Bet. 1995/96:KU25

Konstitutionsutskottets betänkande

1995/96:KU25

Några frågor om rättsprövning m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1995/96

KU25

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas regeringens

förslag till permanentning av rätts

prövningslagen och möjlighet till

muntlig förhandling i dessa ärenden samt

de med anledning av propositionen väckta

motionerna. Utskottet tillstyrker

regeringens förslag och avstyrker

motionerna. I ärendet finns tre

reservationer.

Propositionen

1995/96:133 vari yrkas att riksdagen

antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1988:205) om

rättsprövning av vissa

förvaltningsbeslut.

Propositionens lagförslag fogas till

detta betänkande som bilaga.

Motionerna

1995/96:K26 av Bengt Harding Olson (fp)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om vidgat tillämpningsområde för

rättsprövning,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en regel om

fullföljdshänvisning,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om generell dröjsmålstalan.

1995/96:K27 av förste vice talman Anders

Björck m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till sådan ändring om utvidgning

av rättsprövningslagens

tillämpningsområde som anförts i

motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till sådan ändring om att införa

en generell möjlighet till

dröjsmålstalan i förvaltningsärenden som

anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om hur den judiciella kontrollen

i övrigt kan förstärkas genom att beslut

i förvaltningsärenden överprövas av

allmän förvaltningsdomstol.

1995/96:K28 av Kenneth Kvist (v) vari

yrkas att riksdagen beslutar att

avgöranden som kan bli föremål för

rättsprövning skall vara försedda med

besvärshänvisning.

1995/96:K29 av Peter Eriksson (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att rättsprövningslagen bör

omarbetas och ändras till att omfatta

även prövning av den materiella frågan i

dess helhet så att tillämpningen bättre

överensstämmer med Europakonventionen

och svensk rätt,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den nuvarande

inskränkningen såvitt avser hänvisningen

i rättsprövningslagen till 8 kap. 3 §

regeringsformen modifieras till att

omfatta inte bara åligganden utan även

rättigheter.

Utskottet

Inledning

Lagen (1988:205) om rättsprövning av

vissa förvaltningsbeslut trädde i kraft

den 1 juni 1988. Lagen tillkom efter det

att Europadomstolen för de mänskliga

rättigheterna funnit att Sverige i flera

fall kränkt Europakonventionen för de

mänskliga rättigheternas

(Europakonventionen) artikel 6.1 genom

att klaganden inte hade möjlighet att få

sitt ärende prövat i domstol.

Rättsprövningslagen infördes därför i

syfte att säkerställa att svensk rätt

motsvarar Europakonventionens krav på

tillgång till domstolsprövning enligt

artikel 6.1 (prop. 1987/88:69, bet.

1987/88:KU38, rskr. 1987/88:189).

Enligt artikel 6.1 i Europakonventionen

gäller bl.a. att var och en, vid

prövningen av hans civila rättigheter

och skyldigheter, skall vara berättigad

till en rättvis och offentlig

förhandling inom skälig tid och inför en

oavhängig och opartisk domstol, som

upprättas enligt lag. Vid tiden för

Sveriges anslutning till

Europakonventionen år 1952 ansågs att

bestämmelserna i artikel 6 om

rättegångsgarantier i full utsträckning

var täckta av rättegångsbalken (RB)

(prop. 1951:165, s. 12). Vid den

tidpunkten förutsattes att uttrycket

civila rättigheter och skyldigheter

syftade på sådant som traditionellt

brukar räknas till civilrätten.

Europadomstolen har emellertid senare i

ett stort antal mål ansett att även

tillämpningen av vissa regler i den

offentliga rätten, som rör förhållandet

mellan enskilda personer och det

allmänna, gäller civila rättigheter och

skyldigheter i den mening som avses i

konventionen.

Enligt rättsprövningslagen kan

rättsprövning endast ske för sådana

beslut som gäller myndighetsutövning mot

enskild och som annars endast kan prövas

av domstol efter ansökan om resning.

Dessutom skall beslutet inte vara

möjligt att överklaga i annan ordning (1

§). Rättsprövningen omfattar endast de

förhållanden som regleras i 8 kap. 2

eller 3 §§ regeringsformen (RF). Dessa

paragrafer omfattar dels föreskrifter om

enskildas personliga ställning samt om

deras personliga och ekonomiska

förhållanden inbördes, dels förhållandet

mellan enskilda och det allmänna, som

gäller åligganden för enskilda eller i

övrigt avser ingrepp i enskildas

personliga eller ekonomiska

förhållanden.

