Bet. 1995/96:KU20

Konstitutionsutskottets betänkande

1995/96:KU20

Ändring i sametingslagen (1992:1433) m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

Innehållsförteckning

1995/96

KU20

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition

1995/96:77 om ändring i sametingslagen

(1992:1433) m.m. I propositionen

föreslås att Sametinget skall kunna

lämna partistöd till de partier som är

representerade i Sametinget. Vidare

föreslås att ledamöter och ersättare i

Sametinget skall få rätt till den

ledighet från sina anställningar som

behövs för att kunna fullgöra uppdraget

i Sametinget, dess styrelse och nämnder.

Som en följd härav föreslås att en ny

paragraf med denna innebörd införs i

sametingslagen. Propositionen har inte

föranlett några motioner. Utskottet

tillstyrker regeringens förslag.

Propositionen

1995/96:77 vari yrkas att riksdagen

1. antar regeringens förslag om ändring

i sametingslagen (1992:1433),

2. godkänner vad regeringen förordar om

rätt för Sametinget att lämna partistöd

(avsnitt 5).

Propositionens lagförslag fogas till

detta betänkande som bilaga.

Utskottet

Stöd till partier i Sametinget

Bakgrund

Regeringen lade hösten 1992 fram ett

förslag om en sametingslag (prop.

1992/93:32 bil.1). Riksdagen biföll i

december 1992 regeringens förslag (bet.

1992/93:KU17, rskr. 1992/93:114). Lagen

trädde i kraft den 1 januari 1993 (SFS

1992:1433).

I sametingslagen ges bestämmelser om en

särskild myndighet - Sametinget - med

uppgift att främst bevaka frågor som rör

samisk kultur i Sverige. Sametinget

skall verka för en levande samisk kultur

och därvid ta initiativ till

verksamheter och föreslå åtgärder som

främjar denna kultur. Till Sametingets

uppgifter hör särskilt att besluta om

fördelningen av statens bidrag och av

medel ur Samefonden till samisk kultur

och samiska organisationer samt av andra

medel som ställs till samernas

gemensamma förfogande. Sametinget skall

vidare utse den styrelse för sameskolan

som avses i 8 kap. 6 § skollagen

(1985:1100) och skall leda det samiska

språkarbetet. Till Sametingets uppgifter

hör också att medverka i

samhällsplaneringen och bevaka att

samiska behov beaktas, däribland

rennäringens intressen vid utnyttjande

av mark och vatten. Slutligen är det en

särskild uppgift för Sametinget att

informera om samiska förhållanden.

Sametinget består av 31 ledamöter som

utses genom val bland den samiska

befolkningen. Val skall hållas vart

fjärde år. Det första valet till

Sametinget ägde rum i maj 1993.

Sametinget påbörjade sin verksamhet i

augusti 1993.

Sametinget är en statlig myndighet

under regeringen. I propositionen med

förslag till sametingslag framhölls att

det trots benämningen ting inte var

fråga om något organ för självstyre, som

skall verka i stället för riksdag eller

kommunfullmäktige eller i konkurrens med

dessa organ. Regeringen förordnar, efter

förslag av Sametinget, ordföranden för

tinget. En av Sametinget utsedd styrelse

sköter den löpande verksamheten.

Medel till Sametingets verksamhet

anvisas under nionde huvudtitelns anslag

D 1. Sametinget. I budgetpropositionen

1994/95:100 bil. 10 redogjorde

regeringen (s. 50) för att

Riksrevisionsverket (RRV) vid sin

granskning avseende Sametingets

medelsanvändning under räkenskapsåret

1993/94 invänt mot att 494 000 kr på

Sametingets anslag hade betalats ut som

stöd till partier representerade i

Sametinget. Enligt RRV:s uppfattning

fick anslaget inte användas till

partistöd. Enligt villkoren i

regleringsbrevet för budgetåret 1993/94

fick anslaget användas till

lönekostnader, arvoden till ledamöter i

Sametinget, lokalkostnader och övriga

förvaltningskostnader. Regeringen

anförde i budgetpropositionen att

Sametingets medel enligt regeringens

bedömning inte bör få användas till

partistöd eller andra bidrag till

samiska organisationer. För bidrag till

samiska organisationer borde enligt

regeringen även i fortsättningen de av

Sametinget disponerade medlen ur bl.a.

