Bet. 1995/96:KU26

Konstitutionsutskottets betänkande

1995/96:KU26

Nya bestämmelser för traktaments- och reseersättning m.m. till riksdagens

ledamöter

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1995/96

KU26

Sammanfattning

I betänkandet behandlas

förvaltningskontorets förslag

1995/96:RFK4 till lag om ändring i lagen

(1994:1065) om ekonomiska villkor för

riksdagens ledamöter, som utarbetats av

en särskild beredningsgrupp. Förslaget

innebär i korthet att reglerna för

riksdagens ersättning till ledamöterna

för rese- och logikostnader, ökade

levnadsomkostnader samt för övriga

kostnader får en ny utformning.

Dessutom föreslås att en ny bestämmelse

om vidgade dispensmöjligheter vid

beräkning av ålderspension tillförs

övergångsbestämmelserna i samma lag.

Utskottet tillstyrker förslaget med

några mindre ändringar i lagtexten. De

nya bestämmelserna föreslås träda i

kraft den 1 januari 1997.

I betänkandet behandlas också sex

motioner, varav tre väckts under den

allmänna motionstiden 1995 och tre

väckts med anledning av förslaget.

Utskottet avstyrker motionerna med

undantag av ett yrkande avseende lagens

utformning av regeln om högsta

nattraktamente, som tillstyrks.

Till betänkandet har fogats tre

reservationer, av vilka två anmälts av

Vänsterpartiet och Miljöpartiet

gemensamt och en av Miljöpartiet ensamt.

Förslaget

1995/96:RFK4 vari yrkas att riksdagen

antar förvaltningskontorets förslag till

lag om ändring i lagen (1994:1065) om

ekonomiska villkor för riksdagens

ledamöter m.m.

Motionerna

Motioner väckta under allmänna

motionstiden 1994/95

1994/95:K302 av Bertil Persson (m) vari

yrkas att riksdagen beslutar att ur

pensionssynpunkt bör tjänstgöring som

riksdagsman, landstingsråd och

kommunalråd vara likvärdiga.

1994/95:K711 av Sten Andersson (m) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tydliggöra motiven för

att riksdagsledamöter skall erhålla

traktamentsersättningar som skiljer sig

från övriga medborgare.

1994/95:K802 av Bertil Persson (m) vari

yrkas att riksdagen beslutar utreda hur

riksdagsledamöternas resurser på

hemorten skall kunna stärkas.

Motioner väckta med anledning av

förslaget

1995/96:K20 av Lennart Hedquist och

Gustaf von Essen (m) vari yrkas

1. att riksdagen med anledning av vad i

motionen anförts avslår förslag

1995/96:RFK4,

2. att riksdagen uppdrar åt

förvaltningskontoret att återkomma med

förslaget när det försetts med

kostnadsberäkning.

1995/96:K21 av förste vice talman Anders

Björck m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår

förvaltningsstyrelsens förslag att

reglera den högsta ersättningsnivån för

nattraktamente (4 000 kr) i

lagstiftningen i enlighet med vad som

anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger

förvaltningsstyrelsen till känna vad i

motionen anförts om kartläggning av

riksdagsledamöternas resmönster,

3. att riksdagen som sin mening uttalar

att riksdagsledamöterna även

fortsättningsvis skall erhålla årskort

på tåg utan prövning.

1995/96:K22 av Peter Eriksson m.fl. (mp)

vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att helt

avskaffa det nuvarande systemet med

kostnadsersättning för riksdagens

ledamöter,

2. att riksdagen beslutar att

ersättningen för logikostnader i

Stockholm för riksdagens ledamöter

begränsas till högst 2 500 kr/månad,

3. att riksdagen beslutar att

ersättningen till riksdagens ledamöter

för resor med egen bil begränsas till 13

kr/mil.

Utskottet

Bakgrund

En särskild arbetsgrupp, som tillsattes

av förvaltningsstyrelsen i februari 1995

och som har haft i uppgift att se över

lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor

för riksdagens ledamöter, har i december

1995 överlämnat sitt förslag till

författningsändringar till

förvaltningsstyrelsen. Styrelsen har vid

sin beredning av förslaget tillfört en

bestämmelse till punkt 4 av

övergångsbestämmelserna avseende

beräkningen av ålderspensionen.

Styrelsen har i december 1995 beslutat

överlämna förslaget 1995/96:RFK4 till

riksdagen.

Förslaget innebär i korta drag

följande.

När det gäller ersättning för

resekostnader m.m. är grundtanken i det

nya ersättningssystemet att samma

förutsättningar för ersättning vid

tjänsteresor som gäller i samhället i

övrigt skall gälla också för riksdagens

ledamöter. De villkor som råder för

riksdagens anställda skall enligt

förslaget vara utgångspunkten för de nya

reglerna.

Enligt förslaget skall riksdagen svara

för samtliga kostnader som uppkommer vid

resorna, dvs. resekostnader, kostnader

för logi samt merutgifter för måltider

m.m. (ökade levnadsomkostnader). Även de

resor i tjänsten som görs till Stockholm

eller till andra platser under delar av

riksmötet då riksdagen inte är samlad

skall ersättas. Ledamöter som är bosatta

i Stockholm skall få ersättning för

tjänsteresor ute i landet. Ledamoten

själv avgör lämpligaste färdmedel med

hänsyn till kostnader och tidsåtgång. En

resepolicy kommer att fastställas av

förvaltningsstyrelsen. Ledamöterna skall

enligt förslaget ha rätt till ersättning

vid såväl flerdygns- som

endagsförrättningar överstigande fyra

timmar. För sådana förrättningar ersätts

ledamöterna med ett schablonbelopp på

1/120 av basbeloppet, f.n. 300 kronor,

per dygn för flerdygnsförrättningar och

på 1/275 av basbeloppet, f.n. 130

kronor, för endagsförrättning. Riksdagen

föreslås härutöver svara för

logikostnaderna. För ledamöter som bor

mer än 50 kilometer från riksdagen

ersätts de faktiska kostnaderna för

bostad i Stockholm upp till ett högsta

belopp om 4 000 kronor/månad.

När det gäller kostnadsersättningen

föreslås att riksdagen skall

tillhandahålla sådan teknisk utrustning

som krävs för att ledamöterna skall

kunna utföra sitt uppdrag på ett

effektivt sätt. För närvarande svarar

riksdagen för inköp av persondatorer för

användning i bostaden, inköp av

personsökare och abonnemangsavgifter för

dessa och för mobiltelefoner. Förslaget

innebär att riksdagen härutöver också

står för inköp av telefax i bostaden och

för anslutnings-, abonnemangs- och

samtalsavgifter för en tjänstetelefon

som är knuten till persondatorn och

faxen. Riksdagen bör enligt förslaget

vidare bekosta även inköpen av

mobiltelefoner. För samtalsavgifter för

mobiltelefonerna skall enligt förslaget

ledamöterna själva stå.

Kostnadsersättningen föreslås sänkas

med cirka 10 % till en nivå motsvarande

15 % av basbeloppet. Motivet till detta

är den samlade effekten av de ändringar

av ersättningen i olika avseenden som

föreslås.

Avslag på förslaget

Motionen

I följdmotion 1995/96:K20 hemställer

Lennart Hedquist och Gustaf von Essen,

båda (m), att riksdagen avslår förslag

1995/96:RFK4 (yrkande 1) och att

riksdagen uppdrar åt

förvaltningskontoret att återkomma med

förslaget när det försetts med

kostnadsberäkning (yrkande 2).

Motionärerna förmodar att förslagen är

starkt kostnadsdrivande och att

kostnadsökningarna inte kompenseras av

den föreslagna mindre reduktionen av den

generella kostnadsersättningen eller

omläggningen av traktamentsreglerna.

Motionärerna anser att det skulle vara

intressant att få ta del av

beredningsgruppens kalkyler för de olika

delförslagen. Om det ställer sig svårt

att presentera en totalkalkyl kan olika

kostnadsalternativ med skilda antaganden

om ledamöternas och partigruppernas

beteenden och önskemål med de nya

reglerna anges.

Beräknade kostnadskonsekvenser av

förslaget

Beräkningar av kostnadskonsekvenserna av

förslaget har gjorts inom

beredningsgruppen. Dessa beräkningar har

med nödvändighet i vissa delar varit

relativt grova och schablonmässiga och

bygger på osäkra antaganden om hur

ledamöterna kommer att bete sig när det

gäller t.ex. resor i det föreslagna

systemet.

Av beräkningarna, som redovisats för

utskottet, framgår att en viss

kostnadsminskning kan förutses vad

gäller traktamentsersättningen och vissa

ökningar kan förutses vad gäller

resekostnadsersättningen och kostnaderna

för teknisk utrustning. Med justering

för den föreslagna reduceringen av

kostnadsersättningen beräknas den totala

nettokostnaden för de föreslagna

förändringarna uppgå till minst 3

miljoner kronor.