Domstolarna har enligt

rättsprövningslagen att pröva om ett

förvaltningsbeslut strider mot någon

rättsregel. I förarbetena till lagen

(prop. 1987/88:69, s. 23 f.) uttalades

att prövningen bör inriktas på frågor om

rättsenlighet och att detta innebär att

Regeringsrätten även bör kunna överpröva

den faktabedömning som ligger till grund

för tillämpningen av föreskrifter.

Vidare anfördes att Regeringsrätten även

bör kunna pröva om det förekommit något

fel i förfarandet som kan ha påverkat

utgången i ärendet samt om beslutet

uppfyller RF:s krav på saklighet och

opartiskhet och allas likhet inför

lagen. Bakgrunden till detta är att

Europadomstolen tolkat artikel 6.1 så

att en domstol skall vara behörig att

bedöma saken i hela dess vidd ( to

determine all the aspects of the

matter ). Detta krav anses inte uppfyllt

om domstolen bara har befogenhet att

göra en inskränkt laglighetsprövning som

utesluter bedömning och bevisvärdering.

Mål enligt rättsprövningslagen omfattar

beslut fattade av regeringen eller någon

förvaltningsmyndighet som sista instans.

Ursprungligen var det endast

Regeringsrätten som hade kompetens att

pröva mål enligt denna lag, men till

följd av måltillströmningen förändrades

lagen fr.o.m. den 1 januari 1995 så att

kammarrätt prövar beslut meddelade av

förvaltningsmyndighet medan

Regeringsrätten endast prövar beslut

meddelade av regeringen (prop.

1994/95:27, bet. 1994/95:JuU6, rskr.

1994/95:165, SFS 1994:1759).

I den nu aktuella propositionen

föreslår regeringen bl.a. att

rättsprövnings-lagen permanentas.

Justitieministern har inför utskottet

redogjort för regeringens förslag och

besvarat frågor.

Överklagande av förvaltningsbeslut i

domstol

Propositionen

I Sverige har under en lång tid pågått

en utveckling mot att allt fler

förvaltningsbeslut överprövas av

domstolar, särskilt i fall där inslaget

av rättslig prövning överväger. Fri- och

rättighetskommittén föreslog att

huvudregeln skall vara att

förvaltningsmyndigheternas beslut skall

kunna överklagas hos en allmän

förvaltningsdomstol.

Kommittén ansåg att det från

rättsskyddssynpunkt ofta framstod som en

fördel för den enskilde att få sina

klagomål i förvaltningsärenden prövade

av en instans utanför det administrativa

besvärssystemet. Detta skulle också

ligga i linje med Sveriges

internationella åtaganden, då främst

Europakonventionens krav på

domstolsprövning. Kommittén ansåg också

att regeringen borde vara den instans

som prövar överklaganden endast i de

fall det är oundgängligen nödvändigt för

att utöva en politisk styrning av

praxis. Detta ledde utredningen till

slutsatsen att en ny princip borde

införas i förvaltningsrätten där

utgångspunkten skulle vara att

förvaltningsärenden hos

förvaltningsmyndigheter får överprövas

av de allmänna förvaltningsdomstolarna,

såvida något annat inte är särskilt

föreskrivet.

Inom Justitiedepartementet pågår ett

beredningsarbete i denna fråga.

Motioner

I motion 1995/96:K27 yrkande 3 av Anders

Björck m.fl. (m) hemställs att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna

att detta beredningsarbete slutförs utan

dröjsmål och att riksdagen därigenom

föreläggs ett förslag till lagändringar

för att ytterligare säkerställa att

artikel 6 i Europakonventionen får

genomslag i tillämpningen.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att arbete med de

frågor som berörs i motionen pågår i

Justitiedepartementet. Utskottet vill

inte föregripa detta arbete och

avstyrker därför motion K27 yrkande 3.

Permanentning av lagen

Propositionen

Regeringen föreslår att

rättsprövningslagen permanentas. Lagen,

som trädde i kraft den 1 juni 1988, var

avsedd att tillämpas på beslut som

meddelades till utgången av år 1991.

Lagens giltighetstid har därefter

förlängts vid två tillfällen, vid det

senaste tillfället till utgången av år

1997 (prop. 1994/95:27, bet.

