Bet. 1995/96:KrU7

Kulturutskottets betänkande

1995/96:KRU07

Språkfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

Innehållsförteckning

1995/96

KrU7

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas två

motioner om språkvård, väckta under

föregående riksmöte.

Med hänvisning bl.a. till de

språkvårdande organ som redan finns och

till det pågående beredningsarbetet

rörande den framtida kulturpolitiken

avstyrker utskottet dels ett förslag som

syftar till att ett auktoritativt organ

med uppgift att vårda svenska språket

skall inrättas, dels ett förslag att en

parlamentarisk beredning skall

tillsättas med uppgift att finna nya

vägar för att stärka språkets ställning.

Utskottet understryker i sammanhanget

betydelsen av att det svenska språket

vårdas och att dess ställning stärks.

Utskottet konstaterar bl.a. att det är

språkvårdens uppgift att följa språkets

utveckling och att språkvården i vårt

allt mer internationaliserade svenska

samhälle står inför stora utmaningar. I

betänkandet framhålls skolans,

lärarutbildningens och mediernas

betydelse för språkvården.

En reservation och ett särskilt

yttrande har fogats till betänkandet.

Motionerna

1994/95:Kr239 av Inger Lundberg och

Britta Sundin (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en

parlamentarisk beredning med uppgift att

finna nya vägar för att stärka svenska

språkets ställning.

1994/95:Kr260 av Lennart Fridén (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för vård och skydd

av det svenska språket.

Allmänna uppgifter

Svenska språknämnden

Svenska språknämnden (tidigare Nämnden

för svensk språkvård) grundades år 1944.

Nämnden är sammansatt av representanter

för olika organisationer med intresse

för det svenska språket och för svensk

språkvård, t.ex. Dramatiska teatern,

Skolverket, Svenska Akademien, Sveriges

Författarförbund, Sveriges Radio,

Tekniska nomenklaturcentralen och

samtliga universitet.

Nämnden skall

- följa svenskans utveckling i tal och

skrift,

- ge ut ordböcker, skrivhandledningar

och andra skrifter i språkliga frågor

samt tidskriften Språkvård,

- ge råd i språkfrågor åt myndigheter,

företag och enskilda,

- medverka i konferenser och kurser,

- samarbeta med andra språkvårdande

institutioner i Sverige och

- verka för nordiskt samarbete i

språkfrågor.

En huvuduppgift för Språknämnden är att

följa svenskans utveckling i tal och

skrift, vilket innebär att nämnden

intresserar sig för hur språket används

på olika områden i samhället. Aktuella

frågor är t.ex. hur datoriseringen i

samhället påverkar språket och vilka

konsekvenser inträdet i EU kan få för

svenskans del.

Tidskriften Språkvård som kommer ut med

fyra nummer per år behandlar aktuella

språkfrågor i artiklar och frågespalter.

Listor över nya ord i språket publiceras

varje år i tidskriften. Bland nämndens

skrifter märks bl.a.

- Svenska skrivregler, som ger råd och

regler om skiljetecken, avstavning, stor

bokstav m.m.

- Svensk handordbok, som ger besked om

hur ord kombineras med varandra i

konstruktioner och fraser,

- Våra ord, deras uttal och ursprung,

som är en etymologisk ordbok,

- Svenska ortnamn, som ger

rekommendationer om uttal och stavning

för ett urval av våra ortnamn.

Språknämnden samarbetar med

språkvårdande institutioner och med

språknämnderna i de nordiska länderna.

Språknämndens verksamhet finansieras

med statsbidrag, vilket för innevarande

budgetår (18 månader) uppgår till knappt

3,9 miljoner kronor (vilket motsvarar ca

2,6 miljoner kronor för 12 månader).

Bland övriga intäkter kan bl.a. nämnas

prenumerationsintäkter för tidskriften

Språkvård samt försäljnings- och

royaltyintäkter från skrifter utgivna av

nämnden.

Språknämndens verksamhet och ställning

har vid olika tillfällen utretts. År

1973 avgav Utredningen rörande Nämnden

för svensk språkvård ett

utredningsförslag om nämndens framtida

ställning och organisation. Utredningen

konstaterade att nämnden genom sin

verksamhet fyllde ett väsentligt behov,

vilket inte minst framgick av den

kraftigt ökande rådgivningsverksamheten.

Utredningen ansåg att nämnden var ett

serviceorgan av rikskaraktär och att

nämndens verksamhet var klart avskild

från annan statlig verksamhet. Därför

borde nämnden även i fortsättningen ha

fristående ställning. Utredningen

föreslog att nämnden skulle driva sin

verksamhet under namnet Svensk

språknämnd. I proposition 1974:28

angående den statliga kulturpolitiken

uttalade föredragande statsrådet att

nämnden fyllde ett väsentligt behov.

Vidare anfördes att nämnden borde ha

oförändrat huvudmannaskap och benämnas

Svenska språknämnden (s. 359).

Kulturutskottet hade inte något att

erinra mot vad som förordats i

propositionen (bet. KrU 1974:15 s. 55).

I utredningen (SOU 1995:93) Omprövning

av statliga åtaganden föreslås att

staten skall verka för att ansvaret för

den verksamhet som Svenska språknämnden

och Tekniska nomenklaturcentralen (TNC)

bedriver förs över till en ny ideell

förening, Svenska språkföreningen, som

skall finansieras genom medlemsavgifter,

uppdragsersättningar m.m. TNC beskrivs i

ett följande avsnitt i detta betänkande.