Några tillkommande, administrativa

kostnader för t.ex. nyanställning av

personal till följd av den föreslagna

nyordningen räknar förvaltningskontoret

för närvarande inte med enligt vad

utskottet erfarit. Det nya ersättningssy-

stemet innebär både att arbetsuppgifter

bortfaller och att nya tillkommer. Det

går inte i dag att med säkerhet bedöma

hur mycket merarbete som uppkommer men

avsikten är att det skall klaras av med

hjälp av nya dataprogram och ett

förändrat arbetssätt bl.a. inom ekonomi-

och personalenheterna.

Utskottets bedömning

Motionärernas krav enligt yrkande 2 har

med den nyss redovisade beräkningen av

förslagets kostnadskonsekvenser

tillgodosetts. Därmed har också grunden

för avslagsyrkandet (yrkande 1)

undanröjts, varför motionen i sin helhet

avstyrks.

Ersättning för ökade levnadsomkostnader

Nuvarande regler

Enligt 4 kap. 1 § lagen (1994:1065) om

ekonomiska villkor för riksdagens

ledamöter får en ledamot som från sin

bostad på hemorten har längre färdväg än

50 kilometer till Riksdagshuset

traktamente för varje påbörjat dygn, för

tid då riksmöte pågår, med undantag för

uppehåll i samband med jul och nyår.

Traktamentet uppgår till 1/150 av

basbeloppet enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring. Detta är det s.k.

riksdagstraktamentet, som bygger på att

en ledamot av riksdagen anses ha sin

bostad som tjänsteställe, vilket innebär

att resorna till Stockholm betraktas som

tjänsteresor. Traktamentet skall täcka

dels merkostnader för måltider och

diverse småutgifter, dels logikostnader.

Utöver riksdagstraktamentet betalas

traktamente för resor med anledning av

sammanträden eller annan förrättning

under tid då riksdagen inte är samlad.

Riksdagstraktamentet är skattepliktigt

i sin helhet. Om bostaden är belägen mer

än 50 km från Riksdagshuset och

tjänsteförrättningen är förenad med

övernattning medges avdrag för ökade

levnadsomkostnader vid taxeringen.

Avdrag för logikostnader medges med det

belopp som svarar mot de faktiska

kostnaderna eller med ett

schablonbelopp.

Gällande regler för riksdagstraktamentet

skiljer sig i flera avseenden från vad

som förekommer i samhället i övrigt.

Riksdagstraktamentet utbetalas, med

visst undantag, för varje dag under den

tid riksdagen är samlad, medan det

vanliga utanför riksdagen är att den som

gör en tjänsteresa får ersättning för

såväl rese- och logikostnader som ökade

levnadsomkostnader i form av

traktamente, vilket utgår endast för de

dagar som förrättningen pågår. En annan

skillnad är att riksdagstraktamente inte

betalas vid resor under tid då riksdagen

inte är samlad med undantag för

utskottssammanträden under

sommaruppehållet, även om resan är

föranledd av uppdraget som

riksdagsledamot. Inte heller betalas

traktamente för tjänsteresor till annan

ort än Stockholm.

Förslag till nytt ersättningssystem

Utgångspunkter

Grundtanken i det föreslagna

ersättningssystemet är att i möjligaste

mån samma förutsättningar skall gälla

för riksdagen som för samhället i

övrigt. Det innebär bl.a. att

traktamente bör utgå endast för de

faktiska resor ledamöterna gör för att

fullgöra riksdagsarbetet och att

riksdagen bör svara för samtliga

kostnader som uppkommer med anledning av

tjänsteresorna. Det kan enligt förslaget

vara praktiskt att utgå från de villkor

som gäller för de anställda i riksdagen,

när villkoren för ett nytt

ersättningssystem för ledamöterna skall

läggas fast. Förslaget utgår från att

traktamentet i enlighet med

kommunalskattelagens bestämmelser även i

fortsättningen är skattepliktigt.

Med hänvisning till de förändringar som

blir en konsekvens av att bl.a.

riksmötet kommer att öppnas tidigare

från och med 1996/97 års riksmöte

föreslås att riksdagstraktamentet i

fortsättningen utgår för ledamöternas

enskilda arbete i Stockholm även under

de delar av riksmötet då riksdagen inte

är samlad.

Eftersom riksdagen i dag svarar för

merparten av resekostnaderna för

förrättningar utanför den egna

valkretsen och utanför Stockholm som

görs med anledning av riksdagsuppdraget

är det enligt förslaget logiskt att inte

endast resekostnader utan även

logikostnader och ökade

levnadsomkostnader skall ersättas vid

denna typ av förrättningar. Därför bör

traktamentsrätten gälla även för

ledamöter som är bosatta i Stockholm,

förutsatt att förrättningsorten är

belägen mer än 50 kilometer från

bostaden och att resan har samband med

uppdraget som riksdagsledamot.

Ledamöterna bör enligt förslaget ha rätt

till ersättning för ökade

levnadsomkostnader också vid

endagsförrättningar, varför en ny

ersättning bör införas, benämnd

förrättningstillägg, som avses utbetalas

vid förrättningar som pågår längre än

fyra timmar.

Nya ersättningsbelopp

Enligt förslaget bör

traktamentsersättningens storlek

relateras till vad som gäller för

riksdagens anställda och förenklas så

att ett genomsnittsbelopp fastställs för

samtliga dagar vid

flerdygnsförrättningar, oavsett hur

länge förrättningen pågår. Beloppet bör

grundas på ett genomsnitt av den

sammanlagda ersättning som betalas till

de anställda i riksdagen, dvs. summan av

traktamentet och förrättningstillägget.

Vid endagsförrättning bör ett

genomsnittsbelopp betalas oberoende av

förrättningens längd (om förrättningen

pågår mer än fyra timmar). Det föreslås

att dagsersättningen vid

flerdygnsförrättningar fastställs till

1/120 och vid endagsförrättningar till

1/275 av basbeloppet och att beloppen

rundas av till närmaste tiotal kronor.

Ersättning för logikostnader -

nattraktamente

Ledamöternas kostnader för boendet i

Stockholm varierar avsevärt mellan dem

som hyr s.k. kombirum och dem som hyr

lägenheter i riksdagens bostadshus.

Enligt förslaget kan ett sätt att jämna

ut dessa skillnader vara att riksdagen

ersätter boendekostnaderna i Stockholm.

Det föreslås att så sker och att

ersättning ges motsvarande de faktiska

kostnaderna upp till ett tak som i

princip svarar mot den högsta

månadshyran för riksdagens bostäder,

avrundat till 4 000 kr. Ersättningen ges

efter uppvisande av kontrakt eller

hyresavi i de fall ledamoten hyr privat.

För att täcka ledamöternas logikostnader

föreslås att en ny ersättning införs,

benämnd nattraktamente, som bör

utbetalas månadsvis under hela året.

Motionerna

I motion 1994/95:K711 yrkande 1, väckt

under den allmänna motionstiden 1995,

begär Sten Andersson (m) att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna

vad som anförts i motionen om att

tydliggöra motiven för att

riksdagsledamöternas traktamentsvillkor

skiljer sig från vad som gäller för

övriga medborgare. Enligt motionären

borde i ett demokratiskt samhälle alla

vara överens om vikten och

nödvändigheten av medborgarnas

engagemang och intresse för politik. Det

är enligt motionären viktigt att alla

nödvändiga åtgärder vidtas för att

förståelsen för politiken och politikers

situation behålls. Motionären

exemplifierar med

traktamentsbestämmelserna för

riksdagsledamöterna, främst det

förhållandet att alla ledamöter oavsett

hemort får traktamentsersättning. Detta

bör enligt motionären göras begripligt

om förståelse skall erhållas bland

medborgarna.

I följdmotion 1995/96:K21 av Anders

Björck m.fl. (m) begärs att riksdagen

avslår förvaltningsstyrelsens förslag

att reglera den högsta ersättningsnivån

för nattraktamente (4 000 kr) i

lagstiftningen (yrkande 1). Motionärerna

ifrågasätter om detta är en

ändamålsenlig reglering. De anser att

det inte är lämpligt att ytterligare

belasta en redan arbetstyngd riksdag med

att fatta beslut om återkommande

justering av högsta beloppsgränsen för

ledamöternas nattraktamenten. Det

framstår dessutom från

författningsteknisk synpunkt som

opraktiskt att lagstiftning fordras för

varje ny justering av hyresnivån. På

denna grund avråder motionärerna från

att införa en exakt angiven högsta

ersättningsnivå i lagtexten (5 kap. 1 §

tredje stycket, 3 § samt 5 § i

lagförslaget).

