Bet. 1995/96:KU24

Konstitutionsutskottets betänkande

1995/96:KU24

Några frågor om sekretess

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner från allmänna motionstiden

Utskottet

Hemställan

Reservation

Innehållsförteckning

1995/96

KU24

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition

1995/96:127 Några frågor om sekretess

jämte fyra motioner som väckts med

anledning av propositionen och två

motioner från allmänna motionstiden

1995. I propositionen föreslås en rad

ändringar i sekretesslagen. Bland annat

föreslås att uppgifter hos

kronofogdemyndighet som är

tillsynsmyndighet i konkurser samt

uppgifter inom exekutionsväsendet som

angår misstankar om att en gäldenär har

begått viss brottslig verksamhet skall

kunna omfattas av sekretess. Därutöver

föreslås att sekretess skall kunna gälla

hos dessa myndigheter och hos

åklagarmyndigheter för uppgifter som

hänför sig till verksamhet som rör

utredning i frågor om näringsförbud.

Regeringen föreslår också att

personuppgifter som är skyddade av

sekretess hos folkbokföringen får samma

skydd när de förs över till en kommunal

myndighet på grund av särskild

uppgiftsskyldighet om skolpliktiga barn.

I propositionen föreslås därutöver att

sekretess skall gälla i ärenden om

prövning av lämplighet att inneha

luftfartscertifikat m.m. i samma

utsträckning som i ärenden om körkort

och traktorkort.

Vidare föreslås ökad möjlighet till

sekretess när det gäller ärenden hos

Centrala studiestödsnämnden som rör

hemutrustningslån för flyktingar m.fl.

Regeringen föreslår också att

förhandsbesked i taxerings- och

skattefrågor skall kunna omfattas av

sekretess även när uppgifterna

förekommer hos kommuner och landsting.

Propositionen innehåller vidare ett

förslag om att sekretess skall kunna

gälla hos domstolar i mål om ansvar för

brott genom vilket hivinfektion har

eller kan ha överförts. Förslaget syftar

till att skydda hivsmittade brottsoffers

integritet. Dessutom föreslås att

bestämmelsen om domstolssekretess i

vissa brottmål skall utvidgas så att den

omfattar även ärenden som rör i

bestämmelsen angivna brott.

De nya reglerna föreslås träda i kraft

den 1 april 1996.

I propositionen diskuteras vidare

frågor om offentlighet och sekretess hos

enskilda organisationer, sekretess i

ärenden enligt konkurrenslagen,

myndigheters hantering av

framställningar och utlämnande av stora

mängder allmänna handlingar samt

statliga myndigheters utlämnande av

allmänna handlingar enligt

offentlighetsprincipen respektive i

uppdragsverksamhet. Vad gäller dessa

frågor föreslår regeringen inga

författningsändringar.

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag och avstyrker samtliga motioner.

Till betänkandet har fogats en

reservation och ett särskilt yttrande.

Propositionen

I proposition 1995/96:127 föreslås att

riksdagen antar regeringen förslag till

lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100).

Propositionens lagförslag fogas till

detta betänkande som bilaga 1.

Motionerna

Motioner med anledning av proposition

1995/96:127

1995/96:K16 av Christer Eirefelt m.fl.

(fp) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag till sådan

ändring att sekretesskyddet blir

fullgott och lika oavsett instans i mål

och ärenden enligt konkurrenslagen

(1993:20).

1995/96:K17 av Gun Hellsvik m.fl. (m)

vari yrkas att riksdagen beslutar anta

regeringens proposition 1995/96:127 med

ändring av 14 kap. 2 § sekretesslagen i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1995/96:K18 av Rolf Dahlberg m.fl. (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvidgat sekretesskydd i mål

och ärenden enligt konkurrenslagen.

1995/96:K19 av Chatrine Pålsson (kds)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att, utifrån en

helhetssyn, se över

sekretesslagstiftningen.

Motioner från allmänna motionstiden

1995

1994/95:K433 av Monica Widnemark (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sekretess över vilka som är

familjehem.

1994/95:So295 av Ingrid Näslund (kds)

vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ändring av sekretesslagen.

Yttrande från näringsutskottet

På konstitutionsutskottets begäran har

näringsutskottet yttrat sig i ärendet.

Yttrandet har fogats till betänkandet i

bilaga 2.

Utskottet

Inledning

Till grund för propositionen ligger två

promemorior utarbetade inom

Justitiedepartementet.

Sekretesslagen (1980:100, omtryckt

1992:1474) trädde i kraft den 1 januari

1981. Lagen ses fortlöpande över med

hänsyn till ämnesområdets natur och

sekretesslagens vidsträckta

tillämpningsområde. Under våren 1995

utarbetades inom Justitiedepartementet

promemorian Några frågor om sekretess

(Ds 1995:42). Promemorian behandlade

framställningar om och

Justitiedepartementets egna initiativ

till ändringar i sekretesslagen. Vidare

har inom Justitiedepartementet

utarbetats en promemoria om sekretess

vid samarbetet mot ungdomsbrott och

ekobrott (dnr 94-4574). Båda

promemoriorna har remissbehandlats.

I denna proposition behandlar

regeringen de sekretessfrågor som nämnda

promemorior avser med två undantag. Det

ena undantaget rör frågan om sekretess i

förvaltningsärenden med anledning av

brott, vilken behandlades i promemorian

Några frågor om sekretess. Enligt

regeringen bör denna fråga övervägas

ytterligare och i ett större perspektiv

än som gjordes i promemorian. Regeringen

avser att återkomma i frågan. Det andra

undantaget rör sekretessfrågor i samband

med samarbetet vid ungdomsbrott, vilka

regeringen kommer att ta upp i ett

senare sammanhang. Utskottet behandlar

närmare denna fråga med anledning av en

motion (se nedan s. 18).

Regeringen behandlar i denna

proposition även vad som tillkännagivits

i en riksdagsskrivelse om vissa former

för statliga myndigheters

tillhandahållande av allmänna handlingar

(bet. 1992/93:KU38, rskr. 1992/93:414)

samt en redaktionell ändring av 9 kap.

11 § sekretesslagen.

Översyn av sekretesslagstiftningen

Motionen

I motion 1995/96:K19 av Chatrine Pålsson

(kds) anförs att under de senaste åren

har sekretessreglerna ändrats vid ca 150

tillfällen. Förändringarna har dock med

endast ett fåtal undantag legat på

detaljnivå. Något helhetsgrepp har

enligt motionären aldrig tagits. Detta

har resulterat i att reglerna ibland har

fått olämpliga konsekvenser där enskilda

kommit i kläm. Motionären anför att

frågan om sekretess är mycket viktig och

förtjänar att hanteras med varsamhet.

Personlig integritet och rättssäkerhet

måste alltid vara ledstjärna. Vidare

måste medborgarna ha fullt förtroende

för hur känsliga uppgifter hanteras av

myndigheterna. Ingen får känna sig

kränkt. Motionären anför vidare att det

dr viktigt att möta behov av integritet

på nya områden samtidigt som det är

viktigt att det finns en helhetssyn i

sekretesslagstiftningen. Som exempel

nämner hon att i frågor om olika

huvudmannaskap får inga onödiga

gränsdragningar göras så att ett

effektivt arbete omöjliggörs. Enligt

motionären har barn blivit särskilt

drabbade av svagheten i regelverket. I

flera fall har skolsköterskor, dagisbarn

och sköterskor på barnavårdscentraler

hindrats från att ge barn i nöd den

hjälp de behöver. Även i andra fall har

den alltför fragmentariska

sekretesslagstiftningen lett till

svårigheter. Motionären nämner som

exempel härpå området för polisens

arbete och kriminalvården. Vidare anförs

i motionen att för att en helhetssyn

skall vara möjlig bör även de nuvarande

reglerna ses över ur EU-synpunkt.

Konsekvenserna bör utredas med samma

helhetsgrepp som gjordes i

Hälsodatakommitténs betänkande SOU

1995:95. Vad som i motionen anförts om

behovet av att utifrån en helhetssyn se

över sekretesslagstiftningen bör ges

regeringen till känna.

Svar på fråga om sekretesslagstiftningen

Justitieministern avgav i riksdagens

kammare den 6 februari 1996 svar på en

fråga om det behövs göras en översyn av

sekretesslagstiftningen i syfte att få

en helhetssyn. Härvid uppgav

justitieministern att det ligger i

sakens natur att sekretesslagen ofta

ändras. Ändrade samhällsförhållanden

kräver en fortlöpande anpassning av

sekretessreglerna. Hon anförde att det

vore praktiskt för myndigheterna om de

hade färre, mer generella,

sekretessregler att handskas med och om

uppgifter kunde lämnas mellan olika

organ i större utsträckning. Vidare

anförde justitieministern att förenklade

sekretessregler emellertid inte får vara

ett självändamål. Riskerna när det

gäller integritetskränkningar å ena

sidan och urholkning av

offentlighetsprincipen å andra sidan är

enligt henne uppenbara om inte alla

förändringar i sekretesslagstiftningen

föregås av noggranna avvägningar i dessa

hänseenden. Hon anförde att det är den

helhetssyn som hon anser måste råda på

detta område.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att

sekretesslagstiftningen är komplicerad

och svåröverskådlig och att det

självfallet vore önskvärt att den skulle

kunna ändras på så sätt att det blev

enklare att tillämpa de olika

sekretessreglerna. Det går emellertid

enligt utskottets mening inte att bortse

ifrån att integritetshänsyn på olika

områden kräver att undantag i form av

sekretessbestämmelser görs ifrån den

annars gällande principen om allmänna

handlingars offentlighet och rätten att

röja uppgifter ur sådana handlingar.

Ändrade samhällsförhållanden ställer

sålunda krav på en ständigt fortlöpande

anpassning av sekretessbestämmelserna.

En noggrann avvägning mellan

integritetsaspekter och behov av

offentlig insyn måste härvid göras i

varje fall. Mot bakgrund av det anförda

är utskottet för närvarande inte berett

att förorda en sådan översyn som begärs

i motion 1995/96:K19. Motionen avstyrks

därför.

Offentlighet och sekretess i viss

verksamhet hos Sveriges

Riksidrottsförbund

Propositionen

I 1 kap. 8 § sekretesslagen anges att

tryckfrihetsförordningens bestämmelser

om rätt att ta del av handlingar hos

myndighet skall gälla i tillämpliga

delar också handlingar hos de organ som

anges i bilagan till lagen, i den mån

handlingarna hör till den verksamhet som

nämns där. Dessa organ skall vid

tillämpningen av sekretesslagen

jämställas med myndigheter.

