Bet. 1995/96:KrU11

Kulturutskottets betänkande

1995/96:KRU11

Jämställd idrott, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Innehållsförteckning

1995/96

KrU11

Sammanfattning

I betänkandet behandlas fem motioner som

avser frågor om jämställd idrott. I två

av motionerna behandlas också frågor som

avser jämställdhet mellan könen då det

gäller kommunala resurser till andra

fritidsaktiviteter än idrott. Även

frågor om forskning och bl.a. kvotering

till idrottsgymnasierna behandlas.

Utskottet redovisar idrottens egna

insatser för jämställdhet. Utskottet

står fast vid ett uttalande från våren

1994 av innehåll att utskottet

förutsätter att regeringen vid kommande

överväganden om bl.a. anslagsfrågor som

rör idrottsrörelsen beaktar reslutatet

av insatserna på jämställdhetsområdet.

Vidare redovisar utskottet innehållet i

Fritidsutredningens förslag. Utskottet

anser att remissbehandlingen av

förslaget och den fortsatta beredningen

av ärendet inte bör föregripas.

Vid betänkandet har fogats två

särskilda yttranden.

Motionerna

1994/95:Kr412 av Marianne Andersson

m.fl. (c) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om utredning/analys av

jämställdhetsutvecklingen mot bakgrund

av att kommunerna drar ned på de

ekonomiska resurserna till

fritid/idrott.

1994/95:Kr413 av Michael Stjernström

m.fl. (kds) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att

jämställdhetsarbetet inom idrotten drivs

vidare.

1994/95:Kr417 av tredje vice talman

Christer Eirefelt m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en jämställd idrott.

1994/95:A802 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om rättvisare fördelning av

resurser mellan flickor och pojkar inom

idrott och fritid.

1994/95:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl.

(c) vari yrkas

41. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om idrott och flickor.

Riksidrottsmötet 1995, m.m.

I betänkandet används de förkortningar,

som här anges inom parentes, nämligen

Riksidrottsmötet (RIM),

Riksidrottsstyrelsen (RS), Sveriges

Riksidrottsförbund (RF),

Distriktsidrottsförbund (DF),

Specialidrottsförbund (SF),

Specialidrottsdistriktsförbund (SDF) och

Riksidrottsnämnden (RIN). I

fortsättningen kommer det i stället för

Riksidrottsmöten (RIM) att vartannat år

hållas en RF-stämma.

Vid RIM 1995, som hölls i slutet av

november månad, ägnades

jämställdhetsfrågor stor uppmärksamhet.

Vissa bakgrundsuppgifter

Sedan RIM 1977 har det inom

idrottsrörelsen pågått ett medvetet

jämställdhetsarbete.

Utgångspunkten var handlingsprogrammet

Idrott tillsammans på samma villkor som

antogs av RIM 1977.

I syfte att höja ambitionen, att

klargöra målen inför idrottens

jämställdhets- arbete inför 90-talet och

på vilka vägar dessa kan och bör uppnås,

utarbetades en jämställdhetsplan som

enhälligt antogs av RIM 1989. Den

övergripande målsättningen med idrottens

jämställdhetsarbete är, att jämställd

idrott skall vara en realitet när det

nya seklet börjar. För att målsättningen

skall kunna uppnås krävs att

jämställdhetsarbetet bedrivs med klart

formulerade mål och åtgärdsprogram.

Därför beslutades att inriktningen på

arbetet skulle realisera följande

delmål:

· Inom rådgivande och beslutande organ

på alla nivåer skall kvinnor och män

vara representerade med minst 40 % år

1995

·

· Valberedningar på alla nivåer vilka

väljs fr.o.m. 1989 skall bestå av lika

antal kvinnor och män

·

· Andelen kvinnliga och manliga

tränare skall senast 1995 motsvara

könsfördelningen bland de aktiva inom

respektive idrott

·

Andelen kvinnlig personal på högre

befattningar, av typ konsulent, gene-

ralsekreterare och liknande skall uppgå

till minst 30 % år 1995.

I jämställdhetsplanen föreslogs att man

under en sexårsperiod skulle utvärdera

arbetet vid två tillfällen. Inför RIM

1993 skulle en utvärdering göras för att

se om kvinnorepresentationen uppnått 30

%. Om så inte var fallet skulle regler

om könskvotering vid val till rådgivande

och beslutande organ införas. Den andra

utvärderingen skulle göras inom RIM 1995

vars resultat sedan skulle ligga till

grund för nya ställningstaganden vid

riksidrottsmötet avseende mål och

åtgärder för det fortsatta

jämställdhetsarbetet.

Vid RIM -93 förelåg en rapport över

idrottens jämställdhetsarbete 1989 -

93. I rapporten valde RS att inte

föreslå könskvotering vid val till

beslutande organ utan föreslog i stället

krafttag och fortsatt intensifierat

arbete enligt jämställdhetsplanen.

Rapporten innehöll en åtgärdsplan fram

till 1995 med nedanstående fokuseringar.

Dessa fokuseringar innebar bl.a. att

ansvaret för genomförandet av

jämställdhetsplanen skulle ligga på

beslutsfattarna i RS, SF och DF, att

årligen sammanställa uppgifter utifrån

jämställdhetsplanens delmål att användas

vid fördelningen av det statliga

bidraget till SF och att följa upp det

statliga LOK-stödets fördelning mellan

idrott som utövas av flickor resp.

pojkar för att därefter ge förslag till

åtgärder.

Utvärdering av idrottens

jämställdhetsplan 1989-1995

Vid RIM 1995 lade RS fram rapporten

Utvärdering - idrottens

jämställdhetsplan 1989-95, till vilken

fogats en studie benämnd Med flätorna i

brevlådan. Rapporten innehåller närmare

uppgifter om i vilken utsträckning de

olika delmålen i jämställdhetsplanen

uppnåtts. RS anför för sin del följande.

I den jämställdhetsplan som antogs vid

riksidrottsmötet 1989 sattes målet att

jämställd idrott ska vara en realitet

när det nya seklet börjar. Dessutom

angavs ett antal delmål, fokuserade på

bl.a. kvinnorepresentationen i

beslutande församlingar, vilka skulle

vara uppnådda 1995.

