Bet. 1995/96:LU21

Lagutskottets betänkande

1995/96:LU21

Produktsäkerhetslagen och offentlig verksamhet

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1995/96

LU21

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet ett i

proposition 1995/96:123 framlagt förslag

till ändring i produktsäkerhetslagen.

Förslaget innebär att lagens

tillämpningsområde utvidgas, så att

ingripande kan ske även mot varor som

tillhandahålls i offentlig verksamhet.

Ändringen föreslås träda i kraft den 1

juli 1996.

I fyra med anledning av propositionen

väckta motioner föreslås bl.a. att

lagens tillämpningsområde skall utvidgas

ytterligare, så att även tjänster som

tillhandahålls i offentlig verksamhet

omfattas av lagen.

Utskottet tillstyrker bifall till

propositionen och avstyrker bifall till

motionerna.

Till betänkandet har fogats två

reservationer.

Propositionen

I proposition 1995/96:123 föreslår

regeringen (Civildepartementet) - efter

hörande av Lagrådet - att riksdagen

antar det i propositionen framlagda

förslaget till lag om ändring i

produktsäkerhetslagen (1988:1604).

Lagförslaget har intagits som bilaga 1

till betänkandet.

Motionerna

1995/96:L24 av Rolf Dahlberg m.fl. (m)

vari yrkas att riksdagen beslutar anta

lag om ändring i förslaget

produktsäkerhetslagen med tillägget att

lagen skall omfatta även tjänster som

tillhandahålls i offentlig verksamhet i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1995/96:L25 av Bengt Harding Olson och

Kerstin Heinemann (fp) vari yrkas att

riksdagen, i stället för förslaget i

proposition 1995/96:123, antar följande

förslag till lydelse av 1 § i förslag

till lag om ändring i

produktsäkerhetslagen (1988:1604):

Propositionens Föreslagen lydelse

lagförslag

1 §

Lagen tillämpas i Lagen tillämpas i

fråga om varor och fråga om varor och

tjänster som tjänster som

tillhandahålls i tillhandahålls i

näringsverksamhet näringsverksamhet

och i fråga om och som konsumenter

varor som i inte obetydlig

tillhandahålls i omfattning

offentlig utnyttjar eller kan

verksamhet. En komma att utnyttja

förutsättning är för enskilt bruk.

att varan eller

tjänsten i inte

obetydlig

omfattning Vad som i första

utnyttjas eller kan stycket sägs gäller

komma att utnyttjas också varor och

av konsumenter för tjänster som

enskilt bruk. tillhandahålls i

offentlig

Vad som i lagen näringsverksamhet.

sägs om

näringsidkare

tillämpas också

beträffande den som

i offentlig

verksamhet

tillhandahåller

varor enligt andra

stycket.

1995/96:L26 av Yvonne Ruwaida (mp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till kdnna behovet av en

komplettering av produktsdkerhetslagen

som omfattar offentligt producerade

tjdnster som tillhandahells inom ramen

fvr offentlig service och inte dr en

direkt fvljd av myndighetsutvvning.

1995/96:L27 av Ingemar Josefsson och

Inga-Britt Johansson (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att

produktsdkerhetslagen i bervrd del fer

fvljande lydelse: "i frega om varor och

icke speciallagreglerade tjdnster som

tillhandahells i offentlig verksamhet V

V V",

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en studie av behovet av

förstärkt konfliktlösning beträffande

statliga, kommunala och privatiserade

tjänster av offentliga bolag samt

offentliga tjänster av icke

speciallagreglerad karaktär.

