Bet. 1995/96:KU29

Konstitutionsutskottets betänkande

1995/96:KU29

Radio- och TV-frågor

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1995/96

KU29

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition

1995/96:160 Radio- och TV-lag samt

motioner som väckts med anledning av

propositionen. Därutöver behandlas vissa

motioner med anknytning till etermedier

som väckts under allmänna motionstiden

1995.

Regeringen föreslår i propositionen att

sju av de nuvarande lagarna på radio-

och TV-området förs samman till en ny

lag, radio- och TV-lagen. Syftet är i

första hand att få en mer överskådlig

lagstiftning, som kan ligga till grund

för de ändrade regler som kan komma att

behövas till följd av den tekniska

utvecklingen. Förslaget innehåller inga

stora sakliga förändringar.

Utskottet tillstyrker propositionen och

avstyrker de till propositionen hörande

motionerna.

Utskottet avstyrker även övriga

motioner, bland dem sådana som rör

inrättande av en ny markbunden TV-kanal.

Utskottet hänvisar därvid till pågående

beredning.

Till betänkandet har fogats 14

reservationer och tre särskilda

yttranden.

Propositionen

1995/96:160 vari yrkas att riksdagen

antar regeringens förslag till

1. radio- och TV-lag,

2. lag om ändring i varumärkeslagen

(1960:644),

3. lag om ändring i lagen (1960:729) om

upphovsrätt till litterära och

konstnärliga verk,

4. lag om ändring i patentlagen

(1967:837),

5. lag om ändring i mönsterskyddslagen

(1970:485),

6. lag om ändring i

växtförädlarrättslagen (1971:392),

7. lag om ändring i firmalagen

(1974:156),

8. lag om ändring i lagen (1978:763)

med vissa bestämmelser om marknadsföring

av alkoholdrycker,

9. lag om ändring i lagen (1989:41) om

TV-avgift,

10. lag om ändring i lagen (1990:886)

om granskning och kontroll av filmer och

videogram,

11. lag om ändring i lagen (1991:1559)

med föreskrifter på

tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens områden,

12. lag om ändring i lagen (1992:72) om

koncessionsavgift på televisionens

område,

13. lag om ändring i lagen (1992:1685)

om skydd för kretsmönster för

halvledarprodukter,

14. lag om ändring i lokalradiolagen

(1993:120),

15. lag om ändring i tobakslagen

(1993:581),

16. lag om ändring i lagen (1993:1392)

om pliktexemplar av dokument,

17. lag om ändring i lotterilagen

(1994:1000),

18. lag om ändring i

marknadsföringslagen (1995:450).

Lagförslagen är fogade till betänkandet

som bilaga.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av

propositionen

1995/96:K30 av Birgit Friggebo m.fl.

(fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en allmän avreglering av

radio- och TV-lagen och en översyn av

denna med anledning av den nya digitala

tekniken,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utredning av

yttrandefrihetsgrundlagens bestämmelser

om fördelning av frekvensutrymmet i

syfte att säkra mångfalden i etern,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om uppföljning av den praxis som

utbildas genom Justitiekanslerns

förelägganden och de allmänna

domstolarnas tillämpning av lagrummet

beträffande program med ingående

våldsskildringar av verklighetstrogen

karaktär eller med pornografiska bilder,

4. att riksdagen beslutar om sådan

ändring i 2 kap. 1 § andra stycket i

regeringens förslag till radio- och TV-

lag att ingen tidsgräns krävs för

tillstånd för sändningar som är särskilt

anpassade för syn- eller hörselskadade,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett inarbetande av

lokalradiolagen (1993:10) i den

föreslagna radio- och TV-lagen,

6. att riksdagen avslår regeringens

förslag till ändring i 7 § första

stycket lagen (1989:41) om TV-avgift

innebärande en höjning av TV-avgiften.

1995/96:K31 av förste vice talman Anders

Björck m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om olika tillståndsmyndigheter,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tillstånd icke får

förenas med villkor som rör

programutbudets innehåll,

3. att riksdagen beslutar avskaffa

förbudet mot åsiktsannonsering i

enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen avslår regeringens

förslag att införa en förbudsbestämmelse

mot sändning av TV-program som

innehåller våldsskildringar av

verklighetstrogen karaktär eller

pornografi i enlighet med vad som

anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökat redaktionellt ansvar för

den självsanerande verksamheten,

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om annonsvolymen,

7. att riksdagen avslår regeringens

förslag att ålägga Justitiekanslern att

övervaka efterlevnaden av den nya

förbudsbestämmelsen i enlighet med vad

som anförts i motionen,

8. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om återkallelse av tillstånd.

1995/96:K32 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär

sådan ändring i radio- och TV-lagen att

de kulturpolitiska målen för

etermedierna integreras i lagen enligt

vad i motionen anförts,

2. att riksdagen beslutar att 7 §

första stycket i förslaget till lag om

ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift

får följande lydelse: TV-avgiften är 1

600 kronor för ett år. Den skall betalas

i fyra poster om 400 kronor.

1995/96:Kr7 av Carl Bildt m.fl. (m) vari

yrkas

12. att riksdagen beslutar avslå

regeringens förslag om höjd TV-avgift i

enlighet med vad som anförts i motionen.

Motioner väckta under allmänna

motionstiden 1995

1994/95:K403 av Carl Bildt m.fl. (m)

vari yrkas

5. att riksdagen beslutar att ge

regeringen i uppdrag att omförhandla

avtalet med TV 4 i enlighet med vad som

anförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar att

koncessioner för de fjärde och femte

markbundna TV-kanalerna skall erbjudas

fristående intressenter i enlighet med

vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om den framtida fördelningen av

frekvenser för digital radio.

1994/95:K407 av Åke Carnerö m.fl. (kds)

vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om internationella

överenskommelser i syfte att begränsa

utbudet av underhållningsvåld,

1994/95:K416 av Hans Stenberg m.fl. (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en lagändring

innebärande att det blir tillåtet för

svenska TV-tittare att ta emot svenska

program från utländska TV-satelliter.

1994/95:K417 av Olof Johansson m.fl. (c)

vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om etablering av ny markbunden

reklam-TV-kanal,

8. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om svenska initiativ vad gäller

regelverket för gränsöverskridande TV-

sändningar,

9. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts avseende översyn av reglerna och

villkoren för svensk s.k. public access-

television,

10. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om utredning angående beviljande

av koncessioner för lokal reklamradio,

11. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts beträffande villkoren för

närradion.

1994/95:K418 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om digital teknik för TV- och

radiosändningar,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en ny TV-kanal i marknätet,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en ny rikstäckande

kommersiell radiokanal,

1994/95:K421 av Anders Ygeman (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om TV-sändningar inom Norden.

1994/95:K427 av Henrik S Järrel (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av lagen om

satellitsändningar av TV-program.

1994/95:K434 av Georg Andersson m.fl.

(s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åtgärder för

utveckling av icke-kommersiell lokal

radio och TV.

1994/95:K810 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behov av etik på datanäten.

1994/95:So294 av Rune Backlund m.fl. (c)

vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att funktionshindrades

tillgång till programutbudet i radio och

television skall beaktas i de privata

radio- och televisionskanalernas

sändningar.

1994/95:Kr205 av Birger Schlaug m.fl.

(mp) vari yrkas

23. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att följa upp och utvärdera

Våldsskildringsrådets verksamhet.

1994/95:Kr210 av Berit Andnor m.fl. (s)

vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om krav på textning av

svensktalade inslag i samband med

avtalstecknande mellan svenska staten

och privata TV-bolag.

1994/95:Kr231 av Bengt Lindqvist (s)

vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om funktionshindrades tillgång

till radio och television i privata

marksända kanaler.

1994/95:Kr232 av Tanja Linderborg m.fl.

(v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att vid förhandlingarna om

nya avtal mellan staten och fristående

företag ta upp frågan om att göra TV-

programmen mer tillgängliga för

funktionshindrade.

1994/95:Kr265 av Gudrun Schyman m.fl.

(v) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om tågordningen för utarbetande

av en lag om radio och TV,

12. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om kulturpolitiska mål i en

framtida radio-TV-lag,

14. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av villkoren för

en svensk "public-access"-television,

15. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en fjärde markbaserad TV-

kanal.

1994/95:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl.

(c) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökad uppmärksamhet åt

reklamgranskning i etermedierna.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att sju av de

nuvarande lagarna på radio- och TV-

området förs samman till en ny lag,

radio- och TV-lagen. Syftet är i första

hand att få en mer överskådlig

lagstiftning, och förslaget innehåller

inga stora sakliga förändringar.

Regeringen anser det angeläget att det

finns en samlad och logiskt uppbyggd lag

som kan ligga till grund för de ändrade

regler som kan komma att behövas till

följd av den tekniska utvecklingen.

En av de ändringar som föreslås är att

tillståndsplikten för sändningar

begränsas något. En annan är ett förbud

mot sändningar av TV-program som

innehåller verklighetstrogna

våldsskildringar eller pornografi under

sådan tid och på sådant sätt att barn

kan se programmen, såvida det inte är

försvarligt att ändå visa programmet.

Efterlevnaden av detta förbud skall

övervakas av Justitiekanslern. Ett

förbud mot TV-reklam för receptbelagda

läkemedel föreslås också. En ny

sanktion, särskild avgift, föreslås för

den som i vissa fall bryter mot

bestämmelser eller villkor om reklam

m.m.

Bakgrund

Yttrandefrihetsgrundlagen, m.m.

Skyddet för yttrandefriheten i bl.a.

radio och television regleras i

yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Lagen

bygger på samma grundsatser som

tryckfrihetsförordningen (TF), vilket

innebär bl.a. att principerna om

censurförbud och etableringsfrihet med

vissa undantag gäller för hela det

moderna massmedieområdet.

Även om etableringsfrihet är

utgångspunkten för ljudradio och

television, har principen inte helt

kunnat genomföras. Radiofrekvensspektrum

är en begränsad resurs. Det har därför

varit omöjligt att föreskriva en

generell etableringsfrihet för

sändningar som utnyttjar det begränsade

frekvensutrymmet. Etableringsfriheten är

numera grundlagsfäst, men enligt 3 kap.

2 § första stycket

yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) får

rätten att sända radioprogram på annat

sätt än genom tråd regleras genom lag

som innehåller föreskrifter om tillstånd

och villkor för att sända. Av 3 kap. 2 §

andra stycket YGL framgår att det

allmänna skall eftersträva att

radiofrekvenserna tas i anspråk på ett

sätt som leder till vidaste möjliga

yttrandefrihet och informationsfrihet.

Rätten att sända radioprogram på annat

sätt än genom tråd får således enligt 3

kap. 2 § YGL regleras genom lag som

innehåller föreskrifter om tillstånd och

villkor för att sända. Bestämmelsen

lämnar utrymme för det system med avtal

mellan staten och tillståndshavare som

finns i dag såvitt gäller public service-

företagen och TV 4. Vid lagstiftning om

begränsningar i sändningsrätten gäller

vad som föreskrivs i regeringsformen om

begränsningar av grundläggande fri- och

rättigheter (3 kap. 3 § YGL).

Rätt att sända radioprogram genom tråd

har däremot varje svensk medborgare och

svensk juridisk person enligt 3 kap. 1 §

första stycket YGL.

Etableringsfriheten hindrar inte att

det i lag meddelas föreskrifter om

ingripanden mot fortsatt sändning av ett

utbud som inriktas på

våldsframställningar, pornografiska

bilder eller hets mot folkgrupp (3 kap.

1 § andra stycket YGL).

Radiosändning definieras i 1 §

radiolagen som ljud, bild eller annat

meddelande som sänds med hjälp av

elektromagnetiska vågor vilkas

frekvenser är lägre än 3 000 gigahertz

(Ghz) och vilka utbreder sig i rymden

utan särskilt anordnad ledare. För

trådlösa marksändningar av ljudradio-

och TV-program krävs således tillstånd

om sändningarna sker på frekvenser som

är lägre än 3 000 Ghz. Om sändningen

sker över satellit fordras inte

tillstånd.

Europarådets konvention och EG:s TV-

direktiv

Europarådets konvention om

gränsöverskridande television öppnades

för undertecknande den 5 maj 1989.

Sverige har tillträtt konventionen.

EG:s ministerråd antog den 3 oktober

1989 ett direktiv (89/552/EEG) om

samordning av vissa bestämmelser som

fastställts i medlemsstaternas lagar och

andra författningar om utförandet av

sändningsverksamhet för television, det

s.k. TV-direktivet.

Sverige åtog sig redan genom

undertecknandet av EES-avtalet att följa

direktivet. Det gäller för Sverige i

förhållande till EU-länderna och de

länder som ingår i EES-området. Det

genomfördes i svensk rätt genom lagen

(1992:1356) om satellitsändningar av

televisionsprogram till allmänheten.

Konventionens regler är endast

tillämpliga i förhållande till de länder

som inte är medlemmar av EU eller ingår

i EES-området och som har tillträtt

konventionen.

TV-direktivet reglerar TV-sändningar

avsedda för allmänheten oavsett med

vilken teknik sändningen sker. Även

kodade sändningar, som betal-TV-kanaler,

omfattas av regelverket.

Såväl konventionen som TV-direktivet

innehåller regler som syftar till att

främja, reglera och förbjuda vissa typer

av program. Även om dokumenten har många

gemensamma drag, finns viktiga

skillnader som har att göra med deras

olika folkrättsliga status.

En viktig skillnad gäller hur reglerna

skall följas upp. Enligt konventionen

skall en permanent kommitté med uppgift

att tolka konventionen verka för att

lösa konflikter och behandla förslag om

ändringar i konventionen. När tvister

inte går att lösa, tillgrips ett

skiljedomsförfarande. För EU gäller att

EG-domstolen fastställer tolkningen av

EG-rätten. I direktivet föreskrivs en

rapporteringsskyldighet till

kommissionen om de åtgärder som

vidtagits för att implementera

direktivet i den nationella

lagstiftningen.

En annan viktig skillnad mellan

konventionen och TV-direktivet gäller

vilket land som har ansvaret för en

sändning.

Konventionen innebär när det gäller

marksändningar att det land där den

ursprungliga sändningen har ägt rum

ansvarar för att sändningen följer

konventionens regler. För

satellitsändningar är det i första hand

det land som svarar för upplänk till

satellit som bär ansvaret. I andra hand

ansvarar det land som tillhandahållit

frekvens eller sändningskapacitet från

en satellit och därefter det land där

programföretaget har sitt säte.

Direktivets ansvarsregler utgår i

första hand från att det land där

programbolaget har sitt säte skall se

till att sändningarna är i enlighet med

direktivets bestämmelser (den s.k.

sändarlandsprincipen). I andra hand, om

programbolaget inte är baserat i ett EU-

land, ansvarar det EU-land (genom EES-

avtalet även EES-land) som upplåtit

frekvens, upplänk eller

satellitkapacitet.

En TV-sändning skall normalt tas emot i

alla medlemsländer om den är laglig i

det land den utgår från.

I direktivet framhålls 1950 års

Europarådskonvention om mänskliga

rättigheter som central och särskilt

dess artikel 10 om yttrande- och

informationsfrihet. Samtidigt nämns de

regler som medger att stater får besluta

om vissa inskränkningar i

yttrandefriheten.

Vad gäller sändningarnas innehåll kan

bestämmelserna delas in i tre grupper

med sinsemellan olika karaktär, som

syftar till att främja, reglera eller

förbjuda vissa typer av program.

Den första gruppen avspeglar ett av

direktivets huvudsyften, nämligen att

främja distribution och produktion av

europeiska program. Dessa regler har

utformats som bestämmelser om

programandelar för europeiska program.

Direktivet har också regler om att en

viss andel av programutbudet skall vara

framställt av fristående producenter.

Den andra gruppen avser regleringen av

reklamens utformning, omfattning och

inplacering.

Den tredje gruppen regler rör förbud

mot vissa typer av program. Det gäller

pornografi, våld och sändningar som kan

framkalla hat på grundval av ras, kön,

religion och nationalitet. Restriktioner

mot pornografi och våldsskildringar

kopplas till behovet att skydda barn och

unga.

Dessutom finns vissa ordningsregler och

bestämmelser om rapportering och

uppföljning.

För närvarande pågår en översyn av TV-

direktivet.

Aktuella utredningar m.m.

Till grund för de förslag som

regeringen nu lägger fram ligger

Radiolagsutredningens slutbetänkande Ny

lagstiftning om radio och TV (SOU

1994:105).

Radiolagsutredningen tillsattes år 1985

med uppgiften att lämna förslag till ny

radiolagstiftning. Arbetet bedrevs av en

särskild utredare. Utredningen har

överlämnat sex delbetänkanden:

Kabelsändningarna och videocensuren (Ds

U 1985:12), Försöksverksamhet med

nordisk TV från rymden, rättsliga frågor

(Ds U 1987:2), Vidaresändning av

satellitprogram i kabelnät (SOU

1987:63), Vidgad etableringsfrihet för

nya medier (SOU 1989:7), Lagstiftning

för reklam i svensk TV (SOU 1990:7) och

Lagstiftning om satellitsändningar av TV-

program (SOU 1992:31). Förslagen har

lett till omfattande ny lagstiftning.

En särskild utredare (U 1991:10) avgav

nyligen betänkandet Från massmedia till

multimedia (SOU 1996:25). I betänkandet

redovisas olika modeller för hur

television i digital form skulle kunna

distribueras till allmänheten: digitala

sändningar i marknätet,

satellitsändning, sändning i kabel- och

telenät, telenät och övriga

nätmöjligheter. Utredaren föreslår att

digitala TV-sändningar i marknät skall

byggas ut i Sverige. En första etapp

skulle enligt utredaren kunna vara

slutförd våren 1998 och ge

sändningsmöjligheter för åtta

rikstäckande marksända kanaler, dvs. fem

kanaler utöver de nuvarande tre.

Betänkandet remissbehandlas för

närvarande.

Samme utredare avgav år 1994

betänkandet Tekniskt utrymme för

ytterligare TV-sändningar (SOU 1994:34).

Lokal- och närradiokommittén (Ku

1995:04, dir. 1995:123) är en

parlamentariskt sammansatt kommitté med

uppdrag att lägga fram förslag om

ändrade regler för lokala

ljudradiosändningar. De nya reglerna

skall enligt direktiven förbättra

möjligheterna att förverkliga de

ursprungliga intentionerna i fråga om

lokalradions mångfald och lokala

förankring samt möjliggöra att närradion

utvecklas till en livskraftig radio med

lokal anknytning och demokratisk

förankring.

Regeringen tillsatte våren 1995 ett råd

för mångfald inom massmedierna (Ku

1995:01, dir. 1995:13). Rådet har i

uppgift att överväga och föreslå

åtgärder för att stärka mångfalden och

motverka skadlig ägar- och

maktkoncentration inom massmedierna.

Rådet skall följa utvecklingen av

förhållanden som har betydelse för

mångfalden och utreda behovet av

lagstiftning och/eller andra åtgärder

som kan begränsa skadlig koncentration

av ägandet av massmedierna.

Rådet skall bl.a. följa den

internationella utvecklingen, särskilt

inom EU och Europarådet samt de nordiska

länderna. Rådet skall vara svenskt kon-

taktorgan till den expertkommitté

rörande mediekoncentration och mångfald

som Europarådet upprättat och som skall

ha korrespondenter i alla

medlemsstaterna.

En parlamentariskt sammansatt kommitté

(Ju 1994:13, dir. 1994:104 och 1995:14)

har ett uppdrag att se över frågor om

nya medier och grundlagarna m.m. I

uppdraget ingår att analysera

tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens tillämplighet

på nya medier som används vid förmedling

av yttranden och annan information till

allmänheten. Mot bakgrund av den

analysen skall kommittén undersöka

frågan om ett grundlagsskydd för moderna

medier som nu inte har ett sådant skydd.

Kommittén skall då utifrån sin studie av

de nuvarande grundlagsreglernas

tillämpningsområde och deras betydelse

för den nya tekniken överväga behovet av

justeringar i detta hänseende. Kommittén

skall vidare analysera den särskilda

frågan om förhållandet mellan

tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens bestämmelser

om beslag och konfiskering å ena sidan

och offentlighetsprincipen å den andra.

Arkivfrågor och processrättsliga frågor

skall ingå i analysen.

Kommittén skall föreslå de

grundlagsändringar och andra

lagändringar som den finner motiverade.

Enligt det ursprungliga uppdraget

skulle kommittén även överväga en

ändring i YGL som bättre ger uttryck för

den i praktiken allt friare

etableringsrätten för trådlösa radio-

och TV-sändningar än vad som nu gäller

enligt 3 kap. 2 § YGL. Detta uppdrag

har dock med hänvisning till att frågan

om förändringar av reglerna om

etableringsfrihet i YGL nyligen

analyserats av Radiolagsutredningen

återkallats genom tilläggsdirektiv.

Kommitténs utredningsarbete skall vara

avslutat senast vid utgången av år 1996.

Kommittén om kulturpolitikens

inriktning, Kulturutredningen (Ku

1993:03, dir. 1993:24 och 1994:146),

avgav under förra året betänkandet

Kulturpolitikens inriktning (SOU

1995:84).

Tillståndsskyldigheten

Tillståndsskyldigheten och den nya

tekniken

Gällande ordning

Som framgår av beskrivningen ovan bygger

skyddet i YGL för yttrandefriheten i

bl.a. radio och television på principen

om etableringsfrihet, men principen har

inte helt kunnat genomföras, eftersom

radiofrekvensspektrum är en begränsad

resurs. Rätten att sända radioprogram

genom tråd är däremot inte begränsad av

resursskäl.

Radiolagen innehåller i dag inga

bestämmelser om vem som kan få ett

tillstånd att sända rikstäckande

rundradioprogram. Däremot är det i

motiven förutsatt att regeringen inte

utan att underställa riksdagen frågan

skall ge någon tillstånd till sådana

sändningar (se prop. 1977/78:91 och

prop. 1985/86:109).

För närvarande har fem juridiska

personer tillstånd till TV-sändningar

och till ljudradiosändningar som riktar

sig till hela landet eller till

utlandet. De är Sveriges Television AB,

Sveriges Radio AB, Sveriges

Utbildningsradio AB, TV 4 AB och

Sverigefinska Riksförbundet.

Ett tillstånd att sända lokalradio

omfattar endast ett sändningsområde.

Ingen kan få mer än ett tillstånd, vare

sig direkt eller genom företag där man

har ett bestämmande inflytande.

Tillstånd får inte ges till någon som

ger ut en dagstidning eller har ett

bestämmande inflytande över ett företag

som ger ut en dagstidning eller till ett

företag i vilket någon som ger ut en

dagstidning eller har ett bestämmande

inflytande över ett dagstidningsföretag

har ett bestämmande inflytande.

I propositionen påpekas att det för

närvarande är svårt att avgöra vilka

särskilda lagstiftningsbehov som den nya

digitaltekniken kan komma att medföra.

