Bet. 1995/96:KU23

Konstitutionsutskottets betänkande

1995/96:KU23

Offentlighet och sekretess

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1995/96

KU23

Sammanfattning

I betänkandet behandlas elva motioner

från allmänna motionstiden 1995 som i

huvudsak gäller frågor om offentlighet

och sekretess. Utskottet avstyrker

samtliga motioner. Till betänkandet har

fogats fyra reservationer och ett

särskilt yttrande.

Motionerna

1994/95:K205 av Marianne Samuelsson

m.fl. (mp) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till sådan ändring i

tryckfrihetsförordningen att

medborgarnas grundlagsstadgade rätt till

offentlighet och insyn utvidgas till att

även gälla konsumenternas rätt till

information om produkter, produkternas

innehåll och deras inverkan på hälsa och

miljö.

1994/95:K218 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär

förslag för stärkande av

offentlighetsprincipen i enlighet med

vad i motionen anförts.

1994/95:K401 av Bertil Persson (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om vissa sekretessproblem i

vården.

1994/95:K404 av Göte Jonsson och Ulf

Melin (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en översyn av

sjukvårdssekretessen.

1994/95:K405 av Conny Sandholm m.fl.

(fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utökning och

grundlagsskydd av svensk

offentlighetsprincip och meddelarfrihet.

1994/95:K406 av Stig Grauers och Kent

Olsson (m) vari yrkas att riksdagen

beslutar att sekretesslagen ändras så

att sekretesskydd gäller även för

nämndemän i enlighet med vad som anförts

i motionen.

1994/95:K413 av Bo Holmberg m.fl. (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en kommission för

att utreda och stärka yttrandefriheten

och offentlighetsprincipen i stat,

kommuner och landsting.

1994/95:K428 av Carl-Johan Wilson (fp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen bör överväga

om det behövs en översyn av regler för

hantering och arkivering av

elevhandlingar eller om andra åtgärder

bör vidtagas för att elevernas

integritet skall skyddas på ett

tillfredsställande sätt.

1994/95:K429 av Tomas Eneroth m.fl. (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvidgning av

offentlighetsprincipen.

1994/95:L717 av Yvonne Ruwaida m.fl.

(mp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om offentliga

livsmedelsprotokoll.

1994/95:U406 av Ingrid Näslund (kds)

vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av reglerna för

sekretess vid skyddsforskning.

Utskottet

Offentlighetsprincipen och

yttrandefriheten m.m. inom

offentlig och privat verksamhet

Motionerna

I motion 1994/1995:K405 av Conny

Sandholm m.fl. (fp) påpekas att i

tryckfrihetsförordningens andra kapitel

stipuleras handlingars offentlighet inom

offentliga verk och myndigheter. Då

denna lagtext skrevs var tanken på att

bolagisera offentlig verksamhet under

privaträttsliga former långt fjärran i

tid. På senare tid då bolagiseringar av

offentlig verksamhet har blivit legio,

har riksdagen kompletterat

lagstiftningen genom t.ex. ändringar i

sekretesslagen och kommunallagen. Enligt

motionärerna har lagstiftningen på detta

sätt anpassats till verkligheten, men

kvar finns två brister. För det första

saknar den del av offentlighetsprincipen

som kompletterats enligt ovan

grundlagsskydd. I motionen påpekas att i

EU-debatten har framförts att EU kommer

att respektera Sveriges

grundlagsskyddade offentlighetsprincip.

Mot den bakgrunden och även för att få

hela offentlighetsprincipen

grundlagsskyddad bör

tryckfrihetsförordningen och annan

berörd lagstiftning kompletteras i denna

del. För det andra talas i

tryckfrihetsförordningen om verk och

myndighet, där kommunal församling

likställs med dessa i detta hänseende,

men offentligt företagande i form av

t.ex. statligt ägda bolag i strikt

mening inte kan omfattas av begreppet

verk och myndighet . Även i detta

avseende bör lagstiftningen kompletteras

för att motsvara dagens verklighet och

krav på offentlighet och insyn. Enligt

motionärerna bör, för att få en

helhetssyn och logiskt samband, även

meddelarfrihetens omfattning och skydd

ses över på samma sätt som

offentlighetsprincipen. Detta bör ges

regeringen till känna.

I motion 1994/95:K413 av Bo Holmberg

m.fl. (s) anförs att under senare år har

flera fall av brott mot yttrandefriheten

för de anställda och brist på insyn

uppmärksammats i offentlig verksamhet.

Kritiken har mest kommit från anställda,

fackliga organisationer och JO, men

också journalister har reagerat. Vidare

påpekas i motionen att man i det svenska

samhället är van vid öppenhet - även för

de anställda på arbetsplatserna. Det är

också en del av vår demokrati. I de

nedskärningstider och systemförändringar

som gällt för den offentliga sektorn är

det enligt motionärerna inte konstigt

att personalen protesterar. Sådana

protester har en del kommunala

arbetsgivare mött med hot eller

repressalier. Vidare anger motionärerna

att vissa kommunal- och landstingsråd

har liknat kommunen eller landstingen

vid ett företag och i något fall anfört

att chefer måste vara lojala mot sin

arbetsgivare. Läkare i chefsställning

som går ut i massmedierna med osakliga

inlägg mot sin arbetsgivare bör få andra

befattningar. I motionen påpekas att

kommuner och landsting inte är några

företag. De är demokratiska

självstyrelseorgan som styrs av

folkvalda och där offentlighetsprincipen

gäller. Öppenhet är en viktig hörnsten i

de demokratiska institutionerna. Enligt

motionärerna finns det också anledning

att uppmärksamma de formellt

tvivelaktiga upphandlingar som gjorts i

både stat och kommun. Mot den här

bakgrunden finns det behov av en

kraftfull markering av yttrandefriheten

och offentlighetsprincipen i stat och

kommun. Motionärerna anser att det bör

tillsättas en representativ kommission

med uppgift att kartlägga problemens

omfattning och lägga fram

åtgärdsförslag. Detta gäller

yttrandefriheten,

offentlighetsprincipen,

meddelarfriheten,

registreringsskyldigheten,

myndighetsbegreppet m.m. Vad som nu

anförts bör ges regeringen till känna.

I motion 1994/95:K429 av Tomas Eneroth

m.fl. (s) påpekas att på det statliga

området gäller för närvarande bara en

begränsad handlingsoffentlighet utanför

myndighetskretsen. Det är fråga om vissa

aktiebolag, t.ex. AB Svensk Bilprovning,

stiftelser m.fl. som på statens uppdrag

har hand om förvaltningsuppgifter som

innefattar myndighetsutövning eller

liknande. Frågan är enligt motionärerna

varför inte statens företag, som

tenderar att bli fler och fler, fullt ut

skall omfattas av samma

offentlighetsregler som kommunernas och

landstingens företag. I motionen påpekas

vidare att det under senare år har

öppnats möjlighet för enskilda personer

eller sammanslutningar att bedriva

verksamhet som tidigare varit

förbehållen kommuner och landsting.

Gemensamt för många av dessa företag är

att de för sin verksamhet är beroende av

tilldelning av skattemedel. Enligt

motionärerna måste regler tillskapas som

garanterar allmänheten möjligheter till

insyn och kontroll i alla företag vars

verksamhet, utan att vara statlig eller

kommunal, ändå huvudsakligen finansieras

med skattemedel. Vad som nu anförts om

utvidgning av offentlighetsprincipen bör

ges regeringen till känna.

I motion 1994/95:K205 av Marianne

Samuelsson m.fl (mp) behandlas frågor om

folkstyrelse. Bland annat anförs att

offentlighetsprincipen i dag endast

gäller inom stat och kommun.

Möjligheterna till insyn och

offentlighet inom företagsvärlden är

däremot mycket begränsade. Motionärerna

påpekar att denna skillnad delvis är

naturlig mot bakgrund av att det finns

ett större allmänintresse av öppenhet

inom det politiska verksamhetsområdet.

Det finns också legitima skäl för

näringslivet att skydda

utvecklingsverksamhet m.m. från insyn.

Men det finns också här ett väsentligt

medborgar- och konsumentintresse som

enligt motionärerna i dag inte

tillgodoses. I motionen anförs att

företagen blir allt större och starkare

och konsumenterna behöver stärkas genom

betydligt bättre tillgång till

information om produkter och deras

effekter på hälsa och miljö. Den

grundlagsstadgade offentligheten och

insynen skall enligt motionärernas

uppfattning därför också utvidgas till

att omfatta konsumenternas rätt till

full information om produkter,

produkternas innehåll och ursprung och

deras inverkan på hälsa och miljö.

Vidare påpekar motionärerna att ett

lagförslag om utvidgad

offentlighetsprincip även måste

innehålla regler om arkivering och

diarieföring för att fungera i

praktiken. Enligt motionärerna bör hos

regeringen begäras ett förslag till

sådan ändring i tryckfrihetsförordningen

att medborgarnas grundlagsskyddade rätt

till offentlighet och insyn utvidgas

till att även gälla konsumenternas rätt

till information om produkter,

produkternas innehåll och deras inverkan

på hälsa och miljö (yrkande 4).

Bakgrund

Offentlighetsprincipen kan definieras

som den grundsats enligt vilken

samhällsorganens verksamhet skall ske

under allmän insyn och kontroll.

Yttrandefriheten och principen om

allmänna handlingars offentlighet är

inslag i offentlighetsprincipen.

Meddelarfriheten, dvs. rätten för var

och en att utom i vissa undantagsfall

lämna uppgifter i vilket ämne som helst

för publicering, kan också ses som en

del av det regelverk som förverkligar

offentlighetsprincipen. För att

förverkliga de syften som bär upp

meddelarfriheten finns vidare regler om

anonymitetsskydd.

I 2 kap. tryckfrihetsförordningen (TF)

regleras allmänna handlingars

offentlighet. Enligt dessa bestämmelser

är en handling allmän, om den förvaras

hos en myndighet och enligt särskilda

bestämmelser anses upprättad hos eller

är inkommen till myndigheten. Med

myndighet likställs enligt 2 kap. TF

riksdagen, kyrkomötet och beslutande

kommunal församling.

Enligt 1 kap. 8 § andra stycket

sekretesslagen (1980:100) skall vad som

föreskrivs i TF om rätt att ta del av

handlingar hos myndigheter i tillämpliga

delar också gälla handlingar hos de

organ som anges i bilaga till lagen, i

den mån handlingarna hör till verksamhet

som nämns där. Bestämmelsen ger

principen om allmänna handlingars

offentlighet ett vidare

tillämpningsområde utanför

myndighetssektorn. Principen görs

tillämplig också hos vissa aktiebolag,

föreningar och stiftelser som på statens

uppdrag handhar förvaltningsuppgifter

som innefattar myndighetsutövning eller

liknande.