1994/95:JuU6, rskr. 1994/95:165, SFS

1994:1759).

Regeringen pekar på flera avgöranden i

Europadomstolen som ger starkt stöd för

antagandet att denna domstol godtar

rättsprövningslagens omfattning i

rättsprövningsärenden.

Rättsprövningslagen har nu varit i

kraft drygt sju år, och erfarenheterna

av lagens tillämpning har hittills

enligt regeringen varit goda. Detta

sammantaget med det faktum att

rättsprövningsinstitutet tycks motsvara

de krav på domstolsprövning som

Europakonventionen ställer leder

regeringen till slutsatsen att tiden nu

är mogen för en permanentning av lagen.

Motioner

I motion 1995/96:K29 yrkande 1 av Peter

Eriksson (mp) hemställs att rätts

prövningslagen bör omarbetas till att

även omfatta prövning av materiella

frågor i dess helhet så att

tillämpningen bättre överensstämmer med

Europakonventionen. Enligt motionen

visar Regeringsrättens praxis att den

prövning som görs inom

rättsprövningsinstitutet enbart är en

laglighetsprövning. Visserligen görs en

bedömning av fakta och en

bevisvärdering, men enbart för att kunna

bedöma huruvida det prövade beslutet

ryms inom den handlingsfrihet som

lagstiftaren har givit beslutande

myndighet. På miljörättens område är

övervägande delen av reglerna av sådant

slag att de beslutande myndigheterna har

eller förefaller ha en betydande

handlingsfrihet vid sitt

beslutsfattande. Av detta följer i

praktiken att en laglighetsprövning av

sådana beslut mycket sällan kan leda

till en ändring.

Utskottets bedömning

Rättsprövningslagen tillkom 1988 och har

alltså varit i kraft i snart åtta år.

Utskottet delar regeringens bedömning

att erfarenheterna varit goda av lagens

tillämpning.

Utskottet konstaterar också, som ovan

berörts, att ett omfattande arbete pågår

med att lägga om instansordningen i

förvaltningsärenden. Arbetet syftar till

att låta allmän förvaltningsdomstol, då

företrädesvis länsrätt, bli den instans

dit enskilda överklagar beslut fattade

av förvaltningsmyndighet. Detta

tillgodoser således Europakonventionens

krav på rätt till domstolsprövning. En

konsekvens av detta blir att antalet mål

som kan bli föremål för rättsprövning

kommer att minska. Utskottet finner det

emellertid angeläget att bibehålla

möjligheten till rättsprövning inte

minst med hänsyn till våra

internationella åtaganden.

I likhet med regeringen anser utskottet

också att såväl Europadomstolen som

Europakommissionen i skilda avgöranden

godtagit prövningens omfattning i

rättsprövningsärenden. Utskottet delar

således inte uppfattningen i motion K29

yrkande 1 att rättsprövningslagen

behöver omarbetas för att bättre

överensstämma med Europakonventionen.

Utskottet tillstyrker således

regeringens förslag om permanentning av

rättsprövningslagen och avstyrker

motionen.

Muntlig förhandling i

rättsprövningsärenden

Propositionen

Regeringen föreslår att en bestämmelse

om muntlig förhandling införs i

rättsprövningslagen. Enligt denna skall

domstolen hålla muntlig förhandling, om

sökanden begär det och en sådan

förhandling inte är uppenbart obehövlig.

Rättsprövningslagen innehåller inga

särskilda bestämmelser om

handläggningsform. Sådana bestämmelser

finns i förvaltningsprocesslagen

(1971:291). I förvaltningsprocessen

gäller som huvudregel enligt 9 §

förvaltningsprocesslagen att förfarandet

är skriftligt. Domstolarna, inklusive

Regeringsrätten, får hålla muntlig

förhandling beträffande en viss fråga,

när det kan antas vara till fördel för

utredningen eller främja ett avgörande

av målet. I kammarrätterna (och

länsrätterna) gäller dessutom att

muntlig förhandling skall hållas, om en

enskild som för talan i målet begär det

samt förhandlingen inte är obehövlig och

inte heller särskilda skäl talar emot

det. Enligt Europakonventionen skall var

och en vid prövningen av hans civila

rättigheter och skyldigheter ha rätt

till en rättvis och offentlig

förhandling ( a fair and public

hearing ).