Genom att frekvensutrymmet kan utnyttjas

mer effektivt med den nya tekniken är

det tänkbart att principen om

etableringsfrihet kan utvidgas till

ytterligare områden. Å andra sidan kan

digitaltekniken komma att föra med sig

nya regleringsbehov, t.ex. när det

gäller krypteringssystem eller sändar

operatörernas verksamhet. Regeringen

återkommer enligt propositionen till

dessa frågor i samband med att ställning

skall tas till förslagen i det nämnda

betänkandet.

Motion

I motion 1995/96:K30 av Birgit Friggebo

m.fl. (fp) yrkande 1 begärs ett

tillkännagivande om en allmän

avreglering av radio och TV och en

översyn av radio- och TV-lagstiftningen

med anledning av den nya digitala

tekniken. Motionärerna vill understryka

att den nya digitaltekniken kommer att

innebära att frekvensutrymmet kommer att

kunna utnyttjas mer effektivt, och de

anser det självklart att lagen, när den

nya tekniken införs, måste ses över på

så sätt att principen om

etableringsfriheten vidgas. Det bör

därför finnas en beredskap för att i det

sammanhanget se över behovet av

detaljregleringar.

I samma motion yrkande 2 begärs en

utredning av yttrandefrihetsgrundlagens

bestämmelser om fördelning av

frekvensutrymmet i syfte att säkra

mångfalden i etern. Motionärerna anser i

denna del att yttrandefrihetsgrundlagen

bör ändras så att den rest av

frekvensutrymmet som återstår, sedan

staten träffat avtal med vissa

programbolag på det sätt som nu sker om

radio- och TV-sändningar riktade till

allmänheten via public service-bolagen

och därutöver en radiofrekvens (eller

fler) per kommun undantagits för för

eningslivets behov, måste utbjudas på

marknaden och försäljas i någon form av

auktions- eller anbudsförfarande. En

parlamentarisk utredning med uppgift att

ge grundlagsskydd åt de fria radio- och

TV-stationerna bör därför åter

tillsättas.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet behandlade med anledning av fp-

motioner frågan om grundlagsreglering av

frekvensfördelning i sitt av riksdagen

godkända betänkande 1994/95:KU14.

Utskottet redogjorde för innehållet i 3

kap. 2 § första stycket YGL samt för

motivuttalanden till YGL. Vidare

redogjordes för Frekvensutredningens och

Radiolagsutredningens förslag samt för

utredningen om nya medier och

grundlagarna. Därutöver redovisades det

lagstiftningsärende hösten 1994 som

avsåg att avbryta meddelandet av

sändningstillstånd enligt

lokalradiolagen.

Utskottet ansåg i likhet med vad

regeringen anfört i tilläggsdirektiven

till utredningen om nya medier och

grundlagarna att det inte finns något

behov av att ytterligare låta utreda

frågan om ändring av

yttrandefrihetsgrundlagen såvitt gäller

etableringsrätt för trådlösa radio- och

TV-sändningar, och utskottet avstyrkte

motionerna.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare

bedömning att det inte finns något behov

av att ytterligare låta utreda frågan om

ändring av yttrandefrihetsgrundlagen

såvitt gäller etableringsrätt för

trådlösa radio- och TV-sändningar.

Utskottet avstyrker motion 1995/96:K30

yrkande 2. Utskottet, som utgår från att

regeringen fortlöpande överväger vilka

lagstiftningsåtgärder som den nya

tekniken ger anledning till, vill inte

heller göra något tillkännagivande om

beredskap att se över behovet av

detaljregleringar med anledning av den

nya digitaltekniken. Utskottet avstyrker

även yrkande 1 i motionen.

Upplåtande av ytterligare

frekvensutrymme

Användning av ny teknik m.m.

Det finns möjlighet att med nuvarande

analoga sändningsteknik marksända flera

TV-program i Sverige (se betänkandet

Tekniskt utrymme för ytterligare TV-

sändningar, SOU 1994:34). Sändningarna

kan enligt betänkandet arrangeras enligt

två olika alternativ,

riksnätsalternativet eller

tätortsalternativet.

Enligt riksnätsalternativet bedöms

utrymme kunna skapas för två nya nät av

marksändare. Det fjärde nätet (M4) antas

bestå av 54 huvudsändare med samma

räckvidd som motsvarande sändare i de

nuvarande näten. Tillsammans når de 95 %

av den fast bosatta befolkningen i

Sverige, och om ett tjugotal slavsändare

upprättas ökar befolkningstäckningen

till 98 %, dvs. samma täckningsgrad som

för TV 4-nätet. Det femte nätet (M5)

består av 48 sändare, av vilka ungefär

hälften har något mindre räckvidd än i

nuvarande nät. Befolkningstäckningen är

minst 85 %. Om även frekvenser i den

översta delen av UHF-bandet används kan

ytterligare sex sändare inrättas i M5-

nätet, och sändningarna når i så fall

knappt 95 % av befolkningen.

Enligt tätortsalternativet ges flera

sändningsmöjligheter i tätbefolkade

områden. Om sändarnas räckvidd begränsas

till ca 30 km kan tre nya marksända

program sändas lokalt över 19 större

tätorter.

Den nya digitaltekniken har vissa

egenskaper som gör den överlägsen den

analoga sändningstekniken. Genom att en

digital signal är lättare att uppfatta

än en analog blir känsligheten för

störningar mindre. Sändarna kan göras

svagare, vilket leder till lägre

energiförbrukning. Digitaltekniken är

mycket lämplig för komprimering, dvs.

att överflödig information tas bort före

utsändningen. På så sätt ryms ett större

antal program inom ett givet

frekvensutrymme. Digitala sändningar är

lätta att kryptera, och tekniken lämpar

sig därför väl för betal-TV och

liknande. Digitaltekniken är flexibel

och inte specifikt bunden till radio

eller television.

Sedan ändringar beslutats i radiolagen

(prop. 1994/95:170, bet. KU47, rskr.

369) inleddes försöksverksamhet med

digitala ljudradiosändningar (DAB) av

Sveriges Radio under hösten 1995 i

Stockholmsområdet. Antalet mottagare är

enligt propositionen ännu så länge

ytterst begränsat. En första utvärdering

skall äga rum efter ungefär två år.

I propositionen hänvisas till det

nyligen framlagda betänkandet Från

massmedia till multimedia (SOU 1996:25),

där frågan om digitala marksändningar av

TV behandlas, och som för närvarande

remissbehandlas.

I proposition 1995/96:125 om åtgärder

för att bredda och utveckla användningen

av informationsteknik redovisar

regeringen förslag till mål för en

övergripande nationell IT-strategi.

Regeringen lämnar vidare i den

propositionen förslag till prioriterade

statliga uppgifter och redovisar ett

handlingsprogram för att bredda och

utveckla användningen av

informationsteknik.

Bland övriga insatsområden nämns

kulturpolitiken. I detta avsnitt

meddelas att regeringen avser att

utforma och förankra riktlinjer som

underlättar beslut om snabbt införande

av digitala TV-sändningar i marknätet,

om åtgärder för att stärka och

förtydliga public service-verksamheten

och om insatser för att säkra framtida

svensk TV-produktion med kultur och

kvalitet.

Socialdemokraterna, Centerpartiet och

Folkpartiet har under våren 1996 enats

om riktlinjer som underlättar beslut om

bl.a. att snabbt införa digitala TV-

sändningar i marknätet. Innan beslut kan

fattas om digital uppbyggnad av

marknätet måste dock frågor besvaras om

t.ex. i vilken takt det digitala

marknätet kan byggas ut, hur snabbt det

analoga marknätet kan avvecklas, hur

finansieringen kan ske och vilka

ändringar i lagstiftning som behövs.

I ett interpellationssvar den 18 april

1996 (prot. 1995/96:82) om TV-sändningar

via fiberoptik och kabel erinrade

kulturminister Marita Ulvskog bl.a. om

att det nu finns antagna digitala

sändningsstandarder för satellit och

kabel, att standarden för marksändningar

är klar i princip, även om det formella

beslutet återstår och att ett EG-

direktiv om standarder för bl.a.

digitala TV-sändningar trädde i kraft

under förra året. Hon erinrade vidare om

överenskommelsen mellan

Socialdemokraterna, Centerpartiet och

Folkpartiet.

Innan ett beslut kan fattas måste

enligt kulturministern vissa frågor

klarläggas ytterligare, och regeringen

har givit uppdrag till Post- och

telestyrelsen och NUTEK. En arbetsgrupp

med representanter för olika berörda

organ skulle inom kort tillsättas.

Regeringens arbete bedrevs enligt

kulturministern med sikte på att en

proposition skall kunna läggas fram för

riksdagen under hösten 1996.

Den av kulturministern aviserade

arbetsgruppen har nu tillsatts.

Motioner

Motioner som rör ytterligare

sändningskanaler har väckts under

allmänna motionstiden 1995.

I motion 1994/95:K403 av Carl Bildt

m.fl. (m) yrkande 6 begärs att riksdagen

beslutar att koncessioner för de fjärde

och femte markbundna TV-kanalerna skall

erbjudas fristående intressenter.

Motionärerna anser att de möjligheter

som finns att sända marksänd television

bör utnyttjas fullt ut. Genom att de nya

kanalerna reserveras för nya aktörer

ökar pluralismen och yttrandefriheten

vidgas. Inga andra begränsningar av

yttrandefriheten än de som ges av det

tekniskt möjliga skall accepteras. De

två kvarvarande marksända TV-kanalerna

bör därför frigöras för koncessioner. M4-

nätet bör användas för regional-TV.

Koncessionsgivning till M5-nätet bör

bygga på de erfarenheter som kan följa

av M4-koncessionernas utveckling.

Regelverket för de nya regionala TV-

kanalerna bör utformas generellt och

innehålla så få begränsningar som

möjligt. Krav på minsta andel

egenproduktion och nyhetsrapportering

kan ställas upp för att garantera en

viss lokal förankring och för att

vitalisera den lokala nyhetsbevakningen,

men några övriga krav på

programinnehållet bör inte ställas från

statsmakternas sida. Om det finns fler

intressenter för en frekvens så bör ett

öppet auktionsförfarande tillämpas på

samma sätt som vid fördelningen av den

privata lokalradions frekvenser.

I samma motion yrkande 7 begärs ett

tillkännagivande om den framtida

fördelningen av frekvenser för digital

radio. Motionärerna anser att det är

viktigt att de marksändande digitala

kanalerna fördelas på ett sådant sätt

att konkurrens, mångfald och valfrihet

garanteras. Det innebär att de digitala

kanalerna, när de blir tillgängliga, bör

fördelas på samma sätt som den nuvarande

privata lokalradion, nämligen genom ett

öppet auktionsförfarande. Krav från

Sveriges Radios sida på att få disponera

en större del av de digitala kanalerna

för egna sändningar måste avvisas.

I motion 1994/95:K418 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1 begärs

ett tillkännagivande om att utrymme

snarast bör upplåtas för digitala radio-

och TV-sändningar i de ytterligare

frekvensband som finns tillgängliga.

I samma motion yrkande 2 begärs ett

tillkännagivande om en ny TV-kanal i

marknätet. Motionärerna anför att de

frekvensmässiga möjligheter som finns

bör utnyttjas för etablerandet av en ny

markbunden reklamfinansierad TV-kanal

och att beslut om att bjuda ut en fjärde

marksänd TV-kanal bör fattas så snart

som möjligt. Kanalen skall dels

innehålla ett sådant utbud av

riksprogram att TV 4 ges en verklig

konkurrens på annonsområdet, dels ge

ökat utrymme för regionala sändningar.

Anbudsförfarandet skall vara så utformat

att båda dessa önskemål kombineras. Även

M4-nätet bör omfattas av krav på att

sändningarna skall vara sakliga och

opartiska, och det bör vara rimligt att

ställa krav på att svenska upphovsmän

ges tillfälle att få sina verk

framförda. Det kan också te sig

naturligt att ställa krav som säkrar att

en viss andel av programmen produceras

regionalt.

I samma motion yrkande 4 begärs ett

tillkännagivande om en ny rikstäckande

kommersiell radiokanal. Motionärerna

anser att Sveriges Radio bör ges

konkurrens på riksnivå genom en

konkurrerande privat reklamfinansierad

rikskanal med kvalitetsambitioner.

Utrymme bör skapas genom en omplanering

av frekvensbandet, och den lösning som

ligger närmast till hands är enligt

motionärerna att minska antalet

närradiokanaler något.

I motion 1994/95:K417 av Olof Johansson

m.fl. (c) yrkande 7 begärs ett

tillkännagivande om etablering av en ny

markbunden reklam-TV-kanal. Motionärerna

anser att det är angeläget att beslut

snarast kan fattas beträffande en ny

marksänd TV-kanal. Motionärerna anser

att TV3 och TV 4 har en monopolliknande

situation i fråga om reklamintäkter, och

ju längre ett beslut om en ny marksänd

TV-kanal dröjer, desto större

monopolvinster kan befintliga företag

göra, och desto mera kapitalkrävande

blir det att erbjuda konkurrens på den

marksända reklam-TV-marknaden.

I motion 1994/95:Kr265 av Gudrun Schyman

m.fl. (v) yrkande 15 begärs ett

tillkännagivande om en fjärde

markbaserad TV-kanal. Motionärerna är

tveksamma till om det verkligen

föreligger ett behov av en sådan, i

synnerhet om den skall vara

reklamfinansierad. Risken är enligt

motionärerna att vi får ytterligare en

kanal med ungefär samma utbud som TV 4

eller TV3. Om en sådan fjärde kanal

skall fylla ett behov borde den ha en

helt annan profil. Ett alternativ vore

att en eventuell fjärde markbaserad

kanal skulle ha sin tonvikt på

utbildning men också kunna användas för

public access .

Utskottets bedömning

I fråga om möjligheterna att öppna en

eller flera nya markbundna TV-kanaler

anser utskottet att beredningen av

betänkandet om digitaliseringen av

svensk television (SOU 1996:40) bör

avvaktas. Kulturministern har ställt i

utsikt en principproposition i frågan

under hösten 1996. Utskottet avstyrker

med hänsyn härtill motionerna

1994/95:K403 yrkandena 6 och 7, 1994/95:

K417 yrkande 7, 1994/95:K418 yrkandena

1, 2 och 4 och 1994/95:Kr265 yrkande 15.

Lokal- och närradiofrågor

Motioner

Olof Johansson m.fl. (c) begär i motion

1994/95:K417 yrkande 10 ett

tillkännagivande om utredning angående

beviljande av koncessioner för lokal

reklamradio. Motionärerna anser att

regeringen bör ge riksdagen en

redogörelse för erfarenheterna av

reklamfinansierad lokalradio och

ifrågasätter om de berörda

radioföretagens verksamhet motsvarar de

uttalanden som gjorts av bl.a. riksdagen

när det gäller krav på mångfald,

självständighet och inriktning. De

privata radioföretagen bör ha en bättre

ägarspridning och lokal förankring. Det

är därför angeläget att en utredning

tillsätts för att kartlägga alternativa

sätt att bevilja koncessioner för lokala

radioföretag. I samma motion yrkande 11

begärs ett tillkännagivande om villkoren

för närradion. Motionärerna anser att

villkoren bör övervägas vad gäller såväl

reglerna för programverksamheten som de

ekonomiska villkoren.

Georg Andersson m.fl. (s) begär i

motion 1994/95:K434 ett tillkännagivande

om åtgärder för utveckling av icke-

kommersiell lokal radio och TV.

Motionärerna ser med stor oro på den

kommersialisering som brett ut sig i

etermedia och anser att staten måste ta

ett ansvar för att idén om lokal-TV och

närradio utan reklam kan förverkligas.

Utskottets bedömning

Som framgår av redovisningen ovan över

aktuella utredningar pågår en utredning

om lokal- och närradion. Motion

1994/95:K417 yrkandena 10 och 11 är

härigenom tillgodosedd. Resultatet av

den pågående utredningen bör enligt

utskottets mening avvaktas, och den

nämnda motionen och motion 1994/95:K434

i den del den avser radiosändningar

avstyrks.

Ny radio- och TV-lagstiftning

Gällande ordning

De radiorättsliga bestämmelserna är för

närvarande spridda i olika

författningar, såsom radiolagen

(1966:755), lagen (1991:2027) om

kabelsändningar till allmänheten

(kabellagen), lagen (1992:1356) om

satellitsändningar av televisionsprogram

till allmänheten (satellitlagen),

närradiolagen (1982:459),

lokalradiolagen (1993:120), lagen

(1986:3) om rundradiosändning av

finländska televisionsprogram, lagen

(1981:508) om radiotidningar, lagen

(1992:72) om koncessionsavgift på

televisionens område (koncessions

avgiftslagen), lagen (1966:78) om förbud

i vissa fall mot rundradiosändning på

öppna havet (piratradiolagen) och lagen

(1993:599) om radiokommunikation

(radiokommunikationslagen).

De grundläggande bestämmelserna finns i

radiolagen. Den gäller både för

sändningar som sker med stöd av

regeringens tillstånd och för vissa

andra tillståndspliktiga sändningar.

Lagen innehåller den terminologi som är

gemensam för de flesta radiorättsliga

författningarna. Enligt 5 § radiolagen

krävs det tillstånd av regeringen för

rätt att här i landet sända

radioprogram i rundradiosändning .

Tillstånd ges för viss tid.

Programföretagens grundläggande

förpliktelser uttrycks genom kraven på

opartiskhet och saklighet och genom den

s.k. demokratibestämmelsen i 6 §. Kraven

på opartiskhet och saklighet gäller

endast för sådana företag som sänder med

stöd av regeringens tillstånd.

Utmärkande för dessa företag är att

regeringen enligt 7 § genom avtal kan

ställa upp villkor för

programverksamheten som t.ex. krav på

att sända ett mångsidigt programutbud,

att ta hänsyn till mediets särskilda

genomslagskraft när det gäller

programmens ämnen och tiden för sändning

av programmen, att på begäran av

myndighet sända meddelande till

allmänheten m.m. Programföretagen avgör

ensamma vad som skall förekomma i en

sändning som företaget anordnar med stöd

av tillståndet. Radiolagen innehåller

också bestämmelser om annonser, om

förbud mot censuringripanden samt om den

granskning som utövas av

Granskningsnämnden för radio och TV.

Radiolagen omfattar inte sändningar

till eller från satelliter.

Kabellagen innehåller föreskrifter om

trådsändningar av radioprogram till

allmänheten som når fler än 100 bostäder

och om skyldigheter för innehavare av

kabelnät där sådana sändningar bedrivs.

I 6 § kabellagen finns en skyldighet för

kabeloperatörer att se till att alla som

bor i anslutna fastigheter kan ta emot

de marksända TV-kanalerna (s.k.

sändningsplikt eller must carry-

skyldighet). Skyldigheten avser

programföretag med tillstånd av

regeringen och s.k. lokala

kabelsändarföretag. Lokala

kabelsändarföretag är företag som har

bildats för att bedriva lokala

kabelsändningar och som kan antas låta

olika intressen och meningsriktningar

komma till tals i sin verksamhet. Sådana

företag utses av Radio- och TV-verket.

Trådnät som inte går till bostäder

eller som omfattar 100 bostäder eller

färre faller utanför regleringen.

Satellitlagen trädde i kraft den 1

januari 1994, dvs. samtidigt med EES-

avtalet. Lagen är tillämplig på

sändningar av TV-program över satellit

till allmänheten i något land som är

bundet av EES-avtalet. För att lagen

skall vara tillämplig skall

satellitprogramföretaget ha sitt hemvist

i Sverige. Alternativt blir lagen

tillämplig om sändningen till satellit

sker från en sändare här i landet eller

med användning av satellitkapacitet som

en svensk fysisk eller juridisk person

förfogar över, om inte

satellitprogramföretaget har sitt

hemvist i ett annat land inom EES.

Det ställs inte upp något krav på

tillstånd för att bedriva

satellitverksamhet. Däremot skall

satellitprogramföretag och

satellitentreprenörer, dvs. de som här i

landet för någon annans räkning bedriver

sändningar av televisionsprogram över

satellit eller som upplåter

satellitkapacitet, vara skyldiga att

anmäla sig för registrering samt att

lämna vissa uppgifter. Anledningen till

detta är att Sverige, för att uppfylla

sina förpliktelser enligt TV-direktivet,

måste veta vilka som bedriver

sändningar, för vilka Sverige är

ansvarigt land.

Granskningsnämnden för radio och TV

övervakar bestämmelserna om

sändningarnas innehåll medan Radio- och

TV-verket ansvarar för bestämmelserna om

registrering och de övriga bestämmelser

som inte faller inom nämndens

ansvarsområde.

Närradiolagen syftar till att bereda

plats för en lokal åsiktsradio. Det är

därför endast vissa sammanslutningar som

kan få tillstånd att bedriva närradio,

t.ex. vissa lokala ideella föreningar,

församlingar inom svenska kyrkan,

studentkårer och närradioföreningar. En

sammanslutnings programutbud får inte,

annat än i begränsad omfattning,

innehålla material som inte har

framställts enbart för den egna

verksamheten. Ytterligare begränsningar

finns för programutbudet.

För närvarande gäller

närradiotillstånd, i motsats till övriga

sändningstillstånd, tills vidare. Beslut

om sändningstid är däremot begränsat

till längst ett år.

Granskningsnämnden för radio och TV

övervakar efterlevnaden av

bestämmelserna om programinnehållet

medan Radio- och TV-verket meddelar

närradiotillstånd och övervakar att de

övriga bestämmelserna efterlevs.

Lokalradiolagen trädde i kraft den 1

april 1993. Den innehåller föreskrifter

om lokala rundradiosändningar av

radioprogram i ljudradio. Den gäller

inte för sändningar som bedrivs med stöd

av radiolagen eller närradiolagen.

Ett tillstånd enligt lagen innebär rätt

att bedriva sådana sändningar som kan

tas emot med god hörbarhet inom ett

sändningsområde som anges i tillståndet.

Ingen kan få mer än ett tillstånd.

Staten, landsting, kommun,

programföretag med tillstånd enligt

radiolagen eller någon som ger ut en

dagstidning kan inte få tillstånd. Varje

tillståndsperiod är åtta år med en rätt

till förlängning med ytterligare en

tillståndsperiod.

Om det finns flera sökande till ett

tillstånd skall fördelningen av

tillståndet ske vid en offentlig

auktion.

Radio- och TV-verket meddelar tillstånd

för lokalradio och beslutar om

återkallelse av sådana tillstånd.

Granskningsnämnden för radio och TV

granskar sändningarnas innehåll.

Enligt lagen (1995:1292) om tillfälliga

bestämmelser i fråga om tillstånd att

sända lokalradio gäller att Radio- och

TV-verket intill utgången av juni 1997

inte skall meddela nya tillstånd att

sända lokalradio enligt lokalradiolagen.