Under de sex år som gått sedan 1989 har

ett intensivt arbete bedrivits för att

nå de uppsatta målen. Idrottens

jämställdhetsarbete har i hög grad

uppmärksammats och uppskattas av

omvärlden. Synbara resultat har också

uppnåtts, vilket framgår av styrelsens

rapport. Bl.a. har andelen kvinnor i

SF:s styrelser ökat från 15 till 25

procent.

Samtidigt konstaterar RS att delmålen

inte nåtts. Därför krävs ett fortsatt

tålmodigt och målmedvetet

jämställdhetsarbete på alla nivåer inom

idrottsrörelsen. I förslaget till

verksamhetsinriktning anges således

jämställd idrott som ett fokuserat

område under den kommande perioden, med

ett antal klara mål och planerade

aktiviteter. Det är också viktigt att

betona att jämställdhetsaspekter måste

genomsyra samtliga verksamhetsområden.

Ett exempel på denna syn är förslaget

till idéprogram där frågan i stället för

att få ett eget avsnitt integrerats i

olika delområden. Samma strävan finns i

förslaget till verksamhetsinriktning.

Riksidrottsstyrelsen menar emellertid

att det är nödvändigt att nu tydligt

markera allvaret bakom de mål som satts

upp. Redan i jämställdhetsplanen från

1989 slogs fast att om målen inte

uppfylldes borde en stadgeändring göras

som innebär att regler om könskvotering

vid val till rådgivande och beslutande

organ införs. För att visa vägen finns

det enligt RS uppfattning nu anledning

att införa sådana regler för de

idrottsgemensamma organ som tillsätts av

riksidrottsmötet, samt för DF:s

styrelser. När det gäller SF bör det

ligga på förbundens eget ansvar att

bedöma hur jämställdhetsarbetet ska

bedrivas på effektivast möjliga sätt.

Hänsyn måste också tas till de olika

förbundens skiftande förutsättningar.

Som en markering föreslår dock RS att SF

åläggs att i sina stadgar samt i

normalstadgar för SDF skriva in en regel

om att styrelser och valberedningar ska

bestå av representanter för båda könen.

Beslut av RIM 1995 rörande

jämställdhetsrapporten

RIM 1995 beslöt att med godkännande

lägga den i föregående avsnitt

redovisade rapporten till handlingarna

och anta vissa av RS föreslagna

stadgeändringar och att uppdra åt RS att

fortsätta utvärdera jämställdhetsplanens

delmål och att till RIM 1997 (i

fortsättningen kallad RF-stämman)

framlägga en rapport om denna

utvärdering. Stadgeändringarna innebar i

huvudsak följande. Av de ledamöter i RS,

som utöver ordföranden väljs av RF-

stämman, skall antalet kvinnor vara fem

och antalet män lika många. I RIN skall

- utöver ordförande och vice ordförande

- väljas in tre kvinnor och lika många

män. SF skall i sina stadgar och i

normalstadgar för SDF föreskriva att

styrelsen och valberedningen skall bestå

av kvinnor och män. Vidare skall enligt

normalstadgan för DF de ledamöter som

väljs utöver ordföranden vara lika

fördelade mellan könen.

Idéprogram för idrottsrörelsen

RIM 1995 antog - med vissa tillägg och

ändringar - ett av RS framlagt förslag

till idrottsrörelsens idéprogram -

Idrott till 2000. I programmet anförs i

fråga om jämställdhet följande.

Idrotten är lika viktig för kvinnor som

för män, för flickor som för pojkar. Och

alla är lika viktiga för idrotten.

Därför ska det inom idrottsrörelsen

finnas jämställdhet mellan könen. Med

det menar vi att det ska finnas lika

möjligheter för alla, oavsett kön, att

utöva idrott vilket kräver att kvinnlig

och manlig idrott värderas och

prioriteras på ett likvärdigt sätt. Vi

delar på ansvaret för utvecklingen genom

att på alla nivåer inom idrottsrörelsen

ta tillvara såväl kvinnors som mäns

olika erfarenheter och värderingar som

ledare. Vi fördelar och utformar också

uppdragen så att både kvinnor och män

kan medverka.

Verksamhetsinriktning och ekonomisk plan

för 1996-1997

RIM 1995 antog - med viss komplettering

- ett av RS framlagt förslag till

verksamhetsinriktning och ekonomisk plan

för 1996-1997.

Enligt verksamhetsplanen skall vissa

områden fokuseras, däribland jämställd

idrott. I detta hänseende anförs

följande.

De mål för jämställdhetsarbetet som

ställts upp till 1995 års

riksidrottsmöte har inte uppnåtts. Då

det är av största vikt, att svensk

idrottsrörelse ökar takten i

jämställdhetsarbetet är det viktigt att

fastställa innebörden av begreppet

jämställdhet. Detta innebär en

inriktning och organisering så att

kvinnors idrottande utgör

kärnverksamheten i lika stor

utsträckning som männens. Eller

annorlunda uttryckt: Kvinnor skall kunna

representera både sig själva och sina

manliga kollegor och vidare att kvinnors

erfarenheter blir en del av

organisationernas gemensamma bas och

inte något som särbehandlas som något

avvikande. Riksidrottsstyrelsens

verksamhetsplan inom detta område tar

detta som utgångspunkt.

Mål

Idrotten skall formas utifrån ett

medvetet könsperspektiv, där

flickors/kvinnors villkor i likhet med

pojkars/mäns är utgångspunkt för normer

i verksamhet, organisation,

arbetsformer, forskning och utbildning.

Aktiviteter

RF, SF och SOK ansvarar för att ett

könsperspektiv läggs på

verksamhetsinriktningen 1996 - 1997.

RF ansvarar för, i samarbete med SISU,

att SF erbjuds program för rekrytering

och utbildning av kvinnliga ledare och

tränare, t.ex. mentorsprogram.

RF ansvarar för, i samarbete med SISU,

att erbjuda SF utbildning i

jämställdhetsfrågor.

RF stödjer och stimulerar

idrottsforskning om och för kvinnor.

RF stimulerar genom särskilda medel SF:s

fortsatta utvecklingsarbete.

RF ansvarar för fortsatt uppföljning och

utvärdering av idrottsrörelsens

jämställdhetsarbete.