Regeringen föreslår att

offentlighetsprincipen och

sekretesslagen skall gälla för sådan

verksamhet hos Sveriges

Riksidrottsförbund som består av

fördelning av statsbidrag till kommuner

för specialidrott inom gymnasieskolan.

Denna verksamhet hos

Riksidrottsförbundet bör därför anges i

bilagan till sekretesslagen.

Den 1 juli 1995 trädde lagen (1995:361)

om överlämnande av

förvaltningsuppgifter till Sveriges

Riksidrottsförbund i kraft. Lagen

innebär bl.a. att en särskild medelsram

avsätts för bidrag till specialidrotten.

Denna medelsram disponerar

Riksidrottsförbundet, som fördelar medel

till de kommuner som anordnar

riksidrottsgymnasier. I

budgetpropositionen (prop. 1994/95:

100 bil. 9 och 14) anförde regeringen

att handläggningen av dessa frågor bör

omfattas av offentlighetsprincipen och

att regeringen skulle återkomma till

riksdagen med de förslag till ändringar

av bilagan till sekretesslagen som

behövdes.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag i denna del.

Sekretess vid samarbete mot ekonomisk

brottslighet

Propositionen

Sekretess för konkursförvaltares anmälan

Regeringen föreslår att uppgifter hos en

kronofogdemyndighet som är

tillsynsmyndighet i konkurser och

uppgifter inom exekutionsväsendet som

rör misstankar om att en gäldenär har

begått ekonomiska brott skall kunna

hållas hemliga. Förslaget innebär att en

bestämmelse med denna innebörd införs i

5 kap. 1 § sekretesslagen.

Enligt 7 kap. 16 § konkurslagen

(1987:672) åligger det

konkursförvaltaren att omedelbart

underrätta åklagaren, om han under

förvaltningen av konkursboet finner att

gäldenären kan misstänkas för vissa

brott. En sådan anmälan torde oftast

leda till att en förundersökning inleds.

Uppgifterna som hänför sig till

förundersökningen kan då hållas hemliga

för gäldenären med stöd av 5 kap. 1 §

första stycket 1 sekretesslagen. Denna

möjlighet kan enligt regeringen vara av

stor betydelse i inledningen av en

utredning av brottsmisstanken mot

gäldenären.

Regeringen anför att det är vanligt att

konkursförvaltaren skickar en kopia av

anmälan till kronofogdemyndighet som är

tillsynsmyndighet i konkurser (TSM) och

även till annan kronofogdemyndighet.

Orsaken till detta kan vara att TSM

enligt konkurslagen skall övervaka

konkursförvaltningen och att

kronofogdemyndigheten har en

anmälningsplikt till åklagaren enligt 9

§ lagen om näringsförbud (1986:436).

Förundersökningssekretess enligt 5 kap.

1 § första stycket 1 sekretesslagen kan

inte tillämpas på dessa uppgifter hos

TSM eller hos kronofogdemyndigheten. Det

finns inte heller någon annan

bestämmelse som kan åberopas mot

gäldenären själv för att skydda det

allmännas brottsbeivrande verksamhet.

Sekretessen hos åklagarmyndigheten till

skydd för den brottsbeivrande

verksamheten kan därmed bli meningslös i

förhållande till gäldenären. En

bestämmelse om att uppgifterna i

konkursförvaltarens anmälan kan bli

föremål för sekretess även hos TSM och

kronofogdemyndighet till skydd för

brottsbeivrande verksamhet bör därför

införas. Sekretessen bör därvid omfatta

de uppgifter som förvaltaren enligt 7

kap.

16 § konkurslagen är skyldig att

rapportera till åklagaren.

Sekretess för uppgifter inför ett

yrkande om näringsförbud

Regeringen föreslår att det i 5 kap. 1 §

sekretesslagen även införs en

bestämmelse med innebörd att sekretess

skall gälla hos tillsynsmyndighet i

konkurs och inom exekutionsväsendet för

uppgifter som hänför sig till verksamhet

som rör utredning i frågor om

näringsförbud.

Enligt 7 kap. 16 § konkurslagen skall

konkursförvaltaren omedelbart underrätta

åklagaren om han under förvaltningen

uppmärksammar förfaranden som kan

föranleda näringsförbud. Om inte

förvaltaren fullgör denna skyldighet,

skall TSM göra en sådan anmälan (41 §

konkursförordningen [1987:916] ). Även

kronofogdemyndighet är enligt 9 § lagen

om näringsförbud i vissa fall skyldig

att till åklagaren anmäla att det kan

finnas skäl för näringsförbud. De

uppgifter som kan komma att ligga till

grund för ett beslut om näringsförbud

kan enligt regeringen inte sägas höra

till någon av de verksamheter som för

närvarande anges i 5 kap. 1 § 1-3

sekretesslagen. Uppgifterna kan därför

inte hållas hemliga för gäldenären om de

inte kommer från åklagaren ur en

förundersökning. Är det fråga om en

uppgift om överträdelse av näringsförbud

kan det däremot anses att myndigheterna

biträder åklagaren med att beivra brott,

varför sekretess kan gälla hos

myndigheterna och då även gentemot

gäldenären. Denna skillnad i

sekretesshänseende kan enligt regeringen

innebära att gäldenären i många fall på

ett mycket tidigt stadium kan ta del av

uppgifter som senare kan läggas till

grund för ett yrkande om näringsförbud,

och med anledning av dessa uppgifter

vidta åtgärder som stör utredningen och

kanske ytterst omöjliggör ett

näringsförbud. Regeringen anför att

behovet av sekretess är lika stort när

ett näringsförbud övervägs som då det är

fråga om att utreda en överträdelse av

ett näringsförbud. En bestämmelse som

möjliggör sekretess för uppgifter som

rör en utredning om näringsförbud bör

därför införas.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag i denna del.

Sekretess hos Statens skolverk i

tillsynsverksamhet som avser fristående

skolor

Propositionen

Regeringen föreslår att sekretess skall

gälla hos Statens skolverk i

tillsynsverksamhet som avser fristående

skolor för uppgifter om enskildas

personliga förhållanden som härrör från

bl.a. skolans elevvårdande verksamhet.

Sekretessen skall gälla om det inte står

klart att uppgifterna kan röjas utan att

den enskilde eller någon närstående

lider men. Undantag från sekretessen

skall enligt regeringen gälla för

Skolverkets beslut i ärenden. En

bestämmelse med denna innebörd bör

införas som nytt femte stycke i 7 kap. 9

§ sekretesslagen. Regeringen föreslår

vidare att meddelarfriheten skall vara

begränsad, utom såvitt avser uppgifter i

ärenden om tillrättaförande av elever

eller skiljande av elever från vidare

studier.

När det gäller det offentliga

skolväsendet finns regler om sekretess

till skydd för enskildas personliga

förhållanden i vissa fall på skolans

område i 7 kap. 9 § sekretesslagen.

Denna sekretess överförs till Skolverket

i dess tillsynsverksamhet över det

offentliga skolväsendet enligt 13 kap. 1

§ sekretesslagen. Sekretessen gäller

inte om uppgifterna tas in i beslut hos

Skolverket (13 kap. 6 §). Fristående

skolor omfattas däremot inte av

offentlighetsprincipen, och

sekretesslagen är inte tillämplig på

deras verksamhet. Uppgifter om enskildas

personliga förhållanden som lämnas från

fristående skolor till Skolverket i

samband med verkets tillsynsverksamhet

är därför inte skyddade av sekretess i

den utsträckning som gäller när samma

slag av uppgifter lämnas från skolor

inom det offentliga skolväsendet.

Regeringen anser att detta förhållande

är otillfredsställande.

Regeringen anför att det kan vara svårt

att bedöma från vilken del av

verksamheten uppgifter härrör när de

kommit in till Skolverket från en

fristående skola. Det gäller särskilt om

uppgifterna härrör från elevvården,

eftersom friskolorna kan vara

organiserade på ett helt annat sätt när

det gäller denna än som är vanligt inom

det offentliga skolväsendet. Därför är

det enligt regeringen lämpligast att

förena en sådan sekretessbestämmelse med

ett enhetligt skaderekvisit. Avsikten är

emellertid inte att begreppet elevvård

skall ha en annan innebörd än den som

gäller beträffande det offentliga

skolväsendet. Vidare anför regeringen

att de uppgifter om enskildas personliga

förhållanden som härrör från skolan och

som kan bli aktuella hos Skolverket i

tillsynssammanhang ofta torde vara av

mycket känslig natur. Skaderekvisitet

bör därför vara omvänt, dvs. det skall

råda en presumtion för sekretess.

Av uppräkningen i 16 kap. 1 §

sekretesslagen framgår att

meddelarfriheten viker för den

tystnadsplikt som följer av 7 kap. 9 §

sekretesslagen, såvitt avser uppgifter

som hänför sig till annat än ärenden om

tillrättaförande av elever eller

skiljande av elever från vidare studier.

Enligt regeringen bör tystnadsplikten

som följer av den nu föreslagna

bestämmelsen ha motsvarande företräde.

Regeringen har beaktat Lagrådets

synpunkter.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag i denna del.

Överföring av folkbokföringssekretess

till kommun

Tidigare riksdagsbehandling

Konstitutionsutskottet behandlade i sitt

betänkande 1992/93:KU38 bl.a. en motion

vari begärdes att det i sekretesslagen

införs ett sekretesskydd för uppgifter

ur folkbokföringsregistret som

skattemyndighet i enlighet med

föreskriven skyldighet lämnat till

kommunerna. Enligt motionären kunde en

person som förföljer en kvinna och inte

får hennes adress genom

folkbokföringsregistret vända sig till

kommunens skolstyrelse och där begära

och erhålla uppgift om kvinnans

hemmavarande barns adress. Utskottet

anförde att mycket talade för att det

borde införas en möjlighet för kommun

eller skola att sekretessbelägga

adressuppgifter enligt samma regler som

gäller för folkbokföringsverksamheten

eller att det påtalade problemet löstes

författningsvägen på något annat sätt.

Frågan torde enligt utskottet ses över i

lämpligt sammanhang inom ramen för den

fortlöpande uppföljning och översyn av

sekretesslagstiftningen som pågår inom

regeringskansliet. Detta borde enligt

utskottet ges regeringen till känna.

Riksdagen följde utskottet (rskr.

1992/93:414).

Propositionen

Regeringen föreslår att om sekretess

gäller för en uppgift om enskilds

personliga förhållanden i verksamhet som

avser folkbokföringen och uppgiften

lämnas till en kommunal myndighet enligt

särskild uppgiftsskyldighet om

skolpliktiga barn, skall sekretessen

också gälla hos den kommunala

myndigheten. En bestämmelse med denna

innebörd bör införas som ett nytt andra

stycke i 7 kap. 15 § sekretesslagen.

