Bet. 1995/96:JuU8

Justitieutskottets betänkande

1995/96:JUU08

Rwandatribunalen

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

1995/96

JuU8

Sammanfattning

I detta betänkande tillstyrker utskottet ett

lagförslag som gör det möjligt för Sverige att

verkställa framställningar om utlämning och andra

former av internationell rättshjälp till den av

FN:s säkerhetsråd inrättade Internationella

tribunalen för Rwanda. Lagförslaget ger också

möjlighet till att i Sverige i vissa fall

verkställa fängelsestraff som utdömts av

Rwandatribunalen eller Jugoslavientribunalen.

Propositionen

I proposition 1995/96:48 har regeringen

(Justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen

antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1994:569) med

anledning av inrättandet av Internationella

tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien,

2. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet

och privilegier i vissa fall.

Lagförslagen, som granskats av Lagrådet, har

fogats till betänkandet, se bilaga.

Utskottet

Inledning

Den 25 maj 1993 antog Förenta nationernas (FN)

säkerhetsråd resolution 827 (1993) om att inrätta

en internationell tribunal för att beivra brott

mot internationell humanitär rätt och krigets

lagar som begåtts i f.d. Jugoslavien

(Jugoslavientribunalen). Sverige har därefter

genomfört lagstiftning om Sveriges skyldighet att

bistå tribunalen med utlämning och andra former av

internationell rättshjälp (prop. 1993/94:142,

JuU29, rskr. 376, SFS 1994:569-571). De svenska

reglerna har tagits in i den särskilda lagen

(1994:569) med anledning av inrättandet av

Internationella tribunalen för brott i f.d.

Jugoslavien. Lagen hänvisar i möjligaste

utsträckning till den befintliga svenska

lagstiftningen om internationell rättshjälp på

brottmålsområdet.

Den 8 november 1994 antog säkerhetsrådet

resolution 955 (1994) om att inrätta en

internationell tribunal för att beivra folkmord

och andra allvarliga brott mot internationell

humanitär rätt som begåtts under år 1994 i Rwanda

eller av medborgare i Rwanda på angränsande

staters territorium (Rwandatribunalen). I den nu

aktuella propositionen lämnas förslag till bl.a.

den lagstiftning som krävs för att Sverige skall

kunna uppfylla de förpliktelser som följer av

resolutionen om inrättandet av Rwandatribunalen.

Till grund för propositionen ligger ett utkast

till lagrådsremiss som Riksåklagaren,

Rikspolisstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen

getts tillfälle att lämna synpunkter på.

Bakgrund

Den 6 april 1994 omkom Rwandas och Burundis

presidenter vid en flygolycka intill flygplatsen i

Rwandas huvudstad Kigali. Händelsen utlöste

omfattande stridigheter och massakrer på etnisk

grund som enligt rapporter också innebar

allvarliga kränkningar av internationell humanitär

rätt.

FN:s säkerhetsråd uttryckte i en resolution i maj

1994 stark oro över de fortlöpande rapporterna om

omfattande, systematiska och flagranta kränkningar

av internationell humanitär rätt i Rwanda. Rådet

påtalade särskilt att gärningar som begås i avsikt

att, helt eller delvis, förinta en etnisk grupp

utgjorde ett brott mot folkrätten. Vidare

fastställde rådet i samma resolution att

situationen i Rwanda utgjorde ett hot mot fred och

säkerhet i området.

Efter undersökning av en av generalsekreteraren

tillsatt expertkommission fastställde

säkerhetsrådet i en resolution 955 (1994) den 8

november 1994 att situationen i Rwanda fortsatte

att utgöra ett hot mot internationell fred och

säkerhet och beslutade, med stöd av kapitel VII i

FN:s stadga, att inrätta en internationell

tribunal för lagföring av personer ansvariga för

brott mot den humanitära rätten i Rwanda och dess

grannstater under år 1994 och att anta en stadga

för tribunalen. Resolutionen och stadgan finns

intagna i svensk översättning i propositionen

(bilagorna 1 och 2).