Fritidsutredningen

I maj månad 1995 tillkallades i enlighet

med regeringens beslut en särskild

utredare med uppdrag att utreda

fördelningen av offentliga resurser till

fritidsverksamhet ur ett

jämställdhetsperspektiv (dir. 1995:74).

Utredaren har bedrivit arbetet under

namnet Fritidsutredningen (C 1995:06).

Kommittén har i sitt arbete använt sig

av kvinnoforskningens resultat och de

erfarenheter som arbetet för ökad

jämställdhet har gett. Med anledning av

att det i utredningsuppdraget ingick att

studera vilken forskning som fanns om

kvinnors och mäns fritid anordnade

kommittén i oktober 1995 en konferens,

Fritid och jämställdhet, i vilken

forskare från flera länder deltog.

Konferensbidragen presenterades i

delbetänkandet (SOU 1995:145) Fria val?

Om kön, makt och fritid.

I början av innevarande år avgav

Fritidsutredningen sitt slutbetänkande

(SOU 1996:3) Fritid i förändring.

I betänkandet föreslås enligt

kommitténs egen sammanställning

följande:

Staten

- att jämställdhet skall vara ett

övergripande mål i statens bidrag och

övriga styrmedel inom fritidsområdet,

- att riktlinjer för en statlig

fritidspolitik utformas och att denna

utgår från jämställdhet,

- att som ett led i utarbetandet av en

statlig fritidspolitik bildas ett

rådgivande organ,

Fritidsrådet

I rådet bör ingå såväl statliga

representanter som representanter med

erfarenhet av kommunal, idrottslig och

kulturell verksamhet, samt

representanter med erfarenhet från

folkbildning, folkhälsoarbete,

folkrörelsearbete samt barn och

ungdsomarbete. Fritidsrådets arbete

skall utgå från jämställdhet.

Kommunerna

- att kommunerna, i kommunallagens anda,

utformar riktlinjer för en

fritidspolitik som utgår från

jämställdhet,

- att kommunerna använder sig av sådana

instrument som ökar kunskapen om

fritiden,t.ex. att kultur- och

fritidsvaneundersökningar genomförs vari

jämställdhetsperspektivet ingår,

- att kommunerna vid genomförandet av en

jämställd fritidspolitik gör

jämställdhetskonsekvensanalyser inför

såväl investeringar som avvägningar i

driftsbudgetar mellan öppen verksamhet

och stöd till föreningsliv,

- att jämställdhetskonsekvensanalyser

görs vid den kommunala fysiska

planeringen, såväl vid om- och

tillbyggnation av befintliga

anläggningar och miljöer som vid

nyproduktion, exempelvis genom att:

utrymme ges för fritidsverksamhet och

fritidsaktiviteter i mindre och enklare

lokaler med anslutning till

boendemiljön;

- hänsyn tas till kvinnors säkerhet

genom att förlägga motionsspår i närhet

av bostadsområden eller längs upplysta

gångvägar och att anläggningar planeras

så att kvinnor känner sig trygga;

- satsa på olika typer av öppna och lätt

tillgängliga verksamheter;

- kommunerna kontinuerligt genomför s.k.

tjejronder, liknande skyddsronder, där

man fastställer krav på den fysiska

miljön som utgår från kvinnors och

flickors välbefinnande och behov,

- att arkitekttävlingar utlyses, där

representanter för stat och kommun

samarbetar, för att ta fram förslag till

nya former av fritidsanläggningar och

till ombyggnationer av befintliga

anläggningar för att möjliggöra

alternativ användning,

- att i enlighet med Kommunallagens 8

kap. 20 § om självförvaltningsorgan

uppmanas kommunerna att pröva

möjligheterna till nya förvaltnings- och

beslutsformer av fritidsanläggningar och

där eftersöka en bred medborgerlig och

tvärsektoriell sammansättning,

- att kommunerna skapar en

förvaltningsövergripande funktion som

arbetar samordnande och uppsökande med

ansvar för att informera om och

tillhandahålla information om

fritidsutbudet i kommunen,

Det offentliga gentemot organisationer

m.fl.

- att jämställdhet skall vara ett

övergripande mål i det offentliga stödet

på samtliga nivåer till folkbildningen,

- att jämställdhet skall vara ett

övergripande mål på samtliga nivåer inom

kulturpolitiken,

- att jämställdhet skall vara ett

övergripande mål för det offentliga

stödet på samtliga nivåer till idrotten,

- att jämställdhet skall vara ett

övergripande mål på samtliga nivåer för

det offentliga stödet till ungdoms- och

övriga organisationer,

- att erforderlig könsdifferentierad

statistik skall vara ett krav på

återrapportering för myndigheter och

organisationer på såväl central,

regional som lokal nivå, vilka erhåller

statliga och kommunala bidrag,

- att organisationer som erhåller

offentligt stöd utför kvalitativa

utvärderingar ur ett genusperspektiv av

verksamheten i föreningar och att

folkrörelser uppmuntras, att för egna

behov av uppföljning utifrån uppställda

jämställdhetsmål, utveckla riktlinjer

för en tydlig redovisningsform av den

interna medelfördelningen i

föreningarna.

Forskning och utvecklingsarbete

- att medel till forskning om flickors

och kvinnors fritid med ett

genusteoretiskt perspektiv avsätts.

Forskning om socialt eftersatta gruppers

möjligheter att tillgodogöra sig de

offentliga medlen för fritidsverksamhet

uppmuntras. Frågan bör aktualiseras i

anslutning till den forskningspolitiska

propositionen och kopplas till det

föreslagna forskningsprogrammet om

ideella sektorn,

- att regeringen ställer resurser till

förfogande för lokal utveckling av

nyskapande kultur- och fritidsverksamhet

som utgår från flickors behov, och

finner aktiva former för detta.

Invandrarflickors situation bör

uppmärksammas,

- att på ett lokalt plan initiativ tas

till att sjukvård, socialtjänst och

försäkringskassa samarbetar med

frititidssektorn runt frågor om hur

fritid kan integreras i ett aktivt

folkhälso- och rehabiliteringsarbete och

att personal som berörs av arbetet ges

möjlighet till fortbildning och

kompetensutveckling utifrån detta

perspektiv.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har vid en rad tillfällen

behandlat frågan om jämställdhet inom

idrotten. Då det gäller behandlingen av

sådana frågor under åren 1991 och 1992

hänvisar utskottet till de av riksdagen

godkända betänkandena 1990/91:KrU17 och

1991/92:KrU15.