Det kan i sammanhanget nämnas att

kulturutskottet i sitt yttrande

1995/96:KrU1y redovisat vissa kritiska

synpunkter på förslagen i betänkandet.

Andra språkvårdande organ, m.m.

Bland andra språkvårdande organ,

verksamma i Sverige och Norden, kan

följande nämnas.

Svenska Akademien bildades år 1786 av

Gustav III efter förebild av Franska

akademien och med uppgift att främja

svenska språket och litteraturen.

Akademin ger ut Svenska Akademiens

ordbok och Svenska Akademiens ordlista.

Ordboken, vars redaktion finns i Lund,

är en ordbok över svenska språket från

år 1521 och framåt. I ordboken lämnas

bl.a. uppgifter om ords uttal, böjning

och etymologi. Betydelsebeskrivningen

illustreras med språkprov. Stor vikt

läggs vid ordens betydelseutveckling. År

1994 hade ordboken hunnit fram t.o.m.

ordet stå. De utgivna delarna av

ordboken är optiskt inlästa och

programmerade för informationssökning.

I akademins uppgifter ingår att

utarbeta en svensk grammatik. Hittills

har akademin endast gett ut en

grammatik, nämligen år 1836 då Svensk

språklära utgiven av Svenska Akademien

utkom. Ett nytt grammatikprojekt pågår

för närvarande. Den nya grammatiken som

beräknas komma ut år 1997 skall bli en

omfattande handbok på vetenskaplig

grund. Den kommer att rikta sig till

professionella användare. Den typiske

läsaren är - enligt grammatikens

författare - en person som arbetar

yrkesmässigt med språk och som har

grammatiska baskunskaper. Grammatiken

kommer inte att bli normerande och

rekommendera ett språkbruk framför ett

annat. Författarna har framhållit att

den ändå kan komma att spela en roll för

språkvården som ett viktigt

arbetsredskap när det gäller att föreslå

olika rekommendationer.

Det kan tilläggas att akademin utdelar

ett antal belöningar för insatser på det

språkliga området.

Föreningen Tekniska Nomenklaturcentralen

(TNC) bildades år 1941 sedan Kungl.

Maj:t samma år fastställt föreningens

stadgar. TNC har sedan räkenskapsåret

1947/48 fått statsbidrag, vilket för

budgetåret 1995/96, en 18-

månadersperiod, uppgår till knappt 5,2

miljoner kronor (tolfte huvudtiteln).

TNC skall enligt sina stadgar åstadkomma

en för svenska förhållanden lämpad

teknisk terminologi. TNC skall bl.a.

- insamla, ordna och dokumentera externt

material av terminologisk betydelse,

- föreslå och definiera nya termer,

- initiera och genomföra

terminologiprojekt inom olika tekniska

områden samt stödja myndigheter,

organisationer och företag som verkar

för sådana projekt,

- utarbeta regler, anvisningar och råd

för utformning av teknisk text,

- ge upplysningar och råd i

terminologifrågor,

- samverka med övriga språkvårdande

organ i Sverige och med terminologiorgan

i andra länder samt delta i

internationellt terminologiarbete.

Bland TNC:s nyligen avslutade projekt

märks bl.a. Skogsordlista, Plan- och

byggtermer och Avfallsterminologi.

Nordiska språksekretariatet i Oslo är

ett gemensamt nordiskt organ som har

till uppgift att bevara och främja den

nordiska språkförståelsen. Sekretariatet

har dessutom i uppgift att vara

samarbetsorgan för språknämnderna i

Norden. Sekretariatet anordnar möten,

konferenser och kurser samt ansvarar för

vissa forskningsprojekt. För år 1994

fick sekretariatet sammanlagt ca 4,4

miljoner norska kronor, varav drygt 1

miljon kronor avsåg projektverksamheten.

Sekretariatet hade också vissa blygsamma

intäkter från användare. Vid

sekretariatet finns 3,5 heltidstjänster.

Språknämnderna och språksekretariatet

ger gemensamt ut årsskriften Språk i

Norden. Språksekretariatet har också

gett ut skriften Språken i Norden, där

åtta inhemska språk, nämligen danska,

finska, färöiska, grönländska,

isländska, norska, samiska och svenska,

presenteras. Vidare har sekretariatet

tillsammans med Nordiska rådet gett ut

skriften Att förstå varandra i Norden

med råd om hur man bäst kan göra sig

förstådd i nordiskt samarbete.

På uppdrag av Nordiska rådet och

Nordiska ministerrådet har en

arbetsgrupp nyligen lagt fram en

rapport, benämnd Nordisk nytte, som

innehåller rekommendationer om de olika

nordiska institutionernas verksamhet. I

rapporten sägs bl.a. att det inte kunnat

visas att nordiskt samarbete inom

språkvården bäst tillvaratas genom en

särskild institution. Därför anser

utredarna att de nationella

språknämnderna skall ta över mer ansvar

för det nordiska språksamarbetet. Vidare

anser utredarna att en analys bör göras

av hur det framtida språksamarbetet bäst

skall ordnas och att sekretariatet bör

samordnas med Nordiska språk- och

informationscentret i Helsingfors.

Rapporten har remitterats till samtliga

fackministerråd och till berörda

institutioner. Nordiska rådet har på

sitt möte i november 1995 i Finland

beslutat att resultatet av den pågående

remissbehandlingen skall göras

tillgängligt för rådet och att rådet

skall beredas tillfälle att lämna

synpunkter innan riktlinjerna för

arbetet med 1997 års budget för nordiskt

samarbete fastställs.

