Bet. 1995/96:LU12

Lagutskottets betänkande

1995/96:LU12

Borttagande av innehavsanteckningar från inskrivningsregistret

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

1995/96

LU12

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet

proposition 1995/96:84 om borttagande

av innehavsanteckningar från

inskrivningsregistrer, vari föreslås

att sådana anteckningar får tas bort

genom ett förenklat förfarande.

Propositionen har inte föranlett något

motionsyrkande, och utskottet

tillstyrker bifall till propositionen.

Propositionen

I proposition 1995/96:84 föreslår

regeringen (Justitiedepartementet) -

efter hörande av Lagrådet - att

riksdagen antar det i propositionen

framlagda förslaget till lag om ändring

i lagen (1973:98) om

inskrivningsregister.

Lagförslaget har intagits som bilaga

till betänkandet.

Utskottet

Bestämmelser om pantsättning av fast

egendom finns i jordabalken (JB).

Reglerna innebär i huvudsak följande.

På ansökan av den lagfarne ägaren

beviljar inskrivningsmyndigheten

inskrivning i fastigheten av visst

penningbelopp. Inskrivning har tidigare

skett i fastighetsbok, men numera

sedan all fastighetsregistrering har

överförts till ADB-medium, sker

inskrivning i inskrivningsregistret (se

3 § lagen [1973:98] om

inskrivningsregister). En inskrivning

av detta slag kallas inteckning (se 6

kap. 1 § JB). Med inteckningen följer

en viss företrädesrätt till betalning

ur fastigheten (se 17 kap. 6 § JB).

Mot varje inteckning svarar ett

pantbrev (se 22 kap. 5a § JB).

Pantbrevets huvudsakliga funktion är

att tjäna som instrument vid

pantsättning av fastigheten. Panträtten

uppkommer genom att fastighetsägaren

överlämnar pantbrevet som pant för

fordringen. Panträtten knyts till

borgenärens innehav av pantbrevet.

Innehavet får på flera sätt betydelse

för borgenärens möjlighet att göra

gällande den panträtt som har upplåtits

till honom.

Pantbrevet har tidigare alltid utgjort

en skriftlig handling. Genom

lagstiftning, som trädde i kraft den 1

juli 1994 (prop. 1993/94:197, bet.

1993/94:

LU33, rskr. 349) har det emellertid

blivit möjligt att i stället låta

inteckningen komma till uttryck i ett

datapantbrev. Ett datapantbrev kommer

till stånd genom att inteckningen

registreras i ett särskilt register,

pantbrevsregistret (se 6 kap. 1 §

första stycket JB samt lagen [1994:448]

om pantbrevsregister). Vid en sådan

registrering klargörs också vem som har

rätt att råda över registreringen

(pantbrevshavaren). Den registrerade

pantbrevshavaren anses på grund av

registreringen ha de rättigheter och

skyldigheter som följer med innehavet

av ett skriftligt pantbrev (se 16 §

lagen om pantbrevsregister).

På ansökan av innehavaren av ett

pantbrev skall det antecknas i

inskrivningsregistret vem som innehar

pantbrevet (se 22 kap. 12 § JB jämförd

med 3 § lagen om inskrivningsregister).

Sådana innehavsanteckningar är

offentliga. Syftet med

innehavsanteckningarna är att

innehavaren av pantbrevet skall kunna

underrättas om vissa förfaranden som

berör pantbrevet eller fastigheten och

som är av betydelse för hans rätt.

Innehavsanteckning är dock inte någon

nödvändig förutsättning för att det

skall föreligga en giltig panträtt. Den

saknar också betydelse när det gäller

att avgöra vem som är rätt borgenär.

Ärenden om innehavsanteckning handläggs

av inskrivningsmyndigheterna enligt de

bestämmelser som gäller för

handläggning av inskrivningsärenden (se

19 kap JB). En ansökan om

innehavsanteckning tas därför upp på

inskrivningsdag som ett särskilt

ärende. Även en begäran om att en

innehavsanteckning skall tas bort

handläggs som ett särskilt

inskrivningsärende.

Bestämmelserna om innehavsanteckning

gäller även datapantbrev. För

datapantbrev finns emellertid också

bestämmelser om registrering av

pantbrevshavare. Pantbrevshavaren

registreras dock inte i

inskrivningsregistret utan i

pantbrevsregistret. Pantbrevsregistret

är - till skillnad från

inskrivningsregistret - inte en del av

fastighetsdatasystemet. För uppgifter

om pantbrevshavare gäller enligt 8 kap.

22 § sekretesslagen (1980:100) viss

sekretess. Uppgifterna får således inte

lämnas ut, om det inte står klart att

uppgiften kan röjas utan att den som

uppgiften rör lider skada.