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens bedömning

vad gäller frågan om muntlig förhandling

och tillstyrker propositionen i denna

del.

Rättsprövningslagens tillämpningsområde

Propositionen

Som tidigare framhållits omfattar

rättsprövningen de förhållanden som

avses i 8 kap. 2 eller 3 §§ RF, dvs. rör

tillämpningen av civilrättsliga eller

betungande offentligrättsliga normer.

Ärenden som gynnande beslut, t.ex.

rätten till statliga lån och bidrag, kan

inte bli föremål för rättsprövning. Av

Europadomstolens praxis framgår dock att

begreppet civila rättigheter och

skyldigheter också kan avse rätten till

sociala förmåner inom olika

försäkringssy- stem.

I svensk rätt finns flera exempel på

att beslut avseende statliga bidrag och

stöd i olika former inte kan överklagas

till domstol. Regeringsrätten har prövat

ärenden om vissa statliga bidrag till

jordbrukare kan anses röra civila

rättigheter enligt artikel 6.1.

Regeringsrätten anförde i sitt beslut

den 22 november 1995 (mål nr 4302-1995)

att även om det finns omständigheter som

i viss mån kan anses tala för att rätten

till de aktuella ekonomiska bidragen

faller inom tillämpningsområdet för

artikel 6, kan några säkra uttalanden om

att så är fallet för närvarande inte

göras.

Europadomstolen har gett begreppet

civila rättigheter och skyldigheter en

allt vidare tolkning. Huruvida tvister

om statliga bidrag och stöd på

jordbrukets område kan anses gälla

civila rättigheter har ännu inte prövats

av Europadomstolen.

Enligt regeringen krävs noggranna

överväganden för att utvidga lagens

tillämpningsområde, varför något förslag

inte lämnas i denna del. Regeringen

kommer att följa rättsutvecklingen noga

och avser att återkomma om behov av att

ändra rättsprövningslagen uppstår.

Motioner

I motion 1995/96:K26 yrkande 1 av Bengt

Harding Olson (fp) hemställs att

rättsprövningslagens tillämpningsområde

vidgas. Motionären konstaterar att målet

med rättsprövningslagen är en

harmonisering av den svenska rätten i

förhållande till Europakonventionen.

Därför krävs att rättsprövningslagen

knyter an till konventionens uttryck

civila rättigheter och skyldigheter .

I motion 1995/96:K27 yrkande 1 av

Anders Björck m.fl. (m) hemställs att

rättsprövningslagens tillämpningsområde

utvidgas. Motionärerna knyter an till

regeringens resonemang om att

praxisutvecklingen vad gäller

tillämpningen är oklar och att det är

omöjligt att vara helt säker på att den

svenska lagstiftningen på alla punkter

överensstämmer med konventionen. För att

undvika onödig oklarhet och att minska

risken för att Sverige skall fällas för

brott mot konventionen bör regeringen

skyndsamt återkomma till riksdagen med

förslag till erforderlig lagändring.

I motion 1995/96:K29 yrkande 2 av Peter

Eriksson (mp) hemställs att rätts

prövningslagens tillämpningsområde

modifieras till att omfatta även

gynnande beslut.

Utskottets bedömning

Frågan om rättsprövningslagens

tillämpningsområde är komplicerad och i

stor utsträckning avhängig av

rättsutvecklingen vid Europadomstolen.

Utskottet finner att frågan om lagens

tillämpningsområde ytterligare måste

övervägas särskilt vad gäller gynnande

beslut. Regeringen framhåller att den

kommer att följa rättsutvecklingen noga

och avser att återkomma om behovet av

att ändra rättsprövningslagen uppstår.

Något uttalande från riksdagens sida i

detta hänseende är således inte

erforderligt. Motionerna K26 yrkande 1,

K27 yrkande 1 och K29 yrkande 2

avstyrks.

Fullföljdshänvisning

Propositionen

Regeringen finner inte skäl att införa

en regel om fullföljdshänvisning i

samband med avgöranden som kan bli

föremål för rättsprövning.

Regeringen gör den bedömningen att

eftersom inget framkommit som ger

anledning att bedöma frågan om

fullföljdshänvisning annorlunda i dag än

som skedde vid tillkomsten av

rättsprövningslagen, saknas skäl att

lägga fram förslag om

fullföljdshänvisning.