Vidare anges i 1 kap. 9 §

sekretesslagen att vad som föreskrivs i

TF om rätt att ta del av handlingar hos

myndighet i tillämpliga delar också

skall gälla handlingar hos aktiebolag,

handelsbolag, ekonomiska föreningar och

stiftelser där kommuner eller landsting

utövar ett rättsligt bestämmande

inflytande.

Yttrandefriheten, dvs. friheten att i

tal, skrift eller bild eller på annat

sätt meddela upplysningar samt uttrycka

tankar, åsikter och känslor, garanteras

i regeringsformen,

tryckfrihetsförordningen och

yttrandefrihetsgrundlagen.

Meddelarfriheten innebär att det i

viss utsträckning är möjligt att

straffritt lämna normalt

sekretessbelagda uppgifter för

publicering i tryckt skrift, radio eller

TV. I 1 kap. 1 § tredje stycket

tryckfrihetsförordningen föreskrivs att

det står envar fritt att i alla de fall

då ej annat är i förordningen

föreskrivet, meddela uppgifter och

underrättelse i vad ämne som helst för

offentliggörande i tryckt skrift. En

motsvarande bestämmelse finns i 1 kap. 2

§ yttrandefrihetsgrundlagen, som gäller

andra medier än tryckt skrift.

Vidare har enligt 1 kap. 1 § fjärde

stycket var och en rätt att anskaffa

uppgifter och underrättelser i vad ämne

som helst för att antingen själv

offentliggöra dem i tryckt skrift eller

lämna meddelande som avses i tredje

stycket. Också undantag från detta

anskaffandeskydd skall ha stöd i

tryckfrihetsförordningen. En motsvarande

bestämmelse finns även i detta fall i 1

kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen.

I 3 kap. tryckfrihetsförordningen finns

regler om anonymitetsskydd. Detta skydd

består av flera komponenter. En är

rätten till anonymitet som innebär att

författare, meddelare samt utgivare av

icke periodiska skrifter inte är

skyldiga att låta sina namn sättas ut i

skriften (1 §). Vidare finns

bestämmelser om tystnadsplikt i 3 § för

dem som tagit befattning med tillkomsten

eller utgivningen av tryckt skrift och

för dem som varit verksamma vid t.ex.

bokförlag och nyhetsbyråer. Dessa får

enligt huvudregeln inte röja vem som är

författare, meddelare eller utgivare av

en icke periodisk skrift. Därutöver

finns en bestämmelse om

efterforskningsförbud i 4 §. Detta

innebär att myndigheter och andra

allmänna organ inte får efterforska

författaren till en framställning som

har införts eller varit avsedd att

införas i en tryckt skrift, den som har

gett ut eller avsett att ge ut tryckt

skrift eller den som lämnat ett

meddelande för publicering. Författaren,

meddelaren eller utgivaren får dock

efterforskas då detta behövs för åtal

eller annat ingripande som är tillåtet

enligt tryckfrihetsförordningen. I den

mån efterforskning får förekomma, skall

den i 3 § stadgade tystnadsplikten

beaktas. Motsvarande bestämmelser om

anonymitetsskydd finns i 2 kap. 1, 3 och

4 §§ yttrandefrihetsgrundlagen.

Inom myndighetsområdet anses de

offentliga funktionärerna kunna åläggas

tystnadsplikt endast författningsvägen

och inte genom avtal. Utanför detta

område kan däremot avtal träffas om

tystnadsplikt, och sådana anses i

princip bryta meddelarfriheten (prop.

1986/87:151 s. 117-119). I detta

sammanhang kan nämnas att enligt lagen

(1990:409) om skydd för

företagshemligheter kan en arbetstagare

i det privata näringslivet som i strid

med ett avtal med arbetsgivaren röjer

dennes skyddade företagshemligheter

ådömas skadeståndsskyldighet. Detta

gäller dock inte om arbetstagaren röjer

en företagshemlighet för att

offentliggöra eller för behörigt organ

avslöja misstänkt brottslighet av viss

svårhet eller annat allvarligt

missförhållande (2 § i nämnda lag).

Utredningsförslag om grundlagsfäst

meddelarfrihet inom den privata sektorn

Frågan om att utvidga meddelarfriheten

utanför myndighetsområdet har flera

gånger varit föremål för utredning och

övervägande. Yttrandefrihetsutredningen

(SOU 1983:70) tog upp frågan och ansåg

att som allmän princip borde gälla att

meddelarfriheten inte skulle medföra att

företagens möjligheter att fungera på

marknaden äventyrades. Förslag lämnades

om en utvidgning av meddelarfriheten.

Frågan behandlades utförligt i en år

1986 avlämnad lagrådsremiss om förstärkt

grundlagsskydd för yttrandefriheten m.m.

(intagen i prop. 1986/87:151).

Slutsatsen av övervägandena blev att

övertygande skäl i och för sig kunde

anföras för tanken att meddelarfriheten

borde gälla också utanför

myndighetsområdet men att något förslag

inte kunde läggas fram i

lagstiftningsärendet. I betänkandet KU

1987/88:36 ansåg konstitutionsutskottet

att det fanns skäl att utvidga

meddelarfriheten att i princip gälla

förhållandet även utanför den offentliga

sektorn. Enligt utskottet var det

material som förelåg i ärendet inte

tillräckligt. Utskottet ansåg att

regeringen i stället borde se till att

frågan blev föremål för utredning.

Konstitutionsutskottets uttalande ledde

till att Meddelarskyddskommittén

tillkallades. Kommittén föreslog i

betänkandet Meddelarrätt (SOU 1990:12)

en grundlagsreglering om en viss

begränsad rätt för enskilda inom företag

och organisationer att lämna uppgifter,

som omfattas av avtalad tystnadsplikt,

för publicering utan att drabbas av

rättsliga sanktioner.

Kommittéförslaget behandlades i

proposition 1990/91:64 om

yttrandefrihetsgrundlag. Där

konstaterades att förslaget mött starkt

motstånd bland remissinstanserna. Med

hänsyn härtill stod det enligt

propositionen klart att det inte var

möjligt att föra fram frågan om en

vidgad insyn inom den privata sektorn

till grundlagstiftning i samband med

1991 års riksdagsval. Vidare stod det

enligt propositionen klart att en

lagstiftning av det slag som finns

redovisad i kommitténs betänkande - med

grundlagsfäst meddelarfrihet inom

privata företag och andra privata

organisationer - inte kunde förordas i

det dåvarande läget. Frågan borde ägnas

fortsatt uppmärksamhet och göras till

föremål för vidare överväganden.

Regeringen ansåg sig inte beredd att då

förorda någon särskild inriktning på

beredningsarbetet utan ansåg att

erfarenheterna av lagstiftningen om

skydd för företagshemligheter borde

avvaktas.

Vid riksdagsbehandlingen av

grundlagsärendet anförde

konstitutionsutskottet (bet.

1990/91:KU21) att det var angeläget att

öka insynen i det privata näringslivet

och i de stora organisationerna. Vilken

väg man lagstiftningstekniskt skulle gå

var enligt utskottet en komplicerad

fråga. Också utskottet konstaterade att

det inte hade varit möjligt att föra

fram frågan om ett förstärkt

meddelarskydd på den privata sektorn

inför riksdagsvalet år 1991. Liksom

regeringen ansåg utskottet att frågan

borde ägnas fortsatt uppmärksamhet.

Senare års riksdagsbehandling

Med anledning av några motionsyrkanden

hänvisade konstitutionsutskottet vid

riksmötet 1992/93 till sitt tidigare

uttalande i ovan nämnda grundlagsärende

om att frågan borde ägnas fortsatt

uppmärksamhet. Något särskilt uttalande

från riksdagen ansågs inte påkallat

(bet. 1992/93:KU2).

Frågan om insyn, meddelarfrihet och

anonymitetsskydd i kommunala företag

berördes under riksmötet 1993/94 i ett

lagstiftningsärende om

handlingsoffentligheten i kommunala

företag. I ärendet föreslogs en ny

regel, 1 kap. 9 §, i sekretesslagen

(1980:100) av innebörd att vad som

förskrivs i tryckfrihetsförordningen om

rätt att ta del av allmänna handlingar

hos myndighet i tillämpliga delar också

gäller handlingar hos aktiebolag,

handelsbolag, ekonomiska föreningar och

stiftelser där kommuner eller landsting

utövar ett rättsligt bestämmande

inflytande. Riksdagen antog förslaget

och bestämmelsen trädde i kraft den 1

januari 1995.

I den proposition som låg till grund

för förslaget (prop. 1993/94:48) anförde

regeringen att något uttryckligt

undantag i lag från principen om

meddelarfrihet inte borde göras för de

kommunala företagens del. Allmänhetens

intresse av insyn kunde enligt

regeringen sägas vara större i de

kommunala företagen, vilka ytterst

garanteras av kommunala medel, än i de

privata. Samma ordning borde gälla i de

kommunala företagens verksamhet som i de

kommunala myndigheterna, om inte

särskilda skäl talade för något annat.

Regeringen ansåg för sin del inte att

det fanns några sådana skäl och föreslog

därför ingen inskränkning av

meddelarfriheten. Konstitutionsutskottet

delade denna bedömning (bet.

1993/94:KU13).

I ärendet hade Lagrådet anfört att det

emellertid ändå kan kvarstå vissa

skillnader vad gäller meddelarfriheten

jämfört med de kommunala myndigheterna.

Lagrådet gav några exempel på detta och

kom till slutsatsen att det åtminstone

finns en viss risk för att utrymmet för

meddelarfriheten krymps när en kommunal

verksamhet flyttas från en nämnd till

ett kommunägt bolag eller jämställt

organ som behandlas som myndighet när

det gäller handlingsoffentligheten.

Lagrådet hade även pekat på att

efterforskningsförbudet inte torde gälla

i de kommunala företagen.

Konstitutionsutskottet menade att de av

Lagrådet aktualiserade problemen med

tillämpningen av meddelarfriheten borde

ägnas fortsatt uppmärksamhet och ansåg

för sin del att frågan om ett utbyggt

meddelarskydd i de kommunala företagen

som omfattades av propositionens förslag

kunde behöva bli föremål för utredning.

Intill dess att erfarenheter av den nya

regleringen hade vunnits borde riksdagen

enligt utskottets mening dock inte vidta

några åtgärder.

Under riksmötet 1993/94 behandlade

utskottet ett annat lagstiftningsärende

på det kommunala området (bet.

1993/94:KU40). Ärendet hade väckts genom

proposition 1993/94:188 om lokal

demokrati. Med anledning av ett flertal

motioner föreslog utskottet ett

tillkännagivande till regeringen om

behovet av en samlad uppföljning och

utvärdering av de reformer och

omfattande förändringar som hade skett

inom den kommunala sektorn. En för

uppföljningen och utvärderingen viktig

fråga var enligt utskottet

offentlighetsprincipens tillämpning inom

den kommunala verksamheten, vilket

angavs bl.a. innefatta frågor om

meddelarskydd och anonymitetsskydd. I

sammanhanget uttalade utskottet att

frågan om tillämpningen av

offentlighetsprincipen i helt privatägda

företag, som bedriver kommunal

verksamhet på entreprenad, givetvis hade

ett samband med möjligheten till insyn

och kontroll. Utskottet ansåg att det

borde finnas ett parlamentariskt inslag

i uppföljnings- och utvärderingsarbetet.