Lagen om rundradiosändning av finländska

televisionsprogram ger möjlighet till

sändning av en finländsk programkanal

trådlöst över Storstockholmsområdet samt

i kabel i 24 kommuner utanför detta

område. Regeringen har meddelat

tillstånd för Sverigefinska

Riksförbundet att intill utgången av år

1996 bedriva vidaresändningar enligt

lagen. Sändningen skall bestå av en

vidaresändning av program som samtidigt

sänds eller kort tid dessförinnan sänts

i Finland med stöd av tillstånd från

Finlands regering.

Ett sändningstillstånd får förenas med

särskilda villkor. Dessa får avse vilka

radiosändare som får användas,

sändningens räckvidd,

programverksamhetens omfattning samt

förbud mot eller föreskrifter om

kommersiell reklam.

Enligt lagen om radiotidningar skall

radiotidningen vara ett radioprogram

avsett för synskadade och får endast

återge innehållet i vissa typer av

dagstidningar eller sammanställningar av

innehållet i sådana tidningar. Tillstånd

att sända en radiotidning kan endast ges

till ägaren av den nyhetstidning som

skall vara förlagan till versionen.

Tillståndet får förenas med villkor,

dock endast villkor avseende

sändningstid samt placeringen,

frekvensen och effekten hos sändaren.

Tillstånd att sända radiotidning i

rundradiosändning meddelas av

Taltidningsnämnden.

I koncessionsavgiftslagen föreskrivs att

ett programbolag som enligt 5 §

radiolagen har tillstånd att i hela

landet sända TV-program i

rundradiosändning skall betala

koncessionsavgift till staten under

förutsättning att företaget har rätt att

sända reklam mot vederlag i en sådan

sändning och är ensamt om den rätten här

i landet. Lagen kan således gälla endast

för ett reklamfinansierat programföretag

i sänder. För närvarande gäller lagen

för TV 4 AB. Om regeringen meddelar

ytterligare ett tillstånd att bedriva

reklamfinansierade sändningar över hela

landet blir lagen inte tillämplig och

avgiftsplikten upphör.

Lagen innehåller bestämmelser om

beräkning av avgift, fastställande och

betalning av avgift, återbetalning,

omprövning och överklagande m.m. samt om

verkställighet.

Piratradiolagen förbjuder

rundradiosändning från radioanläggning

på öppna havet eller i luftrummet

däröver om sändningen kan tas emot i

något av de länder som är anslutna till

Europarådets överenskommelse eller om

sändningen orsakar menlig störning för

radiotrafik i något av dessa länder.

Radiokommunikationslagen innehåller

bestämmelser om innehav och användning

av radioanläggningar och om användning

av radiovågor för kommunikation m.m.

Utgångspunkten för regleringen är att

staten har det övergripande ansvaret för

frekvensanvändningen. Bestämmelserna

syftar till att främja ett effektivt

nyttjande av möjligheterna till

radiokommunikation och andra

användningar av radiovågor. Regleringen

bygger på ett tillståndsförfarande. Det

krävs tillstånd för att här i landet

eller på ett svenskt fartyg eller

luftfartyg utomlands få inneha eller

använda en radiosändare.

Propositionen

Sammanföring av olika lagar

Regeringen föreslår att de

radiorättsliga författningarna förs

samman till en gemensam lag, radio- och

TV-lagen. Bestämmelserna om lokalradio

skall dock tills vidare finnas kvar i

lokalradiolagen. Den radio- och TV-lag

som föreslås avses således ersätta

radiolagen, närradiolagen, lagen om

rundradiosändning av finländska

televisionsprogram, lagen om

radiotidningar, lagen om

satellitsändningar av televisionsprogram

till allmänheten, lagen om

kabelsändningar till allmänheten och

lagen om förbud i vissa fall mot

rundradiosändning på öppna havet. Den

nya lagen leder också till

följdändringar i lokalradiolagen och i

ett antal andra författningar.

Radio- och TV-lagen skall reglera

ljudradio- och televisionssändningar

till allmänheten samt innehållet i

sådana sändningar. Lagen skall, liksom

kabellagen, med visst undantag vara

tillämplig på sändningar genom tråd

endast om de når fler än 100 bostäder.

Den skall också omfatta bl.a. sådana

satellitsända TV-program som nu regleras

i satellitlagen samt satellitsända

ljudradioprogram.

I fråga om lokalradiolagen påpekar

regeringen att den hösten 1995 efter ett

tillkännagivande av riksdagen tillsatt

Lokal- och närradiokommittén med uppdrag

att lägga fram förslag om ändrade regler

för lokala ljudradiosändningar och att

kommitténs uppdrag skall redovisas

senast den 1 oktober 1996. Regeringen

anser att den nuvarande lokalradiolagen

bör fortsätta att gälla i avvaktan på

resultatet av kommitténs arbete. Detta

är också en förutsättning för att lagen

(1995:1292) om tillfälliga bestämmelser

i fråga om tillstånd att sända

lokalradio skall ha någon effekt.

De nu gällande avtalen med public

service-bolagen upphör med utgången av

år 1996. Regeringen lämnar i proposition

1995/96:161 förslag om villkor för

public service-företagen för perioden

den 1 januari 1997-den 31 december 2001.

För att koncessionsvillkor skall kunna

beslutas med stöd av den nya lagen bör

den träda i kraft något före årsskiftet,

och regeringen föreslår ikraftträdande

den 1 december 1996. Regeringen anser

att en ny radio- och TV-lag bör träda i

kraft i anslutning till tidpunkten då

den nya tillståndsperioden för public

service-bolagen börjar löpa, och

regeringen bedömer det som angeläget att

lägga fram förslag till en ny radio- och

TV-lag även om bestämmelserna om

lokalradio får tas in i den nya lagen

senare.

Tillståndsplikten

Regeringen föreslår att tillstånd skall

krävas endast för sådana ljudradio- och

televisionssändningar som sker med hjälp

av radio på frekvenser under 3 Ghz.

Samtliga radiosändningar, oberoende av

innehåll, som utnyttjar lägre frekvenser

än 3 Ghz kommer i princip att omfattas

av lagens tillståndsplikt, medan på

högre frekvenser sändningar kommer att

kunna ske utan tillstånd på i princip

samma villkor som gäller för

kabeldistribution.

Vissa undantag från tillståndsplikten

föreslås för sändningar av sökbar text-

TV och för sändningar som är särskilt

anpassade för syn- eller hörselskadade.

Skyldighet att anmäla sig för

registrering skall gälla, inte bara som

hittills för den som bedriver

sändningsverksamhet via satellit och

satellitentreprenör, utan också för

annan som bedriver sändningsverksamhet

för vilken det inte behövs tillstånd.

Ingen skall kunna få mer än ett

tillstånd av regeringen, och villkor för

sändningstillstånd skall få innebära att

ägarförhållandena i ett företag som får

tillståndet inte får förändras i mer än

begränsad omfattning (3 kap. 4 §).

Regeringen anför i fråga om skälen till

detta förslag att den utveckling mot

nätverkssamarbete mellan

tillståndshavare för lokalradion som

inträffat visar att det finns ett stort

behov av regler för att hindra

koncentration av ägandet av

radiostationer till ett fåtal personer

och bolag. Skälet att hindra

ägarkoncentration är enligt regeringen i

ännu högre grad väsentligt när det

gäller televisionssändningar och

rikstäckande radiosändningar där

frekvenserna är färre. Det är av största

vikt att de ännu fåtaliga tillstånd som

kan ges inte kan förvärvas av en och

samma tillståndshavare. Detta skulle

innebära att yttrandefriheten och

åsiktsbildningen i etern beskars

samtidigt som risken för missbruk av

mediet ökade. Ett villkor av det angivna

innehållet är otvivelaktigt en

yttrandefrihetsinskränkning. Regeringen

hänvisar till att statsmakterna ansett

att villkor om vem som äger ett företag

med tillstånd bör få uppställas (prop.

1990/91:149 som föregick beslutet om att

inrätta den tredje markkanalen).

Eftersom aktier kan säljas fritt vore

det helt meningslöst att uppställa

villkor om ägande, om villkoret inte

också gällde under tillståndstiden.

Genom denna bestämmelse ges stöd åt

sådana villkor om ägande som återfinns i

avtalet med TV 4.

Tillstånd att sända radio- och TV-

program skall i vissa fall kunna

återkallas. Ett skäl för att tillstånd

som meddelats av regeringen skall kunna

återkallas är att tillståndshavaren

förvärvat flera tillstånd (11 kap. 2 §).

Återkallelse får dock beslutas endast om

det i betraktande av skälen för åtgärden

inte framstår som alltför ingripande.

De behörighetsbestämmelser som gäller

för när- och lokalradion skall i

avvaktan på resultatet av Lokal- och

närradiokommitténs kommande förslag

gälla även i fortsättningen.

De regler som skall gälla för innehållet

i alla slags sändningar skall framgå av

radio- och TV-lagen. Till sändningar för

vilka regeringen meddelar tillstånd

skall kunna knytas villkor av olika

slag. Villkor som rör tillståndets

innehåll, innebörd och bestånd skall

huvudsakligen framgå direkt av

bestämmelser i lagen. Den föreslagna

radio- och TV-lagen innehåller en

uttömmande uppräkning av de olika

villkor för sändningstillståndet som

regeringen skall få ställa.

Endast skyldigheter som gäller för alla

sändningar av en viss art bör enligt

regeringen regleras genom direkta

bestämmelser i lagen. Bestämmelser som

har med själva sändningsinnehållet samt

tillståndets innebörd och bestånd att

göra skall också framgå direkt av lag.

Detsamma gäller bestämmelser om straff

m.m.

Motioner

Lokalradiolagen

I motion 1995/96:K30 av Birgit Friggebo

m.fl. (fp) yrkande 5 begärs ett

tillkännagivande om att lokalradiolagen

(1993:10) bör inarbetas i den föreslagna

radio- och TV-lagen. Motionärerna anser

att regeringens argument för att inte

också lokalradiolagen inarbetats i den

nya lagen inte är hållbara och att

regeringen därför bör återkomma till

riksdagen med ett lagförslag där också

lokalradiolagen arbetats in.

Förhållandet till de kulturpolitiska

målen

I partimotioner från Vänsterpartiet tas

förhållandet upp mellan en ny radio- och

TV-lag och de kulturpolitiska målen.

I en motion från allmänna motionstiden,

1994/95:Kr265 av Gudrun Schyman m.fl.

(v), begärs tillkännagivanden dels om

tågordningen för utarbetande av en lag

om radio och TV (yrkande 11), dels om

kulturpolitiska mål i en framtida radio-

och TV-lag (yrkande 12). Motionärerna

anser att det bör hållas en

genomgripande diskussion och

fastställande av de kultur- och

yttrandefrihetspolitiska målen innan

eller samtidigt med att en ny

lagstiftning på radio- och TV-området

genomförs. Därefter kan

myndighetsorganisationen revideras för

att överensstämma med mål och

lagstiftning.

I den med anledning av propositionen

väckta motion 1995/96:K32 av Gudrun

Schyman m.fl. (v) yrkande 1 begärs sådan

ändring i radio- och TV-lagen att de

kulturpolitiska målen för etermedierna

integreras i lagen. Motionärerna anför

att målen för kulturpolitiken i stort

torde vara tillämpliga också på radio-

och TV-området och kan sammanfattas på

följande sätt: Att värna yttrandefrihet

och öppenhet, att främja mångfald, att

utveckla kontakter med omvärlden, att

bevara och levandegöra vårt kulturarv,

att främja konstnärlig förnyelse och

kvalitet, att bevaka barns och ungdomars

rättigheter och intressen och utveckla

ett brett deltagande. Motionärerna anser

att de kulturpolitiska och

mediepolitiska målen måste integreras i

radio- och TV-lagen och att regeringen

bör få i uppdrag att återkomma till

riksdagen med förslag till ny paragraf i

radio- och TV-lagen så att de

kulturpolitiska målen integreras i

lagen.

Förbud mot att äga flera TV-stationer

I motion 1995/96:K31 av förste vice

talman Anders Björck m.fl. (m) begärs

ett tillkännagivande i fråga om

återkallelse av tillstånd (yrkande 8).

Motionärerna anser att ett förbud mot

att äga flera TV-stationer i samma

spridningsområde är fullt tillräckligt

för att motverka tendenser till

monopolsituationer och att det inte bör

finnas något hinder mot att äga flera TV-

stationer om de sänder inom olika

områden. En sådan utveckling möjliggörs

enligt motionärerna genom att de

förutsättningar som redan finns för att

etablera två nya nät för marksänd

television utnyttjas fullt ut, och i

linje härmed bör de två kvarvarande

marksända TV-kanalerna snarast frigöras

för koncession.

Utskottets bedömning

Såvitt avser inarbetande av

lokalradiolagen i radio- och TV-lagen

delar utskottet regeringens bedömning

att den nuvarande lokalradiolagen i

avvaktan på resultatet av Lokal- och

närradiokommitténs arbete bör fortsätta

att gälla, med av den nya lagen

föranledda ändringar. Utskottet

avstyrker således motion 1995/96:K30

yrkande 5.

Såvitt avser radio- och TV-lagens

förhållande till de kulturpolitiska

målen vill utskottet till en början

erinra om de skäl som regeringen anfört

för att en samlad radio- och TV-lag bör

antas redan nu och om att beredningen av

Kulturutredningens betänkande inte är

avslutad. Utskottet vill också erinra om

att lagen ger möjlighet att förena

sändningstillstånd med vissa villkor.

Utskottet anser inte att det därutöver

finns anledning att i radio- och TV-

lagen ta in övergripande kulturpolitiska

mål.

Utskottet avstyrker med det anförda

motionerna 1995/96:K32 yrkande 1 och

1994/95:Kr265 yrkandena 11 och 12.

Det förbud mot att äga fler än en TV-

station utan begränsning till visst

spridningsområde som tas upp i motion

1995/96:K31 yrkande 8 har sin bakgrund i

önskan att motverka ägarkoncentration

inom medierna. Utskottet avstyrker

motionen i denna del.

Tillståndsmyndigheter

Gällande ordning

Enligt nuvarande bestämmelser i

radiolagen (1966:755) och lagen (1986:3)

om rundradiosändning av finländska

televisionsprogram ger regeringen

tillstånd till de TV-sändningar och

ljudradiosändningar som riktar sig till

hela landet eller till utlandet.

Tillstånd att sända lokalradio eller

närradio meddelas av Radio- och TV-

verket.

För den försöksverksamhet med digitala

ljudradiosändningar (DAB) som inleddes

under hösten 1995 är det regeringen som

beslutar om sändningstillstånd. Radio-

och TV-verket tar emot ansökan och

lämnar förslag till regeringen om vilka

som bör meddelas tillstånd.

Propositionen

Regeringen föreslås liksom hittills vara

tillståndsmyndighet för dels

televisionssändningar, dels

ljudradiosändningar i hela landet eller

till utlandet. Ett tillstånd som

regeringen meddelar innebär även rätt

att samtidigt sända det antal program i

varje område som anges i tillståndet.

Radio- och TV-verket föreslås liksom

hittills meddela tillstånd att sända

närradio och lokalradio.

Regeringen föreslår att en möjlighet

införs att meddela tillstånd för

tillfälliga sändningar. Radio- och TV-

verket skall få meddela tillstånd att

under en begränsad tid om högst två

veckor sända TV-program eller

ljudradioprogram som inte är närradio

eller lokalradio.

Regeringen föreslås vidare få möjlighet

att, om det finns särskilda skäl till

det, meddela tillstånd att sända

ljudradioprogram i lokala sändningar som

inte uppfyller kraven för närradio eller

lokalradio.

Tillstånd till lokala digitala

ljudradiosändningar skall också

fortsättningsvis under inledningsskedet

ges av regeringen.

Regeringen anser att det inte finns

anledning att i det aktuella

sammanhanget föreslå någon förändring av

de grundläggande reglerna i fråga om

tillståndsgivningen men påpekar att

framtida sändningsteknik kan medföra att

den nuvarande ordningen kan ifrågasättas

och förändras men anser att sådana

överväganden ligger utanför ramen för

ärendet.

Motion

I motion 1995/96:K31 av förste vice

talman Anders Björck m.fl. (m) yrkas ett

tillkännagivande om olika

tillståndsmyndigheter (yrkande 1).

Motionärerna ställer sig mycket

tveksamma till uppdelningen att

regeringen skall vara

tillståndsmyndighet för

televisionssändningar och för

ljudradiosändningar i hela landet eller

till utlandet, medan Radio- och TV-

verket skall vara tillståndsmyndighet

för närradio och lokalradio. De anser

det i varje fall inte kunna godtas att

regeringen skall vara

tillståndsmyndighet även för regionala

och lokala TV-sändningar.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens bedömning

att det inte finns anledning att nu göra

någon förändring av de grundläggande

reglerna i fråga om tillståndsgivningen

men att framtida sändningsteknik kan

medföra att den nuvarande ordningen kan

förändras. Utskottet tillstyrker

propositionen i denna del och avstyrker

motion K31 yrkande 1.

Undantag från tillståndsplikten

Gällande ordning

En del av TV-signalens

överföringsmöjligheter kan användas för

att sända särskild textinformation, text-

TV. För att sända de textade

informationssidorna används som regel

outnyttjat utrymme i TV-signalen, det

s.k. bildsläckningsintervallet. I andra

fall kan en hel kanal eller delar av en

kanal tas i anspråk.

Sändningar av s.k. radiotidningar

regleras som ovan redovisats i

radiotidningslagen. En radiotidning är

ett radioprogram som är avsett för

synskadade och som innehåller en version

av en allmän nyhetstidning av

dagspresskaraktär och/eller

sammanställningar av sådana versioner.

Syftet med sändningar av radiotidningar

är att bereda synskadade samma

möjligheter som seende att ta del av

dagstidningarna redan på morgonen.

Radiotidningar får sändas i

rundradiosändning efter tillstånd av

Taltidningsnämnden. Tillstånd kan under

vissa förutsättningar ges till ägaren av

den dagstidning som ges ut som

radiotidning.

I statens avtal med Sveriges Radio

föreskrivs att bolaget är skyldigt att

ge utrymme för radiotidningsverksamhet.

Radiosändningarna sker nattetid på

Sveriges Radios frekvenser när sändarna

i övrigt inte utnyttjas. Utgivning kan

erhålla statligt stöd. För närvarande

finns 81 dagstidningar tillgängliga som

radiotidningar.

De digitalt överförda RATS/RAPS-

tidningarna överförs till mottagaren

genom etern med hjälp av datorer och en

FM- eller TV-sändare. Hos mottagaren

erfordras en läsutrustning som består

av en mottagare och en dator. Texten kan

då återges antingen i form av syntetiskt

tal (RATS) eller punktskrift (RAPS).

Överföringen går väsentligen snabbare än

för inlästa talutgåvor.

I kabelnät får radiotidningar, liksom

andra program, sändas utan tillstånd.

Propositionen

Vissa undantag från tillståndsplikten

föreslås fortsatt gälla för sändningar

av sökbar text-TV och för sändningar som

är särskilt anpassade för syn- eller

hörselskadade.

Eftersom text-TV använder det

outnyttjade bildsläckningsintervallet

som är ett utrymme som annars inte

utnyttjas finns enligt propositionen

inte något behov av att styra

frekvensanvändningen. Något tillstånd

föreslås därför inte för sändningar av

sökbar text-TV som sker från en

radiosändare där det bedrivs andra

sändningar med stöd av tillstånd enligt

lagen oavsett om det är programföretaget

självt eller någon som detta upplåtit

bildsläckningsintervallet till som

sänder sådan text-TV.

Undantag från tillståndsplikten

föreslås också för sändningar som är

särskilt anpassade för syn- eller

hörselskadade och som äger rum under

högst fyra timmar om dygnet över en

sändare som används för andra sådana

sändningar.

Enligt propositionen är det för

närvarande endast ett fåtal

dagstidningar som använder sig av

RATS/RAPS-metoden, och regeringen anser

att sändningar under högst fyra timmar

av dygnet bör få ske med undantag från

tillståndsplikt.

Samma lösning bör enligt propositionen

gälla för sändningar av program särskilt

anpassade för hörselskadade. Med sådana

program avses i första hand program på

teckenspråk. Enbart den omständigheten

att sändningarna är textade innebär inte

att de kan anses särskilt anpassade för

denna grupp.

Bland de villkor för ett

sändningstillstånd som regeringen

föreslås få föreskriva enligt 3 kap. 2 §

finns skyldighet att bereda utrymme för

sändningar som är särskilt anpassade för

syn- eller hörselskadade.

Lagförslaget möjliggör också icke

tillståndspliktiga sändningar av

radiotidningar över sändare som annars

används för närradio.

Den registreringsplikt som regeringen

föreslår för även annan

tillståndsbefriad sändningsverksamhet än

satellitsändningar avser även sändningar

som är särskilt anpassade för syn- eller

hörselskadade.

En bestämmelse om utseende av utgivare

för s.k. sammanställda radiotidningar

föreslås införas i lagen (1991:1551) med

föreskrifter på

tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens områden

(tillämpningslagen).

Motion

I motion 1995/96:K30 av Birgit Friggebo

m.fl. (fp) yrkande 4 begärs att

riksdagen beslutar om sådan ändring i 2

kap. 1 § andra stycket i regeringens

förslag till radio- och TV-lag att ingen

tidsgräns krävs för tillstånd för

sändningar som är särskilt anpassade för

syn- eller hörselskadade. Motionärerna

hänvisar till att Taltidningsnämnden

under remissbehandlingen var kritisk

till den av utredningen föreslagna

tidsgränsen för tillståndsbefrielse

eftersom en sådan kan innebära problem

för de digitalt överförda RATS/RAPS-

tidningarna och att tidsramen nu är

bestämd till sju timmar på grund av att

det kan uppstå kö i överföringssystemet

och behovet av repetition. Motionärerna

hänvisar vidare till behovet av att

bereda synskadade samma möjligheter som

seende att ta del av tidningar och

ifrågasätter behovet av en tidsgräns för

tillståndsbefrielse.

Utskottets bedömning

Utskottet erinrar om att förslaget

innebär att sådana sändningar som

hittills sänts med stöd av tillstånd som

meddelats enligt radiotidningslagen i

fortsättningen skall få sändas utan

särskilt tillstånd och att sändningarna

avses ske på ledigt utrymme inom någon

annans tillstånd. Det är därför enligt

utskottets mening rimligt med en

tidsgräns för sådana tillståndsfria

sändningar. Enligt propositionen är det

för närvarande endast ett fåtal

dagstidningar som använder sig av den

digitalt överförda RATS/RAPS-metoden.

