Bet. 1995/96:KrU8

Kulturutskottets betänkande

1995/96:KRU08

Kulturmiljöfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1995/96

KrU8

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet

motioner om kulturmiljöfrågor som väckts

under föregående riksmöte.

Motionerna avser skydd för ortnamn,

kulturminnesskydd för industriproduktion

samt statligt stöd eller engagemang för

restaurering av Vinäs slott i Kalmar

län, för samverkansprojektet Innovatum i

Trollhättan samt för firandet av

Kalmarunionens 600-årsjubileum.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks, i de

flesta fall med utförlig motivering.

Två reservationer har fogats till

betänkandet.

Motionerna

1994/95:Kr207 av Elisabeth Fleetwood

m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att ge

restaureringen av Vinäs slott, Kalmar

län, hög prioritet.

1994/95:Kr214 av Anita Johansson m.fl.

(s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att

kulturminnesmärka industrihistoriskt

intressanta processer,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att bevara och

utveckla porslinsmuseet i

Gustavsberg.

1994/95:Kr222 av Gullan Lindblad och

Göthe Knutson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts

om att skydda vissa produktionslinjer

inom industrin samt förutsättningen

för turistnäringen att tillgodogöra sig

de föreslagna åtgärderna.

1994/95:Kr273 av Ingvar Johnsson m.fl.

(s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Innovatum i

Trollhättan.

1994/95:Kr279 av Marianne Andersson

m.fl. (c) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ortnamn.

1994/95:Kr282 av Ann-Marie Fagerström

m.fl. (s, m, c, v, kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts

om nationellt engagemang vid firandet av

Kalmarunionens 600-årsjubileum.

Statligt stöd till kulturmiljövård

Betydande belopp har under senare år

anvisats för kulturmiljövård under flera

departements huvudtitlar. En utförlig

redogörelse härför har lämnats bl.a. i

kulturutskottets betänkande

1994/95:KrU3. Många viktiga insatser har

kunnat komma till stånd tack vare de

satsningar som gjorts vid ett flertal

tillfällen under 1990-talet.

Industriminnesvård

Efter förslag av riksdagen vid riksmötet

1985/86 (bet. 1985/86:KrU8, rskr.

1985/86:47) tillsattes en utredning (U

1988:14) om förvaltning av vissa

kulturmiljöer. Utredningen anförde i

sitt betänkande (SOU 1991:64) Att

förvalta kulturmiljöer att en särskild

utredning borde tillsättas på

industriminnesvårdens område och att

industrin själv borde stå för en

betydande del av industriminnesvården.

I budgetpropositionen år 1993 (prop.

1992/93:100 bil. 12 s. 128-129) pekades

industriminnesvården ut som ett av flera

prioriterade områden inom

kulturmiljövården. Riksantikvarieämbetet

(RAÄ) fick i juni 1993 regeringens

uppdrag att ta fram ett handlingsprogram

för bevarande, vård och långsiktig

förvaltning av landets industriminnen.

Uppdraget skulle redovisas senast den 1

juli 1996.

Hösten 1994 uttalade kulturutskottet

(bet. 1994/95:KrU3 s. 12) att

kulturmiljövården står inför mycket

stora utmaningar när det gäller

bevarandet av industriminnen, inte minst

med tanke på att antalet objekt ökar i

takt med att näringslivet

omstruktureras. Utskottet ansåg att det

var angeläget att en heltäckande bild av

åtgärdsbehov, kostnader, finansiering

m.m. skulle kunna presenteras för

regeringen snarast möjligt. Utskottet

förutsatte därför att arbetet med RAÄ:s

Industriminnesprojekt skulle bedrivas

med sikte på en slutredovisning tidigare

än vad regeringen krävt. Om en sådan

tidigareläggning inte kunde göras, borde

RAÄ överväga att i stället göra en

successiv avrapportering av uppdraget.

Utskottet utgick från att RAÄ skulle ta

hänsyn även till den del av

industriminnesvården som berör

arbetsliv, konsumtionsmönster,

värderingar och livsformer under

industrialismen samt levandegörande av

industriminnen.

RAÄ har nyligen avlämnat sin fördjupade

anslagsframställning för perioden

1997-1999. Till anslagsframställningen

har RAÄ fogat ett förslag kallat

Kulturoffensiv inför 2000-talet.

Förslaget består av fem delar kallade

profilprogram. Ett av dem benämns Vårt

industrihistoriska arv. Genom detta

profilprogram gör RAÄ en första

avrapportering av uppdraget att ta fram

ett handlingsprogram för bevarande, vård

och långsiktig förvaltning av landets

industriminnen. En slutlig

programrapport kommer att avlämnas

senast den 1 juli 1996.

RAÄ föreslår i anslagsframställningen

att 10 miljoner kronor skall anvisas per

år under treårsperioden för

kunskapsuppbyggnad, bevarandeinsatser

och informationskampanj samt att 150

miljoner kronor per år skall anvisas av

sysselsättningsmedel för

byggnadsvårdsåtgärder inom

industriminnesvården.