Utskottet

Produktsäkerhetslagen (1988:1604), som

trädde i kraft den 1 juli 1989, syftar

till att motverka att farliga varor och

tjänster orsakar person- eller

egendomsskador. Med farliga varor eller

tjänster avses framför allt sådana som

är förenade med risker, vilka antingen

framstår som onödiga med hänsyn till

möjliga skyddsåtgärder eller som är

svåra att förutse för brukarna. Lagen

tillämpas i fråga om sådana varor och

tjänster som tillhandahålls i

näringsverksamhet och som konsumenter i

inte obetydlig omfattning utnyttjar

eller kan komma att utnyttja för enskilt

bruk. Produktsäkerhetslagen utgår från

att varje näringsidkare - oavsett vilket

led i en kedja av näringsidkare som det

är fråga om - har ett ansvar för att

lagens syfte uppfylls. Det är alltså

näringsidkaren som självmant skall se

till att de varor och tjänster som

tillhandahålls är säkra. Först sedan det

visat sig att näringsidkaren har brustit

i sina skyldigheter kan ett

myndighetsingripande enligt lagen bli

aktuellt.

För att motverka att varor och tjänster

orsakar skada på person eller egendom

får en näringsidkare åläggas att lämna

säkerhetsinformation eller förbjudas att

tillhandahålla varor eller tjänster. En

näringsidkare kan också åläggas att

lämna varningsinformation eller att

återkalla varan. Genom en ändring som

trädde i kraft den 1 juli 1991 kan en

näringsidkare också förbjudas att

exportera farliga varor. I 3 §

produktsäkerhetslagen föreskrivs att

ålägganden eller förbud inte får

meddelas om det i en annan författning

eller i beslut av en myndighet har

meddelats särskilda bestämmelser om

varan eller tjänsten med samma ändamål

som ett åläggande eller ett förbud

enligt lagen skulle fylla.

Konsumentverket är tillsynsmyndighet,

om inte enligt speciallagstiftning någon

annan myndighet är tillsynsmyndighet för

vissa varor eller tjänster. Frågor om

ålägganden och förbud enligt lagen

prövas av Marknadsdomstolen efter

ansökan av Konsumentombudsmannen. Denne

har också möjlighet att i vissa fall

själv utfärda förelägganden som, om de

godkänns, gäller som åläggande eller

förbud av Marknadsdomstolen.

Organisationer av konsumenter,

arbetstagare eller näringsidkare har en

subsidiär talerätt i Marknadsdomstolen.

År 1992 fattade EU:s ministerråd beslut

om ett generellt

produktsäkerhetsdirektiv (92/59/EEG).

Direktivet trädde i kraft den 29 juni

1994 och uppvisar stora likheter med den

svenska produktsäkerhetslagen. Det finns

dock vissa skillnader, bl.a. när det

gäller tillämpningsområdet. Sålunda tar

direktivet enbart sikte på varor, medan

tjänster har lämnats utanför. Detta

förhållande har emellertid inte ansetts

medföra att den svenska

produktsäkerhetslagens

tillämpningsområde behövt inskränkas.

Däremot har EG-direktivet föranlett en

ändring som innebär att möjligheten att

återkalla farliga varor och tjänster

utvidgades till att gälla samtliga led i

distributionskedjan (prop. 1993/94:203,

bet. UU23).

Produktsäkerhetslagens

tillämpningsområde är begränsat bl.a. på

så sätt att en vara eller tjänst, för

att omfattas av lagen, skall

tillhandahållas i näringsverksamhet .

Genom denna avgränsning faller sådana

produkter bort som uteslutande eller

till helt övervägande del tillhandahålls

i offentlig verksamhet, t.ex. i den

offentliga hälso- och sjukvården, i

allmänna skolor, daghem och fritidshem

samt i den allmänna äldreomsorgen. Lagen

är alltså inte tillämplig på exempelvis

utrustning som bara förekommer inom den

offentliga sjukvården eller på leksaker

eller redskap som är specialgjorda för

kommunala daghem eller kommunala

lekplatser. Åtskilliga produkter som

allmänheten kommer i kontakt med i

offentlig verksamhet omfattas emellertid

av produktsäkerhetslagen, eftersom samma

produkter används också i privat

verksamhet.

Vid behandlingen av förslaget till

produktsäkerhetslag hösten 1988 (prop.