I följdmotion 1995/96:K22 av Peter

Eriksson m.fl. (mp) hemställs att

riksdagen beslutar att ersättningen för

logikostnader i Stockholm för riksdagens

ledamöter begränsas till högst 2 500 kr

per månad (yrkande 2). Motionärerna

stöder inte förvaltningskontorets

strävan att jämna ut skillnader i

kostnader mellan dem som valt s.k.

kombirum och dem som har lägenhet.

Enligt motionärerna är det rimligt att

ledamöter med ett bättre boende också

får ta på sig ökade personliga

kostnader. Förslaget att ledamöterna får

ersättning upp till 4 000 kr per månad

kan locka till dyrare boende och därmed

bli kostnadsdrivande samt förvärra den

redan ansträngda hyresmarknaden i

Stockholms innerstad.

Utskottets bedömning

I motion 1994/95:K711 yrkande 1 begärs

att riksdagen tydliggör motiven för att

riksdagsledamöternas traktamenten

skiljer sig från vad som gäller övriga

medborgare, så att medborgarna skall

förstå under vilka villkor ledamöterna

arbetar.

Som framgått av det föregående syftar

det framlagda förslaget i grunden till

att ta bort sådana skillnader som

karaktäriserar det nuvarande systemet

och att bringa ersättningssystemet i

överensstämmelse med vad som gäller i

samhället i övrigt. Någon redovisning av

det slag som efterlyses i motionen

behövs enligt utskottets mening därför

inte, varför motion 1994/95:K711 yrkande

1 avstyrks.

I följdmotion 1995/96:K22 yrkande 2

(mp) begärs att ersättningen för

logikostnader i Stockholm för

ledamöterna begränsas till 2 500

kr/månad. Motionärernas motiv för sin

ståndpunkt är att de ledamöter som

väljer ett bättre boende än t.ex.

kombirum själva bör bära kostnaderna för

detta. Utskottet, som finner

förvaltningsstyrelsens förslag (4 000

kr/månad) välavvägt med hänsyn till

syftet att jämna ut boendekostnaderna,

avstyrker motionen i denna del.

I följdmotion 1995/96:K21 yrkande 1 (m)

yrkas avslag på förslaget att i lag

reglera den högsta ersättningsnivån för

nattraktamente. Den föreslagna

ordningen, enligt vilken lagändring

krävs för varje justering av

ersättningsnivån, är enligt motionärerna

opraktisk. Utskottet instämmer i denna

invändning och föreslår en ändring i

lagtexten (5 kap. 1 § tredje stycket, 3

§ samt 5 §) med innebörd att

ersättningen skall uppgå till ett belopp

som Riksdagens förvaltningskontor

fastställer. Utskottet förutsätter att

förvaltningskontoret därvid kommer att

tillämpa samma principer för

hyressättningen av riksdagens bostäder

som för närvarande tillämpas.

Utskottet har inga invändningar mot

förslaget till nytt ersättningssystem i

övriga avseenden såväl när det gäller

principerna som ersättningsbeloppens

storlek och tillstyrker därför förslaget

i denna del.

Ersättning för resekostnader

Nuvarande regler

Enligt 6 kap. 1 § lagen (1994:1065) om

ekonomiska villkor för riksdagens

ledamöter får en ledamot anlita inrikes

järnvägar och statliga busslinjer på

riksdagens bekostnad. Detsamma gäller

för resor med flyg som har samband med

uppdraget. Enligt 6 kap. 2 § får

förvaltningskontoret föreskriva att en

ledamot får anlita annat färdmedel än

som anges i 1 § samt har rätt till

traktamente vid resa med anledning av

uppdraget som ledamot av riksdagen.

Enligt tillämpningsföreskrifterna

tilldelas ledamöter och ersättare ett

riksdagskort för inrikes resor. Kortet

gäller bl.a. som årskort på SJ samt som

ett debiteringskort på riksdagen för

inköp av biljett på inrikes reguljära

flyglinjer. Vidare äger en ledamot bl.a.

rätt till ersättning för båtresa mellan

Gotland och fastlandet, för resa med

andra kollektiva trafikmedel än statliga

för färd till och från närmaste

järnvägsstation eller flygplats om resan

sker med anledning av uppdraget samt för

resor med egen bil i vissa situationer.

En ledamot eller en talmans- eller

statsrådsersättare, som är

stadigvarande bosatt inom

Storstockholmsområdet, tilldelas ett

årskort för färd med Storstockholms

lokaltrafik (SL). Andra ersättare inom

samma område får motsvarande

resekostnader ersatta mot räkning. En

ledamot som inte är berättigad till

traktamente får för varje riksmöte

använda riksdagskortet för 25 resor med

taxi för resor mellan riksdagshuset och

bostaden efter sena sammanträden.

Förslag angående regler för

resekostnadsersättning

Enligt förslaget bör inrikes resor som

företas under utövandet av

riksdagsuppdraget behandlas på samma

sätt som tjänsteresor för tjänstemän i

riksdagen och ersättningen skall utgå

enligt de regler som gäller för

tjänstemännen. Det innebär att riksdagen

betalar tjänsteresor med hänsyn till det

faktiska färdsättet och den färdväg som

föranleds av förrättningen. Färdmedel

kan vara egen bil, hyrbil, taxi eller

allmänna kommunikationer. Vid

flerdygnsförrättning utanför bostaden

betalar riksdagen för logikostnaden.

Talmanskonferensen bör enligt förslaget

få det övergripande ansvaret för

ledamöternas utrikes resor inklusive

enskilda kontaktresor till EU-

institutioner.

Konsekvenserna av de nya bestämmelserna

blir bl.a. att beslut om resa och

färdmedel görs av ledamoten själv med

beaktande av tids- och kostnadsaspekter.

Enligt förslaget skall

förvaltningskontoret, i syfte att få

till stånd ett ekonomiskt och effektivt

resande, tillsammans med den enskilde

ledamoten kartlägga vederbörandes

planerade resemönster. Vidare bör

förvaltningsstyrelsen fastställa en

resepolicy för att ge ytterligare

preciseringar utöver lagtexten.

Förvaltningsstyrelsen föreslås

regelbundet följa upp

riksdagsledamöternas resekostnader på

liknande sätt som sker med andra

kostnader i riksdagen, bl.a. med hjälp

av utfallsrapporter och resestatistik.

Styrelsen får därmed en överskådlig bild

av resekostnaderna.

Motionerna

Anders Björck m.fl. (m) föreslår i

följdmotion 1995/96:K21 att riksdagen

som sin mening ger förvaltningsstyrelsen

till känna vad som anförts i motionen om

kartläggning av riksdagsledamöternas

resemönster (yrkande 2). Motionärerna

anför bl.a. att all form av kartläggning

eller granskning av människors beteende,

såväl i tjänsten som privat, väcker

viktiga frågor om integritetshänsyn.

Förslaget om att kartlägga ledamöternas

resemönster synes enligt motionärerna

inte ha föregåtts av någon djupare

analys av integritetsfrågorna. Vid en

intresseavvägning mellan förvaltningens

behov av att kartlägga ledamöternas

resemönster och ledamöternas behov av

att värna integriteten anser

motionärerna att integritetshänsynen

måste väga tyngst. I annat fall kan

t.ex. den framtida rekryteringen av

riksdagsledamöter allvarligt komma att

försvåras, anser motionärerna.

Motionärerna förutsätter också att

reglerna och tillämpningen av den

aviserade redovisningsskyldigheten

utformas så att ledamöternas integritet

inte träds för när.

I samma motion (yrkande 3) hemställs

att riksdagsledamöterna även

fortsättningsvis skall erhålla årskort

på tåg utan prövning. Det föreslagna

systemet, som innebär att varje ledamots

behov av årskort på flyg eller tåg skall

prövas mot ledamotens faktiska resande,

innebär ett avsteg från den ordning som

gällt sedan mycket länge. Ett

bibehållande av det nuvarande systemet

skulle enligt motionärerna sannolikt

medföra bättre upphandlingsvillkor än om

färre ledamöter ges rätt till kort.

Nyordningen riskerar att motverka syftet

att förbilliga reskostnaderna, anser

motionärerna.

Peter Eriksson m.fl. (mp) hemställer i

följdmotion 1995/96:K22 att riksdagen

beslutar att ersättningen till

riksdagens ledamöter för resor med egen

bil begränsas till 13 kr per mil

(yrkande 3). Den föreslagna

ersättningsnivån på 26 kr per mil är

mycket generös enligt motionärerna, och

det vore fel om ledamöterna skulle kunna

tjäna pengar på att resa med egen bil i

tjänsten. En ersättning på halva nivån

är tillräckligt, anser motionärerna, som

dessutom menar att detta system medför

minsta möjliga administration och

krångel.