Den utbyggnad av den digitala tekniken

som regeringen aviserar innebär att fler

sändningar kommer att kunna rymmas inom

samma frekvensutrymme. Frågan om

tidsgränsen för särskilt anpassade

sändningar kan därför inom en snar

framtid komma i ett annat läge. I

avvaktan på den nya tekniken anser

utskottet att den i propositionen

föreslagna lösningen bör godtas, och

utskottet avstyrker motion 1995/96:K30

yrkande 4.

Regler om innehållet i allmänhet

Gällande ordning

I radiolagen finns en föreskrift att

rätten att sända program skall utövas

opartiskt och sakligt samt att därvid

skall beaktas att en vidsträckt

yttrandefrihet och informationsfrihet

skall råda i ljudradion och

televisionen. Programverksamheten skall

som helhet präglas av det demokratiska

statsskickets grundidéer samt principen

om alla människors lika värde och den

enskilda människans frihet och

värdighet.

Bland de villkor som kan tas in i avtal

mellan regeringen och programföretaget

finns skyldigheten att sända ett

mångsidigt programutbud. Ett annat

villkor avser skyldigheten att ta hänsyn

till ljudradions och televisionens

särskilda genomslagskraft när det gäller

programmens ämnen och utformning samt

tiden för sändning av programmen.

De programföretag som i dag har

tillstånd enligt radiolagen att sända

rundradio skall utöva sin rätt opartiskt

och sakligt. Kravet skall ses mot

bakgrund av att det inte råder någon

etableringsfrihet och att det således

finns begränsade möjligheter att

balansera ett program som sänds av ett

programföretag av ett annat program

eller programinslag som sänds av ett

annat programföretag. Någon motsvarande

bestämmelse för televisionssändningar

genom kabel, satellit eller för lokala

ljudradiosändningar finns inte. För

kabelsändningar råder etableringsfrihet.

Såvitt gäller satellitsändningar har

ansetts att etableringsfrihet nära nog

kan anses råda och att det inte är

motiverat att införa bestämmelser om

saklighet och opartiskhet för sådana

sändningar (prop. 1992/93:75 s. 26).

Den s.k. demokratibestämmelsen som i

dag finns i radiolagen och satellitlagen

föreskriver att programverksamheten som

helhet skall präglas av det demokratiska

statsskickets grundidéer samt principen

om alla människors lika värde och den

enskilda människans frihet och

värdighet.

Orden det demokratiska statsskickets

grundidéer avser beteckningen på en

statsform som bygger på fri

åsiktsbildning, allmän och lika rösträtt

samt fria och hemliga val. Uttrycket

alla människors lika värde och den

enskilda människans frihet och

värdighet avser de sidor av

demokratibegreppet som anknyter till

bl.a. förhållandet mellan människor,

t.ex. fördömande av rasism, våld och

brutalitet samt hävdande av jämställdhet

mellan könen (prop. 1977/78:91 s. 230).

Demokratibestämmelsen infördes i

satellitlagen år 1992 i syfte att

tillsammans med andra bestämmelser

uppfylla artikel 12 och 22 i TV-

direktivet (prop. 1992/93:75 s. 26 och

51).

Artikel 12 reglerar innehållet i TV-

reklamen. Av artikeln framgår att

reklamen inte får undergräva respekten

för den mänskliga värdigheten,

diskriminera någon på grund av ras, kön,

eller nationalitet, angripa religiös

eller politisk övertygelse, uppmuntra

ett beteende som är skadligt för hälsa

eller säkerhet eller uppmuntra ett

beteende som är skadligt för miljön.

Artikel 22 syftar till att skydda

minderåriga från TV-program som

innehåller t.ex. våld och pornografi.

Enligt artikeln skall medlemsstaterna

säkerställa att TV-sändningar från TV-

programföretag inom respektive stats

jurisdiktion inte inkluderar program som

allvarligt kan skada den fysiska,

mentala eller moraliska utvecklingen hos

minderåriga, särskilt program som

innehåller pornografi eller meningslöst

våld. Hänsyn till minderåriga skall även

tas i fråga om andra program som kan

antas vara skadliga på samma sätt,

såvida de inte sänds på tider då

minderåriga inom sändningsområdet

normalt inte hör eller ser sådana

sändningar.

I resp. bolags avtal med staten och i

satellitlagen finns också bestämmelser

att de programföretag som sänder

ljudradio och television med stöd av

tillstånd av regeringen samt

satellitprogramföretagen skall ta hänsyn

till ljudradions och televisionens

särskilda genomslagskraft såvitt avser

programmens ämnen, utformning samt tiden

för sändning av dessa.

Med uttrycket ljudradions och

televisionens särskilda genomslagskraft

avses att medierna vänder sig till

hemmen och till en stor allmän publik,

där alla åldrar är företrädda, samt att

programmen kan påverka lyssnare och

tittare starkt. Uttrycket har behandlats

i flera förarbeten samt i Radionämndens

och Granskningsnämndens praxis (jfr

prop. 1977/78:91 s. 194-196, prop.

1985/86:99 s. 28-29, prop. 1990/91:149

s. 141-142). Exempel på program som kan

verka skrämmande eller upprörande är

program som innehåller våldsskildringar

eller sexuella skildringar, som speglar

bruket av alkohol eller narkotika på ett

felaktigt sätt, som uppenbart kränker

ettdera könet, som uppenbart kränker

människor med viss hudfärg,

nationalitet, religion eller sexuell

läggning, som uppenbart kränker

människor med olika former av handikapp

och sjukdomar, som uppmanar till brott

eller speglar sådana handlingar på ett

felaktigt sätt. Enligt Radionämndens och

Granskningsnämndens praxis är kraven på

återhållsamhet strängare när det gäller

inslag som sänds före kl. 21.00. Oavsett

tidpunkten för sändningen beaktas vid

bedömningen i vilken mån tittarna

förvarnats om skrämmande scener.

Granskningsnämnden

Som ovan angivits är enligt

Radionämndens och Granskningsnämndens

praxis kraven på återhållsamhet

strängare när det gäller inslag som

sänds före kl. 21.00. Oavsett tidpunkten

för sändningen beaktas vid bedömningen i

vilken mån tittarna förvarnats om

skrämmande scener.

Radionämnden (och Granskningsnämnden)

har i ett flertal beslut uttalat att

programföretagen bör iaktta särskild

försiktighet när det gäller

våldsskildringar som sänds under tider

då barn kan förväntas ta del av

programmen. Nämnden har i sin praxis

tillämpat en strängare bedömningsnorm

när det gäller program/inslag som sänts

före kl. 21.00 (s.k. tidig kvällstid) än

när det gäller sändningar efter kl.

21.00 (s.k. sen kvällstid). Av

Radionämndens praxis framgår också att

nämnden beaktar i vad mån varning om

våldsscener har föregått sändningen och

vidare är programsammanhanget av

betydelse. På motsvarande sätt har

nämnden bedömt även sexuella

skildringar.

Programsammanhanget kan vara att syftet

med framställningen är att meddela

nyheter eller stimulera till debatt.

EBU:s riktlinjer för våld i TV-utbudet

I fråga om Sveriges Television gäller,

som redovisas i kulturutskottets

betänkande 1995/96:KrU12, att bolaget

har antagit European Broadcasting Unions

(EBU) riktlinjer för våld i TV-utbudet.

Enligt dessa riktlinjer skall det finnas

en allmänt vedertagen tidpunkt, en s.k.

vattendelare i programtablån. Allt som

sänds före denna tidpunkt bör lämpa sig

för tittare i alla åldrar, inklusive

barn. Efter denna tidpunkt får

föräldrarna ta ansvaret för barnens

tittande.

Avtalet om TV 4

Enligt det hittillsvarande TV 4-avtalet

skall Nordisk Television AB sända ett

mångsidigt programutbud av god kvalitet.

Programutbudet skall utformas så att det

i skälig omfattning tillgodoser

skiftande behov och intressen hos

landets befolkning och så att utrymme

ges åt en mångfald av olika åsikter och

meningsriktningar. Sändningarna skall

innehålla såväl nyhetsprogram som TV-

dramatik. Möjligheten att bli

ytterligare en kanal för

opinionsbildning skall tas tillvara

bl.a. genom att slå vakt om den fria

åsiktsbildningen. Programmen skall ge

kunskaper och upplevelser, förmedla

erfarenheter och skänka god

underhållning.

I övrigt föreskrivs i avtalet bl.a. att

hänsyn skall tas till televisionens

särskilda genomslagskraft när det gäller

programmens ämnen och utformning samt

tiden för sändning av programmet.

Skyldigheten om programutbudet innebär

bl.a. att förmedla nyheter, kommentera

dessa och belysa händelser och skeenden

och därvid ge den allsidiga information

som medborgarna behöver för att vara

orienterade, att stimulera till debatt i

samhälls- och kulturfrågor, att granska

myndigheter, organisationer och företag

som har inflytande på beslut som rör

medborgarna samt spegla verksamheten

inom sådana organ och att utveckla

mediets möjligheter att förmedla

upplevelser och stimulera fantasin.

Propositionen

Förslaget

Den föreslagna radio- och TV-lagen

innehåller i 6 kap. bestämmelser om

sändningarnas innehåll m.m. Regeringen

föreslår att den s.k. demokratiregeln

skall ingå även i den nya lagen. Sålunda

föreslås en bestämmelse i 6 kap. 1 § att

den som sänder TV-program eller som

sänder ljudradioprogram efter tillstånd

av regeringen skall se till att

programverksamheten som helhet präglas

av det demokratiska statsskickets

grundidéer och principen om alla

människors lika värde och den enskilda

människans frihet och värdighet. Vidare

föreslås i 6 kap. 2 § förbud mot att

sända TV-program som innehåller ingående

våldsskildringar av verklighetstrogen

karaktär eller pornografiska bilder

under sådan tid och på sådant sätt att

det finns en betydande risk för att barn

kan se programmen, såvida det inte av

särskilda skäl ändå är försvarligt.

Någon allmän bestämmelse om opartiskhet

och saklighet föreslås inte. Däremot

skall tillstånd som meddelas av

regeringen få förenas med villkor av

sådant innehåll.

De villkor som regeringen skall kunna

föreskriva i sändningstillstånd anges i

3 kap. radio- och TV-lagen.

Sändningstillstånd som meddelas av

regeringen skall enligt 3 kap. 1 § få

förenas med villkor som innebär att

sändningsrätten skall utövas opartiskt

och sakligt samt med beaktande av att en

vidsträckt yttrandefrihet och

informationsfrihet skall råda i

ljudradion och televisionen.

Bland de villkor som regeringen

föreslås få föreskriva i övrigt finns i

3 kap. 2 § skyldigheten att ta hänsyn

till ljudradions och televisionens

särskilda genomslagskraft när det gäller

programmens ämnen och utformning samt

tiden för sändning av programmen. Andra

villkor som avser programinnehållet är

skyldighet att sända genmälen, att i

programverksamheten respektera den

enskildes privatliv och att sända ett

mångsidigt programutbud samt skyldighet

även för ljudradiosändning att sända

beriktiganden.

Uppräkningen av olika villkor för

sändningstillstånd som regeringen skall

få ställa avses vara uttömmande.

Regeringens skäl för förslaget

I propositionen framhålls att en från

principiella utgångspunkter nära till

hands liggande lösning vore att samtliga

förutsättningar för sändningsrätten

skall framgå direkt genom bestämmelser i

lag. Det är dock ofrånkomligen så att en

stor mängd krav, som inte gäller för

annan sändningsverksamhet bör kunna

ställas på verksamhet som bedrivs med

stöd av regeringens tillstånd. En lag

som innehåller samtliga de krav som nu

framgår av avtal skulle bli mycket

vidlyftig och förmodligen snart även

inaktuell om det över huvud taget är

lagtekniskt möjligt att konstruera en

sådan lag. En stor fördel med att

behålla den nuvarande ordningen är att

lagen därigenom lättare kan anpassas

till den framtida tekniska och

massmediepolitiska utvecklingen. Denna

utveckling kan framöver väl komma att

innebära att staten helt eller delvis

kommer att avstå från att ställa vissa

villkor på sändningsverksamheten.

Regeringen anser därför att den

smidigaste lösningen är att regeringen

även i fortsättningen får förena

sändningstillstånd med villkor. Endast

skyldigheter som gäller för alla

sändningar av en viss art bör regleras

genom direkta bestämmelser i lagen, och

förpliktigande bestämmelser som endast

gäller för företag som sänder med stöd

av regeringens tillstånd bör således

kunna ges i form av villkor för

sändningstillståndet. Följer inte

tillståndshavaren ett villkor som är

kopplat till sändningstillståndet kan

detta återkallas. Lagens villkor skall

motsvara de villkor som för närvarande

finns i avtalen med de programföretag

som har tillstånd av regeringen.

Regeringen anger att en viss

restriktivitet bör iakttas vid

utformningen av specificerade villkor

mot bakgrund av bestämmelsen i 3 kap. 4

§ YGL om det redaktionella oberoendet.

Specificerade bestämmelser har

emellertid enligt propositionen i

jämförelse med bestämmelser av generell

målsättningskaraktär sina fördelar

eftersom programföretaget får en bättre

uppfattning om vad det har att rätta sig

efter och de övervakande myndigheternas

kontroll av att villkoret följs

underlättas.

I fråga om uttrycket ljudradions och

televisionens särskilda genomslagskraft

påpekas i propositionen att härmed avses

att medierna vänder sig till hemmen och

till en stor allmän publik, där alla

åldrar är företrädda, samt att

programmen kan påverka lyssnare och

tittare starkt. Uttrycket har behandlats

i flera förarbeten samt i Radionämndens

och Granskningsnämndens praxis. Enligt

dessas praxis är återhållsamhet

strängare när det gäller inslag som

sänds före kl. 21.00, och oavsett

tidpunkten för sändningen beaktas vid

bedömningen i vilken mån tittarna

förvarnats om skrämmande scener.

När en bestämmelse om televisionens

genomslagskraft infördes i satellitlagen

var det enligt propositionen för att

tillgodose de allmänna krav som ställs

på programmen enligt artikel 22 i TV-

direktivet. En motsvarande bestämmelse

skulle därför kunna införas i den nya

radio- och TV-lagen. Innebörden av en

bestämmelse om mediets särskilda

genomslagskraft förändras dock enligt

regeringen ständigt. Av Radionämndens

och Granskningsnämndens praxis framgår

att medan vissa förfaranden som en gång

i tiden ansågs som skadliga eller

upprörande har fallit bort, har andra

tillkommit. Detta betyder att det kan

vara svårt för den sändande att förutse

om ett visst inslag strider mot

bestämmelsen eller inte. Det kan därför

diskuteras om det är tillräckligt med

ett krav på att hänsyn skall tas till

mediets genomslagskraft för att

tillgodose artikel 22 i TV-direktivet.

Det är därför enligt regeringen bättre

att i lagtext ange vad som enligt

gällande och sannolik framtida

uppfattning kan tänkas skada barn. Genom

att bestämmelsen om våld och pornografi

förs in i lagen gäller den alla

televisionssändningar som omfattas av

lagen, såväl genom marknätet som genom

satellit och kabel. För

kabelsändningarna innebär detta till

viss del en förändring. I kabellagen

finns en bestämmelse som tar sikte på

denna typ av sändningar men som endast

gäller för egensändningar.

Bestämmelsen kommer även att gälla de

programföretag som i sina

tillståndsvillkor är skyldiga att ta

hänsyn till mediets särskilda

genomslagskraft. - Tillståndsvillkoret

om mediets genomslagskraft kräver ett

hänsynstagande till andra skrämmande

eller upprörande skildringar än de som

lagbestämmelsen omfattar, vilket enligt

regeringen innebär att bestämmelserna

till viss del kan komplettera varandra

men i några fall kan bli tillämpliga på

samma skildring och sändning.

Regeringen påpekar att sändningar av

program som innefattar

barnpornografibrott, olaga

våldsskildring m.m. är förbjudna enligt

brottsbalken och YGL. Den som sprider

barnpornografiska bilder genom att sända

program som innehåller sådana bilder,

kan dömas för barnpornografibrott. För

olaga våldsskildring kan den dömas som

skildrar sexuellt våld eller tvång och

den som genom rörliga bilder närgånget

eller utdraget skildrar grovt våld mot

människor eller djur. Om det i ett TV-

program uppmanas till eller görs försök

att förleda annan - TV-tittaren - till

att begå brott kan utgivaren dömas för

uppvigling. Även brottet hets mot

folkgrupp kan bli aktuellt.

Motion

I motion 1995/96:K31 av förste vice

talman Anders Björck m.fl. (m) yrkande 2

begärs ett tillkännagivande om att

tillstånd inte bör få förenas med

villkor som rör programutbudets

innehåll. Motionärerna kritiserar att

regeringen skall kunna förena ett

tillstånd med villkor som innebär att

sändningsrätten skall utövas opartiskt

och sakligt. Regeringen bör i varje fall

inte ha rätt att ställa krav på

opartiskhet och saklighet för andra TV-

sändningar än rikstäckande sådana, dvs.

i princip public service-företagens

sändningar. I fråga om regionala och

lokala TV-sändningar finns det ingen

anledning att regeringen skall ha rätt

att på detta sätt lägga sig i hur en

viss programverksamhet utövas.

Motionärerna yrkar i samma motion

yrkande 4 avslag på regeringens förslag

att införa en sådan förbudsbestämmelse

mot sändning av TV-program som

innehåller våldsskildringar av

verklighetstrogen karaktär eller

pornografi som föreslås i propositionen.

De hänvisar till att olaga

våldsskildring redan är straffbelagt och

befarar att rättstillämpningsproblem kan

uppstå om det införs ytterligare en

kriminalisering av våldsskildringar. Det

är också enligt deras grundsyn mer

naturligt att överlåta till föräldrar

eller andra vuxna som finns i barns

närhet att ta ansvar för barns TV-

tittande än att låta staten göra det.

Vidare begär de i yrkande 5 ett

tillkännagivande om ökat redaktionellt

ansvar för den självsanerande

verksamheten.

Tidigare riksdagsbehandling av frågan om

att reglera sammansättningen av

programutbud

Vid sin behandling av proposition

1990/91:149 om radio- och TV-frågor, som

innebar att den marksända televisionen i

Sverige öppnades för reklamfinansierade

sändningar behandlade utskottet (bet.

1990/91:KU39) bl.a. en motion där

regleringen av programutbudets

sammansättning ifrågasattes. Utskottet

delade därvid regeringens uppfattning

att tillkomsten av ett nytt

reklamfinansierat TV-företag borde

medföra ett brett programutbud. För att

säkerställa en godtagbar mångsidighet i

programutbudet borde regler härom tas in

i avtalet med programföretaget.

Utskottets bedömning

I den föreslagna lagen anges inte direkt

samtliga förutsättningar för

sändningsrätten. I stället anges

uttömmande i lagen vilka villkor som

regeringen skall kunna knyta till

tillstånd. En stor fördel med denna

ordning är att tillämpningen lättare kan

anpassas till den framtida tekniska och

massmediepolitiska utvecklingen. Denna

utveckling kan enligt regeringen

framöver väl komma att innebära att

staten helt eller delvis avstår från att

ställa vissa villkor på

sändningsverksamheten.

Som framhålls i propositionen bör mot

bakgrund av bestämmelsen i 3 kap. 4 §

YGL om det redaktionella oberoendet en

viss restriktivitet iakttas vid

utformningen av villkor. I jämförelse

med bestämmelser av generell

målsättningskaraktär har emellertid

specificerade bestämmelser sina

fördelar. Programföretaget får en bättre

uppfattning om vad det har att rätta sig

efter, och de övervakande myndigheternas

kontroll av att villkoret följs

underlättas.

Med dessa erinringar anser utskottet

alltjämt att de villkor som regeringen

skall kunna knyta till ett

sändningstillstånd även fortsättningsvis

bör kunna avse programutbudets innehåll

enligt propositionen. Beträffande det av

motionärerna särskilt kritiserade

villkoret - krav på opartiskhet och

saklighet - vill utskottet peka på vad

regeringen framhållit, nämligen att den

tekniska och mediepolitiska utvecklingen

kan komma att innebära att staten helt

eller delvis avstår från att ställa de

villkor på sändningsverksamheten som

lagstiftningen medger.

Utskottet avstyrker med det anförda

motion 1995/96:K31 yrkande 2.

I fråga om det föreslagna förbudet mot

sändning av ingående våldsskildringar

m.m. delar utskottet regeringens

uppfattning att förbudet behövs.

Utskottet vill dock understryka att

förbudet inte får leda till att en

korrekt nyhetsförmedling förhindras.

Utskottet anser att den praxis som

utbildats av Granskningsnämnden i fråga

om tid och sätt för sändning även

fortsättningsvis bör tjäna till ledning.

Utskottet tillstyrker med det anförda

propositionen i denna del och avstyrker

motion 1995/96:K31 yrkandena 4 och 5.

Funktionshindrades tillgång till radio-

och TV-program

Gällande ordning

Som ovan nämnts finns i radiolagen en

föreskrift att rätten att sända program

skall utövas opartiskt och sakligt samt

att därvid skall beaktas att en

vidsträckt yttrandefrihet och

informationsfrihet skall råda i

ljudradion och televisionen.

Programverksamheten skall som helhet

präglas av det demokratiska

statsskickets grundidéer samt principen

om alla människors lika värde och den

enskilda människans frihet och

värdighet.

Bland de villkor som kan tas in i avtal

mellan regeringen och programföretaget

finns skyldigheten att sända ett

mångsidigt programutbud.

Någon särskild föreskrift om att

utforma sändningar med hänsyn till

funktionshindrade finns inte. En sådan

skyldighet har ansetts rymmas i

skyldigheten att sända ett mångsidigt

programutbud.

Avtalet om TV 4

Enligt det hittillsvarande TV 4-avtalet

skall Nordisk Television AB sända ett

mångsidigt programutbud av god kvalitet.

Programutbudet skall utformas så att det

i skälig omfattning tillgodoser

skiftande behov och intressen hos

landets befolkning och så att utrymme

ges åt en mångfald av olika åsikter och

meningsriktningar. Sändningarna skall

innehålla såväl nyhetsprogram som TV-

dramatik. Möjligheten att bli

ytterligare en kanal för

opinionsbildning skall tas tillvara

bl.a. genom att slå vakt om den fria

åsiktsbildningen. Programmen skall ge

kunskaper och upplevelser, förmedla

erfarenheter och skänka god

underhållning.

Skyldigheten om programutbudet innebär

bl.a. att förmedla nyheter, kommentera

dessa och belysa händelser och skeenden

och därvid ge den allsidiga information

som medborgarna behöver för att vara

orienterade, att stimulera till debatt i

samhälls- och kulturfrågor, att granska

myndigheter, organisationer och företag

som har inflytande på beslut som rör

medborgarna samt spegla verksamheten

inom sådana organ och att utveckla

mediets möjligheter att förmedla

upplevelser och stimulera fantasin.

I avtalet finns inte någon särskild

bestämmelse om tillgodoseende av

funktionshindrades speciella behov.