I profilprogrammet anger RAÄ som sin

vision att bevarandearbetet och

effekterna av den föreslagna satsningen

under treårsperioden skall

- främja medborgarförankringen och

uppslutningen kring det

industrihistoriska arvet,

- driva en kampanj för utbildning och

annan kunskapsförmedling om

industriminnen,

- skapa en modern kunskapsbas över

industriminnen, historiskt, regionalt

och branschvis,

- ta fram ett långsiktigt hållbart

program för dokumentation, vård och

förvaltning av Sveriges 15 viktigaste

industriminnen - de nationella

monumenten,

- medverka till att utveckla regionala

och lokala industriminnesvårdsprogram,

- belysa förvaltningsfrågan dvs.

huvudmannaskap och kostnadsansvar för

nedlagda industrianläggningar. Vad är

rimliga åtaganden från stat, kommun,

företag och andra intressenter om sådana

anläggningar skall kunna leva vidare som

industriminnen?

- stärka och utveckla samverkan med

Nordiska museet, Tekniska museet,

Arbetets museum, Riksarkivet och Enheten

för industriminnesforskning vid Kungl.

Tekniska Högskolan (KTH) för att samla

och stärka resurserna för att bevara det

industrihistoriska arvet.

Kulturutredningen avgav i september 1995

sitt betänkande (SOU 1995:84)

Kulturpolitikens inriktning. I

betänkandet anförs att 1974 års

kulturpolitik gav en ram för

kulturarvsansvaret som knöts till

kulturminnesvård, museer och arkiv,

vilka sågs som skilda ansvarsområden,

vart och ett en specifik del av

kulturarvet (s. 296). I dag ser man

samband och integration som angeläget.

Kulturmiljö ses inte avgränsat som den

byggda och odlade miljön. Den yttre

miljön är sammanlänkad med traditioner

och levnadsskick, med föremål och

produktionsprocesser. Utredningen

betonar att kulturmiljövården skall utgå

från en helhetssyn på människan och

hennes miljö och även omfatta vårt

immateriella kulturarv (s. 308 och 321).

Utredningen nämner det industriella

arvet som ett exempel på att det behövs

helhetssyn och samlat agerande.

Remisstiden för yttrande över

Kulturutredningens betänkande går ut den

16 februari 1996.

Industrihistoriskt forum bildades år

1992. Drygt tjugo institutioner, bransch-

organisationer och intresseföreningar är

medlemmar i Industrihistoriskt forum. I

dess arbetsutskott ingår RAÄ, Nordiska

museet, Tekniska museet, Riksarkivet och

Arbetets museum. Industrihistoriskt

forum är ett samarbetsorgan för

dokumentation, bevarande och forskning

rörande det industriella kulturarvet.

Inom detta forum dras riktlinjerna upp

för hur medlemmarna tillsammans skall

kunna göra en aktiv och samlad satsning

för att rädda det industriella arvet.

Skydd av ortnamn

Frågan om skydd av ortnamn har

behandlats av riksdagen under en lång

följd av år. I betänkandena 1992/93:KrU6

och 1993/94:KrU2 redovisades den

tidigare riksdagsbehandlingen. Vidare

lämnades en redogörelse för vilka som

har ansvar för ortnamnen, bl.a.

Lantmäteriverket och Ortnamnsrådet, RAÄ

samt Språk- och folkminnesinstitutet.

Hösten 1993 begärde riksdagen på

kulturutskottets förslag att regeringen

skulle överväga frågan om behovet och

lämpligheten av en lagstiftning som har

till syfte att skydda ortnamnen, i

första hand införande av en hänsyns-

bestämmelse i kulturminneslagen (mot.

1992/93:232 (c, fp), bet. 1993/94:KrU2,

rskr. 1993/94:12).

Hösten 1994 erinrade kulturutskottet i

sitt betänkande 1994/95:KrU4 (s.10) om

att Statens lantmäteriverk enligt sin

instruktion (1988:1232) skall verka för

ett ändamålsenligt och vårdat

ortnamnsskick. Vidare hade regeringen i

proposition 1993/94:38 förutsatt att

Posten efter bolagiseringen skulle utöva

sitt inflytande på ortnamnsfrågorna på

ett sätt som inte strider mot god

ortnamnssed. Kulturutskottet förutsatte

att båda dessa instanser och övriga

instanser med ansvar för ortnamnsfrågor

även framgent skulle arbeta på ett

sådant sätt att det kulturarv som

ortnamnen utgör skyddas och vårdas.

Utskottet förutsatte också att de

ortnamnsansvariga under den tid den av

riksdagen år 1993 begärda utredningens

arbete pågick skulle avstå från åtgärder

som kan skada detta värdefulla

kulturarv.

En särskild utredningsman med uppdrag

bl.a. att lämna förslag som tillgodoser

behovet av skydd för ortnamn

tillkallades sommaren 1994 (Ku 1994:09).

Utredningen antog namnet

Kulturarvsutredningen. Utredningens

direktiv i vad gäller frågan om skyddet

för ortnamn återgavs i kulturutskottets

betänkande 1994/95:KrU4.

Kulturarvsutredningens uppdrag omfattar

en rad olika kulturminnesfrågor. De

första frågor som togs upp till

behandling rör skyddet av

kulturegendomar och exportregler för

kulturföremål. Resultaten redovisades

nyligen i delbetänkandet (SOU 1995:128)

Kulturegendomar och kulturföremål.

