Bet. 1995/96:LU11

Lagutskottets betänkande

1995/96:LU11

Lag om företagsrekonstruktion, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionerna

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1995/96

LU11

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet

regeringens proposition 1995/96:5 Lag om

företagsrekonstruktion. Vidare behandlas

sju motioner som väckts med anledning av

propositionen och elva motioner från den

allmänna motionstiden år 1995.

I propositionen lägger regeringen fram

ett förslag till en lag om

företagsrekonstruktion. Förslaget

innefattar ett nytt insolvensrättsligt

förfarande inom vars ram åtgärder kan

vidtas för att rekonstruera sådana

företag i kris som bedöms ha utsikter

till en fortsatt lönsam verksamhet. En

rekonstruktion kan innefatta såväl

åtgärder som förbättrar rörelsens

resultat som en uppgörelse med

borgenärerna i form av ackord.

Ackordslagens bestämmelser om offentligt

ackord överförs till lagen om

företagsrekonstruktion. Under den tid

som en företagsrekonstruktion pågår har

enligt förslaget näringsidkaren i

princip skydd mot exekutiva åtgärder

från borgenärernas sida och mot att

avtalsmotparter häver ingångna avtal.

När en domstol beslutar om

företagsrekonstruktion skall den

samtidigt utse en rekonstruktör. Dennes

uppgift är att utreda näringsidkarens

problem och att lämna förslag till hur

problemen skall lösas. Borgenärerna

garanteras insyn i och möjligheter att

påverka rekonstruktionsförfarandet. För

att underlätta företagsrekonstruktionen

föreslås att fordringar som uppstår

under förfarandet skall få bästa

allmänna förmånsrätt.

I propositionen föreslås vidare

ändringar i skuldsaneringslagen.

Ändringarna innebär att fysiska personer

som är näringsidkare skall kunna

beviljas skuldsanering, om det finns

särskilda skäl med hänsyn till

näringsverksamhetens ringa omfattning

och enkla beskaffenhet.

Lagen om företagsrekonstruktion och

övriga lagändringar var avsedda att

träda i kraft den 1 februari 1996.

I en motion yrkas avslag på

propositionen. I tre andra motioner

yrkas att förslaget till ändring i

skuldsaneringslagen skall avslås. Övriga

motioner gäller bl.a. olika moment i

rekonstruktionsförfarandet, vissa

rättsverkningar av ett beslut om

företagsrekonstruktion, rekonstruktörens

kompetens, ackord, förmånsrättsordningen

och vissa frågor med anknytning till

denna samt några spörsmål om konkurs.

Konkursförvaltarkollegiernas förening

har inför utskottet framfört synpunkter

på förslaget såvitt gäller

förutsättningarna för beslut om

företagsrekonstruktion. I ärendet har

också inkommit skrivelser från

Grossistförbundet Svensk Handel resp.

Företagarnas Riksorganisation.

I betänkandet behandlar utskottet också

ett i proposition 1995/96:115 framlagt

förslag till lag om ändring i det i

proposition 1995/96:5 framlagda

förslaget till lag om

företagsrekonstruktion.

Beträffande förutsättningarna för ett

beslut om företagsrekonstruktion,

förordar utskottet en ändrad lydelse av

bestämmelsen härom i syfte att

möjliggöra att ett sådant beslut kan

meddelas på ett tidigare stadium.

Utskottet lägger också fram några

förslag som innebär lagtekniska

justeringar samt föreslår av lagtekniska

skäl avslag på ett par av regeringens

lagförslag. Vidare föreslår utskottet,

med bifall till två motioner,

följdändringar i viss annan

lagstiftning. I övrigt tillstyrker

utskottet bifall till lagförslagen med

den ändringen att ikraftträdandet av

lagstiftningen flyttas fram till den 1

september 1996.

Med anledning av ett motionsyrkande (v)

förordar utskottet ett tillkännagivande

om att regeringen skall låta utreda

frågan om rätt för gäldenären att häva

avtal efter ett beslut om

företagsrekonstruktion. Vidare förordar

utskottet med anledning av två

motionsyrkanden (v resp. kds) ett

tillkännagivande om en utredning av

frågan om vilken myndighet som skall

handha statens borgenärsfunktion vid

ackord.

Övriga motionsyrkanden avstyrks.

Till betänkandet har fogats 17

reservationer och ett särskilt yttrande.

Propositionerna

I proposition 1995/96:5 föreslår

regeringen (Justitiedepartementet) -

efter hörande av Lagrådet - att

riksdagen antar de i propositionen

framlagda förslagen till

1. lag om företagsrekonstruktion,

2. lag om ändring i äktenskapsbalken,

3. lag om ändring i föräldrabalken,

4. lag om ändring i lagen (1845:50 s.

1) om handel med lösören, som köparen

låter i säljarens vård kvarbliva,

5. lag om ändring i lagen (1927:77) om

försäkringsavtal,

6. lag om ändring i förmånsrättslagen

(1970:979),

7. lag om ändring i lagen (1995:302) om

ändring i förmånsrättslagen (1970:979),

8. lag om ändring i aktiebolagslagen

(1975:1385),

9. lag om ändring i lagen (1982:188) om

preskription av skattefordringar m.m.,

10. lag om ändring i

utsökningsregisterlagen (1986:617),

11. lag om ändring i lagen (1995:307)

om ändring i utsökningsregisterlagen

(1986:617),

12. lag om ändring i konkurslagen

(1987:672),

13. lag om ändring i köplagen

(1990:931),

14. lag om ändring i lagen (1991:980)

om handel med finansiella instrument,

15. lag om ändring i lagen (1993:891)

om indrivning av statliga fordringar

m.m.,

16. lag om ändring i lagen (1993:892)

om ackord rörande statliga fordringar

m.m.,

17. lag om ändring i

skuldsaneringslagen (1994:334).

Lagförslagen har intagits som bilaga 1

i betänkandet.

I proposition 1995/96:115 föreslår

regeringen (Justitiedepartementet) efter

hörande av Lagrådet - såvitt nu är i

fråga (lagförslag 30) - att riksdagen

antar i propositionen framlagt förslag

till lag om ändring i lagen (1995:000)

om företagsrekonstruktion.

Lagförslaget, som av justitieutskottet

överlämnats till lagutskottet, återfinns

i bilaga 2 till betänkandet. Övriga

lagförslag i proposition 1995/96:115 har

behandlats av justitieutskottet i

betänkandet 1995/96:JuU17.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av

proposition 1995/96:5

1995/96:L11 av Rolf Åbjörnsson m.fl.

(kds) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om sådan

ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

att dels nuvarande 11 § skall upphöra

att gälla, dels att nuvarande 10 a §

skall betecknas 11 § och att 12 och 15

§§ skall kompletteras med följande: 12 §

"Löper en uppsägningstid under konkursen

gäller förmånsrätten endast under den

tid som gäldenärens näringsverksamhet

fortsätter, dock längst under två

månader", 15 § "En fordran med allmän

förmånsrätt tas i första hand ut ur

egendom som inte är föremål för särskild

förmånsrätt. En fordran med allmän

förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 §§

tas dock, om det behövs, ut före

fordringar" med särskild förmånsrätt

enligt 5 eller 12 §§ i annan lös egendom

än tomträtt,

2. att riksdagen beslutar om sådan

ändring i lagen (1993:112) om ackord

rörande statliga fordringar m.m. att

staten företräds av

kronofogdemyndigheten,

3. att riksdagen avslår förslaget om

ändring av skuldsaneringslagen.

1995/96:L12 av Anita Persson m.fl. (s)

vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om sådan

ändring i 11 kap. 20 § lagen (1987:667)

om ekonomiska föreningar att beslut om

företagsrekonstruktion skall regi-

streras hos registreringsmyndigheten,

2. att riksdagen beslutar om sådant

tillägg i 16 § handelsregisterlagen

(1974:157) att registrering av beslut om

företagsrekonstruktion skall ske.

1995/96:L13 av Bengt Harding Olson m.fl.

(fp, m, c) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens

proposition (1995/96:5) om

företagsrekonstruktion,

2. att riksdagen begär att regeringen

skyndsamt återkommer med nytt förslag om

rehabilitering av företag.

1995/96:L14 av Rolf Dahlberg m.fl. (m)

vari yrkas

1. att riksdagen beslutar ändra

regeringens förslag avseende

rekonstruktionsplanen i enlighet med

vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar ändra

regeringens förslag avseende ansökan om

företagsrekonstruktion i enlighet med

vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar ändra

regeringens förslag avseende ackord

under företagsrekonstruktionen i

enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen avslår regeringens

förslag om att utvidga

skuldsaneringslagen till att omfatta

även små näringsidkare i enlighet med

vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar ändra

regeringens förslag avseende

skattefordringars förmånsrätt i enlighet

med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om reformeringen av systemet med

löneförmånsrätt och lönegaranti.

1995/96:L15 av Per Rosengren m.fl. (v)

vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär

förslag enligt vad i motionen anförts om

gäldenärens avtal, 6.4,

2. att riksdagen antar regeringens

förslag när det gäller rekonstruktör med

den ändring som följer av vad i motionen

anförts om avsnitt 7.1,

3. att riksdagen antar regeringens

förslag när det gäller borgenärens roll

med den ändring som följer av vad i

motionen anförts om avsnitt 7.3,

4. att riksdagen godkänner vad i

motionen anförts om upprättande av en

rekonstruktionsplan, avsnitt 7.4,

5. att riksdagen hos regeringen begär

förslag enligt vad i motionen anförts

om ackord under företagsrekonstruktion,

avsnitt 7.5,

6. att riksdagen hos regeringen begär

förslag enligt vad i motionen anförts

om ordningen mellan lönefordringar och

fordringar med säkerhet i

företagshypotek, avsnitt 8.2,

7. att riksdagen hos regeringen begär

förslag enligt vad i motionen anförts om

nytillkomna fordringar, avsnitt 8.4,

8. att riksdagen hos regeringen begär

förslag enligt vad i motionen anförts om

tidigare genomförda ändringar i

löneförmånsrätten och lönegarantin,

avsnitt 8.7.

1995/96:L16 av Inga Berggren m.fl. (m,

fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förstärkt

sakrättsligt skydd för

återtagandeförbehåll.

1995/96:L17 av Inga-Britt Johansson och

Marianne Carlström (s) vari yrkas att

riksdagen beslutar om sådana ändringar i

annan lagstiftning att bestämmelserna om

företagsrekonstruktion också omfattar

ekonomiska föreningar.

Motioner väckta under den allmänna

motionstiden 1994/95

1994/95:L301 av Rolf Dahlberg m.fl. (m)

vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till ändring av

förmånsrättslagen (1970:979) i enlighet

vad som anförts i motionen om

förmånsrätt för skattefordringar,

2. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till ändring av

förmånsrättslagen (1970:979) i enlighet

med vad som anförts i motionen om

förmånsrätt för lönefordringar,

3. att riksdagen beslutar om ändring i

lagen (1984:649) om företagshypotek i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1994/95:L302 av Bengt Harding Olson (fp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en myndighet för obeståndsmål

och skuldsaneringsärenden.

1994/95:L303 av Rolf Dahlberg m.fl. (m)

vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till ändring i konkurslagen

(1987:672) beträffande förvaltning och

tillsyn i enlighet med vad som anförts i

motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till ändring i konkurslagen

(1987:672) i enlighet med vad som

anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till ändring i aktiebolagslagen

(1975:1385) i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1994/95:L306 av Kristina Nordström och

Sven-Åke Nygårds (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att begränsa möjligheterna

till missbruk i konkursförfaranden,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att underlätta

rekonstruktionen av företag som bedöms

kunna bli livskraftiga.

1994/95:L307 av Hans Andersson m.fl. (v)

vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om sådan ändring av

förmånsrättslagen att arbetstagares

lönefordran ges bästa förmånsrätt.

1994/95:L308 av Eva Flyborg och Bengt

Harding Olson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om återförsäljning av egendom

till tidigare ägare genom auktion,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om skärpning av

näringsförbudsregleringen,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om uppföljning av

näringsförbudsbesluten,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om bättre skydd för

leverantörsfordringar,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anfört som obligatorisk prövning av

företagsrekonstruktion innan beslut om

konkurs.

1994/95:L309 av Bengt Harding Olson

m.fl. (fp, m, c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om moderniserad

företagsrehabilitering,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en reformerad

förmånsrättsordning.

1994/95:L310 av Agne Hansson m.fl. (c)

vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om ändring i förmånsrättslagen

(1970:979) beträffande s.k. produktiva

lönefordringar i enlighet med vad som

anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om ändring i förmånsrättslagen

(1970:979) beträffande förmånsrätt för

skatte- och avgiftsfordringar i enlighet

med vad som anförts i motionen.

1994/95:L311 av Marianne Andersson m.fl.

(c, m, fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förstärkt

sakrättsligt skydd för

äganderättsförbehåll.

1994/95:L312 av Hans Stenberg m.fl. (s)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om missbruk av

konkursförfarandet,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om förändring i

förmånsrättslagen.

1994/95:Ju221 av Gun Hellsvik m.fl. (m)

vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om avskaffande av

skatteprivilegiet.

Utskottet

Allmän bakgrund

Efterlevnaden av civilrättsliga regler

om betalningsskyldighet regleras i sista

hand av att gäldenärens egendom

tvångsvis genom konkurs kan användas för

att tillgodose fordringsägarna. De

väsentligaste bestämmelserna om konkurs

finns i konkurslagen (1987:672). Vid

sidan av konkurslagen finns flera andra

lagar som har betydelse för

konkursinstitutets funktion. Härvid kan

särskilt nämnas förmånsrättslagen

(1970:979), lönegarantilagen (1992:497)

och ackordslagen (1970:847).

Ett konkursförfarande inleds med att

rätten på ansökan av gäldenär eller

borgenär beslutar om konkurs. Genom

konkursbeslutet förlorar gäldenären

rådigheten över den egendom som ingår i

konkursboet. Rådigheten tillkommer i

stället den förvaltare som utses av

rätten. Förvaltarens uppgift är att

realisera tillgångarna i boet och dela

ut influtna medel till borgenärerna. Vid

förvaltningen skall förvaltaren ta till

vara borgenärernas gemensamma rätt och

bästa samt vidta alla de åtgärder som

kan främja en förmånlig och snabb

avveckling av boet. Konkursreglerna

utgår från att, när flera borgenärer

inte kan få betalt fullt ut för sina

fordringar, förlusten i princip skall

fördelas proportionellt i förhållande

till vars och ens fordran. Konkursens

primära uppgift är att tillhandahålla

ett system för att tvångsvis tillgodose

de konkurrerande betalningsanspråken.

Den ordning i vilken

betalningsanspråken skall tillgodoses

regleras i förmånsrättslagen. I lagen

görs beträffande förmånsrättsordningen

skillnad mellan å ena sidan s.k.

särskilda förmånsrätter, som belastar

endast viss gäldenärens egendom och som

gäller både vid utmätning och i konkurs,

samt å andra sidan s.k. allmänna

förmånsrätter, som avser all gäldenärens

egendom och som gäller enbart i konkurs.

Lönegarantilagen innebär att staten

garanterar prioriterade fordringar på

lön och pension samt att staten övertar

såväl fordringarna som den förmånsrätt

som följer med dem. Staten inträder

således i konkursen som borgenär på

resp. löntagares plats.

Efter ett konkursbeslut kan en

borgenär inte genom samförstånd med

gäldenären eller genom att vidta

indrivningsåtgärder m.m. skaffa sig

företräde framför andra borgenärer. För

att förhindra att enstaka borgenärer

skaffar sig försprång i konkurrensen

mellan fordringsägarna finns dessutom

regler som ger konkursbeslutet en viss

retroaktiv effekt. Sålunda kan betalning

och andra rättshandlingar som företas

inom en viss tidsrymd före konkursen bli

föremål för återvinning till

konkursboet.

En konkurs medför ofta värdeförstöring.

Kravet på att konkursboet skall

avvecklas kan sålunda medföra att

egendom säljs till ett värde som inte

motsvarar det verkliga. Regelsystemet

kan vidare göra det svårt att under

konkursen driva verksamheten på ett

affärsmässigt sätt, och de värden som

finns i företaget, bl.a. good-will, kan

gå till spillo. Vidare kan

konkursförvaltningen vara

kostnadskrävande. För att undvika de

negativa effekterna av en konkurs kan

borgenärerna träffa en uppgörelse med

gäldenären genom ackord. En sådan

uppgörelse innebär i princip att

oprioriterade fordringar reduceras till

en viss procent av det ursprungliga

beloppet. Till skillnad från vad som

gäller vid konkurs behåller gäldenären

sin rådighet över egendomen under

ackordsförfarandet. Ackordslagen

reglerar i princip bara offentliga

ackord, dvs. fall där uppgörelsen kommer

till stånd genom ett beslut av domstol

efter en offentlig ackordsförhandling

och kan genomföras mot en

borgenärsminoritets bestridande.

Liknande bestämmelser finns också i 12

kap. konkurslagen. Detta gör det möjligt

att också inom ramen för en inledd

konkurs åstadkomma ett ackord. Vid sidan

av offentligt ackord förekommer

underhandsackord. Sådana ackord är

formlösa överenskommelser som ingås

frivilligt och kräver samtycke av alla

berörda borgenärer.

Reglerna om offentligt ackord har

kommit till för att förhindra att en

eller ett fåtal borgenärer av tredska

framtvingar en oförmånlig

avvecklingsform. Ackordsförfarandet

enligt ackordslagen kan indelas i två

stadier. Det första inleds med att

domstolen på ansökan av gäldenären

förordnar en god man som skall utreda

och förhandla med borgenärerna om

ackord. Om en frivillig uppgörelse inte

kan träffas men förhandlingarna ändå ger

ett någorlunda positivt resultat inleds

det andra stadiet i ackordsförfarandet

genom att gäldenären ansöker om

förhandling om offentligt ackord. För

att ackordsförslaget skall kunna godtas

och fastställas fordras att det

uppfyller vissa krav i fråga om

ackordsprocent m.m. samt att viss

majoritet av de oprioriterade

borgenärerna biträder förslaget.

Ackordet blir inte gällande förrän det

godkänts av rätten.

Den huvudsakliga skillnaden mellan

ackord och konkurs är att vid ackord

gäldenärsföretaget består och avses

fortsätta med sin verksamhet medan så

inte är fallet vid konkurs. Konkursen

innebär nämligen i allmänhet att

gäldenärsföretaget upplöses och att dess

verksamhet avvecklas, antingen genom

försäljning till ett företag som

fortsätter driften eller genom

realisation av tillgångarna och

nedläggning av driften. Även ackord kan

leda till avveckling men avsikten med

förfarandet är främst att få till stånd

rekonstruktion av ett företags finanser.

Utöver konkurs- och ackordsinstituten

finns inte någon lagreglerad form för

rekonstruktion av företag. I det

praktiska rättslivet har dock vid sidan

av konkurs och ackord utvecklats en

ordning med betalningsinställelse som

ofta föregår konkurs eller ackord. Någon

allmän civilrättslig reglering av

formerna för och verkan av

betalningsinställelse finns inte, men

särskilda bestämmelser om verkan av

betalningsinställelse finns i olika

författningar. Sålunda skall exempelvis

enligt konkurslagen en gäldenär anses

vara insolvent om han har förklarat sig

ställa in sina betalningar.

Betalningsinställelse utgör således en

presumtion för obestånd.

Frågor om ett särskilt rättsligt

förfarande med syfte att återställa

livskraften hos i grunden lönsamma

företag som hamnat i ekonomisk kris har

diskuterats under lång tid och i olika

sammanhang. Hösten 1987 behandlade

utskottet ett antal motioner vari sådana

frågor togs upp. Också motioner som

rörde skuldsanering för fysiska personer

behandlades i detta sammanhang. I sitt

av riksdagen godkända betänkande

1987/88:LU12 uttalade utskottet att

själva konkursförfarandet i sig ofta ger

goda möjligheter till rekonstruktion av

företag som är på obestånd men som på

sikt kan vara livskraftiga. Konkurs som

instrument för företagsrekonstruktioner

innebär emellertid vissa nackdelar. För

ett företag i kris är konkurs ofta en

sista utväg som tillgrips då andra

åtgärder inte visat sig kunna lösa

problemen. Den ekonomiska obalansen i

företaget kan då ha förvärrats och

möjligheterna till en rekonstruktion kan

därför vara begränsade eller

obefintliga. En annan nackdel, anförde

utskottet vidare, är att konkurs

regelmässigt innebär värdeförstöring

samt kan leda till

sysselsättningsproblem och svårigheter

för underleverantörer och

legotillverkare. Till bilden hör också

att det kan vara svårt för ett

konkursdrabbat företag att fortsätta sin

verksamhet eftersom möjligheterna att få

erforderliga krediter från banker och

leverantörer är små. Mot denna bakgrund

finns det, framhöll utskottet, anledning

att närmare överväga om man inte

lagstiftningsvägen kan införa en ordning

som medger att företag i kris får rådrum

för att lösa sina problem.

Rekonstruktionsförsök skulle därmed

kunna påbörjas på ett tidigt stadium och

utsikterna till en ändamålsenlig

återuppbyggnad av livskraftiga företag

kunna öka. Det anförda ledde utskottet

till att frågan om nya former för

rekonstruktion av företag borde bli

föremål för en allsidig och

förutsättningslös översyn. Vid en sådan

översyn borde också den näraliggande

frågan om sanering av fysiska personers

skulder övervägas. Vad utskottet sålunda

anförde gav riksdagen som sin mening

regeringen till känna (rskr.

1987/88:57).

Med anledning av riksdagsbeslutet

tillkallade regeringen år 1988 en

utredning med uppdrag att utreda ett

antal spörsmål på konkursrättens område.

I uppdraget ingick att överväga frågan

om ett nytt rekonstruktionsförfarande

för företag i ekonomisk kris. Därutöver

skulle utredningen med förtur behandla

frågan om skuldsanering för fysiska

personer. Utredningen, som antog namnet

Insolvensutredningen (Ju 1988:02),

överlämnade hösten 1990 delbetänkandet

(SOU 1990:74) Skuldsaneringslag. I det

ämnet antog riksdagen våren 1994 en

skuldsaneringslag (1994:334), som trädde

i kraft den 1 juli samma år (prop.

1993/94:123, bet. LU26). Genom

skuldsaneringslagen har möjligheter

införts för privatpersoner som inte är

näringsidkare att under vissa

förutsättningar helt eller delvis

befrias från en övermäktig skuldbörda.

År 1992 överlämnade Insolvensutredningen

sitt slutbetänkande (SOU 1992:113) Lag

om företagsrekonstruktion. Betänkandet

har remissbehandlats och ligger till

grund för förslagen i nu förevarande

proposition.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en lag om

företagsrekonstruktion. Lagen

tillhandahåller ett nytt

insolvensrättsligt förfarande - benämnt

företagsrekonstruktion - inom vars ram

åtgärder kan vidtas för att rekonstruera

sådana företag i kris som bedöms ha

utsikter till en fortsatt lönsam

verksamhet.