Bestämmelserna i kapitel VII i FN:s stadga ger

säkerhetsrådet behörighet att vidta åtgärder för

att upprätthålla eller återställa internationell

fred och säkerhet, och sådana beslut är bindande

för alla FN:s medlemsstater.

Rwandatribunalens fullständiga namn är

Internationella brottmålstribunalen för lagföring

av personer som är ansvariga för folkmord och

andra allvarliga överträdelser av internationell

humanitär rätt begångna på Rwandas territorium,

och av rwandiska medborgare som är ansvariga för

folkmord och andra liknande brott som har begåtts

på grannländernas territorium mellan den 1 januari

1994 och den 31 december 1994. Tribunalen skall ha

sitt säte i Arusha i Tanzania och består av tre i

förhållande till varandra självständiga delar:

domstolen, åklagarmyndigheten och

registratorskontoret. Domstolen är i sin tur

uppdelad på två rättegångskamrar och en kammare

för överklaganden. De sex domarna i tribunalens

båda rättegångskamrar har valts av FN:s

generalförsamling i en sluten omröstning den 25

maj 1995. Domarna har antagit en processordning

för tribunalen.

Rwandatribunalen skall ha viss institutionell

samhörighet med Jugoslavientribunalen. Kammaren

för överklagande är identisk med

Jugoslavientribunalens och vidare är

åklagarämbetet gemensamt för de båda tribunalerna.

Ett mindre sambandskontor kommer att inrättas i

Haag, där Jugoslavientribunalen har sitt säte.

Rwandatribunalens stadga överensstämmer i

huvudsak med stadgan för Jugoslavientribunalen.

Sistnämnda stadga har utförligt kommenterats i

proposition 1993/94:142 (s. 14-22) till vilket här

hänvisas. Rwandatribunalen har kompetens att

lagföra personer som är ansvariga för allvarliga

brott mot internationell humanitär rätt begångna

på Rwandas territorium och att lagföra rwandiska

medborgare som är ansvariga för sådana brott

begångna på grannstaternas territorier mellan den

1 januari 1994 och den 31 december 1994 i enlighet

med vad stadgan föreskriver. Lagföring kan ske för

vissa i stadgan uppräknade brott (artiklarna 2-4),

det gäller bl.a. folkmord, brott mot mänskligheten

och brott mot liv och hälsa, frihet och frid,

sexualbrott m.m. Med folkmord förstås vissa

avsiktliga handlingar som riktas mot en folkgrupp

som sådan. Till grund ligger 1948 års

folkmordskonvention. Med brott mot mänskligheten

förstås brott som begås som en del av ett

omfattande eller systematiskt angrepp riktat mot

varje civilbefolkning på nationell, politisk,

etnisk, rasmässig eller religiös grund och som

avser mord, utrotning, förslavning, deportering,

fängslande, tortyr, våldtäkt, förföljelse på

politiska, rasmässiga och religiösa grunder samt

andra inhumana handlingar.

Som framgått ovan är alla FN:s medlemsstater

folkrättsligt bundna genom säkerhetsrådets beslut

om att inrätta Rwandatribunalen. Alla stater är

således, enligt artikel 28 i tribunalens stadga,

skyldiga att samarbeta med tribunalen angående

förundersökning och åtal. Staterna skall vara

tribunalen behjälplig i alla stadier av ett ärende

och säkerställa att nationella myndigheter lämnar

tribunalen rättsligt bistånd vid insamlande av

bevis, hörande av vittnen, misstänkta och

experter, identifiering och lokalisering av

personer och delgivning. Medlemsstaterna skall

vidare bistå tribunalen med att gripa eller häkta

personer och överlämna eller överföra en tilltalad

till tribunalen.