Enligt 7 kap. 15 § första stycket 1

sekretesslagen gäller sekretess i

verksamhet som avser folkbokföringen

eller annan liknande registrering av

befolkningen och, i den utsträckning

regeringen föreskriver det, i annan

verksamhet som avser registrering av

betydande del av befolkningen. Sekretess

gäller för uppgift om enskilds

personliga förhållanden om det av

särskild anledning kan antas att den

enskilde eller någon honom närstående

lider men om uppgiften röjs.

I 14 kap. 1 § sekretesslagen anges att

en uppgift som omfattas av sekretess får

lämnas till en annan myndighet, om

uppgiftsskyldigheten följer av lag eller

förordning. Enligt 75 §

folkbokföringskungörelsen (1967:495)

skall skattemyndigheterna lämna

kommunerna uppgift om skolpliktiga barns

adress i kommunen.

Regeringen anför att även om t.ex. en

adress omfattas av sekretess inom

folkbokföringen, blir den offentlig hos

en kommun när skattemyndigheten

uppfyller sin skyldighet enligt

folkbokföringskungörelsen att lämna skol-

pliktiga barns adresser till kommunen.

Enligt regeringen torde en sådan ordning

inte ha förutsetts. Vidare anför

regeringen att det av

konstitutionsutskottet redovisade

problemet gäller uppgifter från

folkbokföringen som lämnas till kommuner

på grund av uppgiftsskyldighet om

skolpliktiga barn. Den föreslagna

ändringen begränsas därför till att avse

uppgifter som lämnats till en kommunal

myndighet enligt särskild

uppgiftsskyldighet om skolpliktiga barn.

Regeringen anför, i enlighet med vad

Lagrådet påpekat, att av detta följer

att uppgiften normalt inte blir

sekretessbelagd hos skolan utan endast

hos den kommunala myndighet gentemot

vilken skattemyndigheten uppfyller sin

uppgiftsskyldighet.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att den nu

föreslagna sekretessbestämmelsen innebär

att sekretess gäller endast hos den

kommunala myndighet som tagit emot

uppgifter om skolpliktiga barn enligt

skattemyndighetens särskilda

uppgiftsskyldighet. Bestämmelsen innebär

således inte att sekretess gäller

adressuppgifter och liknande uppgifter i

skolan vid sidan av vad som följer av

elevvårdssekretessen enligt 7 kap. 9 §

sekretesslagen. Regeringens förslag

torde dock innebära att de uppgifter som

till följd av förslaget kommer att kunna

skyddas av sekretess hos den kommunala

myndigheten inte kommer att överföras

från denna till skolan.

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag i denna del.

Sekretess för uppgifter i ärenden

angående luftfartscertifikat m.m.

Propositionen

Regeringen föreslår att sekretess skall

gälla i ett ärende om prövning av någons

lämplighet att ha luftfartscertifikat

eller ett sådant behörighetsbevis som

avses i luftfartslagen (1957:297) för

uppgift om enskilds hälsotillstånd eller

andra personliga förhållanden om det kan

antas att den som uppgiften rör eller

någon honom närstående lider betydande

men om uppgiften röjs. En bestämmelse

med denna innebörd bör införas i 7 kap.

31 § första stycket sekretesslagen.

Enligt regeringen talar mycket för att

integritetskänsliga uppgifter i

Luftfartsverkets verksamhet borde

omfattas av sekretess på samma sätt som

gäller för sådana uppgifter i

körkortsärenden. Flygverksamheten kan

eventuellt uppfattas som farligare än

t.ex. biltrafiken. Regeringen finner

emellertid inte att det skall ställas

högre krav på insyn i ärenden om

lämplighet för luftfartscertifikat än i

körkortsärenden. Ett skydd mot

utlämnande av integritetskänsliga

uppgifter torde också kunna underlätta

för myndigheterna att få tillgång till

uppgifter som den enskilde betraktar som

strängt personliga. En bestämmelse om

sekretess som omfattar dessa uppgifter

bör enligt regeringen därför införas.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag i denna del.

Sekretess hos Skolverkets

överklagandenämnd

Propositionen

Regeringen föreslår att sekretess skall

gälla i ärenden om överklagande hos

Skolväsendets överklagandenämnd för

uppgift om enskilds personliga

förhållanden, om det kan antas att den

enskilde eller någon honom närstående

lider men om uppgiften röjs. Sekretess

skall enligt förslaget inte gälla för

nämndens beslut i sådana ärenden. En

bestämmelse med denna innebörd bör

införas som en ny paragraf, 7 kap. 36 §,

i sekretesslagen.

Skolväsendets överklagandenämnd, som

inrättades 1991, har till uppgift att

pröva överklaganden av vissa beslut på

skolväsendets område. Vilka beslut som

får överklagas till nämnden anges i

skollagen (1985:100) och i föreskrifter

som meddelas av regeringen.

Regeringen anför att många uppgifter

som kommer in till Skolväsendets

överklagandenämnd rör enskildas

personliga förhållanden och kan vara av

mycket integritetskänsligt slag. Enligt

regeringen bör det inte få förekomma att

någon avstår från rätten att överklaga

till nämnden på den grunden att den

missnöjde befarar att allmänheten skall

få kännedom om sådana känsliga

personliga uppgifter som det kan vara

fråga om i dessa fall. Mycket talar

således för att offentlighetsintresset

skall få vika när det gäller dessa

ärenden. Regeringen föreslår därför att

en bestämmelse om sekretess skall

införas till skydd för uppgifter om

enskildas personliga förhållanden i

ärenden hos nämnden.

Offentlighetsintresset får enligt

regeringen anses tillgodosett genom att

sekretessen begränsas till att inte

gälla nämndens beslut. Sekretessen bör

begränsas med ett rakt skaderekvisit,

dvs. det skall råda en presumtion för

offentlighet. Regeringen anför att detta

dock innebär att alla typiskt sett

känsliga uppgifter, såsom uppgifter om

t.ex. hälsovård och personliga problem

av olika slag, kan omfattas av

sekretess.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag i denna del.

Sekretess hos kommuner och landsting för

uppgifter som rör förhandsbesked i

taxerings- eller skattefrågor

Gällande bestämmelser

Enligt 9 kap. 1 § första stycket

sekretesslagen gäller sekretess i

myndighets verksamhet, som avser

bestämmande av skatt eller som avser

taxering eller i övrigt fastställande av

underlag för bestämmande av skatt, för

uppgift om enskilds personliga eller

ekonomiska förhållanden.

Sekretessen är med tre undantag

absolut, dvs. något skaderekvisit finns

inte. Ett av undantagen gäller sekretess

hos domstol. I första stycket anges

härvid att för uppgift hos domstol

gäller sekretess endast om det kan antas

att den enskilde lider skada eller men

om uppgiften röjs.

I 9 kap. 1 § tredje stycket sägs vidare

att sekretessen inte gäller beslut,

varigenom skatt eller pensionsgrundande

inkomst bestäms eller underlag för

bestämmande av skatt fastställs. Detta

gäller dock inte bl.a. beslut i ärende

om förhandsbesked i taxerings- eller

skattefråga. Sådana beslut är således

inte undantagna från sekretessen.

Propositionen

Regeringen föreslår att uppgifter om

enskilds personliga eller ekonomiska

förhållanden som lämnas till en kommun

eller ett landsting i ett ärende om

förhandsbesked i en taxerings- eller

skattefråga skall omfattas av samma

sekretess hos kommunen eller landstinget

som hos skattemyndigheten. En

bestämmelse med denna innebörd bör

införas i 9 kap. 1 § första stycket

sekretesslagen.

Regeringen anför att ärenden om

förhandsbesked rörande tolkning eller

tillämpning av skattelag räknas som

sådan verksamhet som avses i 9 kap. 1 §

första stycket sekretesslagen.

Skatterättsnämnden prövar ansökningar om

förhandsbesked. Förhandsbesked får

överklagas hos Regeringsrätten av

sökanden (den skattskyldige) och

Riksskatteverket. Om beslutet avser

fastighetstaxering eller taxering till

kommunal inkomstskatt får enligt 9 §

lagen (1951:442) om förhandsbesked i

taxeringsfrågor (FHBL) också

vederbörande kommun och landsting

överklaga förhandsbeskedet. Enligt 8 §

FHBL skall förhandsbeskedet sändas till

sökanden och Riksskatteverket.

Kommunerna och landstingen har däremot

ingen sådan uttrycklig rätt enligt FHBL

att få förhandsbeskedet översänt.

Regeringen erinrar dock om att det i 21

§ förvaltningslagen (1986:223) stadgas

att part skall, om det inte är uppenbart

obehövligt, underrättas om innehållet i

beslut varigenom en myndighet avgör ett

ärende, om det avser myndighetsutövning

mot någon enskild. Om beslutet går

parten emot skall han ges

besvärshänvisning. Detsamma gäller när

någon som inte är part, men har rätt att

överklaga, begär att få ta del av

beslutet. Enligt regeringen har kommunen

och landstinget därmed, åtminstone i

viss utsträckning, rätt att få del av

förhandsbesked. De har dessutom rätt

till partsinsyn när de har blivit parter

i ärenden som gäller förhandsbesked (16

§ förvaltningslagen jämförd med 14 kap.

5 § sekretesslagen).

Enligt förarbetena till sekretesslagen

täcks inte bara själva taxeringsärendena

av det i 9 kap. 1 § använda uttrycket

verksamhet som avser bestämmande av

skatt , utan också t.ex. sådan

verksamhet som innefattar att företräda

det allmänna som part i skatteprocess

vid domstol. Paragrafen är också

tillämplig i skatteprocessen hos

domstolarna (prop. 1979/80:2 Del A, s.

258). Regeringen anför att man kan hävda

att om en kommun eller ett landsting

överklagar ett förhandsbesked företräder

de det allmänna som part i en

skatteprocess. Bestämmelsen om

skattesekretess i 9 kap. 1 § skulle

därmed vara tillämplig på uppgifter som

kommunen eller landstinget får

beträffande förhandsbesked i de fall de

överklagar ett förhandsbesked. I de fall

kommunen eller landstinget endast är

mottagare av ett förhandsbesked finns

enligt regeringen mindre anledning att

anse att de deltar i verksamhet som

avser bestämmande av skatt. Regeringen

anför att det saknas skäl till att

uppgifter hos kommunerna eller

landstingen som rör förhandsbesked inte

skall omfattas av sekretess i samma

utsträckning som hos

skattemyndigheterna. En bestämmelse om

sekretess hos kommuner och landsting bör

därför införas.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag i denna del.