Motionerna

I motionerna 1995/96:K26 yrkande 2 av

Bengt Harding Olson (fp) och 1995/96:K28

av Kenneth Kvist (v) hemställs att

regler om fullföljdshänvisning införs.

Enligt motion K26 är en grundläggande

förutsättning för ett fungerande

rättssamhälle att medborgarna känner

till sina rättigheter. Därför behövs en

fullföljdshänvisning som informerar den

berörde medborgaren om möjligheten till

rättsprövning av det förvaltningsbeslut

som gått honom emot.

Enligt motion K28 innebär rättsprövning

en förstärkning av den enskildes rätt

gentemot det allmänna, och det är av

särskild vikt att denna möjlighet inte

förbehålls några få väl insatta. Enligt

motionen behövs därför en regel som i

samma anda som 21 § förvaltningslagen

stadgar att om beslutet går parten emot

och kan överklagas skall han underrättas

om hur han kan överklaga det.

Frågans tidigare behandling

Propositionen om Europakonventionen och

rätten till domstolsprövning i Sverige

(prop. 1987/88:69) innehöll inga förslag

om bestämmelser om fullföljdshänvisning.

Regeringen utgick från att

prövningsmöjligheten skulle spridas och

att det var myndigheternas skyldighet

att lämna allmänna upplysningar om

rätten till överprövning i enlighet med

den serviceskyldighet som föreskrivs i

förvaltningslagen. Enligt regeringen

skulle fullföljdshänvisning lätt bli för

stel med tanke på rättsprövningslagens

tillämpningsområde (prop. 1987/88:69, s.

29).

Utskottet anförde i sitt betänkande

(1987/88:KU38, s. 8) att rättsprövning

ligger utanför den ordinarie

instansordningen. Utskottet hänvisade

också till att det i fråga om

kommunalbesvär inte finns någon

skyldighet i lag om underrättelse om

rätten att anföra kommunalbesvär.

Utifrån detta fann utskottet ingen

anledning att föreslå någon skyldighet

om att fullföljdshänvisning skall

meddelas.

I samband med att frågan om att

förlänga rättsprövningslagen

aktualiserades 1991/92 väcktes en motion

om att införa regler för

fullföljdshänvisning. Utskottet

(1991/92:KU12) förutsatte att regeringen

skulle pröva frågan om

fullföljdshänvisning i samband med

avgöranden som kunde bli föremål för

rättsprövning.

Utskottets bedömning

När beslut av en förvaltningsmyndighet i

ett förvaltningsärende kan överklagas är

förvaltningslagens regler om

underrättelse om beslut (21 §)

tillämpliga. Enligt denna bestämmelse

skall parten, om beslutet går honom emot

och kan överklagas, underrättas om hur

han kan överklaga det. Följs vissa

formföreskrifter för överklagandet skall

överklagandet prövas av den domstol

eller myndighet som överklagandet är

riktat till. Här bortses från att det i

vissa fall krävs prövningstillstånd.

När det gäller beslut i

förvaltningsärende av regeringen eller

förvaltningsmyndighet som inte är

överklagningsbara kan rättsprövning bli

aktuell men endast om förutsättningarna

i 1 § rättsprövningslagen är uppfyllda.

Huruvida detta är fallet avgörs av den

domstol - Regeringsrätten eller

kammarrätt - som har att pröva en

ansökan om rättsprövning och inte av den

myndighet som fattat beslutet. En

upplysning om möjligheten till

rättsprövning kan alltså inte likställas

med en fullföljdshänvisning enligt

förvaltningslagen.

Enligt utskottets uppfattning bör

myndigheterna i enlighet med sin

serviceskyldighet i förvaltningslagen

allmänt informera om möjligheten till

rättsprövning. Detta gäller självfallet

även regeringen, även om

förvaltningslagen inte formellt gäller

hos regeringen. Att i varje enskilt

ärende, där rättsprövning eventuellt

skulle kunna komma i fråga, ge en

upplysning om denna möjlighet anser

utskottet däremot inte rimligt. I

sammanhanget vill utskottet också erinra

om att utvecklingen går i riktning mot

att förvaltningsbeslut i allt större

utsträckning blir överklagningsbara i

domstol och att de rättsområden där

rättsprövning är aktuell således

minskar.

Med hänvisning till det anförda avstyrks

motionerna K26 yrkande 2 och K28.