En företagsrekonstruktion kan innefatta

såväl en rekonstruktion i sak av en

näringsidkares verksamhet som en

finansiell rekonstruktion. Den kan

alltså syfta både till en förbättring av

verksamhetens resultat och till en

uppgörelse med borgenärerna. En sådan

uppgörelse kan ske genom en frivillig

överenskommelse eller med tillämpning av

regler om offentligt ackord. Det

föreslås att ackordslagen upphävs och

att bestämmelser om offentligt ackord i

stället tas in i lagen om

företagsrekonstruktion.

Under den tid som en

företagsrekonstruktion pågår har

näringsidkaren i princip ett skydd mot

exekutiva åtgärder från borgenärernas

sida och mot att avtalsmotparter häver

ingångna avtal. När en domstol beslutar

om företagsrekonstruktion skall den

samtidigt utse en rekonstruktör. Dennes

uppgift är att dels utreda

näringsidkarens problem, dels ge förslag

till hur problemen skall lösas.

För att underlätta rekonstruktionen,

bl.a. genom att göra det lättare för

näringsidkaren att få ny kredit,

föreslås också att fordringar som

uppstår under en företagsrekonstruktion

skall få bästa allmänna förmånsrätt.

Vissa andra förändringar föreslås också

i förmånsrättslagen.

I propositionen föreslås vidare att

fysiska personer som är näringsidkare

skall kunna beviljas skuldsanering, om

det finns särskilda skäl med hänsyn till

näringsverksamhetens ringa omfattning

och enkla beskaffenhet.

Lagen om företagsrekonstruktion och

övriga lagändringar föreslås träda i

kraft den 1 februari 1996.

Allmänna överväganden

Konkursinstitutet är nödvändigt i ett

utvecklat och dynamiskt samhälle.

Konkurser kan ses som en integrerad del

av en fungerande marknadsekonomi. Är det

fråga om ett gäldenärsföretag som inte

går att rekonstruera, t.ex. på grund av

brist på tillgångar, är konkurs en

oundviklig metod för att avveckla

företaget i syfte att tillgodose

borgenärerna. Finns det anledning att

anta att gäldenären sökt gynna någon

borgenär framför de övriga, kan konkurs

även visa sig vara den lämpligaste

utvägen för att möjliggöra återvinning

av en otillbörlig transaktion eller för

att förhindra ytterligare sådana

transaktioner. Kan man misstänka brott

mot borgenärer framstår konkurs som

regel som oundviklig av den orsaken.

Då Insolvensutredningens förslag till

lag om företagsrekonstruktion lades fram

i november 1992 var antalet

företagskonkurser rekordhögt och i

markant stigande sedan år 1990. Under år

1993 minskade dock antalet konkurser med

drygt 9 % och antalet företagskonkurser

uppgick till närmare 19 000. År 1994

hade antalet sjunkit till omkring 16

000. Den sjunkande tendensen har hållit

i sig även under år 1995. Enligt uppgift

minskade företagskonkurserna då med 20 %

och uppgick till omkring 11 500.

Förhållandena nu är således i viss mån

annorlunda än då Insolvensutredningen

presenterade sitt förslag. Antalet

konkurser, som i viss utsträckning är

betingat av det allmänna

konjunkturläget, måste dock fortfarande

anses vara högt.

Av vad som framgår av propositionen

förekommer ackord i mycket ringa

utsträckning. Under år 1993 förekom

endast 68 förhandlingar om offentligt

ackord vid landets tingsrätter.

Därutöver förordnades, enligt en

preliminär beräkning, i ytterligare 480

fall en god man enligt ackordslagen. I

vilken omfattning dessa förordnanden

lett fram till underhandsackord är inte

känt. Av uppgifterna kan inte dras någon

annan slutsats än att den nuvarande

ackordslagen inte visat sig vara ett så

effektivt instrument för rekonstruktion

av företag som man antog vid lagens

tillkomst år 1970.

Bland de företag som årligen försätts i

konkurs torde flertalet i grunden vara

olönsamma. En brist på lönsamhet kan i

många företag bero på att affärsidén

saknat bärkraft. I andra fall kan

uppkomna kapitalbrister inte ha kunnat

botas. Därutöver finns många företag som

inte kunnat möta konkurrensen på ett

tillräckligt effektivt sätt. Å andra

sidan är det allmänt omvittnat att bland

de konkursdrabbade företagen också finns

sådana som visserligen haft en bärande

affärsidé men som av olika anledningar

råkat i svårigheter som inte varit

möjliga att bemästra. Det kan ha varit

fråga om brist på nödvändigt

riskkapital, organisationsproblem,

otillräcklig marknadsföring eller

brister i företagsledningen.

Enligt utskottet är det viktigt att man

tar till vara alla utvägar för att

hindra onödiga konkurser och att

rättsordningen också tillhandahåller ett

effektivt instrument för rekonstruktion

utan konkurs. Företag som bedöms ha en

bärande affärsidé men som råkar i

svårigheter av det slaget att de kan

övervinnas bör inte avvecklas genom

konkurs. Från såväl samhällsekonomisk

som företagsekonomisk synpunkt är det

viktigt att sådana företag genom

omstrukturering och en finansiell

uppgörelse med borgenärerna i ett tidigt

skede kan återfå livskraft innan krisen

blivit så djup att en realisation av

tillgångarna måste ske genom konkurs.

Numera är det allmänt förekommande att

konkursinstitutet används inte bara för

avveckling av företag utan också för

rekonstruktion. Detta bekräftas också i

flera av de remissyttranden som avgetts

med anledning av Insolvensutredningens

betänkande. Av betänkandet framgår

emellertid att konkursinstitutet inte

alla gånger är lämpligt för

företagsrekonstruktioner.

Konkursförfarandet präglas av en

detaljerad reglering, vilket är

nödvändigt med hänsyn till

konkursföretagets borgenärer.

Regleringen medför emellertid samtidigt

att förfarandet drar ut på tiden och

blir kostsamt.

En del rekonstruktioner som förekommer

inom konkursinstitutets ram har

uppfattats som stötande. Det har då

gällt vad som ibland betecknas som

bekvämlighetskonkurser. För ett

aktiebolag som är insolvent men som har

ambitionen att fortsätta sin verksamhet

kan konkurs ha vissa fördelar som

rekonstruktionsform. Det finns nämligen

inget hinder mot att konkursförvaltaren

anlitar bolagets ställföreträdare att

svara för driften under

konkurstillståndet. De anställda kan

sägas upp och deras uppsägningslöner

under den fortsatta driften betalas med

lönegarantimedel. Vidare blir

skuldsaneringen effektiv eftersom de

oprioriterade borgenärerna ofta inte får

någon utdelning. Ställföreträdaren kan

genom ett nytt bolag förvärva t.ex.

lager, inventarier och andra tillgångar

i konkursbolaget (det s.k. inkråmet).

Möjlighet skapas därigenom för

ställföreträdaren att fortsätta den

verksamhet han tidigare har bedrivit

utan gamla skulder och med det antal

anställda han finner lämpligt.

I sammanhanget bör vidare erinras om

att utvecklingen internationellt går mot

mer flexibla insolvensrättsliga system.

Detta beror på en ökad medvetenhet om

att insolvensrättsliga problem är av

mångskiftande natur och att olika

problem kräver skilda instrument för att

kunna hanteras på ett effektivt sätt ur

såväl den enskildes som samhällets

perspektiv. Sätten att

lagstiftningsvägen lösa de frågor som

uppstår när man väljer ett mer flexibelt

synsätt varierar från rättsordning till

rättsordning. Som en sorts minsta

gemensamma nämnare finns dock, såsom

också anförs i propositionen, ett

markant inslag av utvecklade

rekonstruktionsförfaranden.

Enligt utskottets mening har

utvecklingen klart visat på behovet av

en ordning som medger att företag i kris

får rådrum för att lösa sina problem. En

sådan ordning bör vara enklare, snabbare

och mer flexibel än konkursen och syfta

till att genom en sanering skapa

möjligheter för en ändamålsenlig

återuppbyggnad av livskraftiga företag.

Rekonstruktionsförsök skulle därmed

kunna påbörjas på ett tidigt stadium och

utsikterna till framgångsrika

företagsrekonstruktioner kunna öka.

Detta lagstiftningsbehov bör inte

tillgodoses inom konkursinstitutets ram.

Tvärtom bör, som regeringen anför, i den

utsträckning det är möjligt

konkursinstitutet renodlas mot sin

egentliga uppgift, nämligen att i

ordnade former avveckla i grunden

olönsamma företag. Enligt utskottets

mening kan lagstiftningsbehovet inte

heller i tillräcklig utsträckning

tillgodoses genom ändringar i

ackordslagen. Reglerna om offentligt

ackord är alltför inriktade på

ekonomiska uppgörelser med företagets

borgenärer. En reformerad ackordslag

framstår därför inte som en tillräckligt

verksam lösning.

Utskottet anser mot bakgrund av det

anförda att en särskild lagstiftning om

företagsrekonstruktion för företag i

ekonomisk kris bör komma till stånd.

Det nu framlagda lagförslaget innebär

att alla näringsidkare, oberoende av

verksamhetens omfattning och

associationsform, kan komma i fråga för

företagsrekonstruktion. Vissa

verksamheter, hänförliga till de

finansiella och offentliga sektorerna,

undantas dock. Begreppet näringsidkare

är vidsträckt och täcker såväl juridiska

som fysiska personer som driver näring.

Det omfattar de allra största företagen

likaväl som enmansföretagare. Också den

som jämsides med en anställning driver

någon form av näringsverksamhet är att

anse som näringsidkare. Av

Insolvensutredningens betänkande framgår

att erfarenheterna från utländska

rättssystem tyder på att ett lagreglerat

rekonstruktionsförfarande får sin

största betydelse för stora och

medelstora företag. Utredningen har

emellertid inte funnit skäl att föreslå

någon inskränkning av lagens

tillämpningsområde med hänsyn till

näringsverksamhetens storlek eller form.

Förslaget har i stället utformats så att

det av bl.a. kostnadsskäl också skall

kunna användas av mindre företag. I

likhet med flera remissinstanser påpekar

regeringen att behovet av

rekonstruktioner kan vara väl så stort

hos något mindre företag. Det är därför

enligt regeringens mening angeläget att

inte utesluta någon kategori av

näringsidkare från möjligheten till

företagsrekonstruktion.

I motion L13 av Bengt Harding Olson

m.fl. (fp, m, c) yrkas att riksdagen

skall avslå förslaget till lag om

företagsrekonstruktion och begära att

regeringen skyndsamt återkommer med ett

nytt förslag. Enligt motionärernas

mening är lagförslaget otillräckligt

eftersom det saknar ett förenklat

rekonstruktionsförfarande för små

företag. Vidare måste en ändrad

förmånsrättsordning beträffande

leverantörsfordringar och skatter komma

till stånd där statens förmånsrätt för

skatter är avskaffad. I motionen

framhålls bl.a. den finländska

lagstiftningen om sanering av företag

som förebild. Regler för ett omfattande

förfarande för företagsrekonstruktion är

där kompletterade med ett förenklat

företagssaneringsförfarande. Systemet

innefattar också en radikalt ändrad

förmånsrättsordning (yrkande 1 delvis

och yrkande 2).

Ett tillkännagivande om lagstiftning om

företagsrehabilitering begärs i motion

L309 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp,

m, c) (yrkande 1).

Såvitt utskottet kan bedöma har det

framlagda lagförslaget i huvudsak en

utformning som bör kunna tillgodse de

stora och medelstora företagens behov.

Om lagstiftningen kommer att medge en

tillräckligt flexibel tillämpning och

möjliggöra rekonstruktioner även för små

företag är emellertid inte helt säkert.

I sammanhanget måste emellertid beaktas

att ett rekonstruktionsförfarande har

störst betydelse för något större

företag helt enkelt därför att

möjligheterna till rekonstruktion där

oftast är betydligt bättre. Som

framhålls i propositionen kan ett större

företag ha en administration och

produktion som rymmer tillräckliga

möjligheter till flexibilitet och

förändring. Ett sådant företag kan också

ha bättre förutsättningar än ett mindre

att erbjuda säkerhet för en fortsatt

finansiering av rörelsen. Det är, som

regeringen också framhåller, givet att

en blygsam om än yrkesmässig ekonomisk

verksamhet som en enskild person

bedriver däremot ofta inte ger utrymme

för alternativa lösningar och knappast

heller för ny kredit.

Osäkerheten vad gäller de mindre

företagen i nu berört hänseende bör

enligt utskottets mening inte föranleda

att en mycket angelägen reform om

företagsrekonstruktion skjuts på en

obestämd framtid i avvaktan på att

frågan om särskilda regler för ett

förenklat rekonstruktionsförfarande

utreds. I sammanhanget vill utskottet

särskilt peka på att regeringen

framhåller att de lösningar som förordas

i propositionen kan sägas vara

begränsade till vad som bedömts vara

nödvändigt för att

företagsrekonstruktioner skall kunna

vinna tilltro som ett lämpligt sätt att

utan konkurs åtgärda ett företags

betalningssvårigheter. En del förslag om

längre gående, eller i vissa avseenden

annorlunda utformade, åtgärder som

framförts från olika håll kan dock,

menar regeringen, ha fog för sig.

Regeringen utesluter därför inte att en

framtida utvärdering av det

rekonstruktionsförfarande som föreslås

kan leda till att vissa av de förslag

som nu inte framläggs kan få förnyad

aktualitet senare. Utskottet anser sig

mot denna bakgrund ha goda skäl att utgå

från att regeringen är uppmärksam på

frågan huruvida lagstiftningen är

ändamålsenlig och verksam även för

mindre företag. Om det därvid skulle

visa sig att särskilda

lagstiftningsåtgärder är påkallade

förutsätter utskottet att regeringen

återkommer till riksdagen med

erforderliga förslag.

Utskottet har också en viss förståelse

för kritiken i motion L13 mot att

propositionen inte innehåller några

förslag till ändringar i

förmånsrättslagen som på ett mer

påtagligt sätt kan underlätta

företagsrekonstruktioner. Enligt

utskottets mening hade det varit

önskvärt om beredningen av samtliga de

förmånsrättsfrågor, som kan anses vara

av betydelse för möjligheterna till

företagsrekonstruktion, nu hade varit

klar. Vad som anförts i motionen i denna

del bör dock inte heller föranleda att

lagstiftningen om rekonstruktion av

företag skjuts på framtiden. Regeringen

har nämligen den 21 december 1995, efter

det att förevarande proposition

avlämnats till riksdagen, beslutat

direktiv till en parlamentarisk kommitté

som skall utreda frågor om förmånsrätt i

konkurs, lönegaranti och underlaget för

företagshypotek (dir. 1995:163).

Kommitténs huvuduppgifter är att ta

ställning till dels om statens

förmånsrätt för skatter och avgifter bör

slopas, dels om företagshypotek bör ges

en annan ställning än det har i dag och

dels om arbetstagarnas löneskydd vid

arbetsgivarens konkurs kan förbättras

utan att statens kostnader för

lönegarantin ökar. En strävan bör enligt

direktiven vara att

förmånsrättsordningen och anslutande

lagregler är så utformade att

rekonstruktion av livskraftiga företag

underlättas. Uppdraget skall vara

slutfört senast den 31 december 1997.

Utskottet anser det värdefullt att

förmånsrättsfrågorna kommer att få en så

allsidig belysning som direktiven ger

vid handen.

Den i propositionen föreslagna lagen om

företagsrekonstruktion får mot denna

bakgrund i viss mån ses som en första

etapp mot ett mer fullständigt

regelsystem som innefattar också en för

rekonstruktioner lämplig och

ändamålsenlig förmånsrättsordning. Det

kan också enligt utskottets mening vara

av stort värde att viss erfarenhet av

den nya lagstiftningen vunnits när

slutliga ställningstaganden till

förmånsrättsordningen skall göras i

framtiden. Utskottet anser det angeläget

att utredningen om förmånsrättsfrågor i

konkurs arbetar skyndsamt och att en

remissbehandling av framlagda förslag

kan komma till stånd redan under år

1997.

Med det anförda avstyrker utskottet

motion L13 yrkande 1 i denna del och

yrkande 2 samt motion L309 yrkande 1.

Utskottet återkommer i ett senare

avsnitt närmare till

förmånsrättsordningen med anledning av

motionsyrkanden i särskilda

förmånsrättsfrågor.

Utskottets ställningstagande innebär

att yrkande 4 i motion L306 av Kristina

Nordström och Sven-Åke Nygårds (båda s),

vari begärs förslag för att underlätta

rekonstruktion av företag som bedöms

kunna bli livskraftiga, är tillgodosett.

Utskottet övergår därmed till att -

under skilda rubriker - behandla

förslagens närmare innebörd i de delar

som aktualiserats i motionerna eller som

eljest har tilldragit sig utskottets

uppmärksamhet.

Den ekonomiska förutsättningen för

företagsrekonstruktion

Inom insolvensrätten används vissa

begrepp för att beskriva gäldenärens

ekonomiska situation. Ett sådant begrepp

är insolvens eller obestånd. Insolvens

innefattar den ekonomiska situation som

utgör förutsättning för konkurs och

ackord. Med insolvens avses att

gäldenären inte rätteligen kan betala

sina skulder och att denna oförmåga inte

är endast tillfällig. Ett annat

insolvensrättsligt begrepp är

insufficiens, varmed menas att

gäldenärens skulder överstiger hans

tillgångar. Illikviditet innebär att

gäldenären inte har omedelbar tillgång

till vanliga betalningsmedel motsvarande

de förfallna skuldernas belopp. Om en

gäldenär är enbart illikvid, har han

däremot andra tillgångar som kan

användas för att på sikt betala

skulderna. Därutöver förekommer i

insolvensrätten betalningsinställelse,

vilket utgör en presumtion för obestånd.

I propositionen föreslås att endast

företag som vid tiden för ansökan om

rekonstruktion saknar förmåga att betala

sina förfallna skulder skall komma i

fråga för företagsrekonstruktion.

Förslaget innebär med andra ord att det

krävs illikviditet. Något krav på att

företaget är på obestånd ställs alltså

inte upp.

Utgångspunkten för regeringens

resonemang om den grundläggande

ekonomiska förutsättningen för

rekonstruktion är att endast företag med

betalningssvårigheter av någon

omfattning kan antas komma att ansöka om

rekonstruktion. Förutsättningarna för

att besluta om företagsrekonstruktion

bör därför enligt regeringen inte

knytas till någon viss kvalificerad nivå

på företagets betalningssvårigheter.

Regeringen anser således att när det

gäller gäldenärens ekonomiska situation

inga andra krav bör ställas än att denne

i sin ansökan om företagsrekonstruktion

klargör att han inte kan betala sina

fordringar allteftersom de förfaller

till betalning. Det är således, anför

regeringen, tillräckligt att gäldenären

är illikvid.

Konkursförvaltarkollegiernas förening

har inför utskottet framfört kritik mot

förslaget till utformning av den

grundläggande ekonomiska

förutsättningen. Föreningen har därvid

anfört att förslaget innebär en påtaglig

risk för att i många fall erforderliga

företagsrekonstruktioner kommer i gång

för sent.

Utskottet delar de farhågor som sålunda

framförts i ärendet. Enligt utskottets

mening bör det vara möjligt att besluta

om företagsrekonstruktion inte bara när

illikviditeten är ett faktum utan även

när en sådan betalningsoförmåga inträder

inom kort. Den grundläggande ekonomiska

förutsättningen - illikviditet - bör

inte heller vara utformad så att det

krävs en fullständig och otvetydig

utredning om att illikviditet föreligger

eller kommer att inträda inom kort. Det

bör vara tillräckligt att det kan antas

att illikviditet föreligger eller att

sådan oförmåga inträder inom kort.

Utskottet föreslår därför enligt vad som

framgår av bilaga 3 en ändrad lydelse

av regeln om den ekonomiska

förutsättningen. Förslaget innebär

således att även en prognos om

illikviditet eller en risk för

illikviditet kan läggas till grund för

ett beslut om företagsrekonstruktion.

I detta sammanhang tar utskottet upp

motion L308 av Eva Flyborg och Bengt

Harding Olson (båda fp). I motionen

yrkas ett tillkännagivande om att en

obligatorisk prövning av

företagsrekonstruktion skall komma till

stånd innan beslut om konkurs får

meddelas (yrkande 5).

Utskottet kan inte finna att en sådan

ordning som motionärerna förespråkar är

ändamålsenlig. Enligt utskottets mening

måste det i de fall där förutsättningar

inte föreligger för en rekonstruktion

alltid finnas möjligheter att utan

onödig tidsutdräkt direkt kunna få till

stånd konkurs. Med det anförda avstyrker

utskottet bifall till motion L308

yrkande 5.

Ansökan om företagsrekonstruktion

Rätten att ansöka om

företagsrekonstruktion skall enligt

förslaget tillkomma gäldenären och

dennes borgenärer. Om en borgenär

ansöker om företagsrekonstruktion, får

ansökan emellertid bifallas endast om

gäldenären har medgett den. När en

borgenärsansökan skriftligen bestrids av

gäldenären förfaller ansökan och ärendet

skall avskrivas från vidare

handläggning.

I motion L14 vill Rolf Dahlberg m.fl.

(m) att riksdagen skall ändra förslaget

så att endast gäldenären ges rätt att

ansöka om företagsrekonstruktion.

Enligt motionärernas mening medför

regeringens förslag risker för att vissa

borgenärer kommer att utnyttja sin rätt

i syfte att driva in sina fordringar på

samma sätt som i dag förekommer när det

gäller konkursansökningar. Motionärerna

ser fler nackdelar än fördelar med att

införa en rätt för borgenärer att ansöka

om rekonstruktion (yrkande 2).

Utskottet vill erinra om att

rekonstruktionsinstitutets främsta syfte

är att på ett så tidigt stadium som

möjligt av en negativ utveckling för ett

företag ge möjlighet - och incitament -

till nödvändiga förändringar av

verksamheten. Som framhålls i

propositionen torde det förekomma

åtskilliga fall där gäldenären på grund

av bristande resultatuppföljning inte

tillräckligt väl ser de negativa tecknen

eller till följd av överoptimism inte

förmår att tolka dessa tecken rätt. I en

sådan situation är det viktigt att

gäldenärens medkontrahenter kan ta ett

initiativ. Mot denna bakgrund framstår

det som angeläget att flera aktörers

bedömning av ett företags situation

tillåts initiera, om än inte utlösa, en

företagsrekonstruktion. Därtill kommer

att den gäldenär som misstänker att en

borgenärsansökan om rekonstruktion

tillkommit i något orättmätigt syfte

alltid har möjlighet att förhindra ett

fortsatt förfarande genom att bestrida

ansökan.

Utskottet tillstyrker med det anförda

regeringens förslag i nu behandlad del

och avstyrker bifall till motion L14

yrkande 2.