Den del av utredningsuppdraget som rör

skydd för ortnamn avsågs att tas upp i

ett senare skede av utredningsarbetet.

Redan i december 1994 uppmärksammades

dock ortnamnsfrågorna i en skrivelse

från utredaren till Posten AB. Utredaren

erinrade om kulturutskottets uttalande

om att utredningsarbetet inte borde

föregripas. Han redovisade att

Ortnamnsrådet vid Statens lantmäteriverk

i november 1994 antagit ett uttalande om

att reformeringen av

adresseringssystemet på landsbygden

måste ske så att de värdefulla by- och

gårdsnamnen hålls levande. Enligt

Ortnamnsrådet borde den princip för

adressering som bygger på användning av

dessa namn i första hand användas. Han

redovisade vidare att även RAÄ gjort ett

uttalande i frågan. För egen del

framhöll han att han ansåg frågan viktig

för bevarandet av vårt kulturarv och

värd stor uppmärksamhet. Han anförde att

det är viktigt att utredningens resultat

inte föregrips av förhastade

förändringar av adresseringssystemet,

som sedan blir svåra och dyra att rätta

till. Enligt skrivelsen borde de

regionala konferenser om

adresseringssystemet som hölls av

Kommunförbundet och Posten AB uppmanas

att uppmärksamma denna fråga så att det

adresseringssystem som väljs verkligen

anpassas till de lokala förhållandena

och att största hänsyn tas till de äldre

namnen så att god ortnamnssed iakttas.

Kulturarvsutredningen sände under våren

1995 ut en enkät till kommunerna för att

få svar på frågor om kommunernas beslut

i namnfrågor och deras anlitande av

expertis, om adresseringssystem på

landsbygden samt om kommunernas syn på

en lagreglering av ortnamnsverksamheten.

Det huvudsakliga arbetet med

ortnamnsfrågorna påbörjades under

senhösten 1995. Resultaten av

utredningsarbetet skall enligt

direktiven redovisas före den 1 juli

1996.

Svenska kommunförbundet tog i mars 1995

upp ortnamnsfrågorna i ett cirkulär

(1995:64) till kommunerna. I cirkuläret

redovisas den diskussion som förts under

senare år om adresseringssystemet på

landsbygden, bl.a. om användningen av by-

och gårdsnamn. Vidare erinras om att

Kommunförbundet och Posten ingått ett

s.k. normalavtal om åsättande av

adresser (cirkulär 1994:153), där det

slås fast att det ankommer på kommunerna

att åsätta belägenhetsadresser även på

landsbygden och att Posten i

normalfallet skall använda dessa som

utdelningsadresser. Kommunförbundet

uppmärksammar kommunerna på vikten av

att i verksamheten med ortnamn och

adresser iaktta en god ortnamnssed.

Kommunerna förutsätts vidare

upprätthålla goda kontakter och samråda

med expertis på området. Det finns

enligt Kommunförbundet anledning att i

kommunerna uppmärksamma de från olika

håll framförda kraven på

ortnamnsverksamheten och aktiviteter

inom adressområdet. I ett senare

cirkulär (1995:121) tog Kommunförbundet

upp ett önskemål från Posten om

påskyndande av avtalstecknandet mellan

Posten och kommunerna i fråga om

adressättning. Enligt Kommunförbundet är

det angeläget både med hänsyn till

Posten och övriga intressenter och

användare av belägenhetsadresser att

samarbetet mellan Posten och kommunerna

påskyndas. Förbundet uppmärksammar åter

kommunerna på betydelsen av att

verksamheten med ortnamn och adresser

bedrivs i samarbete med företrädare för

kulturhistoriska intressen. Tidiga

kontakter med sådana företrädare kan

enligt förbundets mening medverka till

en snabbare process mot ett för alla

parter bra resultat.

Posten AB uttalade - bl.a. i skrivelse

den 25 april 1995 till Svenska

kommunförbundet - att Posten sedan

årsskiftet 1994/1995 inte tar några egna

initiativ till att förändra

landsbygdsadresser utan avvaktar att

avtal träffas med resp. kommun.

Ortnamnsrådet vid Lantmäteriverket har

startat ett projekt benämnt

Ortnamnslinjen. Projektet syftar till

att lyfta fram ortnamnsfrågorna och höja

kompetensen i kommunerna. I samarbete

med Länsmuseet i Gävleborgs län

genomförs en försöksverksamhet i

Gävleborgs län, där länsmuseets roll som

rådgivare till kommunerna i

ortnamnsfrågor skall prövas. Som en

upptakt till försöksverksamheten

anordnades i december 1995 en

utbildningsdag på Länsmuseet i Gävle med

temat Ortnamn och namnvård. Inbjudan

till utbildningsdagen gick ut till

kommunala politiker och tjänstemän med

ansvar för namngivning i länet samt till

länets hembygdsföreningar.

Utskottet

Fråga om stöd till Vinäs slott

Motionärerna bakom motion Kr207 (m)

framhåller att Vinäs i Kalmar län - med

anor från medeltiden - intar en central

ställning bland många gamla herrgårdar.

Vinäs riskerar nu enligt motionärerna

att totalt förfalla. Motionsförslaget

syftar till att Riksantikvarieämbetet

(RAÄ) och Länsstyrelsen i Kalmar län vid

bidragsgivningen skall prioritera Vinäs

slott.