Propositionen

Som ovan redovisats föreslår regeringen

att den s.k. demokratiregeln skall ingå

även i den nya lagen. Sålunda föreslås

en bestämmelse i 6 kap. 1 § att den som

sänder TV-program eller som sänder

ljudradioprogram efter tillstånd av

regeringen skall se till att

programverksamheten som helhet präglas

av det demokratiska statsskickets

grundidéer och principen om alla

människors lika värde och den enskilda

människans frihet och värdighet.

Sändningstillstånd som meddelas av

regeringen föreslås enligt 3 kap. 1 § få

förenas med villkor som innebär att

sändningsrätten skall utövas opartiskt

och sakligt samt med beaktande av att en

vidsträckt yttrandefrihet och

informationsfrihet skall råda i

ljudradion och televisionen.

Bland de villkor som regeringen

föreslås få föreskriva i övrigt finns i

3 kap. 2 § skyldighet att utforma

sändningar på ett sådant sätt att de

blir tillgängliga för funktionshindrade.

Enligt kommentaren till lagrummet ger

bemyndigandet regeringen rätt att ställa

villkor om olika åtgärder för att

personer med t.ex. syn- eller

hörselnedsättning skall kunna ta del av

programmen. Som exempel på sådana

villkor kan nämnas skyldighet att texta

även svenskspråkiga program. I

tillståndsvillkor kan även anges

omfattningen av åtgärderna, t.ex. att en

viss lägsta andel av programmen skall

vara textade. Genom att krav av detta

slag får ställas som tillståndsvillkor

kan enligt propositionen även andra

programföretag än de avgiftsfinansierade

åläggas skyldighet att göra programmen

lättare tillgängliga för

funktionshindrade. Bestämmelsen innebär

inte någon skyldighet att sända program

som är särskilt avsedda för

funktionshindrade.

Motioner

Frågan om funktionshindrades tillgång

till radio- och TV-programmen har tagits

upp i fyra motioner under allmänna

motionstiden 1995.

Rune Backlund m.fl. (c) begär i motion

1994/95:So294 yrkande 15 att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att

funktionshindrades tillgång till

programutbudet i radio och television

skall beaktas i de privata radio- och

televisionskanalernas sändningar.

Tanja Linderborg m.fl. (v) begär i

motion 1994/95:Kr232 yrkande 2 att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

vid förhandlingarna om nya avtal mellan

staten och fristående företag ta upp

frågan om att göra TV-programmen mer

tillgängliga för funktionshindrade.

Bengt Lindqvist (s) begär i motion

1994/95:Kr231 yrkande 2 att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om

funktionshindrades tillgång till radio

och television i privata marksända

kanaler. Motionären hänvisar till

Handikapputredningens förslag att man i

framtida koncessionsavtal mellan staten

och fristående TV-företag i

sändningstimmar anger respektive

företags åtagande och att samma krav på

anpassning av utbudet bör ställas på

dessa företag som på de

avgiftsfinansierade företagen.

Slutligen begär Berit Andnor m.fl. (s)

i motion 1994/95:Kr210 yrkande 2 att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

krav på textning av svensktalade inslag

i samband med avtalstecknande mellan

svenska staten och privata TV-bolag.

Tidigare riksdagsbehandling

Kulturutskottet behandlade under

föregående riksmöte motsvarande motioner

såvitt avser programverksamheten hos de

avgiftsfinansierade programföretagen (se

bet. 1994/95:KrU26). Kulturutskottet

hänvisade till att det vid flera

tillfällen tidigare behandlat frågan om

dessa företags skyldighet att göra

programmen tillgängliga för

funktionshindrade och återgav

redogörelsen i bet. 1993/94:KrU29 om

gällande avtal mellan staten och

programföretagen samt för dessas

överenskommelse i november 1994 om

programverksamheten om och för

funktionshindrade.

Kulturutskottet nämnde också i

sammanhanget regeringens då nyligen

avlämnade proposition om digitala

ljudradiosändningar. Kulturutskottet

påpekade att den digitala

sändningstekniken, DAB, skulle ge större

tålighet mot störningar än den nuvarande

analoga sändningstekniken och att, om

det frekvensutrymme som i dag används

för analoga sändningar i stället skulle

användas för sändningar med DAB-teknik

skulle ett betydligt större antal

program med olika innehåll kunna sändas

samtidigt än vad som är möjligt för

närvarande. De tekniska begränsningarna

skulle då få mindre betydelse för

möjligheterna att bedriva

radiosändningar.

Kulturutskottet erinrade om

programföretagens självständighet och om

att det ankom på dessa att inom givna

ekonomiska ramar göra de prioriteringar

som krävs för att uppfylla målen med

verksamheten. Public service-företagen

avgjorde således själva vad som skall

sändas med beaktande av vad som stadgas

i radiolagen och i avtalen med staten.

Enligt avtalen mellan staten och de

avgiftsfinansierade programföretagen

skulle särskild hänsyn tas till

funktionshindrade.

Enligt kulturutskottets uppfattning var

frågorna om funktionshindrades möjlighet

att ta del av radio- och TV-utbudet av

sådan betydelse att de självklart måste

bli föremål för en grundlig beredning

innan en ny avtalsperiod med

programföretagen påbörjades. Den

tekniska utvecklingen torde komma att

innebära stora fördelar för

funktionshindrade på både radio- och TV-

området. Kulturutskottet förutsatte

därför att funktionshindrades behov

beaktades vid de försök med digital

ljudradiosändning som föreslogs starta

inom kort. Utvecklingen av digitala TV-

sändningar låg tidsmässigt något efter

den som gäller radioområdet. Även på TV-

området torde dock tekniken kunna

innebära stora möjligheter för

distribution av olika programtyper.

Utskottets bedömning

Enligt utskottets uppfattning är det

självfallet av mycket stor betydelse att

funktionshindrade ges möjlighet att ta

del av det ordinarie programutbudet i

radio och TV. Den tekniska utvecklingen

inger också stora förhoppningar om

möjliga förbättringar i detta avseende.

Regeringen föreslår att ett av de

villkor som skall kunna föreskrivas i

ett tillstånd skall vara skyldighet att

utforma sändningar på ett sådant sätt

att de blir tillgängliga för

funktionshindrade. Utskottet utgår från

att regeringen vid tillståndsgivningen

kommer att noga beakta den demokratiska

aspekten av att människor inte

onödigtvis skall hindras av syn eller

hörselnedsättning att ta del av det

utbud som andra har tillgång till.

Utskottet avstyrker med detta motionerna

1994/95:So294 yrkande 15, 1994/95:Kr210

yrkande 2, 1994/95:Kr231 yrkande 2 och

1994/95:

Kr232 yrkande 2.

Regler om reklam och annan annonsering

Gällande ordning

Europarådets konvention

Europarådets konvention om

gränsöverskridande television medger i

artikel 28 uttryckligen att en stat har

striktare och mer detaljerade regler än

konventionens i fråga om sändningar som

ligger under statens jurisdiktion. I

fråga om sättet att uppfylla

konventionens krav ges vidare staterna

en betydande frihet. Konventionens syfte

är att underlätta gränsöverskridande TV-

sändningar som riktar sig till

allmänheten. Den sändande staten är

ansvarig för att konventionens regler

följs. Sändande stat när det gäller

satellitsändningar är i första hand den

stat från vilken upplänkningen görs.

Om sändningarna uppfyller konventionens

krav har de mottagande länderna åtagit

sig att inte hindra mottagning eller

vidaresändning på sitt territorium.

Reklam skall vara hederlig och får inte

vara vilseledande eller på annat sätt

strida mot konsumenternas intressen.

Reklam som riktar sig till barn eller

där barn förekommer får inte innehålla

något som skadar deras intressen, och

reklamen skall ta hänsyn till barns

särskilda känslighet. Högsta tillåtna

reklamtid är 15 % av den dagliga

sändningstiden. Om mängden punktreklam

inte överstiger 15 % får dock den högsta

reklamtiden vara 20 % för att ge plats

åt teleshopping , som får sändas högst

en timme per dag.

Artikel 13 ställer krav på hur reklamen

skall presenteras. Ett reklaminslag

skall kunna identifieras tydligt. I

princip skall reklamen sändas i block.

Reklamen skall enligt huvudregeln sändas

mellan de egentliga programmen. Det är

emellertid enligt konventionen tillåtet

att avbryta ett program med reklam under

förutsättning att programmets karaktär

inte går förlorad därigenom och

rättighetshavarnas ställning inte träds

för när. Program som består av

självständiga delar får endast avbrytas

genom att reklaminslagen sänds mellan

delarna. Om program av annat slag

avbryts måste det gå minst 20 minuter

mellan varje avbrott. I fråga om filmer

och liknande verk som är längre än 45

minuter, t.ex. biograffilmer och TV-

filmer, gäller en mer restriktiv

reglering. Ett sådant verk får avbrytas

endast en gång för varje hel 45-

minutersperiod. Reklamavbrott får inte

göras i gudstjänster och inte heller i

nyhets- eller aktualitetsprogram,

dokumentärer, religiösa program eller

barnprogram som är kortare än 30

minuter. Gränsöverskridande reklam för

tobak är inte tillåten, medan

alkoholreklam tillåts med vissa

restriktioner. Det är vidare förbjudet

att göra reklam för receptbelagda

läkemedel.

EG:s TV-direktiv

EG:s TV-direktiv motsvarar i allt

väsentligt konventionens bestämmelser.

Direktivet tillåter enskilda stater att

ha strängare eller mer detaljerade

regler för programföretag under sin

jurisdiktion (artikel 3). Artikel 18

tillåter restriktiva föreskrifter om

högsta tillåtna reklammängd för att

avväga intresset för TV-annonsering mot

det allmänna intresset. Därvid skall

särskild hänsyn tas till televisionens

roll för att tillhandahålla kultur och

underhållning samt skydd för pluralism i

information och media.

Svenska bestämmelser

I 1 kap. 12 § andra stycket YGL sägs att

bestämmelserna i YGL inte hindrar att

det i lag meddelas föreskrifter om

förbud i övrigt mot kommersiell reklam i

radioprogram eller om villkor för sådan

reklam utöver vad som följer av

paragrafens första stycke. Detsamma

gäller föreskrifter om förbud mot eller

villkor för annan annonsering och

sändning av program som helt eller

delvis bekostas av annan än den som

bedriver programverksamheten. Denna

grundlagsbestämmelse tillåter alltså att

reklam förbjuds genom lag, eller att det

i lag föreskrivs villkor för reklamen.

Utrymme för censur eller för att

straffrättsligt ålägga någon annan än

utgivaren ansvaret för

yttrandefrihetsbrott finns däremot inte.

Som exempel på regler som tillåts nämns

i förarbetena bl.a. regler om mängden

annonser, hur annonser får sättas in och

hur marknadsföringslagen blir tillämplig

på reklam i TV.

Reklam i TV eller ljudradio blev

tillåten den 1 juli 1991 genom de

ändringar i radiolagen som gjordes med

anledning av att en ny marksänd TV-kanal

tillskapades. Sedan dess har reklam

tillåtits och reglerats även i fråga om

andra former av ljudradio och TV -

kabelsändningar, lokalradio, närradio,

satellitsändningar och de särskilda

finska sändningarna.

Reklam är enligt 1 § radiolagen ett

radioprogram som är avsett att främja en

näringsidkares avsättning av en vara, en

tjänst eller någon annan nyttighet. I 6

§ föreskrivs bl.a. att ett

programföretag inte får i

programverksamheten mot vederlag eller

annars på ett otillbörligt sätt gynna

ett kommersiellt intresse.

Programföretaget får dock i fråga om

någon som har bekostat ett program helt

eller delvis lämna uppgift om vem

bidragsgivaren är.

Sverige har utnyttjat möjligheten att

ställa strängare villkor än Europarådets

konvention och EG-direktivet bl.a. när

det gäller mängden reklam, reklamens

placering, alkoholreklam och reklam

riktad till barn.

Bestämmelser om annonser i televisionen

finns i 8-15 §§ radiolagen.

Under annonstid får det endast

förekomma reklam och andra program som

någon har uppdragit åt programföretaget

att sända, programföretagets reklam för

egen kommersiell verksamhet och

programglimtar. Av en annons skall

framgå i vems intresse sändningen sker.

Annonser får inte syfta till att vinna

stöd för politiska eller religiösa

åsikter eller åsikter i intressefrågor

på arbetsmarknaden. En annons med reklam

får inte syfta till att fånga

uppmärksamheten hos barn under 12 år.

Annonserna skall omges av särskilda

signaturer som markerar att den som

sänder under den angivna tiden i

huvudsak gör detta på uppdrag av andra.

Signaturen skall i televisionen bestå av

både ljud och bild.

Annonstiden får inte vara kortare än en

minut. Enstaka reklaminslag får

förekomma endast undantagsvis.

Något förbud mot läkemedelsreklam finns

inte i den radiorättsliga

lagstiftningen. I avtalen med de fyra

programföretagen och i satellitlagen

finns ett förbud mot att sända program

som sponsrats av någon vars huvudsakliga

verksamhet gäller tillverkning eller

försäljning av receptbelagda läkemedel.

Åsiktsannonser och andra program som

inte är reklam men som sänds på uppdrag

av någon annan än programföretaget

omfattas inte av begreppen

marknadsföring och reklam.

Radiolagstiftningen innehåller vissa

restriktioner även vad gäller sändningar

av sådana program. I likhet med reklam

får de endast sändas under annonstid.

Annonser i marksänd television och

rikstäckande ljudradio får, som ovan

nämnts, inte syfta till att vinna stöd

för politiska eller religiösa åsikter

eller åsikter i intressefrågor på

arbetsmarknaden. Av motiveringen till

bestämmelsen framgår att bestämmelsen

hänger samman med kravet på opartiskhet.

Utom de olika radiorättsliga lagarna

gäller för reklam i radio och TV även de

marknadsrättsliga lagarna:

marknadsföringslagen (1995:450),

tobakslagen (1993:581) och lagen

(1978:763) med vissa bestämmelser om

marknadsföring av alkoholdrycker.

I marknadsföringslagen avses med

marknadsföring reklam och andra åtgärder

i näringsverksamhet som är ägnade att

främja avsättningen av och tillgången

till produkter. I lagen finns ett förbud

mot vilseledande reklam. Med produkter

avses varor, tjänster, fast egendom,

arbetstillfällen och andra nyttigheter.

I samtliga radiorättsliga författningar

finns en bestämmelse om att det skall

framgå i vems intresse en annons sänds.

Enligt marknadsföringslagen skall det

tydligt framgå vem som svarar för

marknadsföringen. Bestämmelsen

överensstämmer i stort med radiorättens

bestämmelse om sändarangivelse. En

betydelsefull skillnad är dock att

marknadsföringslagen inte omfattar

åsiktsannonsering och andra program som

inte är reklam men som sänds på uppdrag

av någon annan.

Bestämmelserna i den radiorättsliga

lagstiftningen riktar sig i första hand

till programföretagen. Inte i något fall

kan en annonsör drabbas av sanktioner

enligt de radiorättsliga lagarna. En

annonsör kan dock genom

marknadsföringsrättens s.k.

lagstridighetsprincip tvingas beakta

även radiolagstiftningen. Om en annons

t.ex. har ett innehåll som strider mot

barnreklamförbudet är det således

möjligt att Granskningsnämnden för radio

och TV skulle ingripa mot

programföretaget. Konsumentombudsmannen

skulle därutöver kunna ingripa mot

annonsören. Konsumentombudsmannen skulle

emellertid även kunna ingripa mot

programföretaget. Bestämmelserna i de

marknadsrättsliga lagarna riktar sig

visserligen i första hand till

annonsörerna, men även de som medverkat

till den aktuella överträdelsen, t.ex.

reklambyråer och programföretag som ofta

fungerar som ett led mellan annonsören

och dennes kundkrets, kan omfattas.

Den beskrivna regleringen medför att

ett och samma reklaminslag kan komma att

prövas utifrån samma utgångspunkt enligt

såväl den radiorättsliga som den

marknadsrättsliga lagstiftningen. Den

radiorättsliga prövningen är förlagd

till allmän förvaltningsdomstol, medan

den marknadsrättsliga prövningen sker i

Stockholms tingsrätt och

Marknadsdomstolen.

Några specifika bestämmelser om

sponsring finns inte i radiolagen.

Sådana bestämmelser har i stället tagits

in i de avtal som slutits med respektive

programföretag.

Likalydande bestämmelser om sponsring

finns däremot i de övriga radiorättsliga

lagarna: närradiolagen, lokalradiolagen,

kabellagen och satellitlagen. Sponsorn

skall enligt dessa bestämmelser anges

före eller efter programmet.

Avtalet om TV 4

I statens avtal med Nordisk Television

AB om TV 4 hänvisas beträffande villkor

för sändningsrätten till 6 och 8-15 §§

radiolagen, för vilka bestämmelser

redogjorts ovan. Därutöver föreskrivs i

2 § i avtalet att bolaget endast under

annonstid får sända reklam mot vederlag

och program mot betalning. I 3 § i

avtalet anges villkor för sändning av

sponsrade program.

Propositionen

Regeringen föreslår att regler om reklam

och annan annonsering som är specifika

för ljudradio- och TV-sändningar

placeras i den nya radio- och TV-lagen.

I lagen görs en hänvisning till förbuden

att sända reklam för alkoholdrycker och

tobaksvaror i alkoholreklamlagen och

tobakslagen.

Radiolagstiftningens reklambegrepp

skall vara detsamma som marknadsrättens.

Ett samlingsbegrepp annons införs som

rymmer såväl reklam som andra program

som sänds på uppdrag av någon annan.

Nu gällande regler som syftar till att

identifiera annonser behålls

huvudsakligen oförändrade.

De regler som för närvarande gäller i

fråga om högsta tillåtna mängd annonser

samt placeringen av dessa behålls.

Mängden reklam i närradion skall dock

anpassas till vad som gäller för

lokalradion.

Ett förbud införs i radio- och TV-lagen

mot TV-reklam för receptbelagda

läkemedel och medicinsk behandling som

är tillgänglig endast efter ordination.

Reglerna i radiolagen, kabellagen och

satellitlagen om reklam riktad till barn

överförs i stort sett oförändrade till

den nya lagen. Det innebär att TV-reklam

inte får syfta till att fånga

uppmärksamheten hos barn under tolv år,

att det i TV-reklam inte får uppträda

personer eller figurer som spelar en

framträdande roll i program som

huvudsakligen vänder sig till barn under

tolv år samt att reklam inte får

förekomma omedelbart före eller efter

ett TV-program eller en del av ett TV-

program som huvudsakligen vänder sig

till barn under tolv år.

För sändningar för vilka det ställts

upp ett villkor om opartiskhet skall

automatiskt följa ett förbud mot

åsiktsreklam (6 kap. 5 §). Mängden

åsiktsannonser i andra sändningar skall

rymmas inom den tillåtna mängden

annonser som totalt är tillåten för

mediet.

Motioner

Reklamfrågor tas upp i tre motioner.

I motion 1995/96:K31 av förste vice

talman Anders Björck m.fl. (m) yrkande 3

begärs beslut om att avskaffa förbudet

mot åsiktsannonsering. Motionärerna

anser att åsiktsreklam skulle vara till

gagn för den fria åsiktsbildningen och

därmed samhällsdebatten i stort och att

den dominans som public service-

företagen sedan länge har över

nyhetsförmedlingen tenderar att

allvarligt snedvrida samhällsdebatten.

Motionärerna hänvisar till att svenska

folket enligt eftervalsanalyser vid de

senaste valen inte ansett sig ha fått

tillräckligt med information om de

politiska partiernas olika

ställningstaganden i viktiga frågor och

att detta primärt är en demokratifråga

som nödvändigtvis bör få sin lösning

senast inför nästa val.

I samma motion yrkande 6 begärs ett

tillkännagivande om annonsvolymen. Den

bör enligt motionärerna anpassas till

vad TV-direktivet medger, och den

radiorättsliga regleringen bör vara lika

för de olika sändningsformerna. Samma

regler som i dag gäller för reklam i

lokalradio, och som föreslås bli

gällande för närradio, bör därför

införas för övriga sändningar. Ytterst

anser dock motionärerna att den

möjlighet som yttrandefrihetsgrundlagen

ger att genom särskild lag förbjuda

reklam i radio och TV bör utmönstras.

I en motion från allmänna motionstiden

1995, 1994/95:K427 av Henrik S Järrel

(m), begärs en översyn av lagen om

satellitsändningar av TV-program.

Motionären kritiserar gällande regler,

som innebär att samma regler gäller för

all annonsering och sponsring av program

som riktar sig till TV-publik här i

Sverige oavsett distributionsform.

I en annan motion från allmänna

motionstiden 1995, 1994/95:K403 av Carl

Bildt m.fl. (m) yrkande 5, begär

motionärerna att regeringen skall få i

uppdrag att omförhandla avtalet med TV

4. Enligt motionärernas mening motverkar

de reklambegränsningar som finns i

avtalet med TV 4 sitt syfte. Förbudet

att låta reklam avbryta program leder

till uppstyckning i mindre program och

motverkar sändningen av längre program,

t.ex. långfilmer. Någon annan

begränsning av reklamen än den som finns

i andra medier bör enligt motionärerna

inte förekomma. Även i denna motion

anförs att förbudet mot åsiktsreklam

lägger band på den fria

opinionsbildningen.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om åsiktsreklam behandlades av

utskottet i dess betänkande 1990/91:KU39

om radio- och TV-frågor. Utskottet

erinrade därvid till en början om att

den då föreslagna föreskriften om förbud

mot åsiktsreklam skulle ges stöd i 1

kap. 12 § andra stycket

yttrandefrihetsgrundlagen. Utskottet

ansåg att det är av stor betydelse att

olika meningar och åsikter får komma

fram i televisionen och att ingen skall

kunna utnyttja mediet för att oemotsagd

föra fram sina uppfattningar eller

förhindra att meningsmotståndare kommer

till tals. En ordning som innebar att

endast de som förfogar över stora

ekonomiska resurser kan använda TV-

mediet för opinionsbildning och

propaganda minskade emellertid enligt

utskottet möjligheterna till en allsidig

debatt, och som anfördes i propositionen

var detta till nackdel för demokratin

och yttrandefriheten i samhället. Att

förhindra en sådan ordning var enligt

utskottet ett sådant särskilt viktigt

skäl som avses i 2 kap. 13 §

regeringsformen. Utskottet tillstyrkte

regeringens förslag och avstyrkte den

föreliggande motionen.

I utskottets betänkande 1993/94:KU3

behandlades även andra frågor om reklam.

Utskottet erinrade däri om att genom

avtalet mellan staten och Nordisk

Television AB bestämts att företaget

endast under annonstid i televisionen

får sända reklam mot vederlag och att

förslaget om högsta tillåtna annonsvolym

behandlades ingående i förslaget om ny

reklamfinansierad tredje TV-kanal (prop.

