Bet. 1995/96:KU12

Konstitutionsutskottets betänkande

1995/96:KU12

Ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1995/96

KU12

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens

förslag till riktlinjer för det

fortsatta arbetet med ändrade

relationer mellan staten och Svenska

kyrkan. Regeringens principförslag

omfattar den rättsliga regleringen,

ekonomi och uppbörd,

begravningsverksamheten, den kyrkliga

egendomen och vården av

kulturhistoriska värden. Riktlinjerna

utgår från att Svenska kyrkan skall

kvarstå som en öppen, demokratisk och

rikstäckande folkkyrka. De innebär

bl.a. att i regeringsformen införs

särskilda regler om lagstiftning

angående Svenska kyrkan och andra

trossamfund och att Svenska kyrkan

själv får reglera sina angelägenheter

inom ramen för bestämmelserna i en lag

men utan en från riksdagen delegerad

normgivningskompetens. Vidare skall den

kyrkliga egendomen efter en

relationsändring stå till kyrkans

förfogande och Svenska kyrkan kunna få

ersättning för vården av den

kulturhistoriskt värdefulla egendomen.

Svenska kyrkans huvudmannaskap för den

helt övervägande delen av

begravningsverksamheten skall bestå. -

Ett omfattande kompletterande

utredningsarbete kommer att behöva

göras för att utarbeta mera detaljerade

förslag.

Utskottet föreslår att riksdagen

godkänner de av regeringen föreslagna

riktlinjerna.

Reservationer föreligger från v-

ledamoten som anser att propositionen

bör avslås, från fp-ledamöterna som

önskar en tydligare förändring av

relationerna mellan staten och Svenska

kyrkan samt från m- och fp-ledamöterna

i fråga om ersättningen till Svenska

kyrkan för vården av kulturhistoriskt

värdefull egendom.

Propositionen

1995/96:80 vari yrkas att riksdagen

godkänner regeringens riktlinjer för

det fortsatta arbetet med ändrade

relationer mellan staten och Svenska

kyrkan.

Motionerna

1995/96:K1 av Carl Bildt m.fl. (m) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en öppen folkkyrka,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om statens ersättning till

kyrkan för vård av kulturhistoriskt

värdefull egendom.

1995/96:K2 av Gustaf von Essen (m) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att relationen mellan staten

och Svenska kyrkan m.m. skall ordnas

utifrån principen att full

religionsfrihet skall råda,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en lag omfattande alla

trossamfund inkl. Svenska kyrkan skall

utformas,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de fria trossamfunden

ges verkliga påverkansmöjligheter genom

representation i det vidare

utvecklingsarbetet,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att rimliga

övergångslösningar för Svenska kyrkan

skall skapas i avvaktan på full

likställighet mellan Svenska kyrkan och

övriga trossamfund.

1995/96:K3 av Ingbritt Irhammar (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna att den

föreslagna kyrkoavgiften skall benämnas

kyrkoskatt.

1995/96:K4 av Lennart Hedquist m.fl.

(m, fp, kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om rätt

för Svenska kyrkan att själv få besluta

om sin avgiftsstruktur.

1995/96:K5 av Alf Svensson m.fl. (kds)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ersättning till

kulturhistoriskt värdefull egendom,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om utgångspunkten för

Kyrkoutjämningsutredningens arbete,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om det fortsatta arbetet med

personalfrågorna.

1995/96:K6 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Svenska kyrkan inte

skall vara ett offentligrättsligt

subjekt,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att särbestämmelser om

trossamfundet Svenska kyrkan inte skall

förekomma i regeringsformen,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att lagen om trossamfund

skall präglas av strikt tillämpning av

principen att inomkyrkliga frågor skall

avgöras av Svenska kyrkan själv.

1995/96:K7 av Kenneth Kvist m.fl. (v)

vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens

proposition om Ändrade relationer

mellan staten och Svenska kyrkan,

2. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om skiljande av stat-kyrka

enligt vad i motionen anförts,

3. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om hur begravningsverksamheten

i framtiden skall skötas när Svenska

kyrkan har frigjorts från staten,

4. att riksdagen hos regeringen begär

en parlamentarisk utredning om hur

kulturhistoriskt värdefulla

kyrkobyggnader och kyrkoarkiven i

framtiden skall garanteras god vård och

gott omhändertagande enligt vad i

motionen anförts om statens och

kommunernas ansvar för dessa.

Utskottet

Inledning

Gällande bestämmelser

Regleringen av Svenska kyrkan

Regeringsformen innehåller i

övergångsbestämmelserna bestämmelser om

Svenska kyrkan (p. 9-12 och 14).

I dessa bestämmelser anges att

grundläggande föreskrifter om Svenska

kyrkan och om kyrkomötet, som är en

församling av valda ombud för Svenska

kyrkan, liksom föreskrifter som innebär

ändring av det ändamål för vilket den

kyrkliga egendomen är avsedd, utfärdas

på samma sätt som riksdagsordningens

huvudbestämmelser. Innan sådan lag

beslutas skall kyrkomötets yttrande

inhämtas. Föreskrifter om tillhörighet

till Svenska kyrkan kräver samtycke av

kyrkomötet. För vissa andra

föreskrifter krävs yttrande av

kyrkomötet.

I regeringsformen tillförsäkras

medborgarna religionsfrihet, dvs. att

ensam eller tillsammans med andra utöva

sin religion, och skydd mot tvång att

ge till känna sin åskådning i religiöst

hänseende samt mot tvång att tillhöra

trossamfund.

Den alldeles övervägande delen av

viktiga bestämmelser om Svenska kyrkan

finns i kyrkolagen (1992:300). Lagen är

indelad i elva avdelningar. Där finns

föreskrifter om Svenska kyrkan som

trossamfund, om medlemskap i Svenska

kyrkan, om den kyrkliga indelningen, om

den lokala organisationen, om den

regionala organisationen, om den

centrala organisationen, om biskops-

och prästtjänster, om kyrkomusiken, om

den kyrkliga egendomen samt om de

kyrkliga valen.

Svenska kyrkan som trossamfund är ett

evangelisk-lutherskt trossamfund. Genom

sina församlingar upprätthåller den en

på demokratisk grund uppbyggd

riksomfattande verksamhet.

Sverige är kyrkligt indelat i

territoriella församlingar, pastorat,

kontrakt och stift. Därutöver finns

icke-territoriella församlingar.

Grundläggande föreskrifter om

kyrkomötets sammansättning, valen till

kyrkomötet, Svenska kyrkans

centralstyrelse samt kyrkomötets

uppgifter och normgivning finns i

avdelningen om kyrkans centrala

organisation. I kapitlet om kyrkomötet

ges det lagstöd som kyrkomötet behöver

för att kunna meddela föreskrifter i

alla de ämnen där normgivningen kan

delegeras enligt regeringsformen. Det

anges således att kyrkomötet genom

kyrklig kungörelse får meddela

föreskrifter i följande ämnen.

1. Svenska kyrkans lära,

2. det kyrkliga ämbetet,

3. Svenska kyrkans böcker,

4. Svenska kyrkans sakrament,

gudstjänst och övriga handlingar,

5. kollekter,

6. central verksamhet för

evangelisation, mission och övrigt

utlandsarbete samt diakoni,

7. kyrkomötets arbetssätt och

verksamheten hos myndigheter under

kyrkomötet.

Därutöver ges bemyndigande för

kyrkomötet att vidaredelegera

normgivningen i vissa ämnen till

Svenska kyrkans centralstyrelse eller

till domkapitel, kyrkliga kommuner och

kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter.

Beträffande skyldigheten att betala

församlingsskatt finns föreskrifter i

kommunalskattelagen (1928:370) och

lagen (1951:691) om viss lindring i

skattskyldigheten för den som icke

tillhör Svenska kyrkan. Skattesatsen

för församlingsskatt bestäms enligt de

grunder som anges i lagen (1965:269)

med särskilda bestämmelser om kommuns

och annan menighets utdebitering av

skatt, m.m.

Bestämmelser om val till

kyrkofullmäktige och till direktvalda

kyrkoråd finns i lagen (1972:704) om

kyrkofullmäktigval, m.m.. Bestämmelser

om rösträtt vid dessa val finns dock i

kyrkolagen.

Reglering av andra trossamfund

I fråga om andra trossamfund än Svenska

kyrkan finns inte några särskilda

regler för normgivningen. Föreskrifter

om sådana trossamfund får meddelas i

enlighet med regeringsformens allmänna

bestämmelser. Sådana föreskrifter är

närmast att hänföra till föreskrifter

om enskildas personliga och ekonomiska

förhållanden inbördes. Sådana

föreskrifter skall enligt 8 kap. 2 §

regeringsformen meddelas genom lag.

Ärendets beredning

Regeringens förslag bygger på

Kyrkoberedningens betänkande Staten och

trossamfunden (SOU 1994:42), vilket

varit föremål för en mycket bred

remissbehandling. Regeringen har under

våren 1995 vid partiledaröverläggningar

informerat om det pågående arbetet med

ändrade relationer mellan staten och

Svenska kyrkan. I enlighet med

föreskrifterna i

övergångsbestämmelserna till

regeringsformen har regeringen vidare

inhämtat kyrkomötets yttrande över sitt

förslag.