Samefonden användas.

Vid sin behandling av

budgetpropositionen i denna del anförde

konstitutionsutskottet att det delade

regeringens bedömning att Sametingets

medel inte bör användas för partistöd

eller andra bidrag till samiska

organisationer (bet. 1994/95:37 s. 9).

Utskottet anförde därefter att den

översyn av det kommunala partistödet som

pågick dock eventuellt kunde ge underlag

för en annan bedömning i framtiden.

Riksdagen följde utskottet (rskr.

1994/95:

244).

I proposition 1994/95:150

(kompletteringspropositionen) aviserade

regeringen att den avsåg att fatta

beslut om att från Samefonden dra in det

för partistöd felaktigt utbetalda

beloppet om 494 000 kr. I motioner som

avlämnats med anledning av

kompletteringspropositionen anfördes

bl.a. att partistöd bör utbetalas också

till partier i Sametinget i enlighet med

de regler som gäller för partistöd samt

att det var fel att i efterhand

bestraffa samerna som grupp för en

utbetalning från Sametinget till

partistöd.

Med anledning av

kompletteringspropositionen avlämnade

konstitutionsutskottet ett yttrande till

finansutskottet rörande frågan om stöd

till partier representerade i Sametinget

(1994/95:KU7y). Utskottet noterade i

sitt yttrande att den kommitté som bl.a.

skulle överväga formerna för det

kommunala partistödet inte hade

tillkallats. I sin bedömning angav

utskottet att den vidhöll sin

uppfattning att Sametingets anslag inte

bör användas för partistöd eller andra

bidrag till samiska organisationer.

Utskottet avstyrkte därför de ovan

nämnda motionerna i aktuella delar.

Vidare konstaterade utskottet att den

verksamhet som bedrivs vid Sametinget

ännu är under utveckling. De partier som

innehar mandat i tinget är av olika

karaktär och har skilda historiska

bakgrunder. Enligt utskottet har de

därför behov av stöd av olika slag och

omfattning. Härvid framhöll utskottet

att det är av vikt att det finns goda

förutsättningar för Sametinget och dess

partiers verksamhet. Utskottet anförde

att det utgick ifrån att regeringen

följer utvecklingen vid Sametinget även

i detta avseende. Finansutskottet

instämde i vad konstitutionsutskottet

anfört (bet. 1994/95:FiU20 s. 159).

Riksdagen följde utskottet (rskr.

1994/95:447).

Bestämmelser om partistöd

Till politiska partier som deltagit i

val till riksdagen utgår statligt stöd

enligt lagen (1972:625) om sådant stöd.

Stödformerna är partistöd och

kanslistöd. Fråga om stöd prövas av

partibidragsnämnden.

Borgerliga kommuner får enligt 2 kap. 9

och 10 §§ kommunallagen (1991:900) ge

ekonomiskt bidrag och annat stöd

(partistöd) till de politiska partier

som är representerade i fullmäktige.

Fullmäktige skall besluta om

partistödets omfattning och formerna för

det. Stödet får inte utformas så att det

otillbörligt gynnar eller missgynnar ett

parti.

Av 12 § lagen (1972:704) om

kyrkofullmäktigval m.m. framgår att

kyrkliga kommuner saknar befogenhet att

utge annat ekonomiskt stöd till de

politiska partierna än bidrag till

valsedelskostnader. En församling får

besluta att ett parti som är eller genom

valet blir representerat i

kyrkofullmäktige i församlingen skall få

bidrag av denna till partiets kostnader

för valsedlar. Beslutet skall innehålla

att ersättning lämnas till varje sådant

parti efter enhetliga grunder. Detsamma

gäller för kyrkliga samfälligheter där

det ingår en församling med direktvalt

kyrkoråd. Beslut om bidrag skall därvid

avse ett parti som är eller genom valet

blir representerat i kyrkorådet i

församlingen. Riksdagen avslog under

föregående riksmöte motioner med yrkande

om att möjligheten till ett

kyrkokommunalt partistöd skall införas

(bet. 1994/95:KU29, rskr. 1994/95:192).

Konstitutionsutskottet hänvisade härvid

till att den pågående översynen av det

kommunala partistödet kunde utgöra ett

värdefullt underlag för bedömning av

frågan om motsvarande stöd skall införas

för de kyrkliga kommunerna. I avvaktan

på resultatet av översynen borde

riksdagen enligt utskottet inte ta

ställning i frågan. Som redovisats ovan

har den kommitté som skulle göra nämnda

översyn inte tillkallats.