Gäldenärens avtal

En viktig rättsverkan av ett beslut om

företagsrekonstruktion gäller

gäldenärens avtal. Propositionens

förslag i den delen innebär att om

gäldenären har ingått ett avtal som

motparten före beslutet om

företagsrekonstruktion har fått rätt att

häva på grund av gäldenärens dröjsmål,

får motparten inte häva avtalet på grund

av dröjsmålet, om gäldenären med

rekonstruktörens samtycke begär att

avtalet fullföljs. Motparten skall

emellertid inte behöva ta några nya

risker. Han skall därför inte vara

skyldig att prestera enligt avtalet, om

inte gäldenären fullgör sina motsvarande

prestationer eller ställer säkerhet för

dem. Är tiden för motpartens fullgörelse

inte inne, skall gäldenären under vissa

ytterligare förutsättningar vara skyldig

att ställa säkerhet - helt eller delvis

- för sina prestationer. Avtal om

anställning undantas helt från denna

reglering. Någon hävningsrätt för

gäldenären föreslås inte.

I motion L15 av Per Rosengren m.fl. (v)

anförs att gäldenären måste ges

möjlighet att i vissa fall säga upp

avtal. En sådan rätt kan enligt

motionärernas mening vara av avgörande

betydelse för att en rekonstruktion

skall lyckas. Regeringen bör därför

återkomma med förslag i denna riktning

(yrkande 1).

Den i motionen aktualiserade frågan har

varit föremål för en diskussion i

Insolvensutredningen. Enligt utredningen

kan det inte uteslutas att gäldenärens

möjlighet till befrielse från löpande

avtal någon gång kan ha avgörande

betydelse för möjligheterna till

rekonstruktion. Det fallet kan tänkas

att en rekonstruktion innebär att vissa

verksamhetsgrenar i ett företag läggs

ned och att det därmed finns ett uttalat

intresse av att bli kvitt vissa hyres-

och leas- ingavtal.

I propositionen upplyses att det i den

finska lagen om sanering av företag har

föreskrivits att gäldenären skall kunna

säga upp ett tidsbundet hyres- och

leasingavtal så att det upphör två

månader efter uppsägningen oavsett

vilken tid som bestämts i avtalet. Den

ersättning som gäldenären vid ett

förtida upphörande kan bli skyldig att

utge skall bestämmas enligt en särskild

regel som tränger undan eventuella

avvikande avtalsvillkor. Ersättningen

utgör en oprioriterad fordran.

Regeringen konstaterar att det inte

finns underlag för att nu bedöma om en

motsvarande regel bör införas även i

Sverige. Frågan kan dock enligt

regeringen behöva bli föremål för vidare

överväganden sedan den föreslagna lagen

om företagsrekonstruktion kommit att

tillämpas någon tid och därmed

ytterligare erfarenheter vunnits.

Utskottet anser för sin del att det

finns goda skäl att omgående närmare

utreda spörsmålet om en rätt för

gäldenären att säga upp avtal under en

företagsrekonstruktion. Ett lämpligt

sammanhang härför är enligt utskottets

mening den utredning om förmånsrätt i

konkurs som regeringen beslutat om

direktiv till i december 1995.

Regeringen bör sålunda besluta om

tilläggsdirektiv med nu angiven

innebörd.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen

med anledning av motion L15 yrkande 1

som sin mening ge regeringen till känna.

Rekonstruktörens kompetens

När en domstol beslutar om

företagsrekonstruktion skall den enligt

förslaget samtidigt utse en

rekonstruktör. En sådan person skall ha

såväl obeståndsjuridiska kunskaper som

insikter i företagsekonomi och

företagsledning. Normalt bör till

rekonstruktör, enligt vad som anförs i

propositionen, utses en advokat ur

konkursförvaltarkretsen eller en högre

tjänsteman vid ackordscentral. I det

enskilda fallet skall det emellertid

vara möjligt för rätten att förordna

någon annan lämplig person. I den

föreslagna bestämmelsen anges att en

rekonstruktör skall ha den särskilda

insikt och erfarenhet som uppdraget

kräver, ha borgenärernas förtroende samt

även i övrigt vara lämplig för

uppdraget.

Enligt regeringens uppfattning kommer

för en rekonstruktör förmågan att

bedöma de rent affärsmässiga

förutsättningarna för fortsatt drift i

förgrunden på ett annat sätt än vid

konkurs eller ackord. Även en

rekonstruktör måste givetvis, liksom

konkursförvaltaren, undersöka företagets

aktuella ekonomiska situation och bilda

sig en uppfattning om orsakerna till

dess svårigheter. Vidare måste han,

liksom den gode mannen enligt

ackordslagen, ägna uppmärksamhet åt

möjligheterna till rekonstruktion i

finansiellt hänseende. Men

rekonstruktörens viktigaste insats är

att bedöma om gäldenärsföretaget med

återvunnen lönsamhet kan fortsätta att

sälja sin vara eller tjänst på

marknaden. För att kunna göra en sådan

bedömning bör rekonstruktören ha goda

insikter i företagsekonomi, erfarenhet

av företagande, affärssinne,

förhandlingsvana och inte sällan viss

branscherfarenhet. Samtidigt måste

rekonstruktören, eftersom det är fråga

om ett lagreglerat förfarande med

betydande rättsverkningar, besitta såväl

ett allmänjuridiskt som ett obestånds

juridiskt kunnande.

De krav på rekonstruktörens kompetens

som nu har redovisats torde enligt

regeringens mening knappast uppfyllas av

mer än ett begränsat antal personer,

främst advokater med erfarenhet av

större företagskonkurser liksom högre

tjänstemän vid ackordscentralerna. Det

skall heller inte uteslutas att det i

företagsledarnas krets finns personer

med tillräckliga juridiska kunskaper.

Enligt regeringens uppfattning är det

inte lämpligt att ställa upp något

formellt krav på viss utbildning, examen

eller motsvarande för förordnande som

rekonstruktör. Det är i stället rimligt

att ange att rekonstruktören skall ha

den särskilda insikt och erfarenhet som

uppdraget kräver, ha borgenärernas

förtroende och även i övrigt vara

lämplig för uppdraget. Genom en sådan

bestämning blir det - vilket är viktigt

- möjligt att i det särskilda fallet

välja den person som är mest lämpad för

uppdraget. Det kan ställas olika krav

på tyngdpunkten i rekonstruktörens

kompetens beroende på vilket företag som

är föremål för företagsrekonstruktion.

Regeringen anser likväl att när inte

omständigheterna i det enskilda fallet

motiverar annat bör en advokat ur

konkursförvaltarkretsen eller en högre

tjänsteman vid ackordscentral förordnas.

I motion L15 av Per Rosengren m.fl. (v)

anförs att tyngdpunkten i

rekonstruktörens kompetens bör utgöras

av kunskaper i företagsekonomi och

företagsledning i stället för i

juridiskt kunnande. I motionen yrkas att

riksdagen skall anta regeringens förslag

när det gäller rekonstruktör med den

ändring som följer av vad som sålunda

anförts (yrkande 2).

Utskottet anser att det med beaktande

av vad regeringen anfört om

rekonstruktörens kompetens bör vara

möjligt att i det enskilda fallet välja

den person som är mest lämpad för

uppdraget. Eftersom det i normalfallet

torde bli fråga om att utse en advokat

som är konkursförvaltare eller en högre

tjänsteman vid ackordscentral finns

enligt utskottets mening tillräckliga

garantier för att rekonstruktören har

erforderlig erfarenhet av

företagsledning, kunskaper i

obeståndsjuridik och andra relevanta

rättsområden samt vana vid att hantera

situationer i vilka motstående intressen

kan göra sig gällande. Därtill kommer

att regeringens förslag ingalunda

utesluter att det i ett enskilt fall kan

förordnas en rekonstruktör vars bakgrund

är t.ex. ekonomens, företagsledarens,

revisorns eller konsultens. Om

gäldenärens verksamhet är av mycket stor

omfattning eller av komplicerad art

finns dessutom möjligheter att utse fler

än en rekonstruktör.

Någon ändring i regeringens förslag är

med hänvisning till det anförda inte

erforderligt. Utskottet tillstyrker

sålunda förslaget och avstyrker bifall

till motion L15 yrkande 2.

Tidpunkten för förordnande av

rekonstruktör och vissa

tidsfrister

De föreslagna reglerna om prövning av en

ansökan om företagsrekonstruktion

innebär att gäldenärens ansökan, om den

tas upp, skall prövas genast. Om en

borgenärs ansökan tas upp, skall rätten

sätta ut ett sammanträde för prövning av

ansökan. Sammanträdet skall hållas inom

två veckor från det att ansökan kom in

till rätten. Om det finns särskilda

skäl, får det hållas senare, dock senast

inom sex veckor. Till sammanträdet skall

parterna kallas. Gäldenären skall i

kallelsen föreläggas att senast vid

sammanträdet yttra sig över ansökan. I

kallelsen skall även anges att

sammanträdet kommer att ställas in, om

gäldenären före sammanträdet själv

ansöker om företagsrekonstruktion eller

skriftligen medger borgenärens ansökan

och rätten inte särskilt underrättar

honom om att sammanträdet ändå skall

hållas.

Regeringens förslag innebär vidare att

rekonstruktören skall utses samtidigt

som rätten beslutar om

företagsrekonstruktion. Det är alltså

inte möjligt att besluta om

företagsrekonstruktion utan att

samtidigt utse en rekonstruktör. I syfte

att säkerställa att arbetet med

företagsrekonstruktionen omedelbart kan

påbörjas föreslås att rätten i samband

med beslutet om rekonstruktion också

skall bestämma tidpunkt för ett

borgenärssammanträde inför rätten. Ett

sådant sammanträde skall normalt hållas

inom tre veckor. Om det är oundgängligen

nödvändigt får dock sammanträdet hållas

längre fram i tiden. Enligt

propositionen krävs mycket starka skäl

för att ett borgenärssammanträde skall

få hållas senare än inom tre veckor.

Undantagsbestämmelsen kan bli tillämplig

exempelvis när ett stort bolag ansökt om

rekonstruktion. I rekonstruktörens

åligganden ingår att inom en vecka från

beslutet om företagsrekonstruktion

underrätta samtliga kända borgenärer om

beslutet och tillställa dessa visst

material. Till underrättelsen skall

sålunda fogas en preliminär förteckning

över gäldenärens tillgångar och skulder,

gäldenärens senaste balansräkning och de

ytterligare upplysningar som behövs om

hans ekonomiska ställning. Vidare skall

enligt förslaget till underrättelsen

fogas uppgift om orsakerna till

betalningssvårigheterna och om hur

verksamheten kan rekonstrueras.

Därutöver skall underrättelsen innehålla

upplysningar om tidpunkten för

borgenärssammanträde.

I motion L14 av Rolf Dahlberg m.fl. (m)

anförs att en rekonstruktör bör kunna

förordnas omgående, redan efter ansökan

om företagsrekonstruktion. En sådan

ordning skulle innebära att man undviker

tidsförluster och förhindrar onödigt

stora ekonomiska risker för

borgenärerna. Vidare bör, enligt

motionärernas mening, en rekonstruktör

som inte är bekant med företaget få

betydligt längre tid på sig än en vecka

att underrätta borgenärerna om att

företagsrekonstruktion inletts. Av detta

följer att även tidpunkten för

borgenärssammanträdet bör senareläggas.

I motionen yrkas att riksdagen skall

ändra regeringens förslag i enlighet med

vad som sålunda anförts (yrkande 3).

Utskottet har ingen annan uppfattning

dn motionärerna när det gäller behovet

av skyndsamhet beträffande förordnande

av en rekonstruktör. Enligt utskottets

mening bör det emellertid inte komma i

fråga att tidigarelägga tidpunkten för

förordnandet av rekonstruktör. Någon

grund för förordnandet torde nämligen

inte uppkomma förrän rätten har gjort en

materiell prövning av ansökan. Med den

av motionärerna förordade ordningen

skulle i de fall ansökningarna inte

bifalls förordnandena bli meningslösa.

Dessutom skulle i sådana fall som inte

leder till beslut om

företagsrekonstruktion särskilda problem

uppkomma vad gäller rekonstruktörens

rätt till ersättning. I sammanhanget

vill utskottet också hänvisa till

nuvarande bestämmelser om ackord varav

framgår att en materiell prövning av

ansökan måste göras innan god man

förordnas. Vidare bör påpekas att

reglerna om vad en ansökan skall

innehålla innebär att visst

utredningsarbete kommer till stånd redan

innan ansökan prövas och att därmed tid

vunnits i de fall ansökan leder till ett

beslut om rekonstruktion.

De tidsfrister som föreslås i

propositionen när det gäller

underrättelse om beslut om

företagsrekonstruktion och när

borgenärssammanträde skall äga rum är,

såvitt utskottet nu kan bedöma, väl

avvägda för att tillgodose borgenärernas

möjligheter att påverka

rekonstruktionsförfarandet på ett så

tidigt stadium som möjligt. Det kan dock

inte uteslutas att tidsfristerna i

praktiken kan komma att framstå som

alltför snäva. Utskottet förutsätter att

regeringen också uppmärksammar huruvida

förfarandereglerna fått en ändamålsenlig

utformning.

Utskottet tillstyrker med det anförda

lagförslaget i berörda delar och

avstyrker motion L14 yrkande 3.

Rekonstruktionsplanen

De föreslagna reglerna om

rekonstruktionsplanen innebär att en

sådan plan skall upprättas av

rekonstruktören. Av planen skall normalt

framgå såväl hur gäldenärsföretagets

finansiella situation bör lösas som hur

dess resultat skall kunna förbättras.

Planens innehåll förutsätts emellertid

kunna anpassas till omständigheterna i

det enskilda fallet. Några närmare

föreskrifter om vad planen skall

innehålla föreslås inte. Inte heller

finns några förslag som innebär att

planen skall fastställas. Enligt den

föreslagna lagtexten skall planen

redovisa hur syftet med

företagsrekonstruktionen skall uppnås.

Planen skall tillställas rätten och

borgenärerna.

I propositionen framhåller regeringen

vikten av att planens innehåll måste

kunna anpassas till omständigheterna i

det enskilda fallet. Vad en

rekonstruktion kan behöva innebära måste

rimligen kunna variera högst väsentligt.

Även om det inte i lag ges några

föreskrifter om att en

rekonstruktionsplan skall fastställas

eller om formerna och förutsättningarna

för ett fastställande, är det givet att,

om planen skall kunna genomföras, det

fordras en bred enighet bland

borgenärerna liksom mellan dem och

gäldenären om i vart fall dess

huvudsakliga element. Regeringen betonar

vidare att i den mån som en

rekonstruktion medför egentliga ingrepp

i borgenärernas rätt genom att deras

fordringar sätts ned, detta måste ske

antingen genom avtal eller genom

offentligt ackord.

Rolf Dahlberg m.fl. (m) anför i motion

L14 att det framstår som orealistiskt

att borgenärerna kommer att uppnå en

nära 100-procentig enighet om hur ett

företag skall rekonstrueras. För att

rekonstruktionsförfarandet skall bli

meningsfullt måste därför införas en

ordning som innebär att

rekonstruktionsplanen fastställs av

domstol efter det att samtliga

borgenärer haft möjlighet att yttra sig

över planen. En förutsättning för

fastställelse bör därvid vara att viss

majoritet av borgenärerna uttalat sig

för planen. I motionen yrkas att

riksdagen skall ändra regeringens

förslag i enlighet med det anförda

(yrkande 1).

I motion L15 av Per Rosengren m.fl. (v)

anförs att det i motiven närmare bör

klargöras vad en rekonstruktionsplan

skall innehålla. Motionärerna anser att

en rekonstruktionsplan bör innehålla

bl.a. en preliminär betalningsplan,

förslag till finansiering av rörelsen,

en enkel marknadsanalys och en budget

för den närmaste tiden. I motionen yrkas

att riksdagen godkänner vad som sålunda

anförts om rekonstruktionsplanen

(yrkande 4).

Enligt utskottets mening finns det

flera skäl till att en

rekonstruktionsplan inte skall

fastställas av domstol. En sådan ordning

skulle medföra risk för att planens

innehåll onödigtvis formaliseras och

dessutom leda till fördröjning och

fördyringar. Ett krav på fastställelse

synes inte heller ändamålsenligt med

hänsyn till, som också regeringen

påtalat, att det nya

rekonstruktionsförfarandet i princip

bygger på frivillig uppslutning kring

förfarandets olika moment.

Med det anförda tillstyrker utskottet

regeringens förslag och avstyrker bifall

till motion L14 yrkande 1.

Vad sedan gäller motion L15 anser

utskottet för sin del att de anvisningar

som lämnas i propositionen ger en

tillräckligt god vägledning för en

rekonstruktörs ställningstagande till

vad en rekonstruktionsplan skall

innehålla i ett enskilt fall. Något

hinder mot att en rekonstruktionsplan

också redovisar andra förhållanden som

kan vara av värde i det fortsatta

förfarandet finns inte. Några särskilda

uttalanden därom från riksdagens sida

kan inte anses erforderligt.

Det anförda innebär att utskottet

avstyrker motion L15 yrkande 4.

Ackord under företagsrekonstruktion

Förslaget till lag om

företagsrekonstruktion innebär att

offentligt ackord skall kunna komma

till stånd enbart inom ramen för en

företagsrekonstruktion. Ackordslagens

bestämmelser om offentligt ackord

föreslås i sak oförändrade överförda

till ett särskilt kapitel (3 kap.) i den

nya lagen, varvid ackordslagens gode man

föreslås bli ersatt av rekonstruktören.

Kravet på att gäldenären vid ett

offentligt ackord skall erbjuda

borgenärerna betalning med åtminstone 25

% av deras fordringsbelopp behålls.

Undantag skall dock i fortsättningen

kunna göras när det finns särskilda

skäl.

I motion L15 av Per Rosengren m.fl. (v)

yrkas att riksdagen hos regeringen skall

begära ett förslag som innebär att

reglerna om offentligt ackord i lagen om

företagsrekonstruktion får en bättre

samordning med lagens bestämmelser i

övrigt. I motionen hänvisas till att

Riksskatteverket begärt en sådan

samordning (yrkande 5).

Utskottet vill erinra om att Lagrådet

vid sin granskning av lagförslaget

ansett det önskvärt att 3 kap. vid

lämpligt tillfälle blir föremål för en

översyn mot bakgrund av erfarenheterna

av tillämpningen av ackordslagens

motsvarande regler.

Med anledning av Lagrådets och

Riksskatteverkets påpekanden anför

regeringen i propositionen att en sådan

mer långt gående samordning i och för

sig i vissa delar kunde vara tänkbar.

Regeringen framhåller emellertid att ett

offentligt ackord skiljer sig från

övriga skeden i en

företagsrekonstruktion därigenom att

ackordet binder samtliga deltagande

borgenärer, även dem som inte biträtt

förslaget till uppgörelse. Det element

av tvång gentemot vissa borgenärer som

således är, eller kan vara, förbundet

med fastställande av offentligt ackord

gör det, enligt regeringens mening,

nödvändigt med mera preciserade regler

för den delen av förfarandet än som

krävs när en uppgörelse bygger på

samtliga intressenters bifall. Det kan

därför, såvitt regeringen nu anser sig

kunna bedöma, knappast undvaras att det

för offentligt ackord, även inom ramen

för företagsrekonstruktion, ges

särskilda regler om exempelvis ansökan,

bouppteckning och ett formligt

ackordsförslag. Därutöver pekar

regeringen på att det i lagförslaget

uttryckligen angetts att sådana

handlingar och uppgifter som skall

bifogas en begäran om förhandling om

offentligt ackord inte behöver ges in om

de tidigare under

företagsrekonstruktionen har tillställts

rätten och borgenärerna. Mot bl.a. denna

bakgrund är det regeringens uppfattning

att den systematiska samordning som kan

och bör ske i det väsentliga kommit till

stånd.

Utskottet har för sin del ingen annan

uppfattning och avstyrker därför bifall

till motion L15 yrkande 5.

Utskottet övergår därmed till att

behandla en fråga som gäller statens

borgenärsfunktion vid ackord.

Enligt lagen (1993:891) om indrivning

av statliga fordringar m.m. företräds

staten vid indrivning av statens

fordringar på skatter, avgifter m.m. av

kronofogdemyndigheten. Detta innebär

bl.a. att kronofogdemyndigheten får

ansöka om att en gäldenär skall

försättas i konkurs och att myndigheten

skall bevaka den rätt i konkursen som

med anledning av en fordran tillkommer

det allmänna.

I propositionen föreslås att

kronofogdemyndigheten i allmänhet skall

företräda staten som borgenär även vid

företagsrekonstruktion.

När det gäller ackord fullgörs statens

borgenärsfunktion i dag av

skattemyndigheten enligt lagen

(1993:892) om ackord rörande statliga

fordringar m.m. Det innebär att

skattemyndigheten fattar beslut å det

allmännas vägnar om att anta förslag om

ackord som innefattar fordringar på

skatt, avgift etc. I detta avseende

föreslås inte någon ändring i

propositionen.

Ordningen med att skattemyndigheten

också i fortsättningen skall företräda

det allmänna vid ackord kritiseras i

motion L11 av Rolf Åbjörnsson m.fl.

(kds). Enligt motionärerna är nuvarande

ordning orsak till att staten så sällan

accepterar ackordsuppgörelser.

Skattemyndigheten har ingen affärsmässig

kompetens utan företräder enbart en rent

fiskal inriktning. Riksdagen bör därför

besluta om ändring i lagen om ackord

rörande statliga fordringar m.m. av

innebörd att statens borgenärsfunktion

vid ackord skall fullgöras av

kronofogdemyndigheten (yrkande 2).

I motion L15 av Per Rosengren m.fl. (v)

framställs ett liknande yrkande.

Motionärerna anser att

kronofogdemyndigheten är den myndighet

som har klarast blick över företagets

totala ekonomiska situation.

Kronofogdemyndigheten är dessutom, anför

motionärerna, bäst lämpad att ur ett

samhällsekonomiskt perspektiv företräda

staten som borgenär (yrkande 3).

I propositionen anför regeringen att

övervägande skäl talar för att

kronofogdemyndigheten bör företräda det

allmänna vid företagsrekonstruktion i

allmänhet. Det är också den uppfattning

som ligger mest i linje med de allmänna

övervägandena bakom lagen om indrivning

av statliga fordringar m.m. Vid ackord

däremot uppkommer enligt regeringen

bl.a. frågor kring de olika skatte- och

avgiftsfordringarna som

skattemyndigheten får anses vara bäst

skickad att utreda. Regeringen gör

därför den bedömningen att det inte

finns skäl att föreslå någon ändring vad

gäller borgenärsfunktionen vid ackord.

Utskottet har inte någon erinran mot

att kronofogdemyndigheten skall

företräda det allmänna vid

företagsrekonstruktion. Ordningen synes

mest lämplig med hänsyn till att

förfarandet utgör ett alternativ till

konkurs och i flera fall torde leda

vver till konkurs.