1990/91:149 s. 99). I propositionen

framhölls att frågan om hur stor

annonsvolym ett reklam-TV-företag bör få

ha är beroende på hur man gör

intresseavvägningen mellan dem som

berörs av frågan. Publikens intresse är

enligt propositionen att få följa TV-

programmen så ostört som möjligt. Ju

större annonsvolymen är desto mer störs

man som tittare. Detta intresse talar

enligt propositionen för en liten högsta

annonsvolym. Programföretaget däremot

har intresse av en stor högsta

annonsvolym för att få större intäkter.

Också publiken kan emellertid ha

intresse av en stor annonsvolym,

eftersom det kan ge bättre

förutsättningar för mer påkostade

program. Enligt det föredragande

statsrådet utgjorde förslaget en rimlig

kompromiss mellan de motstående

intressena. Intresset av publikens

möjligheter till ostörd upplevelse av

programmen gjorde sig också gällande i

fråga om avbrott i programmen för

annonser.

De svenska lagreglerna om reklam i

radio och TV är således, framhöll

utskottet, resultatet av avvägningar

mellan skilda intressen där särskild

hänsyn - beroende bl.a. på mediets

genomslagskraft - tagits till publikens

behov av ostörd upplevelse och även till

barns särskilda känslighet, och

radiolagens förbud mot s.k. åsiktsreklam

grundar sig på behovet av allsidig

debatt och på lagens krav på opartiskhet

i sändningarna. Enligt utskottets mening

saknades anledning att frångå dessa

bedömningar, och utskottet var därför

inte berett förorda att EG-direktivet

och Europakonventionens regler skulle

gälla i Sverige utan sådana

inskränkningar som finns i den svenska

lagstiftningen och som direktivet och

konventionen också medger. Utskottet

ansåg mot den bakgrunden inte heller att

det behövdes något tillkännagivande till

regeringen vare sig om kabellagens

reklamregler, konsekvenserna av

detaljreglering, om reklamens påverkan

på barn, om ansvarsfull reklam eller om

omförhandling av avtalet mellan staten

och Nordisk Television AB.

Utskottets bedömning

I fråga om möjligheten till

åsiktsannonser vill utskottet erinra om

att ett förbud mot sådana annonser, som

utskottet framhöll i betänkandet

1990/91:KU39, ges stöd i 1 kap. 12 §

andra stycket YGL. Förbudet avser enligt

propositionen sändningar för vilka

villkor om opartiskhet gäller och avser

annonser för politiska eller religiösa

åsikter eller åsikter i intressefrågor

på arbetsmarknaden (6 kap. 5 §).

Utskottet anser alltjämt att det är av

stor betydelse att olika meningar och

åsikter får komma fram i televisionen

och att ingen skall kunna utnyttja

mediet för att oemotsagd föra fram sina

uppfattningar eller förhindra att

meningsmotståndare kommer till tals.

Likaså anser utskottet alltjämt att en

ordning som innebär att endast de som

förfogar över stora ekonomiska resurser

kan använda TV-mediet för

opinionsbildning och propaganda minskar

möjligheterna till en allsidig debatt

och detta är till nackdel för demokratin

och yttrandefriheten i samhället. Att

förhindra en sådan ordning är enligt

utskottet ett sådant särskilt viktigt

skäl som avses i 2 kap. 13 §

regeringsformen.

Utskottet tillstyrker med det anförda

propositionen i denna del och avstyrker

motion 1995/96:K31 yrkande 3.

Beträffande de övriga frågor om reklam

som tas upp i motionerna vill utskottet

i huvudsak hänvisa till vad som anfördes

i betänkandet 1993/94:KU3. De svenska

lagreglerna om reklam i radio och TV är

resultatet av avvägningar mellan skilda

intressen, och utskottet är inte berett

förorda att EG-direktivet och

Europakonventionens regler skall gälla i

Sverige utan sådana inskränkningar som

finns i den svenska lagstiftningen och

som direktivet och konventionen också

medger. Mot den bakgrunden avstyrker

utskottet motionerna 1995/96:K31

yrkande 6, 1994/95:K403 yrkande 5 och

1994/95:K427.

Tillsyn m.m.

Gällande ordning

Granskningsnämnden för radio och TV

övervakar genom granskning i efterhand

efterlevnaden av lagbestämmelser och

avtalsvillkor om sändningarnas innehåll

(17 §).

Granskningsnämnden kan förelägga

programföretaget att följa vissa

bestämmelser eller avtalsvillkor (17 a

§). Detta gäller framför allt

bestämmelser och villkor om annonser.

Nämnden kan också förena ett

föreläggande med vite. Beslut om

vitesföreläggande kan överklagas hos

kammarrätten.

Som framgår av avsnittet om reklam

ovan, kan ett reklaminslag prövas i

enlighet med såväl den radiorättsliga

som marknadsrättsliga ordningen. Den

marknadsrättsliga prövningen sker i

Stockholms tingsrätt och

Marknadsdomstolen.

Propositionen

Regeringen föreslår att Justitiekanslern

(JK) skall övervaka det föreslagna

förbudet mot TV-sändningar av program

med ingående våldsskildringar av

verklighetstrogen karaktär eller med

pornografiska bilder under sådan tid och

på sådant sätt att det finns en

betydande risk för att barn kan se

programmen, om det inte av särskilda

skäl ändå är försvarligt (9 kap. 1 §).

JK skall kunna förelägga den som vid

upprepade tillfällen bryter mot förbudet

att upphöra med sådana sändningar (10

kap. 11 §). Föreläggandet får förenas

med vite.

JK skall också vara den som för talan

om återkallelse av tillstånd på grund av

överträdelse av villkor för tillståndet

och om överträdelse av bl.a.

våldsskildringsförbudet.

Granskningsnämnden för radio och TV

skall övervaka att sändningarnas

innehåll i övrigt stämmer överens med

tillståndsvillkoren och lagens

bestämmelser. Bland tillståndsvillkoren

som Granskningsnämnden skall övervaka

efterlevnaden av finns skyldigheten att

ta hänsyn till ljudradions och

televisionens särskilda genomslagskraft

när det gäller programmens ämnen och

utformning samt tiden för sändning av

programmen. Konsumentombudsmannen skall

övervaka förbuden mot reklam riktad mot

barn, läkemedelsreklam och

nyhetskommentatorers medverkan i reklam.

Övriga bestämmelser övervakas av Radio-

och TV-verket.

Som skäl för förslaget att JK skall

övervaka förbudet mot att sända

våldsframställningar och pornografiska

bilder anför regeringen (s. 128) att

det, för att förbudet skall vara

meningsfullt, måste finnas möjlighet

till reaktioner. Reaktionen bör enligt

regeringen vara vitesföreläggande. Dessa

förelägganden grundar sig på bedömningar

som har nära samröre med bedömningar om

vad som kan anses utgöra missbruk av

yttrandefriheten. Det bör därför enligt

regeringen endast vara JK som skall

kunna besluta om dessa förelägganden.

Det ligger då närmast till hands att JK

dven övervakar bestämmelsens

efterlevnad.

Regeringen anser (s. 98) att det inte

innebär något nämnvärt problem om både

JK och Granskningsnämnden skulle pröva

samma sändning med utgångspunkt från

olika regler, eftersom endast

lagbestämmelsen är sanktionerad på annat

sätt än genom en skyldighet att redogöra

för nämndens beslut.

Motioner om JK:s tillsyn

I motion 1995/96:K31 av förste vice

talman Anders Björck m.fl. (m) yrkande 7

yrkas avslag på regeringens förslag att

ålägga JK att övervaka efterlevnaden av

den nya förbudsbestämmelsen.

Motionärerna hänvisar till sin

inställning till ansvarsfördelning

mellan föräldrar, övriga vuxna och

public service-företagen samt till

dessas redaktionella ansvar för

självsanerande verksamhet. I ett fritt

och öppet samhälle har enligt

motionärerna alla medier, liksom alla

medborgare, ett ansvar som går utöver

det som lagen kräver. Att ta risken att

utsätta barn för våldsskildringar och

pornografi är inte förenligt med de krav

publiken har rätt att ställa på såväl TV-

kanaler som andra medier, och ett

komplement till det egna ansvarstagandet

skulle kunna vara att överlåta

kontrollen av att etiska regler

efterlevs till ett eget branschorgan,

förslagsvis motsvarande pressens

opinionsnämnd. Motionärerna anser att

det, med hänsyn till det allvarliga

statsfinansiella läge som landet

befinner sig i, inte är rimligt att

belasta JK med ytterligare

arbetsuppgifter.

I motion 1995/96:K30 av Birgit Friggebo

m.fl. (fp) yrkande 3 begärs ett

tillkännagivande om att regeringen noga

bör följa den praxis som utbildas genom

JK:s förelägganden och de allmänna

domstolarnas tillämpning av lagrummet

beträffande program med ingående

våldsskildringar av verklighetstrogen

karaktär eller med pornografiska bilder.

Motionärerna anser att den föreslagna

bestämmelsen i radio- och TV-lagen måste

omfatta enbart sådana skildringar som är

betydligt mer våldsamma än de som

bestämmelsen i de hittillsvarande

avtalen syftar på, inte i vissa delar

komplettera varandra. Det vore enligt

motionärerna oacceptabelt om ett

nyhetsinslag som friats av

Granskningsnämnden på grund av att

programföretaget iakttagit sina

skyldigheter att beakta mediets

genomslagskraft riskerade att kritiseras

av JK med stöd av bestämmelserna i 6

kap. 2 § radio- och TV-lagen.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens uppfattning

att de bedömningar som det kan bli fråga

om vid övervakningen av förbudet mot att

sända vissa skildringar av våld och

pornografiska bilder har nära samröre

med bedömningar om vad som kan anses

utgöra missbruk av yttrandefriheten.

Utskottet tillstyrker därför regeringens

förslag att denna övervakning skall

ankomma på JK och avstyrker motion

1995/96:K31 yrkande 7.

Utskottet anser emellertid att risken

för att gränsdragningen mellan

Justitiekanslerns och

Granskningsnämndens övervakning ger

upphov till problem är beaktansvärd.

Liksom motionärerna i motion 1995/96:K30

yrkande 3 anser därför utskottet att

regeringen noga bör följa den praxis som

utbildas genom Justitiekanslerns

verksamhet och vidta de åtgärder som

uppföljningen ger anledning till.

Utskottet utgår från att så sker och

godtar därmed regeringens förslag i

denna del och avstyrker motionen.

Konsumentverkets verksamhet

Motion

Motion 1994/95:A807 av Ingbritt Irhammar

m.fl. (c) från allmänna motionstiden

1995 avser kvinnors livsvillkor. I

yrkande 12 begärs ett tillkännagivande

om att Konsumentverket bör ägna ökad

uppmärksamhet åt reklamgranskning i

etermedierna.

Utskottets bedömning

Konsumentverket är central

förvaltningsmyndighet för

konsumentfrågor med huvudansvar för att

genomföra den statliga

konsumentpolitiken. Konsumentverkets

generaldirektör har som

Konsumentombudsman vissa uppgifter

enligt marknadsföringslagen (1995:450).

Bl.a. kan han ingripa mot näringsidkare

vars marknadsföring strider mot god

marknadsföringssed eller på annat sätt

är otillbörlig mot konsumenter eller

näringsidkare. En näringsidkare får inte

i sin marknadsföring använda

vilseledande reklam. Några bestämmelser

om diskriminerande reklam finns inte i

marknadsföringslagen (prop. 1994/95:123

s. 87 f., bet. LU16 s. 23 f.).

Som ovan angivits gäller för reklam i

radio och TV utom de radiorättsliga

lagarna även de marknadsrättsliga

lagarna: marknadsföringslagen,

tobakslagen (1993:581) och lagen

(1978:763) med vissa bestämmelser om

marknadsföring av alkoholdrycker. De

marknadsrättsliga lagarna övervakas av

Konsumentombudsmannen. En hänvisning

till Konsumentombudsmannens övervakning

föreslås i 9 kap. 2 § radio- och TV-

lagen och avser efterlevnaden av

bestämmelserna om bl.a. reklam riktad

till barn och reklam om receptbelagda

läkemedel.

Den beskrivna regleringen medför att

ett och samma reklaminslag kan komma att

prövas utifrån samma utgångspunkt enligt

såväl den radiorättsliga som den

marknadsrättsliga lagstiftningen. Den

radiorättsliga prövningen är förlagd

till allmän förvaltningsdomstol, medan

den marknadsrättsliga prövningen sker i

Stockholms tingsrätt och

Marknadsdomstolen.

Utskottet anser inte att riksdagen med

anledning av motion 1994/95:A807 yrkande

12 bör göra något uttalande om

inriktningen av verksamheten hos

Konsumentverket.

Skyldighet att vidaresända vissa program

i kabelnät

Gällande ordning

Innehavare av kabelnät är enligt

kabellagen skyldiga att se till att de

boende i anslutna fastigheter har

möjlighet att ta emot vissa program.

Bestämmelsen motiverades med att var och

en som är ansluten till ett kabelnät

skall kunna ta in de rundradioprogram

som sänds från markstationer och som är

avsedda att tas emot på orten med normal

antennutrustning. Skyldigheten avser

programföretag med tillstånd av

regeringen och s.k. lokala

kabelsändarföretag. För lokala

kabelsändarföretag skall utrymme

tillhandahållas kostnadsfritt. Lokala

kabelsändarföretag är företag som har

bildats för att bedriva lokala

kabelsändningar och som kan antas låta

olika intressen och meningsriktningar

komma till tals i sin verksamhet.

Skyldigheten att vidaresända gäller för

kabelnät som når fler än 100 bostäder.

Propositionen

Regeringen föreslår att nuvarande regler

om skyldighet för innehavare av kabelnät

att se till att vissa program kan tas

emot av de boende i anslutna fastigheter

behålls och, såvitt avser sändningar

från programföretag med tillstånd av

regeringen, utvidgas till att gälla för

kabelnät som når fler än tio bostäder.

Även skyldigheten att bereda plats för

de lokala kabelsändarföretagens

sändningar behålls, och den skall även

fortsättningsvis som huvudregel bara

gälla om sändningarna kan tas emot i

fler än 100 bostäder.

Om det finns särskilda skäl får Radio-

och TV-verket medge undantag från de

angivna skyldigheterna.

Motioner

Distribution i kabelnäten av icke-

kommersiella lokala TV-sändningar tas

upp i tre motioner.

I motion 1994/95:K417 av Olof Johansson

m.fl. (c) yrkande 9 begärs ett

tillkännagivande om översyn av reglerna

och villkoren för svensk s.k. public

access-television. Motionärerna anser

att icke-kommersiella lokala TV-

producenter skall ha rätt till

kostnadsfri distribution i kabelnäten

och att det finns skäl att överväga de

nuvarande bestämmelserna och villkoren

för denna television. Även i motion

1994/95:Kr265 av Gudrun Schyman m.fl.

(v) yrkande 14 begärs en översyn av

villkoren för en svensk public access-

television. Motionärerna anför att ett

relativt nytt inslag inom TV-mediet är

de icke-kommersiella lokala

kabelsändarföretagen. Dessa kanaler är

bärare av en demokratisk tradition och

en väg till ett bredare deltagande

liksom till att utveckla de lokala

samhällena och människornas kontakt med

dessa. Enligt motionärernas mening bör

regeringen ges i uppdrag att se över

dessa företags villkor i olika

avseenden: deras sändningsvillkor, om de

i framtiden kan sända markbaserat osv.

Över huvud taget behöver man se över

bestämmelserna för och den vidare

utvecklingen av en svensk television som

tillgodoser s.k. public access.

I den i avsnittet om lokal- och

närradion nämnda motion 1994/95:K434 av

Georg Andersson m.fl. (s) tas upp även

frågan om åtgärder för utveckling av

icke-kommersiell lokal TV. Motionärerna

ser med stor oro på den

kommersialisering som brett ut sig i

etermedia och anser att staten måste ta

ett ansvar för att idén om lokal-TV utan

reklam kan förverkligas.

Utskottets bedömning

Nuvarande ordning, som föreslås gälla

även i fortsättningen, innebär att

utrymme för sändningar av lokala

kabelsändarföretag skall tillhandahållas

kostnadsfritt i kabelnät som når fler än

100 bostäder. Utskottet anser inte att

någon översyn av reglerna är påkallad,

och utskottet avstyrker motionerna

1994/95:K417 yrkande 9, 1994/95:K434 i

denna del och 1994/95:Kr265 yrkande 14.

TV-avgiften

Gällande ordning m.m.

Public service-verksamheten, inklusive

Radio Swedens programverksamhet för

utlandssändningar, finansieras med TV-

avgiftsmedel. Influtna avgiftsmedel

placeras på räntebärande räkning, det

s.k. rundradiokontot, hos

Riksgäldskontoret. Riksdagen anvisar

medel ur rundradiokontot till public

service-verksamheten. Utbetalningen av

medlen värdesäkras med utgångspunkt i

ett särskilt kompensationsindex. Staten

tillhandahåller genom Riksgäldskontoret

det rörelsekapital rundradiorörelsen

behöver, om avgiftsmedlen ur

likviditetssynpunkt inte räcker till.

Även Granskningsnämnden för Radio och TV

finansieras delvis med medel ur

rundradiokontot.

Sveriges Television har sedan den 1

augusti 1991 möjlighet att sända

sponsrade program om sändningen gäller

en allmän sammankomst eller en offentlig

tillställning som anordnas av någon

annan än programföretaget.

Sponsorsintäkterna för Sveriges

Television uppgick år 1995 till ca 16

mkr och år 1994 till ca 18 mkr (mindre

än 1 % av de totala intäkterna).

Sveriges Radio har sedan den 1 januari

1993 möjlighet att sända sponsrade

program. SR:s styrelse beslöt dock,

efter vissa sponsringsförsök år 1993,

att avstå från sponsring försåvitt den

ekonomiska situationen för SR inte

ändrades. I samband med 1995 års

besparingskrav beslöt styrelsen att

börja med sponsring igen under år 1996.

SR:s sponsringsintäkter under år 1996

beräknas uppgå till ca 6 mkr.

Riksdagen fastställer TV-avgiftens

storlek. Den är för närvarande 1 476 kr

eller 369 kr per tremånadersperiod.

Antalet TV-avgiftsbetalande hushåll

uppgick år 1995 till drygt 3,3 miljoner.

Teracom Svensk Rundradio AB tillför

rundradiokontot årligen dels ett belopp

motsvarande kompensation för värdet av

hittills gjorda direktavskrivna

investeringar, dels ett belopp

motsvarande avkastningskravet på den

konkurrensutsatta verksamheten.

Rundradiokontot tillfördes tidigare

intäkter från TV 4 genom

koncessionsavgifter, men TV 4:s

koncessionsavgifter som inbetalas efter

den 1 januari 1996 skall redovisas på

inkomsttitel på statsbudgeten i stället

för i rundradiorörelsen.

Propositioner

Regeringen föreslår i proposition

1995/96:161 En radio och TV i

allmänhetens tjänst 1997-2001 att

avgiften höjs med 48 kr (3,1 %) till

1 524 kr fr.o.m. den 1 januari 1997.

Bakgrunden till förslaget redovisas

också i den propositionen. - Av

lagtekniska skäl läggs dock förslaget

till ändring av den aktuella paragrafen

i lagen om TV-avgift fram i den här

behandlade propositionen. I denna

föreslås nämligen även vissa andra

ändringar i lagen om TV-avgift.

I proposition 1995/96:161 anges att de

totala intäkterna i rundradiokontot

under verksamhetsåret 1994 uppgick till

ca 5 305 mkr, en ökning med ca 196 mkr

jämfört med år 1993. De totala

kostnaderna 1994 uppgick till närmare

5 150 mkr, en ökning med ca 204 mkr

jämfört med år 1993. Ränteintäkter

uppgick 1994 till drygt 45 mkr, vilket

är en ökning med drygt 10 mkr jämfört

med året innan. Med beaktande av 1993

års överskott på omkring 84 mkr uppgick

rundradiorörelsens ackumulerade

överskott till drygt 284 mkr.

I samma proposition föreslås att

programföretagen även i fortsättningen

skall finansieras med medel som anvisas

från rundradiokontot, och TV-avgifterna

skall oavkortat gå till finansiering av

public service-verksamheten.

Motioner

Förslaget om höjning av TV-avgiften har

föranlett tre motioner.

I motionerna 1995/96:Kr7 av Carl Bildt

m.fl. (m) yrkande 12 och 1995/96:K30 av

Birgit Friggebo m.fl. (fp) yrkande 6

yrkas avslag på förslaget. I m-motionen

anförs att det inom ramen för det

uppdrag som public service-företagen bör

ha i framtiden med en koncentration till

en respektive två kanaler saknas

anledning att utöver redan nu beslutade

höjningar ytterligare höja TV-avgiften

och att det inför framtiden finns

anledning att se över systemet för

avgiftsuppbörd och den nuvarande

finansieringsmodellen. I fp-motionen

anförs två skäl till avslagsyrkandet:

dels får höjningen ett starkt genomslag

i konsumentprisindex, dels är det inte

rimligt att licensbetalarna skall betala

att regeringen tidigare försvagat

radiofonden.

I motion 1995/96:K32 av Gudrun Schyman

m.fl. (v) yrkande 2 föreslås i stället

en höjning av TV-avgiften till 1 600 kr.

Motionärerna anser det oerhört viktigt

att public service-kanalerna har en stor

mångfald och en hög kvalitet i

verksamheten och motsätter sig både

sponsring och reklam i programmen. De

pekar på kommande stora

investeringskostnader och anser att

målen för verksamheten inte går att

uppfylla utan att ge avkall på

kvalitetsmålet. Den av regeringen

föreslagna höjningen är därför enligt

motionärerna otillräcklig.

Kulturutskottets bedömning av

rundradiokontot

Kulturutskottet gör i sitt betänkande

1995/96:KrU12 om en radio och TV i

allmänhetens tjänst 1997-2001

bedömningen att det med utgångspunkt i

de förutsättningar som anges i

propositionen och de prognoser som

gjorts beträffande ingående balans i

rundradiokontot m.m. kommer att finnas

ett överskott på rundradiokontot under

hela år 1997.

Beträffande den sammanlagda

medelsberäkningen för de tre

programföretagen för år 1997 anser

kulturutskottet att den bör uppgå till

4 758,9 mkr i 1994 års prisläge.

Utskottets bedömning

Kulturutskottet har beräknat att det med

den höjning av TV-avgiften som föreslås

av regeringen kommer att finnas ett

överskott på rundradiokontot under hela

år 1997. Kulturutskottet har inte anfört

någon invändning mot den föreslagna

höjningen. Det förhållandet att det

under nästa år kommer att finnas

överskott på rundradiokontot kan enligt

konstitutionsutskottets mening inte

anföras som skäl för att avslå den

höjning som föreslås i propositionerna

utan frågan måste ses ur ett mer

långsiktigt perspektiv.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet de

gröna ingick våren 1995 en

överenskommelse om att överskottsmedel i

radiofonden skall kunna användas till

att snabbt bygga ut den digitala

tekniken för public service-

verksamheten.