Inom riksdagen har under en följd av år

språkvårdsarbetet bedrivits av en grupp

tillsatt av kanslicheferna i utskotten,

riksdagens språkgrupp. Myndigheternas

skrivregler, som utgavs i

departementsserien som Ds 1991:58, har

utformats i samarbete med bl.a. denna

språkgrupp. (En tredje upplaga utkom år

1994 som Ds 1994:1.)

Nyligen har en ny språkvårdsgrupp

bildats i riksdagen. Gruppen som inlett

sitt arbete under hösten 1995 utgör ett

diskussionsforum i språkfrågor som

gäller riksdagens texter. Gruppen avser

att besluta om rekommendationer till

riksdagens personal i viktigare

språkfrågor och att sträva efter

språklig enhetlighet i riksdagens

texter.

Inom regeringskansliet finns sedan 1976

språkexperter som ägnar sig åt

granskning, utbildning, rådgivning och

handboksutgivning. Bland de handböcker

som gruppen medverkat i märks bl.a.

Kommittéhandboken (Ds 1992:99) och

Myndigheternas föreskrifter (Ds

1992:112) samt den ovan nämnda

Myndigheternas skrivregler.

Vidare har regeringen tillsatt en

arbetsgrupp, benämnd Klarspråksgruppen

(Fi 1994:A), med uppgift att främja

språkvårdsarbete inom myndigheterna,

förmedla kunskaper och idéer och på

olika sätt försöka samordna

språkvårdsinsatser. Gruppen utgör ett

forum för språkvårdsfrågor som bl.a.

anordnar språkvårdsseminarier och ger ut

Klarspråksbulletinen som vänder sig till

samtliga myndigheter.

Klarspråksbulletinen innehåller tips om

hur språkvård kan bedrivas för att ge

effekt. I sammanhanget bör också nämnas

att betänkandet (Ds 1993:61) Visst går

det att förändra myndighetsspråket!

vänder sig till myndighetschefer och

andra som ansvarar för att myndigheters

texter skall vara begripliga.

Betänkandet har sammanställts av

Språkvårdsprojektet vid det numera

nedlagda Statens institut för

personalutveckling.

En utförlig redogörelse för

Klarspråksgruppens verksamhet och de

riktlinjer som finns för språket i

offentlig förvaltning, lagar osv. lämnas

i konstitutionsutskottets betänkande

1995/96:KU7 s. 11. Uppgifter om

Klarspråksgruppens initiativ för att

inom EU och OECD skapa intresse för ett

klart och enkelt författnings- och

förvaltningsspråk finns i regeringens

skrivelse 1995/96:15 s. 7.

Ett flertal myndigheter har påbörjat ett

systematiskt språkvårdsarbete. Däribland

märks Länsstyrelsen i Stockholms län,

Socialstyrelsen, Riksskatteverket,

Konkurrensverket m.fl.

När det gäller språkvårdsinsatser som

bedrivs i medierna kan följande nämnas.

Enligt avtalen mellan staten och de tre

programföretagen, Sveriges Television

AB, Sveriges Radio AB och Sveriges

Utbildningsradio AB, har vart och ett av

de tre företagen eget ansvar för

språkvård som innebär att de tre

programföretagen skall se till att

språkvårdsfrågor beaktas i

programverksamheten. De tre företagen

har samordnat språkvårdsfunktionen så

att de gemensamt har två

heltidsanställda språkvårdare. Förutom

ekonomiska skäl för den valda lösningen

har det bl.a. angetts att företagen bör

ha samma syn på språkliga frågor, att en

av språkvårdarna bör finnas tillgänglig

för jour-rådgivning under kontorstid och

att den stora samling lexikon och andra

handböcker som finns bör utnyttjas av

flera bolag. Språkvårdarna ger

fortlöpande råd till redaktionerna i

språkfrågor. De avlyssnar språket i

vissa program och följer upp

avlyssningen med ett redaktionsbesök. De

producerar internmeddelandet Språkbrevet

med språkrådgivning för anställda vid de

tre programföretagen.

Både inom SVT och SR, främst P1,

förekommer språkvårdsprogram.

Språkvårdsprogram sänds även över SR:s

lokalradiostationer.

Ett starkt men inte formaliserat

intresse finns på många dagstidningar

för språkvårdsfrågor. Några tidningar

har bildat språkgrupper eller har utsett

en språkansvarig. Här kan nämnas att det

på Dagens Nyheter finns en språkvårdare

som har i uppgift att granska språket i

tidningen och undervisa journalisterna i

språk och stil. Språkspalter med

språkrådgivning förekommer i flera

dagstidningar.

Språkvårdsgruppen är en informell

sammanslutning bestående av

representanter för Svenska Akademien,

Svenska språknämnden, TNC, public

service-företagens och myndigheternas

språkvårdare m.fl. Gruppen anordnar

konferenser i språkvårdsfrågor och ger

rekommendationer om uttryckssätt.

I detta sammanhang kan även nämnas att

en lokal utbildningslinje,

språkkonsultlinjen, sedan år 1978 finns

vid Stockholms universitet. Linjen

omfattar 100 poäng. Syftet med linjen är

att utbilda konsulter i svenska språket

för verksamhet hos myndigheter,

organisationer och företag. Den utgör

också lämplig bakgrund för informatörer,

redaktörer, utbildare och utredare.