Staterna är vidare skyldiga att tillförsäkra

tribunalens tjänstemän privilegier och immunitet.

Motsvarande förpliktelser gäller beträffande

Jugoslavientribunalen.

Propositionen

I propositionen föreslås lagändringar som gör det

möjligt för Sverige att i samma utsträckning som i

förhållande till Jugoslavientribunalen verkställa

framställningar om utlämning och andra former av

internationell rättshjälp till Rwandatribunalen.

Enligt regeringsförslaget skall föreskrifterna i

lagen (1994:569) med anledning av inrättandet av

Internationella tribunalen för brott i f.d.

Jugoslavien gälla även i förhållande till

Rwandatribunalen. Den lagen avspeglar, anförs det,

de lagstiftningsåtgärder som var nödvändiga för

att uppfylla förpliktelserna i

Jugoslavientribunalens stadga. Bestämmelserna om

internationell rättshjälp, överförande av

lagföring och doms rättskraft är identiska i de

båda stadgorna och det bedöms att det inte finns

några nytillkomna bestämmelser i Rwandatribunalens

stadga som ställer krav på ytterligare

lagstiftning.

Vidare föreslås att lagen kompletteras med

bestämmelser som gör det möjligt att i Sverige

verkställa fängelsestraff som någon av

tribunalerna ådömt en svensk medborgare eller en

utlänning med hemvist i eller på annat sätt med

stark anknytning till Sverige. Bakom detta förslag

ligger att Sverige åtagit sig att gentemot

Jugoslavientribunalen i vissa fall verkställa

utdömda fängelsestraff. Åtagandet skall, anförs

det, ses mot bakgrund av att en av

förutsättningarna för att tribunalerna skall kunna

fullgöra sina uppdrag är att enskilda stater åtar

sig att verkställa fängelsestraff. Tribunalernas

möjlighet att verka förutsätter således, anförs

det i propositionen, att det finns en

beredvillighet hos stater att medverka vid

verkställighet av straff som tribunalerna utdömt.

Något motsvarande åtagande har inte gjorts när det

gäller Rwandatribunalen, men regeringen anser att

samma överväganden kan göras beträffande

fängelsestraff utdömt av denna tribunal. Frågan om

verkställighet här i landet skall avgöras av

regeringen.

I propositionen föreslås också att det öppnas en

möjlighet att tillåta transport genom Sverige av

en person som av någon av tribunalerna ådömts ett

fängelsestraff som skall verkställas i en annan

stat.

Slutligen föreslås att lagen (1976:661) om

immunitet och privilegier i vissa fall skall

omfatta Rwandatribunalen och till denna anknutna

personer.

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari

1996.

Överväganden

Utskottet delar de bedömningar som görs i

propositionen och har inget att erinra mot de

lagförslag som läggs fram.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Rwandatribunalen

att riksdagen antar det i proposition 1995/96:48 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen

(1994:569) med anledning av inrättandet av

Internationella tribunalen för brott i f.d.

Jugoslavien,

2. beträffande immunitet och

privilegier

att riksdagen antar det i propositionen framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen

(1976:661) om immunitet och privilegier i

vissa fall.

Stockholm den 21 november 1995

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-

Erik Lövdén (s), Birthe Sörestedt (s), Göran

Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson

(m), Märta Johansson (s), Ingbritt Irhammar (c),

Margareta Sandgren (s), Anders G Högmark (m), Siw

Persson (fp), Ann-Marie Fagerström (s), Alice

Åström (v), Pär Nuder (s), Maud Ekendahl (m) och

Kia Andreasson (mp).

Regeringens lagförslag

Innehållsförteckning

Sammanfattning...................................

1

Propositionen....................................

1

Utskottet........................................

1

Inledning......................................

1

Bakgrund.......................................

2

Propositionen..................................

3

Överväganden...................................

4

Hemställan.....................................

4

Regeringens lagförslag.....................

6