Principiella utgångspunkter

Propositionens huvudsakliga innehåll

m.m.

Det principförslag om de framtida

relationerna mellan staten och Svenska

kyrkan som läggs fram i propositionen

har som utgångspunkt att Svenska kyrkan

skall kunna bevara sin identitet som en

öppen, demokratisk och rikstäckande

folkkyrka, vilket bör framgå av en

särskild lag. Samtidigt uppnås en

större likställighet i förhållande till

andra trossamfund genom ett

konstitutionellt skydd för alla

trossamfund.

Principförslaget omfattar den rättsliga

regleringen, ekonomi och uppbörd,

begravningsverksamheten, den kyrkliga

egendomen och vården av

kulturhistoriska värden. Det innebär i

huvudsak följande.

- I regeringsformen införs särskilda

regler om lagstiftning angående

Svenska kyrkan och andra trossamfund.

- Svenska kyrkan får själv reglera sina

angelägenheter inom ramen för

bestämmelserna i en lag men utan en

från riksdagen delegerad

normgivningskompetens.

- Frågan om handlingars offentlighet i

Svenska kyrkan utreds ytterligare med

inriktning på att

offentlighetsprincipen skall tillämpas

även i fortsättningen.

- En skyldighet för den som tillhör

Svenska kyrkan att betala en lokalt

beslutad kyrkoavgift ersätter

nuvarande kyrkoskatt. Avgiften tas ut

i proportion till inkomsten.

- Staten biträder Svenska kyrkan - eller

annat trossamfund efter beslut av

regeringen - med uppbörden av avgift.

- De praktiska, ekonomiska och rättsliga

konsekvenserna för

begravningsverksamheten i en ny

stat-kyrkarelation utreds ytterligare.

Svenska kyrkans huvudmannaskap för den

helt övervägande delen av

begravningsverksamheten skall bestå.

Finansieringen av

begravningsverksamheten skall vara

lokalt förankrad. De som tillhör

Svenska kyrkan betalar sina kostnader

via kyrkoavgiften.

- Den kyrkliga egendomen står efter en

relationsändring till kyrkans

förfogande.

- Svenska kyrkan bör kunna få viss

ersättning av staten för vården av den

kulturhistoriskt värdefulla egendomen.

Ett kompletterande utredningsarbete

behöver enligt propositionen genomföras

för att utarbeta mer detaljerade

förslag.

Den rättsliga regleringen enligt

propositionen

Regeringens förslag innebär i fråga om

konstitutionella frågor följande.

I regeringsformen förs in särskilda

regler om lagstiftning angående Svenska

kyrkan och andra trossamfund. Sådana

föreskrifter får beslutas i samma

ordning som gäller för

huvudbestämmelserna i

riksdagsordningen. Svenska kyrkan får

själv reglera sina angelägenheter inom

ramen för en lag men utan

statsrättsligt grundad

normgivningskompetens.

Församlingarnas kommunstatus upphör.

Frågan om handlingars offentlighet i

Svenska kyrkan utreds ytterligare med

inriktning på att

offentlighetsprincipen skall tillämpas

även i fortsättningen.

Någon reglering i regeringsformen av

frågan om gemensam eller skilda lagar

för Svenska kyrkan och övriga

trossamfund föreslås däremot inte.

I fråga om lagstiftning i övrigt om

Svenska kyrkan innebär förslaget

följande.

Det som är principiellt viktigt och av

grundläggande karaktär för Svenska

kyrkan tas in i en särskild lag om

Svenska kyrkan. Där anges bl.a. att

kyrkan skall vara en evangelisk-

luthersk kyrka med episkopal struktur,

en öppen folkkyrka, demokratiskt

uppbyggd och rikstäckande.

Församlingarnas och stiftens roll och

självbestämmande skall framgå. I lagen

anges således vissa grundläggande

bestämmelser om Svenska kyrkans

organisatoriska uppbyggnad och om

skyldigheten för dem som tillhör

Svenska kyrkan att betala lokalt och

regionalt beslutad kyrkoavgift. - Den

närmare gränsdragningen mellan

innehållet i lagen om Svenska kyrkan

och en inomkyrklig reglering prövas i

ett fortsatt utredningsarbete.

Lagstiftning om andra trossamfund torde

enligt propositionen komma att handla

om regler för exempelvis trossamfunds

registrering.

Motioner

I en motion, 1995/96:K7 av Kenneth

Kvist m.fl. (v), yrkas avslag på

propositionen (yrkande 1) samt förslag

om skiljandet av stat-kyrka enligt vad

i motionen anförts (yrkande 2), och om

hur begravningsverksamheten i framtiden

skall skötas när Svenska kyrkan har

frigjorts från staten (yrkande 3).

Vidare begärs en parlamentarisk

utredning om hur kulturhistoriskt

värdefulla kyrkobyggnader och

kyrkoarkiven i framtiden skall

garanteras god vård och gott

omhändertagande (yrkande 4).

Motionärerna anser att

regeringsformens föreskrift om

religionsfrihet räcker, och de anför

att inga andra organisationer -

politiska, fackliga eller andra - har

någon särskild lag. De anser det strida

mot föreningsfriheten att göra en

särlagstiftning för trossamfunden och

ifrågasätter hur vi skall klara

försvaret av vår demokratisyn gentemot

olika auktoritära uppfattningar om

gudsstaten som överordnad människans

lagar, om Svenska kyrkan får behålla

sin särställning i förhållande till

staten. Enligt motionärerna behövs

inga ytterligare utredningar om

konstitutionella och andra rättsfrågor,

uppbördsförfarandet, den kyrkliga

egendomens förvaltande och

personalfrågor. Motionärerna medger att

ett skiljande av Svenska kyrkan från

staten kan medföra problem om det sker

alltför hastigt och anser att en

tioårsperiod är en väl tilltagen och

lämplig övergångstid.

Beträffande frågan om kulturhistoriskt

värdefulla kyrkobyggnader m.m. anser

motionärerna att en lösning som kan

diskuteras är att föra över alla

kyrkobyggnader till att förvaltas av en

särskild fond. Kostnaden för

kulturhistoriskt värdefulla kyrkor är

enligt motionärerna ett gemensamt

ansvar och bör ligga på stat och kommun

på samma sätt som kostnaden för slott,

museer etc., medan vården av andra

kyrkobyggnader bör skötas av samfunden.

En kritisk hållning till propositionen

intas i motion 1995/96:K6 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp). I motionen

begärs tillkännagivanden om att Svenska

kyrkan inte skall vara ett

offentligrättsligt subjekt (yrkande 1),

om att särbestämmelser om trossamfundet

Svenska kyrkan inte skall förekomma i

regeringsformen (yrkande 2) och om att

lagen om trossamfund skall präglas av

strikt tillämpning av principen att

inomkyrkliga frågor skall avgöras av

Svenska kyrkan själv (yrkande 3).

Motionärerna anser att stora steg

under de senaste åren tagits i riktning

mot en lösning av frågan om att skilja

kyrkan från staten men att regeringens

förslag inte är en principiellt

godtagbar och långsiktig lösning av frå

gan. Ett ovillkorligt bifall till

propositionen är enligt motionärerna

inte vägen att nå ett avskaffande av

statskyrkosystemet. De ifrågasätter

vilken princip propositionen egentligen

vilar på, om det är principen att

kyrkan bör skiljas från staten eller om

det snarare är en samling kompromisser

mellan olika principer, som gör det

omöjligt att veta vad Svenska kyrkan i

framtiden har för ställning. Enligt

motionärerna innebär propositionen att

Svenska kyrkan kommer att behålla en

sådan särställning att statskyrkosy

stemet i praktiken består, och detta

förhållande konstitueras främst av att

Svenska kyrkan föreslås även i

framtiden bli föremål för en relativt

omfattande särlagstiftning och ev.

också ett särskilt omnämnande i

regeringsformen.

Bara utgångspunkten att Svenska kyrkan

skall behandlas på samma sätt som andra

trossamfund är enligt motionärerna

förenlig med full religionsfrihet. Med

hänsyn till historiska fakta och önskan

att genomföra en reform i största

möjliga samförstånd kan dock vissa

undantag från en strikt likabehandling

accepteras, åtminstone under en

övergångstid. Detta gäller t.ex. tanken

att Svenska kyrkan skulle kunna få

hjälp från staten med insamling av

medlemsavgifter, även om det i

praktiken kan bli svårt för andra

trossamfund att utnyttja en motsvarande

hjälp. Motionärerna kan acceptera att

det i en ny lag om trossamfund förs in

vissa bestämmelser som reglerar

kvarstående särskilda relationer mellan

staten och trossamfundet Svenska

kyrkan, men eftersom utformningen av

denna lag är extremt viktig ur

religionsfrihetssynpunkt måste

regleringen inskränkas till det som är

nödvändigt.