När det sedan gäller statens

borgenärsfunktion vid ackord vill

utskottet erinra om att frågan berördes

av utskottet våren 1993 i yttrandet

1992/93:LU6y till skatteutskottet över

proposition 1992/93:198 om indrivning av

statliga fordringar m.m. Utskottet

konstaterade därvid att det i

propositionen inte föreslogs någon

ändring beträffande vilken myndighet som

skall vara behörig att besluta i frågor

om ackordsförslag på skatte- och

avgiftsområdet. Utskottet erinrade också

om att Insolvensutredningen i sitt

betänkande om en lag om

företagsrekonstruktion förordat att

denna funktion såvitt avser skatter och

avgifter flyttas från skattemyndigheten

till kronofogdemyndigheten. Mot

bakgrund av att utredningens betänkande

var föremål för remissbehandling ansåg

utskottet i likhet med föredragande

statsrådet att någon ändring vad gäller

ackordsmyndighet i fråga om

skattefordringar m.m. då inte borde ske.

Spörsmålet om borgenärsfunktionen

beträffande skatter och avgifter

berördes av utskottet även våren 1994

vid behandlingen av skuldsaneringslagen

(se bet. 1993/94:LU26). I betänkandet

uttalade utskottet med anledning av en

motion att det kunde ifrågasättas om

inte statens borgenärsfunktion vid

skuldsanering borde innehas av

kronofogdemyndigheten i stället för av

skattemyndigheten, vilket regeringen

föreslagit i propositionen i ärendet

(prop. 1993/94:123). Frågan om

borgenärsfunktionen för skatter m.m.

borde dock enligt utskottet inte

regleras annorlunda för skuldsanering än

vad som gäller för ackord. Utskottet

erinrade om de tidigare övervägandena i

frågan och konstaterade vidare att

Insolvensutredningens förslag ännu inte

föranlett någon proposition. I avvaktan

härpå ansåg utskottet att någon ändring

inte borde ske beträffande statens

borgenärsfunktion vid ackord. I linje

med vad utskottet uttalat tidigare ansåg

utskottet att skattemyndigheten tills

vidare också borde ges möjlighet att

godta förslag om skuldsanering.

Utskottet tillstyrkte sålunda

regeringens förslag i denna del och

avstyrkte bifall till det då aktuella

motionsyrkandet.

Utskottet anser för sin del att starka

skäl talar för att regeringen nu

förutsättningslöst låter utreda frågan

om vilken myndighet som skall företräda

staten vid ackord som omfattar skatter

och allmänna avgifter. Enligt utskottets

mening torde det vara lämpligt att i

sammanhanget också på nytt överväga

frågan om statens borgenärsfunktion vid

skuldsanering enligt skuldsanerings

lagen. Det bör ankomma på regeringen att

närmare bestämma formerna för

utredningsarbetets bedrivande. Utskottet

vill dock understryka vikten av att

utredningen bedrivs skyndsamt.

Vad utskottet sålunda anfört bör

riksdagen med anledning av motionerna

L11 yrkande 2 och L15 yrkande 3 som sin

mening ge regeringen till känna.

Förmånsrättsordningen

När konkurs inträffat skall, om medel

finns i konkursboet, betalning först

utgå för konkurskostnaderna och för

annan skuld som konkursboet ådragit sig

(s.k. massagäld). Av boets återstående

medel sker därefter utdelning till

borgenärerna i en viss ordning, den s.k.

förmånsrättsordningen. Bestämmelser om i

vilken ordning olika fordringar skall

betalas finns, som nämnts inledningsvis,

i förmånsrättslagen.

Förmånsrättslagen skiljer mellan

särskild och allmän förmånsrätt.

Särskild förmånsrätt gäller vid

utmätning och konkurs samt belastar viss

egendom. Särskild förmånsrätt följer

bl.a. med företagshypotek, varmed avses

en säkerhetsrätt på grund av inteckning

i en näringsidkares lösa egendom, och

med inteckning i fast egendom. Allmän

förmånsrätt gäller endast vid konkurs

och avser all egendom som ingår i

gäldenärens konkursbo. Allmän

förmånsrätt har t.ex. under vissa

förutsättningar fordringar på skatt samt

vissa fordringar på lön.

Förmånsrättslagen reglerar den inbördes

företrädesrätten mellan särskilda

förmånsrätter resp. allmänna

förmånsrätter. Särskild förmånsrätt har

i princip företräde framför allmän

förmånsrätt. Fordran med bästa allmänna

förmånsrätt har dock företräde framför

exempelvis företagshypotek. Fordringar

utan förmånsrätt, dvs. oprioriterade

fordringar, har inbördes lika rätt.

Lönegarantilagen kan allmänt sägas

innebära att staten garanterar

prioriterade lönefordringar enligt

förmånsrättslagen och övertar

fordringarna - med motsvarande

förmånsrätt - samt inträder i konkursen

som borgenär. Sedan den 1 juli 1994

gäller en s.k. karensregel i

lönegarantilagen. Bestämmelsen syftar

till att begränsa missbruk av

lönegarantisystemet som har negativa

effekter på konkurrensen. Karensregeln

innebär att lönegaranti skall kunna

lämnas endast en gång under en

tidsperiod om två år för lönefordringar

som har uppstått i huvudsakligen samma

verksamhet. Enligt den ursprungliga

lydelsen av regeln gällde emellertid

lönegarantin om arbetstagaren har

anvisats anställningen av den offentliga

arbetsförmedlingen. Genom en lagändring,

som trädde i kraft den 1 juli 1995,

infördes ytterligare en

undantagsbestämmelse som innebär att

lönegarantin gäller om det finns

särskilda skäl för det.

I propositionen föreslås att

fordringar, inklusive lönefordringar,

som grundas på avtal som gäldenären med

rekonstruktörens samtycke träffat under

en företagsrekonstruktion som föregått

konkursen skall vara förenade med bästa

allmänna förmånsrätt (s.k. nytillkomna

fordringar). Vidare föreslås att

förmånsrätten avseende vissa revisions-

och bokföringskostnader förstärks.

Sådana fordringar som nu nämnts föreslås

få förmånsrätt före bl.a. fordringar med

säkerhet i företagshypotek. Därutöver

föreslås nya bestämmelser i

förmånsrättslagen och konkurslagen i

syfte att klargöra hur fordringar som i

förmånsrättshänseende kommer efter

vanliga oprioriterade fordringar, s.k.

efterställda fordringar, skall behandlas

i samband med ackord.

Beträffande löneförmånsrätten gör

regeringen bedömningen att denna bör

vara kvar. Däremot föreslås vissa

ändringar när det gäller förmånsrätt för

lönefordringar före

företagsrekonstruktion. Har en

företagsrekonstruktion föregått en

konkurs, skall arbetstagarna ha ett

särskilt skydd för löner som förfallit

till betalning före ansökan om

företagsrekonstruktion. Ges en

konkursansökan in inom ett år från det

att en företagsrekonstruktion upphörde,

skall förmånsrätten för lön - om det är

förmånligare för arbetstagaren - omfatta

fordringar som förfallit till betalning

inom tre månader före beslutet om

företagsrekonstruktion i stället för

fordringar som har förfallit till

betalning under samma tid före

konkursansökningen. Förmånsrätten för

lönefordringar kan dock aldrig omfatta

mer än sammanlagt sex månader.

Insolvensutredningen föreslog två

ytterligare ändringar i

förmånsrättsordningen. Den ena innebar

att statens förmånsrätt för vissa skatte-

och avgiftsfordringar skulle avskaffas.

Den andra innebar att vissa

lönefordringar - fordringar på s.k.

produktiv lön - skulle ges förmånsrätt

framför fordringar med säkerhet i

företagshypotek. Den av utredningen

föreslagna ordningen innebär att

lönefordringar före konkurs och

uppsägningslön för den tid under vilken

gäldenärens verksamhet fortsätter efter

konkursutbrottet, dock längst under två

månader, skall ha förmånsrätt före

fordringar förenade med säkerhet i

företagshypotek. Det huvudsakliga

motivet bakom dessa förslag var att

ändringarna på olika sätt skulle

förbättra möjligheterna att genomföra

företagsrekonstruktioner. Sålunda menade

utredningen att kreditgivare med

säkerhet i företagshypotek borde ges

ökade incitament att följa och ingripa i

utvecklingen hos ett företag som är på

väg in i en ekonomisk kris. Härigenom,

anförde utredningen vidare, skapas

bättre förutsättningar för att få till

stånd en rekonstruktion av företaget

utan konkurs och indirekt bättre

utsikter för de icke prioriterade

borgenärerna att få betalt. Beträffande

skälen för att avskaffa

skatteförmånsrätten anförde

Insolvensutredningen att en sådan

förändring bör bidra till att stärka

oprioriterade borgenärers ställning. Ett

avskaffande av förmånsrätten för skatter

skulle dessutom, enligt

Insolvensutredningen, främja

rekonstruktion utan konkurs och stärka

utsikterna till ackordsuppgörelser.

Tvingas staten att delta i sådana

uppgörelser som skatteborgenär bedömde

utredningen att antalet ackord skulle

öka. Staten kommer nämligen då, anförde

utredningen, att få ett större intresse

att medverka till ekonomiska uppgörelser

mellan gäldenären och borgenärerna.

Propositionen innehåller inte något

förslag till förändring av ordningen

mellan lönefordringar och fordringar med

säkerhet i företagshypotek. Inte heller

föreslås att förmånsrätten för skatter

och allmänna avgifter avskaffas. Enligt

regeringens mening bör

Insolvensutredningens förslag till

förändringar i förmånsrättsordningen

inte för närvarande genomföras.

Förändringar i den riktning som

utredningen föreslagit bör emellertid

studeras vidare. Det bör enligt

regeringen göras av en ny utredning.

I ett stort antal motioner tas frågor

upp om ändringar i förmånsrättsordningen

i syfte att underlätta möjligheterna

till företagsrekonstruktion. I motion

L11 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kds) yrkas

att riksdagen skall besluta den

ändringen i förmånsrättslagen att

statens förmånsrätt för skatter och

allmänna avgifter slopas och att

fordringar avseende s.k. produktiv lön

ges förmånsrätt framför fordringar med

säkerhet i företagshypotek. Enligt

motionärerna är, som regelsystemet i dag

är utformat, en konkurs en mycket

attraktiv form för rekonstruktion av en

verksamhet genom att lönegarantisystemet

utnyttjas. Verksamheten kan därmed

fortsätta under konkursen utan att detta

är företagsekonomiskt motiverat. Om man

förbättrar förmånsrätten för produktiva

löner kommer verksamheten att i stället

drivas vidare med lönemedel ur

konkursboet. Det skulle garantera att

driften bara fortsätter om det är

företagsekonomiskt godtagbart. I

motionen anförs vidare att ackord i

praktiken omöjliggörs genom statens

förmånsrätt för skatter m.m. Härigenom

försvåras allvarligt möjligheterna att

utnyttja den nya lagstiftningen (yrkande

1).

Rolf Dahlberg m.fl. (m) yrkar i motion

L14 att riksdagen skall ändra

regeringens förslag så att fordringar på

skatter m.m. blir efterställda. Genom

detta skulle leverantörsfordringarnas

ställning förbättras i

förmånsrättshänseende och möjligheterna

till företagsrekonstruktion öka avsevärt

(yrkande 5). I motionen anförs vidare

att lönegarantin inte bör automatiskt

sammankopplas med vilken prioritet

lönefordran har. Medlen, som inbetalas

av arbetsgivarna, bör som en garanti

tillkomma de anställda precis som den

ersättning den anställde erhåller vid

sjukdom. För att få en så enkel

administration som möjligt och därigenom

göra hanteringen billigare bör dessa

arbetsgivaravgifter gå till

försäkringskassan, som skall ombesörja

utbetalningarna efter dagens

ersättningsmodell vid sjukförsäkring. I

motionen yrkas att riksdagen som sin

mening bör ge regeringen till känna vad

som sålunda anförts om reformering av

systemet med löneförmånsrätt och

lönegaranti (yrkande 6).

Även i motion L301 av Rolf Dahlberg

m.fl. (m) framhålls önskemålet att

stärka leverantörernas ställning som

skäl för att slopa förmånsrätten för

skatter m.m. Ett annat skäl som

framhålls i motionen är att staten är

den borgenär som är bäst skickad att

kunna ingripa på ett tidigt stadium av

ett företags kris. Om staten gavs

anledning att bevaka sina fordringar på

samma villkor som övriga fordringsägare

skulle också oseriös företagsamhet

sannolikt kunna upptäckas betydligt

snabbare än vad som sker i dag. I

motionen yrkas sålunda att regeringen

skall lägga fram ett förslag om att

avskaffa skatteprivilegiet (yrkande 1).

I motionen anförs också att avgörande

för att ett rekonstruktionsförsök skall

lyckas är att de anställda medverkar.

Den anställdes löneanspråk för tiden

närmast före och efter ett konkursbeslut

skall därför ha bättre förmånsrätt än

företagshypotek. Motionärerna begär ett

tillkännagivande i enlighet härmed

(yrkande 2).

Samma inriktning har motion Ju221 av

Gun Hellsvik m.fl. (m). I motionen yrkas

sålunda ett tillkännagivande om att

skatteprivilegiet skall avskaffas

(yrkande 8).

I motion L310 av Agne Hansson m.fl. (c)

anförs att om s.k. produktiva löner får

förmånsrätt före företagshypotek kommer

bankerna att få incitament att medverka

i rekonstruktion av krisdrabbade

företag. Om förmånsrätten för skatter

m.m. tas bort skulle det innebära att

den totala utdelningen till

oprioriterade borgenärer, t.ex.

leverantörer, ökar. Ett avskaffande av

statens förmånsrätt skulle också främja

rekonstruktion utan konkurs. I motionen

yrkas att regeringen lägger fram förslag

till ändringar av förmånsrättsordningen

i angivna hänseenden.

Produktiva löners ställning i

förmånsrättshänseende tas också upp i

motion L15 av Per Rosengren m.fl. (v). I

motionen yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag om att

produktiva löner skall ha förmånsrätt

före företagshypotek. Institutet

företagshypotek skapar enligt

motionärerna orättvisor mellan olika

borgenärer (yrkande 6).

Enligt motion L308 av Eva Flyborg och

Bengt Harding Olson (båda fp) innebär

den oprioriterade ställningen för

leverantörsfordringarna att en konkurs

ofta för med sig serier av ytterligare

konkurser på leverantörssidan, s.k.

dominokonkurser. I motionen begärs ett

tillkännagivande om att

leverantörsfordringar skall ha en bättre

ställning (yrkande 4).

Bengt Harding Olson m.fl. (fp, m, c)

anser i motion L309 att ett effektivt

rekonstruktionssystem för företag

förutsätter sådana förändringar i

förmånsrättsordningen att samtliga

borgenärer får incitament att medverka

till företagsrekonstruktion i stället

för konkurs. En målsättning bör därvid

vara att begränsa antalet förmånsrätter.

Enligt motionärerna kan den nyordning

beträffande förmånsrättsordningen som

införts i Finland tjäna som förebild. I

motionen yrkas sålunda ett

tillkännagivande om en reformerad

förmånsrättsordning (yrkande 2).

Några av motionsyrkandena gäller

prioriteten för lönefordringar i

allmänhet. I motion L312 av Hans

Stenberg m.fl. (s) anförs att de

anställdas löneskydd i konkurs har

försämrats på senare år till förmån för

oprioriterade borgenärer. I motionen

yrkas att förmånsrätten för löner

snarast återställs till sin tidigare

omfattning (yrkande 2).

Även i motion L307 av Hans Andersson

m.fl. (v) hänvisas till de försämringar

som införts beträffande

löneförmånsrätten. I motionen yrkas att

regeringen lägger fram förslag om att ge

lönefordringar bästa allmänna

förmånsrätt (yrkande 1).

Den tidigare redovisade karensregeln i

lönegarantilagen tas upp i motion L15 av

Per Rosengren m.fl. (v). Enligt motionen

dr regeln orättvis mot de anställda.

Karensregeln bör bara gälla vid

uppenbart missbruk och där det står

klart att missbruket grundas på ett

handlande i samförstånd mellan

arbetsgivare och anställda. Riksdagen

bör hos regeringen begära förslag till

lagändring i enlighet härmed (yrkande

8). I motionen begärs vidare ett förslag

från regeringen om att löner under en

företagsrekonstruktion skall ha

förmånsrätt som nytillkomna fordringar.

Starka sociala skäl talar enligt

motionärerna för en sådan förmånsrätt

(yrkande 7).

Utskottet har ingen annan uppfattning

än motionärerna när det gäller

förmånsrättsordningens betydelse för

möjligheterna att framgångsrikt kunna

genomföra företagsrekonstruktioner. Som

regeringen anför bör

förmånsrättsordningen dels medverka till

att en rekonstruktion kommer till stånd

i de fall då företaget är livskraftigt,

dels också medverka till att

rekonstruktionsarbetet kan bedrivas på

ett effektivt sätt. Enligt utskottets

mening hade det varit önskvärt om

regeringen i förevarande proposition

också lagt fram förslag till

ytterligare ändringar i

förmånsrättslagen för att öka

möjligheterna till rekonstruktion. Som

regeringen anför är det emellertid inte

bara de önskemål som hänger samman med

företagsrekonstruktion som skall beaktas

vid utformningen av

förmånsrättsordningen. När en förändring

i förmånsrättsordningen övervägs bör

hänsyn tas till alla väsentliga effekter

av förändringen. Förmånsrättsordningen

avgör nämligen hur värdefull en säkerhet

är vid kreditgivning och spelar

därigenom en avgörande roll för vilka

säkerheter som används och för vilka

möjligheter ett företag har att få

kredit. Vidare har förmånsrättsordningen

betydelse för hur förlusterna vid en

konkurs fördelas mellan olika

borgenärskategorier. Därmed har den

också betydelse för vissa borgenärers

ekonomiska situation, och den är även av

intresse för statens finanser.

Beträffande det i propositionen

aviserade utredningsarbetet har, vilket

inledningsvis redovisats, regeringen

den 21 december 1995 beslutat direktiv

för en kommitté som skall utreda frågor

om förmånsrätt i konkurs, lönegaranti

och underlaget för företagshypotek (dir.

1995:163). Kommitténs huvuduppgifter är

att ta ställning till dels om statens

förmånsrätt för skatter och avgifter bör

slopas, dels om företagshypotek bör ges

en annan ställning än det har i dag och

dels om arbetstagarnas löneskydd vid

arbetsgivarens konkurs kan förbättras

utan att statens kostnader för

lönegarantin ökar. De

samhällsekonomiska konsekvenserna av

eventuella ändringar i

förmånsrättsordningen skall övervägas,

bl.a. hur kreditgivningen till företagen

påverkas. En strävan bör enligt

direktiven vara att

förmånsrättsordningen och anslutande

lagregler är så utformade att

rekonstruktion av livskraftiga företag

underlättas. Inriktningen bör vara att

de oprioriterade borgenärernas situation

helst skall stärkas.

När det gäller frågan om förmånsrätten

för skatter och avgifter bör slopas

skall enligt direktiven särskild vikt

fästas vid de samhällsekonomiska

aspekterna, bl.a. förmånsrättens

inverkan på kreditgivningen till

företag. De statsfinansiella

konsekvenserna av ett avskaffande är en

viktig faktor. Möjligheterna att

genomföra lyckade

företagsrekonstruktioner skall också

tillmätas särskild betydelse.

Beträffande förmånsrätt för fordringar

med säkerhet i företagshypotek anförs i

direktiven att utredningen skall

överväga företagshypotekets ställning

mot bakgrund av önskemålet att reglerna

skall främja företagsrekonstruktioner.

Därvid skall utredningen särskilt

studera effekterna av företagshypoteket

på kreditgivningen i stort, bl.a. på

bankernas och leverantörernas agerande i

deras egenskap av kreditgivare, och på

de oprioriterade borgenärernas ställning

i konkurs.

I fråga om löneförmånsrätten och

lönegarantin skall utredningen enligt

direktiven överväga på vilket sätt

reglerna om lönegaranti och

löneförmånsrätt bör ändras för att

arbetstagarnas skydd skall bli så

heltäckande som möjligt. Vikten av att

stävja företagares missbruk av

lönegarantin skall beaktas liksom

statens kostnader för garantin.

Inriktningen skall vara att förslag om

regeländringar skall utformas så att de

inte innebär ökade kostnader för staten.

Även fortsättningsvis torde enligt

direktiven utgångspunkten böra vara att

lönegarantin skall ersätta endast

fordringar som omfattas av förmånsrätt.

Skulle utredningen anse att kopplingen

mellan de båda regelsystemen bör lösas

upp, är dock utredningen oförhindrad att

lägga fram förslag med ett sådant

innehåll.

Mot bakgrund av vad som sålunda

redovisats konstaterar utskottet att

det i kommitténs uppdrag ingår att

överväga förändringar i

förmånsrättsordningen i alla de

avseenden som berörs i de nu aktuella

motionsyrkandena. Med hänsyn härtill

anser utskottet att yrkandena nu inte

bör föranleda några

lagstiftningsåtgärder och inte heller

något annat initiativ från riksdagens

sida. Enligt utskottets mening är det

värdefullt att förmånsrättsordningen

genom utredningen får en allsidig

belysning. Utskottet vill än en gång

understryka vikten av att utredningen,

med hänsyn till förmånsrättsordningens

betydelse för företagsrekonstruktion,

arbetar skyndsamt.

Utskottet avstyrker med det anförda

motionerna L11 yrkande 1, L14 yrkandena

5 och 6, L15 yrkandena 6 och 8, L301

yrkandena 1 och 2, L307 yrkande 1, L308

yrkande 4, L309 yrkande 2, L310, L312

yrkande 2 samt Ju221 yrkande 8.

Med anledning av yrkande 7 i motion L15

vill utskottet framhålla att en

förutsättning för den förmånsrätt för

s.k. nytillkomna fordringar som

regeringen nu föreslår, och som avser

även fordringar på lön, är att fordran

grundas på avtal som gäldenären träffat

under den tid företagsrekonstruktion

pågår. För lönefordringars del innebär

det att anställningsavtalet, på vilket

lönekraven grundas, skall ha ingåtts

under rekonstruktionsperioden. När det

gäller förmånsrätten för lönefordringar

som grundas på avtal som träffats före

rekonstruktionsförfarandet vill

utskottet åter peka på att det ingår i

uppdraget för utredningen om förmånsrätt

i konkurs, m.m. att överväga

omfattningen av löneförmånsrätten i

syfte att arbetstagarnas skydd skall bli

så heltäckande som möjligt. Utskottet

anser med hänsyn till det anförda att

motion L15 yrkande 7 inte bör föranleda

någon riksdagens vidare åtgärd och

avstyrker motionsyrkandet.

Utskottet behandlar i detta sammanhang

några andra frågor med anknytning till

förmånsrättsordningen som tagits upp i

skilda motioner.