1988/89:23) begärdes i flera motioner en

utvidgning av lagens tillämpningsområde,

så att den skulle omfatta även den

offentliga sektorn. Lagutskottet anförde

(bet. 1988/89:LU13) att även om den

föreslagna lagstiftningen skulle höja

säkerhetsmedvetandet också på det

offentliga området framstod det som

befogat att enskilda människor ges ett

skydd mot förekomsten av farliga varor

och tjänster som tillhandahölls dem i

andra sammanhang än när varan eller

tjänsten tillhandahölls av en

näringsidkare för enskilt bruk. Det

saknades emellertid underlag för en

bedömning av hur en sådan lagstiftning

närmare borde utformas, och lagutskottet

var därför inte för tillfället berett

att förorda en utvidgning av

produktsäkerhetslagens

tillämpningsområde. Utskottet ansåg att

frågan snarast borde bli föremål för

utredning. Riksdagen anslöt sig till

utskottets uttalanden och gav regeringen

till känna vad utskottet hade anfört

(rskr. 61).

I förevarande proposition tar

regeringen upp de frågor som omfattas av

riksdagens tillkännagivande hösten 1988.

Propositionen grundar sig på

Produktsäkerhetsutredningens

slutbetänkande från december 1994,

Produktsäkerhet i offentlig verksamhet

(SOU 1994:150). Betänkandet har

remissbehandlats.

I propositionen föreslås att

produktsäkerhetslagens

tillämpningsområde utvidgas så att även

varor som tillhandahålls i offentlig

verksamhet kommer att omfattas av lagen.

Förslaget innebär att verksamheter som

bedrivs av staten, kommuner eller

landsting blir underkastade samma

tillsyn och kan bli föremål för samma

ingripanden som privata näringsidkare.

Som exempel på områden där den

föreslagna utvidgningen av

produktsäkerhetslagens till

lämpningsområde kan få betydelse nämns i

propositionen bl.a. hälso- och

sjukvården, barn- och äldreomsorgen samt

sport- och fritidsområdet. Varor i

offentlig verksamhet som därmed kommer

att omfattas av lagen är exempelvis

vissa sjukhussängar, leksaker och möbler

som finns i väntrum eller dagrum,

rutschkanor, gungor, klätterställningar

och andra lekredskap som tillhandahålls

på kommunala lekplatser, redskap som

används i terapiverksamhet och vissa

typer av trygghetslarm inom

äldreomsorgen samt olika typer av

redskap som finns i kommunala

motionsanläggningar. Lagändringen, som

föreslås träda i kraft den 1 juli 1996,

bör enligt propositionen inte ges

retroaktiv verkan. En vara som har

tillhandahållits i offentlig verksamhet

före lagens ikraftträdande skall således

inte omfattas av lagändringen. Om det

offentliga organet efter ikraftträdandet

fortsätter att tillhandahålla varan

gäller emellertid lagens bestämmelser.

Propositionen innehåller inget förslag

om att tjänster som tillhandahålls i

offentlig verksamhet skall omfattas av

lagen. Inte heller

Produktsäkerhetsutredningen har framlagt

något sådant förslag.

Samtliga motioner som väckts med

anledning av propositionen innehåller

yrkanden om att lagens

tillämpningsområde skall utvidgas till

att omfatta inte endast varor utan även

tjänster som tillhandahålls i offentlig

verksamhet. Rolf Dahlberg m.fl. (m)

begär i motion L24 att

produktsäkerhetslagen ändras så att

lagen görs tillämplig såväl på varor som

tillhandahålls i offentlig verksamhet

som på tjänster som tillhandahålls i

sådan verksamhet och som inte omfattas

av myndighetsutövning. Motionärerna

anser att regeringen bör återkomma med

förslag till lagstiftning rörande

offentliga tjänster. Ett motsvarande

yrkande finns i motion L26 av Yvonne

Ruwaida (mp). Motionären anser att

produktsäkerhetslagen bör omfatta

offentligt producerade tjänster som

tillhandahålls inom ramen för offentlig

service och som inte är en direkt följd

av myndighetsutövning.