Utskottets bedömning

I följdmotion K21 yrkande 2 (m)

aktualiseras vad som sägs i förslaget om

en kartläggning av ledamöternas

planerade resemönster. Enligt

motionärerna måste integritetshänsynen i

detta sammanhang väga tyngre än

förvaltningens behov av att kartlägga

resemönstret. Utskottet instämmer i

denna bedömning och utgår, i likhet med

motionärerna, från att den aviserade

redovisningsskyldigheten utformas så att

ledamöternas integritet inte träds för

när. Utskottet har erfarit att skälen

till den föreslagna årliga genomgången

för beräkning av omfattningen av

ledamöternas resor är att man vill dels

förbättra sin service till ledamöterna

genom att underlätta deras resande, dels

skapa ett tillförlitligt underlag för

förhandlingar med trafikföretag som SJ

samt flyg- och taxiföretag om

mängdrabatter, en metod som visat sig

framgångsrik. Förvaltningen har i detta

sammanhang enligt egen utsago inget

intresse av att ta in detaljuppgifter om

ledamöternas resande. Med hänvisning

till dessa klarlägganden anser sig

utskottet kunna ställa sig bakom

förslaget i denna del. Motionärernas

önskemål får därmed anses tillgodosedda,

varför motionen avstyrks i denna del.

I samma motion, yrkande 3, hemställs

att ledamöterna även fortsättningsvis

skall erhålla årskort på tåg utan

föregående prövning. En mera restriktiv

hållning riskerar enligt motionärerna

att motverka syftet att förbilliga

reskostnaderna. Utskottet har från

förvaltningskontoret inhämtat att alla

ledamöter även inom det föreslagna

systemet kommer att erhålla årskort på

SJ. Eftersom motionärernas önskemål

därigenom tillgodoses, avstyrks motionen

i denna del.

När det gäller reglerna för ersättning

vid färd med egen bil, föreslås samma

nivåer som gäller för statsförvaltningen

generellt, dvs. dels en nivå med en

skattefri del på 13 kronor per mil och

en skattepliktig del på 13 kronor, dels

en nivå med enbart det skattefria

beloppet på 13 kronor per mil. Det finns

enligt utskottets mening goda skäl att

införa dessa bestämmelser även för

riksdagsledamöterna, som därmed får

samma villkor som tjänstemän i

riksdagsförvaltningen. Motion K22

yrkande 3 (mp) enligt vilken

ersättningen borde begränsas till 13

kronor per mil avstyrks.

Utskottet tillstyrker således förslaget

även i denna del. Det får ankomma på

riksdagens förvaltningskontor att i

tillämpningsföreskrifter till lagen

närmare precisera när de olika nivåerna

för bilersättning skall gälla.

Kostnadsersättning och viss teknisk

utrustning

Gällande regler och praxis

Enligt 5 kap. 1 § lagen (1994:1065) om

ekonomiska villkor för riksdagens

ledamöter är en ledamot berättigad till

kostnadsersättning, som per månad utgör

16 2/3 % av basbeloppet, vilket

motsvarar två basbelopp per år. För

ledamot som disponerar viss teknisk

utrustning tillhörig riksdagen minskas

enligt 2 § kostnadsersättningen enligt

föreskrifter som förvaltningskontoret

meddelar.

Kostnadsersättningen utgör enligt

anvisningarna till kommunalskattelagen

skattepliktig intäkt. De särskilda

omkostnader som riksdagsuppdraget medför

och som inte avses täckas av reskostnads-

och traktamentsersättningen får dras av

helt. För bilkostnader och traktamenten

gäller särskilda avdragsregler.

Riksdagen bidrar till enskilda

studieresor och till utrikesresor via

stödet till partigrupperna för

deltagande i internationella

konferenser. Riksdagen bekostar också en

del av ledamöternas språkutbildning.

Riksdagen svarar också för kostnaderna

för viss teknisk utrustning i bostaden

(persondator, personsökare) samt

abonnemangsavgiften för personsökare och

mobiltelefoner. Ledamöterna svarar

själva för inköpskostnaderna för telefax

i bostaden och mobiltelefon.

Kostnader som ledamöterna själva står

för är utöver de nämnda bl.a.

driftkostnader för telefax,

portokostnader, representation,

kostnader för vissa tidningar,

tidskrifter och litteratur, studieresor,

konferenser och serviceavgifter till

partikanslier.

Förslag angående kostnadsersättning och

viss teknisk utrustning

Enligt förslaget bör riksdagen

tillhandahålla den tekniska utrustning

som krävs för att ledamöterna skall

kunna utföra sitt uppdrag på ett

effektivt sätt. Riksdagen bör därför

svara för inköp av persondator och

telefax i bostaden och för anslutnings-,

abonnemangs- och samtalsavgifter för ett

därtill knutet telefonabonnemang.

Riksdagen bör vidare bekosta inköp och

abonnemangsavgifter för mobiltelefon och

personsökare, medan ledamöterna själva

bör stå för mobiltelefonernas

samtalsavgifter.

Mot bakgrund av samtliga förslag till

ändringar av ledamöternas ekonomiska

villkor föreslås att

kostnadsersättningen bör sänkas något,

från 16 2/3 % till 15 % av basbeloppet,

vilket motsvarar en sänkning med 10 %.

Motionen

Peter Eriksson m.fl. (mp) hemställer i

följdmotion 1995/96:K22 att riksdagen

beslutar att helt avskaffa det nuvarande

systemet med kostnadsersättning för

riksdagens ledamöter (yrkande 1).

Motionärerna konstaterar att den s.k.

kostnadsersättningen kvarstår i stort

sett oförändrad trots att ledamöterna

får betydande förbättringar av

förmånerna sammantaget. Detta innebär i

praktiken en betydande lönehöjning,

vilket inte kan anses rimligt med tanke

på statens budget och resultatet av

löneförhandlingarna i samhället i

övrigt. Riksdagen skulle spara 22,4

miljoner kronor per år om

kostnadsersättningen avskaffades.

Utskottets bedömning

Förslaget i denna del innebär att

riksdagen tillhandahåller den tekniska

utrustning, däribland datorutrustning,

telefax, telefon, mobiltelefon och

personsökare, som krävs för att

ledamöterna skall kunna utföra sitt

uppdrag på ett effektivt sätt. Riksdagen

skall enligt förslaget även svara för

huvuddelen av de kostnader som har

samband med användingen av utrustningen.

För de förbättringar som genomförs

enligt förslaget får ledamöterna

vidkännas en viss reducering av

kostnadsersättningen. I följdmotion K22

yrkande 1 (mp) hemställs att systemet

med kostnadsersättning avskaffas helt

med hänsyn till de sammantagna

förbättringar som förslaget innehåller.

Enligt utskottets mening synes den

reducering av kostnadsersättningen som

förslaget innebär vara rimligt

tilltagen. Mot denna bakgrund avstyrks

motion K22 i denna del.

Övriga frågor

Pensionsbestämmelser för

riksdagsledamöter och kommunalt

förtroendevalda

Gällande pensionsbestämmelser för

riksdagsledamöterna

Riksdagsledamöternas ekonomiska villkor

regleras i lagen (1994:1065) om

ekonomiska villkor för riksdagens

ledamöter.

Egenpensionsförmånerna är enligt 7 kap.

1 § ålderspension, sjukpension och

egenlivränta. För rätt till

ålderspension fordras enligt 8 kap. 1 §

att ledamoten fullgjort minst sex

riksdagsår och vid avgången fyllt 50 år.

För hel ålderspension fordras minst tolv

riksdagsår enligt 8 kap. 3 §.

Rätt till jukpension föreligger enligt 9

kap. 1 § för en ledamot som frånträder

sitt uppdrag och uppbär hel

förtidspension eller helt sjukbidrag

enligt lagen (1962:381) om allmän

försäkring. För hel sjukpension fordras

enligt 9 kap. 3 § tolv riksdagsår.

En ledamot som lämnar riksdagen och

därvid fullgjort minst tre

sammanhängande riksdagsår före den månad

ledamoten fyller 65 år och inte är

berättigad till ålderspension har enligt

10 kap. 1 § rätt till egenlivränta.

Rätt till inkomstgaranti föreligger

enligt 13 kap. 1-3 §§ om en ledamot

lämnar riksdagen före 65 års ålder. För

en ledamot som tjänstgjort mellan tre

och fem år gäller inkomstgarantin ett år

och är 80 % av garantiunderlaget

(ledamotsarvodet plus vissa fasta

arvoden vid avgångstillfället). En

ledamot som lämnar riksdagen efter en

sammanhängande tid av minst sex år är

berättigad till garanti i två år om

ledamoten inte uppnått 40 års ålder, i

fem år om ledamoten uppnått 40 men inte

50 års ålder, och till utgången av den

månad då ledamoten fyller 65 år om

ledamoten uppnått 50 års ålder. Hel

inkomstgaranti utbetalas efter 12

riksdagsår och utgör 80 % av

garantiunderlaget det första året och

därefter 66 %. Den som tjänstgjort

mellan 6 och 11 år får fr.o.m. det andra

året reducerad garanti, 33-60,5 %.

