regeringen till känna.

6. Kommunicering med den kontrollerade

(mom. 6)

Alice Åström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 13 börjar med Utskottet

instämmer och slutar med i fråga bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att den av regeringen

föreslagna bestämmelsen om kommunicering

av registeruppgifter med den

kontrollerade är alltför inskränkt.

Regleringen innebär att den

kontrollerade i allmänhet inte skulle få

del av uppgifterna i SÄPO-registret.

Bestämmelsen om kommunicering bör därför

enligt utskottets mening utformas så att

den kontrollerade skall ges tillfälle

att yttra sig även beträffande uppgifter

som omfattas av annan sekretess än

enligt 7 kap. 17 § om inte synnerliga

skäl talar häremot.

dels att utskottets hemställan under

moment 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande kommunicering med den

kontrollerade

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:Ju19 yrkande 4 antar 25 § i

regeringens förslag till

säkerhetsskyddslag med den ändringen

att paragrafen erhåller följande

lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

25 §

Innan en uppgift som har kommit fram

vid registerkontroll eller särskild

personutredning får lämnas ut för

säkerhetsprövning, skall den som

uppgiften avser ges tillfälle att yttra

sig över uppgiften. Detta gäller dock

inte om uppgiften omfattas av sekretess

i förhållande till den enskilde enligt

någon annan bestämmelse i sekretesslagen

(1980:100) än 7 kap. 17 §.

Även om uppgiften Även om uppgiften

omfattas av sådan omfattas av sådan

sekretess, skall sekretess, skall

den som uppgiften den som uppgiften

avser ges tillfälle avser ges tillfälle

att yttra sig innan att yttra sig innan

uppgiften lämnas uppgiften lämnas

ut, om hans eller ut, om inte

hennes intresse av synnerliga skäl

att få yttra sig talar häremot.

skäligen bör ha

företräde framför

det intresse som

sekretessen skall

skydda.

7. Domstolsprövning av

kommuniceringsfrågan (mom. 7)

Kia Andreasson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 14 börjar med Utskottet

delar och slutar med denna del bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att frågan om

kommunicering av uppgifter skall ske i

ett registerkontrollärende är av så stor

betydelse för den enskilde att den måste

kunna underställas domstols prövning.

Detta är särskilt angeläget eftersom den

enskilde har begränsade möjligheter att

få ta del av uppgifterna i polisens

register för att kunna kontrollera deras

riktighet eller bemöta dem. I

sammanhanget konstaterar utskottet för

övrigt att uppgiftsinhämtning genom

hemlig telefonavlyssning och hemlig

teleövervakning enligt 27 kap. 21 §

rättegångsbalken kräver beslut av

domstol. Utskottet anser att regeringen

bör vidta åtgärder så att vad utskottet

nu har anförts kan genomföras. Detta bör

riksdagen med anledning av motion Ju18 i

denna del som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under

moment 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande domstolsprövning av

kommuniceringsfrågan

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Ju18 yrkande 7 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

8. Registernämnden (mom. 8)

Alice Åström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 15 börjar med Utskottet

instämmer och slutar med denna del

bort ha följande lydelse:

Utskottet ställer sig positivt till

inrättandet av en registernämnd.

Utskottet anser emellertid att nämnden

bör inrättas som ett överprövningsorgan

i förhållande till Rikspolisstyrelsens

styrelse. Registernämnden bör ha en

kvalificerad och bred sammansättning. I

nämnden skulle kunna ingå t.ex. några

jurister och någon historiker, sociolog

eller statsvetare. Det är angeläget att

nämndens ledamöter är helt oberoende av

statsmakten och polisen och att de från

sin yrkesutövning är vana vid en hög

grad av självständigt och kritiskt

tänkande. Utskottet anser vidare att

registernämndens verksamhet är av sådan

betydelse att dess verksamhet bör vara

lagreglerad. Regeringen bör därför

återkomma till riksdagen med ett

lagförslag som tillgodoser vad utskottet

nu har anfört. Detta bör riksdagen med

anledning av motion Ju19 i denna del som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under

moment 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande registernämnden

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Ju19 yrkandena 2 och 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

9. Skyddet för inhämtade uppgifter (mom.

9)

Kia Andreasson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 16 börjar med Utskottet gör

och slutar med denna del bort ha

följande lydelse:

Utskottet konstaterar att de uppgifter

som kan komma att lämnas ut i ett

registerkontrollärende kan vara av

mycket känslig natur för den enskilde.