Av vad som redovisats framgår att

särskild förmånsrätt följer med

företagshypotek. Vilken egendom som

omfattas av företagshypotek framgår av

lagen (1984:649) om företagshypotek. I

enlighet härmed omfattar företagshypotek

en näringsidkares lösa egendom i den mån

egendomen hör till den intecknade

verksamheten. Vissa slag av lös egendom

ingår dock inte i hypoteksegendomen,

såsom kassa- och banktillgodohavanden,

aktier och obligationer samt skepp,

luftfartyg och annan egendom som kan

vara föremål för panträtt på grund av

inteckning.

I motion L301 av Rolf Dahlberg m.fl.

(m) yrkas att riksdagen skall besluta

upphäva undantaget för kassa- och

banktillgodohavanden. Enligt

motionärerna medför undantaget osäkerhet

beträffande säkerhetens värde vid skilda

tidpunkter. Eftersom det var hänsyn till

förmånsrätten för skattefordringar som

föranledde undantaget är tiden nu enligt

motionen mogen att i samband med ett

slopande av denna förmånsrätt även

upphäva ifrågavarande undantag för

kassamedel m.m. (yrkande 3).

I propositionen gör regeringen

bedömningen att kassamedel,

banktillgodohavanden och liknande

tillgångar inte heller i fortsättningen

skall omfattas av företagshypotek. För

den skull, anför regeringen vidare, bör

dock frågan inte anses avgjord en gång

för alla. Om den utredning som

regeringen avser att tillsätta skulle

finna att en reform skulle innebära

klara fördelar bör en ändring kunna

övervägas på nytt.

Av direktiven till utredningen om

förmånsrätt i konkurs framgår att

utredningen också skall överväga om

det finns skäl att ändra reglerna om

underlaget för företagshypotek, bl.a. om

kassa- och bankmedel bör omfattas av

säkerheten. Särskilt skall prövas om

strävandena att få till stånd en väl

fungerande rekonstruktionsordning

underlättas med en annan reglering än

den nuvarande.

I avvaktan på resultatet av

utredningens överväganden anser

utskottet att riksdagen nu inte bör ta

initiativ till några

lagstiftningsåtgärder. Utskottet

avstyrker därför motion L301 yrkande 3.

Enligt gällande rätt är ett s.k.

återtagandeförbehåll i ett köpeavtal i

princip sakrättsligt giltigt tills varan

är fullt betald. Säljaren kan alltså vid

köparens insolvens kräva att varorna

skall frånskiljas köparens övriga

egendom och återställas till säljaren.

Denne har med andra ord separationsrätt

till godset innebärande att han har

företräde till detta före köparens

övriga borgenärer. Som ett viktigt

undantag gäller dock att någon sådan

rätt inte tillkommer säljaren när

köparen trots förbehållet haft rätt att

förfoga över varan före betalning genom

att infoga den i annan egendom, förbruka

den eller sälja den vidare.

I en motion med anledning av

propositionen, motion L16 av Inga

Berggren m.fl. (m, fp), begärs ett

tillkännagivande om att det sakrättsliga

skyddet för återtagandeförbehåll bör

stärkas. I motionen anförs bl.a. att en

av flera förklaringar till den

dramatiska ökningen av antalet konkurser

under senare år är det svaga

sakrättsliga skyddet för

återtagandeförbehåll. Även vid en

internationell jämförelse är skyddet

svagt.

Ett liknande yrkande framställs i

motion L311 av Marianne Andersson m.fl.

(c, m, fp).

Frågan om separationsrätt vid

försäljning med återtagandeförbehåll har

behandlats av Kommissionslagskommittén i

dess slutbetänkande (SOU 1988:63)

Kommission och dylikt. Kommittén

föreslår inte någon principiell

förändring beträffande förutsättningarna

för sådan separationsrätt. Även

Insolvensutredningen har övervägt

spörsmålet eftersom det ansetts ha ett

nära samband med utredningens förslag i

övrigt. Inte heller denna utredning

föreslår en utvidgad giltighet av

återtagandeförbehåll.

I den förevarande propositionen gör

regeringen bedömningen att möjligheten

att få separationsrätt vid

återtagandeförbehåll för närvarande inte

bör utvidgas. Regeringen hänvisar till

att Kommissionslagskommitténs

slutbetänkande för närvarande bereds i

Justitiedepartementet. Beredningen av

betänkandet bör enligt regeringen

avvaktas, och regeringen anser att någon

ändring i reglerna nu inte bör göras.

Enligt vad utskottet erfarit är

Kommissionslagskommitténs slutbetänkande

alltjämt under beredning i

Justitiedepartementet. I avvaktan på

resultatet av denna beredning bör

riksdagen nu inte ta något särskilt

initiativ till lagstiftning beträffande

den sakrättsliga giltigheten av

återtagandeförbehåll. Utskottet

avstyrker därför motionerna L16 och

L311.

Skuldsanering för vissa näringsidkare

Enligt skuldsaneringslagen (1994:334)

kan skuldsanering komma i fråga för en

gäldenär med hemvist i Sverige som är

fysisk person och inte är näringsidkare.

I propositionen föreslås att

skuldsaneringslagen skall vara

tillämplig även för fysiska personer som

är näringsidkare, men endast om det med

hänsyn till näringsverksamhetens ringa

omfattning och övriga omständigheter

finns särskilda skäl för skuldsanering.

I motion L11 av Rolf Åbjörnsson m.fl.

(kds) anförs att förslaget är olämpligt.

Det är mycket viktigt att

skuldsaneringslagens innebörd är

entydig. Möjligheterna att missbruka

lagen skall vara helt eliminerade.

Skuldsanering bör enligt motionärerna

endast komma i fråga för en person som

helt avstår från att bedriva näring.

Förutom de gränsdragningsproblem som

förslaget medför förhåller det sig så

att oegentligheter är vanligt

förekommande i de verksamheter som

avses omfattas av utvidgningen. I

motionen yrkas att riksdagen skall avslå

förslaget (yrkande 3).

Även i motion L13 av Bengt Harding

Olson m.fl. (fp, m, c) framhålls de

gränsdragningsproblem som skulle uppstå

med förslaget till utvidgning av

skuldsaneringslagen. Motionärerna anser

vidare att tillämpningsområdet

beträffande näringsidkare blir orimligt

snävt om utvidgningen, som regeringen

föreslår, skall omfatta endast

näringsverksamhet med karaktär av

extraknäck . De mindre företagens behov

i sammanhanget kommer enligt motionen

därför inte att tillgodoses genom

förslaget. I motionen yrkas att

propositionen skall avslås i nu

ifrågavarande del (yrkande 1 delvis).

Rolf Dahlberg m.fl. (m) framhåller i

motion L14 att borgensmän till

gäldenären har en utsatt position om ett

skuldsaneringsförfarande kommer till

stånd. Med regeringens förslag kommer

detta att gälla även för borgensmän till

företagare som erhåller skuldsanering. I

motionen yrkas att riksdagen skall

avslå förslaget (yrkande 4).

Enligt regeringen finns det flera skäl

till att de näringsidkare vars

verksamhet har en mycket blygsam

omfattning bör kunna komma i fråga för

ett särskilt saneringsförfarande. Bland

annat talar intresset av ett flexibelt

insolvensrättsligt system för det.

Åsyftade gäldenärer gör regelmässigt

inte heller någon mer betydande

åtskillnad mellan näringsverksamhetens

ekonomi och privatekonomin.

Näringsverksamheten är så ringa till sin

omfattning att intäkterna från den

endast i begränsad omfattning kan bidra

till försörjningen. Den verksamhet som

bedrivs är dessutom ofta nära förknippad

med den person som bedriver den.

Skuldsaneringslagens sociala karaktär

innebär också att den lagen och dess

former för skuldsanering passar väl för

sådana små näringsidkare. De kostnader

för den enskilde som är förenade med ett

skuldsaneringsförfarande jämfört med vad

det kostar att inleda

företagsrekonstruktion enligt

regeringens förslag talar också för att

skuldsaneringsförfarandet bör öppnas för

de riktigt små näringsidkarna.

Mot denna bakgrund bör enligt

regeringen tillämpningsområdet för

skuldsaneringslagen vidgas så att även

vissa kategorier av näringsidkare kan

komma i fråga för skuldsanering. För att

en fysisk person som är näringsidkare

skall kunna beviljas skuldsanering bör

krävas att den bedrivna

näringsverksamheten är av ringa

omfattning såväl omsättningsmässigt som

vad gäller den tid gäldenären lägger ned

på verksamheten. De näringsidkare som

avses är de vars näringsverksamhet

närmast har karaktären av extraknäck .

Förutom näringsverksamhetens omfattning

bör också hänsyn tas till rörelsens

beskaffenhet. För att skuldsanering

skall kunna komma i fråga bör

förhållandena kring näringsverksamheten

vara enkla.

Utskottet vill för sin del än en gång

understryka betydelsen av att

lagstiftningen om företagsrekonstruktion

är flexibel och i princip tillämplig på

näringsidkare oavsett omfattning på

verksamheten. Det torde emellertid

förhålla sig så att en grupp av

näringsidkare vars verksamhet har en

mycket blygsam omfattning, av praktiska

och kostnadsmässiga skäl, inte kan komma

i fråga för företagsrekonstruktion. Som

regeringen framhåller riskerar sålunda

de riktigt små näringsidkarna att hamna

mellan två stolar . Utskottet delar

således regeringens bedömning att det

finns ett behov av ett

saneringsförfarande även för denna

kategori gäldenärer och att det ligger

närmast till hands att göra en försiktig

utvidgning av skuldsaneringslagen och

låta dess former för skuldsanering bli

tillämpliga.

Utskottet har dock en viss förståelse

för de farhågor som uttalats i

motionerna beträffande de

gränsdragningsproblem som kan uppstå med

den nu diskuterade utvidgningen av

skuldsaneringslagen. Utskottet vill

därför understryka att det även i

fortsättningen endast är fysiska

personer som kan komma i fråga för

skuldsanering. De näringsidkare som

avses med förslaget är de som driver

rörelse som fysiska personer i eget namn

och därför inte har privatekonomin och

rörelseekonomin åtskild. Utskottet utgår

från att regeringen noga följer

tillämpningen av skuldsaneringslagen och

dr särskilt uppmärksam på om

gränsdragningsproblem eller andra

svårigheter uppkommer med anledning av

den nu aktuella utvidgningen av lagens

tillämpningsområde.

Det anförda innebär att utskottet

tillstyrker regeringens förslag till

utvidgning av skuldsaneringslagens

tillämpningsområde och att motionerna

L11 yrkande 3, L13 yrkande 1 i denna del

och L14 yrkande 4 avstyrks.

Några andra konkursrättsliga frågor

I detta avsnitt behandlar utskottet ett

antal frågor som berör

konkursförfarandet och som tagits upp i

motioner från den allmänna motionstiden

1995.

Med fristdag avses i konkurslagen dagen

då en ansökan om gäldenärens försättande

i konkurs kom in till tingsrätten.

Fristdagen bildar utgångspunkt för de

olika frister som gäller för

återvinning av rättshandlingar m.m. i

konkurs.

I motion L303 av Rolf Dahlberg m.fl.

(m) föreslås att fristdagen i stället

skall vara den dag styrelsen i ett

aktiebolag finner att

kontrollbalansräkningen utvisar att

aktiekapitalet är mer än till hälften

förbrukat. Försummelse att upprätta

kontrollbalansräkning skall medföra

personligt betalningsansvar för

styrelseledamöter för den skada

borgenärerna åsamkas. Motionärerna yrkar

att riksdagen hos regeringen begär

ändringar i bl.a. konkurslagen i

enlighet med vad som anförts i motionen

(yrkandena 2 och 3).

En motion med samma innehåll

behandlades av riksdagen våren 1994 i

betänkandet 1993/94:LU20. Utskottet

framhöll där att insufficiens - att

skulderna överstiger tillgångarna - inte

ansetts tillräckligt för att motivera

konkurs. Konkurslagens ståndpunkt är i

stället att frågan om konkurs är för

handen bör avgöras efter en mera

allsidig och nyanserad bedömning av

olika ekonomiska faktorer än den som

avspeglas i begreppet insufficiens.

Vidare konstaterade utskottet att det

gällande insolvensbegreppet som grund

för konkurs är en sedan länge väl

förankrad princip i konkursrätten.

Utskottet gör inte någon annan bedömning

i dag och är därför inte heller nu

berett att förorda en sådan ingripande

förändring av konkursförutsättningarna

som förslagen i motion L303 innebär. Det

bör också framhållas att förslaget till

en lag om företagsrekonstruktion innebär

en möjlighet att ingripa tidigare mot

företag som kommit i

betalningssvårigheter. I sammanhanget

kan vidare nämnas att

Borgenärsbrottsutredningen (Fi 1993:08)

haft i uppdrag att bl.a. utreda

förutsättningarna för att ersätta

nuvarande obeståndsrekvisit med ett mera

lättillämpbart rekvisit (dir. 1993:23

och 1994:94). I sitt nyligen framlagda

slutbetänkande (SOU 1996:30)

Borgenärsbrotten - en översyn av 11 kap.

brottsbalken anför utredningen att det

inte skulle vara någon framkomlig väg

att i straffbestämmelserna om

borgenärsbrott överge

obeståndsrekvisitet och övergå till en

konstruktion som bygger på ett

insufficiensbegrepp.

Med det anförda avstyrker utskottet

motion L303 yrkandena 2 och 3.

Genom ett konkursbeslut förlorar

gäldenären rådigheten över den egendom

som ingår i konkursboet. Rådigheten

tillkommer i stället förvaltaren, som

utses av rätten efter hörande av

tillsynsmyndigheten. Förvaltarens

allmänna åligganden är att ta till vara

borgenärernas gemensamma rätt och bästa

samt vidta alla de åtgärder som främjar

en förmånlig och snabb avveckling av

boet. Konkursförvaltningen skall stå

under tillsyn av en tillsynsmyndighet.

Tillsynsmyndigheter är vissa

kronofogdemyndigheter som av regeringen

utsetts därtill.

Enligt motion L303 av Rolf Dahlberg

m.fl. (m) bör konkursförfarandet

anpassas till sin huvudfunktion,

nämligen att tillgodose borgenärerna.

Motionärerna anser att det starkt kan

betvivlas att nuvarande ordning med en

till kronofogdemyndigheten knuten

tillsynsmyndighet är ägnad att främja

detta huvudintresse.

Konkursförvaltningen bör därför, när det

är fråga om aktiebolags konkurs,

principiellt ordnas på ett sätt som

motsvarar regleringen i

aktiebolagslagen, med den skillnaden att

borgenärerna övertar aktieägarnas

befogenheter. Tillsynen skulle kunna

läggas över på Finansinspektionen.

Motionärerna hemställer att riksdagen

hos regeringen begär förslag till

ändring i konkurslagen beträffande

förvaltning och tillsyn i enlighet med

vad som anförs i motionen (yrkande 1).

Motioner med liknande innehåll

behandlades av utskottet våren 1994

(bet. 1993/94:LU20). I sitt av riksdagen

godkända betänkande avstyrkte utskottet

motionerna med hänvisning till att de

där aktualiserade frågorna om

konkursförvaltningen och

tillsynsverksamheten var föremål för

överväganden i skilda sammanhang. De

överväganden som avsågs var bl.a.

Domstolsutredningens förslag i

betänkandet (SOU 1991:106) Domstolarna

inför 2000-talet angående omfördelning

av uppgifter mellan domstolar,

tillsynsmyndigheter och förvaltare i

fråga om konkurshanteringen och en

utredning inom Riksrevisionsverket om

konkurshanteringssystemet med särskild

inriktning på tillsynsfrågorna.

Riksrevisionsverket har numera

presenterat resultatet av sitt arbete i

rapporten (RRV 1994:13) Tillsyn vid

konkurs. Beredning av frågor om

konkursförvaltningens organisation och

tillsynsfunktionen på grundval av bl.a.

denna rapport och Domstolsutredningens

betänkande pågår för närvarande inom

Justitiedepartementet. I avvaktan på att

denna beredning blir klar bör inte någon

åtgärd från riksdagens sida vidtas med

anledning av motion L303 yrkande 1.

Utskottet avstyrker sålunda

motionsyrkandet.

I motion L302 föreslår Bengt Harding

Olson (fp) att en särskild

obeståndsmyndighet inrättas med uppgift

att sköta konkurs- och ackordsärenden,

frågor om företagsrekonstruktion och

skuldsanering samt hanteringen av

lönegarantin. En sådan myndighet skulle

kraftigt effektivisera hela verksamheten

och särskilt samhällets bekämpning av

den ekonomiska brottsligheten.

Som framgått ovan pågår för närvarande

beredning inom Justitiedepartementet av

frågor om konkursförvaltningens

organisation och tillsynsverksamheten. I

avvaktan på resultatet av denna

beredning finns det inte någon anledning

för riksdagen att nu vidta några

särskilda åtgärder med anledning av

motionen. Utskottet avstyrker därför

motion L302.

En särskild fråga som uppmärksammats

under senare år är de s.k.

bekvämlighetskonkurserna. Med sådana

konkurser menas att konkurser kommit att

betraktas som en möjlighet för ett

företag att reducera sin skuldbörda,

framför allt i fråga om de oprioriterade

leverantörsskulderna, och sedan kunna

återuppta verksamheten med ökad

konkurrenskraft efter en rekonstruktion.

Denna typ av konkurser anses planerade i

så måtto att ägarens ekonomiska

intressen och avsikt att efter konkursen

kunna driva rörelsen vidare, i

huvudsakligen samma omfattning men med

väsentligt minskad skuldbörda, är satta

i förgrunden. Konkursens ekonomiska

konsekvenser drabbar i dessa fall endast

borgenärerna, främst de oprioriterade,

och inte aktieägarna. Det är vidare inte

sällan fråga om förfaranden som utgör

led i en planerad brottslig verksamhet.

I motion L306 av Kristina Nordström

och Sven-Åke Nygårds (båda s) yrkas att

regeringen skall lägga fram förslag till

åtgärder som kraftigt begränsar

möjligheterna till missbruk av

konkursförfarandet (yrkande 3).

Motionärerna pekar särskilt på

förekomsten av s.k.

bekvämlighetskonkurser.

Ett liknande yrkande framställs i

motion L312 av Hans Stenberg m.fl. (s).

Enligt motionärerna är huvudproblemet

inte att löntagare missbrukar

lönegarantisystemet utan att företagare

missbrukar konkursinstitutet (yrkande

1).

Eva Flyborg och Bengt Harding Olson

(båda fp) begär i motion L308 ett

tillkännagivande om att

konkursförvaltaren endast skall få sälja

tillbaka egendom till en f.d. ägare

efter ett offentligt anbudsförfarande

eller vid offentlig auktion (yrkande 1).

Enligt motionen bör man också i syfte

att bekämpa konkursmissbruket skärpa

näringsförbudslagstiftningen och bättre

följa upp meddelade näringsförbud

(yrkandena 2 och 3).

Utskottet vill framhålla att under

senare år beslutade ändringar i

konkurslagstiftningen varit inriktade på

bl.a. åtgärder mot olika former av

konkursmissbruk. Sålunda beslutade

riksdagen våren 1995 om en ändring i

konkurslagen av innebörd att försäljning

av ett konkursbos egendom till

konkursgäldenären eller någon honom

närstående fysisk eller juridisk person

skall föregås av ett offentligt

anbudsförfarande (prop. 1994/95:189,

bet. 1994/95:LU31, rskr. 411).

Ändringen, som trädde i kraft den 1 juli

1995, syftar till att komma åt

bekvämlighetskonkurserna. Samtidigt

beslutade riksdagen ett antal

ytterligare lagändringar för att

möjliggöra åtgärder mot konkursmissbruk.

Dessa tar särskilt sikte på

konkursgäldenärens skyldigheter under

konkursförfarandet.

Lagstiftningsarbetet har ingalunda

avstannat. Nyligen har riksdagen

beslutat skärpta regler för

näringsförbud i anledning av brott

(prop. 1995/96:98, bet. LU22, rskr.

212). Samtidigt förbättrades

möjligheterna att övervaka hur meddelade

näringsförbud efterlevs. Regeringen har

vidare, i enlighet med vad som

aviserades i nyssnämnda proposition,

beslutat tillkalla en särskild utredare

för att se över bestämmelserna om

näringsförbud i samband med

betalningsunderlåtelse och konkurs i

lagen om näringsförbud. Enligt

direktiven för uppdraget (dir. 1996:20)

är syftet med översynen att åstadkomma

tydligare regler för att härigenom

underlätta en effektivare tillämpning av

lagen i dessa fall. Uppdraget skall

redovisas senast den 31 december 1996.

Med hänsyn till vad som nu redovisats

finner utskottet inte anledning att i

detta sammanhang ta några initiativ till

ytterligare åtgärder med angivet syfte.

Utskottet avstyrker därför motionerna

L306 yrkande 3, L308 yrkandena 1-3 och

L312 yrkande 1.

Övriga frågor

I 13 kap. 20 § aktiebolagslagen finns

vissa bestämmelser om att tingsrätt

skall underrätta

registreringsmyndigheten om vissa beslut

angående konkurs och offentligt ackord.

Motsvarande bestämmelser finns i 11 kap.

20 § lagen (1987:667) om ekonomiska

föreningar och i handelsregisterlagen

(1974:157). I förevarande proposition

föreslås endast en ändring i nämnda

bestämmelse i aktiebolagslagen av

innebörd att underrättelseskyldigheten

när det gäller vissa beslut enligt

ackordslagen i stället avser motsvarande

beslut enligt lagen om

företagsrekonstruktion.

I motionerna L12 av Anita Persson m.fl.

(s) samt L17 av Inga-Britt Johansson och

Marianne Carlström (båda s) yrkas att

motsvarande ändringar skall göras i

lagen om ekonomiska föreningar och

handelsregisterlagen.

Som framhålls i motionerna är den nya

lagstiftningen om företagsrekonstruktion

tillämplig på näringsidkare oavsett

storleken på verksamheten och oavsett

associationsform. Med hänsyn härtill

skall, som motionärerna yrkar,

lagändringar som motsvarar de som

regeringen föreslår i 13 kap. 20 §

aktiebolagslagen också införas i de

angivna lagrummen i lagen om ekonomiska

föreningar resp. handelsregisterlagen.

Utskottet tillstyrker sålunda bifall

till motionerna och framlägger i bilaga

4 förslag till erforderliga

lagändringar.

Under beredningen av ärendet har

utskottet uppmärksammat att vissa

ytterligare lagtekniska justeringar

behöver göras i regeringens lagförslag.

Ändringarna rör lagen om

företagsrekonstruktion och

förmånsrättslagen. Utskottet lägger i

bilaga 3 till betänkandet fram förslag

till några lagändringar.

En annan åtgärd som bör vidtas gäller

den i proposition 1995/96:115 föreslagna

ändringen i lagen om

företagsrekonstruktion (lagförslag 30),

som är en följdändring till den nya

lagen om domstolsärenden. Detta

lagförslag bör arbetas in i förslaget

till lag om företagsrekonstruktion.