Sekretess hos Centrala

studiestödsnämnden i ansökningar som rör

lån till hemutrustning för flyktingar

m.fl.

Propositionen

Regeringen föreslår att den sekretess

som gäller för uppgift om enskilds

personliga eller ekonomiska förhållanden

i ärenden hos Centrala studie-

stödsnämnden (CSN) om lån till

hemutrustning för flyktingar och vissa

andra utlänningar utvidgas till att

omfatta även ansökningar i sådana

ärenden. En bestämmelse med denna

innebörd bör införas i 9 kap. 5 § andra

stycket sekretesslagen.

Sekretess gäller med stöd av 9 kap. 5 §

tredje stycket sekretesslagen för

uppgift om enskilds personliga och

ekonomiska förhållanden i bl.a. ärenden

hos CSN om lån till hemutrustning för

flyktingar och vissa andra utlänningar,

om det kan antas att den enskilde lider

skada eller men om uppgiften röjs.

Sekretessen gäller emellertid inte

uppgifter i ansökningar eller beslut i

sådana ärenden. Regeringen anför att

ansökningar som rör hemutrustningslån

ofta kan innehålla mycket känsliga

uppgifter om enskildas personliga eller

ekonomiska förhållanden. Sådana

uppgifter bör därför enligt regeringen

kunna omfattas av sekretess i samma

utsträckning som gäller när uppgifterna

förekommer i ärendet i övrigt.

Allmänhetens intresse av insyn i det

allmännas utlåningsverksamhet på detta

område får anses tillgodosett genom att

beslutet i sådana ärenden är offentliga.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag i denna del.

Sekretess hos allmänna domstolar i vissa

mål och ärenden

Sekretess hos domstolar i mål om ansvar

för brott genom vilket hivinfektion har

eller kan ha överförts

Propositionen

Regeringen föreslår att sekretess skall

gälla för uppgifter hos domstolar i mål

om ansvar för brott genom vilket

hivinfektion har eller kan ha överförts.

En bestämmelse med denna innebörd bör

införas i 9 kap. 16 § första stycket

sekretesslagen. Vidare föreslår

regeringen att sekretessen i mål enligt

9 kap. 16 § skall gälla även i ärenden

som rör brott som avses där.

Enligt 9 kap. 16 § sekretesslagen

gäller sekretess hos domstol i mål om

ansvar för sexualbrott, utpressning,

brytande av post- eller telehemlighet,

intrång i förvar eller olovlig

avlyssning, för uppgift om enskilds

personliga eller ekonomiska

förhållanden, om det kan antas att den

enskilde eller någon honom närstående

lider skada eller men om uppgiften röjs.

Sekretessen gäller också i mål om ansvar

för barnpornografibrott eller

motsvarande tryckfrihets- eller

yttrandefrihetsbrott för uppgift om en

ung person som skildras i pornografisk

bild. På samma sätt gäller sekretess i

mål om ersättning för skada med

anledning av sådana brott. Sekretessen

gäller inte för uppgift om vem som är

tilltalad eller svarande i målet.

Regeringen anför att någon

sekretessbestämmelse som särskilt

skyddar uppgifter hos domstolar om

enskildas förhållanden i mål om ansvar

för brott där överföring av hivinfektion

kan ha förekommit finns inte (jfr NJA

1995 s. 119). Fortfarande finns det

enligt regeringen stor okunskap och

många fördomar om människor som har

drabbats av en sådan infektion. Det

gäller framför allt hur smittspridningen

går till. Det är därför viktigt att

informera om sjukdomen och att med kraft

bekämpa de fördomar som finns.

Regeringen anför att det emellertid inte

går att bortse från att de uppgifter som

rör hivinfektion kan vara mycket

känsliga och att den enskilde kan lida

stort men om uppgifterna blir

offentliga. Det är mot denna bakgrund

inte otänkbart att en person som har

blivit hivsmittad eller riskerat att

smittas genom brott inte polisanmäler

saken av rädsla för att förhållandet

därigenom skulle bli allmänt känt.

Enligt regeringen skall en person som

utsatts för ett sådant brott

naturligtvis inte behöva göra

överväganden av det slaget. Regeringen

anser det vara oacceptabelt att den som

sprider hivinfektion inte lagförs därför

att målsäganden inte vill att det blir

känt att han eller hon drabbats eller

har riskerat att drabbas av infektionen.

Enligt regeringens mening innebär det

anförda att de intressen som talar för

ett skydd för integriteten i domstolarna

för hivsmittade brottsoffer och sådana

brottsoffer som utsatts för risken att

smittas väger tyngre än

offentlighetsintresset.

Regeringen anför att sekretessen enligt

9 kap. 16 § är förenad med ett rakt

skaderekvisit, vilket innebär en

presumtion för offentlighet, men också

att känsliga uppgifter av aktuellt slag

kan skyddas. Detta skaderekvisit synes

enligt regeringen vara väl avvägt även i

detta fall.

Vidare anför regeringen att det hos

domstolarna även förekommer ärenden som

rör de brott som avses i 9 kap. 16 §

sekretesslagen, t.ex. begäran om

målsägandebiträde. Uppgifter i sådana

ärenden kan i viss utsträckning

sekretessbeläggas med stöd av andra

bestämmelser, t.ex. bestämmelserna om

förundersökningssekretess (5 kap. 1 §

och 9 kap. 17 §). För de fall

uppgifterna kommer in till domstolen

från målsäganden själv eller dennes

ombud gäller dock inte

förundersökningssekretessen. Andra fall

där det nu torde saknas möjlighet att

förordna om sekretess är enligt

regeringen vid ansökan om resning i

brottmål som avser ett brott som avses i

9 kap. 16 §. Regeringen anför att av

samma skäl som finns för sekretess i mål

om ansvar eller skadestånd bör uppgifter

i ett ärende hos domstol som rör brott

som avses i 9 kap. 16 § kunna omfattas

av sekretess i den utsträckning som

gäller i dessa mål.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag i denna del.

Sekretess hos domstolar i mål och

ärenden enligt konkurrenslagen (1993:20)

Propositionen

Sekretess gäller med stöd av 8 kap. 6 §

sekretesslagen jämförd med 2 §

sekretessförordningen (1980:657) och

punkt 17 i bilagan till förordningen i

verksamhet som består i utredning och

tillsyn hos Konkurrensverket för

uppgifter om enskilds affärs- eller

driftsförhållanden, uppfinningar eller

forskningsresultat, om det kan antas att

den enskilde lider skada om uppgifterna

röjs. Sekretessen gäller även för

uppgifter om andra ekonomiska eller

personliga förhållanden för den som har

trätt i affärsförbindelse med den som är

föremål för myndighetens verksamhet.

Denna sekretess är absolut.

Uppgifter angående ett företag som

finns hos Stockholms tingsrätt eller

Marknadsdomstolen i ärenden enligt

konkurrenslagen kan vara föremål för

sekretess hos domstolen enligt 8 kap. 17

§ sekretesslagen. Enligt denna

bestämmelse gäller sekretess hos domstol

i mål eller ärenden för uppgift om

myndighets eller enskilds affärs- eller

driftförhållanden, om det kan antas att

den som uppgiften rör lider avsevärd

skada om uppgiften röjs.

Regeringen anför att sistnämnda lagtext

innebär att sådana uppgifter om affärs-

eller driftförhållanden som affärsidkare

gärna vill hålla för sig själva men

vilkas röjande inte kan antas få några

nämnvärda ekonomiska konsekvenser inte

omfattas av lagrummet. Med hänsyn till

intresset av offentlighet vid domstolar

har det enligt regeringen inte funnits

anledning att låta dessa fall omfattas

av en allmän regel om sekretess hos

domstol (prop. 1979/80:2, Del A, s.

248). Det gäller alltså olika

förutsättningar för sekretess för en

uppgift beroende av om uppgiften finns

hos Konkurrensverket eller hos domstol.

Posten AB har i en framställning till

Justitiedepartementet hemställt om en

lagändring som innebär att

sekretessskyddet för företagshemligheter

blir detsamma i domstolarna som hos

Konkurrensverket i ärenden som har

överklagats till domstol enligt 60 eller

63 § konkurrenslagen (1993:20) eller i

vart fall att sekretesskyddet skall

stärkas.

Regeringen anför att handläggningen hos

domstolar i största möjliga utsträckning

skall vara föremål för allmänhetens

insyn. Mot detta måste vägas behovet av

skydd för en enskild part. Enligt

regeringen är i mål och ärenden enligt

konkurrenslagen dessutom domstolarnas

praxisskapande roll avgörande för

lagstiftningens sammantagna ekonomiska

effekter på marknaden. Behovet av insyn

måste därför även här vägas mot risken

för att en alltför vidsträckt insyn i

ekonomiska förhållanden kan leda till

att ärenden inte förs vidare till

domstol av en enskild part trots att

allmänintresset av en prövning är stor.

Regeringen anför att en särskild

utredare nyligen har tillkallats för att

följa upp de första erfarenheterna av

konkurrenslagen (dir. 1995:136). I

uppdraget ingår bl.a. att redovisa de

hittillsvarande erfarenheterna från

tillämpningen av lagen i domstol, t.ex.

överklaganden av Konkurrensverkets

beslut. Uppdraget skall redovisas

slutligt senast den 31 december 1996.

Regeringen framhåller att

konkurrenslagstiftningen är relativt ny

och att en uppföljning nu har påbörjats.

Mot bakgrund härav och då det enligt

regeringens mening ännu inte går att dra

några bestämda slutsatser om vilken

praxis som kommer att gälla vid

tillämpningen av nuvarande

sekretessregler i dessa mål och ärenden,

anser regeringen att någon ändring av

sekretesslagen som Posten AB föreslagit

inte nu bör genomföras.

Motionerna

I motion 1995/96:K16 av Christer

Eirefelt m.fl. (fp) anförs att det vore

olyckligt att, såsom flera

remissinstanser påpekat, bristande

sekretesskydd leder till att företag

avstår från att överklaga

Konkurrensverkets beslut. Skillnaden i

sekretesskyddet enligt nuvarande

lagstiftning mellan domstolar, å ena

sidan, och Konkurrensverket, å andra

sidan, har lett till flera fall där

företag avstått från att överklaga

beslut. Detta är enligt motionärerna

inte förenligt med rättssäkerhet.