När det gäller pensionsgrundande tid för

riksdagens ledamöter är det endast tiden

som riksdagsledamot som ligger till

grund för fastställande av

inkomstgaranti och/eller egenpension.

Riksdagen tar således vid fastställande

av de nämnda förmånerna inte någon

hänsyn till eventuell annan tid som hel-

eller deltidsengagerad förtroendevald i

kommun eller landsting.

I lagen (1994:1065) om ekonomiska

villkor för riksdagens ledamöter finns

inga regler om samordning av

riksdagspension med annan

pensionsförmån. Däremot finns sådana

regler när det gäller inkomstgaranti.

Samordningen skall i detta fall ske

enligt 13 kap. 9-12 §§ i den nämnda

lagen med andra inkomster (även

pensioner) med undantag av ett basbelopp

per år.

Riksdagsledamöternas egenpension

samordnas med statlig tjänstepension

enligt förordningen (1995:268).

Dispenseringsmöjligheter inom

inkomstgarantin m.m.

Som framgått av redovisningen ovan är

regelverket för de olika

pensionsformerna uppbyggt så att det

finns relativt strikta regler för när en

ledamot över huvud taget kommer i

åtnjutande av en viss pensionsförmån,

vad som krävs för att få full pension

och hur förmånerna beräknas i utrymmet

mellan den nedre och den övre

kvalifikationsgränsen. Den s.k.

tidsfaktorn är här bestämmande. För

t.ex. ålderspensionen är tidsfaktorn

relationen mellan antalet hela

riksdagsår och talet 12. Den som t.ex.

har fullgjort sex riksdagsår och fyllt

50 år får tidsfaktorn 0,5.

Inom ramen för inkomstgarantin, där

kvalifikationstiden är minst tre

riksdagsår sammanhängande före 65 års

ålder, finns särskilda dispensregler i

13 kap. 5 § lagen (1994:1065) om

ekonomiska villkor för riksdagens

ledamöter.

Inkomstgarantin tillämpas för avgångna

ledamöter som har 3-6 riksdagsår bakom

sig men som inte är berättigade till

ålderspension. Enligt den nämnda

bestämmelsen får förvaltningskontoret

förlänga den tid under vilken garantin

gäller med högst ett år, om vederbörande

varit ledamot kortare sammanhängande tid

än 6 år eller minst 6 år. I det

sistnämnda fallet ät villkoren att

ledamoten inte uppnått 40 års ålder

eller uppnått 40 men inte 50 års ålder.

Ett annat dispenseringsalternativ enligt

samma bestämmelse är att även

tjänstgöringstid som inte är

sammanhängande får tillgodoräknas.

För hel sjukpension fordras 12

riksdagsår enligt 9 kap. 3 § den nämnda

lagen, men för den som inte fullgjort 12

år tillgodoräknas även återstående år

fram till 65.

Enligt förslag 1995/96:RFK5, som avser

bestämmelser om ekonomiska villkor för

Sveriges företrädare i

Europaparlamentet, skall sättet att

beräkna antalet år ändras i en för

ledamöterna i den svenska riksdagen och

Europaparlamentet mer gynnsam riktning.

Enligt den föreslagna lydelsen i 1 kap.

3 § lagen (1994:1065) om ekonomiska

villkor för riksdagens ledamöter skall,

om viss tid inte kan tillgodoräknas som

helt år (365 dagar), tiden anses som ett

helt år om den uppgår till minst 270

dagar. Förslaget behandlas i ett

kommande betänkande från KU.

Pensionsbestämmelser för hel- och

deltidsengagerade förtroendevalda i

kommuner och landsting

Kommunalt förtroendevaldas

pensionsvillkor framgår av ett

normalpensionsreglemente, PRF-KL, i

lydelse från 1 januari 1992. Reglementet

rekommenderas av Kommunförbundets

respektive Landstingsförbundets

styrelser att antas i de enskilda

kommunerna och landstingen. För

heltidsengagerad förtroendevald följer

man normalt PRF-KL, men det finns

avvikelser hos enskilda kommuner bl.a.

när det gäller samordning. För

deltidsengagerade finns det flera

variationer, t.ex. att bestämmelser om

visstidspension saknas.

Enligt 1 § 1 mom. PRF-KL gäller

reglementet för heltidssysselsatta

förtroendevalda, deltidssysselsatta med

minst 40 % av heltidssysselsättning och

för vilka kommunen beslutat att

reglementet skall gälla samt den som

tidigare varit förtroendevald hos

kommunen och på grund härav är

berättigad till pensionsförmån enligt

reglementet.

Enligt 2 mom. gäller inte reglementet

för förtroendevald som vid tillträdet av

uppdrag äger uppbära egenpension på

grund av anställning eller annat uppdrag

eller om den förtroendevalde uppnått 65

års ålder.

Kommunen kan dock för särskilt fall

besluta att reglementet skall gälla och

därvid fastställa de villkor i fråga om

pensionsrättens omfattning m.m. som kan

finnas motiverade. Kommunen kan t.ex.

besluta om pensionsrättens omfattning

för de fall då full pensionsrätt inte

föreligger.

Enligt 2 § 1 mom. är pensionsförmånerna

egenpension, efterlevandepension och

livränta. För hel pension erfordras

enligt 5 § 1 mom. att den

pensionsgrundande tiden är minst 12 år.

Visstidspension utges enligt 10 § 1 mom.

till heltidssysselsatt förtroendevald

som före 65 års ålder avgår från sitt

heltidsuppdrag vid utgången av

mandatperioden utan att avgången

föranleds av sjukdom.

Pensionsmyndigheten kan på

förtroendevalds begäran besluta att för

den förtroendevalde i stället för

visstidspension skall föreligga rätt

till livränta. Sådan livränta utges

fr.o.m. den månad varunder den

förtroendevalde fyller 65 år.

Den kommunala visstidspensionen

samordnas enligt mom. 4 med

förvärvsinkomst på grund av

anställning, offentligt uppdrag eller

annat förvärvsarbete . Samordning skall

således ske med riksdagsarvode,

inkomstgaranti och även andra

skattepliktiga inkomster som

riksdagsledamoten har.

Även anställning i kommun och landsting

kan påverka den förtroendevaldes

pensionsförmåner.

Problem med anknytning till samordning

av pensioner

Som framgått av det föregående är

samordning av pensioner, där olika

huvudmän är involverade, komplicerat. En

effekt är att flera begränsade pensioner

som inte samordnas kan totalt ge mer än

hel pension som resultat. Problem kan

uppstå om t.ex. en avgående

riksdagsledamot med rätt till

inkomstgaranti från riksdagen också har

en kommunal visstidspension. Vid en

tillämpning av huvudreglerna kan den

avgående ledamoten i ett sådant fall

drabbas av dubbelsamordning, innebärande

reducering av såväl den kommunala

pensionen som inkomstgarantin från

riksdagen. Enligt vad utskottet har

erfarit har ingen drabbats av en sådan

dubbelsamordning, eftersom berörda

kommuner genom Kommunernas

pensionsanstalt (KPA) avstått från

samordning.

Förslag till ändring i

övergångsbestämmelserna

Enligt punkt 4 övergångsbestämmelserna

till lagen (1994:1065) om ekonomiska

villkor för riksdagens ledamöter är en

riksdagsledamot som lämnar sitt uppdrag

under riksmötet 1993/94 och för vilken

ålderspension skall fastställas enligt

de nya bestämmelserna berättigad till en

ålderspension som minst motsvarar

tidsfaktorn multiplicerad med 22 % av

ledamotsarvodet vid avgångstillfället.

I den praktiska tillämpningen av denna

regel har det enligt beredningsgruppen

visat sig finnas behov av att, om

särskilda skäl föreligger, kunna

bestämma ålderspensionen på motsvarande

sätt också för den ledamot som under

samma tidsperiod lämnar riksdagen men

för vilken ålderspensionen skall

fastställas enligt de äldre

bestämmelserna. Det föreslås därför att

övergångsbestämmelserna kompletteras med

en sådan vidgad dispensmöjlighet.

Motionen

I motion 1994/95:K302 väckt under den

allmänna motionstiden 1995 begär Bertil

Persson (m) att riksdagen beslutar att

tjänstgöring som riksdagsman,

landstingsråd och kommunalråd bör vara

likvärdiga. Utgångspunkten för motionen

är att ett utövande av ett uppdrag som

riksdagsledamot, landstingsråd eller

kommunalråd under en tolvårsperiod

medför rätt till full pension. Kortare

perioder än tolv år i flera av de nämnda

funktionerna medför dock inte full

pension, eftersom pensionsförhållanden

inte samordnas på det politiska området.