Utskottet framlägger vidare - med

anledning av regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om

handel med lösören, som köparen låter i

säljarens vård kvarbliva (lagförslag 4)

- ett eget förslag till ny lydelse av 3

§ nämnda lag, enligt vad som framgår av

bilaga 4. Skälet härtill är att

riksdagen nyligen har beslutat en viss

annan ändring i paragrafen i fråga,

vilken skall träda i kraft den 1 juli

1996 (prop. 1995/96:115, JuU17, rskr.

193).

Utskottet föreslår också att riksdagen

avslår regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1995:302) om ändring i

förmånsrättslagen (lagförslag 7),

eftersom ändringslagen trätt i kraft den

1 april 1996 (se prop. 1994/95:49, LU6,

rskr. 172). Den sakliga ändringen bör i

stället åstadkommas genom den av

utskottet i bilaga 3 föreslagna

dndringen i 10 § förmånsrättslagen.

Det förslag som lämnas beträffande

lagen (1995:307) om ändring i

utsökningsregisterlagen (1986:617)

(lagförslag 11) har riksdagen delvis

genomfört i annat sammanhang, och

lagändringen har trätt i kraft den 1

april 1996 (se bet. 1995/96:LU29, rskr.

167). Med hänsyn härtill och till

innehållet i regeringens lagförslag 10

angående lag om ändring i

utsökningsregisterlagen såvitt avser 6 §

förordar utskottet att lagförslag 11

avslås.

Den nya lagstiftningen har i

propositionen föreslagits träda i kraft

den 1 februari 1996.

Riksdagsbehandlingen av propositionen

har emellertid inte kunnat avslutas före

denna tidpunkt. Med hänsyn till att det

är angeläget att den nya lagstiftningen

träder i kraft snarast möjligt, men

också till att erforderlig tid kan

behövas för informationsinsatser,

förordar utskottet att

ikraftträdandetidpunkten bestäms till

den 1 september 1996.

Utskottet har inte någon erinran mot de

delar av propositionen som inte

särskilt har berörts.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på

förslaget till lag om

företagsrekonstruktion, m.m.

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:L13 yrkande 1 i denna del och

yrkande 2 samt 1994/95:L309 yrkande 1,

res. 1 (fp, mp)

2. beträffande åtgärder för att

underlätta företagsrekonstruktion

att riksdagen avslår motion

1994/95:L306 yrkande 4,

3. beträffande ekonomisk

förutsättning för

företagsrekonstruktion

att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om

företagsrekonstruktion såvitt avser 2

kap. 6 § första stycket med den

ändringen att stycket erhåller i

bilaga 3 som Utskottets förslag

betecknade lydelse,

4. beträffande obligatorisk

prövning av företagsrekonstruktion

att riksdagen avslår motion

1994/95:L308 yrkande 5,

res. 2 (fp)

5. beträffande ansökan om

företagsrekonstruktion

att riksdagen med avslag på motion

1995/96:L14 yrkande 2 antar 2 kap. 1

§, 3-5 §§, 6 § tredje stycket, 7-9 §§

samt 4 kap. 13 § förslaget till lag

om företagsrekonstruktion,

res. 3 (m)

6. beträffande gäldenärens

avtal

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:L15 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

7. beträffande rekonstruktörens

kompetens

att riksdagen med avslag på motion

1995/96:L15 yrkande 2 antar 2 kap. 11

§ förslaget till lag om

företagsrekonstruktion,

8. beträffande vissa

tidsfrister m.m.

att riksdagen med avslag på motion

1995/96:L14 yrkande 3 antar 2 kap. 10

och 13 §§ förslaget till lag om

företagsrekonstruktion,

res. 4 (m)

9. beträffande

rekonstruktionsplanen

att riksdagen med avslag på motionerna

1995/96:L14 yrkande 1 och 1995/96:L15

yrkande 4 antar 2 kap. 12 § förslaget

till lag om företagsrekonstruktion,

res. 5 (m)

10. beträffande

ackordsreglerna

att riksdagen avslår motion

1995/96:L15 yrkande 5,

11. beträffande statens

borgenärsfunktion vid ackord

att riksdagen med anledning av

motionerna 1995/96:L11 yrkande 2 och

1995/96:L15 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

res. 6 (m)

12. beträffande

förmånsrättslagen

att riksdagen

dels med avslag på motionerna

1995/96:L11 yrkande 1, 1995/96:L14

yrkandena 5 och 6, 1995/96:L15

yrkandena 6-8, 1994/95:L301 yrkandena

1 och 2, 1994/95:L307 yrkande 1,

1994/95:L308 yrkande 4, 1994/95:L309

yrkande 2, 1994/95:L310, 1994/95:L312

yrkande 2 samt 1994/95:Ju221 yrkande 8

antar regeringens förslag till lag om

ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

med de ändringarna att 10 § samt

ikraftträdande- och

övergångsbestämmelserna erhåller i

bilaga 3 som Utskottets förslag

betecknade lydelse,

dels avslår regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1995:302) om

ändring i förmånsrättslagen

(1970:979),

res. 7 (m)

res. 8 (c)

res. 9 (fp)

res.10 (mp)

13. beträffande underlaget för

företagshypotek

att riksdagen avslår motion

1994/95:L301 yrkande 3,

res. 11 (m)

14. beträffande

återtagandeförbehåll

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:L16 och 1994/95:L311,

res. 12 ( c, fp)

15. beträffande skuldsanering

för vissa näringsidkare

att riksdagen med avslag på motionerna

1995/96:L11 yrkande 3, 1995/96:L13

yrkande 1 i denna del och 1995/96:L14

yrkande 4 antar regeringens förslag

till lag om ändring i

skuldsaneringslagen (1994:334), med

den ändringen att tidpunkten för

lagens ikraftträdande bestäms till den

1 september 1996,

res. 13 (m)

res. 14 (fp)

16. beträffande lagen om

företagsrekonstruktion i övrigt

att riksdagen med bifall till

proposition 1995/96:5 i denna del och

proposition 1995/96:115 i denna del

antar det i förstnämnda proposition

framlagda förslaget till lag om

företagsrekonstruktion, i den mån

lagförslaget inte omfattas av vad

utskottet hemställt ovan, med de

ändringarna att

dels orden central föreningsbank i 1

kap. 3 § första stycket byts ut mot

medlemsbank ,

dels siffran 1 i 3 kap. 14 § första

stycket utgår ur lagrummet,

dels 4 kap. 1 § erhåller följande

lydelse:

Om inte annat föreskrivs, gäller lagen

(1996:242) om domstolsärenden för

rättens handläggning enligt denna lag.

dels 4 kap. 2 § erhåller följande

lydelse:

En sådan förhandling som avses i 3 kap.

23 § första stycket skall äga rum så

snart som möjligt. Om rekonstruktören,

gäldenären eller en borgenär uteblir

från förhandlingen, hindrar det inte att

ackordsfrågan prövas och avgörs.

dels 4 kap. 3 § utgår,

dels 4 kap. 4-15 §§ betecknas 4 kap.

3-14 §§,

dels hänvisningen i 4 kap. 6 § skall

avse 4 §, hänvisningen i 4 kap. 7 §

skall avse 4 och 5 §§, hänvisningen i

4 kap. 9 § skall avse 7 §,

hänvisningen i 4 kap. 10 § skall avse

7 § första stycket eller 8 § andra

stycket samt hänvisningen i 4 kap. 15

§ skall avse 13 §,

dels ock att tidpunkten för lagens

ikraftträdande bestäms till den 1

september 1996,

17. beträffande

lösöresköpslagen

att riksdagen med bifall till

proposition 1995/96:5 i denna del

antar av utskottet i bilaga 4 framlagt

förslag till lag om ändring i lagen

(1845:50 s. 1) om handel med lösören,

som köparen låter i säljarens vård

kvarbliva,

18. beträffande

utsökningsregisterlagen

att riksdagen

dels antar regeringens förslag till

lag om ändring i

utsökningsregisterlagen (1986:617),

dels avslår regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1995:307) om

ändring i utsökningsregisterlagen

(1986:617).

19. beträffande tingsrätts

underrättelseskyldighet

att riksdagen med bifall till

motionerna 1995/96:L12 och 1995/96:L17

antar de av utskottet i bilaga 4

framlagda förslagen till

dels lag om ändring i

handelsregisterlagen (1974:157),

dels lag om ändring i lagen (1987:667)

om ekonomiska föreningar,

20. beträffande övriga

lagförslag

att riksdagen antar regeringens

förslag till

dels lag om ändring i

äktenskapsbalken,

dels lag om ändring i föräldrabalken,

dels lag om ändring i lagen (1927:77)

om försäkringsavtal,

dels lag om ändring i

aktiebolagslagen (1975:1385),

dels lag om ändring i lagen (1982:188)

om preskription av skattefordringar

m.m.,

dels lag om ändring i konkurslagen

(1987:672),

dels lag om ändring i köplagen

(1990:931),

dels lag om ändring i lagen (1991:980)

om handel med finansiella instrument,

dels lag om ändring i lagen (1993:891)

om indrivning av statliga fordringar

m.m.,

dels ock lag om ändring i lagen

(1993:892) om ackord rörande statliga

fordringar m.m.,

med den ändringen att tidpunkten för

lagarnas ikraftträdande bestäms till

den 1 september 1996,

21. beträffande fristdagen i

konkurs m.m.

att riksdagen avslår motion

1994/95:L303 yrkandena 2 och 3,

res. 15 (m)

22. beträffande

konkursförvaltningen

att riksdagen avslår motion 1994/95:

L303 yrkande 1,

res. 16 (m)

23. beträffande

obeståndsmyndighet

att riksdagen avslår motion

1994/95:L302,

res. 17 (fp)

24. beträffande åtgärder mot

konkursmissbruk

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:L306 yrkande 3, 1994/95:L308

yrkandena 1-3 samt 1994/95:L312

yrkande 1.

Stockholm den 21 maj 1996

På lagutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson

(c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad

(s), Carin Lundberg (s), Rune Berglund

(s), Stig Rindborg (m), Karin Olsson

(s), Eva Arvidsson (s), Henrik S Järrel

(m), Bengt Harding Olson (fp), Inger

Segelström (s), Anders Ygeman (s),Tomas

Högström (m), Yvonne Ruwaida (mp),

Birgitta Carlsson (c), Marietta de

Pourbaix-Lundin (m) och Per Rosengren

(v).

Reservationer

1. Avslag på förslaget till lag om

företagsrekonstruktion, m.m. (mom. 1)

Bengt Harding Olson (fp) och Yvonne

Ruwaida (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 12 börjar med Såvitt

utskottet och på s. 13 slutar med

yrkande 1 bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med anledning av

motionerna framhålla vikten av att en ny

lagstiftning om rekonstruktion av

företag ges en flexibel utformning så

att den kan tillämpas på företag av

olika storlekar. Utskottet delar

uppfattningen i motion L13 att

propositionen inte tillgodoser de mindre

företagens behov, eftersom lagförslaget

saknar regler om ett förenklat

rekonstruktionsförfarande för denna

kategori. Enligt utskottets mening är

vidare reformen, som anförs i motion

L13, otillräcklig för sitt syfte även av

den anledningen att den inte innefattar

en förbättrad ställning i

förmånsrättshänseende för

leverantörsfordringar och ett

avskaffande av förmånsrätten för skatter

och allmänna avgifter.

En ny lagstiftning om rehabilitering av

företag - som är en lämpligare allmän

beteckning för förfarandet - bör

utformas med två alternativa system för

rehabiliteringen, efter förebild av den

finländska lagstiftningen om

företagssanering. En sådan lag bör

sålunda innehålla en fullständig

reglering av de åtgärder som avser en

omfattande företagsrekonstruktion. När

företagets problem är av enklare

beskaffenhet och främst hänför sig till

skuldsituationen bör ett förenklat

förfarande för företagssanering kunna

användas. Lagstiftningen bör därför

också innehålla regler om en sådan

enklare ordning.

När det gäller förmånsrättsordningen

anser utskottet i likhet med

motionärerna att antalet förmånsrätter

allmänt sett bör minska så att en större

rättvisa åstadkoms mellan borgenärerna.

Härigenom torde incitamenten öka hos

samtliga borgenärsgrupper för att

åstadkomma angelägna

företagsrekonstruktioner i stället för

att låta företagen gå i konkurs. Som

nämnts bör i främsta rummet statens

förmånsrätt för skatter och allmänna

avgifter slopas liksom

leverantörsfordringarnas ställning

förbättras på bekostnad av

företagshypoteket. Enligt utskottets

mening är dessa förändringar av

förmånsrättsordningen av så väsentlig

betydelse för en effektiv lagstiftning

om företagsrehabilitering att det saknas

anledning att genomföra det föreliggande

förslaget till lagstiftning om

företagsrekonstruktion ens som en första

etapp i avvaktan på att olika frågor om

förmånsrätt utreds i särskild ordning.

Med hänvisning till det anförda bör

propositionen nu avslås och regeringen

skyndsamt återkomma med ett nytt förslag

till lagstiftning om rehabilitering av

företag. Ett sådant förslag bör i

enlighet med det ovan sagda innehålla

regler om ett förenklat förfarande för

mindre företag och inbegripa en

förändrad förmånsrättsordning främst vad

gäller skattefordringarnas och

leverantörsfordringarnas ställning.

Till följd av det anförda avstyrker

utskottet, med bifall till motion L13

yrkande 1 i denna del, det i

propositionen framlagda förslaget till

lag om företagsrekonstruktion. Vad

utskottet i övrigt ovan anfört om ett

nytt förslag till lag om

företagsrekonstruktion bör riksdagen med

bifall till motion L13 yrkande 2 och med

anledning av motion L309 yrkande 1 som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande avslag på förslaget

till lag om företagsrekonstruktion,

m.m.

att riksdagen

dels med bifall till motion 1995/96:L13

yrkande 1 i denna del avslår proposition

1995/96:5 utom såvitt avser lag om

ändring i skuldsaneringslagen

(1994:334),

dels med bifall till motion 1995/96:L13

yrkande 2 och med anledning av motion

1994/95:L309 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

2. Obligatorisk prövning av

företagsrekonstruktion (mom. 4)

Bengt Harding Olson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 15 börjar med Utskottet kan

och slutar med yrkande 5 bort ha

följande lydelse:

Utskottet vill understryka att en

lagstiftning om företagsrehabilitering

med all säkerhet ökar möjligheterna att

rädda företag som har

utvecklingsmöjligheter och minskar

antalet onödiga konkurser. För att

lagstiftningen skall få åsyftad verkan

måste emellertid, som framhålls i motion

L308, införas en obligatorisk prövning

av möjligheterna till

företagsrekonstruktion innan ett

konkursförfarande inleds. Regeringen bör

snarast återkomma till riksdagen med

förslag till erforderliga lagändringar.

dels att utskottets hemställan under 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande obligatorisk

prövning av företagsrekonstruktion

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:L308 yrkande 5 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

3. Ansökan om företagsrekonstruktion

(mom. 5)

Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Tomas

Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 15 börjar med Utskottet vill

och slutar med yrkande 2 bort ha

följande lydelse:

Utskottet vill för sin del framhålla

att det främst ligger i näringsidkarens

eget intresse att försöka rädda

företaget och återställa lönsamheten

genom att ansöka om

företagsrekonstruktion i god tid. Som

anförs i motion L14 skapas, genom

möjligheten att en borgenär får ansöka

om företagsrekonstruktion, en risk för

ansökningar som inte syftar till seriösa

rekonstruktionsförsök utan i stället

till att vissa borgenärer kan tillskansa

sig fördelar i ett senare

indrivningsförfarande på bekostnad av

andra borgenärer. Missbruk i detta syfte

förekommer i dag i konkursförfarandet.

Mot denna bakgrund kan utskottet i

likhet med motionärerna inte ställa sig

bakom lagförslaget i nu ifrågavarande

del. Utskottet förordar i stället en

ordning där endast gäldenären har rätt

att ansöka om företagsrekonstruktion.

Regeringen bör omgående återkomma till

riksdagen med förslag till de ändringar

av lagen om företagsrekonstruktion som

föranleds härav. I avvaktan härpå får

det nu framlagda förslaget godtas som en

provisorisk lösning.

Vad utskottet sålunda anfört bör

riksdagen med anledning av motion L14

yrkande 2 som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 5

bort ha följande lydelse:

5. beträffande ansökan om

företagsrekonstruktion

att riksdagen

dels med anledning av motion

1995/96:L14 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

dels antar 2 kap. 1 §, 3-5 §§, 6 §

tredje stycket, 7-9 §§ samt 4 kap. 13 §

förslaget till lag om

företagsrekonstruktion.

4. Vissa tidsfrister m.m. (mom. 8)

Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Tomas

Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 19 börjar med De tidsfrister

och slutar med yrkande 3 bort ha

följande lydelse:

När det gäller de tidsfrister som

föreslås i propositionen beträffande

underrättelse om beslut om

företagsrekonstruktion och när

borgenärssammanträde skall äga rum delar

utskottet de farhågor som framförs i

motion L14 att fristerna i praktiken

kommer att visa sig alltför snäva. En

viss utsträckning av tidsfristerna är

enligt utskottets mening påkallat och

kommer att gagna förfarandet utan att

krav på skyndsamhet i handläggningen

äventyras. Regeringen får återkomma till

riksdagen med förslag till preciserade

ändringar i lagen om

företagsrekonstruktion. I avbidan på att

så sker får det föreliggande

lagförslaget godtas som en provisorisk

lösning.

Vad utskottet sålunda anfört bör

riksdagen med anledning av motion L14

yrkande 3 som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 8

bort ha följande lydelse:

8. beträffande vissa tidsfrister

m.m.

att riksdagen

dels med anledning av motion

1995/96:L14 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

dels antar 2 kap. 10 och 13 §§

förslaget till lag om

företagsrekonstruktion.

5. Rekonstruktionsplanen (mom. 9)

Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Tomas

Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 20 börjar med Enligt

utskottets och slutar med yrkande 1

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar bedömningen i motion

L14 att det är orealistiskt att, som

lagförslaget, utgå från att ett

rekonstruktionsförfarande skall kunna

genomföras med i princip total

uppslutning från borgenärernas sida. En

sådan modell kan missbrukas av vissa

borgenärer. Som motionärerna anför bör i

syfte att effektivisera förfarandet den

ordningen införas att

rekonstruktionsplanen skall fastställas

av domstol sedan borgenärerna haft

tillfälle att uttala sig över

rekonstruktörens förslag till plan. En

förutsättning för beslut om

fastställelse bör vara att viss

majoritet av borgenärerna uttalat sig

till förmån för rekonstruktionsplanen.

Enligt utskottets mening får det ankomma

på regeringen att snarast återkomma till

riksdagen med förslag till erforderliga

ändringar i lagen om

företagsrekonstruktion. I avvaktan härpå

får det nu framlagda lagförslaget godtas

tills vidare.

Vad utskottet sålunda anfört bör

riksdagen med anledning av motion L14

yrkande 1 som sin mening ger regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 9

bort ha följande lydelse:

9. beträffande rekonstruktionsplanen

att riksdagen

dels med anledning av motion

1995/96:L14 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

dels med avslag på motion 1995/96:L15

yrkande 4 antar 2 kap. 12 § förslaget

till lag om företagsrekonstruktion.

6. Statens borgenärsfunktion vid ackord

(mom. 11)

Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Tomas

Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 23 börjar med Utskottet

anser och slutar med till känna bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion

L11 att ackordsuppgörelser ofta

försvåras av att staten i sådana

sammanhang företräds av

skattemyndigheten. Denna myndighet

saknar tillräcklig kompetens för att

kunna göra sådana affärsmässiga

överväganden som är nödvändiga vid

ackordsförhandlingar.

Kronofogdemyndigheten däremot har en god

överblick över ett företags totala

ekonomiska situation och är därför den

myndighet som är bäst lämpad att

företräda staten som borgenär. Som

framhålls i motion L11 talar ett

avskaffande av statens förmånsrätt för

skatter m.m. också starkt för att

kronofogdemyndigheten övertar statens

borgenärsfunktion. En förändring av

statens borgenärsfunktion i den riktning

som nu förordats skulle - i förening med

att skatteförmånsrätten avskaffas -

avsevärt förbättra möjligheterna att

utom konkurs rekonstruera företag. En

avsevärd fördel med förändringen är

också att staten skulle företrädas av en

och samma myndighet under hela

rekonstruktionsförfarandet, liksom vid

en eventuell efterföljande konkurs.

Utskottet anser sålunda att riksdagen

med bifall till motionerna L11 yrkande 2

och L15 yrkande 3 bör anta det av

reservanterna i bilaga 5 framlagda

förslaget till ändring i lagen om ackord

rörande statliga fordringar m.m.

dels att utskottets hemställan under 11

bort ha följande lydelse:

11. beträffande statens

borgenärsfunktion vid ackord

att riksdagen med bifall till

motionerna 1995/96:L11 yrkande 2 och

1995/96:L15 yrkande 3

dels beslutar att 2 och 4 §§ lagen

(1993:892) om ackord rörande statliga

fordringar m.m. skall erhålla ändrad

lydelse i enlighet med Reservanternas

förslag i bilaga 5,

dels beslutar om sådan ändring av

ingressen till regeringens förslag

till lag om ändring i lagen (1993:892)

om ackord rörande statliga fordringar

m.m. som föranleds härav.

7. Förmånsrättslagen (mom. 12)

Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Tomas

Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 26 börjar med Utskottet har

och på s. 28 slutar med yrkande 8 bort

ha följande lydelse:

Som framhålls i motion L301 är staten

regelmässigt den borgenär som har bäst

inblick i en gäldenärs

betalningsförmåga. Staten kan därför på

ett tidigt stadium bli varse tecken på

betalningssvårigheter i ett företag. Om

förmånsrätten för skatter och allmänna

avgifter togs bort skulle staten få

incitament att tidigare ingripa i ett

företag som befinner sig i begynnande

ekonomiska svårigheter. Staten skulle

härvid som likaberättigad med andra

oprioriterade fordringsägare få större

möjligheter att verka för lösningar utom

konkurs. Statens företrädare skulle vid

ackordsförhandlingar inte behöva hävda

att staten skall ha full utdelning innan

exempelvis leverantörer får någon

utdelning. Det allmänna kommer därmed,

som Insolvensutredningen också anfört,

att få ett större intresse av att

medverka till ekonomiska uppgörelser

mellan gäldenären och borgenärerna.

Detta kommer att främja möjligheterna

till företagsrekonstruktion. Ett annat

väsentligt skäl till att slopa

förmånsrätten för skatter, som särskilt

påpekas i motion L14, är att utdelningen

till oprioriterade borgenärer härigenom

skulle komma att öka. Därmed stärks

leverantörernas ställning och antalet

följdkonkurser för denna

borgenärskategori kan förväntas minska.

Utskottet vill understryka att en sådan

reform väsentligt skulle gynna

borgenärernas ställning i allmänhet i

ett rekonstruktionsförfarande och därmed

skapa betydligt bättre förutsättningar

för lyckosamma rekonstruktioner.