Våren 1993 uppehöll sig utskottet

ingående vid frågan om hur

jämställdheten inom idrottsrörelsen kan

främjas. I sitt av riksdagen godkända

betänkande 1992/93:KrU14 lämnade

utskottet en redovisning för den

jämställdhetsplan som antagits vid

riksidrottsmötet 1989. Vidare erinrade

utskottet bl.a. om att samma

riksidrottsmöte antagit

handlingsprogrammet Idrottspolitisk

offensiv, i vilket också

jämställdhetsarbetet behandlades (se

närmare härom bet. 1990/91:KrU17). Under

beredningen i kulturutskottet av det då

aktuella ärendet lämnade på utskottets

begäran företrädare för

Riksidrottsförbundet (RF), utöver den

skriftliga information som fanns

tillgänglig, information om förbundets

jämställdhetsarbete.

Utskottet ansåg med följande motivering

att det inte var erforderligt med något

riksdagens initiativ med anledning av de

i ärendet behandlade motionerna.

Föreningslivet har - som bl.a. anges i

direktiven till Utredningen om statens

bidrag till ideella organisationer (dir.

1992:81) - en viktig roll i arbetet för

att främja jämställdhet mellan kvinnor

och män. Kulturutskottets

ställningstaganden då utskottet prövar

frågor om bidrag till olika

organisationer sker med utgångspunkt i

dessa värderingar. Idrottsrörelsen är

landets största folkrörelse och

aktiverar fler ungdomar än någon annan

föreningsverksamhet. Utskottet har

noterat det arbete som pågår för att

förverkliga RF:s jämställdhetsmål. Trots

detta arbete ger de uppgifter som

utskottet inhämtat under ärendets

beredning anledning till farhågor för

att de mål som har satts upp inte kommer

att kunna uppfyllas. Utskottet vill

därför anföra följande.

Förverkligandet av jämställdhetsmålen

är ett viktigt inslag i arbetet för att

stärka idrottens trovärdighet. Som

utskottet framhållit i sitt av riksdagen

godkända betänkande 1991/92:KrU15 måste

arbetet föras framåt på alla plan inom

RF. Oavsett det stora ansvar som åvilar

de enskilda föreningarna och förbunden

har RF ett övergripande ansvar för att

målen uppnås. Det kan därför med fog

krävas att RF med kraft driver frågan så

att uppsatta mål nås och jämställdheten

bland rörelsens medlemmar utvecklas

vidare. Härvid bör varken särskilda

bestämmelser om kvinnorepresentation i

olika beslutande organ eller ekonomiska

styrmedel vara uteslutna. I sammanhanget

bör också framhållas att RF skall lämna

en redovisning av det lokala

aktivitetsstödets könsmässiga fördelning

till regeringen senast den 1 oktober

1993. Denna redovisning kan ge anledning

till förnyade överväganden om reglerna

för fördelning av stödet.

Det har upplysts att riksidrottsmötet i

år kommer att erhålla en rapport med

utvärdering av pågående

jämställdhetsarbete. Utskottet utgår

från att innehållet i rapporten övervägs

ingående av riksidrottsmötet och

föranleder de ställningstaganden som

framstår som motiverade för att RF skall

kunna ta sitt ansvar på området.

Utskottet har noterat att bl.a. frågan

om ekonomiska styrmedel för

jämställdhetsarbetet kan komma att

aktualiseras vid riksidrottsmötet. Av

propositionen kan utläsas att regeringen

fortlöpande uppmärksammar frågan om

jämställdhet mellan kvinnor och män inom

idrottsrörelsen. Mot denna bakgrund

förutsätter utskottet att regeringen vid

kommande överväganden av frågor som rör

idrottsrörelsen, bl.a. anslagsfrågor,

beaktar resultaten av RF:s insatser på

jämställdhetsområdet.

Även våren 1994 behandlade utskottet

ingående frågan om jämställdhet inom

idrotten. Detta skedde liksom tidigare

år vid prövningen av anslaget Stöd till

idrotten. I sammanhanget behandlades

fyra motioner i ämnet. Utskottet lämnade

i sitt av riksdagen godkända betänkande

1993/94:KrU11 en redovisning för bl.a.

en rapport till Riksidrottsmötet 1993 om

RF:s jämställdhetsarbete åren 1989-1993

(se s. 7 i bet). Då det gäller det

fortsatta jämställdhetsarbetet framgick

av rapporten följande.

RF är medvetet om att idrottsrörelsen

har mycket långt kvar tills en verkligt

jämställd idrott är uppnådd. Totalt 12

SF har en egen handlingsplan för

jämställdhet. Drygt 23 SF har fattat

policybeslut för att öka kvinnornas

andel vid rekrytering. Däremot har

fortfarande ca 22 SF inte antagit vare

sig handlingsplan eller policybeslut. RF

uppmanar till krafttag och fortsatt

intensifierat arbete i enlighet med

jämställdhetsplanen. Idrottens

jämdställdhetsarbete inriktas under de

kommande två åren på följande.

Intensifiera arbetet och styr ekonomiskt

- ansvaret för genomförandet av

jämställdhetsplanen ligger på

beslutsfattarna i RS, SF och

distriktsförbunden. Samverkan med

idrottens stödorgan, t.ex. SISU, är

viktig. Uppgifter utifrån

jämställdhetsplanens delmål skall

årligen sammanställas och användas som

ett kriterium vid fördelningen av det

statliga bidraget till SF. Det statliga

lokala aktivitetsstödets fördelning

mellan idrott som utövas av flickor

resp. pojkar skall följas upp och

förslag till åtgärder ges. Fokusera inom

följande områden - forskning, utbildning

och nätverk/idrottspolitiskt arbete.

Efter en redovisning för motionsförslag

om jämställd idrott, anförde utskottet

följande.