Enligt utskottet borde regeringen

återkomma till riksdagen med en

redogörelse för arbetet senast vid

utgången av år 1996. Riksdagen beslutade

om ett tillkännagivande i enlighet med

detta (rskr. 1993/94:379).

I enlighet med riksdagsbeslutet

beslutade regeringen i december 1994 att

tillkalla en parlamentarisk kommitté.

Den har till uppgift att göra en samlad

utvärdering av de reformer och

omfattande förändringar som har skett i

kommunernas och landstingens

organisation och verksamhetsformer samt

föreslå åtgärder som utvecklar och

stärker medborgarnas inflytande över det

fortsatta förnyelsearbetet (dir.

1994:151).

I direktiven anför regeringen att det i

diskussionen om det kommunala

förnyelsearbetet har förts fram förslag

om att öka medborgarnas möjligheter till

insyn och kontroll av kommunal

verksamhet. Därför bör kommittén ägna

särskild uppmärksamhet åt denna fråga.

Regeringen konstaterar vidare att för

verksamhet som drivs på entreprenad åt

kommunen av privata bolag, stiftelser,

föreningar eller enskilda gäller fr.o.m.

den 1 juli 1994 enligt 6 kap. 7 §

kommunallagen (1991:900) att nämnderna

har ett ansvar för sådan verksamhet och

att de enligt 3 kap. 19 § skall

tillförsäkra sig möjligheter att

kontrollera och följa upp verksamheten.

Den information som kommunen därvid får

tillgång till kommer att utgöra en

allmän handling och vara tillgänglig för

allmänheten med de inskränkningar som

följer av sekretesslagen (1980:100).

Regeringen konstaterar härvid att det i

den allmänna debatten har rests krav på

att insynen bör vara bredare. Vidare

anger regeringen att riksdagen i samband

med behandling av propositionen om lokal

demokrati också ansåg att förslagen om

ett förstärkt kommunalt ansvar och

kontroll över entreprenadverksamhet

innebär en förbättring, men att de inte

är tillräckliga för att tillgodose det

behov av medborgerlig insyn och

kontroll som här gör sig gällande (bet.

1993/94:KU40 s. 42-43).

Därutöver anför regeringen bl.a. att

det från demokratisk synpunkt kan

finnas risker med att delar av den

offentliga verksamheten undandras den

grundlagsskyddade rätten till insyn

genom att den bedrivs av ett privat

företag. Kommittén skall därför föreslå

åtgärder som ökar medborgarnas

möjligheter till insyn i och kontroll av

kommunal verksamhet, främst då denna

bedrivs på entreprenad. I detta arbete

ingår även frågan om allmänhetens behov

av insyn innan kommunen bundit upp sig i

ett avtal med en entreprenör. I arbetet

bör resultatet av Socialtjänstkommitténs

uppdrag beaktas (SOU 1994:139).

Vidare konstaterar regeringen att

kommunalt anställda, liksom alla andra,

har en grundlagsskyddad rätt att delta i

den offentliga debatten. De anställda

har i vissa fall upplevt att de inte har

kunnat delta i den offentliga debatten

eller framföra kritik på sin arbetsplats

av rädsla för olika typer av

repressalier. JO har i några fall riktat

kritik mot vissa ledande kommunala

befattningshavares agerande mot de

anställda i sådana fall. Utredningen

skall därför analysera och klargöra

vidden av de kommunalt anställdas

yttrandefrihet.

Regeringen anför att reglerna i

tryckfrihetsförordningen om

meddelarfrihet, anonymitetsskydd och

efterforskningsförbud gäller för

kommunala myndigheter. Härvid hänvisar

regeringen till vad Lagrådet med

anledning av proposition 1993/94:48

Handlingsoffentlighet i kommunala

företag konstaterat vad gäller en risk

för att utrymmet för meddelarfrihet

krymps när kommunal verksamhet flyttas

från en nämnd till ett kommunägt bolag

eller jämställt organ som behandlas som

myndighet när det gäller

handlingsoffentligheten. Bestämmelser om

anonymitetsskydd för den som lämnar

uppgifter till massmedier gäller fullt

ut i kommunala företag (se prop.

1993/94:48 s. 34-37). Härvid påpekar

regeringen att riksdagen har ansett att

tillämpningen av meddelarfriheten bör

ägnas fortsatt uppmärksamhet och att

tillämpningen kan behöva bli föremål för

ytterligare utredning när erfarenhet

vunnits om de nya reglernas tillämpning

(bet. 1993/94:KU13 s. 19). Enligt

regeringen bör kommittén därför följa

upp tillämpningen och de första

erfarenheterna av

offentlighetsprincipens tillämpning i

kommunala företag och vid behov lämna

förslag till åtgärder. Information om

den kommunala verksamheten bör vara

lättillgänglig. Regeringen påpekar att

tillämpningen av gällande regler för

insyn och rätt att ta del av allmänna

handlingar i några fall har kritiserats

av JO. Utredningen bör överväga om

särskilda åtgärder krävs för att nå en

bättre tillämpning av gällande regler.

Kommitténs uppdrag skall vara avslutat

senast den 31 december 1996. Vidare har

kommittén aviserat att den kommer att

avlämna ett delbetänkande under juni

1996, där man kommer att behandla frågan

om insyn i kommunal verksamhet som

bedrivs på entreprenad.

Under föregående riksmöte behandlade

konstitutionsutskottet ett antal

motionsyrkanden som behandlade frågor om

ökad insyn i verksamheter som bedrivs

med allmänna medel i form av bolag eller

andra associationsformer (bet.

1994/95:KU14). Utskottet avstyrkte dessa

motioner med hänvisning till att man

borde avvakta arbetet i utredningen för

utvärdering och vidareutveckling av det

kommunala förnyelsearbetet. Därutöver

behandlade utskottet en motion, vari

begärdes att meddelarskyddet skulle

utvidgas till att gälla utanför den

offentliga sektorn. Utskottet hänvisade

härvid till sitt uttalande i samband med

första behandlingen av ärendet om

yttrandefrihetsgrundlagen, där utskottet

framhållit att det var angeläget att öka

insynen i det privata näringslivet och i

de stora organisationerna. Utskottet

hade dock konstaterat att denna fråga

lagstiftningstekniskt var mycket svår

att lösa med hänsyn till de olika

motstående intressen som gör sig

gällande. Även nämnda motion avstyrktes

med hänsyn till arbetet i den kommunala

förnyelsekommittén. I fråga om

utskottets yttrande i denna del

avlämnades en reservation (fp, c, v och

mp). Reservanterna ansåg att en

meddelarfrihet i förhållande mellan

enskilda skulle innebära en värdefull

utbyggnad av det tryckfrihetsrättsliga

skyddet i vårt land. Med de

begränsningar och undantag som måste bli

nödvändiga kunde risken för allvarliga

publicitetsskador undvikas. Enligt

reservanterna fanns det skäl att på nytt

pröva en grundlagsreglering om rätt för

enskilda inom företag och organisationer

att lämna uppgifter som omfattas av

avtalsgrundad tystnadsplikt för

publicering utan att drabbas av straff

eller andra rättsföljder. Prövningen

borde inriktas på att riksdagen skulle

föreläggas förslag i ämnet och borde

kunna ske parallellt med arbetet med att

utvärdera det kommunala

förnyelsearbetet. I enlighet med detta

tillstyrkte reservanterna motionen om

att meddelarskyddet skulle utvidgas till

att gälla utanför den offentliga

sektorn.

Översyn av den statliga förvaltningens

uppgifter och organisation

Regeringen beslutade i juni 1995 att

tillkalla en kommission med uppdrag att,

med utgångspunkt i nuvarande statliga

åtaganden och därav följande uppgifter

för statliga myndigheter eller andra

organ, bl.a. göra en analys av om

nuvarande former för organisation och

styrning av statlig förvaltning och

verksamhet är ändamålsenliga i

förhållande till de uppgifter och mål

som fastlagts av regering och riksdag

(dir. 1995:93). I direktiven framhåller

regeringen bl.a. vad gäller behovet av

en översyn att användningen av bolags-

och stiftelseformer i statlig verksamhet

förutsätter att staten inte frånhänder

sig ansvaret för och möjligheterna till

styrning och kontroll av verksamheten.

En tydlig ägarpolicy och effektiva

styrnings- och kontrollsystem är därför

nödvändiga. På detta område krävs enligt

regeringen en ökad tydlighet. Regeringen

anför därutöver att särskilda

överväganden också behöver göras för att

inte rätten till insyn i den offentliga

verksamheten skall urholkas. En

utgångspunkt för kommissionens arbete

skall enligt regeringen vara de

grundläggande krav på demokratisk

styrning, insyn och kontroll,

rättssäkerhet, effektivitet och

tillgänglighet som måste ställas på och

tillgodoses av den statliga

förvaltningen. Kommissionens arbete

skall vara avslutat senast den 31

december 1996.

Utvärdering av lagen om skydd för

företagshemligheter

Justitieministern avgav i riksdagens

kammare den 1 februari 1996 ett svar på

en interpellation om meddelarsskyddets

och efterforskningsförbudets omfattning

och om regeringen avser att ta något

initiativ för att förstärka dessa

rättigheter i grundlagarna. Härvid

konstaterade ministern att

tryckfrihetsförordningen och

yttrandefrihetsgrundlagen inte utgör

något hinder för att enskilda t.ex. i

ett anställninsgförhållande träffar

avtal - uttryckligen eller underförstått

- som bryter meddelarfriheten och därmed

också meddelarskyddet. Även om ett

sådant avtal träffats finns det enligt

lagen om skydd för företagshemligheter

emellertid en möjlighet för en

arbetstagare att utan risk för påföljder

avslöja allvarliga missförhållanden i

arbetsgivarens verksamhet.

Justitieministern anförde att

rättspraxis på området dock är ringa.

Hon anförde vidare att större enskilda

företag kan träffa avgöranden och beslut

som är av väsentlig betydelse för

enskildas liv och hälsa och att stora

intresseorganisationer kan ha uppgifter

som får till följd att deras beslut kan

ha verkningar som är jämförbara med dem

som meddelas av myndigheter. Enligt

justitieministern kunde den

omständigheten att lagen om skydd för

företagshemligheter inte har tillämpats

inte tas till intäkt för att man inte

skulle vara uppmärksam på dessa frågor.

Hon anförde att hon avser att ta

initiativ till att lagen utvärderas.