Frågor som har med kyrkans tro och

inre liv måste enligt motionärerna

regleras inomkyrkligt, och de anser

inte att det är statsmakternas sak att

bestämma att Svenska kyrkan skall ha en

episkopal struktur, att valsystemet vid

interna kyrkliga val skall vara

utformat på ett visst sätt, att

kyrkoavgiften skall betecknas

kyrkoskatt, att beslut i lägre instans

skall kunna överprövas i en viss

ordning, att offentlighetsprincipen

skall tillämpas, att en viss

ärendefördelning skall tillämpas mellan

kyrkans lokala, regionala och centrala

nivåer m.m.

Även i motion 1995/96:K2 av Gustaf von

Essen (m) uttrycks en kritisk

inställning. Motionären begär

tillkännagivanden om att relationen

mellan staten och Svenska kyrkan m.m.

skall ordnas utifrån principen att full

religionsfrihet skall råda (yrkande 1)

och om att en lag omfattande alla

trossamfund inkl. Svenska kyrkan skall

utformas (yrkande 2). Vidare framställs

yrkanden om de fria trossamfundens

påverkansmöjligheter i det vidare

utvecklingsarbetet och om rimliga

övergångslösningar för Svenska kyrkan.

Dessa yrkanden behandlas nedan i

avsnittet om fortsatt utredningsarbete

och relationsförändringens

genomförande.

Regeringens förslag löser enligt

motionären inte de grundläggande

problemen utan riskerar att bevara

strukturer och arbetssätt som inte

visat sig framgångsrika i vad avser

kyrkans och det kristna budskapets roll

i samhällsutvecklingen. Motionären

anser att det inte är rimligt att

särbehandla ett trossamfund, utan alla

trossamfund bör regleras i en lag utan

någon reglering av bekännelse,

utbredningsområde, uppbyggnad och

organisation. Han anser vidare att

staten inte bör ställa sådana krav på

Svenska kyrkan eller ge den sådana

uppdrag att den fortsättningsvis blir

en del av det offentliga och omfattas

av offentlighetsprincipen, att

begravningsväsendet bör överföras till

de borgerliga kommunerna, att många

kyrkor, liksom vissa byggnader

tillhöriga andra trossamfund, ingår i

ett gemensamt kulturarv och att det

därför är naturligt med ett statligt

engagemang samt att uppbörd av

kyrkoavgift bör kunna ske med hjälp av

den statliga administrationen på samma

villkor för alla trossamfund.

Propositionen välkomnas däremot i

motion 1995/96:K1 av Carl Bildt m.fl.

(m) som ett viktigt steg i arbetet att

frigöra kyrkan från staten.

Motionärerna begär ett tillkännagivande

om vad i motionen anförts om en öppen

folkkyrka (yrkande 1).

Enligt motionärerna bör det särskilt

betonas att ett frigörande av kyrkan

från staten inte får innebära att

kyrkan skiljs från Sveriges historia

eller identitet. Det är för dem av

grundläggande betydelse att kyrkan ges

möjlighet att verka som en öppen

folkkyrka i alla delar av vårt land med

ett levande församlingsliv såväl på

landsbygden som i städerna, och de ser

positivt på förslaget att införa en

särskild lag om Svenska kyrkan med

tydliga formuleringar om att kyrkan

skall vara en öppen folkkyrka,

demokratiskt byggd och rikstäckande.

Motionärerna anför vidare att Svenska

kyrkan i vårt land av hävd och

tradition har en särställning i

förhållande till andra samfund och det

är därför varken lämpligt eller möjligt

att helt jämställa Svenska kyrkan med

dessa samfund. Mot den bakgrunden är

det följdriktigt att utforma en

särskild lag som innehåller det som är

principiellt viktigt och av

grundläggande karaktär för Svenska

kyrkan.

Bakgrund

Frågan om Svenska kyrkans rättsliga

ställning

Vid bedömning av frågan om kyrkans

ställning i rättsligt hänseende bör

noteras att det inte utan vidare kan

sägas råda någon klar motsättning inom

rättsordningen mellan offentlig rätt

och civilrätt. Som utgångspunkt gäller

dock att den offentliga rätten avser

samhällets organisation och dess

förhållande till de enskilda under

utövning av samhällsorganens offentliga

makt, medan civilrätten reglerar den

enskilda sammanlevnaden människor

emellan. Offentlig rätt har definierats

som regler om statens organisation,

statsorganens befogenheter,

myndighetsförfarandet m.m. Stats- och

förvaltningsrätt kan nämnas som

centrala delar av den offentliga

rätten. Även skatterätten hör till den

offentliga rätten.

Stats- och förvaltningsrätten utgår

visserligen från de statliga och

kommunala organen och dessas verksamhet

men har också som viktig uppgift att

beakta individernas rättstrygghet. På

alltfler områden inom det ekonomiska

livet går civilrättsliga regler om

rättsförhållanden mellan

privatpersoner, företag och

organisationer och offentligrättsliga

kontrollregler in i varandra.

I sina skäl för förslaget om

konstitutionellt skydd för trossamfund

anger regeringen att behovet av

särskilda regler om normgivning i fråga

om Svenska kyrkan och andra trossamfund

betingas av samfundens egenart som

trossamfund. Det konstitutionella

skyddet bör syfta till att säkerställa

stabila förutsättningar för den

särskilda verksamhet som trossamfund

bedriver utan att bereda samfunden en

rättslig särställning i andra

hänseenden. Svenska kyrkan och andra

trossamfund skall med andra ord liksom

hittills kunna beröras av generellt

verkande civilrättslig och

offentligrättslig lagstiftning. De nya

föreskrifterna om trossamfund i

regeringsformen kommer att utgöra

grunden för den särskilda normgivningen

om Svenska kyrkans förhållanden. En

sådan ny grundlagsbestämmelse skall

kunna ge utrymme för att betrakta

Svenska kyrkan som helhet som ett

självständigt rättssubjekt samtidigt

som församlingar och stift var för sig

kan vara självständiga rättssubjekt.

Regeringen hänvisar i fråga om behovet

av ett särskilt konstitutionellt skydd

för trossamfund och särskilda regler

för normgivningen om trossamfund till

att ett civilrättsligt betraktelsesätt

enligt Kyrkoberedningens betänkande

inte alltid stämmer överens med

trossamfundens önskemål.

I fråga om offentlighetsprincipens

tillämpning inom Svenska kyrkan anser

regeringen att det kan anföras vägande

skäl för att handlingsoffentlighet

skall bestå i mer eller mindre

vidsträckt omfattning, även om kyrkan

inte tilläggs någon offentligrättsligt

grundad normgivningsmakt. Bl.a. pekar

regeringen på att Svenska kyrkan,

främst genom huvudmannaskapet för

begravningsverksamheten, även

fortsättningsvis kommer att kunna svara

för en relativt omfattande

myndighetsutövning. Även ansvaret för

den omfattande del av vårt gemensamma

kulturarv som utgörs av kulturbyggnader

och inventarier liksom finansieringen

av en lagstadgad kyrkoavgift talar i

samma riktning. Härtill kommer att det

finns en opinion inom kyrkan för att

offentlighetsprincipen skall tillämpas

även vid ändrade relationer mellan

staten och Svenska kyrkan.

Svenska kyrkan och religionsfriheten

I propositionen påpekas att ett

framträdande inslag i den kritik som

riktades mot Kyrkoberedningens förslag

var att det gav Svenska kyrkan en

särställning som med hänsyn till

religionsfriheten inte kunde godtas.

Kritiken grundades bl.a. på att Svenska

kyrkan enligt Kyrkoberedningens förslag

skulle få en inte obetydlig

normgivningskompetens och på att

statens anspråk skulle komma till

uttryck i en särskild lag. Den

inomkyrkliga normgivningskompetensen

härleddes direkt från regeringsformen,

och kyrkomötets och andra kyrkliga

organs rätt att meddela föreskrifter

delegerades från riksdagen.

Regeringen överger i propositionen

tanken på en konstitutionellt grundad

rätt för kyrkomötet att meddela

föreskrifter, och regeringen anser att

grunderna för den framförda kritiken då

också bortfaller i allt väsentligt. Den

rättsliga reglering av förhållandet

mellan staten och Svenska kyrkan som

föreslås innebär inte att någon hindras

att utöva sin religion, inte heller att

någon skall tvingas att ge sin

religiösa åskådning till känna eller

att tillhöra ett trossamfund. Den

föreslagna regleringen kan följaktligen

enligt regeringens uppfattning inte

anses oförenlig med regeringsformens

bestämmelser om religionsfriheten.

En lag om Svenska kyrkan

Regeringen anser att staten, med hänsyn

till Svenska kyrkans historia och

tradition och till dess faktiska

omfattning, bör medverka till att

kyrkan behåller sin identitet och

förblir rikstäckande och demokratiskt

uppbyggd. I propositionen framhålls

dock att detta inte innebär att staten

bestämmer kyrkans identitet.