Propositionens innehåll

Regeringen hänvisar till att det med

anledning av riksdagens beslut anges som

villkor i regleringsbrevet för

Sametinget för budgetåret 1995/96 att

anslaget inte får användas för partistöd

eller liknande ändamål.

Vidare uppger regeringen att Sametinget

genom skrivelser till riksdagen och till

Riksrevisionsverket sammanfattningsvis

har utvecklat behovet av partistöd på

följande sätt. Sametinget är ett

folkvalt organ. Ledamöterna i tinget

utses genom val bland den samiska

befolkningen - inte av regeringen - även

om Sametinget också är en särskild

statlig förvaltningsmyndighet.

Partistödet är inte en utgift

tillhörande Sametingets

myndighetsuppdrag, utan det utgår för

att partier som är representerade i

Sametinget skall kunna fullgöra sina

demokratiska förpliktelser mot det

samiska folket. Partistöd utbetalas i

Sverige till partier som finns

representerade i folkvalda organ på

såväl riksnivå som på regional och lokal

nivå och från vilka Sametinget inte

avviker vare sig på det sätt valen

förrättas eller i fråga om

representativitet och demokrati. Stödet

skall inte sammankopplas med de bidrag

som lämnas till samiska

riksorganisationer och föreningar och

som fördelas av Sametingets

kulturdelegation. Frågan om utbetalande

av partistöd är i stället sammanbunden

med Sametingets status som folkvalt

organ. Demokratin förutsätter att

partierna i Sametinget, förutom att

aktivt delta i tingets möten, kan

bedriva ett politiskt arbete mellan

mötestillfällena. Det är därför absolut

nödvändigt att avsätta medel till stöd

för de partier som finns representerade

i Sametinget för att dessa skall kunna

bedriva ett meningsfullt politiskt

arbete såväl inåt mot tinget som utåt

mot det samiska sanhället. Det är

ytterst angeläget att den politiska

processen inte hindras av att partierna

saknar medel för sin verksamhet. Ett

stort ansvar har lagts på de partier som

är representerade i Sametinget för att

föra den politiska debatten med såväl

sina egna väljare som med andra.

Insatsen begränsas naturligtvis om inte

partierna kan erhålla stöd för sin

verksamhet. Partistöd är en grundpelare

i ett folkvalt styrelseskick och

Sametinget är delaktigt i en sådan

ordning.

Regeringen anför att Sametinget den 1

juni 1995 har begärt en ändring av

sametingslagen så att ekonomiskt bidrag,

partistöd, skall kunna lämnas till de

partier som är representerade i

Sametinget. Partier representerade i

Sametinget föreslås, i likhet med

partier i andra folkvalda organ i

Sverige, få en ekonomisk grund för sin

informations- och opinionsbildande

verksamhet och därigenom verka för att

stärka en demokratisk utveckling utan

att vara beroende av någon enskild

bidragsgivare.

Enligt regeringens förslag skall

partistöd kunna lämnas till de partier

som är representerade i Sametinget.

Bidraget skall bekostas inom ramen för

Sametingets förvaltningsanslag och skall

fördelas på ett sådant sätt att inget

parti otillbörligt gynnas eller

missgynnas. Regeringen bestämmer hur

stort belopp som får användas för

partistöd.

Regeringen konstaterar att den kommitté

inte har tillkallats som bl.a. skulle

överväga formerna för det kommunala

partistödet och som enligt riksdagens

beslut, som redovisats ovan, skulle

kunna ge underlag för en framtida

bedömning om Sametinget skall kunna

lämna partistöd. Några andra direktiv om

en översyn av det kommunala partistödet

har inte utfärdats. Enligt regeringen

saknas därför anledning att vänta med

att ta ställning till frågan om

Sametinget skall kunna lämna partistöd.

Som skäl för sitt förslag att

Sametinget skall kunna lämna partistöd

anger regeringen att Sametinget är såväl

ett samiskt folkvalt organ som en

statlig förvaltningsmyndighet under

regeringen. Trots att Sametingets

ledamöter utses genom val är det inte

något organ för samiskt självstyre.