Enligt utskottets mening torde de

positiva effekterna av ett avskaffande

av skatteförmånsrätten vara tillräckligt

underbyggda vid det här laget.

Regeringen bör därför omgående lägga

fram ett förslag för riksdagen om

avskaffande av förmånsrätten för

fordringar på skatter och allmänna

avgifter.

För att en företagsrekonstruktion skall

lyckas är, som framhålls i motion L301,

det också av avgörande betydelse att de

anställdas fortsatta insatser i

produktionen kan garanteras. De

anställdas löneanspråk för tiden närmast

före och efter ett konkursbeslut bör

därför ha bättre förmånsrätt än

företagshypotek. Fördelarna med en sådan

förändring av förmånsrättsordningen är

enligt utskottets mening också

tillräckligt klarlagda för att

regeringen skyndsamt skall kunna lägga

fram förslag till erforderliga

lagändringar.

Vad särskilt gäller lönegarantin anser

utskottet i likhet med motion L14 att

ett nytt lönegarantisystem bör utformas

efter förebild av den ordning som gäller

inom den allmänna sjukförsäkringen.

Härigenom skulle hanteringen av

lönersättningen vid konkurs förenklas

och kostnaderna nedbringas. De

arbetsgivaravgifter som finansierar

lönegarantisystemet bör sålunda

tillföras försäkringskassorna.

Försäkringskassan skall utbetala

garantimedel till de anställda vilka

förvaltaren i konkursen har anmält för

kassan. Den anställde har sedan, som

varje annan borgenär, att bevaka sin

fordran enligt anställningsavtalet med

arbetsgivaren. Det åligger förvaltaren

att vid utdelning på lönefordran göra

avdrag för vad löntagaren erhållit i

lönegarantimedel från försäkringskassan

eller som massagäld som förvaltaren

betalat. Systemet bör vidare möjliggöra

för förvaltaren vid avvecklingen av

konkursföretaget eller vid en

rekonstruktion av detsamma att låta

anställda arbeta vidare.

Den modell som nu skisserats torde

vara betydligt enklare och billigare att

administrera än det nuvarande

lönegarantisystemet. Genom det

föreslagna systemet bör också

missbruksmöjligheterna bli mindre än i

dag och lönegarantin inte i samma

utsträckning kunna utnyttjas för att

tillskansa sig otillbörliga

konkurrensfördelar gentemot andra

företag på marknaden. Det får ankomma på

regeringen att i enlighet med de angivna

riktlinjerna mer i detalj utforma

förslag till ett nytt lönegarantisystem

och återkomma till riksdagen. I avvaktan

på sådana förslag får det föreliggande

förslaget till ändring i

förmånsrättslagen godtas som en

provisorisk lösning.

Vad utskottet nu anfört om

skattefordringars förmånsrätt m.m. bör

riksdagen med anledning av de nu

aktuella motionerna som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12

bort ha följande lydelse:

12. beträffande förmånsrättslagen

att riksdagen

dels med anledning av motionerna

1995/96:L11 yrkande 1, 1995/96:L14

yrkandena 5 och 6, 1995/96:L15

yrkandena 6-8, 1994/95:L301 yrkandena

1 och 2, 1994/95:L307 yrkande 1,

1994/95: L308 yrkande 4, 1994/95:L309

yrkande 2, 1994/95:L310, 1994/95:

L312 yrkande 2 och 1994/95:Ju221

yrkande 8 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört om skattefordringars

förmånsrätt, m.m.,

dels antar regeringens förslag till

lag om ändring i förmånsrättslagen

(1970:979) med de ändringarna att 10 §

samt ikraftträdande- och

övergångsbestämmelserna erhåller i

bilaga 3 som Utskottets förslag

betecknade lydelse,

dels ock avslår regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1995:302) om

ändring i förmånsrättslagen (1970:979).

8. Förmånsrättslagen (mom. 12)

Agne Hansson och Birgitta Carlsson (båda

c) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 26 börjar med Utskottet har

och på s. 28 slutar med yrkande 8 bort

ha följande lydelse:

Utskottet instämmer till alla delar i

den bedömning som görs i motion L310 att

det höga antalet konkurser under senare

år särskilt hårt har drabbat små och

medelstora företag. I denna kategori är

företagen ofta leverantörer till större

företag. Genom att leverantörsskulderna

är oprioriterade erhålls sällan i

konkurs någon utdelning att tala om.

Även konkursmissbruk i form av s.k.

bekvämlighetskonkurser har främst gått

ut över leverantörerna. Ett sådant

planlagt missbruk av konkursinstitutet

snedvrider också konkurrensen till

nackdel för andra företag i branschen

vilket ytterst missgynnar konsumenterna.

Missbruket bygger också ofta på ett inte

avsett utnyttjande av

lönegarantisystemet. Som framhålls av

motionärerna måste

obeståndslagstiftningen vara utformad så

att den hindrar onödiga konkurser och

minskar möjligheterna till systematiskt

missbruk av konkursinstitutet. En bättre

lagstiftning i detta avseende skulle

också gagna kampen mot den ekonomiska

brottsligheten, som ofta utnyttjar de

nuvarande svagheterna i

konkurslagstiftningen.

En starkt bidragande orsak till

underleverantörernas nu redovisade

svårigheter är, som anförs i motion

L310, den förmånsrättsställning som

statens fordringar på skatter och

allmänna avgifter har. Ett avskaffande

av förmånsrätten för skattefordringar

m.m. skulle innebära att den totala

utdelningen på oprioriterade fordringar

ökar och att antalet följdkonkurser hos

leverantörsföretag minskar i betydande

omfattning. En annan positiv effekt av

ett upphävande av skatteförmånsrätten,

som också framhållits av

Insolvensutredningen, är att staten som

borgenär får anledning att i god tid

ingripa i ett företag i begynnande

ekonomisk kris. Som anförs i motionen

torde härigenom möjligheterna att uppnå

ackordsuppgörelser öka, vilket kommer

att främja strävan att rekonstruera

företag. Det anförda innebär således att

utskottet förordar att förmånsrätten för

skatter och allmänna avgifter upphävs.

Som också framhålls i motion L310 bör

förmånsrättsordningen även ge incitament

för bankerna att medverka i

företagsrekonstruktioner. Detta kan

uppnås genom att fordringar på s.k.

produktiva löner ges förmånsrätt före

företagshypotek. Härigenom skulle banker

och andra innehavare av företagshypotek

bli mer angelägna om att förhindra att

ekonomiska kriser uppkommer i företagen

och aktivt medverka i rekonstruktioner.

Samtidigt skulle den snedvridning av

konkurrensen som

bekvämlighetskonkurserna innebär, med

deras överutnyttjande av lönegarantin,

mildras. Utskottet instämmer sålunda

också i önskemålet i motion L310 att

s.k. produktiva löner bör ges

förmånsrätt framför företagshypotek.

Det bör ankomma på regeringen att

omgående återkomma med erforderliga

lagförslag i enlighet med vad utskottet

nu anfört. I avvaktan på sådana

lagförslag får det framlagda förslaget

till ändring i förmånsrättslagen godtas

som en provisorisk lösning.

Vad utskottet sålunda anfört om

förmånsrätt för produktiva löner m.m.

bör riksdagen med bifall till motion

L310 och med anledning av de övriga nu

aktuella motionsyrkandena som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12

bort ha följande lydelse:

12. beträffande förmånsrättslagen

att riksdagen

dels med bifall till motion

1994/95:L310 samt med anledning av

motionerna 1995/96:L11 yrkande 1,

1995/96:L14 yrkandena 5 och 6,

1995/96:L15 yrkandena 6-8,

1994/95:L301 yrkandena 1 och 2,

1994/95:L307 yrkande 1, 1994/95:L308

yrkande 4, 1994/95:L309 yrkande 2,

1994/95:L312 yrkande 2 och

1994/95:Ju221 yrkande 8 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om förmånsrätt för

produktiva löner, m.m.,

dels antar regeringens förslag till

lag om ändring i förmånsrättslagen

(1970:979) med de ändringarna att 10 §

samt ikraftträdande- och

övergångsbestämmelserna erhåller i

bilaga 3 som Utskottets förslag

betecknade lydelse,

dels ock avslår regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1995:302) om

ändring i förmånsrättslagen (1970:979).

9. Förmånsrättslagen (mom. 12)

Bengt Harding Olson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 26 börjar med Utskottet har

och på s. 28 slutar med yrkande 8 bort

ha följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med motionerna

L308 och L309 understryka

förmånsrättsordningens betydelse för

möjligheterna att framgångsrikt kunna

genomföra företagsrekonstruktioner.

Förmånsrättsordningen bör sålunda dels

medverka till att en rekonstruktion

kommer till stånd i de fall företaget är

livskraftigt, dels också bidra till att

rekonstruktionsarbetet kan bedrivas på

ett effektivt sätt.

Enligt utskottets mening bör även

borgenärer med prioriterade fordringar -

exempelvis vissa lönefordringar,

fordringar med säkerhet i

företagshypotek och skattefordringar -

ges ökade incitament att följa och

ingripa i utvecklingen hos ett företag

som är på väg in i en ekonomisk kris.

Härigenom skapas bättre förutsättningar

för att få till stånd en rekonstruktion

av företaget utan konkurs och även ökade

utsikter för de icke prioriterade

borgenärerna att få betalt.

Det får ankomma på regeringen att

omgående återkomma till riksdagen med

erforderliga lagförslag i enlighet med

det anförda.

Vad utskottet nu anfört om en

reformerad förmånsrättsordning bör

riksdagen med bifall till motionerna

L308 yrkande 4 och L309 yrkande 2 samt

med anledning av de övriga nu aktuella

motionsyrkandena som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12

bort ha följande lydelse:

12. beträffande förmånsrättslagen

att riksdagen

dels med bifall till motionerna

1994/95:L308 yrkande 4 och

1994/95:L309 yrkande 2 samt med

anledning av motionerna 1995/96:L11

yrkande 1, 1995/96:L14 yrkandena 5

och 6, 1995/96:L15 yrkandena 6-8,

1994/95:L301 yrkandena 1 och 2,

1994/95:L307 yrkande 1, 1994/95:L310,

1994/95:L312 yrkande 2 och

1994/95:Ju221 yrkande 8 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om en reformerad

förmånsrättsordning,

dels antar regeringens förslag till

lag om ändring i förmånsrättslagen

(1970:979) med de ändringarna att 10 §

samt ikraftträdande- och

övergångsbestämmelserna erhåller i

bilaga 3 som Utskottets förslag

betecknade lydelse,

dels ock avslår regeringens förslag

till lag om ändring i lagen (1995:302)

om ändring i förmånsrättslagen

(1970:979).

10. Förmånsrättslagen (mom.12)

Yvonne Ruwaida (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 26 börjar med Utskottet har

och på s. 28 slutar med avstyrker

motionsyrkandet bort ha följande

lydelse:

Som framhålls i motionerna L308 och

L309 har förmånsrättsordningen en

avgörande betydelse för möjligheterna

att framgångsrikt kunna genomföra

företagsrekonstruktioner. För att

åstadkomma att förmånsrättsordningen får

denna verkan bör även borgenärer med

prioriterade fordringar - exempelvis

staten med förmånsrätt för sina

skattefordringar - ges ökade incitament

att följa och ingripa i utvecklingen hos

ett företag som är på väg in i en

ekonomisk kris. Härigenom skapas bättre

förutsättningar för att få till stånd en

rekonstruktion av företaget utan konkurs

och även ökade utsikter för de icke

prioriterade borgenärerna att få betalt.

Vad gäller yrkande 8 i motion L15 vill

utskottet i likhet med motionärerna

framhålla att de försämringar som under

senare år genomförts beträffande

löneskyddet hårt drabbat arbetstagarna.

Vad särskilt beträffar lönegarantin

innebär den s.k. karensregeln alltjämt

en orättvis behandling av de anställda.

Som framhålls i motionen bör

karensregeln bara gälla vid uppenbart

missbruk och där det står klart att

missbruket grundas på ett handlande i

samförstånd mellan arbetsgivare och

anställda.

Utskottet anser vidare i likhet med

motion L15 yrkande 7 att löner under en

företagsrekonstruktion bör få

förmånsrätt som för nytillkomna

fordringar i allmänhet enligt

regeringens förslag. Som motionärerna

framhåller talar starka skäl för en

sådan prioriterad ställning för dessa

löneanspråk. Arbetstagarna riskerar

annars att stå helt utan löneskydd under

en rekonstruktionsperiod.

Regeringen bör snarast återkomma med

förslag till erforderliga lagändringar

enligt vad som nu anförts.

Vad utskottet sålunda anfört om

lönefordringars förmånsrätt m.m. bör

riksdagen med bifall till motionerna L15

yrkandena 7 och 8, L308 yrkande 4 och

L309 yrkande 2 samt med anledning av de

övriga motionsyrkandena som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12

bort ha följande lydelse:

12. beträffande förmånsrättslagen

att riksdagen

dels med bifall till motionerna

1995/96:L15 yrkandena 7 och 8,

1994/95:L308 yrkande 4 och

1994/95:L309 yrkande 2 samt med

anledning av motionerna 1995/96:L11

yrkande 1, 1995/96:L14 yrkandena 5

och 6, 1995/96:L15 yrkande 6,

1994/95:L301 yrkandena 1 och 2,

1994/95:L307 yrkande 1, 1994/95:L310,

1994/95:L312 yrkande 2 och

1994/95:Ju221 yrkande 8 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om lönefordringars

förmånsrätt m.m.,

dels antar regeringens förslag till

lag om ändring i förmånsrättslagen

(1970:979) med de ändringarna att 10 §

samt ikraftträdande- och

övergångsbestämmelserna erhåller i

bilaga 3 som Utskottets förslag

betecknade lydelse,

dels ock avslår regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1995:302) om

ändring i förmånsrättslagen (1970:979).

11. Underlaget för företagshypotek (mom.

13)

Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Tomas

Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 29 börjar med I avvaktan och

slutar med yrkande 3 bort ha följande

lydelse:

Utskottet vill för sin del framhålla

sambandet mellan den nuvarande ordningen

att kassa- och banktillgodohavanden inte

ingår i underlaget för företagshypotek

och förmånsrätten för skatter och

allmänna avgifter. Som påpekas i motion

L301 bortfaller ett avgörande argument

för att behålla undantaget i det fall

förmånsrätten för skatter m.m.

avskaffas. Med hänsyn till

angelägenheten av att

skatteförmånsrätten snarast upphävs

talar starka skäl sålunda för att den

inteckningsbara egendomen vid

företagshypotek vidgas på sätt

motionärerna förordar. Det skulle stärka

skyddet för borgenärer med

företagsinteckningar utan att följderna

för andra fordringsägare blir orättvisa.

Enligt utskottets mening är fördelarna

med en utvidgning av hypoteksunderlaget

tillräckligt väl underbyggda. Regeringen

bör därför omgående lägga fram ett

förslag för riksdagen till erforderlig

lagändring.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen

med anledning av motion L301 yrkande 3

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13

bort ha följande lydelse:

13. beträffande underlaget för

företagshypotek

att riksdagen med anledning av motion

1994/95:L301 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

12. Återtagandeförbehåll (mom. 14)

Agne Hansson (c), Bengt Harding Olson

(fp) och Birgitta Carlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 29 börjar med Enligt vad och

på s. 30 slutar med och L311 bort ha

följande lydelse:

Som framhålls i motionerna L16 och L311

är en bidragande orsak till det höga

antalet konkurser i Sverige att det

sakrättsliga skyddet för

äganderättsförbehåll är för svagt. Ett

utvidgat skydd för sådana förbehåll

skulle stärka främst leverantörernas

ställning och medföra att

kreditmöjligheterna allmänt sett ökar.

Åtgärden skulle också innebära att en

leverantör som säljer med

äganderättsförbehåll sakrättsligt sett

erhåller ett skydd liknande det som

gäller vid försäljning genom kommission.

En annan fördel, som framhålls i

motionerna, är att rättslig

överensstämmelse uppnås med vad som

gäller i flera av de länder som är

Sveriges viktigaste handelspartners. Det

får ankomma på regeringen att återkomma

till riksdagen med erforderliga

lagförslag. Vad nu anförts bör riksdagen

med bifall till motionerna L16 och L311

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14

bort ha följande lydelse:

14. beträffande återtagandeförbehåll

att riksdagen med bifall till motionerna

1995/96:L16 och 1994/95:L311 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

13. Skuldsanering för vissa

näringsidkare (mom. 15)

Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Tomas

Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 31 börjar med Utskottet vill

och slutar med 4 avstyrks bort ha

följande lydelse:

Som framhållits av såväl

Insolvensutredningen som i förarbetena

till skuldsaneringslagen är det

betydelsefullt med en klar gräns mellan

skuldsanering och andra former av

insolvensbehandling. Begreppet

näringsidkare är vidsträckt och

innefattar inte bara den som driver och

livnär sig på en industriell rörelse, en

handelsrörelse eller exempelvis ett

jordbruk. Hit hör också den som jämsides

med en anställning driver någon form av

näringsverksamhet. Genom en utvidgning

av skuldsaneringslagen i enlighet med

regeringens förslag tillkommer problemet

att på ett entydigt sätt ange vilka

näringsidkare som skulle omfattas av

skuldsanering. Enligt utskottets mening

är det vidare inte rimligt att den som

befinner sig i en situation av

överskuldsättning skall kunna fortsätta

att bedriva näringsverksamhet, om än i

liten skala. En utvidgning av

skuldsaneringsinstitutet på sätt

regeringen föreslår innebär också att

riskerna för missbruk av institutet

ökar. Det bör vidare framhållas att den

som gått i borgen för en gäldenär

riskerar att komma i ekonomiska

svårigheter om gäldenären beviljas

skuldsanering enligt

skuldsaneringslagen. Vid en utvidgning

av lagens tillämpningsområde i enlighet

med regeringens förslag riskerar sålunda

även borgensmän till näringsidkare som

beviljas skuldsanering att hamna i

ekonomiska bekymmer. Som anförs i motion

L14 kan detta allmänt sett inte vara

till gagn för småföretagandet.

Det anförda leder enligt utskottets

mening till att skuldsanering även i

fortsättningen bör vara renodlad för

rent privatekonomiska förhållanden.

Utskottet anser därför i likhet med

motionärerna att tillämpningsområdet för

skuldsaneringslagen inte bör utvidgas

såsom regeringen föreslår. Förslaget bör

sålunda - med bifall till motionerna L11

yrkande 3, L13 yrkande 1 i denna del och

L14 yrkande 4 - avslås.

dels att utskottets hemställan under 15

bort ha följande lydelse:

15. beträffande skuldsanering för

vissa näringsidkare

att riksdagen med bifall till motionerna

1995/96:L11 yrkande 3, 1995/96:L13

yrkande 1 i denna del och 1995/96:L14

yrkande 4 avslår regeringens förslag

till lag om ändring i

skuldsaneringslagen (1994:334).

14. Skuldsanering för vissa

näringsidkare (mom. 15)

Bengt Harding Olson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 31 börjar med Utskottet vill

och slutar med 4 avstyrks bort ha

följande lydelse:

Utskottet vill än en gång framhålla att

propositionen inte tillgodoser de mindre

företagens behov av

företagsrekonstruktion. Som framhålls i

motion L13 strider vidare en utvidgning

av skuldsaneringslagen till att omfatta

vissa näringsidkare mot principen att

skuldsaneringsinstitutet är avsett för

rent privatekonomiska förhållanden.

Sistnämnda förslag är dessutom behäftat

med andra nackdelar. Stora

tillämpningssvårigheter uppkommer dels

inom skuldsaneringslagen vid

gränsdragningen mellan privatekonomi och

företagsekonomi dels mellan

skuldsaneringslagen och lagen om

företagsrekonstruktion. Vidare blir

skuldsaneringslagens tillämpningsområde

orimligt snävt om detta skall omfatta

näringsverksamhet som närmast har

karaktären av extraknäck och om

förutom alla redan gällande krav för

skuldsanering även skall krävas

särskilda skäl . De mindre företagens

problem kommer uppenbarligen att hamna

mellan stolarna och deras berättigade

behov av rekonstruktion blir

uppenbarligen inte tillgodosett.

Som utskottet tidigare förordat måste

de mindre företagens berättigade krav på

möjligheter till företagsrekonstruktion

mötas genom särskilda regler om ett

förenklat förfarande för

företagssanering beträffande denna

kategori. Här kan den finländska

lagstiftningen på området tjäna som

förebild.

Utskottet anser med hänvisning till det

anförda att regeringens förslag till

utvidgat tillämpningsområde för

skuldsaneringslagen bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 15

bort ha följande lydelse:

15. beträffande skuldsanering för

vissa näringsidkare

att riksdagen med bifall till motionerna

1995/96:L11 yrkande 3, 1995/96:L13

yrkande 1 i denna del och 1995/96:L14

yrkande 4 avslår regeringens förslag

till lag om ändring i

skuldsaneringslagen (1994:334).

15. Fristdagen i konkurs m.m. (mom. 21)

Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Tomas

Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 32 börjar med En motion och

slutar med och 3 bort ha följande

lydelse:

Som anförs i motion L303 kan

borgenärernas rätt i ett aktiebolag inte

anses var i fara så länge tillgångarna

överstiger skulderna i bolaget. Den för

borgenärerna kritiska tidpunkten

uppkommer däremot när skyldighet

inträder för aktiebolaget att träda i

likvidation, dvs. när bolagets eget

kapital understiger hälften av det

registrerade aktiekapitalet.

I aktiebolagslagen föreskrivs vissa

skyldigheter för styrelsen i den

situationen att det finns skäl att anta

att mer än halva aktiekapitalet är

förbrukat i bolaget. Sålunda skall

styrelsen ofördröjligen upprätta en s.k.

kontrollbalansräkning. Visar denna att

mer än halva aktiekapitalet förbrukats i

bolaget skall styrelsen snarast möjligt

till bolagsstämman hänskjuta frågan om

bolaget skall träda i likvidation.

Bolaget kan undgå likvidationsplikt om

det på bolagsstämma som hålls inom åtta

månader efter hänskjutandet godkänns en

balansräkning som utvisar att det egna

kapitalet uppgår till det registrerade

aktiekapitalet. För styrelseledamöter

gäller att de svarar solidariskt för

bolagets förpliktelser om de underlåter

att fullgöra vad som åligger dem i de

angivna avseendena.

Den nu redovisade kritiska tidpunkten

enligt aktiebolagslagen kan jämföras med

den s.k. fristdagen enligt konkurslagen,

som är den dag då en ansökan om

gäldenärens försättande i konkurs kom in

till tingsrätten. Fristdagen bildar

utgångspunkt för de olika frister som

gäller för återvinning av

rättshandlingar m.m. i konkurs.

Utskottet delar uppfattningen i motion

L303 att vad som är den kritiska

tidpunkten enligt aktiebolagslagen också

bör vara det enligt konkurslagen.