Svenskan i EU

En särskild utredare har tillkallats med

uppdrag att utreda vilka åtgärder som

kan behövas i den svenska förvaltningen

och i EU för att garantera kvaliteten på

svenska EU-texter. Utredaren skall bl.a.

föreslå

- hur Sverige skall arbeta inom EU för

att främja kraven på begriplighet och

lättillgänglighet i lagstiftningen,

- hur Sveriges deltagande i EU:s

redaktionella lagstiftningsarbete bör

organiseras,

- hur erfarenheterna från det svenska

arbetet med översättning av EES- och EU-

texter skall tas till vara i det

fortsatta arbetet,

- hur de översättare och tolkar i EU som

arbetar med svenska språket skall kunna

få stöd i sitt arbete under

inledningsfasen samt föreslå åtgärder

för att på sikt stödja fortbildning och

rådgivning för översättare, tolkar och

terminologer,

- vilka krav Sverige skall ställa på

användning av svenska som arbetsspråk

inom EU:s institutioner och

- hur arbetet med svenska språket i EU

bör samordnas och organiseras i Sverige

(dir. 1995:81).

Svenskan i utbildningsväsendet

Under avsnittet Utskottet redovisas

vissa uppgifter om skolans och

lärarutbildningens roll för elevernas

språkutveckling. I sammanhanget berörs

även svenskundervisningen för

invandrare.

Standardspråket, språknormer och

språkpolitik

Svenska språknämndens chef, professor

Margareta Westman, har i uppsatsen

Varför har vi en språknämnd? i

tidskriften Språkvård nr 1991:4

diskuterat principiella frågor om

standardspråket och språkvård. I

sammanfattning kan innehållet i

uppsatsen sägas vara följande.

I Sverige har vi ett standardspråk,

rikssvenskan, som används i tal och

skrift i det politiska, kulturella och

ekonomiska livet. Utöver standardspråket

finns olika geografiska och sociala

varianter av svenska, som oftast är

förståeliga sinsemellan. Den allra

viktigaste förutsättningen för att ett

gemensamt standardspråk skall fungera är

att det verkligen används i alla sorters

offentlig kommunikation, i utbildning,

politik, kulturliv, massmedier,

näringsliv etc. En annan förutsättning

har att göra med att språk är

normsystem. För ett standardspråk, som

skall användas av många människor och i

många olika situationer och dessutom

läras ut till personer med andra

modersmål, finns ett behov av

standardisering och kodifiering av

språknormerna, t.ex. för stavning,

böjning, meningsbyggnad etc. En tredje

förutsättning är att språkbrukarna

intresserar sig för det egna språket och

uppskattar det.

Författarinnan anger tre olika

uppfattningar om i vilken utsträckning

och på vad sätt språknormer kan och bör

upprätthållas.

1. En vanlig hållning till språket är

den restriktiva. Enligt den är språket

en gång för alla strikt fixerat och

samma normer gäller för alla

situationer. Alla avvikelser beror på

slarv, okunnighet eller lättja hos

talare och skribenter. De enhetliga och

oföränderliga språknormerna tillåter

ingen variation. Den restriktiva

hållningen kan ha en demokratisk

motivering. För att kunna utöva sina

plikter och få del av sina rättigheter

måste man kunna standardspråket. Det är

lättare att tillägna sig standardspråket

för folk i allmänhet om de får klara

besked om vad som är rätt eller fel. Den

restriktiva inställningen kan göra många

språkbrukare så osäkra att de inte vågar

skriva eller ta till orda i offentliga

sammanhang. Att formulera en

språkpolitik på restriktiv grund med

hård reglering i allt skulle inte vara

särskilt svårt. Den skulle knappast

kunna genomföras utom i fråga om

småsaker som att t.ex. stavfel skulle

dra ner betygen i skolan etc. Språklivet

kan inte regleras i detalj med

sanktioner och straff för olika brott .

Det hela skulle således stanna vid en

retorisk gest.

2. En motsatt hållning är den

pluralistiska. Enligt den finns många

geografiskt eller socialt baserade

språkliga normsystem som alla är lika

berättigade: dialekter och sociolekter.

Standardspråket ses som en variant bland

andra. I många sammanhang behöver man

inte kräva standardspråk alls utan folk

kan lika väl använda sitt vardagsspråk,

bara de gör sig förstådda. Språklig

variation berikar samhället. Denna

vidsynta inställning kan sägas vara

demokratiskt motiverad på så vis att den

förespråkar tolerans inför olika

människors språkbruk och identitet. En

låt-gå-inställning som den pluralistiska

skulle troligen dels väcka mycket starka

protester, dels vara svår att konsekvent

tillämpa, eftersom man både i skolan och

i det offentliga livet ändå skulle bli

tvungen att på en rad punkter avgöra vad

som kan anses vara begripligt och vad

som inte är det.

3. En tredje hållning är den

pragmatiska, som kan ses som en

kompromiss mellan de båda övriga. Den

pragmatiska hållningen försöker ta

hänsyn till det faktum att levande språk

alltid förändrar sig i takt med det

samhälle där språket används och till

att sociala normsystem för att fungera

måste ha någon stabilitet, dvs. vara i

viss mån konservativa. Det är denna

ståndpunkt som intas av Svenska

språknämnden och även av dess

systerorganisationer i Norden, om också

med lite olika framtoning beroende på

olika språksituation.

Kulturutredningens förslag

Kulturutredningen föreslår i sitt

slutbetänkande (SOU 1995:84)

Kulturpolitikens inriktning att ett av

målen för den framtida nationella

kulturpolitiken skall vara att ta ansvar

för kulturarven och främja ett positivt

bruk av dem. Till kulturarven hör

språket, menar utredningen (s. 88).