Ingemar Josefsson och Inga-Britt

Johansson (s) yrkar i motion L27 att

riksdagen beslutar att

produktsäkerhetslagen skall omfatta,

förutom varor, också tjänster som

tillhandahålls i offentlig verksamhet

(yrkande 1).

I motion L25 av Bengt Harding Olson och

Kerstin Heinemann (fp) hemställs att

riksdagen, i stället för regeringens

förslag, antar ett förslag till ändring

i produktsäkerhetslagen som innebär att

lagen skall omfatta varor och tjänster

som tillhandahålls i offentlig

näringsverksamhet. Med sådan verksamhet

avser motionärerna ekonomisk eller

kommersiell verksamhet som drivs av en

offentlig huvudman i

förvaltningsrättslig eller

privaträttslig form, dock inte

normgivning, myndighetsutövning,

upphandling och det allmännas

övergripande ansvar för centrala

samhällsfunktioner och planering.

Utskottet noterar att propositionens

förslag innebär att

produktsäkerhetslagen kommer att gälla

fullt ut på varuområdet i offentlig

verksamhet. Något närmare underlag för

ett ställningstagande till det i motion

L25 framlagda förslaget om införande av

begreppet offentlig näringsverksamhet i

produktsäkerhetslagen finns inte. I

likhet med regeringen förutsätter

utskottet att åtgärder i första hand

kommer att aktualiseras beträffande

varor som tillhandahålls i sådana

kundliknande förhållanden där den

enskilde intar en ställning gentemot det

allmänna motsvarande förhållandet mellan

en näringsidkare och en konsument.

Utskottet ser det emellertid som en

fördel att lagen kommer att gälla också

utanför sådana förhållanden som kan

betecknas som kundliknande. Som

regeringen anför skapas därigenom

garantier för att enskilda personer inte

i något sammanhang behöver utsättas för

farliga varor.

Utskottet tillstyrker således att

produktsäkerhetslagen utvidgas på

varuområdet i enlighet med vad som

föreslås i propositionen.

Beträffande tjänster har utskottet

givetvis ingen annan uppfattning än

motionärerna om vikten av att

konsumenterna inte i något sammanhang

utsätts för faror, oavsett om tjänsterna

tillhandahålls i näringsverksamhet eller

offentlig verksamhet. Vad frågan gäller

är om det kan anses befogat och

ändamålsenligt att låta offentliga

tjänster som inte har karaktär av

myndighetsutövning bli underkastade

produktsäkerhetslagens kontrollsystem.

Beträffande tjänster som tillhandahålls

av statliga eller kommunala bolag som

driver ekonomisk verksamhet samt

affärsdrivande verk omfattas sådana

tjänster redan i dag av

produktsäkerhetslagen. När det sedan

gäller tjänster som tillhandahålls av

andra offentliga organ vill utskottet

erinra om den tidigare berörda

undantagsbestämmelsen i 3 §. Av

bestämmelsen framgår att ålägganden

eller förbud inte får meddelas om det i

en annan författning eller i beslut av

en myndighet har meddelats särskilda

bestämmelser om varan eller tjänsten med

samma ändamål som ett åläggande eller

ett förbud enligt lagen skulle fylla.

Undantagsbestämmelsen medför att

produktsäkerhetslagen på vissa områden i

stor utsträckning sätts ur spel. Flera

speciallagar ger nämligen i allt

väsentligt möjlighet till

myndighetsingripanden motsvarande dem

som regleras i produktsäkerhetslagen.

Några invändningar mot

produktsäkerhetslagens utformning i

detta avseende har inte framförts i

motionerna. Med dessa utgångspunkter

uppkommer fråga om vilka offentliga

tjänster som i praktiken skulle kunna

bli föremål för prövning enligt

produktsäkerhetslagen.