Utskottet anser att förverkligandet av

jämställdhetsmålen är ett viktigt inslag

i arbetet på att stärka idrottens

trovärdighet. Utskottet har redogjort

för det arbete som pågår för att

förverkliga dessa mål. Rapporten om RF:s

jämställdhetsarbete åren 1989-1993 tyder

emellertid på att det kommer att krävas

mer kraftfulla insatser. Utskottet anser

det angeläget att innehållet i rapporten

föranleder de åtgärder som krävs för att

de uppsatta målen skall uppnås. Som

utskottet under våren 1993 framhöll

måste jämställdhetsarbetet, för vilket

RF har ett övergripande ansvar, föras

fram på alla plan inom rörelsen (bet.

1992/93:KrU14). Utskottet uttalade även

att ekonomiska styrmedel inte borde vara

uteslutna.

Utskottet vill framhålla att en

fortlöpande redovisning, med särskilt

avseende på bidragsfördelningen mellan

kvinnor och män, av anslagsdispositionen

inom RF är ett värdefullt instrument för

RF och omgivningen vid bedömningen av

hur jämställdhetsarbetet utvecklas och

främjas. Enligt vad som framgår av

budgetpropositionen har RF på uppdrag av

regeringen redovisat den könsmässiga

fördelningen av bidraget till lokal

ungdomsverksamhet avseende budgetåret

1992/93. Härav framgår att av

deltagartillfällena utgjorde 40 %

tillfällen för flickor och 60 % för

pojkar, vilket motsvarar den könsmässiga

fördelningen av medlemmarna i aktuell

ålder. Utskottet har inhämtat att RS

beslutat att, inför bidragsfördelningen

till SF nästkommande budgetår, från SF

inhämta uppgifter utifrån

jämställdhetsplanens delmål och låta

dessa som ett kriterium bland andra

ligga till grund för

bidragsfördelningen. Vidare har, som

ovan nämnts, RIM år 1993 uppdragit åt RS

att utreda framtida bidragsmodeller och

penningströmmar inom idrotten och därvid

bl.a. lämna förslag till fördelning av

idrottens totala anslag, framtida

fördelning av SF-anslaget och kommande

regler för det lokala aktivitetsstödet.

Utskottet anser sig kunna förutsätta att

RS därvid kommer att uppmärksamma frågan

om ekonomiska styrmedel för

jämställdhetsarbetet.

Av propositionen kan utläsas att

regeringen fortlöpande uppmärksammar

frågan om jämställdhet inom idrotten.

Mot bakgrund härav och med hänvisning

till vad utskottet anfört i det

föregående förutsätter utskottet att

regeringen vid kommande överväganden om

bl.a. anslagsfrågor som rör

idrottsrörelsen beaktar resultaten av

insatserna på jämställdhetsområdet.

Något initiativ från riksdagen i här

aktuellt avseende är därför inte

erforderligt.

De aktuella motionsyrkandena avstyrktes

således.

Utskottet avstyrkte med en särskild

motivering också ett motionskrav om en

idrottsutredning med kvinnoprofil (se

bet. s. 10).

Utskottet

Utskottet behandlar i betänkandet fem

motioner som avser frågor om jämställd

idrott. I två av motionerna berörs även

frågor som avser jämställdhet mellan

könen då det gäller kommunala resurser

till andra fritidsaktiviteter än idrott.

Efter ett inledande avsnitt behandlar

utskottet först frågan om

idrottsrörelsens egna insatser för

jämställdhet. Därefter behandlas

kommunernas fördelning mellan könen av

resurser till idrott och andra

fritidsaktiviteter. Slutligen behandlar

utskottet i korthet vissa särskilda

frågor om jämställd idrott, bl.a. frågan

om forskning om jämställd idrott.

Allmänna bakgrundsuppgifter

Som en bakgrund till den formella

behandlingen av motionsyrkandena vill

utskottet lämna följande information.

Utskottet har under en följd av år

behandlat frågor om jämställd idrott.

Detta har skett i anslutning till

behandlingen av frågor om statens stöd

till idrotten. Såväl våren 1993 som

våren 1994 ägnade utskottet stor

uppmärksamhet åt jämställdhetsfrågorna.

De nu aktuella motionsyrkandena väcktes

i januari 1995. Senare under våren 1995

tillkallades efter regeringens

bemyndigande en särskild utredare för

att kartlägga fritidsverksamheten för

kvinnor och män och analysera

fördelningen av offentliga resurser till

sådan verksamhet ur ett

jämställdhetsperspektiv. Utredaren som

arbetat som en kommitté med namnet

Fritidsutredningen skulle bl.a. som ett

led i fullgörandet av sitt uppdrag

undersöka de offentliga resursernas

fördelning inom fritidssektorn i

kommuner och föreningar. Slutresultatet

av utredarens arbete har nyligen

redovisats i betänkandet (SOU 1996:3)

Fritid i förändring. Enligt vad

utskottet inhämtat kommer betänkandet

inom kort att bli föremål för

remissbehandling. Här bör också nämnas

att Riksidrottsmötet 1995 hölls i

slutet av förra året och att det vid

mötet fattades en rad beslut som har

till syfte att förbättra jämställdheten

inom idrotten. Vid bedömningen av

motionsyrkandena måste således tas

hänsyn till en rad omständigheter som

inträffat sedan motionerna väcktes.

Riksidrottsmötet antog år 1989 en

jämställdhetsplan inför 1990-talet.

Planen syftade till att klargöra målen

för jämställdhetsarbetet inom

idrottsrörelsen och att visa på de vägar

på vilka målen för jämställdhetsarbetet

kan och bör uppnås. Jämställd idrott

innebär enligt planen:

- att flickor och pojkar, kvinnor och

män, ges lika möjligheter att utöva sin

idrott,

- att kvinnlig och manlig idrottsutövning

värderas lika och prioriteras på ett

likvärdigt sätt,

- att kvinnor och män har lika stort

inflytande i beslutande organ,

- att både kvinnors och mäns kunskaper,

erfarenheter och värderingar tas till

vara och får påverka idrottens

utveckling,

- att arbetsformer och fördelning av

uppdrag utformas så att kvinnor och män

får lika stora möjligheter att

medverka.