Utskottet har inhämtat att

Länsstyrelsen i Kalmar län på senare tid

vid två tillfällen har beviljat bidrag

för restaureringen av Vinäs slott,

nämligen i december 1994 med högst 1,9

miljoner kronor av ordinarie

kulturmiljövårdsmedel och i mars 1995

med 600 000 kronor av s.k.

sysselsättningsmedel. Med hänvisning

härtill anser utskottet att motionens

syfte har tillgodosetts. Yrkandet i

motionen avstyrks.

Kulturminnesskydd för industriproduktion

eller produktions- linje i drift m.m.

I motionerna Kr214 (s) yrkande 1 och

Kr222 (m) begärs utredning av

möjligheterna att genom bestämmelser i

kulturminneslagen (1988:950) skydda

industrihistoriskt intressanta

processer. I motionerna exemplifieras

detta behov med att

porslinstillverkningen vid Gustavsbergs

fabriker sålts av KF till Hackman-

koncernen och numera flyttats till

Finland. Till denna porslins-

tillverkning hör produktionen av

servisen Blå blom, som producerats i

Gustavsberg sedan år 1825. Motionärerna

redovisar att porslinstillverkning - av

både gamla och nyframtagna produkter -

fortfarande finns i Gustavsberg, numera

i regi av ett företag ägt av Värmdö

kommun och drivet av tidigare personal

vid Gustavsbergs fabriker. Motionärerna

anser att det kulturminnesskydd som

finns för byggnader, fast inredning,

yttre miljö m.m. bör kom- pletteras så

att även utrustning, produktion samt

kunskap om äldre teknik, design och

produktionsförhållanden kan skyddas och

bibehållas. I motion Kr222 anförs också

att förutsättningarna för

turistindustrin att tillgodogöra sig en

kulturminnesskyddad industriproduktion

bör uppmärksammas. I motion Kr214

yrkande 2 tas också upp frågan om

möjligheten att bevara porslinsmuseet i

Gustavsberg, som numera ägs av KF

Fastigheter.

Kulturutskottet behandlade vid

föregående riksmöte en motsvarande

motion i betänkande 1994/95:KrU4.

Utskottet konstaterade att ett

lagreglerat skydd för industriproduktion

skulle kräva lagstiftning på flera

rättsområden. Ett lagreglerat skydd

torde förutsätta att staten skapar

ekonomiska resurser för fortsatt

produktion och medföra ersättning för

eventuella inskränkningar i ägande- och

nyttjanderätt. Detta skulle kunna få

betydande konsekvenser för användningen

av statsbidragen till kulturmiljövården.

I ett föregående avsnitt i detta

betänkande har kulturutskottet redovisat

att RAÄ i sin fördjupade

anslagsframställning för perioden

1997-1999 gjort en första avrapportering

av ett uppdrag från regeringen att

utarbeta ett handlingsprogram för vården

av det industrihistoriska arvet. En

slutrapport skall avlämnas senast den 1

juli 1996. Programmet innehåller bl.a.

planer på att skapa en modern

kunskapsbas över industriminnen

historiskt, regionalt och branschvis.

Vidare skall ett program för

dokumentation, vård och förvaltning av

Sveriges 15 viktigaste industriminnen,

betecknade de nationella monumenten, tas

fram. RAÄ skall också medverka till att

utveckla regionala och lokala

industriminnesvårdsprogram. RAÄ erinrar

också om att det finns ett centralt

organ för diskussion och samordning av

industriminnesfrågor, nämligen

Industrihistoriskt forum, där museer,

institutioner, branschorganisationer och

intresseföreningar är medlemmar.

Utskottet har inhämtat att en diskussion

pågår inom Industrihistoriskt forum

beträffande skydd av industriproduktion.

Den har ännu inte resulterat i några

förslag till lösningar.

RAÄ:s handlingsprogram för

industriminnesvården kommer att utgöra

underlag för arbetet med den

budgetproposition som läggs fram hösten

1996.

Kulturutredningen betonar i betänkandet

(SOU 1995:84) Kulturpolitikens

inriktning att kulturmiljövården skall

utgå från en helhetssyn på människan och

hennes miljö och även omfatta vårt

immateriella kulturarv (s. 308-309 och

321). Utredningen nämner det

industriella arvet som ett exempel på

att det behövs helhetssyn och samlat

agerande.

I sammanhanget vill utskottet nämna att

Kulturutredningen i nämnda betänkande

också tar upp frågor om främjande av

formgivning och industridesign (s.

427-428). Utredningen föreslår att ett

designråd skall inrättas. Detta bör

stödja verkstäder för utveckling av

olika materialområden. Bland flera

exempel från olika industriområden nämns

möjligheten att stödja ett keramiskt

utvecklingscentrum i Gustavsberg.

Utskottet vill också erinra om att

Kulturutredningen behandlar frågor om

regional museiverksamhet och anför att

landsting och kommuner gemensamt bör

formulera en regional museipolitik i

sina respektive län i samverkan med

bl.a. länsstyrelsen, länsmuseet,

utbildningsväsendet, hembygdsrörelsen

och folkbildningen (s. 502-503). Den

möjlighet som redan finns för

länsmuseerna att fördela vidare av sitt

statsbidrag till lokala museer, som

bedöms kunna svara för ett visst

ämnesområde i regionen, bör enligt

utredningen tas till vara i större

utsträckning.