En lag om Svenska kyrkan får enligt

propositionen inte bli alltför

omfattande. Den bör enbart omfatta det

som absolut behövs för att trygga att

Svenska kyrkan förblir ett demokratiskt

uppbyggt och rikstäckande evangelisk-

lutherskt trossamfund. Annars förfelas

syftet med en omgestaltning av

relationerna mellan staten och Svenska

kyrkan. Den närmare omfattningen och

utformningen av bestämmelserna kräver

dock ytterligare analys och måste

således bli en fråga för fortsatt

utredning. - Utöver bestämmelser om

Svenska kyrkans identitet bör enligt

regeringens mening främst vissa

grundläggande bestämmelser om Svenska

kyrkans organisation tas in i lagen.

Det bör anges klart att Svenska kyrkan

som trossamfund är ett eget

rättssubjekt som bl.a. kan förvärva

rättigheter och ikläda sig

skyldigheter. Den bör innefatta

bestämmelser om kyrkomötet som

företrädare för Svenska kyrkan som

helhet och högsta beslutande organ.

Vidare bör det finnas bestämmelser om

såväl den lokala som den regionala

nivån inom Svenska kyrkan, dvs. om

församlingarna och stiften. Lagen bör

slå fast att församlingarna, som egna

juridiska personer, med vissa undantag

är territoriella och omfattar dem som

tillhör Svenska kyrkan och är

folkbokförda inom församlingen. En

precisering behövs i fråga om de

uppgifter och den grundläggande

kompetens som tillkommer de olika

kyrkliga nivåerna. Några grundläggande

regler kan behövas om den kyrkliga

egendomen. I lagen bör också enligt

propositionen föreskrivas en skyldighet

för dem som tillhör Svenska kyrkan att

betala en lokalt respektive regionalt

beslutad kyrkoavgift.

I ett fortsatt utredningsarbete får

prövas bl.a. kyrkomötets förslag om

behovet av ytterligare bestämmelser om

de kyrkliga valen och en föreskrift om

ett inomkyrkligt överprövningssystem. I

det sammanhanget är det viktigt att

grundläggande demokratifrågor blir

ordentligt genomlysta.

Under remissbehandlingen framfördes

kritik som går ut på att en särskild

lag om Svenska kyrkan med den angivna

inriktningen innebär en särbehandling

av Svenska kyrkan som inte kan godtas

och att det i stället bör göras en

gemensam lag för Svenska kyrkan och

övriga trossamfund. Regeringen medger

att det förslag i fråga om lagreglering

som läggs fram innebär en viss

särbehandling av Svenska kyrkan på så

sätt att några motsvarande regler inte

kommer att finnas för andra

trossamfund. En lagreglering av övriga

trossamfund torde emellertid komma att

handla om regler för exempelvis

trossamfunds registrering, och

regeringen anser mot den bakgrunden att

en gemensam lag för samtliga

trossamfund skulle få en så stark

övervikt för Svenska kyrkan att det är

lämpligare att reglera Svenska kyrkan i

en lag för sig.

Utskottets bedömning

Fråga om avslag på propositionen

Frågan om ändrade relationer mellan

staten och Svenska kyrkan har

diskuterats och utretts under lång tid.

De delreformer som successivt har

genomförts i fråga om Svenska kyrkans

förhållanden har inte inneburit att

debatten i den grundläggande frågan om

förhållandet mellan staten och Svenska

kyrkan har avstannat. Ett

principförslag om ändrade relationer

mellan staten och Svenska kyrkan har nu

lagts fram. I propositionen framhålls

att ett förslag i stat-kyrkafrågan

måste ta hänsyn till såväl den

inomkyrkliga opinionen som till de

förutsättningar som finns i samhället i

övrigt och att det är av helt avgörande

betydelse att kunna hitta den rätta

balanspunkten mellan Svenska kyrkans

särskilda karaktär och ställning i det

breda folkdjupet och behovet av att i

formell mening förverkliga principen om

religionsfrihet. Regeringens förslag

syftar till att efter den mycket långa

perioden av återkommande utredningar nu

få till stånd en varaktig lösning av

stat-kyrkafrågan.

Utskottet anser att det nu framlagda

förslaget bör ligga till grund för

fortsatt arbete och avstyrker motion

1995/96:K7.

Frågan om propositionens huvudsakliga

riktlinjer

Utskottet vill till en början ta upp

frågan om de föreslagna principerna kan

anses strida mot religionsfriheten.

Dessa principer innebär, som regeringen

också framhåller, inte att någon

hindras att, ensam eller tillsammans

med andra, utöva sin religion och inte

heller att någon tvingas att ge sin

religiösa åskådning till känna eller

att tillhöra ett trossamfund. En

reglering enligt de föreslagna

principerna strider således, enligt

utskottets uppfattning, inte mot

regeringsformens bestämmelser om

religionsfriheten. Utskottet avstyrker

motion 1995/96:K2 yrkande 1.

Regeringens principförslag innebär att

i regeringsformen skall anges särskilda

regler för lagstiftning om Svenska

kyrkan och andra trossamfund. Utskottet

anser att det inte är nödvändigt med

något sådant tillkännagivande om att

särbestämmelser om trossamfundet

Svenska kyrkan inte skall förekomma i

regeringsformen som begärs i motion

1995/96:K6 yrkande 2.

Den föreslagna regleringen i

regeringsformen innebär att normgivning

för trossamfund skall ske i särskild

ordning. I övrigt skall såväl Svenska

kyrkan som andra trossamfund kunna

beröras av generellt verkande

civilrättslig och offentligrättslig

lagstiftning. Svenska kyrkan kommer

inte att vara något statsorgan, och

församlingarnas kommunstatus upphör.

Även fortsättningsvis kommer dock

Svenska kyrkan, främst genom

huvudmannaskapet för

begravningsverksamheten, att kunna

svara för en relativt omfattande

myndighetsutövning.

Utskottet anser med hänsyn till det

anförda att motion 1995/96:K6 yrkande 1

inte bör föranleda något

tillkännagivande till regeringen.

I propositionen framhålls att staten,

med hänsyn till Svenska kyrkans

historia och tradition och till dess

faktiska omfattning, bör medverka till

att kyrkan behåller sin identitet och

förblir rikstäckande och demokratiskt

uppbyggd. För att säkerställa detta

behövs en viss begränsad lagstiftning.

Utskottet delar den uppfattningen.

Utskottet delar vidare uppfattningen

att en lag om Svenska kyrkan inte får

bli alltför omfattande.

Den närmare omfattningen och

utformningen av bestämmelserna kräver

dock, som framhålls i propositionen,

ytterligare analys och skall ingå i det

fortsatta utredningsarbetet. Utskottet

utgår från att det förslag till lag om

Svenska kyrkan som efter

utredningsarbete kommer att läggas fram

inte kommer att innehålla annat än vad

som är nödvändigt för det i

propositionen angivna syftet. Utskottet

anser inte att det behövs något sådant

tillkännagivande som begärs i motion

1995/96:K6 yrkande 3.

Utskottet delar vidare uppfattningen i

propositionen att den skisserade

lagregleringen av Svenska kyrkan, även

om omfattningen begränsas, kommer att

innebära en viss särbehandling av

Svenska kyrkan. Den lagreglering som

kan bli aktuell för andra trossamfund

torde bli av betydligt mindre

omfattning. En gemensam lag för

samtliga trossamfund skulle således

enligt propositionen få en så stark

övervikt för Svenska kyrkan att det är

lämpligare att reglera Svenska kyrkan i

en lag för sig. Utskottet delar därför

regeringens bedömning att det är

lämpligare att reglera Svenska kyrkan i

en särskild lag, och utskottet

avstyrker därmed motion 1995/96:K2

yrkande 2.

I propositionen framhålls att det

finns en i det närmaste total enighet

om att Svenska kyrkan skall vara en

öppen, demokratisk och rikstäckande

folkkyrka. Att Svenska kyrkan bör

behålla sin identitet och förbli

rikstäckande och demokratiskt uppbyggd

betonas på flera ställen i

propositionen. Genom förslaget skapas

enligt utskottets uppfattning

förutsättningar för att Svenska kyrkan

även i framtiden skall kunna verka som

en öppen folkkyrka, så som begärs i

motion 1995/96:K1 yrkande 1. Motionen

dr härigenom i denna del tillgodosedd.

Med det anförda föreslår utskottet att

riksdagen godkänner regeringens

riktlinjer i denna del.

Andra särskilda frågor

Ekonomi och uppbörd

Regeringens förslag

De som tillhör Svenska kyrkan skall i

stället för nuvarande församlingsskatt

vara skyldiga att betala en kyrkoavgift

som kostnadsfritt för Svenska kyrkan

tas ut tillsammans med och på samma

sätt som inkomstskatten. Avgiften

grundas på den statligt

beskattningsbara förvärvsinkomsten och

avses tillgodose kyrkans behov på olika

nivåer.