Dröjsmålstalan

Propositionen

Regeringen lämnar inget förslag i fråga

om att införa någon generell möjlighet

till s.k. dröjsmålstalan i

förvaltningsärenden.

Dröjsmålstalan innebär i huvudsak,

enligt Fri- och rättighetsutredningens

förslag, att om en myndighet inte har

avgjort ett ärende inom sex månader från

det att det väcktes, får parten begära

att länsrätten prövar om ärendet onödigt

uppehålls. När det gäller

regeringsärende prövas frågan av

Regeringsrätten. Om domstolen finner att

så är fallet, skall den förelägga

myndigheten att avgöra målet inom en

bestämd tid. Om myndigheten inte följer

föreläggandet, får domstolen på begäran

av parten förordna att ärendet

överlämnas för avgörande till den

myndighet som skulle ha prövat ett

överklagande. Saknas en sådan

överinstans, får domstolen själv överta

ärendet eller förordna att ärendet skall

prövas på annat sätt.

Skälen för ett sådant förslag skulle

enligt utredningen vara en harmonisering

i förhållande till den europeiska

standarden. Liknande dröjsmålsinstitut

finns i flera europeiska stater.

Regeringen konstaterar för det första

att det redan i dag finns regler om en

skyndsam ärendehandläggning, främst

reglerad i 7 § förvaltningslagen

(1986:223). Det finns också andra

instanser som kan agera i frågor om

långsam handläggning, bl.a. JO och JK.

Därutöver ifrågasätter regeringen om det

finns ett faktiskt behov av att införa

en generell regel om dröjsmålstalan. Mot

denna bakgrund avstår regeringen från

att lämna något förslag om

dröjsmålstalan.

Motioner

I motion 1995/96:K26 yrkande 3 av Bengt

Harding Olson (fp) samt i motion

1995/96:K27 yrkande 2 av Anders Björck

m.fl. (m) hemställs att riksdagen hos

regeringen begär förslag till ändring av

rättsprövningslagen om att införa en

generell möjlighet till dröjsmålstalan i

förvaltningsärenden.

Enligt motion K27 är den som är

missnöjd med en myndighets handläggning

av ett enskilt ärende och vill påtala

detta hänvisad till att klaga hos JO, JK

eller andra tillsynsorgan. Enligt

motionärernas uppfattning tillgodoser

inte detta de rättssäkerhetsbehov som

föreligger. För att stärka den enskildes

rättssäkerhet och för att anpassa svensk

lagstiftning till våra internationella

åtaganden är det enligt motionärernas

uppfattning nödvändigt att införa en

regel om generell möjlighet till

dröjsmålstalan i förvaltningsärenden.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att lagstiftningen

redan i dag ställer krav på skyndsam

handläggning hos myndigheter och verk.

Vidare finns flera institutioner,

däribland JO och JK, dit enskilda eller

juridiska personer kan vända sig om en

myndighet brister i iaktttagandet av

dessa regler. JO och JK kan också på

eget initiativ ta upp enskilda ärenden

till granskning. Någon ytterligare

lagreglering synes för närvarande inte

vara påkallad. Utskottet delar därför

regeringens bedömning och avstyrker

motionerna K26 yrkande 3 av och K27

yrkande 2.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande överklagande av

förvaltningsbeslut i domstol

att riksdagen att riksdagen avslår

motion 1995/96:K27 yrkande 3,

2. beträffande omarbetning av

rättsprövningslagen

att riksdagen avslår motion

1995/96:K29 yrkande 1,

3. beträffande

rättsprövningslagens

tillämpningsområde

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:K26 yrkande 1, 1995/96:K27

yrkande 1 och 1995/96:K29 yrkande 2,

res. 1 (m, fp, v,

mp)

4. beträffande

fullföljdshänvisning

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:K26 yrkande 2 och 1995/96:

K28,

res. 2 (fp, v, mp)

5. beträffande dröjsmålstalan

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:K26 yrkande 3 och 1995/96:

K27 yrkande 2,

res. 3 (m, v)

6. beträffande förslag till lag

om ändring i lagen (1988:205) om

rättsprövning av vissa

förvaltningsbeslut

att riksdagen antar regeringens förslag.