Följande delmål för

jämställdhetsarbetet under tiden fram

till år 1995 sattes upp:

- inom rådgivande och beslutande organ på

alla nivåer skall kvinnor och män vara

representerade med minst 40 % år 1995

(gäller med undantag av idrotter som har

en mycket låg andel kvinnliga

medlemmar),

- valberedningar på alla nivåer vilka

väljs fr.o.m. år 1989 skall bestå av

lika antal kvinnor och män,

- andelen kvinnliga och manliga tränare

skall senast år 1995 motsvara

könsfördelningen bland de aktiva inom

resp. idrott,

- andelen kvinnlig personal på högre

befattningar, såsom konsulent,

generalsekreterare och liknande, skall

uppgå till minst 30 % år 1995.

Samtidigt med jämställdhetsplanen

antog riksidrottsmötet 1989

handlingsprogrammet Idrottspolitisk

offensiv. Även i detta program behandlas

jämställdhetsarbetet.

Vid det riksidrottsmöte som hölls i

slutet av förra året redovisades en

utvärdering av den år 1989 antagna

jämställdhetsplanen.

Riksidrottsstyrelsens bedömning har i

sin helhet redovisats i ett föregående

avsnitt, till vilket utskottet hänvisar.

Riksidrottsstyrelsen konstaterar bl.a.

att ett intensivt arbete bedrivits för

att idrottsrörelsen skulle nå de

uppsatta målen och att synbara resultat

uppnåtts men att de ovan angivna

delmålen inte nåtts. Därför krävs det

ett fortsatt jämställdhetsarbete på alla

nivåer inom idrottsrörelsen.

Riksidrottsstyrelsen hänvisar bl.a. till

att jämställdhetsaspekter måste

genomsyra samtliga verksamhetsområden. I

det vid mötet föreslagna idéprogrammet

har det skett en integration av

jämställdhetsfrågan i de olika

delområdena. Samma strävan finns i det

föreslagna verksamhetsprogrammet. För

att tydligt markera allvaret bakom de

mål som ställts upp på

jämställdhetsområdet föreslog

Riksidrottsstyrelsen vissa

stadgeändringar som med omedelbar verkan

skulle träda i kraft. Riksidrottsmötet

beslöt i enlighet med styrelsens förslag

att det i Riksidrottsförbundets stadgar

skulle införas könskvotering vid val av

såväl de idrottsgemensamma organ som

tillsätts av Riksidrottsmötet som

styrelserna i distriktsförbunden.

Specialidrottsförbunden ålades att i

sina stadgar samt i normalstadgar för

specialidrottsdistriktsförbunden skriva

in en regel om att styrelser och

valberedningar skall bestå av

representanter för båda könen.

Här bör också nämnas att

Fritidsutredningen bland sina förslag

också föreslagit en rad åtgärder som, om

de genomförs, har direkt betydelse för

idrottens jämställdhetsarbete. Således

har utredningen föreslagit att

jämställdhet skall vara ett övergripande

mål för det offentliga stödet på

samtliga nivåer till idrotten.

Idrottsrörelsens jämställdhetsmål

I enlighet med vad utskottet tidigare

framhållit är förverkligandet av de av

idrottsrörelsen uppställda

jämställdhetsmålen ett viktigt inslag i

arbetet på att stärka idrottens

trovärdighet. Samtidigt som det kan

beklagas att de år 1989 uppställda

delmålen på området inte uppnåtts, kan

utskottet konstatera att

Riksidrottsmötet fattat beslut om

kvotering till beslutande organ inom

idrottsrörelsen som framstår som ägnade

att påskynda måluppfyllelsen.

Riksidrottsmötet har också fattat andra

beslut som likaledes synes ägnade att

påskynda måluppfyllelsen. Utskottet

tänker härvidlag på den uppmärksamhet

jämställdhetsfrågan ägnas i det vid

mötet antagna idéprogrammet och i det

antagna förslaget till

verksamhetsinriktning för de närmaste

åren.

Regeringen uppmärksammar fortlöpande

frågan om jämställdhet inom idrotten (se

bl.a. bet. 1993/94:KrU11). Utskottet

förutsatte våren 1994 att regeringen

vid kommande överväganden om bl.a.

anslagsfrågor som rör idrottsrörelsen

beaktar resultatet av insatserna på

jämställdhetsområdet. Med hänsyn till

innehållet i de förslag som

Fritidsutredningen lagt fram och som

bl.a. innebär att jämställdhet skall

vara ett övergripande mål för det

offentliga stödet på samtliga nivåer

till idrotten får regeringen anledning

att inom en nära framtid pröva om den

skall förelägga riksdagen förslag som

innebär att jämställdhet inom idrotten

skall främjas genom ekonomiska

styrmedel. Remissbehandlingen av

utredningens slutbetänkande bör inte

föregripas.

Utskottet vill framhålla att

jämställdhetsfrågan inom idrotten

fortfarande har hög aktualitet. Vad

utskottet anfört i det föregående

innebär att utskottet står fast vid vad

utskottet uttalade våren 1994 i här

aktuellt avseende, nämligen att

utskottet förutsätter att regeringen vid

kommande överväganden om bl.a.

anslagsfrågor som rör idrottsrörelsen

beaktar resultatet av insatserna på

jämställdhetsområdet.

Med hänvisning till det anförda

avstyrker utskottet att riksdagen tar

något initiativ med anledning av

motionskraven i motion Kr413 (kds)

yrkande 8, motion Kr417 (fp) yrkande 3

och motion A807 (c) yrkande 41, samtliga

yrkanden i motsvarande del. Vad som i

här aktuellt avseende - utan att något

formellt yrkande framställs - anförs i

motion Kr412 (c) yrkande 7 bör enligt

utskottets mening inte heller föranleda

något riksdagens initiativ.

Kommunernas insatser för jämställd

idrott och annan fritidsverksamhet

I tre motioner tas upp frågor om

kommunernas insatser för jämställd

idrott. Motionärerna bakom motion Kr412

(c) anser - med hänvisning till minskade

insatserna i kommunerna till idrott och

fritid - att det finns skäl att göra en

grundlig analys av hur det påverkar

jämställdheten inom idrotten.

Motionärerna utvecklar detta närmare.