Utskottets bedömning

Som framgår av det föregående har såväl

den kommunala förnyelsekommittén som

kommissionen om den statliga

förvaltningens uppgifter och

organisation i uppdrag att behandla

frågor som tas upp i motionerna

1994/95:K405, 1994/95:K413 och

1994/95:K429. Vidare torde den aviserade

vversynen av lagen om skydd för

företagshemligheter kunna ge uppslag i

frågan om meddelarfrihetens omfattning i

både den offentliga och den privata

bolagsverksamheten. Mot denna bakgrund

får enligt utskottets mening syftet med

nämnda motioner anses tillgodosett.

Motionerna bör därför avslås.

I motion 1994/95:K205 yrkande 4 begärs

att tryckfrihetsförordningen skall

ändras på ett sådant sätt att

medborgarnas grundlagstadgade rätt till

offentlighet och insyn utvidgas till att

även gälla konsumenternas rätt till

information om produkter, produkternas

innehåll och deras inverkan på hälsa och

miljö. Utskottet konstaterar härvid att

frågan om tillämpningen av principen om

allmänna handlingars offentlighet skall

utvidgas till att gälla utanför

myndighetsområdet har diskuterats flera

gånger. I dessa sammanhang har

framhållits att handlingsoffentligheten

har till syfte att utgöra en garanti för

rättssäkerhet och effektivitet i

förvaltningen och folkstyret (prop.

1986/87:

151 s. 148). I samband med att den

offentliga förvaltningen har fått nya

mål och i allt större utsträckning

kommit att läggas på organ som står

utanför det traditionella

myndighetsområdet har

tillämpningsområdet för

handlingsoffentligheten utvidgats till

att omfatta även vissa enskilda organ

som på statens uppdrag handhar

förvaltningsuppgifter som innefattar

myndighetsutövning eller liknande. Som

redovisats i det föregående omfattas

sedan den 1 januari 1995 också

aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska

föreningar och stiftelser där kommuner

eller landsting utövar ett rättsligt

bestämmande inflytande av principen om

handlingsoffentlighet. En utgångspunkt

för dessa lagstiftningsärenden har varit

att principen om handlingsoffentlighet,

med hänsyn till dess syfte, skall gälla

allmänna angelägenheter. Som exempel

härpå kan nämnas att i samband med

sistnämnda lagstiftningsärende lämnades

kommunala företag i form av ideella

föreningar utanför den föreslagna

utvidgningen av reglerna om offentlighet

och sekretess. Motiveringen härför

angavs vara att den verksamhet som dessa

föreningar bedriver inte motsvarar sådan

verksamhet som normalt eller lika väl

kan skötas av en kommunal myndighet

(prop. 1993/94:48 s. 19).

Enligt utskottets mening saknas

anledning att frångå det principiella

synsätt som hitintills präglat

diskussionerna om en utvidgning av

handlingsoffentligheten utanför

myndighetsområdet. Vad gäller

konsumentområdet vill utskottet vidare

erinra om den verksamhet som bedrivs

från det allmännas sida på såväl statlig

som lokal nivå och som avser bl.a.

marknadskontroll och stöd till enskilda

konsumenter. Från det allmännas sida

lämnas också bidrag till enskilda

konsumentorganisationer. Mot denna

bakgrund bör motion 1994/95:K205 yrkande

4 avslås.

Bevakning av offentlighetsprincipen

Motionen

I motion 1994/95:K218 av Gudrun Schyman

m.fl. (v) behandlas frågor om Sveriges

roll och uppgifter i EU. Bland annat

anförs att inför folkomröstningen om EU

lovade ja-sidans företrädare att

offentlighetsprincipen inte skulle

rubbas av ett EU-inträde och att det

skulle upprätthållas en svensk

offentlighetsnivå för EU-handlingar.

Hittills har detta enligt motionärerna

inte infriats. Vidare anförs i motionen

att ett minimikrav är att regeringen

regelbundet redovisar vilka handlingar

som helt eller delvis bedömts vara

sekretessbelagda av hänsyn till EU och

dess medlemsstater. Därmed kan

fortlöpande ske en kontroll av huruvida

den svenska offentlighetsprincipen

urvattnas eller ej. Med anledning av de

nya villkor för offentlighetsprincipen

som enligt motionärernas uppfattning av

allt att döma följer av EU-medlemskapet

- men även till följd av den

kommunikationstekniska utvecklingen -

bör övervägas någon form av

offentlighetsombudsman som skall

bevaka att offentlighetsprincipen inte

urgröps utan förstärks. Enligt

motionärerna bör hos regeringen begäras

förslag för stärkande av

offentlighetsprincipen i enlighet med

vad som nu anförts (yrkande 3).

Tidigare riksdagsbehandling

Under föregående riksmöte behandlade

riksdagen regeringens proposition

1994/95:19 angående Sveriges medlemskap

i Europeiska unionen. I samband med

detta behandlades motioner med yrkanden

om ett förstärkt skydd för

offentlighetsprincipen vid ett

medlemskap i EU och om att EU-handlingar

inte skulle omfattas av bestämmelserna

om utrikessekretess.

Konstitutionsutskottet avlämnade ett

yttrande till utrikesutskottet

(1994/95:KU2y). I fråga om de nämnda

motionsyrkandena uttalade

konstitutionsutskottet att aktuella

frågor berördes i en då nyligen framlagd

proposition om utrikessekretess (prop.

1994/95:112). Utskottet skulle därför få

anledning att ta ställning till frågorna

vid behandlingen av denna proposition.

Enligt utskottet borde denna behandling

inte föregripas och avstyrkte därför

motionerna.

Utskottet konstaterade dock att frågan

om vilken påverkan ett EU-medlemskap kan

ha på den svenska offentlighetsprincipen

och meddelarfriheten hade varit en av de

mest uppmärksammade i den allmänna

debatten sedan

medlemskapsförhandlingarna inleddes.

Vidare uttalade utskottet att tryck- och

yttrandefrihetslagstiftningen liksom

offentlighetsreglerna är nationella

angelägenheter och att

gemenskapsinstitutionerna inte har någon

befogenhet att harmonisera reglerna på

dessa lagstiftningsområden. De

beröringspunkter som ändå kan uppkomma

mellan EG-rätten och vår

offentlighetsprincip och meddelarfrihet

gäller andra avgränsade områden som har

betydelse för den inre marknadens

funktion och där institutionerna har

befogenhet att fatta beslut. Här kunde

konflikter enligt utskottet inte

uteslutas. Men om konflikter skulle

uppkomma, borde det enligt utskottets

mening vara möjligt att med framgång

hävda den centrala ställning som

offentlighetsprincipen och

meddelarfriheten har i vårt

konstitutionella system.

Under föregående riksmöte behandlade

riksdagen även propositionen 1994/95:112

med förslag till omläggning av

utrikessekretessens tillämpning i

Sverige. Förslaget innebar att ett

enhetligt, rakt skaderekvisit skulle

införas i 2 kap. 1 § sekretesslagen

(1980:100), vilken reglerar den s.k.

utrikessekretessen. I enlighet med detta

skulle en presumtion för offentlighet

gälla för uppgifter såväl hos regeringen

och inom utrikesrepresentationer som hos

andra myndigheter.

Vid behandlingen av propositionen

framhöll konstitutionsutskottet

betydelsen av en noggrann skadeprövning

(bet. 1994/95:KU18). Ett hemlighållande

av en uppgift kunde bara försvaras i det

fall ett utlämnande kunde medföra skada.

Enligt utskottet kunde det inte

uteslutas att konflikter uppstår i de

fall svenska myndigheter efter

skadeprövningen väljer att lämna ut

handlingar som avsändare inom EU valt

att beteckna som hemliga. Vidare

konstaterade utskottet att den ändring

som nu förordades innebar en viktig

omläggning av utrikessekretessens

tillämpning. Inte minst skulle den komma

att få betydelse för regeringen och

regeringskansliet. Regeringens

tillämpning av de nya reglerna kunde bli

vägledande för hur utrikessekretessen

skall tillämpas när det gäller EU-

frågor. Utskottet noterade härvid att

regeringen förklarat att det var dess

avsikt att tillämpningen skulle ske på

ett sätt som åstadkommer en så långt

gående öppenhet som över huvud taget är

möjlig utan att det skadar vårt land.

Vidare tillade utskottet att det kunde

finnas anledning för utskottet att

närmare följa denna praxis i samband med

utskottets granskning av

regeringsärendenas handläggning.

I två motioner begärdes en särreglering

med innebörd att uppgifter i EU-

samarbetet som berör svensk lagstiftning

eller inrikes förhållanden endast skulle

kunna hållas hemliga med stöd av andra

bestämmelser i sekretesslagen än den som

reglerar utrikessekretessen. Utskottet

delade regeringens bedömning att

underlag saknades för att lägga fram ett

förslag av den angivna innebörden.

Utskottet ansåg att frågan borde kunna

beaktas i samband med den noggranna

uppföljning av utvecklingen i

utrikessekretessfrågor som regeringen

aviserat i propositionen. Med hänsyn

härtill avstyrkte utskottet motionerna.

Vidare tillstyrkte utskottet regeringens

förslag. Riksdagen följde utskottet

(rskr. 1994/95:128) och ändringarna

trädde i kraft den 1 januari 1995 (SFS

1994:1695).

Under innevarande riksmöte behandlar

konstitutionsutskottet ett

granskningsärende angående regeringens

och regeringskansliets prövning av

utlämnande av handlingar i ärenden som

berör Sveriges förhållande till EU

(ärende 1995/96:7).

Utskottets bedömning

Som redovisats ovan har utskottet haft

anledning att tidigare behandla frågan

om den svenska offentlighetsprincipens

ställning vid ett medlemskap i EU. Bland

annat konstaterade utskottet i samband

med riksdagsbehandlingen av regeringens

proposition 1994/95:19 angående Sveriges

medlemskap i EU att frågan om vilken

påverkan ett EU-medlemskap kan ha på den

svenska offentlighetsprincipen och

meddelarfriheten hade varit en av de

mest uppmärksammade i den allmänna

debatten sedan

medlemskapsförhandlingarna inletts

(1994/95:KU2y). Utskottet uttalade

vidare att tryck- och

yttrandefrihetslagstiftningen liksom

offentlighetsreglerna är nationella

angelägenheter och att

gemenskapsinstitutionerna inte har någon

befogenhet att harmonisera reglerna på

dessa lagstiftningsområden. Om

konflikter skulle uppkomma, borde det

enligt utskottets mening vara möjligt

att med framgång hävda den centrala

ställning som offentlighetsprincipen har

i vårt konstitutionella system.

Utskottet fick vidare anledning att

återkomma till frågan vid behandlingen

av regeringens proposition 1994/95:112

med förslag till omläggning av

utrikessekretessens tillämpning i

Sverige. Av redogörelsen i det

föregående framgår att utskottet i detta

sammmanhang framhöll betydelsen av en

noggrann skadeprövning (bet.

1994/95:KU18). Ett hemlighållande av en

uppgift kunde enligt utskottets mening

bara försvaras i det fall ett utlämnande

kunde medföra skada. Utskottet anförde

att det inte kunde uteslutas att

konflikter uppstår i de fall svenska

myndigheter efter skadeprövningen väljer

att lämna ut handlingar som avsändare

inom EU valt att beteckna som hemliga.