Uppgifter som företag lämnar till

Konkurrensverket är typiskt sett sådana

som företagen betraktar som

affärshemligheter. Motionärerna anser

att det är oacceptabelt att

sekretesskyddet är lägre hos domstolarna

än hos Konkurrensverket. Riksdagen bör

därför hos regeringen begära förslag

till sådan ändring av sekretesslagen att

sekretesskyddet blir fullgott och lika

oavsett instans i mål och ärenden enligt

konkurrenslagen.

I motion 1995/96:K18 av Rolf Dahlberg

m.fl. (m) anförs att de brister i

sekretesskyddet som nu tydliggjorts

snabbt måste avhjälpas. Det är enligt

motionärerna från rättssäkerhetssynpunkt

mycket allvarligt om enskilda avstår

från att utnyttja sina rättsliga

möjligheter att få beslut av

Konkurrensverket överprövade av domstol.

Härvid bör framhållas, vilket regeringen

också gör, att domstolarnas

praxisskapande roll i konkurrensfrågor

har en övergripande marknadsekonomisk

betydelse och att brister i

sekretesskyddets utformning inte bör få

hindra att en rättslig prövning kommer

till stånd. Motionärerna anför att ett

tungt vägande skäl för att utvidga

sekretesskyddet i mål och ärenden i

domstol alltså är att det bättre skulle

gagna rättssäkerheten och den framtida

prejudikatbildningen på

konkurrensrättens område. Enligt

motionärerna är det hög tid att nu

utvidga sekretesskyddet i domstolarna så

att samma sekretessskydd gäller för de

olika instanser som prövar frågor enligt

konkurrenslagen. Mot denna bakgrund bör

regeringen snarast möjligt efter det att

pågående utredning skyndsamt slutfört

sitt uppdrag återkomma till riksdagen

med förslag i denna riktning.

Motionärerna anser att vad som i

motionen anförts om ett utvidgat

sekretesskydd i mål och ärenden enligt

konkurrenslagen bör ges regeringen till

känna.

Yttrande från näringsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett

näringsutskottet tillfälle att yttra sig

över regeringens förslag jämte motioner

i nu aktuell del.

I sitt yttrande (1995/96:NU6y) anför

näringsutskottet att det i linje med vad

som anförs i motionerna 1995/96:K18 och

1995/96:K16 anser att det finns skäl att

se över sekretesslagstiftningen

beträffande konkurrensärenden. Utskottet

konstaterar att enligt direktiven för

den särskilde utredare som tillkallats

med uppdrag att följa upp de första

erfarenheterna av den nya

konkurrenslagen skall denne bl.a.

redovisa hittillsvarande erfarenheter av

tillämpningen av lagen i domstol. Hit

hör även förhållanden som kan påverka en

parts benägenhet att överklaga

Konkurrensverkets beslut.

Näringsutskottet har inhämtat att frågan

också uppmärksammas i en enkät om

hittillsvarande erfarenheter av

konkurrenslagen som utredaren nyligen

tillställt ett stort antal myndigheter

och andra intressenter. Därför

förutsätter utskottet att frågor om

effekterna av gällande sekretessregler

snarast blir föremål för ingående

överväganden från utredarens sida och

att riksdagen därefter skyndsamt kommer

att få anledning att återkomma till

frågan. Med det anförda finner utskottet

att syftet med nämnda motioner i allt

väsentligt blir tillgodosett. Något

uttalande härutöver från riksdagens sida

är därför enligt näringsutskottet inte

erforderligt.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet instämmer i vad

näringsutskottet anfört och anser

således att syftet med motionerna

1995/96:K18 och 1995/96:K16 är

tillgodosett. Motionerna avstyrks

därför.

Uppgifter om familjehems adresser

Propositionen

Enligt 7 kap. 4 § sekretesslagen gäller

sekretess inom socialtjänsten för

uppgift om enskilds personliga

förhållanden, om det inte står klart att

uppgiften kan röjas utan att den

enskilde eller någon honom närstående

lider men. Regeringen anför att det i

rättspraxis har ansetts att bestämmelsen

hindrar att namn- och adressuppgifter

avseende familjehem lämnas ut till en

familjehemsförening som vill ta kontakt

med familjehemmen för att informera om

föreningens verksamhet (RÅ 1990 not.

481).

Regeringen anför att bestämmelsen i 7

kap. 4 § är utformad med en presumtion

för sekretess med hänsyn till att

uppgifter inom socialtjänsten ofta är

mycket integritetskänsliga. Enligt

regeringen torde information om

föreningar av nu aktuellt slag utan

större svårigheter kunna förmedlas genom

att t.ex. kommunerna lämnar information

om familjehemsföreningar till

familjehemmen, varvid

familjehemsföräldrarna själva får välja

att ta kontakt med en dylik förening.

Det förhållandet att en

familjehemsförening önskar informera om

sin verksamhet utgör enligt regeringens

mening inte ett tillräckligt skäl för en

författningsändring.

Tidigare riksdagsbehandling

I konstitutionsutskottets betänkande

1993/94:KU38 behandlades bl.a. en motion

vari begärdes lättnader i sekretessen

beträffande uppgifter om familjehem.

Enligt motionären fanns det ett behov av

att lätta på sekretessen för uppgifter

om familjehemmens adresser så att de kan

lämnas ut i den omfattning som kan anses

rimlig för att familjer med samma

problemområden skall kunna få stöd av

varandra. Utskottet förutsatte att

frågan skulle bli föremål för

bedömningar i det fortlöpande

översynsarbete i fråga om sekretesslagen

som pågår inom regeringskansliet och

avstyrkte motionen. Riksdagen följde

utskottet (rskr. 1993/94:382).

Motionerna

I två motioner från allmänna

motionstiden 1995 behandlas frågan om

sekretess för uppgift om familjehems

adresser.

I motion 1994/95:K433 av Monica

Widnemark (s) anförs att det, med

anledning av de rapporter som har kommit

om att kommunerna inte tar fullt ansvar

och utvecklar familjehemsvården såsom

riksdagen tänkt sig, t.ex.

Socialstyrelsens rapport Vård av unga

utom hemmet och Riksdagens revisorers

kritik, inte är till gagn att

sekretessen för familjehemmen behålls.

Enligt motionären har familjehemmens

egna intresseorganisationer stått för

den utveckling som funnits inom

familjehemsvården. Deras möjlighet att

nå alla familjehem med den utbildning

och information som finns skulle

förbättras om inte sekretessen fanns.

Motionären anför att Regeringsrätten vid

sin senaste prövning hävdat att det

skulle vara till men för den enskilde om

inte sekretessen bibehölls för uppgiften

om att man driver ett familjehem. Detta

är enligt motionären ett beslut utifrån

felaktiga grunder och ger dubbla budskap

till alla parter. När familjehemmen får

sitt uppdrag får de absolut inte

försättas i tron att det är deras ensak

hur familjehemmet bedrivs.

Socialtjänstlagens målsättning är att

barnen skall tillbaka till sin familj,

och om detta inte är möjligt skall de i

varje fall ha möjlighet att hålla

kontakten med sin ursprungsfamilj. Att

då behålla sekretessen för vilka som

driver familjehem med ovanstående

motivering verkar enligt motionären inte

logiskt. Utöver detta är det ett

otidsenligt synsätt vad gäller

familjehemsvården att det skall kunna gå

att hålla hemligt att man driver ett

familjehem. I motionen hemställs att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

sekretess över vilka som driver

familjehem.

I motion 1994/95:So295 av Ingrid

Näslund (kds) anförs att en rapport

visar på att 50 % av familjehemmen inte

ens känner till att det finns två

organisationer som tillvaratar deras

intressen. Rapporten motbevisar att

kommunerna klarar av sitt

informationsansvar. Enligt motionärerna

fungerar samarbetet väl mellan

organisation och familjehemsenhet i de

många kommuner där det finns

lokalföreningar av någon av

familjehemsorganisationerna.

Motionärerna anför vidare att

arbetskamrater är mycket viktiga på

andra arbetsplatser och i en sluten

miljö som denna är de ännu viktigare.

Därför bör sekretesslagen ändras så att

det tydligt framgår att organisationer

som i första hand tillvaratar de

omhändertagnas intressen samt arbetar

för en utveckling och förbättring av

familjevård skall ha tillgång till

familjehemmens adresser. Detta bör ges

regeringen till känna (yrkande 4).

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens bedömning

att det förhållandet att familjehems-

föreningarna önskar informera om sin

verksamhet inte utgör ett tillräckligt

skäl att ändra gällande

sekretessbestämmelser. Familjehemmens

behov av att få information om

familjehemsföreningarna bör dessutom,

såsom regeringen anfört, kunna

tillgodoses genom att t.ex. kommunerna

förmedlar sådan information. Enligt

utskottets mening bör motionerna

1994/95:K433 och 1994/95:So295 yrkande 4

därför avslås.

Sekretess vid samarbetet mot

ungdomsbrott

Propositionen

Som redovisats ovan anför regeringen att

frågor om sekretess i samband med

samarbetet vid ungdomsbrott har

behandlats i en inom

Justitiedepartementet utarbetad

promemoria. Dessa sekretessfrågor avser

regeringen att ta upp i ett senare

sammanhang.

Motionen

I motion 1995/96:K17 av Gun Hellsvik

m.fl. (m) anförs att regeringen redan nu

borde ha lämnat förslag till en

lagändring i sekretesslagen i syfte att

underlätta polisens och socialtjänstens

brottsförebyggande insatser mot

ungdomar. Motionärerna anför vidare att

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) i en

rapport redan 1990 konstaterade att

anledningen till de samarbetsproblem som

förelåg mellan polisen och

socialtjänsten framför allt berodde på

de sekretessbestämmelser som var

tillämpliga för de olika myndigheterna.

Därefter tillsattes

Ungdomsbrottskommittén som i sitt

betänkande SOU 1993:35 konstaterade att

man inom såväl socialtjänsten som

polisen ansåg att sekretesslagen

medförde problem vad gällde

möjligheterna till samarbete med andra

myndigheter. En särskild utredare

tillsattes därefter med uppdrag att

utreda frågan om sekretessreglernas

utformning eller tillämpning i onödan

hindrade samarbetet mellan de

myndigheter som handlägger ungdomsmål.

Samarbetet mellan polisen och

socialtjänsten skulle särskilt belysas.