Enligt regeringens uppfattning talar

emellertid, inte minst mot bakgrund av

vad Sametinget anfört om behovet av

partistöd, övervägande skäl för att stöd

bör kunna lämnas till de partier som är

representerade i Sametinget. Ett sådant

partistöd bör lämnas från nionde

huvudtitelns ramanslag Sametinget. För

innevarande budgetår har anvisats 15 082

000 kr till Sametinget. Regeringen anför

att partistödet bör bekostas inom ramen

för det anslaget och att ytterligare

medel för ändamålet således inte bör

anvisas. Enligt regeringen bör den ange

hur stor del av anslaget som högst får

användas för partistöd. Däremot bör det

stå Sametinget fritt att bestämma om

stödet, i likhet med vad som gäller för

riksdagspartier, skall lämnas i form av

kanslistöd, partistöd eller en

kombination av båda stödformerna. Enligt

regeringens uppfattning skall stödet

fördelas mellan de partier som är

representerade i Sametinget på ett

sådant sätt att inget parti otillbörligt

gynnas eller missgynnas. Om kanslistöd

lämnas bör det därför ske med ett lika

stort belopp för varje parti som är

representerat i Sametinget. Stöd i

övrigt till partierna, partistöd, bör

fördelas i förhållande till det antal

ledamöter som representerar partiet i

Sametinget. Några ändringar av

sametingslagen behövs enligt regeringen

inte.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens bedömning

att övervägande skäl talar för att stöd

bör kunnas lämnas till de partier som är

representerade i Sametinget. Ett sådant

stöd bör lämnas från nionde huvudtitelns

anslag Sametinget. I enlighet med vad

regeringen förordat anser utskottet att

partistödet bör bekostas inom ramen för

de medel som för innevarande budgetår

har anvisats för detta anslag. Några

ytterligare medel skall därför inte

anvisas. Utskottet anser att regeringen

skall ange hur stor del av anslaget som

högst får användas för partistöd. Det

bör däremot, såsom regeringen anfört,

stå Sametinget fritt att bestämma om

stödet skall lämnas i form av

kanslistöd, partistöd eller en

kombination av båda stödformerna. Härvid

skall stödet fördelas mellan de partier

som är representerade i Sametinget på

ett sådant sätt att inget parti

otillbörligt gynnas eller missgynnas. Om

kanslistöd lämnas bör detta ske med ett

lika stort belopp för varje parti som är

representerat i Sametinget. Övrigt stöd

till partierna bör fördelas i

förhållande till det antal ledamöter som

representerar respektive parti i

Sametinget.

Utskottet finner i likhet med

regeringen att vad som nu anförts om

användningen av anslaget till Sametinget

inte behöver föranleda någon ändring i

sametingslagen.

Rätt till ledighet från anställning för

ordinarie ledamot och ersättare i

Sametinget

Gällande bestämmelser

Sametinget

Sametingets 31 ledamöter utses enligt 2

kap. 2 § första stycket sametingslagen

genom val. I samma stycke anges att det

för ledamöterna skall utses ersättare.

Enligt paragrafens andra stycke

förordnas Sametingets ordförande av

regeringen på förslag av Sametinget.

Ordföranden skall utses bland tingets

ledamöter. Sametinget väljer vice

ordförande bland ledamöterna.

Enligt 2 kap. 4 § skall Sametinget

bland tingets ledamöter utse en styrelse

om högst sju ledamöter och med lika

många ersättare. Styrelsen skall sköta

den löpande verksamheten för Sametinget.

Vidare sägs i 2 kap. 5 § att Sametinget

skall tillsätta en valnämnd som skall

bereda valet till tinget. Därutöver kan

Sametinget tillsätta de nämnder som i

övrigt behövs för beredning, förvaltning

och verksamhet.

I sametingslagen finns ingen

bestämmelse om att ledamot eller

ersättare har rätt till ledighet från

sin anställning för att fullgöra uppdrag

som Sametingsledamot.

Rätt till ledighet för vissa uppdrag

Enligt 4 kap. 6 § regeringsformen får

riksdagsledamot och ersättare fullgöra

uppdrag som ledamot utan hinder av

tjänsteuppgift eller annan sådan

förpliktelse som åligger honom.