Vidare framhöll utskottet att

regeringens tillämpning av de nya

reglerna kunde bli vägledande för hur

utrikessekretessen skall tillämpas när

det gäller EU-frågor. Härvid noterade

utskottet att regeringen förklarat att

dess avsikt var att tillämpningen skulle

ske på ett sätt som åstadkommer en så

långt gående öppenhet som över huvud

taget är möjlig utan att det skadar vårt

land. Utskottet anförde att det kunde

finnas anledning för utskottet att

närmare följa denna praxis i samband med

utskottets granskning av

regeringsärendenas handläggning.

Som tidigare nämnts har utskottet under

innevarande riksmöte påbörjat en

granskning som avser regeringens och

regeringskansliets prövning av

utlämnande av handlingar i ärenden som

berör Sveriges förhållande till EU. Mot

bakgrund av det anförda får enligt

utskottets mening motion 1994/95:K218

yrkande 3 i huvudsak anses tillgodosedd.

Motionen avstyrks därför.

Sekretess för nämndemäns personuppgifter

Motionen

I motion 1994/95:K406 av Stig Grauers

och Kent Olsson (m) påpekas att genom

beslut vid riksmötet 1993/94 ändrades

sekretesslagen för att stärka skyddet

för uppgifter om vissa

offentliganställdas bostadsadresser,

hemtelefonnummer och personnummer.

Motivet för denna ändring var att skydda

personer vid domstolarna som i sin

rättsutövning riskerar att utsättas för

våld eller annat allvarligt men om

uppgifterna lämnas ut. Enligt

motionärerna riskerar även nämndemännen

att utsättas för detta. Något

sekretesskydd för deras personuppgifter

finns inte. Motionärerna anför att

lekmannainflytandet i domstolarna är en

betydelsefull och omistlig del av

rättssamhället och måste för att kunna

utövas på ett oklanderligt sätt åtnjuta

samma skydd som den anställda personalen

vid domstolarna åtnjuter. Riksdagen bör

därför besluta att ändra sekretesslagen

så att sekretesskydd gäller även för

nämndemän.

Bakgrund

Enligt 7 kap. 11 § fjärde stycket

sekretesslagen (1980:100) gäller

sekretess i myndighets

personaladministrativa verksamhet för

uppgift om enskilds personliga

förhållanden, om det kan antas att den

enskilde eller någon honom närstående

utsätts för våld eller annat allvarligt

men om uppgiften röjs. Vidare gäller, i

den utsträckning regeringen föreskriver,

sekretess i personaladministrativ

verksamhet hos myndighet där personalen

särskilt kan riskera att utsättas för

sådant men. Sekretessen gäller för

uppgift om enskilds bostadsadress,

hemtelefonnummer och personnummer, om

det inte står klart att uppgiften kan

röjas utan att den enskilde eller någon

honom närstående lider men om uppgiften

röjs. Sistnämnda bestämmelse infördes

genom en ändring i sekretesslagen som

trädde i kraft den 1 juli 1994 (prop.

1993/94:165, bet. 1993/94:KU38, rskr.

1993/94:382). Av 1 a §

sekretessförordningen (1980:

657) framgår att sådan sekretess bl.a.

gäller hos domstolarna.

Regeringsrätten har i ett avgörande

från år 1989 (RÅ 1989 not 519)

fastställt en dom av Kammarrätten i

Jönköping gällande utbekommande av

personuppgifter om domstolsledamöter.

Enligt kammarrättens dom kunde

personuppgifter om varken de nämndemän

eller de lagfarna domare som dömt i ett

visst brottmål lämnas ut med

tillämpning av 7 kap. 11 § fjärde

stycket enligt dess dåvarande lydelse.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att det av

Regeringsrättens avgörande RÅ 1989 not

519 framgår att också nämndemäns

personuppgifter anses ingå i en domstols

personaladministrativa verksamhet i den

mening som avses i den nu aktuella

sekretessbestämmelsen. Nämndemän

åtnjuter i detta hänseende således samma

sekretesskydd som en domstols lagfarna

ledamöter. Det sekretessskydd som

efterfrågas i motion 1994/95:K406 torde

därmed tillgodoses genom nu gällande

bestämmelser. Mot denna bakgrund

avstyrker utskottet motionen.

Sekretess inom hälso- och sjukvården

Överföring av uppgifter mellan

verksamheter i kommuner och landsting

Motionen

I motion 1994/95:K401 av Bertil Persson

(m) påpekas att i samband med bl.a.

Ädelreformen har i de landstingsfria

städerna - exempelvis Malmö - vissa

delar av primärvården överförts till

socialförvaltningarna. Detta har enligt

motionären fått den konsekvensen att

information om patienter från

primärvården inte är åtkomlig när besök

på jourtid görs på akutmottagning.

Röntgenavdelningar och laboratorier får

inte lämna ut socialvårdens data till

sjukvården. Detta uppenbara misstag

måste enligt motionären snarast rättas

till, eftersom nuvarande förhållande är

till förfång för patienternas säkerhet.

Detta bör ges regeringen till känna.

Gällande regler

Enligt 7 kap. 1 § sekretesslagen

(1980:100) gäller med vissa undantag

sekretess inom den offentliga hälso- och

sjukvården för uppgifter om enskildas

hälsotillstånd eller andra personliga

förhållanden, om det inte står klart att

uppgifterna kan röjas utan att den

enskilde eller någon honom närstående

lider men. Sekretessen inom

socialtjänsten för uppgifter om

enskildas personliga förhållanden är

enligt 7 kap. 4 § första stycket

sekretesslagen utformad på samma sätt.

Om sekretess gäller för uppgifter hos

en myndighet, får uppgifterna inte

heller röjas för andra myndigheter i

andra fall än som anges i sekretesslagen

eller i en lag eller förordning till

vilken sekretesslagen hänvisar (1 kap. 3

§ första stycket). Begränsningarna i

möjligheten att lämna uppgifter mellan

olika myndigheter gäller också i

förhållandet mellan olika

verksamhetsgrenar inom samma myndighet,

om de är att betrakta som självständiga

i förhållande till varandra (1 kap. 3 §

andra stycket).

I sekretesslagen finns flera

undantagsbestämmelser, som innebär att

en uppgift får lämnas ut trots att

sekretess normalt gäller för den. Av 1

kap. 5 § framgår att sekretess inte

hindrar att en uppgift lämnas ut, om det

är nödvändigt för att den utlämnande

myndigheten skall kunna fullgöra sin

egen verksamhet. Bestämmelsen skall

tillämpas restriktivt och kan inte

åberopas för att hjälpa en annan

myndighet att fullgöra sin verksamhet

(prop. 1979/80:2 del A s. 465 och 494).

Vidare sägs i 14 kap. 1 § att sekretess

inte hindrar att en uppgift lämnas till

en annan myndighet, om

uppgiftsskyldighet följer av lag eller

förordning. Bestämmelser om sådan

uppgiftsskyldighet för myndigheterna på

vårdområdet finns i ett flertal

författningar.

Enligt 14 kap. 3 §, den s.k.

generalklausulen, får vidare

sekretessbelagd uppgift lämnas till

myndighet, om det är uppenbart att

intresset av att uppgiften lämnas har

företräde framför det intresse som

sekretessen skall skydda. Bestämmelsen

gäller dock inte inom området för hälso-

och sjukvårdssekretess och

socialtjänstsekretess. Skälet till detta

är att vården bygger på att den enskilde

skall känna förtroende för dem som har

hand om vården. En konsekvens är att

samråd med andra myndigheter i princip

inte skall ske utan den enskildes

samtycke (jfr. prop. 1981/82:186 s. 14

f.).

Av 14 kap. 4 § framgår att som

huvudregel gäller inte sekretess till

skydd för enskild i förhållande till den

enskilde själv och kan i övrigt helt

eller delvis efterges av honom.

Bakgrund

Genom den s.k. Ädelreformen gavs

kommunerna ett samlat ansvar för

långvarig service och vård av äldre och

handikappade. Kommunernas ansvar för

långvarig vård till äldre och

handikappade utvidgades. Hälso- och

sjukvårdslagen kom att reglera

kommunernas skyldighet att erbjuda god

hälso- och sjukvård. Vidare infördes en

lagstadgad rätt för kommunerna att från

landstingen överta sjukhem och andra

somatiska långvårdsinrättningar.

Kommunerna gavs också ett kostnadsansvar

för sådan somatisk långtidssjukvård som

man inte har verksamhetsansvar för.

Reformen trädde i kraft den 1 januari

1992 (prop. 1990/91:14, bet.

1990/91:SoU9, rskr. 1990/91:97).

I propositionen 1990/91:14 framhölls

(s. 85) att den verksamhet som enligt

reformen skulle komma att läggas på

kommunerna - avseende såväl insatser av

hälso- och sjukvårdskaraktär som

insatser av socialtjänstkaraktär - i

sekretesshänseende skulle komma att

omfattas av dels reglerna i 7 kap. 1-3

§§ sekretesslagen (hälso- och

sjukvårdssekretess), dels reglerna i 7

kap. 4-6 §§ sekretesslagen

(socialtjänstsekretess). Vidare

konstaterades i propositionen att detta

inte hade någon betydelse eftersom såväl

skaderekvisiten som sekretesstidens

längd m.m. var desamma inom såväl

socialtjänsten som hälso- och

sjukvården. Någon ändring i

sekretesslagen i dessa delar föreslogs

därför inte. Däremot föreslogs att 7

kap. 4 §§ skulle kompletteras med en

bestämmelse om att sekretess inte skulle

gälla för uppgifter i anmälan och beslut

i ärenden om ansvar eller behörighet för

personal inom kommunal hälso- och

sjukvård. Bestämmelsen utgjorde en

motsvarighet till 7 kap. 2 § 4

sekretesslagen som förhindrar hälso- och

sjukvårdssekretess för uppgifter i

anmälan och beslut i ärende hos hälso-

och sjukvårdens ansvarsnämnd.

Konstitutionsutskottet avgav ett

yttrande till socialutskottet vid

riksdagsbehandlingen av propositionen

(1990/91:KU3y). Utskottets slutsats blev

att den föreslagna reformen inte

medförde behov av ytterligare

lagändringar på sekretessområdet än vad

regeringen föreslagit. Socialutskottet

delade konstitutionsutskottets

bedömning. Riksdagen följde utskottet.

I proposition 1990/91:14 aviserades att

en proposition senare skulle avlämnas om

försök med kommunalt huvudmannaskap för

primärvården. En sådan

försöksverksamhet inleddes därefter den

1 januari 1992 (prop. 1990/91:121, bet.

1990/91:SoU21, rskr. 1990/91:362).

Försöksverksamheten, som avser fem

kommuner, skall pågå t.o.m. år 1996. Vid

beredningen av ärendet berördes inte

frågor om sekretess.