Motionärerna anför att utredaren i sin

promemoria Ju 1994:E konstaterade att

samma problem avseende samarbetet och

informationsutbytet mellan polisen och

socialtjänsten som redovisades i BRÅ:s

rapport och i Ungdomsbrottskommitténs

betänkande alltjämt kvarstod. I

promemorian föreslås att 14 kap. 2 §

sekretesslagen kompletteras med ett nytt

stycke, som innebär att

socialtjänstsekretessen inte hindrar att

uppgifter om ungdomar och deras

närstående lämnas till polisen i vissa

fall. Sådana uppgifter skall enligt

förslaget få lämnas om det finns en

påtaglig risk att den unge skall begå

brott och uppgifterna dessutom kan antas

bidra till att förhindra brott. Enligt

motionärernas uppfattning är det

angeläget att promemorians förslag

skyndsamt leder till lagstiftning.

Riksdagen bör således besluta anta

regeringens lagförslag med den ändringen

att 14 kap. 2 § sekretesslagen

kompletteras med ett nytt stycke i

enlighet med vad som anförts i motionen.

Promemoria om sekretess vid samarbetet

mot ungdomsbrott

I Justitiedepartementets promemoria Ju

1994:E Sekretess vid samarbetet mot

ungdomsbrott och ekobrott föreslås bl.a.

att det i 14 kap. 2 § sekretesslagen

(SekrL) införs ett nytt stycke, som

innebär att socialtjänstsekretessen inte

hindrar att uppgifter om ungdomar och

deras närstående lämnas till polisen i

vissa fall. Sådana uppgifter skall få

lämnas, om det finns en påtaglig risk

att den unge skall begå brott och

uppgifterna dessutom kan antas bidra

till att förhindra brott. Syftet med den

föreslagna ändringen anges vara att

underlätta socialtjänstens och polisens

brottsförebyggande insatser när det

gäller ungdomar.

I promemorian anförs att kontakter som

har tagits i ärendet med Riksåklagaren,

Rikspolisstyrelsen och

Kriminalvårdsstyrelsen bekräftar att det

förekommer samarbetsproblem mellan

framför allt polisen och socialtjänsten

och att de sekretessbestämmelser som är

tillämpliga för de olika myndigheterna

är en av anledningarna till detta. Det

är framför allt polisen som - i arbetet

med ungdomar som är på väg in i

kriminalitet - vill få uppgifter dels om

den unges personliga förhållanden, dels

om vilka åtgärder socialtjänsten har

genomfört eller avser att genomföra. Med

dessa uppgifter som underlag anser

polisen att man lättare skulle kunna

förhindra att en underårig fortsätter en

utveckling mot brottslighet och

missanpassning.

Enligt promemorian synes det

huvudsakliga skälet till de problem som

påtalats vara den långtgående

sekretessen inom socialtjänsten. Det

omvända skaderekvisitet som gäller på

socialtjänstens område medför att

uppgifter om en enskilds personliga

förhållanden inte kan lämnas ut utan

dennes samtycke, om inte uppgifterna är

helt harmlösa. Så snart uppgifterna kan

leda till ingripanden eller andra

åtgärder som den enskilde uppfattar som

negativa för honom föreligger hinder mot

att lämna ut dem. I promemorian anförs

vidare att det emellertid inte är

uteslutet att lämna ut sekretessbelagda

uppgifter till andra myndigheter,

eftersom vissa undantag finns. En

föreskrift i en lag eller förordning att

uppgifter skall lämnas till en annan

myndighet gäller sålunda framför

sekretessen (14 kap. 1 § SekrL). När

det gäller adressuppgifter finns en

föreskrift om att socialtjänsten måste

lämna ut uppgifter till bl.a. polisen om

huruvida någon vistas i ett hem för vård

eller boende (66 § socialtjänstlagen).

Ett annat undantag är att misstankar om

brott, som finns hos socialtjänsten, får

lämnas ut om misstankarna gäller

antingen brott för vilket inte är

stadgat lindrigare straff än fängelse i

två år eller brott enligt 3, 4 och 6

kap. brottsbalken mot någon som inte

fyllt arton år (14 kap. 2 § SekrL). Det

kanske viktigaste undantaget torde

enligt promemorian vara det som innebär

att den enskilde själv har rätt att

förfoga över den sekretess som gäller i

hans intresse. Han kan samtycka till att

uppgifter om honom lämnas ut till andra

myndigheter (14 kap. 4 § SekrL).

Enligt promemorian framgår av det sagda

att utrymmet för socialtjänstens

tjänstemän att lämna ut uppgifter, även

om man beaktar undantagsbestämmelserna,

är mycket begränsat. Vidare anförs i

promemorian att bakgrunden till den

långtgående sekretessen inom

socialtjänstområdet är den avgörande

betydelse det har för

socialtjänstmyndigheterna att den

enskilde kan känna sig förvissad om att

de uppgifter han lämnar inte blir kända

för andra än dem som handlägger hans

ärende. Socialtjänstlagens grundläggande

principer om frivillighet och

självbestämmande har haft en avgörande

betydelse för reglernas utformning.

Lagstiftaren har i tidigare

lagstiftningsärenden iakttagit stor

återhållsamhet och undvikit att införa

mer generella begränsningar i

sekretessen trots att det stått klart

att den restriktiva

sekretesslagstiftningen kan medföra

problem vid samarbetet mellan olika

myndigheter.

I promemorian anförs vidare att de

problem som förekommer vid

myndigheternas brottsförebyggande arbete

beträffande ungdomar främst uppstår i

det vardagliga samarbetet mellan i

första hand polisen och socialtjänsten.

Problem förekommer även i de lokala

samarbetsorgan som arbetar

brottsförebyggande. Några andra problem

som har sin grund i

sekretesslagstiftningen tycks emellertid

inte förekomma i samarbetet mellan nu

berörda myndigheter. Vad som nu bör

övervägas är enligt promemorian därför

om några lättnader i sekretessen bör

göras på socialtjänstområdet. Härvid

anförs att några sådana åtgärder i syfte

att underlätta ett uppgiftslämnande i

rent brottsbeivrande syfte av

principiella skäl inte bör vidtas. När

det däremot gäller det

brottsförebyggande arbetet är

situationen enligt promemorian något

annorlunda. Det är särskilt i denna

verksamhet som polisen kan behöva få

information om den underåriges

personliga förhållanden. Vidare anförs

att polisen och socialtjänsten härigenom

bättre gemensamt kan verka för att ge

den unge stöd och hjälp som förhindrar

en brottskarriär. Om uppgifter lämnas ut

från socialtjänsten i detta syfte, kan

det enligt promemorian knappast hävdas

att uppgiftslämnandet skulle komma i

strid med socialtjänstlagens

grundprinciper.

Enligt promemorian skall uppgifter få

lämnas endast om sådana ungdomar som är

på väg in i en brottskarriär eller som

befinner sig riskzonen till

kriminalitet. Det är således fråga om

ungdomar som redan har begått brott

eller som kanske därför kan befaras

fortsätta begå brott. Uppgifterna kan

också beröra ungdomar som lever i en

sådan miljö att det finns en stor risk

att de hemfaller i kriminalitet. För att

uppgifterna skall få lämnas ut måste det

också finnas skäl att tro att

uppgifterna kan bidra till att förhindra

att den unge begår brott.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att frågor om

sekretess i samband med samarbetet vid

ungdomsbrott alltjämt är föremål för

beredning inom regeringskansliet. Enligt

utskottets mening bör detta

beredningsarbete avvaktas. Motion

1995/96:K17 avstyrks därför.

Statliga myndigheters tillhandahållande

av allmänna handlingar enligt

offentlighetsprincipen respektive i

uppdragsverksamhet

Tidigare riksdagsbehandling

I konstitutionsutskottets betänkande

1992/93:KU38 behandlades bl.a. en motion

i vilken pekades på de problem som

uppstår när myndigheter med

uppdragsverksamhet inte anger att

handlingar kan lämnas ut mot en lägre

avgift enligt offentlighetsprincipen än

om de lämnas ut i uppdragsverksamheten.

Riksdagen borde, enligt motionären, hos

regeringen begära ett förslag till hur

medborgarnas rätt till insyn enligt

offentlighetsprincipen skulle

säkerställas hos myndigheter med

uppdragsverksamhet.

Utskottet anförde att frågan om

myndigheternas utlämnande av allmänna

handlingar antingen i uppdragsverksamhet

eller i enlighet med

offentlighetsprincipen hade fått ett

klargörande genom den ändring av

förordningen om statliga myndigheters

serviceskyldighet m.m. (1980:900) som

trätt i kraft den 1 juli 1992 (SFS

1992:193). Enligt utskottet talade dock

mycket för att ändringen inte nått fram

till de statliga myndigheter som i sin

uppdragsverksamhet försäljer uppgifter

ur allmänna handlingar. Mot bakgrund av

vägledningsskyldigheten enligt 4 §

förvaltningslagen (1986:26) åligger det

myndigheterna att - utan att det

särskilt begärs - informera om

möjligheten att få kopia av allmän

handling om detta är billigare än om

uppgiften tillhandahålls i myndighetens

uppdragsverksamhet. Utskottet anförde

att det var angeläget att så sker. Detta

borde enligt utskottet ges regeringen

till känna. Riksdagen följde utskottet

(rskr. 1992/93:414).

Propositionen

Regeringen anför att en statlig

myndighet enligt bestämmelserna i

avgiftsförordningen (1992:91), som

trädde i kraft samtidigt som den av

konstitutionsutskottet nämnda ändringen

i förordningen om statliga myndigheters

service-skyldighet m.m., skall ta ut

avgift för att den efter särskild

begäran lämnar ut t.ex. en kopia av en

allmän handling (15 §). Avgiften skall

tas ut med visst belopp (16-22 §§).

Vidare anför regeringen att Riksdagens

ombudsmän har överlämnat ett beslut av

den 8 april 1991 angående Patent- och

registreringsverket (PRV) till

regeringen och väckt frågan om översyn

av författningsregleringen avseende

avgiftsuttag för utlämnande av allmän

handling inom PRV:s verksamhetsområde.

Efter regeringens beslut den 9 april

1992 med tillstånd för PRV att sälja

uppgifter ur personregister och

regeringens beslut om att införa

avgiftsförordningen lades

framställningen från Riksdagens

ombudsmän till handlingarna.

Regeringen pekar därutöver på att den i

två beslut den 21 september 1995

behandlat överklagande av en

länsstyrelse respektive ett landsarkivs

beslut att påföra avgifter för utfående

av kopior av allmänna handlingar med

stöd av kungörelsen (1946:679) angående

kommissionärer hos myndigheter

tillhörande statsförvaltningen

respektive förordningen (1995:679) med

instruktion för Riksarkivet och

landsarkiven. I besluten uttalade

regeringen bl.a. att den som hos en

myndighet önskar att ta del av en allmän

handling har rätt att mot fastställd

avgift få t.ex. en kopia av handlingen,

att sådan avgift får tas ut med stöd av

avgiftsförordningen samt att

avgiftsbestämmelser i nämnda kungörelse

respektive instruktion inte är

tillämpliga i fall som avser rätten att

enligt tryckfrihetsförordningen få kopia

av allmän handling.