En proposition grundad på förslag från

Kulturutredningen avses föreläggas

riksdagen under år 1996.

Med hänvisning dels till vad

kulturutskottet anförde i sitt

betänkande 1994/95:KrU3 beträffande

kulturminnesskydd av industriproduktion,

dels till att beredningen inom

regeringskansliet av RAÄ:s

anslagsframställning och av

Kulturutredningens förslag inte bör

föregripas, anser utskottet att

riksdagen inte bör ta något initiativ

med anledning av förslagen i motionerna

Kr214 och Kr222. Motionerna avstyrks

således.

Fråga om stöd till Innovatum i

Trollhättan

I motion Kr273 (s) föreslås att staten

skall stödja byggandet och skapandet av

Innovatum i Trollhättan. Detta är ett

samverkansprojekt mellan samhälle och

näringsliv som bl.a. syftar till att ge

kunskaper om teknikens förändringar och

betydelse i samhället och bevara den

industriella kulturmiljön i Trollhättan,

som är unik för Sverige. Enligt

motionärerna är Innovatum av nationellt

intresse och svarar mot behovet att

dokumentera industrisamhället som är

under snabb förändring.

Trollhättans kommunstyrelse beslutade

år 1993 att förutsättningarna för att

skapa ett industrimuseum i Trollhättan

skulle undersökas. En förstudie som

presenterades under våren 1994 visade

att det fanns ett stort intresse för ett

museum. En särskild projektstyrelse med

representanter för bl.a. näringslivet,

de regionala myndigheterna och kommunen

tillsattes år 1994 för att bedriva ett

programarbete, som finansierades av

Trollhättans kommun, Älvsborgs läns

landsting och Länsstyrelsen i Älvsborgs

län. I maj 1995 överlämnade

projektstyrelsen rapporten Innovatum med

förslag till projektets genomförande.

Förslagen i rapporten innebär bl.a.

följande.

Innovatum i Trollhättan föreslås bli en

kulturell mötesplats mellan

näringslivsutveckling och

kulturhistoria, där människa och teknik,

teori och praktik, historia och framtid

skall mötas. Projektet Innovatum, som

består av flera delar, har sin

utgångspunkt i kulturmiljön inom fall-

och slussområdet i Trollhättan. Avsikten

är att den teknikhistoriska resurs som

området utgör skall användas för att öka

teknikintresset, ge skolan nya

pedagogiska möjligheter och öka

turismen. Två nya institutioner skall

skapas på Nohabs industriområde, dels

ett museum med inriktning på

industrisamhällets historia, dels ett

forum för framtidsfrågor, benämnt

Futurum. Till detta kommer Innovatums

s.k. satelliter, som utgörs av de

befintliga anläggningarna Saabs

bilmuseum, Sjöfartsverkets kanalmuseum,

Vattenfalls experimentutställning och

Nohab-smedjan. Dessa satelliter skall

drivas vidare av sina nuvarande huvudmän

men marknadsföras inom ramen för

Innovatum. Innovatum syftar bl.a. till

att öka teknikförståelsen och ge insikt

i teknikhistoria genom upplevelser och

experiment, att skapa ett museum som

arbetar otraditionellt, att göra

historien levande i kulturmiljön (fall-

och slussområdet) och att lyfta fram

sägner och myter kring älven. Ett av

målen för Innovatum är att vara ett

nationellt forum för utbyte mellan

forskarsamhället och ungdomar, inom de

områden där Innovatum verkar. Ett annat

mål är att trollhättebornas kulturella

identitet skall stärkas och

industrisamhällets historia

dokumenteras.

Trollhättans kommun har fattat ett

principbeslut om att medverka i en

första etapp av projektet, innebärande

bl.a. att Industrisamhällets museum och

Futurum skall byggas på Nohabs

fabriksområde. Kommunens bidrag kommer

enligt beslutet att uppgå till högst 27

miljoner kronor för investeringar exkl.

fastighetsförvärvet och till högst 6,5

miljoner kronor för tillkommande

driftkostnader. Vidare har Älvsborgs

läns landsting i sitt beslut om 1996 års

budget förklarat sig villigt att stödja

Innovatum i uppbyggnadsskedet. Därutöver

kan nämnas att Trollhättans kommun under

hösten 1995 har ansökt om bidrag hos

Boverket för ombyggnad av vissa

byggnader på Nohabs industriområde för

museibyggnaden. Kommunen, landstinget

och länsstyrelsen avser att gemensamt

söka bidrag hos Stiftelsen för kunskaps-

och kompetensutveckling. Likaledes avser

man att ansöka om bidrag ur EU:s

strukturfondsprogram för målområde 2,

vars syfte är att främja regioner som

drabbats av industriell tillbakagång och

stor arbetslöshet.

Enligt utskottets uppfattning kan ett

fullföljande av det initiativ som tagits

i Trollhättan bli av värde för såväl

kommunen som regionen. Projektet har som

visats i det föregående bl.a.

naturvetenskapliga, tekniska,

kulturhistoriska och pedagogiska

dimensioner. Anläggningen kommer således

att spegla inte endast ett tidigare

industrisamhälle. Det kommer även att

vara framtidsinriktat och stimulera till

delaktighet i samhällsutvecklingen,

bl.a. genom att skapa förståelse för

förändringar i teknik och samhälle.