Produktsäkerhetsutredningen har därvid

uttalat att sådana offentliga tjänster

som det nu är fråga om i hög grad är

föremål för specialreglering, både genom

lagar och genom författningar och

myndighetsbeslut på lägre nivå. Som

exempel nämner utredningen hälso- och

sjukvårdsområdet, där det finns en rad

föreskrifter som i detalj reglerar olika

åtgärder. Vid de kontakter som

utredningen haft med bl.a.

Konsumentverket har det inte framkommit

att det skulle finnas något behov av att

låta lagen bli tillämplig på tjänster

som tillhandahålls inom den offentliga

sektorn. Utredningen har därför kommit

fram till att offentliga tjänster liksom

hittills bör falla utanför

produktsäkerhetslagen. Inte heller

remissinstanserna eller regeringen har

kunnat peka på någon relevant situation

där lagen skulle kunna bli tillämplig på

en tjänst som tillhandahålls i offentlig

verksamhet. Utskottet finner inte skäl

att ifrågasätta dessa bedömningar.

Mot att lämna tjänster på det

offentliga området utanför

lagregleringen invänds i motionerna att

det i framtiden kan inträffa att

likartade tjänster blir underkastade

olika slags kontroll beroende på vem som

är huvudman i det särskilda fallet.

Lagstiftningen blir alltså inte

konkurrensneutral. Problemet förstärks,

enligt motionärernas mening, genom att

gränsdragningen mellan offentlig och

privat verksamhet inte är oföränderlig.

Inom offentlig verksamhet pågår en

utveckling som innebär att tjänster allt

oftare tillhandahålls i privaträttsliga

former. I samma mån som detta blir

fallet blir tjänsterna i princip

underkastade produktsäkerhetslagens

kontrollsystem om de inte är föremål för

specialreglering.

I propositionen anförs att det i och

för sig skulle kunna diskuteras att

ändra produktsäkerhetslagen på så sätt

att vissa tjänster som tillhandahålls i

näringsverksamhet och som nu har direkta

motsvarigheter inom den offentliga

sektorn skall falla utanför lagens

tillämpningsområde. Regeringen anser

emellertid att en sådan åtgärd skulle

försämra konsumentskyddet och är därför

inte beredd att lägga fram ett sådant

förslag. Att helt föra bort tjänster

från produktsäkerhetslagens

tillämpningsområde skulle i än högre

grad försämra konsumentskyddet eftersom

regleringen här verkar preventivt. En

sådan åtgärd är enligt regeringens

mening utesluten.

Utskottet gör för sin del samma

bedömning och vill inte förorda en

ordning som innebär att vissa tjänster

som tillhandahålls i näringsverksamhet

skall falla utanför

produktsäkerhetslagens

tillämpningsområde enbart av den

anledningen att motsvarande tjänster

tillhandahålls i offentlig verksamhet.

Sammanfattningsvis anser utskottet att

utvidgningen av produktsäkerhetslagens

tillämpningsområde när det gäller

offentlig verksamhet för närvarande bör

begränsas till varor. Om det i framtiden

skulle visa sig att det uppkommer ett

behov av att utvidga

produktsäkerhetslagen till att gälla

även offentliga tjänster förutsätter

utskottet att regeringen återkommer till

riksdagen med erforderliga förslag. Med

det anförda tillstyrker utskottet

propositionens lagförslag och avstyrker

bifall till motionerna L24, L25, L26 och

L27 yrkande 1.

Utskottet övergår därmed till att

behandla yrkande 2 i motion L27 som

också gäller offentliga tjänster. I

motionen efterlyser Ingemar Josefsson

och Inga-Britt Johansson (s) en studie

av behovet av förstärkt konfliktlösning

såvitt avser offentliga tjänster som

inte regleras i speciallagar. Enligt

motionärerna behöver konsumentskyddet

stärkas när det gäller offentligt

producerade tjänster. Den politiska

styrningen innebär inte längre ett

tillräckligt stöd för konsumenterna när

det gäller de kommunala verksamheterna.