Socialstyrelsen ansvarar för

uppföljningen av Ädelreformen och har

med anledning av detta arbete årligen

avlämnat rapporter. En slutrapport

kommer att avlämnas senast den 9 april

1996. Även försöksverksamheten med

kommunalt huvudmannaskap för

primärvården har följts upp av

Socialstyrelsen. I denna uppföljning har

hittills två rapporter avlämnats och en

slutrapport kommer att avlämnas under

våren 1997. Enligt uppgift från

Socialstyrelsen har i

uppföljningsarbetet inte aktualiserats

det problem som motionären pekar på.

Utskottets bedömning

I motionen påtalas att problem kan

uppstå om sekretessbelagda uppgifter

behöver överföras från kommunalt till

landstingskommunalt bedriven

sjukvårdsverksamhet.

Som framgår av redogörelsen ovan

föreligger enligt huvudregeln hinder mot

att överföra sekretessbelagda uppgifter

mellan myndigheter och även mellan olika

verksamhetsgrenar inom samma myndighet,

om de är att betrakta som självständiga

i förhållande till varandra (1 kap. 3 §

sekretesslagen). Utskottet konstaterar

att de problem som påtalas i motionen

sålunda lika gärna kan uppstå inom den

landstingsbedrivna sjukvården, i den mån

uppgifterna överförs mellan skilda

myndigheter eller självständiga

verksamhetsgrenar inom en myndighet.

Frågan om sekretess inom och mellan

myndigheter på hälso- och

sjukvårdsområdet behandlades utförligt i

proposition 1990/91:111. I detta

sammanhang erinrade föredragande

statsrådet om att hälso- och

sjukvårdslagstiftningen bygger på att

vården av den enskilde patienten skall

ske i samråd med honom själv och att det

därför är ett naturligt inslag i vården

att inhämta patientens samtycke till att

hans journalhandlingar lämnas vidare

till annan myndighet (s. 24). Utskottet

utgår ifrån att de problem som påtalas i

motionen i huvudsak kan lösas genom att

patientens samtycke inhämtas. Mot

bakgrund av det anförda är utskottet

inte berett att förorda någon ändring av

sekretessbestämmelserna på detta område.

Motionen avstyrks därför.

Hälso- och sjukvårdens

uppgiftsskyldighet i förhållande till

allmän försäkringskassa m.m.

Motionen

I motion 1994/95:K404 av Göte Jonsson

och Ulf Melin (m) påpekas att en

övergripande målsättning är att aktiva

insatser skall göras för att begränsa

långtidssjukskrivningar. För att uppnå

dessa målsättningar krävs insatser från

olika parter, bl.a. från

försäkringskassa och läkare.

Sjukvårdssekretessen kan nu försvåra

dessa kontakter, eftersom en läkare inte

får lämna ut uppgifter till

försäkringskassan utan patientens

medgivande. Enligt motionärerna är det

angeläget att rehabiliteringsarbetet kan

bedrivas effektivt och utan onödiga

hinder. Läkarna bör därför få möjlighet

att på förfrågan - och när det inte är

till men för behandlingen - lämna

erforderliga uppgifter till

försäkringskassan. Sjukvårdssekretessen

bör därför ses över. Detta bör ges

regeringen till känna.

Gällande regler

Som redovisats i föregående avsnitt

gäller enligt 7 kap. 1 § sekretesslagen

(1980:100) med vissa undantag sekretess

inom hälso- och sjukvården för uppgifter

om enskildas hälsotillstånd eller andra

personliga förhållanden, om det inte

står klart att uppgifterna kan röjas

utan att den enskilde eller någon honom

närstående lider men.

Vidare redovisades att det av 14 kap. 1

§ framgår att sekretess dock inte

hindrar att uppgift lämnas till regering

och riksdag och ej heller att uppgift

lämnas till annan myndighet, om

uppgiftsskyldighet följer av lag eller

förordning.

Enligt 20 kap. 9 § lagen (1962:381) om

allmän försäkring skall statliga och

kommunala myndigheter ävensom

arbetsgivare och försäkringsinrättningar

på begäran lämna bl.a.

Riksförsäkringsverket och allmän

försäkringskassa uppgift för namngiven

person rörande förhållande, som är av

betydelse för tillämpningen av denna

lag.

Vad gäller den enskilda hälso- och

sjukvården stadgas i 8 § lagen

(1994:953) om åligganden för personal

inom hälso- och sjukvården att den som

tillhör eller har tillhört hälso- och

sjukvårdspersonalen inte får röja vad

han eller hon i sin verksamhet har fått

veta om en enskilds hälsotillstånd eller

andra personliga förhållanden. Som

obehörigt röjande anses inte att någon

fullgör uppgiftsskyldighet som följer av

lag eller förordning.

Utredning om intyg och utlåtanden som

utfärdas av hälso- och sjukvårdspersonal

i yrkesutövningen

Regeringen beslutade i mars 1993 att

tillsätta en utredning med uppdrag att

se över bestämmelserna för hälso- och

sjukvårdspersonal att i tjänsten utfärda

intyg och utlåtanden samt föreslå de

förändringar som kan behöva göras för

att denna verksamhet skall kunna

fullgöras på ett bra sätt (dir.

1993:36). Utredningen avlämnade i juni

1994 sitt betänkande Om intyg och

utlåtanden som utfärdas av hälso- och

sjukvårdspersonal i yrkesutövningen (SOU

1994:71).

Utredningen behandlar bl.a. frågan om

hälso- och sjukvårdspersonals

uppgiftsskyldighet i förhållande till

Riksförsäkringsverket och allmän

försäkringskassa. Härvid anför

utredningen bl.a. att det i de flesta

fall inte torde vara svårt att få ett

samtycke av patienten till att lämna ut

behövliga uppgifter till

försäkringskassorna, i synnerhet om det

råder ett gott förhållande mellan denne

och den som skall lämna uppgifterna (s.

148). Härvid konstaterar utredningen att

den uppgiftsskyldighet som föreskrivs i

20 kap. 9 § lagen om allmän försäkring

för statliga och kommunala myndigheter

m.fl. att lämna bl.a.

Riksförsäkringsverket och

försäkringskassan uppgifter gäller

oberoende av samtycke från patienten.

Enligt utredningen kan man emellertid

inte bortse ifrån att den ökande

privatiseringen inom hälso- och

sjukvården kan göra att

försäkringskassorna inte får del av

sådana uppgifter som är av största

betydelse för deras bedömning av

hälsotillståndet hos en viss person och

behovet av sjukskrivning och eventuella

rehabiliteringsuppgifter m.m.

Utredningen anför att det visserligen

torde röra sig om få fall, där

försäkringskasssorna inte kan få

patientens samtycke till att de erhåller

erforderliga uppgifter. Behovet av en i

lag föreskriven uppgiftsskyldighet kan

därför tyckas vara litet. Med hänsyn

till utvecklingen inom hälso- och

sjukvården mot ökad privatisering och

det förhållandet att bestämmelsen om

sekretessgenombrott i nu avsett

hänseende i 20 kap. 9 § lagen om allmän

försäkring endast gäller den offentliga

vården anser utredningen att nämnda

paragraf bör kompletteras på så sätt,

att samma skyldighet att lämna uppgifter

om patienter till bl.a.

försäkringskassor, som dessa behöver för

tillämpningen av lagen om allmän

försäkring, skall gälla oberoende av om

vården ges i offentlig eller privat

regi. Givetvis skall enligt utredningen

sekretesskydd även i fortsättningen

gälla för andra uppgifter om en patients

hälsotillstånd m.m. som hälso- och

sjukvårdspersonalen har tillgång till.

Vidare föreslår utredningen att en

bestämmelse om nämnda

sekretessgenombrott skall införas i

lagen om åligganden för personal inom

hälso- och sjukvården.

Enligt uppgift från Socialdepartementet

planeras utredningens förslag i nu

berörd del att behandlas i en

proposition om tillsynsfrågor, som

beräknas att föreläggas riksdagen under

hösten 1996.

Utskottets bedömning

Som framgår av det föregående pågår för

närvarande beredning inom

regeringskansliet beträffande den fråga

som tas upp i motion 1994/95:K404.

Enligt utskottets mening bör detta

beredningsarbete avvaktas. Utskottet

avstyrker därför motionen.

Hantering av elevhandlingar

Motionen

I motion 1994/95:K428 av Carl-Johan

Wilson (fp) anförs att det finns

anledning att för skolornas personal

aktualisera sekretessens betydelse när

det gäller förvaring och arkivering av

anteckningsmaterial från studie- och

yrkesorienteringssamtal,

elevkonferenser, skolhälsovård m.m.

Enligt motionären bör regeringen

överväga om det behövs en översyn av

regler för hantering och arkivering av

elevhandlingar eller om andra åtgärder

bör vidtas för att elevernas integritet

skall skyddas på ett tillfredsställande

sätt.

Gällande regler m.m.

Sekretess

Enligt 7 kap. 9 § första stycket

sekretesslagen gäller i grundskolan,

gymnasieskolan, särskolan, specialskolan

och sameskolan samt i en kommunal

riksinternatskola sekretess för uppgift

som hänför sig till psykologisk

undersökning eller behandling och för

uppgift om enskilds personliga

förhållanden hos psykolog eller kurator,

om det inte står klart att uppgiften kan

röjas utan att den som uppgiften rör

eller någon honom närstående lider men.

Vidare sägs i 7 kap. 9 § andra stycket

att sekretess gäller på samma område

dels i skolans elevvårdande verksamhet i

övrigt för uppgift om enskilds

personliga förhållanden, dels för

uppgift som hänför sig till ärende om

tillrättaförande av elev eller om

skiljande av elev från vidare studier.

Sekretessen gäller dock endast, om det

kan antas att den som uppgiften rör

eller någon honom närstående lider men

om uppgiften röjs. Sekretessen gäller

däremot inte beslut i elevvårdsärende

eller i annat ärende som nu nämnts.

För den elevvård som bedrivs av

skolläkare och skolsköterskor gäller

bestämmelserna i 7 kap. 1 §

sekretesslagen om hälso- och

sjukvårdssekretess.

Registrering, arkivering m.m.

Enligt 15 kap. 1 § sekretesslagen gäller

som huvudregel att när allmän handling

kommit in till eller upprättats hos

myndigheten skall handlingen registreras

utan dröjsmål, om det inte är uppenbart

att den är av ringa betydelse för

myndighetens verksamhet. I fråga om

allmänna handlingar, för vilka sekretess

inte gäller, får dock registrering

underlåtas om handlingarna hålls så

ordnade att det utan svårighet kan

fastställas om handling har kommit in

eller upprättats.

I 15 kap. 2 § uppställs vissa

minimikrav vad gäller uppgifterna i ett

register (diarium). Av registret skall

framgå 1. datum, då handlingen kom in

eller upprättades, 2. diarienummer eller

annan beteckning som åsatts handlingen,

3. i förekommande fall från vem

handlingen har kommit in eller till vem

den har expedierats samt 4. i korthet

vad handlingen rör. Uppgifter enligt 3

och 4 skall dock utelämnas eller

särskiljas om det behövs för att

registret i övriga delar skall kunna

företes för allmänheten.