Regeringen anför att det i detta

sammanhang kan nämnas att

Finansdepartementet den 24 februari 1995

har uppdragit åt en konsult att ta fram

en informationsskrift som informerar om

bl.a. offentlighetsprincipen,

sekretesslagen och insynsregler enligt

förvaltnings- och kommunallagarna.

Informationen skall i första hand riktas

till förtroendevalda, chefer och

handläggare i kommuner och landsting.

Enligt uppgift från regeringskansliet är

skriften fortfarande under utarbetande.

Enligt regeringen kan det konstateras

att regeringens arbete genom de åtgärder

som har vidtagits ligger i linje med vad

konstitutionsutskottet anfört och

riksdagen givit regeringen till känna.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att det, mot

bakgrund av gällande regler och de

åtgärder som vidtagits från regeringens

sida, kan förväntas att statliga

myndigheter tillhandahåller kopior av

allmänna handlingar mot avgift som

fastställs i härvidlag tillämpliga

bestämmelser, vilka återfinns i

avgiftsförordningen. Någon ytterligare

åtgärd i denna fråga synes därför enligt

utskottets mening inte erforderlig.

Övrigt

Propositionen

Regeringen föreslår att en redaktionell

ändring görs i 7 kap. 11 § fjärde

stycket sekretesslagen som innebär att

texten om uppgiften röjs i sista

meningen tas bort.

Vidare anför regeringen att andra

stycket i 9 kap. 21 § bör förtydligas

genom att ombudsmannen ändras till

Ombudsmannen mot etnisk

diskriminering , vilket är det korrekta

namnet enligt lagen (1994:134) mot

etnisk diskriminering.

Slutligen anför regeringen att Sidas

fullständiga namn sedan den 1 juli 1995

är Styrelsen för internationellt

utvecklingssamarbete. En ändring bör med

hänsyn härtill göras i 9 kap. 11 § andra

stycket, där Sida omnämns med

myndighetens äldre namn.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag i denna del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande översyn av

sekretesslagstiftningen

att riksdagen avslår motion

1995/96:K19,

2. beträffande sekretess hos

domstolar i mål och ärenden enligt

konkurrenslagen

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:K16 och 1995/96:K18,

3. beträffande uppgifter om

familjehems adresser

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:K433 och 1994/95:So295 yrkande

4,

4. beträffande sekretess vid

samarbetet mot ungdomsbrott

att riksdagen avslår motion

1995/96:K17,

res. (m)

5. beträffande regeringens

förslag till lag om ändring i

sekretesslagen

att riksdagen antar regeringens förslag

till lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100).

Stockholm den 22 februari 1996

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo

(fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina

Rönnung (s), Ingvar Johnsson (s), Widar

Andersson (s), Birger Hagård (m), Tone

Tingsgård (s), Björn von Sydow (s),

Jerry Martinger (m), Barbro Hietala

Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Inger

René (m), Peter Eriksson (mp), Håkan

Holmberg (fp), Nils-Göran Holmqvist (s),

Sivert Carlsson (c) och Henrik S Järrel

(m).

Reservation

Sekretess vid samarbetet mot

ungdomsbrott (mom. 4)

Birger Hagård, Jerry Martinger, Inger

René och Henrik S Järrel (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 20 börjar med Utskottet

konstaterar och slutar med avstyrks

därför bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det

angeläget att skyndsamt få till stånd en

förbättring när det gäller

socialtjänstens och polisens möjligheter

att utbyta information i syfte att

förebygga ungdomsbrottslighet. Behovet

av en effektiv brottsförebyggande

verksamhet gentemot unga människor som

riskerar att fastna i kriminalitet kan

inte nog betonas. De överväganden som

gjorts i ovan nämnda promemoria, liksom

resultatet i tidigare utredningsarbete i

denna fråga, utgör enligt utskottet en

tillräcklig grund för att redan nu

genomföra promemorians förslag till

författningsändring. Utskottet anser

således att det inte finns några skäl

att ytterligare bereda denna fråga i

regeringskansliet. Enligt utskottets

mening bör ändringen i sekretesslagen

göras genom att 14 kap. 2 § kompletteras

med ett nytt stycke i enlighet med vad

som föreslås i promemorian. Utskottet

bifaller därmed motion 1995/96:K17.

dels att utskottets hemställan under 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande sekretess vid

samarbetet mot ungdomsbrott

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:K17 antar följande

Förslag till lag om ändring i

sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 14 kap. 2 §

sekretesslagen (1980:100) skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 kap.

2 §

Sekretess hindrar inte att uppgift i

annat fall än som avses i 1 § lämnas

till myndighet, om uppgiften behövs där

för

1. förundersökning, rättegång, ärende

om disciplinansvar eller skiljande från

anställning eller annat jämförbart

rättsligt förfarande vid myndigheten mot

någon rörande hans deltagande i

verksamheten vid den myndighet där

uppgiften förekommer,

2. omprövning av beslut eller åtgärd av

den myndighet där uppgiften förekommer,

eller

3. tillsyn över eller revision hos den

myndighet där uppgiften förekommer.

Sekretess hindrar inte att uppgift

lämnas i muntligt eller skriftligt

yttrande av sakkunnig till domstol eller

myndighet som bedriver förundersökning i

brottmål.

Sekretess hindrar inte att uppgift om

enskilds adress, telefonnummer och

arbetsplats lämnas till en myndighet, om

uppgiften behövs där för delgivning

enligt delgivningslagen (1970:428).

Uppgift hos myndighet som driver

televerksamhet om enskilds telefonnummer

får dock, om den enskilde hos

myndigheten begärt att abonnemanget

skall hållas hemligt och uppgiften

omfattas av sekretess enligt 9 kap. 8 §

tredje stycket, lämnas ut endast om den

myndighet som begär uppgiften finner att

det kan antas att den som söks för

delgivning håller sig undan eller att

det annars finns synnerliga skäl.

Sekretess hindrar inte att uppgift som

angår misstanke om brott lämnas till

åklagarmyndighet, polismyndighet eller

annan myndighet som har att ingripa mot

brottet, om fängelse är föreskrivet för

brottet och detta kan antas föranleda

annan påföljd än böter.

För uppgift som omfattas av sekretess

enligt 7 kap. 1-6, 33 och 34 §§, 8 kap.

8 § första stycket, 9 eller 15 § eller 9

kap. 4 eller 7 §, 8 § första eller andra

stycket eller 9 § andra stycket gäller

vad som föreskrivs i fjärde stycket

endast såvitt angår misstanke om brott

för vilket inte är föreskrivet

lindrigare straff än fängelse i två år.

Dock hindrar sekretess enligt 7 kap. 1,

4, 33 eller 34 § inte att uppgift som

angår misstanke om brott enligt 3, 4

eller 6 kap. brottsbalken mot någon som

inte har fyllt arton år lämnas till

åklagarmyndighet eller polismyndighet.

Tredje och fjärde styckena gäller inte

uppgift som omfattas av sekretess enligt

9 kap. 9 § första stycket.

Sekretess enligt 7

kap. 4 § första och

tredje styckena

hindrar inte att

uppgift om enskild,

som inte fyllt

arton år, eller

närstående till

denne lämnas från

myndighet inom

socialtjänsten till

polismyndighet, om

det finns en

påtaglig risk att

den unge skall begå

brott och uppgiften

kan antas bidra

till att förhindra

brott.

Sekretess enligt 7 kap. 1 § och 4 §

första och tredje styckena hindrar inte

att uppgift om enskild, som inte fyllt

arton år eller som fortgående missbrukar

alkohol, narkotika eller flyktiga

lösningsmedel, eller närstående till

denne lämnas från myndighet inom hälso-

och sjukvården och socialtjänsten till

annan sådan myndighet, om det behövs för

att den enskilde skall få nödvändig

vård, behandling eller annat stöd.

Detsamma gäller i fråga om lämnande av

uppgift om gravid kvinna eller

närstående till henne, om det behövs för

en nödvändig insats till skydd för det

väntade barnet.

_____________

Denna lag trdder i kraft den 1 april

1996.

Sdrskilt yttrande

Birgit Friggebo och Hekan Holmberg (fp)

anfvr:

I en folkpartistisk motion under

riksmvtet 1992/93 begdrdes att ett

sekretessskydd skulle infvras fvr

uppgifter ur folkbokfvringsregister som

skattemyndighet i enlighet med

fvreskriven skyldighet ldmnat till

kommunerna. Konstitutionsutskottet

tillstyrkte motionen och anfvrde hdrvid

att mycket talade fvr att det borde

infvras en mvjlighet fvr kommun eller

skola att sekretessbeldgga

adressuppgifter enligt samma regler som

gdller fvr folkbokfvringsverksamheten

eller att det petalade problemet lvstes

fvrfattningsvdgen pe annat sdtt.

Riksdagen fvljde utskottet. Regeringens

nu ldmnade fvrslag innebdr att sekretess

gdller endast hos den kommunala

myndighet som har tagit emot uppgifter

om skolpliktiga barn. Sekretess kommer

således inte att gälla för

adressuppgifter och liknande uppgifter

hos skolan utöver vad som följer av nu

gällande regler om elevvårdssekretess.

Enligt vår mening kan det därmed finnas

anledning att befara att det skydd som

åsyftades i den nämnda motionen inte

helt och hållet kommer att kunna

uppfyllas. Vi vill därför framhålla att

erfarenheterna av den nu föreslagna

sekretessbestämmelsen noggrant måste

följas upp.

Förslag till lag om ändring i

sekretesslagen (1980:100)

Näringsutskottets yttrande

1995/96:NU6y

Några frågor om sekretess

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett

näringsutskottet tillfälle att yttra sig

över proposition 1995/96:127 om några

frågor om sekretess jämte motioner

såvitt gäller frågan om sekretess hos

domstolar i mål och ärenden enligt

konkurrenslagen (1993:20).

Näringsutskottet

Bakgrund

Enligt sekretesslagen (1980:100) och

sekretessförordningen (1980:657) gäller

sekretess beträffande utredningar och

tillsyn hos Konkurrensverket för

uppgifter om enskilds affärs- eller

driftförhållanden, uppfinningar eller

forskningsresultat, om det kan antas att

den enskilde lider skada om uppgifterna

röjs. Sekretess gäller också för

uppgifter om andra ekonomiska eller

personliga förhållanden för den som har

trätt i affärsförbindelse med den som är

föremål för myndighetens verksamhet och

är då absolut, dvs. uppgifterna omfattas

av sekretess även om man kan konstatera

att någon skada inte skulle kunna uppstå

om uppgifterna lämnas ut.