Enligt motionärens mening bör

pensionsförhållandena samordnas så att

tjänstgöring i tolv år som

heltidspolitiker berättigar till pension

oavsett om det sker som riksdagsledamot

eller landstings- eller kommunalråd.

Utskottets bedömning

Motionären vill ha en lösning på

problemet med att ett mångårigt

engagemang som heltidspolitiker i

kommunal verksamhet och i riksdagen inte

alltid leder till pensionsförmåner, som

svarar mot tolv års verksamhet hos en

huvudman. Utskottet anser för sin del

att en riksdagsledamots verksamhet som

heltidsengagerad förtroendevald utanför

riksdagen i pensionshänseende inte bör

sammankopplas med uppdraget som

riksdagsledamot. Något behov av en

generell samordning av riksdags- och

kommunala pensioner finns enligt

utskottets mening inte. Med hänvisning

till vad utskottet här anfört avstyrks

motion 1994/95:K302.

I förvaltningsstyrelsens förslag

1995/96:RFK4 föreslås en ändring i punkt

4 övergångsbestämmelserna till lagen

(1994:1065) om ekonomiska villkor för

riksdagens ledamöter. Enligt förslaget

bör bestämmelserna kompletteras med en

vidgad dispensmöjlighet för ledamöter

som lämnar sitt uppdrag under riksmötet

1993/94 och för vilka ålderspensionen

skall fastställas enligt de äldre

bestämmelserna. Utskottet tillstyrker

förslaget i denna del.

Ledamöternas kansli- och

biträdesresurser

Gällande bestämmelser

Enligt 1 § lagen (1994:1066) om statligt

bidrag till partigrupperna utgår bidrag

i form av gruppkanslibidrag,

ledamotsbidrag och resebidrag.

Gruppkanslibidraget består enligt 4 § av

grundbelopp och tilläggsbelopp, som

bestäms för ett budgetår i sänder av

förvaltningsstyrelsen. En partigrupp som

företräder ett regeringsparti är

berättigad till ett och övriga

partigrupper till två grundbelopp. En

partigrupp är enligt 6 § berättigad till

så många tilläggsbelopp som motsvarar

det antal riksdagsmandat som tillfallit

partiet vid det senaste riksdagsvalet.

Ledamotsbidraget är enligt 10 § avsett

för utredar-, assistent- och

kontorshjälp åt riksdagsledamöterna.

Bidraget bestäms för ett budgetår i

sänder av riksdagens

förvaltningsstyrelse. Bidraget bestäms

sedan den 1 juli 1995 efter normen

kostnader för en assistent per 2,5

ledamöter. Enligt riksdagens beslut

våren 1995 skall bidraget från den 1

januari 1997 beräknas enligt normen en

assistent per två ledamöter.

Resebidrag enligt 14 § är avsett för

ledamöternas deltagande i

internationella konferenser utomlands

och andra utrikes resor.

Motionen

I motion 1994/95:K802, väckt under den

allmänna motionstiden 1995, yrkar Bertil

Persson (m) att riksdagen beslutar

utreda hur riksdagsledamöternas resurser

på hemorten skall kunna stärkas. Det

läggs enligt motionären allt större vikt

vid att riksdagsledamöterna aktivt

verkar i sina valkretsar. Inte minst

övergången till personval accentuerar

detta. De praktiska resurserna för detta

är enligt motionären ytterligt

begränsade. Mot denna bakgrund är det

enligt motionären angeläget att

åstadkomma en förbättring vad avser

bl.a. tillgång till lokaler och

kansliresurser. En sådan utredning bör

snarast inledas, anser motionären.

Tidigare behandling

I samband med behandlingen våren 1989 av

förvaltningsstyrelsens förslag till

höjning av den särskilda

kostnadsersättningen gjorde

konstitutionsutskottet vissa

principuttalanden angående ledamotstödet

(1988/89:KU39). Förslaget i denna del

innebar att man genom den höjda

kostnadsersättningen försökte åstadkomma

en så stor valfrihet som möjligt för de

enskilda ledamöterna vad gällde tekniska

hjälpmedel m.m. Avsikten var att

ledamöterna skulle kunna utnyttja den

ökade kostnadsersättningen till att

själva införskaffa teknisk utrustning

eller till att ordna med stöd i arbetet

på hemorten i annan form.

Den föreslagna lösningen gav enligt

utskottet största möjliga frihet för

ledamöterna att välja teknisk utrustning

och annat stöd utifrån den egna

arbetssituationen. Utskottet, som också

ansåg det ur demokratisk synpunkt

viktigt att ledamöterna själva kan

bestämma hur uppdraget skall fullgöras

och avgöra vilket stöd de behöver i sitt

arbete, tillstyrkte

förvaltningsstyrelsens förslag i denna

del.

I ett senare betänkande (bet.

1993/94:KU18) behandlade utskottet

motioner i vilka föreslogs att de

enskilda ledamöterna personligen borde

få disponera över en viss del av de

ekonomiska resurser som går till

partierna. Utskottet konstaterade att

det fanns olika uppfattningar bland

ledamöterna om hur servicen kan

organiseras beroende på att man arbetar

på olika sätt. Enligt utskottets mening

står det partierna fritt att låta

ledamöterna disponera en viss del av

stödet till partigrupperna, i den mån

det finns ett starkt önskemål om detta.

Innan resultatet av en pågående

utredning av det utbyggda stödet förelåg

var utskottet dock inte berett att ta

upp frågan om en omläggning av det

ekonomiska stödet till partierna i den

riktning motionärerna ville.

Enligt vad utskottet erfarit föranledde

denna utredning inte någon åtgärd av

förvaltningsstyrelsen. Av en allmän

serviceenkät redovisad hösten 1994

framgår att en stor del av ledamöterna

önskade ytterligare stöd i det politiska

arbetet i form av hjälp från

sekreterare/assistenter eller politiska

sekreterare/handläggare. I några fall

efterfrågades även hjälp hemma i den

egna valkretsen. Enligt

förvaltningskontoret finns det en

möjlighet att inom ramen för en allmän

serviceenkät under våren 1996 ställa

vissa frågor till ledamöterna angående

deras syn på det administrativa stöd de

får.

Utskottets bedömning

I motion 1994/95:K802 yrkas att

riksdagen beslutar utreda hur

riksdagsledamöternas praktiska resurser

på hemorten skall kunna stärkas, främst

avseende lokaler och kansliresurser.

Som framgått av avsnittet

Kostnadsersättning och viss teknisk

utrustning föreslår

förvaltningsstyrelsen förbättringar vad

gäller ledamöternas tekniska utrustning.

Denna utrustning har enligt utskottets

mening ett direkt samband med de

praktiska resurser på hemorten som

motionären tar upp. När det gäller

lokaler och kansliresurser på hemorten

hänvisar utskottet till tidigare

uttalanden enligt vilka

kostnadsersättningen avses göra det

möjligt för ledamöterna att bl.a. ordna

med stöd i arbetet på hemorten (bet.

1988/89:KU39) och att det står partierna

fritt att låta ledamöterna disponera en

viss del av stödet till partigrupperna,

om det finns ett starkt önskemål om

detta (bet. 1993/94:KU18). Med

hänvisning till vad utskottet här anfört

avstyrks motionen.

Lagförslaget

I (nya) 5 kap. 1 § tredje stycket

föreslås, med hänvisning till vad som

anförts i följdmotionen K21 yrkande 1

och av utskottet i det föregående, att

uttrycket dock högst med 4 000 kronor

per månad bör ersättas med upp till

ett högsta belopp per månad som

riksdagens förvaltningskontor beslutar .

Denna ändring för med sig att även 5

kap. 3 och 5 §§ bör ändras på

motsvarande sätt.

När det gäller tidpunkten för

ikraftträdandet föreslår utskottet den 1

januari 1997.