När det gäller eventuell statlig

medverkan i Innovatum vill utskottet

erinra om det regeringsuppdrag som RAÄ

har fått att ta fram ett

handlingsprogram för bevarande, vård och

långsiktig förvaltning av landets

industriminnen som redovisats i ett

tidigare avsnitt i detta betänkande. I

programmet uttalas att mängden av

nedlagda fabriksmiljöer och

industrianläggningar är omfattande.

Prioriteringar kommer därför att bli

nödvändiga, eftersom samhällets resurser

för bevarande av det industriella arvet

sannolikt aldrig kan förväntas svara mot

ett faktiskt behov. Kulturmiljövården

står därför, anförs det, inför en av

sina hittills största utmaningar. RAÄ

föreslår att ett långsiktigt hållbart

program för dokumentation, vård och

förvaltning av Sveriges 15 viktigaste

industriminnen skall tas fram. Vidare

bör ett urval av andra viktiga

industriminnen, som representerar

industrihistoriens tidsskikt,

branschuppbyggnad och regionala särdrag

pekas ut. Som exempel på områden med

transportmedels- och tung

processindustri nämns bl.a. Trollhättan.

Vidare vill utskottet - då det gäller

stöd till inrättandet av

Industrisamhällets museum - framhålla

att Älvsborgs länsmuseum som saknar

särskild länsmuseibyggnad arbetar mer

decentraliserat än de flesta övriga

regionala museer. Arbetet bygger i hög

grad på samverkan med olika intressenter

som lokala museer och kommuner,

organisationer och föreningar.

Länsmuseet har aktivt deltagit i

projekteringsarbetet för Innovatum.

Därutöver kan nämnas att

Kulturutredningen bl.a. har föreslagit

att ett nytt statligt grundbidragssy-

stem skall införas, vilket innebär att

ett större antal rörliga grundbidrag

skapas. Som utskottet anförde i sitt

betänkande 1995/96:KrU1 kan - om

förslaget genomförs - stöd lämnas till

bl.a. genreprofilering och samarbete

över institutionsgränser, geografiska

gränser och med parter i omvärlden.

Systemet skulle medföra en större

flexibilitet i bidragstilldelningen till

de regionala museerna med större

möjlighet än i dag till omprövning.

Utskottet vill i sammanhanget även

erinra om att Kulturutredningen betonat

att industrisamhällets omvandling

ställer ökade krav på kulturmiljövården

(s. 321) och att teknikens ställning i

museiväsendet och utvecklingen av teknik-

och vetenskapscentra bör stödjas (s.

509).

Utan att föregripa resultatet av det

pågående beredningsarbetet på

kulturpolitikens område vill utskottet

understryka betydelsen av att regionala

och lokala insatser görs på

industrimiljöområdet. Utskottet är inte

berett att föreslå riksdagen att ta

något initiativ med anledning av

motionsförslaget. Motionen avstyrks

således.

Skydd av ortnamn

I motion Kr279 (c) tas upp frågan om

skydd för ortnamn (yrkande 5).

Motionärerna erinrar om att en

utredning, i enlighet med riksdagens

begäran, har till uppdrag att överväga

frågan om lagstiftning till skydd för

ortnamn. Motionärerna uttrycker stark

oro för att den adressändringsverksamhet

som Posten AB och Svenska

kommunförbundet bedriver skall föregripa

resultaten av utredningsarbetet. De

anser att detta inte bör få ske.

Utskottet har i ett föregående avsnitt

i detta betänkande redovisat att den av

riksdagen begärda utredningen,

Kulturarvsutredningen (Ku 1994:09), nu

påbörjat arbetet med ortnamnsfrågorna.

Redan i slutet av år 1994 uppmärksammade

utredaren Posten AB på att det är

viktigt att utredningens resultat inte

föregrips av förhastade förändringar av

adresseringssystemet, som sedan blir

svåra och dyra att rätta till. Enligt

utredningsmannen borde de regionala

konferenser som hölls av Kommunförbundet

och Posten AB om adresse-ringssystemet

uppmanas att uppmärksamma denna fråga så

att det adresseringssystem som väljs

verkligen anpassas till de lokala

förhållandena och att största hänsyn tas

till de äldre namnen så att god

ortnamnssed iakttas. Posten har därefter

uttalat att den sedan årsskiftet

1994/1995 inte tar några egna initiativ

till att förändra landsbygdsadresser

utan avvaktar att avtal träffas med

resp. kommun.

Utskottet har också redovisat att

Svenska kommunförbundet i cirkulär till

kommunerna om adresseringsfrågor

uppmärksammar kommunerna på vikten av

att de i verksamheten med ortnamn och

adresser iakttar en god ortnamnssed.

Kommunförbundet förutsätter att

kommunerna upprätthåller goda kontakter

och samråder med expertis på området.

Slutligen har utskottet redovisat ett

av Ortnamnsrådet startat projekt,

Ortnamnslinjen , som bl.a. har till

syfte att pröva länsmuseernas roll som

rådgivare till kommunerna i

ortnamnsfrågor.