Stockholm den 25 april 1996

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo

(fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina

Rönnung (s), Axel Andersson (s), Tone

Tingsgård (s), Birgitta Hambraeus (c),

Barbro Hietala Nordlund (s), Jerry

Martinger (m), Kenneth Kvist (v), Mats

Berglind (s), Inger René (m), Peter

Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Nils-

Göran Holmqvist (s), Nils Fredrik

Aurelius (m) och Barbro Andersson (s).

Reservationer

1. Rättsprövningslagens

tillämpningsområde (mom. 3)

Birgit Friggebo (fp), Jerry Martinger

(m), Kenneth Kvist (v), Inger René (m),

Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp)

och Nils Fredrik Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 6 börjar med Frågan om och

på s. 7 slutar med avstyrks bort ha

följande lydelse:

Frågan om rättsprövningslagens

tillämpningsområde är komplicerad och i

stor utsträckning avhängig av

rättsutvecklingen vid Europadomstolen.

Utskottet finner att frågan om lagens

tillämpningsområde ytterligare måste

övervägas särskilt vad gäller gynnande

beslut. Regeringen bör därför återkomma

till riksdagen med förslag om utvidgning

av lagens tillämpningsområde. Detta bör

med anledning av motionerna K26 yrkande

1, K27 yrkande 1, och K29 yrkande 2 ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under

moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande

rättsprövningslagens

tillämpningsområde

att riksdagen med anledning av

motionerna 1995/96:K26 yrkande 1,

1995/96:K27 yrkande 1 och 1995/96:K29

yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört.

2. Fullföljdshänvisning (mom. 4)

Birgit Friggebo (fp), Kenneth Kvist (v),

Håkan Holmberg (fp) och Peter Eriksson

(mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 8 som börjar med Enligt

utskottets uppfattning och slutar med

K28 bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka vikten av

att lika förutsättningar gäller för alla

medborgare när det gäller att uttnyttja

möjligheten till rättsprövning. Därför

bör som huvudprincip gälla att

information om möjlighet till

rättsprövning meddelas i de fall där

rättsprövning kan bli aktuell.

Regeringen bör skyndsamt återkomma till

riksdagen med förslag i denna del. Detta

bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna med anledning av

motionerna K26 yrkande 2 och K28.

dels att utskottets hemställan under

moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande

fullföljdshänvisning

att riksdagen med anledning av

motionerna 1995/96:K26 yrkande 2 och

1995/96:K28 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört.

3. Dröjsmålstalan (mom. 5)

Jerry Martinger (m), Kenneth Kvist (v),

Inger René (m) och Nils Fredrik Aurelius

(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 9 som börjar med Utskottet

konstaterar och slutar med yrkande 2

bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att Sverige till

skillnad från många nordiska och

europeiska länder saknar någon generell

möjlighet för den enskilde att i domstol

få prövat myndigheternas

handläggningstider. Även om den enskilde

kan klaga hos JO, JK eller andra

tillsynsorgan tillgodoser detta inte de

rättsskyddsbehov som föreligger.

I arbetet med att stärka den enskildes

rättssäkerhet och för att anpassa svensk

lagstiftning till Sveriges

internationella åtaganden är det

nödvändigt att komplettera

lagstiftningen med en generell regel om

möjlighet till dröjsmålstalan i

förvaltningsärenden. Detta bör riksdagen

med anledning av motion K27 yrkande 2 ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under

moment 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande dröjsmålstalan

att riksdagen med anledning av motion

K27 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988:205) om

rättsprövning av vissa

förvaltningsbeslut

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen

(1988:205) om rättsprövning av vissa

förvaltningsbeslut

dels att det i lagen skall införas en

ny paragraf, 3 a §, samt närmast före

3 a § en ny rubrik av följande lydelse,

dels att ikraftträdandebestämmelserna

till lagen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Muntlig

förhandling

3 a §

Domstolen skall

hålla muntlig

förhandling, om

__________ sökanden begär det

och det inte är

Denna lag träder i uppenbart

kraft den 1 juni obehövligt.

1988. Den tillämpas

på beslut som __________

meddelas under

tiden från Denna lag träder i

ikraftträdandet kraft den 1 juni

till utgången av år 1988.

1997.

__________

Denna lag träder i

kraft den 1 juli

1996.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 1

Utskottet 2

Hemställan 9

Reservationer 10

Bilaga: Förslag till lag om ändring i

lagen (1988:205) om rättsprövning av

vissa förvaltningsbeslut12

Gotab, Stockholm 1996