Fristdagen i konkurs bör därför

tidigareläggas och vara den tidpunkt då

kontrollbalansräkningen utvisar att

aktiekapitalet är till mer än hälften

förbrukat. En sådan ordning skulle i

hög grad gagna fordringsägarna i ett

aktiebolag. Regeringen bör lägga fram

förslag till en sådan ändring i

konkurslagen.

Som motionärerna anför bör vidare

försummelse av styrelseledamöter att

fullgöra vad som åligger dem när denna

tidpunkt inträtt innebära inte bara ett

personligt ansvar för de förpliktelser

bolaget ingår utan även ett ansvar för

den skada som uppkommer. Ett förslag

till ändring i aktiebolagslagen med

denna innebörd bör framläggas för

riksdagen.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen

med bifall till motion L303 yrkandena 2

och 3 som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 21

bort ha följande lydelse:

21. beträffande fristdagen i konkurs

m.m.

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:L303 yrkandena 2 och 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

16. Konkursförvaltningen (mom. 22)

Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Tomas

Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 32 börjar med Motioner med

och på s. 33 slutar med sålunda

motionsyrkandet bort ha följande

lydelse:

Utskottet vill erinra om att

konkursförvaltarens allmänna åliggande

är att avveckla konkursboet så snabbt

och förmånligt som möjligt och därvid ta

till vara borgenärernas gemensamma rätt

och bästa. Enligt utskottets mening

finns det emellertid bestämmelser i

konkurslagen som i viss mån motverkar

syftet att tillgodose borgenärerna. Som

framhålls i motion L303 kan det

betvivlas att ordningen med att

förvaltningen skall stå under tillsyn av

en tillsynsmyndighet främjar de syften

som konkursförfarandet har.

Utskottet delar motionärernas

uppfattning att konkursförvaltningen i

stället bör ordnas på ett sätt som

överensstämmer med reglerna för

förvaltningen av aktiebolag i

aktiebolagslagen och att fordringsägarna

i konkursen därvid inträder i

aktieägarnas roll och funktioner. Detta

innebär att borgenärerna i princip skall

utse förvaltaren i konkursen. Vidare

skall borgenärssammanträdena organiseras

mer som bolagsstämmorna i aktiebolag.

Patent- och registreringsverket skall

för företag i konkurs kunna få en sådan

registrerande och kontrollerande

funktion som verket redan har för

aktiebolag i drift. I syfte att

förbättra kvaliteten på

konkursförvaltningen skall vidare

förvaltningen granskas av

Finansinspektionen.

Enligt utskottets mening bör

konkurslagen ändras i enlighet med de

riktlinjer för en reform som nu angetts.

Regeringen får återkomma till riksdagen

med förslag till erforderliga

lagändringar. Vad utskottet nu anfört

bör riksdagen med bifall till motion

L303 yrkande 1 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 22

bort ha följande lydelse:

22. beträffande konkursförvaltningen

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:L303 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

17. Obeståndsmyndighet (mom. 23)

Bengt Harding Olson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 33 börjar med Som framgått

och slutar med motion L302 bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion

L302 att organisationen på

obeståndsområdet är splittrad och att

effektiviteten i verksamheten bör

förbättras, inte minst till gagn för

kampen mot den ekonomiska

brottsligheten. En väsentlig åtgärd för

att samordna samhällets insatser och

rationalisera hanteringen av olika

obeståndsfrågor är, som motionären

föreslår, att tillskapa en fristående

obeståndsmyndighet eller självständig

enhet inom en regional

kronofogdemyndighet. Denna myndighet

skall ha till uppgift att handha konkurs-

och ackordsärenden, ärenden om

företagsrekonstruktion resp.

skuldsanering för fysiska personer samt

hanteringen av lönegarantisystemet. Som

framhålls i motionen torde inrättandet

av en sådan myndighet innebära

väsentliga besparingar för staten och

minskade förluster för borgenärerna i

konkurs. Regeringen bör överväga det nu

aktuella spörsmålet närmare och

återkomma till riksdagen med

erforderliga förslag. Vad utskottet nu

anfört bör riksdagen med bifall till

motion L302 som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 23

bort ha följande lydelse:

23. beträffande obeståndsmyndighet

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:L302 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört.

Särskilt yttrande

Skuldsanering för vissa näringsidkare

Agne Hansson och Birgitta Carlsson (båda

c) anför:

Principiella invändningar kan enligt vår

mening resas mot att utvidga

tillämpningsområdet för

skuldsaneringslagen alltför mycket.

Skuldsaneringslagen är och skall i

första hand vara av social karaktär och

omfatta enskilda personer. Vi har

emellertid inte motsatt oss möjligheten

att även vissa näringsidkare kan komma i

fråga för skuldsanering. Förutsättningen

är som framhålls i betänkandet att

näringsverksamheten bedrivs i ringa

omfattning och att endast fysiska

personer skall kunna komma i fråga för

skuldsanering. I den meningen bör

skuldsaneringslagen vara till fördel för

att underlätta och motivera att

nyföretagandet stimuleras och genom att

de som satsar på att bygga upp ett

företag inte à priori är uteslutna från

möjligheter att på ett ordnat sätt kunna

sanera sina skulder.

Däremot är enligt vår uppfattning det

föreliggande förslaget till lag om

företagsrekonstruktion bristfälligt i

den meningen att det inte i tillräcklig

omfattning tar hänsyn till de små

företagens behov av rekonstruktion. Ett

rekonstruktionsförfarande med den

innebörd som avses med den föreslagna

lagstiftningen blir enligt vår mening i

många fall alltför komplicerat och

kostsamt för de mindre företagen. Det

är, som nämnts, inte heller någon

tillfredsställande lösning på detta

problem att utvidga skuldsaneringslagens

tillämpningsområde på sätt regeringen

föreslår.

Mot den angivna bakgrunden vill vi

understryka vikten av att regeringen

snarast överväger om man inte, efter

förebild av den finländska

lagstiftningen om företagssanering, i

lagen om företagsrekonstruktion kan

införa särskilda regler för ett

förenklat förfarande för rekonstruktion

av mindre företag. Regeringen får

återkomma med erforderliga lagförslag

till riksdagen.

I proposition 1995/96:5 framlagda

lagförslag

1 Förslag till lag om

företagsrekonstruktion

2 Förslag till lag om ändring i

äktenskapsbalken

3 Förslag till lag om ändring i

föräldrabalken

4 Förslag till lag om ändring i lagen

(1845:50 s. 1) om handel med lösören,

som köparen låter i säljarens vård

kvarbliva

5 Förslag till lag om ändring i lagen

(1927:77) om försäkringsavtal

6 Förslag till lag om ändring i

förmånsrättslagen (1970:979)

7 Förslag till lag om ändring i lagen

(1995:302) om ändring i

förmånsrättslagen (1970:979)

8 Förslag till lag om ändring i

aktiebolagslagen (1975:1385)

9 Förslag till lag om ändring i lagen

(1982:188) om preskription av

skattefordringar m.m.

10 Förslag till lag om ändring i

utsökningsregisterlagen (1986:617)

11 Förslag till lag om ändring i lagen

(1995:307) om ändring i

utsökningsregisterlagen (1986:617)

12 Förslag till lag om ändring i

konkurslagen (1987:672)

13 Förslag till lag om ändring i

köplagen (1990:931)

14 Förslag till lag om ändring i lagen

(1991:980) om handel med finansiella

instrument

15 Förslag till lag om ändring i lagen

(1993:891) om indrivning av statliga

fordringar m.m.

16 Förslag till lag om ändring i lagen

(1993:892) om ackord rörande statliga

fordringar m.m.

17 Förslag till lag om ändring i

skuldsaneringslagen (1994:334)

I proposition 1995/96:115 framlagt

lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen

(1995:000) om företags-

rekonstruktion

Av utskottet föreslagna ändringar i

regeringens

lagförslag

1 Förslaget till lag om

företagsrekonstruktion

Regeringens förslag Utskottets förslag

2 kap.

6 §

En förutsättning En förutsättning

för att beslut om för att beslut om

företagsrekonstrukt företagsrekonstrukt

ion skall meddelas ion skall meddelas

är att gäldenären är att det kan

vid tiden för antas att

ansökningen inte gäldenären inte

kan betala sina kan betala sina

förfallna skulder. förfallna skulder

eller att sådan

oförmåga inträder

inom kort.

Beslut om företagsrekonstruktion får

inte meddelas, om det saknas skälig

anledning att anta att syftet med

företagsrekonstruktionen kan uppnås.

En ansökan av en borgenär får bifallas

endast om gäldenären har medgett

ansökan.

2 Förslaget till lag om ändring i

förmånsrättslagen (1970:979)

Regeringens förslag Utskottets förslag

10 § 3

Allmän förmånsrätt följer med

1. den kostnad som borgenär haft för

försättande av gäldenären i konkurs och

för beslut att ett dödsbos egendom skall

avträdas till förvaltning av

boutredningsman samt begravnings- och

bouppteckningskostnader när gäldenären

avlidit före konkursbeslutet,

2. arvode och kostnadsersättning till

rekonstruktör enligt lagen (1995:000) om

företagsrekonstruktion, tillsynsman

enligt nämnda lag eller konkurslagen

(1987:672) eller förordnad

boutredningsman, om fordringen avser tid

inom sex månader innan

konkursansökningen gjordes eller

därefter,

3. kostnad för särskilda åtgärder som

under den tid som nämnts under 2

vidtagits med rekonstruktörens eller

tillsynsmannens godkännande eller av

boutredningsmannen och uppenbart varit

till borgenärernas bästa,

4. som grundar sig 4. andra

på avtal som fordringar som

gäldenären med grundar sig på

rekonstruktörens avtal som

samtycke träffat. gäldenären med

rekonstruktörens

samtycke träffat

under en

företagsrekonstrukt

ion enligt lagen om

företagsrekonstrukt

ion.

Förmånsrätt enligt första stycket 1-3

gäller endast i den mån beloppet med

hänsyn till omständigheterna är skäligt.

____________ ____________

1. Denna lag 1. Denna lag

träder i kraft den träder i kraft den

1 februari 1996. 1 september 1996.

2. I fråga om 2. I fråga om

förmånsrätt i förmånsrätt i

konkurs som har konkurs som har

beslutats på grund beslutats på grund

av en ansökan som av en ansökan som

gjorts före den 1 gjorts före den 1

februari 1996 september 1996

gäller 10 och 15 §§ gäller 10 och 15 §§

i deras äldre i deras äldre

lydelse. lydelse.

Av utskottet framlagda lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen

(1845:50 s.1) om handel med lösören, som

köparen låter i säljarens vård kvarbliva

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen

(1845:50 s.1) om handel med lösören, som

köparen låter i säljarens vård kvarbliva

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse 1 Föreslagen lydelse

3 §

Är köpeavhandling så Är köpeavhandling så

upprättad och upprättad och

behandlad, som i 1 behandlad, som i 1

§ sägs, men § sägs, men

inträffar utmätning inträffar utmätning

inom trettio dagar inom trettio dagar

efter det efter det

avhandlingen gavs avhandlingen gavs

in till in till

kronofogdemyndighet kronofogdemyndighet

en i det län där en i det län där

egendomen finns, egendomen finns,

eller försätts eller försätts

säljaren i konkurs säljaren i konkurs

efter ansökning, efter ansökning,

som gjorts inom som gjorts inom

sagda tid, är den sagda tid, är den

sålda egendomen ej sålda egendomen ej

fredad från att fredad från att

utmätas eller att utmätas eller att

räknas till räknas till

konkursboet. konkursboet.

Detsamma gäller, Detsamma gäller,

när ansökan om när ansökan om

förordnande av god företagsrekonstrukt

man enligt ion enligt lagen

ackordslagen (1996:000) om

(1970:847) gjorts företagsrekonstrukt

inom nämnda tid och ion gjorts inom

konkurs följt på nämnda tid och

ansökan, som gjorts konkurs följt på

inom tre veckor ansökan, som gjorts

från det att verkan under

av företagsrekonstrukt

godmansförordnandet ionen eller inom

förföll eller, när tre veckor från det

förhandling om att rätten beslutat

offentligt ackord att

följt, företagsrekonstrukt

ackordsfrågan ionen skall

avgjordes. Görs upphöra. Görs efter

efter utgången av utgången av den i

den i första första punkten

punkten angivna angivna tiden jäv

tiden jäv mot mot köpeavhandling,

köpeavhandling, vilken är så

vilken är så upprättad och

upprättad och behandlad, som nyss

behandlad, som nyss sagts, är, om jävet

sagts, är, om jävet görs vid

görs vid utmätningstillfälle

utmätningstillfälle , fordringsägaren

, fordringsägaren skyldig att, om han

skyldig att, om han vill fullfölja

vill fullfölja jävet, inom en

jävet, inom en månad därefter

månad därefter väcka talan mot

väcka talan mot såväl säljaren som

såväl säljaren som köparen vid

köparen vid tingsrätten i den

tingsrätten i den ort där egendomen

ort där egendomen finns. Gör han inte

finns. Gör han inte det, har han

det, har han förlorat sin talan.

förlorat sin talan. Godset skall genast

Godset skall genast beläggas med

beläggas med kvarstad och

kvarstad och sökanden skall, om

sökanden skall, om han vill att

han vill att åtgärden skall

åtgärden skall bestå, inom fjorton

bestå, inom fjorton dagar efter

dagar efter utmätningsförrättni

utmätningsförrättni ngen hos

ngen hos kronofogdemyndighet

kronofogdemyndighet en ställa full

en ställa full borgen för den

borgen för den kostnad och skada,

kostnad och skada, som kan orsakas av

som kan orsakas av kvarstaden. Var

kvarstaden. Var säljarens egendom

säljarens egendom avträdd till

avträdd till konkurs, skall vad

konkurs, skall vad om återvin-

om

ning av lös egendom

återvinning av lös till konkursbo är

egendom till stadgat i 4 kap. 19

konkursbo är och 20 §§

stadgat i 4 kap. 19 konkurslagen

och 20 §§ (1987:672) äga

konkurslagen motsvarande

(1987:672) äga tillämpning.

motsvarande

tillämpning. Vad som nu sagts

om konkurs äger

Vad som nu sagts motsvarande

om konkurs äger tillämpning om i

motsvarande stället offentligt

tillämpning om i ackord fastställes.

stället offentligt I fråga om talan

ackord fastställes. med anledning av

I fråga om talan ackordsförhandling

med anledning av tillämpas 3 kap. 6

ackordsförhandling och 7 §§ lagen om

äga 17 och 18 §§ företagsrekonstrukt

ackordslagen ion.

(1970:847)

motsvarande

tillämpning.

____________

1. Denna lag träder i kraft den 1

september 1996.

2. Har god man förordnats enligt

ackordslagen (1970:847) före

ikraftträdandet gäller dock äldre

bestämmelser.

1 Lydelse enligt riksdagens beslut

(prop. 1995/96:115, bet. 1995/96:JuU17,

rskr. 1995/96:193)

2 Förslag till lag om ändring i

handelsregisterlagen (1974:157)

Härigenom föreskrivs att 16 §

handelsregisterlagen (1974:157) skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 § 1

Om avförande av firma ur registret,

sedan dom om hävande av

firmaregistrering vunnit laga kraft,

finns bestämmelser i firmalagen

(1974:156).

Har i annat fall genom dom som vunnit

laga kraft förklarats, att införing i

registret ej bort ske eller att beslut

som registrerats är ogiltigt eller att i

annat fall visst förhållande som

registrerats ej föreligger, skall

registreringen avföras ur registret. Dom

i mål som här avses skall genom

domstolens försorg i avskrift sändas

till registreringsmyndigheten.

Om bolagsman genom dom skilts från

rätten att teckna bolagets firma, skall

uppgift härom registreras även om domen

icke vunnit laga kraft.

Försätts en näringsidkare i konkurs,

skall tingsrätten för registrering

underrätta registreringsmyndigheten om

beslutet, vem som har utsetts till

konkursförvaltare och vilken

tillsynsmyndighet som utövar tillsyn

över förvaltningen. Har högre rätt

upphävt ett beslut om konkurs, skall

tingsrätten anmäla detta för

registrering. När en konkurs har

avslutats, skall rätten genast sända

meddelande om detta för registrering.

Vad i föregående

stycke föreskrivits

äger motsvarande

tillämpning, om ett

beslut om

företagsrekonstrukt

ion enligt lagen

(1996:000) om

företagsrekonstrukt

ion har meddelats,

högre rätt har

upphävt ett sådant

beslut eller en

företagsrekonstrukt

ion har upphört.

Denna lag trdder i kraft den 1

september 1996.

3 Förslag till lag om ändring i lagen

(1987:667) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 20 §

lagen (1987:667) om ekonomiska

föreningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

20 § 1

Om en förening Om en förening

försätts i konkurs försätts i konkurs

eller om eller beslut om

förhandling om företagsrekonstrukt

offentligt ackord ion enligt lagen

inleds för (1996:000) om

föreningen, skall företagsrekonstrukt

tingsrätten för ion meddelas för

registrering föreningen, skall

underrätta tingsrätten för

registreringsmyndig registrering

heten om beslutet, underrätta

vem som har utsetts registrerings

till myndigheten om

konkursförvaltare beslutet, vem som

och vilken har utsetts till

tillsynsmyndighet konkursförvaltare

som utövar tillsyn och vilken

över förvaltningen. tillsynsmyndighet

som utövar tillsyn

över förvaltningen.

Under konkursen företräds föreningen

som konkursgäldenär av den styrelse och

verkställande direktör eller de

likvidatorer som finns vid konkursens

början. Även under konkursen gäller dock

bestämmelserna i denna lag om rätt att

avgå, om entledigande och om

nytillsättning.

När en konkurs har När en konkurs har

avslutats eller en avslutats eller en

förhandling om företagsrekonstrukt

offentligt ackord ion enligt lagen om

har avslutats på företagsrekonstrukt

annat sätt än genom ion har upphört,

konkurs, skall skall tingsrätten

tingsrätten genast genast för

för registrering registrering

underrätta underrätta

registrerings registrerings

myndigheten och i myndigheten och i

det förra fallet det förra fallet

ange om något ange om något

överskott finns överskott finns

eller inte. eller inte.

Tingsrätten skall Tingsrätten skall

även för även för

registrering registrering

underrätta underrätta

registrerings registrerings

myndigheten när myndigheten när

högre rätt har högre rätt har

upphävt ett beslut upphävt ett beslut

att försätta att försätta

föreningen i föreningen i

konkurs eller att konkurs eller ett

inleda förhandling beslut om

om offentligt företagsrekonstrukt

ackord. ion.

1. Denna lag trdder i kraft den 1

september 1996.

2. Om sedant fvrhellande avseende

fvrhandling om offentligt ackord enligt

ackordslagen (1970:847) som anges i 11

kap. 20 ' i dess dldre lydelse intrdffar

efter ikrafttrddandet, gdller paragrafen

i den dldre lydelsen.

Reservanternas förslag till ändring i

lagen (1993:892) om

ackord rörande statliga fordringar m.m.

Nuvarande lydelse Reservanternas

förslag

2 § 1

Beslut om att anta Beslut om att anta

förslag om ackord förslag om ackord

eller godta förslag eller godta förslag

om frivillig om frivillig

skuldsanering skuldsanering

fattas av fattas av

skattemyndigheten i kronofogdemyndighet

det län där en i det län där

gäldenärens gäldenären har sitt

hemortskommun är hemvist eller där

belägen. Om egendom som tillhör

gäldenären saknar gälldenären finns.

hemortskommun i Om gäldenären inte

landet fattas har hemvist i

beslutet av landet fattas

Skattemyndigheten i beslutet av

Stockholms län. kronofogdemyndighet

en i det län där

gäldenärens

arbetsgivare finns.

4 §

I ett ärende om I ett ärende om

ackord skall ackord skall

kronofogdemyndighet skattemyndigheten

en beredas beredas tillfälle

tillfälle att yttra att yttra sig, om

sig, om det inte det inte kan anses

kan anses obehövligt.

obehövligt.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionerna 2

Motionerna 3

Motioner väckta med anledning av

proposition 1995/96:5 3

Motioner väckta under den allmänna

motionstiden 1994/95 4

Utskottet 6

Allmän bakgrund 6

Propositionens huvudsakliga

innehåll 9

Allmänna överväganden 9

Den ekonomiska förutsättningen för

företagsrekonstruktion 14

Ansökan om företagsrekonstruktion 15

Gäldenärens avtal 15

Rekonstruktörens kompetens 16

Tidpunkten för förordnande av

rekonstruktör och vissa

tidsfrister 18

Rekonstruktionsplanen 19

Ackord under

företagsrekonstruktion 20

Förmånsrättsordningen 23

Skuldsanering för vissa

näringsidkare 30

Några andra konkursrättsliga

frågor 31

Övriga frågor 34

Hemställan 35

Reservationer 39

1. Avslag på förslaget till lag om

företagsrekonstruktion, m.m. (fp,

mp) 39

2. Obligatorisk prövning av

företagsrekonstruktion (fp) 40

3. Ansökan om

företagsrekonstruktion (m) 41

4. Vissa tidsfrister m.m. (m) 41

5. Rekonstruktionsplanen (m) 42

6. Statens borgenärsfunktion vid

ackord (m) 42

7. Förmånsrättslagen (m) 43

8. Förmånsrättslagen (c) 45

9. Förmånsrättslagen (fp) 46

10. Förmånsrättslagen (mp) 47

11. Underlaget för företagshypotek

(m) 48

12. Återtagandeförbehåll (c, fp) 49

13. Skuldsanering för vissa

näringsidkare (m) 50

14. Skuldsanering för vissa

näringsidkare (fp) 50

15. Fristdagen i konkurs m.m. (m) 51

16. Konkursförvaltningen (m) 52

17. Obeståndsmyndighet (fp) 53

Särskilt yttrande 54

Skuldsanering för vissa

näringsidkare (c) 54

Bilaga 1 I proposition 1995/96:5

framlagda lagförslag 55

Bilaga 2 I proposition 1995/96:115

framlagt lagförslag 99

Bilaga 3 Av utskottet föreslagna

ändringar i regeringens lagförslag 100

1 Förslaget till lag om

företagsrekonstruktion 100

2 Förslaget till lag om ändring i

förmånsrättslagen (1970:979) 101

Bilaga 4 Av utskottet framlagda

lagförslag 102

1 Förslag till lag om ändring i

lagen (1845:50 s.1) om handel med

lösören, som köparen låter i

säljarens vård kvarbliva 102

2 Förslag till lag om ändring i

handelsregisterlagen (1974:157) 104

3 Förslag till lag om ändring i

lagen (1987:667) om ekonomiska

föreningar 105

Bilaga 5 Reservanternas förslag till

ändring i lagen (1993:892) om ackord

rörande statliga fordringar m.m. 106

_______________________________

3 Senaste lydelse 1987:694

1 Lydelse enligt riksdagens beslut

(prop. 1995/96:115, bet. 1995/96:JuU17,

rskr. 1995/96:193)

1 Senaste lydelse 1995:794

1 Senaste lydelse 1995:795

1 Senaste lydelse 1994:345