Utskottet instämmer därför i

Säkerhetsskyddsutredningens uppfattning

att det bör införas en bestämmelse om

att uppgifter som har lämnats ut i ett

registerkontrollärende inte får användas

för andra ändamål än det som har

föranlett kontrollen. Det får ankomma på

regeringen att närmare överväga hur en

sådan bestämmelse bör utformas för att

den skall passa in i regleringen på

sekretessområdet och därefter återkomma

till riksdagen med ett förslag. Vad

utskottet har anfört bör riksdagen med

anledning av motion Ju18 i denna del som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under

moment 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande skyddet för inhämtade

uppgifter

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Ju18 yrkande 6 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

10. Kravet på svenskt medborgarskap

(mom. 10)

Kia Andreasson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 17 börjar med Utskottet gör

och slutar med motsvarande del bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att den av regeringen

föreslagna ordningen riskerar att

utestänga invandrare från många

anställningar som de mycket väl skulle

kunna inneha trots sitt utländska

medborgarskap. Utskottet efterlyser

därför en mera nyanserad reglering, där

inte säkerhetsklassningen av

anställningar blir helt utslagsgivande

för om utländska medborgare skall kunna

anställas eller inte. Utskottet vill i

sammanhanget också peka på att alltför

höga krav på svenskt medborgarskap för

vissa anställningar kan komma i strid

med de allmänna strävandena inom EU mot

ökad arbetskraftsrörlighet. Utskottet

anser att riksdagen bör återkomma med

ett förslag till reglering som

tillgodoser utskottets önskemål. Detta

bör riksdagen med anledning av motion

Ju18 i denna del som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under

moment 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande kravet på svenskt

medborgarskap

att riksdagen dels antar regeringens

förslag till säkerhetsskyddslag såvitt

avser 29 §, dels med anledning av motion

1995/96:Ju18 yrkande 8 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

11. Registerkontroll vid utländska

förhållanden (mom. 11)

Alice Åström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 19 börjar med Utskottet

konstaterar och slutar med fråga

avstyrks bort ha följande lydelse:

Utskottet noterar att enligt

regeringens förslag skall

registerkontroll kunna ske dels av

utländska medborgare, dels efter

framställan av annan stat eller

mellanfolklig organisation. Utskottet

konstaterar att här döljer sig en

koppling till Schengen- och

Europolkonventionerna som inte närmare

utvecklas i propositionen. Eftersom

riksdagen ännu inte har tagit ställning

till dessa konventioner bör riksdagen

inte nu besluta om de föreslagna

regeländringarna. Utskottet avstyrker

med bifall till motion Ju19 regeringens

förslag i denna del.

dels att utskottets hemställan under

moment 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande registerkontroll vid

utländska förhållanden

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:Ju19 yrkande 7 dels avslår

regeringens förslag till

säkerhetsskyddslag såvitt avser 15 §,

dels beslutar att efterföljande

paragrafer i nämnda lag skall numreras i

enlighet härmed.

12. Riktlinjer för Säkerhetspolisens

register (mom. 13)

Alice Åström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 20 börjar med Utskottet

konstaterar och slutar med denna del

bort ha följande lydelse:

Utskottet har uppfattningen att den

parlamentariska insynen i

Säkerhetspolisens

registreringsverksamhet måste

förbättras. Utskottet anser därför att

de hemliga föreskrifterna för

Säkerhetspolisens registerföring bör

ersättas med årliga riktlinjer för

Säkerhetspolisen utfärdade av regeringen

efter samråd med utrikesnämnden. Det

ankommer på regeringen att vidta

nödvändiga åtgärder för att detta skall

bli fallet. Vad utskottet har anfört bör

riksdagen med anledning av motion Ju19 i

denna del som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under

moment 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande riktlinjer för

Säkerhetspolisens register

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Ju19 yrkande 6 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

Regeringens lagförslag

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 1

Utskottet 3

Bakgrund 3

Gällande ordning 3

Säkerhetsskyddet 3

Personalkontrollen 4

Propositionens huvudsakliga

innehåll 5

Utskottet 5

Avslag på propositionen 5

Säkerhetsskyddsavtal 6

Registerkontrollen 7

Indelningen i säkerhetsklasser

m.m. 7

Riktlinjer för beslut i

säkerhetsskyddsfrågor 9

Kontroll av anhöriga 10

Kommunicering med den

kontrollerade 12

Domstolsprövning av

kommuniceringsfrågan 13

Registernämnden 14

Skyddet för inhämtade uppgifter 15

Medborgarskapsfrågor m.m. 16

Kravet på svenskt medborgarskap 16

Registerkontroll vid utländska

förhållanden 17

Riktlinjer för Säkerhetspolisens

registrering 19

Övrigt 20

Hemställan 20

Reservationer 22

1. Avslag på proposition

1995/96:129 (mom. 1) 22

2. Säkerhetsskyddsavtal (mom. 2) 22

3. Indelningen i säkerhetsklasser

m.m. (mom. 3) 23

4. Riktlinjer för beslut i

säkerhetsskyddsfrågor (mom. 4) 23

5. Kontroll av anhöriga (mom. 5) 24

6. Kommunicering med den

kontrollerade (mom. 6) 24

7. Domstolsprövning av

kommuniceringsfrågan (mom. 7) 25

8. Registernämnden (mom. 8) 25

9. Skyddet för inhämtade uppgifter

(mom. 9) 26

10. Kravet på svenskt medborgarskap

(mom. 10) 26

11. Registerkontroll vid utländska

förhållanden (mom. 11) 27

12. Riktlinjer för

Säkerhetspolisens register (mom.

13) 27

Bilaga

Regeringens lagförslag 29

Gotab, Stockholm 1996