I arkivlagen (1990:782) ges bestämmelser

om bl.a. myndigheternas arkiv.

Enligt 3 § bildas myndigheternas arkiv

av de allmänna handlingarna från

myndigheternas verksamhet och sådana

handlingar som avses i 2 kap. 9 §

tryckfrihetsförordningen

(minnesanteckningar, utkast eller

koncept till myndighets beslut eller

skrivelse eller därmed jämställd

handling) och som myndigheten beslutar

skall tas om hand för arkivering. Vidare

sägs att myndigheternas arkiv skall

bevaras, hållas ordnade och vårdas så

att de tillgodoser rätten att ta del av

allmänna handlingar, behovet av

information för rättsskipningen och

förvaltningen och forskningens behov.

I 6 § anges att i arkivvården ingår att

myndigheterna skall organisera arkivet

på ett sådant sätt att rätten att ta del

av allmänna handlingar underlättas samt

upprätta dels en arkivbeskrivning som

ger information om vilka slag av

handlingar som kan finnas i

myndigheternas arkiv och hur arkivet är

organiserat, dels en systematisk

arkivförteckning. Vidare skall

myndigheterna skydda arkiven mot skada,

tillgrepp och obehörig åtkomst, avgränsa

arkivet genom att fastställa vilka

handlingar som skall vara

arkivhandlingar och verkställa

föreskriven gallring av arkivet.

För skolläkare och skolsköterskor

verksamma inom skolhälsovården gäller

skyldighet enligt patientjournallagen

(1985:562) att föra patientjournal (9 §

första stycket 1). Vad gäller rätten att

ta del av journalhandlingar inom den

allmänna hälso- och sjukvården hänvisar

patientjournallagen till bestämmelserna

i tryckfrihetsförordningen och

sekretesslagen (15 §). Vidare sägs i 7 §

att varje journalhandling skall hanteras

och förvaras så, att obehöriga inte får

tillgång till den.

Enligt uppgift från Riksdagens ombudsmän

har JO under senare år företagit

inspektioner på vissa skolor.

Inspektionerna har bl.a. avsett

hantering av allmänna handlingar. I

samband med dessa inspektioner har

genomgående konstaterats brister vad

gäller dessa skolors hantering av

allmänna handlingar. Bland annat har

brister iakttagits vad gäller rutinerna

för registering och förvaring av

handlingar i enlighet med bestämmelserna

i 15 kap. sekretesslagen.

Utskottets bedömning

Utskottet vill framhålla betydelsen av

att personer som genom sin verksamhet

inom den offentliga sektorn kommer i

beröring med hantering av allmänna

handlingar och därtill knutna frågor om

sekretess, registrering, arkivering och

gallring m.m. har erforderliga kunskaper

i sådana frågor. Vad gäller skolans

område torde personalens eventuella

utbildnings- och informationsbehov om

gällande regler på detta område i första

hand vara en fråga för kommunerna.

Utskottet är för närvarande inte berett

att förorda att regeringen skall vidta

någon särskild åtgärd med anledning av

vad som anförs i motion 1994/95:K428.

Motionen avstyrks därför.

Offentliga livsmedelsprotokoll

Motionen

I motion 1994/95:L717 av Yvonne Ruwaida

m.fl. (mp) behandlas frågor om

konsumentpolitiken. Motionärerna anför

att det finns all anledning att bevaka

hanteringen av offentlighetsprincipen

efter vårt inträde i EU och även vid

behov flytta fram positionerna.

Livsmedelskontrollen som sker i

kommunerna med bl.a. inspektioner och

provtagning kan bli ett ännu effektivare

påtryckningsmedel om resultaten av

kontrollen regelmässigt offentliggörs. I

motionen anförs att producenter och

butiker har skydd i sekretesslagen med

hänsyn främst till skyddet för enskilds

ekonomiska förhållanden . Enligt

motionärerna kan undantag emellertid

göras om intresset av allmän kännedom

om förhållanden som rör människors

hälsa, miljö eller redligheten i handeln

eller liknande allmänintresse har sådan

vikt att uppgiften bör lämnas ut . I

motionen anförs att frågan om en uppgift

- t.ex. ett protokoll från

Livsmedelsinspektionen - skall lämnas ut

eller inte avgörs av enskilda tjänstemän

i kommunerna och hanteringen är inte

enhetlig. Enligt motionärerna måste det

allmänna intresset - t.ex. att få veta

att en viss butik ofta säljer dåligt

kött - väga tyngre än att skydda en

butik mot dålig reklam . Detta skulle

dessutom påverka butiksinnehavare till

en bättre livsmedelshantering. Enligt

motionärerna skall därför protokoll och

provtagningar från

livsmedelsinspektioner vara offentliga.

Det anförda bör ges regeringen till

känna (yrkande 6).

Gällande regler

Enligt 8 kap. 6 § första stycket

sekretesslagen gäller sekretess, i den

utsträckning regeringen föreskriver det,

i statlig myndighets verksamhet som

består i utredning, planering

prisreglering, tillståndsgivning,

tillsyn eller stödverksamhet med

avseende på produktion, handel,

transportverksamhet eller näringslivet i

övrigt. Sekretessen gäller för uppgift

om dels enskilds affärs- eller

driftsförhållanden, uppfinningar eller

forskningsresultat, om det kan antas att

den enskilde lider skada om uppgiften

röjs, dels andra ekonomiska eller

personliga förhållanden för den som har

trätt i affärsförbindelse eller liknande

förbindelse med den som är föremål för

myndighetens verksamhet.

Av 2 § sekretessförordningen (1980:657)

framgår att sekretess enligt 8 kap. 6 §

sekretesslagen gäller i den utsträckning

som anges i bilagan till förordningen. I

bilagan anges under punkt 33 att

sekretess gäller i verksamhet som avser

tillståndsgivning och tillsyn enligt

livsmedelslagen (1971:511),

livsmedelsförordningen (1971:807) och

kungörelsen (1974:271) om kontroll vid

utförsel av livsmedel eller enligt

motsvarande äldre bestämmelser. Vidare

anges som begränsningar i sekretessen

att den inte gäller beslut i ärenden och

inte för uppgifter i tillsynsverksamhet,

om intresset av allmän kännedom om

förhållande som rör människors hälsa,

miljön eller redligheten i handeln eller

ett liknande allmänintresse har sådan

vikt att de bör lämnas ut.

Utskottets bedömning

Som redovisats ovan finns enligt nu

gällande bestämmelser möjlighet att vid

sekretessprövningen väga in allmänhetens

behov av insyn i tillsynsverksamheten

avseende livsmedelshantering. Vidare kan

konstateras att beslut i nu aktuella

ärenden inte omfattas av sekretess.

Enligt utskottets mening är

offentlighetsintresset därmed

tillgodosett. Någon ändring i gällande

bestämmelser med anledning av vad som

anförts i motion 1994/95:L717 yrkande 6

bör därför inte företas. Motionen

avstyrks därmed.

Sekretess rörande skyddsforskning

Motionen

I motion 1994/95:U406 av Ingrid Näslund

(kds) behandlas frågor om genetisk

krigföring. Motionären anför bl.a. att

1972 års konvention om biologiska vapen,

som förbjuder forskning, utveckling och

lagring av sådana vapen, inte utgör

tillräckligt skydd. Den tillåter enligt

motionären exempelvis skyddsforskning på

biologiska vapen. Hon anför att sådan

forskning ger kunskap om dels hur

befolkningen kan skyddas mot biologiska

vapen, dels hur nya biologiska vapen kan

framställas. Problemet är enligt

motionären att vad som i verkligheten

kan klassas som offensiv

försvarsforskning eller defensiv

skyddsforskning är mycket svårt att

avgöra. Hon anför att mycket av

skyddsforskningen är hemlig, vilket

motiveras med att befolkningen och de

egna soldaterna inte bör oroas. Enligt

motionären bör reglerna rörande

sekretessen för skyddsforskning ses

över. Det bör ges regeringen till känna

(yrkande 3).

Bakgrund

Enligt 2 kap. 2 § första stycket

sekretesslagen gäller sekretess för

uppgift som angår verksamhet för att

försvara landet eller planläggning eller

annan förberedelse av sådan verksamhet

eller som i övrigt rör totalförsvaret,

om det kan antas att det skadar landets

försvar eller på annat sätt vållar fara

för rikets säkerhet om uppgiften röjs.

Vid Försvarets forskningsanstalt (FOA)

bedrivs vid dess avdelning i Umeå

forskning avseende s.k. ABC-skydd

(Atomvapen, Biologiska vapen, Kemiska

vapen). Enligt uppgift från FOA är

verksamheten vid avdelningen i Umeå

enbart inriktad på skyddsforskning.

Någon verksamhet som skulle kunna

betecknas som offensiv försvarsforskning

bedrivs inte. Vad gäller de handlingar

som härrör från forskningen, t.ex.

forskningsrapporter, förekommer enligt

FOA i princip inte att dessa beläggs med

sekretess.

Utskottets bedömning

Utskottet noterar att utrikesutskottet i

sitt betänkande 1994/95:UU19 har

behandlat den nu aktuella motionen i

övriga delar. Utrikesutskottet har

härvid uttalat att det är angeläget att

man från svensk sida fortsatt verkar för

att genteknikens framsteg inte utnyttjas

för utvecklande av nya biologiska vapen

och att konventionen om biologiska vapen

förstärks med kontrollmöjligheter.

Vidare anförde utskottet bl.a. att de

ökade möjligheterna att missbruka den

tekniska utvecklingen för att ta fram

genetiskt selektiva vapen noga följs av

FOA i samverkan med

universitetsforskare.

Konstitutionsutskottet vill för sin del

instämma i att det är angeläget med ett

aktivt svenskt engagemang i de frågor

som tas upp i motionen. Enligt

utskottets mening saknas dock anledning

att anta att en ändring av de svenska

sekretessreglerna skulle kunna

underlätta detta arbete. Motion

1994/95:U406 yrkande 3 bör därför

avslås.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande

offentlighetsprincipen och

meddelarfriheten m.m. inom offentlig

och privat verksamhet

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:K405, 1994/95:K413 och

1994/95:K429,

res. 1 ( fp, c, v,

mp)

2. beträffande

handlingsoffentlighet inom

konsumentområdet

att riksdagen avslår motion

1994/95:K205 yrkande 4,

res. 2 (v, mp)

3. beträffande bevakning av

offentlighetsprincipen

att riksdagen avslår motion

1994/95:K218 yrkande 3,

res. 3 (v)

4. beträffande sekretess för

nämndemäns personuppgifter

att riksdagen avslår motion

1994/95:K406,

5. beträffande sekretess inom

hälso- och sjukvården

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:K401 och 1994/95:K404,

6. beträffande hantering av

elevhandlingar

att riksdagen avslår motion

1994/95:K428,

7. beträffande offentliga

livsmedelsprotokoll

att riksdagen avslår motion

1994/95:L717 yrkande 6,

res. 4 (mp)

8. beträffande sekretess rörande

skyddsforskning

att riksdagen avslår motion

1994/95:U406 yrkande 3.