Stockholms tingsrätt prövar

överklaganden av Konkurrensverkets

beslut, och överinstans är

Marknadsdomstolen. De uppgifter angående

ett företag som Stockholms tingsrätt

eller Marknadsdomstolen får del av i

ärenden enligt konkurrenslagen kan vara

föremål för sekretess enligt

sekretesslagen. I dessa fall gäller

sekretessen uppgifter om myndigheters

eller enskildas affärs- eller

driftförhållanden om det kan antas att

den som uppgiften rör lider avsevärd

skada om uppgiften röjs. Denna

bestämmelse gäller enskildas ekonomiska

förhållanden i alla slags ärenden och

mål i domstol och innebär en stark

presumtion för offentlighet.

Bestämmelsen är utformad så att

uppgifterna omfattas av sekretess endast

när behovet av sekretess väger mycket

tungt.

I de aktuella fallen gäller således

olika förutsättningar för sekretess för

en uppgift beroende på var uppgiften

finns; en uppgift som är sekretessbelagd

hos Konkurrensverket är inte

nödvändigtvis sekretessbelagd när den

har överförts till domstol.

Under våren 1995 utarbetades inom

Justitiedepartementet promemorian Några

frågor om sekretess (Ds 1995:42). I

promemorian behandlas bl.a. en

framställning i frågan från Posten AB

vari i första hand begärs sådan lag-

ändring att sekretesskyddet för

företagshemligheter blir detsamma i

domstolarna som hos Konkurrensverket i

berörda konkurrensärenden, eller i andra

hand att sekretesskyddet stärks i sådana

ärenden. Vad gäller det här aktuella

området görs i promemorian sammantaget

den bedömningen att det inte föreligger

tillräckliga skäl för att ytterligare

inskränka offentligheten i domstolarna i

ärenden enligt konkurrenslagen.

Propositionen

I proposition 1995/96:127 föreslås vissa

ändringar i sekretesslagen. Enligt

regeringen bör dock inte någon utökad

möjlighet till sekretess i mål och

ärenden enligt konkurrenslagen införas

nu.

Regeringen framhåller i propositionen

att handläggningen hos domstolar i

största möjliga utsträckning skall vara

föremål för allmänhetens insyn. Mot

detta måste vägas behovet av skydd för

en enskild part. I mål och ärenden

enligt konkurrenslagen är domstolarnas

praxisskapande roll dessutom avgörande

för lagstiftningens sammantagna

ekonomiska effekter på marknaden.

Behovet av insyn måste därför här,

påpekas det, även vägas mot risken för

att en alltför vidsträckt insyn i

ekonomiska förhållanden kan leda till

att ärenden inte förs vidare till

domstol av enskild part trots att

allmänintresset av en prövning är stort.

Den nya konkurrenslagen, som trädde i

kraft den 1 juli 1993, innebar stora

förändringar i det konkurrensrättsliga

regelsystemet. Förbud, kraftiga

sanktioner och en delvis ny

instansordning i domstol infördes.

Regeringen erinrar om att den nyligen

låtit tillkalla en särskild utredare

(vice ordföranden i Marknadsdomstolen

Lars Jonson) för att följa upp den nya

lagen. I uppdraget (dir. 1995:136) ingår

bl.a. att redovisa de hittillsvarande

erfarenheterna från tillämpningen av

lagen i domstol, t.ex. överklaganden av

Konkurrensverkets beslut. Uppdraget

skall redovisas slutligt senast den 31

december 1996 men får avrapporteras i

etapper.

Mot bakgrund av den pågående

uppföljningen av den nya konkurrenslagen

och då det enligt regeringen ännu inte

går att dra några bestämda slutsatser om

vilken praxis som kommer att gälla vid

tillämpningen av nuvarande

sekretessregler i dessa mål och ärenden,

anser regeringen att någon ändring av

sekretesslagen som Posten AB föreslagit

inte bör genomföras nu.

Motionerna

I två motioner framförs invändningar mot

regeringens bedömning i denna del.

Enligt motionärerna bör sekretesslagen

ändras så att sekretesskyddet i mål och

ärenden enligt konkurrenslagen blir

fullgott och lika oavsett instans.

I motion 1995/96:K18 (m) hävdas att det

från rättssäkerhetssynpunkt är mycket

allvarligt om enskilda avstår från att

utnyttja sina rättsliga möjligheter att

få beslut av Konkurrensverket

överprövade i domstol. Motionärerna

framhåller vidare att domstolarnas

praxisskapande roll i konkurrensfrågor

är av övergripande marknadsekonomisk

betydelse och att brister i

sekretessskyddet inte bör få hindra en

rättslig prövning. Sekretesskyddet i

domstolarna bör därför utvidgas så att

samma skydd gäller för de olika

instanser som prövar frågor enligt

konkurrenslagen, anför motionärerna och

menar att regeringen snarast möjligt

efter det att den pågående utredningen

skyndsamt slutfört sitt uppdrag bör

återkomma till riksdagen med förslag i

denna riktning.

I motion 1995/96:K16 (fp) sägs att

regeringen bör beakta de synpunkter som

flera remissinstanser, däribland

Konkurrensverket, Marknadsdomstolen och

Kammarrätten i Stockholm, har framfört i

frågan, nämligen att det vore olyckligt

om företag avstår från att överklaga

Konkurrensverkets beslut på grund av

brister i sekretesskyddet. Enligt

Konkurrensverket har detta redan

inträffat, vilket självfallet inte är

förenligt med rättssäkerheten, påpekas

det. Eftersom uppgifter som företag

lämnar till Konkurrensverket typiskt

sett är sådana som företaget betecknar

som affärshemligheter finner

motionärerna det oacceptabelt att

sekretesskyddet i domstol är lägre än

hos Konkurrensverket.

Utskottets ställningstagande

I linje med vad som anförs i motionerna

1995/96:K18 (m) och 1995/96:K16 (fp)

anser näringsutskottet att det finns

skäl att se över sekretesslagstiftningen

beräffande konkurrensärenden. Som

tidigare nämnts har regeringen låtit

tillkalla en särskild utredare med

uppdrag att följa upp den nya

konkurrenslagen. Enligt direktiven skall

utredaren bl.a. redovisa erfarenheter av

tillämpningen av lagen i domstol. Hit

hör även förhållanden som kan påverka en

parts benägenhet att överklaga

Konkurrensverkets beslut.

Näringsutskottet har inhämtat att frågan

också uppmärksammas i den enkät om

hittillsvarande erfarenheter av

konkurrenslagen som utredaren nyligen

tillställt ett stort antal myndigheter

och andra intressenter. Näringsutskottet

förutsätter därför att frågor om

effekterna av gällande sekretessregler

snarast blir föremål för ingående

överväganden från utredarens sida och

att riksdagen därefter skyndsamt får

anledning att återkomma till frågan. Med

det anförda finner näringsutskottet att

syftet med motionerna 1995/96:K16 (fp)

och 1995/96:K18 (m) i allt väsentligt

blir tillgodosett. Något uttalande

härutöver från riksdagens sida är därför

enligt näringsutskottets mening inte

erforderligt.

Stockholm den 20 februari 1996

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta

Johansson (s), Christer Eirefelt (fp),

Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand

(s), Mikael Odenberg (m), Sylvia

Lindgren (s), Kjell Ericsson (c), Barbro

Andersson (s), Chris Heister (m), Marie

Granlund (s), Lennart Beijer (v), Dag

Ericson (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës

(mp), Göran Hägglund (kds), Laila Bäck

(s) och Frank Lassen (s).

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motionerna 2

Motioner med anledning av

proposition 1995/96:127 2

Motioner från allmänna

motionstiden 1995 2

Yttrande från näringsutskottet 2

Utskottet 2

Inledning 2

Översyn av sekretesslagstiftningen 3

Motionen 3

Svar på fråga om

sekretesslagstiftningen 4

Utskottets bedömning 4

Offentlighet och sekretess i viss

verksamhet hos Sveriges

Riksidrottsförbund 4

Propositionen 4

Utskottets bedömning 5

Sekretess vid samarbete mot

ekonomisk brottslighet 5

Propositionen 5

Utskottets bedömning 6

Sekretess hos Statens skolverk i

tillsynsverksamhet som avser

fristående skolor 6

Propositionen 6

Utskottets bedömning 7

Överföring av

folkbokföringssekretess till

kommun 7

Tidigare riksdagsbehandling 7

Propositionen 8

Utskottets bedömning 9

Sekretess för uppgifter i ärenden

angående luftfartscertifikat m.m. 9

Propositionen 9

Utskottets bedömning 9

Sekretess hos Skolverkets

överklagandenämnd 9

Propositionen 9

Utskottets bedömning 10

Sekretess hos kommuner och

landsting för uppgifter som rör

förhandsbesked i taxerings- eller

skattefrågor 10

Gällande bestämmelser 10

Propositionen 11

Utskottets bedömning 11

Sekretess hos Centrala

studiestödsnämnden i ansökningar

som rör lån till hemutrustning för

flyktingar m.fl. 12

Propositionen 12

Utskottets bedömning 12

Sekretess hos allmänna domstolar i

vissa mål och ärenden 12

Sekretess hos domstolar i mål om

ansvar för brott genom vilket

hivinfektion har eller kan ha

överförts 12

Sekretess hos domstolar i mål och

ärenden enligt konkurrenslagen

(1993:20) 14

Uppgifter om familjehems adresser 16

Propositionen 16

Tidigare riksdagsbehandling 16

Motionerna 17

Utskottets bedömning 18

Sekretess vid samarbetet mot

ungdomsbrott 18

Propositionen 18

Motionen 18

Promemoria om sekretess vid

samarbetet mot ungdomsbrott 19

Utskottets bedömning 20

Statliga myndigheters

tillhandahållande av allmänna

handlingar enligt

offentlighetsprincipen respektive

i uppdragsverksamhet 20

Tidigare riksdagsbehandling 20

Propositionen 21

Utskottets bedömning 22

Övrigt 22

Propositionen 22

Utskottets bedömning 22

Hemställan 22

Reservation 23

Sekretess vid samarbetet mot

ungdomsbrott (mom. 4) 23

Förslag till lag om ändring i

sekretesslagen (1980:100) 24

Särskilt yttrande 25

Bilaga 1 Förslag till lag om ändring

i sekretesslagen (1980:100) 26

Bilaga 2 Näringsutskottets yttrande

36

Gotab, Stockholm 1996