Vid köp av värme, el och sophämtning

behöver konsumentintresset beaktas i

högre grad. Konsumentombudsmannens och

Konsumentverkets roller bör, enligt

motionärerna, analyseras i sammanhanget.

I motionen yrkas tillkännagivande om vad

som sålunda anförts.

Frågan om brukarnas ställning till

följd av de förändringar som har skett i

offentlig verksamhet behandlades av

utskottet förra våren i samband med

behandlingen av regeringens proposition

1994/95:140 Aktiv konsumentpolitik. I

sammanhanget behandlades ett liknande

motionsyrkande. Utskottet utgick då från

att frågeställningarna skulle bli

föremål för överväganden inom ramen för

det analysarbete som regeringen

aviserade i den då aktuella

propositionen och avstyrkte motionen

(bet. 1994/95:LU32).

Utskottet vill vidare erinra om att

Kommunala förnyelsekommittén (Fi

1995:02) har tillsatts för att göra en

samlad uppföljning och utvärdering av de

reformer och omfattande förändringar som

har genomförts inom den kommunala

verksamheten. Kommittén skall utarbeta

förslag till åtgärder som utvecklar och

stärker medborgarnas möjligheter till

inflytande över det fortsatta

förnyelsearbetet (dir. 1994:151 och

1995:113). Därtill kommer att regeringen

tillkallat en särskild utredare med

uppgift att lämna förslag till åtgärder

för att stärka konsumentskyddet vid

leverans av el. Utredaren skall

analysera i vilken utsträckning

konsumenten har ett svagare skydd på

elmarknaden än på andra

konsumentmarknader och föreslå sådana

åtgärder som kan behövas för att stärka

konsumentskyddet (dir. 1995:148).

Därutöver kan nämnas att Europeiska

kommissionen, i sitt konsumentpolitiska

handlingsprogram för perioden 1996-1998,

bestämt att skyddet av konsumenternas

intressen vid tillhandahållande av

grundläggande allmännyttiga tjänster

skall vara ett prioriterat område. I

regeringens skrivelse till riksdagen om

konsumentpolitiken i EU - mål och

inriktning för det svenska arbetet (skr.

1995/96:181) anför regeringen bl.a. att

Sverige skall verka för att Europeiska

kommissionen utreder vilka problem

konsumenterna möter på områden där

tidigare monopoliserade marknader

avreglerats samt redovisar vilka

skyddsbehov som bör tillgodoses.

Regeringen anser vidare att det är av

största vikt att konsumenternas behov av

information, kvalitetskontroll,

juridiskt stöd m.m. kan tillgodoses när

det gäller tjänster som tillhandahålls

inom dessa områden. Regeringens

skrivelse kommer att behandlas av

riksdagen senare i vår.

Utskottet ser med tillfredsställelse på

att de frågeställningar som tas upp i

motionen nu är föremål för överväganden

i olika sammanhang och utgår från att

regeringen kommer att ta de initiativ

som resultatet härav kan ge anledning

till. Något initiativ från riksdagens

sida är enligt utskottets mening inte

påkallat. Utskottet avstyrker med det

anförda bifall till yrkande 2 i motion

L27.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ändring i

produktsäkerhetslagen

att riksdagen med avslag på motionerna

1995/96:L24, 1995/96:L25, 1995/96:L26

och 1995/96:L27 yrkande 1 antar

regeringens förslag till lag om

ändring i produktsäkerhetslagen

(1988:1604),

res. 1 (m)

res. 2 (fp)

2. beträffande brukarkrav vid

avregleringar

att riksdagen avslår motion 1995/96:L27

yrkande 2.

Stockholm den 26 mars 1996

På lagutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson

(c), Anita Persson (s), Carin Lundberg

(s), Rune Berglund (s), Stig Rindborg

(m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson

(s), Henrik S Järrel (m), Bengt Harding

Olson (fp), Inger Segelström (s), Tanja

Linderborg (v), Sven-Erik Österberg (s),

Tomas Högström (m), Anders Ygeman (s),

Marietta de Pourbaix-Lundin (m) och

Rigmor Ahlstedt (c).