Resultatet av den begärda analysen bör

utgöra underlag för att öka

jämställdheten inom idrotten. Likartade

synpunkter om effekterna av minskade

kommunala insatser på idrottsområdet

anförs i motion A802 (fp). Motionärerna

anser att en rimlig målsättning i

kommunerna bör vara att resurser för

fritid styrs mot en större jämställdhet

mellan kvinnor och män och att

utgångspunkten bör vara att fördelningen

mellan kvinnliga och manliga

idrottsaktiviteter blir lika stor. I

motion A807 (c) anförs att det är

angeläget att alla kommunalpolitiker tar

sitt ansvar och vågar prioritera

flickors idrott.

Utskottet vill med anledning av

motionsyrkandena anföra följande.

Som inledningsvis angetts tillsattes

Fritidsutredningen, sedan de här

aktuella motionerna väcktes. I

utredningsdirektiven angavs att

utredaren skall undersöka de offentliga

resursernas fördelning inom

fritidssektorn i kommuner och

föreningar. Utredaren borde vidare bl.a.

belysa om något av könen missgynnas i

denna fördelning och i sådan fall

närmare analysera orsakerna till detta

samt överväga om och hur

omprioriteringar av resurserna kan ske.

I enlighet med sina direktiv har

utredaren gjort en analys av

fördelningen av de offentliga resurserna

till kvinnor och män. Utredaren har

inventerat de fritidsvaneundersökningar

som redan finns, t.ex. i Statistiska

centralbyråns (SCB:s) material. En egen

kommunundersökning har gjorts i

samarbete med Kommunförbundet i form av

en enkät till samtliga kommuner. Vidare

har en specialstudie gjorts av åtta

kommuner utifrån deras egna kultur- och

fritidsvaneundersökningar. Fördjupade

studier har därefter gjorts beträffande

två av dessa åtta kommuner. Utredaren

har också uppdragit åt Idrottsekonomiskt

centrum (IEC) att kartlägga hur

kostnader inom fritidssektorn fördelas

mellan könen.

Utredaren (s. 98-99) anger att

resultatet av undersökningarna visar att

ca 60 % av kontantbidragen och ca 60 %

av anläggningsbidragen kommer män till

del och att således ca 40 % av dessa

bidrag kommer kvinnor till del.

Utredaren påpekar att siffrorna inte får

uppfattas som exakta då

beräkningsinstrumenten varit alltför

trubbiga och då det saknas relevant

information om könsfördelningen bland

anläggningsnyttjarna och frekvens i

nyttjande. Ingen beräkning visar dock

att flickorna tillgodogjort sig mer än

pojkarna av resurserna.

Utredaren anför på grundval av

framtaget material att den största delen

av det kommunala stödet - ca 70 % -

går till anläggningar och att det är män

som dominerar utnyttjandet av

anläggningar. De ungdomar som är med i

föreningsdrivna aktiviteter får större

delen av det kommunala stödet inom

fritidssektorn. De som dessutom bedriver

sin föreningsdrivna verksamhet i

kommunala anläggningar får ut mest av

det kommunala stödet inom

fritidssektorn. Enligt enkäten är den

vanligaste kommunala satsningen, när

flickor skall prioriteras, byggande av

ridhallar. Redovisningen av

aktivitetsbidrag inom kommunerna är

könsneutral. Bidragssystemet gynnar hög

aktivitet och sammankomster med flera

deltagare, dvs. lagidrotter. Enligt

utredaren visar resultaten av

specialstudien av åtta kommuner att

kontantbidragen baserade på aktivitet

och deltagarantal tenderar att missgynna

flickor.

Utredaren konstaterar att kommunerna

i mycket varierande omfattning har gjort

egna undersökningar av medborgarnas

fritidsvanor och att många kommuner

fattar fritidspolitiska beslut utan

ordentligt beslutsunderlag.

På grundval av det utredningsmaterial

som Fritidsutredningen tagit fram har

den framfört ett stort antal förslag som

rör kommunernas fritidsverksamhet. Dessa

har redovisats i ett föregående avsnitt.

Remissorganen har således fått ett rikt

material att diskutera, då det gäller

såväl fakta som förslag. Utskottet har

under hand inhämtat att remissen kommer

att bli omfattande och bl.a. kommer att

rikta sig till ett stort antal kommuner.

Det finns anledning anta att de

synpunkter som kommer att framföras av

remissinstanserna kommer att kunna

tillföra ärendet värdefulla synpunkter.

Självfallet bör riksdagen inte föregripa

synpunkterna från remissinstanserna och

den fortsatta beredningen av ärendet i

regeringskansliet. Motionerna i här

aktuella delar bör därför inte föranleda

någon riksdagens åtgärd (motion Kr412

(c) yrkande 7, motion A802 (fp) yrkande

7 och motion A807 (c) yrkande 41

delvis).

Forskning

I motion Kr417 (fp) anförs att

forskningen om kvinnors situation i

idrotten bör uppmärksammas.

Utskottet delar denna uppfattning. Det

är därför glädjande att frågan om

forskning och utvecklingsarbete i ett

bredare perspektiv - som avser även

annan fritidsverksamhet än idrott -

tagits upp av Fritidsutredningen.

Utredaren föreslår, som framgår av ett

tidigare avsnitt, att medel avsätts till

forskning om flickors och kvinnors

fritid med ett genusteoretiskt

perspektiv. Även denna fråga bör kunna

få en bredare belysning av

remissinstanserna. Inte heller i här

aktuellt avseende bör remissbehandlingen

och den fortsatta beredningen i

regeringskansliet av ärendet föregripas.

Motionen påkallar inte någon riksdagens

åtgärd i här aktuell del (yrkande 3

delvis).

Skolan

Slutligen tar utskottet upp två frågor

som avser skolan och jämställd idrott.

Motionärerna bakom motion Kr413 (kds)

yrkar att kvotering vid intagningen på

idrottsgymnasier skall införas så att

lika många flickar som pojkar får

möjlighet att utöva och utveckla sin

idrott samtidigt som de studerar.

Med anledning av vad motionärerna

anfört har utskottet inhämtat följande.