Förtroendevalda har enligt 4 kap. 11 §

kommunallagen (1991:900) rätt till den

ledighet som behövs för uppdragen. Med

förtroendevalda avses enligt 4 kap. 1 §

ledamöter och ersättare i fullmäktige,

nämnder och fullmäktigeberedningar samt

revisorer och revisorsersättare.

Enligt 12 kap. 10 § kyrkolagen

(1993:300) har förtroendevalda samma

rätt till ledighet som förtroendevalda

enligt kommunallagen. Med

förtroendevalda avses enligt 12 kap. 1 §

valda ledamöter och ersättare i

kyrkofullmäktige, församlingsdelegerade,

kyrkorådet och övriga nämnder samt

beredningar. Med förtroendevalda avses

också revisorer och revisorsersättare,

ordföranden och vice ordförande i

kyrkostämma samt kyrkoherden eller någon

annan präst som har utsetts till

ordförande eller vice ordförande i

kyrkorådet.

Propositionens innehåll

Regeringen föreslår att det i

sametingslagen införs en bestämmelse om

att Sametingets ledamöter har rätt till

den ledighet från sina anställningar som

behövs för att kunna fullgöra uppdragen

i Sametinget, dess styrelse och nämnder.

Regeringen konstaterar att Sametinget

är såväl ett samiskt folkvalt organ som

en statlig förvaltningsmyndighet under

regeringen. Sametinget är inte något

organ för självstyre i vissa frågor.

Det skiljer sig därvidlag från riksdag,

borgerliga kommuner och

kyrkofullmäktige. Enligt regeringens

uppfattning talar trots detta

övervägande skäl för att motsvarande

rätt till ledighet från anställning bör

ges ledamot och ersättare i Sametinget.

Rätten bör gälla ledighet som behövs för

att kunna fullgöra uppdraget i

Sametinget, dess styrelse och nämnder.

Regeringen framhåller att rätten till

ledighet således bör vara begränsad till

uppdrag som är direkt knutna till

Sametingets verksamhet. Om en ledamot

fullgör annat uppdrag som inte är en

direkt följd av uppdraget som ledamot

eller ersättare, gäller enligt

regeringen således inte rätten till

ledighet. Som exempel på det senare

anger regeringen förordnande som ledamot

i styrelsen för Samefonden, där

regeringen enligt 24 § första stycket

rennäringsförordningen (1993:384) utser

tre av de sex ledamöterna efter förslag

av Sametinget. Eftersom det inte finns

något krav på att de föreslagna skall

vara ledamöter eller ersättare i

Sametinget, bör rätten till ledighet

enligt regeringen inte omfatta ett

sådant styrelseuppdrag. Regeringen

föreslår att förslaget skall föranleda

en ändring i sametingslagen.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande stöd till partier

i Sametinget

att riksdagen med bifall till

regeringens förslag godkänner vad

utskottet anfört,

2. beträffande rätt till

ledighet för vissa uppdrag

att riksdagen antar regeringens förslag

till lag om ändring i sametings-lagen

(1992:1433).

Stockholm den 6 februari 1996

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo

(fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina

Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar

Johnsson (s), Widar Andersson (s),

Birger Hagård (m), Tone Tingsgård (s),

Björn von Sydow (s), Jerry Martinger

(m), Barbro Hietala Nordlund (s),

Kenneth Kvist (v), Pär-Axel Sahlberg

(s), Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg

(fp), Nils Fredrik Aurelius (m) och

Sivert Carlsson (c).

Förslag till lag om ändring i

sametingslagen (1992:1433)

Härigenom föreskrivs att det i

sametingslagen (1992:1433) skall införas

en ny paragraf, 2 kap. 3 a §, av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. Sametinget

3 a §

Ledamöter och

ersättare har rätt

till den ledighet

från sina

anställningar som

behövs för att

fullgöra uppdragen

i Sametinget, dess

styrelse och

nämnder.

___________

Denna lag träder i kraft den 1 april

1996.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Utskottet 1

Stöd till partier i Sametinget 1

Bakgrund 1

Bestämmelser om partistöd 3

Propositionens innehåll 3

Utskottets bedömning 5

Rätt till ledighet från

anställning för ordinarie ledamot

och ersättare i Sametinget 5

Gällande bestämmelser 5

Propositionens innehåll 6

Utskottets bedömning 7

Hemställan 7

Förslag till lag om ändring i

sametingslagen (1992:1433) 8

Gotab, Stockholm 1996