Reservationer

1. Ändring i produktsäkerhetslagen (mom.

1)

Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Tomas

Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 5 börjar med Beträffande

tjänster och på s. 6 slutar med

yrkande 1 bort ha följande lydelse:

Utskottet vill för sin del även

understryka vikten av att konsumenter

inte i något sammanhang utsätts för

farliga tjänster. Produktsäkerhetslagen

har därvid ett stort värde, inte minst

genom den preventiva verkan som lagen

har. Som utskottet tidigare påpekat

framstår det därför som befogat att

enskilda människor ges ett skydd mot

förekomsten av farliga tjänster som

tillhandahålls dem även i andra

sammanhang än när de tillhandahålls av

en näringsidkare. Lagen kommer därigenom

att utgöra en garanti för att inga

tjänster faller utanför

produktsäkerhetsskyddet.

Propositionens förslag att varor som

tillhandahålls i offentlig verksamhet

skall omfattas av lagen uppfyller

sålunda endast delvis det av utskottet

tidigare framförda kravet om en

utvidgning av produktsäkerhetslagens

tillämpningsområde. Att utesluta

offentliga tjänster från lagens

tillämpningsområde innebär, enligt

utskottets mening, avsevärda nackdelar

för konsumenterna. De tjänster som

tillhandahålls konsumenterna innebär

nämligen samma risker oavsett om

huvudmannen för verksamheten är enskild

eller offentlig. Den av regeringen

föreslagna lagstiftningen blir heller

inte konkurrensneutral, vilket förstärks

av att gränsdragningen mellan offentlig

och privat verksamhet inte är

oföränderlig.

Mot denna bakgrund anser utskottet att

även offentliga tjänster som inte

omfattas av myndighetsutövning bör vara

underkastade samma kontroll och

ansvarsregler som motsvarande tjänster i

enskild näringsverksamhet. Utskottet

ställer sig nu bakom regeringens förslag

till lagändring men anser att regeringen

snarast bör återkomma med erforderliga

förslag såvitt avser offentliga

tjänster.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen,

med bifall till motion L24 samt med

anledning av motionerna L25, L26 och L27

yrkande 1, som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande ändring i

produktsäkerhetslagen

att riksdagen dels med bifall till

motion 1995/96:L24 samt med anledning

av motionerna 1995/96:L25, 1995/96:L26

och 1995/96:L27 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört, dels antar

regeringens förslag till lag om

ändring i produktsäkerhetslagen

(1988:1604).

2. Ändring i produktsäkerhetslagen (mom.

1)

Bengt Harding Olson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 5 börjar med Utskottet

noterar och på s. 6 slutar med yrkande

1 bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det av stor

vikt att konsumenter inte i något

sammanhang utsätts för farliga varor

eller tjänster. Utskottet välkomnar

sålunda den av regeringen föreslagna

utvidgningen av produktsäkerhetslagens

tillämpningsområde men anser att denna

är otillräcklig. Sålunda har regeringen,

enligt utskottets mening, inte redovisat

tillräckliga skäl för att - i strid med

LO:s och Industriförbundets uppfattning

- utesluta offentliga tjänster från

lagens tillämpningsområde. De tjänster

som tillhandahålls konsumenterna innebär

nämligen samma risker oavsett om

huvudmannen för verksamheten är enskild

eller offentlig. Detta gäller inte minst

sådana tjänster som kan produceras

alternativt i privat eller offentlig

regi. Av denna anledning och för att

lagen skall vara konkurrensneutral bör

lagens tillämpningsområde utvidgas mer

än vad regeringen föreslagit.

Visserligen är sådana offentliga

tjänster som det nu är fråga om i hög

grad föremål för specialreglering som i

allt väsentligt ger möjlighet till

myndighetsingripanden motsvarande dem

som regleras i produktsäkerhetslagen.