Remissbehandlingen av utredningens

förslag pågår. En proposition om

kulturpolitikens inriktning väntas från

regeringen i maj 1996.

Tidigare riksdagsbehandling

Kulturutskottet har under senare år vid

flera tillfällen tagit upp frågor som

rör det svenska språket. I sitt av

riksdagen godkända betänkande KrU

1987/88:6 om svenska språket och datorn

framhöll utskottet bl.a. att det är

önskvärt att texten på bildskärmar och

tangentbord och i instruktionsböcker är

på svenska språket. Utskottet uttalade

att särskilda överväganden måste göras

beträffande åtgärder för att stärka det

svenska språkets ställning i samband med

användningen av datorer, vilket

riksdagen gav regeringen till känna

(rskr. 1987/88:86). Med anledning av

detta fick Språknämnden - efter att ha

förklarat sig villig därtill -

regeringens uppdrag att lämna förslag

till åtgärder för att främja svenska

språket i datorsammanhang. En

redogörelse för Språknämndens slutsatser

finns i proposition 1989/90:100 bil. 10

s. 446 f.

I betänkandet 1988/89:KrU4 diskuterade

kulturutskottet med anledning av en

motion huruvida riksdagen borde ta något

initiativ som skulle syfta till en

stavningsreform, där målet skulle vara

en mer ljudenlig stavning än den

nuvarande. Utskottet kom efter ingående

överväganden fram till den slutsatsen

att riksdagen inte borde ta något

initiativ i frågan, vilket även blev

riksdagens beslut.

Våren 1990 behandlade kulturutskottet

en motion om bevarande av prickar och

ringar över å, ä och ö. Utskottet ansåg

att riksdagen inte borde ta något

initiativ i frågan och hänvisade till

särskilt inrättade, ansvariga organ,

vilka svarar för fortlöpande åtgärder

och initiativ på området (bet.

1989/90:KrU24). Betänkandet godkändes av

riksdagen

Hösten 1993 avstyrkte kulturutskottet

ett motionsförslag som syftade till att

ordet riksdagen skulle skrivas med stor

bokstav (bet. 1993/94:KrU4). Riksdagen

godkände kulturutskottets förslag.

Hösten 1994 uttalade sig

kulturutskottet om svenska språkets

ställning i EU i ett yttrande till

utrikesutskottet över proposition

1994/95:19 Sveriges medlemskap i

Europeiska unionen. I yttrandet

framhölls bl.a. att - då det gäller den

demokratiska aspekten på

språkanvändningen i EU - det är särskilt

angeläget att rätten för svenska

folkvalda representanter att uttrycka

sig på sitt modersmål hävdas inom EU.

Denna rätt - menade utskottet - måste

med kraft hävdas från tidpunkten för

Sveriges inträde i EU. Vidare anförde

utskottet att det från språkvårdshåll

uttryckts oro för att det vid svensk

anslutning till EU skulle bli svårt att

skydda den del av vårt kulturarv som det

svenska språket utgör, en oro som enligt

utskottet inte fick negligeras.

Utskottet framhöll att det övergripande

ansvaret för vården av svenska språket

efter en svensk EU-anslutning liksom

ditintills skulle vila på Svenska

språknämnden och andra språkvårdande

organ. Av central betydelse för

språkvården skulle emellertid kvaliteten

i översättningarna till svenska av EU:s

rättsakter komma att bli, ansåg

utskottet. Utskottet anslöt sig till de

ställningstaganden som gjorts i

Delegationen för översättning av EG:s

regelverk och som bl.a. innebar att man

i svensk översättarutbildning borde

lägga större vikt vid utbildningen i

svenska språket än vad som ditintills

varit fallet. Utskottet förutsatte att

man från svensk sida skulle beakta de

synpunkter om svenska språket och EU som

framfördes i yttrandet (yttr.

1994/95:KrU3y). Utrikesutskottet, vars

betänkande godkändes av riksdagen,

instämde i vad kulturutskottet anfört

(bet. 1994/95:UU5 s. 31, rskr.

1994/95:63).

Konstitutionsutskottet behandlade

hösten 1994 ett motionsförslag om att ta

fram en vägledning för språkbruket

främst i riksdagen. Enligt utskottet

borde höga krav ställas på det språk som

används i offentliga sammanhang.

Utskottet som konstaterade att det inom

regeringskansliet läggs ned ett

betydande arbete på språkvård ansåg att

det var viktigt att frågan gavs

tillräcklig uppmärksamhet även i

riksdagen. Av uppgifter från riksdagens

förvaltningskontor hade framgått att

frågan om organisationen av

språkvårdsarbetet var uppmärksammad och

att planer på utveckling av detta arbete

fanns. Utskottet avstyrkte motionen

(bet. 1994/95:KU13). Utskottets

betänkande godkändes av riksdagen.

Våren 1995 behandlade

konstitutionsutskottet frågan om svenska

språkets ställning inom EU. Utskottet

framhöll betydelsen av att hävda svenska

språkets ställning som arbetsspråk inom

EU. I betänkandet refererades ett

interpellationssvar som statsrådet

Hellström gett i riksdagen den 15 maj

1995 i vilket han bl.a. slog fast att

svenskan i och med Sveriges medlemskap

är officiellt språk i EU och därmed

formellt jämställt med de övriga tio EU-

språken. Statsrådet ansåg det angeläget

att den rätt att använda sitt modersmål

som finns också aktivt utnyttjas av

svenska representanter. Rekryteringen av

tolkar hade varit ett särskilt problem.