Sedan riksdagen förra året beslutat om

vissa förändringar i fråga om de

riksrekryterande idrottsutbildningarna,

fattade Skolverket i december månad

beslut om innehållet i föreskrifter

rörande dessa utbildningar (SKOLFS

1995:63). Antalet intagningsplatser

uppgår till totalt 500, varav 353 avser

individuella idrotter. Könsfördelningen

innebär att 42,8 % av platserna skall

tilldelas kvinnor. Merparten av

platserna för ett visst

specialidrottsförbund på viss ort är

jämt fördelade mellan män och kvinnor. I

vissa sporter - bandy, ishockey och

tyngdlyftning - är samtliga platser

avsedda för män. Av platserna för

ridsport och konståkning är 30 % avsedda

för män och 70 % för kvinnor.

Utskottet anser med hänvisning till

det anförda att det inte är motiverat

med något riksdagens initiativ med

anledning av motion Kr413 i aktuell del

(yrkande 8 delvis).

Den främsta grunden till idrottsintresse

läggs i skolan, anförs i motion A807

(c). Skolans idrottsundervisning måste

utformas så att flickor känner sig

delaktiga och stimuleras till fortsatt

motion och idrottsutövande på fritiden.

Enligt kursplanen för idrott och

hälsa i grundskolan (SKOLFS 1994:3)

skall eleverna få en bred erfarenhet av

olika aktiviteter och så småningom kunna

välja vad som passar dem bäst. De skall

också kunna ta ansvar för sin egen

fysiska träning och utveckla ett

bestående intresse för motion, idrott

och friluftsliv. Bland de mål som

särskilt uttrycks för undervisningen kan

nämnas att skolan skall sträva efter att

eleverna får förståelse och ett

bestående intresse för regelbunden

fysisk aktivitet och grundlägger goda

vanor som kan leda till hälsa och

välbefinnande och att eleven utvecklar

förmågan att leka och idrotta på egen

hand eller tillsammans med kamrater och

ta ett växande ansvar för sin egen

fysiska träning . Undervisningen skall

ta hänsyn till elevernas skilda

förutsättningar och bidra till

jämställdhet genom att beakta de

könskillnader som finns mellan flickor

och pojkar när det gäller t.ex. fysisk

förmåga, skaderisker, kroppsuppfattning

och förutsättningar i övrigt. Liknande

riktlinjer finns i kursplanen för idrott

och hälsa i gymnasieskolan (SKOLFS

1994:9).

Såvitt kulturutskottet kan finna -

utbildningsfrågor bereds i

utbildningsutskottet - har de redovisade

läroplanerna ett sådant innehåll att

idrottsundervisningen kan få en sådan

inriktning som motionärerna syftar till.

Syftet med motionskravet får därmed

anses tillgodosett (motion A807 yrkande

41 delvis). Det ankommer på de enskilda

kommunerna, skolorna och lärarna att

leva upp till de ambitioner som anges i

läroplanerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande idrottsrörelsens

jämställdhetsmål

att riksdagen avslår motion

1994/95:Kr413 yrkande 8 i denna del,

motion 1994/95:Kr417 yrkande 3 i denna

del och motion 1994/95:A807 yrkande 41

i denna del,

2. beträffande kommunernas insatser

för jämställd idrott och annan

fritidsverksamhet

att riksdagen avslår motion

1994/95:Kr412 yrkande 7, motion

1994/95:A802 yrkande 7 och motion

1994/95:A807 yrkande 41 i denna del,

3. beträffande viss forskning

att riksdagen avslår motion

1994/95:Kr417 yrkande 3 i denna del,

4. beträffande kvotering vid

intagning till idrottsgymnasier

att riksdagen avslår motion 1994/95:Kr

413 yrkande 8 i denna del,

5. beträffande viss fråga om

utformningen av idrottsundervisningen

att riksdagen avslår motion A807

yrkande 41 i denna del.

Stockholm den 12 mars 1996

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson

(s), Elisabeth Fleetwood (m), Berit

Oscarsson (s), Anders Nilsson (s), Leo

Persson (s), Björn Kaaling (s), Lennart

Fridén (m), Carl-Johan Wilson (fp),

Agneta Ringman (s), Charlotta L

Bjälkebring (v), Annika Nilsson (s), Jan

Backman (m), Ewa Larsson (mp), Lars

Lilja (s), Erik Arthur Egervärn (c),

Tuve Skånberg (kds) och Elizabeth

Nyström (m).

Särskilda yttranden

1. Idrottsrörelsens jämställdhetsmål

(mom. 1)

Ewa Larsson (mp) anför:

Det ekonomiska stödet skall fördelas på

sådant sätt att flickor får stöd för den

idrott de faktiskt utövar. De skall inte

behöva göra om sig för att få ekonomiskt

stöd på lika villkor. I det sammanhanget

vill jag påminna om att den största

sportgrenen för flickor är ridsport.

Många ägnar sig dessutom åt

fritidsverksamheter såsom

motionsgymnastik och dans, verksamheter

som har svårt att erhålla ekonomiskt

stöd i dag.

2. Utformningen av utskottets hemställan

(samtliga mom.)

Ewa Larsson (mp) anför:

Jag har ställt mig bakom betänkandet i

dess helhet. Betänkandet genomsyras av

en positiv syn på insatser för jämställd

idrott. Aktuella motioner får ett mycket

positivt bemötande. Därför anser jag att

motionerna ej skulle ha avslagits utan

ansetts besvarade.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Motionerna 1

Riksidrottsmötet 1995, m.m. 2

Vissa bakgrundsuppgifter 2

Utvärdering av idrottens

jämställdhetsplan 1989 1995 3

Beslut av RIM 1995 rörande

jämställdhetsrapporten 4

Idéprogram för idrottsrörelsen 4

Verksamhetsinriktning och

ekonomisk plan för 1996 1997 4

Fritidsutredningen 5

Tidigare riksdagsbehandling 7

Utskottet 9

Allmänna bakgrundsuppgifter 9

Idrottsrörelsens jämställdhetsmål 11

Kommunernas insatser för jämställd

idrott och annan fritidsverksamhet 12

Forskning 13

Skolan 13

Hemställan 14

Särskilda yttranden 15

1. Idrottsrörelsens

jämställdhetsmål (mom. 1) 15

2. Utformningen av utskottets hemställan

(samtliga mom.) 15