Utskottet har i sitt förslag till lag

om ändring i lagen (1994:1065) om

ekonomiska villkor för riksdagens

ledamöter även infört vissa

redaktionella ändringar i

beredningsgruppens förslag i

1995/96:RFK4.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på

förslaget 1995/96:RFK4 i sin helhet

att riksdagen avslår motion

1995/96:K20,

2. beträffande tydliggörande av

motiven för riksdagsledamöternas

traktamentsvillkor

att riksdagen avslår motion

1994/95:K711 yrkande 1,

3. beträffande högsta

ersättningsnivån för nattraktamente

att riksdagen med avslag på motion

1995/96:K22 yrkande 2 bifaller förslag

1995/96:RFK4 i denna del,

res. 1 (v, mp)

4. beträffande lagreglering av

den högsta ersättningsnivån för

nattraktamente

att riksdagen med anledning av förslag

1995/96:RFK4 och motion 1995/96:K21

yrkande 1 godkänner vad utskottet

anfört i denna del,

5. beträffande kartläggning av

riksdagsledamöternas planerade

resemönster

att riksdagen med anledning av

förslag 1995/96:RFK4 och med avslag på

motion 1995/96:K21 yrkande 2 godkänner

vad utskottets anfört i denna del,

6. beträffande

riksdagsledamöternas tillgång till

årskort på tåg

att riksdagen med anledning av förslag

1995/96:RFK4 och med avslag på motion

1995/96:K21 yrkande 3 godkänner vad

utskottet anfört i denna del,

7. beträffande reglerna för

ersättning vid färd med egen bil

att riksdagen med avslag på motion

1995/96:K22 yrkande 3 bifaller förslag

1995/96:RFK4 i denna del,

res. 2 (mp)

8. beträffande

kostnadsersättning och viss teknisk

utrustning

att riksdagen med avslag på motion

1995/96:K22 yrkande 1 bifaller förslag

1995/96:RFK4 i denna del,

res. 3 (v, mp)

9. beträffande samordning av

riksdagspensionen med andra

pensioner

att riksdagen avslår motion

1994/95:K302,

10. beträffande

riksdagsledamöternas kansli- och

biträdesresurser

att riksdagen avslår motion

1994/95:K802,

11. beträffande lagförslaget

att riksdagen med anledning av förslag

1995/96:RFK4 bifaller utskottets förslag

enligt bilaga.

Stockholm den 19 mars 1996

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo

(fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina

Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar

Johnsson (s), Widar Andersson (s), Tone

Tingsgård (s), Birgitta Hambraeus (c),

Björn von Sydow (s), Jerry Martinger

(m), Kenneth Kvist (v), Pär-Axel

Sahlberg (s), Inger René (m), Peter

Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Nils-

Göran Holmqvist (s) och Nils Fredrik

Aurelius (m).

Reservationer

1. Högsta ersättningsnivån för

nattraktamente (mom. 3)

Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson

(mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 7 börjar med I följdmotion

1995/96:K22 och slutar med i denna

del bort ha följande lydelse:

Utskottet stöder inte strävan efter att

jämna ut skillnader i kostnader mellan

dem som har s.k. kombirum i riksdagens

hus och dem som har lägenhet. Enligt

utskottets mening är det rimligt att en

högre kvalitet i boendet medför ökade

personliga kostnader. Den föreslagna

ersättningsnivån, upp till 4 000

kr/månad, kan enligt utskottets mening

bli kostnadsdrivande för riksdagen genom

att ledamöterna lockas till ett dyrare

boende. Enligt utskottets mening kommer

riksdagen sannolikt också att behöva

anskaffa betydligt fler lägenheter än

vad som hittills varit fallet, vilket

medför att riksdagen medverkar till att

förvärra den redan ansträngda

hyresmarknaden i Stockholms innerstad.

Mot denna bakgrund förordar utskottet

att ersättningen begränsas till högst

2 500 kr/månad.

dels att utskottets hemställan under 3

bort ha följande lydelse:

3. beträffande högsta

ersättningsnivån för nattraktamente

att riksdagen med avslag på förslag

1995/96:RFK4 i denna del bifaller

motion 1995/96:K22 yrkande 2,

2. Reglerna för ersättning vid färd med

egen bil (mom. 7)

Peter Eriksson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 10 börjar med När det gäller

och slutar med per mil avstyrks bort

ha följande lydelse:

De föreslagna reglerna är enligt

utskottets mening mycket generösa och

bygger sannolikt på föreställningen att

denna typ av resor bland riksdagens

tjänstemän inte är så vanligt

förekommande. Riksdagsledamöterna reser

däremot i betydande utsträckning med

egen bil. Det vore enligt utskottets

mening fel om ledamöterna skulle tjäna

pengar på detta resande, varför en

ersättning med 13 kr/mil är en

tillräcklig ersättning, en ordning som

dessutom skulle minimera administration

och krångel.

dels att utskottets hemställan under 7

bort ha följande lydelse:

7. beträffande reglerna för

ersättning vid färd med egen bil

att riksdagen med avslag på förslag

1995/96:RFK4 i denna del bifaller

motion 1995/96:K22 yrkande 3,

3. Kostnadsersättning och viss teknisk

utrustning (mom. 8)

Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson

(mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 11 börjar med Förslaget i

denna och slutar med i denna del bort

ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att trots att det

nya systemet innebär att ledamöterna

erhåller fri bostad i Stockholm, fler

tekniska hjälpmedel och full ersättning

för telefon i hemmet och för resor inom

landet i tjänsten, kvarstår den s.k.

kostnadsersättningen nästan helt intakt.

Detta innebär i praktiken en betydande

lönehöjning, vilket enligt utskottets

mening inte kan anses rimligt med tanke

på statens budget och resultatet av

löneförhandlingarna inom samhället i

övrigt. Enligt utskottets mening bör

kostnadsersättningen avskaffas, vilket

leder till en besparing på 22,4 miljoner

kronor/år.

dels att utskottets hemställan under 8

bort ha följande lydelse:

8. beträffande kostnadsersättning

och viss teknisk utrustning

att riksdagen med avslag på förslag

1995/96:RFK4 i denna del bifaller motion

1995/96:K22 yrkande 1,

Bilaga

Utskottets förslag till Lag om ändring i

lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor

för riksdagens ledamöter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen

(1994:1065) om ekonomiska villkor för

riksdagens ledamöter

dels att nuvarande 4, 5 och 6 kap. skall

betecknas 5, 6 respektive 4 kap.,

dels att 3 kap. 4 §, nya 4-6 kap.,

rubrikerna till 4-6 kap. och punkterna 3

och 4 av övergångsbestämmelserna till

lagen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

4 §

Beviljas en ledamot ledighet under mer

än femton dagar i följd av annat skäl än

offentligt uppdrag, militärtjänstgöring,

sjukdom, vård av barn m.fl. görs avdrag

från arvodet med två tredjedelar från

och med den sextonde dagen.

Om en ledamot är ledig från sitt

uppdrag på grund av sjukdom, görs avdrag

för samma tid från arvodet och

tilläggsarvodet i enlighet med de

bestämmelser om sjukavdrag som gäller

för arbetstagare hos riksdagen. Avdraget

skall dock beräknas på grundval av

arvodet och tilläggsarvodet delat med

antalet kalenderdagar i månaden.

Om en ledamot får

föräldrapenning

eller tillfällig

föräldrapenning och

för samma tid får

arvode skall arvo

det minskas med ett

belopp som motsva

rar uppburen

föräldrapenning

eller tillfällig

föräldrapenning.

6 kap. Reseförmåner 4 kap.

Resekostnadsersättn

ing

1 §

En ledamot får Med tjänsteresa

anlita inrikes järn avses en resa som

vägar och statliga en ledamot företar

busslinjer på riks som ett led i

dagens bekostnad. utövandet av sitt

Detsamma gäller för uppdrag som

sådana resor med riksdagsledamot.

reguljära flyg Ledamotens bostad

linjer som avser på hemorten

utövandet av betraktas därvid

uppdraget som riks som tjänsteställe.

dagsledamot.

2 §

Riksdagens En ledamot har

förvaltningskontor rätt till ersätt

får föreskriva att ning för kostnader

en ledamot för tjänsteresor

med belopp

1. på riksdagens motsvarande den

bekostnad får faktiska kostnaden.

anlita annat Ersättning för

färdmedel än som kostnader för tjäns

anges i 1 §, teresor med egen

bil betalas med de

2. har rätt till belopp som gäller

traktamente vid för tjänstemän inom

resa med anledning den inre riksdags

av uppdraget som förvaltningen och

riksdagsledamot. fastställs av

Riksdagens

förvaltningskontor.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Ledamoten beslutar

själv om inri-kes

tjänsteresor och om

lämpligt färdmedel

med hänsyn tagen

till kostnads- och

tidsaspekter. Leda-

moten skall därvid

utnyttja sådana

rabatter, årskort

och liknande

färdbevis eller

handlingar som

Riksdagens förvalt

ningskontor till-

handahåller med

hänsyn tagen till

ledamotens

resemönster.

Utrikes

tjänsteresa

beslutas av

talmanskonferensen

eller den som

talmanskonferensen

bestämmer.

4 kap. Traktamente 5 kap. Traktamente

m.m.

1 §

En ledamot som En ledamot har

från sin bostad på rätt till

hemorten har längre traktamente enligt

färdväg än 50 andra-fjärde

kilometer till styckena om

Riksdagshuset får förutsättningarna

traktamente för för avdrag för

varje påbörjat dygn ökade

med en levnadskostnader är

etthundrafemtiondel uppfyllda enligt

av basbeloppet punkt 3 av

enligt lagen anvisningarna till

(1962:381) om 33 §

allmän försäkring. kommunalskattelagen

(1928:

Traktamente utgår 370).

dock inte för tid

mellan det sista D a g t r a k t a

sammanträdet i m e n t e vid

kammaren i december flerdygns

och det första i förrättning i

januari eller Sverige betalas för

mellan det sista varje hel dag som

sammanträdet i tagits i anspråk

kammaren i juni och för förrättningen

det första under med ett belopp som

det följande motsvarar en

riksmötet, om inte etthundratjugondel

ledamoten deltar i av basbeloppet

sammanträde eller enligt lagen

annan förrättning (1962:381) om

för riksdagen i allmän försäkring

Stockholm. avrundat till

närmaste tiotal

kronor. Har

förrättningen

påbörjats efter kl.