Regeringen hade i januari 1995 utformat

en första vägledning till stöd för

departementens och EU-representationens

agerande i språkfrågan. Regeringen hade

även vidtagit åtgärder för att komma

till rätta med bristen på kvalificerade

översättare och tolkar. Fr.o.m. hösten

1995 skulle en tolkskola inrättas vid

Stockholms universitet.

Konstitutionsutskottet, vars betänkande

godkändes av riksdagen, förutsatte att

regeringen skulle bevaka svenskans

ställning som arbetsspråk inom EU och

vidta de åtgärder som behövdes (bet.

1994/95:KU43 s. 21, rskr. 1994/95:387).

Enligt regleringsbrevet för budgetåret

1995/96 skall det finnas en tolkskola

vid Stockholms universitet. Inom

universitetet pågår för närvarande en

utredning om formerna för tolkskolan.

I betänkande 1995/96:KU7 behandlade

konstitutionsutskottet en motion med

förslag att inrätta ett pedagogiskt råd

för granskning av nya lagars

begriplighet. Utskottet, som

konstaterade att språkvårdsarbetet

fortsatt uppmärksammas i såväl

regeringskansliet som i riksdagen,

avstyrkte motionen, vilket riksdagen

anslöt sig till i sitt beslut.

Utskottet

Två motioner, väckta under allmänna

motionstiden i januari 1995, syftar till

att vårda och stärka det svenska

språket.

I motion Kr260 (m) uttalas att det - i

ett läge där vi som medlemmar av EU

skall värna om vår nationella identitet

och dess främsta uttryck, det gemensamma

språket - är av största vikt att värnet

av språket och dess utveckling

formaliseras och ges högsta prioritet.

Vidare framhåller motionären att språket

är levande och genomgår en ständig och

naturlig utveckling. Om det inte skall

skadas måste det emellertid utvecklas i

enlighet med sina egna strukturer.

Motionären anser att det är påkallat att

upprätta ett auktoritativt organ som i

samverkan med språkvetenskapliga

institutioner får i uppgift att vårda

det svenska språket.

Motionärerna bakom motion Kr239 (s)

framhåller att språket förändras snabbt

i en tid av nära samverkan med andra

länder. Samtidigt som språket förändras

och berikas av främmande ord, förflackas

och uttunnas det. Risken för ökade

kulturella klyftor mellan olika

generationer och samhällsgrupper är

stor. Missförstånd och oklarheter kan

bli följden om inte alla hjälps åt att

berika och utveckla språket.

Motionärerna föreslår att regeringen

skall tillsätta en parlamentarisk

beredning med uppgift att på olika vägar

och i nära samverkan med näringsliv,

folkrörelser, skolor och medier utveckla

metoder för att stärka svenska språkets

ställning. Beredningen skulle, anförs

det, stå fri att själv söka vägar för

att skapa intresse för språkfrågorna,

t.ex. genom att ägna särskilt intresse

åt samhällsområden där utvecklingen just

nu är särskilt snabb, t.ex. inom

bankvärlden eller inom

informationstekniken.

Utskottet vill framhålla att det talade

och skrivna språket är den främsta

kulturbäraren och utgör en av de

viktigaste förutsättningarna för

människans kulturella identitet.

Förmågan att behärska det egna språket

är av central betydelse för individen

antingen hon är verksam i en miljö där

det egna språket talas eller i en miljö

som domineras av andras språk. Utskottet

anser därför - i likhet med motionärerna

- att det är angeläget att det svenska

språket vårdas och att dess ställning

stärks.

En viktig uppgift för språkvården är

att kunna ge besked om vad som kan anses

vara gällande språknormer. En annan

uppgift är att ge förslag till nya ord

och uttryck som passar in i det svenska

språksystemet, bl.a. med avseende på

uttal, stavning och böjning. Språkvården

har också till uppgift att minska de

språkliga hindren mellan olika

samhällsgrupper. Som redovisats i ett

föregående avsnitt i detta betänkande

följer olika organ inom

språkvårdsområdet, bl.a. Svenska

Akademien och Svenska språknämnden,

språkutvecklingen och utarbetar

rekommendationer för språkbruket.

Som framhålls i de aktuella motionerna

är svenskan ett levande språk som

ständigt förändras. Ofta märks

förändringarna först i ett längre

tidsperspektiv. Uttryckssätt som

betraktats som felaktiga och bannlysts

av tidigare generationer kan efter hand

komma att dyka upp i skrift och

accepteras som korrekta. Nya ord

tillförs språket antingen genom att de

lånas in från ett annat språk eller

nybildas på annat sätt. De nya

uttryckssätten och nyorden kan vara mer

eller mindre lyckade, mer eller mindre

anpassade till det svenska

språksystemet. Vissa nybildningar har

kommit för att stanna, andra försvinner

efter en tid. Synen på nyord i svenskan

och språkbehandlingen i övrigt varierar

över tiden och mellan olika människor.