Enligt den information som utskottet

erhållit i samband med ett studiebesök

hos Konsumentverket kan det dock inte

helt uteslutas att vissa tjänster faller

utanför en sådan reglering.

I likhet med vad som anförts i motion

L25 anser utskottet att det är angeläget

att produktsäkerhetslagens

tillämpningområde åtminstone innefattar

sådan verksamhet som kännetecknas av att

medborgaren har ett kundliknande

förhållande till det offentliga organet,

vilket är fallet inom t.ex. hälso- och

sjukvården, utbildningsväsendet, barn-

och äldreomsorgen samt sport- och

fritidsområdet. Det sagda innebär att

såväl varor som tjänster som

tillhandahålls i offentlig

näringsverksamhet bör vara underkastade

samma kontroll och ansvarsregler som

varor och tjänster i enskild

näringsverksamhet. Med offentlig

näringsverksamhet avses ekonomisk eller

kommersiell verksamhet som drivs av en

offentlig huvudman i

förvaltningsrättslig eller

privaträttslig form, dock inte

verksamhet som utgörs av normgivning,

myndighetsutövning, upphandling och det

allmännas övergripande ansvar för

centrala samhällsfunktioner och

planering.

Mot denna bakgrund förordar utskottet

att 1 § produktsäkerhetslagen, med

bifall till motion L25 samt med

anledning av motionerna L24, L26 och L27

yrkande 1, utformas i enlighet med vad

utskottet nu anfört.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande ändring i

produktsäkerhetslagen

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:L25 samt med anledning av

motionerna 1995/96:L24, 1995/96:L26

och 1995/96:L27 yrkande 1 antar

regeringens förslag till lag om

ändring i produktsäkerhetslagen

(1988:1604) med den ändringen att 1 §

samt ikraftträdande- och

övergångsbestämmelsen erhåller i

bilaga 2 som Reservantens förslag

betecknade lydelser.

Propositionens lagförslag

Förslag till lag om ändring i

produktsäkerhetslagen (1988:1604)

Reservantens förslag till ändring i

propositionens lagförslag

Regeringens förslag Reservantens

förslag

1 §

Denna lag har till ändamål att motverka

att varor och tjänster orsakar skada på

person eller egendom. För detta ändamål

får en näringsidkare

1. åläggas att lämna

säkerhetsinformation,

2. förbjudas att tillhandahålla varor

och tjänster (säljförbud),

3. åläggas att lämna

varningsinformation,

4. åläggas att återkalla varor och

tjänster (återkallelse),

5. förbjudas att exportera varor

(exportförbud).

Lagen tillämpas i Lagen tillämpas i

fråga om varor och fråga om varor och

tjänster som tjänster som

tillhandahålls i tillhandahålls i

näringsverksamhet näringsverksamhet

och i fråga om och som konsumenter

varor som i inte obetydlig

tillhandahålls i omfattning

offentlig utnyttjar eller kan

verksamhet. En komma att utnyttja

förutsättning är för enskilt bruk.

att varan eller

tjänsten i inte

obetydlig

omfattning

utnyttjas eller kan

komma att utnyttjas

av konsumenter för

enskilt bruk.

Vad som i lagen Vad som i andra

sägs om stycket sägs gäller

näringsidkare också varor och

tillämpas också tjänster som

beträffande den som tillhandahålls i

i offentlig offentlig

verksamhet näringsverksamhet.

tillhandahåller

varor enligt andra

stycket.

____________ ____________

Denna lag träder i Denna lag träder i

kraft den 1 juli kraft den 1 juli

1996. Lagen gäller 1996. Lagen gäller

inte i fråga om inte i fråga om

varor som har varor och tjänster

tillhandahållits i som har

offentlig tillhandahållits i

verksamhet före offentlig

ikraftträdandet. näringsverksamhet

före

ikraftträdandet.

Gotab, Stockholm 1996