Även andra trossamfund skall efter

beslut av regeringen kunna få hjälp vid

uppbörden av avgifter från dem som

tillhör samfunden.

Formerna för uppbörden av

kyrkoavgiften och finansieringen av

avgiftsuppbörden utreds ytterligare.

Därvid får också frågan om

kyrkoavgiftens benämning övervägas.

Motioner

Lennart Hedquist m.fl. (m, fp, kds)

begär i motion 1995/96:K4 ett

tillkännagivande om rätt för Svenska

kyrkan att själv få besluta om sin

avgiftsstruktur. De kritiserar att

riksdagen genom ändring av lagen om

Svenska kyrkan skall kunna besluta om

ändringar i själva sättet att ta ut

avgift, vilket ger kyrkan en

särställning, samt att Svenska kyrkan

inte själv kommer att få bestämma

grunderna för sitt avgiftsuttag, utan

detta kommer att följa förändringar i

de beskattningsregler som riksdagen

beslutar om för staten. Konstruktionen

kan enligt motionärerna komma att

innebära att Svenska kyrkan tappar

medlemmar inte minst bland dem som

skulle få en i absoluta tal mycket hög

avgift. Det kunde därför vara bättre

för Svenska kyrkan att uppbära en

avgift med tak, som kan kompletteras

med frivilliga gåvor av dem som vill ge

till något särskilt ändamål i den egna

församlingen. Det bör därför ankomma på

Svenska kyrkan själv, bl.a. utifrån de

erfarenheter kyrkan kan komma att få om

lämplig avgiftsstruktur efter det att

relationerna med staten ändrats, att ta

ställning till hur den vill konstruera

sin avgift. I vart fall anser

motionärerna att detta tillhör de

frågor som bör övervägas ytterligare i

det utredningsarbete som pågår och inte

nu låsas.

Ingbritt Irhammar (c) begär i motion

1995/96:K3 ett tillkännagivande att den

föreslagna kyrkoavgiften skall benämnas

kyrkoskatt. Som skäl anger hon bl.a.

att kyrkoavgiften skall tas ut efter

bärkraft samordnat med samhällets

skattesystem, att de insamlade medlen,

liksom den nuvarande

församlingsskatten, skall användas till

att finansiera församlingsverksamhet

och de kyrkotillhörigas del i

begravningskostnaderna och att detta

var en viktig fråga för kyrkomötet.

Regeringens skäl för förslaget

För att Svenska kyrkans rätt att ta ut

skatt bör upphöra talar enligt

propositionen att staten så långt som

möjligt bör hålla sig neutral i

förhållande till olika trossamfund och

att skatt endast kan beslutas av

riksdagen eller en kommunal beslutande

församling.

Enligt förslaget ställer staten krav

på att Svenska kyrkan skall

upprätthålla en demokratiskt uppbyggd

rikstäckande verksamhet. En

förutsättning för detta är enligt

regeringen att förändringen av

relationerna mellan staten och kyrkan

inte innebär någon drastisk försämring

av kyrkans ekonomi. Svenska kyrkan

skall dessutom genom sina församlingar

ansvara för det allmänna intresset att

vårda de kulturhistoriskt värdefulla

församlingskyrkorna liksom värdefull

kulturegendom i övrigt. Av dessa skäl

bör staten erbjuda Svenska kyrkan

kostnadsfri uppbördshjälp, och av

jämställdhetsskäl bör motsvarande

erbjudande kunna riktas även till andra

trossamfund men villkoras av att staten

får ta ställning i varje enskilt fall

och föreskriva erforderliga villkor.

En förutsättning för detta stöd från

statens sida både till Svenska kyrkan

och andra trossamfund är att hjälpen

kan inordnas i det gällande

uppbördssystemet.

Regeringen påpekar att det har

diskuterats om den föreslagna avgiften

har sådana drag att den bör betraktas

som skatt. Kyrkoberedningen har

analyserat frågan och funnit att

övervägande skäl talar för att det

medelstillskott som den som tillhör

Svenska kyrkan har att lämna kan

betecknas som en avgift, även om den

offentligrättsliga regleringen

kvarstår. Riksskatteverket har som en

förutsättning för att avgiften skall

kunna infogas i uppbördssystemet angett

att den fullt ut kan behandlas som en

skatt.

Frågan om den kyrkliga uppbördens

benämning har, enligt vad regeringen

noterar, blivit en symbolfråga under

arbetet med ändrade relationer mellan

staten och Svenska kyrkan. Kyrkomötet

har uttryckt starka önskemål om att

kunna kalla avgiften för kyrkoskatt,

samtidigt som stor enighet råder om att

efter en relationsändring uppbörden

statsrättsligt är en obligatorisk

kyrkoavgift och att detta bör komma

till uttryck i den blivande lagen.

Denna utgångspunkt är enligt

propositionen inte lätt att förena med

önskemålet att kalla avgiften för

kyrkoskatt utan att det uppstår

oklarheter om uppbördens karaktär, och

detta är inte bara en terminologisk

fråga utan också ett spörsmål av

praktisk betydelse i olika avseenden.

Regeringen anser att ställning inte bör

tas nu till benämningen utan frågan bör

överlämnas till fortsatt övervägande i

utredningsarbetet. I övrigt får också

vissa tekniska frågor om utformningen

av uppbördssystemet analyseras

ytterligare med utgångspunkt från att

den kyrkliga uppbörden fullt ut kan

behandlas som skatt.

Utskottets bedömning

Utskottet vill i fråga om yrkandet i

motion K4 att Svenska kyrkan skall ha

möjlighet att själv besluta om sin

avgiftsstruktur peka på dels att inom

Svenska kyrkan finns starka önskemål om

att avgiften skall vara så lik en skatt

som möjligt, dels att en förutsättning

för att avgiften skall kunna infogas i

uppbördssystemet angetts vara att den

fullt ut kan behandlas som en skatt.

Enligt utskottets uppfattning kan den i

motion K4 efterlysta friheten för

kyrkan att själv bestämma

avgiftsstrukturen vara svår att förena

med de angivna förutsättningarna.

Frågor av detta slag kan emellertid

komma att beröras i det fortsatta

utredningsarbetet. Motion 1995/96:K4

avstyrks.

I fråga om uppbördens benämning vill

utskottet hänvisa till de överväganden

som gjorts i propositionen och till de

fortsatta överväganden i

utredningsarbetet som där hänvisas

till. Utskottet anser inte att något

tillkännagivande är påkallat med

anledning av motion 1995/96:K3.

Med det anförda föreslår utskottet att

riksdagen godkänner regeringens

riktlinjer i denna del.

Utskottet vill i detta sammanhang peka

på att integritetsproblem och frågor om

eventuellt sekretessbehov som kan

uppstå i samband med den statliga

uppbördshjälpen kommer att beaktas i

det fortsatta utredningsarbetet.

Utjämningssystem

Gällande ordning

Det nuvarande utjämningssystemet inom

Svenska kyrkan omfattar samtliga

pastorat och stiftssamfälligheter men

numera inte församlingarna. Utjämningen

sker helt genom Kyrkofonden. Systemet

är helt inomkyrkligt och involverar

inte några statsbidrag eller andra

statliga medel.

Huvudkomponenterna i systemet består

av en allmän kyrkoavgift, en särskild

kyrkoavgift och ett allmänt

utjämningsbidrag. Den allmänna

kyrkoavgiften är bestämd i lag och

betalas av pastoraten till Kyrkofonden.

Den särskilda kyrkoavgiften erhåller

fonden med numera 50 % av nettovinsten

på pastoratens lönetillgångar. Allmänt

utjämningsbidrag lämnas ur fonden till

pastorat och stiftssamfälligheter om

deras skatteunderlag understiger det

som motsvarar en viss garanterad

skattekraft.

Pastorat och stiftssamfälligheter kan

beviljas extra utjämningsbidrag om det

allmänna utjämningsbidraget inte ger en

tillfredsställande utjämningseffekt.

Ytterligare en bidragstyp är

kyrkobyggnadsbidraget som får beviljas

ett pastorat för kostnadskrävande

underhåll och restaurering av en

kulturhistoriskt värdefull kyrka.

Förutom allmänt utjämningsbidrag och

eventuellt extra utjämningsbidrag får

stiftssamfälligheterna stiftsbidrag för

vissa kostnader, bl.a. för

strukturbidrag som stiftsstyrelserna

skall fördela mellan pastoraten för

särskilda behov. Slutligen finns regler

om inskränkning av allmänt

utjämningsbidrag för det fall

utjämningen kan leda till alltför stora

sänkningar av utdebiteringen.

Kyrkofonden har till funktion inte

bara att vara den utjämnande faktorn

mellan Svenska kyrkans olika delar utan

också att finansiera främst kyrkans

riksorganisation och biskoparna samt

pensioner och arbetsgivaravgifter m.m.

för präster. Inom ramen för sin av

regeringen fastställda budget är

Kyrkofondens styrelse huvudansvarig för

utjämningssystemet.