Utskottet förutsatte redan år 1994 att

Statens lantmäteriverk, Posten AB och

övriga ortnamnsansvariga instanser

framgent skulle arbeta på ett sådant

sätt att det kulturarv som ortnamnen

utgör skyddas och vårdas (bet.

1994/95:KrU4). Utskottet förutsatte

också att de ortnamnsansvariga under den

tid som Kulturarvsutredningen arbetade

skulle avstå från åtgärder som skulle

kunna skada detta värdefulla kulturarv.

Mot bakgrund av dessa uttalanden och av

vad som ovan redovisats om verksamheten

på ortnamns- och adresseringsområdet

under tiden sedan Kulturarvsutredningen

tillkallades anser utskottet att något

ytterligare uttalande i ortnamnsfrågan

från riksdagen för närvarande inte är

påkallat, varför motionsyrkandet

avstyrks.

Fråga om stöd till Kalmarunionens 600-

årsjubileum

Motionärerna bakom motion Kr282 (s, m,

c, v, kds) framhåller att Kalmar-

unionen kommit att framstå som en symbol

för önskan om ett nära samarbete mellan

de nordiska länderna. När staden Kalmar

år 1997 firar 600-årsminnet av unionen

är - framhålls det i motionen -

jubileet intressant inte bara från

historisk synpunkt. Det ger också ett

tillfälle att göra jubileumsåret till en

satsning för hela Norden. Motionärerna

anser att aktiviteterna har stor

regionalpolitisk och nationell betydelse

och föreslår att någon form av nationell

medverkan skall diskuteras.

Kalmarunionen är namnet på den union

som ingicks i Kalmar mellan Sverige,

Norge och Danmark år 1397 i samband med

att drottning Margaretas släkting, den

15-årige Erik av Pommern, kröntes till

kung över de tre länderna. Unionen

upphörde genom att Gustav Vasa valdes

till riksföreståndare i Sverige år 1521

och blev Sveriges kung år 1523.

Kommunfullmäktige i Kalmar beslutade år

1989 att 600-årsminnet av Kalmarunionen

skulle firas år 1997. De övergripande

målen för jubileet är dels att det skall

bidra till regionens utveckling under

nästa årtusende, dels att Kalmar skall

etableras som en nordisk arena och länk

mellan Norden och övriga Östersjöländer.

De fem nordiska ländernas

statsöverhuvuden har samtyckt till att

bli jubileets officiella beskyddare.

Kalmar kommun, som har beslutat anslå

sammanlagt nära 13 miljoner kronor under

åren 1995-1998 för unionsjubileet,

svarar för samordning och marknadsföring

av alla evenemang och projekt. Vidare

har kommunen avsatt ca 5 miljoner kronor

för en kulturutvecklingsfond för de s.k.

unionsprojekten. Ett regionalt stöd från

Länsstyrelsen i Kalmar län, Kalmar läns

landsting, Högskolan i Kalmar, Kalmar

läns museum och Kalmar läns

kommunförbund beräknas motsvara ca 7

miljoner kronor.

Unionsjubileet stöds även på nordisk

nivå. Nordiska rådet beslutade år 1991

att i enlighet med ett medlemsförslag

rekommendera Nordiska ministerrådet att

utreda förutsättningarna för stöd till

och aktiv medverkan i unionsjubileet och

ett Nordens år i Kalmar. Nordiska rådet

planerar bl.a. att förlägga presidie-

och utskottsmöten till Kalmar i

september 1997. Ministerrådet har

beslutat att uppmärksamma jubileet bl.a.

genom att i möjligaste mån förlägga

seminarier, konferenser och

ministermöten till Kalmar under

jubileumsåret.

Vidare har ministerrådet beslutat att

under åren 1994-1996 avsätta 4,5

miljoner danska kronor av s.k.

nysatsningsmedel för ett stort nordiskt

utställningsprojekt om drottning

Margareta och hennes tid som skall

ambulera mellan Danmark, Sverige,

Finland och Norge. Utställningen skall

invigas i Köpenhamn i december 1996,

varefter den kommer att visas i Kalmar

från början av maj till slutet av juli

1997, i Tavastehus från mitten av

augusti till början av november och i

Oslo från början av december 1997 till

slutet av mars 1998. Huvudansvaret för

utställningen åvilar Danmarks

Nationalmuseum. För Sveriges del är det

Statens historiska museum som ansvarar

för projektet. Museet har för avsikt att

ansöka hos regeringen om garanti för de

inlånade utländska föremålen.

Det s.k. Unionskansliet i Kalmar

arbetar med sex huvudteman inför

jubileet, nämligen nordisk

telekommunikation, miljö och

resurshushållning, nordisk design,

kulturturism runt Östersjön, nordisk

historia för barn och ungdom samt

kvinnligt ledarskap. Därutöver pågår ett

samarbete med näringslivet samt med

kultur- och idrottsområdena. Inom de

sammanlagt nio områdena planeras

åtskilliga projekt tillsammans med olika

samarbetspartner. Som exempel kan nämnas

att en ideell förening, Kvinnor i

Norden, avser att uppmärksamma jubileet

från ett kvinnligt och nordiskt

perspektiv. Föreningen står bakom en

temavecka, också den benämnd Kvinnor i

Norden. Föreningens arrangemang äger rum

i maj 1997, då Kalmar skall vara en

plats för möten mellan kvinnor från hela

Norden med seminarier, föreläsningar, en

idé- och handelsmässa m.m. Ett annat

exempel är Föreningarna Nordens förbund

vars projekt, benämnt Nordliv, är en

bred satsning med utställningen På spår

efter det nordiska, författarturnéer

m.m. Vidare bör nämnas att samtliga

jubileumsprojekt inom de nio områdena

skall vara finansierade genom bidrag

från offentliga institutioner, sponsorer

etc. Ett exempel härpå är Margareta-

utställningen som finansieras på

nordisk, svensk och kommunal nivå. Ett

annat exempel är det nordiska

operasamarbete som kulturförvaltningen i

Kalmar kommun tillsammans med

Vadstenaakademien avser att genomföra.