Stockholm den 22 februari 1996

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo

(fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina

Rönnung (s), Ingvar Johnsson (s), Widar

Andersson (s), Birger Hagård (m), Tone

Tingsgård (s), Björn von Sydow (s),

Jerry Martinger (m), Barbro Hietala

Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Inger

René (m), Peter Eriksson (mp), Håkan

Holmberg (fp), Nils-Göran Holmqvist (s),

Sivert Carlsson (c) och Henrik S Järrel

(m).

Reservationer

1. Offentlighetsprincipen och

meddelarfriheten m.m. inom offentlig och

privat verksamhet (mom. 1)

Birgit Friggebo (fp), Kenneth Kvist (v),

Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp)

och Sivert Carlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 10 börjar med Som framgår

och på s. 11 slutar med därför avslås

bort ha följande lydelse:

I motion 1994/95:K405 anförs att

tryckfrihetsförordningen och annan

berörd lagstiftning bör kompletteras på

så sätt att offentlighetsprincipen ges

ett grundlagsskydd även vad avser

statliga och kommunala bolag. Vidare

anförs i motionen att även

meddelarfrihetens omfattning och skydd

bör ses över på motsvarande sätt. Även i

motion 1994/95:K413 framförs krav på att

stärka offentlighetsprincipen och

yttrandefriheten i stat, kommun och

landsting. Krav på att

offentlighetsprincipen skall utvidgas

till att gälla statliga bolag i samma

omfattning som för närvarande är fallet

i fråga om de kommunala bolagen framförs

i motion 1994/95:K429.

Utskottet delar de uppfattningar som

framförs i motionerna att det är

angeläget att stärka

offentlighetsprincipens ställning i den

offentliga verksamhet som bedrivs

utanför det egentliga myndighetsområdet.

Enligt utskottets mening bör detta ske

genom att kompletteringar görs i, i

första hand, tryckfrihetsförordningen.

Meddelarfrihetens utrymme i de kommunala

och statliga bolagen bör vidare

klargöras och vid behov stärkas genom

komplettering i grundlag. En fråga som

helt nära ansluter till det sistnämnda

är behovet av att öka insynen i det

privata näringslivet och i de stora

organisationerna. Utskottet har, som

redovisats, i tidigare sammanhang

framhållit detta behov. Enligt

utskottets mening är det därför

angeläget att ånyo pröva frågan om en

grundlagsreglerad rätt för enskilda inom

företag och organisationer att för

publicering lämna uppgifter utan att

drabbas av rättsliga sanktioner.

Utskottet konstaterar att de ovan

redovisade utredningarna på det

kommunala och statliga området samt den

aviserade utvärderingen av lagen om

skydd för företagshemligheter kommer att

beröra de nu aktuella frågorna. Enligt

utskottets mening bör dock redan nu

markeras att en översyn bör inriktas på

att lämna förslag om en utvidgning av

grundlagsregleringen när det gäller

såväl offentlighetsprincipen inom den

offentliga bolagsverksamheten som

skyddet för meddelarfriheten inom både

den offentliga och privata

bolagsverksamheten i enlighet med vad

som anförts ovan. Vad som nu anförts bör

enligt utskottets mening med bifall till

motion 1994/95:K405 och med anledning av

motionerna 1994/95:K413 och K429 ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande

offentlighetsprincipen och

meddelarfriheten m.m. inom offentlig

och privat verksamhet

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:K405 och med anledning av

motionerna 1994/95:K413 och 1994/95:K429

som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

2. Handlingsoffentlighet inom

konsumentområdet (mom. 2)

Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson

(mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 11 börjar med I motion och

på samma sida slutar med yrkande 4

avslås bort ha följande lydelse:

Enligt nu gällande ordning är principen

om allmänna handlingars offentlighet

utsträckt till att endast gälla i

verksamhet som har anknytning till stat

och kommun. Utskottet konstaterar att

vad däremot gäller det privata

näringslivet ligger det i sakens natur

att det inom detta område såsom

grundprincip kan hävdas att det finns

legitima skäl att hålla vissa

förhållanden hemliga. Det går dock

enligt utskottets mening inte att bortse

ifrån att det finns ett alltmer växande

behov från allmänhetens sida att få

insyn även inom den privata sektorn.

Detta gäller särskilt, såsom anförs i

motion 1994/95:K205, konsumenternas

behov av att få tillgång till

information om produkter och dess

effekter på hälsa och miljö. Enligt

utskottet mening bör därför

tillämpningsområdet för principen om

handlingsoffentlighet utsträckas till

att även gälla konsumentområdet. Såsom

påpekas i motionen bör erforderliga

kompletteringar även göras vad avser

regler om arkivering och diarieföring.

Vad utskottet nu anfört bör med bifall

till motion 1994/95:K205 yrkande 4 ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2

bort ha följande lydelse:

2. beträffande handlingsoffentlighet

inom konsumentområdet

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:K205 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

3. Bevakning av offentlighetsprincipen

(mom. 3)

Kenneth Kvist (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 13 börjar med Som redovisats

och på s. 14 slutar med avstyrks

därför bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns

anledning att befara att den svenska

offentlighetsprincipen kommer att

urholkas i fråga om de handlingar som

berör Sveriges förhållande till EU. Det

finns därför ett behov av att särskilt

bevaka hur hanteringen av

framställningar om utlämnande av EU-

handlingar bedrivs. Som redovisats ovan

genomför utskottet under innevarande

riksmöte en granskning av regeringens

och regeringskansliets prövning av

utlämnande av EU-handlingar. Utskottet

anser emellertid att den nu efterfrågade

bevakningen av offentlighetsprincipen

bör pågå fortlöpande och att det

kontinuerligt skall finnas en möjlighet

att få framställningar behandlade som

gäller missförhållanden på detta område.

Något lämpligt kontrollorgan bör därför

få som särskild uppgift att ansvara för

denna bevakning. Enligt utskottets

mening bör regeringen ges i uppdrag att

överväga de närmare formerna för en

sådan bevakning. Vad utskottet nu anfört

bör med bifall till motion 1994/95:K218

yrkande 3 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3

bort ha följande lydelse:

3. beträffande bevakning av

offentlighetsprincipen

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:K218 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

4. Offentliga livsmedelsprotokoll (mom.

7)

Peter Eriksson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 23 börjar med Som redovisats

och på samma sida slutar med avstyrks

därmed bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att det enligt

gällande sekretessbestämmelser finns en

viss möjlighet att tillgodose

allmänhetens behov av insyn i

livsmedelshanteringen. Enligt utskottets

mening är denna möjlighet emellertid

långt ifrån tillräcklig. Allmänintresset

på detta område måste, särskilt mot

bakgrund av att Sverige numera är medlem

i EU, anses väga så tungt att det saknas

tillräckliga skäl att ta hänsyn till

enskilda handlares och producenters

eventuella behov av viss integritet.

Sekretessen på detta område bör enligt

utskottets mening därför tas bort. Vad

som nu anförts bör med bifall till

motion 1994/95:L717 yrkande 6 ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7

bort ha följande lydelse:

7. beträffande offentliga

livsmedelsprotokoll

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:L717 yrkande 6 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Birger Hagård, Jerry Martinger, Inger

René och Henrik S Järrel (m) anför:

I Sverige har massmedierna en mycket

stor frihet. Endast bestämmelserna om

tryck- och yttrandefrihetsbrott anger

gränserna för tryck- och

yttrandefriheten. Inom dessa gränser

förekommer emellertid frivilliga

publiceringsregler. Dessa syftar till

att förhindra oriktiga eller alltför

ofullständiga meddelanden och att skydda

den enskilde mot onödigt lidande. Regler

om sådana publiceringsinskränkningar har

av hävd inte ansetts få förekomma i

grundlagarna. Den frihet som härigenom

garanteras massmedierna måste dock anses

förpliktande. Under senare tid har

utvecklingen inom massmedieområdet visat

på allvarliga missförhållanden som

enligt vår mening ger anledning till

oro. Vi vill särskilt peka på

journalistik som kränker privatlivets

helgd genom att enskildas privata

förhållanden offentliggörs och där

enskilda åsamkas också ekonomisk skada

utan godtagbara skäl för publiceringen i

fråga. Enligt vår mening är det av stort

samhällsintresse att sådana företeelser

motverkas och att en god publicistisk

sed upprätthålls. På etermediernas

område finns regler om beriktigande och

genmäle via hänvisning till radiolagen i

public service-företagens avtal med

staten. Vad gäller pressens område finns

sedan länge en självsanerande verksamhet

som bedrivs på frivillighetens grund. Vi

vill ifrågasätta om denna ordning är

tillräcklig för att i dag upprätthålla

en godtagbar etisk nivå på det som

publiceras. Det bör därför övervägas om

inte ytterligare åtgärder kan vidtas.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Motionerna 1

Utskottet 2

Offentlighetsprincipen och

yttrandefriheten m.m. inom

offentlig och privat verksamhet 2

Motionerna 2

Bakgrund 4

Utredningsförslag om

grundlagsfäst meddelarfrihet inom

den privata sektorn 5

Senare års riksdagsbehandling 6

Översyn av den statliga

förvaltningens uppgifter och

organisation 10

Utvärdering av lagen om skydd för

företagshemligheter 10

Utskottets bedömning 10

Bevakning av

offentlighetsprincipen 11

Motionen 11

Tidigare riksdagsbehandling 12

Utskottets bedömning 13

Sekretess för nämndemäns

personuppgifter 14

Motionen 14

Bakgrund 14

Utskottets bedömning 15

Sekretess inom hälso- och

sjukvården 15

Överföring av uppgifter mellan

verksamheter i kommuner och

landsting 15

Hälso- och sjukvårdens

uppgiftsskyldighet i förhållande

till allmän försäkringskassa m.m. 18

Hantering av elevhandlingar 20

Motionen 20

Gällande regler m.m. 20

Utskottets bedömning 21

Offentliga livsmedelsprotokoll 22

Motionen 22

Gällande regler 22

Utskottets bedömning 23

Sekretess rörande skyddsforskning 23

Motionen 23

Bakgrund 23

Utskottets bedömning 24

Hemställan 24

Reservationer 25

1. Offentlighetsprincipen och

meddelarfriheten m.m. inom

offentlig och privat verksamhet

(mom. 1) 25

2. Handlingsoffentlighet inom

konsumentområdet (mom. 2) 26

3. Bevakning av

offentlighetsprincipen (mom. 3) 27

4. Offentliga livsmedelsprotokoll

(mom. 7) 27

Särskilt yttrande 28

Gotab, Stockholm 1996