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att de ekonomiska

möjligheterna för Svenska kyrkan att

bedriva en rikstäckande verksamhet

skall tryggas främst av ett

inomkyrkligt utjämningssystem genom

kyrkofonden.

Regeringen fäster enligt propositionen

stor vikt vid att det kommer till stånd

ett väl fungerande utjämningssystem,

för vilket Svenska kyrkan bör överta

ansvaret efter förändrade

stat-kyrkarelationer.

Pågående utredning

En särskild utredning,

Kyrkoutjämningsutredningen, har

regeringens uppdrag (dir. 1994:52) att

se över systemet för ekonomisk

utjämning inom Svenska kyrkan och lägga

fram förslag om hur detta bör vara

utformat i framtiden. Utredningsarbetet

beräknas vara slutfört i början av år

1996. Det nya utjämningssystemet

utformas enligt propositionen efter

nuvarande förhållanden men skall också

kunna tillämpas efter en förändring av

relationerna mellan staten och Svenska

kyrkan.

Utjämningssystemet skall enligt

direktiven

- syfta till att utjämna skillnader i

kyrkokommunernas skattekraft och i

sådana kyrkokommunala kostnader som

hänför sig till faktorer utanför

respektive kommuns egen kontroll,

- liksom i dag bygga på helt

inomkyrkliga avgifter och bidrag via

Kyrkofonden,

- göra det möjligt att bedriva en

rikstäckande kyrklig verksamhet av

ungefär nuvarande omfattning,

- resultera i att väsentligen likvärdiga

ekonomiska förutsättningar föreligger

för den kyrkliga verksamheten inom

landets olika delar,

- möjliggöra en finansiering av kyrkans

riksorganisation och andra för hela

kyrkan gemensamma kostnader såsom

pensioner samt av kostnaderna för

biskopar och domkapitel,

- vara långsiktigt hållbart och

kostnaderna rymmas inom ramen för en

balanserad budget för Kyrkofonden.

Motion

I motion 1995/96:K5 av Alf Svensson

m.fl. (kds) begärs ett tillkännagivande

om att utgångspunkten för

Kyrkoutjämningsutredningens arbete bör

vara att alla församlingar, både i

städer och på landsbygd, skall få så

goda arbetsbetingelser och

förutsättningar som möjligt att verka

och att alla som tillhör en

kyrkoförsamling bör ha möjlighet att

fira gudstjänst (yrkande 2).

Utskottets bedömning

Av Kyrkoutjämningsutredningens direktiv

framgår att det utjämningssystem som

utredningen skall utreda bl.a. skall

göra det möjligt att bedriva en

rikstäckande kyrklig verksamhet av

ungefär nuvarande omfattning och

resultera i att väsentligen likvärdiga

ekonomiska förutsättningar föreligger

för den kyrkliga verksamheten inom

landets olika delar. Utskottet anser

att motion 1995/96:K5 yrkande 2 bör

vara tillgodosedd härigenom, och

utskottet avstyrker motionen i denna

del.

Den kyrkliga egendomen och

kulturhistoriska värden

Gällande ordning

Från rättsliga utgångspunkter kan den

kyrkliga egendomen delas in i

kyrkokommunal egendom, som

kyrkokommunen förfogar fritt över, fri

förenings- och stiftelseegendom, som

ofta tillkommit genom donationer och

insamlingar under senare tid samt

specialreglerad egendom.

På grund av det historiska sambandet

mellan staten och Svenska kyrkan är den

specialreglerade egendomen underkastad

särskilda rättsregler till skydd för

intresset att tillgångarna bevaras och

används för de ändamål som de

ursprungligen varit avsedda för. Den

specialreglerade fasta egendomen består

dels av kyrkor, kyrkogårdar och andra

begravningsplatser, dels av vad som

brukar kallas kyrklig jord. De

fastigheter som tillhör den kyrkliga

jorden är avsedda att garantera

prästernas uppehälle och kyrkans

bestånd. Till den specialreglerade lösa

egendomen räknas inventarier i framför

allt kyrkor och biskopsgårdar samt

fonderade medel.

Den kyrkliga jorden och fonder med

anknytning till den brukar kallas den

kyrkliga finansförmögenheten. Den

används inte direkt i den kyrkliga

verksamheten utan tjänar främst som

kapitalplacering.

Den största delen av den

specialreglerade egendomen ägs av

stiftelseliknande organ, i regel de

olika församlingskyrkorna själva.

Dganderättsförhållandena är emellertid

många gånger oklara och kan i vissa

fall inte ens efter omfattande

utredningar klarläggas.

De kyrkliga kulturminnena har ett

särskilt skydd enligt lagen (1988:950)

om kulturminnen m.m. I lagen slås

inledningsvis fast att det är en

nationell angelägenhet att skydda och

vårda vår kulturmiljö och att ansvaret

för detta delas av alla. I 4 kap. finns

bestämmelser om de kyrkliga

kulturminnena. Det är de

kulturhistoriska värdena i

kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga

inventarier och begravningsplatser som

är skyddade. Kyrkobyggnaderna och

kyrkotomterna skall vårdas och

underhållas så att deras

kulturhistoriska värde inte minskas och

deras utseende och karaktär inte

förvanskas. Även kulturhistoriskt

värdefulla inventarier som hör till en

kyrkobyggnad eller en annan kyrklig

byggnad eller en begravningsplats skall

förvaras och vårdas väl. I vården av

själva begravningsplatsen skall dess

betydelse som en del av vår kulturmiljö

beaktas. Begravningsplatserna skall

vidare vårdas och underhållas så att

deras kulturhistoriska värde inte

minskas eller förvanskas.

Underhåll av kyrkobyggnader är enligt

kyrkolagen en församlingsangelägenhet.

Kostnaderna för detta underhåll betalas

i dag främst med den församlingsskatt

som församlingarna och de kyrkliga

samfälligheterna har rätt att ta upp.

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att den kyrkliga

egendomen även efter en relations

ändring mellan staten och Svenska

kyrkan skall stå till kyrkans

förfogande. De rättsliga lösningar som

krävs för att uppnå detta och trygga

den kyrkliga egendomens bestånd för

avsedda ändamål utreds vidare. I det

fortsatta utredningsarbetet bör i

möjligaste mån undersökas egendomens

ursprung och omfattning.

I fråga om kulturhistoriska värden

föreslår regeringen att Svenska kyrkan

skall kunna få viss ersättning för vård

av kulturhistoriskt värdefull egendom

samt att omfattningen, utformningen och

finansieringen av en sådan ersättning

får utredas.

Ersättningen bör vara ett led i ett

ömsesidigt åtagande av staten och

Svenska kyrkan att bevara de

kulturhistoriska värdena inom kyrkan,

och detta bör komma till uttryck i en

långsiktig överenskommelse mellan

staten och kyrkan. En utgångspunkt för

det fortsatta utredningsarbetet bör

vara att Svenska kyrkans sammanlagda

uttag av kyrkoavgift minskas i totalt

samma omfattning som den statliga

ersättningen. Givetvis innebär inte

detta att man rubbar kyrkans rätt att

självständigt bestämma avgiftsuttaget.

Motioner

I motion 1995/96:K1 av Carl Bildt m.fl.

(m) begärs ett tillkännagivande om

statens ersättning till kyrkan för vård

av kulturhistoriskt värdefull egendom

(yrkande 2).

Motionärerna anser inte att

utgångspunkten att Svenska kyrkans

sammanlagda uttag av kyrkoavgift skall

minskas i totalt sett samma omfattning

som den statliga ersättningen utgår är

riktig. Församlingarna bör i stället

kompenseras fullt ut av staten för

kulturhistoriska överkostnader vad

gäller de äldre kyrkobyggnaderna. En

avgörande förutsättning för att Svenska

kyrkan även efter en

relationsförändring skall kunna utföra

sina åligganden enligt

kulturminneslagen är att kyrkans

ekonomiska förutsättningar inte

allvarligt rubbas i förhållande till

vad som gäller i dag. De svenska

församlingskyrkorna utgör en central

del i vårt gemensamma kulturarv, och

vården av den kulturhistoriskt

värdefulla kyrkliga egendomen är en

fråga om ett ömsesidigt åtagande mellan

staten och Svenska kyrkan. Det

gemensamma åtagandet bör stadfästas i

en långsiktig överenskommelse mellan

staten och kyrkan. Omfattningen,

utformningen och finansieringen hör

till sådant som måste utredas närmare.

Motionärerna hänvisar till att

utredningen om ekonomi och rätt i

kyrkan, den s.k. ERK-utredningen,

föreslog att ersättningen till kyrkan

borde utgå med 400 miljoner kronor per

år, räknat i 1990 års penningvärde.

Riksantikvarieämbetet och statens

historiska museer framhöll att det

angivna beloppet kunde komma att behöva

justeras upp på grund av uppdämda

renoveringsbehov och Kyrkofondens

styrelse angav kostnaden till 450-550

miljoner kronor per år.