Med det anförda tillstyrker

konstitutionsutskottet förslaget i

propositionen och avstyrker motionerna

1995/96:K30 yrkande 6 och 1995/96:Kr7

yrkande 12 och, då det inte finns någon

anledning till ytterligare höjning av

avgiften, 1995/96:K32 yrkande 2.

Lagförslagen i övrigt

Radio- och TV-lagen

Regeringens förslag till radio- och TV-

lag har inte föranlett några motioner i

de delar som inte berörts ovan.

Utskottet har inte någon erinran mot

förslaget i dessa övriga delar.

Övriga lagförslag

I propositionen föreslås vad som

huvudsakligen är följdändringar i en rad

lagar. I förslaget till lag om ändring

i lokalradiolagen finns i 31 b § en

föreskrift att den som åsidosätter vad

som sägs i 24, 25 eller 26 § får åläggas

att betala en särskild avgift.

Hänvisningen bör omfatta även 27 §, och

utskottet föreslår att lagtexten

utformas i enlighet härmed.

Utskottet har i övrigt ingen erinran

mot förslagen.

Övriga frågor enligt motioner från

allmänna motionstiden

Internationellt samarbete

Motioner

I motion 1994/95:K417 av Olof Johansson

m.fl. (c) yrkande 8 begärs ett

tillkännagivande om svenska initiativ

vad gäller regelverket för

gränsöverskridande TV-sändningar.

Motionärerna anför att

internationaliseringen av TV-mediet har

gjort att nationella TV-kanaler inte

arbetar under likartade villkor som

utlandsbaserade företag som sänder via

satellit, även om de senare uteslutande

eller till övervägande del riktar sig

till den svenska publiken. Det är av det

skälet angeläget att Sverige aktivt

arbetar för en förstärkning av det

internationella regelverket för

gränsöverskridande TV-sändningar.

Strävan bör vara att regelverket skall

vara så utformat att public service-

företagens ställning garanteras och att

konkurrensneutralitet så långt möjligt

kan hävdas mellan nationella TV-företag

och företag som via satellit som sänder

från annat land riktat till samma

publik. Sverige bör verka för ett sådant

regelverk bl.a. inom EU och Europarådet.

I motion 1994/95:K407 av Åke Carnerö

m.fl. (kds) yrkande 2 begärs ett

tillkännagivande om internationella

överenskommelser i syfte att begränsa

utbudet av underhållningsvåld.

Motionärerna anser att det inte är

tillräckligt om ett enskilt land som

Sverige skulle skärpa reglerna mot

medievåldet eftersom det internationella

utbudet av underhållningsvåld når oss

snabbt via satellitkanalerna. Sverige

bör därför inom det nordiska samarbetets

ram och i Europeiska unionen följa

utvecklingen på medieområdet och verka

för gemensamma regler som begränsar

utbudet av grovt underhållningsvåld.

Bakgrund

Ovan redovisas Europarådets konvention

om gränsöverskridande television och

EG:s TV-direktiv. Vidare redovisas att

Rådet för mångfald inom massmedierna

enligt sina direktiv bl.a. skall följa

den internationella utvecklingen,

särskilt inom EU och Europarådet samt de

nordiska länderna. Rådet skall också

vara svenskt kontaktorgan till den

expertkommitté rörande

mediekoncentration och mångfald som

Europarådet upprättat och som skall ha

korrespondenter i alla medlemsstaterna.

Utskottets bedömning

Samarbete om gränsöverskridande

television är som ovan framgår en fråga

både för Europarådet och EU. Utskottet

utgår från att regeringen noga bevakar

dessa frågor, och utskottet anser inte

att några tillkännagivanden behövs med

anledning av motionerna 1994/95:K407

yrkande 2 och 1994/95:K417 yrkande 8.

Mottagning av TV-program inom Norden

Motioner

I motion 1994/95:K416 av Hans Stenberg

m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om

behovet av en lagändring som gör det

tillåtet för svenska TV-tittare att ta

emot svenska program från utländska TV-

satelliter. Motionärerna anför att många

människor i Sverige inte har möjlighet

att se de markbaserade TV-sändningarna

på grund av dåliga

mottagningsförhållanden. Eftersom ca 98

% av hushållen har goda

mottagningsförhållanden är det inte

troligt att utbyggnaden av slavsändare

kommer att fortsätta i någon större

omfattning. Om sändningarna också skulle

ske via satellit, skulle det finnas en

möjlighet för de 2 % av hushållen som i

dag saknar möjlighet att se TV 1 och

TV 2 att ta in programmen via

parabolantenn. Det är emellertid enligt

motionen inte lagligt att ta emot TV 1

och TV 2 från den norska satellit som

sänder de svenska kanalerna.

Lagstiftningen bör ändras på denna

punkt.

I motion 1994/95:K421 av Anders Ygeman

(s) begärs ett tillkännagivande om TV-

sändningar inom Norden. Motionären anser

att det vore ett sätt att stärka den

nordiska identiteten att utbyta TV-

sändningar så att det är möjligt att se

norsk, dansk och finsk TV i Sverige och

vice versa. Vidaresändning av nordisk TV

kan av kostnadsskäl antagligen inte ske

via det markbaserade nätet, då detta

skulle kräva utrustning för

rundradiosändningar för fem nya TV-

kanaler. Däremot skulle det nu utbyggda

kabelnätet runt om i Sverige kunna

utnyttjas för dylika ändamål genom att

koncession för kabelnät villkoras med

vidaresändning av nordiska TV-kanaler

eller att detta skrivs in som en

förutsättning. Motionären önskar att

frågan om vidaresändning av övriga

nordiska länders television i Sverige

och av den svenska televisionen i övriga

nordiska länder utreds.

Bakgrund

Enligt avtalet med Sveriges Radio och

Sveriges Television skall minst 99,8 %

av den fast bosatta befolkningen kunna

ta emot programmen från marksändare.

Programföretagen skall köpa

utsändningstjänster för marksändningar

av Teracom. Bakgrunden till bestämmelsen

är bl.a. att beredskaps- och

säkerhetsskäl talar för ett sammanhållet

distributionsnät i statlig ägo.

Sveriges Television använder sig inte

av satellitsändningar. Däremot är det

sändarnät som används av TV 4 uppbyggt

på så sätt att programmen överförs till

marksändarna med hjälp av satellit.

Personer som bor utom räckhåll för

marksändarna kan ta emot programmen

direkt från satelliten.

I proposition 1991/92:140 om den

avgiftsfinansierade radio- och TV-

verksamheten 1993-1996 m.m. angav

regeringen att även Sveriges Television

borde kunna ges möjlighet att använda

satellitdistribution för att nå mindre

delar av befolkningen, och därvid avsågs

i första hand sådana hushåll som i dag

inte nås från marksändare. Om Sveriges

Television senare under avtalsperioden

skulle överväga en sådan lösning borde

det ankomma på regeringen att i avtal

reglera de närmare villkoren.

Sveriges Televisions program sänds på

norskt initiativ upp till satellit för

matning av kabelnät i Norge. Av

upphovsrättsliga skäl får dessa

sändningar dock inte tas emot utanför

Norge.

Sveriges Television har i sin digital-

TV-policy redovisat att man på kort sikt

vill få till stånd digitala sändningar

via satellit med inriktning på hushåll

med dålig mottagning i Sverige,

svensktalande i Finland samt

utlandssvenskar i övriga Europa.

Förslag i proposition 1995/96:161 m.m.

Om ett programföretag vill uppfylla en

del av skyldigheten om nåbarhet genom

satellit eller annars inleda nya

sändningar över satellit, behöver

regeringens medgivande inhämtas. Genom

satellitsändningar skulle det vidare bli

möjligt att ta emot Sveriges Televisions

program utanför Sverige, under

förutsättning att vissa upphovsrättsliga

frågor kan lösas.

Frågan om på vilket sätt Sveriges

Televisions program skall distribueras

har ett nära samband med frågan om

vilken teknik för TV-sändningar som

skall användas i i framtiden. Inför de

viktiga avgöranden som kommer att behöva

träffas är det angeläget att

programföretagen agerar i enlighet med

den strategi för tekniska förändringar

som statsmakterna kan komma att fatta

beslut om. Därför bör regeringens

medgivande inhämtas före beslut om att

inleda nya satellitsändningar.

Kulturutskottet anser i sitt betänkande

i denna del, med anledning av en motion

(m) om att SVT skall få tillstånd att

omedelbart inleda digitala sändningar

via satellit, att det arbete som pågår i

en arbetsgrupp inom Kulturdepartementet,

och som innebär att

distributionsfrågorna analyseras, inte

bör föregripas. Utskottet godtar därför

regeringens förslag om att regeringens

medgivande skall inhämtas om ett

programföretag vill uppfylla en del av

sin skyldighet att nå så gott som hela

befolkningen genom satellitsändningar.

Sveriges Television har i en skrivelse i

april 1996 till regeringen ansökt om

förhandlingar om ett sådant avtal om

satellitdistribution som nämndes i

propositionen om dess verksamhet under

innevarande avtalsperiod.

Utskottets bedömning

Den fråga om förbättrade

mottagningsförhållanden som tas upp i

motion 1994/95:K416 har nära samband med

utvecklingen av den nya tekniken för TV-

sändningar och om vilken teknik för

sådana sändningar som skall användas i

framtiden. Frågan har också

aktualiserats inom regeringskansliet

genom Sveriges Televisions ovan nämnda

skrivelse. Utskottet anser att

beredningen av detta ärende bör avvaktas

och anser inte att motionen bör leda

till något riksdagens tillkännagivande.

Nordiskt utbyte av TV-sändningar finns,

som berörts ovan, mellan Sverige och

Finland. Detta utbyte innebär att i de

delar av Finland som har svenskspråkig

befolkning kan en specialskapad kanal,

SVT 4, med program från SVT 1 och SVT 2

tas emot och att i dels

Storstockholmsområdet, dels särskilda

delar av Sverige en motsvarande

specialskapad kanal av finländsk TV kan

tas emot. Något formaliserat utbyte med

Norge eller Danmark förekommer däremot

inte.

Nordiska rådet antog vid sin 42:a

session den 1-4 mars 1993 en

rekommendation till Nordiska

ministerrådet att vidta åtgärder för att

kraftigt öka det nordiska TV-samarbetet

i syfte att möjliggöra en överföring av

grannländernas TV-program mellan de

nordiska länderna (se redog.

1993/94:NR1). Rådets kulturutskott hade

uttalat sin besvikelse över bristen på

visioner beträffande närmare TV-

samarbete inom Norden samt framhållit

att ministerrådet skyndsamt borde

besluta om överföring av grannländernas

TV-program och därvid särskilt

prioritera TV-samarbetet inom barn- och

ungdomsområdet.

Mångåriga försök att nå en

överenskommelse om internordiskt utbyte

har hittills fallit på att kostnaderna

beräknats bli alltför höga och att de

upphovsrättsliga frågorna, även frånsett

kostnaderna, blir mycket komplicerade.

Från Sveriges Television AB har som

ytterligare en komplikation pekats på

att den yttrandefrihetsrättsliga

lagstiftningen har olika utformning i de

olika länderna, och att frågor som hör

ihop med programansvar måste lösas.

Utskottet anser att det vore värdefullt

med vidgade möjligheter att i ett

nordiskt land ta emot TV-program från

andra nordiska program. Någon utredning

av det slag som begärs i motion

1994/95:K421 finner utskottet emellertid

inte nu skäl till.

Våldsskildringsrådets arbete

Våldsskildringsrådet (U 1990:03, dir.

1990:40) inrättades år 1990 med uppgift

att samordna verksamhet mot skadliga

våldsskildringar i rörliga bilder.

Rådet har avgivit ett antal rapporter

och skrifter. Bland dessa kan i rådets

skriftserie nämnas nr 9:

Våldsskildringar i TV-nyheter och nr 10:

Våldet i bildmedierna, reflektioner

utifrån en attitydundersökning. Nyligen

har rådet också givit ut skriften 40

timmar i veckan - En studie av våld i

sex svenska TV-kanaler, som bygger på en

veckas granskning av programutbudet i

SVT:s två kanaler, TV 3, TV 4, Kanal fem

och TV 1000.

I motion 1994/95:Kr205 av Birger Schlaug

m.fl. (mp) yrkande 23 begärs ett

tillkännagivande om att regeringen noga

bör följa upp och utvärdera

Våldsskildringsrådets verksamhet.

Utskottet behandlade motioner om

skadliga våldsskildringar i medierna i

sitt av riksdagen godkända betänkande

1994/95:KU14. Utskottet hänvisade därvid

till Våldsskildringsrådets verksamhet

och avstyrkte föreliggande motioner.

Utskottet utgår från att regeringen

följer rådets verksamhet och avstyrker

motion 1994/95:Kr205 yrkande 23.

Etik på datanäten

I motion 1994/95:K810 av Lars Leijonborg

m.fl. (fp) yrkande 6 begärs ett

tillkännagivande om behovet av etik på

datanäten. Enligt motionärerna bör

etiska användarprinciper formuleras för

att motverka oetiskt bruk av tjänster

och brottslig kontaktverksamhet på

datanäten. Detta bör enligt motionärerna

ske i samverkan mellan företrädare för

användarorganisationer och berörda

branscher inom data- och teleområdet,

och Konsumentverket kan spela en viktig

förmedlande roll. Motionärerna pekar på

att etiska rekommendationer har

utarbetats av EEMA, European Electronic

Mail Association. Viktigt är också att

arbetet samordnas över världen.

I början av 1995 tillsattes en

kommission (SB 1995:01, dir. 1995:1) för

att främja en bred användning av

informationsteknik. Kommissionen skall

vara rådgivande till regeringen i

övergripande och strategiska frågor inom

informationsteknikens område.

En särskild utredare, IT-utredningen

(Ju 1994:00, dir. 1994:42), har haft

till uppgift att utarbeta sådana förslag

till rättslig reglering som kan behövas

i samband med inrättandet av s.k.

elektroniska anslagstavlor och för

användningen av elektroniska dokument

inom både förvaltningen och

näringslivet. Utredningen har i mars

1996 avlämnat betänkandet Elektronisk

dokumenthantering (SOU 1996:40).

Utredningen föreslår i fråga om

elektroniska anslagstavlor en särskild

lag med vissa undantag från datalagen -

och därmed från EG:s dataskyddsdirektiv

- så att ett fritt meningsutbyte inte

hindras. Vidare föreslås bestämmelser i

den särskilda lagen för att hindra

missbruk av sådana elektroniska

förmedlingstjänster. Eftersom den

användare som ligger bakom ett missbruk

ofta inte kan återfinnas till följd av

utformningen av de tekniska och

administrativa rutinerna i anknytning

till elektroniska förmedlingstjänster,

föreslås att den som tillhandahåller en

tjänst för förmedling av elektroniska

meddelanden skall informera om bl.a. vem

som tillhandahåller tjänsten samt ha

uppsikt över den. För vissa fall

föreslås också en skyldighet att

förhindra fortsatt spridning av

meddelanden och att denna skyldighet

samt skyldigheten att informera

användarna straffsanktioneras. Slutligen

föreslås en bestämmelse om att datorer

och andra hjälpmedel som har använts vid

brott enligt den föreslagna lagen skall

få förklaras förverkade, om åtgärden

behövs för att förebygga brott eller det

annars finns särskilda skäl.

Barnpornografiutredningen (Ju 1994:14,

dir. 1994:117) skall utreda på vilket

sätt och med vilka medel barnpornografi

bäst kan bekämpas. Kommittén skall

därför undersöka på vilka områden det

krävs insatser för att på ett effektivt

sätt förebygga att det produceras och

distribueras barnpornografiskt material

samt närmare överväga vilka ändringar i

lagstiftningen och vilka andra åtgärder

som kan anses motiverade för att

förhindra förekomst och spridning av

barnpornografiskt material. Därvid skall

frågor om kriminalisering av innehav och

annan befattning med barnpornografi

övervägas särskilt. Kommittén skall

samråda med kommittén om nya medier och

grundlagarna (se inledningen av detta

betänkande), varvid särskilt skall

beaktas innebörden av den tekniska

utvecklingen och de ökade distributions-

och framställningsmöjligheter som denna

medför beträffande barnpornografiska

bilder.

Utskottet konstaterar att utredningar på

området pågår och avstyrker motion

1994/95:K810 yrkande 6.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande översyn av radio-

och TV-lagstiftningen

att riksdagen avslår motion

1995/96:K30 yrkandena 1 och 2,

res. 1 (m, fp)

2. beträffande tillstånd till

nya kanaler

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:K403 yrkandena 6 och 7,

1994/95:K417 yrkande 7, 1994/95:K418

yrkandena 1, 2 och 4 och

1994/95:Kr265 yrkande 15,

res. 2 (m)

3. beträffande lokal- och

närradio

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:K417 yrkandena 10 och 11 och

1994/95:K434 i denna del,

4. beträffande lokalradiolagen

att riksdagen avslår motion

1995/96:K30 yrkande 5,

res. 3 (fp)

5. beträffande radio- och TV-

lagen och de kulturpolitiska målen

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:K32 yrkande 1 och

1994/95:Kr265 yrkandena 11 och 12,

res. 4 (v)

6. beträffande förbud att äga

fler TV-stationer

att riksdagen avslår motion

1995/96:K31 yrkande 8,

res. 5 (m)

7. beträffande

tillståndsmyndighet

att riksdagen avslår motion

1995/96:K31 yrkande 1,

res. 6 (m)

8. beträffande undantag från

tillståndsplikt

att riksdagen med avslag på motion

1995/96:K30 yrkande 4 antar

regeringens förslag till radio- och

TV-lag såvitt avser 2 kap. 1 §,

9. beträffande innehållet i

programutbud

att riksdagen med avslag på motion

1995/96:K31 yrkandena 2, 4 och 5

antar regeringens förslag till radio-

och TV-lag såvitt avser 6 kap. 2 §,

res. 7 (m)

res. 8 (mp) - motiv

10. beträffande tillgång till

radio- och TV-program

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:So294 yrkande 15,

1994/95:Kr210 yrkande 2,

1994/95:Kr231 yrkande 2 och 1994/95:

Kr232 yrkande 2,

11. beträffande förbud mot

åsiktsannonser

att riksdagen med avslag på motion

1995/96:K31 yrkande 3 antar

regeringens förslag till radio- och

TV-lag såvitt avser 6 kap. 5 §,

res. 9 (m, fp)

12. beträffande tillåten

annonsvolym m.m.

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:K31 yrkande 6, 1994/95:

K403 yrkande 5 och 1994/95:K427,

res. 10 (m)

13. beträffande JK:s

tillsynsskyldighet

att riksdagen med avslag på

motionerna 1995/96:K30 yrkande 3 och

1995/96:K31 yrkande 7 antar

regeringens förslag till radio- och

TV-lag såvitt avser 9 kap. 1 §,

res. 11 (m)

14. beträffande Konsumentverkets

verksamhet

att riksdagen avslår motion

1994/95:A807 yrkande 12,

15. beträffande icke-

kommersiella lokala TV-företag

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:K417 yrkande 9, 1994/95:K434

i denna del och 1994/95:Kr265

yrkande 14,

16. beträffande TV-avgiften

att riksdagen med avslag på

motionerna 1995/96:K30 yrkande 6,

1995/96:K32 yrkande 2 och

1995/96:Kr7 yrkande 12 antar

regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1989:41) om TV-

avgift såvitt avser 7 §,

res. 12 (m)

res. 13 (fp)

res. 14 (v)

17. beträffande lagförslagen

att riksdagen antar regeringens

förslag till

1. radio- och TV-lag i vad förslaget

inte berörts ovan under momenten 8,

9, 11 eller 13,

2. lag om ändring i varumärkeslagen

(1960:644) med den ändringen att i

ingressen ordet varumärkningslagen

skall bytas ut mot varumärkeslagen ,

3. lag om ändring i lagen (1960:729)

om upphovsrätt till litterära och

konstnärliga verk,

4. lag om ändring i patentlagen

(1967:837),

5. lag om ändring i

mönsterskyddslagen (1970:485),

6. lag om ändring i

växtförädlarrättslagen (1971:392),

7. lag om ändring i firmalagen

(1974:156),

8. lag om ändring i lagen (1978:763)

med vissa bestämmelser om

marknadsföring av alkoholdrycker,

9. lag om ändring i lagen (1989:41)

om TV-avgift i vad förslaget inte

berörts ovan under moment 16,

10. lag om ändring i lagen (1990:886)

om granskning och kontroll av filmer

och videogram,

11. lag om ändring i lagen

(1991:1559) med föreskrifter på

tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens områden,

12. lag om ändring i lagen (1992:72)

om koncessionsavgift på televisionens

område,

13. lag om ändring i lagen

(1992:1685) om skydd för kretsmönster

för halvledarprodukter,

14. lag om ändring i lokalradiolagen

(1993:120) med den ändringen att 31 b

§ första stycket skall ha följande

lydelse: Den som åsidosätter vad som

sägs i 24, 25, 26 eller 27 § får

åläggas att betala en särskild

avgift. ,

15. lag om ändring i tobakslagen

(1993:581),

16. lag om ändring i lagen

(1993:1392) om pliktexemplar av

dokument,

17. lag om ändring i lotterilagen

(1994:1000),

18. lag om ändring i

marknadsföringslagen (1995:450),

18. beträffande internationellt

samarbete

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:K407 yrkande 2 och

1994/95:K417 yrkande 8,

19. beträffande mottagning av TV-

program inom Norden

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:K416 och 1994/95:K421,

20. beträffande

Våldsskildringsrådets arbete

att riksdagen avslår motion

1994/95:Kr205 yrkande 23,

21. beträffande etik på

datanäten

att riksdagen avslår motion 1994/95:K810

yrkande 6.

Stockholm den 28 maj 1996

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo

(fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina

Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel

Andersson (s), Widar Andersson (s), Tone

Tingsgård (s), Birgitta Hambraeus (c),

Barbro Hietala Nordlund (s), Jerry

Martinger (m), Pär-Axel Sahlberg (s),

Kenneth Kvist (v), Mats Berglind (s),

Inger René (m), Peter Eriksson (mp),

Håkan Holmberg (fp) och Nils Fredrik

Aurelius (m).

Reservationer

1. Översyn av radio- och TV-

lagstiftningen (mom. 1)

Birgit Friggebo (fp), Anders Björck (m),

Jerry Martinger (m), Inger René (m),

Håkan Holmberg (fp) och Nils Fredrik

Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 11 börjar med Utskottet

vidhåller och slutar med i motionen.

bort ha följande lydelse:

Den nuvarande regleringen i

yttrandefrihetsgrundlagen när det gäller

principerna för hur tillgängligt

eterutrymme skall fördelas är enligt

utskottets mening alltför allmänt

hållen. Utvecklingen visar att det finns

ett behov av att stärka de fristående

radio- och TV-bolagens ställning när det

gäller rätten till frekvenser.