Andra språk - främst tyska, franska,

latin och under 1900-talet engelska -

har under århundradenas lopp starkt

påverkat svenskan. Inflytandet från

engelskan - som berörs i de båda

aktuella motionerna - är just nu mycket

starkt. Språkvårdare anser dock att det

inte finns någon risk att svenskan skall

ätas upp av engelskan. Skulle svenska

språket tappa mark och komma ur bruk på

flera områden, t.ex. inom den högre

utbildningen, skulle språket så

småningom utarmas. Enligt utskottets

mening kan man dock inte bortse från att

det inom vissa områden, t.ex. inom

datatekniken, finns en viss risk för

försvagning av svenska språkets

ställning gentemot engelskan, något som

uppmärksammats av utskottet i ett

tidigare betänkande och föranlett vissa

åtgärder. (Se ovan s. 8.) Utskottet

konstaterar att det är språkvårdens

uppgift att följa språkets utveckling

och att språkvården i vårt alltmer

internationaliserade svenska samhälle

står inför stora utmaningar.

Utskottet vill erinra om att skolans

roll i språkutvecklingen och språkvården

är central. Grundskolans viktigaste

uppgift är att skapa goda möjligheter

för elevernas språkutveckling. Som mål

för undervisningen har bl.a. angetts att

skolan skall sträva efter att varje elev

utvecklar ett rikt och nyanserat språk

samt förstår betydelsen av att vårda

sitt språk (se Läroplan 94). Ett av

kärnämnena i gymnasieskolan är svenska.

Det övergripande syftet med

undervisningen i svenska på gymnasienivå

är att eleverna skall öka sin förmåga

att tala, läsa och skriva svenska och

att de skall öka sina kunskaper om

litteraturen. De skall utveckla sin

förmåga att använda språket för att

främja sin personliga utveckling och på

så sätt skaffa sig nödvändig beredskap

för livslångt lärande, yrkesverksamhet

och samhällsliv (Skolverkets

författningssamling 1994:9).

De lärare som nu är verksamma och de

studenter som nu utbildas till lärare

har och kommer att få inflytande över

elevernas känsla för modersmålet långt

in på nästa sekel. Av den anledningen är

självfallet lärarutbildningen

betydelsefull när det gäller språkvård.

Lärarhögskolorna beslutar själva hur

utbildningen skall läggas upp och vad

den skall innefatta inom den ram som

examensordningen enligt

högskoleförordningen (1993:100) medger.

Kraven när det gäller språkvård varierar

mellan lärarhögskolorna. Som exempel

kan nämnas att det vid Lärarhögskolan i

Malmö finns en obligatorisk kurs i

svenska för alla blivande

grundskollärare oavsett inriktning och

en motsvarande kurs för alla blivande

gymnasielärare i allmänna ämnen. I

kurserna tas också språkvårdsfrågor upp.

För dem som skall bli svensklärare ges

ytterligare undervisning i språkvård.

När det gäller utbildningar för blivande

lärare i yrkesämnen (industri, hantverk,

handel och kontor, vård) finns det

däremot inte någon kurs i svenska.

Det bör vidare framhållas att förmågan

att behärska svenska språket är av stor

betydelse också för det stora antal

svenska medborgare som inte har svenska

språket som modersmål. För att dessa

grupper skall känna sig delaktiga i det

svenska samhället är det av avgörande

betydelse att deras kunskaper i svenska

språket är goda. Enligt skollagen

(1985:1100) syftar svenskundervisningen

för invandrare till att ge nyanlända

invandrare grundläggande kunskaper i

svenska språket och om det svenska

samhället. För närvarande utvärderas

svenskundervisningen för invandrare

(sfi) av Skolverket. (Se bet.

1995/96:UbU5.)

Utskottet vill även erinra om mediernas

betydelse för stil- och

språkutvecklingen. Utskottet är medvetet

om att varje högskola självständigt

beslutar om utbildningens innehåll men

vill likväl understryka betydelsen av

att journalistutbildningen ger de

blivande journalisterna goda kunskaper i

språkbehandling och känsla för

språkvård. Vidare innebär den starka

påverkan som främst etermedierna har på

medborgarnas språk att ett särskilt

ansvar vilar på journalisterna och

språkvårdarna vid Sveriges Television,

Sveriges Radio och Sveriges

Utbildningsradio. Utskottet förutsätter

att regeringen i beredningsarbetet inför

en ny avtalsperiod med programföretagen

överväger om det är motiverat att inom

företagen ytterligare stärka kravet på

språkvård såväl i det dagliga

journalistiska arbetet som i

programverksamheten.

Med hänsyn till vad som anförts

konstaterar utskottet att det ställs och

bör ställas stora krav på lärarnas

pedagogiska skicklighet och förmåga att

väcka elevernas intresse för språkets

betydelse. Likaså är det med hänsyn till

mediernas genomslagskraft motiverat att

det ställs höga krav på journalisternas

språkbehandling. Självfallet är därför

ett kontinuerligt utbyte mellan

språkvårdare, språkpedagoger och

högskolor av stort värde. Det är även

angeläget att ett samarbete förekommer

mellan språkvårdare, främst företrädare

för Svenska språknämnden som intar en

central ställning härvidlag, och andra

språkvårdande institutioner i landet

liksom mellan språkvårdare och personer

som arbetar med språket dagligen i tal

och skrift.

När det gäller förslaget i motion Kr260

att inrätta ett auktoritativt organ med

uppgift att i samverkan med

språkvetenskapliga institutioner vårda

svenska språket vill utskottet anföra

följande.

I likhet med motionären anser utskottet

att det är angeläget att vårda vårt

språk. Vidare anser utskottet att det i

första hand är företrädarna för de

språkvårdsorgan som redan finns som

skall bedöma vilken språksyn som skall

råda och hur språkvårdsarbetet bör

bedrivas. Utskottet är därför inte

berett att förorda att ett auktoritativt

språkvårdsorgan inrättas, något som

skulle kunna ske antingen genom att ett

nytt organ bildas eller genom att

Svenska språknämnden beslutar att ändra

sina uppgifter.