I propositionen anförs att det är ett

känt förhållande att uppgifter om

innehavare ofta står kvar i

inskrivningsregistret under lång tid

efter det att innehavet faktiskt har

upphört. Ofta tas en innehavsanteckning

bort först sedan en ny innehavare själv

har begärt att få bli antecknad som

innehavare. Skälet till att den

tidigare innehavaren låter bli att

anmäla att hans innehav har upphört

torde ofta vara att förfarandet upplevs

som betungande. Konsekvensen blir att

registret innehåller inaktuella

uppgifter. Inte minst mot den

bakgrunden finns det anledning att göra

reglerna om borttagande av

innehavsanteckningar så enkla som

möjligt. Vidare torde behovet av en

förenklad ordning för borttagande av

innehavsanteckningar ha ökat i och med

tillkomsten av det nya systemet med

datapantbrev. Systemet medför att

innehavarens intresse av att innehavet

är registrerat i inskrivningsregistret

minskar, eftersom pantbrevsregistret

innehåller samma information om

innehavare som en innehavsanteckning.

Pantbrevshavarna kan också få löpande

information om förändringar i

inskrivningsregistret genom de nya

aviseringsrutiner som

pantbrevsregistret möjliggör. För en

del kreditinstitut framstår det

förmodligen som en fördel att vara

registrerade enbart som pantbrevshavare

i pantbrevsregistret, eftersom sådana

registreringar - till skillnad från

innehavsanteckningar i

inskrivningsregistret - inte ger

konkurrerande kreditinstitut insyn i

kreditinstitutets kundkrets. Det kan

därför antas att ett stort antal

kreditinstitut som i dag är antecknade

som innehavare i inskrivningsregistret

och som låter konvertera sitt innehav

av skriftliga pantbrev till

datapantbrev kommer att begära att

innehavsanteckningarna tas bort. Det är

givetvis önskvärt att det arbete som

detta medför för registerförande

myndigheter kan begränsas så mycket som

möjligt. Det är också önskvärt att

reglerna utformas så att de blir

smidiga även för de berörda

kreditinstituten.

I propositionen konstateras att varje

ärende om borttagande av en

innehavsanteckning med nuvarande

ordning behandlas för sig och tas upp

som ett särskilt inskrivningsärende. Om

man antar att konverteringen av

skriftliga pantbrev till datapantbrev i

ett stort antal fall kommer att följas

av ansökningar från innehavarna om att

innehavsanteckningarna skall tas bort

från inskrivningsregistret, kommer det

att innebära en betydande

arbetsbelastning för landets

inskrivningsmyndigheter. Den pågående

konverteringen berör nämligen

miljontals pantbrev. Uppenbarligen

skulle mycket stå att vinna om det gick

att ta bort flera innehavsanteckningar

i ett enda sammanhang, t.ex. så att det

kreditinstitut som så önskar skulle

kunna få samtliga innehavsanteckningar

avseende datapantbrev för vilka

institutet är registrerat som

pantbrevshavare avförda på en och samma

gång. Datatekniken öppnar stora

möjligheter för detta.

Mot den angivna bakgrunden föreslås

att regeringen ges möjlighet att

meddela föreskrifter om att

innehavsanteckningar får tas bort på

annat sätt än vad som följer av

jordabalken. Möjligheten bör begränsas

till de fall då den inteckning som

anteckningen avser kommer till uttryck

i ett datapantbrev, dvs. då

inteckningen är registrerad i

pantbrevsregistret. Det är regeringens

avsikt att med stöd av en sådan

bestämmelse ge Lantmäteriverket

möjlighet att handlägga ärenden om

borttagande av innehavsanteckningar.

Lagändringen föreslås träda i kraft den

1 januari 1996.

Enligt utskottets mening är den nu

föreslagna rationaliseringen vid

hanteringen av innehavsanteckningar i

inskrivningsregistret klart

ändamålsenlig. Med hänsyn till den

mycket stora mängd pantbrev som nu

skall konverteras till datapantbrev är

det i princip nödvändigt att kunna ta

bort flera innehavsanteckningar i ett

enda sammanhang. Åtgärden torde -

förutom minskad arbetsbelastning hos

inskrivningsmyndigheterna - också

medföra inte helt obetydliga

besparingar. Med det anförda

tillstyrker utskottet propositionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande borttagande av

innehavsanteckningar

att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i lagen

(1973:98) om inskrivningsregister.

Stockholm den 21 november 1995

På lagutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson

(c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad

(s), Rune Berglund (s), Stig Rindborg

(m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson

(s), Henrik S Järrel (m), Bengt Harding

Olson (fp), Inger Segelström (s), Tanja

Linderborg (v), Sven-Erik Österberg

(s), Göran R Hedberg (m), Yvonne

Ruwaida (mp), Birgitta Carlsson (c),

Eva Persson Sellin (s) och Marietta de

Pourbaix-Lundin (m).

Propositionens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen

(1973:98) om inskrivningsregister