Ett led i finansieringsarbetet härför är

det beslut som Stiftelsen Framtidens

kultur nyligen tog och som innebär att

275 000 kronor beviljats i

planeringsbidrag för projektet.

Unionskansliet, som samordnar

jubileumsfestligheterna, är för

närvarande i färd med att söka nordiska,

nationella och lokala sponsorer samt

temasponsorer för jubileet.

Enligt utskottets uppfattning är det

angeläget att Sverige tar till vara de

möjligheter till internationellt

kulturellt samarbete som kan finnas. Det

är därför glädjande att unionsjubileet

synes erhålla ett mycket brett stöd från

olika organisationer på nordisk nivå

liksom på nationell, regional och lokal

nivå. Detta stöd tillsammans med stödet

från näringslivet, det lokala

föreningslivet m.m. visar att

unionsjubileet har en mycket bred

förankring. Enligt utskottets

uppfattning är det värdefullt att det

nordiska samarbetet genom

jubileumsevenemangen ställs i fokus.

Jubileet kan med sin historiska

utgångspunkt få positiva följder för det

framtida nordiska samarbetet, liksom det

förhoppningsvis kommer att främja

Kalmarregionens utveckling.

Frågan om ytterligare stöd till

unionsjubileet från ministerrådet och

stöd från Nordisk kulturfond får prövas

i sedvanlig ordning. Detsamma gäller

frågan om särskilt svenskt statligt

engagemang - i ekonomisk eller annan

form. I sammanhanget vill utskottet

erinra om att värdet av en eventuell

statlig svensk garanti för inlånade

föremål till Margareta-utställningen

torde komma att bli betydande.

Utskottet anser med hänvisning till det

anförda att motionsförslaget är

besvarat. Motionen avstyrks således.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande stöd till Vinäs

slott

att riksdagen avslår motion

1994/95:Kr207,

2. beträffande kulturminnesskydd

för industriproduktion eller

produktionslinje i drift m.m.

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:Kr214 och 1994/95:Kr222,

res.1 (mp) - motiv

3. beträffande fråga om stöd

till Innovatum i Trollhättan

att riksdagen avslår motion

1994/95:Kr273,

res.2 (mp) - motiv

4. beträffande skydd av

ortnamn

att riksdagen avslår motion

1994/95:Kr279 yrkande 5,

5. beträffande stöd till

Kalmarunionens 600-årsjubileum

att riksdagen avslår

motion1994/95:Kr282.

Stockholm den 30 januari 1996

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson

(s), Elisabeth Fleetwood (m), Berit

Oscarsson (s), Anders Nilsson (s), Leo

Persson (s), Björn Kaaling (s), Marianne

Andersson (c), Lennart Fridén (m), Carl-

Johan Wilson (fp), Agneta Ringman (s),

Charlotta L Bjälkebring (v), Annika

Nilsson (s), Jan Backman (m), Ewa

Larsson (mp), Fanny Rizell (kds), Lars

Lilja (s) och Elizabeth Nyström (m).

Reservationer

1. Kulturminnesskydd för

industriproduktion eller

produktionslinje i drift (mom. 2

motiveringen)

Ewa Larsson (mp) anser att den del av

utskottets yttrande som på s. 7 börjar

med Med hänvisning och slutar med

avstyrks således bort ha följande

lydelse:

Med hänvisning (= utskottet sex rader)

och Kr222. Därmed får motionerna anses

besvarade.

2. Fråga om stöd till Innovatum i

Trollhättan (mom. 3 motiveringen)

Ewa Larsson (mp) anser att den del av

utskottets yttrande som på s. 9 börjar

med Utan att och slutar med avstyrks

således bort ha följande lydelse:

Utan att (= utskottet fyra rader) av

motionsförslaget. Därmed får motionen

anses besvarad.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Motionerna 1

Statligt stöd till kulturmiljövård 2

Industriminnesvård 2

Skydd av ortnamn 4

Utskottet 6

Fråga om stöd till Vinäs slott 6

Kulturminnesskydd för

industriproduktion eller

produktions- linje i drift m.m. 6

Fråga om stöd till Innovatum i

Trollhättan 8

Skydd av ortnamn 10

Fråga om stöd till Kalmarunionens

600-årsjubileum 10

Hemställan 12

Reservationer 13

1. Kulturminnesskydd för

industriproduktion eller

produktionslinje i drift (mp) 13

2. Fråga om stöd till Innovatum i

Trollhättan (mp) 13

Gotab, Stockholm 1996