12.00 avresedagen

eller avslutats

före kl. 19.00

hemresedagen skall

traktamente betalas

med halva det

nämnda beloppet.

Har ledamot som

har rätt till dag

traktamente

tillhandahållits

kostförmån skall

traktamentet

reduceras med

hänsyn härtill,

såvida inte

förmånen avser fri

kost som till

handahållits på

allmänna transport

medel vid

tjänsteresa och som

inte utgör

skattepliktig in

täkt. Ersättning

för logikostnad i

Sverige (n a t t-

t r a k t a m e n t

e) betalas med be

lopp motsvarande vi

sad kostnad upp

till ett högsta

belopp per månad

som Riksdagens

förvaltningskontor

bestämmer. Vid

särskild tjänsteför

rätt-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ning i Sverige mer

än fem mil från

bostaden och

Riksdagshuset

betalas dock

ersättning för

faktisk logikostnad

som föranleds av

förrättningen.

Vid

flerdygnsförrättnin

g utomlands betalas

ersättning för

ökade

levnadskostnader

enligt de villkor

och med de belopp

som gäller för

tjänstemän inom den

inre

rikdagsförvaltninge

n och fastställs av

Riksdagens

förvaltningskontor.

2 §

En ledamot som

uppfyller

förutsättningarna i

1 § för rätt till

traktamente, utom

såvitt avser kravet

på övernattning på

förrättningsorten,

har rätt till f ö r

r ä t t n i n g s t

i l l- l ä g g vid

endagsförrättningar

i Sverige mer än

fem mil från

bostaden, om

förrättningen varar

mer än fyra timmar.

Förrättningstillägg

betalas med ett

belopp som

motsvarar en

tvåhundrasjuttiofem

tedel av

basbeloppet enligt

lagen (1962:381) om

allmän försäkring

avrundat till

närmaste tiotal

kronor.

Har ledamot som

har rätt till

förrättningstillägg

tillhandahållits

kostförmån skall

förrättningstillägg

et reduceras med

hänsyn härtill,

såvida inte

förmånen avser fri

kost som

tillhandahållits på

allmänna

transportmedel vid

tjänsteresa och som

inte utgör

skattepliktig

intäkt.

2 § 3 §

Om en ersättare, Om en ersättare,

som inte kan som inte kan

beredas bostad i beredas bostad i

riksdagens hus, har riksdagens hus, har

kostnader för högre logikostnader

övernattning som än det högsta

överstiger hälften belopp per månad

av traktamentet för som betalas enligt

dygn, kan 1 § tredje stycket

förvaltnings får Riksdagens för

kontoret bevilja valtningskontor, om

särskild ersättning det finns särskilda

härför. skäl, betala högre

ersättning.

3 §

Om en ledamot vid

ledighet som är

kortare än sexton

dagar har uppburit

traktamente för hel

dag på annan grund

än enligt denna

lag, halveras

traktamentet enligt

1 § för det eller

de dygn det andra

traktamentet har

uppburits.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Om en ledamot är

ledig i mer än

femton dagar i

följd, halveras

traktamentet enligt

1 § för dygn från

och med den första

dagen. Vid ledighet

i mer än femton

dagar i följd

minskas

traktamentet för

dygn till en fjär

dedel från och med

den sextonde dagen.

5 § 4 §

Efter ledighet i Efter ledighet i

mer än nittio dagar mer än nittio dagar

i följd betalas i följd betalas

inte något trakta inte någon ersätt

mente. ning för logikost

nad om det inte

finns särskilda

skäl.

5 §

Om det finns

synnerliga skäl får

förvaltningskontore

t, efter ansökan av

ledamot, betala

ersättning för

kostnad som är

förenad med den

bostad där

ledamoten är

folkbok-förd men

där nattraktamente

inte betalas för

denna eller någon

an-nan egen bostad.

Ersättningen får

inte överstiga det

högsta belopp per

månad som betalas

enligt 1 § tredje

stycket.

5 kap. 6 kap.

Kostnadsersättning Kostnadsersättning

och viss teknisk och viss teknisk

utrustning utrustning

1 §

En ledamot är En ledamot är

berättigad till berättigad till

kostnadsersättning. kostnadsersättning.

Kostnadsersättninge Kostnadsersättninge

n för månad utgör n för månad utgör

16 2/3 procent av 15 procent av

basbeloppet enligt basbeloppet enligt

lagen (1962:381) om lagen (1962:381) om

allmän försäkring. allmän försäkring.

Vice talmännen är berättigade till

extra kostnadsersättning för månad med 5

procent av basbeloppet enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring.

2 §1

För ledamot som Riksdagen

disponerar viss tillhandahåller

teknisk utrustning ledamöter sådan tek

tillhörig riksdagen nisk utrustning som

minskas är av väsentlig

kostnadsersätt betydelse för

ningen enligt utförande av

föreskrifter som uppdraget som leda

meddelas av mot i riksdagen.

riksdagens förvalt

ningskontor.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Övergångsbestämmelser

3. För en 3. För en

riksdagsledamot, riksdagsledamot,

som vid utgången av som vid utgången av

valperioden valperioden

1991-1994 fyllt 40 1991-1994 fyllt 40

år och har minst år och har minst

sex års sex års

sammanhängande tid sammanhängande tid

som som riks-

riksdagsledamot, dagsledamot, gäller

gäller att garanti att garanti kan

kan utbetalas utbetalas längst

längst till till ingången av

ingången av den den månad då leda

månad då ledamoten moten fyller 65

fyller 65 år. år. Därefter

föreligger rätt

till ål-

derspension.

4. En

riksdagsledamot, 4. En

som läm-nar sitt riksdagsledamot,

uppdrag under som lämnar sitt

riksmötet 1993/94 uppdrag under

och för vilken riksmötet 1993/94

ålderspen-sion och för vilken

skall fastställas ålderspen-sion

enligt de nya skall fastställas

bestämmelserna, är enligt de nya

berättigad till en bestämmelserna, är

ålderspension som berättigad till en

minst motsvarar ålderspension som

tidsfaktorn minst motsvarar

multiplicerad med tidsfaktorn

22 procent av multiplicerad med

ledamotsarvodet vid 22 procent av

avgångstillfället. ledamotsarvodet vid

avgångstillfället.

Om särskilda skäl

föreligger, får

samma garantiregel

tillämpas för en

riksdagsledamot som

lämnar sitt uppdrag

under riksmötet

1993/94 och för

vilken

ålderspension skall

fastställas enligt

de gamla

bestämmelserna.

_____________

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1997.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Förslaget 1

Motionerna 1

Motioner väckta under allmänna

motionstiden 1994/95 1

Motioner väckta med anledning av

förslaget 2

Utskottet 2

Bakgrund 2

Avslag på förslaget 3

Motionen 3

Beräknade kostnadskonsekvenser av

förslaget 3

Utskottets bedömning 4

Ersättning för ökade

levnadsomkostnader 4

Nuvarande regler 4

Förslag till nytt

ersättningssystem 5

Motionerna 6

Utskottets bedömning 7

Ersättning för resekostnader 7

Nuvarande regler 7

Förslag angående regler för

resekostnadsersättning 8

Motionerna 8

Utskottets bedömning 9

Kostnadsersättning och viss

teknisk utrustning 10

Gällande regler och praxis 10

Förslag angående

kostnadsersättning och viss

teknisk utrustning 10

Motionen 11

Utskottets bedömning 11

Övriga frågor 11

Pensionsbestämmelser för

riksdagsledamöter och kommunalt

förtroendevalda 11

Förslag till ändring i

övergångsbestämmelserna 14

Motionen 14

Utskottets bedömning 15

Ledamöternas kansli- och

biträdesresurser 15

Lagförslaget 17

Hemställan 17

Reservationer 19

1. Högsta ersättningsnivån för

nattraktamente (mom. 3) 19

2. Reglerna för ersättning vid

färd med egen bil (mom. 7) 19

3. Kostnadsersättning och viss

teknisk utrustning (mom. 8) 20

Bilaga 21

Utskottets förslag till Lag om

ändring i lagen (1994:1065) om

ekonomiska villkor för riksdagens

ledamöter 21

Gotab, Stockholm 1996

_______________________________

1 Senaste lydelse 1995:798.