Kyrkoberedningen föreslog att en

utgångspunkt för fortsatta överväganden

bör vara ett statligt åtagande i

storleksordningen drygt 400 miljoner

kronor per år. Motionärerna anser att

de synpunkter och förslag avseende

ersättningsfrågan som framkommit i de

nämnda utredningarna bör tillmätas stor

betydelse även i den fortsatta

beredningen av frågan.

Liknande synpunkter framförs i motion

1995/96:K5 av Alf Svensson m.fl. (kds),

vari begärs ett tillkännagivande om

ersättningen till kulturhistoriskt

värdefull egendom (yrkande 1).

Motionärerna anför att ett flertal av

kyrkorna utgör en ovärderlig

kulturskatt som även kommande

generationer bör beredas möjlighet att

få uppleva. De hänvisar till ERK-

utredningens förslag att ett visst

belopp per år skulle fastställas för

det statliga åtagandet när det gäller

vården av kyrkobyggnader, och de anser

att den principen bör läggas fast inför

det fortsatta beredningsarbetet. De

framhåller att frågan behöver utredas

grundligt och förutsättningar skapas

för en acceptabel ersättningsnivå.

Regeringens skäl för förslaget

Regeringen framhåller att

kyrkobyggnaderna intar en central plats

i vårt svenska kulturarv och

representerar många epokers arkitektur,

byggnadshistoria och byggnadsteknik men

också speglar samhällshistorien och att

de kyrkliga kulturminnena har ett

särskilt skydd enligt

kulturminneslagen. Skyddet bör enligt

regeringen behållas även vid ändrade

relationer mellan staten och Svenska

kyrkan, och Svenska kyrkan bör även i

framtiden genom sina församlingar och

samfälligheter ha ansvaret för

kyrkobyggnadernas vård och förvaltning,

liksom för de kyrkliga inventarierna

och de övriga kyrkliga kulturminnen som

skyddas genom kulturminneslagen.

Bevarandet av de kyrkliga

kulturvärdena är dock en angelägenhet

för hela samhället och svenska folket

och att det inte är rimligt att den

totala kostnaden för detta

allmänintresse bärs endast av Svenska

kyrkans medlemmar.

Utgångspunkten att Svenska kyrkans

sammanlagda uttag av kyrkoavgiften

minskas i samma omfattning som den

statliga ersättningen utgår motiveras

av regeringen med att det med hänsyn

till det samhällsekonomiska läget inte

finns något samhällsekonomiskt utrymme

för ökade insatser att vårda

kulturhistoriskt värdefull egendom.

Utskottets bedömning

Som framhålls såväl i propositionen som

i motionerna är bevarandet av de

kyrkliga kulturvärdena en angelägenhet

för hela samhället och svenska folket.

Det är därför inte rimligt att den

totala kostnaden för detta

allmänintresse bärs endast av Svenska

kyrkans medlemmar.

Utskottet instämmer i att ersättningen

bör vara ett led i ett ömsesidigt

åtagande av staten och Svenska kyrkan

att bevara de kulturhistoriska värdena

inom kyrkan, och detta bör komma till

uttryck i en långsiktig överenskommelse

mellan staten och kyrkan.

Utskottet konstaterar dock, i likhet

med regeringen, att det med hänsyn till

det ekonomiska läget inte finns något

samhällsekonomiskt utrymme för ökade

insatser att vårda kulturhistoriskt

värdefull kyrklig egendom. Det får

därför accepteras som en utgångspunkt

för det fortsatta utredningsarbetet att

Svenska kyrkans sammanlagda uttag av

kyrkoavgift minskas i totalt samma

omfattning som den statliga

ersättningen. En motsatt ordning skulle

innebära viss dubbelbetalning för

församlingarnas medlemmar.

Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna 1995/96:K1 yrkande 2 och

1995/96:K5 yrkande 1. Utskottet

föreslår att riksdagen godkänner

regeringens riktlinjer i denna del.

Fortsatt utredning och genomförande

Regeringens förslag

Regeringen anser att fortsatt statligt

utredningsarbete behövs i fråga om

- konstitutionella och andra rättsliga

frågor,

- uppbörd av kyrkoavgift,

- begravningsverksamheten,

- den kyrkliga egendomen,

- vården av kulturhistoriskt värdefull

egendom och kyrkoarkiven,

- personalfrågor.

Särskilda åtgärder bör enligt

regeringen vidtas för att underlätta

insyn i och samordning mellan

utredningarna och samverkan bör ske

mellan statens och kyrkans

utredningsarbeten.

I utredningsarbetet kommer enligt

regeringen att prövas de kostnader som

reformen för med sig och hur de skall

finansieras. Vägledande skall därvid

vara en statsfinansiellt neutral

lösning.

Det fortsatta statliga

utredningsarbetet beräknas pågå fr.o.m.

hösten 1995 t.o.m. våren 1997. Efter

remissbehandling av utredningsförslagen

bör enligt regeringen en

grundlagsproposition kunna läggas fram

i sådan tid att den kan behandlas av

riksdagen första gången våren 1998 och

andra gången efter riksdagsvalet hösten

1998. Beträffande de lagändringar som

kräver kyrkomötets medverkan bör

förslag kunna redovisas till 1998 års

kyrkomöte. Reformen bör enligt

regeringen kunna genomföras den 1

januari 2000.

Utredningsarbetet bör enligt

regeringen bedrivas i nära samarbete

med olika organ inom Svenska kyrkan,

andra trossamfund,

personalorganisationer m.fl. För att

tillgodose behovet att samordna arbetet

mellan de statliga utredningarna samt

mellan dem och det kyrkliga

utredningsarbetet och för att

tillmötesgå berättigade krav på insyn

avser regeringen att inrätta ett

särskilt samrådsorgan.

Motion

I motion 1995/96:K5 av Alf Svensson

m.fl. (kds) anför motionärerna att

antalet kyrkligt anställda år 1993

uppgick till ca 25 500 och att det är

mycket angeläget att den personal som

på grund av förändringsarbetet tvingas

sägas upp garanteras en rimlig

avvecklingssituation. Dessa frågor

måste enligt motionärerna tas på

fullaste allvar och får inte förbises.

I motionen begärs ett tillkännagivande

om vad som anförts om det fortsatta

arbetet med personalfrågorna (yrkande

3).

Gustaf von Essen (m) begär, som ovan

nämnts, i motion 1995/96:K2 även

tillkännagivanden om att de fria

trossamfunden ges verkliga påverkans

möjligheter genom representation i det

vidare utvecklingsarbetet (yrkande 3),

och om att rimliga övergångslösningar

för Svenska kyrkan skall skapas i

avvaktan på full likställighet mellan

Svenska kyrkan och övriga trossamfund

(yrkande 4).

Utskottets bedömning

Regeringen konstaterar i propositionen

att personalfrågorna har varit

förbisedda och kräver stor

uppmärksamhet i det fortsatta

utredningsarbetet, där de skall

analyseras ingående, samt att frågor

som har att göra med själva

relationsändringen bör uppmärksammas

särskilt. Vidare framhåller regeringen

att det vidare utredningsarbetet bör

bedrivas i nära samarbete med olika

organ inom Svenska kyrkan, andra

trossamfund, personalorganisationer

m.fl.

Personalfrågorna är således

uppmärksammade och kommer att ingå i

det fortsatta utredningsarbetet.

Utskottet anser därmed inte att något

sådant tillkännagivande som begärs i

motion 1995/96:K5 yrkande 3 behövs.

Som framgår ovan avser regeringen att

det vidare utredningsarbetet bör

bedrivas i nära samarbete även med

andra trossamfund än Svenska kyrkan.

Dessa trossamfund kommer således att

delta i utredningsarbetet, och

utskottet anser inte att något

tillkännagivande behövs med anledning

av motion 1995/96:K2 yrkande 3.

Enligt propositionen beräknas det

fortsatta statliga utredningsarbetet

pågå fr.o.m. hösten 1995 t.o.m. våren

1997, och efter fortsatt

beredningsarbete beräknas

förändringarna kunna genomföras den 1

januari 2000. Utskottet avstyrker

motion 1995/96:K2 yrkande 4.

Med det anförda föreslår utskottet att

riksdagen godkänner regeringens

riktlinjer även i denna del.

Regeringens förslag i övrigt

Utskottet anser att de riktlinjer som

regeringen har lagt fram i övrigt för

det fortsatta arbetet med ändrade

relationer mellan staten och Svenska

kyrkan bör godkännas.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på

propositionen

att riksdagen avslår motion

1995/96:K7,

res. 1 (v)

2. beträffande propositionens

huvudsakliga riktlinjer

att riksdagen med bifall till

propositionen i denna del och med

avslag på motionerna 1995/96:K1

yrkande 1, 1995/96:K2 yrkandena 1

och 2 och 1995/96:K6 godkänner

regeringens förslag till riktlinjer

för det fortsatta arbetet med

ändrade relationer mellan staten

och Svenska kyrkan i denna del,

res. 2 (fp)

3. beträffande kyrkligt

utjämningssystem

att riksdagen avslår motion

1995/96:K5 yrkande 2,

res. 3 (fp) -

motiv.