Vid bedömningen av motionsyrkandet har

utskottet också beaktat att det pågår

ett mycket omfattande beredningsarbete

rörande kulturpolitikens inriktning.

Detta arbete innefattar även frågan om

ansvaret för vården av den viktiga del

av kulturarvet som det svenska språket

utgör. Utskottet utgår från att

regeringen överväger om insatser bör

göras för att öka resurserna för Svenska

språknämnden i syfte att stärka den

utåtriktade informations- och

folkbildningsverksamheten, liksom

nämndens samarbete med myndigheter,

lärarhögskolor, journalister och andra

som har stort samhälleligt inflytande

och kan verka som språkliga förebilder

för den övriga befolkningen.

Beredningsarbetet bör dock inte

föregripas.

Mot den angivna bakgrunden anser

utskottet att motionen inte bör

föranleda något riksdagens initiativ.

Motionen avstyrks således.

Beträffande förslaget i motion Kr239

att tillsätta en parlamentarisk

beredning med uppgift att finna nya

vägar för att stärka språkets ställning

gör utskottet följande bedömning. Det är

- som framgår av vad utskottet anfört i

det föregående - viktigt att insatser

görs för att stärka språkets ställning.

Vidare är det angeläget att språkvården

får en bred och självklar förankring hos

medborgarna. Utskottet är dock inte

berett att i detta sammanhang ta något

initiativ till att en sådan beredning

skall komma till stånd. Vid detta

ställningstagande förutsätter utskottet

att regeringen i sitt beredningsarbete

rörande den framtida kulturpolitiken

prövar det i motionen aktualiserade

förslaget om en parlamentarisk beredning

i syfte att stärka och vårda svenska

språket. Det anförda innebär att

utskottet avstyrker den aktuella

motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inrättande av ett

auktoritativt organ med uppgift att

vårda svenska språket

att riksdagen avslår motion

1994/95:Kr260,

res. (m)

2. beträffande en parlamentarisk

beredning med uppgift att stärka

språkets ställning

att riksdagen avslår motion

1994/95:Kr239.

Stockholm den 30 januari 1996

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson

(s), Elisabeth Fleetwood (m), Berit

Oscarsson (s), Anders Nilsson (s), Leo

Persson (s), Björn Kaaling (s), Marianne

Andersson (c), Lennart Fridén (m), Carl-

Johan Wilson (fp), Agneta Ringman (s),

Charlotta L Bjälkebring (v), Annika

Nilsson (s), Jan Backman (m), Ewa

Larsson (mp), Fanny Rizell (kds), Lars

Lilja (s) och Elizabeth Nyström (m).

Reservation

Inrättande av ett auktoritativt organ

med uppgift att vårda svenska språket

(mom. 1)

Lennart Fridén (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 12 börjar med I likhet och

på s. 13 slutar med avstyrks således

bort ha följande lydelse:

I likhet med motionären bakom motion

Kr260 (m) anser utskottet att det är

angeläget att värnet av språket och dess

utveckling formaliseras. Det är viktigt

att de som skall lära sig språket från

grunden, våra yngsta skolelever och våra

invandrare, inte möter onödiga

svårigheter genom olika språksignaler

från skolan och massmedierna. Enligt

utskottets uppfattning förstärker

slapphet och relativism i språkbruket

kommunikationsproblemen och ökar

spänningen mellan generationerna och

mellan olika sociala och etniska

grupper. Vidare vill utskottet

understryka att det är ett socialt

handikapp att inte behärska språket. Det

är inte acceptabelt att skapa sådana

problem.

Utskottet har därför vid sina

överväganden stannat för att ett

auktoritativt organ bör inrättas med

uppgift att i samverkan med

språkvetenskapliga institutioner vårda

det svenska språket. Vad utskottet

sålunda anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande inrättande av ett

auktoritativt organ med uppgift att

vårda svenska språket

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:Kr260 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

Särskilt yttrande

Charlotta L Bjälkebring (v) anför:

Som utskottet framhållit är det talade

och det skrivna ordet den främsta

kulturbäraren och utgör en av de

viktigaste förutsättningarna för

människans kulturella identitet.

Utskottet har bl.a. uttalat att det är

angeläget att det svenska språket vårdas

och att dess ställning stärks. Vidare

har utskottet förutsatt att regeringen i

sitt beredningsarbete rörande den

framtida kulturpolitiken prövar

förslaget om en parlamentarisk beredning

i syfte att stärka och vårda svenska

språket. Jag har ställt mig bakom

utskottets beslut. Jag hade emellertid

hellre sett att utskottet intagit en mer

offensiv hållning och beslutat föreslå

riksdagen att ge regeringen till känna

att de statliga insatserna skall ökas

för att stärka svenska språkets

ställning och att förslag härom skall

lämnas i den kommande

kulturpropositionen.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Motionerna 1

Allmänna uppgifter 1

Svenska språknämnden 1

Andra språkvårdande organ, m.m. 3

Svenskan i EU 6

Svenskan i utbildningsväsendet 7

Standardspråket, språknormer och

språkpolitik 7

Kulturutredningens förslag 8

Tidigare riksdagsbehandling 8

Utskottet 10

Hemställan 13

Reservation 14

Inrättande av ett auktoritativt

organ med uppgift att vårda

svenska språket (m) 14

Särskilt yttrande (v) 14

Gotab, Stockholm 1996