Yttrandefrihetsgrundlagen bör därför

preciseras på denna punkt. Huvudregeln

bör vara att tillgängliga frekvenser

skall erbjudas på marknaden och

försäljas genom auktions- eller

anbudsförfarande. För public service-

företagens och föreningsradions

sändningar bör dock frekvenser fördelas

efter de principer som nu gäller. En

parlamentarisk utredning bör få i

uppdrag att föreslå ett grundlagsskydd

för de fria radio- och TV-stationerna i

enlighet med den nu angivna principen.

Detta bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Utskottet

tillstyrker således motionen.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande översyn av radio- och

TV-lagstiftningen

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:K30 yrkandena 1 och 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Tillstånd till nya kanaler (mom. 2)

Anders Björck, Jerry Martinger, Inger

René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 14 börjar med I fråga om och

slutar med yrkande 15. bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det är av stor vikt

att öka mångfalden och främja

yttrandefriheten inom etermedia. Enligt

utskottets uppfattning bör därför det

kvarvarande utrymmet för två marksända

TV-kanaler, så som föreslås i motion

1994/95:K403, snarast bjudas ut till

fristående intressenter. M4-nätet bör

användas för regional-TV. Om det finns

fler intressenter för en frekvens, bör

ett öppet auktionsförfarande tillämpas.

Samma förfarande bör, som föreslås i

samma motion, tillämpas vid den framtida

fördelningen av frekvenser för digital

radio. Detta ger enligt utskottets

mening bäst garantier för konkurrens,

mångfald och valfrihet.

dels att utskottets hemställan under 2

bort ha följande lydelse:

2. beträffande tillstånd till nya

kanaler

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:K403 yrkandena 6 och 7 och

med anledning av motionerna

1994/95:K417 yrkande 7 och

1994/95:K418 yrkandena 1, 2 och 4 och

med avslag på motion 1994/95:Kr265

yrkande 15 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

3. Lokalradiolagen (mom. 4)

Birgit Friggebo (fp) och Håkan Holmberg

(fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 21 börjar med Såvitt avser

inarbetande och slutar med yrkande 5.

bort ha följande lydelse:

Regeringen anger i propositionen att

syftet med den nya lagen i första hand

är att få en mer överskådlig

lagstiftning som kan ligga till grund

för de ändrade regler som kan komma att

behövas till följd av den tekniska

utvecklingen. Utskottet har ingen annan

uppfattning än regeringen om behovet av

en mer överskådlig lagstiftning. Det är

därför också enligt utskottets mening

olyckligt att förslaget till radio- och

TV-lag inte omfattar bestämmelserna om

lokalradio. Det av regeringen anförda

argumentet att resultatet av Lokal- och

närradiokommitténs arbete bör avvaktas

är enligt utskottets mening inte

hållbart, eftersom ändringar ändå - som

regeringen också föreslår - måste göras

i lokalradiolagen. Utskottet delar inte

heller regeringens uppfattning att

lokalradiolagen bör behållas av hänsyn

till den s.k. stopplagens effekt.

Med hänsyn till det anförda anser

utskottet att regeringen snarast bör

återkomma till riksdagen med ett förslag

till radio- och TV-lag som omfattar

också lokalradiolagens bestämmelser.

dels att utskottets hemställan under 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande lokalradiolagen

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:K30 yrkande 5 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

4. Radio- och TV-lagen och de

kulturpolitiska målen (mom. 5)

Kenneth Kvist (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 21 börjar med Såvitt avser

radio- och slutar med och 12. bort ha

följande lydelse:

Verksamheten inom etermedierna är

enligt utskottets mening en viktig del

av det kulturpolitiska området, och

utskottet anser att det hade varit

lämpligt om den kulturpolitiska

proposition som länge aviserats hade

kunnat behandlas före förslaget till

radio- och TV-lag. De kulturpolitiska

målen hade då kunnat tas in i

lagförslaget. Utskottet anser att dessa

mål - att värna om yttrandefrihet och

öppenhet, att främja mångfald, att

utveckla kontakter med omvärlden, att

bevara och levandegöra vårt kulturarv,

att främja konstnärlig förnyelse och

kvalitet, att bevaka barns och ungdomars

rättigheter och intressen och utveckla

ett brett deltagande - bör integreras i

radio- och TV-lagen. Regeringen bör

därför återkomma till riksdagen med ett

sådant förslag.

dels att utskottets hemställan under 5

bort ha följande lydelse:

5. beträffande radio- och TV-lagen

och de kulturpolitiska målen

att riksdagen med bifall till

motionerna 1995/96:K32 yrkande 1 och

1994/95:Kr265 yrkande 12 och med

anledning av motion 1994/95:Kr265

yrkande 11 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

5. Förbud att äga fler TV-stationer

(mom. 6)

Anders Björck, Jerry Martinger, Inger

René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 21 börjar med Det förbud och

slutar med i denna del. bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är ett

förbud mot att äga fler TV-stationer i

samma spridningsområde fullt

tillräckligt för att motverka tendenser

till monopolsituationer. Det bör därför

inte finnas något hinder mot att äga

fler TV-stationer om de sänder inom

olika områden. Någon anledning till

återkallelse av tillstånd därför att

tillståndshavaren har förvärvat mer än

ett tillstånd föreligger därför inte

heller.

Regeringen bör med hänsyn till det

anförda återkomma till riksdagen med

förslag till ändring av radio- och TV-

lagen i dessa avseenden.

dels att utskottets hemställan under 6

bort ha följande lydelse:

6. beträffande förbud att äga fler

TV-stationer

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:K31 yrkande 8 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

6. Tillståndsmyndighet (mom. 7)

Anders Björck, Jerry Martinger, Inger

René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 22 börjar med Utskottet

delar och slutar med yrkande 1. bort

ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är

uppdelningen mellan regeringen och Radio-

och TV-verket av befogenheten att

besluta om sändningstillstånd mindre

lämplig. Regeringen bör i vart fall inte

vara tillståndsmyndighet för regionala

och lokala TV-sändningar.

Ett nytt förslag om befogenheten att

lämna sändningstillstånd bör därför

läggas fram.

dels att utskottets hemställan under 7

bort ha följande lydelse:

7. beträffande tillståndsmyndighet

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:K31 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

7. Innehållet i programutbud (mom. 9)

Anders Björck, Jerry Martinger, Inger

René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 30 börjar med I den och på

s. 31 slutar med och 5. bort ha

följande lydelse:

Som framhålls i motion 1994/96:K31 är

olaga våldsskildring redan straffbelagt.

Det går enligt utskottets mening inte

att bortse från att

rättstillämpningsproblem kan uppstå om

ytterligare en bestämmelse om

kriminalisering av våldsskildringar

införs. Utskottet anser också att

ansvaret för barns TV-tittande inte i

första hand bör ankomma på staten utan

bör åvila föräldrar och andra vuxna i

barns närhet. Vidare bör TV-företagen ta

ett ökat redaktionellt ansvar för den

självsanerande verksamheten. Det är

enligt utskottets mening inte förenligt

med de krav publiken har rätt att ställa

på såväl TV-kanaler som andra medier att

dessa tar risken att utsätta barn för

våldsskildringar och pornografi.

Utskottet anser inte heller att villkor

bör kunna ställas upp om opartiskhet och

saklighet i den utsträckning som

regeringens lagförslag medger. Möjligen

bör sådana villkor kunna föreskrivas i

fråga om rikstäckande TV-sändningar inom

public service-verksamheten. Någon

anledning att föreskriva sådana villkor

för regionala eller lokala TV-sändningar

anser utskottet inte föreligga.

Med hänsyn till det anförda avstyrker

utskottet förslaget om förbud mot att

sända program med ingående

våldsskildringar av verklighetstrogen

karaktär eller med pornografiska bilder

under sådan tid och på sådant sätt att

det finns en betydande risk för att barn

kan se programmen, om det inte av

särskilda skäl ändå är försvarligt.

Vad utskottet i övrigt anfört bör ges

regeringen till känna, och regeringen

bör återkomma till riksdagen med de

förslag som tillkännagivandet ger

anledning till.

dels att utskottets hemställan under 9

bort ha följande lydelse:

9. beträffande innehållet i

programutbud

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:K31 yrkandena 2, 4 och 5 dels

avslår regeringens förslag till radio-

och TV-lag såvitt avser 6 kap. 2 §,

dels som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

8. Innehållet i programutbud (mom. 9,

motiveringen)

Peter Eriksson (mp) anser att den del av

utskottets yttrande som på s. 31 börjar

med I fråga om och slutar med och 5.

bort ha följande lydelse:

I fråga om det föreslagna förbudet mot

sändning av ingående våldsskildringar

m.m. delar utskottet regeringens

uppfattning att förbudet behövs.

Utskottet anser också att den praxis som

utbildats av Granskningsnämnden i fråga

om tid och sätt för sändning bör kunna

utvecklas för att i enlighet med

propositionens syfte stärka skyddet för

barn mot våldsskildringar.

Utskottet tillstyrker med det anförda

propositionen i denna del och avstyrker

motion 1995/96:K31 yrkandena 4 och 5.

9. Förbud mot åsiktsannonser (mom. 11)

Birgit Friggebo (fp), Anders Björck (m),

Jerry Martinger (m), Inger René (m),

Håkan Holmberg (fp) och Nils Fredrik

Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 40 börjar med I fråga om och

slutar med yrkande 3. bort ha följande

lydelse:

Regeringen har som skäl för förslaget

anfört att de opinionsbildare som

förfogar över de största ekonomiska

resurserna helt skulle dominera

åsiktsreklamen. Enligt utskottets mening

kan det ifrågasättas om detta räcker för

att förbudet skall vara förenligt med

bestämmelserna i regeringsformen.

Enligt utskottets mening utgör den

föreslagna bestämmelsen om förbud mot

åsiktsreklam en begränsning av

yttrandefriheten i televisionen. För att

en sådan bestämmelse skall vara förenlig

med bestämmelserna i 2 kap. 12 och 13 §§

regeringsformen fordras att det skall

föreligga särskilt viktiga skäl. Såvitt

avser sändningar utanför den

avgiftsfinansierade verksamheten kan

enligt utskottets mening detta krav inte

anses uppfyllt. Utskottet anser

därutöver att det är tveksamt om den

föreslagna förbudsregeln kan få den

avsedda effekten. Utskottet kan också

förutse svåra gränsdragningsproblem.

På grund av det anförda avstyrker

utskottet, som begärs i motion

1995/96:K31, regeringens förslag i denna

del.

dels att utskottets hemställan under 11

bort ha följande lydelse:

11. beträffande förbud mot

åsiktsannonser

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:K31 yrkande 3 avslår

regeringens förslag till radio- och

TV-lag såvitt avser 6 kap. 5 §,

10. Tillåten annonsvolym m.m. (mom. 12)

Anders Björck, Jerry Martinger, Inger

René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 40 börjar med Beträffande de

och slutar med 1994/95:K427. bort ha

följande lydelse:

Bestämmelsen i 1 kap. 12 § andra

stycket YGL har tillkommit för att hålla

de s.k. public service-företagen fria

från reklam men har i praktiken också

kommit att tillämpas för andra

fristående programföretag. Den bör

därför på sikt avskaffas.

Bestämmelserna om annonsvolymen bör

enligt utskottets uppfattning anpassas

till vad EG:s TV-direktiv medger. De

regler som gäller för reklam i

lokalradio bör införas även för övriga

sändningar. De reklambegränsningar som

finns i gällande avtal med TV 4

motverkar enligt utskottets uppfattning

sitt syfte och leder till att längre

program, som långfilmer, styckas upp i

mindre program. Vid omförhandlingen med

TV 4 bör därför dessa begränsningar inte

tas med. Vidare bör bestämmelserna för

satellitsändningar ses över.

dels att utskottets hemställan under 12

bort ha följande lydelse:

12. beträffande tillåten annonsvolym

m.m.

att riksdagen med anledning av

motionerna 1995/96:K31 yrkande 6,

1994/95:K403 yrkande 5 och

1994/95:K427 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

11. JK:s tillsynsskyldighet (mom. 13)

Anders Björck, Jerry Martinger, Inger

René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 42 börjar med Utskottet

delar och slutar med avstyrker

motionen. bort ha följande lydelse:

Som utskottet framhållit ovan bör

ansvaret för barns TV-tittande i första

hand tas av föräldrar och andra vuxna i

barns närhet, och TV-bolagen bör själva

ta sitt redaktionella ansvar. Ett

komplement till det egna ansvarstagandet

skulle enligt utskottets mening kunna

vara att ett branschorgan, motsvarande

Pressens opinionsnämnd, övervakar att

etiska regler efterlevs. Utskottet anser

det i vart fall inte rimligt att belasta

JK med uppgiften att övervaka ett förbud

i radio- och TV-lagen mot att sända

vissa våldsskildringar m.m., och

utskottet avstyrker regeringens förslag

i denna del.

dels att utskottets hemställan under 13

bort ha följande lydelse:

13. beträffande JK:s

tillsynsskyldighet

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:K31 yrkande 7 och med

anledning av motion 1995/96:K30

yrkande 3 avslår regeringens förslag

till radio- och TV-lag såvitt avser 9

kap. 1 §,

12. TV-avgiften (mom. 16)

Anders Björck, Jerry Martinger, Inger

René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 46 börjar med Kulturutskottet

har och slutar med yrkande 2. bort ha

följande lydelse:

Kulturutskottet har beräknat att det

med den höjning av TV-avgiften som

föreslås av regeringen kommer att finnas

ett överskott på rundradiokontot under

hela år 1997. Även om finansieringen av

programföretagen inom public service-

verksamheten måste ses på längre sikt än

så, anser utskottet att detta

förhållande understryker att någon

ytterligare höjning av TV-avgiften inte

bör beslutas nu.

Mot en höjning talar det förhållandet

att public service-företagens uppdrag

inför framtiden bör koncentreras, och

att det därför finns anledning att se

över systemet för avgiftsuppbörd och den

nuvarande finansieringsmodellen.

Av nu angivna skäl avstyrker utskottet

regeringens förslag i denna del och

motion 1995/96:K32 yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 16

bort ha följande lydelse:

16. beträffande TV-avgiften

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:Kr7 yrkande 12 och med

anledning av motion 1995/96:K30

yrkande 6 och med avslag på motion

1995/96:K32 yrkande 2 avslår

regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1989:41) om TV-

avgift såvitt avser 7 §,

13. TV-avgiften (mom. 16)

Birgit Friggebo (fp) och Håkan Holmberg

(fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 46 börjar med Kulturutskottet

har och slutar med yrkande 2. bort ha

följande lydelse:

Utskottet vill understryka vad

regeringen framhåller i propositionen om

att TV-avgiften oavkortat skall gå till

finansiering av public service-

verksamheten.

Kulturutskottet har beräknat att det

med den höjning av TV-avgiften som

föreslås av regeringen kommer att finnas

ett överskott på rundradiokontot under

hela år 1997. Även om finansieringen av

programföretagen inom public service-

verksamheten måste ses på längre sikt än

så, anser utskottet att detta

förhållande understryker att någon

ytterligare höjning av TV-avgiften inte

bör beslutas nu.

Mot en höjning talar flera

omständigheter: dels att höjningen får

ett starkt genomslag i

konsumentprisindex, dels att det inte är

rimligt att avgiftsbetalarna nu skall

ersätta den försvagning av radiofonden

som statsmakterna nyligen tvingat fram,

och dels att TV-avgiften inte skall

finansiera annat än public service-

verksamheten.

dels att utskottets hemställan under 16

bort ha följande lydelse:

16. beträffande TV-avgiften

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:K30 yrkande 6 och med

anledning av motion 1995/96:Kr7

yrkande 12 och med avslag på motion

1995/96:K32 yrkande 2 avslår

regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1989:41) om TV-

avgift såvitt avser 7 §,

14. TV-avgiften (mom. 16)

Kenneth Kvist (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 46 börjar med Kulturutskottet

har och slutar med yrkande 2. bort ha

följande lydelse:

Kulturutskottet har beräknat att det

med den höjning av TV-avgiften som

föreslås av regeringen kommer att finnas

ett överskott på rundradiokontot under

hela år 1997. Ett överskott uppstår

endast till följd av att

programföretagen utsatts för alltför

stora nedskärningskrav, och utskottet

anser att medelstilldelningen bör höjas.

Enligt konstitutionsutskottets mening

behövs ett överskott för att säkerställa

en stor mångfald och hög kvalitet i

public service-verksamheten.

Konstitutionsutskottet föreslår därför

att avgiften höjs till 1 600 kr per år.

dels att utskottets hemställan under 16

bort ha följande lydelse:

16. beträffande TV-avgiften

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:K32 yrkande 2 och med avslag på

motionerna 1995/96:K30 yrkande 6 och

1995/96:Kr7 yrkande 12 antar regeringens

förslag till lag om ändring i lagen

(1989:41) om TV-avgift såvitt avser 7 §

med den ändringen att första stycket

erhåller följande lydelse: TV-avgiften

är 1 600 kronor för ett år. Den skall

betalas i fyra poster om 400 kronor. ,

Särskilda yttranden

1. Tillstånd till nya kanaler (mom. 2)

Birgit Friggebo (fp), Birgitta Hambraeus

(c) och Håkan Holmberg (fp) anför:

Om det inte blir möjligt att snabbt

införa den digitala tekniken bör

regeringen redan i höst återkomma med

ett förslag om etablering av en ny

markbunden reklam-TV-kanal. Eftersom

frågan om digital TV är under beredning

avstår vi nu från att föra fram frågan

om M4 i en reservation.

2. Tillstånd till nya kanaler (mom. 2)

Kenneth Kvist (v) anför:

Jag anser att en eventuell fjärde

markbaserad kanal bör ha en annan profil

än de reklamfinansierade TV3 och TV 4.

En fjärde kanal bör i stället ha sin

tonvikt på utbildning och kunna användas

för s.k. public access.

I avvaktan på den proposition som

kulturministern har aviserat till hösten

har jag emellertid inte något yrkande i

saken.

3. Mottagning av TV-program inom Norden

(mom. 19)

Anders Björck, Jerry Martinger, Inger

René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)

anför:

Frågan om mottagning i de nordiska

länderna av de andra nordiska ländernas

TV-kanaler har länge varit föremål för

överläggningar och välvilliga

uttalanden. Om en lösning hade nåtts

inom ramen för Nordsat-projektet hade

sådan mottagning nu varit möjlig.

Regeringens förslag till lagtext

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 2

Motioner väckta med anledning av

propositionen 2

Motioner väckta under allmänna

motionstiden 1995 3

Utskottet 5

Propositionens huvudsakliga

innehåll 5

Bakgrund 6

Yttrandefrihetsgrundlagen, m.m. 6

Europarådets konvention och EG:s

TV-direktiv 6

Aktuella utredningar m.m. 8

Tillståndsskyldigheten 9

Tillståndsskyldigheten och den

nya tekniken 9

Gällande ordning 9

Motion 10

Tidigare riksdagsbehandling 11

Utskottets bedömning 11

Upplåtande av ytterligare

frekvensutrymme 11

Användning av ny teknik m.m. 11

Motioner 13

Utskottets bedömning 14

Lokal- och närradiofrågor 14

Motioner 14

Utskottets bedömning 15

Ny radio- och TV-lagstiftning 15

Gällande ordning 15

Propositionen 18

Motioner 20

Utskottets bedömning 21

Tillståndsmyndigheter 21

Gällande ordning 21

Propositionen 22

Motion 22

Utskottets bedömning 22

Undantag från tillståndsplikten 23

Gällande ordning 23

Propositionen 23

Motion 24

Utskottets bedömning 24

Regler om innehållet i allmänhet 25

Gällande ordning 25

Granskningsnämnden 26

EBU:s riktlinjer för våld i TV-

utbudet 27

Avtalet om TV 4 27

Propositionen 27

Motion 30

Tidigare riksdagsbehandling av

frågan om att reglera

sammansättningen av programutbud 30

Utskottets bedömning 30

Funktionshindrades tillgång till

radio- och TV-program 31

Gällande ordning 31

Avtalet om TV 4 31

Propositionen 32

Motioner 32

Tidigare riksdagsbehandling 33

Utskottets bedömning 34

Regler om reklam och annan

annonsering 34

Gällande ordning 34

Europarådets konvention 34

EG:s TV-direktiv 35

Svenska bestämmelser 35

Avtalet om TV 4 37

Propositionen 37

Motioner 38

Tidigare riksdagsbehandling 39

Utskottets bedömning 40

Tillsyn m.m. 40

Gällande ordning 40

Propositionen 41

Motioner om JK:s tillsyn 41

Utskottets bedömning 42

Konsumentverkets verksamhet 42

Motion 42

Utskottets bedömning 42

Skyldighet att vidaresända vissa

program i kabelnät 43

Gällande ordning 43

Propositionen 43

Motioner 44

Utskottets bedömning 44

TV-avgiften 44

Gällande ordning m.m. 44

Propositioner 45

Motioner 45

Kulturutskottets bedömning av

rundradiokontot 46

Utskottets bedömning 46

Lagförslagen i övrigt 47

Övriga frågor enligt motioner från

allmänna motionstiden 47

Internationellt samarbete 47

Motioner 47

Bakgrund 47

Utskottets bedömning 48

Mottagning av TV-program inom

Norden 48

Motioner 48

Bakgrund 48

Förslag i proposition

1995/96:161 m.m. 49

Utskottets bedömning 50

Våldsskildringsrådets arbete 50

Etik på datanäten 51

Hemställan 52

Reservationer 55

1. Översyn av radio- och TV-

lagstiftningen (mom. 1) 55

2. Tillstånd till nya kanaler (mom.

2) 55

3. Lokalradiolagen (mom. 4) 56

4. Radio- och TV-lagen och de

kulturpolitiska målen (mom. 5) 56

5. Förbud att äga fler TV-stationer

(mom. 6) 57

6. Tillståndsmyndighet (mom. 7) 57

7. Innehållet i programutbud (mom.

9) 57

8. Innehållet i programutbud (mom.

9, motiveringen) 58

9. Förbud mot åsiktsannonser (mom.

11) 58

10. Tillåten annonsvolym m.m. (mom.

12) 59

11. JK:s tillsynsskyldighet (mom.

13) 60

12. TV-avgiften (mom. 16) 60

13. TV-avgiften (mom. 16) 61

14. TV-avgiften (mom. 16) 61

Särskilda yttranden 62

1. Tillstånd till nya kanaler (mom.

2) 62

2. Tillstånd till nya kanaler (mom.

2) 62

3. Mottagning av TV-program inom Norden

(mom. 19)62