4. beträffande vård av

kulturhistoriskt värdefull egendom

att riksdagen med bifall till

propositionen i denna del och med

avslag på motionerna 1995/96:K1

yrkande 2 och 1995/96:K5 yrkande 1

godkänner regeringens förslag till

riktlinjer för det fortsatta

arbetet med ändrade relationer

mellan staten och Svenska kyrkan i

denna del,

res. 4 (m, fp)

5. beträffande regeringens

förslag i övrigt

att riksdagen med bifall till

propositionen i denna del och med

avslag på motionerna 1995/96:K2

yrkandena 3 och 4, 1995/96:K3,

1995/96:K4 och 1995/96:K5 yrkande 3

godkänner regeringens förslag till

riktlinjer för det fortsatta arbetet

med ändrade relationer mellan staten

och Svenska kyrkan i vad det inte

berörts ovan under momenten 2 och 4.

Stockholm den 30 november 1995

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit

Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s),

Catarina Rönnung (s), Ingvar Johnsson

(s), Widar Andersson (s), Birger Hagård

(m), Tone Tingsgård (s), Birgitta

Hambraeus (c), Björn von Sydow (s),

Jerry Martinger (m), Barbro Hietala

Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Pär-

Axel Sahlberg (s), Peter Eriksson (mp),

Håkan Holmberg (fp), Nils Fredrik

Aurelius (m) och Ola Karlsson (m).

Kenneth Kvist (v) har dock endast

deltagit i beslutet i fråga om avslag

på propositionen.

Reservationer

1. Avslag på propositionen (mom. 1)

Kenneth Kvist (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 11 börjar med Frågan om och

på s. 12 slutar med 1995/96:K7. bort

ha följande lydelse:

De av regeringen föreslagna

principerna för det fortsatta arbetet

med att ändra relationerna mellan

staten och Svenska kyrkan ger enligt

utskottets mening mindre frihet för de

religiösa samfunden. I stället för att

Svenska kyrkan skiljs från staten dras

fler samfund in under en form av

statlig reglering. En särställning för

Svenska kyrkan är enligt utskottets

mening i längden inte försvarbar.

Utskottet anser att dess position av

folkkyrka får vidmakthållas utan

särställning i förhållande till staten.

Utskottet anser att Svenska kyrkan

liksom andra samfund skall vara helt

fri från statlig reglering och att

regeringsformens bestämmelser om

religionsfrihet räcker. Propositionen

bör således avslås och ett nytt förslag

om skiljande av Svenska kyrkan från

staten läggas fram. Inför ett sådant

förslag bör belysas hur

begravningsverksamheten skall

organiseras sedan kyrkan skiljts från

staten. Vidare bör en parlamentarisk

utredning överväga hur kulturhistoriskt

värdefulla kyrkobyggnader och

kyrkoarkiv som är ett gemensamt

intresse och ett ansvar för stat och

kommun i framtiden skall garanteras god

vård och gott omhändertagande.

Utskottet anser således i likhet med

motionärerna i motion 1995/96:K7 att

propositionen bör avslås och regeringen

återkomma med ett annat förslag.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande avslag på

propositionen

att riksdagen med bifall till

motion 1995/96:K7

dels avslår regeringens förslag

till riktlinjer för det fortsatta

arbetet med ändrade relationer

mellan staten och Svenska kyrkan,

dels som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

2. Propositionens huvudsakliga

riktlinjer (mom. 2)

Birgit Friggebo och Håkan Holmberg

(båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 12 börjar med Utskottet

vill och på s. 13 slutar med i denna

del. bort ha följande lydelse:

De av regeringen föreslagna

riktlinjerna för det fortsatta arbetet

strider visserligen inte i formell

mening mot religionsfriheten men

förslaget håller enligt utskottets

uppfattning öppet för en sådan

särbehandling av Svenska kyrkan att den

även efter relationsförändringen kan

betraktas som bärare av en

statsreligion och i viss mån utgöra ett

offentligrättsligt subjekt. Detta

förhållande konstitueras främst av att

Svenska kyrkan enligt riktlinjerna

synes även i framtiden bli föremål för

en relativt omfattande särlagstiftning.

Med hänsyn till historiska fakta och

till önskan att genomföra en reform i

största möjliga samförstånd kan vissa

undantag från en strikt likabehandling

få accepteras. I en ny lag om

trossamfund kan således behöva föras in

bestämmelser om de särskilda relationer

som kommer att kvarstå mellan staten

och Svenska kyrkan. Med hänsyn till

religionsfrihet och likabehandling

mellan trossamfunden måste

särregleringen dock inskränkas till vad

som är absolut nödvändigt. Undantagen

från likabehandlingsprincipen måste

vara få och motiveras tydligt.

Utskottet anser att det klart bör anges

i riktlinjerna att frågor som har med

kyrkans tro och inre liv inte skall

regleras genom lag utan genom

inomkyrkliga bestämmelser.

Några särbestämmelser om Svenska

kyrkan i regeringsformen bör enligt

utskottets mening inte komma i fråga.

Det anförda bör med bifall till motion

1995/96:K6 och med anledning av motion

1995/96:K2 yrkandena 1 och 2 ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2

bort ha följande lydelse:

2. beträffande propositionens

huvudsakliga riktlinjer

att riksdagen med bifall till

motion 1995/96:K6 och med anledning

av propositionen i denna del och

motion 1995/96:K2 yrkandena 1 och 2

och med avslag på motion 1995/96:K1

yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

3. Kyrkligt utjämningssystem (mom. 3)

Birgit Friggebo och Håkan Holmberg

(båda fp) anser att den del av

utskottets yttrande som på s. 17 börjar

med Av Kyrkoutjämningsutredningens

och slutar med i denna del. bort ha

följande lydelse:

Utskottet, som anser att frågan om

arbetsbetingelserna för Svenska kyrkans

församlingar bör avgöras inom Svenska

kyrkan själv, avstyrker motion

1995/96:K5 yrkande 2.

4. Vård av kulturhistoriskt värdefull

egendom (mom. 4)

Birgit Friggebo (fp), Birger Hagård

(m), Jerry Martinger (m), Håkan

Holmberg (fp), Nils Fredrik Aurelius

(m) och Ola Karlsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 20 börjar med Som framhålls

och på s. 21 slutar med i denna del.

bort ha följande lydelse:

Som framhålls såväl i propositionen

som i motionerna är bevarandet av de

kyrkliga kulturvärdena en angelägenhet

för hela samhället och svenska folket.

Det är därför inte rimligt att den

totala kostnaden för detta

allmänintresse bärs endast av Svenska

kyrkans medlemmar. Vidare är

församlingarna skyldiga att iaktta

kulturminneslagens bestämmelser, och

det kan vara rimligt att ge dem viss

ersättning för underhållet av de

kyrkliga kulturvärdena som kompensation

för de inskränkningar och fördyringar

som detta kan innebära.

Utskottet instämmer i att ersättningen

bör vara ett led i ett ömsesidigt

åtagande av staten och Svenska kyrkan

att bevara de kulturhistoriska värdena

inom kyrkan, och detta bör komma till

uttryck i en långsiktig överenskommelse

mellan staten och kyrkan.

Utskottet instämmer vidare i att

ersättningen bör utformas så att den

uppmuntrar till ett rationellt och

effektivt underhåll med beaktande av de

kulturhistoriska kraven och att den

närmare omfattningen och utformningen

bör utredas vidare med beaktande av det

statliga stöd för kulturminnesvård som

redan finns.

Utskottet kan däremot inte dela

regeringens uppfattning att en

utgångspunkt för det fortsatta

utredningsarbetet skall vara att

Svenska kyrkans sammanlagda uttag av

kyrkoavgift minskas i totalt samma

omfattning som den statliga

ersättningen.

dels att utskottets hemställan under 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande vård av

kulturhistoriskt värdefull egendom

att riksdagen med bifall till

motion 1995/96:K1 yrkande 2 och med

anledning av propositionen i denna

del och motion 1995/96:K5 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 2

Utskottet 3

Inledning 3

Gällande bestämmelser 3

Ärendets beredning 5

Principiella utgångspunkter 5

Propositionens huvudsakliga

innehåll m.m. 5

Den rättsliga regleringen enligt

propositionen 6

Motioner 6

Bakgrund 9

Utskottets bedömning 11

Andra särskilda frågor 13

Ekonomi och uppbörd 13

Utjämningssystem 16

Den kyrkliga egendomen och

kulturhistoriska värden 17

Fortsatt utredning och genomförande2

1

Regeringens förslag i övrigt 23

Hemställan 23

Reservationer 24

1. Avslag på propositionen (mom. 1)24

2. Propositionens huvudsakliga

riktlinjer (mom. 2) 25

3. Kyrkligt utjämningssystem (mom. 3)2

5

4. Vård av kulturhistoriskt värdefull

egendom (mom. 4) 25

Gotab, Stockholm 1995